Resursanvändning angående tvåspråkighet i tre förskoleområden / Usage of Bilingual resources in three nursery school areas

Malmö högskola Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap

Examensarbete

10 poäng

Resursanvändning angående tvåspråkighet i

tre förskoleområden.

Usage of Bilingual resources in three nursery school areas

Jill Österlind

Specialpedagogisk påbyggnad, 60poäng Examinator: Lotta Anderson Vårterminen 2006 Handledare: Elisabeth Söderquist

Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap

Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning Vårterminen 2006

Abstract

Österlind, Jill (2006). Resursanvändning angående tvåspråkighet i tre förskoleområden. (Usage of Bilingual resources in three nursery school areas). Skolutveckling och ledarskap. Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning. Lärarutbildningen. Malmö högskola.

Syfte

Syftet med studien är att få insikt och kunskap om på vilka olika sätt man kan arbeta med de tvåspråkiga barnen i förskolan för att gynna deras språkutveckling.

Metod

Jag har gjort min undersökning med hjälp av intervjuer. Jag har valt att intervjua tre rektorer och tre pedagoger från olika förskoleområden.

Resultat

Resultatet av min undersökning pekar på olika sätt att hantera tvåspråkighet. Att jobba med modersmålet ses som viktigt, men svårt att genomföra. Svenska 2 är ett vanligare arbetssätt och språket används mer medvetet i verksamheterna sedan resurserna har tillsats och språket prioriterats.

Nyckelord: Modersmål, resurser, språkutveckling, tvåspråkighet

Jill Österlind Handledare: Elisabeth Söderquist Jillosterlind@hotmail.com Examinator: Lotta Anderson

FÖRORD

Tack till alla respondenter, som med stor entusiasmen har ställt upp och tagit er tid att intervjuas, och bidraget med värdefulla synpunkter, samt delgett era erfarenheter och tankar.

Tack till min handledare Elisabeth för värdefull handledning och stöd under arbetets gång.

Tack till min mentor Maria som läst arbetet och kommit med bra kommentarer. Tack till mina kära kolleger som har ställt upp för mig och stöttat mig.

Tack till min underbara familj för att ni har uppmuntrat och varit mitt stöd när det har känts tungt.

Jill

Språk är mylla.

Det är mjukt och levande som ditt eget liv,

bär i sig avtrycken av de levande,

av dessa rörelser och strävanden.

När vi odlar språket,

är det vår frihet som växer,

när vi räddar språket,

är det vårt liv vi räddar.

(Sandra Key-Åberg)

INNEHÅLL

1. INLEDNING

9 1.1 Bakgrund 10 1.2 Problemformulering och syfte 13

2.1 Språkets funktioner 15 2.2 Språkutveckling 17 2.3 Tvåspråkighet 19 2.4 Pedagogens roll 22

3. TEORI

25 3.1 Inlärningsteorier 25

3.1.1 Naivistisk teori 25 3.1.2 Kognitiv teori 26 3.1.3 Social interaktionism 27

4. METOD

29 4.1 Allmänt om metod 29 4.2 Val av metod 30 4.3 Undersökningsgrupp 30 4.4 Genomförande 31 4.5 Bearbetning 31 4.6 Tillförlitlighet 32 4.7 Etik 33

5. RESULTAT

35 5.1 Presentation av resultat 35 5.1.1 Osäkerhet 36 5.1.2 Modersmål 36 5.1.3 Resurstilldelning 37 5.1.4 Pedagogens roll 38 5.1.5 Framtidsutsikter 39 5.2 Sammanfattning av resultat 39

6. ANALYS AV RESULTAT

41 6.1 Presentation av analys 41

7. DISKUSSION OCH SAMMANFATTNING

42

7.1 Diskussion 42

7.1.1 Syfte och problemformulering 43

7.1.2 Språkutveckling 43 7.1.3 Tvåspråkighet 44 7.1.4 Resursanvändande 45 7.1.5 Specialpedagogens roll 45 7.1.6 Slutsats 46 7.2 Sammanfattning 47 7.3 Fortsatt forskning 47

REFERENSER

BILAGOR

1. INLEDNING

Det här arbetet handlar om hur förskolan arbetar för att främja de tvåspråkiga barnens språkutveckling. Dagens förskola är mångkulturell och vi måste förhålla oss därefter. Barn kommer med sina familjer till Sverige med sin egna speciella historia och personlighet. Vår beredskap att ta emot barn med så skiftande bakgrund som finns representerade bland våra invandrare känns inte tillräcklig. Den kommunen som jag gör min undersökning i har fått kvalitetspengar från staten. Det har bildats en strategigrupp i kommunen som har arbetat med att ta fram en handlingsplan för att använda bidraget på bästa möjliga sätt. Man har kopplat samman de utvecklingsområden som man ser behov av med Regeringens förskoleproposition

Kvalitet i förskolan. Det man kommer att fokusera på är ett medvetet språkligt förhållningssätt. Projektet pågår under tiden 2005-2007 och kallas ”Den vidgade språksynen”. Målet är att man ska kunna minska barngruppernas storlek och främja ett språkutvecklande arbetssätt genom att höja personaltätheten. En särskild satsning, 25 procent, riktas till de barnen som har annat modersmål än svenska. Skolverkets kartläggning, Flera språk - flera möjligheter visar att barn med flerspråkig och flerkulturell bakgrund behöver stöd för sin utveckling.

Jag har arbetat inom barnomsorgen som förskollärare i 15 år och har alltid intresserat mig för barns språkutveckling. I min pågående utbildning till specialpedagog har intresset för tvåspråkighet ökat. Vid en föreläsning på lärarutbildningen fick jag ta del av nya kunskaper i ämnet och därmed även nya tankar och funderingar. Föreläsaren menade att de invandrare som vi har i Sverige idag är ”de nya svenskarna”. De åker inte tillbaka till sina hemland, och gör vi inte något för att hjälpa, så står det oss dyrt i framtiden. Eftersom mitt intresse har väckts känner jag en nyfikenhet av att undersöka och fördjupa mig inom detta område. Jag har själv känt och även upplevt bland pedagoger ute i verksamheten, att det finns en osäkerhet och oro kring hur vi ska förhålla oss kring tvåspråkighet. Jag har valt att avgränsa mitt arbete inom förskolans verksamhet, eftersom det är där jag har min erfarenhet och det är den verksamhet jag arbetar med i dagsläget. Jag anser att det finns ett behov av fördjupad kunskap inom detta område. Denna studie ska förhoppningsvis vara ett stöd för alla som arbetar i förskolan. Den ska bidra till att förståelsen ökar för hur utveckling inom flerspråkighet går till, samt stimulera till stöd i barnens erövring av språken. I specialpedagogrollen ingår att arbeta med utbildning. handledning och utveckling. Det kan vara en fördel att vara insatt i tvåspråkighet för att kunna stödja och hjälpa till med olika metoder och tillvägagångssätt som gynnar varje barn efter dess förutsättningar och behov.

1.1 Bakgrund

Alla mänskliga kulturer använder språk för att förmedla världen. Kulturella vanor, traditioner, värderingar och sociala normer förs vidare från generation till generation med språk som medel. När en kultur förändras, förändras också det språk som bär kulturen. Ord slutar användas, ord kommer till, ord förändrar valör. I jämförelse med många andra länder har Sverige varit homogent, både språkligt och kulturellt. Vi har inte varit vana vid att hantera olika kulturmöten.

Bjar & Liberg (2004) ”Kulturmötet är inte något som äger rum vid ett tillfälle utan i regel något som måste ses som en kontinuerlig process” (s.175).

Under senaste åren har invandringen till Sverige ökat. Ungefär vart fjärde barn som växer upp i Sverige idag har sina rötter i andra delar av världen. De har tillgång till flera språk och fler världar än de enspråkiga svenska barnen. Det är av vikt att vi kan erbjuda delaktighet och inflytande för de människor som kommer till vårt land. Vi måste även ta hänsyn till den enskildes förutsättningar och skapa ett positivt samspel.

De flesta genomgår en process som innebär både förluster och vinster. För att klara av den här processen krävs att vi bjuder på svensk kultur, men samtidigt tar del av det som de har att erbjuda oss. Dåliga kunskaper i det nya språket gör att det krävs ett större arbete för att hämta in kunskap. Sorgligt nog kan det betraktas som att människor med en begränsad utveckling av svenska språket har inlärningssvårigheter.

Myndigheten för skolutveckling uppger att 13- 15 procent av förskolebarnen har ett annat modersmål än svenska. Det innebär att många barn får tillgång till flera språk under den period i livet när de är som mest mottagliga för inlärning av språk. Enligt Skolverkets allmänna råd bör kommuner verka för att alla förskolors arbete präglas av ett interkulturellt förhållningssätt där olika kulturer ses som en tillgång, samt särskilt uppmärksamma att barn med annat modersmål än svenska erbjuds kontinuerligt modersmålsstöd. Om vi tidigt ger möjlighet för barn med annat modersmål att utveckla sina båda språk, ger vi dom goda förutsättningar att nå en kvalificerad tvåspråkighet längre fram i livet. Förskolebarnen har en vilja att lära i mångfaldiga former och på varierat sätt, vilket ger möjligheter till att använda och utveckla språket.

Under de första åren på 2000-talet har förskolan gjorts tillgänglig för allt fler barn. Lagstiftningen har ändrats så att barn till arbetslösa får rätt till plats och allmän förskola för fyra-femåringar. I skolverkets särtryck av rapport 228, Flera språk - fler möjligheter (2003) talar allt för att invandrarbarn kommer att få ta del av förskolans verksamhet i större utsträckning än tidigare. Där tas upp tre syften med utvecklingen av modersmålet, tre viktiga aspekter som är beroende av varandra. Det handlar om modersmålets betydelse för identitetsutvecklingen. Varje barn har rätt till en trygg identitet och ett språk är en förutsättning för att kunna beskriva sig själv i sitt sammanhang. Det poängteras att flerspråkigheten är nödvändig. Synsättet måste vara att alla språk är viktiga och alla ska ha en plats i förskolan och skolan. Kunskaper i språk värderas högt i vårt samhälle. Modersmålet är alltid viktigt och flera språk bidrar till öppenhet och förståelse för andra kulturer, värderingar och tankesätt. Språket är ett verktyg för allt lärande. Goda språkkunskaper är även ett medel för att utveckla sitt lärande i andra ämnen. Barn och ungdomar med ett annat modersmål än svenska har mycket goda förutsättningar att fungera bra i ett mångkulturellt samhälle. De har också ett försprång när det gäller att utveckla flerspråkighet på hög nivå.

I förskolan läggs grunden för det livslånga lärandet och där finns det möjligheter att förebygga eventuella svårigheter. Där möts barn och föräldrar med olika etnisk, social, religiös och kulturell bakgrund. Förskolan har därmed en viktig roll när det gäller tolerans och solidaritet. I förskolans verksamhet är det viktigt att vi utvecklar pedagogiska strategier som stödjer varje individs utveckling. Alla barn är lika sårbara, lika starka, lika kunskapstörstande och har samma behov av stöd och kärlek. Men de är också olika. De har olika kunskaper och livserfarenheter beroende på var de har vuxit upp i världen. De har samma behov av att bli lyssnade på och förstådda. Men de har ofta olika språk. Olika språk ska ses som en tillgång och den kulturella bakgrunden ska uppmärksammas på ett konstruktivt sätt.

Förskolan kan bidra till att barn med utländsk bakgrund och barn som tillhör de nationella minoriteterna ska få stöd i att utveckla sin kulturella tillhörighet. Förskolan ska bidra till att barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att både utveckla det svenska språket och sitt modersmål. (Lpfö 98, s.9)

Barnen kommer till förskolan med olika bakgrund. De har olika vanor, kulturer och miljöer. Somliga talar ett, andra flera språk. En del talar ingen svenska, andra talar bara svenska. Förskolan ska anpassa verksamheten efter varje barns behov och förutsättningar. Det innebär att förskolan ska anpassa till att barn är olika, snarare än att barnen ska anpassas till förskolan. Personalens roll som kulturförmedlare är viktig. För en del familjer är kanske förskolan den enda kontakten med det svenska samhället och där det sker varje dag. Förskolan som en kulturell mötesplats har en viktig uppgift att ta till vara de kulturella mervärdena och utveckla flerspråkigheten. Inom förskolan ges det en chans att berika verksamheten och varandra.

Myndigheten för skolutveckling (2004) skriver att det är förskolans uppgift att ta vara på barnens erfarenheter och kunskaper från början. Barnet behöver använda språket i många olika sammanhang för att det ska utvecklas. Pedagogen ska sätta på sig språk- och kulturglasögonen för att se vad barnet kan och bemöta både barn och föräldrar på ett respektfullt sätt. Att samtala tillsammans, prata och lyssna är ett effektivt sätt att utveckla språket. Utnyttja dagens situationer och organisera verksamheten så att färre barn vistats tillsammans. Rollekar och olika teman ger barnen stora möjligheter till språkinlärning. Skapa många berättarstunder med sagor och böcker. Samarbeta med föräldrarna och ta del av lekar och berättelser. Observera och dokumentera vid vilka tillfällen barnen använder sina olika språk.

1.2 Problemformulering och syfte

I detta arbete undersöks och kartläggs hur man arbetar med de tvåspråkiga barnens språkutveckling. Studien undersöker och beskriver hur extra resurser för de tvåspråkiga barnen används i tre förskoleområden.

Syftet med arbetet är att:

• Undersöka hur resurstilldelningen i ”den vidgade språksynen” fördelats och använts när det gäller de tvåspråkiga barnen.

Genom att göra sex intervjuer i tre olika förskoleområden, vill jag undersöka hur man arbetar med de tvåspråkiga barnen i förskolan.

Följande frågeställningar utgår jag från:

Hur ser du på tvåspråkighet?

Vad har ni prioriterat när det gäller tvåspråkighet i ert område? Hur har mål, metoder, utvärdering och uppföljning gjorts? Vilka möjligheter ser ni med denna resurs?

2 LITTERATURSTUDIER

I det här kapitlet redovisas olika område inom språkutvecklingen för tvåspråkiga barn i förskolan. Avsnitten är indelade efter: språkets funktioner, språkutveckling, tvåspråkighet och pedagogens roll.

2.1 Språkets funktioner

Språkets primära roll är att förmedla budskap. Arnqvist (1993) menar därför att språket är en central funktion i interaktionen mellan människor. Vi använder också språket för att förstå vår omgivning och den kultur vi lever i. Språket används för att upprätthålla kontakten med andra. Kommunikationen mellan människor kan ske både muntligt och icke muntligt. Språket använder vi även för att utveckla vår tankeförmåga och därmed möjlighet till att lösa problem Barn använder språket för att förmedla sina behov, känslor och attityder till omvärlden. De kan också använda språket för att organisera sin omvärld.

Vi kommunicerar med varandra för att skapa mening, för att göra oss förstådda och förstå andra, samt det liv vi lever och formar tillsammans enligt Bjar & Liberg (2004). Vi ingår i en mängd olika meningsskapande sammanhang. Språket är ett viktigt redskap för att skapa omvärldsförståelse. Författarna tar även upp att vi använder olika former av språk. Beroende på vad, med vem och i vilken kanal vi språkar, använder vi olika koder som varieras med text, sats, ord och ljudnivå. Uttrycksformer, yttranden och språkliga sammanhang står i ett dialogiskt förhållande till varandra. Meningsskapandet är i ständig rörelse. Bjar och Liberg menar vidare att vi vill uppnå olika typer av mål när vi språkar tillsammans. Ju mer målinriktade vi är, desto mer ordnat och strukturerat efter gängse normer brukar vårt språkande vara. Uppfattningar och värderingar om det egna jaget växer fram ur de språkliga sammanhang vi ingår i och de relationer vi har till andra. Genom meningsskapandet danar och omdanar vi hela tiden vår kunskap och identitet. Tillsammans utvecklar vi

även normer, regler, handlingsmönster, kulturer för vårt språkande i vårt varande och görande.

Barnets tidiga möte med språket har betydelse för hur det möter det i framtiden.

Den största motivationen till att lära sig språk är att kunna samtala och kommunicera med andra. Att bli lyssnad på och bli tagen på allvar stärker självkänslan och identiteten. Barnets tankar utvecklar språket och språket utvecklar barnets tankar anser Ellneby (2000).

Kommunikation är mer än språk, det är också ett redskap som vi använder för att tänka och lära. Kommunikation är den mest medvetna av alla kanaler enligt Ladberg (2003). Andra kanaler är kroppskontakt, lukter, ansiktsuttryck, tonfall och kroppsspråk. Dessa kan påverka oss starkare än orden genom sina starka förbindelser med hjärnans känslocentrum. Språket är också ett verktyg för tanken. Det första steget till att erövra språk är att känna igen. När ett barn har sett eller upplevt samma sak flera gånger och känner igen det, ger det möjlighet att förknippas med ett ord. Ordet knyts till det bekanta och på så vis får barnet första stegen till begreppen i ett språk. Språk skapar även tillhörighet, identitet och självförtroende. Ladberg menar att identiteten har två sidor, ett jag och ett vi. Jag uttrycker ett vi med den grupp jag hör ihop med, eller ett avstånd vi och de. Det handlar om vem jag vill vara, bli sedd och bekräftad.

Alla människor har rätt till ett språk Det är en mänsklig rättighet att få tala och utveckla det språk man har behov av. Ladberg & Nyberg (1996) skriver att det har två sidor att kunna ett språk, att förstå och att själv tala. Vi förstår alltid mer av ett språk än vi själv kan säga. Språk är kommunikation, framförallt samtal. Barn lär sig språk för de behöver tala med människor de tycker om och om saker de är intresserade av. De är på det sättet barn lär sig språk: genom att kommunicera. Språket växer i vårt behov av att berätta och förstå. Språket är vårt främsta redskap för att minnas, tänka, dra slutsatser och skaffa nya kunskaper. En människas språk är en del av hennes identitet. Genom sitt sätt att tala visar man vem man är.

Språket är en sån självklar del i vårt liv att det ibland kan vara svårt att se vad det är vi kan, när vi kan ett språk anser Naucler, Welin & Ögren (1988). Vi är beroende av vårt språk för att kunna fungera med andra människor, samt för att kunna utvecklas själva. Språket är som ett redskap som vi har till vårt förfogande. Språket är också en viktig del för vår identitet. I takt med att barnet lär sig att strukturera sina upplevelser av världen tillägnar det sig även språket. Språket är ett tecken på grupptillhörighet och med språkets hjälp skapar vi kontakt, ger uttryck, beskriver och berättar samt talar om olika tidsperspektiv. Vi tar språket till hjälp när vi ska lösa problem, minnas och bearbeta upplevelser och känslor.

Vi tar kontakt med människor med hjälp av språket menar Svensson (1998). Språket är väsentligt för hela vår utveckling. Hon delar in språket i tre begrepp: kommunikation, språk och tal. Med kommunikation avses att dela med någon, att det

sker ett ömsesidigt utbyte. För att kommunikationen ska fungera tillfredsställande krävs ett samspel. Det finns fler sätt än att kommunicera via språk t.ex. genom musik, dans, bild och andra konstformer. Vidare menar hon att språket är ett komplext och dynamiskt system av symboler. Språket avser inte bara tal och skriftspråk, utan även teckenspråk, piktogram, blissymboler, brailleskrift, morsesignaler, samt kroppsspråk. Talet är ett av flera sätt att uttrycka sig. Det bygger på ett samspel mellan den talande och lyssnande. Talspråket kan studeras ur flera perspektiv. Svensson delar in de i följande tre: Funktion, innehåll och form. Språket används olika beroende på om det är tal eller skriftspråk, om det används i hemmiljö eller i offentliga situationer. Hon menar att det även beror på ålder och social ställning. Vår förmåga att styra språket delas in i olika delområden. Samtalsämnet, hur och vem som valt det, hur det introduceras, utvidgas och hur övergångar till nytt ämne sker. Turtagningen betonar hur man samspelar om talutrymmet. Att ge svar och ta för sig, vilken ordning, avbrytanden osv. Ordvalsregler bestämmer hur vi väljer ord beroende på situation, sammanhang och person. Den emotionella tonen som utgörs av röststyrka, tempo och flyt i språket. Det finns mängder av sätt att använda sig av denna. Attityder och förhållanden avspeglar sig här. Slutligen tar hon upp kroppspråket som vi ofta avläser omedvetet. Om talet och kroppsspråket inte stämmer överens, kan det ge upphov till förvirring. Vanligen är det dock kroppsspråket som avgör hur ett budskap ska tolkas.

2.2 Språkutveckling

Språkutvecklingen är troligen en av de färdigheter som utvecklas snabbast under förskoleåldern anser Arnqvist (1993). Språkutvecklingen kan betraktas ur flera olika perspektiv, de vanligaste aspekterna är den fonologiska, den grammatiska, den semantiska och den pragmatiska. Inget av perspektiven är mer sant eller riktigt än det andra, utan varje aspekt ger nya kunskaper. Vilket perspektiv man väljer bestäms till stor del utifrån det syfte och mål man formulerar. Barns uttalsutveckling visar vanligen stora individuella skillnader. Under förskoleåldern sker en enorm utveckling av ordförrådet. Barnet tillägnar sig det aktiva ordförrådet genom att pröva nya ord i olika sammanhang. En viktig färdighet som barnet utvecklar under sina första år är förmågan att delta i en dialog. Barnets sociala bakgrund påverkar i stor utsträckning hur språket utvecklas.

Barn lär sig talspråk, skriftspråk eller teckenspråk i sammanhang med sin omgivning enligt Bjar & Liberg (2003). Språket lärs in i olika steg. Barnet tar in och lagrar information från olika situationer och anpassar sig till nya genom att organisera om det lagrade. Språkutvecklingen är en process, som aldrig tar slut.

Ellneby (2000) skiljer på tal och språk. Talproduktion är det som gör att tankar hos den som talar omsätts till ljud. Den andra delen, talperception är då ljud förvandlas till tankar i lyssnarens hjärna. Språket är en abstrakt företeelse, medan tal är en konkret funktion. Ellneby presenterar språkutvecklingen enligt nio olika perioder från fosterperioden då barnet kan uppfatta och känna igen ljud till sexårsåldern då barnet kan använda långa och komplicerade meningar. Barnets ordförråd ökar hela tiden.

Små barn lär sig mycket utantill utan att förstå. Deras lärande bygger mest på minnet anser Ladberg (2003). Det handlar om att lyssna, minnas och härma. Redan i moderlivet hör barnet sin mammas röst. Barnets första upplevelse av språk är kroppslig. Treenigheten språkmelodi – rörelse - rytm är ett kraftfullt hjälpmedel. Språk är en skapande process. Alla barn lagrar ord innan de börjar använda dom. Språket är beroende av trygghet och barn börjar först tala med de människor de står nära och är trygga med. Författaren skriver att språklig kompetens har en rad beståndsdelar: uttal, grammatik, automatiserat språk, ordförråd, samt pragmatisk kompetens. Alla de olika delarna av språklig kompetens lärs in på olika sätt och behöver olika erfarenheter för att utvecklas. I början följs dessa åt, lite senare i livet kan vi lägga till förmågan att läsa och skriva språket.

Små barn har lätt att lära uttal, grammatik, enkla vardagsord och flyt. Detta lär sig barnen ganska snabbt menar Ladberg & Nyberg (1996). Däremot att vidga sitt ordförråd och sin kulturella språkbehärskning fortsätter man med hela livet. Det finns alltid mer att lära. Barnets personlighet spelar roll för hur de kommer in i språket. Man lär olika och på olika sätt beroende på ålder.

Det som kan ligga till grund för barns språkutveckling är språkligt material som barn får tillgång till i samtal med andra. Naucler, Welin & Ögren (1988) anger tre principer som styr barns språktillägnande: Komplexitetsprincipen, vilken innebär att det som är begripligt och enklare lärs in före det som är mer sammansatt och komplext. Påtaglighetsprincipen, där barn uppmärksammar påtagliga språkliga drag och uttryck. Den tredje Användbarhetsprincipen där barnet först lär in det som det har mest användning eller intresse för. En annan aspekt som de tar upp är barnets motivation, trygghet och självförtroende som inverkar på hur ett barn tillgodogör sig språket i sin omgivning

Barn lär sig talspråket genom två strategier enligt Svensson (1998). Dels lär barnet via det individuellt undersökande, samt i praktisk vägledning genom andra. Barns språkutveckling varierar mycket. Det finns inga klara gränser utan språkutvecklingen pågår kontinuerligt. Svensson beskriver talspråksutvecklingen i kronologisk följd, från fosterstadiet till sju-års ålder. Barnet uppfattar tidigt den språkliga rytmen och intonationen. Spädbarnet är inställt på att kommunicera från första stund och är lyhört för språket i sin omgivning. Från det vi föds kommunicerar vi med ögonkontakt och kroppsrörelser. Efter hand lär vi oss urskilja barnets olika skrik. Så småningom går jollret över till ordliknande yttranden. Barnet använder sig alltmer av språket och förstår mer än det kan uttrycka. Ordförrådet ökar efterhand och vid fyra-årsålder kan barnet vanligtvis tala rent och uttrycka sig så tydligt att det förstås till 80 procent. Språket till samtalspartnern förbättras. En lekfull och språkligt aktiv period tar sedan över och i sjuårsåldern spelar språket en större roll och strukturen blir alltmer avancerad. Språket är nu mer medvetet som en del av personligheten. Förhoppningsvis fortsätter språkförmågan att utvecklas hela livet.

2.3 Tvåspråkighet

Det är viktigt att kunskaperna om tvåspråkighet ökas menar Arnqvist (1993). I vårt mångkulturella samhälle ökar antalet barn som behärskar fler än ett språk. Barn tillägnar sig i stora drag två språk antingen genom simultan eller genom succesiv tvåspråkighet. I det första tillägnas båda språken samtidigt och det senare innebär att språkinlärningen sker efter varandra. Det är vanligt att barnen blandar de två språken i början. Det är viktigt att man uppmärksammar att ett språk ofta är majoritetsspråk och det andra är minoritetsspråk. Minoritetsspråket behöver då lyftas fram för att en jämlik behandling ska vara möjlig. Det verkar som om barn använder olika strategier när det lär ett nytt språk. Ett vanligt sätt är att göra olika typer av övergeneraliseringar. Småbarn har en stor kapacitet när det gäller utveckling av språk. Troligtvis är det olika yttre faktorer som avgör hur bra barnen lär sig språken. En gynnsam omgivning med positiv attityd påverkar utvecklingen i rätt riktning.

Att lära sig ett andraspråk innebär att lära sig ytterligare ett språk, efter det att förstaspråket har etablerats. När föräldrarna talar olika förstaspråk, kan barnet få två förstaspråk och andraspråket blir då det tredje språket. Den sociala situationen som andraspråksinläraren lever i, är av vikt för hur inlärningsprocessen fortskrider menar Bjar & Liberg (2003). Vissa har många kontakter med svenska språket och får därmed goda möjligheter till interaktion,

medan andra kan vistas i landet utan att kommunicera på svenska. Det finns även det som talar för att den språkliga och kulturella bakgrunden påverkar förutsättningarna för att lära sig svenska. Det sociala och de ekonomiska levnadsförhållandena påverkar också till viss del. Beroende på invandring samt språklig och kulturell bakgrund ställs barnen inför olika utmaningar och svårigheter.

I princip är det inte svårare att lära sig två språk, eller att ett språk skulle hindra ett annat menar Ellneby (1998). Skillnaden är att det kan ta längre tid, eftersom barnet har fler ord och begrepp att lära in. Språk förstärker varandra. Om man behärskar två språk har man också lättare att lära sig ett tredje. Däremot kan det vara lättare att lära sig ett andra språk om den grammatiska uppbyggnaden liknar barnets modersmål. När utveckling sker av andraspråket är det i börja enkelt, konkret och kopplat till en situation. Det första barnet lär sig använda är -substantiv. Så småningom ökas språket med adjektiv, pronomen, rumsadverb och prepositioner. Språket växer och konjunktionerna kommer till. Till en början pratar barnet utan att förstå de enskilda ordklasserna. Den formen av språktillägnande kallas för helfrasinlärning. Författaren beskriver en process hos ett yngre barn som lär sig ett andra språk: barnet använder modersmålet, därefter följer en tyst period, sen kommer helfrasperioden och slutligen den produktiva utvecklingen. Oavsett hur barnet lär sig, kan det lära sig två eller flera språk lika bra. Även här tas den simultana och den successiva inlärningen upp. Det går inte att säga att det ena är bättre än det andra. Fördelen med den simultana inlärningen är att barnet inte ’är medvetet om att det talar mer än ett språk. Fördelen med successiv inlärning är att ett äldre barn har mer erfarenhet och större förståelse om omvärlden. Minnet är bättre och information kan hanteras bättre tankemässigt. Pidginspråk är ett nytt språk som utvecklas utifrån två eller flera redan fungerande

språk. Vid kommunikationsproblem kan detta uppstå som ett hjälpspråk. Ingen behärskar språket, men de förstår varandra ändå. Författaren anser att vi relativt lätt kan lära oss flera språk, men det måste användas för annars kan det lätt glömmas bort.

Barn kan lära sig många språk menar Ladberg (2003). Man lär sig inte fler språk än man behöver. Språket måste vara viktigt, men det kan vara viktigt av olika skäl. Barn med flera språk lär sig tidigt att använda dom i rätt sammanhang. Alla som lever med två språk blandar dom ibland. Samtalsämnet, personer eller kunskap kan vara orsakerna till det. Fler än två språk talar man inte om, men enligt författaren behövs begreppet flerspråkighet istället. Mamma och pappa eller andra familjemedlemmar kanske talar fler språk. Dessutom behövs begreppet för att alla enspråkigt inställda ska kunna öppna sinnet för det naturliga i att använda flera språk.

Människans hjärna kan hantera många språk enligt Ladberg & Nyberg (1996). Alla barn kan lära sig flera språk, det går dock inte av sig själv. Språket måste vara känslomässigt viktigt för barnet. Om människor som står barnet nära talar olika språk, så lär sig barnet de språken. Det som kan hindra ett barn från att lära ett nytt språk kan vara sorg, skräck, otrygghet och ängslan. Många barn förstår fler språk än vad de talar. När man lever i en språkblandad verklighet blandas språken ibland. Att växla mellan språken är en naturlig del av att lära och tala flera språk. Barn tar in ett nytt språk på olika sätt, beroende på dess personlighet.

En del börjar prata så fort de lärt sig några ord. Andra är tysta länge och ”lyssnar in” språket innan de själv börjar prata. Det kan gå fort för ett barn att lära sig ”samtalsspråk”. Det tar betydligt längre tid att tillägna sig ”tankespråket”. Språket är förknippat med identiteten. Barn lär sig tala som dem de vill likna. Genom att tala som andra visar man att man vill höra ihop. De finns de som känner sig tvingade att välja bort sitt modersmål, för att de inte vill förknippas med en viss grupp.

Naucler, Welin & Ögren (1988) anser att vårt modersmål är kopplat till de första djupa och nära kontakterna känslomässigt, samt till våra sinnen. Språket är en viktig del av vår identitet. Barn har en medfödd förmåga att tillägna sig språk, oavsett om det gäller ett, två eller flera språk. Det som skiljer beror på vilken inlärningssituation barnet befinner sig i. Barnets ålder kan påverka, till det yngre barnets nackdel kan det vara bristande kognitiv och intellektuell mognad. Fördelar kan vara att yngre barn har en enklare inlärningsmiljö och att språket inte utgör en så betydelsefull del av deras identitet. Barnets attityder till svenska har stor betydelse för deras andraspråksinlärning. Är de svensktalande positiva och viktiga modeller, blir de också motiverade att försöka efterliknas.

Tvåspråkighet innebär att använda två språk dagligen eller att kunna två språk, men inte använda sig av båda språken dagligen. Det finns inga entydiga kriterier för hur väl man ska tala de två språken för att anses som tvåspråkig. Olika definitioner på modersmål kan vara: det första språk som individen talar, det språk som individen

behärskar bäst, det språk som individen använder mest, eller slutligen det språk som personen identifierar sig med enligt Svensson (1998). En människas modersmål kan varieras under olika livsskeden och definitionerna skiftar. En definition är att modersmålet är de språk som ens mor talar, oavsett dess status och kvalité. Det är det språk som är kopplat till känslor och tidiga upplevelser. Även här tas den simultana och den successiva tvåspråkigheten upp. Författaren menar att den simultana är vanlig bland barn som växer upp med föräldrar som talar olika modersmål. Den successiva är vanlig bland invandrare och minoritetsgrupper. Både den simultana och den successiva kan innebära att individen är bättre på ett av språken. Det hör samman med att inlärningssituationerna är olika tillsammans med vuxna som har olika intressen. Andraspråksförmågan utvecklas enligt två system: ett omedvetet och ett medvetet språkinlärande. När barn lär sig två språk samtidigt blir det tydligt att språkinlärningen i hög grad är en social process och att meningsfulla aktiviteter leder till språklig inlärning. Inlärning av modersmålet är knutet till känslor och den intellektuella utvecklingen bedöms komma efter den känslomässiga. Motivationen och sociala omständigheter är faktorer som också påverkar inlärningen av ett andra språk. En fördel med tvåspråkighet är att barn tidigt lär sig att ett föremål och dess ord inte är detsamma. Författaren skriver att många forskare menar att flerspråkighet gynnar barnets intellektuella utveckling och att det ger barnet en mer nyanserad uppfattning av omvärlden. Studier visar att tvåspråkiga presterar bättre vid tester av flera utvecklingsområden, t.ex. vid allmän intellektuell utveckling och större, vidare begreppsbildning. Ett annat exempel är vid medvetet analytiskt förhållningssätt till språk. Även när det gäller kreativitet och originellt tänkande eller känslighet för återkopplingssignaler och icke-språklig kommunikation. Författaren menar att vi kan vara relativt säkra på att tvåspråkighet innebär fördelar för de flesta individer. Vi behöver inta betydligt positivare attityder till barn som håller på att bli tvåspråkiga. 2.4 Pedagogens roll

Man bör skapa möjligheter så att barnen i skolan får tillfälle att praktisera både sitt modersmål, men också det majoritetsspråk som finns. Sagoläsning har positiv effekt på språkutveckling. Det är viktigt att man som pedagog lyfter fram den interaktion som kan bli effekten av att man läser skriver Arnqvist (1993).

I vårt mångkulturella samhälle är en av de viktigaste, största och kanske svåraste utmaningarna för lärare är att stödja de barn som har invandrarbakgrund menar Bjar & Liberg (2003). En viktig punkt att utgå från är vår syn på andra språk och kulturer. Det är av central betydelse att lärarna har respekt för barnens språk och kultur. I regel är uppgiften att ge barnet stöd för att utveckla språkförmågan både på sitt första språk och på svenska. En annan viktig utgångspunkt är att se varje individ som unik. Barn är olika och ställs inför varierande utmaningar och svårigheter. Det är viktigt att förstå barnet och känna till vilka behov som behöver tillgodoses. Det är viktigt med tydlighet, återkommande rutiner, samt att förmedla budskap genom flera medier. Barnen behöver vuxna som är tydliga, unika, närvarande och synliga. Pedagogen måste tänka på att möta individen, inte kollektivet skriver Bozarslan (2001). Det är

viktigt att den mångkulturella förskolan upplevs varje dag, inte bara som ett exotiskt inslag då och då. Det ska vara ett naturligt och självklart inslag. Det behövs även tydlighet, information och individuellt bemötande till föräldrarna. Det är nödvändigt att anordna introduktionsmöten om hur förskolan och skolan fungerar i Sverige. Föräldrarna ska också få möjlighet att berätta om sina förväntningar. Det gäller att vara rak och tydlig om vad som accepteras och inte, redan från början. Det behövs kraft att lyfta fram det positiva hos varje barn och förälder. Pedagogernas uppgift blir att hitta olika lösningar för att underlätta för familjen.

Språkstimulering är något som ska ske hela dagen, helst både på svenska och på modersmålet anser Ellneby (1998). Utöver det behöver många barn en extra stund av närhet och kontakt för att kunna tillägna sig ett språk. Pedagogens roll är att möta barnet där det befinner sig språkligt och förenkla när konstruktionerna är för svåra för barnet. Språket skapas utifrån ett behov av att uttrycka sig och är beroende av att det finns någon att samtala med, som vill samtala tillbaka. Det är viktigt att ge barnet möjlighet och tillåtelse att uttrycka sig på alla de sätt de har tillgång till. Hon presenterar en utvärderingsmodell, språkresan, som ska ge en så rättvis bild som möjligt av barnets kommunikativa kompetens och språkliga förmåga. Utifrån utvärderingens resultat är det sedan möjligt att göra ett individuellt program för varje barn. Det finns även möjlighet till att planera arbetet i barngruppen uppdelat i smågrupper, där barnen får öva sig på de ord och begrepp de håller på att lära sig. Utvärderingsmaterialet består av fyra resväskor och ett antal händelsebilder. Tanken är att språkresan ska väcka nyfikenhet och locka till lek. Allt som sker ingår i den språkliga processen. Det lustfyllda står i fokus och det pedagogiska verktyget är leken.

Pedagogens roll är enligt Ladberg (2003) att jobba efter de tre hörnstenarna: atmosfär, organisation och inflöde. Hur bemöter man varandra? Är det en tillåtande atmosfär? Verksamheten måste organiseras så att det ger barnen bästa möjlighet att använda sina språk. Pedagogerna ska ge barnen ett inflöde av språkligt material för lek och samtal. Här behövs också sagor, bokläsning, berättelser och samtal. Det är viktigt att använda alla aktiviteter på ett genomtänkt sätt. Vägen till språket kan gå genom skapande, temaarbete, variation och spänning. Förskolan ska uppmuntra barnens modersmål.

Det är viktigt att organisera för språk menar Ladberg & Nyberg (1996). Pedagogen måste ge utrymme för samtal och lekar som får ta tid. Lek i små grupper, under lång tid, på samma plats många gånger ger möjlighet för lek och därmed språket att få utveckla och växa. Planera för det oplanerade och ta tag i det som varje individ spontant intresserar sig för. Ta vara på alla tillfälle till samtal, med ett eller få barn i taget. Använd vardagssituationerna vid matbordet, på gården osv. Allt talar för att modersmålsstöd gör det lättare för att ta till sig svenska språket. Många barn lär sig dock svenska bra utan modersmålsstöd. För att kunna bedöma ett barns språk måste man se både på svenskan och på barnets andra språk. Ofta är det så att när modersmålet tar fart gör svenskan det också. Barn som ”lyssnar in” kan få hjälp att

komma vidare utan att behöva tala. Man kan leka lekar där pedagogen uppmanar barnet att göra olika saker. Språk börjar med att man benämner vardagen. Vuxna ger ord för de vi gör och saker som barnet använder. Rutiner och upprepningar är värdefulla. Barnet får ord för något de känner igen. Gå från samtalsspråk till tankespråk. Gå från ”här och nu” till ”där och då”. Rollekar, samtal med en vuxen, samtal i liten grupp och att utgå från barnets intresse vid berättelser är olika situationer som utvecklar språket. Kraftfulla hjälpmedel är även rim, ramsor och sånger. Det är viktigt att leka med ord på varierat sätt. Lärandet gynnas genom att barnen får använda alla sina sinnen. Det är viktigt att barnet hör mycket språk omkring sig och har goda språkliga förebilder.

Naucler, Welin & Ögren (1988) anser att de är de vuxnas kunskaper och förmåga till samarbete som är det avgörande för hur innehållet och kvalitén på verksamheten blir. Pedagogerna i barnets närhet kan tillsammans arbeta för att ge barnen tillhörighet i två kulturer och ge grunden till tvåspråkighet. När vi vuxna har förståelse för och bejakar båda språken och kulturerna utgörs grunden för barnets identitet och ger också motiv och förutsättningar för att lära sig båda språken. De vardagliga rutinsituationerna är välkända för barnen och blir därmed värdefulla. Det är viktigt att personalen har planerat vem som genomför aktiviteterna och på vilket språk det görs. De vuxna måste öka barnets aktiva utrymme i samtal så att barnen ges många tillfälle att själv tala, berätta, fantisera, skoja osv. De samtal som sker under lek med andra barn är också betydelsefulla för barnets tillägnande av språket. De vuxna har ansvar att planerna verksamheten så det ges utrymme för lek och samtal mellan olika barn. Personalen kan på många sätt planera arbetet tillsammans och göra det möjligt att vägleda barnen in i två språk och två kulturer. På så sätt får även personalen uppleva glädjen av att se barnen utvecklas så att de kan lämna förskolan rikt rustade. Låt inte de tvåspråkiga barnen sjunka mellan sina bägge världar. Hjälp dem att bygga broar som tillåter dem att leva i bägge.

Det är viktigt att barnet får många tillfällen att tala minoritetsspråket, för att det ska bli tvåspråkigt. Barnet behöver få kontakt med andra som talar det svagare språket och behöver få många tillfällen till att tala båda språken enligt Svensson (1998). De behöver flera modeller att spegla sig i. Förutsättningar för att en god språkinlärning ska uppstå, är positiva känslor och ett gott samspel mellan individer. Stimulansen får inte utformas som kunskapsförmedling, utan ge möjligheter till allsidighet med lekar och känsloutlevelser. Vi ska inte särbehandla barnen under sin intellektuella nivå, genom att använda ljusare röst eller överdriva intonationen. Barnen är ofta känsliga om de hör detta, kan de bli kränkta av sådan behandling. Vi ska heller inte bli oroliga om barnen blandar språken i språklekar. Det är ett utmärkt tillfälle för dem att jämföra språk. Författaren ger en rad praktiska och konkreta exempel på hur vi kan stimulera tvåspråkiga barn, på båda språken, t.ex. tala och diskutera med barnet, på barnets nivå. Läsa sagor, berätta och lyssna på barnet. Fråga efter vad orden heter på barnets andra språk, låt alla barnen använda dessa under en dag. Att leka med rim och ramsor och lära ut ramsor på barnets språk. Uppmuntra barnen att jämföra språken, skriva och sjunga på båda språken. Låta barnen säga ord som de tycker är vackra och

fråga vad vissa ord heter. Det är viktigt att inte tvinga barnet att visa upp sina kunskaper och färdigheter i något av språken.

3 TEORI

Hur utvecklas språket? Språkets utveckling har intresserat många forskare världen över. Det finns många olika teorier som försöker beskriva och förklara barnets språkutveckling. De teoretiska utgångspunkterna från vilka forskare har studerat språkutvecklingen har skiftat under de senaste decennierna. Den äldre inlärningspsykologin menade att det var de vuxna som formade barnets språkutveckling genom förstärkning. Andra menar att det mest är frågan om imitation. Ytterligare en teori betonar ömsesidigheten mellan medfödd förmåga och stimulerande miljö. De allra flesta är överens om en grunddefinition av själva inlärningsprocessen. Det råder dock en oenighet om vilka faktorer som spelar den viktigaste rollen i processen eller hur vi ska kunna öka vår kunskap om hur inlärningen av språk går till.

3.1 Inlärningsteorier

Det teorier som beskrivs i detta avsnitt är den Nativistiska, den Kognitiva och den Socialt interaktionistiska.

3.1.1 Nativistisk teori

Den nativistiska teorins främste företrädare är Noam Chomsky (1969), som publicerade sin teori i mitten av 60-talet. Imsen (1992) menar att han förde fram en ganska annorlunda syn på språkutvecklingen. Språkanlaget är som en låda, i vilket de språkuttryck samlas som barnet fångar upp genom örat. Barnet har en beredskap på förhand för att lära språk. Han ville utveckla en teori om språkets struktur som kunde, och borde gälla grammatiken i alla språk menar Svensson (1998). Chomskys teori gav en förklaring till att barn lär sig tala trots att de har ett begränsat logiskt tänkande. Nativisterna menar att språkutvecklingen sätter igång nästan automatiskt.

Hjärnan är konstruerad så att individen är förprogrammerad att lära sig tala. Syntaxen, det vill säga hur orden kombineras till satser och meningar, är språkets viktigaste egenskap. Håkansson (1998) skriver att Chomsky menar att språket finns inbyggt hos barnet redan från början och egentligen bara behöver aktualiseras. Han menade att det är en naturlig benägenhet och att förmågan att förstå hur ett språk är uppbyggt kallas dess djupstruktur. De flesta barn tycks vara medvetna om att man måste göra ljud eller utföra rörelser för att bli förstådda. Människan föds med ett språkanlag, LAD (Language Acquisition Device) enligt Chomsky ställs frågorna: Hur kan man annars förklara att ett barn kan lära sig ett språk utan undervisning? Hur kan man förklara att barns språk ibland på ett mycket systematiskt sätt avviker från vuxenspråket? Enligt Svensson (1998) var Chomsky intresserad av språkets framväxt men inte av pedagogik gällande språkutveckling. Hwang & Nilsson (1995) påpekar att Chomsky menade att det som måste läras in är ytterstrukturen, vilka bestämda ord och regler som finns i ett visst språk. Det finns flera faktorer som ger stöd för att arvsanlagen och barnets mognad har stor betydelse för språkinlärningen. Teorin antar att det språkliga beteendet som barnet möter i sin omgivning är alltför fattigt för att barnet ska kunna bygga upp sina språkkunskaper utifrån observationer av beteendet enligt Bjar & Liberg (2003). Det perspektivet innebär alltså att barnets samspel med sin omgivning endast spelar en passiv roll i inlärningsprocessen. Den allmänna grammatiska förmåga som barnet föds med, gör det möjligt för dem att strukturera det språkflöde som strömmar mot dem. Nativisterna menar vidare att barnets språkinlärning äger rum med en ovanlig snabbhet och lätthet, jämfört med andra kunskaper och färdigheter som barnet utvecklar.

3.1.2 Kognitiv teori

Typiskt för den kognitiva teorin är uppfattningen att strukturerna och processerna i den kognitiva utvecklingen påverkar individen på samtliga utvecklingsområden, språket intar alltså ingen särställning. Genom att barnet successivt sammanfogar alla upplevelser utvecklas tänkandet. Språket är en spegling av tänkandet och tänkandet kommer först. Erfarenheter leder således till kognitiv utveckling. Ett exempel är under den sensomotoriska perioden som omfattar de två första åren. Redan från början då spädbarnet utforskar sin fysiska omgivning. Om vi ger ett spädbarn en skallra, så tittar barnet på den, tar tag i och skakar den, suger på den och kastar den i golvet. Barnet välter saker, lägger, tar upp och provar vidare. På det sättet samlar barnet erfarenheter från situationer där det själv är den aktiva. Det är olika sinnesintryck som kopplas till beteendet. Den kognitiva utvecklingen leder så småningom till språklig utveckling och till ett språkligt samspel. Det språkliga samspelet leder till ytterligare kognitiv förmåga. På detta sätt blir tanken en hjälp för barnet att utveckla språket. Håkansson (1998) menar att Piaget skiljer mellan inlärning, som har att göra med speciella färdigheter, och utveckling, som innebär mer allmänna tankemekanismer. I Hwang & Nilsson (1999) läser man att människan strävar efter att förstå och begripa omvärlden och det som händer i den. Resultatet av detta menar Piaget utgör intelligensen. Människan anpassar sitt gamla tänkande för att ta in ny information och nya erfarenheter. Dessa båda processer hänger samman och för att kunna lära sig något överhuvudtaget, måste man ha nått ett visst

utvecklingsstadium. Inlärningsprocessen beskrivs som en slags växelverkan mellan bearbetningsperioder, assimilation och ”språng”, accomodation, när barnet integrerar den nya informationen i den tidigare kunskapen om omvärlden. Piaget anser att människans icke-språkliga kognitiva förutsättningar är medfödda. Språket är emellertid varken medfött eller inlärt. Språket uppstår som ett resultat av barnets verksamhet och kognitiva utveckling. Inlärning är ett resultat av någon aktivitet, barnet måste agera mot omvärlden. Under sin utveckling går barnet genom flera stadier, från ett rent egocentriskt perspektiv till ett socialt perspektiv där barnet kan sätta sig in i olika tankegångar. Enligt Piagets synsätt är barnets mentala konstruktion av hur yttervärlden är uppbyggd och fungerar i stort sett individuell. De pedagogiska konsekvenserna av Piagets teorier blir att barnet måste få rika möjligheter till att vara aktivt, utforska sin omvärld, återuppleva och härma i sina lekar. Barnet måste också få tid för reflektion och samvaro med andra människor, både barn och vuxna.

3.1.3 Social interaktionism

Ett interaktionistiskt synsätt när det gäller språkutvecklingen betonar att det är ett resultat av yttre stimulans, mognad och kognitiv förmåga. Den främste företrädaren för den sociala interaktionismen är Lev S.Vygotski. Hans teori visar hur den mänskliga utvecklingen har ett nära samband med det sociala, historiska och kulturella sammanhanget och därför inte ska ses isolerat. Språkutvecklingen är också beroende av många faktorer, såväl biologiska som sociala. Följaktligen måste språkutveckling studeras såväl ur ett utvecklingsperspektiv som i ett kulturellt-, socialt-, och historiskt perspektiv och ett individperspektiv. Språket är till en början en ren social aktivitet, men så småningom delas den i två delar. Ett socialt språk att kommunicera med och ett egocentrerat, inre tal som utgör underlag för tanken. Vygotsky hävdade att människan tänker verbalt. Tänkandet är individens tal till sig själv. Språket påverkar tänkandet, bland annat i form av inre tal. Imsen (1992) skriver om teorin att språket styr tanken. Språket är de glasögon man ser världen genom. Vygotsky anser, liksom Piaget, att de erfarenheter barnet gör de första levnadsåren är mycket viktiga. För att språket ska utvecklas krävs ett socialt samspel. Arnqvist (1993) beskriver hur utvecklingen går från det sociala till det individuella, det vill säga, från det yttre till det inre. Språket är också ett socialt fenomen som utvecklas för att människor ska kunna kommunicera med varandra. Barns sätt att prata är inte personligt eller egocentriskt utan tvärtom, socialt och kommunikativt både till ursprung och till avsikt. Barn kan inte ge innehåll åt ord på egen hand, men i samtal med vuxna får de det stöd som behövs för att språket ska utvecklas. Barnet måste få språkliga erfarenheter av människor i sin omgivning. Avståndet mellan barnets egen språkliga nivå och den nivå som är närmast över kallar Vygotsky den proximala utvecklingszonen. Det är här som utvecklingspotentialen finns. Svensson (1998) skriver att Vygotsky var intresserad av hur barn lär sig språkets mening och betydelse. Den sociala situation där språkinlärningen äger rum är av stor betydelse. Det är de sociala erfarenheterna som skapar barnets förståelse av språkets struktur. De språkliga anpassningar som vuxna gör när de talar med små barn är av stort värde för språkutvecklingen.

Jerome Bruner har ett helhetsperspektiv på barns intellektuella, sociala och övriga utveckling. Han studerar hur människan lär sig av andra enligt Svensson (1998). Bruner betonar den sociala basen för språket mer än betydelsen av de kognitiva förutsättningarna. Han tydliggör hur både den semantiska strukturen i språket och den pragmatiska utformningen har sitt ursprung i de sociala interaktionerna. Språkinlärning, tanke och kunskap beror inte bara på hur individen lär sig eller tänker utan det är ett resultat av interaktioner i den sociala miljön. Imsen (1992) beskriver Bruners representationsteori. Under den intellektuella utvecklingen använder vi tre olika system: Det handlingsmässiga, enaktiva, det föreställningsmässiga, ikoniska och det symboliska systemet. Den sistnämda tas i bruk i form av ord eller språk. Enligt Bruner finns det två krafter som får barnet att använda språket. En är den naturliga och nedärvda drivkraft som barn har att överhuvudtaget lära sig språk. Det andra är dragningskraften som finns i en stödjande omgivning där språkinlärningen underlättas av kända personer och i välkända situationer. Han betonar den sociala basens betydelse. Han anser att språket är ett medel inte bara för att representera världen, utan också för att förändra den. När barnet lärt sig olika ord för ilska och vrede, kan de lättare skilja mellan egna känsloupplevelser och dessutom hantera dem på ett bättre sätt. Språket hjälper barnen att reglera sina sociala handlingar. Ett vardagligt socialt samspel är viktigt för barns språkutveckling. Imsen (1992) skriver följande om Bruners teori, om intellektet skall stimuleras måste också språket stimuleras.

4 METOD

4.1 Allmänt om metod

I forskningssammanhang skiljer man på kvantitativ och kvalitativ datainsamling. Backman (1998) skriver att användningar av mätningar, kvantifiering med hjälp av matematik och statistik benämns som kvantitativa metoder. Det är sådana som utmanar eller låter sig transformeras i numeriska observationer. De kvalitativa kännetecknas av att de inte använder sig av siffror eller tal. De resulterar i verbala formuleringar, skrivna eller talande.

Det finns olika sätt att samla information för att få sina frågor besvarade. Ett sätt är att leta i olika former av dokument. Det kan vara litteratur, olika former av handlingar, register, brev eller bild/ljuddokument. En av de största fördelarna med att använda dokument eller källmaterial är dess stabilitet enligt Merriam (1994). En annan fördel är att de flesta är kostnadsfria och kan därför vara lätta att få tag på. Nackdelen kan vara att dokumenten har tillkommit av skäl som inte har med forskningen att göra. De har då ingen empirisk grund i det som ska studeras.

Ett annat sätt är att be någon skriva fortlöpande dagbok, detta för att t.ex. ta reda på när, var och hur vissa aktiviteter utförs. Patel & Davidsson (1994) menar att denna form då lämpar sig för kvantitativ bearbetning. Om man istället använder dagboksinformationen till att få reda på individens perspektiv på sin egen tillvaro, blir bearbetningen kvalitativ.

Intervju eller enkät är exempel på frågeformulär som tekniker för att samla in information som bygger på frågor. Enligt Patel & Davidsson (1994) måste vi tänka på två aspekter när vi arbetar med frågor för att samla information. Dels standardisering, vilket innebär att tänka på hur mycket ansvar som lämnas till intervjuaren när det gäller frågornas utformning och inbördes ordning. Den andra aspekten kallas grad av strukturering, då vi ska tänka på i vilken utsträckning frågorna är fria att tolka fritt beroende på intervjupersonens egen inställning eller tidigare erfarenheter.

Om man använder sig av enkäter, finns det bara en möjlighet att motivera individerna och det är genom det brev som medföljer enkäten. Merriam (1994) menar att man bör fråga sig om värdet av informationskällan innehåller information eller kunskaper som är relevanta för de frågeställningar man forskar om och om man kan få fram informationen både på ett praktiskt och systematiskt sätt.

Intervjuer är en vanlig metod för att samla in kvalitativ data. För att en intervju ska bli framgångsrik, så krävs ett samspel mellan intervjuare och respondent. Detta samspel är beroende av forskarens förhållningssätt och förmåga att ställa frågor. Ytterligare ett sätt att samla in data på är att använda sig av observation.

Merriam (1994) anser att observation skiljer sig från intervjuer på två sätt. För det första så genomförs intervjun på en plats som passar syftet med intervjun, medan en deltagande observation sker på plats, ute på fältet. För det andra utgör en intervju en andrahandsredogörelse för något, medan en observation är en direkt erfarenhet. Även observationen påverkas och är beroende av forskarens färdighet och skicklighet. 4.2 Val av metod

För att få svar på frågeställningarna och för att problemet skulle bli belyst valde jag att göra en databearbetning av kvalitativ art genom att göra min undersökning med hjälp av intervjuer. Jag ansåg att intervju var den bästa metoden i min undersökning. Den innebär ett samtal som har en struktur och ett syfte. Intervjun går utöver det vardagliga och spontana utbytet av åsikter. Genom omsorgsfullt ställda frågor och lyhört lyssnande gavs det möjlighet att erhålla grundligt prövade kunskaper. Med hjälp av halvstrukturerade intervjuer med några i förväg gjorda frågeställningar, innebar det möjlighet att ställa vissa standardfrågor, men gav även fältet öppet så att ny information och insikt fick möjlighet att komma fram. Stukat skriver (2005) att fördelen med intervjuer är att man kan upprepa och formulera om frågorna, så att respondenterna förstår.

Fördelen har varit att intervjun har kunnat utvecklas efterhand som nya tankar, frågeställningar och idéer har dykt upp. Eftersom jag endast gjort intervjuer av sex personer kändes denna kombinerade formen mest aktuell. Syftet var att undersöka hur de valt att använda språkresurserna för de tvåspråkiga barnen.

När man jämför med andra metoder utifrån resultatens giltighet visar sig intervjuer vara ett bra instrument för insamling av information menar Merriam (1994). Det finns goda möjligheter att sondera olika svar, begära förtydliganden och avgöra respondentens kunskapsnivå, engagemang och status i miljön. Nackdelen med att välja intervju som metod var att jag fick begränsad mängd data eftersom jag endast hade sex undersökningspersoner.

4.3 Undersökningsgrupp

För att söka svar på frågorna intervjuades sex personer. De tre rektorerna i respektive område och några av pedagogerna som jobbar aktivt i verksamheten.

Områdena valdes på grund av att de är ungefär lika stora och resurstilldelningen är likvärdig. Rektorerna blev första undersökningsgrupp eftersom de har varit med i beslutsfattandet angående resursfördelningen. Därefter intervjuades pedagogerna för att få en bild av hur förankringen sker organisatoriskt och hur pedagogerna förhåller sig till resurserna. De tre områdena var snarlika storleksmässigt.

Samtliga rektorer, två kvinnor och en man, har nyligen gått rektorsutbildning och har haft tjänst som rektor i sitt område under ett flertal år. De tre kvinnliga pedagogerna har förskollärarutbildning och tillsvidaretjänster på varsin avdelning. En av förskolorna består av fyra avdelningar och de övriga innehar två avdelningar var. En

av pedagogerna har haft sin tjänst på samma förskola i över tio år och jobbar även som verksamhetsledare. En av dom har tidigare jobbat i en annan kommun i ett flertal år och var med och startade den nuvarande förskolan för två år sedan. Hon har även ett uppdrag som språkpilot på sin förskola. Den tredje har jobbat i många år och flyttade verksamheten till den nuvarande förskolan för ett antal år sedan.

4.4 Genomförande

Intervjuerna bokades med rektorerna. Det tänkta arbetet och syftet med det presenterades i ett telefonsamtal. När vi var överens om dag, tid och plats för intervjun, mejlades ytterligare information, (se bilaga 1). Under intervjuerna hade respondenterna tillgång till de färdiga frågeställningarna, (se bilaga 2). Efter det att de första intervjuerna var gjorda, bandade och nerskrivna, upprepades samma sak med de tre pedagogerna. Varje intervju tog ungefär 45 minuter att genomföra. Samtalen registrerades i en bandspelare och lite anteckningar gjordes under intervjuerna.

För mig var detta ett bra sätt att bli medveten och få möjlighet att reflektera om vad som sagts och dessutom sakta ner tempot i intervjuerna. Den sista intervjun blev uppskjuten två gånger, så datainsamlingen tog längre tid än vad som hade planerats från början. Lyckligtvis blev det inga bortfall, så samtliga intervjuer blev genomförda. Det kändes givande och positivt att göra intervjuerna. I alla sex samtalen upplevdes en positiv inställning till intervjuerna och ett inbjudande mottagande. Kvale (1997) menar att själva intervjuandet är det mest engagerade stadiet i en intervjuundersökning. Den personliga kontakten och de ständigt nya insikterna i intervjupersonernas livsvärld gör intervjuandet till en spännande och berikande upplevelse.

4.5 Bearbetning

När intervjuerna var genomförda transkriberades materialet i sin helhet, ord för ord Stukat (2005). Efter det lästes allt nerskrivet material genom en gång till. Vidare valde jag att sortera utifrån det som respondenterna la mest tyngdpunkt vid under själva intervjun. Detta sammanställdes sedan under fem olika kategorier: osäkerhet, modersmål, resurstilldelning, pedagogens roll och framtidsutsikter.

4.6 Tillförlitlighet

Att veta att man undersöker det man avser att undersöka, innebär att man har god validitet. Att veta att man gör det på ett tillförlitligt sätt, ger god reliabilitet.

Enligt Backman (1988) är reliabilitet och validitet oupplösligen förknippade med varandra under forskningens gång.

Jag bedömer intervjun som den tillförlitligaste metoden i förhållande till mitt syfte. Jag anser att det är den bästa insamlingen för att få reda på det som jag vill undersöka. Validiteten är ett betydligt svårare och mer mångtydigt begrepp som brukar anges om hur bra ett mätinstrument mäter det man avser att mäta, Stukat (2005).

Vid intervjuer måste man tänka på att tillförlitligheten är beroende av den eventuella intervjuareffekt som kan uppstå skriver Patel & Davidsson (1994). Den är ett resultat av att intervjuaren uppträder på ett sådant sätt under intervjun att respondenterna förstår, medvetet eller omedvetet vad som förväntas av dom. För att få intervjuerna mer reliabla kan man ha ytterligare en person närvarande som registrerar intervjusvaren parallellt med intervjuaren. Reliabiliteten är i hög grad relaterad till min förmåga som intervjuare. Genom utbildning och övning blir resultatet mer tillförlitligt.

Reliabiliteten är ett problematiskt begrepp inom samhällsforskningen, eftersom människans beteende inte är statiskt utanföränderligt menar Merriam (1994). Om en annan forskare med samma frågor skulle få samma svar är tvivelaktigt. Vi måste sträva efter att resultaten har ett sammanhang, mening och att de är konsistenta och beroende.

Kvale (1997) anser att även om det är önskvärt att öka intervjuresultatens reliabilitet för att motverka godtycklig subjektivitet, kan en för stark tonvikt på reliabiliteten motverka kreativitet och föränderlighet.

Enligt Stukat (2005) kan resultatet och därmed reliabiliteten påverkas bland annat av feltolkning av frågor eller svar, dagsformen hos både den intervjuade och den som intervjuas. Han menar att bristerna kan vara många och att de måste lyftas fram i ljuset.

Validitet och reliabilitet står i ett visst förhållande till varandra som gör att vi inte bara kan koncentrera oss på det ena och låta bli det andra skriver Patel & Davidsson (1994). De beskriver tre tumregler som lyder så här: ”Hög reliabilitet är ingen garanti för hög validitet”, ”Låg reliabilitet ger låg validitet” och slutligen ”Fullständig reliabilitet är en förutsättning för fullständig validitet”. Man måste veta att man undersöker det man har för avsikt att undersöka och man måste veta att man gör det på ett tillförlitligt sätt. Validitet är en form av granskning och kontroll som bör göras under hela undersökningen.

4.7 Etik

Redan i början av undersökningen bör en del etiska frågor övervägas. Kvale (1997) menar att det inte finns några lätta svar på de etiska frågorna. Det gäller att tänka genom fördelarna med undersökningen. Vidare är det viktigt med samtycke från de deltagande intervjupersonerna. Att dölja och anonymisera identiteterna hos de tillfrågade är en viktig del i etiska sammanhang.

Det flesta undersökningar brukar ha någon etisk fråga att brottas med menar Stukat (2005). Informationskrav innebär att den som berörs ska informeras om syftet, frivilligt deltagande och rätt till avbrytande. Samtyckeskrav trycker på att den som medverkar ska ha rätt att själv bestämma hur länge och på vilka villkor de ska delta. Konfidentialitetskravet visar på hänsyn till anonymitet och att uppgifterna behandlas

konfidentiellt. Slutligen nyttjandekravet som betyder att den insamlade informationen endast får användas för forskningsändamål. Dessa fyra krav ger riktlinjer för att skydda undersökningspersonens integritet.

Enligt Merriam (1994) blir etiska frågor aktuella vid två tidpunkter, dels under insamlingen av informationen och dels när resultatet publiceras. Det kan vara svårt att avgöra risker för deltagarnas del.

Tyvärr är det inte alltid möjligt att informera eller få godkännande i förväg. Vid intervjuer kan det vara att respondenten känner ett visst tryck att avge ett svar, trots att de inte vill eller kan svara. De man måste ta hänsyn till är att man inte blir för engagerad i frågeställningarna eller den aktuella situationen. Man måste vara medveten om att olika intressegrupper vill ha tag i och få kontroll över resultaten från undersökningen.

En annan aspekt att ta hänsyn till är läsarnas oförmåga att skilja mellan själva informationen och forskarens tolkning av den. Man måste vara medveten om etikens betydelse under arbetets process. Det är mitt ansvar som undersökare att se till att forskningen frambringar kunskap som är värd att veta och som är så verifierad som möjligt. Den som undersöker ansvarar för att den information som samlas in endast får användas för forskningsändamål.

5. RESULTAT

5.1 Presentation av resultatet

Efter att de nerskrivna intervjuresultaten granskats har jag gjort fem olika kategorier. Kategorierna redovisas dels i beskrivande text och dels som direkt citat. I detta kapitel kommer resultatet av dessa att presenteras i form av följande olika rubriker: Osäkerhet, Modersmål, Resursmöjligheter, Pedagogens roll och Framtidsutsikter. Respondenternas utsagor kommer ibland presenteras som direkt citat och de kallas då rektor nr. 1, 2 och 3, samt pedagog nr. 1, 2 och 3.

5.1.1 Osäkerhet

I övervägande av svaren framkom att det fanns en viss osäkerhet kring hur vi ska hantera tvåspråkighet i förskolan. De senare åren har invandringen ökat och vi har fått ett tydligare uppdrag inom förskolan sen Lpfö98 blev vårt styrdokument. Skolverket har tryckt på vikten av modersmålsträning. Det råder dock en svårighet i hur man ska lösa det rent praktiskt inom respektive område. Resurstilldelningen är relativt ny och man försöker hitta lämpliga metoder. Pedagogerna upplevde att de

saknade fullständig information om hur resurstilldelningen skulle gälla för de tvåspråkiga barnen. Allting är en process och det måste få ta tid. Föräldrarna har blivit informerade om de extra resurser förskolorna har fått. Detta har skett på lite varierat sätt. Någon har valt att dela ut ett informationsblad till de berörda och ha allmän information till samtliga föräldrar på anslagstavlan. Eftersom pedagogerna själv har varit osäkra har en förskola avvaktat och berättat om resurserna och dess användande vid ett föräldramöte. Ytterligare en förskola har valt att ta upp det vid inskolning, som information på en anslagstavla och via föräldramöten. Medvetenheten om barns språkutveckling har ökat och intresset växer. Språk är komplext och svårare än man tror. Att kunna använda språk innefattar så många olika saker. Det behövs mer kunskap om tvåspråkighet. ”I medarbetarsamtal kommer det fram att man är osäker på hur man ska jobba med tvåspråkighet” (rektor 1). ”Jag vet inte ännu vad som är rätt eller fel, det är ett svårt område” (rektor 3). ”Man måsta komma igång och börja någonstans” (pedagog 2).

5.1.2 Modersmål

Samtliga menade att det var viktigt för barnen att få tillgodogöra sig sitt modersmål. Ett område hade i första hand satsat resurserna på tvåspråkig personal som alternerade på respektive förskola en månad i taget. En del av personalen fanns anställd sedan tidigare och någon var nyanställd för att kunna erbjuda stöd i barnens modersmål. Det är dock inte enkelt att organisera. ”Dom vet inte, knappast vi heller, vad som ska göras” (pedagog 3). Det krävs modersmålslärare som kan vara med under hela barnets vistelsetid. Det handlar inte om att exkludera, det vill säga, att ta barnet ifrån leken för modersmålsträning. Modersmålsläraren och uppdraget ska inkluderas i den ordinarie verksamheten.

Språket utvecklas hela tiden under dagens olika rutinsituationer. Samtliga rektorer påpekade att det var svårt att få tag i utbildad tvåspråkig personal. Dessutom var nationaliteterna ganska många, det varierade mellan 4 och 10 olika och det fanns oftast bara ett fåtal barn per avdelning med samma modersmål. Barn lär sig mest av sina kamrater, det är viktigt med en blandning av nationaliteter I ett område hade man för avsikt att använda befintlig tvåspråkig personal som stöd, men kort efter beslutet, så flyttade barnet till en annan kommun. Det framkom att man valde att satsa på svenska 2 i de fall då man inte lyckats med att få tillgång till modersmålslärare. Ett område använder biblioteket som samarbetspartner och har köpt in ett flertal böcker med annat modersmål för hemlån. I samband med föräldramöte påvisar personalen vikten av att läsa för barnen på sitt eget språk. Det framkom vid ett par tillfälle att man stött på föräldrar som inte vill att deras barn ska få stöd i sitt modersmål på förskolan. ”Viktigt att tidigt få föräldrarna medvetna om modersmålets betydelse” (rektor 2). ”Föräldrarna ser inte alltid den vinsten, som det ger i förlängningen” (rektor 3). Ett område håller på att arbeta fram ett häfte med enkelt och rakt innehåll som är tänkt att överlämna vid inskolning. Där tas det bland annat upp om varför det är bra med modersmål och hur hemmet och förskolan kan samarbeta.