ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete
Kandidatnivå, 15 högskolepoäng HT 2020
Gängkriminalitetens problem
-En diskursanalys om hur riskfaktorer för gängkriminalitet framställs i
svenska rikstidningar
Författare: Frida Ottosson Sara Silwer Handledare: Per-Åke NylanderGÄNGKRIMINALITETENS PROBLEM - EN DISKURSANALYS OM HUR RISKFAKTORER FÖR GÄNGKRIMINALITET FRAMSTÄLLS I SVENSKA RIKSTIDNINGAR
Frida Ottosson och Sara Silwer Örebro universitet
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete på kandidatnivå, 15 högskolepoäng HT 2020
Sammanfattning
Denna studies syfte är att undersöka hur det talas om ungas riskfaktorer för gängkriminalitet i svenska rikstidningar. Studien är av kvalitativ ansats och studiens analytiska förfarande utgår från Carol Lee Bacchis diskursanalys ”What’s the problem represented to be?”. Metoden har ett fokus på hur problem framställs i talet och vilka diskurser som konstrueras mot bakgrund av detta. Diskursanalysen följs av en teoretisk analys i termer av makt och stämplingsteori som syftar till att belysa hur diskurser kan bidra till att stämpla enskilda individer. Studien belyser hur olika “sanningar” om riskfaktorer för gängkriminalitet skapas utifrån språket i tidningsar-tiklar och hur det påverkar de insatser som förespråkas. I analysen ingår 17 artidningsar-tiklar från olika svenska rikstidningar och slutsatserna visar på att otillräcklig lagstiftning, brister i myndig-heter, migration, psykisk ohälsa, skolan, kultur och normer, socioekonomiska förhållanden, brist på fritidsaktiviteter och strävan efter status och gemenskap framställs som riskfaktorer i artiklarna. Flera diskurser framträdde i artiklarna och ett fynd var diskursen om att individer väljer gängkriminalitet samt att problemet grundar sig i individuella egenskaper och omstän-digheter. Studiens slutsatser kan tänkas bidra med en förståelse för varför det sociala arbetet ser ut som det gör genom att synliggöra förgivettaganden kopplat till riskfaktorer.
Nyckelord: gängkriminalitet, unga, riskfaktor, Bacchis diskursanalys, problemframställning, diskursanalys, diskurs, makt, stämplingsteori, media, svenska rikstidningar.
PROBLEMS OF GANG CRIME - A DISCOURSE ANALYSIS ON HOW RISK FACTORS OF GANG CRIMINALS ARE PRESENTED IN SWEDISH NATIONAL NEWSPAPERS Frida Ottosson och Sara Silwer
Örebro University, School of Law,
Psychology and Social Work, Social Work,
Undergraduate Essay 15 credits, Autumn 2020.
Abstract
The aim of this study is to examine how risk factors of gang crime are spoken about in Swedish national newspapers. The study is qualitative in its approach and adapts Carol Lee Bacchi's discourse analysis "What's the problem represented to be?". The method sets focus on how problems are presented in speech and which discourses are constructed based on this. The dis-course analysis is followed by a theoretical analysis in terms of power and labeling theory which aims to shed light on how discourses can contribute to labeling individuals. The study shows how different “truths” concerning risk factors of gang crime are created based on the language in newspaper articles and how it can affect actions that are advocated. The analysis includes 17 articles from various Swedish national newspapers and findings indicates that in-sufficient legislation, inadequacies in authorities, migration, mental illness, school, culture and norms, socio-economic conditions, lack of leisure activities and the pursuit of status and com-munity are presented as risk factors in the articles. Several discourses appeared in the articles and one key finding was the discourse that indicates that individuals choose gang crime and that the problem is based on individual characteristics and circumstances. The conclusions of the study can contribute to an understanding of why social work functions the way it does by making assumptions linked to risk factors visible.
Keywords: gang crime, young people, risk factor, Bacchi’s discourse analysis, problem presentation, discourse analysis, discourse, power, labeling theory, media, Swedish national newspapers.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
Problemformulering ... 1
Syfte och frågeställningar... 2
Definitioner ... 2
Riskfaktor ... 2
Unga... 3
2. Tidigare forskning ... 3
Orsaker till gängkriminalitet ... 3
Diskurser inom området ... 4
Motivering till studie ... 6
3. Bakgrund och lagstiftning ... 6
Arbetet med unga och gängkriminalitet ... 6
4. Teoretisk referensram ... 8
Diskursanalysen - en teoretisk och metodisk helhet ... 8
Makt ... 9 Stämplingsteori... 10 5. Metod ... 11 Val av metod ... 11 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt ... 11 Litteratursökning ... 12
Urval och datainsamling... 12
Analysmetod... 13 Genomförandet av analysen ... 16 Studiens kvalitet ... 16 Etiska överväganden ... 17 6. Resultat ... 18 Tabellöversikt tidningsartiklar ... 18 Sammanfattning av innehåll ... 19
Myndigheter och förebyggande insatser ... 19
Alternativa förklaringsmodeller ... 20
Utsatta bostadsområden ... 20
Vad framställs som problem i tidningsartiklarna om gängkriminalitet? (Q1) ... 21
Otillräcklig lagstiftning och brister i myndigheter ... 21
Migration ... 21
Kultur och normer ... 22
Skolan ... 23
Psykisk ohälsa... 23
Socioekonomiska förhållanden och brist på fritidsaktiviteter ... 24
Strävan efter status och gemenskap ... 24
Vilka antaganden ligger till grund för framställningen av problemen? (Q2) ... 25
Individens fria val ... 25
Samhället kontra individen ... 25
Biologiska egenskaper ... 26
Gängkriminalitetens invandring ... 27
Förebyggande insatser kontra straffrättsligt arbete ... 27
Vad lämnas oproblematiskt i denna framställning av problemen? Vad exkluderas? Kan problemen betraktas på ett annat sätt? (Q4) ... 28
Det alternativa subjektet ... 28
Kombination av orsaksförklaringar och åtgärder ... 28
Vilka blir effekterna av att framställa problemen på detta sätt? (Q5) ... 29
Samhällets skuld ... 29
Individens skuld ... 30
Föränderlig kontra oföränderlig ... 31
8. Teoretisk analys ... 32
Diskurser och makt... 32
Diskursernas konsekvenser ... 33
9. Diskussion ... 35
Slutsatser ... 35
Jämförelse med tidigare forskning ... 37
Fynd och förändringsförslag ... 37
Studiens styrkor och begränsningar ... 38
Studiens relevans för socialt arbete ... 39
1. Inledning
Gängkriminalitet och ungdomsrelaterade våldsbrott betraktas som ett stort folkhälsoproblem i dagens samhälle (Ross & Arsenault, 2018; SOU 2010:15). Hur våldet och rekryteringen till gäng ska motverkas har länge varit aktuellt i samhällsdebatten och flera förslag på åtgärder har lagts fram (BRÅ, 2016). Regeringen har till exempel infört ett 34-punktsprogram med åtgärder mot gängkriminalitet. Dessa åtgärder består bland annat av förstärkt vittnesskyddsprogram, skärpta straff och fortsatt arbete med sociala insatsgrupper (Regeringen, 2020). I arbetet mot kriminalitet anses det förebyggande arbetet vara centralt och flera åtgärder riktas mot att mot-verka rekryteringen till kriminella gäng. Kunskap om vad som utgör risk för att bli kriminell framställs därför vara av central betydelse, för att det förebyggande arbetet ska bli så effektivt och framgångsrikt som möjligt (SOU 2010:15). Tidigare forskning visar på vissa faktorer som ökar risken för att en ungdom ska rekryteras till kriminella nätverk. Sådana faktorer brukar kallas för riskfaktorer och utgångspunkten är att ju fler riskfaktorer en ungdom tillskrivs, desto större risk är det att denne utvecklar ett kriminellt beteende (O’Mahony, 2009). Riskfaktorer för gängkriminalitet kan till exempel anses vara avsaknad av primära vårdgivare, dysfunktion-ell familjesituation, en icke-fungerande skolgång, bristande grupptillhörighet, socioekonomiskt utsatt bostadsområde samt brist på prosociala relationer (Ang m.fl. 2015; Gebo & Sullivan, 2014; Hautala, J. Sittner, och Whitbeck 2016; Merrin m.fl. 2015). Att som ungdom tillskrivas en eller flera riskfaktorer i sitt liv behöver däremot inte betyda att ungdomen inleder en brottslig karriär, men risken för att hen begår något brott anses öka (Polisen, 2020).
Studier inom forskningsfältet har visat på hur olika diskurser i samhället påverkar synen på gängkriminalitet och därmed den kriminalpolitik som bedrivs och de åtgärder som införs. Hur media, myndigheter och vetenskap framställer fenomenet påverkar inte bara allmänhetens för-ståelse utan också vilka vedertagna sanningar som skapas i arbetet mot kriminalitet. Flera stu-dier har identifierat att gängkriminalitet oftast talas om i form av riskfaktorer (O’Mahony, 2009; Salaam, 2011). Vilka diskurser som går att finna inom ramen för området riskfaktorer finns dessvärre inga studier om. Hur talar svensk media om riskfaktorer? Vilka faktorer inklu-deras och exkluinklu-deras i debatten om gängkriminalitet? Utifrån denna kunskapslucka kan det vara av intresse att granska hur media framställer riskfaktorer, i syfte att synliggöra vilka ve-dertagna sanningar det finns om ungdomar och gängkriminalitet. Att belysa hur samhället talar om riskfaktorer för gängkriminalitet kan också ge en förklaring till vilka åtgärder som betraktas som lämpliga för att bekämpa problemet. Tidigare studier har också pekat på behovet av en granskning av relationen mellan ungdomsbrottslighetens diskurs och det arbete som bedrivs mot våldet. Det är viktigt att belysa varför, hur och av vem ungdomsvåldets diskurs konstrue-ras. En sådan granskning ökar inte bara vår förståelse av vår syn på problemet utan också för-ståelsen för hur åtgärdsplaner skapas (Peetz, 2011). Att genomföra en diskursanalys om hur media talar om riskfaktorer för gängkriminalitet kan anses relevant för det sociala arbetet som bedrivs inom området, eftersom det sociala arbetets praktik påverkas av samhällets diskurser. Studien kan tänkas medvetandegöra rådande diskurser inom ramen för riskfaktorer för gäng-kriminalitet och ge förslag på alternativa synsätt hos socialarbetare.
Problemformulering
Ungdomsbrottslighetens omfattning och utveckling är en återkommande fråga i samhällsde-batten (BRÅ, 2016). Trots regeringens 34-punktsprogram ökar gängbrottsligheten och de död-liga skjutningarna (Mattsson, 2020, 10 september). Det kan därmed tänkas finnas ett behov av att undersöka de diskurser som formar förståelsen av gängkriminalitet och de åtgärder som vidtas, för att synliggöra vilka ”sanningar” som råder. Tidigare forskning indikerar dessutom
på att det finns behov av utveckling av interventioner och kunskap om orsaker till ungdoms-brottslighet (Crawford et. al., 2018; Van Wert et. al, 2017; Van Ngo et. al., 2017; Åström et. al., 2013). Att gängkriminaliteten fortsätter trots åtgärder och det faktum att det inte finns någon forskning om hur det talas om ungas riskfaktorer gör således att det finns både ett samhälleligt och vetenskapligt intresse att genomföra en diskursanalys inom området. Studien kan tänkas bidra med en förståelse kring hur orsaker till gängkriminalitet konstrueras genom språket och hur det påverkar samhällets åtgärder. Att få en förståelse för hur riskfaktorer för gängkrimina-litet konstrueras genom media kan också bidra till en förståelse för det sociala arbetet som bedrivs inom området, eftersom arbetet styrs av samhällets diskurser. Det sociala arbetet, fram-förallt socialnämndens arbete, mot gängkriminalitet bedrivs också till stor del utifrån modellen om riskfaktorer (Socialstyrelsen, 2020). Att undersöka hur media framställer dessa riskfaktorer kan således bidra till en ökad förståelse för varför det sociala arbetet ser ut som det gör idag. Denna förståelse kan sedan tänkas ge en förklaring till varför åtgärderna mot gängkriminalitet inte är tillräckligt effektiva i dagsläget, och rikta ljus mot alternativa insatser.
Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka hur det talas om ungas riskfaktorer för gängkriminalitet i svenska rikstidningar. Vidare är syftet med studien även att undersöka om synen på riskfaktorer påverkar vilka åtgärder som ges som förslag i tidningsartiklarna. Studien avser därmed att un-dersöka om det finns rådande diskurser i framställningen av riskfaktorer och vilka sanningar som konstrueras genom språket.
De frågeställningar som formulerats är:
- Hur talas det om ungas riskfaktorer i svenska tidningsartiklar om gängkriminalitet? - Vilka diskurser går att finna i artiklarnas framställning av riskfaktorer?
- Vad exkluderas när tidningar skriver om ungas riskfaktorer för gängkriminalitet? - Hur påverkar diskurserna de åtgärder som förespråkas?
Definitioner
Riskfaktor
Inom området gängkriminalitet definieras riskfaktorer som egenskaper, händelser, förhållan-den eller omständigheter som ökar sannolikheten att en person går med i ett gäng. Riskfak-torerna kan betraktas som tvingande krafter som driver personer mot gängkriminalitet (Nat-ional Gang Center, u.å). Det går inte att direkt förutsäga om en enskild ungdom kommer att gå med i ett gäng, däremot visar forskning på att unga som är exponerade för en uppsättning risk-faktorer har en ökad risk att gå med i ett gäng (Shader, 2001; National Gang Center, u.å). Dessa riskfaktorer finns på flera nivåer och kan delas upp i kategorierna individuella faktorer, sociala faktorer och samhälleliga faktorer (Shader, 2001). Riskfaktorerna inom de olika kategorierna kan se olika ut och förändras ofta i takt med den enskildes ålder (National Gang Center, u.å). Individuella riskfaktorer kan till exempel vara hyperaktivitet, hög alkohol- eller droganvänd-ning, lågt IQ och rastlöshet (Shader, 2001). Den sociala nivån inrymmer kategorierna familjen, umgängeskretsen och skolan. Inom familjen återfinns riskfaktorer som exempelvis låg socioe-konomisk status, att ha föräldrar eller syskon som är gängmedlemmar eller utför andra krimi-nella handlingar och att uppleva våld i hemmet (Shader, 2001; De Vito, 2020). Riskfaktorer inom umgängeskretsen kan bland annat vara att ha få sociala band, antisociala kompisar eller kompisar som är med i kriminella gäng. I skolan återfinns riskfaktorer som mobbning, hög
skolfrånvaro och bristande skolresultat (Shader, 2001). Till den samhälleliga nivån tillhör risk-faktorer som exempelvis tillgänglighet till droger i sitt bostadsområde, fattigdom, rasism och hög brottsfrekvens i sitt bostadsområde (Shader, 2001; National Gang Center, u.å). Desto fler riskfaktorer en person är exponerad för, desto högre är risken att denne går med i ett gäng. Förekomsten av riskfaktorer på flera olika nivåer utgör också en högre risk för att gå med i gäng (Shader, 2001; Hill, Howell, Hawkins & Battin-Pearson, 1999). Vissa riskfaktorer kan vara mer eller mindre mottagliga för förändring. Riskfaktorn låg socioekonomisk status kan till exempel vara svårare att förändra genom insatser än bristande föräldraskap, som skulle kunna förändras genom stödjande insatser (Shader, 2001).
Unga
Unga definieras ofta som personer som fyllt 18 men inte 21 år (Socialstyrelsen, 2020). I denna studie inbegrips däremot också barn i definitionen av unga, det vill säga personer under 18 år. Unga definieras därför i studien som alla personer under 21 år.
2. Tidigare forskning
Under denna rubrik presenteras tidigare forskning inom forskningsfältet. Avsnittet syftar till att ge en övergripande bild av vilka orsaker till gängkriminalitet som beskrivits i forskning för att sedan redogöra för vilka diskurser som identifierats inom forskningsområdet. Texten ut-mynnar i en motivering till den valda studien, utifrån identifierade tendenser och brister.
Orsaker till gängkriminalitet
Forskningsfältet presenterar en bred variation av orsaker till gängkriminalitet. Flera studier hänvisar förklaringar till faktorer i barndomen, som sedan bidrar till att ungdomar går med i ett gäng. Sådana faktorer beskrivs till exempel vara att utsättas för misshandel, bevittna våld och att sakna primära vårdgivare (De Vito 2020; Kubik, Docherty & Boxer, 2019; Ross & Arsenault, 2018). Vid studier om barndomen är det vanligt att forskare utgår från en teori om social inlärning, där orsaken till kriminalitet betraktas som en följd av barnets inlärning. Barnet lär sig då hur denne ska bete sig genom att härma förebilder, där familjemedlemmar ofta be-traktas som mest inflytelserika (Sharkey m.fl. 2011). Forskningen inom området redogör också för riskfaktorer på olika nivåer. På individnivå kan psykologiska faktorer till exempel ha en påverkan på om individer går med i kriminella gäng. Det kan dels röra sig om intelligens, dels om psykisk ohälsa. Låg intelligens, depression och självmordstankar har också visat sig vara faktorer som ökar risken för brottslighet och gängkriminalitet (Schwartz m.fl., 2015; Merrin, Hong, & Espelage, 2015). Individer med högre intelligens betraktas då ha en större benägenhet att reflektera moraliskt över konsekvenserna av sina handlingar (Schwartz m.fl., 2015). Proak-tiv aggressivitet hos individer har också påvisat ett signifikant samband med gängkriminalitet (Ang m.fl. 2015).
Studier framhåller också hur aspekter i individens omgivning kan påverka risken för gängkri-minalitet. Sådana aspekter kan till exempel vara en dysfunktionell familjesituation, en icke-fungerande skolgång, bristande grupptillhörighet, oroligt grannskap samt brist på prosociala relationer (Ang m.fl. 2015; Gebo & Sullivan, 2014; Hautala, J. Sittner, och Whitbeck 2016; Merrin m.fl. 2015). En avsaknad av gemenskap och grupptillhörighet kan även vara orsaker till att gå med i kriminella gäng. Gänget beskrivs då fungera som en extra familj för individer. Enligt flera studier är det till exempel vanligt att ungdomar som har frånvarande föräldrar söker sig till gäng, i syfte att få en känsla av gemenskap och grupptillhörighet (Breen, Daniels, &
Tomlinson, 2019; De Vito, 2020; Merrin m.fl. 2015). I vissa fall kan det också vara så att ungdomars egna familjemedlemmar är involverade i gäng, vilket kan skapa en ingång för ung-domen själv (De Vito, 2020). Flera studier visar också på att skolan kan ha en påverkan på om ungdomar ansluter sig till gäng eller inte. Bra skolresultat och synen på skolan som en väg mot en bättre framtid beskrivs som skyddsfaktorer för gängkriminalitet (Breen m.fl., 2019; Gebo & Sullivan, 2014; Hautala m.fl., 2016). En studie visade även att sannolikheten var högre att hålla sig borta från gäng hos ungdomar som upplevde att de fick en rättvis behandling av lärare och annan skolpersonal (Merrin m.fl., 2015).
Orsaker till gängkriminalitet beskrivs också finnas på en övergripande samhällsnivå. Rasism har till exempel visat sig vara en grundläggande orsak till gängkriminalitet och gatubrott. Barkan och Rocque (2018) beskriver i sin studie att rasism ger upphov till ojämlika förhållan-den där rasifierade grupper missgynnas med avseende på bostad, makt, fördelaktiga sociala förbindelser och andra resurser. Som en följd av maktstrukturer i samhället blir rasifierade grupper därmed extra utsatta och befinner sig ofta i områden med hög fattigdom, arbetslöshet och bostadsinstabilitet. Inom dessa områden kan det också skapas en ”gatukod” som återspeg-lar rasdiskriminering, vilket sedan kan ge upphov till aggressivitet på grund av upplevd orätt-visa. Vardaglig diskriminering beskrivs också försämra både den fysiska och mentala hälsan, vilket kan ge upphov till ilska och frustration som i sin tur kan leda till brottslighet (Barkan & Rocque, 2018).
Fattigdom i sig har också pekats ut som en riskfaktor för gängkriminalitet av flera studier. Forskare menar då att människor som lever i fattigdom kan uppleva en oförmåga att uppnå samhällsidealet för välstånd genom okontroversiella vägar, som till exempel via arbete eller utbildning. Kriminella aktiviteter beskrivs därför som ett alternativ till de okontroversiella vägarna och att gå med i gäng kan då betraktas som det bästa alternativet, eftersom det kan ge en struktur och bidra med det ledarskap som behövs för att uppnå maximal kriminell framgång (Sharkey m.fl. 2011). Gängkriminalitet beskrivs som vägen till pengar, vilket innebär en möj-lighet för individer att köpa saker som annars inte hade varit möjligt. Pengarna kan också bidra till en högre status, genom att till exempel kunna köra de populäraste bilarna och ha på sig de dyraste kläderna (Jevtic 2011; Ward och Bakhuis 2010). Ytterligare orsaker som pekats ut som bidragande till kriminalitet är korruption inom poliskåren och ett orättvist rättssystem. I en intervjustudie med ungdomar visade resultatet på att forskningsdeltagare såg rättssystemet som en bidragande faktor för gängkriminalitet. De hävdade att rättssystemet hade större fokus på de kriminellas rättigheter än på brottsoffrens rättigheter. Hur institutionerna betraktade de kri-minella beskrevs sedan bidra till att det skapades en normerande effekt som i sin tur ledde till att fler ungdomar gick med i kriminella gäng. Rättssystemets syn på kriminella handlingar sågs därför som en orsak till gängkriminalitet (Ward & Bakhuis, 2010). Även brister inom fängelset uppmärksammades som en orsak till gängkriminalitet. För personer som begått brott blev fäng-elset ett ställe där de knöt kriminella kontakter och rekryterades till gäng, snarare än att de fick möjlighet till rehabilitering (Ward & Bakhuis, 2010).
Diskurser inom området
Gängkriminalitet och ungdomsvåld som fenomen kan analyseras och studeras utifrån männi-skors konstruerade förståelse av fenomenet. Tidigare forskning visar att det finns ett antal dis-kursanalyser inom området, som tar fasta på dessa sociala konstruktioner. En diskurs som iden-tifierats av flera studier är att media via sitt språk associerar vissa grupper i samhället med kriminalitet, vilket kan skapa en stigmatiserande effekt (Baranauskas, 2020; Collins, 2007). En studie visade på hur nyhetsartiklar som rapporterar om brottslighet i ”svarta områden” tenderar att innehålla ett laddat språk i beskrivningen av brottslighetens fruktansvärda natur
(Baranauskas, 2020). I “vita områden” tenderar nyhetsrapporteringen istället att använda ett språk som indikerar på sällsyntheten och belyser chocken av att det begåtts brott i dessa områ-den. En annan studie visar på ett liknande resultat där immigranter associerades med brott och kriminalitet. Media skapade en bild av gängkriminalitet utifrån migranter som patologiskt elaka, inhumana, våldsamma och kriminella (Collins, 2007). Denna syn på kriminalitet besk-revs också påverka hur samhället hanterade problemet. Samhällets lösning tog inte avstamp i att utjämna socioekonomiska skillnader och förbättra den sociala inkluderingen av migranter, genom att till exempel förbättra arbetsmöjligheter, utbildning och öka levnadsstandarden. Det genomfördes inte heller några insatser för att minska rasism och främja mångfald inom polis-väsendet. Lösningen på problemet var istället att utvisa kriminella migranter och försöka stoppa vidare invandring (Collins, 2007).
Synen på kriminalitet kan också skilja sig mellan olika länder enligt tidigare forskning. En diskursiv studie analyserade konstruktionen av ungdomsvåld i Nicaragua, Costa Rica och El Salvador. Var och ett av länderna hade ett eget sätt att konstruera ungdomsvåld på och också ett eget sätt att hantera problemet. Analysen visade på att El Salvador konstruerade ungdoms-våld som ett hot mot statens säkerhet, där den rådande politiken förespråkade hårda åtgärder för att skydda folket. I Nicaragua och Costa Rica framställdes kriminalpolitiken däremot inte som särskilt slagkraftig, eftersom ungdomsvåldet inte betraktades som ett lika stort hot. De dimensioner och orsaker som vissa länder tillskriver våldet var således sammankopplat med de åtgärder som vidtogs. Studien belyser också att det finns behov av en granskning av relationen mellan ungdomsvåldets diskurs och det arbete som bedrivs mot våldet. Enligt studien är det viktigt att belysa hur förståelsen av ungdomsvåldet konstrueras, kopplat till de hegemoniska maktförhållandena i samhället. En sådan granskning anses kunna öka förståelsen för hur anti-gängpolicys skapas (Peetz, 2011).
Studier har också förklarat gängkriminalitet och unga förbrytare utifrån en diskurs om identi-tetens betydelse (Densley & Stevens, 2015; Mayr, 2012; Smith, 2013). En studie baserad på intervjuer med unga gängmedlemmar i London undersökte hur unga gängkriminella valde att agera och konstruera sina identiteter med grund i materiellt och kulturellt kapital. “Drift” iden-tifierades då som en möjlig förklaring till gängmedlemmarnas agerande. Diskursanalyser av tidigare gängkriminellas självbiografier har också visat på liknande resultat. Analyserna har då fokuserat på hur kriminalitet framställs och hur kriminella själva talar om fenomenet. Resultatet visade på att den kriminella livsstilen framställdes som något häftigt och eftersträvansvärt (Mayr, 2012; Smith, 2013). Utifrån analysen visade det sig också att kriminalitet talades om inom ramen för en ”entreprenör diskurs” i syfte att den kriminella skulle få en mer tilltalande social identitet (Smith, 2013).
Ytterligare en diskursanalytisk studie undersökte ett specifikt bostadsområde i Sverige, Malmö, och hur medias rapportering om detta bostadsområde påverkade uppfattningen av området. Resultatet visade att medias diskurs om rädsla och trygghet bidrog till segregationen i området och riskerade att påverka rörligheten i området. Studien pekade på att massmedia kunde orsaka klyftor i samhället. Dessa ökade klyftor kunde då leda till en ojämn maktbalans i samhället, och unga män med invandrarbakgrund tenderade att framställas som våldsförövare eller gäng-kriminella som handlade med droger och vapen. Det framkom också i studien att det fanns en stor skillnad mellan upplevd rädsla och den faktiska förekomsten av våld, vilket bekräftade medias viktiga roll i konstruktionen av ”mentala bilder” av området. Däremot kunde också medias rapportering till exempel medföra ökad polisiär närvaro. Studiens resultat implicerar att det behövs mer forskning om hur media styr över föreställningen av fenomen (Stjernborg, Tesfahuney & Wretstrand, 2015). När det kommer till riskfaktorer har andra studier indikerat på att det råder en aktuell diskurs om riskfaktorer kopplat till förklaringen av gängkriminalitet.
Flera studier har identifierat att riskfaktormodellen är dominerande, när en försöker motivera faktorerna bakom gängkriminalitet (O’Mahony, 2009; Salaam, 2011).
Motivering till studie
Utifrån tidigare forskning framgår det att gängkriminalitet är ett omtalat och beforskat område. Det nämns i tidigare forskning att olika länder kan ha ett eget sätt att konstruera ungdomsvåld på och därmed ett eget sätt att hantera och åtgärda problemet (Peetz, 2011). Det betonas också att media har en stor roll i framställningen av sociala problem och kan medföra stigmatiserande effekter (Baranauskas, 2020; Stjernborg, Tesfahuney & Wretstrand, 2015; Collins, 2007). Vi-dare framkommer även att i förklaringen av gängkriminalitet dominerar synen på riskfaktorer (O’Mahony, 2009; Salaam, 2011). Flera studier visar på hur riskfaktorer för gängkriminalitet framställs. Få studier har däremot undersökt om framställningen av riskfaktorer inrymmer olika diskurser. En nationell studie har visat på hur riskfaktorn våldsbenägenhet beskrivits inom ra-men för en medicinsk diskurs. Våldsamt beteende konstruerades då som en sjukdom och lös-ningen ansågs därför vara sjukvård eller medicin. Socioekonomiska aspekter av problemet an-sågs inte vara orsaken till våldet utan endast en bidragande faktor (Riemann, 2019). Denna studie kan tänkas visa på att det inom ramen för riskfaktorer finns vissa diskurser. Det saknas dessvärre både internationella och nationella studier som granskar om det finns diskurser inom medias konstruktioner av riskfaktorer. Med denna kunskapslucka i åtanke kan det finnas ett behov av en diskursanalys av svenska mediers framställning av riskfaktorer för litet. Att granska sociala konstruktioner kan bidra med förståelse för fenomenet gängkrimina-litet och de aktuella åtgärderna (Adorjan, 2011; Baranauskas, 2020). Eftersom gängkriminali-teten i dagsläget anses vara ett påtagligt samhällsproblem (Ross & Arsenault, 2018; SOU 2010:15) kan det också vara av samhälleligt intresse att undersöka hur det talas om riskfaktorer för gängkriminalitet i svensk media. Studien kan dessutom tänkas tjäna ett vetenskapligt in-tresse eftersom den avser att undersöka vilka antaganden som ligger till grund för hur det talas om riskfaktorer för gängkriminalitet i samhället, vilket tidigare forskning inte studerat. Hur våld konstrueras genom media har också beskrivits påverka hur problemet åtgärdas (Peetz, 2011). En studie om vilka riskfaktorer för gängkriminalitet som framställs som problem i svensk media kan därför tänkas stärka kunskapen om både fenomenet och hur det åtgärdas.
3. Bakgrund och lagstiftning
Under denna rubrik presenteras en övergripande bild av det arbete som i dagsläget beskrivs bedrivas med unga i gängkriminalitet. Avsnittet redogör för vilka myndigheter som ansvarar för vad och syftar till att ge en inblick i hur aktuella åtgärder ser ut.
Arbetet med unga och gängkriminalitet
Samhället har enligt regeringen (2020) två övergripande uppgifter när det gäller gängkrimina-litet, att förhindra och reagera på brott. I arbetet mot gängkriminalitet har regeringen, förutom att utöka Polismyndigheten, infört ett 34-punktsprogram. Programmet beskrivs bestå av både förebyggande arbete och åtgärder riktade direkt mot kriminella nätverk. Åtgärderna består bland annat av att polisen ska få ytterligare verktyg i brottsbekämpningen, som exempelvis möjlighet att läsa krypterad information och ökade möjligheter att förverka brottslingars till-gångar. Regeringen beskrivs också ha vidtagit striktare påföljder och arbetat med det förebyg-gande arbetet. En del av det förebygförebyg-gande arbetet är då att satsa på skola och socialtjänst i socialt utsatta områden (Regeringen, 2020). Socialnämnden beskrivs ha ett stort ansvar för barn och unga som begår brott eller riskerar att begå brott. Arbetet styrs till stor del av Socialtjänst-lagen (2001:453) [SoL] och Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
[LVU]. Enligt 5 kap. SoL har socialnämnden ett särskilt ansvar för barn och unga som till exempel innebär att socialtjänsten i ett nära samarbete med hemmen ska sörja för att barn och unga som riskerar att utvecklas ogynnsamt får de skydd och stöd de behöver (5 kap. 1§ p.8). När det gäller påföljdssystemet för unga lagöverträdare beskrivs socialtjänsten också ha hu-vudansvaret. Utgångspunkten anses vara att barn och unga som begår brott ofta har ett särskilt behov av stöd och hjälp för att kunna återföras till ett socialt välfungerande liv utan fortsatt kriminalitet. Med tanke på barn och ungas särskilda behov ska de så långt som möjligt hållas utanför Kriminalvården och andra frihetsberövande påföljder (Socialstyrelsen, 2020).
När det gäller barn och unga under 15 år som begår brott anses hela ansvaret ligga hos social-tjänsten att vidta åtgärder. För unga mellan 15-20 år delas däremot ansvaret mellan socialtjänst, polis, åklagare, domstol och Kriminalvården. Dessa myndigheter samverkar också med varandra för att arbetet ska bli så effektivt som möjligt. Enligt 5 kap. 1 a § SoL ska socialnämn-den aktivt verka för att samverkan kommer till stånd (5 kap. 1 a § SoL). En del av samverkan kring gängkriminalitet sker inom ramen för sociala insatsgrupper. Sociala insatsgrupper besk-rivs som en arbetsmetod där polis, socialtjänst och skola samverkar kring ungdomar som begått brott eller riskerar att begå brott (Polismyndigheten, 2020). Arbetssättet utgår från samverkan på individnivå, där regelbundna möten med berörda myndigheter och individen deltar. Inom ramen för arbetet förväntas socialtjänsten upprätta en individuell åtgärdsplan för den unge. I planen ska det framgå vilka myndigheter som ska göra vad för den enskilde ungdomen. Vem som ska göra vad avgörs beroende på det behov av stöd som den unge har. Ungdomens åta-ganden ska också framgå av den individuella åtgärdsplanen (Rikspolisstyrelsen, 2014). Förutom att vara delaktig i sociala insatsgrupper framkommer det att polisen har andra uppgif-ter när det gäller arbetet mot gängkriminalitet. Av 2§ polislagen (1984:387) framgår att till Polismyndighetens uppgift hör att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet och andra störningar av den allmänna ordningen eller säkerheten. I arbetet med ungdomar och brottslighet anses det förebyggande arbetet vara viktigt och polisen arbetar med olika sätt för att förhindra ungdomar från att begå brott. Arbetet kan bland annat bestå av att polisen rör sig på platser där ungdomar samlas och där många brott begås (Polismyndigheten, 2020). Polisens arbete beskrivs till stor del styras av Brottsbalken (1962:700). I brottsbalken finns bestämmel-ser om de brott och påföljder som kan bli aktuella i polisens arbete. Lag (1964:167) med sär-skilda bestämmelser om unga lagöverträdare [LUL] är också aktuell i polisens arbete med unga och kriminalitet. En del av de åtgärder som vidtas för att minska gängkriminalitet hos unga beskrivs också ske via skolan. Som ett led i arbetet för att motverka gängvåld har regeringen beslutat att brottsförebyggande arbete ska ingå som en del i skolans uppdrag om tidiga och samordnade insatser (TSI). TSI- uppdraget syftar till att Skolverket och Socialstyrelsen har fått i uppdrag från regeringen att tillsammans utveckla ett flerårigt utvecklingsarbete för en förbätt-rad samverkan för barn och ungas bästa. Det som framkommer som gemensamt för de myn-digheter som arbetar med åtgärder mot unga som riskerar att rekryteras till kriminella gäng är att de utgår från forskning om risk- och skyddsfaktorer (Socialstyrelsen, 2020).
4. Teoretisk referensram
Under denna rubrik presenteras studiens teoretiska utgångspunkt och de teoretiska begrepp som kommer att användas för att analysera, tolka och förstå det som framkommit i tidningsartik-larna. Detta avsnitt avser också att belysa diskursanalysens tydliga koppling mellan teori och metod.
Diskursanalysen - en teoretisk och metodisk helhet
Intresset för språkets skapande roll i samhället tog kraft inom forskningsvärlden under 1900-talet. Forskningen började då att intressera sig för samhällets olika diskurser och dess konse-kvenser. Diskursanalysen i sig är ingen enhetlig metod utan det finns olika diskurstraditioner med skilda angreppssätt (Bolander & Fejes, 2015). Det som är gemensamt för de flesta diskur-sanalyserna är däremot att de utgår från att vårt sätt att tala om olika fenomen inte direkt av-speglar vår verklighet, våra identiteter och sociala relationer utan att det istället spelar en aktiv roll i skapandet och förändringen av dem (Winther Jørgensen & Phillips, 1999). Inom olika diskurser förs ständigt olika beskrivningar av verkligheten fram, där vissa beskrivningar får status av att vara sanning medan andra exkluderas och hamnar utanför diskursen. Diskursana-lytiker strävar ofta efter att synliggöra just detta, vilka beskrivningar som av verkligheten som får status att vara sanning i vissa sammanhang. De material som analyseras betraktas då som språkliga utsagor som beskriver en verklighet. Att materialet beskriver en verklighet innebär också att det för fram ett sanningsanspråk. En diskursanalytiker är inte intresserad av att värdera vilka sanningsanspråk som är mer äkta, utan alla texter som beskriver verkligheten är intres-santa att analysera (Bolander & Fejes, 2015). Även om diskursanalysen kan användas på olika sätt kan den inte genomföras inom vilken teoretisk ram som helst. Det diskursanalytiska an-greppssätt som används är inte bara en metod för analys av data utan också en teoretisk ut-gångspunkt med filosofiska premisser gällande språkets roll i den sociala konstruktionen av världen. Diskursanalysen blir således både en teoretisk ram och en metodologiskt vägledning för studien, samtidigt som den bidrar med en teknik för språkanalys (Winther Jørgensen & Phillips, 1999).
Olika diskurstraditioner är olika användbara och det är forskarens kunskapsintresse som styr vilken tradition som studien utgår ifrån (Bolander & Fejes, 2015). Denna studie utgår från Michel Foucaults och Carol Lee Bacchi teoretiska syn på begreppet diskurs. Foucault betraktar inte diskursbegreppet som synonymt med språkanvändningen. En diskurs bör enligt honom inte bara betraktas utifrån de saker människor säger och hur de säger dem, en diskurs finns lika mycket i det som inte sägs och som markeras genom åtbörder, attityder, beteendemönster och rumsliga dispositioner. Foucault belyser därmed betydelsen av det nedtystade, osägbara som inte lyfts fram av de rådande diskurserna. Denna utestängning av alternativa versioner av verk-ligheten grundar sig i en vilja till sanning, som ofta eftersträvas i västerländska samhällen. Denna vilja till sanning gör att vissa diskurser uppfattas som självklara, vilket också medför att de kommer att utöva ett tvingande inflytande över andra diskurser (Räterlink, 2011). Med ut-gångspunkt i Foucaults diskurstradition har Carol Lee Bacchi utvecklat en diskursinriktad po-licyanalys som kallas för “What’s the problem represented to be?” (WPR). WPR grundar sig i en socialkonstruktivistisk vetenskapsteori och riktar in sig på att analysera policydokument. Utgångspunkten i analysmetoden är att vi istället för att acceptera konstruktionen av vissa fe-nomen som “problem” måste undersöka vilka problem som antas existera och hur dessa fram-ställs. De förgivettagandet som finns bakom framställningen av problemet kallas för “concep-tual logics” och det är dessa “concep“concep-tual logics” som skapar diskurser inom olika områden (Bacchi, 2009). Eftersom Bacchi utgår från Foucaults syn på samhället och diskurser är fokus
i analysen ofta på den process varigenom sociala förhållanden framställs och fixeras som pro-blem i politik, forskning och media. Därigenom synliggörs också statens tolkningsföreträde och makt i form av möjligheten att konstruera sanningar om vissa “problem”, det vill säga etablera olika diskurser. Tillvägagångssättet i WPR utgår dock från en kritisk utredning av de antydda problemen i samhället. Detta angreppssätt skapar större möjligheter att belysa hur olika policydokument konstruerar vissa problem. Framställningen eller representationen av problemet blir då vägen till förståelsen för själva problemet (Bacchi, 2009).
Makt
Ett teoretiskt begrepp som är inbäddat i teorin om diskurser är makt. Makt är ett mångtydigt begrepp som inrymmer flera dimensioner. Denna studie utgår från Foucaults syn på makt som teoretiskt begrepp. Foucault (2002) beskriver att makt inte kan begränsas till vissa institutioner, system eller grupper som dominerar, utan att dessa snarare kan fungera som ett uttryck för makt. Makt bör först och främst förstås utifrån “[...] den mångfald av styrkeförhållanden som finns inneboende i - och organiserar - det område där de fungerar [...]” (s. 103). Genom kamp och konfrontation omvandlas, förstärks och omkastas ständigt dessa styrkeförhållanden. De olika styrkeförhållandena kan också finna stöd i varandra och bilda en form av kedja eller sy-stem, eller i motsatt fall, rubba och isolera sig från varandra. Styrkeförhållandena verkar också genom olika strategier som tar sig i uttryck i allmänna mönster, förkroppsligas i institutioner, formuleras i lagen eller uttrycks i samhällets hegemonier. De förutsättningar som gör makt möjligt bör således inte sökas i någon från början existerande mittpunkt, det är den rörliga basen hos styrkeförhållandena som skapar makttillstånd som hela tiden är lokala och ostadiga. Men där makten existerar finns också motståndet och det är dessa motståndspunkter som kan skapa klyftor mellan grupperingar i samhället.
Makten är ständigt närvarande, därför att den skapas i varje ögonblick och i varje relation. Det innebär att makten är överallt, inte för att den omsluter allt utan för att den kommer överallt ifrån. Foucault (2002) förklarar också att makt inte är något som låter sig förvärvas, fråntas eller delas. Makten utövas istället från otaliga håll och i ett växelspel av ojämlika och rörliga relationer. Maktrelationerna är inte heller fristående i förhållande till andra typer av relationer, den är inneboende i relationerna och kommer till uttryck som följd av de ojämlikheter och rubbningar som uppstår där. Maktens riktning är dock inte bestämd och färdas inte från de härskande till dem de härskar över. De styrkeförhållanden som bildas och verkar skapar olika konfrontationer som verkar och riktas till alla delar av samhället. Samhällets synliga fall av systematisk maktutövning uppstår då som en följd av de hegemoniska effekterna av dessa stän-digt, intensiva konfrontationerna.
I en diskursanalys är språket av särskilt intresse. Denna studie kommer därför att rikta in sig på språkets makt och hur den manifesterar sig, utövas och ger upphov till vissa konsekvenser. Språket är fyllt av olika sociala kategorier, ibland uttrycks de explicit som uttalade ord och ibland är de dolda i meningars formuleringar. Vilka kategorier som används kommer att avgöra hur människor ser på saker och ting, det innebär att vad som betraktas som relevant ständigt förändras genom språkhandlingar (Börjesson & Rehn, 2009). Sociala kategorier har också ett visst innehåll bundet till sig när det gäller exempelvis beteende, brister, livsstil och defekter. De aktiviteter eller passiviteter som är knutna till vissa kategorier är oundvikliga. De knutna egenskaperna gör också att sociala kategorier fungerar särskiljande, vilket i vissa fall kan inne-bära diskriminering. Genom att benämna eller kategorisera en person som x, diskrimineras andra tänkbara ordval. Att tala om “han” eller “hon” istället för “hen” kan till exempel innebära ett språkbruk som diskriminerar icke-binära. Det inrymmer därmed en maktaspekt i språkbru-ket och hur människor väljer att benämna olika företeelser (Börjesson & Rehn, 2009).
Eftersom språkbruket innehåller en maktaspekt innebär det också att språkanvändning kan be-traktas som maktutövning. Vem bestämmer egentligen hur språket ska användas och vilka de-finitioner som gäller? Denna typ av makt brukar talas om i form av språklig definitionsmakt. Definitionsmakt syftar då till när språket används på ett sätt som ger vissa mer makt än andra, genom att benämna hur det är möjligt att tala om saker och ting. Makten att definiera begrepp och kontrollera hur språket används kan betraktas som en djupgående maktteknik. Att kontrol-lera diskursen innebär därför en oerhörd makt, eftersom det styr och begränsar vad människor har möjlighet att prata om (Börjesson & Rehn, 2009). De rådande diskurserna kommer också att påverka människors tolkningsrepertoarer. Tolkningsrepertoar är ett analytiskt begrepp som syftar till vad som är familjärt och diskursivt givet. Beroende på vad som är diskursivt givet kommer människor att ha en uppsättning förklaringar att tillgå. Dessa förklaringar ger sedan människor språkliga resurser för att delta i olika diskussioner. Människor har således versioner av verkligheten som kan användas i interaktion med andra som redan är formulerade åt dem. Det innebär att de rådande diskurserna ger människor en given tolkningsram för hur de ska förstå verkligheten (Börjesson & Rehn, 2009). Språket fungerar därmed inte bara som beskri-vande, utan talar även om för människor vad som är rimligt, trovärdigt och sant. I den teoretiska analysen nedan kommer maktperspektivet att användas för att skapa förståelse för medias de-finitionsmakt och hur de rådande diskurserna påverkar människors tolkningsrepertoarer.
Stämplingsteori
Stämplingsteorin grundar sig i tanken om att avvikande beteende är en produkt av interaktionen mellan avvikande människor och icke-avvikande människor. För att få en förståelse för varför vissa människor klassas som avvikande måste vi således utreda varför och hur vissa människor stämplas som avvikande (Giddens & Sutton, 2017). Den stämplingsteoretiska modellen kan beskrivas som en process och ofta används begreppet “karriär” för att beskriva denna process. Precis som att en hockeyspelare börjar sin karriär i knattelaget och arbetar sig upp genom di-visionerna till landslaget, gör “avvikaren” också en karriär där denne går igenom en mängd olika stadier. Det första stadiet i avvikarkarriären tar avstamp i barndomen när barnet genom sina signifikanta andra börjar att forma sin självbild. Signifikanta andra syftar till viktiga per-soner i barnets liv, vilket ofta är de perper-soner som uppfostrar barnet. Det är genom dessa perso-ner som barnet börjar att forma sin självbild. Självbilden är individens uppfattning om sig själv i relation till samhällets ideal om hur en människa borde vara. En person med en negativ själv-bild har således lärt sig av sina signifikanta andra att det finns en låg grad av överensstämmelse mellan barnet själv och samhällets ideal om hur en människa bör vara (Goldberg, 2010). Med tiden kommer barnet också att komma i kontakt med andra personer som blir signifikanta andra, även dessa påverkar självbilden. Det andra stadiet av stämpling står samhället för. Stämpling som begrepp bör därför betraktas som en process och inte enstaka händelser. Pro-cessen består av en lång rad negativa reaktioner från signifikanta andra och samhället i stort, som tillsammans gör att individen omdefinierar sin självbild till en mer negativ sådan. Alla negativa reaktioner utgör dock inte stämpling. Alla människor behöver negativa reaktioner för att bli samhällsvarelser, reaktionerna måste dock skilja mellan sak och person (Goldberg, 2010).
Men hur påverkar egentligen den negativa självbilden individers agerande? För att förklara hur stämpling bidrar till ett avvikande beteende måste begreppet beteendeinkongruens användas. Beteendeinkongruens syftar till när individers beteende inte överensstämmer med deras själv-bilder. När denna beteendeinkongruens uppstår kommer individen att försöka minska inkon-gruensen genom att antingen förändra sitt beteende eller förändra sin självbild. Individer strävar efter att i största möjliga mån undvika denna beteendeinkongruens. En individ med en negativ självbild tenderar därför att handla på ett sätt som får sin negativa självbild bekräftad, hellre än
att orsaka inkongruens genom att agera på ett sätt som skulle tillskriva denne en mer positiv självbild (Goldberg, 2010). Negativa reaktioner tenderar att förändra beteendet hos personer med en positiv självbild men för personer med en negativ självbild fungerar inte den normala sociala kontrollen. De negativa reaktionerna blir vanligtvis bara en bekräftelse på det individen redan vet, att denne är en “dålig människa”. Det gör också att den tidigt etablerade självbilden blir svår att förändra. Ju oftare ett barn får sin negativa självbild bekräftad, desto starkare eta-blerad blir den också. Stämplingsprocessen kan således innebära att individer fastnar i en av-vikande spiral, där stämpling leder till sekundär avvikelse, som är ett misslyckande enligt sam-hällets normer, vilket föranleder mer stämpling och så vidare. Huruvida barnet blir stämplat av sina signifikanta andra eller samhället kan således påverka om denne kommer att påbörja en avvikarkarriär eller inte (Goldberg, 2010). I den teoretiska analysen nedan kommer teorin om stämpling att användas för att visa på hur framställningen av riskfaktorer kan bidra till att stämpla ungdomar, vilket i sin tur kan leda till att ungdomar utvecklar en avvikande spiral.
5. Metod
Under denna rubrik presenteras studiens val av metod, vetenskapsteoretiska utgångspunkt, ana-lysmetod samt genomförandet av datainsamling och analys. Avsnittet redogör även för etiska överväganden och för en diskussion avseende studiens kvalitet.
Val av metod
Denna studie är en dokumentstudie, vilket innebär att empirin i studien utgörs av redan befint-ligt material. Utvalda dokument analyseras då utifrån studiens syfte och frågeställningar, och dokument kan innefatta exempelvis tidningsartiklar, intervjuer eller rapporter (Bryman, 2011). I den aktuella studien används tidningsartiklar från rikstidningar i Sverige som empiri. Mediala kanaler i samhället distribuerar en hel del information som kan vara av samhällsvetenskapligt intresse, och massmediala källor kan med fördel granskas ur ett kvalitativt perspektiv. En en kvalitativ analys av mediala källor kan innebära att forskaren identifierar teman i det empiriska materialet. Det kan finnas frågor kring en mediekällas trovärdighet och autenticitet, det vill säga äktheten i materialet (Bryman, 2011). Däremot är inte syftet med denna studie att visa på en ”sanning”, utan att framföra hur riskfaktorer i tidningsartiklarna skrivs fram och vad det kan få för konsekvenser. Därmed är det inte av vikt för studien att det som skrivs i artiklarna hålls för ”sant”.
Vetenskapsteoretisk utgångspunkt
Studien vilar på en socialkonstruktivistisk ansats där det fundamentala antagandet är att verk-ligheten är skapad genom interaktion. Människor skapar sin förståelse av dem själva, andra och samhället genom interaktion med omgivningen. Som en följd av interaktionen skapas det “san-ningar” om verkligheten. Dessa konstruerade sanningar om saker och ting i samhället kommer sedan fungera som mallar och mönster för hur människor förstår olika fenomen (Hanssen, 2007). Vetenskapsteorin utgör därför också en kritik mot den traditionella vetenskapliga synen på verkligheten, som framhåller att sann kunskap utvecklas genom analyser av den objektiva världen med hjälp av objektiva metoder. Enligt socialkonstruktivismen är denna objektiva be-skrivning av världen omöjlig, eftersom människor genom social interaktion skapar en gemen-sam förståelse av kunskap och sanning. Förståelsen av gemen-samhället blir därmed en social produkt (Røkenes, 2007). Denna utgångspunkt innebär att verkligheten också tenderar att bli som män-niskor tolkar den. Mänmän-niskor ser och upplever det de förväntar sig och tenderar att förklara
omgivningen i utgångspunkt i det som de redan tror sig veta. Det gör i sin tur att människor hela tiden återskapar sina egna föreställningar om hur saker och ting förhåller sig (Mattsson, 2010). Ur en socialkonstruktivistisk ståndpunkt är studiens kunskapsanspråk att nå en djupare förståelse av hur språket konstruerar hur människor ser på riskfaktorer för gängkriminalitet. Studien har också ambitionen att nå djupare förståelse för vilka sanningar som konstrueras, inom de språkliga ramar varefter vi benämner och i sin tur konstruerar, vår subjektiva verklig-het.
Litteratursökning
Sökningen av vetenskapliga artiklar till studien har genomförts i databasen Primo. För att av-göra vilka sökord som genererar flest relevanta träffar genomfördes först testsökningar i data-basen. Testsökningarna gav information om vilka sökord och vilka kombinationer av sökord som gav flest artiklar relaterade till ämnet ungdomar och gängkriminalitet. Efter ett antal test-sökningar genomfördes huvudtest-sökningarna under 2020-11-06 och 2020-11-07. Sökningarna begränsades med följande sökord i varierande kombinationer: discourse, discourse analysis, crime*, gang*, risk factor, criminals*, media* construction*, risk factors, juvenile gang*, ex-planation of gang violence, causes, exex-planation, gang violence, juvenile gang, swedish. För att sökningarna skulle generera i så många relevanta vetenskapliga artiklar som möjligt användes trunkering, frassökning och booleska operatorer. De inklusion - och exklusionskriterier som formulerades var att alla artiklar skulle vara vetenskapligt granskade och publicerade inom de senaste 15 åren. Detta tidsintervall valdes med anledning av att få fram diskurser och riskfak-torer som kan tänkas vara aktuella eller närliggande med de som gäller idag. Exkluderingspro-ceduren gick sedan ut på att sålla bort, utifrån ämnesområdet, irrelevanta artiklar baserat på titel och sammanfattning. De artiklar som inkluderades valdes på grund av relevansen utifrån artiklarnas ämnen, metodval och teorier.
Även trycka källor i form av kurslitteratur och kompletterande litteratur har använts i studien. Den kompletterande litteraturen har hittats via tidigare studier på området, kurslitteraturens rekommendationer och föreläsningar inom kursen. Utöver tryckta källor har olika svenska myndigheters hemsidor och styrdokument använts.
Urval och datainsamling
Denna studie har använt sig av ett målstyrt urval vid datainsamlingen. I kvalitativ forskning är ett målstyrt urval vanligt förekommande. Det har att göra med att urvalet av enheter, som do-kument, kan sättas i direkt relation till studiens syfte och frågeställningar. Ett urval med mål-styrt förfarande inbegriper att forskaren strategiskt väljer enheter mot bakgrund av icke-slump-mässighet. Urvalet kan inte bidra till generalisering över en större population (Bryman, 2011), vilket inte heller är målet för denna studie. Studien syftar till att undersöka hur det talas om riskfaktorer i tidningsartiklar, därför har vi utgått från ett målstyrt urval när vi valt ut tidnings-artiklar relevanta för studiens syfte och frågeställningar. Vårt mål med de utvalda tidningsar-tiklarna är att de ska visa på rådande diskurser i förhållande till riskfaktorer för gängkriminali-tet.
Sökningen efter tidningsartiklar genomfördes i mediearkivet “Retriever”. Retriever är en data-bas som innehåller artiklar publicerade i tryckt press, radio/TV och webb. Datadata-basen innehåller majoriteten av svenska tryckta dagstidningar, tidskrifter och affärspress. Eftersom studien strä-var efter att visa svensk medias övergripande framställning av riskfaktorer för gängkriminalitet var ett kriterium att artiklarna skulle vara publicerade i någon av Sveriges rikstidningar; Dagens
Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen, Aftonbladet och Dagens ETC. Ett annat inklusions-kriterium var att artiklarna skulle vara publicerade inom de senaste två månaderna. Tidsinter-vallet ansågs relevant med tanke på att det kan tänkas synliggöra de aktuella diskurserna inom området. Vilken politisk ställning tidningarna och de enskilda artiklarna hade beaktades inte inkluderingsprocessen. Krav för artiklarna var att de skulle innehålla något om riskfaktorer för gängkriminalitet samt ge förslag på åtgärder. För att sökningen skulle generera relevanta artik-lar användes sökordet “gängkriminalitet”. Att sökordet “riskfaktorer” inte användes var på grund av att media inte tycks använda begreppet riskfaktor även om de skriver om förhållanden som kan utgöra riskfaktorer för gängkriminalitet. Att använda sökord som “riskfaktor” hade därför resulterat i ett alltför stort bortfall. Den sökning som ligger till grund för urvalet av tid-ningsartiklar genomfördes 2020-11-23. Sökningen genererade 65 artiklar. Därefter lästes alla artiklar igenom för att artiklar som inte innehöll något om uttryck för riskfaktorer för gängkri-minalitet skulle kunna sållas bort. Utifrån definitionen av riskfaktorer söktes det således efter någon form av egenskap, händelse, förhållande eller omständighet som ökar risken för gäng-kriminalitet. Det söktes också efter uttryck för riskfaktorer på alla nivåer utifrån kategorierna individuella faktorer, sociala faktorer och samhälleliga faktorer. Efter denna exkluderingspro-cess kvarstod det 17 tidningsartiklar, dessa utgör de material som analyserats i studien.
Analysmetod
I denna studie har den systematiska analysmetoden “What's the problem represented to be?” (WPR) använts. Analysmetoden strävar efter att utreda det människor tar för givet genom att synliggöra vad det är som framställs som problem inom myndighetens policydokument. Bacchi (2009) menar att samhällets åtgärder utgår från problem och för att förstå dessa åtgärder måste vi undersöka hur det aktuella problemet framställs, snarare än att undersöka det faktiska pro-blemet. För att kunna fånga den grundläggande förståelsen av det representerade problemet utgår analysmetoden från sex frågor: What's the problem represented to be in the specific po-licy? (Q1), What presuppositions or assumptions underlie this representation of the “problem”? (Q2), How has this representation of the problem come about? (Q3), What is left unproblematic in this problem representation? What are the silences? Can the problem be thought about dif-ferently? (Q4), What effects are produced by this representation of the problem? (Q5) och How/where has this representation of the problem been produced, disseminated and defended? How could it be questioned, disrupted and replaced? (Q6).
Även om analysmetoden är utformad för att analysera policydokument är den att anse som en relevant analysmetod för denna studie. Mot bakgrund av studiens syfte kan analysmetoden tänkas vara lämplig, eftersom analysfrågorna i grunden har ett liknande mål och kan hjälpa till att besvara syftet med studien. Bacchis (2009) analysmetod har inte för avsikt att utvärdera åtgärderna, utan endast belysa kopplingen mellan hur problem framställs och de åtgärder som vidtas. Målet med analysen är att problematisera konstruktionen av vissa problem och de ef-fekter som medföljer. Dessa tankar går i linje med denna studies anspråk, som inte är att utvär-dera utan endast problematisera medias skapande av förgivettaganden i samhället. Med hjälp av analysmetoden WPR har denna studie till avsikt att studera vilka “problem” som media framställer som riskfaktorer för gängkriminalitet, vilka underliggande antaganden denna fram-ställning av problemen bygger på samt vad det får för effekter. Bacchis (2009) skriver dessutom att metoden skulle kunna användas för att granska medial kommunikation, eftersom media är känt för att vinkla nyheter och framställa “problem” på olika sätt. Utifrån analysmetoden hade utgångspunkten förmodligen varit att studera gängkriminalitet som “problem” men eftersom det finns flera studier om hur gängkriminalitet framställs i media har denna studie en inriktning på hur riskfaktorer för gängkriminalitet framställs i media. Att analysera medias framställning
av riskfaktorer kan tänkas bidra med en djupare förståelse för hur samhället ser på gängkrimi-nalitet och de åtgärder som vidtas, eftersom “problemen” som ligger till grund för gängkrimi-naliteten ofta talas om i form av risker och riskfaktorer.
För att kunna besvara studiens syfte har fyra av Bacchis analysfrågor valts ut; Q1, Q2, Q4 och Q5. Dessa frågor har valts ut med grund i att de kan tänkas hjälpa till att besvara studien syfte och frågeställningar. Q4 och Q5 bidrar dessutom med en kritisk syn på de problem som fram-ställs, vilket kan tänkas bidra med ett djup till studien. Att Q3 och Q6 exkluderas ur analysen är med anledning av att de inte hjälper till att besvara studien syfte och frågeställningar. Att dessa frågor utesluts grundar sig också i att det insamlade materialet inte är tillräckligt omfat-tande för att besvara frågorna. För att anpassa Bacchis (2009) analysmetod till denna studie har analysfrågorna (Q1, Q2, Q4, Q5) översatts till:
- Vad framställs som problem i tidningsartiklarna om gängkriminalitet? (Q1) - Vilka antaganden ligger till grund för framställningen av problemen? (Q2)
- Vad lämnas oproblematiskt i denna framställning av problemen? Vad exkluderas? Kan problemen betraktas på ett annat sätt? (Q4)
- Vilka blir effekterna av att framställa problemen på detta sätt? (Q5)
Den första frågan (Q1) fungerar som en utgångspunkt i analysen eftersom den syftar till att ringa in vad det är som framställs som det faktiska problemet i det material som granskas. För att kunna besvara denna fråga kan det vara nödvändigt att börja “bakifrån” och fundera över vilka åtgärder som föreslås och vilken förändring som önskas komma med det. Frågan (Q1) kommer i denna studie att användas för att identifiera vilka “problem” som framställs som riskfaktorer för gängkriminalitet, i syfte att besvara frågeställning om hur det talas om riskfak-torer i tidningsartiklarna. Den andra frågan (Q2) djupdyker i framställningen av problemet ge-nom att söka efter vilka underliggande antaganden som gömmer sig bakom framställningen. Underliggande antaganden syftar då till den bakomliggande informationen som tas för givet när problemet presenteras. Målet med Q2 är inte att synliggöra individuella åsikter som ligger till grund för hur problemet presenteras, utan att identifiera de förgivettaganden som framställ-ningen av problemet bygger på. För att kunna besvara Q2 kan forskaren behöva leta efter di-kotomier, nyckelbegrepp och kategorier. Dikotomier är motsatspar som till exempel man/kvinna eller offentlig/privat. Dessa dikotomier innehåller en hierarki, där ena sidan värd-eras högre än den andra. I analysen kan forskaren leta efter dikotomier i de material som un-dersöks för att se hur de bidrar till att forma förståelsen av problemet och för att synliggöra de “conceptual logics” som problemet bygger på. Dessa “conceptual logics” skapar diskurser inom olika områden. Nyckelbegrepp syftar istället till abstrakta begrepp som “hälsa”, “demo-krati” eller “välfärd”. Genom att identifiera dessa nyckelbegrepp i materialet som undersöks kan forskaren få en förståelse för hur de påverkar framställningen av problemet. Att leta efter kategorier i materialet har samma syfte som dikotomier och nyckelbegrepp, det vill säga visa på vilken funktion de har till att ge mening åt problemet. Centralt för denna typ av analys är personkategorier som “studenter”, “kriminella”, “skattebetalare” och så vidare. I denna studie kommer frågan (Q2) att användas för att besvara frågeställningen om vilka diskurser som går finna i artiklarnas framställning av riskfaktorer.
Den fjärde frågan (Q4) bidrar med en kritisk syn på problemet som framställs. Målet är att problematisera presentationen av problemet genom att identifiera vad som exkluderas i det material som undersöks. Ett verktyg i analysen kan vara, som vid Q2, att leta efter dikotomier i materialet. Frågan (Q4) används i denna studie för att besvara frågeställningen om vad som exkluderas när tidningarna skriver om ungas riskfaktorer för gängkriminalitet. Den femte frå-gan (Q5) fortsätter den kritiska analysen och utgår från antafrå-gandet att vissa framställningar
skadar eller skapar svårigheter för vissa sociala grupper. Målet med frågan är därmed att un-dersöka hur framställningen av problemet kan fungera fördelaktigt för vissa personer och få negativa konsekvenser för andra personer. För att besvara denna fråga kan det vara nödvändigt att fundera över diskursiva effekter, subjektifikationseffekter och effekter på människors liv (“lived effects”). Diskursiva effekter handlar om vilka effekter framställningen av problemet får för sättet att tala om det aktuella problemet. Problemframställningar och de diskurser som formar dem kan nämligen skapa svårigheter i att tala om problemet på andra sätt, vilket även påverkar vilka åtgärder som betraktas som möjliga. Olika diskurser ger också olika utrymme för olika subjektspositioner, vilket kan få olika effekter för individer. Hur människor ser på sig själva och vem de har möjlighet att vara är en effekt av vilka möjliga subjektspositioner en person kan inta inom ramen för en diskurs. Olika framställningar av problem sätter ofta olika subjektspositioner emot varandra, där vissa grupper får skulden och betraktas som ansvariga för problemet. För att besvara frågan kan det därför vara viktigt att ställa frågan hur vissa fram-ställningar av problem påverkar olika gruppers självkänsla. Effekter på människors liv handlar om att granska hur framställningen av problemet direkt påverkar människors liv. Det kan till exempel handla om vilka som får tillgång till hjälp eller att framställningen skapar stress hos enskilda individer. Frågan (Q5) används i denna studie för att visa på effekterna av att fram-ställa riskfaktorer på ett visst sätt och för att besvara frågeställningen om hur diskurserna på-verkar de åtgärder som förespråkas.
Genomförandet av analysen
Det första steget i analysen var att läsa igenom tidningsartiklarna övergripande för att få en bild av vad som framkom i varje artikel. Vid läsningen är det då viktigt att skriva ner nyckelord och tankar som uppkommer (Bolander & Fejes, 2015). Steg nummer två var sedan att genomföra en närmare läsning av varje enskild artikel baserat på de i förhand formulerade frågorna. Ge-nomförandet av analysen struktureras efter de utvalda analysfrågorna (Q1, Q2, Q4, Q5). Ana-lysen inleddes därmed med fokus på vad som framställdes som problem i de utvalda tidnings-artiklarna (Q1). För att identifiera problemen granskades vilka åtgärder som föreslogs. Denna fråga resulterade i ett antal funna teman utifrån de “problem” som identifierats. För att finna dessa gemensamma teman kodades materialet utifrån olika färger. Vidare undersöktes vilka antaganden som dessa problem grundades på (Q2). För att kunna identifiera dessa antaganden letade vi efter dikotomier, nyckelbegrepp och kategorier i tidningsartiklarna. Denna fråga te-matiserades också genom att sammanställa de gemensamma antagandena som framkommit. Därefter var fokus på att kritisera de teman som framkommit genom att identifiera vad som exkluderats i framställningen av problemet. Fokus var också på vad som inte problematiserats och om problemet skulle kunna framställas på ett annat sätt (Q4). För att få hjälp att besvara frågan användes de dikotomier som tidigare identifierats i artiklarna. Avslutningsvis analyse-rades vilka effekter som framställningarna av problemen skulle kunna skapa (Q5). Dessa ef-fekter strukturerades upp utifrån diskursefef-fekter, subjektifikationsefef-fekter och efef-fekter på män-niskors liv. De slutsatser WPR bidrog med analyserades sedan med hjälp av vissa teoretiska begrepp, i syfte att öka förståelsen för hur språket och olika diskurser påverkar människors liv. De teoretiska begrepp och teorier som användes var: diskurs, makt och stämplingsteorin. Be-greppet diskurs relaterades till de antaganden som identifierats i artiklarna. Maktperspektivet användes för att belysa diskursens makt och vilka som styr denna diskurs. Avslutningsvis an-vändes stämplingsteorin för att skapa förståelse för hur enskilda individer påverkas av hur det talas om riskfaktorer för gängkriminalitet.
Studiens kvalitet
En ofta omtalad kritik mot kvalitativ forskning är att den i hög grad är subjektiv. Ett forsk-ningsförfarande färgat av värderingar från forskarens sida anses påverka både forskningsdelta-gare och själva forskningsprocessen. Kvantitativ forskning är motsatsen till kvalitativ, där för-farandet istället kännetecknas av objektivitet. Denna objektivitet kan leda till att den sociala verklighet skiljs åt från de individer som skapar den (Bryman, 2011). Därför kan kvalitativ forskning, trots sin subjektivitet, vara en lämplig metod för studiet av hur individer skapar om-givningen. Ytterligare en kritik mot kvalitativ forskning anses vara att den inte går att genera-lisera till en hel population på grund av att den är bunden till en specifik kontext (Thornberg & Fejes, 2015; Bryman, 2011). Sociala fenomen skiftar utifrån tid och rum och gör dem för skif-tande för att generaliseras statistiskt (Thornberg & Fejes, 2015). I den aktuella studien studeras hur språket skapar diskurser i en specifik kontext. Med det sagt anses inte studien vara statist-iskt generaliserbar. Däremot talar Fejes och Thornberg (2015) och Kvale (1997) om “analytisk generalisering”. En generalisering av sådant slag kan bana väg för en slags fingervisning i vil-ken riktning en bör gå i en viss situation. Den aktuella studien kan generera en ökad förståelse för vilka diskurser som råder inom ramen för hur det talas om ungas riskfaktorer för gängkri-minalitet i svensk media. Den ökade förståelsen kan i sin tur fungera som ett medvetandegö-rande av de rådande diskurserna för exempelvis socialarbetare som arbetar med unga som löper risk för gängkriminalitet, vilket kan vara positivt i arbetet med åtgärder.
Studiens kvalitet hör också ihop med forskarens reflexivitet i förhållande till sin egen studie. Forskaren behöver nämligen vara medveten om reflexivitetsproblemet som medföljer när en
