ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete
Kandidatnivå, 15 högskolepoäng HT 2020
”Den bristande kunskapen kan kosta många människor livet” –
en kvalitativ intervjuundersökning om socialsekreterares upplevelse
av arbetet med hedersrelaterat våld
Diana Rajab och Ornella Yakoub Handledare: Christina Hjorth Aronsson
”DEN BRISTANDE KUNSKAPEN KAN KOSTA MÅNGA MÄNNISKOR LIVET” – EN KVALITATIV INTERVJUUNDERSÖKNING OM SOCIALSEKRETERARES
UPPLEVELSE AV ARBETET MED HEDERSRELATERAT VÅLD Diana Rajab och Ornella Yakoub
Örebro Universitet
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete på kandidatnivå, 15 högskolepoäng HT 2020
Sammanfattning
Det hedersrelaterade våldet (HRV) har med åren alltmer uppmärksammats i Sverige. HRV innebär ett brott mot mänskliga rättigheter och skapar hinder för ett jämställt samhälle. Föreliggande studie syftar till att undersöka hur socialsekreterare inom en svensk kommun upplever arbetet i ärenden där HRV förekommer och avser att jämföra två olika enheter inom socialtjänsten. Det empiriska materialet samlades in genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fem socialsekreterare inom socialtjänsten varav tre arbetar på en utredande enhet och två på en förebyggande samt stödjande enhet. Studiens vetenskapsteoretiska ansats är socialkonstruktivismen och det empiriska materialet analyseras med en tematisk
analysmetod där begreppen handlingsutrymme och makt kommer tillämpas. Studiens resultat påvisar att socialsekreterarna uppfattar HRV som omfattande och komplext med ett flertal mekanismer. Detta kräver ett utvidgat helhetsperspektiv och en fortsatt kunskapsutveckling för att de ska kunna utföra ett rättssäkert och gynnsamt arbete. Samtidigt framgår det av studiens empiri att det krävs fler resurser och fördjupad kunskap inom verksamheterna vilket bristen av kan ha påverkat socialsekreterarnas sätt att arbeta samt deras handlingsutrymme och makt. Vår studie hoppas att bidra till att belysa de kunskapsluckor som finns kring HRV inom socialtjänsten. Detta i sin tur bidrar till en utveckling av området och de insatser som finns tillgängliga samt stödja socialsekreterare i sitt arbete med HRV.
Nyckelord: HRV, Hedersrelaterat våld, Socialtjänsten hederskultur
”THE LACK OF KNOWLEDGE CAN COST MANY PEOPLE THEIR LIVES” – A QUALITATIVE INTERVIEW RESEARCH ON SOCIAL WORKERS’ EXPERIENCE WORKING WITH HONOR-RELATED VIOLENCE
Diana Rajab and Ornella Yakoub Örebro University,
School of Law, Psychology and Social Work, Social Work,
Undergraduate Essay 15 credits, Autumn 2020
Abstract
The honor-related violence (HRV) has attracted more attention in Sweden over the years. HRV is a violation of human rights which prevents a society of equality. The purpose of this study is to examine how social workers in a Swedish municipality experience their work with honor-related violence (HRV) and compares two different units within the Swedish Social Services. The empiric data was collected through qualitative semi-structured interviews with five social workers of which three work within the investigative unit and two within the preventative and supportive unit. The theory of choice for this study is social constructivism and to analyze the empiric data a thematic analysis was conducted where our two theoretical perspectives power and scope of action were applied. The results of the study showed that the social workers perceived HRV as an extensive and complex phenomenon that needs an expanded and holistic perspective and a continuous development of knowledge in order for them to perform according to rule of law and favourably. The results of the study sheds light on the social workers need for extended resources and a deeper widespread knowledge on the subject of HRV which the lack thereof was shown to have affected their scope of action and power negatively. Our study hopes to bring awareness to the lack of knowledge that exists on HRV within the Swedish Social Services, thus contributing to the development of the area and be a support for the social workers in their work with HRV.
Keywords: HRV, Honor-related violence, Swedish social services honor culture
Förord
Vi vill passa på att rikta ett stort tack till alla som har medverkat och bidragit till att vår studie har kunnat genomföras och slutföras. Till de socialsekreterare som vi har intervjuat vill vi tacka för både det otroliga arbetet ni gör inom era områden och även för ert engagemang i uppsatsen som ni bidragit till med ovärderlig kunskap och erfarenhet. Vi har även erhållit mycket stöd av våra nära och kära som har uppmuntrat och inspirerat oss kontinuerligt, stort tack till er! Slutligen är vi tacksamma för vår handledare, Christina Hjorth Aronsson, som under hela uppsatsens gång har varit närvarande med bra diskussioner, stöd och givande idéer. Ditt stöd har varit enormt viktigt för slutförandet av detta arbete.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 7
2. Syfte och frågeställningar ... 8
3. Bakgrund ... 9
3.1 Heder och HRV ... 9
3.1.1 Socialtjänstlagen (2001:453) och Brottsbalken (1962:700) ... 9
3.1.2 LVU Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga ... 9
4. Tidigare forskning ... 11
4.1. HRV - ett omfattande samhällsproblem ... 11
4.2 Utvidgade perspektiv på HRV ... 12
4.3 Socialt arbete och HRV ... 13
4.4 Sammanfattning av tidigare forskningen ... 14
5. Teoretiska utgångspunkter ... 16 5.1 Vetenskapsteoretisk grund... 16 5.2 Handlingsutrymme ... 16 5.3 Makt ... 17 5.4 Teoridiskussion ... 18 6. Metod ... 19 6.1 Val av metod ... 19 6.2 Urvalsprocessen ... 19 6.3 Datainsamlingsmetod ... 20 6.4 Transkribering ... 20 6.5 Analysmetod ... 21
6.5.1. Tabell. Redovisning av teman/underteman i vår studie. ... 21
6.6 Litteratursökning ... 21
6.7 Forskningsetiska överväganden ... 22
6.8 Studiens tillförlitlighet och äkthet ... 23
6.9 Metoddiskussion... 23
7. Resultatredovisning och Analys ... 25
7.1 Intervjupersonernas uppfattningar om HRV ... 25
7.2 Verksamheternas stöd och insatser ... 27
7.2.1 Insatser inom verksamheterna ... 27
7.2.2 Samverkan med andra myndigheter... 29
7.2.3 Vad socialsekreterarna saknar inom området ... 29
7.4 Utmaningar och begränsningar i arbetet ... 32 7.4.1 Otillräcklig kunskap ... 32 7.4.2 Kulturkrockar ... 33 7.4.3 Individens utsatthet ... 34 7.4.4 Känsla av maktlöshet... 35 8. Slutdiskussion... 37 8.1 Studiens kunskapsbidrag ... 40
8.2 Förslag på framtida forskning ... 41
Referenslista ... 42
BILAGA 1. INFORMATIONSBREV ... 45
1. Inledning
Fenomenet hedersrelaterat våld (HRV) uppmärksammades i Sverige i början av 2000-talet då ett flertal hedersmord ägde rum på unga kvinnor i landet (Baianstovu, 2017). I samband med dessa hedersmord uppmärksammades det förtryck och den utsatthet unga kvinnor i patriarkala familjer utsätts för (Gruber, 2011). Den svenska regeringen investerade ca 180 miljoner svenska kronor under år 2003–2007 där kommunernas ansvar uppmärksammades gällande stöd, hjälp och skydd för de kvinnor och flickor som utsätts för HRV. Handlingsplanen för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i samkönade relationer och HRV uppdaterades med nya medel år 2008 (Nationellt Centrum för Kvinnofrid, 2010). Det våld och de inskränkningar som kvinnorna utsätts för går emot FN:s konvention för mänskliga rättigheter, än idag riskerar tusentals kvinnor att utsättas för dödligt hot på grund av hederskulturen (Hussein, 2017). HRV ses idag som ett samhällsproblem (Gruber, 2011). Det anses även vara ett komplext fenomen som kan förstås på flera olika sätt och har därmed ingen gemensam definition (SOU 2014:49).
Förr i tiden betraktades inte mäns våld mot kvinnor som ett brott utan det ansågs vara något privat i varje familj och äktenskap. Det var inte förrän 1998 som kvinnofridskränkning blev stadgat i Brottsbalken (1962:700). Ansvaret för att skydda våldsutsatta kvinnor är stadgat i Socialtjänstlagen (2001:453) (SoL). För att socialnämnden ska kunna fullfölja lagens
intentioner och skydda våldsutsatta kvinnor behövs det en djupare kunskap och förståelse vad gäller fenomenet. Bristen på kunskap i ett flertal områden diskuteras med hjälp av
Universitetskanslersämbetets (UKÄ) (2015) kartläggning av hur frågor om mänskliga rättigheter, specifikt våld i nära relation beaktas i högskoleutbildningar. Kartläggningen påvisade bland annat att mäns våld mot kvinnor var det område som belystes minst i utbildningarna och hade minst undervisningstimmar samt högskolepoäng. Inom området omfattas HRV och förtryck till viss del, vilket kan innebära ännu mindre utrymme i
undervisningen. För att examinerade studenter ska vara väl förberedda inför sin yrkesutövning gäller det att undervisningen fyller de kunskapsluckor som finns främst kring mäns våld mot kvinnor och våld mot barn. Det menas även att undervisning på teoretisk nivå och med koppling till yrkesutövning i relation till de ovannämnda områdena bör ingå (UKÄ, 2015). Komplexiteten i fenomenet innebär även en osäkerhet för socialarbetare inom socialtjänsten vid hantering av hedersrelaterade ärenden Baianstovu (2017). När det gäller hur HRV ska definieras diskuterar även Bergman och Olsson (2018) oenigheten som råder kring
definitioner och orsaksförklaringar till HRV och belyser både för- och nackdelar med det. Å ena sidan blir dilemmat som följer av att ha en samstämmig definition av fenomenet att utvecklingen av metoder till att kunna hjälpa unga som faller offer för HRV. Å andra sidan poängteras att teoretiska ramverk är betydelsefulla verktyg för professionella inom socialt arbete för att kunna reflektera över och granska sin verksamhet. Det är viktigt att försöka integrera olika förklaringsmodeller med varandra istället för att tillämpa ett antingen-eller perspektiv i arbetet med våldsutsatta. Det belyses även att socialsekreterare inte har tillräckligt med kunskap samt förståelse om HRV för att kunna använda sig av ett
riskbedömnings material inom verksamheten och uppger en osäkerhet vid ärendehantering av HRV. Enligt NCK (2010) bidrar en djupare kunskap kring HRV till en ökad kompetens för att kunna bedöma risk- och skyddsfaktorer för den utsatta och därmed besluta om rättssäkra insatser samt skydd för den våldsutsatta kvinnan.
Med utgångspunkt i det vi nämnt ovan är det tydligt att HRV är ett samhällsproblem som socialtjänsten har bristande kunskaper om. Offentliga utredningar och forskning påvisar svårigheter i ärendehanteringen och kräver ökad kompetens och kunskap för att socialtjänsten
ska kunna genomföra ett rättssäkert arbete. Våld i nära relation, med eller utan hedersmotiv, är ett stort samhällsproblem. Det kräver omfattande kunskaper och empatisk förmåga hos de aktörer inom bland annat socialtjänsten som har ett ansvar att handlägga dessa ärenden, för att kunna hjälpa utsatta individer med rätt till ett självständigt liv med respekt för deras
personliga integritet. Studien är inte ämnad till att skapa nya teorier eller ny kunskap om HRV däremot ämnar studien till att öka förståelsen av fenomenet samt belysa de utmaningar som socialsekreterarna möter i ärendehanteringen av HRV och uppmärksamma befintliga kunskapsluckor.
2. Syfte och frågeställningar
Vår studie syftar till att undersöka hur ett urval av socialsekreterare i en svensk kommun upplever arbetet i ärenden där HRV förekommer och avser att jämföra två olika enheter inom socialtjänsten. Studien är en kvalitativ intervjuundersökning som ska besvara följande
frågeställningar:
– Hur upplever och beskriver socialsekreterarna HRV?
– Hur ser socialsekreterarnas arbetsinnehåll ut på respektive verksamhet i ärenden där HRV förekommer?
3. Bakgrund
Under detta kapitel kommer vi presentera bakgrundsinformation som anses vara av relevans till studiens undersökning. Vi kommer att definiera begreppen heder och HRV samt redogöra för aktuell lagstiftning.
3.1 Heder och HRV
HRV är ett begrepp som flertal gånger beskrivits likartat utifrån dess kontexter, dock har begreppet en bristande helhets definition. Våldet förklaras som ett kollektivt våld och ofta planerat våld där flera personer är förövare exempelvis familjemedlemmar även släktingar. Kännetecken för HRV är bland annat den föreställning om kvinnans sexualitet och innefattar även hur hennes beteende påverkar familjens rykte. Familjen har en kontroll över kvinnans egen sexualitet. (Socialstyrelsen, 2013). Ett flertal forskare förklarar att våldet uppstår i samband med att en kvinna anses som okysk och sexuellt oren (Hussein, J, 2017). Kvinnan som lever i hedersförtryck utsätts för olika typer av våld såsom psykiskt, fysiskt och sexuellt. Våldet kan gå från grovt våld till dödligt (Socialstyrelsen, 2013). Socialstyrelsen har åberopat FN:s definition av heder som en traditionell ideologi där mannen i familjen bestämmer de villkor som gäller kring kvinnans sexualitet. FN:s definition av HRV är att om en kvinna skulle handla mot familjens normer och regler genom exempelvis ha “fel” socialt umgänge, ha sex före äktenskap, vara otrogen eller bli utsatt för sexuellt våld skulle det innebära skam för familjen. Denna skam leder till att kvinnan straffas. Straffet kan resultera i grovt fysiskt våld samt hedersmord (Socialstyrelsen, 2013).
I föreliggande studie läggs det inte någon särskild vikt på ett specifikt våld som begås, utan berör fysisk, psykiskt och sexuellt våld. Detta utvidgar socialsekreterarnas möjlighet till att berätta om hedersrelaterade ärenden generellt och medför en mer nyanserad uppfattning av deras upplevelse. Sammanfattningsvis är heder olika föreställningar om kvinnans sexualitet och kyskhet vilket präglas av ett normsystem inom familjen. Skulle en kvinna uppträda på ett sätt som inte anses vara acceptabelt av familjen och släkten kan hon utsättas för
hedersrelaterat våld och förtryck i värsta fall hedersmord.
3.1.1 Socialtjänstlagen (2001:453) och Brottsbalken (1962:700)
Socialtjänstlagen (2001:453) SoL är en ramlag som socialtjänsten följer i sitt sociala arbete. Arbetet ska bedrivas genom respekt för individens rätt för självbestämmande och integritet. Av SoL, 5 kap. 11§ 2 stycket stadgas att socialnämndens ansvar är att verka för individer som blivit utsatta för brott även att närstående ska få stöd. Socialnämnden ska särskilt beakta att främja och stödja kvinnor som blivit eller blir utsatta för våld eller annat övergrepp för en förändrad livssituation. Det framkommer att HRV sker även mot unga kvinnor under 18 år och därmed är denna bestämmelse riktad mot kvinnor oavsett ålder. Våldet i denna kontext innebär ett systematiskt våld eller likvärdiga som omfattas av bestämmelserna om grovt kvinnofridsbrott i Brottsbalken (1962:700) 4 kap. 4a §., BrB. (Lundgren, Sunesson & Thunved 2018).
3.1.2 LVU Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
Vid utredningar då barnet eller vårdnadshavare inte samtycker till utredning eller insats görs en barnavårdsutredning i enlighet med Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Denna utredning blir aktuell för barn och unga som ännu inte blivit 21 år fyllda. Av LVU 2 § framgår det att vård beslutas vid psykisk och fysisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet där det bedöms finnas påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas (Lundgren,
Sunesson & Thunved, 2018). Vad gäller unga som utsätts för HRV kan en barnavårdsutredning bli aktuell enligt LVU 2 §.
4. Tidigare forskning
I följande kapitel har vi valt att presentera våra valda studier utifrån relevanta rubriker för en tydlig och åskådlig struktur av vad som är befintligt i dagens forskning gällande
hedersproblematiken och dess utmaningar. Vi kommer avslutningsvis presentera en kort sammanfattning där vi redogör för hur föreliggande studie förhåller sig till den tidigare forskningen.
4.1. HRV - ett omfattande samhällsproblem
HRV och förtryck som kvinnor utsätts för är ett brott mot de mänskliga rättigheterna och enligt den svenska regeringen är det ett av de största hindren för ett jämställt samhälle (Hoppstadius, 2018).Många unga kvinnor lever i ett hem där deras sexualitet kontrolleras av mannen, detta för att respekten ska bibehållas. Den unga kvinnans kyskhet och sexualitet är en symbol för familjen och släktens ära (Björktomta, 2019; Gregory, Fox och Howard, 2020). Inom hederskultur anses kvinnan vara mannens ägodel och vid de tillfällen en kvinna bryter normer och regler som råder inom familjen bör hon straffas för att familjens heder ska kunna upprätthållas (Björktomta 2019; Gregory, Fox och Howard 2020; Hayes, Freilich och
Chermak, 2016). Det hedersrelaterade våldet är förekommande inom en familj som präglas av hedersnormer och begreppet heder associeras med värdighet och respekt (Hoppstadius, 2018). Om en ung kvinna i en familj har ett normbrytande beteende kan det i en hederskultur anses som att föräldrarna har misslyckats i uppfostran och att dottern kan förstöra familjens rykte. Männen i familjen känner ofta en oro över att förlora sin heder på grund av den kvinnliga familjemedlemmens beteende och handlingar (Sedem & Ferrer-Wreder, 2015). För att heder inom en familj ska kunna upprätthållas ska kvinnan utsättas för ett våld som resulterar i ett förändrat beteende hos den unga kvinnan och om våldet inte anses ge ett lyckat resultat kan det innebära att ett hedersmord blir nästa väg ut (Gregory, Fox och Howard, 2020). HRV särskiljs från annat typ av våld eftersom det hedersrelaterade våldet anses vara socialt accepterat inom familjen och släkten (Gruber, 2011). Vidare förklaras det i Björktomtas (2019) studie att när en kvinna utsätts för fysiskt våld tillkommer även hot, isolering och övervakning. Männens våldsutövande innebär inte endast fysiskt våld utan våldet uttrycks även icke verbalt. Det icke-verbala våldet inom familjen kan ofta utövas av pappan i familjen men ett flertal gånger kan även brodern och mamman inblandade i utövande av våldet. Linell (2017) förklarar att den våldsutsatta kvinnan i studien utsattes för psykologisk förnedring genom förnedrande ord och kränkningar och blev ständigt kontrollerad av familjen genom isolering och förföljelse. Björktomta (2019) uppmärksammar hur det icke-verbala våldet påverkar den unga kvinnans handlingar och beteende. Tvångskontrollen och det icke-verbala våldet resulterade i emotionella påfrestningar och psykisk stress för den unga kvinnan.
Även Schlytter och Linell (2009) uppmärksammade den begränsning som unga kvinnor upplevde i ett hem med kontrollerande föräldrar. Flickorna levde under hårt bestämda regler som omfattades bland annat av hushållssysslor och en hög skolprestation. Om flickorna bröt mot reglerna kunde de bli utsatta för allvarligt fysiskt våld (Schlytter & Linell, 2009). Inom hederskulturen ses kvinnan som offret och mannen som förövare. Många män försöker bevara maktstrukturen samt upprätthålla sin dominans i familjen utifrån gamla regler och normer. En av deras förklaringar till utövandet av våld i hederns namn är för att kvinnan uppfört sig på ett sätt som inte anses vara lämpligt eller acceptabelt av familjen eller släkten. Några tabubelagda handlingar kan exempelvis vara sex innan äktenskap, otrohet inom äktenskap eller att hon anses av familjen uppträda alltför självständigt vilket kan upplevas som ett hot mot familjens kontroll av sin dotter (Korteweg, 2013; Hayes, Freilich och Chermaks, 2016).
4.2 Utvidgade perspektiv på HRV
Samhällets syn på förekomsten av HRV är ofta kopplad till ett kulturellt beteende vilket resulterar i en stigmatisering och generalisering av en hel grupp. Genom att endast se på det HRV från ett kulturellt perspektiv kan det innebära att utsatta inte får rätt hjälp (Darvishpour & Lahdemperä, 2014; Gruber, 2011). När HRV endast diskuteras utifrån ett kulturellt perspektiv minskas möjligheterna till att försöka förstå och förebygga problemet samt att kunna utveckla en utvidgad syn. Detta leder till att specifika kulturer och samhällen
kategoriseras och stämplas som moraliskt underlägsna. Det exkluderar även andra tänkbara bakomliggande förklaringar såsom politisk struktur och sociala och ekonomiska faktorer på strukturell nivå (Bhanbhro, S., Cronin de Chavez, A., Lusambili, A., 2016). I en studie gjord av Leung och Cohen (2011) belyses vikten av att kartlägga den individuella aspekten vid undersökningar om HRV utifrån ett kulturellt perspektiv. Forskarna menar att ingen individ är likadan vilket innebär att våldet inte endast uppstår utifrån kulturen utan att det även finns individuella faktorer hos våldsutövaren som kan vara bidragande till varför utövandet av det hedersrelaterade våldet sker (Leung & Cohen, 2011). Gregory, Fox och Howard (2020) menar om det endast ses till den kulturella aspekten vad gäller HRV riskerar det att leda till
omoraliska antaganden. Vidare menar även Björktomta (2019) att det vore felaktigt att begränsa perspektivet på HRV till att endast belysa etniciteten, kultur eller religion eftersom våldet kan ge uttryck på olika sätt och har även olika underliggande orsaker.
Hoppstadius (2018) förklarar att hedersproblematiken är vanligt förekommande bland familjer med utländsk bakgrund vilket kan skapa en skildring i hur olika situationer och sammanhang bedöms, detta beskrivs i följande exempel. En förälder som ber sin dotter gå hem direkt efter skolan kan ses som en bra förälder med en bra uppfostringsstil. Om ett barn med utländsk bakgrund har blivit tillsagd av sina föräldrar att komma hem direkt efter skolan kan det tolkas som att hon blir utsatt för hedersförtryck. Detta innebär en risk för
stigmatisering men även för att all typ av våld som en utländsk kvinna utsätts för tolkas som hedersrelaterat (Hoppstadius, 2018). Gruber (2011) påvisade i sin studie att skolan försöker motarbeta hedersproblematiken och våldet genom att framhäva svenska normer och värden hos familjer som lever i en hederskultur. Detta resulterar dock i polariserad framställning av “svenskhet” och “de andra”. En sådan denna tanke om välvilja från skolan resulterar i problematiska slutsatser gällande vilka familjer som lever i en hederskultur (Gruber, 2011). Även Darvishpour och Lahdenperä (2014) beskrev problematiken i att förstå det
hedersrelaterade våldet och förtrycket som de kvinnorna utsätts för utifrån en specifik
tolkning. Det menas på att en sådan tolkning kan resultera i kategorisering mellan “svenskar” och “invandrare”. Stigmatiseringen i detta sammanhang blir att utländska föräldrar
förmodligen ses som våldsutövare och unga kvinnor med utländskt påbrå ses med stor sannolikhet som våldsutsatta offer (Darvishpour & Lahdenperä, 2014).
Vidare förklarar Hoppstadius (2018) att Sveriges syn på det våld som kvinnor utsätts för ska ses utifrån ett strukturellt jämställt perspektiv vilket innebär att våldet är ett universellt problem där klass, ålder, etnicitet eller religion inte har någon direkt påverkan på våldet. En djupare förståelse och uppfattning av våld mot kvinnan ökar även kunskapen om hur våldet kan behandlas och förebyggas. För ökad kunskap kring HRV belyser Hoppstadius (2018) en skillnad mellan HRV och våld i nära relation. Våld som sker i nära relation är ett våld vilket kan skapas genom en nära relation mellan mannen som våldsutövare och den våldsutsatta kvinnan och ses utifrån en kvinnas individuella livssituation. Vidare menar Hoppstadius (2018) att det hedersrelaterade våldet är mer komplext fenomen än våld i nära relation. Det hedersrelaterade våldet saknar en fullständig definition men kan förklaras innebära att
kvinnan utsätts för fysiskt, psykiskt och socialt våld. Den våldsutsatta kvinnan blir exempelvis kontrollerad och begränsad i sitt klädval, utbildning, äktenskap och sociala liv. Detta innebär även en svårighet i att kunna bedöma om en flicka blir utsatt för HRV eller om det endast lever med strikta föräldrar.
4.3 Socialt arbete och HRV
Hoppstadius (2018) menar att eftersom våldet utvecklas och ger uttryck på olika sätt innebär det att kvinnan utsätts för olika typer av våld vilket betonar vikten av anpassade insatser för den utsatte beroende på våldstypen och vilket stöd som behövs. Alizadeh, Törnkvist och Hylander (2011) påvisade i sin studie att kuratorer ofta kände sig begränsade i sitt arbete på grund av bland annat de utsatta flickornas lojalitet till sin familj, sin egen lojalitet till flickorna och bristande samverkan med andra myndigheter. Kuratorerna fann svårigheter i att vilja rapportera det som flickorna hade berättat för dem men riskera att förlora deras förtroende eller att behålla deras förtroende men riskera att flickorna inte får tillräckligt med hjälp. Bara en misstanke från flickorna om att kuratorerna skulle kontakta deras föräldrar skulle vara tillräckligt för att få de att sluta komma på möten. Även Gregory, Fox och Howard (2020) påpekar i sin studie att en våldsutsatt kvinna uppger en rädsla inför att ta kontakt med
myndigheter vid hedersrelaterad problematik i form av våld eller förtryck och uttrycker en oro för en förvärrad situation om de söker hjälp. Det betonas med grund i den uppgivna rädslan att det är av stor vikt att myndighetspersoner är uppmärksamma inför eventuella risker om en elev utsätts för HRV. Vidare menar Alizadeh, Törnkvist och Hylander (2011) att flickornas lojalitet till sina familjer försvårade arbetet för socialarbetare eftersom de uttryckte att de hellre lever med våldet än vänder ryggen till sina familjer. Även Sedem och Ferrer-Wreder (2015) belyser detta dilemma i sin studie där de menar att döttrar som stannade kvar med sina familjer oroade sig över sin begränsade frihet men var samtidigt rädda för att förlora sin familj ifall de sökte hjälp. Dessa unga kvinnor uppgav även ett bristande förtroende för familjen och majoritetssamhället. Alizadeh, Törnkvist och Hylander (2011) menar att det blir en svårighet i arbetet för socialarbetare där passivitet inte kändes rätt men att de inte ville göra något utan flickornas medgivande. Det uttrycktes att om det gällde andra fall där en flicka far illa i hemmet och en socialarbetare inte agerade skulle det vara ett grovt tjänstefel, men i hedersärenden kan ett ingripande få förödande konsekvenser för den utsatta.
Gruber (2011) belyser en annan svårighet för socialarbetare i att försöka samtala med föräldrarna som lever i en hederskultur. Detta eftersom föräldrarna kommer från en traditionell kultur vilket innebar en svårighet i att försöka förändra föräldrarnas syn på normer, värderingar och tankesätt. Socialarbetarnas mening var att försöka arbeta med
föräldrarna i hopp om att förändrade värderingar och normer skulle motverka förekomsten av HRV och förtryck. Även Sedem och Ferrer-Wreder (2015) belyser den komplexa konflikten som uppstår i hedersproblematik där föräldrar försöker upprätthålla ett normsystem och värderingar inom sin familj samtidigt som det svenska samhället har ett annat normsystem och andra värderingar. Alizadeh, Törnkvist och Hylander (2011) belyser ytterligare
utmaningar i arbetet som känslan av att bli begränsad av andra myndigheter, framförallt på grund av negativa erfarenheter. Ett exempel som lyfts fram beskriver hur socialtjänsten inte hade tillgång till en tolk och familjen och dottern fick prata på sitt språk utan att någon annan förstod. I slutet av mötet ville flickan försäkra socialarbetaren om att allt var bra och att hon kunde gå hem trots att hon innan det hade berättat om sina bekymmer för kuratorn på skolan. Detta tydliggör svårigheterna som finns med att ha en tolk närvarande men även
konsekvenserna av att ha en brist på tolkar. Vidare påvisade studien att det sociala arbetet kräver tydliga riktlinjer vad gäller flickor som lever i en hedersproblematik. Det krävs ökad förståelse och kompetens gällande hedersrelaterat våld och förtryck. Även Wikström och
Ghazinours (2010) studie uttryckte en begränsning i socialarbetarens handlingsutrymme på grund av bristande resurser och en bristande kunskap. Sedem och Ferrer-Wreders (2015) förklarar att komplexiteten i HRV medför frustration från olika håll, inte minst från
socialarbetare för hur de ska gå tillväga vid hedersärenden och hur insatser kan medföra mer skada än nytta. Alizadeh, Törnkvist och Hylander (2011) menar att det finns ett behov av att socialarbetare skapar en relation med familjerna samt en djupare förståelse för att konflikter ska kunna lösas utifrån familjekonstellationen. Det ansågs att genom inkludering av fler familjemedlemmar kan ärendet förstås bättre och insatserna nyanseras samt anpassas efter kontexten. Dock framkommer det av Gregory, Fox och Howard (2020) att våldet kan drastiskt eskalera från ett fysiskt våld till ett brutalt hedersmord, vilket kräver att våldsutsatta kvinnan får ett omedelbart skydd.
Wikström och Ghazinour (2010) förklarar att socialarbetare upplevde att det inte fanns specifikt anpassade stödinsatser till de kvinnor som utsätts för HRV, utan de insatser som fanns tillgängliga var att placera den utsatta på ett skyddat boende. Vidare påvisade studien att ett skyddat boende inom en svensk kontext å ena sidan upplevs vara en betydelsefull insats för en kortsiktig lösning men å andra sidan är det en osäker och tveksam långsiktig insats. Ett skyddat boende för den som utsätts för HRV anses tillgodose behovet av den akuta säkerheten men skapar däremot en typ av begränsning och kontrollering i den utsattas liv. Wikström & Ghazinour (2010) menar att konflikten mellan den utsattas behov av skydd och en total isolering från familjen blir problematisk och varken att bo kvar med familjen eller på ett skyddat boende var en tillräcklig lösning för den utsatta. Det framkommer att de utsatta kvinnorna upplever en stor svårighet i att påbörja ett nytt liv med en hemlig identitet i en ny del av landet med strikta säkerhetsregler. De unga kvinnorna kände att de gick från ett hedersrelaterat förtryck och begränsning till nya begränsningar av annat slag. Sedem och Ferrer-Wreder (2015) lyfter fram att de unga kvinnorna i studien som levde under en skyddad identitet uppgav en känsla av emotionella påfrestningar, känslor av tomhet samt en känsla av att bli bortglömda. Wikström & Ghazinour (2010) menar att på grund av säkerhetsskäl ska ingen kontakt med familjen föreligga vilket i sig ledde till isolering och känsla av ensamhet och resulterade i att den unga kvinnan desperat försökte att ta kontakt med sina
familjemedlemmar. Resultatet påvisade att de unga kvinnorna som under en längre period stannat på ett skyddat boende hade utvecklat psykisk stress på grund av isoleringen och strikta säkerhetsregler. Sedem och Ferrer-Wreders (2015) påvisar i sin studie att utsatta kvinnor som levde i ett skyddat boende uppgav att de önskade mer professionella samtal för att bearbeta rädslan, tomheten och känslan av svek som fanns kvar efter våldet men att den hjälpen inte erbjöds efter att ha fått en skyddad identitet. Döttrarna som levde under en skyddad identitet förklarade att de inte kände sig trygga utanför sitt hem och var ofta oroliga och rädda för att utsätta sina liv för fara. Främjandet av den unga kvinnans välmående kräver ett fortsatt stöd och skydd på lång sikt. Wikström och Ghazinour (2010) menar att det är av stor vikt att professionella myndigheterna är medvetna om deras ansvar och skyldigheter för att den unga kvinnan får rätt insats och stöd för dess säkerhet och välbefinnande.
4.4 Sammanfattning av tidigare forskningen
Utifrån tidigare forskning kan det konstateras att det fortfarande föreligger en brist på kunskap när det gäller HRV och dess mekanismer. HRV är ett komplext fenomen vars definition är bristfällig vilket försvårar arbetet inom socialt arbete. Den tidigare forskningen påvisar svårigheter för socialarbetare vad gäller bedömningarna och beslut om passande stödinsatser för kvinnan som faller offer för HRV. Det framkommer att det finns ett mörkertal vad gäller anmälningsbenägenheten hos kvinnor som faller offer för HRV då de upplever en rädsla för att kontakta myndigheter. Lojaliteten till familjen och rädslan för en förvärrad
situation är bidragande faktorer till ett försvårat socialt arbete. Vid insatser där unga kvinnor fick bosätta sig på skyddat boende med en skyddad identitet framkom det att insatsen var otillräcklig och påverkade den utsattas välmående. Den tidigare forskningen framhäver vikten av att fortsätta utveckla det sociala arbetet med stödjande insatser som kan tillgodose den unga kvinnans behov och säkerhet. Vidare påvisar forskningsöversikten att det krävs en kunskapsutveckling för att HRV ska kunna behandlas och förebyggas. Den påvisar en ökad risk för stigmatisering av invandrare där det skapas en framställning mellan ”svenskar” och ”de andra” samt problematiska slutsatser kring invandrarfamiljer. Det är viktigt att
perspektivet på HRV är utvidgat och inte endast ses utifrån ett kulturellt perspektiv, då det finns ett flertal underliggande orsaker till förekomsten av våldet. Den befintliga forskningen menar att en begränsad syn på HRV vore problematisk och kräver därmed ett utvidgad perspektiv för en fördjupad kunskap gällande HRV och dess olika mekanismer.
Det finns en svårighet för ärendehantering och en bristfällig kunskap av HRV inom socialt arbete. Vi anser att det finns ett behov av att ytterligare belysa hur socialsekreterarna på de två olika verksamheterna upplever sitt handlingsutrymme och om de är säkra på hur de ska gå tillväga för att hjälpa personer som lever med hedersproblematik. Den tidigare forskningen brister även i att belysa socialsekreterares upplevelse av att arbeta med hedersrelaterat våld utifrån ett maktperspektiv. Denna studie kan bidra till en ökad förståelse och uppfattning av de svårigheter som finns inom området för HRV därav betona vikten för en fortsatt utveckling och förändring inom det sociala arbetet.
5. Teoretiska utgångspunkter
Under detta kapitel kommer vi presentera studiens vetenskapsteoretiska grund vilket är socialkonstruktivism och två valda teoretiska begrepp som är handlingsutrymme och makt. Dessa två begrepp är studiens teoretiska utgångspunkter och kommer användas som verktyg för en ökad förståelse av empirin samt för att kunna besvara studiens syfte och
frågeställningar.
5.1 Vetenskapsteoretisk grund
Burr (2015) förklarar att socialkonstruktivism har en kritisk ställning gällande kunskap som objektiv sanning. Istället ser denna teori till att samhället skapar egen version av vad
verkligheten resulterar i att vara. Giddens (2003) menar att den sociala verkligheten inte ses som en objektiv sanning utan skapas genom människors samspel och är därmed i kontinuerlig förändring. Den sociala kunskapen kring verkligheten skapas genom människors interaktion med varandra (Berger & Luckman, 1991). Genom människors interaktioner och samspel skapas en förståelse och kunskap för sociala fenomen, vilket innebär att människans kommunikation med varandra är av intresse för denna vetenskapliga teori. Lärdom för hur verkligheten resulterar i att vara skapas i det vardagliga livet genom att människan delar sin version och uppfattning av sanningen. Denna uppfattning och syn på fenomenet blir
människans sanning och förståelse av verkligheten. Detta innebär därmed att inom
socialkonstruktivism byggs inte verkligheten på objektiva observationer av verkligheten, utan sanningar om verkligheten grundar sig i socialt konstruerad kunskap och vetskap (Burr, 2015).
Berger och Luckmann (1991) förklarar att då människor vars kunskap om verkligheten inte är densamma möter andra kan en konflikt uppstå. Konflikten uppstår i samband med olika föreställningar och normer om sociala fenomen. Denna konflikt behöver inte innebära något negativt utan kan även bidra till ny kunskap och ytterligare nya erfarenheter, detta tyder på att fenomen är föränderlig över tid. Vidare beskriver Meeuwisse och Swärd (2013) att sociala problem konstrueras utifrån samhällets tolkning och definitionsprocess. Det som anses vara sociala problem har definierats utifrån en grupp individer med ett inflytande i samhället och definitionen fastställer vad som anses falla inom ramen för sociala problem. Sociala
fenomenen är inte en bestående sanning utan det som anses vara ett socialt problem i nuvarande tid kan förändras och anses vara normalt i framtiden.
5.2 Handlingsutrymme
Att vara socialarbetare innebär att sätta sig in i människors olika livssituationer där de tillsammans med klienten ska hitta lämpliga lösningar vilket kan vara en utmaning. Hur socialarbetare handlar och kan handla ingår inom ramen för verksamhetens förutsättningar vilket regleras av lagstiftning, riktlinjer och rutiner. Faktorer som verksamhetens rutiner, traditioner och individuella faktorer hos både klienten och den professionella kan ha en inverkan på handlingsutrymmet. Handlingsutrymmet och yrkeskompetensen för den
professionella formas yrkesspecifikt vilket innebär att kompetensen och handlingsutrymmet för professionella ser olika ut beroende på vilken verksamhet de arbetar inom (Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008). Handlingsutrymmet skapas även i samspelet mellan professionen och verksamheten, där den professionellas kunskap möjliggör förmågan att kunna påverka utrymmet som verksamheten har satt. Den professionella yrkesutövaren besitter en makt att sätta egna gränser och även påverka de organisatoriska gränserna. Dock kan det uppstå situationer där oavsett hur mycket socialarbetaren utifrån sin professionella kunskap än hävdar att exempelvis en viss insats bör beslutas kan ekonomiska förutsättningar
hindra det. Det gäller att förstå de olika aspekterna i sin roll som socialarbetare för att förstå arbetet och använda handlingsutrymmet som har givits på bästa möjliga sätt. Det är viktigt att hitta ett sätt att förhålla sig till hur resurserna som de har ska fördelas, de behöver en
kunskapsbas och en säkerhet i sin yrkesroll. Genom att förstå organisationen vars resurser som socialarbetaren har tillgång till, mötet med andra människor och sin egen yrkesroll är det lättare att förstå sin uppgift och hur den ska utföras (Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008).
Det finns både ett subjektivt och objektivt handlingsutrymme där det subjektiva
handlingsutrymmet innebär professionellas uppfattning av sitt utrymme att handla. Det
objektiva handlingsutrymmet syftar till det utrymme professionella har att handla inom utifrån formella samt informella faktorer. Formella faktorer avser verksamhetens lagar, regler och rutiner och informella faktorer innebär exempelvis ledningens förväntningar på de
professionella. Den professionellas handlingar kan ha en inverkan på det objektiva handlingsutrymmet och kan exempelvis öka genom professionellas kunskapsutveckling. Uppdelningen av handlingsutrymmet kan leda till att handlingsutrymmet skiljer sig beroende på situation. Det kan innebära att den professionellas subjektiva eller objektiva
handlingsutrymmet inte stämmer överens med varandra. Den professionella kan uppleva handlingsutrymmet i högre utsträckning än vad det objektivt är således kan det innebära en upplevelse av ökad behörighet som den professionella egentligen inte har. En annan situation kan innebära att den professionellas subjektiva handlingsutrymme är mindre än det objektiva och därav inser inte professionella de behörigheter som de besitter utifrån det objektiva handlingsutrymmet (Aronsson, 1990).
Det framkommer av Svensson, Johnsson och Laanemets (2008) att en normativ praktik även ingår i socialarbetarens handlingsutrymme. En normativ praktik innebär att det sociala arbetet utgår från ideologier och normer som finns i samhället vilket i sin tur betyder att det ändras över tid. De handlingar som socialarbetare gör i dag kanske inte skulle göras i ett annat
sammanhang någon annanstans eller i ett annat tidsskede, denna aspekt är viktig att beakta för att förstå att alla är en produkt av den kontext som råder just då och att det finns möjlighet till förändring. En annan viktig punkt i socialt arbete är att anpassa arbetet efter individers
varierande situation i ett föränderligt samhälle och kunna reflektera över vilka handlingar som är lämpligast att utföra. Normativa praktiker innefattar även till en stor del etik vilket bland annat handlar om olika värden och är något som professionella inom verksamheten måste reflektera över kontinuerligt och fundera på vilka värden som ska sättas först i olika situationer.
5.3 Makt
En professionell kan exempelvis besitta makt genom sin rationella auktoritet (Börjesson & Rehn, 2009). Makten utspelar sig exempelvis genom att den professionella besitter makten att besluta om insatser utifrån en klients livssituation (Skau, 2018). En socialarbetare har makten och handlingsfriheten att besluta huruvida en människa är i behov av stöd och insatser eller inte och regleras av organisatoriska förutsättningar. Socialarbetaren ska se till att vara lyhörd inför klientens individuella behov samtidigt som alla klienter ska behandlas lika (Lipsky, 2010). Inom en organisation kan maktförhållanden vara tydliga där professionella besitter olika yrkeskompetenser som exempelvis en socialsekreterare, kurator eller arbetsledare. Personer som kommer till socialtjänsten för hjälp och stöd befinner sig i en beroendeställning där de professionella befinner sig i en högre maktposition och kan därmed ta beslut huruvida personen ska få ytterligare hjälp och stöd eller om ärendet ska ta en annan vändning.
Ett maktförhållande kan förklaras utifrån ett relationellt perspektiv vilket innebär att makten framhävs genom relationen mellan aktörer (Danermark, 2004). Weber menade att upplevda maktskillnader uppstår utifrån de egenskaper och förutsättningar som människor har vilket innebär att skildringen mellan aktörerna skapar en dominans. Weber belyste även begreppet auktoritet där en typ av legal/rationell auktoritet där makten inte kommer från individen utan från systemet (Börjesson & Rehn, 2009, s.59). Makten behöver inte utövas för att existera utan den genereras utifrån människans möjlighet att få sin egen vilja igenom och denna maktaspekt bör beaktas vid klientmöte. En klients möjlighet att få sin egen vilja igenom är olik den professionellas möjlighet. Den professionelles makt utgår från en ekonomisk, ideologisk och kulturell grund. En professionell har rättsligt lagstöd att omhänderta ett barn och har även kompetensen att bedöma huruvida en individs levnadssätt anses falla inom normen för ett acceptabelt uppförande. Vid ett avvikande levnadssätt kan den professionella se över de regler som finns för vad som behöver göras och har befogenhet utifrån systemets makt. Dock besitter klienten makten över sitt eget liv och kan genom olika motmaktstrategier vägra fullfölja en behandling eller ta emot hjälp. Trots att den professionella har övertaget vad gäller makten kan de uppleva en maktlöshet när klienten gör motstånd (Skau, 2018).
5.4 Teoridiskussion
Socialkonstruktivism möjliggör till en djupare förståelse av intervjupersonernas beskrivning och upplevelse. Intervjupersonernas upplevelse bildas utifrån deras egen socialt konstruerade verklighet om fenomenet. Då denna studie har sin grund i socialkonstruktivism som menar att verkligheten konstrueras utifrån människors samspel och interaktion med varandra anser vi att våra valda begrepp kan sammankopplas med vår övergripande teoribildning. Begreppen handlingsutrymme och makt möjliggör en ökad förståelse av studiens empiri.
Handlingsutrymmet kommer tillämpas som begrepp för att analysera intervjupersonernas arbete med hedersproblematik. Detta begrepp tillämpas för en ökad kunskap vad gäller professionellas utrymme för att handla och möjliggör förståelsen av vad som kan komma att påverka de professionellas begränsningar i arbetet samt hur deras förhållningssätt påverkas av deras handlingsutrymme. Genom att använda oss av handlingsutrymme som begrepp kommer vi därmed få en djupare förståelse av professionellas arbete, förhållningssätt och
begränsningar. Begreppet makt kommer att användas som ett verktyg för att analysera intervjupersonernas arbete med HRV och hur deras handlingsutrymme påverkar samspelet mellan den professionella och klienten. Vi vill med hjälp av maktbegreppet synliggöra professionellas makt i ett klientmöte samt möjliggöra en ökad förståelse av hur ett
maktförhållande påverkar interaktionen. Genom att belysa intervjupersonernas utsagor ur ett maktperspektiv kan samspelet mellan den professionella och klienten belysas och även hur socialsekreterarnas handlingsutrymme kan komma att påverkas av den makt som de besitter och vice versa.
6. Metod
I följande kapitel redovisar vi vår studies metodologiska processer där vi presenterar val av metod samt hur urvalet, datainsamlingsmetoden och analysmetoden genomförts. Vidare kommer vi även att presentera en diskussion kring studiens tillförlitlighet, forskningsetiska överväganden och avslutningsvis vår metoddiskussion.
6.1 Val av metod
Studiens vetenskapsteoretiska utgångspunkt är socialkonstruktivism vilket utgår från att samhällets normer, meningar och förståelse skapas genom människors samspel. Studiens teoretiska utgångspunkt grundar sig i en analytisk konstruktion för att skapa en förståelse för socialsekreterarnas egen konstruerade upplevelse av att arbeta med HRV. En lämplig metod för en sådan studie är en kvalitativ metod (Sohlberg & Sohlberg, 2013). En kvalitativ intervjustudie grundar sig i att belysa och skapa en djupare förståelse för människans
subjektiva erfarenhet. Kvalitativa metoder syftar till att nå fram till intervjupersonernas egen beskrivning, erfarenhet och uppfattning av ett fenomen (Kvale och Brinkmann, 2014). Eftersom studiens ändamål är att undersöka samt skapa en djupare förståelse för
socialsekreterarnas beskrivning av och uppfattning om HRV anses det därför av relevans att använda oss av en kvalitativ intervjuundersökning.
6.2 Urvalsprocessen
Studiens intervjupersoner valdes utifrån ett tvåstegsurval. Första steget i urvalsprocessen var att välja ut en lämplig organisation för vår studie (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2011), vilket var socialtjänsten. För att öka sannolikheten för empirisk mättnad valdes två olika enheter inom socialtjänsten, en utredningsenhet för ungdomar och en förebyggande och stödjande enhet för våld i nära relation. Dessa två enheter har en direkt klientkontakt med kvinnor som utsätts för HRV. Andra steget i urvalsprocessen är val av intervjupersoner
(Eriksson-Zetterquist & Arhne, 2011). Urvalet ska överensstämma med undersökningens ändamål (Torst, 2010), vilket togs i beaktning vid val av intervjupersoner. Socialsekreterare på
utredningsenheten arbetar med att utreda, bedöma och besluta om behov av insatser föreligger för att främja klientens livssituation. De arbetar även med att följa upp insatser för
ungdomarna och familjer. Den förebyggande enheten erbjuder olika typer av stöd för personer som utsätter eller blir utsatta för något typ av våld i nära relation, i denna undersökning
fokuserade intervjuerna specifikt på HRV.
För att nå fram till socialsekreterarna valde vi att ringa in till den valda kommunens växel där vi efterfrågade e-postadressen till teamledare på vardera enheten. Vi kontaktade teamledare via e-post där vi presenterade oss själva med bifogat informationsbrev vi avslutade mejlet med att efterfråga e-postadresser till alla socialsekreterare på enheten som arbetar med HRV. Därefter skickade vi ett mejl till alla som stod med på listan där vi även här presenterade oss själva med bifogat informationsbrev. Varefter tre stycken på utredningsenheten och tre stycken på den förebyggande enheten var intresserade av att medverka i vår undersökning. Informationsbrevet innehöll ett förtydligande gällande studiens syfte, frågeställningar och metodval. Det framgick även varför vi anser att just de är intressanta för vår studie och deras rättighet att avsluta medverkan när de vill. Vi förklarade att på grund av pågående pandemi kommer intervjuerna genomföras digitalt, via telefon, Skype eller Zoom. Se bilaga 1. Socialsekreterare som var intresserade av att delta i studien gav oss återkoppling via mejl. Därefter bestämdes intervjutider samt hur genomförandet ska ske. På grund av ett avhopp från den förebyggande enheten medverkade sammanlagt fem kvinnliga socialsekreterare med en socionomexamen mellan åldrarna 26–40 i vår undersökning.
6.3 Datainsamlingsmetod
Då föreliggande studie har syftat till att undersöka intervjupersonernas erfarenheter av och kunskaper om hedersproblematik valdes en kvalitativ intervjustudie som
datainsamlingsmetod. Detta skapar en ökad möjlighet till att kunna belysa olika nyanser, normer och värderingar i studiens undersökning (Ahrne & Svensson, 2011). Vid
genomförandet av datainsamlingen valde vi att använda oss av semistrukturerade intervjuer vilket innebär att intervjuerna sker med utgångspunkt från en intervjuguide med olika teman som genererats utifrån studiens frågeställningar (Kvale & Brinkmann, 2014). Med
utgångspunkt i studiens ändamål och problemformulering skapades utformningen av intervjuguiden (Dalen, 2015). Första steget i skapandet av intervjuguiden var att formulera väsentliga frågor i förhållande till studiens frågeställningar varpå en granskning gjordes kring de frågor som ansågs lämpligast för studiens ändamål. Nästkommande steg var att formulera övergripande teman som anses centrala för studien. Intervjuguiden mynnade ut i tre
övergripande teman följt av en avslutningsdel. Se bilaga 2. Detta möjliggör för oss att kunna ställa styrda frågor för att det empiriska materialet i största möjliga mån ska kunna förhålla sig till studiens frågeställning och syfte (Kvale & Brinkmann, 2014). Genom att använda oss av en semistrukturerad intervju bidrar det till att kunna ställa följdfrågor för fördjupad förståelse av intervjupersonernas upplevelse och uppfattning (Bryman, 2018). Innan genomförandet av intervjuerna valde vi att genomföra en testintervju för att synliggöra eventuella ändringar. Genomförandet av testintervju hjälpte oss även att bekanta oss i användning av diktafonen (Dalen, 2015).
Genomförandet av intervjuerna tog ca 40–60 minuter vilket motsvarar en normal tidsram (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2011). Tidsramen tydliggjordes i informationsbrevet och det förklarades även att tiden kan komma att överskridas med deras godkännande.
Telefonintervjuer är lämpligast vid undersökningar som exempelvis behandlar frågor gällande hur en arbetsplats hanterar vissa ärenden och frågor (Eriksson- Zetterquist & Ahrne, 2011) därför beslöt vi oss för att genomföra fem telefonintervjuer med samtliga intervjupersoner. Att genomföra telefonintervju krävde större förberedelse av oss för att intervjun ska
genomföras smidigt och för att intervjun inte ska vara alldeles för formell, småpratade vi med intervjupersonerna innan vi påbörjade intervjun (Eriksson-Zetterquist & Arhne, 2011; Kvale & Brinkmann, 2014). Småpratet innan intervjun skapade ett mer avslappnat telefonmöte med en godare stämning (Kvale och Brinkmann, 2014). Eftersom vi skulle genomföra
telefonintervjuer valde vi att dela upp intervjuerna sinsemellan. Med samtycke från
intressenterna spelades intervjuerna in med hjälp av diktafoner, vilket möjliggjorde för en full koncentration på intervjupersonernas svar. Det fördes stödanteckningar under intervjuns gång för säkerhets skull om tekniska problem skulle uppstå (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2011). 6.4 Transkribering
Transkriberingarna gjordes av den som genomfört intervjun. Uppdelningen av intervjuerna resulterade även i uppdelning av transkriberingar. Detta för att intervjuaren känner igen sin egen intervju och har även nedskrivna stödanteckningar som kan komma till hjälp. Då vi valde att transkribera vår egen genomförda intervju blev det en fördel i tolkningen av det empiriska materialet, då tolkningsprocessen började redan där (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2011). Vi valde att transkribera allt som sades i intervjuerna för att få en detaljerad utskrift. När vi transkriberat klart läste vi igenom varandras intervjuer för att bekanta oss i samtliga intervjuer. Vi gick igenom samtliga utskrifter tillsammans.
6.5 Analysmetod
Med hjälp av en tematisk analysmetod analyserade vi det empiriska material vilket innebar att vi belyst olika teman som förekommit under intervjun som anses vara av relevans för studiens syfte och frågeställning (Bryman, 2011). Med hjälp av intervjuguiden utformade vi teman som berörde intervjupersonernas förhållningssätt, kunskap och uppfattning. Vidare använde vi våra teoretiska begrepp handlingsutrymme och makt för att härleda våra övergripande teman samt underrubriker för vår studies syfte. Den tematiska analysmetoden bidrar till en tydlig strukturerad överblick av ändamålet därmed en ökad möjlighet för oss att belysa relevanta teman som ämnar att kunna besvara vårt syfte och frågeställning. Det är av stor vikt att vi är bekanta med det empiriska materialet, därför läste vi noga igenom transkriberingen upprepade gånger (Bryman, 2011). Nästa steg inom den tematiska analysmetoden innebar att koda det empiriska materialet där vi vid första kodningen sökte efter nyckelord som kan framkalla liknelser av empirin med hjälp av våra teoretiska begrepp. Vi analyserade kodningen genom att färgmarkera de nyckelord vi uppmärksammat i olika färger, för att skapa ett tydligt mönster för vad som framkommit i intervjuerna. I nästa steg utformade vi centrala teman utifrån den färgmarkerade kodningen vi genomfört. Dessa teman skapade vi med utgångspunkt i studiens frågeställningar och tillämpandet av våra teoretiska begrepp. Vidare gjorde vi en granskning av hur relevanta våra utformade teman var för studiens empiriska material (Braun & Clarke, 2006). Vid denna granskning valde vi att ta bort samt lägga till vissa underteman. Vi granskade våra utvalda teman och underteman för ytterligare korrigering innan vi valde ut rubriker.
6.5.1. Tabell. Redovisning av teman/underteman i vår studie.
Huvudtema 1 Huvudtema 2 Huvudtema 3 Huvudtema 4 Intervjupersonernas Uppfattning av HRV Verksamheternas stöd och insatser Skillnader mellan HRV och annan typ av våld Utmaningar och begränsningar i arbetet Undertema Undertema Insatser inom verksamheterna Otillräcklig kunskap Samverkan med andra myndigheter Kulturkrockar Individens utsatthet 6.6 Litteratursökning
För framtagningen av forskningsöversikten genomförde vi ett flertal sökningar på Örebro universitets egen databas samt databaserna ASSIA och Social Services Abstract. Vi gjorde ett systematiskt översiktsarbete där enstaka sökord användes för att få fram relevanta artiklar för studien. Ord som användes vid sökningen av artiklar var: Honor Based Violence, Honor Related Violence och Honor Violence. Avgränsning vid sökning av relevanta artiklar gjordes genom att endast använda oss av artiklar som var vetenskapligt granskade. För ytterligare forskningsmaterial använde vi oss av en kedjesökning där vi såg över referenslistan på de vetenskapliga artiklarna och använde oss av andra relevanta vetenskapliga artiklar. I denna
översikt har vi använt oss av nationell och internationell forskning på engelska för ett övergripande perspektiv på hedersproblematiken.
6.7 Forskningsetiska överväganden
I föreliggande studie har forskningsetiska överväganden gjorts och krav för god
forskningsetik har iakttagits. Det har reflekterats över eventuella etiska dilemman som kan uppstå och hur de ska behandlas. Vi tog hänsyn till faktumet att uppsatsen behandlar ett känsligt ämne och frågor som kan påverka intervjupersonerna och dess läsare. Ett dilemma kan tänkas vara att intervjupersonerna vid publiceringen av uppsatsen känner att författarna har misstolkat- och uppfattat deras utsagor och att de inte blivit korrekt förstådda. Ett annat dilemma kan tänkas vara att läsare uppfattar att uppsatsen förminskar HRV och alla dess konsekvenser på något sätt eftersom det exempelvis under resultatavsnittet uttrycks att HRV inte alltid behöver innebära katastrof. Människor som lever eller har levt i en hederskultur kan uppfatta det på olika sätt och när de läser att någon beskriver deras vardag som något mindre än en katastrof medan de känner annorlunda kan det tänkas uppdaga olika reaktioner hos dem. Det kan även tänkas att självkritiska tankar uppstår hos intervjupersonerna efter intervjun och studien som känslan av att kanske inte göra tillräckligt eller att de representerar ett helt område själva. Dessa dilemman tas i beaktande i författandet av uppsatsen genom att tillämpa ett etiskt perspektiv till största möjliga mån. Kvale och Brinkmann (2014) förklarar att det är av stor vikt att överväga det vetenskapliga samt etiska intresset. För att kunna öka studiens trovärdighet och värna målgruppen hade vi kontinuerliga reflektioner gällande studiens nytta samt skada. Då studien belyser eventuella kunskapsluckor och utmaningar för att i sin tur utveckla området anser vi att den kan bidra till mer nytta än skada.
Vid genomförandet av en studie har forskaren en skyldighet att utföra etiska överväganden och följa de fyra etiska kraven som innefattar informationskravet, samtyckeskravet,
konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet innebär att forskaren måste informera intervjupersonerna kring deras roll i studien och vilka villkor som gäller i
genomförandet av den. Forskaren ska även tydliggöra för intervjupersonerna att de har rätt att avsluta sin medverkan när som helst utan förklaring (Vetenskapsrådet, 2002).
Samtyckeskravet handlar om att intervjupersonerna måste samtycka till att medverka i studien och det tredje kravet, konfidentialitetskravet står för att alla uppgifter om intervjupersonerna som medverkar i studien ska anonymiseras. Intervjupersonernas personuppgifter ska förvaras på ett säkert ställe som endast forskaren har tillgång till. Det sistnämnda etiska kravet är nyttjandekravet och innebär att informationen som framkommit av intervjupersonerna endast ska användas till studiens syfte (Vetenskapsrådet, 2002). Informationskravet och
samtyckeskravet i denna studie uppfylldes i samband med att forskningsdeltagarna mottog ett informerat samtycke som förklarade att den insamlade informationen enbart kommer att användas i forskningsändamål och att alla uppgifter raderas efter att studien är avslutad. Även annan nödvändig information presenterades i informationsbrevet samt en samtyckesblankett som ifylldes av deltagarna.
Bryman (2018) beskriver vissa etiska etiska dilemman som är utom forskarens kontroll och dessa punkter var väsentliga för oss att inkludera i vårt informationsbrev. Det går inte att garantera eller utlova anonymitet eller konfidentialitet eftersom det i värsta fall kan ske stöld av konfidentiella dokument men i allra största möjliga mån ska anoymiteten beaktas.
Forskningsdeltagarna i vår studie avidentifieras genom att deras uppgifter inte skrivs ut och inte heller vilken kommun de arbetar i för att minska risken att informationen som
framkommit i intervjuerna, direkt eller indirekt ska kunna härleda till aktuella
kvalitativa intervjuer och hänsyn måste tas till att frågeställningar som behandlar ett känsligt ämne kan komma att påverka datainsamlingsmetoden.
6.8 Studiens tillförlitlighet och äkthet
För att bedöma kvaliteten på kvalitativ forskning mäts studiens tillförlitlighet och äkthet. Tillförlitligheten omfattas av trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och comfirmability “att
kunna bekräfta studiens resultat” (Bryman, 2011). För att studien ska kunna vara överförbar
har studiens resultat skrivits i detalj. Utifrån vår studies syfte har vi inga anspråk på att kunna generalisera vårt resultat till en större population. Vi har beskrivit forskningsprocessen och alla faser i detalj för att kunna öka studien pålitlighet. Vi har använt citat från intervjuerna för att öka pålitligheten, trovärdigheten och överförbarheten. För att öka möjligheten att kunna styrka och konfirmera studiens resultat har vi beaktat en medvetenhet om hur våra egna åsikter och personliga värderingar kan påverka studien. Studien genomfördes på två olika verksamheter där intervjupersonerna är i olika åldrar, besitter olika yrkeskompetenser med varierande arbetsuppgifter, vilket även bidrar till ökad möjlighet att resultatet blir överförbart till övriga verksamheter (Svensson och Ahrne, 2015).
Äkthet i en kvalitativ studie handlar bland annat om att ge en rättvis bild av
intervjupersonernas uppfattning av det studerade fenomenet och öka deras förståelse för det (Bryman, 2011). Förhoppningsvis ska studien öka läsarens förståelse för de utmaningar som socialsekreterare möter i sitt arbete med HRV, även att de förslag som vi ger till framtida forskning ska bidra till ett utvecklat arbete i samhället vad gäller hederskultur och människors uppfattning av det. Studien belyser att socialsekreterarnas utrymme att handla kan variera beroende på vilken verksamhet de arbetar på och vad det kan innebära samt bidra till förståelsen av att ett komplext fenomen kräver anpassade och nyanserade insatser. 6.9 Metoddiskussion
Ämnet vi belyser i denna studie kan av många upplevas som känsligt dock anser vi att det är av stor vikt att undersöka socialsekreterares uppfattning om HRV, för en utvecklad kunskap och fördjupad förståelse om fenomenet. Med utgångspunkt i studiens syfte valde vi att tillämpa en kvalitativ metod utifrån ett tvåstegsurval. Ett urvalskriterium som ansågs vara av relevans var att intervjupersonerna har en socionomexamen samt en erfarenhet av att arbeta med hedersrelaterat våld och förtryck. Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2011) menar att för att kunna säkerställa för ett relativt oberoende empiriskt material av intervjupersonernas egen tolkning, krävs ca. sex intervjupersoner. Antalet intervjupersoner i vår undersökning var sex personer, dock avbokades en intervju under kort varsel vilket resulterade i fem genomförda intervjuer. Detta kan ses som begränsning i studien. Vidare menar Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2011) att empirisk mättnad kan uppnås om materialet överensstämmer i flertalet intervjuer och samstämmiga svarsmönster. Vi anser därför att studiens empiriska data uppnår en tillräcklig empirisk mättnad då intervjupersonernas utsagor återspeglade och
överensstämde med varandra. Under urvalsprocessen valde vi även att ta hjälp från
teamledare på verksamheterna vilket enligt Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2011) innebär en risk för en bristande äkthet i studien, då ledningen endast väljer ut individer som de vet säkerligen kommer ge en positiv beskrivning av verksamheten. Däremot är ledningen nödvändig då de kan hänvisa till yrkesverksamma som arbetar med det som ska undersökas. För att minska risken för att ledningen ska välja ut deltagare utifrån eget intresse kan
forskaren efterfråga en lista på de anställda och deras arbetsuppgifter, därefter kan forskaren göra ett slumpmässigt urval (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2011). Utifrån detta valde vi därmed att ta hjälp av teamledare för att nå fram till yrkesverksamma som arbetar med någon form av hedersproblematik.
En annan valmöjlighet som datainsamlingsmetod för denna studie hade kunnat vara fokusgruppsintervjuer. Detta innebär enligt Bryman (2011) att forskaren intervjuar de yrkesverksamma tillsammans som en grupp. I detta sammanhang ser forskaren till gruppens tankar, åsikter och upplevelse vad gäller fenomenet. Denna metod övervägdes, dock ansågs den inte tillräckligt passande för denna typ av forskning eftersom studiens ämne kan av många uppfattas som känsligt. Fokusgrupper innebär även en risk för att alla intervjupersoner inte kommer till tals och inte har modet att uttrycka sig på samma sätt som de skulle i enskilda intervjuer. På grund av pågående pandemi och studiens syfte ansågs den
datainsamlingsmetoden inte av relevans. Då studien avser att mäta intervjupersonernas egen erfarenhet, upplevelse och tankar uteslöt vi fokusgruppsintervjuer som datainsamlingsmetod för denna studie. Vi var därmed tvungna att överväga andra tillvägagångssätt för att
genomföra intervjuerna än de vi tänkt till en början. Genomförandet av telefonintervjuer påverkade interaktionen mellan oss som intervjuare och intervjupersonerna. Då vi inte genomförde fysiska intervjuer hindrade vår möjlighet att kunna observera intervjupersonens reaktioner samt icke-verbala språk såsom ansiktsuttryck och kroppsspråk. Med hänsyn till pågående pandemi och med utgångspunkt i studiens ändamål anser vi att våra metodologiska tillvägagångssätt var mest lämpliga för vår studie.
7. Resultatredovisning och Analys
I följande kapitel kommer den insamlade empirin att presenteras och analyseras med hjälp av våra teoretiska begrepp, det kommer även att redogöras för hur våra empiriska data förhåller sig till tidigare forskning. Det empiriska materialet har kategoriserats in i fyra övergripande teman, med respektive underrubriker. De övergripande teman lyder:Intervjupersonernas
uppfattning av HRV, Verksamheternas stöd och insatser, Begränsningar i arbetet och skillnader mellan HRV och annan typ av våld.
7.1 Intervjupersonernas uppfattningar om HRV
Nedan presenteras empirin från intervjupersonerna vilket omfattar hur de uppfattar HRV. De socialsekreterare som intervjuades delade en snarlik uppfattning om HRV. De beskrev HRV som våld med fokus på hedern, kontrollering av kvinnans sexualitet för att familjens anseende och heder inte ska påverkas samt som ett våld vilket uppstår från kulturen. Med det
sistnämnda menas hur kulturella normer begränsar den utsattas valmöjligheter eller sätter ramar för hur den som blir utsatt ska agera och bete sig. En aspekt av HRV belystes som de konsekvenser som följer av att den utsatte inte håller sig inom satta ramar. Samtliga
intervjupersoner beskrev att de har en övergripande uppfattning av HRV men att det krävs av dem att ha en förståelse för komplexiteten i fenomenet för att utveckla sin kompetens och sitt arbete kring det. Den befintliga uppfattningen och beskrivningen av fenomenet anses inte tillräcklig eftersom hederskultur inte bara är det ena eller det andra. Hedersproblematik som ämne ansågs vara omfattande och svårt men det finns en fascination av de flesta
socialsekreterare kring dess olika mekanismer och det gäller att förstå att olika
familjekonstellationer fungerar olika och att HRV kan se ut på olika sätt. I nedanstående citat beskriver intervjupersonen sin upplevelse av HRV är:
Det är väldigt stort… även om det precis som partnervåld handlar just om våld i grund och botten handlar hedersrelaterat våld om andra mekanismer. Det är fler personer som gemensamt utövar våldet, fler förövare och det behöver inte vara en nuvarande eller tidigare partner. (…) Det kan handla om att en kvinna handlar på ett sätt som går emot familjens normer eller regler och blir en anledning till våldet. Det kan även handla om att familjen anser att flickan umgås med fel personer, har för lite kläder på sig eller har ”fel” sexuell läggning. Detta behöver inte heller alltid vara bekräftat utan det kan räcka med misstankar eller rykten för att flickan ska bli utsatt för våld. (Intervjuperson 2)
Det uttrycktes att det går att ana vad som kan hända en kvinna i hedersproblematik men det går aldrig att veta, därför är det viktigt att ha en öppen dialog, klient och socialsekreterare emellan. Några viktiga egenskaper som är fördelaktigt att ha med sig i klientarbetet kring HRV är att vara personlig men inte privat, vara lyhörd och lyssna på klienten och försöka bilda en helhetsbild. I nedanstående citat betonas viktiga egenskaper att ha med sig i klientarbetet:
Nu pratar jag generellt men jag försöker vara väldigt personlig men inte privat, för mig är det viktigt att man har en relation och att kvinnan känner ett förtroende för mig. Vi kommer ingenstans om hon tvivlar på mig, min kunskap och min förmåga att hjälpa henne. (…) Det är svårt att jobba när man inte har all information därför är det viktigt att hon vågar öppna sig. Det är även viktigt att inte påskynda processen. (Intervjuperson 2)
En av socialsekreterarna betonade även vikten av att inte låta en maktskillnad vara uppenbar i mötet mellan dem och klienter och att kunna bekräfta exempelvis föräldrar i det de känner. En
