Bouppteckningen som legitimationshandling
för dödsboet
Masteruppsats inom affärsjuridik (familjerätt)
Författare: Linn Larsson
Handledare: Lars-Göran Sund
Framläggningsdatum 2013-05-13
Masteruppsats inom affärsjuridik (familjerätt)
Titel: Bouppteckningen som legitimationshandling för dödsboet Författare: Linn Larsson
Handledare: Lars-Göran Sund Datum: 2013-05-13
Ämnesord Bouppteckning, legitimationshandling, dödsbo, dödsbodelägare, arvsrätt
Sammanfattning
Ett dödsbo anses vara en juridisk person i svensk rätt. Dödsbodelägarna förvaltar dödsboet gemensamt och företräder det mot tredje man, 18 kap 1 § ÄB. Bouppteck-ningen är legitimationshandling i enlighet med 18 kap 4 § ÄB. Syftet med denna upp-sats är att utvärdera bouppteckningens funktion som legitimationshandling för döds-boet mot bakgrund av gällande rätt.
I bouppteckningen ska samtliga som kan anses vara dödsbodelägare och efterarving-ar anges, men det uppställs inget krav på att bouppteckningen ska utvisa vilka av de upptagna personerna som är dödsbodelägare. Frågan om vilka som är rätt dödsbode-lägare behöver inte heller var avgjord när bouppteckningen upprättas. Det faktum att det saknas sådana krav påverkar bouppteckningen som legitimationshandling nega-tivt. En andel i ett dödsbo kan också överlåtas när som helst under den tid då bout-redningen pågår. En överlåtelse av en andel får till följd att dödsbodelägarkretsen förändras. När överlåtelsen sker efter bouppteckningsförrättningen finns det inte nå-gon möjlighet att upprätta och registrera en ny bouppteckning. Avsaknaden av en så-dan möjlighet påverkar också bouppteckningen som legitimationshandling negativt. Rättsläget kan inte anses vara tillfredsställande ur delägarnas och omsättningens per-spektiv. I denna uppsats illustreras flera svårbedömda frågor som kan uppkomma i samband med delägarkretsen i ett dödsbo. En person blir automatiskt delägare och kan därför inte förutsättas ha några kunskaper inom området. Tredje man kan inte heller förutsättas ha nödvändiga kunskaper om arvsrätten. Ändamålet med reglerna bör vara att tillgodose delägarnas och tredje mans intressen eftersom det är dessa personer som berörs av rättsläget i praktiken. Med anledning av att reglerna inte till-godoser dessa ändamål anser författaren att reglerna bör reformeras.
Master Thesis in Commercial and Tax Law (Family Law)
Title: The inventory as an identity document for the decedent estate Author: Linn Larsson
Tutor: Lars-Göran Sund Date: 2013-05-13
Subject heading: Inventory, identity paper, decedent estate, owner of a decedent estate, the Swedish Code of succession
Abstract
A decedent estate is considered as a legal person under Swedish law. It is the owners of the estate that communally administer and represent it against third parties. The inventory constitutes the identity paper. The purpose of this thesis is to evaluate the function of the inventory as an identity paper for the decedent estate in the light of the legal position.
All persons that are or could have a right to be treated as an owner of the decedent estate and the persons that have a secondary right to inherit shall be mentioned in the inventory, but there is no requirement that it shall show which persons of those mentioned that are the actual owners. The lack of such a requirement influences the inventory as an identity paper negatively. The ownership can also be transferred any time during the process of estate administration. There exists no opportunity to reg-ister a new inventory if the transfer is made after the registration. The lack of such an opportunity also influences the inventory as an identity paper negatively.
The legal position cannot be considered as satisfactory from the owners and the third parties point of view. In this thesis several imponderable questions related to the group of owners of a decedent estate are illustrated. A person automatically becomes an owner of the estate and can therefore not be assumed to have knowledge of the complicated rules of succession. Third parties cannot either be assumed to have nec-essary knowledge. To satisfy the interests of the owners and third parties should be the purpose of the rules since it is these persons that are affected by the rules in ef-fect. On account of the fact that the rules do not satisfy these purposes, the author thinks that the law shall be reformed.
Innehåll
1
Inledning ... 1
1.1 Bakgrund ... 1
1.2 Syfte ... 3
1.3 Avgränsning ... 4
1.4 Metod och material ... 6
1.5 Disposition ... 7
2
Dödsboet som juridisk person ... 8
2.1 Inledning ... 8
2.2 Förvaltningsformer ... 8
2.3 Rättshandlingar med dödsboet ... 10
2.4 Dödsbodelägarkretsen ... 12
2.4.1 Inledning ... 12
2.4.2 Make, sambo och arvingar ... 13
2.4.3 Universella testamentstagare ... 17
3
Bouppteckningen ... 19
3.1 Inledning ... 19 3.2 Formkrav ... 21 3.3 Registrering av bouppteckningen ... 22 3.4 Analys av rättsläget ... 25 3.5 Tilläggsbouppteckning ... 29 3.6 Analys av rättsläget ... 344
Förändringar av dödsbodelägarkretsen ... 38
4.1 Inledning ... 384.2 Överlåtelse av andel i dödsbo ... 38
4.3 Arvsavstående ... 40
4.4 Analys av rättsläget ... 44
5
Bouppteckningen som legitimationshandling ... 49
5.1 Sammanfattning av rättsläget ... 49
5.2 Analys av gällande rätt mot bakgrund av att bouppteckningen är legitimationshandling ... 50
6
Avslutande diskussion och slutsats ... 54
6.1 Avslutande diskussion ... 54
6.2 Slutsats ... 59
Bilagor
Bilaga 1 ... 67 Bilaga II ... 68
Förkortningslista
AGL Lag (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
BL Lag (1933:314) om boutredning och arvskifte
EU Europeiska Unionen
HD Högsta domstolen
kap kapitel
JO Justitieombudsmannen
NJA Nytt juridiskt arkiv, avdelning I
NJA II Nytt juridiskt arkiv, avdelning II
Prop. Proposition
RH Rättsfall från Hovrätterna
RÅ Regeringsrättens årsbok
RegR Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen)
s. sida
SvJT Svensk juristtidning
TSA Tidskrift för Sveriges Advokatsamfund
1 Inledning
1.1
Bakgrund
Den 17 augusti 2015 ska en ny EU-förordning1 inom arvsrättens område börja tillämpas.
Förordningen introducerar ett arvsintyg som ska kunna användas av bland annat arvingar och testamentstagare som legitimationshandling i andra medlemsstater.2 Svenska
Advokat-samfundet poängterade i sitt remissvar över Europaparlamentet och Rådets förslag till för-ordningen, att det är angeläget att de svenska reglerna om bouppteckning samordnas med reglerna om arvsintyget eftersom båda handlingarna utgör legitimationshandlingar.3 Mot
bakgrund av detta är det av intresse att utreda den rättsliga ställningen i svensk rätt.
I svensk rätt är bouppteckningen4 legitimationshandling för dödsboet. Bouppteckningens
legitimerande funktion blev fastställd i lag genom 1 kap 4 § lag (1933:314) om boutredning och arvskifte (härefter kallad BL).5 Bestämmelsen återfinns idag i 18 kap 4 § ärvdabalk
(1958:637) (härefter kallad ÄB). Där stadgas att en rättshandling blir bindande för dödsboet trots att avtalet inte har biträtts av samtliga dödsbodelägare, om tredje man i god tro ingick avtalet med dem som enligt bouppteckningen är dödsbodelägare. Bestämmelsen utgör ett undantag till huvudregeln i 18 kap 1 § ÄB som stadgar att samtliga dödsbodelägare företrä-der dödsboet mot tredje man och är avsedd att tillgodose tredje mans intressen i samband med rättshandlingar med dödsbon.6
När en person avlider bildas en juridisk person, ett så kallat dödsbo, vars tillgångar och skulder utgörs av den avlidnes kvarlåtenskap.7 Delägarna i ett dödsbo är den avlidnes make
eller sambo, arvingar och universella testamentstagare, 18 kap 1 § ÄB. De allra flesta svens-kar blir någon gång i livet delägare i ett dödsbo. Delägarskapet uppstår dessutom
automa-1 Europaparlamentet och rådets förordning (EU) nr 650/2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och
verkställighet av domar samt godkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg (härefter förordning nr 650/2012).
2 Artikel 63, förordning nr 650/2012, se även Bogdan, Den nya EU-förordningen om internationell successionsrätt,
SvJT 2012 s. 737-745 (härefter Bogdan, Den nya EU-förordningen).
3 Se Svenska Advokatsamfundets remissvar 2010-03-05, Ju2009/9247/L2.
4 Ordet bouppteckning användas både som en beteckning på själva handlingen som ska upprättas när någon
avlider och som beteckning för själva förrättningen där upprättandet sker.
5 Se även Eriksson, Wilhelmsson, Förfarandet vid boutredning och arvskifte, Handbok för jurister och menige man, s. 23
(härefter Eriksson, Wilhelmsson, Handbok boutredning).
6 NJA II 1933, s. 189. Förarbetena till BL gäller i stor utsträckning även för reglerna i ÄB. I propositionen i
samband med tillkomsten av ÄB uttalades att förslaget motsvarade redan gällande lagar om arv, testamente, arvsavtal och om boutredning och arvskifte. Förslaget innebar endast vissa sakliga förändringar. Dessa för-ändringar berörs inte i denna uppsats. Se Prop. 1958:B23, s. 1-2.
7 Walin, Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del II (18-25 kap.) Boutredning och arvskifte, försäkringar m.m., s. 25
tiskt till skillnad från delägarskap i andra juridiska personer, där ägarna själva väljer att starta ett företag. På grund av detta har dödsbodelägarna av naturliga skäl sällan någon djupare kunskap om arvsreglerna och reglerna om dödsboförvaltning.
Ett dödsbo bedrivs i syfte att avvecklas.8 Därtill krävs olika typer av rättshandlingar
bero-ende på vilka tillgångar och skulder den avlidne hade. Tredje män som rättshandlar med dödsbon saknar också ofta kunskaper om arvsreglerna och dödsboförvaltning. För en jurist eller någon annan som hanterar familjerättsliga ärenden är kunskapen en självklarhet. För en kassör på banken, en anställd på ett försäkringsbolag eller på något företag inom han-delssektorn, är sådana kunskaper emellertid inte alls någon självklarhet.
Boutredningen är en privat angelägenhet i svensk rätt. Det är därför särskilt viktigt att det ställs krav på bouppteckningens innehåll i lag som säkerställer att den är lämplig som legi-timationshandling för dödsboet. Sådana krav medför att rättsfrågorna utreds i samband med registreringen. Det kan leda till att antalet förordnanden av boutredningsmän minskar, vilket innebär lägre kostnader för dödsbodelägarna och mindre ärenden för tingsrätterna. Vidare innebär krav i lag att rättssäkerheten upprätthålls, vilket är till gagn för samtliga ak-törer.
Bouppteckningen används i praktiken som legitimation vid till exempel försäljning av fas-tigheter och i bankärenden.9 I en promemoria10 belyste Skatteverket ett problem med
bo-uppteckningen ur legitimationssynpunkt. Det saknas ett uttryckligt krav i lag på att det ska anges vilka som är dödsbodelägare vid förrättningstidpunkten11. Det innebär att en slutsats
om vilka som är delägare i ett dödsbo kan behöva dras varje gång bouppteckningen ska an-vändas som legitimationshandling.12 Vidare framhöll Skatteverket att syftet med
boupp-teckningen inte är att vid varje tillfälle utgöra ett underlag för fastställande av vilka som är rätt företrädare för dödsboet. I bouppteckningen ska enbart de personer anges som var dödsbodelägare vid förrättningstillfället.13
8 NJA II 1933, s. 158.
9 Skatteverkets promemoria 2008-05-19, Bouppteckningar och testamentsregister, Förslag till lag om ändring i
Ärvdabal-ken, m.m. Förordning om testamentsregister, s. 65 (härefter Skatteverkets promemoria 2008-05-19).
10 Skatteverkets promemoria 2008-05-19.
11 I denna uppsats avses med både förrättningstidpunkt och förrättningstillfället den tidpunkt då delägarna
samlas för att upprätta bouppteckning.
12 Skatteverkets promemoria 2008-05-19, s. 64. 13 Skatteverkets promemoria 2008-05-19, s. 67.
Vidare kan en andel i ett dödsbo överlåtas utan att det krävs samtycke från övriga delä-gare.14 En överlåtelse av en andel i dödsboet medför att förvärvaren blir dödsbodelägare
istället för överlåtaren.15 En andel kan också övergå till någon annan genom ett
arvsavstå-ende. Det kan ske när som helst fram till dess att arvskifte har upprättats.16
Dödsbodelägar-kretsen kan på så vis komma att förändras efter dödsfallet. Det finns inget uttryckligt svar i lag på hur sådana förändringar ska hanteras i samband med bouppteckningen och i doktrin finns olika uppfattningar om rättsläget.17
Reglerna i ÄB är gamla och har inte varit föremål för någon reform på många år. Med hän-syn till detta, till de problem som Skatteverket har lyft fram och till det oklara rättsläget vid förändringar i dödsbodelägarkretsen, samt till att en ny form av legitimationshandling ska introduceras för gränsöverskridande situationer, finns anledning utreda och utvärdera rätts-läget i svensk rätt. Särskilt eftersom bouppteckningen är en handling av stor betydelse i praktiken.18
1.2
Syfte
Syftet med denna uppsats är att utvärdera bouppteckningens funktion som legitimations-handling för dödsboet mot bakgrund av gällande rätt. För att uppnå syftet ska följande frå-geställningar besvaras:
- Vilka blir delägare i ett dödsbo?
- Vilka krav ställs i ÄB vad gäller rätt dödsbodelägare i bouppteckningen?
- Under vilka förutsättningar kan tilläggsbouppteckning upprättas med anledning av fel dödsbodelägarkrets?
- Hur kan dödsbodelägarkretsen förändras efter dödsfallet och hur påverkar sådana förändringar bouppteckningen som legitimationshandling?
Bouppteckningens funktion som legitimationshandling är lagstadgad i 18 kap 4 § ÄB.19 För
att kunna utvärdera den funktionen måste gällande rätt, utifrån de regler som påverkar den, först fastställas. Bouppteckningen är en enskilt upprättad handling som ska ges in till
Skat-14 Se NJA 1972 s. 512 och Walin, Lind, ÄB del II, s. 56. 15 Walin, Lind, ÄB del II, s. 58.
16 Eriksson, Arv och testamente, s. 252-253.
17 Se till exempel Brattström, Singer, Rätt arv, Fördelning av kvarlåtenskap, s 247-248 (härefter Brattström, Singer,
Rätt arv) och Grauers, Ekonomisk Familjerätt, Makars & sambors egendom & bostad. Gåva, arv, testamente & bout-redning, s. 55 (härefter Grauers, Ekonomisk familjerätt).
18 Angående bouppteckningens civilrättsliga funktioner, se Walin, Lind, ÄB del II, s. 159 och Skatteverkets
promemoria 2008-05-19, s. 54.
teverket för registrering. Skatteverket ska kontrollera att den är upprättad i enlighet med lag. De regler vars tillämpning påverkar legitimationsfunktionen och som ingår i utredning-en i dutredning-enna uppsats är 20 kap 9 och 10 §§ ÄB som behandlar kontrollutredning-en av bouppteckning-en vid registreringbouppteckning-en och tilläggsbouppteckning när fel har upptäckts i huvudbouppteck-ningen. För att uppnå syftet behandlas även bestämmelsen i 18 kap 1 § ÄB som stadgar vilka personer som blir dödsbodelägare, samt rättsläget beträffande förändringar av döds-bodelägarkretsen genom överlåtelse och arvsavstående efter arvlåtarens död.
Utvärderingen omfattar bouppteckningen som legitimationshandling från registreringen och framåt. Den görs utifrån delägarnas och omsättningens perspektiv. Resultatet är av in-tresse mot bakgrund av den diskussion som förts om bouppteckningar i doktrin och of-fentliga utredningar.20 Vidare kan den nyttjas i samband med en jämförelse med EU:s
till-tänkta arvsintyg.
1.3
Avgränsning
Uppsatsen avgränsas till att behandla bouppteckningen som legitimationshandling inom Sveriges gränser. Rättsläget vad gäller utländska medborgare med tillgångar i Sverige och bouppteckningens funktion som legitimationshandling utanför Sveriges gränser lämnas här utanför.21 En nyhet inom området är det europeiska arvsintyget.22 Det kan användas av
rättsinnehavare i dödsboet i syfte att styrka sin befogenhet i andra medlemsstater.23
Arvsin-tyget utgör således en legitimationshandling. Dess ställning som legitimationshandling be-handlas inte, eftersom uppsatsen avgränsas till svenska förhållanden.
Uppsatsen behandlar bouppteckningen ur ett legitimationsperspektiv. Det innebär att bo-uppteckningens andra funktioner, såsom till exempel underlag för beräkning av efterarv, lämnas utanför.24
Ett dödsbo kan förvaltas och företrädas av dödsbodelägarna, av en av tingsrätten utsedd boutredningsman eller av en testamentsexekutor. En boutredningsman eller testamentsexe-kutor grundar sin rätt att företräda dödsboet på ett förordnande från tingsrätten eller på ett testamente. Under sådana omständigheter används inte bouppteckningen som
legitimat-20 Se kapitel 3.1 i denna uppsats.
21 ÄB:s regler är tillämpliga på svenska medborgare, 1 kap 1 § lag (1937:81) om internationella
rättsförhållan-den rörande dödsbo. Om en utländsk medborgare har egendom i Sverige ska vissa svenska regler tillämpas, se 2 kap 2 § samma lag.
22 Se kapitel IV, förordning nr 650/2012.
23 Artikel 63, förordning nr 650/2012, se även Bogdan, Den nya EU-förordningen. 24 Angående bouppteckningens funktioner se Walin, Lind, ÄB del II, s. 159-160.
ionshandling. Legitimationsfrågan när en boutredningsman eller testamentsexekutor är ut-sedd att förvalta dödsboet behandlas därför inte i denna uppsats. Boutredningsarbetet ge-nom boutredningsman utvärderades i Ärvdabalksutredningens slutbetänkande från 1998.25
Där betonades vikten av boutredningsmannens skicklighet och särskilda kunskaper för att på ett mer kostnadseffektivt sätt lösa tvister. Samtidigt konstaterades att en professional-isering bidrog till ökade kostnader i jämförelse med den dåvarande ordningen.26 I denna
uppsats fokuseras på rättsläget vid delägarförvaltning. Ställs det relevanta krav i lag på bo-uppteckningen som säkerställer att rättsfrågorna utreds i samband med den offentliga kon-trollen, så kan det i sig bidra till färre oenigheter mellan dödsbodelägarna. På så vis behöver färre boutredningsmän utses, vilket torde vara det mest kostnadseffektiva alternativet. Fokus i denna uppsats ligger på de regler som påverkar bouppteckningen som legitimat-ionshandling. När det gäller den första delfrågan i syftet, om vilka personer som blir döds-bodelägare, är intentionen att beskriva hur bestämmelsen i 18 kap 1 § ÄB tillämpas ef-tersom den utgör en förutsättning för tillämpningen av reglerna om bouppteckning. Be-skrivningen illustrerar också att tillämpningen kan ge upphov till komplicerade bedömning-ar. Rättsläget på denna punkt analyseras inte av författaren.
Uppsatsen behandlar överlåtelse av andel i dödsbo och avstående från arvs- och testa-mentslott efter arvlåtarens död ur perspektivet påverkan på dödsbodelägarkretsen, ef-tersom det är denna påverkan som är intressant för syftet med uppsatsen. En fullständig utredning om arvsavståendenas skatterättsliga och civilrättsliga innebörd kräver sin egen uppsats och lämnas därför utanför. Av utrymmesskäl behandlas inte heller själva avveckl-ingen av dödsboet genom arvskifte eller avtal om sammanlevnad i oskiftat bo.
I uppsatsen beskrivs motiveringen till bestämmelsen i 18 kap 4 § ÄB. Hur regeln har till-lämpats i rättspraxis behandlas inte då syftet är att utvärdera bouppteckningen, som enligt 18 kap 4 § ÄB är legitimationshandling för dödsboet, mot bakgrund av gällande rätt som påverkar denna funktion.
25 SOU 1998:110. 26 SOU 1998:110, s. 266.
1.4
Metod och material
För att besvara syftet i denna uppsats beskrivs och fastställs först gällande rätt utifrån de regler som påverkar bouppteckningen som legitimationshandling. Gällande rätt utreds med hjälp av de etablerade rättskällorna.27 Dessa värderas enligt följande ordning; lag,
förarbe-ten, rättspraxis och doktrin. Med utgångspunkt i det fastställda rättsläget identifieras sedan problem med bouppteckningen som legitimationshandling för dödsboet utifrån delägarnas och omsättningens perspektiv. Med andra ord används en juridisk metod i uppsatsen.28
Med det faktum att syftet är att utvärdera bouppteckningens funktion som legitimations-handling för dödsboet följer vissa rättspolitiska ställningstaganden. I denna uppsats är ut-gångspunkten att lagstiftningen bör tillgodose delägarnas och omsättningens intressen ef-tersom det är delägarna och den som ingår avtal med ett dödsbo som främst berörs av rättsläget. Med hänsyn till att reglerna på området är gamla är det också ändamålsenligt att diskutera motiven till reglerna samt hur reglerna bör se ut för att bouppteckningen ska vara lämplig som legitimationshandling. Förarbetena har således en framträdande roll i diskuss-ionen.
Relevanta källor för uppsatsen är företrädesvis lagtexten, särskilt ÄB, rättspraxis och dokt-rin29, inte minst Gösta Walin och Göran Linds kommentar till ÄB. Förarbetena till ÄB är
gamla och med hänsyn till dess ålder kan förarbetenas värde som rättskälla i samband med utredning av gällande rätt ifrågasättas. Förarbetena utgör dock en av rättskällorna och är särskilt av intresse för att beskriva syftet med reglerna och i den diskussion som förs om bouppteckningens funktion som legitimationshandling för dödsboet.
Mycket av den rättpraxis som finns inom området behandlar arvs- och gåvoskattefrågor. Eftersom arvs- och gåvoskatten numera har upphävts kan rättskällevärdet av praxis i an-slutning till frågor om arvsskatt ifrågasättas. Med hänsyn till detta har rättsfall där utgången i målet bedöms vara starkt påverkad av arvskatterättsliga hänsynstaganden lämnats utanför. I viss mån används även underrättsavgöranden eftersom rättspraxis på området är sparsam.
27 Med de etablerade rättskällorna menas lag, förarbeten, rättspraxis och doktrin. Se Sandgren, Rättsvetenskap
för uppsatsförfattare, s. 37 (härefter Sandgren, Rättsvetenskap).
28 Sandgren, Rättsvetenskap, s. 36-38. Sandgren anser att den juridiska metoden inkluderar rättskälleläran,
men omfattar mer. Begreppet rättskälleläran brukar utöver utpekandet av vilka källor som ska, bör och får tillämpas, även innefatta lagtolkning, tolkning av rättsfall och analogier. Till den juridiska metoden hör, utö-ver tillämpning av rättskälleläran, urskiljande och avgränsning av relevant fakta, metoder för sökning av rättskällematerial och principerna för avtalstolkning. Sandgren menar att juridisk metod i stora drag innebär att tillämpa en regel på ett faktiskt förhållande.
Det saknas reglering i lag om avstående från arv efter arvlåtarens död och överlåtelse av andel i dödsbo. Redogörelsen för vad som gäller inom dessa områden bygger därför på ut-talanden i förarbetena, rättspraxis och doktrin.
1.5
Disposition
Dispositionen i denna uppsats syftar till att behandla delfrågorna i syftet i där upptagen ordning. Frågorna i syftet har ordnats kronologiskt från dödsfallet och framåt utifrån den tidpunkt då de oftast uppstår.
I kapitel 2 behandlas den första delfrågan. I detta kapitel beskrivs också några grundläg-gande spörsmål som är förknippade med dödsboet som juridisk person i syfte att ge läsaren en bakgrund.
I kapitel 3 besvaras både den andra och den tredje delfrågan i syftet. Gällande rätt utifrån de för uppsatsen relevanta reglerna om bouppteckningar beskrivs först och analyseras se-dan av författaren.
I kapitel 4 besvaras syftets fjärde delfråga. Gällande rätt beskrivs först och fastställs sedan av författaren. I kapitel 5 finns en sammanfattning av tidigare slutsatser om rättsläget för att göra det lättare för läsaren att hänga med i efterföljande avsnitt, där problem med boupp-teckningen som legitimationshandling identifieras mot bakgrund av gällande rätt.
Slutligen, i kapitel 6, finns en avslutande diskussion och en slutsats om bouppteckningens funktion som legitimationshandling för dödsboet.
2 Dödsboet som juridisk person
2.1
Inledning
När en person avlider bildas en rättslig gemenskap under den tid som boutredningen pågår som sedan gammalt kallas för dödsbo.30 Arvingarna efter den avlidne ärver inte några
speci-fika tillgångar utan en andel i en juridisk person, vars tillgångar och skulder består av den avlidnes kvarlåtenskap.31 Det var först efter BL:s tillkomst som det blev klarlagt att ett
dödsbo skulle anses utgöra en juridisk person i svensk rätt.32
Dödsboet uppstår per automatik och utgör en mer eller mindre tillfällig ekonomisk verk-samhet fram till den tidpunkt då den avlidnes kvarlåtenskap har överförts på arvingarna. När så har skett upphör verksamheten av sig självt.33 Fördelningen av kvarlåtenskapen
mel-lan arvingarna sker genom ett arvskifte, vilket är ett avtal melmel-lan arvingar och universella testamentstagare, 23 kap 1 § ÄB. Ett arvskifte ska upprättas skriftligen och skrivas under av delägarna, 23 kap 4 § ÄB. När dödsboet består enbart av en dödsbodelägare kan inte arv-skifte upprättas eftersom en ensam delägare inte kan avtala med sig själv.34
En juridisk person kan i allmänhet beskrivas som en sammanslutning vilken rättsordningen accepterar som ett subjekt för rättigheter och skyldigheter.35 För juridiska personer måste
det genom lagstiftning eller på något annat sätt avgöras hur beslutsfattandet inom samman-slutningen ska ske och hur sammansamman-slutningen ska företrädas mot tredje man.36
I 18 kap 1 § ÄB fastställs att ett dödsbo kan ingå avtal och vara part i rättegång. När ett dödsbo är avtalspart eller part i rättegång företräds dödsboet av dödsbodelägarna, eller av boutredningsman eller testamentsexekutor om en sådan har förordnats, 18 kap 1 § och 19 kap 12 och 20 §§ ÄB.
2.2
Förvaltningsformer
Innan boutredningen genom dödsbodelägarnas gemensamma förvaltning, boutrednings-man eller testamentsexekutor har tagit vid finns särskilda förvaltningsregler i ÄB. Den typ av förvaltning som föreligger innan dödsbodelägarna gemensamt tar över kallas ofta för
30 NJA II 1933, s. 144. Se även Walin, Lind, ÄB del II, s. 25. 31 NJA II 1933, s. 144. Se även Walin, Lind, ÄB del II, s. 25. 32 Walin, Lind, ÄB del II, s. 25.
33 NJA II 1933, s.158.
34 Walin, Lind, ÄB del II, s. 265.
35 Hemström, Bolag, Föreningar, Stiftelser – En introduktion, s. 13 (härefter Hemström, Bolag). 36 Hemström, Bolag, s. 13-14.
provisorisk förvaltning.37 Bestämmelsen i 18 kap 2 § ÄB om provisorisk förvaltning har till
syfte att reglera vården av den avlidnes egendom fram till den tidpunkt då dödsbodelägar-nas gemensamma förvaltning enligt 18 kap 1 § ÄB tar vid.38
Så snart delägarna själva kan ta över förvaltningen av den avlidnes egendom upphör den provisoriska förvaltningen och övergår till dödsbodelägarna.39 Dödsbodelägarförvaltningen
innebär att samtliga delägare måste vara överens för att kunna vidta en åtgärd, 18 kap 1 § ÄB.40 Från denna huvudregel finns emellertid ett undantag. Åtgärder som är inte tål
upp-skov och som är nödvändiga för att behålla egendomens värde får vidtas utan att samtliga delägare har konsulterats, 18 kap 1 § första stycket ÄB.41
Det kan uppstå problem om delägarna inte kommer överens eftersom varje åtgärd som inte omfattas av undantaget i 18 kap 1 § första stycket ÄB kräver samtliga dödsbodelägares medverkan. Varje dödsbodelägare har därför rätt att begära att rätten utser en boutred-ningsman, 19 kap 1 § ÄB.42 Har en boutredningsman förordnats träder denne in i
dödsbo-delägarnas ställe som förvaltare för dödsboet. En boutredningsman har rätt att vidta samt-liga åtgärder som är nödvändiga för boets utredning, 19 kap 11 § ÄB. Boutredningsmannen har även behörighet att företräda dödsboet mot tredje man och har rätt att föra talan och svara i mål som rör dödsboet, 19 kap 12 § ÄB.43
Ett dödsbo kan också förvaltas av en testamentsexekutor. En testamentsexekutor grundar sin rätt att förvalta och företräda boet på testamente.44 En testamentsexekutor har rätt att
vidta samtliga åtgärder som är nödvändiga för boets utredning om inget annat sägs i testa-mentet, 19 kap 20 § ÄB.45
37 Se Brattström, Singer, Rätt arv, s. 155. 38 NJA II 1933, s. 170.
39 NJA II 1933, s. 173. 40 Se även NJA II 1933, s. 164. 41 NJA II 1933, s. 164.
42 Rätten att begära förordnande av boutredningsman tillkommer även testamentsexekutor, legatarie eller
nå-gon som har rätt att föra talan om fullgörande av en ändamålsbestämmelse om det kan anses nödvändigt för legatets eller ändamålsbestämmelsen verkställande, 19 kap 1 § ÄB. Även en borgenär eller någon som ansvarar för att en skuld betalas efter avlidne kan begära att rätten utser en boutredningsman, om det kan antas att dödsboet är på obestånd eller annars att sökandens rätt riskerar att äventyras av dödsbodelägarnas förvaltning, 19 kap 1 § ÄB.
43 Det finns dock en begränsning i boutredningsmannens rätt att vidta åtgärder för dödsboets räkning. En
boutredningsman får inte överlåta fast egendom eller tomträtt utan samtliga dödsbodelägares skriftliga sam-tycke eller om samsam-tycke inte kan lämnas, om inte rätten har tillåtit åtgärden, se 19 kap 13 § ÄB.
44 Brattström, Singer, Rätt arv, s. 155.
45 En testamentsexekutor kan, till skillnad från en boutredningsman, försälja en fastighet eller tomträtt för
dödsboets räkning utan att samtliga dödsbodelägares skriftliga samtycke eller rättens tillstånd erfordras. Se 19 kap 13 § ÄB och 19 kap 20 § ÄB.
I denna uppsats behandlas dödsbodelägarförvaltning och bouppteckningen som legitimat-ionshandling. Provisorisk förvaltning, förvaltning genom boutredningsman och testa-mentsexekutor lämnas härefter utanför.
2.3
Rättshandlingar med dödsboet
För att dödsboet ska kunna vidta en åtgärd krävs, som ovan nämnts, i allmänhet att samt-liga dödsbodelägare är överens och biträder beslutet och att dödsbodelägarna gemensamt företräder dödsboet mot tredje man, 18 kap 1 § ÄB. I ÄB infördes en regel som är avsedd att tillgodose tredje mans intresse i samband med rättshandlingar med ett dödsbo.46
Be-stämmelsen återfinns i 18 kap 4 § första stycket ÄB och stadgar:
”Vad tredje man i god tro slutit med dem som enligt bouppteckningen äro dödsbodelägare är gällande, ändå att annan delägare finnes.”
Bestämmelsen motiverades med att svårigheter kan uppstå för tredje man i samband med samförvaltningen. En jämförelse gjordes mellan rättshandlingar med andra juridiska perso-ner såsom aktiebolag och ekonomiska föreningar och ett dödsbo. Vad gäller aktiebolag och ekonomiska föreningar konstaterades att tredje man erhåller ett skydd genom den officiella registreringen av styrelse och firmatecknare.47 För dödsbon saknades motsvarande skydd
för tredje man. Det ansågs inte vara aktuellt att införa bestämmelser liknande dem som gällde för aktiebolag och ekonomiska föreningar även för dödsbon, såvida det inte fram-stod som särskilt angeläget med hänsyn till skillnaden i verksamheterna. Dödsbon bedrivs i avvecklingssyfte medan det i aktiebolag och ekonomiska föreningar bedrivs en ekonomisk verksamhet.48
Vad gäller dödsbon ansågs bouppteckningen vara en bättre utgångspunkt för skyddet för tredje man. Det konstaterades att en bouppteckning som upprättats i enlighet med bered-ningens förslag skulle innehålla uppgift om samtliga dödsbodelägare. Trots att bouppteck-ningen är en enskild upprättad handling ansågs kravet på de gode männens medverkan och registeringen hos rätten medföra att bouppteckningen hade en annan karaktär än enskilda
46 NJA II 1933, s. 189.
47 Numera återfinns bestämmelser om att behöriga firmatecknare för ett aktiebolag ska registreras i
aktiebo-lagsregistret i 8 kap 43 § aktiebolagslag (2005:551) och att behöriga firmatecknare för en ekonomisk före-ning ska registreras hos Bolagsverket i 6 kap 15 § och 15 kap 1 § lag (1987:667) om ekonomiska föreföre-ningar.
handlingar i allmänhet. Med hänsyn härtill var det lämpligt att ge bouppteckningen en ökad rättslig betydelse, utöver betydelsen för dem som närmast berördes av dödsfallet.49
På grund av att bouppteckningen tillkommer under tillförlitliga omständigheter och bygger på delägarnas lojala medverkan ansågs det också vara naturligt att låta felaktigheter i boupp-teckningen gå ut över delägarna och inte tredje man. Slutsaten överensstämde med vad som kunde anses utgöra gällande rätt sedan tidigare. I gällande rätt betraktades nämligen boupp-teckningen sedan lång tid tillbaka som en legitimationshandling för dödsboet.50 Regeln i 18
kap 4 § ÄB är alltså ämnad att ge bouppteckningen legitimerande verkan för dödsboet och låta felaktigheter i densamma gå ut över delägarna.51
Vad gäller utrymmet för god tro hos tredje man betonade lagberedningen att tredje man ibland måste räkna med att dödsbodelägarkretsen i bouppteckningen kan behöva komplet-teras. Det kan till exempel inte bortses från en ofullständig uppgift om en dödsbodelägare. När det står klart för tredje man att en dödsbodelägare existerar, eller när denne borde inse detta, kan god tro inte åberopas.52
Lagberedningen konstaterade också att dödsbodelägarkretsen på grund av den nya utform-ningen av 18 kap 1 § ÄB kunde komma att förändras. En efterlevande maka är till exempel inte längre dödsbodelägare efter bodelning har skett. Ett testamente som har vunnit laga kraft kan medföra att de legala arvingarna inte längre är dödsbodelägare och tvärtom, om ett testamente ogiltigförklaras kan det innebära att en universell testamentstagare inte längre är dödsbodelägare. Dessa förändringar bedömdes dock inte vara ett problem, eftersom de enbart hade en begränsande verkan av dödsbodelägarkretsen.53
Ett annat exempel på en situation där dödsbodelägarkretsen kunde komma att förändras och som uppmärksammades av lagberedningen var när en dödsbodelägare avlider. Denna situation bedömdes inte heller vara ett problem. När tredje man får kännedom om att en dödsbodelägare har avlidit kan denne lägga bouppteckningen efter den avlidne dödsbode-lägaren till grund.54
49 NJA II 1933, s. 189. 50 NJA II 1933, s. 189.
51 Se Ekeberg, Guldberg, Bergendal, Den nya lagen om boutredning och arvskifte jämte dithörande författningar med
för-klaringar, s. 65 (härefter Ekeberg med flera, Den nya lagen).
52 NJA II 1933, s. 190. 53 NJA II 1933, s. 190. 54 NJA II 1933, s. 190-191.
För att en rättshandling ska bli bindande för dödsboet krävs också att rättshandlingen ligger inom ramen för boutredningen, 18 kap 3 § ÄB.55 Denna typ av behörighetsbegränsning
be-handlas inte eftersom den ligger utanför syftet med denna uppsats men utgör också en fråga att beakta i samband med rättshandlingar med dödsbon.
2.4
Dödsbodelägarkretsen
2.4.1 Inledning
Dödsbodelägarna är de personer som har rätt att ta del i förvaltningen av kvarlåtenskapen på grund av sin relation till arvlåtaren.56 De ska förvalta den avlidnes egendom och
före-träda dödsboet mot tredje man, 18 kap 1 § ÄB. Dödsbodelägarna är alltså ställföreföre-trädare för dödsboet och kan gemensamt ingå bindande avtal för dödsboets räkning. I 18 kap 1 § ÄB stadgas:
”Har inte särskild dödsboförvaltning anordnats enligt 19 kap. skall efterlevande make eller sambo, arvingar och universella testamentstagare (dödsbodelägare) gemensamt förvalta den dödes egendom under boets utredning. De företräder därvid dödsboet mot tredje man samt har rätt att tala och svara i mål som rör boet. Åtgärder som inte tål att uppskjutas får företas även om någon delägares samtycke inte kan inhämtas.
Har bodelning skett efter arvlåtarens död eller skall bodelning inte ske, är en efterlevande make eller sambo inte dödsbodelägare, om maken eller sambon ej är arvinge eller universell testamentstagare.
Den som har rätt att ta arv eller testamente först sedan en annan arvinge eller universell testa-mentstagare har avlidit är delägare i dennes bo men inte i arvlåtarens.
Innan testamente blivit ståndande, anses såsom delägare såväl arvinge, vilken uteslutits från arv, som ock den, vilken insatts till universell testamentstagare.”
I efterföljande två avsnitt behandlas under vilka förutsättningar make eller sambo, arvingar och universella testamentstagare är delägare i dödsboet. I dessa avsnitt ska alltså den första del-frågan i syftet besvaras. Bestämmelsen i 18 kap 1 § ÄB tillämpas i samband med registre-ringen av bouppteckningen för att avgöra om bouppteckningen har upprättats på rätt sätt. Den utgör på så vis en förutsättning för tillämpningen av reglerna om bouppteckning och är därför av intresse i denna uppsats. Vidare illustrerar en beskrivning av tillämpningen av 18 kap 1 § ÄB de olika bedömningsfrågor som kan bli aktuella när det ska fastställas vilka som är dödsbodelägare, vilket ger en anvisning om vilka kunskaper som behövs för att
till-55 Se NJA II 1933, s. 182 där dödsboets ställning som juridisk person, men med en begränsad möjlighet att
vidta rättshandlingar diskuteras.
lämpa regeln. Behovet av kunskap är relevant för utvärderingen av bouppteckningen som legitimationshandling.
2.4.2 Make, sambo och arvingar
Arvingarna är de personer som enligt den legala arvsordningen har rätt till del i
kvarlåten-skapen efter den avlidne.57 Om den avlidne är ogift ärver i första hand den avlidnes
avkom-lingar58, 2 kap 1 § ÄB. I andra hand ärver den avlidnes föräldrar, eller om båda föräldrarna
eller någon av dem är avlidna, den avlidnes syskon, 2 kap 2 § ÄB. Om ett syskon är avlidet träder syskonets avkomlingar in i det avlidna syskonets ställe, 2 kap 2 § andra stycket ÄB. Även halvsyskon ärver del i kvarlåtenskapen om halvsyskonets förälder är avliden, 2 kap 2 § tredje stycket ÄB. I tredje hand ärver mor- och farföräldrar och deras barn, 2 kap 3 § ÄB. Var den avlidne gift ärver den efterlevande maken hela kvarlåtenskapen, 3 kap 1 § första tycket ÄB. Arvingar i första och andra arvsklassen, som på grund av den efterlevande ma-kens arvsrätt får avstå från rätt till arv, har rätt till hälften av kvarlåtenskapen efter den ef-terlevande maken, 3 kap 2 § första stycket ÄB. En efef-terlevande make ärver dock inte före särkullbarn om inte särkullbarnet avstår från sin rätt till arv till förmån för den efterlevande maken, 3 kap 1 § första stycket och 3 kap 9 § ÄB. När den efterlevande maken avlider och det enbart finns arvsberättigade efter en av makarna ska dessa arvingar ärva hela kvarlåten-skapen, 3 kap 8 § ÄB. Om den avlidne inte var gift och det saknas arvingar i första, andra och tredje arvsklasserna ärver Allmänna arvsfonden, 5 kap 1 § ÄB.
Samtliga ovan omnämnda personer är legala arvingar och kan på grund av sin lagstadgade arvsrätt komma att bli delägare i den avlidnes dödsbo. Lagberedningen förtydligade att ut-trycket arvinge i 18 kap 1 § ÄB även omfattar allmänna arvsfonden.59
Om den avlidne var gift och inte hade några särkullbarn blir den efterlevande maken ensam dödsbodelägare under förutsättning att det inte finns ett testamente som stadgar någonting annat, 18 kap 1 § och 3 kap 1 § ÄB. Finns det särkullbarn blir den efterlevande maken och särkullbarnen dödsbodelägare, 18 kap 1 § och 3 kap 1 § ÄB, såvida särkullbarnen inte av-står från sitt arv till förmån för den efterlevande maken. Om den avlidne inte var gift blir den avlidnes avkomlingar dödsbodelägare, 18 kap 1 § och 2 kap 1 § ÄB. Saknas arvingar i första arvsklassen blir arvingarna i andra arvsklassen dödsbodelägare, och saknas arvingar i
57 NJA II 1933, s. 147.
58 Termen avkomlingar omfattar mer än bara barn till arvlåtaren. Avkomlingar är barn, barnbarn,
barnbarns-barn och så vidare. Se Grauers, Ekonomisk familjerätt, s. 132.
andra arvsklassen blir arvingarna i tredje arvsklassen dödsbodelägare, 18 kap 1 § och 2 kap 2 och 3 §§ ÄB. Saknas arvingar i samtliga arvsklasser blir allmänna arvsfonden dödsbodelä-gare, 18 kap 1 § och 5 kap 1 § ÄB.
Arvingar i första och andra arvsklassen som har rätt till efterarv och som på grund av ma-kens arvsrätt får vänta med att få ut sitt arv tills den efterlevande maken avlider blir inte de-lägare i den först avlidne makens dödsbo. Efterarvingarna blir dede-lägare först i den sist av-lidne makens dödsbo, 18 kap 1 § tredje stycket ÄB.
I 18 kap 1 § andra stycket stadgas att maken inte är dödsbodelägare om bodelning skett ef-ter arvlåtarens död eller om bodelning inte ska ske, om inte maken är arvinge eller univer-sell testamentstagare. Bestämmelsen tillkom i samband med BL när efterlevande makens arvsrätt såg annorlunda ut i jämförelse med idag.60 Efterlevande maken hade inte rätt till
kvarlåtenskapen före arvingarna i första arvsklassen, det vill säga avkomlingarna.61 Den
då-varande bestämmelsen motiverades bland annat med att efter bodelning har skett finns det inte längre någon grund för den efterlevande makens delaktighet i dödsboet.62 Det
fram-hölls dock att maken förutom sitt krav på giftorätt, kunde vara delägare på grund av sin arvsrätt eller testamente.63 Idag ärver en make före samtliga arvingar förutom särkullbarn, 3
kap 1 § ÄB. Bestämmelsen har därför en mer begränsad betydelse, men eftersom den fort-farande har betydelse i ett fall bedömdes den vara nödvändig.64 Den situation som omfattas
är när den avlidne enbart efterlämnar make och särkullbarn. I det fallet har efterlevande maken ingen arvsrätt och det ansågs därför inte motiverat att låta maken vara dödsbodelä-gare efter bodelningen.65 I Walin och Linds lagkommentar anges att om en make enbart har
ett krav på samäganderätt ska maken inte heller betraktas som dödsbodelägare.66
En sambo har inte någon legal arvsrätt, 2 kap 1-3 §§ jämförda med 2 kap 4 § ÄB. En sambo kan dock begära att bodelning ska ske av samboegendomen när samboförhållandet upphör på grund av att en av samborna avlider, 8 § sambolag (2003:376) (härefter kallad sambolagen). En sambo är dödsbodelägare fram till den tidpunkt då det blir klargjort om bodelning begärs.67 En begäran om bodelning i samband med samboförhållandets
upphö-60 NJA II 1933, s. 152. 61 NJA II 1933, s. 149. 62 NJA II 1933, s. 152. 63 NJA II 1933, s. 153. 64 Prop. 1986/87:1, s. 245. 65 Prop. 1986/87:1, s. 245. 66 Walin, Lind, ÄB del II, s. 28. 67 Prop. 1986/87:1, s. 244.
rande genom dödsfall måste ske senast vid bouppteckningsförrättningen i enlighet med 8 § andra stycket sambolagen. En efterlevande sambo upphör således att vara dödsbodelägare om denne avstår från sin rätt till bodelning innan bouppteckningsförrättningen, eller ge-nom förrättandet av bouppteckningen om bodelning inte har begärts före denna tidpunkt. Om en begäran har framställts är sambon dödsbodelägare även efter bouppteckningen och fortsätter att vara det tills bodelning har skett i enlighet med 18 kap 1 § andra stycket ÄB.68
Är sambon universell testamentstagare är han eller hon dödsbodelägare på grund av denna ställning och fortsätter därför att vara dödsbodelägare även efter bodelningen, 18 kap 1 § andra stycket ÄB.
Om en dödsbodelägare avlider träder dödsbodelägarna efter den avlidne in som dödsbode-lägare i dennes ställe.69 När detta sker får dessa endast gemensamt ta del i förvaltningen.70
Om en arvinge före arvlåtarens död skriftligen avsäger sig rätten till arv genom godkän-nande av testamente eller på annat sätt i enlighet med 17 kap 2 § ÄB är det gällande.71 Det
innebär att arvingen inte längre behandlas som en arvinge och att den avståendes andel i kvarlåtenskapen övergår på annan.72 En arvinge som har förverkat sin rätt till arv enligt 15
kap ÄB kan inte heller göra sin arvsrätt gällande, 15 kap 4 § ÄB.
Frågan om en person ska anses vara dödsbodelägare kan ibland vara svår att avgöra. Frågan har varit föremål för prövning av HD i några fall. I NJA 1993 s. 145 behandlades regeln i 3 kap 8 § ÄB om när den först avlidnes arvingar har rätt till efterarv före Allmänna arvsfon-den. Den efterlevande maken hade inte några egna arvingar vid sitt frånfälle. HD kom fram till att ett inbördes testamente med full äganderätt medför att den först avlidens arvingar blir uteslutna från efterarv efter den sist avlidne maken. I NJA 2005 s. 400 var samma be-stämmelse föremål för prövning. HD uttalade att det krävs en konkret efterarvsrätt för att regeln ska bli tillämplig. I målet hade den efterlevande makan avstått från sin rätt till arv vid
68 Prop. 1986/87:1, s. 244. Det framgår inte av lagen hur ett avstående från bodelning ska göras för att det ska
vara bindande. Walin och Lind antar att ett avstående blir bindande när det kommit till någon arvinge, uni-versell testamentstagare eller boutredningsmans kännedom. Se Walin, Lind, ÄB del II, s. 28. De menar också att ett avtal i enlighet med 9 § sambolagen om att bodelning inte ska ske kan få till följd att den efter-levande sambon inte blir dödsbodelägare samt att en sambo som enbart begär övertagande av det gemen-samma hemmet i enlighet med 22 § sambolagen inte blir dödsbodelägare. SeWalin, Lind, ÄB del II, s. 28-29.
69 NJA II 1933, s. 169 och Walin, Lind, ÄB del II, s. 58. 70 NJA II 1933, s. 169.
71 Se NJA 2005 s. 309 som gällde en fråga om ett särskullbarn kunde anses ha avstått från efterarvsrätten i
samband med upprättandet av ett arvskifte efter den första av två makars dödsfall. HD uttalade att på grund av att ett sådant avstående från arv är en rättshandling av så ingripande natur måste det krävas att det sker uttryckligen eller att det otvetydigt framgå av omständigheterna att arvingens avsikt var att avsäga sig arvs-rätten.
arvskiftet efter den först avlidne maken och den avlidnes särkullbarn ärvde hela kvarlåten-skapen. När den efterlevande makan senare avled fanns inga legala arvingar.
För att en efterarvinge ska bli dödsbodelägare i den efterlevande makens dödsbo krävs alltså att det finns en konkret efterarvsrätt i enlighet med rättspraxis.73 Om arvingarna har
fått ut hela sitt arv vid den först avlidnes frånfälle eller om efterarvsrätten har uteslutits ge-nom ett testamente med full äganderätt blir dessa personer inte dödsbodelägare i den sist avlidne makens dödsbo.
NJA 1971 s. 109 gällde ett förordnande av boutredningsman. Frågan i målet var om en per-son var att anse som dödsbodelägare eller inte. Rätten hade avkunnat en dom om hemskill-nad mellan två makar. Domen hade vunnit laga kraft när den ena maken avled. Den avlid-nes arvingar ansökte om att rätten skulle förordna en boutredningsman. Makan motsatte sig att den föreslagne boutredningsmannen förordnades. Hon hävdade att hon och den av-lidne hade återupptagit sammanlevnaden och att hon därför var delägare i dödsboet. När målet nådde HD hade hovrätten fastställt att det fanns tillräcklig utredning till stöd för att makarna skulle anses ha återupptagit sammanlevnaden i en dom som rörde en fråga mellan dödsboet och den hemskiljda makan samt att makan därför hade rätt till arv. Trots att do-men inte vunnit laga kraft ansåg HD att makan tills vidare skulle anses vara dödsbodelä-gare.
I NJA 2009 N 2 behandlades en fråga om en person var dödsbodelägare och således hade rätt att ansöka om förordnande av boutredningsman. Käranden i målet påstod att hon var efterarvinge, och övriga dödsbodelägare ansåg att hon hade avstått från sin rätt till efterarv genom ett tidigare upprättat arvskifte efter den först avlidne maken. HD ansåg inte att det var klarlagt i målet att käranden hade avstått från sin rätt till efterarv genom arvskiftet och att käranden därför hade rätt att såsom dödsbodelägare ansöka om boets avträdande till förvaltning genom boutredningsman.
NJA 1971 s. 109 och NJA 2009 N 2 ger visst stöd för påståendet att om det råder oenig-heter om en viss person ska anses som dödsbodelägare eller inte kan denna tillsvidare anses som dödsbodelägare, i alla fall när det finns visst stöd för det tvistiga anspråket. Walin och Lind hänvisar till bland annat NJA 1971 s. 109 och anser att den som har ett tvistigt
språk på arvsrätt kan anses som dödsbodelägare när speciella omständigheter föranleder det.74
2.4.3 Universella testamentstagare
Ett universellt testamentsförordnande är ett förordnande om att en person ska ärva kvarlå-tenskapen i sin helhet, en viss andel av kvarlåkvarlå-tenskapen eller ett överskott av kvarlåtenskap-en, 11 kap 10 § andra stycket ÄB. Ett legat är ett förordnande om en särskild förmån, som till exempel en viss sak, ett visst belopp eller en nyttjanderätt till egendom, 11 kap 10 § första stycket ÄB. En person som har erhållit ett legat i ett testamente kallas legatarie.75
Enligt 18 kap 1 § ÄB blir en universell testamentstagare delägare i dödsboet, men inte en legatarie. Enligt förarbetena är det testamentets materiella innehåll som avgör om ett för-ordnande har universell karaktär eller om det är fråga om ett legat.76 Lagberedningen
kon-staterade att erkännandet av universella testamentstagare som dödsbodelägare medförde att inträdet av de viktiga rättsföljder som är knutna till ställningen som dödsbodelägare var be-roende av en prövning av det testamentariska förordnandets innebörd. Detta kunde anses som en svaghet, men samtidigt konstaterades det att det enbart var i få undantagsfall som det förelåg svårigheter med att fastställa om ett förordnande var universellt eller skulle be-traktas som ett legat. I sådana fall skulle testamentstagaren anses vara dödsbodelägare om han intog en ställning liknande en arvinges.77
När det gäller att avgöra om en testamentstagare är dödsbodelägare måste det alltså enligt 18 kap 1 § först fastställas om förordandet i testamentet har universell karaktär eller om förordnandet enbart medför att mottagaren är legatarie.
En annan omständighet som kan få betydelse är om den avlidne är gift och har upprättat ett testamente till förmån för någon annan än den efterlevande maken. Dennes arvsrätt sätts då ur spel.78 I detta sammanhang har reglerna om bröstarvinges rätt till laglott
bety-delse.79 Laglottsreglerna syftar till att vara ett skydd mot testamentariska förordnanden.80
Finns det ett testamente med full äganderätt till förmån för den efterlevande makan leder bröstarvinges påkallande av jämkning av testamentet för utfående av sin laglott inte till att
74 Walin, Lind, ÄB del II, s. 32. 75 NJA II 1933, s. 150. 76 NJA II 1933, s. 150. 77 NJA II 1933, s. 150.
78 Se 7 kap 3 § andra tycket ÄB och Prop. 1986/87:1, s. 85. 79 Reglerna om bröstarvinges rätt till laglott återfinns i 7 kap ÄB. 80 Prop. 1986/87:1, s. 86.
bröstarvingen får ut sin laglott i samband med den först avlidne maken.81 Efterlevande
ma-ken får i detta fall den andel av kvarlåtenskapen som motsvaras av bröstarvingens laglott med fri förfoganderätt och bröstarvingen får ut sin laglott först vid efterlevande makens död.82
I detta fall erhåller inte bröstarvingen någon andel i kvarlåtenskapen efter den först avlidne maken och blir således inte delägare i den först avlidne makens dödsbo.
Har en make däremot upprättat ett testamete till förmån för någon annan än efterlevande makan blir situationen en annan. Bröstarvingarna kan i denna situation göra sitt anspråk på laglott gällande mot testamentstagaren. Laglotten omfattas då inte av efterlevande makens rätt att ärva kvarlåtenskapen med fri förfoganderätt, 7 kap 3 § andra stycket ÄB.83 Genom
att en bröstarvinge kan göra sitt anspråk på laglott gällande redan vid den först avlidne ma-kens död, och detta anspråk inte omfattas av efterlevande mama-kens arvsrätt, får bröstarving-en bröstarving-en andel motsvarande sin laglott i dödsboet. Eftersom makans arvsrätt har satts ur spel är bröstarvingen arvinge till den avlidne och således delägare i dödsboet, 18 kap 1 § ÄB. Har efterlevande makan helt uteslutits från arv genom ett testamente är makan inte heller dödsbodelägare sedan bodelningen skett eftersom han eller hon i ett sådant fall inte är ar-vinge eller universell testamentstagare, 18 kap 1 § andra stycket ÄB.
I 18 kap 1 § fjärde stycket stadgas att både de personer som blivit uteslutna från arv och universella testamentstagare ska anses som dödsbodelägare fram till den tidpunkt då det blir klargjort om testamentet är giltigt. Därefter är utesluten arvinge inte längre delägare i dödsboet.84 Skulle testamentet senare visa sig vara utan verkan, är de universella
testa-mentstagarna inte längre dödsbodelägare.
81 7 kap 3 § andra stycket ÄB och Prop. 1986/87:1, s. 86, samt Beckman, Höglund, Lind, Teleman, Vängby,
Svensk familjerättspraxis, supplement 15 maj 1997, s. C I:5 (härefter Beckman med flera, Familjerättspraxis, supplement x).
82 Prop. 1986/87:1, s. 86.
83 Prop. 1986/87:1, s. 86 och Beckman med flera, Familjerättspraxis, supplement 15 maj 1997, s. C I:5. 84 18 kap 1 § fjärde stycket ÄB och RH 1986:144.
3 Bouppteckningen
3.1
Inledning
Bouppteckningens huvudsakliga syfte har sedan lång tid tillbaka ansetts vara att utgöra ett underlag för de personer som har ett intresse i dödsboet. De intressenter som främst åsyf-tas är borgenärer, arvingar och testamentstagare. Denna uppfattning existerade redan innan ikraftträdandet av BL och samma utgångspunkt kännetecknade även bestämmelserna om bouppteckning i BL.85 Bestämmelserna om bouppteckning i BL infördes senare i ÄB utan
större förändringar.86
Genom införandet av lag (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (härefter AGL) fick bo-uppteckningen också en funktion som grund för fastställandet av arvskatten. Angivande och värdering av tillgångar i bouppteckningen blev på så vis starkt påverkade av skatterätts-liga hänsynstaganden.87 År 2001 överfördes bouppteckningsverksamheten från tingsrätterna
till skattemyndigheterna, som också fick ansvaret för arvsbeskattningen. Det bedömdes finnas större möjligheter till utveckling och effektivitet genom att både arvsbeskattningen och bouppteckningsverksamheten samlades hos skattemyndigheterna, särskilt eftersom skattemyndigheterna också hade ansvaret för beskattningsfrågor i allmänhet.88 Den 17
de-cember 2004 avskaffades emellertid arvs- och gåvoskatten i Sverige.89 I remissen till
lagrå-det avseende förslaget om upphävande av AGL uttalade regeringen att lagrå-det fortsatta beho-vet av upprättande och registrering av bouppteckningar behövde utredas. Vidare ansågs det finnas ett behov av att utreda om registrering av bouppteckningar fortsättningsvis skulle vara en uppgift för Skatteverket.90 I lagrådets yttrande över förslaget ifrågasattes om det
fanns ett fortsatt behov av att upprätta och registrera bouppteckning.91 I propositionen
framgår det att en utredning avseende dessa frågor hade inletts inom regeringskansliet.92
Några nya regler har emellertid inte utarbetats sedan dess.93
85 Walin, Lind, ÄB del II, s. 157. 86 NJA II 1958, s. 154-157. 87 Walin, Lind, ÄB del II, s. 158. 88 Prop. 2000/01:21, s. 42-43.
89 Lag (2004:1341) om upphävande av lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. 90 Prop. 2004/05:25, s. 25.
91 Prop. 2004/05:25, bilaga 2, s. 46. 92 Prop. 2004/05:25, bilaga 2, s. 25.
93 Se Svenska Advokatsamfundets remissvar 2010-03-05, Ju2009/9247/L2 angående den nya
EU-förordningen där Advokatsamfundet påpekar att lagrådet förutsatte att nya regler om bouppteckning skulle utarbetas i samband med arvsskattens upphörande.
Walin och Lind menar att lagrådets ifrågasättande av behovet av bouppteckningar är märk-ligt mot bakgrund av bouppteckningens andra funktioner än som underlag för fastställande av arvsskatt.94 Författarna lyfter fram flera andra viktiga funktioner; bouppteckningen:
· är ett viktigt instrument för borgenärerna som ska bedöma situationen i dödsboet eftersom bouppteckningen innehåller uppgifter om tillgångar och skulder.
· är en viktig handling ut rättssäkerhetssynpunkt eftersom rättsägarna i ett dödsbo av naturliga skäl har begränsade kunskaper om arvsrätten.
· är en viktig utgångspunkt för den fortsatta boutredningen, bodelningen och arvskif-tet.
· är ett viktigt dokument för fastställandet av efterarvet vid den efterlevande makens död.
· är en viktig handling, särskilt för enmansdödsbo, eftersom den används som fång-eshandling vid ansökan om lagfart på fastighet.
· utgör en legitimationshandling i förhållande till tredje man vid till exempel en för-säljning av fastighet och i bankärenden.
· har en kulturhistorisk funktion genom att uppgifterna utgör en bra källa för histo-risk forskning.95
Sammanfattningsvis framhåller Walin och Lind att bouppteckningen fyller många viktiga funktioner i det successionsrättsliga systemet.96 Skatteverket har lyft fram liknande aspekter
rörande bouppteckningar, särskilt dess funktion som legitimationshandling. 97
Ärvdabalks-utredningen behandlade bouppteckningens civilrättsliga betydelse över lag, däribland nyss nämnda funktion.98 I denna uppsats behandlas bouppteckningen som
legitimationshand-ling. Med denna utgångspunkt följer även vissa rättssäkerhetsaspekter.
I efterföljande kapitel behandlas först några för uppsatsen relevanta formkrav vad gäller bouppteckningen. Syftet är att ge en introduktion till reglerna om bouppteckning och skapa en grund för tillämpningen av regeln i 20 kap 9 § ÄB, om kontrollen av bouppteckningens riktighet, vilken hänvisar till övriga bestämmelser i 20 kap. Därefter behandlas bestämmel-sen i 20 kap 9 § ÄB. Kontrollen i samband med registreringen är av avgörande betydelse
94 Walin, Lind, ÄB del II, s. 159. 95 Walin, Lind, ÄB del II, s. 159-160. 96 Walin, Lind, ÄB del II, s. 160.
97 SeSkatteverkets promemoria 2008-05-19, s. 54.
98 SOU 1996:160, s. 77-7, 80-82. Ärvdabalksutredningen övervägde bland annat om legitimationsfrågan kunde
för bouppteckningens funktion som legitimationshandling, eftersom bouppteckningen är en enskilt upprättad handling och registreringen det enda moment där handlingens riktighet kontrolleras. Slutligen behandlas också 20 kap 10 § ÄB om tilläggsbouppteckning. En så-dan ska upprättas om det visar sig att huvudbouppteckningen har blivit felaktig. Bestäm-melsen är av intresse för uppsatsen ur perspektivet fel i dödsbodelägarkretsen.
3.2
Formkrav
När en person har avlidit ska en bouppteckning upprättas inom 3 månader från dödsfallet, 20 kap 1 § ÄB.99 Det åligger dödsbodelägare som har egendomen i sin vård,
boutrednings-man eller testamentsexekutor att bestämma tid och plats för bouppteckningen. Denna per-son ska också utse två gode män som ska förrätta den, 20 kap 2 § ÄB. Bouppteckningsplik-ten åvilar samtliga dödsbodelägare som har egendomen i sin vård. En dödsbodelägare som inte har egendomen i sin vård omfattas alltså inte av plikten.100
Samtliga delägare i dödsboet ska kallas till förrättningen i god tid, 20 kap 2 § ÄB. Har nå-gon delägare inte kallats eller kallats för sent utgör det ett sådant fel som ska leda till att re-gistrering vägras i enlighet med 20 kap 9 § ÄB.101 Den avlidnes maka eller sambo ska alltid
kallas, oavsett om denne är dödsbodelägare eller inte, 20 kap 2 § ÄB. Anledningen är att en efterlevande make eller sambo oftast har ingående kunskap om boet och därför alltid bör få tillfälle att närvara vid förrättningen.102 Även efterarvingar ska kallas till
bouppteckningsför-rättningen, 20 kap 2 § ÄB.
I 20 kap 3 § ÄB regleras vilka uppgifter som ska framgå av bouppteckningen. Förrättnings-dag, den avlidnes namn och personnummer, hemvist och dödsdag ska anges. Även namn och hemvist för de personer som kallats till förrättningen ska anges. Det innebär att boupp-teckningen ska innehålla uppgifter om namn och hemvist på samtliga personer som enligt 20 kap 2 § ÄB ska kallas till förrättningen. En arvinge som på grund av testamente har ute-slutits från arv ska också anges. Vad gäller arvingar i övrigt ska släktskapet till den avlidne anges och om den avlidne var gift ska det framgå om bröstarvingarna är gemensamma med den efterlevande makan. Det ska även framgå vilka personer som har närvarat. Om någon
99 Skatteverket kan förlänga tiden efter ansökan om det krävs med hänsyn till boets beskaffenhet eller andra
särskilda skäl föreligger, se 20 kap 1 § ÄB.
100 Se NJA II 1993, s. 308 och Walin, Lind, ÄB del II, s. 164-166. 101 Se NJA II 1933, s. 310 och Walin, Lind, ÄB del II, s. 168. 102 NJA II 1933, s. 311.
som kallats har valt att inte närvara ska ett bevis på att denna person har kallats bifogas bo-uppteckningen.103
Lagberedningen noterade att det saknades bestämmelser om innehållet i bouppteckningen i den dåvarande lagen. Det fanns enbart föreskrifter om tillgångar och skulder. Lagbered-ningen uttryckte ”I sakens natur ligger emellertid, att bouppteckLagbered-ningen måste för att fylla sitt syfte också
innehålla uppgifter om den döde och delägarna; detta iakttages även i städse praxis.”104 Vidare uttalades
att det i enlighet med rådande praxis bör noteras i vilken egenskap de kallade personerna har blivit kallade och vad gäller delägare att det bör anges om delägaren är efterlevande make, arvinge eller universell testamentstagare.105 Om en viss uppgift som enligt bestämmelsen
ska framgå av bouppteckningen inte kan lämnas ska bouppteckningen innehålla en an-märkning om detta, 20 kap 3 § ÄB.
Bouppteckningen ska också innehålla uppgifter om den avlidnes tillgångar och skulder på dödsdagen, 20 kap 4 § ÄB. Var den avlidne gift eller sambo ska den efterlevande makens tillgångar och skulder, alternativt samboegendomen, antecknas. Om den avlidne hade ingått äktenskapsförord eller upprättat ett testamente ska dessa handlingar tas in i bouppteck-ningen eller bifogas den i form av bestyrkta kopior, 20 kap 5 § ÄB. Inom en månad från det att bouppteckningen upprättades ska den ges in till Skatteverket tillsammans med en bestyrkt kopia, 20 kap 8 § ÄB.
Det är Skatteverkets uppgift att se till att bouppteckning upprättas i de fall det är nödvän-digt 20 kap 9 § första stycket ÄB.106 Skatteverket har möjlighet att utfärda ett föreläggande
om ingivande av bouppteckning inom en viss tid eller att förordna en lämplig person att hålla bouppteckningsförrättning om någon förrättning inte har kommit till stånd alls, 20 kap 9 § första stycket ÄB. Ett föreläggande ska ställas till den eller de personer som är bouppteckningspliktiga och kan förenas med vite.107
3.3
Registrering av bouppteckningen
Skatteverket ska registrera bouppteckningen och förse den med ett bevis på att den har re-gistrerats, 20 kap 9 § andra stycket ÄB. Innan registrering sker ska det kontrolleras att
bo-103 Ett kvitto eller intyg på att kallelsen har skickats med rekommenderad post torde vanligtvis vara tillräckligt
som bevis på att en person har kallats. Ett mottagningskvitto är i normala fall inte nödvändigt, se NJA II 1933, s. 317 och RÅ 2007 ref. 63.
104 NJA II 1933, s. 315. 105 NJA II 1933, s. 316.
106 I vissa fall behöver bouppteckning inte upprättas, se 20 kap 8 a § ÄB. 107 NJA II 1933, s. 346.
uppteckningen har upprättats på rätt sätt. Om den inte uppfyller kraven i 20 kap ÄB ska registrering inte beviljas. Skatteverket kan också utfärda ett föreläggande om att en brist ska avhjälpas inom viss tid.108
Den kontroll som ska göras innan registrering sker är avsedd att omfatta samtliga föreskrif-ter i 20 kap ÄB.109 Det innebär enligt förarbetena att det bland annat ska kontrolleras att
samtliga dödsbodelägare och andra personer som enligt 20 kap 2 § ÄB ska kallas, har kallats till bouppteckningen, att de personer som ska kallas har närvarat vid bouppteckningen, eller om någon som ska kallas inte har närvarat, att det finns bevis på att denna person har kal-lats. Vidare ska det också kontrolleras att samtliga uppgifter som enligt 20 kap 3 § ÄB ska finnas med, faktiskt finns med.110
I ett äldre rättsfall, NJA 1957 s. 441, var det fråga om vilken skyldighet den inregistrerande myndigheten hade att utreda vilka som var att anse som dödsbodelägare i ett dödsbo. Målet avsåg en bouppteckning efter en utländsk medborgare med tillgångar i Sverige. I samband med registreringen av bouppteckningen angavs att den avlidnes närmaste släktingar var maken och två systrar. Vidare angavs att det inte ännu var utrett vilka personer som enligt svensk internationell privaträtt var att anse som arvingar och dödsbodelägare efter den av-lidne. Två rättssystem kunde komma ifråga som tillämplig lag. Samtliga personer som skulle kunna anses vara dödsbodelägare, oavsett vilket av rättssystemen som var tillämpligt, hade kallats till förrättningen. HD fastställde att registreringsmyndigheten under sådana förhål-landen inte hade någon skyldighet att utreda frågan om vilka som var att anse som dödsbo-delägare och att bouppteckningen därför skulle registreras utan någon särskild förklaring i bouppteckningsprotokollet.
I NJA 1993 C 64 hade två makar upprättat ett inbördes testamente och förordnat att den av makarna som överlevde den andre skulle ärva all den avlidnes kvarlåtenskap med full äganderätt. Makarna saknade bröstarvingar. Den först avlidne maken efterlämnade en sys-ter som legal arvinge. Vid den först avlidne makens död erhöll den efsys-terlevande maken all den avlidnes kvarlåtenskap med stöd av testamentet. Den efterlevande maken saknade egna arvingar när hon senare avled. I bouppteckningen efter den efterlevande maken angavs den först avlidnes syster och hennes son, till följd av ett arvsavstående, som dödsbodelägare. Bouppteckningen registrerades av tingsrätten. Kammarkollegiet yrkade att registreringen av
108 Föreläggandet kan förenas med vite, se 20 kap 9 § tredje stycket ÄB. 109 NJA II 1933, s. 347.