Sjuksköterskans stöd till barn med smärta : Barnets copingstrategier Föräldrars samverkan

Full text

(1)Campus Lugnet Institutionen Hälsa och samhälle Vårdvetenskap C 51-60 poäng HT 2006. SJUKSKÖTERSKANS STÖD TILL BARN MED SMÄRTA BARNENS COPINGSTRATEGIER FÖRÄLDRARS SAMVERKAN En deskriptiv systematisk litteraturstudie. Författare: Therese Dahlsten Margareta Knapp. Handledare: Maud E. Karlsson Examinator: Charlotte Hillervik.

(2) Campus Lugnet Department of Health and Caring Sciences Health Science 51-60 p At 2006. THE NURSE´S SUPPORT AT PAIN AMONG CHILDREN CHILDRENS COPINGSTRATEGIES PARENT´S COOPERATION - A descriptiv systematic literature review. Authors: Therese Dahlsten Margaretha Knapp. Supervisor: Maud E. Karlsson Examinator: Charlotte Hillervik.

(3) Sammanfattning Syftet med denna litteraturstudie var att ta reda på hur sjuksköterskan kunde stödja barn vid smärta, vilka copingstrategier barn använde sig av när de upplevde smärta och hur sjuksköterskan genom samverkan med föräldrarna kunde stödja barnet vid smärta. Metoden som användes för att göra denna studie var deskriptiv systematisk litteraturstudie. Litteratur har sökts i databaserna Elin@Dalarna och Blackwell Synergi. Sökorden som användes var children, pain, coping, care, parent, pain management, nursing, pediatric, dental care, qualitative och quality of life. Materialet i litteraturstudien har begränsats till 22 artiklar som har granskats efter mallar. Resultatet av studien visade att sjuksköterskan bör ha god kontakt med barnet för att kunna stödja det i sin smärtupplevelse. Sjuksköterskan använde oftast farmakologiska medel för att lindra barnets smärta, men även icke-farmakologiska metoder för att stödja barnet vid smärta. Olika metoder användes, som till exempel att distrahera barnet. De olika copingstrategier barnen använde sig av vid smärta var att leka, kramas, måla, blunda, tänka på något annat och avslappning. När barnet kände att de kunde hantera sin smärta så upplevde de högre livskvalitet. Föräldrarnas närvaro påverkade barnets smärtupplevelse på ett positivt sätt. Föräldrarna upplevde att de inte hade fått tillräckligt med information om sina barns smärtupplevelse. Föräldrarnas samverkan var en naturlig del i smärtbehandlingen.. Nyckelord: Barn, smärta, föräldrar, stöd, sjuksköterskor och copingstrategier Keywords: Children, pain, parents, nursing, and coping strategies.

(4) Innehållsförteckning Introduktion………………………………………………………………………...……1 Patofysiologi………………………………………………………………………………...1 Barn och smärta…………………………………………………………………………….2 Sjuksköterskans omvårdnadsroll………………………………………………………….2 Copingstrategier…………………………………………………………………………….3 Föräldrasamverkan…………………………………………………………………………4 Syfte………………………………………………………………………………………….5 Frågeställningar……………………………………………………………………………..5 Begreppsdefinitioner………………………………………………………………………..5. Metod……………………………………………………………………………………….6 Design………………………………………………………………………………………..6 Population och urval………………………………………………………………………..6 Analys och tolkning av data………………………………………………………………..7 Mätinstrument………………………………………………………………………………8 Etiska aspekter……………………………………………………………………………...9 Klinisk betydelse……………………………………………………………………………9. Resultat……………………………………………………………………………………10 Hur sjuksköterskan kan stödja barnet vid smärta……………………………………….17 Copingstrategier som barn använder sig av vid smärta………………………………….19 Hur sjuksköterskan genom samverkan med föräldrarna kan lindra smärtan hos barnet…………………………………………………………………………………...21. Diskussion…………………………………………………………………………………26 Sammanfattning av resultat………………………………………………………………..26 Resultatdiskussion…………………………………………………………………………..26 Konklusion…………………………………………………………………………………..29 Metoddiskussion…………………………………………………………………………….30. Förslag till vidare forskning…………………………………………………………..31 Referenser…………………………………………………………………………………32.

(5) Introduktion Smärta är ibland den enda indikation på att något inte står rätt till i vår kropp och är därför väldigt viktigt att kunna känna (1). Tidigare forskning beskriver att sjukvården inte haft tillräckligt med kunskaper om barns upplevelser av smärta. Därmed har barnen fått utstå mer smärta än nödvändigt. Detta har då lett till att skador förvärrats, läkningsprocessen har blivit nedsatt, förlängd sjukhusvistelse och psykiska följder hos barnet. I slutet av 1900-talet har dessa konsekvenser uppmärksammats alltmer (2,3). Begreppet smärta kan vara svårdefinierat, International Association for the study of pain (IASP) har beskrivit smärta på följande sätt: ” Smärta är en obehaglig sinnesupplevelse som starkt och specifikt, känslomässigt engagerar oss och som är utlöst av en verklig eller hotande vävnadsskada, eller som beskrivs i termer av en sådan skada” (4, sid.7).. Patofysiologi I de fria nervändorna där nervsystemets smärtreceptorer sitter startar smärtimpulserna som sedan genom nervfibrer förs vidare till centrala nervsystemet. I den sensoriska hjärnbarken tolkas och medvetandegörs smärtan när nervimpulserna kommer dit för att kunna lokaliseras och identifieras. Vissa smärtimpulser fortleds till limbiska systemet där smärtan får en personlig och emotionell framtoning. Vid akut smärta är det också hjärnstammen som tar emot smärtsignaler och reaktionen blir högre puls, illamående och kallsvettning. Genom TNS, akupunktur, massage, värmeterapi, kylbehandling och ”blåsa på såret” går det att frisätta mer endorfiner som i sin tur minskar smärtan kortvarigt (5). Det är väldigt energikrävande att ha smärta. Andningen blir påverkad genom att den blir flämtande och kort och gasutbytet blir försvårat. Kroppen reagerar på smärta som på stress. Detta frisätter kortisol, glukagon och adrenalin som leder till katabol metabolism. Den subjektiva upplevelsen av smärtan påverkas av ytterligare faktorer som ångest, depression, ensamhet, rädsla för att dö, oro för framtiden, kulturella orsaker, smärttyp och utbredning (5). Nociceptiv smärta – från mjukdelar som hud, muskler, muskelfästen, senor, blodkärlsväggar, hjärnhinnor och Även från viscerala organ som tarmväggar, urinledare och skelett.. 1.

(6) Neurogen smärta – där nervbanor och nervrötter utsätts för retning som vid inflammation. Psykogen smärta – patientens subjektiva upplevelse är symtomet. Psykiska faktorer påverkar smärtupplevelsen (5).. Barn och smärta Smärtreceptorer finns redan i 6-7 fosterveckan. Det prematura barnet har redan när det är så litet ett väl fungerande nociceptivt system. De smärtledande mekanismerna utvecklas tidigare än de smärtbromsande. Tidigast vid 6-7 års ålder kan barn genom att använda Visuella analogskalan (VAS) skatta sin smärta. Eftersom det är svårt att skatta små barns smärta kan det leda till att det blir en dålig smärtbehandling hos barn. Barn kan också få skatta sin smärta genom att använda ansiktsskalor med mer eller mindre ledsna ansikten. För att kunna använda en sådan skala ska barnet vara cirka 3 år. Hjärtfrekvens, blodtryck, pulsoximetri, handsvett, och kotakolaminnivåer är andra fysiologiska mått som kan avgöra graden av smärta. Även ansiktsutryck, skrikreaktion, kroppshållning och tonus är också olika smärtskattning. Barnets reaktion styrs av det emotionella systemet i större grad än hos vuxna. Ångest och tidigare upplevelser kan påverka smärtupplevelsen (3).. Sjuksköterskans omvårdnadsroll Sjuksköterskan har en betydelsefull roll kring barn och ungdomar när det gäller smärta. För att kunna hjälpa barn och ungdomar med smärta måste sjuksköterskan ha god kunskap om stöd vid smärta, farmakologi, fysiologi, patofysiologi och psykologi. Sjuksköterskan måste känna barnen individuellt som är en grundläggande förutsättning för att kunna tolka smärtupplevelsen. Sjuksköterskan ska registrera och observera signaler som barnet ger när det känner smärta. Förebyggande av smärta är även en av sjuksköterskans uppgifter. Det är av stor betydelse att barnen får bearbeta sina smärtsamma upplevelser. Ett bra samarbete med föräldrar är viktigt för att kunna arbeta fram en bra lösning till smärtproblematiken. Sjuksköterskan bör redan vid första träffen fråga föräldrar om barnets tidigare smärtupplevelser, reaktioner och vilken smärtbehandling som har hjälpt bäst. Det är en av sjuksköterskans huvuduppgifter att lindra smärtan och hon/han är skyldig till att engagera sig aktivt för att resultatet ska bli tillfredställande. 2.

(7) (6). Enligt kompetensbeskrivningen som socialstyrelsen har tagit fram ska sjuksköterskorna så långt som möjligt möta patienters sjukdomslidande och lindra detta genom metoder som är adekvata.. Sjuksköterskan. ska. observera,. och. genom. omvårdnadsdiagnostik. och. omvårdnadsordinationerna skaffa sig en bedömning om patientens tillstånd och genomföra omvårdnad som passar individen. Sjuksköterskan ska möta närstående och personal på ett lyhört och empatiskt sätt för att kunna kommunicera på ett bra sätt (7).. Copingstrategier Om barnet ska kunna bemästra en procedur som är smärtsam måste den förbereda sig för den. Coping är ett begrepp som används för att handskas med svåra situationer. Det brukar vara psykologiska strategier eller anpassningsmekanismer för att hantera svåra livssituationer. Barns copingstrategier skiljer sig från vuxnas genom att de är mer emotionella. Barn har mindre kunskap om smärtsamma procedurer och upplever ett större obehag. Om barnet klarar av att hantera en svår situation så kommer det kännas bättre i framtida situationer. Vilken typ av coping barn använder är beroende av barnets ålder, utvecklingsnivå, personlighet och temperament. Det finns idag ett antal icke - farmakologiska strategier som hjälper barn vid smärtsamma upplevelser (8). Copingstrategier kan definieras som en strategi som barn tar till för att kunna klara av och behärska sin smärta och dels även kunna styra den, en strategi för smärthantering (9). I smärtsamma situationer så använder sig barn av copingstrategier visar flera studier. Dessa strategier utvecklas genom stöd och uppmuntran av föräldrarna. En studie visar även att barn med kroniska sjukdomar där smärta är ett centralt symtom, t.ex. vid reumatiska sjukdomar, utvecklade och brukade copingstrategier i högre grad än friska barn (4). Många av de studier som beskriver barnets copingstrategier visar att vid val och bruk av copingstrategier spelar individens smärtnivå och ålder en central roll. Utbudet av strategier är större hos det äldre barnet än hos de yngre (2,9). Enligt författaren Trcia m.fl. så kan barnets copingstrategier delas upp i tre delar, Passiv-, Aktivoch Positiv-coping. Passiv coping är där barnet hanterar sin smärta så som att den aldrig kommer att försvinna och det är den värsta hanteringsformen ett barn kan använda sig av. Aktiv coping är. 3.

(8) där barnet tänker att de försöker att göra någonting så smärtan kan försvinna. Det är en strategi som inkluderar olika problemlösningar för att kunna hantera sin smärta. Den sista delen, positiv coping är att barnet tänker och samtidigt intalar sig själv att smärtan inte är så stor fara. Respondenterna i denna studie går alltså från termen aldrig till alltid (10).. Föräldrasamverkan Redan under Florence Nightingales tid, i mitten av 1800-talet, så lärde sig sjuksköterskorna av henne att det var viktigt att även sätta fokus på föräldrarna och på den här tiden specifikt modern till barnet. Ändå så var familjen förvisade från sjukhusen på grund av rädslan för att infektioner skulle spridas och tystnad var högt prioriterad bland sjukhuspersonalen. Denna tystnad betydde alltså att personalen inte fick prata mer än nödvändigt med det isolerade barnet och läkarna och sjuksköterskorna fick heller inte prata mer än nödvändigt med föräldrarna. Under 1950-talet och 1960-talet började forskningen visa att isolerade barn som inte fick ha någon kontakt med sin familj på sjukhuset kunde hälsan och det emotionella påverkas negativt vilket kunde skapa allvarliga konsekvenser för barnet. Fortsatt forskning under 70- och 80-talet påvisade dessa fakta ännu starkare. Idag vet forskarna bättre och det är idag också väldigt viktigt med samarbete mellan sjuksköterskor och föräldrar vid pediatriska kliniker för att barnet ska kunna hantera t.ex. smärta på ett bättre sätt (11). För inte så många år sedan började man tillåta föräldrar att vara med sina barn på sjukhus. Ett barn som inte får vara med sina föräldrar känner inte den trygghet som de kan ge. Känslor som barnet kan känna då är övergivenhet och sjukhusvistelsen kan bli väldigt traumatisk. Föräldrarna är till för att ge stöd till barnet och för att kunna göra det ska de få den informationen som behövs om vad som ska ske. Föräldrarna till ett litet barn som inte kan göra sig förstådd är de den bästa förmedlaren. Det är viktigt att ge stöd till föräldrern som själv kan uppleva sjukhusmiljön som stressande. Det har påvisats att det finns ett samband mellan förälderns beteende och barns reaktioner. För att inte föräldern ska känna sig stressade ska information ges om varför barn reagerar och hur man kan stödja dem i olika situationer. Föräldern ska finnas där framförallt för att barnet ska känna trygghet (8).. 4.

(9) Vi anser att denna litteraturstudie är av stor betydelse för att sjuksköterskor bättre ska kunna stödja barn som upplever smärta och bättre samverka med deras föräldrar.. Syfte Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur sjuksköterskan kan stödja barn vid smärta, vilka copingstrategier barn använde sig av vid smärta samt att ta reda på hur sjuksköterskan genom samverkan med föräldrar kan stödja barnet vid smärta.. Frågeställningar •. Hur kan sjuksköterskan stödja barnet vid smärta?. •. Vilka copingstrategier använder sig barn av vid smärta?. •. Hur kan sjuksköterskan genom samverkan med föräldrar stödja barnet vid smärta?. Begreppsdefinitioner I denna studie definieras begreppen på följande sätt: Copingstrategier – Strategier för smärthantering hos barn. Hur barn kan klara av, styra och behärska smärta. Sjuksköterskans stöd - Sjuksköterskans olika omvårdnadsmetoder. Barn – åldersintervall 5-16 år. 5.

(10) Metod Design Detta var en deskriptiv systematisk litteraturstudie (12).. Population och urval De vetenskapliga artiklarna som låg till grund för denna uppsats har sökts på Högskolan Dalarnas databas Elin Dalarna och Blackwell Synergy. Artiklarna söktes med hjälp av sökorden Children, pain, parent, care, painmanagement, nursing, coping, qualitativ, quality of life, pediatric och dental care. Manuell sökning gjordes också via Högskolans bibliotek och på Internet. Inklusionskriterierna var att artiklarna skulle vara publicerade mellan 1990 till 2006, de skulle vara skrivna på engelska och finnas i fulltext på databaserna. Rubrikerna granskades och de artiklar som svarade på studiens syfte och frågeställningar granskades närmare genom att sammanfattning lästes. Artiklarna som slutligen valdes ut lästes och granskades i sin helhet.. 6.

(11) Analys och tolkning av data. Tabell 1. Resultat av databassökning Databas. Sökord. Antal träffar. Valda artiklar. Elin@Dalarna. Children + pain. 3 826. 2. + coping. 93. 3. + nursing + pediatric. 3. 1. Nurse + pediatric + pain. 43. 2. Pain + nursing. 3 681. 1. + painmanagement. 970. 1. + children. 84. 1. Children+pain+management. 699. 1. Children+coping+quality of 55. 1. life. Blackwell Synergy. Children+coping+dental care. 1215. Children+pain+ qualitative. 12. Children+pain+nursing. 291. Children+care+parent+nurses. 1 1 1. 2. 7.

(12) Mätinstrument Författarna granskade artiklarna gemensamt och enligt granskningsmallar som hade för avseende att avgöra om artikeln var relevant för studien (bilaga 1 och 2). Artiklarna genomgick en kvalitetsbedömning, en för kvalitativa artiklar och en för kvantitativa artiklar. Varje fråga poängsattes och utifrån detta sattes det poäng på de olika artiklarna. Beroende på hur många poäng artiklarna bedömdes de ha kvalitet låg, mellan eller hög. Artiklar med en kvalitativ ansats kunde erhålla maximalt 19 poäng. Motsvarande maxpoäng för kvantitativa artiklar var 13 poäng (12). Poängtabell Kvalitativa granskningsmall Max p 19/ Antal artiklar som är med i resultatet Låg < 7 Mellan 7-13. 3 st. Hög > 13. 4 st. Kvantitativa granskningsmall Max p 13/ Antal artiklar som är med i resultatet Låg < 5 p Mellan 5-9 p. 5 st. Hög >9. 6 st. 8.

(13) Etiska aspekter I denna studie ingick artiklar som har blivit godkända av en etisk kommitè och där noggranna etiska överväganden har gjorts. Dessa artiklar redovisas systematiskt för att svara på författarnas syfte och frågeställningar. Författarna påverkade inte resultatet med egna värderingar utan materialet översattes ordagrant från dessa artiklar.. Klinisk betydelse Projektets kliniska betydelse var att bibehålla och förbättra sjuksköterskans omvårdnad kring barn med smärtproblematik och även förbättra stödet till föräldrarna genom samverkan.. 9.

(14) Resultat. Tabell 2. Sammanställning av referenser till resultatet Författarn as Namn. Titel. Ljungman, G. Kreuger, A. Gordh, T. Berg, T. Sörensen, S. Sverige 1996. Treatment of pain in pediatric oncology: a Swedish nationwide survey. Pölkki T, Laukkala H, Vehviläine n-Julkunen K, Pietilä A-M Finland 2003. Factors influencing nurses`use of nonpharmacolo gical pain alleviation methods in paediatric patients. Syfte. Att undersöka vilken grad och vad som gör att barn känner smärta, användning av metoder för smärtlindring, den grundläggand e regeln för smärtlindring, biverkningar av smärtlindring och den utbildning som psykologer och sjukskötersko r som behövs rörande dessa frågor. Att ta reda på vilka faktorer som främjar och förhindrar sjuksköterskk orna att använda icke farmakologis ka metoder för att hjälpa barn med deras smärta och påverkan av demografiska variabler. Urval och design. Resultat. N=70 Enkätfrågor Kvantitativ Survey studie. De flesta i de båda yrkesgrupperna tyckte att smärtan kan behandlas mer effektfullt än vad de gjordes nu i vården. De flesta sjuksköterskorna sa att de behövde mer tid och utbildning inom smärtlindring. Det finns ett utarbetat vårdprogram, men många förbättringar är fortfarande nödvändiga. Kontrollgrup p ingick Och de flesta pediatriska kliniker ingick utom 5 st. i hela landet. Syftet, signifikanse n och resultatet bra beskrivet. N=162 Enkätfrågor. Resultatet visade att det som främjar är sjuksköterskans kompetens arbetsbelastning , barnets möjlighet att samarbeta, och föräldrarnas medverkan. Det som förhindrar är osäkerhet hos sjuksköterskor, stor arbetsbelastning , begränsade resurser och hur de tror föräldrar och barnen kan. Stort urval Validitet och reliabilitet diskuterad. Kvantitativ Likert-type questoinnaire. Motivering. Kvali té på artike ln Hög. 13. Hög. 14. Ref. nr. 10.

(15) utrycka smärta Karling, M. Renström, M Ljungman, G. Sverige 2002. Acute and postoperative pain in children: a Swedish nationwide survey. Van, Hulle, Vincent, C. Denyes, M.J. USA 2004. Relieving childrens pain: nurses´ abilities and analgesic administration practieces. Ljungman, G. Karling, M. Sverige 2003. Barn och smärta, State of Art.. Utvärdera den allmänna förekomsten av akut och postoperativ smärta hos barn; omfattning och orsaker, brister; terapi metoder; strukturen på smärtstillande och behovet av utbildning för vårdpersonal Kontrollera relationen mellan sjukskötersko rs kunskaper och attityder till smärtlindring hos barn, sjukskötersko rs skicklighet till att överstiga smärtbarriäre n och nå optimal smärtlindring, sjuksköterska ns analgetiska kunskaper och smärtskattnin g hos barn inneliggande på sjukhus. Syftet är att denna skrift skall vara ett redskap i hur barn med smärta skall smärtlindras på svenska sjukhus.. N=299 Enkät- frågor Kvantitativ Survey studie. Resultatet visade att akut smärta hos barn är fortfarande underbehandlad på svenska sjukhus. Detta anses relateras till organisationens synpunkt.. Kontrollgrup p ingick och syftet, signifikanse n och resultatet bra beskrivet. Hög. 15. N=67 sjukskötersko r N=132 barn Kvantitativ Enkätfrågor. Barnens poäng på smärtskalan triggade sjuksköterskorn a till att administrera smärtstillande läkemedel. Morfin användes mest. Även åldern spelade roll, ju mindre barnen var och ju större smärtpoäng de hade, ju fortare bestämde sig sjuksköterskan för att ge analgetika.. Ingen kontrollgrup p ingick, men däremot så beskrivs mätinstrume ntet, syftet och resultatet bra.. Mella n. 16. Kvalitativ. Resultatet visar att sjuksköterskor i Sverige har en mycket stark position, delegerade mycket högre än utländska sjuksköterskor. De är medicinskt. Positiv signifikans. Tydligt syfte och metod.. Hög. 17. 11.

(16) Pölkki T, Pietilä AM, Rissanen L Finland 1998. Pain in children: Qualitative research of Finnish schoolaged children´s experiences of pain in hospital. Syftet med denna studie var att beskriva barn i skolåldern, deras erfarenhet av smärta på sjukhus.. N=20 Barn Intervjuer som var inspelade på band, barnens och skriftligt Kvalitativ metod. Cohen, L. Blount, R. Jansevics, R. Ball, C. McClellan, C. Bernard, R USA 2001. Childrens Expectetions and memories of acute distress: Short and long-term Efficacy of pain Management interven. Att beskriva effekten av psykologiska och farmakologis ka ingripande på barnens förväntningar och deras minnesbild insamlad under 6 månader från smärtsamma vård procedurer. N=32 Frågeformulär Kvantitativ. Hasanpour M, Tootoonchi M, Aein F, Yadegarfar G Iran 2005. The effects of two nonpharmacologic pain management methods for intramuscular injektion pain in children. Att studera effekten av att använda copingstrategi er som distraktion och kylbehandling , hur det lindrar smärtan vid IM injektion. N=90 Barn Kvantitativ. skickliga i sin yrkesroll och har en stark profession inom omvårdnad av barn. Resultatet visade att barn mellan 7-11 år kan beskriva sin erfarenhet av smärta. Detta skall tas tillvara när de ska smärtbehandlas på sjukhus. Barnens förväntningar av smärta/ plågas var högre än deras erfarenhet av smärta/plågande Smärtuppskattni ngen skilde sig inte mellan före eller vid omedelbara injektioner, Barnen mindes senare att det var bättre att behärska behandlingen för att känna mindre smärta. Vid vanlig vård hade barnen mer negativa minnen än vid de andra metoderna vid smärtsamma behandlingar Resultatet visade att de barn som blev distraherade och fick kylbehandling kände mindre smärta än de barn som fick vanlig vård vid IM injektion. Hög. 18. Mella n. 19. Hög. 20. Litet urval Ingen validerad metod som de använts Kärnan i studien med i resultatet Stort bortfall från N=75 till N=32. Randominise rat urval. 12.

(17) Piira T, Hayes B, Goodenoug h B, Von Baeyer C:L Australien 2005. Effects of attentional direction, age, and coping style on coldpressor pain in children. Syftet är att ta reda på vilken copingstrategi som fungerar bäst när barnen utsätt för kyla om det är någon skillnad mellan olika åldersgrupp. N=120 Barn Kvalitativ. Bruce, E. Franck, L. England 2005. Using the worldwide web to improve children´s pain care.. N=20 specialist ssk Kvantitativ survey. Jongudomk arn, D. Aungsupak orn, N. Camfield, L. England Thailand 2006. The meanings of pain: A qualitative study of the perspectives of children living with pain in north-eastern Thailan. Att beskriva information som innehåller råd och lindring av smärta hos barn, att få samstämmigh et omkring vården av barn med smärta världen över. Att undersöka den vilken insikt i smärtan barn har i nord östra Thailand som lider av sjukdom. Versloot J, Veerkamp JSJ, Hoogstrate n J, Martens LC Nederlände rna 2003. Children`s coping with pain during dental care. Att skaffa sig en uppfattning om vilka copingstrategi er 11 åringar använde när de kände smärta hos tandläkaren Om deras rädsla och erfarenheter. N=49 Barn. Kvalitativ. N=597 Barn Kvantitativ Frågeformulä r. Resultatet visade att barnen mellan 7-9 år kände mindre smärta när de blev distraherade än när de fokuserade på sina känslor. De äldre barnen mellan 10-14 år blev bäst hjälpta med smärtan genom att de fokuserade på sina känslor. Sjuksköterskor som ingick i studien tyckte att denna metod, att använda Internet, var bra, lite krångligt, men ett bra framtida komplement.. Randominise rat urval. Hög. 21. Litet urval, tunt urval till resultatet. Mella n. 22. Barnen beskrev deras erfarenheter av smärta som nedstämmande, lidande och känsla av tortyr och att dessa barn behandlades som inåtvända och annorlunda i vissa familjer. Resultatet visade att 11åringar använde olika copingstrategier . Barn som hade erfarenhet av smärta och kände rädsla använde fler copingstrategier . Copingstrategier. Litet urval och en kort frågeställnin g, men bra redovisade syfte, metoder och resultat. Mella n. 23. Bra beskrivet om syfte och metod Ingen kontrollgrup p Väldigt bred frågeställnin g En del av resultat svarar på. Mella n. 24. 13.

(18) Pölkki, T. Finland 2002. Nurses´ perceptions of parental guidance in pediatric surgical pain relief.. Carter, B. McArthur, E. Cunliffe, M. England 2001. Dealing with uncertainty: parental assessment of pain in their children with profound special needs. av smärta när de hade varit hos tandläkaren hade något samband med vilka copingstrategi er de använde Att beskriva sjukskötersko rs insikt i hur de guidade föräldrar i hur de kunde lindra deras barns smärta efter ett kirurgiskt ingrepp och faktorer relaterade till denna funktion.. Att undersöka vilka metoder föräldrar som har barn med speciella behov och stöd hanterar sitt barn som har smärta. N=162 Kvantitativatt Enkät frågor. N=15 Föräldrar Personliga intervjuer och enkäter Kvalitativ. som var gripbara, synbara användes oftare än de som användes med det egna sinnet.. vårat syfte. Resultatet visar att sjuksköterskor kände att föräldrar var ofta välinformerade om deras barns kirurgiska ingrepp, inkluderat både med kognitivt och registrerbar information och om den ickefarmakologiska metod som var tillgänglig för att lindra deras barns smärta. Föräldrarna känner att deras barn hade lärt sig leva med smärta i olika grader både akut och kroniskt. Att förstå vilken smärta dessa barn hade var en svår och lång process. Föräldrarna hade lärt sig olika strategier för smärtlindring och familjen kände okunskap i läkemedel mot smärta och till liten hjälp som resurs till vårdpersonal. Kontrollgrup p ingår, bra beskriven metod, syfte och resultat.. Hög. 25. Litet urval, men mycket fakta och beskrivninga r av syfte, metod och resultat.. Mella n. 26. 14.

(19) Hong-Gu, H. Pälkki, T. Pietilä, AM. Vehviläine n, Julkunen, K.A. Kina Finland 2005. A survey of Chinese nurses´ guidance to parents in children´s postoperative painrelief.. Att beskriva föräldrars guidning av kinesiska sjukskötersko r beträffande ickefarmakologis ka metoder i barnens smärtlindring efter ett kirurgiskt ingrepp och faktorer relaterat till detta.. N=187 Kvantitativ Survey. Cohen, L.L. Bernard, R. Greco, L.A McClellan, C.B USA 2002. A child-focused intervention for coping with procedural pain: Are parent and nurse coaches necessary?. Att beskriva den effektivitet av träning av barnet till coping med att emotstå smärta utan assistans av tränade coacher och genom detta visa om otränade föräldrar och sjukskötersko r är mer effektiva att distrahera barnet.. N=31 Kvantitativ Enkätfrågor. Resultatet visade att sjuksköterskor informerade föräldrar med oftast kognitiv information. Den mest ickefarmakologiska metoderna var distrahering, positivtframföra nde, komfortabla positioner och avslappning. Sjuksköterskors bakgrunds faktorer inklusive ålder, utbildning, yrkesposition, erfarenhet, hur många barn de hade själva och erfarenheter av tidigare hospitalisering av sina egna barn var signifikant relaterade till hur de förberedde sig på att informera föräldrar. Barnen visade förståelse till träning, men de ville inte använda copingstrategier na under procedurer. Alltså hur sjuksköterskor uppträde var associerat till hur barn och föräldrar hanterade tillståndet av smärta hos barnet.. Bra urval, mycket fakta och väl beskrivet syfte, resultat och metod.. Hög. 27. Syfte och Metod noggrant beskrivet, Validiteten reliabiliteten ej diskuterad. Ingen kontrollgrup p. Mella n. 28. 15.

(20) Simons J, Franc L, Robertson E Storbritanni en 2001. Parent involment in children`s pain care: views of parents and nurses. Att ta reda på hur föräldrar och sjukskötersko r upplever föräldrarnas inblandning i hanteringen av deras barns smärta de första 48 timmarna efter operation. N=20 sjukskötersko r N=20 mödrar Kvalitativ Phenomenolo gisk Intervjuer. Ahmann, E. Broome, M. USA 2000. Helping parents support their child in pain. Presentera fakta om hur föräldrar och vårdpersonals attityder och praktiker relaterat till barns smärta. Effekterna av föräldrars närvaro under smärtfyllda procedurer, strategiska sjusköterskor kan ha hjälp med assistans av föräldrar genom stöttning hos barnet under smärtfyllda procedurer.. Kvalitativ. Resultatet visade att sjuksköterskorn a tycker det är viktigt att föräldrarna är delaktiga i barnens smärtbehandling Sjuksköterskorn a tyckte att föräldrarnas inblandning i barnen smärtbehandling var ytlig begränsad till det naturliga. De flesta föräldrarna kände frustration, bara ett fåtal var nöjd med deras barns smärtlindring Resultatet visar hur sjuksköterskor kan ha hjälp av föräldrar vid behandling av barnets smärta, visar råd hur sjuksköterskan kan gå tillväga både verbalt och miljömässigt.. Litet urval Validerad metod som använts i intervjuerna. Hög. 29. Inget urval, men litterärt mycket bra, mycket fakta om procedurer med mera.. Mella n. 30. 16.

(21) Hur sjuksköterskan kan stödja barnet vid smärta Sjuksköterskan smärtlindrar oftast barnen med läkemedel, men de anser att det är inte bara läkemedel som behövs utan också en personlig kontakt och samtal med barnet om smärtan (13). En del sjuksköterskor som inte hade tillräckligt med utbildning inom smärtlindring utav läkemedel hos barn kunde i alla fall våga försöka sig på denna icke-farmakologiska del om de hade egna barn och dessutom hade egna erfarenheter av sitt barn på sjukhus vid smärta. Sjuksköterskorna svarade också att det berodde även på barnets ålder och situation, om barnet var mellan 0-2 år och hade hög smärtnivå så var det ingen diskussion omkring smärtlindring, utan av bara farten så valdes den farmakologiska delen (14). De farmakologiska medlen som oftast används är paracetamol, non-steroidal anti-inflammatory drug (NSAID), morfin och ketogan (15). Det visade att sjuksköterskan känner sig triggad att ge barnet mer smärtlindring ju högre smärtnivån ligger. I en smärtskala som visade i poäng noll till fem, där noll poäng visar ingen betydlig smärta och där fem poäng är mycket hög grad av smärta, så gav sjuksköterskan betydligt högre dos smärtlindring vid fem poäng än noll poäng (16). Att distrahera barnet vid smärta till exempel vid blodprovtagning, som är en av de procedurerna som barnet fasar stort inför på grund av smärta i samband med nålsticket. Innan provtagningen görs på barnet läggs en kräm eller ett plåster på huden som innehåller analgetika och som lindrar just denna procedur. När sjuksköterskan lägger på denna kräm eller plåster så kan sjuksköterskan också passa på att informera barnet om hur proceduren skall gå till och även lära barnet hur de kan använda olika copingstrategier (17,18). Flertal studier påvisar att när sjuksköterskan distraherar barnet med olika metoder så leder detta till att barnet känner mindre smärta. Metoder till att distrahera barnet kunde vara att få titta på en tavla föreställande roliga figurer, att barnet fick hålla i ett mjukisdjur eller att föräldern eller sjuksköterskan pratade om roliga upplevelser till exempel (19-21).. 17.

(22) Sjuksköterskans framtida metod att med hjälp av Internet kunna med bästa omvårdnad lindra barns smärta. Syftet är att med mer kunskap ska sjuksköterskorna kunna stödja barnen som upplever smärta. Tanken är att sjuksköterskor världen över ska kunna delge sina kollegor de bästa råden om metoder för den effektivaste smärtlindring de har kunskaper och erfarenheter ifrån. Ett exempel är att om en sjuksköterska i Amerika behöver kunskaper i någon särskild form av smärtlindring eller råd vid stöd så ska han eller hon kunna slå upp ett program på Internet för att kunna skapa sig kunskaper från en sjuksköterska i Sverige. På detta sätt skall en bättre omvårdnad kunna ges direkt via Internet (22).. Copingstrategier som barn använder sig av vid smärta Många barn upplever smärta som plågsam och torterande. Barnen ansåg också att de vart hämmade i sina dagliga liv av smärtan, men att de ofta hittade strategier för att kunna hantera detta. Strategierna kunde vara att börja leka eller göra någon annan aktivitet som de klarade av (17,24). Ett barn, en pojke på nio år från nord-östra Thailand, berättar i studien att det bästa sättet att kunna hantera och få bort sin smärta var att få en kram av sin mamma (23). Många barn kan med hjälp av att få rita och måla, beskriva sin smärta. Det kan hjälpa barnet att hantera smärtan och även i vissa fall förstå den bättre. Barnen fick till uppgift att förklara vilka färger som förknippas med smärta och de svarade att det var svart, röd, gul, grön och lila. Svart för att markera på teckningen vart de hade ont, röd för att vid smärta blir ansiktet alldeles rött. Gult, för att ett av barnen tyckte ansiktet blev gult vid smärta, grön, därför att benen blev alldeles gröna när mammans massage var så hård och lila därför att ett barn som hade brutit armen upplevde att armen blev lila (23). I en finsk studie har 20 barn intervjuats i Finland, åldern på barnen var mellan sju till elva år. Många av dessa barn svarade att de använde metoder som att koppla av och vila som copingstrategier när de skulle genomgå något som handlade om nålstick och den smärta som blev under tillfället och även efter nålsticket. Andra copingstrategier som barnen svarade att de använde just vid nålstick var att titta bort, blunda, grimasera och distrahering, alltså tänka på något helt annat. Denna artikel visar också en tabell som visar vilka copingstrategier barnen. 18.

(23) föredrog. Barnen kunde många gånger använda sig av olika copingstrategier som de hade lärt sig av både sjuksköterskan och föräldrarna (18).. Metoder för smärtlindring hos barn i skolåldern Metoder av smärtlindring. Beskrivning. Coping mekanismer gjord. Avslappning och vila. av barn. medverka i proceduren titta bort att inte tala om smärta distrahering. Föräldrars närvaro. känsla av säkerhet höjs. Hjälp från vårdpersonal. proceduren görs med bedövning Användning av bedövnings kräm Tar blodprov Belöning information efter proceduren. Tidigare erfarenheter av. lärt sig av träning. liknande situationer (18 sid.24) Barnen använde mest gripbara och synbara copingstrategier. Exempel var att de tittade i spegeln, sjuksköterskan höll handen, de hade kompisar med sig, pratade och frågade vad sjuksköterskan gjorde under behandlingen. Den mest effektiva copingstrategin var när sjuksköterskan höll handen. Destruktiva copingstrategier som tillexempel bli arg på mamma och pappa, smita därifrån och bli arg på den som skulle utföra behandlingen visade att det inte var till någon hjälp för barnen. De barn som hade erfarenhet av smärtsamma behandlingar var ängsligare. De tyckte också att både de gripbara och inre copingstrategierna var effektiva. De barn som var räddare och ängsligare använde fler gripbara och synbara copingstrategier än de som inte kände lika stor ångest (24).. 19.

(24) Barnen kände mindre smärta om de var delaktiga i behandlingen när det behövdes. När föräldrarna var närvarande kände sig barnen tryggare och det hjälpte dem att slappna av. Barnen i studien menade att erfarenheter av tidigare behandlingar hjälpte dem att hantera situationen (18). De äldre barnen blev hjälpta med smärtan bäst genom att de fokuserade på sina egna känslor (21).. Hur sjuksköterskan genom samverkan med föräldrarna kan stödja barnet vid smärta Av 40 föräldrar var det 75 % av dessa som hade blivit instruerade av sjuksköterskan i smärtbehandling och resten av proceduren omkring deras barn. 57 % svarade att de inte visste om proceduren omkring barnet gav smärta eller inte och 70 % vart inte informerade om att de som föräldrar kunde hjälpa till. Föräldrars samverkan har blivit en rutin på många sjukhus i Europa och föräldrarna är väldigt positivt inställda till att engagera sig i denna samverkan, dessutom mer fyllda av omsorg till sitt barn. Det är bevisat att föräldrars samverkan är välgörande både för barnet och familjen och har dessutom en positiv effekt på barnet när det gäller att vara en trygghet för barnet vid oro, smärta och sömn (25). Föräldrars stöd till sitt barn vid smärta kommer bara inte av naturen, utan att det är ytterst viktigt att sjuksköterskor hjälper och stöttar dessa föräldrar, ungefär som en coach i copingstrategier både för barnet och för föräldrarna (26). Föräldrar ofta känner sig främmande i relation till smärtlindring och de ses inte som en resurs av hälso- och sjukvårdspersonal. Föräldrarna berättade att de kände sig ofta hjälplösa i situationer när deras barn befann sig i smärta. De kände ofta sympati och empati ifrån sjuksköterskan, men lika ofta så var det ingen som tog på sig ansvaret över det barnet innan ett speciellt smärtteam kopplades in. Föräldrarna trodde det berodde på att så lite forskning har gjorts tidigare inom smärtlindring för barn med speciella behov så därför är kunskapen liten inom detta område. Föräldrarna till dessa barn smärtlindrade ofta sina barn på egna sätt och i sista hand så tog de till metoder som sjuksköterskan hade ordinerat genom läkaren (27).. 20.

(25) De olika copingstrategier som föräldrar tillsammans med sjuksköterskor lär barnet måste återkopplas hos barnet hela tiden så det blir samma strategier som blir utlärt till barnet. Många gånger så rapporterade barnet efter att de hade lämnat behandlingsrummet att de blivit intalade helt andra metoder än de som de hade lärt sig, t.ex. som att räkna från tio och bakåt, högt. Dessa barn hade då ändrat sina strategier på grund av att de blev tillsagda att göra det. Både föräldrars och sjuksköterskors uppträdande förutsäger barnets copingstrategi, bara föräldrarnas uppträdande förutsäger barnets oro (28). Sjuksköterskan bör uppträda professionellt för att kunna engagera föräldrar och informera kognitivt för att skapa en förståelse både hos barnet och föräldrarna. De bör förklara varför det är så viktigt med att samarbeta mellan sjuksköterskor och föräldrar, men även med barnet. Sjuksköterskorna tyckte att de var duktiga på smärtlindring, men när det gällde kontakten med föräldrarna så visade de sin svaghet (29). Familjen visade att de behövde mer känslomässigt och psykologiskt stöd vid barnets smärthanteringsprocess. Föräldrar oroade sig för barnet vid sjukhusvistelse, men också flera veckor senare när de var tillbaka i hemmet. Föräldrarna kritiserade ofta sjuksköterskorna på sjukhuset därför att de inte kunde ta till sig all information de fick, all lärdom om olika metoder de kunde använda till sina barn, därför att föräldrarna var ofta helt slut, kände enorm trötthet. De läkemedel som ofta skrevs ut och ordinerades till barnet var ibland väldigt starka och oftast var de mammor till barnet som inte ville så gärna ge sitt barn detta starka medel. Anledningen var att mammorna inte visste om de kunde lita på att barnet verkligen hade sådan hög smärta att de behövde denna mängd, men också tvekade de inför biverkningar och rädslan för beroendeframkallning.. Många. föräldrar. tvekade. på. om. de. ville. ansvara. för. den. läkemedelsadministrativa delen. De ville hellre ha hjälp av sjuksköterskan (16). Föräldrar poängsatte smärtan högre än sjuksköterskorna. En del föräldrar tyckte att de fick dåligt med information om barnets smärttillstånd. Skillnader mellan sjuksköterskor och föräldrar var att föräldrarna oftast såg till att barnet hade en komfortabel miljö och sjuksköterskorna såg till det tekniska. Föräldrarna och sjuksköterskorna hade ofta två olika uppfattningar när de gällde att medicinera barnet, föräldrarna var mer oroliga över hur barnet skulle reagera (16).. 21.

(26) Det ligger i naturen att som förälder vilja vara delaktig i sitt barns hantering av smärta. Föräldrarna beskrev att de ofta kände sig passiva i relation till deras barns smärtbehandling och de kände sig ofta frustrerade över hela situationen. Det visade också att det finns en stor brist på kommunikation emellan sjuksköterskan och föräldrarna. Det finns ett stort behov hos sjuksköterskor att lära sig kommunicera bättre och även diskutera föräldrarnas medverkan i behandlingen av sitt eget barn. Tre speciella punkter som gjorde samarbetet svårare mellan sjuksköterskorna och föräldrarna var att de hade: - Delade uppfattningar - Olika synsätt – Kommunikationssvårigheter (30). Föräldrar kan vara till stor hjälp med att lugna barnet inför undersökningar och behandlingar. Sjuksköterskans uppgift kan vara att försöka få med föräldrar på ett aktivt sätt, fråga dem t.ex. vilken tid på dagen barnet är som piggast, mest aktiv och vilken tid på dygnet de tycker att barnet kan bli undersökt och behandlat. En viktig roll för sjuksköterskan är att assistera föräldern i sin roll som den stödjande för barnet. Sjuksköterskan ska också se till att föräldern mår bra psykiskt. Ibland kan föräldrar bli trötta eller rädda och behöver då coachning, om föräldern då får stöd så brukar oftast föräldern tillfriskna ganska omgående och kan då komma tillbaka i sin roll som den effektivt stödjande föräldern igen (30). Sjuksköterskan kan stödja föräldern och få denna att känna sig mer delaktig. Ett exempel är att sjuksköterskan säger: – Du känner ditt barn mer än någon annan. Berätta för oss hur han agerar vid smärta. Hjälp oss att förstå honom och vad förväntningarna är och hur vi på bästa sätt kan hjälpa er båda (30, sid.3) .. Ett annat exempel är: – Ljug aldrig till ditt barn om smärta. Berätta inte för henne att det här inte kommer att kännas om du tror att de kommer att kännas. Överraskningar av smärta gör barnet upprivet (30, sid. 3). Med olika små enkla medel kan sjuksköterskan och föräldern samarbeta på ett bra sätt (30).. 22.

(27) De vanligaste kognitiva icke-farmakologiska metoderna som föreslogs av sjuksköterskorna till föräldrarna var att distrahera, hjälpa barnen tänka positivt, avslappning och andningstekniker. Sjuksköterskorna föreslog sällan massage som en copingstrategi. Det vanligaste känslostödet som föreslogs var att trösta och uppmuntra barnen för att hjälpa dem med smärtan. Hälften av respondenterna i studien (N=178) föreslog sjuksköterskorna att de kunde hjälpa barnen med de dagliga aktiviteterna och att miljön runtomkring barnen skulle vara behaglig (29). Majoriteten av föräldrarna i en studie, 13 st. (N=20) kände att de hade varit involverade i att hjälpa deras barn med smärtan. ”Jag tyckte att jag var så involverad at jag förstod vad som hände” (29, sid. 594). De flesta sjuksköterskorna i studien 14 st. (N=20) tyckte också att föräldrarna hade varit engagerade i att lindra deras barns smärta. Det visade att både föräldrar och sjuksköterskor delade uppfattningen att det bara var fördelar med att vara engagerad kring barnet när det kände smärta. Sjuksköterskorna antydde att desto mer föräldrarna spenderade med barnet och hade kunskap om behandlingen desto mer involverad var föräldrarna. Det fanns inget negativt i föräldrarnas medverkan. Det visade sig att bara tre (N=20) av föräldrarna var nöjda med behandlingen som deras barn hade fått mot deras smärta (29). Fast en del föräldrar kände att de behövde få mer information om smärtbehandlingen av deras barn tog de inte kontakt med sjuksköterskan. Föräldrarna ville att det skulle ha gjorts mer för deras barn. En förklaring är att sjuksköterskorna kunde acceptera högre smärtnivå på barnen än deras föräldrar. Det visade sig att sjuksköterskorna delade in föräldrarna i två grupper de som klagade och ställde krav och de som inte gjorde det. Föräldrarna klagade inte till sjuksköterskorna därför de inte ville bli opopulära hos dem. Det är viktigt att informera föräldrarna och försäkra dem om att deras barn får den bästa smärtbehandlingen som går att få. Sjuksköterskorna påpekade till föräldrarna hur viktigt det är att de engagerar sig i vilka icke-farmakologiska metoder som kan användas när deras barn det känner smärta. ”Du känner ditt barn bäst och du ser när det känner smärta så berätta för oss när du ser det” (29, sid. 596). Det visade sig att relationen mellan sjuksköterskor och föräldrar fungerade bäst när föräldrarna accepterade att sjuksköterskorna visste bäst och inte utmanade deras behandlingssätt även om de inte var nöjda med den (29).. 23.

(28) Diskussion Sammanfattning av resultat Sjuksköterskor som vårdar barn vid smärta använder ofta farmakologiska medel i hjälpen att lindra (17). Sjuksköterskorna vill ha mer utbildning i hur de kan stödja barnet även emotionellt (14). Barnet kan jämföra smärta som tortyr och därför kan de utveckla egna metoder hur de kan hantera sin smärta (18,23). Copingstrategier barn använde sig av vid smärta var titta bort, blunda, grimasera och tänka på något helt annat (18). Barn använde mest synbara och gripbara copingstrategier (24). Barnen behövde ta eget ansvar för sin smärthantering för att den skulle vara effektiv. Den bästa metoden mot smärta ansåg många barn är när de blev distraherade och när de hade någon närvarande som de kände sig trygga med (18). Det ligger i naturen att som förälder vilja vara delaktig i sitt barns hantering av smärta. Föräldrarna beskrev att de ofta kände sig passiva i relation till deras barns smärtbehandling och att de kände sig ofta frustrerade över hela situationen. Bara en minoritet av föräldrar kände sig tillfredsställda i sitt barns smärtbehandling. Det finns en stor brist på kommunikation emellan sjuksköterskan och föräldrarna. Sjuksköterskor måste bli bättre på att kommunicera med föräldrarna och vetskap om föräldrars medverkan i behandlingen av sitt eget barn (29).. Resultatdiskussion Sjuksköterskan har en betydelsefull omvårdnadsroll till barnen som upplever smärta (13,17). För att sjuksköterskan ska kunna stödja barnet på bästa sätt så bör sjuksköterskan lära känna barnet och skaffa sig en relation till dem för att kunna tolka signaler som innebär att barnen känner smärta (13). Uppsatsförfattarna anser att grunden till att kunna stödja barnen som upplever smärta är att få barnen att känna sig trygga och våga förlita sig på sjuksköterskan och hennes/hans metoder när det gäller smärtbehandling. Uppsatsförfattarna tror att det i sin tur leder till att smärtbehandlingen fungerar bättre för att barnet känner sig lugnare. Uppsatsförfattarna tror också att bristen på tid och arbetsförhållanden spelar en central roll hur sjuksköterskorna skaffar sig en relation till barnen.. 24.

(29) Ett flertal studier visade att sjuksköterskorna använde mest farmakologiska medel istället för icke-farmakologiska metoder för att stödja barn med smärta (13,15,16,18). Författarna uppfattar det som om sjuksköterskorna tar till det enklaste och lättillgängligaste medlet först som är olika farmakologiska medel och inte tar sig tiden att lära känna barnet för att med olika ickefarmakologiska metoder stödja barnet med smärta. Det i sin tur kan leda till att barnet känner sig osedd och inte känner sig trygg med sjuksköterskan. Sjuksköterskor anser i flera studier att de har för lite kunskap kring vad det finns för icke farmakologiska metoder att ta till för att stödja barnet vid smärta (17,14,15). Kunskap är en grund för att omvårdnaden ska bli så effektiv så att barnen känner sig nöjda med stödet och att sjuksköterskorna måste ta större ansvar själva och söka information om vad det finns för ickefarmakologiska medel att ta till för att stötta barnen vid smärta anser uppsatsförfattarna Många studier visade att den mest effektiva icke-farmakologiska metod som används av sjuksköterskor för att stödja barnen vid smärta är att distrahera dem (18-21). Uppsatsförfattarna förstår att det är en väldigt effektiv metod för att stödja barnet vid smärta och att det är viktigt att se individen och ta till metoder därefter. Uppsatsförfattarna tycker sig uppfatta att med små medel och lite fantasi kan stödet till barnen bli effektivt. Författarna till denna studie har den uppfattningen att det krävs ett personligt engagemang för att stödja barnet och kunna se vad barnet behöver för att de ska känna att situationen är hanterbar. Ett flertal studier visade att när barnen var positiva och använde copingstrategier för att hantera sin smärta så upplevde de att det hjälpte dem. Studierna visade att barnen måste engagera sig själv kring sin smärta för att veta vad som behövs för att de ska känna mindre smärta (18,23). Uppsatsförfattarna anser och håller med resultaten i studierna att barnens inställning påverkar deras smärtupplevelse och anser att det är viktigt att de får känna sig delaktiga i sin behandling av sin smärta. En studie visade att barnen mådde bättre när de inte försökte fly från det som utlöste sin smärta utan tog tag i problemet och försökte lösa det med olika copingstrategier (24). Det är viktigt att barnen får ta mycket ansvar själv för sin smärta och ta reda på själva vad de tycker hjälper dem. 25.

(30) med sin smärta. Barnen känner säkert att när de har kontroll över situationen så kan den bli kontrollerbar anser uppsatsförfattarna. Barnen upplevde i flera studier att de kände mindre smärta när de hade någon att ty sig till (18, 24). Uppsatsförfattarna anser resultaten stämmer väl överens med hur även barnen känner i andra situationer att närvaro av en person som barnen känner sig trygga med kan lindra deras smärtupplevelse och dämpa deras ångest. Därför anser uppsatsförfattarna att det är viktigt att barnen talar om hur de känner och vågar tala om att de behöver någon att hålla handen eller att någon är hos dem så att de känner stöd från omgivningen. Uppsatsförfattarna tror att barnens ålder spelar en betydelse roll hur de vill ha stöd från omgivningen. Äldre barn kanske inte vågar tala om sitt behov att ha någon närstående närvarande för att de anser att de kan hantera situationen själva. Författarna, Ahmann m.fl. (30) menar att föräldrars stöd till sitt barn vid smärta inte bara kommer av naturen, utan att det är ytterst viktigt att sjuksköterskor hjälper och stöttar dessa föräldrar, ungefär som en coach i copingstrategier både för barnet och föräldrarna. Uppsatsförfattarna anser att detta är en mycket bra tanke och att det skulle vara ytterst viktigt att införa i det praktiska arbetet. Cohen m.fl. (28) påvisar att tidigare forskning rekommenderar att vuxna coacher, det vill säga föräldrar, ska hjälpa barnet under olika medicinska procedurer. Uppsatsförfattarna anser att det ska vara en självklarhet att föräldrar skall kunna vara delaktiga i sitt barns vård och att deras roll som den närmaste anhörig till barnet skall ses som en stor tillgång. Trots att tidigare studier rekommenderat detta så tycker Cohen m.fl. (28) att det är överraskande att så få sjuksköterskor ha förstått att samarbete mellan de och föräldrar kan stötta barnet vid oro och det anser uppsatsförfattarna också. Föräldrarna upplevde i flera studier att kommunikationen mellan dem och sjuksköterskorna inte riktigt hade fungerat och de kände att de hade fått för lite information om deras barns situation (16,29). Uppsatsförfattarna anser att information och kommunikation är en av de viktigaste grunderna i stödet till föräldern. Föräldrarna behöver få information kontinuerligt för att de ska kunna hjälpa sitt barn med sin smärtproblematik så bra som det går.. 26.

(31) Flera studier påtalar att det kan lugna barnet oerhört genom att föräldrarna finns med och stöttar. Pölkki (25), visar i sin studie att av de 40 föräldrar som deltog så hade de flesta blivit instruerade av sjuksköterskan i smärtbehandling och resten av proceduren omkring deras barn. Drygt hälften av deltagarna svarade att de inte visste om proceduren omkring barnet gav smärta eller inte. En stor del av deltagarna vart inte informerade om att de som föräldrar kunde hjälpa till. Studien tar också upp att föräldrars medverkan har blivit en rutin på många sjukhus i Europa och föräldrarna är väldigt positivt inställda till att engagera sig i denna medverkan. Uppsatsförfattarna instämmer att föräldrars medverkan är välgörande både för barnet och familjen och har dessutom en positiv effekt och inger trygghet för barnet vid oro, smärta och sömn. Uppsatsförfattarna anser också att det är mycket positivt att föräldrars medverkan har blivit en rutin på många sjukhus. Tidigare forskning rekommenderar att vuxna coacher, det vill säga föräldrar, ska hjälpa barnet under olika medicinska procedurer. Faktum är att många studier som gjorts tidigare visar att de många gånger rekommenderat vuxna coacher vare sig barnet kan hantera oro eller inte, bara de vuxna finns där. Trots att så många tidigare studier rekommenderat detta så tycker författarna i denna artikel att det är överraskande att så få sjuksköterskor ha förstått att samarbete mellan dem och föräldrar kan stötta barnet vid oro (28).. Konklusion Uppsatsförfattarna anser att föräldrar kan vara till stor hjälp med att lugna barnet inför undersökningar och behandlingar. Sjuksköterskans uppgift kan vara att försöka få med föräldrar på ett aktivt sätt, fråga dem t.ex. vilken tid på dagen barnet är som piggast, mest aktiv och vilken tid på dygnet de tycker att barnet kan bli undersökt och behandlat. En viktig roll för sjuksköterskan är att assistera föräldern i sin roll som den stödjande för barnet. Sjuksköterskan ska också se till att föräldern mår bra psykiskt. Ibland kan föräldrar bli trötta eller rädda och behöver då coachning, om föräldern då får stöd så brukar oftast föräldern tillfriskna ganska omgående och kan då komma tillbaka i sin roll som den effektivt stödjande föräldern igen. Ett bra samarbete mellan föräldrar, barn, och sjuksköterskor kan medverka till att smärtsamma procedurer bli hanterbara.. 27.

(32) Metoddiskussion Uppsatsförfattarna var eniga om ämne ifrån start, att finna kunskaper om hur barnet hanterar smärta och hur sjuksköterskan kan hjälpa och ge stöd både åt barn och föräldrar. I samband med en diskussion mellan uppsatsförfattarna så framkom det att även föräldrarna har en betydelsefull roll i barnets smärthantering och uppsatsförfattarna lade då till en frågeställning. Artikelsökning påbörjades till denna litteraturstudie och de artiklar som valdes ur och användes gav ett bra resultat. De var också relevanta för studiens syfte. Tidsintervallet 1999-2006 valdes därför att studien skulle kunna innefatta relativt nya kunskaper. Uppsatsförfattarna anser om sökningen av artiklar hade gjorts i fler databaser än endast Elin@Dalarna och Blackwell Synergi hade de blivit fler artiklar att välja av. Sökorden begränsades efter syftet, men uppsatsförfattarna anser att de kunde ha utökat dessa för att få ett bättre resultat. Vid artikelsökning med sökorden children och pain fick författarna ett stort antal träffar, 3 826 st, därifrån valdes det ut 2 artiklar utifrån de första 10 träffarna som motsvarade syftet. Det kan framstå i artikelsöknings tabell att författarna har läst alla dessa artiklar. Artikelsökning med sökorden pain och nursing där det gav 3 681 träffar valdes en artikel ut från de första 20 lästa artiklarna som motsvarade syftet. Uppsatsförfattarna använde sig av både kvalitativa och kvantitativa artiklar då det fanns svar på frågeställningarna i båda designen. Mätinstrumentet som användes till denna studie fann uppsatsförfattarna i litteraturen, Forsberg & Wengström (12). I denna litteratur fanns det färdiga granskningsmallar som var vetenskapligt beprövad både för kvalitativa och kvantitativa studier. Dessa granskningsmallar ansågs relevanta för att kunna kvalitetsgranska de 18 artiklar som har använts till huvudresultatet. Syftet med tre frågeställningar har uppsatsförfattarna använt som underrubriker i resultatet. Litteratur, artiklar och information från Internet har använts i introduktionen. Utifrån detta anser uppsatsförfattarna att efter bästa förmåga uppnått syftet och besvarat frågeställningarna.. 28.

(33) Förslag till vidare forskning Uppsatsförfattarna anser att det är viktigt för kommande samt yrkesutövande sjuksköterskor att ha kunskap om hur han eller hon kan hjälpa barnet vid smärta, men också hur de kan handleda föräldrar. Under uppsatsens gång visade det sig att både blivande och redan yrkesutövande sjuksköterskor frågar efter bättre kunskaper och utbildning i dessa ämnen. Därför är det av betydelse att det görs vidare forskning i hur sjuksköterskan kan stödja barnet vid smärta emotionellt. Sjuksköterskan kan också lära ut flera copingstrategier. Samarbetet mellan sjuksköterskor och föräldrar bör bli bättre. Pedagogik och kommunikation med inriktning till föräldrar kan vara ett förslag till en ny utbildningsgren inom sjuksköterskeprogrammet och vidareutbildning inom pediatrik. Typ till vidare forskning kan nog göras med både kvalitativa och kvantitativa metoder. Enkät- och intervjustudie anses av uppsatsförfattarna som en mycket bra metod.. 29.

(34) Referenser 1. Oliver, R. Pediatric pain management; Children need a special approach to help with the hurt. Rehab management 1997, aug/sep. 2. Miller, C., Johann-Murphy, M., Zheleziniak, V. Impact of the therapist-child dyad on children´s pain and coping during medical procedures. Developmental Medicine & Child Neurology 2001, 43:118-123. 3. Hasselström, J., Olsson, L-G. Läkemedelsboken. Uppsala, Almqvist & Wiksell Tryckeri AB 2003. 4. Bertler, Å. Läkemedelsbehandling av smärta vid cancer eller annan svår sjukdom. Universitetssjukhuset, 1999. Refererat citat sidan 7. 5. Ericsson, E., Ericsson, T. Medicinska sjukdomar –specifik omvårdnad, medicinsk behandling, patofysiologi.Lund, Studentlitteratur 2002. 6. Lindeman,T. Barn och smärta. Lund, Studentlitteratur 1992. 7. http://www.socialstyrelsen.se/Amnesord/nationella_riktlinjer/, 2006-11-12, kl. 13.40. 8. Olsson L.G, Jylli L, Smärta hos barn och ungdomar, Lund, Studentlitteratur 2001. 9. Thastum, M., Zachariae, R., Scholer, M. &T. A Danish adaptation of the pain coping questionnaire for children preliminary data concerning reliability and validity. Acta Paediatric 1998;88: 132-8. 10. Trcia, A., Lipani, M.S, Lynn-Walker, S.Children´s appraisal and coping with pain: Relation to maternal ratings of worry and restricition in family activities. Journal of Pediatric Psychology. 2006;31:667-673. 30.

(35) 11. Rennick, J.E. The changing profile of acute childhood illness: a need for the development of family nursing knowledge. Journal of Advanced Nursing. 1995;22:258-266 12. Forsberg, K., Wengström, Y. Att göra en systematisk litteraturstudie – värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. Stockholm ,Natur och Kultur 2006. 13. Ljungman, G., Kreuger, A., Gordh, T., Berg, T., Sörensen, S. & Rawal, N. Treatment of pain in pediatric oncology: a Swedish nationwide survey. Pain.1996;68:385-394 14. Pölkki, T., Laukkala, H., Vehviläinen-Julkunen, K. & Pietilä, A-M. Factors influencing nurses´ use of nonpharmacological pain allevation methods in paediatric patients.Nordic College of Caring Sciences. 2003;17:373-383 15. Karling, M., Renström, M. & Ljungman, G. Acute and postoperative pain in children: a Swedish nationwide survey. Taylor & Francis healthsciences. 2002;91:660-666 16. Van, Hulle, Vincent, C., Denyes, M.J. Relieving Children´s Pain: Nurses´ Abilities and Analgecic Administration Practies. Journal of Pediatric Nursing. 2004;19:1 17. Ljungman, G., Karling, M. Barn och smärta, State of Art. Socialstyrelsen/Medicinsk faktabas. 2001. Version 2.0. Dokumentdatum 2003-01-09. Art.nr. 2002-123-43. 18. Pölkki, T., Pietilä, A-M., Rissanen, L. Pain in children: Qualitative research of Finnish school-aged children´s experiences of pain in hospital. International Journal of Nursing Practice. 1999;5:21-28 19. Cohen, L.L., Blount, R.L., Jansevics Cohen, R., Ball, C.M., McClellan, C.B., Bernard, R.S. Childrens expectations and memories of acute distress: short and long term efficacy of pain management interventions. Journal of Pediatric Psychology. 2001;26: 367-374. 31.

No results found