J U R I D I C U M
Kvinnor som utsätts för våld i nära relationer
Ett straffrättsligt perspektiv på det psykiska våldet
Johanna Östmark Gunne
HT 2018JU101A Examensarbete inom juristprogrammet, avancerad nivå, 30 högskolepoäng Examinator: Erika Lunell
Sammanfattning
Det är ett samhällsproblem att kvinnor utsätts för våld i nära relationer, vilket uppmärksamma-des av den svenska lagstiftaren på 90-talet.1 Den straffrättsliga bestämmelse som idag tar sikte på våld i nära relationer är bestämmelsen grov kvinnofridskränkning 4 kap. 4a § Brottsbalken (1962:700) (BrB). Bestämmelsen grov kvinnofridskränkning tar främst sikte på fysiskt och sex-uellt våld mot kvinnor i våldsutsatta, nära relationer. Det finns dock statistik som visar att det främsta våldet för dessa kvinnor är det psykiska våldet.2 Det har emellertid visats att det är svårt att straffrättsligt beakta det psykiska våldet bland annat på grund av bevissvårigheter eftersom det psykiska våldet kan vara abstrakt. Det kan även vara svårt att straffrättsligt beakta det psy-kiska våldet på grund av att en handling som i en viss kontext utgör psykiskt våld även kan utgöra en kärlekshandling i en annan kontext.
Psykisk misshandel är inte ett brott i sig, utan kan ingå under rekvisitet sjukdom i misshandels-bestämmelsen 3 kap. 5 § BrB. När det gäller brottet grov kvinnofridskränkning kan det psykiska våldet i viss utsträckning beaktas inom ramen för rekvisitet att gärningen ska varit ägnad att allvarliga skada personens självkänsla. Efter analys av ett flertal rättsfall kan dock konstateras att vad domstolen särskilt beaktar är huruvida, eller om, den målsägande kvinnan varit under-lägsen gärningsmannen, gjort motstånd eller på annat sätt varit utlämnad till gärningsmannen. Om kvinnan varit underlägsen, inte gjort motstånd eller på annat sätt varit utlämnad till gär-ningsmannen tenderar domstolen att bedöma att det psykiska våldet varit ägnat att allvarligt skada kvinnans självkänsla. I de fall där kvinnan tvärtom faktiskt har gjort motstånd eller inte varit utlämnad till gärningsmannen har domstolen istället bedömt att rekvisitet varit ägnat att allvarligt skada kvinnans självkänsla, inte varit uppfyllt.
Det har visat sig vara svårt att beakta det psykiska våldet inom ramen för bestämmelsen grov kvinnofridskränkning, men inte omöjligt. Det är inte heller omöjligt att beakta det psykiska våldet utöver bestämmelsen om grov kvinnofridskränkning även om det föreligger vissa svå-righeter. Det skulle bland annat vara möjligt att eventuellt utvidga definitionen av rekvisitet sjukdom i misshandelsbestämmelsen i 3 kap. 5 § BrB. En annan lösning skulle kunna vara att införa en ny bestämmelse om psykisk kvinnofridskränkning där det skulle vara möjligt att be-akta den målsägande kvinnans hela situation i större utsträckning än vad dagens bestämmelse ger utrymme till, kunna beakta gärningsmannens subjektiva inställning till det psykiska våldet och slutligen ta hänsyn till våldets särskilda kontext. Det finns straffrättsliga principer som måste beaktas vid en eventuell utvidgning av bestämmelsen misshandel 3 kap. 5 § BrB eller vid införandet av en ny bestämmelse om psykisk kvinnofridskränkning som exempelvis lega-litetsprincipen, konformitetsprincipen, likhetsprincipen och att det ska föreligga förutsebarhet.
1 SOU 1995:60 Kvinnofrid.
2 Brottsförebyggande rådet, Våld i nära relationer, (https://www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brotts-typer/vald-i-nara-relationer.html), publicerad 2018-11-14, hämtad 2018–12–16.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 3
1.1. Kvinnor som utsätts för våld i nära relationer ... 3
1.2. Syfte, frågeställningar och avgränsningar ... 4
1.3. Metod och material ... 4
1.4. Disposition ... 6 2. Våld i nära relationer ... 7 2.1. Definition ... 7 2.2. Normaliseringsprocessen ... 8 2.2.1. Normalisering ... 9 2.2.2. Uppbrottsprocessen ... 10 2.2.3. Förståelse ... 11
2.2.4. Straffrättsliga svårigheter kopplade till normaliseringsprocessen ... 11
3. Grov kvinnofridskränkning ... 12
3.1. Brottsbeskrivning ... 12
3.1.1. Flera brottsliga gärningar och upprepad kränkning ... 13
3.1.2. Närstående ... 14
3.1.3. Ägnad att allvarligt skada självkänslan ... 14
4. Psykiskt våld och gällande rätt ... 15
4.1. Psykiskt våld ... 15
4.1.1. Beskrivningar av det psykiska våldet ... 17
4.1.2. Psykiskt våld som misshandel ... 17
4.1.3. Skillnaden på den samhälleliga och juridiska definitionen av psykiskt våld ... 19
4.2. Skillnaden mellan psykiskt våld och en kärlekshandling ... 20
4.3. Rättspraxis – grov kvinnofridskränkning ... 22
4.3.1. Upprepad kränkning ... 23
4.3.2. Ägnat att allvarligt skada självkänslan ... 25
4.3.3. Psykisk påverkan på familjen ... 27
4.3.4. Sammanfattande kommentar ... 27
4.4. Straffrättsligt beakta psykiskt våld inom ramen för bestämmelsen grov kvinnofridskränkning ... 28
4.4.1. Kvinnans ”hela situation” ... 28
4.4.2. Det ideala brottsoffret ... 29
5. Straffrättsligt beakta psykiskt våld utöver bestämmelsen grov kvinnofridskränkning ... 30
5.1. Brottsbegreppet ... 30
5.1.1. Kontrollerad handling och psykiskt våld ... 31
5.1.2. Brottsbeskrivningsenlighet och uppsåt ... 31
5.2. Kriminalisering ... 32
5.2.1. Kriminaliseringsprinciper ... 33
5.3. Möjligheten att kriminalisera psykiskt våld ... 35
5.3.1. Psykiskt våld inom ramen för misshandel ... 36
5.3.2. Psykiskt våld och annat kränkande beteende ... 37
5.3.3. En utvidgning av begreppet misshandel och sjukdom ... 38
5.3.4. Psykisk kvinnofridskränkning som ny bestämmelse ... 38
6. Slutsatser ... 42
1. Inledning
1.1. Kvinnor som utsätts för våld i nära relationer
År 2017 anmäldes omkring 12 000 misshandelsbrott i Sverige där gärningspersonen var i nära relation med brottsoffret.3 Under åren 2016 – 2017 blev totalt 18 kvinnor mördade av en när-stående, manlig partner.4
Våld i nära relationer är, och har länge varit, ett samhällsproblem, vilket uppmärksammades av den svenska lagstiftaren under 90-talet. Våldet i nära relationer drabbar främst kvinnor.5 Gär-ningspersonerna som är överrepresenterade är närstående män till kvinnorna.6 Regeringen be-slutade år 1993 att Socialdepartementet skulle tillkalla en kommission med uppdrag att göra en översyn av frågor som rör våld mot kvinnor utifrån ett kvinnoperspektiv. Kommissionen, som antog namnet ”Kvinnovåldskommissionen”, skulle därefter föreslå åtgärder för att motverka sådant våld.7 Utredningen ledde bland annat fram till att ett nytt brott infördes i brottsbalken, grov kvinnofridskränkning, 4 kap. 4a § st. 2 BrB. Det primära syftet med bestämmelsen grov kvinnofridskränkning var, och är, att skydda kvinnor som lever eller har levt i våldsutsatta nära relationer med män.8
Kvinnor som utsätts för våld i nära relationer hamnar ofta i något som kallas för en ”normali-seringsprocess”. Normaliseringsprocessen innebär att kvinnan försöker anpassa sig efter man-nens försök att kontrollera henne. Manman-nens syfte med normaliseringsprocessen är att manipu-lera kvinnan och därmed försöka utplåna hennes självkänsla.9 Det psykiska våldet är oftast den
främsta orsaken till att normaliseringsprocessen påverkar kvinnan och till att kvinnan gång på gång går tillbaka till mannen trots våld och hot eller till att kvinnan inte är villig att medverka i en polisutredning mot mannen.10 Detta betonar vikten av ett straffrättsligt skydd för det psy-kiska våld som kvinnor i våldsutsatta, nära relationer utsätts för.
Forskning visar att det psykiska våldet är en stor del av det som karaktäriserar den utsatta kvin-nans situation i en våldsutsatt, nära relation och våldet består således inte ”enbart” av enskilda fysiska övergrepp.11 Den straffrättsliga bestämmelsen grov kvinnofridskränkning tar dock främst sikte på det fysiska våldet. En fråga är därför hur kvinnor som lever eller har levt i våldsutsatta, nära relationer ska få ett straffrättsligt skydd för det ständigt pågående psykiska våldet.
3 Brottsförebyggande rådet, Våld i nära relationer,
(https://www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/vald-i-nara-relationer.html), publicerad 2018-11-14, hämtad 2018–12–16.
4 Socialstyrelsens publikation, Dödsfallsutredningar 2016–2017, publicerad år 2018, s. 28.
5 World Health Organization (WHO), WHO multi-country study on women’s health and domestic violence against women, publicerad år 2005.
6 Brottsförebyggande rådets rapport 2014:8, Brott i nära relationer, en nationell kartläggning. 7 SOU 1995:60 Kvinnofrid.
8 SOU 1995:60 Kvinnofrid.
9 Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks), Det normala våldet,
(https://www.roks.se/har-finns-kunskap/normaliseringsprocessen), hämtad 2018–12–16.
10 Diesen C. och F. Diesen E., Övergrepp mot kvinnor och barn – den rättsliga hanteringen, Norstedts Juridik,
Visby 2009, s. 282–283.
1.2. Syfte, frågeställningar och avgränsningar
Syftet med uppsatsen är att utreda om, och i så fall hur, det psykiska våldet beaktas inom ramen för brottet grov kvinnofridskränkning. Det främsta syftet med uppsatsen är följaktligen inte att göra en djupgående analys av själva bestämmelsen grov kvinnofridskränkning eftersom en så-dan analys i sig skulle kunna omfatta en självständig uppsats. Bestämmelsen grov kvinno-fridskränkning är dock den bestämmelse som tar sikte på våld mot kvinnor i nära relationer varför bestämmelsen kommer ha en central roll i uppsatsen. Grov kvinnofridskränkning 4 kap. 4a § st. 2 BrB kommer hädanefter benämnas enbart som 4 kap. 4a § BrB eftersom rekvisiten till brottet även framgår av första stycket i bestämmelsen.
Syftet med uppsatsen är dessutom att utreda om det finns någon möjlighet att straffrättsligt, utöver 4 kap. 4a § BrB, på annat sätt beakta psykiskt våld samt hur rättssystemet kan beakta det psykiska våldet med hänsyn till vilka intressen som lagen ska tillgodose.
För att uppnå syftet med uppsatsen ges inledningsvis en beskrivning av hur mäns våld mot kvinnor definieras i forskningen. Det har gjorts ett par avgränsningar. Uppsatsen tar sikte på mäns våld mot kvinnor i nära relationer varför våld i andra relationer, faller utanför arbetet. Uppsatsen avser dessutom enbart att redogöra för hur det psykiska våldet behandlas inom straff-rätten varför övrigt våld som exempelvis sexuellt eller materiellt våld endast kommer tas upp i syfte att ställa i relation till det psykiska våldet. Arbetets fokus är den nationella rätten, varför internationell rätt inte behandlas i uppsatsen. Samtliga avgränsningar har gjorts med hänsyn till uppsatsens syfte.
För att uppfylla syftet med uppsatsen behandlas följande frågeställningar:
• Hur kan det psykiska våldet beaktas inom ramen för brottet grov kvinnofridskränkning? • Finns det möjlighet att straffrättsligt, utöver 4 kap. 4a § BrB, på annat sätt beakta
psy-kiskt våld?
• Hur kan rättssystemet beakta det psykiska våldet med hänsyn till vilka intressen som lagen ska tillgodose?
1.3. Metod och material
Först utreds gällande rätt som därefter analyseras och avslutas med ett resonemang kring vad lagen borde vara. Den metod som har använts för att undersöka gällande rätt är den rättsdog-matiska metoden. Den rättsdogrättsdog-matiska metoden går ut på att tolka och systematisera gällande rätt, de lege lata. Tolka och systematisera gällande rätt innebär först och främst att komma fram till vad gällande rätt faktiskt är. För att komma fram till vad gällande rätt faktiskt är har lagtext, doktrin, rättspraxis samt förarbeten använts. När gällande rätt har klarlagts kan den gällande
rätten tolkas och systematiseras. Här påbörjas ”problemlösningen” och systematiseringen i syfte att fylla ut eventuella luckor i den gällande rätten.12
Den rättsdogmatiska metoden innefattar även en möjlighet att utreda de lege ferenda - vad lagen borde vara. Det finns dock forskare som menar att de lege ferenda resonemanget inte bör be-traktas som vetenskap.13 Ett de lege ferenda resonemang ses av andra forskare som en naturlig del av den rättsdogmatiska metoden.14 Först utreds gällande rätt som därefter analyseras och
avslutas med ett resonemang kring vad lagen borde vara.
För att uppnå syftet med denna uppsats har både de lege lata och de lege ferenda inkluderats i den rättsdogmatiska metoden på följande sätt. Först och främst har de lege lata klarlagts. Den gällande rätten har därefter analyserats genom att reflektera över de tolkningsproblem som re-gleringen ger (eller har gett) upphov till, innebörden av rere-gleringen samt rättsläget för situat-ioner som inte har lagreglerats. Därefter har ett de lege ferenda resonemang förts i uppsatsen. I de lege ferenda resonemanget har följande utretts: relevanta intressen som lagen bör tillgodose och effektivitet, dvs. hur regelsystemet kan uppnå det ändamål som åsyftas och eventuella hot mot rättssäkerheten och hur denna kan tryggas.
I uppsatsens analys har rättsliga principer legat till grund för eventuella slutsatser och konsta-teranden. De rättsliga principerna som har beaktats genomgående är legalitet, rättssäkerhet, för-utsebarhet och likabehandling.
Uppsatsen handlar om kvinnor som utsätts för våld i nära relationer och ett straffrättsligt per-spektiv på det psykiska våldet. För att kunna utreda det straffrättsliga perper-spektivet krävs även en förståelse för hur sådana relationer fungerar och en förståelse för vad dessa kvinnor utsätts för. För att få denna förståelse samt för att få ett annat perspektiv på hur rättens relation till samhället ser ut har den rättssociologiska metoden använts.
Den rättsociologiska metoden används för att kartlägga och förstå rättens roll i samhället. Skill-naden mellan den rättsdogmatiska och den rättssociologiska metoden är att den rättsdogmatiska metoden utgår från att verkligheten överensstämmer med vad rättsreglerna föreskriver eller att rättsreglerna i vart fall borde göra det. Den rättssociologiska metoden, däremot, används för att undersöka hur rätten faktiskt tillämpas oberoende av vad rättskällorna föreskriver.15 Den rätts-sociologiska metoden används därför i denna uppsats för att undersöka hur situationen ser ut i praktiken för kvinnor som lever i nära, våldsutsatta relationer. Därefter kommer utredas hur det
12 Kleinman J., Rättsdogmatisk metod, i Korling F. och Zamboni M., Juridisk metodlära, Studentlitteratur AB,
Lund 2013, s. 29 ff.
13 Jareborg N., Rättsdogmatik som vetenskap, SvJT 2004/1. 14 Jareborg N., Rättsdogmatik som vetenskap, SvJT 2004/1.
15 Hydén H., Rättssociologi: om att undersöka relationen mellan rätt och samhälle, i Korling F. och Zamboni
straffrättsliga skyddet för dessa kvinnor ser ut och på ett kritiskt sätt diskuteras om det straff-rättsliga skyddet för dessa kvinnor är tillfredställande med beaktande av hur verkligheten fak-tiskt ser ut.16
Etiska aspekter har tagits i stort beaktande eftersom det är en straffrättslig uppsats där avgöran-den i brottmål behandlas. Alla personer som finns med i rättsfall som refereras till i uppsatsen har anonymiserats, både gärningsmän och målsäganden. Det finns även grundläggande huma-nitära och etiska principer inom straffrätten som har beaktats. En princip som har beaktats är den så kallade humanitetsprincipen som innebär att samhällets reaktion på förbjudna handlingar måste stå i proportion till de skador som de förbjudna handlingarna har orsakat.17 Tillsammans med humnaitetsprincipen har även den så kallade proportionalitetsprincipen legat till grund för eventuella slutsatser. Humanitet- och proportionalitetsprincipen fokuserar på ”rättvisan” inom straffrätten, vilket kan sägas vara en typ av etisk aspekt.
Grundläggande för uppsatsens metod är även utgångspunkten i den givna rättskällehierarkin. Rättskällor som har använts för att fastställa gällande rätt är således lagstiftning, rättspraxis, förarbeten och doktrin. För en ökad förståelse i ämnet har dock ett antal hovrättsavgöranden använts. Dessa avgöranden har givetvis inte samma rättskällestatus som HD:s avgöranden som är prejudicerande. De hovrättsavgöranden som har använts i uppsatsen har därför beaktats med försiktighet. Urvalet av hovrättsavgöranden har gjorts med beaktande av om eller hur hovrätten har bedömt det psykiska våldet inom eller utanför ramen för bestämmelsen grov kvinno-fridskränkning. Hovrättsavgöranden har således inte använts för att fastställa gällande rätt utan för att illustrera eventuella straffrättsliga brister gällande psykiskt våld och vilka problem som kan uppstå vid bedömningen av psykiskt våld inom ramen för grov kvinnofridskränkning. Vid användande av den rättssociologiska metoden har icke-juridiskt material använts. Detta material har därför inte beaktats vid eventuella juridiska slutsatser. Materialet som har inhäm-tats vid användande av den rättssociologiska metoden har varit ett nödvändigt komplement till de klassiska rättskällorna för att uppnå syftet med uppsatsen.
1.4. Disposition
Uppsatsen inleds med grundläggande kapitel som lägger grunden och ger förståelse för kom-mande kapitel och avsnitt.
Kapitel ett innehåller en inledning som ger en bakgrund till ämnet och därefter presenteras syf-tet med uppsatsen. Därefter ges en överblick av den metod och det material som har använts för att uppnå syftet med uppsatsen. Kapitel ett ger därmed en överblick av vad uppsatsen kom-mer behandla.
16 Hydén H., Rättssociologi: om att undersöka relationen mellan rätt och samhälle, i Korling F. och Zamboni
M., Juridisk metodlära, Studentlitteratur AB, Lund 2013, s. 209.
Kapitel två är tänkt att ge en grundläggande förståelse för hur våld i nära relationer fungerar och hur våldet, särskilt det psykiska våldet, tar sig uttryck. Utöver förklaringen av hur våldet tar sig uttryck förklaras även normaliseringsprocessen. Normaliseringsprocessen är en viktig förklaringsmodell till våldet och förklaring av normaliseringsprocessen behövs för att få en förståelse för hur en våldsutsatt kvinna klarar av att leva med det psykiska våldet. Därefter klargörs skillnaden mellan den juridiska och den ”samhälleliga” definitionen av våld i nära relationer utifrån denna förklaringsmodell.
Kapitel tre behandlar bestämmelsen grov kvinnofridskränkning enligt 4 kap. 4a § BrB. Här har tidigare kapitel beskrivit hur våld i nära relationer fungerar och hur våldet tar sig uttryck, vilket nu kan sättas in i den straffrättsliga kontexten och hänföras till bestämmelsen grov kvinno-fridskränkning. Bestämmelsen 4 kap. 4a § BrB innehåller ett flertal rekvisit som förklaras in-gående för en ökad förståelse av brottet.
I kapitel fyra behandlas den första frågeställningen om hur det psykiska våldet kan beaktas inom ramen för brottet grov kvinnofridskränkning. Kapitel fyra handlar således om det psykiska våldet och gällande rätt. Först och främst ges en definition av vad psykiskt våld är. Därefter påvisas svårigheter med den straffrättsliga bedömningen av det psykiska våldet eftersom en handling som i en kontext utgör psykiskt våld kan utgöra en kärlekshandling i en annan kontext. Det redogörs vidare för rättspraxis på området för att få en inblick i hur domstolen beaktar, eller inte beaktar, det psykiska våldet i rättstillämpningen idag. Slutligen besvaras frågan om det psykiska våldet kan beaktas inom ramen för brottet grov kvinnofridskränkning och om det psy-kiska våldet i sådana fall faktiskt beaktas.
I kapitel fem besvaras den andra och tredje frågeställningen kopplat till syftet, om det är möjligt att straffrättsligt beakta psykiskt våld utöver bestämmelsen grov kvinnofridskränkning samt hur rättssystemet kan beakta det psykiska våldet med hänsyn till vilka intressen som lagen ska till-godose. För att besvara frågorna inleds kapitel fem med en redogörelse av brottsbegreppet och av vad kriminalisering är samt vad syftet med kriminalisering är. Därefter utreds möjligheten att kriminalisera psykiskt våld antingen genom att beakta det psykiska våldet till större del inom ramen för misshandel enligt 3 kap. 5 § BrB eller genom att införa psykisk kvinnofridskränkning som en ny bestämmelse.
Uppsatsen avslutas med kapitel sex som innehåller sammanfattande slutsatser.
2. Våld i nära relationer
2.1. Definition
Socialstyrelsen har delat upp definitionen av ”våld i nära relationer” i fem olika undergrupper; fysiskt, sexuellt och psykiskt våld, social utsatthet samt materiell/ekonomisk utsatthet.18 Soci-alstyrelsen möter dagligen kvinnor som utsätts, eller har utsatts, för våld i nära relationer varför deras definition ger en bild av hur våldet faktiskt ser ut i praktiken. Det fysiska våldet kan vara
18 Socialstyrelsen, Definition av våld och utsatthet i nära relationer,
allt från slag och knuffar till att kvinnan blir dragen i håret. Sexuellt våld kan exempelvis vara våldtäkt eller andra påtvingade sexuella handlingar. Psykiskt våld kan vara olika typer av hot, en ständig rädsla för att bli utsatt för våld eller att mannen kontrollerar kvinnan på diverse sätt. Social utsatthet kan innebära att mannen isolerar kvinnan och gör det omöjligt för henne att träffa vänner, släkt eller att arbeta. Materiell eller ekonomisk utsatthet kan vara att mannen slår sönder kvinnans tillhörigheter eller tvingar kvinnan att skriva på papper som medför ekono-miskt negativa konsekvenser för henne.19
Juridikens straffrättsliga motsvarigheter till Socialstyrelsens definitioner kan sägas vara föl-jande. Fysiskt våld finns reglerat i 3 kap. BrB, exempelvis misshandel enligt 3 kap. 5 § BrB. Sexuellt våld, som våldtäkt eller andra sexuella övergrepp regleras enligt 6 kap. BrB. Det psy-kiska våldet är svårare att placera in i juridiken. En del hot kan falla under bestämmelsen olaga hot enligt 4 kap. 5 § BrB men i övrigt saknas bestämmelser i brottsbalken som omfattar det psykiska våldet, vilket kommer behandlas närmare i uppsatsen. Social utsatthet kan eventuellt falla under bestämmelsen olaga frihetsberövande enligt 4 kap. 2 § BrB beroende på hur frihets-berövandet går till. Materiell eller ekonomisk utsatthet kan motsvaras av bestämmelsen 12 kap. 1 § BrB om skadegörelse eller olaga tvång enligt 4 kap. 4 § BrB.
Ovan nämnda brott kan var för sig och tillsammans utgöra en del av det våld som statens of-fentliga utredning (SOU) 1995:60 Kvinnofrid beskriver som psykisk terror. Den ”övergri-pande” bestämmelsen som avser att skydda kvinnor som utsätts för våld i nära relationer är grov kvinnofridskränkning i 4 kap. 4a § BrB. Det finns ingen specifik, juridisk definition av ”våld i nära relationer” men bestämmelsen grov kvinnofridskränkning utformades för att skydda just kvinnor som utsätts för våld i nära relationer.20 Bestämmelsen grov kvinno-fridskränkning kommer behandlas närmare i avsnitt 3.
2.2. Normaliseringsprocessen
Karaktäristiskt för våldet som kvinnor i nära relationer utsätts för är att det sker inomhus och att kvinnan är bekant med gärningsmannen. Dessa omständigheter gör att det är svårare för utomstående att upptäcka och bevittna våldet. Många av de utsatta kvinnorna har även själva svårt att göra något åt sin situation på grund av att våldet gradvis blir ett normalt inslag i var-dagen.21
Det krävs att ha en förståelse för hur den så kallade normaliseringsprocessen påverkar en vålds-utsatt kvinna för att kunna analysera möjligheter att straffrättsliga beakta det psykiska våldet.
19 Socialstyrelsen, Definition av våld och utsatthet i nära relationer,
(https://www.socialstyrelsen.se/valds-och-brottsrelateradefragor/valdinararelationer/valdsutovare/definition), hämtad 2018–12–16.
20 SOU 1995:60 Kvinnofrid och regeringens proposition 1997/98:55 Kvinnofrid.
Normaliseringsprocessen är en faktor som bidrar till att kvinnorna har svårt att lämna den våld-samma relationen och även en faktor till att detta typ av våld skiljer sig från annat våld.22 Nor-maliseringsprocessen som många våldsutsatta kvinnor genomgår består av tre stadier vilka är normalisering, uppbrott och förståelse, vilka kommer behandlas mer ingående i det följande.23
2.2.1. Normalisering
En nära relation där en kvinna och en man lever tillsammans och där kvinnan utsätts för våld kan börja precis som vilken kärleksrelation som helst. Till en början blir ofta de utsatta kvin-norna chockade av det våld som förekommer och upplever våldet som något oacceptabelt. Med tiden och lite längre in i normaliseringsprocessen börjar dock de utsatta kvinnorna att uppleva våldet som något normalt.24
Normaliseringsprocessen är således en process där våldet från mannens sida trappas upp sam-tidigt som kvinnan stegvis normaliserar våldet. En förklaring till varför våldet blir normaliserat för kvinnan kan bland annat vara att hon helt enkelt använder normaliseringen som en överlev-nadsstrategi. Kvinnan börjar anpassa sig och sitt levnadssätt för att i största möjliga mån und-vika våldet. 25
Kvinnans gränser förflyttas och utplånas, vilket ofta innebär att kvinnan allt eftersom börjar skuldbelägga sig själv. Många kvinnor upplever till slut att de själva är problemet, att de själva är svåra att leva tillsammans med och att mannen bara vill få henne att förstå hur hon ska bli en bättre maka eller en tryggare mamma.26 Det kan börja med att mannen är väldigt kärleksfull för
att sedan övergå till att han börjar påpeka kvinnans utseende. Det kan sedan övergå till att man-nen hämtar upp kvinnan från hennes jobb varje dag till att han börjar kontrollera hennes mobil-telefon och tar kontroll över kvinnans ekonomi. Kontrollen kan därefter gradvis övergå till sex-uellt och fysiskt våld. I takt med att våldet gradvis trappas upp anpassar sig kvinnan efter våldet och eftersom det förekommer perioder utan våld bibehåller kvinnan en förhoppning om att vål-det ska upphöra och stannar därför i relationen.27
Mannen kan ofta få den utsatta kvinnan att tro att hon är psykiskt sjuk, vilket många gånger leder till att hon till slut tror på det. Detta kan i sin tur leda till att kvinnan inte är villig att samarbeta med åklagare och polis i ärenden där mannen är åtalad eftersom kvinnan börjar tvivla på sitt psykiska tillstånd. Kvinnan tar således många gånger på sig skulden, vilket oftast är på grund av det psykiska våldet som mannen utsätter henne för.28
22 Regeringens proposition 2002/03:70 Ytterligare åtgärder för att motverka våld i nära relationer, s. 16. 23 Lundgren E., Våldets normaliseringsprocess och andra våldsförståelser, Roks, 2012, s. 49.
24 Lundgren E., Våldets normaliseringsprocess och andra våldsförståelser, Roks, 2012, s. 49. 25 Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks), Det normala våldet,
(https://www.roks.se/har-finns-kunskap/normaliseringsprocessen), hämtad 2018–12–16.
26 Lundgren E., Våldets normaliseringsprocess och andra våldsförståelser, Roks, 2012, s. 50.
27 Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK), Våldets uttryck och mekanismer, (
http://nck.uu.se/kunskapsban-ken/amnesguider/vald-i-nara-relationer/valdets-uttryck-och-mekanismer/), hämtad 2018–12–16.
28 Diesen C. och Diesen E., Övergrepp mot kvinnor och barn – den rättsliga hanteringen, Norstedts juridik AB,
I regeringens proposition 1997/98:55 Kvinnofrid s. 75 har normaliseringsprocessen beskrivits på följande sätt:
”I början av förhållandet är mannen ofta mycket kärleksfull och uppvaktande. Han har en stark övertalningsförmåga och vill lära känna kvinnan på djupet. Så småningom börjar "uppvakt-ningen" att ta sig onormala proportioner, varvid den första tidens positiva uppmärksamhet mot kvinnan vänds i kontroll av henne. Mannen börjar tala illa om kvinnans släkt och vänner. Han vill inte att hon skall umgås med någon eller att hon ska ha egna fritidsintressen. Han är svart-sjuk. Kvinnan blir på detta sätt alltmer isolerad. Därefter är det inte ovanligt att mannen börjar kritisera henne. Allt hon gör är fel. På detta sätt bryts kvinnan ned psykiskt, och det är ofta i detta skede, när hennes självkänsla är skadad, som det första slaget kommer.
Övergreppen mot kvinnan konstituerar den s.k. normaliseringsprocessen, som är en följd av upprepat våld i förening med isolering samt växling mellan våld och värme. Den nära relat-ionen mellan offer och gärningsman kommer därför att förstärka kvinnans utsatthet. Genom normaliseringsprocessen kommer kvinnan att successivt flytta sina gränser för vad som kan accepteras i ett förhållande. Övergreppen har inte sällan pågått under lång tid innan de kom-mer till myndigheternas kännedom, om kvinnan överhuvudtaget berättar om brotten. Att leva med en man som misshandlar och hotar och att ständigt ha ett latent hot hängande över sig innebär en mycket stor psykisk påfrestning för kvinnan.”
2.2.2. Uppbrottsprocessen
Ytterligare en fas för den utsatta kvinnan, när det gäller att bryta ett destruktivt förhållande, är uppbrottsprocessen. Uppbrottsprocessen anses av några forskare inom sociologi vara en del av det motstånd som kvinnan försöker göra i normaliseringsprocessen och av andra forskare anses uppbrottsprocessen vara helt avskild från normaliseringsprocessen.29 Oavsett om uppbrottspro-cessen är en del av normaliseringsprouppbrottspro-cessen eller inte och oavsett om den utsatta kvinnan gör något slags motstånd eller anpassar sig efter våldet har det ändå visats att båda dessa typer av kvinnor bryts ner psykiskt av uppbrottet.30
Uppbrottsprocessen består av tre aktiva processer: att bryta upp, att bli fri och att förstå.31 Bara det faktum att själva uppbrottsprocessen är så pass omfattande ger en illustration över hur mycket det psykiska våldet har påverkat kvinnan och medfört att hon helt enkelt inte är kapabel till att lämna relationen. Det finns ett flertal faktorer som gör att kvinnor stannar kvar i vålds-utsatta nära relationer. Det kan vara faktorer som att kvinnan har emotionella band till mannen, känner medlidande och tycker synd om mannen, känner skuld för mannens våld mot henne,
29 Holmberg C. och Enander V., Varför går hon? Om misshandlade kvinnors uppbrottsprocesser,
Studentlittera-tur AB, Lund 2010, s. 63.
30 Holmberg C. och Enander V., Varför går hon? Om misshandlade kvinnors uppbrottsprocesser,
Studentlittera-tur AB, Lund 2010, s. 67.
31 Holmberg C. och Enander V., Varför går hon? Om misshandlade kvinnors uppbrottsprocesser,
kvinnan kan ha en vilja att förstå mannen eller att kvinnan tycks uppleva att mannen är beroende av henne.32
2.2.3. Förståelse
Det sista stadiet i normaliseringsprocessen är förståelsestadiet. Kvinnan börjar förstå att hon har befunnit sig i en misshandelsrelation. De män som utövar våld mot närstående kvinnor förminskar ofta sina våldshandlingar varför det är vanligt att misshandlade kvinnor inte förstår att de faktiskt lever eller har levt i en misshandelsrelation. Förståelsestadiet kommer ofta när kvinnan väl lämnat relationen. Det finns ett flertal förklaringar till varför våldsutsatta kvinnor inte förstår att de lever i en misshandelsrelation när de är mitt i relationen. En förklaring är att kvinnan inte upplever att det våld hon utsätts, eller har utsatts, för går att jämföra med massme-dias bild av våldsrelationer. En annan förklaring är att många kvinnor helt enkelt inte vill defi-niera sig som misshandlade kvinnor på grund av att det kan vara smärtsamt att komma till den insikten.33
2.2.4. Straffrättsliga svårigheter kopplade till normaliseringsprocessen
Det är högst relevant inom straffrätten att förstå svårigheten för en våldsutsatt kvinna att lämna en våldsutövande man. Det föreligger betydligt sämre förutsättningar att straffa mannen för de lagbrott som han har begått mot kvinnan om hon inte är beredd att lämna honom.34 Åklagaren har dock absolut åtalsplikt för grov kvinnofridskränkning varför åklagaren är skyldig att väcka åtal om hen bedömer att det finns tillräckliga bevis 20 kap. 3 § och 6 § Rättegångsbalken (1942:740) (RB). När åklagaren ska väcka åtal för grov kvinnofridskränkning kan det emeller-tid uppstå svårigheter i att bevisa brottet utan medverkan från den målsägande kvinnan och kan dessutom minska motivationen hos brottsutredarna att driva ärendet vidare mot kvinnans vilja.35 Rädslan som dessa kvinnor känner är dock befogad. Risken för dödligt våld har visat sig vara som allra störst inom två månader från att kvinnan separerar från mannen och gör en polisanmälan mot honom.36
Sammanfattningsvis präglas normaliseringsprocessen starkt av det psykiska våldet som kvin-nan utsätts för. Normaliseringsprocessen tydliggör dessutom kvinkvin-nans särskilda utsatthet, vilket grundas i att hon är närstående till gärningsmannen. Det kan vidare föreligga problem för åkla-garen att driva ett åtal om grov kvinnofridskränkning där kvinnan, på grund av normaliserings-processen, inte vill delta i rättsprocessen. Om bevisläget avseende psykiskt våld är svårt i fall där kvinnorna faktiskt vill driva ärendet framåt blir det således ännu svårare i fall där kvinnorna inte vill delta.
32 Holmberg C. och Enander V., Varför går hon? Om misshandlade kvinnors uppbrottsprocesser,
Studentlittera-tur AB, Lund 2010, s. 46 ff.
33 Stävenborg A., Samverkan mot våld, Processer i våldet, (
http://www.valdmotnara.se/dusomjobbarmedfra-gan/omvaldinararelationer/valdinararelationer/processerivaldet.4.5c20c2d013b2d5c26a83b9.html), publicerad 2013-01-24, hämtad 2018–12–16.
34 Diesen C. och Diesen E., Övergrepp mot kvinnor och barn – den rättsliga hanteringen, Norstedts juridik AB,
Visby 2009, s. 288.
35 Diesen C. och Diesen E., Övergrepp mot kvinnor och barn – den rättsliga hanteringen, Norstedts juridik AB,
Visby 2009, s. 288.
3. Grov kvinnofridskränkning
3.1. Brottsbeskrivning
Brotten grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning regleras enligt 4 kap. 4 a § BrB och har följande lydelse:
”Den som begår brottsliga gärningar enligt 3, 4, 6 eller 12 kap. eller enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud mot en närstående eller tidigare närstående person, döms, om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla, för grov fridskränkning till fängelse i lägst nio månader och högst sex år.
Har gärningar som anges i första stycket begåtts av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande för-hållanden, ska han i stället dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff. Lag (2013:367).”
För att dömas enligt 4 kap. 4a § BrB ska flera brottsliga gärningar ha begåtts. Det ska vara gärningar som är brottsliga antingen enligt 3 kap. BrB som avser brott mot liv och hälsa som exempelvis misshandel, 4 kap. BrB som avser brott mot frihet och frid såsom ofredande och olaga tvång, 6 kap. BrB som avser sexualbrott eller 12 kap. BrB som avser skadegörelsebrott såsom skadegörelse eller åverkan. Slutligen kan gärningarna också avse brott enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud mot en närstående eller tidigare närstående person. Det finns så-ledes ett begränsat antal gärningar som samlat kan utgöra brottet grov frids- eller kvinno-fridskränkning. Straffbestämmelserna som nämns tar framförallt sikte på den nedbrytande ka-raktären som systematiska kränkningar riktade mot närstående personer ofta har.37
Utgångspunkten i lagstiftningsarbetet till bestämmelsen grov kvinnofridskränkning var att kart-lägga vilket typ av brott som vanligtvis begås i närståenderelationer, men också mekanismerna bakom våldet. Genom lagstiftningsarbetet kunde konstateras att det är viktigt att domstolen beaktar helhetsbilden av kvinnans utsatta situation.38
Bestämmelsen grov kvinnofridskränkning infördes efter Kvinnovåldskommissionens utredning och slutbetänkande Kvinnofrid (SOU 1995:60). Slutbetänkandet fördes sedan vidare i proposit-ion 1997/98:55 som dock kom fram till att begränsa det kriminaliserade området, till skillnad från vad Kvinnovåldskommissionens utredning och slutbetänkande kom fram till. Den nya be-stämmelsen avsåg att täcka brister i den befintliga lagen. En brist ansågs vara problematiken inom det straffrättsliga regelsystemet att tillräckligt beakta det straffvärda i ett upprepat och systematiskt kränkande handlande, som var för sig kan utgöras av ganska bagatellartade gär-ningar. I propositionen anfördes bland annat att det straffrättsliga regelsystemet är byggt på att inriktas på enskilda handlingar som i både tid och rum är avgränsade som ”enskilda” hand-lingar. När sådana handlingar blir ett led i en upprepad kränkning kan lagföringen och domen
37 Zeteo, lagkommentar till bestämmelsen 4 kap. 4a § BrB. 38 SOU 1995:60 Kvinnofrid, s. 49 ff. och s. 303 ff.
över handlandet lätt försumma det samlade beteendets straffvärde varför målet med proposit-ionen var att avhjälpa detta.39
3.1.1. Flera brottsliga gärningar och upprepad kränkning
Det första rekvisitet i bestämmelsen grov kvinnofridskränkning är att det ska vara fråga om ”flera brottsliga gärningar”. Det andra rekvisitet är att var och en av gärningarna ska ha utgjort ett led i en ”upprepad kränkning” av personens integritet. Flera brottsliga gärningar och uppre-pad kränkning är alltså två fristående rekvisit som båda måste vara uppfyllda. Det räcker följakt-ligen inte med en brottslig gärning för att kunna dömas för grov kvinnofridskränkning. Flera gärningar innebär att det måste vara fler än en. Att kränkningen ska vara upprepad innebär att gärningarna (som visserligen endast kan utgöras av de som omfattas av ”flera gärningar”) var och en ska vara ett led i en upprepad kränkning. Det finns även andra omständigheter som har betydelse, som exempelvis tid som förflutit mellan gärningarna och en viss kvalificering av gärningarna - ju allvarligare kränkning desto färre gärningar krävs för att de ska utgöra en upp-repad kränkning.40
Rekvisitet upprepad kränkning behandlades av HD i NJA 1999 s. 102, vilket var det första fallet där HD dömde med stöd av lagrummet 4 kap. 4a § st. 2 BrB. I domen har HD bland annat anfört följande:
”För att ansvar ska kunna ådömas för grov kvinnofridskränkning krävs det att de gärningar för vilka åtal väckts, i den mån de blivit styrkta, varit ett led i en upprepad kränkning av kvin-nans integritet. Dessa gärningar ska därvid ses som en enhet. Av bestämmelsens lydelse följer vidare att det för straffansvar måste finnas ytterligare handling eller handlingar som innefat-tar kränkning. Det kan alltså inte vara tillräckligt enbart med de åtalade gärningarna. Den eller de ytterligare integritetskränkningar som således krävs för bestämmelsens tillämp-ning kan inte bestå i handlingar som i och för sig inte är straffbara, t.ex. nedsättande tal eller nedlåtande beteende. I annat fall skulle sådana åtgärder i själva verket bli straffbara. Sådana ytterligare kränkningar som här avses torde därför inte kunna utgöras av annat än andra gär-ningar som är brottsliga enligt 3, 4 eller 6 kap. BrB. Vad som i praktiken kan bli aktuellt är närmast förut begångna brott, för vilka den tilltalade tidigare fällts till ansvar; härmed jäm-ställs bl.a. fall då åtalsunderlåtelse har skett eller strafföreläggande har godkänts. De tidigare gärningarna ska endast tjäna till att belysa de förhållanden under vilka de i målet åtalade gärningarna ägt rum, och den tilltalade ska alltså inte på nytt dömas för de tidigare prövade gärningarna.”
I NJA 1999 s. 102 konstaterar HD sammanfattningsvis att det enbart är de integritetskränkande handlingar, och därmed endast straffbara handlingar, vilka räknas upp i bestämmelsen, som innefattas i bedömningen av om ansvar för grov kvinnofridskränkning ska kunna ådömas. HD anger tydligt att ledet av handlingar måste vara straffbara handlingar. Innan detta avgörande skulle mannen utöver de åtalade gärningarna även tidigare ha begått liknande gärningar mot
39 Regeringens proposition 1997/98:55 Kvinnofrid, s. 76. 40 Zeteo, lagkommentar till bestämmelsen 4 kap. 4a § BrB.
kvinnan för att gärningar i det aktuella målet skulle kunna bedömas som en upprepad kränkning, vilket förändrades efter NJA 1999 s. 102 enligt den nuvarande lydelsen.
Vad gäller den upprepade kränkningen anför HD vidare att:
”Sådana ytterligare kränkningar som här avses torde därför inte kunna utföras av annat än andra gärningar som är brottsligt enligt 3, 4 eller 6 kap. BrB.”
Begreppet ”torde” är ett relativt vagt uttryck och innebär att utifrån en extensiv tolkning av domslutet i NJA 1999 s. 102 skulle en eventuell utvidgning kunna vara möjlig. Vad detta even-tuellt skulle kunna innebära analyseras senare i uppsatsen.
3.1.2. Närstående
Rekvisitet ”närstående” eller ”tidigare närstående” person betonar syftet med bestämmelsen. Syftet med bestämmelsen är att fånga upp den som är särskilt skyddsvärd samt skydda denne från det våld som denne utsätts för.41 Personerna är närstående om gärningsmannen är en man
och den våldsutsatta är en kvinna som är, eller har varit, gift med gärningsmannen eller om kvinnan bor eller har bott tillsammans med gärningsmannen under äktenskapsliknande förhål-landen. HD har dock i NJA 2004 s. 97 konstaterat att bestämmelsen 4 kap. 4a § st. 2 BrB saknar en definition av närståendebegreppet och att begreppet inte (vid tiden för avgörandet) förekom-mer i brottsbalken i övrigt.
Det faktum att bestämmelsen grov kvinnofridskränkning innehar rekvisitet närstående kan ha betydelse för det psykiska våldet som eventuellt förekommer i dessa typer av relationer. Som nämns i avsnitt 2 finns det svårigheter för våldsutsatta kvinnor att lämna den man som utsätter henne för våld. En av orsakerna till att det är svårt för dessa kvinnor att lämna relationen är just på grund av att mannen som utsätter kvinnan för våld är närstående och att det därmed finns starka emotionella band.42 Det framgår även av proposition 1997/98:55 s. 75 att den nära relat-ion mellan offer och gärningsman förstärker kvinnans utsatthet.
3.1.3. Ägnad att allvarligt skada självkänslan
Det sista rekvisitet i bestämmelsen 4 kap. 4a § BrB är att gärningarna ska ha varit ”ägnade att allvarligt skada personens självkänsla”. Det framgår av proposition 1997/98:55 att vad gäller grov kvinnofridskränkning ska det normalt sett röra sig om relativt allvarliga gärningar, men även gärningar som, var för sig, kan bedömas som relativt lindriga kan grunda ansvar om gär-ningarna har varit ägnade att allvarligt skada kvinnans självkänsla. Det kan exempelvis vara fallet om gärningarna har ingått i ett mönster som sammantaget har lett till att kvinnan har brutits ner.43
41 Andersson M., Grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning, Iustus Förlag AB, Uppsala 2016, s. 120. 42 Holmberg C. och Enander V., Varför går hon? Om misshandlade kvinnors uppbrottsprocesser,
Studentlittera-tur AB, Lund 2010, s. 45.
Som framgår av rekvisitet ska kvinnans självkänsla ha skadats allvarligt. Det föreligger därför ett krav på en viss kvalificering av de brottsliga gärningarna. Att varje gärning ska vara ägnad att allvarligt skada självkänslan innebär att gärningarna typiskt sett ska leda till att självkänslan skadas allvarligt. Det subjektiva är därmed undantaget från bedömningen. Syftet från gärnings-mannens sida eller hur kvinnan själv upplever eller upplevde att självkänslan skadades beaktas således inte i bedömningen.44
Brottet grov kvinnofridskränkning består av så kallade normativa rekvisit varför det är tillräck-ligt att gärningsmannen har uppsåt till de faktiskt omständigheterna.45 Normativa rekvisit refe-rerar inte direkt till sakförhållandena. Ett exempel på ett annat normativt rekvisit återfinns i bestämmelsen förtal 5 kap. 1 § BrB – att utpeka någon som klandervärd i sitt levnadssätt. Vad som inbegrips i ordet ”klandervärd” kan inte fastställas som ett objektivt sakförhållande utan beror snarare på tid, miljö och person.46 Domstolen bedömer därför vad som typiskt sett kan anses vara klandervärt vid förtal på samma sätt som de avgör vad som typiskt sett leder till att självkänslan skadas allvarligt vid grov kvinnofridskränkning.
Det framgår vidare av proposition 1997/98:55 s. 78 att vid bedömningen av om ansvar ska ådömas för grov kvinnofridskränkning ska domstolen ta hänsyn till den kränkta personens hela situation. Vad som inkluderas i bedömningen av den kränka personens hela situation har dock inte klarlagts i varken förarbeten eller praxis.
Huruvida det psykiska våldet eventuellt skulle kunna beaktas inom ramen för rekvisitet ”ägnad att allvarligt skada självkänslan” kommer behandlas närmare vidare i uppsatsen.
4. Psykiskt våld och gällande rätt
4.1. Psykiskt våld
I SOU 1995:60 Kvinnofrid, kom utredningen bland annat fram till att det psykiska våldet som kvinnor i våldsutsatta, nära relationer utsätts för är det värsta i jämförelse med sexuellt, fysiskt och materiellt våld. Utredningen uppmärksammade följande:
”Vår straffrätt fokuserar på enskilda gärningar. Om man inte betraktar gärningarna som ett led i en pågående process föreligger risk att helhetsperspektivet går förlorat. En kvinna som under lång tid har fått utstå övergrepp från en närstående man har inte bara blivit offer för olika gärningar som är kriminaliserade enligt nu gällande bestämmelser. Ofta har kvinnan även blivit utsatt för beteenden som för närvarande inte upptas i något straffbud. Mannen kanske gömmer undan gemensamma tillhörigheter som telefon eller nycklar, förbjuder kvinnan att träffa släktingar och vänner eller talar nedsättande till henne.
44 Regeringens proposition 1997/98:55 Kvinnofrid, s. 133–134.
45Burman M., Straffrätt och mäns våld mot kvinnor- Om straffrättens förmåga att producera jämställdhet,
Iustus förlag, Uppsala 2007, s. 193 ff.
Vi föreslår ett nytt brott i brottsbalken, kvinnofridsbrott. Brottet tar framför allt sikte på̊ våld och andra övergrepp mot kvinnor det kan gälla makar, sambor, mödrar eller döttrar i nära relationer till män. Bestämmelsen tar sikte på̊ vissa beteenden som inte är kriminaliserade, men som på̊ ett effektivt sätt bidrar till att skapa den situation av psykisk terror som detta brott är ett utslag av.”
I utredningen SOU 1995:60 Kvinnofrid tog kommissionen hänsyn till hur livssituationen för våldsutsatta kvinnor i nära relationer faktiskt såg och ser ut. Utifrån hur den faktiska livssituat-ionen såg ut för dessa kvinnor konstaterades i utredningen hur vi straffrättsligt ska kunna skydda dessa kvinnor från våld i nära relationer. Det framgår av utredningen att bestämmelsen grov kvinnofridskränkning ska ta hänsyn till beteenden som inte upptas i något straffbud och att bestämmelsen ska ta sikte på beteenden som inte är kriminaliserade men som på ett effektivt sätt bidrar till psykisk terror för kvinnan som detta brott är ett utslag av. Vad som inte framgår av utredningen är dock hur straffrätten ska ta hänsyn till dessa beteenden.
En slutsats som går att dra av SOU 1995:60 Kvinnofrid är att utredningen ville komma åt det psykiska våldet som inte är kriminaliserat. Vad dagens bestämmelse grov kvinnofridskränkning tar sikte på är dock främst det fysiska våldet och enbart kriminaliserade gärningar men att det psykiska våldet kan vara straffbart under vissa förutsättningar.47 Kommissionens förslag var att det skulle vara tillräckligt att döma för grov kvinnofridskränkning om endast psykisk påverkan hade skett. Det framgår dock inte vilka handlingar, utöver våld och hot, som skulle kunna in-nefattas i bedömningen. I regeringens proposition framfördes därför följande:
”Något klargörande resonemang om vilka handlingar, utöver våld eller hot, som innefattas i bestämmelsen finns inte i förslaget. I den s.k. legalitetsprincipen ingår att det straffbara områ-det skall vara tydligt avgränsat. Straffbuden skall alltså vara så klart formulerade att områ-det i förväg går att avgöra vilka gärningar som är straffbara och vilka som inte är det. Enligt rege-ringens uppfattning finns det en uppenbar risk att en straffbestämmelse som tar sikte på lindri-gare psykisk misshandel skulle bli alltför oprecis och omfatta en alltför oöverskådlig krets av gärningar för att kunna godtas. Legalitetsprincipen talar alltså emot en sådan reglering. Att straffbelägga sådan lindrigare psykisk misshandel har inte heller i tidigare lagstiftningsären-den bedömts vara ändamålsenligt (se prop. 1992/93:141 s. 57 f.). Kommissionens förslag i denna del bör därför enligt regeringens mening inte genomföras.”
Trots att det framgår tydligt av SOU 1995:60 Kvinnofrid att det är den ständigt pågående psy-kiska nedbrytningen av kvinnan som är det värsta för en kvinna som lever i en våldsutsatt, nära relation, kringgår ändå propositionen detta. Det framgår av propositionen att problemet är att vid mindre allvarliga former av psykiskt våld kan vara svårt att bevisa att en medicinskt påvis-bar effekt har ett sådant samband med våldet att det går att döma till ansvar. Trots att problemet med att straffrättsligt döma till ansvar för det psykiska våldet har framförts i propositionen har ändock ingen lösning funnits.
4.1.1. Beskrivningar av det psykiska våldet
Kvinnofridslinjen är en organisation dit kvinnor som utsätts för våld i nära relationer kan vända sig för stöd och råd. Kvinnofridslinjen är från början en organisation som grundades av Nation-ellt centrum för kvinnofrid på uppdrag av regeringen.48 Hur kvinnofridslinjen definierar ”psy-kiskt våld” kan ses som en övergripande definition av hur ”samhället”, eller gemeneman, defi-nierar psykiskt våld. Kvinnofridslinjen beskriver psykiskt våld enligt följande. Du kan bli skrämd, hotat eller förnedrad. Det kan även innebära att du ständigt blir kallad hora, ful, dum i huvudet eller att du blir hindrad att träffa andra människor, din släkt och vänner. Du kan även bli utsatt för hot mot dig, dina barn eller dina husdjur. Du kanske dessutom blir hindrad från att äta, tvätta dig, sova eller åka till sjukhuset.49
Socialstyrelsen har utformat ett slags formulär med totalt 80 olika påståenden som handlar om olika uttryck för psykiskt våld, formuläret kallas för ”FREDA-beskrivningen”.50 FREDA-be-skrivningen används i socialtjänstens arbete mot våld i nära relationer. Nedan följer ett par exempel på vad socialstyrelsen bedömer utgör psykiskt våld. Den personen som har utövat det psykiska våldet har sagt att du är tokig eller dum, kontrollerat eller haft synpunkter på ditt ut-seende (t.ex. kläder, smink), anklagat dig för sina problem, varnat dig för att lämna relationen, hotat dig med blicken eller med gester, krävt att du håller dig hemma, besvärat dig på din ar-betsplats, kontrollerat dina tider och tvingat dig att redogöra för var du hållit hus och kontroll-lerat dina pengar.
4.1.2. Psykiskt våld som misshandel
Juridiskt sett anges att bestämmelsen grov kvinnofridskränkning avser att ta sikte på bland an-nat det psykiska våld som kvinnor i våldsutsatta, nära relationer utsätts för. Det framgår av utredningen till bestämmelsen att grov kvinnofridskränkning tar sikte på vissa beteenden som inte är kriminaliserade, men som på ett effektivt sätt bidrar till att skapa en situation av psykisk terror som förekommer i dessa typer av relationer.51
I utredningen SOU 1995:60 Kvinnofrid framhölls dock att det psykiska våldet under vissa om-ständigheter kan omfattas av sjukdomsbegreppet i misshandelsbestämmelsen 3 kap. 5 § BrB. Bestämmelsen 3 kap. 5 § BrB anger följande:
”Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1998:393).”
48 Regeringens skrivelse 2011/12:3, Jämställdhetspolitikens inriktning 2011–2014 (U2011/3939/JÄM). 49 Kvinnofridslinjen, Psykiskt våld, (
http://kvinnofridslinjen.se/lattlast/det-har-ar-kvinnofridslinjen/det-har-ar-vald-mot-kvinnor/psykiskt-vald/), publicerad 2018-07-04, hämtad 2018–12–16.
50 Socialstyrelsen, FREDA-beskrivning, (https://www.socialstyrelsen.se/publikationer2014/2014-6-15), hämtad
2018–12–16.
Det framgår av lagkommentaren till bestämmelsen 3 kap. 5 § BrB att sjukdomsbegreppet också inbegriper psykisk sjukdom och psykisk invaliditet. Under begreppet sjukdom faller även så-dant psykiskt lidande som medför en medicinskt påvisbar effekt som exempelvis psykisk chock. Det är i huvudsak tre rekvisit som måste vara uppfyllda för att misshandel ska ha begåtts enligt 3 kap. 5 § BrB och för att psykiskt våld ska omfattas av sjukdomsbegreppet. Först och främst ska misshandeln medfört en medicinskt påvisbar effekt. Det räcker alltså inte med att kvinnan mår väldigt dåligt eller lever med en konstant rädsla för att bli utsatt för brott. Det andra rekvi-sitet är att det måste finnas ett kausalsamband mellan den medicinskt påvisbara effekten och gärningsmannens gärning.52 Det måste således vara möjligt att bevisa att det är gärningsman-nens gärning som har orsakat den medicinskt påvisbara effekten. Här kan det föreligga vissa bevissvårigheter. Ponera att en kvinna lever i en våldsutsatt, nära relation där hon aldrig blir fysiskt misshandlad. Däremot finns det ett ständigt ”underliggande” hot som innebär att om kvinnan inte gör som mannen behagar eller önskar, kommer hon utsättas för sexuellt eller fy-siskt våld. Frågan blir därmed hur det ska vara möjligt att bevisa att den rädsla som kvinnan konstant känner för att inte leva enligt mannens ”regler” är en direkt effekt av en gärning från mannens sida. Det är inte tillräckligt att kvinnan känner en rädsla till följd av mannens psykiska våld eftersom det måste föreligga en medicinsk påvisbar effekt.
Det tredje och sista rekvisitet för att det ska vara fråga om en misshandel är att gärningsmannen ska ha uppsåt till gärningen.53 Även här kan det föreligga bevissvårigheter. Ponera att en kvinna lever i ett förhållande med en man som ständigt kontrollerar henne genom att begränsa hennes liv, vilket således är en kontroll ägnad att allvarligt skada kvinnans självkänsla. Det kan exem-pelvis vara genom att han står utanför hennes arbete varje dag när hon slutar för att hämta upp henne. Syftet med handlingen och gärningsmannens subjektiva inställning är att begränsa kvin-nan och hindra henne från att träffa vänner och familj. Detta tar inte straffrätten hänsyn till. Gärningsmannens subjektiva inställning vägs alltså inte in i bedömningen.
Rekvisiten ”led i upprepad kränkning” och ”ägnande att allvarligt skada brottsoffrets själv-känsla” är, som sagt, normativa rekvisit. Vilket syfte gärningsmannen har med gärningarna be-aktas inte eftersom det faktum att rekvisiten är normativa innebär att det är tillräckligt att ningsmannen har uppsåt till de faktiska omständigheterna. Domstolen bedömer istället om gär-ningarna typiskt sett har utgjort ett led i en upprepad kränkning och om gärgär-ningarna typiskt sett har gjort att kvinnans självkänsla skadats allvarligt.54
Detta innebär följaktligen att även om det är möjligt att fastställa en medicinskt påvisbar effekt påden utsatta kvinnan, samt att det är möjligt att visa att den medicinskt påvisbara effekten har ett kausalsamband med den kontrollerande handlingen som mannen utfört, kan handlingen trots detta bedömas som att den inte typiskt sett anses ha utgjort ett led i en upprepad kränkning. Det
52 Regeringens proposition 1992/93:141 Om ändring i brottsbalken m.m., s. 22 och regeringens proposition
1997/98:55 Kvinnofrid, s. 76.
53 Zeteo, Lagkommentar till 3 kap. 5 § BrB, Subjektiv täckning.
54 Burman M., Straffrätt och mäns våld mot kvinnor- Om straffrättens förmåga att producera jämställdhet,
är dessutom inte möjligt att bevisa att gärningsmannen har uppsåt till att misshandla kvinnan när han hämtar upp henne från arbetet varje dag eftersom det enbart är gärningsmannens sub-jektiva inställning att genom handlingen utöva psykiskt våld.
4.1.3. Skillnaden på den samhälleliga och juridiska definitionen av psykiskt våld
Hur samhället och hur juridiken bedömer psykiskt våld skiljer sig. Uppfattningen om vad psy-kiskt våld faktiskt är har dock förändrats genom tid både ur samhällelig- och juridisk synvinkel. Rätten uppstår i ett samhälle fyllt med vissa värderingar och rätten är således avgränsad till tid och rum. Historiskt har våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor både samhälleligt- och juridiskt setts som en avvikande företeelse av privat karaktär. Det sågs förr i tiden som ett pro-blem för personer med missbrukspropro-blem, personer med någon psykisk sjukdom eller till följd av en dåligt fungerade parrelation.55 Som tidigare nämnts var det först på 90-talet som en
straff-rättslig utredning angående kvinnor som utsätts för våld i nära relationer inleddes, SOU 1995:60. År 2014 släppte Brottsförebyggande rådet en rapport som visade att det fanns tydliga riskfaktorer hos gärningspersonerna när det kommer till våld i nära relationer. Gärningsperso-nerna, som i de allra flesta fall är män, har ofta psykiska problem såsom svartsjuka och svårig-heter att acceptera att kvinnorna har velat separera.56
Hur samhället och hur juridiken överhuvudtaget bedömer våld och våld mot kvinnor skiljer sig också åt. Juridiskt och straffrättsligt sett finns det ett flertal bestämmelser som tar sikte på våld som exempelvis misshandel 3 kap. 5 § BrB, ofredande 4 kap. 7 § BrB eller våldtäkt 6 kap. 1 § BrB. Förenta nationerna (FN) har en definition av våld mot kvinnor från år 1993, vilken är följande:
”Varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller lidande för kvinnor, samt hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, vare sig det sker i det offentliga eller privata livet.”57
Det finns följaktligen en viss skillnad mellan den ”samhälleliga” och den juridiska definitionen av både våld, psykiskt våld och våld mot kvinnor. Vad som kan vara problematiskt med att de samhälleliga och de juridiska definitionerna skiljer sig åt är att de straffrättsliga bestämmelserna som handlar om kvinnor som utsätts för psykiskt våld inte blir förutsebara. Att bestämmelserna ska vara förutsebara grundas i den så kallade legalitetsprincipen som bland annat innebär att det ska vara möjligt för den enskilde att förutse vad som är straffbart och inte.58 Legalitetsprin-cipen kommer behandlas närmare vidare i uppsatsen.
55 Nationellt Centrum för Kvinnofrid (NCK), Våld i nära relationer, (
http://nck.uu.se/kunskapsbanken/amnes-guider/vald-i-nara-relationer/vald-i-nara-relationer/), hämtad 2018–12–16.
56 Brottsförebyggande rådets rapport 2014:8, Brott i nära relationer – En nationell kartläggning, s. 32. 57 FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor, 1993.
58 Asp P., Ulväng M. och Jareborg N., Kriminalrättens grunder, Iustus förlag AB, andra upplagan, Uppsala
4.2. Skillnaden mellan psykiskt våld och en kärlekshandling
Psykiskt våld kan vara allt ifrån en ständig rädsla för att bli utsatt för våld till verbala förolämp-ningar eller nedsättande ord. Det kan också vara ett underliggande hot om att bli slagen om inte middagen står serverad varje dag vid ett visst klockslag.
Exemplet som tidigare nämnts, att den utsatta kvinnans man står utanför kvinnans arbete varje dag för att hämta upp henne, skulle av de flesta i samhället uppfattas som en kärlekshandling, vilket även kvinnan troligtvis uppfattar det som i början. Mannen framstår som kärleksfull ge-nom att hämta upp kvinnan från hennes arbete varje dag eftersom han gege-nom handlingen visar sin kärlek för henne. När mannen har hämtat upp kvinnan från arbetet varje dag under flera års tid och mannens syfte med handlingen är att kunna kontrollera henne och isolera henne från omvärlden utgör handlingen inte längre en kärlekshandling. Det kan dock inte ses som en straff-bar gärning i sig att mannen väntar utanför kvinnans arbete varje dag, om det inte är så att mannen har meddelats ett kontaktförbud och gärningen bedöms som en överträdelse av förbu-det.59
Om mannen kommer hem med en röd ros till kvinnan kan handlingen betyda ett flertal saker beroende på kontexten. Säg att en röd ros i en viss kontext innebär ett dödshot, men i en annan kontext en kärlekshandling. Frågan blir då hur den kontexten där rosen innebär ett dödshot (som normalt innebär en kärlekshandling) bedöms i svensk rätt.
Det kan föreligga svårigheter i att skilja på om en handling utgör psykiskt våld eller om den är ett uttryck för en kärlekshandling. Socialstyrelsen har kunskap om hur våldsutsatta, nära relat-ioner faktiskt ser ut med bakgrund av att ha träffat en hel del utsatta kvinnor. Socialstyrelsen har således kunskap om normaliseringsprocessen och om hur våldet trappas upp från att vara rena kärlekshandlingar till att utgöra hot, kontroll och våld.60 Socialstyrelsen har, som tidigare
nämnts under avsnitt 4.1.2., den så kallade FREDA-beskrivningen som innehåller ett antal handlingar som utgör psykiskt våld enligt Socialstyrelsen. Frågan är om dessa handlingar även skulle kunna bedömas som kärlekshandlingar. Nedan följer ett par exempel på handlingar som enligt FREDA-beskrivningen utgör psykiskt våld och frågan om dessa handlingar även kan utgöra en kärlekshandling i en viss kontext.
Om mannen har sagt att kvinnan är tokig eller dum kan det troligtvis inte bedömas som en kärlekshandling, beroende på hur det framställs. Säg till exempel att mannen har sagt till kvin-nan att hon är tokig eller dum i ett sammanhang där hon har varit ute sent och han är rädd för att någonting ska hända henne. Kvinnan svarar att hon känner sig trygg och är säker på att ingenting kan inträffa när hon är ute sent. Mannen svarar då att hon är tokig och dum som är så pass naiv och tror att ingenting kan hända henne och att han är rädd om henne. Detta skulle eventuellt kunna bedömas som en kärlekshandling och inte som ett klandervärt beteende juri-diskt sett.
59 Andersson M., Grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning, Iustus Förlag AB, Uppsala 2016, s. 239. 60 Socialstyrelsen, Våld – Handbok om socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära relat-ioner, publicerad år 2016, s. 16 ff.
Mannen kan ha kontrollerat eller haft synpunkter på kvinnans utseende (t.ex. kläder, smink), vilket skulle kunna utgöra både psykiskt våld och en kärlekshandling. Antingen har mannen negativa synpunkter på kvinnans utseende, vilket kan utgöra psykiskt våld eller så köper man-nen vissa kläder till henne som han vill att hon ska ha på sig i syfte att visa sin kärlek och ger därmed positiva kommentarer om kvinnans utseende.
Om mannen har anklagat kvinnan för sina problem, varnat kvinnan för att lämna relationen, hotat kvinnan med blicken eller med gester kan det troligtvis inte bedömas som en kärlekshand-ling. Handlandet passar dock inte heller in på någon straffrättslig bestämmelse i brottsbalken varför handlingen inte kan bedömas som psykiskt våld i straffrättslig mening. Att hota kvinnan med blicken eller med gester är en typ av våld som kallas för latent våld och är svårt att hantera rent straffrättsligt men som innebär en enorm psykisk påfrestning för den utsatta kvinnan.61 Ytterligare ett exempel är att mannen har krävt att kvinnan håller sig hemma, vilket eventuellt skulle kunna bedömas som ett brott mot frihet och frid som exempelvis människorov 4 kap. 1 § BrB beroende på omständigheterna. Det skulle dock även kunna bedömas som en kärleks-handling om mannens syfte är att hålla kvinnan undan från farliga saker utomhus eller liknande, beroende på den särskilda kontexten.
Om mannen har besvärat kvinnan på hennes arbetsplats skulle handlingen också kunna utgöra både ett brott och en kärlekshandling. Det faktum att mannen har ”besvärat” kvinnan på hennes arbetsplats gör dock att bedömningen lutar mer åt ett brott som exempelvis olaga förföljelse enligt 4 kap. 4b § BrB. Exemplet som tidigare nämnts att hämta upp sin fru från arbetet varje dag torde dock typiskt sett utgöra en kärlekshandling snarare än olaga förföljelse.
Ett sista exempel är att mannen har kontrollerat kvinnans tider och tvingat kvinnan att redogöra för var hon hållit hus och att mannen har kontrollerat kvinnans pengar, vilket eventuellt skulle kunna bedömas som olaga tvång enligt 4 kap. 4 § BrB beroende på omständigheterna. Hand-lingarna skulle dock även kunna utgöra kärlekshandlingar om mannen har frågat var kvinnan har befunnit sig för att han helt enkelt bryr sig väldigt mycket om henne och har kontrollerat hennes pengar för att han vill säkerställa att hon klarar sig bra ekonomiskt.
Vid bedömningen av grov kvinnofridskränkning beaktas inte gärningsmannens subjektiva in-ställning, vilket tidigare har nämnts. Domstolen beaktar istället vad en handling typiskt sett kan anses syfta till.62 Frågan blir därför i vilken kontext domstolen bedömer att en handling typiskt
sett anses syfta till något särskilt. Ett mål som illustrerar kontextens betydelse är hovrättens dom i målnummer B 1989–18, hädanefter kallat Voodoo-målet. Målet överklagades till HD, målnummer B 4452–18, där HD inte meddelade prövningstillstånd varför hovrättens avgörande står fast.
61 Regeringens proposition 1997/98:55 Kvinnofrid, s. 75. 62 Regeringens proposition 1997/98:55 Kvinnofrid, s. 76.
Voodoo-målet handlar bland annat om människohandel, där ett av rekvisiten är att gärningsper-sonen ska ha utnyttjat någons utsatta belägenhet som allvarligt begränsat pergärningsper-sonens alternativ.63 I det ifrågavarande fallet hade gärningsmannen använt en slags voodoo som kallas för ”juju-ritual”. Det framgår av målet att juju-ritualer förekommer inom en naturreligion i Nigeria och används för att sätta press på människohandelsoffer i olika avseenden innan offren transporteras till Europa. Målsäganden berättade att hen skulle transporteras till Italien men att hen innan transporten skulle träffa en person och avlägga en ed. Eden gick ut på att målsäganden skulle dö om hen efter ankomsten till Europa inte betalade tillbaka de pengar som gärningsmannen hade lagt ut för transporten till Europa. Målsäganden förklarade vidare hur eden praktiskt gick till och vad den innebar. Gärningsmannen tog hår från målsägandens armhåla och könsorgan och lämnade håret på plasten där de befann sig för att avlägga eden. Målsäganden beskrev hur hen automatiskt hamnade i en beroendeställning till gärningsmannen efter att ha avlagt eden.
Tingsrätten anförde att det stod klart att målsäganden genom ett flertal juju-ritualer stod i ett skuldförhållande till gärningsmannen och att målsäganden på grund av dessa ritualer ansåg sig tvungen att betala den uppkomna skulden till gärningsmannen. Tingsrätten kom fram till att förhållandena varit sådana att målsäganden inte hade haft något annat verkligt alternativt än att underkasta sig gärningsmannens handelsåtgärder.
Hovrätten ändrade tingsrättens dom angående fängelsestraffets längd och skadeståndets storlek. I övrigt fastställdes tingsrättens domslut varför tingsrättens domskäl är högst relevanta.
Voodoo-målet är ett exempel på när domstolen har beaktat den psykiska påverkan som gär-ningsmannen har utsatt målsäganden för. Domstolen konstaterade att den ifrågavarande ritua-len, i den särskilda kontexten, skulle bedömas som så pass påfrestande för målsäganden att hen ansetts sakna andra alternativ än att göra som gärningsmannen hade förmått målsäganden att göra. Voodoo-målet belyser att det är möjligt att beakta en psykisk påverkan i en viss kontext, vilket är högst relevant i frågan om skillnaden mellan en kärlekshandling och psykiskt våld. Domstolen gör således sin bedömning utifrån en viss kontext, vilket har både för- och nackde-lar. Vilka för- och nackdelar som kan föreligga kommer behandlas närmare i avsnitt 5.3.
4.3. Rättspraxis – grov kvinnofridskränkning
Den rättspraxis som finns inom området ”våld i nära relationer” är relativt begränsad till om-fattningen. Det finns dock ett fåtal avgöranden från HD avseende grov frids- och kvinno-fridskränkning som kan vara av intresse för att analysera hur domstolen bedömer det psykiska våldet som kvinnor utsätts för i våldsutsatta, nära relationer. Det finns även ett par avgöranden från hovrätten som kan vara av intresse för en ökad förståelse för huruvida domstolen tar det psykiska våldet i beaktande vid bedömningen av grov kvinnofridskränkning, vilka kommer be-handlas i det följande.
