"Hur orkar du?" - En diskursanalys kring psykisk ohälsa och sjukskrivning i förskolan

Barn-unga-samhälle

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

”Hur orkar du?”

-

En diskursanalys kring psykisk ohälsa och sjukskrivning

i förskolan

”How do you manage?”

- An analysis of the discourse concerning mental illness and sick leave in

pre-schools

Erica Ahlander

Johanna Larsson-Tung

Förskollärarexamen, 210 högskolepoäng Examinator: Ylva Holmberg Slutseminarium: 2017-05-30 Handledare: Sara Berglund

2

Förord

Inledningsvis vill vi börja med att rikta ett jättestort tack till vår handledare, Sara Berglund. Hon har genom hela denna process gett oss såväl stöttning som konstruktiv kritik, samt en rejäl dos uppmuntran vid behov.

Vi vill även tacka de personer som deltagit i intervjuerna och delat med sig av sina tankar, erfarenheter och åsikter. Utan er hade vi inte kunnat genomföra denna uppsats.

Eftersom vi, som skrivarpar, har producerat denna studie, har en uppdelning av vissa av upp-satsens olika kapitel fallit sig naturligt. Erica har varit huvudansvarig för Teorikapitlet, och Jo-hanna för Metodkapitlet. Övriga delar har skapats under en gemensam process, i samråd med handledaren.

Efter introduktionsföreläsningen där ett ökat sjukskrivningsantal i förskolan problematiserades som fenomen, insåg vi båda att detta var ett område som var intressant att undersöka. Således beslöt vi oss får att granska detta komplexa problemområde. En ytterligare anledning till att detta tilltalade oss var det faktum att vi båda, som blivande förskollärare, befinner oss i denna verksamhet där ökad sjukskrivning och psykisk ohälsa är aktuella samtalsämnen. Dessa be-grepp avhandlas även frekvent i den mediala debatten, något som har berört oss som individer. Erica Ahlander och Johanna Larsson–Tung, Malmö Högskola, 2017

3

Abstrakt

Detta är en diskursanalys av några förskollärares berättelser av psykisk ohälsa, i såväl förskolans värld som i samhället. I uppsatsen undersöks diskursen om psykisk ohälsa och sjukskrivning som fenomen, samt diskursen kring stressade och sjukskrivna pedagoger. Dessa belyses utifrån ett socialt, samhälls- och tidsperspektiv. Den metod som har använts till uppsatsen är en kvalitativ och ostrukturerad intervjuform med diskursanalys som teoretisk ansats. De teoretiska perspektiv som har varit relevanta och användbara vid analys av empirin är Laclau och Mouffes, samt Foucaults, diskursteorier.

Resultat och analys av empirin visar att det finns olika diskursiva teman vilka vi benämner enlig följande: Förutsättningar, Skammen, Olika generationer och Förskolläraren i det moderna

samhället. Diskursen om ”Den utbrända förskolläraren” följer längs med dessa som en röd tråd.

I Förutsättningar beskrivs olika aspekter bidra till förskollärarens försämrade arbetsvillkor, med en inadekvat arbetsmiljö som följd av bl.a. personalbrist, ökade krav och höjda stressnivåer. Inom det diskursiva tema som berör Skammen lyfts begreppet ”sjukskrivning” fram som något mångfacetterat. I diskursen om ”Den utbrända förskolläraren” ses sjukskrivning vara accepterat på en abstrakt nivå, medan det på en individnivå betraktas som något snarare skamfullt och betungande. I Olika generationer framkommer en splittrad bild av förskolläraren, där risken för att bli sjukskriven relateras till vilken generation man tillhör. Här pekas den yngre generationen förskollärare ut som det främsta offret till att bli utbränd, då de tilldelas attribut som högt ambitiösa och lättutbrända, medan den äldre generationen betraktas vara mer härdade och stresståliga. Inom det diskursiva området som berör Förskolläraren i det

moderna samhället sätts dagens ”försämrade arbetsmiljö” i relation till den allmänt accepterade

uppfattningen om att ”det var bättre förr”. Detta ses löpa parallellt med samhällets utveckling, där sociala media lyfts fram som en betydande faktor.

Nyckelord: diskurs, diskursanalys, förskollärare, krav, psykisk ohälsa, sjukskrivning, stress, utbränd

5

Innehållsförteckning

1.1 Syfte och Frågeställningar………...s. 9 2 Tidigare forskning………s. 10 2.1 Definition av psykisk ohälsa………...s. 10 2.2 Sociala och politiska normer i ett samhälle under utveckling………s. 10 2.3 Psykisk ohälsa inom välfärdsarbeten………..s. 12 2.4 Diskurser kring sjukskrivning……….s. 13 2.5 Avslutningsvis……….s. 15 3 Teori………...s. 16 3.1 Diskurs………s. 16 3.2 Diskursanalys………..s. 17 3.3 Ernesto Laclaus och Chantal Mouffes diskursteori………s. 18 3.3.1 Tecken………..s. 18 3.3.2 Element………s. 19 3.3.3 Antagonism………..s. 19 3.3.4 Nodalpunkter………...s. 19 3.3.5 Artikulation………..s. 20 3.3.6 Flytande signifikanter………..s. 20 3.4 Michel Foucaults diskursanalytiska ansats……… s. 20 3.5 Avslutningsvis……….s. 21 4 Metod………s. 23 4.1 Metodval……….s. 23 4.1.1 Intervju……….s. 23 4.2 Genomförande och urval………s. 25 4.3 Validitet och reliabilitet………..s. 25 4.4 Etiska överväganden………..s. 26 5 Diskursen om den utbrända förskolläraren……….s. 28 5.1 Förutsättningar………...s. 28 5.1.2 Arbetsmiljön ur ett maktperspektiv……….s. 29 5.1.2.1 Arbetsmiljöns fysiska faktorer……….s. 29 5.1.3 Arbetsrollen i en historisk kontext………..s. 30

6

5.1.4 Arbetsrollen och professionaliseringen………....s. 31 5.2 Skammen………s. 33 5.2.1 Sjukskrivning ur ett offentligt perspektiv………....s. 34 5.2.2 Sjukskrivning och förskolan………s. 35 5.3 Olika generationer………..s. 36 5.3.1 Den ambitiösa och lättutbrända unga förskolläraren………..s. 36 5.3.2 Den avslappnade och härdade äldre generationen………..s. 37 5.4 Förskolläraren i det moderna samhället……….s. 38 5.4.1 Ett samhälle under utveckling……….s. 38 5.4.2 Förskolläraren och sociala media………s. 39 6 Diskussion……….s. 41 6.1 Hur beskrivs förskolans psykosociala miljö?...s. 41 6.2 Hur diskuteras sjukskrivning och psykisk ohälsa som fenomen?...s. 43 6.3 Hur positioneras förskolläraren i diskursen (erna) i relation till begreppet

psykisk ohälsa?...s. 44 6.4 Metoddiskussion………..s. 47 6.5 Gå vidare med………..s. 48 Litteraturlista………...s. 49 Bilaga 1: Intervjuguide

7

1 Inledning

Det är skrämmande att se hur många pedagoger/förskollärare har, rygg, knä, hörselproblem, övervikt, stress, utbrändhet etc. Att arbeta på förskolan är både fysiskt och psykiskt ansträngande. Att arbeta med barn kräver att man är igång hela tiden. Barnen är inte saker man kan lägga undan och säga att ”jag tar det imorgon” (Facebook, 2013).

... ibland är personal sjuka eller deras barn (ohhh ja det förekommer även i vårt yrke). Vi är kanske också belastade med mer sjukfrånvaro eftersom vi vistas i miljöer där det finns mycket bakterier. Ibland har halva personalstyrkan varit borta och vi har nästan fruktat över barnens säkerhet men ändå känt oss stolta när dagen ändå har blivit lyckad. Då kommer någon förälder och gnäller och skäller på oss för att barnets overall inte hänger i torkskåpet, utan är LITE blöt (observera att den också var bara något blöt inte

genomsur). Visst vi hade missat det, men vad är det mot att vi har lyckats hanka oss fram på kanske 1 ½ på 22 barn? Hur många av er föräldrar skulle fixa det (Allt för föräldrar, u.å.)?

Inläggen ovan belyser ett visst diskursivt område som kan sättas i relation till förskolan; ”berättelsen om den stressade, utbrända förskolläraren”. I det första inlägget förklarar skribenten att det är såväl fysiskt som psykiskt ansträngande att arbeta i barnomsorgen. Hen åberopar ett flertal hälsoproblem som pedagogen utsätts för till följd av den bristande arbetsmiljön. I inlägg nummer två avhandlas den personalbrist som drabbar verksamheten som en konsekvens av att personalen vistas i miljöer med mycket bakterier. Skribenten talar om svårigheter att möta föräldrars önskningar och krav då personalstyrkan är hälften av vad den bör vara. Båda inläggen kan sägas anspela på att åskådliggöra den otillräckliga psykosociala arbetsmiljö som råder i förskolan idag, och lyfter diskursen om den stressade och utbrända förskolläraren.

Denna studie syftar till att belysa och undersöka den diskurs som råder kring begreppen psykisk

ohälsa och sjukskrivning, i förskolans värld, men även i relation till samhället i stort. Talet, eller

diskursen, om psykisk ohälsa samt sjukskrivningar utgör grunden till denna uppsats och kommer att löpa längs med dess innehåll. Inläggen ovan är hämtade från två olika Internetforum1, och har valts för att illustrera hur talet om sjukfrånvaro eller psykisk ohälsa kan

se ut i relation till förskolan.

8

Att sjukskrivningar bland förskolepersonal stiger rapporteras frekvent i media. En rubrik från 2015 varnar om att ”Sjuktalen skjuter i höjden för förskollärare och fritidspedagoger” (Koch, 2015). Lärarnas tidning skriver att ”Förskollärare och fritidspedagoger är sjukare än de flesta andra yrkesgrupper och sjuktalen bara ökar” (Lärarnas Tidning, 2015). Lärarförbundets utredarblogg (2017-02-01) belyser vikten av att lyssna på förskolepersonalens varningssignaler samtidigt som Dagens Nyheter (2017 – 02–08) rapporter om en ”Akut brist på förskollärare i hela landet”.

Enligt Koch (2015) ligger lärargrupper som fyra i topp vad gäller sjukstatistik för hela arbetsmarknaden. Den främsta anledningen är diagnoser inom spektret för ”psykisk ohälsa”. Här ryms alla kategorier av stressrelaterade sjukdomar, utmattningssyndrom, ångest och utbrändhet. Johanna Jaara Åstrand, lärarförbundets ordförande, menar att ”det handlar om en samvetsstress, att ambitionen och kraven för förskolans verksamhet har höjts när förutsättningarna minskat. En omöjlig ekvation.” (ibid., 2015).

Detta fenomen är inte unikt för förskolans värld. Enligt en forskningrapport från Forte (2015, s. 5(ö)) utgör psykiska diagnoser den dominerande andelen av långtidssjukskrivningar i Sverige, efter problem i rörelseorganen. Detta gäller för alla yrkeskategorier. Vetenskapsmagasinet i Sverige Radio, P1 (2017-04-28) påtalar att sjukskrivningar i psykiatriska diagnoser ökar dramatiskt. På fem år har de mer än fördubblats och de som blir sjukskrivna är sjukskrivna länge, längre än de som drabbats av cancer eller hjärtinfarkt. En av de vanligaste anledningarna till sjukskriving är utmattningssyndrom.

Världsorganisationen WHO (World Health Organization) klargör hur psykiska hälsoproblem ligger bakom funktionshinder samt sjukdom världen över. De förekommer i alla länder med såväl låga som höga inkomster, oavsett social status, kön samt ålder (Forte, 2015, s. 15). Det finns ingen enstaka definition som förklarar vad psykisk ohälsa är, men vanligtvis brukar man tala om att det rör sig om allt från nedsatt psykiskt välmående, som exempelvis nedstämdhet och oro, till sjukdomar som anses vara mer psykiskt påfrestande som förstämningssyndrom och schizofreni (ibid., s. 8). Liksom definitionen av psykisk ohälsa är svår, är sambandet mellan arbete, sjukskrivning och psykisk ohälsa svårt att definiera och är ytterst komplext.

9

Vidare kan tillägas att även debatten eller diskursen kring ”De ökade antalet sjukskrivna i Sverige” är såväl mångfacetterad som komplex. Etnologerna Frykman och Hansen (2009) har undersökt diskursen som beskrivs som polariserad där ett flertal antagonistiska diskursordningar strävar efter att uppnå hegemoni. Frykman och Hansen skriver att de finner det paradoxalt att svenskarna lever sundare än de flesta, men ändå är ”sjukast” i Europa. Författarna (ibid.) rapporterar om ett tudelat Sverige där sjukskrivna såväl ömkas som provocerar.

Denna bakgrund har som ändamål att erbjuda en övergripande förståelse för psykisk ohälsa och sjukskrivning som komplexa fenomen. Ett ökat antal sjukskrivna i Sverige i relation till psykisk ohälsa kan sägas vara ett problem i såväl förskolan som i samhället (Koch, 2015; Lärarnas Tidning, 2015; Forte, 2015; Vetenskapsmagasinet, 2017-04-28). Vi har ovan demonstrerat att psykisk ohälsa upplevs som ett problem i förskolan, genom att belysa debattinlägg från två olika mediala forum. Även diskursen kring det ”ökade antalet sjukskrivna” är ett omdiskuterat ämne (Frykman & Hansen, 2009). Istället för att finna orsaker och lösningar till denna problematik ligger fokus i denna studie på att fånga upp förskolepersonalens egna tankar och upplevelser av hur de ser på psykisk ohälsa och sjukskrivningar i förskolan. Centralt för studien blir därmed att undersöka bilden av den stressade och utbrända förskolläraren.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna uppsats är att undersöka diskursen om psykisk ohälsa och sjukskrivning bland pedagoger i förskolan, utifrån ett diskursanalytiskt perspektiv.

• Hur beskrivs förskolans psykosociala miljö av pedagogerna? • Hur diskuteras sjukskrivning och psykisk ohälsa som fenomen?

10

2 Tidigare forskning

Vi har valt att ringa in vårt ämne genom att granska studier och undersökningar som belyser hur fenomenet psykisk ohälsa och sjukskrivning har diskuterats samt problematiserats i olika kontexter, sett ur ett historiskt perspektiv. Vi har valt att dela upp detta forskningsområde i olika delar. Inledningsvis ger vi en övergripande förståelse av psykisk ohälsa, för att därefter gå närmare in på hur fenomenen ”psykisk ohälsa” samt ”sjukskrivning” skildras inom olika kontexter; samhälleligt, politiskt, normativt samt diskursivt.

2.1 Psykisk ohälsa som fenomen

Det psykiatriska sjukdomsbegreppet är svårdefinierat och kan skilja sig åt beroende på faktorer som medicinsk bedömning och individens egen upplevelse av sjukdomen. En klar definition av begreppet finns inte. Benämningen kan inkludera allt från nedsatt psykiskt välbefinnande, såsom oro och nedstämdhet, till allvarliga psykiska sjukdomar som schizofreni eller förstämningssyndrom (Forte, 2015, s. 8 (ö)). Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte) visar i sin rapport från 2015 att de bakomliggande orsakerna för psykiska sjukdomar är flertaliga, samt integrerade med varandra. Enligt uppgifter från denna rapport framkommer det att vissa av dessa faktorer är arv, miljö, livsstil, sårbarhet och ålder. Psykisk ohälsa kan även påverkas av sociala och psykologiska omständigheter. Forskare arbetar med att finna fler av dessa faktorer som påverkar det psykiska välbefinnandet; på molekylärt plan såväl som samhälleligt (ibid., s. 8 (ö)).

2.2 Sociala och politiska normer i ett samhälle under

utveckling

Junestavs (2010) studie undersöker hur institutioner i samhället formas; där fokus ligger på att analysera text med ett innehåll som uttrycker politiska idéer som är centrala under olika tidsperioder. Vad som lyfts fram i studien är idén om att det finns en så kallad ”moral hazard”, vilket innebär att medborgaren har en viss relation till det ”offentliga försäkrings- och stödsystemet” som finns i samhället (ibid., s. 4). Detta pekar samtidigt på att individen anpassar sig och sitt beteende utefter om hen är försäkrad, samt hur moraliska normer förmedlas genom samhälleliga institutioner (ibid., s. 35). ”Sjukskrivning” i sig själv är relativt oproblematiskt att definiera då det innebär att individen är frånvarande från arbetet eller arbetsmarknaden på grund

11

av sjukskrivning. Det som däremot är svårdefinierat är hur språket gestaltas kring ”sjukskrivning” i texter och debatter. Här kan ord och begrepp skilja sig åt beroende på tid och sammanhang (Junestav, 2010, s. 5). Junestav granskar frågor som rör politiska och sociala normer i samhället, i förhållande till det sociala trygghetssystemet, i den svenska välfärden - exempelvis hur sociala och samhälleliga normer är kopplade till kulturella aspekter (ibid., s. 8). ”Arbetsnormen” är ett exempel på en sådan social norm som existerar i det svenska samhället, vilken innefattar principen om att individen ska försörja sig själv genom eget arbete. Det är alltså genom språket som information och bestämmelser kring normer förmedlas, där det politiska språket ses vara ett verktyg i kampen om vem som har makten över ordet och tanken i samhället. Institutionerna i samhället ses därmed vara sammankopplade till gällande sociala normer och regler (ibid., s. 8–9).

Genom att Junestav (2010) analyserar ett 50-tal olika politiska dokument som berör sjukskrivning från 1990-talet till år 2006, kan hon visa på flera mönster där specifika ord och begrepp ingår, och som har utvecklats under denna tidsperiod. Nya fenomen som har utvecklats på detta sätt är ”stress” samt ”utbrändhet”, vilka ursprungligen är hämtade från ”sjukvårdens aktörer” och medicinsk och psykologisk forskning (ibid., s. 29). Junestav benämner stress och utbrändhet som typiska ”kultursjukdomar” satta i stark relation till den kulturella och sociala miljön, likväl olika tidsperioder. Genom hennes studie ges kännedom om hur politisk och institutionell förändring sker i politiska debatter samt diskussioner. Detta sker bland annat genom språket. Studien förklarar vidare hur begreppet ”sjukskrivning”, i de olika politiska dokument och debatter som Junestav har undersökt, har förändrats genom de senaste 15 åren. (ibid., s. 38). Ett exempel är att förhöjda ohälsotal under 1990–talets andra hälft ökade antal debatter kring sjukskrivning som ett alltmer ”omfattande problem” och ”en onödig kostnad”. Vidare hävdar Junestav att de reformer som genomförts under det senaste decenniet varit i restriktiv riktning – något som också avspeglas i det politiska språkbruket (ibid., s. 1).

Även Bjerstedt, Hetzler och Melén (2005) har undersökt hur sjukskrivning, som en del av psykisk ohälsa, har förändrats genom tidens gång, och hur denna förändring är kopplad till institutionella förändringar som sker i samhället. I deras studie analyserar de förändringar inom välfärdssystemet och socialförsäkringssystemet från 1990-talet till början av 2000-talet. I undersökningen kommer Bjerstedt, Hetzler och Melén fram till att ett ökat användande av trygghetssystemen tillsammans med ökad globalisering ute på arbetsmarknaden har lett till att välfärdssystemet har blivit satt under hård press, och har förändrats till följd av detta (ibid., s.

12

15). För att beskriva och förklara orsakerna till den ökade sjukfrånvaron har Bjerstedt, Hetzler och Melén (2005) använt sig av olika förklaringsmodeller. En av dessa modeller är ”utstötningsmodellen” som står för de strukturella förändringar som sker i arbetslivet, vilken i dagsläget har resulterat i avsevärt höjda krav på individens prestationsförmåga (ibid., s. 237). Detta påverkar i sin tur en annan modell; ”systemmodellen” där välfärdstjänster som sociala rättigheter finns. Välfärdstjänster strävar efter att stötta de individer som t.ex. är sjukskrivna. Men på grund av den hårda press på välfärden och arbetsmarknaden har det uppstått en obalans inom detta system som sköter socialförsäkringen (ibid., s. 230).

Likt Junestav (2010) lyfter Bjerstedt, Hetzler och Melén (2005) fram att förändringar i den svenska välfärden till viss del grundar sig i att ”välfärd” och ”sysselsättning” som begrepp har fått en förändrad innebörd (ibid., s. 16). Forskartrion pekar i sin undersökning på att bristerna i välfärden riskerar att skapa individer som i framtiden skall ta ansvar för sin egen välfärd genom att upplysa dem om hur omoraliskt och osolidariskt ”det är att fuska med bidrag eller att använda sjukskrivning utan att vara i nöd” (ibid., s. 241). Både Junestav och Bjerstedt, Hetzler och Melén emfaserar hur institutionella förändringar som sker i samhället påverkar normer och regler som i sin tur påverkar individen.

2.3 Psykisk ohälsa inom välfärdsarbeten

En annan undersökning som berör psykisk ohälsa, och som riktar in sig på en specifik yrkesgrupp som är relevant för vår studie, är skriven av forskarna Huntington och McGraths (2007). Deras studie visar att de som arbetar inom barnomsorgen i Nya Zeeland generellt känner sig stressade, och att arbetet i fråga är psykiskt krävande. Triggande faktorer till denna (negativa) stress uppvisas vara barnbeteende och bristande stöttning, krav från föräldrar, låg lön och långa arbetsdagar, låg status (guidance issues), obetald övertid, begränsade resurser, arbetsetik och kompetens (ibid., s. 33–34). Undersökningens utformande utgick från 248 deltagare från tre olika yrkesgrupper inom barnomsorgen: Förskollärare som arbetar med barn från 3–5 års ålder (kindergarten teachers), barnskötare (childcare teachers) och ”barnpassare” (home-based educators) (ibid., s. 34). I dokumentationen av denna undersökning som berör hälsofrågor, låg fokus på stress, arbetsrelaterade skador och ergonomiska aspekter från deltagarnas dagliga arbete.

13

Resultatet av undersökningen visade att förskollärare var den yrkesgrupp av de tre som toppade statistiken både när det kom till korttids- samt långtidsfrånvaro (Huntington & McGraths, 2007, s. 35). Flera av respondenterna berättade även att de kände sig tvungna att återvända till arbetet efter en viss tids sjukfrånvaro tidigare än vad de hade behövt. Anledningar till detta, vilket framkom i undersökningen, var begränsad sjukledighet, möjligt avdrag på lönen samt problem med att få tag på ersättare (Huntington & McGrath, 2007, s. 37).När deltagarna efterfrågades om vilken hälsosymptom de hade mest erfarenhet av under föregående år hamnade ”känslan av att vara utsliten i slutet av arbetsdagen högst” i topp med 43 procent. 91 procent av respondenterna svarade att de hade jobbat någon gång då de var sjuka, och att detta enligt deltagarna som var förskollärare berodde på vikariebrist samt för mycket arbetsansvar (ibid., s. 35). Huntington och McGraths undersökning visar på brister inom barnomsorgen, där det blev tydligt att förskollärare var den yrkesgrupp som hade flest hälsorelaterade problem på sin arbetsplats (ibid., s. 38).

Studien från Nya Zeeland visade att flera respondenter som varit sjukfrånvarande under en viss tid hade känt sig tvungna att gå tillbaka till arbetet tidigare än vad de hade behövt. Liknande uppgifter visas i en svensk studie där forskarna Aronsson, Astvik och Gustafsson (2010), undersöker yrkesverksammas arbetsförhållanden i samband med ökad stress och bristfällig återhämtning från sjukfrånvaro (ibid., s. 22). Respondenterna i denna studie var verksamma inom tre välfärdtjänstarbeten: Förskolan, hemtjänsten samt socialtjänsten. Av de som svarade på datainsamlingen från Aronsson, Astvik och Gustafssons undersökning förklarade 25 procent att de inte hade återhämtat sig från att ha varit sjukfrånvarande. Gruppen av de ”ej återhämtade” visade på flera olika riskfaktorer med negativ påverkan av arbetsvillkoren i förskolan. Likt de uppgifter som presenterades i studien från Nya Zeeland, kände många av deltagarna i Aronson, Astvik och Gustafssons studie att de som varit sjukfrånvarande återgick till arbetet tidigare än vad de hade behövt. Detta ses i deras studie vara en anledning till att sjukfrånvaron, trots högre ohälsorapporteringar, inte har höjts; sjukfrånvaron har sannolikt blivit ersatt med det forskarna benämner som sjuknärvaro (ibid., s. 22).

2.4 Diskurser kring sjukskrivning

Antalet sjukskrivningar började ökade markant i Sverige under slutet av 90-talet/början av 2000 talet. Under 2003 var de sammanlagda statliga omkostnaderna omkring 110 miljarder kronor, en ökning med nästan 50 procent på fyra år (Hogstedt & Theorell, 2004, s. 11). Det ökade antalet sjukskrivna gav upphov till ett flertal olika reaktioner och diskussioner. Frågan var

14

väldigt omstridd i politiska partier och åsikterna gick isär när det gällde åtgärder och insatser. I mediedebatten skedde ett paradigmskifte kring början av 2000-talet. Sjukskrivna gick från att positioneras som ”offer” till att snarare vara ”fuskare” (Frykman & Hansen, 2009, s. 12–63; Junestav, 2010, s. 1). Frykman och Hansen (2009) ger exempel på olika tidningsrubriker från denna period för att visa på den antagonism som uppstått i mediedebatten; ”Politisk feghet uppmuntrar sjukfusket” (1997), ”Allt som tynger har blivit sjukdom” (2004), ”De i underläge skärskådas” (1997) och ”Vi måste sluta jaga sjukskrivna!” (2006), (ibid., s. 36–51). Frågan var såväl komplex som mångfacetterad, vilket gäller även i dagens dato då antalet sjukskrivna i Sverige fortfarande ger upphov till debatt inom den politiska agendan (enligt Selander, 2015; t.ex.; Sveriges Radio, P1 2017 -04 -29; SVT2 2017 -02 -5).

I studien I ohälsans tid undersöker etnologerna Frykman och Hansen (2009) hur lokal kultur ger upphov till olika ”attityder” till sjukskrivning, vilket skulle försöka svara på varför variationerna i ohälsotal var så dramatiska mellan olika landsändar i Sverige. I vissa kommuner hamnade talen så högt som 70 dagar, vilket innebar att varje invånare i genomsnitt var borta från sina jobb lika många dagar av året. I andra kommuner låg samma tal i närheten av 30 dagar (ibid., s. 9–15).

Frykman och Hansen (2009) refererar till en annan studie, Sjukskrivning som socialt fenomen (Lindbeck, Palme & Persson, 2004). I denna undersöks variationer i sjukskrivningsantal mellan olika orter i Västra Götaland. Lindbeck, Palme och Perssons studie visar att landets varierande beredskap att söka sjukskrivning delvis kan förklaras utifrån kulturella kontexter. De försöker beskriva detta fenomen genom termen sjukskrivningskultur. I denna studie undersöker författarna olika mönster av till synes tysta överenskommelser kring vad det innebär att vara invånare på varierande orter i olika län i Sverige. De kom fram till att orter med höga ohälsotal skiljde sig från dem med låga med avseende på befolkningens ålder, arbete och socioekonomiska villkor, men inte i tillräckligt hög grad för att kunna förklara hela skillnaden (Frykman & Hansen, 2009, s. 16). Studien visade vidare att anställda i den offentliga sektorn hade större sjukfrånvaro än de som arbetade i privata företag. Utöver detta fann forskarna somliga irrationella sammanhang. Ett var att den som bodde granne med någon som var sjukskriven, själv löpte större risk att bli sjukskriven (ibid., s. 16). Detta fenomen definieras som ”moral hazard” av Junestav (2010), vilket förklaras som att individens anpassar sitt beteende som ett resultat av att hen är försäkrad samt att beteendet påverkas av hur många i individens omgivning som har sin försörjning från olika ersättningssystem snarare än från arbete (ibid., s. 4). Utifrån detta menade forskarna Lindbeck, Palme & Persson (2004) att det

15

fanns olika ”attityder” och ”värderingar” kring att bli sjukskriven (Frykman & Hansen, 2009, s. 16).

Frykman och Hansen (2009) valde att undersöka dessa så kallade attityder och värderingar genom att jämföra diskursen kring sjukskrivningar i två regioner med vitt skilda ohälsotal: Jönköpings län och Jämtlands län med ett ohälsotal på 35,4 respektive 50,3. Deras studie visar att såväl diskursen om sjukskrivningar som sjukskrivningskulturen skiljer sig åt i de olika regionerna. I Jämtlands län sökte man sjukskrivning som en självklar rättighet (ibid., s. 210– 211):

”Här uppe, […], kräver de sin självklara rättighet att få ersättning. Då är det själva försörjningen de ser framför sig, livlinan som ska hålla dem kvar. Sjukskrivningen blir en räddning, en som de har viss moralisk rätt till”.

I Jönköpings län var inställningen till att sjukskrivas en annan. I Nässjö fanns en förstående attityd till dem som blivit sjukskrivna, men starka omdömen om dem som tagit sjukskrivning. Här sågs sjukskrivningar som en anomali, en avvikelse (Frykman & Hansen, 2009, s. 65). Etnologerna (Frykman & Hansen, 2009) konstaterade från studien att Sverige är väldigt varierat i frågan om hur människor lever och hur ohälsan är fördelad. Författarna menar vidare att lokala och kulturella mönster kan sägas ge upphov till olika sjukskrivningskulturer i olika regioner (ibid., s. 222–228). Diskursen skiljer sig också åt, i en region ses sjukskrivningen som en självklar rättighet, i en annan är det en anomalitet.

2.5 Avslutningsvis

De studier som presenterats i detta kapitel avser att kartlägga ett forskningsfält kring begreppen ”psykisk ohälsa” och ”sjukskrivning” som omstridda och komplexa fenomen. I forskningsområdet har politiska, samhälleliga och institutionella aspekter lyfts fram som betydelsefulla. Språket har löpt igenom forskningsfältet som en röd tråd, och sammankopplats till rådande sociala normer och regler. Språket är centralt för denna uppsats då syftet är att undersöka diskursen om psykisk ohälsa och sjukskrivning, där språket står i fokus. Ytterligare en bild av hur det talas om psykisk ohälsa och sjukskrivning ute i förskoleverksamhet utgör vårt bidrag till detta forskningsfält.

16

3 Teori

Ambitionen med följande kapitel är att definiera de olika begrepp och teorier som använts i denna studie. En diskursanalytisk ansats har brukats som teoretiskt ramverk för att analysera och dekonstruera införskaffad data i form av skildringar, åsikter, berättelser etc. De relevanta begreppen är som följer; diskurs, diskursanalys, Laclau och Mouffes diskursteori samt Michel Foucaults diskursanalytiska ansats.

3.1 Diskurs

Börjesson och Palmblad (2007) hävdar att en definition av begreppet diskurs är att det är ett bestämt sätt att tala om och förstå världen. Det betyder att det finns ”regler” för vilka presentationer som kan göras för att de ska bli betraktade som sanna. Diskurser kan länkas till ett flertal olika samhällsarenor som politik, media, vetenskap, marknad, myndigheter, professioner etc. (ibid., s. 13). Börjesson (2003) skriver att en allmän förklaring till begreppet diskurs är att det är en fråga om en reglerad samtalsordning med institutionaliserade framställningsprocedurer. Han menar alltså att samtalsprocedurens form och innehåll styrs av kulturella och historiska ramar (ibid., s. 19). Diskurser formas av språk och då språket kan forma alternativa versioner av samma ”verklighet” bildas så gott som alltid en argumenterande och retorisk kontext (Börjesson & Palmblad, 2007, s. 13).

Konceptet sjukskrivning kan sägas ge upphov till olika ”verkligheter” av samma fenomen vilket leder till motsättningar i samhället. Det råder alltså olika diskurser kring elementet sjukskrivning. Det faktum att ett högt antal personer i Sverige är sjukskrivna är ett laddat och omdiskuterat ämne på många olika samhällsnivåer; politiskt, kommunalt, individuellt, etc. (Frykman & Hansen, 2009).

För att undersöka diskursen kring olika element [2 _{] exempelvis sjukskrivning, kan följande}

grundfrågor användas; På vilka olika sätt talas och berättas det om sjukskrivning? Vilka versioner kan urskiljas och hur står det i relation till varandra? Finns det konsensus kring diskursen? Börjesson och Palmblad (2007) menar att det alltid finns potentiella konflikter kring hur platser, företeelser och sociala kategorier framställs, detta kan sammanfattas som en

2_{Ett element är ett begrepp som är utsatt för ständig kamp inom den politiska agendan. (Bergström & Boréus, s.}

17

diskursiv kamp. Detta kan förklaras som att ett flertal olika ”sanningar” kämpar om att få en hegemonisk position i debatten (ibid., s. 13). I diskussionen kring ”De ökade sjukskrivningsantalen i Sverige” råder ett flertal diskurser där alla kan sägas vilja uppnå status som den ”sanna” positionen.

3.2 Diskursanalys

Begreppen diskurs och diskursanalys är mångfacetterade.

”För vissa är diskursanalys ett mycket snävt företag som koncentrerar sig på ett enda yttrande eller på sin höjd ett samtal mellan två människor. Andra ser diskurs som synonymt med hela det sociala samspelet, i vilket diskurser bokstavligen skapar den sociala och politiska världen.” (Howarth, 2007, s. 10)

Eller som det sammanfattas av Bergström och Boréus (2000); ”Diskursanalysen består av ett flertal kära barn med samma namn” (ibid., s. 223).

Det kan också förklaras som att det inom diskursbegreppet finns ett flertal olika diskurstraditioner. Beroende på vilken sorts diskurstradition som används som analytisk ansats kommer diskursbegreppet att skilja sig åt (Bolander & Fejes, 2015, s. 96). Som nämns ovan har Laclau och Mouffes diskursteori samt Foucaults diskursanalytiska ansats varit centrala i analysen av insamlad data i form av ostrukturerade intervjuer. Deras teorier kan således sägas vara denna studies analytiska ansats.

Bolander och Fejes (2015) menar att diskursanalys är ett redskap som kan användas för att förstå språkets roll i hur människan skapar sin verklighet (ibid., s. 92). Diskursanalys kan även sägas vara ett studium av samhällsfenomen där språket står i fokus (Bergström & Boréus, 2000, s. 221). Med hjälp av diskursanalys kan texter dekonstrueras för att undersöka hur dessa både innesluter och utesluter, hur texter skapar ”sanningar” kring vad som är normalt och onormalt. Dekonstruktionen av en text kan synliggöra vad som tas för givet respektive vad som osynliggörs, genom de sätt som olika företeelser beskrivs i text och tal (Bolander & Fejes, 2015, s. 90). Som text innefattas bilder, artiklar, böcker, observationer, intervjuer, debattinlägg etc. (ibid., s. 92).

18

Vidare menar författarna att diskursanalysen är ett sätt att förstå hur språket formar världen på olika sätt. Genom en diskursanalytisk ansats synliggörs språkets formgivande och skapande kraft – de sätt varpå ordet sägs, i de sammanhang ordet sägs, skapar olika verkligheter för vad exempelvis en förskollärarstudent, en kvinna, en katt, en skog är, etc. Detta perspektiv är ett viktigt instrument för att destabilisera det som ofta annars tas för givet (ibid., s. 92).

Bolander och Fejes (2015) förklarar att allt material inom diskursanalysen ses som språkliga utsagor som beskriver en verklighet. Författarna hävdar att inom en diskurs råder olika beskrivningar av verkligheten, där vissa ”sanningar” tilldelas högre status än andra. Vissa åsikter, påståenden, kan sägas dominera diskursen där andra exkluderas. ”Det är just detta som är en av de aspekter som diskursanalytikern är intresserad av - vilka beskrivningar av verkligheten får status av att vara sanning i ett visst sammanhang?” (ibid., s. 94).

3.3 Ernesto Laclaus och Chantal Mouffes diskursteori

Laclaus och Mouffes teori kan sägas studera kampen mellan olika ”stora” diskurser. Den undersöker hur vissa diskurser når en hegemonisk position – en position då diskursen fixeras under kortare eller längre tid. Laclau och Mouffes diskursteori kan med fördel användas vid undersökning av hur politiska processer utvecklas, menar Bolander och Fejes (2015, s. 93). Det kan sammanfattas som att Foucault i första hand undersöker diskursens kontroll och utestängningsmekanismer, när Laclau och Mouffe inriktar sin diskurstradition mot politiska processer, exempelvis hur innehållet i politiken utvecklas (Bergström & Boréus, 2000, s. 231). Inom Laclaus och Mouffes diskurstradition erhålls ett antal centrala begrepp; tecken, element,

ekvivalenskedja, nod, artikulering, subjektspositioner, antagonism och identitet. De som varit

relevanta för studiens analysprocess definieras nedan (ibid., s. 228–229).

3.3.1 Tecken

Bergström och Boréus (2000) påpekar att Laclaus och Mouffes diskurstradition är influerad av ett flertal olika inriktningar, däribland Saussures syn på språket som ett teckensystem. Den schweiziske lingvisten Saussure menar att ett uttryck eller en term, har ingen given innebörd. Ett tecken enligt Saussure, är en sammanvägning av ett uttryck och ett innehåll av samma begrepp eller ord. Begreppet ”psykisk ohälsa” består av ett uttryck, dvs. det skrivna eller

19

uttalade orden psykisk ohälsa och ett innehåll, dvs. föreställningen om vad psykisk ohälsa är. Bergström och Boréus skriver: ”Tecknens betydelse är således en öppen fråga och diskursanalysen intresserar sig för hur denna betydelseskapande process, när tecknen får mening, går till”. Diskursens stabilitet påverkas alltid av betydelseskiften hos tecknen, enligt Bergström och Boréus. Ett exempel är begreppen ”demokrati” och ”frihet”, som är omstridda tecken i politiska diskurser (ibid., s. 229).

3.3.2 Element

Tecken som klassas som omstridda och mångtydiga definieras av Laclau och Mouffe som

element. I politiska diskurser är tecken oftast också element, begrepp som är utsatta för ständig

kamp inom de olika politiska ideologierna (Bergström & Boréus, 2000 s. 229). Laclau och Mouffe menar att diskurser reducerar denna mångtydighet hos tecknen, de diskursifieras, vilket ger dem en ökad stadga (ibid., s. 229).

3.3.3 Antagonism

Begreppet antagonism är synonymt med motsättning. Enligt Laclau och Mouffe inkluderar diskurser antagonism. De förklarar att den sociala tillvaron kan ses i termer av konflikt och att vissa tecken, exempelvis demokrati, är ständiga föremål för betydelsekrig (Bergström & Boréus, 2000, s. 231). Detta innebär att forskaren/samhället/människan ser relationer i termer av motsättningar snarare än konsensus. Bergström och Boréus förklarar att politik utmärks av termer som ”vi” och ”dem” snarare än ett stabilare element som ”ett folk”. Laclaus och Mouffes förståelse av begreppet antagonism skiljer sig från marxismens tolkning. Där marxismen talar om en motsättning på en ekonomisk nivå, en klasskamp, menar Laclau och Mouffe att antagonism inte enbart har sin grund i ett marxistiskt konfliktperspektiv. De talar om synen på

identitet som något konstruerat, dvs. instabilt och menar att kategoriseringar som klass är en

förenkling av jaget eller subjektet (ibid., s. 231–232). ”Antagonism refererar dock inte till en motsättning på ekonomisk nivå som i marxismen utan kan beskrivas som ett ”krig” som handlar om meningsskapande på språklig nivå” (Laclau & Mouffe, 2008, s. 122–127).

3.3.4 Nodalpunkter

Diskurser etableras genom att betydelse utkristalliseras kring vissa hegemoniska nodalpunkter (Howarth, 2007, s. 126–127). En nodalpunkt är ett priviligierat tecken kring vilka de andra tecknen ordnas och från vilket de får sin betydelse. Inom till exempel genusvetenskapen är ”kön” en nodalpunkt kring vilka många andra betydelser utkristalliseras. Tecken som

20

”biologiskt” och ”socialt konstruerat” får i den genusvetenskapliga diskursen sin betydelse fixerad genom att relateras till ”kön” på olika sätt (Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s. 33).

3.3.5 Artikulation

Ordet ”kön” är ett mångfacetterat begrepp med vitt skilda betydelser beroende på kontexten. Elementet kön måste sättas i relation till andra tecken för att ge mening. Detta sker genom

artikulation. ”Kön” är i sig mångtydigt, och dess identitet förändras därför så snart man sätter

det i relation till andra ord i en konkret artikulation. Begreppet ”juridiskt kön” kan till exempel sättas in i en identitetsdiskurs, där några betydelser av ”kön” dras fram och andra ignoreras (Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s. 35).

3.3.6 Flytande signifikanter

Diskursteorin har ett begrepp för de element som i särskilt hög grad är öppna för tillskrivning av olika betydelser, nämligen flytande signifikanter. Flytande signifikanter är de tecken som olika diskurser försöker ge innehåll åt på just sitt sätt. Tecknet ”kön” kan sägas vara ett exempel på ett element som i hög grad definieras på skilda sätt i olika kontexter, begreppet ”kön” är alltså en flytande signifikant (Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s. 35). Eidevald (2011) belyser hur forskare försöker erövra hegemoni i diskursen kring om kön är biologiskt eller socialt konstruerat, där vissa vetenskapspersoner hävdar att kön är biologiskt skapat när andra menar att det är en sociokulturell företeelse mer än något annat (ibid., s. 62–63). Nodalpunkter är flytande signifikanter, men medan begreppet nodalpunkt hänvisar till en kristalliseringspunkt i den enskilda diskursen hänvisar begreppet flytande signifikant till den kamp om viktiga tecken som förs mellan olika diskurser. ”Kön” är alltså en nodalpunkt i den genusvetenskapliga diskursen och en flytande signifikant vad gäller förhållandet mellan den biologiska diskursen och den sociokulturella (Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s. 35).

3.4 Michel Foucaults diskursanalytiska ansats

Börjesson (2003) hävdar att samhällsvetaren Michel Foucault torde vara det namn som närmast förknippas med begreppet diskurs (s. 34). Laclau och Mouffes diskurstradition skiljer sig från Foucaults genom att de studerade kampen om vilken diskurs som når en hegemonisk position, där Foucault i sina tidigare arbeten intresserades av hur diskursen var uppbyggd och, mer

21

specifikt, vad som uteslöts och inneslöts i diskurserna (Bolander & Fejes, 2015, s. 93). Centralt i hans författarskap, enligt Börjesson (2003), är den intrikata synen på relationen mellan vetande och makt. Foucault menar att olika diskursiva formuleringar skapar ramar för vad som är ”sant”, vilket därmed sätter gränserna för vad som är tänkbart (s. 34). Foucault ifrågasätter en auktorisering genom ritualer och socialiserande institutioner: Vem får tala och varpå vilar denna legitimitet (ibid., 2003; Bolander & Fejes, 2015)? Vidare menar han att olika sanningar som representeras av olika diskurser, är kontextuella, han talar om historiskt utdragna utestängningsprocedurer. I Foucaults diskurstradition är begrepp som ”sanningsregimer” och ”diskursiva formationer” centrala. Två begrepp som knyter samman makt och vetande, men även de motdiskurser som produceras genom olika regimers utdefinierade praktiker. Nya sanningsregimer ger nya sätt att tala om världen och människor (Börjesson, 2003, s. 34).

Bolander och Fejes (2015) skriver att Foucault definierar en diskurs som ”praktiska handlingar som systematiskt bildar de objekt de handlar om” (s. 94). Dessa handlingar skapar meningar och subjekt, de sätter ramar för vad som är möjligt och inte möjligt att säga inom olika institutioner, till exempel skolan: Vem kan tala, hur, när, om vad, och med vilken auktoritet? Diskursen använder inte endast tecken, den producerar dem också. Foucault förklarar att: ”Den spridning som skapas i diskursen mellan de som kan tala och på vilket sätt de gör det genomsyras av maktrelationer. Makt blir inte här en fråga om att en speciell person har makt som utövas mot någon annan. Istället är makt något som är ständigt närvarande och som positionerar olika subjekt och dess relationer till varandra” (ibid., s. 96).

3.5 Avslutningsvis

I analys av empiri har en diskursanalytisk ansats nyttjats för att strukturera insamlad data. Denna analytiska process har utmynnat i fyra diskursiva formationer, vilket kan sägas kretsa kring en central diskurs; ”Den utbrända förskolläraren”. Ernesto Laclaus och Chantal Mouffes teoretiska begrepp har använts främst för att dekonstruera de diskursiva formationer som framkommit i analysprocessen. Detta för att få en djupare förståelse för diskursen uppbyggnad, samt hur ett begrepp inom diskursen kan tillskrivas olika betydelser i olika kontexter. En användning av Michel Foucaults teoretiska ramverk har gett en ytterligare dimension till analysen, genom att inte bara diskursens struktur analyserats utan av vad som kan sägas

22

inneslutas samt uteslutas inom en viss diskurs samt belysa hur olika sanningsregimer kan sägas uppträda inom diskursen.

23

4 Metod

I detta kapitel som utgör uppsatsens metoddel kommer metodval och analysprocesser av det insamlade materialet att redogöras för och motiveras. Intervju som metod kommer att diskuteras ingående, där problematiska aspekter kring metoden lyfts fram. Detta görs med koppling till studiens diskursanalytiska ansats. Det empiriska materialets relevans kommer att motiveras genom kapitlet, i nära anknytning till studiens syfte.

4.1 Metodval

Larsen (2009) skriver att metoden i en uppsats kan liknas vid ett verktyg eller redskap som används för att få svar på de frågor som ställs inom ett område (s. 17). I denna uppsats fall rör det sig om att undersöka hur diskursen om psykisk ohälsa och sjukskrivningar skildras bland förskolepersonal. För att kunna göra detta har vi främst använt oss av intervjuer som metod. Metoden är samhällsvetenskaplig då fokus ligger på att studera hur människor talar om psykisk ohälsa som fenomen i samhället. Den insamlade intervjudatan utgår från att vara kvalitativ då den riktar in sig på att lyfta fram de kvalitativa egenskaperna hos de medverkande intervjupersonerna. Här har ljudinspelningar av samtliga intervjuer fyllt en stor funktion. Till skillnad från kvantitativa data där respondenter inte sällan kryssar i frågor i t.ex. enkäter så har intervjupersonerna i denna undersökning fått formulera sig relativt fritt.

4.1.1 Intervju

Med fokus på fördjupade samtal utgick intervjuerna från att vara ostrukturerade. Vi hade tillgång till en intervjuguide (se bilaga 1) som stöd i samtalen. Intervjuguiden följdes inte till punkt och pricka, utan den var snarare till för att vi, vid slutet av varje intervjusamtal, kunde kontrollera så att de frågor och teman kring studieområdet hade blivit berörda (Alvesson, 2011, s. 16). Till skillnad från samtalsintervjun där fokus ligger på att uppmuntra till djupa diskussioner och få en djupare förståelse av intervjupersonens agerande och beteende, så har vi i denna studie, valt att inte göra vidare tolkningar av intervjupersonernas kroppsspråk och mimik. Att enbart fokusera på det verbala språket i intervjuer kan resultera i att viktig information, som skulle bidra till att ge en större helhetsbild av det kvalitativt insamlade materialet, utelämnas (Larsen, 2009, s. 85). Detta motiveras genom studiens syfte att granska

24

En problematik som Alvesson (2011) berör handlar om hur det som intervjupersonen säger felaktigt kan användas som ren kunskap i det som studeras (s. 9–10). Det är viktigt, menar han, att vara medveten om att människor lever i ett ”intervjusamhälle” som är sammankopplad med rollspel och sociala normer som individer anpassar sig till. Med andra ord påverkar samhälleliga och sociala faktorer individers svar i intervjuer. Genom att vara varse om att samhället till viss del formar individer utefter rådande normer och regler ges en djupare förståelse för hur detta kan gestalta sig i, och genom, intervjusamtalen. Samhällets sätt att påverka och forma individen förklarar vidare hur intervjupersonerna, genom deras utsagor, inte kan delge någon objektiv information om hur verkligheten faktiskt är (ibid., s. 10). Det som forskaren däremot kan göra, med intervjun som verktyg, är att granska och försöka förstå vilka dessa yttre mekanismer är som påverkar såväl individen som dennes språkval. Det eftersträvar denna studie att undersöka. Genom intervjumaterialet granskas människors förståelser av sin levda värld; främst hur de beskriver den (ibid., s. 52). Ytterligare en anledning till att inte behandla intervjupersoners svar som ren kunskap inom ett område är att de, som deltagare i intervjusamhället, kan ”ha andra intressen än att vara vetenskapen till hjälp” (ibid., s. 39). Motiven kan till exempel vara politiska, där ”politiskt korrekt” given information, eller information som anses vara socialt accepterad, inte nödvändigtvis behöver överensstämma med deras faktiska åsikter och känslor (ibid., s. 39–40). En annan problematik som bör uppmärksammas i intervjusammanhang är det som går under benämningen intervjueffekten. Detta innebär att intervjuaren med sin närvaro riskerar att påverka svaren genom att exempelvis låta sina egna åsikter skina igenom, eller lägga ord i mun på den som intervjuas (Larsen, 2009, s. 87). Då syftet med denna studie är att undersöka diskurser om psykisk ohälsa och sjukskrivning så är uppmärksammandet av kringliggande samhälleliga och sociala faktorer som påverkar talet ytterst centralt och relevant för vår bedrivna undersökning. Vad finns det t.ex. för ”accepterade sanningar” om psykisk ohälsa i dagens samhälle? Vi som intervjuare har försökt undvika att påverka intervjupersonernas svar genom att sätta dem [intervjupersonerna] i centrum för samtalen och ställa icke-värderande följdfrågor.

25

4.2 Genomförande och urval

Samtliga fyra intervjuer som utgör empirin genomfördes på plats, i förskolans verksamhet, i avskilda rum. Direkt kontakt togs med de som skulle intervjuas via telefon och mail. Samtliga intervjuade var kvinnor, varav två av dem var födda på 70-talet, en på 60-talet samt en på 50-talet. De fyra pedagogerna som medverkade i dessa intervjuer intervjuades var och en för sig. Anledningen till att göra intervjuerna på plats i verksamheten, i avskilda rum, var att skapa en trivsam atmosfär för pedagogerna och underlätta för deras deltagande. Med intervjupersonernas tillåtelse spelades samtliga intervjuer in. Längden på de fyra intervjuerna är mellan 30 och 50 minuter.

Intervjupersonerna valdes inte ut slumpmässigt. Vi bestämde i förväg att intervjua fyra personer, där samtliga skulle arbeta i förskoleverksamheten, med varierande yrkestitlar. Av de fyra som intervjuades var en biträdande förskolechef och resterande tre förskollärare. Två av dessa hade direkt erfarenhet av att ha varit sjukskrivna, och de resterande två hade varit i kontakt med andra individer som varit sjukskrivna och drabbats av psykisk ohälsa i både privat- samt yrkeslivet. Samtliga intervjupersoners erfarenheter har varit betydelsefulla för denna diskursanalytiska studie (Larsen, 2009 s. 78). Intervjupersonerna som arbetar inom förskolan ses som relevanta informanter för studiens syfte att granska diskursen om psykisk ohälsa och sjukskrivning inom främst förskolan. Det insamlade materialet från de fyra intervjuerna är inte generaliserbart då intervjupersonerna inte representerar all förskolepersonal i landet (ibid., s. 78). I studiens fall anses intervjuer av fyra individer förse oss med ett kvalitativt material som är tillräckligt omfattande för att bemöta uppsatsens syfte att undersöka hur talet om psykisk ohälsa och sjukskrivning ser ut i förskolans värld.

4.3 Validitet och reliabilitet

Uppsatsens reliabilitet anses vara svårbedömd då empirin främst utgår från samtal mellan samtliga deltagande parter; såväl intervjupersoner som intervjuare. Resultat och analys av det insamlade intervjumaterialet varierar därmed beroende på vem som intervjuar, och vilken förskolepersonal som deltar i dessa intervjuer (Alvehus, 2013, s. 122). Det studieresultat som denna uppsats kommer fram till blir därmed svårt att upprepa. Detta berör forskar- och intervjueffekten, vilken vidare kopplas samman med tolkningsprocessen som enligt Alvehus innebär att olika individer tolkar verkligheten på olika sätt och sätter dessa tolkningar i specifika sammanhang. Därmed anses det vara svårt att frikoppla ”verkligheten” från intervjuaren

26

och/eller forskarens roll (Alvehus, 2013, s. 122–123). Det som har undersökts i denna studie kan dock uppfattas som pålitligt för intentionen att belysa olika diskurser i talet om psykisk ohälsa och sjukskrivning (ibid., s. 122).

Alvehus (2013) tar i Skriva uppsats med kvalitativ metod upp tre olika begrepp som berör kvalitén av forskningsresultatet. En av dessa begrepp är hantverksvaliditet, vilken handlar om att studiens ”resultat och slutsats grundas på metodiskt arbete med datainsamling och analyser” (s. 123). Detta innebär att analysens rimlighet ifrågasätts dels genom att argumentera för att valet av metod har fyllt intentionen att, som i denna studies fall, samla in empiri som kan användas för undersökning av diskurser om psykisk ohälsa och sjukskrivning. Kommunikativ

validitet är ett annat begrepp som lyfter fram hur uppsatsens forskning ska kommunicera någon

typ av värdefull information till exempelvis forskningssamhället, eller till den bredare samhälleliga allmänheten (ibid., s. 123–124). Målgruppen för denna uppsats är såväl förskollärarstudenter, som förskolor och förskolepersonal. Studien fyller ett samhällsvetenskapligt ändamål; nämligen att undersöka hur individer talar om psykisk ohälsa. Undersökningen bidrar därmed till det forskningsfält som berör psykisk ohälsa och diskurser i en samhällelig och social kontext. Uppsatsen är användbar genom att den synliggör fenomen som påverkar människor och hur de talar om psykisk ohälsa och sjukskrivning. På så vis bedöms uppsatsens pragmatiska validitet vara god (ibid., s. 123–124).

4.4 Etiska överväganden

Enligt Vetenskapsrådet (VR) krävs det att en studie följer vissa etiska principer för att uppfylla kraven på god forskningsetik (VR, 2002, s. 5–6). De forskningsetiska principerna avser att ”ge normer för förhållandet mellan forskare och undersökningsdeltagare/uppgiftslämnare” så att en god avvägning kan göras mellan individskydds- och forskningskravet (ibid., s. 6). De ses vara användbara som vägledning för forskarens planering och genomförande av sin studie (ibid., s. 5). Avsikten med principerna är att ge ett underlag för forskarens insikter samt reflektioner kring sitt ”ansvarstagande” (ibid., s. 6). De fyra individskyddskraven som är relevanta för denna studie är följande: Informationskrav, Samtyckeskrav, Konfidentialitetskrav och Nyttjandekrav.

Informationskravet innebär att forskaren ska informera uppgiftslämnare eller

undersökningsdeltagare om vilka villkor som är aktuella för deras deltagande, och vilken uppgift de har i studien. Deltagarna i vår studie är de fyra individerna som intervjuades. Vi har

27

förhållit oss till detta krav genom att i början av samtliga intervjuer kortfattat presentera vår studie och dess syfte för intervjupersonerna, där deras berättelser och tankar kring psykisk ohälsa lyfts fram som värdefull information. Intervjupersonerna informerades samtidigt om att deras deltagande i studien var helt frivilligt, och att de när som helst under projektets gång kunde avbryta sin medverkan (VR, 2002, s. 7). Samtyckeskravet begär, likt Informationskravet, att deltagarna har rätt till att själva besluta om de vill medverka i undersökningen, vilket intervjupersonerna i vår studie gav sina muntliga samtycken till (ibid., s. 9).

Konfidentialitetskravet innebär att samtliga personer som medverkar i undersökningen, via

intervjuerna, ska ges fullständig konfidentialitet, där deras personuppgifter ska förvaras på ett sätt så att inte utomstående kan komma över dem. Detta står i nära samband med de etiska frågor som rör sekretess och offentlighet (VR, 2002, s. 12). Vi har förhållit oss till detta krav genom att förvara allt intervjumaterial på våra privata datorer; i dokument som kräver lösenord för att komma in på. Ljudinspelningarna spelades in på våra privata mobiltelefoner, vilka även de har lösenord. Efter transkriberingen av intervjumaterialet raderades dessa inspelningar. Samtliga intervjupersoner är anonyma i studien, där det enda som nämns är deras ålder och yrkestitlar.

Nyttjandekravet kräver att uppgifter om enskilda personer som har samlats in via studien enbart

får användas i forskningsändamål, i vetenskapliga intentioner (VR, 2002, s. 14). I denna studie har vi förhållit oss till detta krav genom att informera de medverkande intervjupersonerna om att, i samband med deras anonymitet och (frivilliga) deltagande, studiematerialet som till viss del grundar sig i deras personliga berättelser, enbart är avsett att användas för denna studie.

28

5 Diskursen om den utbrända förskolläraren

I följande kapitel presenteras det resultat som uppkom i analys av insamlad empiri. Då införskaffad data bearbetats och analyserats har materialet delats in i olika teman eller diskursiva formationer. De teman som presenteras nedan ses som relevanta i förhållande till studiens syfte då de belyser olika aspekter av begreppen ”psykisk ohälsa” och ”sjukskrivning”, i relation till förskolan. Definitionen av förskolläraren som stressad och utarbetad kan sägas vara en gemensam nodalpunkt för de diskursordningar som uppstod. Resultatet presenteras under epiteten: Förutsättningar, Skammen, Olika generationer och Förskolläraren i det

moderna samhället.

5.1 Förutsättningar

Diskussioner kring förskollärarens förutsättningar har varit ett återkommande tema i empirin. I en av de diskursiva formationer som uppstod kan ”bristande förutsättningar” sägas vara en central punkt. Frågan kring förskollärarens arbetsmiljömässiga situation framstår som komplex och sätts även i relation till att yrket professionaliserats på senare tid.

Och sen alla uppgifter som kommer, jag måste ju ändå se till att de blir gjorda, och där, det är rätt mycket uppgifter som man får från ens biträdande förskolechef. För att verksamheten ska fungera så ligger mycket press på just förskollärare.

Såhär skrev hon [Förskolechefen] i ett mail att; ”90 % av samtalen hon får från föräldrarna handlade om att vi, som jobbar med barn, inte berättar för föräldrarna vad komma skall eller vad som har hänt under dagen”. Då vet inte hon hur vi har det, för nu är det så att, innan var vi tre som stängde, nu är vi två. Vi har fullt upp. Vi har inte tid, alltså.

I den bild som framträder genom citaten ovan framställs förskolläraren som utsatt för bristfälliga aspekter i förskoleverksamheten. I resonemangen lyfts tidsbrist och ett ökat ansvar för pedagogen som två exempel. I denna otillräckliga miljö positioneras förskolläraren dessutom som en nyckelfigur som är essentiell för att den pedagogiska verksamheten ska fungera, något som poängteras i det första utdraget ovan.

29

5.1.2 Arbetsmiljöns fysiska faktorer

Till exempel om man tittar på 80-talet, det är ju jätteskillnad. Det går inte att diskutera, jämföra. Då var det bra, lagom [om barngrupperna]. Alltså det var verkligen.

Och framförallt platsen. Hur trångt det är. […]. Alltså ljudvolymen tror jag påverkar stressen. Det är jag helt övertygad om.

Alla är svårt stressade men alla biter ihop känns det som. […]. När man pratar med folk överhuvudtaget som jobbar inom de flesta olika yrken, att de är ganska stressade, för att jag tror att de lägger mycket på sig själva. Man ska prestera hela tiden man tror inte att det är okej att säga att nu saktar jag ner lite här för att det ändå handlar om att spara mig själv så att jag inte kan gå upp ur sängen imorgon.

Såväl ökande barngrupper, högre ljudnivå och minskade arbetsytor belyses i utdragen ovan och lyfts fram som exempel på aspekter som bidrar till att försämra arbetsmiljön. Gemensamt i diskursen är att dagens situation ställs mot ett ”förr”, mot en tid då arbetsmiljön var bättre, och personalen mindre stressade. Idag förefaller stressen finnas överallt, och vara i ständigt tilltagande. Både dess faktiska omfattning, hos individerna och i kollektivet, och talet om den bland kollegor framställs som ökande. Konsekvensen av ovanstående faktorer beskrivs som en minskad attraktion kring yrket i stort:

Varför vill ingen jobba i skolan i förskolan? Kraven höjs och du får liksom mer och större och större ansvar; både administrativt, och sen då även den sociala omsorgsbiten. Ingen orkar längre. […]. Men att det är ett tufft jobb. Att det krävs mycket, alla klarar inte det, just för att det är många bollar i luften, många barn, många vårdnadshavare, många kollegor och, du ska liksom hela tiden vara med.

Vidare lyfts förhöjda krav och bristande förutsättningar fram som en grogrund för fysisk och psykisk ohälsa hos pedagogen:

Psykisk ohälsa tror jag ökar mer och mer, och speciellt i vårt yrke.

5.1.2.1 Arbetsmiljön ur ett maktperspektiv

Inom diskursen ”Förutsättningar” löper begreppet ”arbetsmiljö” som en röd tråd genom berättelserna. Detta begrepp sätts i relation till varför antalet sjukskrivna pedagoger ökar, vilket problematiseras ur en maktaspekt där förskollärarens inflytande beskrivs som minskande.

30

Men oftast så lyder ju de [cheferna] någon annan. Det är ju i slutändan politikerna som styr. Så att, även om vi tar upp saker till förskolechefen så är det inte säkert att det är något… Hon kan ju ta upp det på mötena, men det kanske inte går vidare därifrån.

Ovanstående utdrag kan sägas illustrera ett maktperspektiv där förskolläraren framstår som maktlös inför de förändringar som uppstår; ”det är ju i slutändan politikerna som styr”. Förskollärarens roll tycks vara mångfacetterad och utsatt för yttre påtryckningar från ett flertal olika samhällsnivåer; från föräldrar, ledning och politiker.

Budget är inget svar, där de säger det; chefer och politiker osv. För man kan prioritera. Jag kan handla en massa vapen. Eller så kan jag se till att barnen har… du vet, det finns val. Det finns många valmöjligheter.

I resonemanget ovan framhålls beslut som tas på högre nivå som inte bara felaktiga prioriteringar, utan även som en orsak till förskollärarens bristande arbetsmiljö. Inte sällan beskrivs stress och utbrändhet som ytterst orsakad av samhälleliga och politiska beslut, vilka ligger utanför förskollärarens egen kontroll. Besluten påverkar emellertid indirekt förskollärarens arbetsmiljö. Denna framställs allmänt i berättelserna som allt sämre, och möjligheterna att själva påverka och förändra som allt mindre:

Så att det är förskolans värld med chefer säger att ”Vi måste göra såhär”. Det finns liksom inget forum för diskussion. Jag har liksom växt upp i en annan anda, på 70-talet, då var det mycket mer det här med demokrati, att vi skulle diskutera - Det är viktigt för demokratin. […]. Solidaritet, ja. Det har liksom gått åt fel håll. […].

I det utdrag som lyfts beskrivs elementen solidaritet och demokrati dessutom som urholkade, till förmån för ett mer auktoritärt förhållningssätt där högt uppsatta instanser fattar beslut, vilket minskar förskollärarens inflytande.

5.1.3 Arbetsrollen i en historisk kontext

I berättelserna om förskollärarens roll betonas en förskjutning i arbetsuppgifterna och kraven som ställs på förskolläraren över tid:

31

Hur orkar du? Jobbar du på förskola, hur orkar du? Det hörde man inte innan. Då var det mer; Måste du gå i skolan för att leka med barn? Får man betalt för att leka med barn? Den var stående förr… Nu är det; hur orkar du?

”Förr” sägs det ”bara” ha handlat om att ”passa barn” medan det nu beskrivs som ett väldigt jobbigt yrke; ”Hur orkar du?”, där risken att bli utbränd är stor. Beskrivningen genomsyras av en historisk kontext där definitionen av vad en förskollärare är har förändrats. Från en uppfattning där pedagogen satts i relation till en fysisk arbetsuppgift; ”att bara passa barn” till att beskrivas ur en psykosocial aspekt där yrket relateras till fenomen som ”utbrändhet”.

Denna förändring från ett fysiskt till ett psykosocialt perspektiv emfaseras ytterligare av det faktum att de fysiska arbetsuppgifterna beskrivits i förringande ordalag. ”Får man betalt av att leka med barn? Den var stående förr…”. I diskursen sammanfattas allmänhetens uppfattning kring förskollärarens yrkesroll som trivialiserad och förenklad. ”Förr” förknippade pedagogens arbetsuppgifter med ”att bara passa barn”. Över tid har denna trivialisering övergått till en diskursiv idé där professionen sätts i samband med epitet som ”stress”, ”utbrändhet” och yrket beskrivs i termer som ”tufft” och ”jobbigt”, något som påtalas i kommande utdrag:

Ja! Nä, för att det är för tufft! Och att många också hoppar av, när de har börjat. Att de känner att ”nä, det här är för tufft”. Man tror att en del, inte alla, det är många som vet vad de ger sig in i när de ger sig in i förskollärarutbildningen, och lärarutbildningen, men jag tror att för många också blir det en chock för när de kommer ut, att” oj, är det allt det här?

5.1.4 Arbetsrollen och professionaliseringen

Det blir också nu, de vill att man ska klättra i karriärstegen liksom, men kanske ofta när du har valt detta yrke så vill du inte alltid... Det är inte alla som vill klättra. […].

I vårt yrke tror jag stressen ökar för vi ska vara så professionella. De vill att vi ska öka i status, men de ökar liksom inte lönen.

En annan aspekt som synliggörs genom utsagorna ovan är hur yrket professionaliserats. Om professionalisering kan sägas vara diskursområdets nodalpunkt, blir de tecknen som kretsar kring punkten krav, lön, status och barn. Det faktum att löneutvecklingen inte följt ”statusutvecklingen” problematiseras i diskursen och framstår som frustrerande. En ytterligare dimension följer på det andra citatet ovan, ett maktperspektiv, där ”de” beskrivs som de beslutsfattande, ”de” vill att yrket ska öka i status men ”de” ökar inte lönen. Det framstår som

32

om att förskolläraren hamnar i ett maktvakuum där beslut rörande yrkets arbetsroll, status och lön i första hand godkänns av det abstrakta ”de” och inte av förskolläraren själv.

I redogörelser kring den ökade professionaliseringen problematiseras detta fenomen ur ett barnperspektiv. Detta då de ökade hierarkiska strukturerna verkar som en katalysator för ett ”karriärsklättrande” vilket får till följd att utbildad personal lämnar ”golvet” till förmån för ett karriärsavancemang:

Men, nu vill de ju ta ur en från barngruppen, alltså man ska föreläsa någon annanstans på Malmö Högskola, eller någon annanstans. Då har du uppnått de andra här målen som, förskolechefen eller politikerna, tycker om.

I diskursen framkommer att detta karriärsavancemang bör ske utanför barngruppen exempelvis genom en befordring till förste förskollärare där den direkta barnkontakten minskar, eller som ”föreläsare på Malmö Högskola”, vilket illustreras i citatet ovan. Detta fenomen beskrivs som paradoxalt då förskollärarens karriär tordes sättas i relation till barnkontakten och barnens välbefinnande i huvudsak.

I utdraget nedan framställs ökade krav som en konsekvens av professionaliseringen. Detta faktum beskrivs i såväl positiva som negativa ordalag där en större användning av teori i verksamheten emfaseras som positivt. Dock lyfts även det faktum att med ökad status följer fler krav vilket adderar fler dimensioner av press på yrkesrollen.

Ja, alltså jag tror inte riktigt andra har hängt med. Alltså, som en del föräldrar och alltså samhället i stort säger ju fortfarande ”dagis” t.ex. och dagis är ju bara att man tar hand om barnen, vi gör en pedagogisk verksamhet – då är det förskola. Så jag tror att samhället har kanske inte hängt med denna snabba

utveckling som vi har gjort inom förskolan tror jag samhällets syn på oss har inte hängt med i samma takt. Där är det fortfarande kanske ”men jag jobbar och du tar hand om mina barn”, men för oss med alla de kraven vi har… Vi ska erbjuda en pedagogisk verksamhet hela tiden, under hela deras vistelse där.

En annan aspekt som lyfts i citatet är det faktum att ”samhället inte hängt med”. Det förklaras att det råder en allmän okunskap kring vad det innebär att vara förskollärare och de krav som följer på yrket. I utsagorna framhålls dessa ökade krav som en orsak till varför ohälsotalen stiger i verksamheten.