Undervisning i förskolan
En kvalitativ studie om förskollärares perspektiv på undervisning
Silda Miro
Hasime Qehaja
Akademin för utbildning, kultur och kommunikation Handledare: Tuula Vuorinen Pedagogik Examinator: Pernilla Kallberg Självständigt arbete – förskolepedagogiskt område
Grundnivå, 15 hp Termin VT År 2020
Akademin för utbildning SJÄLVSTÄNDIGT ARBETE
kultur och kommunikation PEA098 15 hp
VT År 2020 SAMMANFATTNING ___________________________________________________________ ________________
Silda Miro och Hasime Qehaja
Undervisning i förskolan
En kvalitativ studie om förskollärares perspektiv på undervisning Teaching in preschool
Preschool teacher's perspective on teaching
2020 Antal sidor: 32
___________________________________________________________ ________________
Syftet är att synliggöra och diskutera förskollärares perspektiv på begreppet undervisning samt synliggöra hur undervisningsbegreppet kan tillämpas i förskolan. Studien tar utgångspunkt i en kvalitativ ansats och resultatet bygger på semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare. Resultatet visade att förskollärarna har en gemensam tanke kring begreppet undervisning i förskolan, men de har olika perspektiv på undervisning.
Slutsatsen är att undervisning i förskolan är en målstyrd process som innefattar ett syfte och att undervisning i förskolan kan ske både oplanerat och planerat. Slutsatsen vi gör av denna studie är att undervisning sker även om begreppet inte alltid används. Något som ännu kvarstår som svårighet med undervisning i förskolan är att särskilja begreppet undervisning och lärande i praktiken.
__________________________________________________________ ________________
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 4
1.1 Syfte och frågeställningar ... 4
1.2 Disposition ... 5
2. Bakgrund ... 5
2.1 Undervisningsbegrepp ... 5
2.2 Lärande och undervisning ... 7
2.3 Kvalitet ... 7
2.4 Förskollärares förhållningssätt till undervisning ... 8
2.5 Styrdokument ... 10 2.6 Teoretiskt perspektiv ... 11 3. Metod ... 12 3.1 Forskningsdesign... 12 3.2 Metodval ... 12 3.3 Urval ... 12 3.4 Procedur ... 13 3.5 Studiens tillförlighet ... 13 3.6 Dataanalys ... 14 3.7 Etiska överväganden ... 14 4.Resultat ... 15 4.1 Undervisning ... 15
4.2 Arbetet efter den reviderade läroplanen Lfpö 18 ... 16
4.3 Planerad och oplanerad undervisning ... 17
4.4 Svårigheter ... 18
4.5 Utvärdering ... 19
5. Analys ... 20
5.1 Undervisningsbegreppet ... 20
5.2 Planerad och oplanerad undervisning ... 22
6. Diskussion ... 23
6.1 Metoddiskussion ... 23
6.2 Resultatdiskussion ... 23
6.2.1 Förskollärares förhållningssätt gentemot undervisning i förskolan ... 24
6.2.2 Spontan undervisning i förskolan ... 25
6.3 Slutsats ... 26
6.4 Studiens relevans för förskolläraryrket ... 26
6.5 Förslag till fortsatta studier ... 27
Referensförteckning ... 28 Bilaga 1 – Missivbrev ... Bilaga 2-Intervjuguide ...
1. Inledning
Undervisningsbegreppet är ett nytt begrepp för många i förskolan och från och med 2018 står begreppet inte endast i skollagen (2010:800) utan även med i läroplanen (Skolverket, 2018). Det står att i förskolans utbildning ingår undervisning, som innebär att stimulera och utmana barnen med läroplanens mål som utgångpunkt. Undervisning syftar till att främja utveckling och lärande hos barnen och undervisningen skriv fram i termer av spontan eller planerad då barns utveckling och lärande sker hela tiden.
I förskolans läroplan (Skolverket, 2018) står det att undervisning ska ske under förskollärarens ledning, därför vill vi synliggöra hur förskollärare beskriver sitt arbete med undervisning i förskolan. En undersökning av Skolinspektionen som gjordes 2016 på 87 förskolor, visar en oklarhet om vad undervisning i förskolan är och hur den ska åskådliggöras i förskolans verksamhet. De ser att oklarheten kan bero på en otydlighet i det aktuella styrdokumentet i och med att det getts ett alltför stort tolkningsutrymme för förskolans personal (Skolinspektionen, 2016).
Förskolläraren har ansvaret att planera undervisningen för att ge barngruppen en intressant och meningsfull utbildning, genom att utgå från barns erfarenheter och kunskaper (Doverborg, Pramling & Pramling Samuelsson, 2013). Melker (2019) lyfter att undervisning ska vara inriktat på att alla barn tar med sig kunskaper som de har användning för i framtiden. Det är därför intressant att undersöka förskollärares perspektiv på undervisning. Förskollärare har ansvaret för undervisningen men hela arbetslaget ska gemensamt vara med i genomförandet. Sæbbe och Pramling Samuelsson (2017) skriver att det fortfarande saknas kunskap kring begreppet undervisning och hur undervisningen ska användas i förskolan. Förskollärarna behöver diskutera hur undervisningen i förskolan är utformad, detta kan förskollärare göra genom att diskutera barnens lärande (Åkerblom, 2019).
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet är att synliggöra och diskutera förskollärares perspektiv på begreppet undervisning samt synliggöra hur undervisningsbegreppet kan tillämpas i förskolan.
Frågeställningar:
• Hur beskriver förskollärarna undervisning som begrepp i förskolan?
1.2 Disposition
Studien inleds med ett bakgrundsavsnitt, där vi visar på tidigare forskning kring undervisning i förskolan och redogör för hur undervisningsbegreppet skrivs fram i förskolans styrdokument. Det teoretiska perspektivet presenteras också i bakgrundsavsnittet. I metoddelen presenteras studiens forskningsdesign, urval, procedur, studiens tillförlitlighet, analysmetod samt etiska överväganden. Vidare föreställs stycket resultat följt av delen analys. Slutligen, avsnittet diskussion innefattar en metoddiskussion, resultatdiskussion, slutsats och förslag till fortsatta studier.
2.
Bakgrund
I detta avsnitt kommer vi att presentera bakgrunden till vår studie. Det innebär främst att vi redogör för relevant tidigare forskning i olika teman samt presenterar vårt teoretiska perspektiv, den sociokulturella teorin. Utöver detta kommer vi även att redogöra för styrdokument och övrig relevant litteratur.
2.1 Undervisningsbegrepp
Undervisning är ett begrepp som är förknippat med skolan och som tydligt betecknar skolan som verksamhet. Begreppet undervisning är svårt att tolka och många förskollärare tycker att undervisning inte hör hemma på förskolan utan snarare är mer riktat mot verksamheten i övriga delar av utbildningssystemet. Doverborg och Pramling Samuelsson (2013) anser att undervisning i förskolan ska bedrivas genom lek, tema och aktiviteter som hör till förskolans verksamhet och därför kan inte undervisning i förskolan ges samma betydelse som undervisning i skolan. Ett skäl till att undervisningsbegreppet får en delvis annan betydelse i förskolan, är att förskolebarns intressen och reaktioner spelar en stor roll. Så även om undervisningsbegreppet definieras som en målstyrd process som förskolläraren ansvarar över (Sheridan & Williams, 2018; Andersson & Åkerblom, 2019), ska förskolan ta hänsyn även till barnens intressen och viljor.
Jonsson, Williams och Pramling Samuelsson (2017) lyfter i sin studie att pedagogens perspektiv på undervisning är grunden för det pedagogiska arbetet. Studien visar att begreppet undervisning uppfattas som obehaglig att använda i förskolans sammanhang. Begreppet undervisning känns stort och därför tycker förskollärarna i studien att begreppet lärande kan vara ett alternativt begrepp till undervisning. Resultatet visar även att undervisningen blir mer kraftfullt när alla aktiviteter i verksamheten kräver ett medvetet syfte. Aktiviteter som inte har ett medvetet mål från början har därför minskat eftersom kraven har ökat på att planera och utföra målinriktade aktiviteter. I studien framkom även vikten av att göra undervisning till något betydelsefullt för barnen som utgår utifrån barnens engagemang, behov och kunskaper, men undervisningen ska även sträva mot läroplanens mål (Jonsson, Williams & Pramling Samuelsson, 2017).
Inom förskolan kan man även tala om ”spontana undervisningstillfällen” (Dalgren, 2017). Exempel på sådan är en undervisning som sker under påklädning, lek eller måltider. Dessa tillfällen kallas för oplanerade undervisning. Syftet med inbäddad
undervisning är att skapa mer undervisningstunder i förskolans vardag. Ett exempel som ges i Dalgrens (2017) avhandling är när en förskollärare under en måltid diskuterar med barnen och använder specifika ord som ”lägga upp” och ”äta” med tanken att utveckla barnens ordförråd. För att en oplanerad undervisning ska utföras krävs det en lyhörd förskollärare.
Dalgren (2017) skriver i sin doktorsavhandling att undervisningstillfällen i förskolan ofta sker oplanerat, i stunden och i de vardagliga aktiviteterna. Generellt handlar undervisning om att ha ett syfte med det som ska undervisas för barnen och det man gör tillsammans med barn i förskolan. Undervisningen ska leda barns medvetenhet mot att de utvecklar förmågor om vissa innehåll. Vidare anser Dalgren (2017) att förskollärarens roll i undervisning, oavsett vilket lärandeinnehåll man vill undervisa, betraktas som ett förhållningssätt som inbegriper en medvetenhet om vad barnen ska lära sig och en förmåga att kunna utmana barnens tankar och idéer.
I en studie av Björk-Willén, Pramling och Simonsson (2018) framkommer det att undervisning i förskolan kan ske både i planerade och oplanerade aktiviteter. Förskollärare kan utnyttja de oplanerade lärandetillfällen men samtidig behöver de ha förståelse och kunskap för att kunna bemöta och utmana barn i både planerad och oplanerad undervisning. Författarna beskriver ett exempel från sin studie där det uppkom ett oplanerat lärandetillfälle som förskolläraren fångade upp. I det här oplanerade undervisningstillfället blev det en dialog mellan förskolläraren och barnet, vilket ledde till att intersubjektivitet tillfälligt etablerades som skapade god förutsättning för barnets lärande och begreppsutveckling. Etablering av intersubjektivitet hjälper alla att hänga med på gemensamma aktiviteter, där både barn och vuxna får samma förståelse utifrån olika perspektiv.
I slutsatsen av en studie genomförd av Melker, Mellgren och Pramling Samuelsson (2018) framkommer att undervisning i förskolan ska genomföras på ett lekfullt sätt. Undervisningen blir lekfull för barnen med hjälp av olika verktyg som barnen tidigare ansluter till lek som exempelvis Lego. Med hjälp av Lego kan olika ämnen undervisas. Författarna menar att förskollärarens roll är att stötta barnen i undervisningen för att stärka barnens uppfattning om sitt lärande. Samarbetet mellan förskollärare och barnen samt förskollärares förståelse om vad just den barngruppen behöver utvecklas utgör grunden för undervisningen.
2.2 Lärande och undervisning
Lärande och undervisning är två begrepp som hänger ihop, men som ändå skiljer sig åt. Lärande kan ske även utan undervisning, och vid undervisning är det inte alltid ett lärande sker. När det gäller barnens lärande så behöver lärandet i sig ses som två sidor av samma mynt, den ena sidan är att följa barnens utveckling och den andra sidan är att se hur miljön är skapad, det vill säga vilka förutsättningar som finns och vilka resurser barnen har tillgängliga för att lära och utvecklas. Förskolläraren behöver planera undervisning inriktad mot läroplanens mål som syftar till att stödja barnens utveckling. Det gäller att i förväg planera och forma olika lärprocesser eller miljöer som motiverar barnen i förskolan (Åkerblom, 2019).
Björklund, Pramling Samuelsson och Reis (2018) beskriver didaktikbegreppet som centralt i deras studie, eftersom undervisning och lärande behöver analyseras och värderas gentemot läroplansmål. Läroplansmål är öppna för olika tolkningar av vad ett specifikt innehåll ska innefatta, eftersom de är allmänt formulerade och det står inte i läroplanen hur undervisningen ska iscensättas och vad det egentligen innebär att barn lär sig något. Vidare synliggör författarna kopplingen mellan lärande och undervisning och beskriver oftast att de två begreppen blandas samman.
Lärande och undervisning är inte synonymer och i en pedagogisk verksamhet som förskolan är viktig att synliggöra hur de förhåller sig till varandra. Björklund et al. (2018) lyfter att lärande alltid är ett lärande av något samt att lärande är ett resultat av det som barnen har varit med om, upplevt och erfarit. Undervisningen gör det osynliga synligt för någon, det vill säga att främja barnens lärande då detta blir möjligt med en lyhörd förskollärare (Björklund, Pramling Samuelsson & Reis, 2018).
2.3 Kvalitet
I en studie av Williams, Sheridan och Pramling Samuelsson (2016) som Pihlgren (2017) tar upp i sin bok beskrivs hur olika lärandemiljöer kan se ut beroende på förskollärares förhållningssätt. I studien observerades tre olika miljöer: den första kallas för lekmiljö, där barnen lekte egen lek själva eller med varandra tills det var dags för samling eller måltider. Barnen delades sällan i mindre grupper. En sådan typ av storgruppsorganisering leder oftast till låg kvalitet i förskolan. Den andra miljön som beskrevs i studien kallas för aktivitetsmiljö, där delades barnen in i mindre grupper för olika aktiviteter. Fokus i den miljön var barnens görande och mindre fokus låg på läroplanens mål, detta leder till en låg till mellan god kvalitet i verksamheten. Den tredje miljön kallas för kommunikativ lärandemiljö. Personalen och barnen deltog aktivt och samspelade i aktiviteterna. Barnen delades i mindre grupper vars aktivitet var planerad som oftast utgick ifrån barnens intresse och kunskaper som de hade sedan tidigare. Det centrala i den här typen av miljön var barnens förändrade förståelse och inte aktiviteten i sig, vilket ledde till en hög kvalitet i förskolan.
Pihlgren (2017) skriver i sin bok att en av de viktigaste faktorerna för en god kvalitet i förskolan är förskollärares utbildning, samt lyfter fram att det finns stora skillnader mellan förskollärare i deras förhållningssätt. Det finns tre olika förhållningssätt som går att urskilja: den första är barncentrerat pedagogik som fokuserar på att följa barnen och deras intresse. Den andra utvecklingspedagogik som innebär att förskolläraren fokuserar sig på att utveckla barnens förståelse på något sätt och den tredje är att förskolläraren aktivt dominerar och strukturerar aktiviteterna. Författaren lyfter vidare att det utvecklingspedagogiska förhållningssättet ger högre kvalitet i förskolan. De förskollärare som har ett utvecklingspedagogiskt förhållningssätt har fokus på de kunskaper och förmågor som barnen behöver utveckla. De är också kunniga inom undervisningsområden och leder utmanande dialoger med barn i olika situationer som till exempel vid, påklädning, måltiderna och vid olika former av samlingar (Pihlgren, 2017).
I Melkers (2019) studie av förskollärares undervisning framkom att undervisning ska vara inriktad på att alla barn tar med sig kunskaper som de har användning för i framtiden. Förskolläraren har det största ansvaret i arbetslaget för att se till att undervisningen främjar alla barns lärande, men hela arbetslaget ska genomföra undervisningen tillsammans. Undervisningen ska innefatta en positiv riktning genom att resultatet av undervisningen systematiskt följs upp, granskas och analyseras. I studien framkom det att förskollärare kan ta del av barnets perspektiv, vilket är grund för barns medverkan i undervisningen. Problematisk är att de didaktiska förutsättningar som arbetslaget tillsammans har bestämt skapar tydliga ramar för själva undervisningen och i sådana undervisningssituationer ges mindre utrymme för barnens egna idéer (Melker, 2019).
2.4 Förskollärares förhållningssätt till undervisning
Doverborg, Pramling och Pramling Samuelsson (2013) lyfter att förskolläraren har ansvaret att planera undervisningen för att ge barngruppen en intressant och meningsfull utbildning, genom att utgå från barns erfarenheter och kunskaper. Förskollärare har ansvaret för undervisningen men hela arbetslaget ska genomföra det gemensamt. Författarna påpekar dock att innan man kan bli en förskollärare som utmanar barns lärande och påverkar deras lärandeprocesser, behöver man bli medveten om och ta ställning till ett antal motsägelser. För det första så måste förskollärarna följa läroplanen samtidigt som de ska följa barns intresse. Oftast tycks det att man antingen gör den ena eller det andra. Eftersom att följa läroplanen ses som detsamma som att bli styrande tycker många förskollärare att man tappar barnens intresse, å andra sidan kan pedagogerna ses som passiva om där de hela tiden väntar på att barnen ska ta initiativ. Den pedagogiska dokumentationen som förskollärare gör efter en aktivitet eller undervisning är ett stöd för att se om barnen har varit involverade samt om läroplanens mål har uppnåtts. För att arbeta mot läroplanens mål måste förskollärare vara lika aktiva som barnen genom att inspirera, utmana och få
barnen intresserade. För det andra finns den motsägelsen mellan att förskollärarna vill vara spontana och fånga situationen, där många tycker att planeringen är ett hinder för det spontana. Även de två begreppen måste förskollärare se som förutsättningar för en god undervisning istället för att se det som hinder. Ju bättre man har planerat desto mer spontan man kan man vara genom att fånga upp tillfällen som dyker upp där det går att knyta an till det aktuella ämnet. Den tredje motsägelsen som förskollärarna stöter på är att det pedagogiska syftet nu är att ändra verksamheten från förmedling till lyssnande, fast förskolan aldrig har varit en förmedlande verksamhet. Enligt läroplanen och de teoretiska perspektiv som läroplanen vilar på ska inte verksamheten bli mera lyssnande utan där ska förskolläraren gå in i interaktion och samspel med barnen. Doverborg et al. (2013) skriver vidare att undervisning i förskolan ska utformas som en kommunikation och demokrati. Både lärare och barn är initiativtagare och lyssnare där kommunikation mellan dessa parter utgör undervisning. Den sista motsägelsen som författarna skriver om är att många förskollärare tycker att den reviderade läroplanen ställer högre krav på dem, fast man samtidigt tycker att de egentligen ska göra precis samma sak som de redan har gjort fast nu bara mer tydligare (Doverborg, Pramling & Pramling Samuelsson, 2013).
I en studie av Maskit och Firstaters (2016) framkom att förskollärare med mer än 16 års erfarenhet har en god kunskap om begreppet undervisning, Men det finns inga speciella olikheter mot förskollärare med mindre erfarenhet. Resultatet i studien visar att förskollärare i början av sitt yrke är fullt upptagna med att utveckla ett professionellt förhållningssätt till sitt arbete. Vidare skriver författarna att förskollärare med flera års erfarenhet har en mer positiv inställning till pedagogiska förändringar i jämförelse med förskollärare med mindre erfarenhet. I slutsatsen skriver Maskit och Firstater (2016) att förskollärare med mer erfarenhet har starkare självförtroende i sin yrkesroll. Det betyder att de inte är främmande för att försöka och ta till sig nya strategier som kräver ändring i deras arbete.
Sæbbe och Pramling Samuelsson (2017) har gjort en studie om hur norska förskollärare beskriver undervisning i förskolan. Studien visar att förskollärarna inte framförde sin praktik som undervisning, utan att de utförde undervisning genom att de planerade för lärandetillfällen där barns intressen utgjorde grunden. Vidare anser författarna att undervisning som de norska förskollärare framförde kan liknas med den undervisning som de svenska styrdokumenten och läroplanen för förskolan lyfter fram. Studien av Björklund et al. (2018) fokuserar på att arbeta systematisk i relation till läroplanen. Det är svårt för förskollärare att planera, organisera och följa upp undervisningen om det inte föreligger något mål eller syfte relaterat till läroplanen. I en studie av Havu-Nuutinen och Niikko (2014) framkommer att en bra lärmiljö kan hjälpa till att stärka barns utveckling och lärande men även barns självtillit i relation till undervisningen. Vidare skriver författarna att förskollärare bör ha ett undervisande perspektiv i planeringen av verksamhetens miljöer, det bör också finnas en kännedom om de didaktiska grundfrågorna såsom vad, hur och varför i planering av miljöerna. Det som är viktig i det förhållningssättet är att vara medveten om varför förskollärarna gör på ett visst sätt och vilka stimulanser barnen ges samt hur barns engagemang bör tas tillvara (Havu-Nuutinen, Havu-Nuutinen, & Niikko, 2014).
Wood (2014) skriver i sin studie om tre olika arbetssätt gällande förskollärarens förhållningssätt till leken i undervisning. De tre arbetssätten är barninitierad lek, vuxenstöd lek och målstyrd lärandelek. Den barninitierade leken handlar om den fria leken. I den fria leken kan barnen leka på egen hand och själva välja om de vill bjuda in eller ta vuxenstöd i leken. Den vuxenstödda leken är mer planerad utifrån olika mål som grundas i barns engagemang och nyfikenhet som i sin tur bildar en lekfull undervisning. Den sista arbetssättet är den målstyrda lärandeleken, som förskolläraren planerar utifrån läroplanens mål. Vidare anser författaren att undervisning även kan ske via lek som grundas i barnens intresse.
Ernst (2014) lyfter i sin studie vikten av undervisningen utomhus, vilket kan ske spontant genom att förskolläraren fångar upp barnens frågor och intresse om insekter, fåglar eller annat som finns ute i naturen. Förskolläraren kan tillsammans med barnen upptäcka naturen genom att utforska och leka (Ernst, 2014). Även Åkerblom (2019) lyfter vikten av förskollärarens förhållningssätt och anser att förskollärare tillsammans med barnen upptäcker, upplever och utforskar i undervisningen. Det krävs en lyhörd förskollärare för att utmana och ge varje barn de bästa förutsättningarna för att utvecklas.
2.5 Styrdokument
Enligt skollagen (SFS 2010:800) är det förskolläraren som ska bedriva undervisningen. Även annan personal i förskolan får bedriva undervisning om hen har liknande utbildning eller adekvat erfarenhet så att barnens utveckling och lärande understödjs. Om det inte finns någon att tillgå inom huvudmannens organisation som uppfyller kraven enligt 13 § eller om det finns något annat särskilt skäl med hänsyn till eleverna eller barnen, får en annan lärare eller förskollärare bedriva undervisningen. En sådan lärare eller förskollärare ska vara lämplig att bedriva undervisningen, och i så stor utsträckning som möjligt ha en utbildning som motsvarar den utbildning som är behörighetsgivande (2 kap, 18§, SFS 2010:800).
Förskollärarens uppgift i förskolan betraktas som ett stort ansvar, där förskolläraren ska finna en balans att utföra undervisningen i förskolan i förhållande till läroplansmålen (SFS 2010:800).
Den största skillnaden mellan den föregående och den nya läroplanen är undervisningsbegreppet som inte fanns med i Lpfö 16 men som skrevs in i den nya Lpfö 18. Enligt 2016 års läroplan skulle förskolans verksamhet präglas av en pedagogik där omvårdnad, omsorg, fostran och lärande bildar en helhet. Verksamheten skulle stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda en trygg miljö som utmanar till lek och aktivitet och som inspirerar barnen att utforska omvärlden (Skolverket, 2016). I den nya läroplanen (Skolverket, 2018) står det att utbildningen i förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande samt att den ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn i förskolan. Utbildningen ska alltid utgå från barnens behov där omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. Det nya begreppet som kom i den nya
läroplanen är undervisning. Undervisningen ska ske planerat eller spontant och ska utgå från läroplanens mål som syftar till utveckling och lärande hos barnen. Enligt Skolverket (2018) ska förskollärare ansvara för det pedagogiska innehållet i undervisningen, så att den främjar barns utveckling och lärande. Hela arbetslaget ska genomföra undervisningen tillsammans men det är förskollärare som har ett särskilt ansvar under hela undervisningen.
2.6 Teoretiskt perspektiv
Nedan presenteras den teorin som legat till grund för studien. Den sociokulturella teorin innehåller begrepp som kopplas till undervisning i förskolan gällande betydelsen av det sociala samspelet och hur barn lär av varandra. Begrepp som kommer att användas i studien är: mediering, appropiering, scaffolding och proximala utvecklingszonen. Den sociokulturella teorin handlar om att människor lär sig i ett socialt sammanhang och det sociala samspelet mellan människor är centralt i den sociokulturella teorin (Säljö, 2000). Lev Vygotskij ligger bakom den sociokulturella teorin som bygger på hans arbete om utveckling, lärande och språk. Den sociokulturella teorin har en stor betydelse för utbildningen i förskolan eftersom de nuvarande styrdokumenten för förskolan bygger på den sociokulturella teorin (Säljö, 2000).
Säljö (2011) lyfter två begrepp som Vygotskij benämner som centrala i sin teori och de är mediering och appropriering. Mediering är grundläggande för den sociokulturella teorin och beskriver människan som en redskapsanvändande och redskapsutvecklande varelse till skillnad från andra varelser. Under den sociokulturella utvecklingen har människan skapat olika hjälpmedel och redskap som hjälper till att tolka och förstå omvärlden när vi agerar i den. Ett exempel som Säljö (2011) ger är att när vi ska slå i en spik använder vi en hammare eller något annat redskap som är lämpligt för det. Vidare förklarar Säljö (2011) att begreppet appropriering är synonymt med lärande i den sociokulturella traditionen. Appropriering är en process som hjälper människor att bli bekanta med fysiska och intellektuella redskap samtidigt som de lär sig hur redskapen används. Appropriering sker i sociala sammanhang och det kan ske både genom att man själv använder redskapen eller genom att man ser eller hör när de andra använder dem.
Ett annat begrepp som benämns i sociokulturella teorin är scaffolding vilket Vygotskij (1999) beskrev som stödstruktur för lärandet. Med scaffolding menas att den lärande får stöd i sin inlärningsprocess genom att någon annan vägleder hen genom instruktioner. Vuxenstöd är ett bra stöd för barnen speciellt för de barn som är flerspråkiga för att få stöd i utveckling och lärande.
Vygotskij (1999) skrev att begreppet proximal utvecklingszon handlar inte bara om det kompetens som barnen redan har, utan de kompetens som de förmår att uppnå. Den proximala utvecklingszonen beskriver skillnaden mellan det en individ kan göra på egen hand och vad det kan göra tillsammans med någon som har mer kunskaper och färdigheter, alltså att den mindre kompetenta lär sig av den mer kompetenta (Vygotskij, 1999).
3. Metod
Under avsnittet metod redogör och beskriver vi om studiens forskningsdesign, metodval, urval, procedur, studiens tillförlitlighet, dataanalys samt etiska överväganden.
3.1 Forskningsdesign
Vi har valt att genomföra en kvalitativ studie för att ta reda på hur förskollärare ser på begreppet undervisning samt hur de själva använder sig av begreppet i förskolans verksamhet. Det innebär att fokus ligger på ord vid samling och analys av data (Bryman, 2018). Syftet är att synliggöra och diskutera förskollärares perspektiv på begreppet undervisning samt synliggöra hur undervisningsbegreppet kan tillämpas i förskolan.
3.2 Metodval
Vi valde att använda oss av semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Bryman (2018) skriver att en semistrukturerad intervju innebär att deltagarna har stor frihet att formulera svaren på sitt eget sätt. Frågorna behöver inte komma i samma ordning som i intervjuguiden. Frågor som inte ingår i intervjuguide kan också ställas om intervjuaren anknyter till något som intervjupersonen sagt. Den intervjuade har möjlighet att utveckla sina funderingar och tankar utifrån frågorna (Bryman, 2018). Det betyder att respondenten kan utveckla sina tankar och sina svar för att tydliggöra dem. Den semistrukturerade intervjuformen ger oss samtidigt möjligheten att ställa följdfrågor.
Skälet till att vi valde denna metod var att vi tyckte att semistrukturerade intervjuer passade bäst för att uppnå studiens syfte och besvara de frågeställningar som vi har. Vi ville att intervjuerna skulle leda till en dialog kring studietemat och därmed bidra till en djupare förståelse.
3.3 Urval
Vi har utgått ifrån och bekvämlighetsurval där åtta förskollärare som fanns i vår omgivning kontaktades och fick förfrågan om de ville delta i denna undersökning. Ett bekvämlighetsurval innebär enligt Bryman (2018) att forskaren kontaktar de personer som har möjlighet att delta i studien. Vi valde att genomföra ett bekvämlighetsurval för
att intervjupersonerna känna sig trygga och avslappnad med oss under intervjun. Vi kände även att vi kan prata med dem utan att bekymra oss och vara nervösa. Förskollärarna arbetar på fem separata förskolor och barnen i samtliga avdelningar är mellan ett och fem år. De hade tagit sin förskollärarexamen vid olika tidpunkter mellan 1991 och 2019.
3.4 Procedur
Vi informerade respondenterna via informationsbrev/missivbrev och skickade intervjufrågorna. Efter att vi fick ett samtycke av de åtta förskollärare vi tillfrågat, anpassade vi oss efter deltagarnas önskan angående tid och plats för intervjuerna. Intervjuerna genomfördes enskilt med varje förskollärare. Några av intervjuerna utfördes i ett samtalsrum på respektive förskola och resten utanför förskolemiljön på grund av omständigheterna angående Corona.
Under intervjun ställde vi först bakgrundsfrågor (se bilaga 2) för att göra situationen för respondenterna bekväm (Bryman, 2018). Sedan ställdes frågor gällande undervisning för att besvara studiens syfte (se bilaga 2). Varje intervju varade ca 30 - 40 minuter. Vi genomförde intervjuerna var och en för sig och gjorde fyra intervjuer var. Under intervjuerna valde vi att göra ljudinspelningar och föra anteckningar. Syftet med att göra ljudinspelningar var att vi skulle kunna gå tillbaka och undersöka intervjumaterialet närmare. Vi valde även att skriva några stödord under intervjuerna vilket vi tyckte kunde användas som underlag i vår undersökning.
Innan transkriberingen bestämde vi att dela upp intervjuerna och transkriberade fyra intervjuer var. Vi gjorde så för att effektivisera vårt efterarbete eftersom transkribering kräver tid och noggrannhet. När vi transkriberade intervjuerna satt vi med varsin dator och telefon som inspelningarna fanns sparade. Vi skrev ner ord för ord för vi ville inte missa någon information som kunde vara ett underlag till vårt resultat.
3.5 Studiens tillförlighet
I denna studie har vi utgått utifrån kriterierna tillförlitlighet och äkthet. Tillförlighet består av fyra delar; trovärdigheten, överförbara, pålitlighet och möjlighet att styrka och konfirmera. Bryman (2018) skriver att trovärdighet i resultaten skapas genom att forskningen utförts i enlighet med de procedurer och regler som gäller för vetenskapliga studier.
Med överförbarhet menar Bryman (2018) hur pass överförbara resultaten är till en annan miljö. I denna studie har överförbarheten i hur resultatet skulle fungera i andra miljöer synliggjorts, alltså om resultat skulle fungera med åtta andra förskollärare från andra kommuner.
Pålitlighet handlar om kollegial granskning av uppsatsen och den process skrivandet innebär (Bryman, 2018). Det betyder att vi har under studiens gång diskuterat kontinuerligt med varandra kring arbetet. Alla delar som processen inbegriper skrivs fram och synliggörs i de olika delar och moment som uppsatsen beaktar.
Möjlighet att styrka och konfirmera innebär att forskarens upplag om hur personliga erfarenheter och referensramar kan påverka de avslutande resultaten (Bryman,2018). Vi är medvetna om att ingen människa är fri från tankar och uppfattningar om den världen omkring oss, därför har vi under skrivandet reflekterat över våra egna åsikter i syfte att undvika personliga värderingar får genomslag i studien. Därför har vi i samband med intervjuerna använt oss av ljudupptagning samt diskuterat materialet sinsemellan för att kunna styrka och konfirmera respondenternas tolkning. Vi har använt oss av citaten från intervjusvaren för att styrka resultatet. Under intervjuerna som utfördes ställde vi även följdfrågor för att själva förstå och synliggöra
respondenternas tolkning ytterligare.
3.6 Dataanalys
Vid analysen av intervjuerna använde vi oss av en tematisk analys som Bryman (2018) beskriver som en av de vanligaste metoderna för att analysera kvalitativa data. Den tematiska analysen utfördes genom att vi skapade en förteckning av centrala teman och underteman utifrån intervjuinnehållet. Vi lyssnade på inspelningarna flera gånger och transkriberade intervjuerna. Vi gick igenom alla svar från intervjuerna sedan skrev vi ner fem teman som synliggjordes i intervjuerna. Dessa teman och underteman bildade grunden för de tankar som presenteras i resultatet. De olika tema som vi kom fram till utifrån intervjuinnehållet var undervisning, arbetet efter den reviderade läroplanen
Lfpö 18, planerad och oplanerad undervisning, svårigheter och utvärdering. Vi
uppdelade varje ämne i två kategorier, dessa var “likheter” och “skillnader”. Kategorierna innebär att vi kunde granska hur respondenterna dryftade olika ämnen på olika sätt och vilka olikheter som framkom i deras argument.
3.7 Etiska överväganden
Vi utgick ifrån Vetenskapsrådets fyra forskningsetiska principer (2017) som är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Vi informerade deltagarna om avsikten med vår studie samt villkoren för deltagandet. Deltagarna fick information av oss om att deras deltagande är frivilligt och att de när som helst har rätt att avbryta sin medverkan enligt informationskravet och samtyckeskravet.
Deltagarna fick våra kontaktuppgifter utifall de senare skulle vilja komma i kontakt med oss. Några dagar efter vi skickade informationsbrevet kontaktade våra intervjudeltagare oss via mejl och gav samtycke till medverkande i vår studie, enligt samtyckeskravet. För att uppfylla konfidentialitetskravet har vi valt att avidentifiera våra deltagare, det betyder att det inte kommer att framgå i vårt resultat vilka som har deltagit i studien. Vi informerade våra deltagare att inspelningarna som vi spelade in på våra mobiler kommer att lyssnas av en till student och att svaren på intervjuerna endast ska användas i studiesyfte. Nyttjandekravet handlar främst om att resultatet endast kommer att användas i studiesyfte (Vetenskapsrådet, 2002). Allt material som används under denna studie kommer sedan att raderas från våra mobiler efter att vi är klara. Vi även informerade deltagarna undersökningen kommer att presenteras i form
av en uppsats vid Mälardalens högskola som i sin slutversion kommer att publiceras på databasen Diva och att där kan de ta del av studien.
4.Resultat
Avsnittet resultat redovisas av det insamlade materialet under fem huvudrubriker: undervisning, arbetet efter den reviderade läroplanen Lfpö 18, planerad och oplanerad undervisning, svårigheter och utvärdering.
4.1 Undervisning
I intervjuerna framkommer att undervisning i förskolan betraktas som en genomtänkt och målstyrd process som är ständigt pågående. När respondenterna ombeds jämföra undervisningen i förskola och skola beskrivs undervisningen i förskolan som flexibel, gruppinriktad samt intresse- och behovsstyrd i jämförelse med undervisningen i skolan som beskrivs som strukturerad, lärarstyrd och individualiserad. Den individanpassade undervisningen i förskolan knyts till barnets behov av stöd i utvecklingen. Om ett barn till exempel behöver mer stöd i språkutvecklingen utgår förskolläraren utifrån stödbehovet och planerar en undervisning som är anpassad för språkutvecklingen. I jämförelse mellan förskola och skola, beskrivs skolan också som mer tydlig i frågan om de mål som eleverna ska nå.
Undervisning beskrivs också i termer av ”lärtillfällen” utifrån barns behov och intresse. Det finns en tanke att barn lär sig genom lek och förskolläraren får en medforskande roll då denne följer barnen i deras lek. I intervjuerna framkommer en ambition att undervisningen ska vara så lekfullt så möjligt och inte kännas som undervisning. Undervisningen knyts också till aktiviteter och rutinsituationer, där barn behöver en närvarande pedagog eftersom det handlar om kommunikation och samspel. En förskollärare beskriver undervisningen i förskolan på följande sätt:
En stor och viktig del av undervisningen tycker jag också är miljön, att ha en utforskande och tillgänglig miljö för att skapa möjligheter för barnens processer och att kunna följa barnens utveckling framåt.
Respondenterna lyfter att det alltid finns ett syfte med undervisningen i förskolan som är förankrat till läroplanen. Syftet är att hjälpa barnen framåt genom att de utvecklas utifrån sina individuella behov och lära sig någonting nytt. Ett exempel som ges under intervjuerna är när förskolegruppen går till skogen då det kanske inte blir direkt undervisning men personalen har ändå ett syfte med att gå till skogen eftersom respondenterna ser vad barnen är intresserade av och fångar deras intresse. Syftet med undervisning beskrivs också i termer av att lära barnen våga utmana sig själva och de känner sig sedda. Förskollärare förklarade att lärande sker hela tiden även när barnen leker själva och undervisning kan då ske när en vuxen är bredvid barnen. En förskollärare förtydligar:
Ett lärande är ju någonting som sker även om barnen är utan en vuxen bredvid sig oavsett situation. Undervisning är när jag är med dem och utforskar ett fenomen, antingen spontant eller planerat.
4.2 Arbetet efter den reviderade läroplanen Lfpö 18
Resultatet visar att det finns en föreställning att undervisning har förekommit i förskolan även innan begreppet undervisning skrevs in i läroplanen, skillnaden är att nu när det står med i läroplanen tänker respondenterna mera kring begreppet undervisning. Vidare visar resultatet att respondenterna har utvecklat sitt tankesätt kring begreppet då de numera tänker annorlunda (att de tänker mer kring vad de gör) men själva arbetet har inte påverkats på samma sätt. Ett exempel kan vara att arbetslaget reflekterar och analyserar mer kring alla situationer under dagen samt att läroplanen nu finns mer i tanken.
I intervjuerna framkommer att förståelsen för begreppet har ökat och förskolepersonalen uppfattar att de har fått mer kunskap kring begreppet. Begreppsanvändningen knyts också till förskolans status, en förskollärare visar på begreppets statushöjande betydelse:
Det är bra att undervisningsbegreppet står i Lpfö och att förskolan får en högre status också så att det faktiskt är en del undervisning och inte som en del tänker att barnen bara leker här.
Att begreppet undervisning finns med i förskolans läroplan anses som något positivt och det finns en föreställning att det kommer att bidra till positiva förändringar. Det finns en tanke att det kommer att bli ”bra” men det kommer att ta lite tid innan arbetslaget blir bekväma med begreppet undervisning. Resultatet visar att arbetet med undervisning i förskolan före och efter den nya Lpfö 18 beskrivs på olika sätt beroende på när förskolläraren tagit sin examen. En del har arbetat med både gamla och nya läroplanen medan en del har arbetat bara med den senaste reviderade läroplanen. De förskollärare som har jobbat bara med den nya Lpfö 18 har av förklarliga skäl svårt att beskriva om arbetet har ändrats sedan begreppet undervisning skrevs i läroplanen. Vidare visar resultatet att personalen inte har arbetat med begreppet undervisning i så stor omfattning i förskolan. Efter att begreppet skrevs i läroplanen så har arbetslaget fått ett exemplar av den nya läroplanen och de fick arbeta i grupper och diskutera kring begreppet. Ytterligare framkom det i intervjuerna att arbetslaget har jobbat med begreppet undervisning i förskolan på olika kompetensutvecklingsdagar och personalkonferenser. Arbetslaget har diskuterat begreppet i syftet att alla ska få samma förståelse om vad undervisning i förskolan betyder och hur man kan arbeta med begreppet undervisning i förskolan. En förskollärare beskriver:
Där är vi lite på gång, vi har börjat nosat på det. Vi har våra måndagar som vi har diskuterat reflekterat, men det är något som vi behöver fortsätta fundera kring det vad alla tänker kring det och hur vi ska jobba.
Resultatet visar även att efter den reviderade läroplanen har respondenterna börjat diskutera och jämföra begreppet undervisning och lärandet. Det synliggörs i
resultatet att begreppet uppfattas på olika sätt och att det även kan vara svårt för respondenterna att skilja mellan begreppet undervisning och lärande. Två av respondenterna förtydligar:
Vi har diskuterat begreppet och vi håller fortfarande på och funderar vad det egentligen är. Det är rätt svårt det här för förskolan, vi har inte haft undervisningsbegreppet med tidigare, vi har ju pratat om lärande. Lärande kan ske i många olika situationer anser jag, men just när det är undervisning då har man tänkt någonting extra kring det och har ett syfte och ett mål. Vi håller på och lär oss ”vad är det”? Det är nytt och ett begrepp som man verkligen kan diskutera.
För mig är det svårt att särskilja på undervisning och lärande, för mig hänger det ihop.
4.3 Planerad och oplanerad undervisning
När det gäller planerad och oplanerad undervisning i förskolan visar resultatet att det finns både planerade och oplanerade undervisningstillfällen. En förskollärare beskriver att undervisningen alltid planeras utifrån barnens intresse och behov:
Vad är barnen intresserade av, vart är de är på väg och vill lära sig om och då kan man utifrån det planera undervisningen. Så det är det särskilda jag tänker på.
Vidare framkom det i resultatet att det som är viktigt vid planering av undervisningen är att försöka observera barnen och se vad de är intresserade av, att utgå ifrån barnen och spinna vidare därifrån. Något som också betraktas som betydelsefullt vid planeringen är att utgå från vilka barn som finns i gruppen. Ett exempel från en småbarnsavdelning kan vara inskolningar, då handlar planeringen om att hitta olika strategier just i den situationen.
Resultatet visar att oplanerad undervisning kan leda till en mer planerad undervisning. Ett exempel som ges under en intervju är när barnen hade tagit in blåbärsris som precis hade blommat ut. Barn och förskollärare utforskade tillsammans blåbärsrisen och diskuterade hur det kommer så att det blir blåbär till slut. Diskussionen ledde till att de började prata om humlor, getingar och bin samt vad har de har för uppgift i naturen och hur de lever. Hela det här undervisningstillfället var oplanerat men den ledde till en planerad undervisning som förskollärarna påbörjade dagen efter. Nästa dag gick de till skogen och de tog då med sig luppar och andra verktyg för att kunna se olika insekter och letade samtidigt efter getingar och humlor.
Vidare visar resultatet att det finns tillfällen där ingen undervisning sker men förskolläraren kan ändå se att det blir ett lärtillfälle, som till exempel vid konflikter. När förskolläraren vid en konflikt ber barnen att de få sluta bråka, så blir det ingen undervisning utan det blir bara en uppmaning från förskolläraren. Om förskolläraren vid konflikter istället kommunicerar med barnen samt förklarar att man måste respektera varandra och lyssna på varandra, då undervisar förskolläraren i normer, värderingar och empati. En förskollärare förtydligar skillnaden på följande sätt:
Om jag tillexempel vid en konflikt omedvetet bara säger stopp och sluta bråka och sen bara släpper det, så finns det ingen undervisning där. Medan när det sker en konflikt och jag medvetet stannar upp och kommunicera och försöker berätta att man behöver lyssna på varandra och respektera varandra, då undervisar jag. Alltså undervisning i normer och värderingar.
När respondenterna blev ombedda att berätta om det finns situationer där ingen undervisning sker beskrev de att i den fria leken sker ingen undervisning om ingen pedagog är närvarande, då blir den tillfällen bara ett lärtillfälle. Ett annat tillfälle där ingen undervisning sker är i situationer där barnen precis har vaknat, det blir bara en trygghetsskapande stund då barnen sitter i ens knä och bara myser.
Jag tänker till exempel när barnen precis har vaknat och vill bara sitta i ens knä, och det här myset liksom, då är det mer omsorg och trygghet vi kanske inte pratar någonting, då sker det verkligen inte något lärande eller undervisning. Situationer när det blir många vikarier på avdelningen känns stressande för arbetslaget. Den förskolläraren som är på plats försöker bara se till att dagen går och att barnen har det bra, hela situationen känns mera som omsorg och att det inte lämpas för undervisning.
4.4 Svårigheter
När det gäller svårigheter med undervisning i förskolan beskriver respondenterna att själva begreppet undervisning känns stort, och då tycker de att man inte ska häng upp sig på just ordet undervisning, trots det är det något som respondenterna ser att de har gjort inom förskolan i flera år. Resultatet visar att planera lämpliga utmaningar för barnen uppfattas som svårt och det som kan underlätta är att vara mer upptäckande samt att svara på barnens frågor utan att lägga sig på en för svår nivå. En förskollärare beskriver:
Vi står inför ett uppdrag där vi ska individanpassa undervisningen, vilket också kan skapa svårigheter men tillsammans i ett arbetslag kan vi diskutera och ta oss framåt och hitta olika strukturer och metoder för att till slut nå fram till alla barnen.
Vidare beskriver respondenterna att de ibland planerar mycket men om barnen inte tycker att det är roligt kan det leda till att barnen lätt tappar intresset. Det kan i det fallet bli en utmaning för förskolläraren att hålla barnen fokuserade och få tillbaka barnens uppmärksamhet och intresse.
Resultatet visar att det kan kännas svårt för förskollärare att få tid att planera undervisningen och undervisningen blir då i huvudsak spontan, men det finns en uppfattning att barnen lär sig ändå. Det uppfattas också som svårt att planera en undervisning som blir lustfyllt/lekfullt och inte känns som undervisning.
Att veta om alla barnen tar till sig det som undervisas i förskolan kan ses som svårigheten med undervisningen i förskolan. Där visar resultatet att kommunikationen ibland också kan vara svår, som till exempel när personalen försöker förklara något för ett barn som de tror förstår, men i verkliga fallet inte gör det. När kommunikationen brister och personalen inte når fram till barnen behöver de istället till exempel använda sig av barnets modersmål som kommunikationssätt.
Det framkom även i intervjuerna att en svårighet med undervisning är att undervisa i olika ämnen. Det uppfattas som svårt att planera en undervisning som passar barnens nivå och att det blir därför lättare att undervisa i normer och empati. En förskollärare beskriver:
Det som är svårt med undervisning är att man lättare kan undervisa i normer, mänsklighet, och värderingar. Medan det är svårare att undervisa i ämneskunskaper. Det är svårt att göra undervisning på barnens nivå.
Respondenterna delade uppfattning om att man delar barngruppen i små grupper så blir det lättare att erbjuda en bra undervisning som uppfyller varje barns behov. En förskollärare förtydligar:
Det svåra med undervisning är då man skapar förutsättningar för undervisningstillfället, då man vill erbjuda samma undervisning till så många barn som möjligt. Det är svårt att skapa undervisningstillfällen som passar för alla barn i en grupp med 14 barn. Det är omöjligt att erbjuda 14 barn samma kvalitet på undervisningen, de har helt enkelt olika behov.
4.5 Utvärdering
I intervjuerna synliggörs vikten av att regelbundet utvärdera undervisningen. Arbetslaget reflekterar kring det som upplevs tillsammans med barnen och de ser också vad de har lärt sig och om det är någonting man kan gå vidare med. Respondenterna förklarar att de utvärderar undervisningen med hjälp av kvalitetscirkeln1 som används
för att utvärdera undervisningen och utifrån det går de vidare till nya mål.
Vidare visar intervjusvaren att undervisning utvärderas genom pedagogisk dokumentation. Förskollärarna använder sig även av inspelningar som de filmar under aktiviteter till exempel samlingar. Inspelningarna kan ses som ett verktyg för utvärdering då de kan fungera som reflektionsunderlag och bidra till nya idéer kring undervisningen.
1 Kvalitetscirkel innebär att personalen hela tiden utgår från didaktiska frågorna; Var är vi? (Nuläget) Vart ska vi? (Mål) Hur gör vi? (Planering) och Hur blev det? (Uppföljning)
Undervisningen utvärderas genom ett systematiskt kvalitetsarbete, då förskollärarna varje vecka arbetar i grupper och försöker planera utifrån deras utvärderingar. Respondent förklarar att de använder sig av en app som heter ”teams” där de skriver och reflekterar över undervisningarna, de reflekterar både enskilt och tillsammans. Vidare visar resultatet att undervisningen utvärderas till stor del men det gäller inte alla undervisningstillfällen. Det är främst den planerade undervisningen som utvärderas då förskollärarna arbetat med ett särskilt tema eller projekt. Respondenterna beskriver att de genomför muntliga utvärderingar kring olika moment under dagen, utvärderingar som inte alltid dokumenteras. En förskollärare förtydligar:
Jag tyckte att de spontana utvärderingarna också är viktiga det kan ske att vi
reflekterar över något medan vi lägger barnen för vila, vilket leder till att vi kommer fram till nya arbetssätt.
I intervjuerna pekar respondenterna även på brister i utvärderingsarbetet där förskollärarna känner att de behöver bli bättre på att utvärdera undervisningen. Ytterligare beskriver respondenterna att de behöver bli bättre på att utvärdera tillsammans med barnen och till exempel att diskutera frågor såsom `Vad var svårt? ´, `Vad har vi lärt oss? ´ och `Vad var roligt? ´
5. Analys
I analysen presenteras studiens resultat utifrån den sociokulturella teorin med fokus på undervisningsbegrepp, miljö samt planerad och oplanerad undervisning.
5.1 Undervisningsbegreppet
I resultatet framkom det att förskollärarna tillsammans med arbetslaget har diskuterat begreppet undervisning i syftet att alla ska få samma förståelse över vad undervisning i förskolan är och hur man arbeta med begreppet undervisning i förskolan. Dessa diskussioner kan relateras till begreppen kommunikation och integrering som är bärande inom sociokulturell teori (Säljö, 2000) då förskollärarna genom att kommunicera begreppet undervisning tillsammans med arbetslaget får en gemensam förståelse för begreppet undervisning.
Begreppet undervisning i relation till förskolans verksamhet beskrivs av respondenterna som en målstyrd process som utgår från barnens behov och intressen för att främja barns utveckling och lärande. Undervisning ses som grunden i verksamheten och vägen till lärandet, fast lärande sker hela tiden och det behöver inte att alltid vara planerat. Förskollärarna förtydligar att förskolans läroplan ligger till grund för arbetet med barns utveckling och lärande. Vidare nämns att undervisningen alltid ska ha ett syfte som är förankrat till läroplanen.
Undervisning i förskolan beskrivs som ett lärande tillfälle där förskollärarna genom leken hjälper barnen att utveckla sitt lärande. Det kan förstås att barnen genom leken
utvecklar det sociala samspelet och samlärande som resulterar till barns utveckling och lärande. Vilket är central i den sociokulturella teorin (Säljö, 2000).
Förskollärarna uttrycker att när ordinarie personalen inte är på plats och det blir många vikarier, sker det ingen undervisning utan det blir mer omsorg. Det verkar som att när verksamheten är ansträngd till exempel vid ordinarie personals sjukfrånvaro så ser personalen som är på plats till att dagen flyter på och säkrar omsorgen så att barnen mår bra och får tillsyn. Även om det inte sker någon undervisning i de omsorgsituationerna blir det ändå ett lärande, eftersom den sociokulturella teorin poängterar att lärande alltid sker i ett socialt sammanhang (Säljö, 2000).
Säljö (2000) visar hur den sociokulturella teorin har fått genomslag i den svenska läroplanen för förskolan och genomslaget synliggörs också i vårt resultat. Förskollärarna pekar till exempel på vikten av socialt samspel och kommunikation och knyter också undervisningen till kommunikation och samspel. Respondenterna använder sig också av begrepp hämtade från sociokulturell teori, till exempel proximal utvecklingzonen.
Vikten av att vara en medforskare och närvarande pedagog beskriver respondenterna som en betydelsefull del för undervisningen i förskolan. Vidare framkommer det i resultatet att vuxnas deltagande i barnens lek kan hjälpa och stötta barnen i deras lärande samt utmana barnen att lära sig något nytt. Det kan förstås att förskollärarna använder sig av begreppet scaffolding som beskrivs i sociokulturella teorin som en stödstruktur för lärandet (Vygotskij, 1999). Vuxenstöd kan hjälpa barnen i deras utveckling och lärande särskild för de barn som har andra modersmål. Kommunikationen med flerspråkiga barn beskriver förskollärarna som en svårighet i undervisningen i förskolan. Då anses vuxenstöd som viktig för barnens lärande och utveckling (Vygotskij, 1999).
I resultatet beskrivs miljön som en stor och viktig del av undervisningen samt att miljön behöver vara utforskande och tillgänglig för att främja barnens lärande och utveckling. Det verkar som att förskollärarna beskriver en form av scaffolding där de genom miljön ger stöd åt barnen i deras fortsatta utveckling. Om arbetslaget utgår ifrån barnens behov och intresse vid planering av miljön samt har en tanke med materialet som ställs fram, då stödjer de barnen i deras utveckling.
Säljö (2011) lyfter begreppet appropriering som en synonym för lärande i den sociokulturella traditionen. Appropriering hjälper människor att bli bekanta med de fysiska och intellektuella redskap, vilket sker i sociala sammanhang. Vi resonerar att respondenterna arbetar utifrån appropriering, då de beskriver att det alltid finns syfte med undervisning och att syftet är att hjälpa barnen framåt genom att utvecklas utifrån sina individuella behov och lära sig någonting nytt. Ett exempel är när förskolläraren tillsammans med barnen går till skogen och tar med sig luppar, då barnen med tiden blir bekanta med lupparna och lär sig hur de kan användas som ett redskap för att utforska naturen.
I resultatet framkom det att förskolläraren regelbundet utvärderar undervisningen och reflekterar kring det som upplevs tillsammans med barnen samt kartlägger barnens utveckling och lärande. Det framkom även i resultatet att undervisningen utvärderas i ett systematiskt kvalitetsarbete, då förskollärarna varje vecka arbetar i grupper och försöker planera utifrån deras utvärderingar. Det verkar som att förskollärarna använder sig av medierande verktyg i undervisningen, där de med hjälp av den pedagogiska dokumentationen hjälper sig för att följa barnen i deras utveckling samt hur de behöver gå vidare Säljö (2011).
5.2 Planerad och oplanerad undervisning
Förskollärarna beskriver situationer med både planerade och oplanerade undervisningstillfällen. I det oplanerade undervisningstillfället betraktas leken som en viktig del. Vidare lyfter respondenterna att genom leken kan de observera barnen och se vad de är intresserade av och vill lära sig mera utav, utifrån det planeras sedan undervisningen. Utifrån resultatet förstås det som att i leken sker det ett socialt sammanhang, där det utbyts ett socialt samspel som hjälper förskolläraren att fånga barnens intresse och utifrån det planerar undervisningen. Vikten av att lära i ett socialt sammanhang lyfts även av Säljö (2000) där kommunikationen mellan vuxna och barn leder till integrering av den oplanerade undervisningen.
Resultatet visar att vid planeringen av undervisningen i förskolan så utgår förskollärarna utifrån barngruppens intresse och behov. På en småbarnsavdelning planerar arbetslaget undervisning som främjar barnens språkutveckling, då kommunikation betraktas som grunden för lärande i undervisningen. Den sociokulturella teorin synliggörs framförallt i deras fokus på språk och kommunikation. Språket möjliggör en förmedling av erfarenheter och kunskaper för kommunikationen både inom människor och mellan människor (Säljö, 2011).
6. Diskussion
I avsnittet diskuteras studiens metod och därefter följer en resultatdiskussion som utgår från bakgrund och tidigare forskning. I avsnittet presenteras även studiens slutsats och avslutningsvis diskuteras studiens relevans för förskolläraryrket samt förslag för fortsatta studier.
6.1 Metoddiskussion
Studien utgår från en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer har använts som datainsamlingsmetod. Vi ser att vår datainsamlingsmetod har gynnat studien, då den var lämpligt att använda i förhållande till studiens syfte och frågeställningar. Metoden genererade relevant data, vilket gav svar på studiens syfte och frågeställningar. Då vi ville synliggöra förskollärares perspektiv kring begreppet undervisning samt hur de använder begreppet undervisning i förskolans verksamhet. För att kunna ta reda på förskollärares perspektiv var den kvalitativa metodologin mest lämplig.
Semistrukturerade intervjuer har bidragit till att få mer utrymme för en levande diskussion, genom följdfrågor och förtydliganden. Denna typ av metod hjälpte till en djupare förståelse av förskollärarnas tolkningar om begreppet undervisning i förskolan.
Studien utgår från en kvalitativ metod, vilket innebär att studien speglar en del av den sociala verkligheten. Någ0t som vi kunde har gjort annorlunda är att vi skulle ha utgått från ett större urval med fler respondenter, resultatet hade förmodligen förändrat och genererat fler exempel.
Metoden vi valde gav oss ett bra resultat men det kändes för kort, då de svar vi fick från förskollärarna var väldigt korta, trots att vi undvek frågor där de endast kunde svara ja eller nej. När vi i efterhand reflekterat över de korta svaren vi fick ser vi potentiellt förbättringsmöjligheter genom att vi skulle kunna ställt följdfrågor som skulle uppmanat till ett mer beskrivande och utförligare svar.
6.2 Resultatdiskussion
Syftet med denna studie är att synliggöra och diskutera förskollärares perspektiv på begreppet undervisning samt synliggöra hur undervisningsbegreppet kan tillämpas i förskolan. Resultatet visar att förskollärarnas sätt att tänka kring begreppet undervisning är mer eller mindre likartade, trots att de arbetar med undervisning på olika sätt. Under följande avsnitt diskuterar vi förskollärarna uppfattningar utifrån rubrikerna ” Förskollärares förhållningssätt gentemot undervisning i förskolan” och ”Spontan undervisning i förskolan”.
6.2.1 Förskollärares förhållningssätt gentemot undervisning i förskolan
Resultatet visar att förskollärarna har en gemensam tanke kring begreppet undervisning i förskolan men de arbetar med undervisning på olika sätt. När det gäller planeringen av undervisning i förskolan så ser vi att förskollärarna alltid har ett syfte med undervisningen och att det alltid ska utgå från barnen. Åkerblom (2019) och Björklund et al. (2018) lyfter att undervisningen ska planeras utifrån barnens intresse så att barnen får bästa möjliga förutsättningar. Men vi ser att förskollärarna har olika tankar kring vad som är viktig i planeringen som till exempel då en av förskollärarna beskriver att miljön spelar stor roll i undervisningen och det är där man se vad barnen är intresserade och vill utforska. Under intervjuerna är det endast en av de vi intervjuat som nämner miljön som central i undervisningen och då undrar vi hur de övriga ser på samspelet mellan miljö och undervisning. Pihlgren (2017) menar att lärandemiljöer kan se olika ut beroende på förskollärares förhållningssätt och förhållningsättet kan därför påverka förskolans kvalitet. Likaså skriver Havu-Nuutinen och Niikko (2014) att en bra lärmiljö kan hjälpa till att stärka barns utveckling och lärande men även barns självtillit i relation till undervisningen. Det som är viktig i förhållningssättet är att vara medveten om varför förskollärarna gör på ett visst sätt och vilken stimulans barnen ges samt hur barns engagemang tas tillvara. Förskollärarens roll i undervisning betraktas som ett förhållningssätt som inbegriper en medvetenhet om vad barnen ska lära sig och en förmåga att kunna utmana barnens tankar och idéer (Dalgren, 2017). Något som förskollärarna nämnt under intervjuerna är att när ordinarie personal inte är på plats infinner sig många vikarier och då blir det bara omsorg och ingen undervisning i verksamheten. Det påståendet vill vi utmana då vi ser att organisationen kan variera beroende på vem som är som vikarie. Det finns vikarier som är utbildade förskollärare och om de dessutom är närvarande pedagoger så kan det bli undervisning. Men om utbildade vikarier inte behärskar det svenska språket blir det svårt för dem att kommunicera med barnen vilket kan bidra till att det blir fysisk omsorg och inte undervisning. Det som blir problematiskt är att om personalen hela tiden måste säkra basen (omsorgen) riskerar hela tanken om undervisning gå förlorad. Enligt skollagen (SFS 2010:800) och förskolans läroplan (Skolverket, 2018) ska undervisning ske i förskolans utbildning och det är utbildad personal som ska bedriva undervisningen. Vi ser att om förskolan får mer resurser till exempel extra personal som är utbildad, så kan personalen också få större möjligheter kan ägna sig åt undervisning.
Resultatet visar att de förskollärare som är nya i yrket känner sig mer bekväma med begreppet undervisning jämfört med de förskollärare som har arbetat längre inom förskolan. Förklaringen kan vara att de som är nya i förskolläraryrket har arbetat mer med begreppet undervisning under utbildningen, samtidigt som begreppet även funnits med i läroplanen då de kom ut i arbetslivet. Vårt resultat överensstämmer inte med Maskit och Firstaters (2016) resultat då de istället fann att förskollärare med mer än 16 års erfarenhet har goda kunskaper om begreppet undervisning. Det bristande överensstämmelsen kan bero på att den svenska läroplanen nyligen har blivit reviderad.
Resultatet visar att en indelning av barngruppen i mindre grupper underlättar undervisningen då förskolläraren enklare når de enskilda barnen i undervisningen än där de arbetar med hela barngruppen. Med mindre grupper finns fler möjligheter att se till varje barn och planera en undervisning utifrån barnens intresse och behov. Resultatet visar vidare att det blir enklare att undervisa i mindre grupper, speciellt när förskolläraren undervisar i olika ämne. Arbetssättet påverkar även kvaliteten i förskolan då det blir högre och bättre kvalitet i förskolan när personalen arbetar med mindre grupper (Pihlgren, 2017).
Respondenterna pekade på att det finns situationer där ingen undervisning eller lärande sker och då blir det bara omsorg. Ett exempel på omsorgssituationer är när barnen precis har vaknat och sitter i knät på personalen, vilket förskollärare beskriver som att det blir en trygghetsskapande stund. Resultatet tyder på att förskollärare har svårt att se lärande i omsorgsituationerna, därför ser vi att relationen mellan lärande och omsorg kan behöva uppmärksammas mer. Vi ser att lärande kan ske även i de trygghetsskapande stunderna, ett lärande i sådana stunder kan vara att barnen lär sig att de är värdefulla som personer eftersom vuxna visar omsorg för dem, samt att de kan utveckla sin självkänsla. Doverborg, Pramling och Pramling Samuelsson (2013) samt Björk-Willén, Pramling och Simonsson (2018) lyfter att förskollärarna bör vara spontana och fånga varje situation för att främja barnens utveckling och lärande.
6.2.2 Spontan undervisning i förskolan
I resultatet beskrivs den fria leken som ett oplanerat undervisningstillfälle men förskollärarna är närvarande och observerar barnens lek. I de observationerna får förskollärarna möjlighet att se barnens behov och intresse och därefter planera undervisningen. Wood (2014) skriver att undervisning kan ske via leken som grundas i barnens intresse. På samma sätt skriver Jonsson, Williams och Pramling Samuelsson (2017) att undervisningen utgår utifrån barnens engagemang, behov och kunnigheter. Vi förtydligar att om förskollärare är närvarande och deltar i den fria leken, så kan det bidra till en spontan undervisning.
Resultatet visar vidare att förskollärarna planerar för lekfull undervisning, då de förklarade att undervisningen i förskolan sker genom leken. Förskollärarnas tankar överensstämmer således med Melker, Mellgren och Pramling Samuelsson (2018) som också poängterar att undervisning i förskolan ska genomföras på ett lekfullt sätt. Närheten till leken och ett lekdeltagande kan också främja undervisningen då ovanstående författare menar att förskollärare behöver ha ett samarbete med barnen och förståelse om vad just den barngruppen behöver utvecklas.
Förskollärarna i vår studie visade hur den oplanerade undervisningen kan leda till planerad undervisning. Ett exempel var när barnen hittade blåbärsris ute på gården och blev nyfikna om hur det kommer sig att det till slut bli blåbär där. Diskussionen fortsatte och ledde till att förskollärarna tillsammans pratade om humlor och andra insekter som finns ute i naturen. Utifrån den händelsen planerade förskollärarna undervisning ute i naturen och gick till skogen dagen efter. Att det från en spontan
undervisning blir en planerad undervisning är inte helt ovanligt, då Ernst (2014) beskriver att förskollärarna i en spontan undervisning kan fånga barnens frågor och intresse.
När förskollärare planerar undervisningen för hela barngruppen endast utifrån några barns intresse finns dock risken att andra barns intressen förloras på vägen. I det tidigare nämnda exemplet gick förskollärarna till skogen med hela barngruppen men alla barn var kanske inte intresserade av insekter eller växter som fanns ute i skogen. Sæbbe och Pramling Samuelsson (2017) hävdar att barns intressen är grunden för undervisning i förskolan men det finns också en problematik. Melker (2019) menar att när förskollärare planerar undervisning och skapar tydliga mål, där de i förväg beslutar vad barnen ska göra, då ges mindre utrymme för barnens egna tankar och idéer. Vi ser dock att det också hör till förskollärarens uppgift att också skapa intresse för olika fenomen då det kan ge barn möjlighet att vidga sina kunskaper och färdigheter inom många olika områden.
6.3 Slutsats
Slutsatsen är att undervisning i förskolan är en målstyrd process som innefattar ett syfte och att undervisning i förskolan kan ske både oplanerat och planerat.
Som vi i början av arbetet skrev fram att undervisning i förskolan är en oklarhet för många förskollärare, så visar även resultatet att undervisning i förskolan diskuteras regelbundet för att tydliggöra begreppet. Slutsatsen vi gör av denna studie är att undervisning sker även om begreppet inte alltid används. Något som ännu kvarstår som svårighet med undervisning i förskolan är att särskilja begreppet undervisning och lärande i praktiken.
6.4 Studiens relevans för förskolläraryrket
Vi tycker att studiens resultat är relevant för förskolläraryrket, då det är betydelsefullt att lyfta fram begreppet undervisning eftersom begreppet numera är inskrivet i förskolans läroplan (Skolverket, 2018). Den nya läroplanen ställer högre krav på förskollärarna då de ska vara ansvariga och se till att undervisning sker i utbildningen. Resultatet visar att undervisningsbegreppet vållar en del svårigheter i förskolan, därför anser vi att det är viktig att arbetslaget tillsammans diskuterar begreppet undervisning. Det för att arbetslaget ska få en gemensam förståelse kring undervisning i förskolan samt hur arbetet med undervisningen kan bedrivas för att arbeta i enighet med förskolans strävansmål.
