Examensarbete i kriminologi Malmö högskola
KRIMINELLA KARRIÄRER:
DESISTANCE
- EN SYSTEMATISK LITTERATURSTUDIE OM
VARFÖR VUXNA KVINNOR SOM HAR VARIT
INTAGNA I FÄNGELSE SLUTAR ATT BEGÅ
BROTT
KRIMINELLA KARRIÄRER:
DESISTANCE
- EN SYSTEMATISK LITTERATURSTUDIE OM
VARFÖR VUXNA KVINNOR SOM HAR VARIT
INTAGNA I FÄNGELSE SLUTAR ATT BEGÅ
BROTT
JASMINE NICANDER
Nicander, J. Kriminella karriärer: Desistance. En systematisk litteraturstudie om varför vuxna kvinnor som har varit intagna i fängelse slutar att begå brott.
Examensarbete i kriminologi, 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för
hälsa och samhälle, institutionen för kriminologi, 2017.
Med hjälp av en systematisk litteraturstudie är syftet med denna uppsats att sammanställa och granska tidigare forskning om desistance (varför och när individer slutar begå brott) för vuxna kvinnor som har varit intagna i fängelse. Genom att identifiera luckor i ämnets befintliga forskningsbild syftar också studien till att ge rekommendationer för vidare studier och visa på möjliga tillämpningsområden. Desistanceprocessen för kvinnor som har varit intagna i fängelse har fått relativt lite uppmärksamhet i jämförelse med andra dimensioner och urvalsgrupper inom kriminella karriärer. Då en lång kriminell karriär
resulterar i kostnader och andra konsekvenser både för samhället, brottsoffret och gärningspersonen själv är forskning om desistance av stor vikt. Resultatet i
uppsatsen visar att socialt kapital, positiva sociala band och kognitiv förändring är de främsta förklaringarna till varför vuxna kvinnor som har varit intagna i
fängelse slutar begå brott. Dessa måste samtidigt ses i relation till de utmaningar kvinnorna står inför under förloppet av desistanceprocessen då de har stor påverkan på utfallet.
Nyckelord: Desistance, fängelse, kriminella karriärer, kvinnor, sluta begå brott,
CRIMINAL CAREERS:
DESISTANCE
- A SYSTEMATIC LITERATURE REVIEW
ABOUT WHY ADULT WOMEN WHO HAVE
BEEN INCARCERATED STOP TO COMMIT
CRIMES
JASMINE NICANDER
Nicander, J. Criminal careers: Desistance. A systematic literature review about why adult women who have been incarcerated stop to commit crimes. Degree
project in criminology, 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of health
and society, Department of criminology, 2017.
Using a systematic literature review, the aim of this essay is to compile and
review previous research on desistance (why and when individuals stop to commit crimes) for adult women who have been incarcerated. By identifying gaps in the subject's existing research image, the study also aims at providing
recommendations for further studies and demonstrating possible areas of application. The desistanceprocess for women who have been incarcerated has received relatively little attention in comparison with other dimensions and selection groups in criminal careers. Since a long criminal career results in costs and other consequences for both society, victims and the perpetrators themselves, research on desistance is of great importance. The result of this essay shows that social capital, positive social ties and cognitive change are the main reasons why adult women who have been incarcerated stop to commit crimes. These must also be seen in relation to the challenges facing women during the course of the desistanceprocess as they have a major impact on the outcome.
Keywords: Adults, criminal careers, desistance, incarceration, stop to commit
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING OCH BAKGRUND 4
1.1 Syfte 5
1.2 Frågeställning 5
1.2.1 Avgränsningar 5
2. TIDIGARE FORSKNING 6
2.1 Teori 6
2.1.1 Age-graded theory of informal social control 6
2.1.2 Marunas identitetsteori 7
2.2 Empiri 8
2.2.1 Vad säger den tidigare forskningen? 9
3. METOD 11
3.1 Systematisk litteraturstudie i fem steg 12
3.2 Material 12 3.3 Datainsamling 13 3.3.1 Val av sökord 13 3.3.2 Databaser 14 3.3.3 Sökningen 14 3.4 Analys av data 16 3.5 Etiska överväganden 17 4. RESULTAT 17
4.1 Utmaningar vid återinträdet i samhället efter fängelsestraff 17 4.2 Socialt kapital och positiva sociala band 18
4.2.1 Mentorskap 18
4.2.2 Familj och föräldraskap 19
4.2.3 Partnerskap 21
4.2.4 Bostadsområdet 22
4.2.5 Rättssystemet 23
4.3 Kognitiv förändring 23
4.3.1 ”Att vilja förändras” 23
4.3.2 Ändra identiteten 24
4.3.3 Ålder 24
5. DISKUSSION OCH SLUTSATSER 24
5.1 Resultatdiskussion 24
5.2 Metoddiskussion 28
5.3 Rekommendationer och framtida forskning 29
REFERENSER 31
BILAGOR 34
Bilaga 1. Sökschema 34
1. INLEDNING OCH BAKGRUND
Kriminella karriärer har sedan 1800-talet intresserat forskare inom kriminologin (Piquero et al, 2007). Trots stor uppmärksamhet är det ett diffust begrepp som saknar en enhetligt accepterad definition bland forskarna på området (a.a.). Vanligtvis definieras en kriminell karriär enligt följande i litteraturen: ”[...] characterization of the longitudinal sequence of crimes committed by an
individual offender” (Piquero et al, 2007, s.9). Kriminella karriärer kan vidare ses som ett paraplybegrepp för olika dimensioner (Farrington, 2005; Piquero et al, 2007). De viktigaste dimensionerna som studeras är följande: varför och när människor börjar begå brott (onset), varför och hur de fortsätter
(persistence/continuation), varför och om brottsligheten blir mer frekvent eller grövre (escalation) eller specialiserad och varför och när människor slutar begå brott (desistance) (a.a.). Tillsammans skapar dimensionerna olika mönster (trajectories) som var för sig beskriver hur flera olika indivders kriminella karriärer liknar varandra (Farrington, 2005).
Trots utvecklingen inom forskningsområdet genom åren så varierar kunskapen gällande de olika dimensionerna (Farrington, 2005; Laub & Sampson, 2003; Piquero et al, 2007). Varför individer börjar begå brott är en fråga som har ställts omfattande gånger (Andersson et al, 2012; Farrington, 2005; Laub & Sampson, 2003; Piquero et al, 2007; Sampson & Laub, 1993). Samtidigt har mindre fokus ställts på frågan om varför och när individer slutar att begå brott, vilket också har resulterat i större kunskapsluckor (a.a.). Bland de studier som har studerat
desistance är resultaten vidare varierande vilket ytterligare understryker behovet av mer forskning (Laub & Sampson, 2003; Kazemian, 2007; Rodermond et al, 2016).
En lång kriminell karriär påverkar samhället och dess olika institutioner negativt på många sätt (Andersson, 2013; Welsh et al, 2008). Kostnaderna uppgår till 1,3-1,5 miljoner dollar för enbart en persons kriminella karriär över ungdoms- och vuxenåren, och 1,7-2,3 miljoner dollar för de individer med en högre risk av kriminalitet (Welsh et al, 2008). Kostnaderna och konsekvenserna innefattas bland annat vidare av både skadad egendom och lidande brottsoffer (a.a.). Det sistnämnda resulterar i, utifrån lidandets omfattning, kostnader genom
sjukhusvård, förlorad lön på grund av sjukskrivning från arbetet och rädsla för att utsättas för brott igen (a.a.). För gärningspersonen kan en lång kriminell karriär istället resultera i exempelvisohälsa (såsom missbruk), att personen förlorar eller får svårt att hitta ett arbete, samt får sämre relation till sin familj (Andersson, 2013; Homel, 2005). Således är mer forskning om desistance av stor vikt inom kriminologin. Mer kunskap om dimensionen hade bland annat genererat begränsningar för individers fortsatta kriminella karriärer (Andersson, 2013; Kazemian, 2007) och således minskat ovan nämnda kostnader och konsekvenser. Det hade även möjliggjort ett mer kostnadseffektivt användande av samhällets olika resurser (Andersson, 2013; Farrington, 2005; Farrington, 2007; Piquero et al, 2007; Rodermond et al, 2016).
Vidare är majoriteten av både den empiri och teori som finns om desistance främst baserad på män (Andersson et al, 2012; Andersson, 2013; Farrington, 2005; Rodermond et al, 2016). Empirin avseende kvinnors desistanceprocess har visat sig ha både likheter och skillnader jämfört med männens (Andersson, 2013; Massoglia & Uggen, 2007; Rodermond et al, 2016). Detta innebär således att det
inte med säkerhet går att anta att processerna är desamma för båda könen, vilket understryker vikten av fortsatt studerande av kvinnors desistance.
1.1 Syfte
Syftet med denna systematiska litteraturstudie är att sammanställa och granska tidigare forskning om desistance för vuxna kvinnor som har varit intagna i fängelse. Genom att identifiera luckor i ämnets befintliga forskningsbild syftar också studien till att ge rekommendationer för vidare studier och visa på möjliga tillämpningsområden.
1.2 Frågeställning
För att uppnå studiens syfte har följande frågeställning formulerats:
- Varför slutar vuxna kvinnor som har varit intagna i fängelse att begå brott?
1.2.1 Avgränsningar
Studien är avgränsad till att enbart studera vuxna kvinnor. Detta då många kvinnor, i större utsträckning än män, börjar och således också slutar begå brott i vuxen ålder (Rodermond et al, 2016). Med vuxna kvinnor syftar denna studie på kvinnor från 20 års ålder och uppåt, eller med en medelålder på minst 30 i de fall ålder inte anges för urvalet.
Med brott avses de brott som forskningen om kriminella karriärer vanligtvis fokuserar på. Dessa kallas för street crimes och innefattas bland annat av våldsbrott (exempelvis misshandel), narkotikabrott, stölder, bedrägerier,
skadegörelse och trafikbrott (Farrington, 2005). Sexualbrott och grov brottslighet (som rån eller våldsbrott med dödlig utgång) ingår till exempel inte.
Urvalet har även avgränsats till att endast innefatta vuxna kvinnor som har varit
intagna i fängelse, för att få ett mer sammanhängande resultat och för att kunna
dra säkrare slutsatser. Om studien istället hade innefattat alla kvinnor hade resultatet blivit för omfattande och således mindre tillförlitligt.
2. TIDIGARE FORSKNING
Likt många andra begrepp inom området för kriminella karriärer saknar även desistance en enhetligt accepterad definition (Laub & Sampson, 2003; Rodermond et al, 2016). Till skillnad från de andra dimensionerna anses desistance innefattas av avsaknaden av en viss sorts händelse, i det här fallet brott, snarare än
förekomsten av det (Laub & Sampson, 2003). Inom forskningen belyses en skillnad på detta genom två begrepp: termination och desistance (Laub &
Sampson, 2003; Rodermond et al, 2016). Det förstnämnda syftar på själva utfallet, det vill säga den punkt där individen slutar att begå brott eller med andra ord där avsaknaden av fortsatt brottslighet inträffar (a.a.). Det är vanligtvis denna
definition som används i det empiriska studerandet av dimensionen (Farrington, 2007). Det sistnämnda syftar istället på den kausala processen, som supportar termination, när individen slutar att begå brott (Laub & Sampson, 2003;
Rodermond et al, 2016). Det är snarare denna definition som används i teorin om desistance och som refererar till minskandet av den underliggande frekvensen, variationen och allvarligheten i en individs brottslighet (Farrington, 2007). Ålder har en viktig betydelse för denna process (Laub & Sampson, 2003). Processen fortsätter efter termination, när individen går från brottsling till icke-brottsling, men det är ännu svårt att riktigt veta när denna process börjar (a.a.). På samma sätt är det svårt att veta när termination har inträffat (a.a.). Enligt majoriteten av litteraturen på området anses detta vara när det sista brottet har begåtts, men det finns samtidigt svårigheter att mäta detta bland annat på grund av dold brottslighet som inte kommer till rättsväsendets kännedom (a.a.).
2.1 Teori
Nedan presenteras två centrala teoretiska utgångspunkter som har haft stort inflytande inom litteraturen på kriminella karriärer, i synnerhet med fokus på dimensionen desistance.
2.1.1 Age-graded theory of informal social control
Sampson & Laubs (1993) age-graded theory of informal social control1 är en utvecklingsteori med fokus på kriminalitetens förändring över hela livsförloppet. Teorin är generell och dynamisk och utgår från en kontrollteoretisk ansats2 (a.a.). Teorin förklarar varje individs liv som ett mönster där olika övergångar
(livshändelser) inträffar genom åren (a.a.). Övergångarna kan generera
vändpunkter varpå en förändring sker i individens livsförlopp, till exempel att sluta begå brott (a.a.). Således poängteras vikten av beteende i barndom och ungdom i teorin, men även att senare vuxna sociala interaktioner har betydelse som kan resultera i desistance (a.a.).
1
Den empiriska utgångspunkten för deras arbete är Sheldon och Eleanor Gluecks prospektiva longitudinella studie Unraveling Juvenile Delinquency (Laub & Sampson, 2003; Sampson & Laub, 1993). Studien består av två urval från 1930-1940-talet med totalt 1 000 pojkar (500 i vardera grupp), i åldrarna 10-17: en grupp som är kriminella och en grupp som inte är det (a.a.). Vardera grupp är matchade utifrån faktorer som ålder, etnicitet, IQ och bosatta i staden Boston (a.a.). Dessa följs från födsel upp till 32 års åldern vid tre tillfällen: vid åldrarna 14, 25 och 32 (a.a.). Laub & Sampson (2003) följde därefter även upp de 500 männen, tillhörande den kriminella gruppen, till 70 års åldern.
2 ”[…] crime and deviance result when an individual’s bond to society is weak or broken” (Sampson & Laub, 1993, s.18).
Vändpunkterna innefattas av olika sociala institutioner som genererar starka
(konventionella) sociala band till samhället (Sampson & Laub, 1993). De sociala
banden består i sin tur av ett sammanflöde av social kontroll, strukturerade
rutinaktiviteter och meningsfull human agency (a.a.). De är vidare åldersgraderade vilket innebär att den sociala kontrollen (både informell och formell) varierar beroende på individens ålder (a.a.). Under barn- och ungdomen utövar till exempel familjen, skolan, kamrater och ungdomsvård större kontroll. Detta kan jämföras med arbete, äktenskap och rättssystemet som utövar större kontroll i vuxen ålder (a.a.). De sociala institutionerna förklaras också vara inbäddade i en specifik kultur och historisk kontext (a.a.). Strukturerade rutinaktiveter resulterar vidare i avsaknaden till möjligheter för individen att begå brott och human agency (personal choice) innefattas bland annat av att individen har ett eget aktivt val i att avstå från brott (a.a.). Utifrån desistanceprocessen får således individen till
exempel andra omständigheter i sitt liv som hen inte anser vara värda att förlora, en starkare känsla av ett meningsfullt liv, en starkare identitet, ett nytt
bostadsområde, andra kompisrelationer och ökat socialt kapital (Laub & Sampson, 2003). Sammanfattningsvis genererar de sociala institutionerna, associerade med desistance, kortsiktiga vägar bort från brottslighet som senare över tid omdirigerar långsiktiga åtaganden till konformitet (a.a.).
2.1.2 Marunas identitetsteori
Maruna (2001) tillhör i sin tur de teoretiker som anser att subjektiva faktorer är huvudförklaringen till att individer slutar att begå brott. I sin teori3 är den
personliga identiteten den mest centrala mekanismen i relation till desistance
(a.a.). Identitetsförändring innefattas inte av att individen går från brottsling till icke-brottsling genom att plötsligt ”bryta sig loss” eller ”bli botad” från sin bakgrund (a.a.). Istället pågår en ”making-sense process” där individen snarare bearbetar det förflutna så att det blir konsekvent med den nya, prosociala, synen på sig själv som en bra människa (a.a.). På så sätt vänder de något ”dåligt” till något ”bra” (a.a.). Detta görs utifrån ett redemption script (försoningsmanus) som individen själv har skapat utifrån sin egna situation (a.a.). Detta manus är därför unikt för varje individ, samtidigt som den generella processen är densamma för alla (a.a.).
Processen startar med att individen blir överväldigad av den negativa cykeln hen har fastnat i, bestående av kriminalitet och fängelsestraff (Maruna, 2001).
Individen blir således motiverad att ändra på detta, oftast vid inblandningen av en extern källa/person som stöttar individen (a.a.). Därefter innefattas processen av rekonstruering av sin självuppfattning med hjälp av sitt försoningsmanus (a.a.). Det är således inte förändringen i sig som är viktig, utan snarare vad den betyder för individen som genomgår den (a.a.). Sammanfattningsvis resulterar processen i att: individen mognar och har fler positiva förväntningar gällande sin framtid, får en starkare känsla av kontroll över sitt liv vilket påverkar de sociala banden till det bättre, samt är villig att ge tillbaka till samhället jämfört med de individer som fortsätter begå brott (a.a.). På så sätt får individen också en ny ”mening med sitt liv” genom sin nya prosociala identitet (a.a.).
3 Den empiriska utgångspunkten för utvecklandet av Marunas teori är hans egna kvalitativa studie
The Liverpool Desistance Study (LDS) (Maruna, 2001). Studiens kohort består av totalt 55 män
och 10 kvinnor från England, med en omfattande kriminell karriär och som har varit intagna i fängelse (a.a.). Dessa delas in i två olika grupper: de som ansågs ha slutat begå brott (30) och de som fortfarande ansågs begå brott (20) (a.a.). Data samlades in genom observationer och djupintervjuer mellan åren 1996-1998 (a.a.).
2.2 Empiri
Både kvalitativ (självrapporterande) och kvantitativ (register)data är nödvändig för att kunna fastställa att en individ faktiskt har slutat begå brott (Farrington, 2007; Kazemian, 2007; LeBel et al, 2008). Den kvalitativa datan kan bättre spegla den faktiska brottsligheten hos en individ, då en stor del av individens brottslighet inte kommer till rättsväsendets kännedom (Farrington, 2007). Desistance är samtidigt en dimension som kräver en längre uppföljningsperiod, då risken annars är stor för missvisande resultat (Kazemian, 2007). Det är sällan individer kommer ihåg exakt hur deras liv såg ut för cirka 10 år sedan (retrospektivt), vilket
understryker den kvantitativa prospektiva datans roll (Farrington, 2007). Detta gäller inte enbart antalet begågna brott, utan även exempelvis arresteringar och inkapacitering (a.a.). Denna data är således också viktig för kriminalpolitiken och beslutsfattare, bland annat för att veta vilken typ av intervention som bör sättas in för olika typer av individer beroende på var de är i sin desistanceprocess
(Farrington, 2007; Kazemian, 2007; Massoglia & Uggen, 2007). Kvalitativ data är vidare av stor vikt inom forskningen på desistance då denna, bättre än kvantitativ data, ökar förståelsen och den vidare förklaringen av fenomenet (Carlsson, 2012; Laub & Sampson, 2003; Massoglia & Uggen, 2007).
Således är prospektiva longitudinella studier den typ av studier som enligt majoriteten av forskarna bäst anses kunna samla in data om desistance
(Farrington, 2007; Laub & Sampson, 2003; Sampson & Laub, 1993). Bland annat för att en individ då vanligtvis följs under varje stadie av sitt liv, vilket ger ett gediget datamaterial utifrån narrativerna4 (a.a.). Trots detta finns det ytterst få longitudinella prospektiva studier inom forskningen på desistance (a.a.). En av anledningarna är att individer med långa kriminella karriär oftast utgör ett fåtal (Andersson, 2013).Det är således lättare att ”fånga upp dem” i vuxen ålder, vilket då också genererar ett retrospektivt perspektiv (a.a.). Av de få longitudinella prospektiva studier som finns sträcker majoriteten sig vidare vanligtvis till ”endast” 30 års ålder, vilket kan tyckas vara kort då det är den dimensionen som inträffar sist i en individs kriminella karriär (Farrington 2005; Laub & Sampson, 2003). Samtidigt anses peakåldern för desistance vara mellan åldrarna 20-29 år (Farrington, 2005; Piquero et al, 2007).
Longitudinella studier är vidare betydligt mer kostsamma och tidskrävande än till exempel tvärsnitts- och kortsiktiga panelstudier, vilket är en av förklaringarna till att de sistnämnda är mer vanligt förekommande inom området (Laub & Sampson, 2003; Sampson & Laub, 1993). Samtidigt som de longitudinella studierna anses nödvändiga för att bättre kunna förstå den underliggande dynamiska processen som kännetecknar desistance, så anses exempelvis tvärsnittsstudier vara bra vid studerandet av faktorer som ”triggar” desistance (Kazemian, 2007).
Tvärsnittsstudier anses också bättre lämpade vid studerandet av kognitiva ”decision-making” processer (Farrington, 2007; LeBel et al, 2008). På grund av komplexiteten att samla in data om desistance har vidare många av forskarna på området gjort egna analyser på redan existerande data (Forrest & Hay, 2011; Laub & Sampson, 2003; LeBel et al, 2008). Andra forskare har istället valt att utföra egna observationer (Pannucio et al, 2012) och/eller livshistorieintervjuer (Carlsson, 2012; Laub & Sampson 2003; Panuccio et al, 2012) på urval från tidigare utförda studier.
4 ”[…] one of the best ways to understand a particular subculture or group at a particular point in time” (Maruna, 2011, s.39).
2.2.1 Vad säger den tidigare forskningen?
Majoriteten av forskningen som finns gällande desistance har i större utsträckning kommit fram till slutsatser om när individer slutar begå brott jämfört med varför (Laub & Sampson, 2003). Således är kunskapen fortfarande väldigt liten gällande de kausala processerna för desistance (Kazemian, 2007). Forskningen utgörs vidare av främst vuxna individer (Panuccio et al, 2012) och i synnerhet på män (Andersson, 2013; Laub & Sampson, 2003). På grund av bristen av empiri om desistance, och variationen av den som finns, har det också genererat flera kunskapsluckor (Farrington, 2007; Laub & Sampson, 2003). Trots att olika möjliga vägar till desistance har diskuterats, är det ännu oklart vilka som är de direkta orsakerna och korrelationerna (a.a.). Vissa forskare menar på att dessa är unika för dimensionen, medan andra menar att de bara är motsatsen till orsakerna för persistence (fortsatt brottslighet) (Farrington, 2007; Kazemian, 2007; Laub & Sampson, 2003).Vidare har det bland annat även diskuterats vad det innebär om en individ slutar att begå brott under en längre period för att sedan börja igen, inkapaciteringens påverkan, hur länge en individ måste ha varit utan brottslighet för att hen kan sägas ha nått desistance, samt om prediktorerna är olika för tidig versus sen desistance (Farrington, 2007; Laub & Sampson, 2003). Även detta finns det ännu inga konkreta svar på (a.a.). Trots ovan nämnda brister finns det faktorer som fått starkt stöd inom forskningen på desistance. Dessa delas
vanligtvis upp mellan sociala och subjektiva faktorer (Kazemian, 2007; LeBel et al, 2008).
Vändpunkter (livshändelser) är en av de sociala faktorer som har fått störst
uppmärksamhet (Carlsson, 2012; Forrest & Hay, 2011; Laub & Sampson, 2003; Panuccio et al, 2012). Dessa förklaras generera ökad social kontroll vilket vidare ökar chanserna till desistance (Forrest & Hay, 2011; Laub & Sampson, 2003). Vändpunkter har under senare tid mer och mer börjat studeras i relation till de underliggande processerna, och inte enbart som isolerade händelser (Carlsson, 2012; Laub & Sampson, 2003). Detta för att bättre kunna se hur vändpunkterna uppkommer och möjliggör en förändring (a.a.), då samma vändpunkt för flera individer har visat sig generera olika utfall (Carlsson, 2012). En del av
forskningen förklarar istället uppkomsten av den sociala kontrollen som enbart en dynamisk process utifrån olika prosociala nätverk (Pannucio et al, 2012).
Oberoende på hur den sociala kontrollen studeras anser samtliga studier inom detta område att det är den främsta förklaringen för uppkomsten av desistance (Carlsson, 2012; Forrest & Hay, 2011; Laub & Sampson, 2003; Pannucio et al, 2012).
Äktenskap är den mest konsekventa vändpunkten associerad med lyckad
desistance för män (Carlsson, 2012; Forrest & Hay, 2011; Laub & Sampson, 2003). Äktenskap bidrar till att fastställa starka sociala band mellan individen och det konventionella samhället vilket i sin tur minskar sannolikheten för individen att begå brott (Forrest & Hay, 2011; Laub & Sampson, 2003). Detta innefattas bland annat av andra (strukturerade) rutinaktiviteter, förändrade (prosociala) kompisrelationer och känslan av ett meningsfullt liv där ”mer står på spel”, vilket individen inte anser vara värt att förlora genom brottslighet och andra avvikande beteenden (Laub & Sampson, 2003). Således anses de långsiktiga konsekvenserna överstiga de kortsiktiga vinsterna (Forrest & Hay, 2011). Forrest & Hay (2011) fann även i sin studie att äktenskap hade positiv påverkan på individens
självkontroll, vilket i sin tur bland annat resulterade i ett minskande i användandet av marijuana. Ökad självkontroll var däremot inte signifikant för desistance (a.a.).
Svaret på varför äktenskap ökar sannolikheten för desistance blev således obesvarad. Ett stabilt arbete, militärtjänstgöring (Forrest & Hay, 2011; Laub & Sampson, 2003), hemlöshet och mognad /identitetsförändrig (Carlsson, 2012) är exempel på andra studerade vändpunkter som är associerade med desistance. Likt äktenskap skapar även dessa vändpunkter mer strukturerade rutinaktiviteter, prosociala nätverk och omständigheter värda att förlora (Carlsson, 2012; Laub & Sampson, 2003). Militärtjänstgöring kan samtidigt ha en baksida som försvårar desistance längre fram (Laub & Sampson, 2003). Individen riskerar att bli (svårt) skadad och få bevittna traumatiska upplevelser, vilket till exempel kan påverka stabiliteten av ett framtida äktenskap och oftare öka sannolikheten för skilsmässa jämfört med person som inte varit inom det militära (a.a.).
Till skillnad från Forrest & Hay (2011) och Laub & Sampson (2003) har Carlsson (2012) studerat vändpunkter till desistance i relation till den sociala kontext varje enskild individ befinner sig i. Hemlöshet genererade desistance för en man i samband med att han genomgick en kognitiv förändring (”detta fungerar inte längre”), engagerade sig i institutioner (psykoterapi och yoga) och slutade använda droger (a.a.). Identitetsförändring var en vändpunkt för en annan (a.a.). Det resulterade i att han till en början fick mer prosociala nätverk och senare flyttade utomlands för att byta miljö, men det var först när han ”fick” en ny identitet som sjöman som han slutade helt med brottslighet och avvikande beteenden (a.a.). Till skillnade från Carlsson (2012), Forrest & Hay (2011) och Laub & Sampson (2003) har vidare Pannucio et al (2012) studerat familjens och
programpersonals5 koppling till desistance. Stöttning från dessa prosociala nätverk ökar individens motivation till att sluta begå brott, samt bibehållandet av det (Pannucio et al, 2012). Motivationen grundar sig bland annat i viljan att undvika legala interventioner, anknytningen till ens barn/föräldrar/partner, samt prestationer inom både utbildning och arbete (a.a.). Således associeras
motivationen med viljan att förändra sin livsstil (a.a.).
Kognitiv förändring har först under de senare åren börjat studeras i relation till
desistance (LeBel et al, 2008; Maruna, 2001; Paternoster et al, 2016). Trots det fåtal studier som finns har det, likt vändpunkter och social kontroll, visat på ett positivt samband (a.a.). En prosocial kognitiv förändring anses nödvändig för att individen ska kunna sluta begå brott (a.a.). Således anses desistanceprocessen börja inom individen för att därefter ”dra till sig” andra prosociala nätverk och konventionella institutioner, som exempelvis ett stabilt arbete eller ett långvarigt äktenskap (a.a.). Dessa förklaras alltså inte starta desistanceprocessen, utan snarare stötta bibehållandet av den (a.a.). Inom empirin för den kognitiva
förändringen studeras bland annat identitetsförändring, motivationen, individens fria val, värderingar, optimism och viljan att ändras (LeBel et al, 2008; Maruna, 2001).
Ånger för tidigare kriminellt beteende och identitetsförändring är två av de subjektiva faktorer som visat sig ha positivt inflytande på desistanceprocessen (LeBel et al, 2008; Maruna, 2001). Faktorerna resulterade bland annat i att
individerna ”såg saker annorlunda” (a.a.). Identitetsförändringen innefattades även av ökad känsla av kontroll över sitt liv, förmågan att göra val och sätta upp mål i relation till sin nya konventionella identitet (Maruna, 2001). Tilltron till
individens självförmåga att ”go straight” är en annan avgörande subjektiv faktor
(LeBel et al, 2008). Ju högre tilltro desto mindre anses hindren till desistance vara och får således individen att göra det bästa utav olika situationer (a.a.). Individen tar också tillvara på olika sociala möjligheter i högre utsträckning, som till exempel ett arbete (a.a.). Sammanfattningsvis resulterar den kognitiva
förändringen i livsförändrade strukturella händelser på så sätt att individen styr över sin egna prosociala förändring (LeBel et al, 2008; Maruna, 2001).
3. METOD
För att besvara uppsatsens frågeställning har en systematisk litteraturstudie använts som metod.En litteraturstudie är en omfattande översikt av tidigare forskning för ett förutbestämt generellt ämne (Denney & Tewksbury, 2013; Greenhalgh, 1997). Målet med metoden är att fastställa kunskapsläget inom det valda området för att därefter ta reda på vad vi vet och vad vi behöver forska mer om (a.a.), vilket också är syftet med denna uppsats. På så sätt skapar metoden även utgångspunkter för den fortsatta forskningen (Denney & Tewksbury, 2013; Greenhalgh, 1997).
Gemensamt för alla litteraturstudier är att de går från ett brett perspektiv till ett mer specifikt fokus under arbetets gång (Denney & Tewksbury, 2013). Däremot kan fokuset komma att variera mellan olika studier beroende på frågeställningens utformning (a.a.). Skillnaden mellan en systematisk och en allmän litteraturstudie är att det förstnämnda kännetecknas av ett mer strukturerat arbetssätt där varje moment i arbetsprocessen tydligt ska återges och motiveras (Bryman, 2011). En systematisk litteraturstudie har vidare ett mer kritiskt förhållningssätt än en allmän, till exempel vid presenterandet av resultatet samt dess styrkor och svagheter (Denney & Tewksbury, 2013).
Fördelarna med metoden är många (Bryman, 2011; Denney & Tewksbury, 2013). Författaren ”tvingas” sätta sig in i ämnet på djupet och studera samtliga centrala delar, vilket möjliggör en heltäckande förståelse (Denney & Tewksbury, 2013). Den ger även ett starkare evidensbaserat stöd för politiker och beslutsfattare än exempelvis en allmän litteraturstudie, då den sistnämnda beskrivs som mer slumpartad (Bryman, 2011). Metoden synliggör också, som tidigare nämnt, kunskapsläget inom området, samt att den skapar utgångspunkter för framtida forskningsfrågor (a.a.). Samtliga presenterade aspekter kännetecknar den här uppsatsens syfte, varpå en systematisk litteraturstudie således ansågs bäst lämpad som metod. Metoden har även ansetts vara fördelaktig vid mindre projekt, som exempelvis ett examensarbete (Bryman, 2011).
Genom dess systematiska angreppssätt minskar metoden risken för subjektivitet genom arbetsprocessens olika delar (Greenhalgh, 1997). Risken försvinner dock inte helt, vilket är viktigt att ta hänsyn till vid tolkningen av studiens resultat (a.a.). Detta då det är författaren själv som formulerar de olika inklusions- och exklusionskriterierna som senare styr urvalet av relevant litteratur (a.a.). Andra kriterier hade med större sannolikhet resulterat i annan litteratur (a.a.). Ytterligare brister med metoden är bland annat att den är bättre lämpad för kvantitativa än kvalitativa studier (Bryman, 2011). Den fokuserar även mer på de tekniska aspekterna om hur arbetsprocessen bör gå till vilket resulterar i att den analytiska tolkningen får mindre betydelse (Bryman, 2011).
3.1 Systematisk litteraturstudie i fem steg
En systematisk litteraturstudie kan sammanfattas utifrån fem steg (Bryman, 2011): 1. Syftet med granskningen formuleras (a.a.). Detta är nödvändigt för att
senare kunna formulera tydliga inklusions- och exklusionskriterier, det vill säga kriterier kring vilka studier som ska vara med och vilka som ska uteslutas i litteraturstudien (a.a.).
2. Ovan nämnda kriterier beskrivs för urvalet (a.a.). Ju tydligare de är formulerade, desto mer ökar studiens validitet (a.a.).
3. Granskaren söker efter alla de studier som uppfyller kriterierna i steg två, samt inkorporerar de i litteraturöversikten i form av en förteckning (a.a.). Empirin i litteraturstudier utgörs vanligtvis av vetenskapliga artiklar och böcker, omfattningen beror på studiens ämne (Denney & Tewksbury, 2013). Sökningen utgår ifrån nyckelord och termer relevanta till studiens syfte och frågeställning(ar) (Bryman, 2011). Processen ska, som tidigare nämnt, beskrivas på ett sätt som möjliggör replikering (a.a.).
4. Viktiga faktorer beskrivs i de utvalda studierna (a.a.). Vanligtvis utgår beskrivningarna ifrån formella regler, som till exempel när
undersökningen publicerades, vilket/hur stort urval och vilka de huvudsakliga resultaten blev (a.a.). Detta presenteras nedan i en tabell. 5. Sammanfattning av resultatet (a.a.). Sammanfattningarna kan se olika ut
beroende på vad för typ av studier (kvalitativa eller kvantitativa) som har inkluderats i litteraturstudien (a.a.). En generell regel är däremot att litteraturöversikten ska vara både lättillgänglig och läsvärd för att underlätta förståelsen i och överföringen till praktiken (a.a.).
3.2 Material
Det material som utgör grunden för denna litteraturstudie är 12 vetenskapliga artiklar. Följande inklusions- och exklusionskriterier har använts för att få fram ett relevant material för att besvara studiens frågeställning.
Följande kriterier har huvudsakligen varit viktiga vid sökningen:
Som tidigare nämnts bör en systematisk litteraturstudie huvudsakligen bygga på vetenskapliga artiklar (Denney & Tewksbury, 2013), vilket också är fallet för denna uppsats. Därför har endast artiklar som blivit peer-reviewed, det vill säga granskade av sakkunniga inom området, inkluderats.
Någon avgränsning har inte gjorts för publiceringsåren på artiklarna. Detta har inte ansetts behövas då majoriteten av forskningen på desistance är ny (2000-talet).
Sökningarna har vidare gjorts i både svenska och internationella databaser för att minska risken att gå miste om viktiga artiklar. Samtliga sökningar har däremot enbart gjorts på engelska då majoriteten av forskningen är på detta språk.
Inom området är det få artiklar som enbart har studerat desistance, varpå det har varit viktigt att just begreppet desistance fanns angivet i artiklarnas abstrakt. Däremot har det inte varit något krav att artiklarna enbart ska studera desistance. Även artiklar som har studerat flera dimensioner av kriminella karriärer har inkluderats, men fokus för denna uppsats har varit på enbart desistance.
På samma sätt har det varit viktigt att kvinnor undersökts enligt abstraktet, men artiklarna måste inte enbart ha studerat det könet. Uppsatsens fokus
har således enbart varit på kvinnorna. Dock har artiklar som enbart har studerat män i relation till desistance exkluderats.
Följande kriterier har sedan styrt det slutgiltiga urvalet av artiklar:
En avgränsning har gjorts till att inkludera studier vars urval innefattas av kvinnor från 20 års ålder och uppåt. I de fall exakt ålder inte angavs i artiklarna skulle istället medelåldern vara minst 30.
För att kunna uttala sig om desistance krävs studier som omfattar ett visst tidsintervall. Sökningen har därför inkluderat både prospektiva
(framåtblickande) och retrospektiva (bakåtblickande) studier. Något kriterium för undersökningsperiodens längd har inte valts. Det viktigaste är snarare att studierna har studerat uppsatsens urval.
På samma sätt har sökningen även inkluderat både kvalitativa och kvantitativa studier då forskningen inom ämnet utgörs av båda
forskningstyperna. Vid uteslutandet av någon av dessa hade värdefulla artiklar med viktig kunskap om fenomenet annars riskerats att förloras.
Då desistance är svårt att mäta och saknar en enhetligt accepterad
definition, har det inte varit ett direkt krav att en specifik sådan ska finnas med i artiklarna. Det har istället varit av vikt att artiklarna studerar samma urvalsgrupp som uppsatsen, det vill säga varför kvinnor som har varit
intagna i fängelse slutar att begå brott. Således har både kvinnor som varit
intagna i fängelse under tiden för undersökningen, samt kvinnor som varit det tidigare men sedan blivit frisläppta, inkluderats i sökningen.
Avslutningsvis har enbart artiklar som har fokuserat på någon av de vanligaste brotten, som studeras inom kriminella karriärer, inkluderats (så kallade street crimes), det vill säga: våldsbrott, narkotikabrott, stölder, bedrägerier, skadegörelse och/eller trafikbrott.
3.3 Datainsamling
Likt tydliga och genomarbetade inklusions- och exklusionskriter, är även valet av sökord och databaser viktigt för att hitta bra och relevant material genom den systematiska sökningen (Friberg, 2012). Nedan presenteras och beskrivs först de sökord och databaser som använts i denna uppsats. Därefter redogörs
tillvägagångssättet för den systematiska sökningen.
3.3.1 Val av sökord
Sökningen har gjorts med sökord uppdelade i två olika block utifrån uppsatsens syfte och frågeställning. Varje block har först använts var för sig och därefter kombinerats för att få den mest relevanta forskningen inom området. Samma sökord har använts vid alla sökningar i olika databaser för systematikens skull.
Sökblock 1 har bestått av begreppet desistance. Då begreppet saknar en specifik definition, men ändå är unikt och associerat till varför och när individer slutar att begå brott, så har sökordet desist* valts. Genom att sätta en asterisk efter ordet så sker sökningen för ordets alla
böjningsformer (Östlundh, 2012), till exempel ”desistance” och
”desisting”. Detta tillvägagångssätt kallas för trunkering och minimerar risken att missa relevanta artiklar (a.a.).
Sökblock 2 har i sin tur motsvarat studiens fokus på just kvinnor.
Synonymer har använts för detta block då risken annars fanns att förlora relevanta artiklar. Synonymerna är vidare valda utifrån de som främst har använts inom den tidigare forskningen: women OR female OR gender. AND, OR och NOT är exempel på booleska operatorer (Östlundh, 2012).
Dessa fastställer hur sökorden ska förhålla sig till varandra och används för att antingen få fler eller färre träffar (a.a.). AND används till exempel för att generera färre träffar medan OR genererar flera (a.a.).
Ett tredje sökblock hade också kunnat tänkas vara med, då urvalet fokuserar på kvinnor som varit intagna i fängelse. Då den systematiska sökningen resulterade i hanterbara material i de olika databaserna, utifrån en kombination av endast sökblock 1 och 2, så ansågs ett tredje inte behövas. Det hade snarare riskerat att kunna resultera i ett lägre antal träffar, vilket hade kunnat bidra till att relevanta artiklar hade missats.
3.3.2 Databaser
De databaser som använts var Google Schoolar, ProQuest, PsycINFO,
Sociological Abstracts, SAGE Journals, ERIC och SwePub. Google Schoolar,
ProQuest och SwePub är allmäna och således bredare databser (Mah, u.å.a.). ProQuest söker i nio övergripande databaser6 samtidigt (Proquest, u.å.). SwePub innefattar enbart vetenskaplig pulicering vid svenska lärosäten (Mah, u.å.a.). De resterande är smalare databaser med ett mer inriktat fokus på specifika ämnen, vilket möjliggör en mer precis och hanterbar sökning (a.a.):
PsycINFO – Psykologi och andra närliggande ämnen, som exempelvis socialt arbete (a.a.).
Sociological Abstracts – Sociologi och andra närliggande ämnen, som exempelvis socialt arbete (a.a.).
SAGE Journals – Samhällsvetenskap och humaniora (a.a.).
ERIC (via ProQuest) – Utbildning, pedagogik och psykologi. (a.a.).
3.3.3 Sökningen
Sökningen utfördes i april år 2017 (se bilaga 1). Sökningen inleddes den 11 april med att söka i databaserna Google Schoolar och ProQuest, för att få en inblick i ämnet och bland annat även se vilka nyckelord/sökord litteraturen på området använde sig av. Gender var ett sökord som från början inte fanns med i
sökblocken men som sedan lades till (i sökblock 2) då det förekom frekvent bland relevanta vetenskapliga artiklar. Sökningen i Google Schoolar var inte lika
systematisk, som i de resterande databaserna, då det huvudsakliga syftet med denna sökning var att just få en inblick av ämnet och se dess omfattning:
- Sökning 1 (#1): desistance (19 900 träffar). - Sökning 2 (#2): desist* (74 500 träffar).
- Sökning 3 (#3): desist* AND women (46 800 träffar).
- Sökning 4 (#4): desist* AND women OR female OR gender (51 200 träffar).
Slutsatsen blev att mycket litteratur tycktes finnas för ämnet.
ProQuest, som söker i nio databaser samtidigt, användes även för att se vilka databaser som genererade flest träffar av relevant vetenskapligt material. I ProQuest tillämpades en mer systematisk sökning, som först bestod av enskilda sökningar för de två sökblocken och sedan en kombination av dessa:
- Sökning 1 (#1): desist* (51 647 träffar).
- Sökning 2 (#2): desist*, med tillval att sökordet skulle finnas i artiklarnas abstrakt (5 455 träffar).
6 ABI/INFORM Global, Ebook Central, LISA, MLA International Bibliography, PILOTS, ProQuest Dissertations & Theses A&I, PsycARTICLES, PsycINFO och Social Science Collection (ProQuest, u.å.).
- Sökning 3 (#3): women OR female OR gender, med tillval att sökorden skulle finnas i artiklarnas abstrakt (2 035 594 träffar).
- Sökning 4 (#4): 2 AND 3, med tillval att artiklarna skulle vara peer-reviewed (484 träffar).
Utifrån den fjärde sökningen (#4) var PsycINFO (149 träffar) och Sociological Abstracts (101 träffar) de två databaser som fick ett högre antal träffar i ProQuest och samtidigt ett hanterbart material. Gränsen hade satts vid cirka 200-250 vetenskapliga artiklar utifrån uppsatsens tidsram.
Sökningarna i PsycINFO och Sociological Abstracts genomfördes också den 11 april och på exakt samma sätt som i ProQuest:
- Sökning 1 (#1): desist* (1 139 versus 921 träffar).
- Sökning 2 (#2): desist*, med tillval att sökordet skulle finnas i artiklarnas abstrakt (1 026 versus 634 träffar).
- Sökning 3 (#3): women OR female OR gender, med tillval att sökorden skulle finnas i artiklarnas abstrakt (569 497 versus 198 595 träffar). - Sökning 4 (#4): 2 AND 3, med tillval att artiklarna skulle vara
peer-reviewed (149 versus 101 träffar).
Samtliga abstrakts lästes igenom, från (#4), för att inte riskera att missa någon relevant artikel. Detta hade varit en risk om enbart titlarna lästs igenom, då ett av inklusionskraven innefattades av att artiklarna kunde komma att studera fler dimensioner än enbart desistance. 10 artiklar valdes först ut från PsycINFO och ytterligare 1 från Sociological Abstracts (samtliga 10 från den förstnämda fanns också i den andra). De som valdes ut ansågs stämma överens med sökkriterierna och syfte/frågeställning. För att säkerställa att så var fallet gjordes en mer övergripande läsning av dessa artiklar utifrån resterande tidigare presenterande kriterier, till exempel att urvalet var minst 20 år eller äldre och att de studerade street crimes. Efter detta konstaterades att fyra av artiklarna från PsycINFO inte stämde överens med samtliga kriterier: en hade ett för ungt urval (under 20 år) och tre studerade även brottstyper utanför uppsatsens ram (till exempel dråp, rån och prostitution). Således valdes totalt 6 artiklar ut från PsycINFO och 1 från
Sociological Abstracts.
Därefter gjordes sökningar i två databaser som ProQuest inte söker i, för att kontrollera om relevanta artiklar även gick att finna i dem. Dessa var SAGE Journals och SwePub. Båda är vanligt använda databaser och ingår i den kriminologiska ämnesguiden (mah, u.å.b.), varpå de ansågs relevanta.
Sökningarna utfördes den 11 april i SAGE Journals och den 16 april i SwePub. Till skillnad från databaserna i ProQuest går det inte att göra den systematiska sökningen på exakt samma sätt i SAGE Journals och SwePub då där saknas vissa funktioner. Det går till exempel inte att kombinera olika sökord och sökblock i SAGE Journals varpå det är viktigt hur söksträngen formuleras. Däremot fanns tillvalet att söksträngen skulle finnas i abstrakt även i denna databas, varpå sökning (#1-2) kunde göras på samma sätt i SAGE Journals som i ProQuest:
- Sökning 1 (1#): desist* (5 033 träffar).
- Sökning 2 (#2): desist*, med tillval att sökordet skulle finnas i artiklarnas abstrakt (460 träffar).
Vidare såg sökning (#3-4) ut på följande sätt:
- Sökning 3 (#3): (women OR female OR gender), med tillval att sökordet skulle finnas i artiklarnas abstrakt (122 561 träffar).
- Sökning 4 (#4): desist* AND (women OR female OR gender), med tillval att sökordet skulle finnas i artiklarnas abstrakt (68 träffar).
En parentes sattes runt det andra sökblocket för att gruppera de olika
synonymerna så att varje enskild synonym skulle kunna sökas var för sig med sökordet desist*. Annars hade sökning 4 resulterat i: 1) desist* och women, eller 2) female, eller 3) gender, vilket hade blivit fel. Vidare saknades tillvalet peer-reviewed. Istället granskades tillförlitligheten genom att, på egen hand, kontrollera att dessa artiklar var publicerade i vetenskapliga tidskrifter. Samtliga abstrakt från den fjärde sökningen (#4) lästes igenom. Således valdes totalt 6 artiklar ut (6 artiklar som hade valts ut i tidigare sökningar fanns även här). Efter en mer övergripande läsning av artiklarna valdes slutligen 5 artiklar ut från SAGE Journals (den som exkluderades studerade ett urval under 20 års ålder).
Vidare genererade en första sökning (#1) i SwePub (desist*, utan några tillval) 24 träffar. Därför gjordes enbart en sökning till (#2) i denna databas då urvalet verkade litet: desist* och med refereegranskat som tillval (samma som peer-reviewed). Tillvalet att sökorden skulle finnas med i abstrakt fanns inte i SwePub. Den andra sökningen genererade 10 träffar. Båda sökningarnas urval granskades (genom att läsa samtliga abstrakt) men inga ansågs relevanta. Således valdes inga artiklar ut från SwePub.
Avslutningsvis gjordes systematiska stickprovssökningar i två databaser som fick ett lägre antal träffar genom den tidigare sökningen i ProQuest: ABI/INFORM Global (11 träffar) och ERIC (21 träffar). Dessa gjordes för att säkerställa att tidigare utvalda artiklar även fanns i dessa och/eller att inga nya relevanta artiklar gick att finna här. Dessa sökningar utfördes den 16 april. Då dessa databaser, som nämnt, också ingår i ProQuest kunde samma systematiska sökning göras här:
- Sökning 1 (#1): desist* (13 087 versus 133 träffar).
- Sökning 2 (#2): desist*, med tillval att sökordet skulle finnas i artiklarnas abstrakt (1 276 versus 120 träffar).
- Sökning 3 (#3): women OR female OR gender, med tillval att sökordet skulle finnas i artiklarnas abstrakt (229 013 versus 106 257 träffar). - Sökning 4 (#4): 2 AND 3, med tillval att artiklarna skulle vara
peer-reviewed (11 versus 21 träffar).
Samtliga abstrakt, från respektives fjärde sökningen (#4), lästes igenom. Inga artiklar valdes ut från någon av databaserna. Fem tidigare utvalda artiklar fanns även i ERIC. Detta kan tänkas tyda på att de mest relevanta artiklarna för urvalet har tagits med i uppsatsen.
Sammanfattningsvis lästes totalt 384 abstrakts från de systematiska sökningarna i samtliga sju databaser, varpå 17 artiklar valdes ut för en mer övergripande
läsning. Till sist valdes 12 av dessa ut för denna studiens resultatdel. Av dessa var sju enbart kvalitativa och fem både kvalitativa och kvantitativa.
3.4 Analys av data
Analysen vid litteraturstudier innefattas vanligtvis av att samtliga studier först läses igenom flera gånger för att förstå innehållet (Friberg, 2012). Därefter
identifieras och presenteras olika övergripande områden/teman och dess skillnader och likheter (a.a.). Denna typen av analys har använts även vid denna uppsats och presenteras i löpande text under avsnittet Resultat, utifrån olika identifierade och återkommande teman. De teman som endast återfanns i enstaka artiklar och enbart nämndes, utan någon vidare presentation, belyses kort i diskussionen.
3.5 Etiska överväganden
Etiska överväganden innefattas av att hitta en rimlig balans mellan olika intressenter (Vetenskapsrådet, 2011). Ny kunskap (kunskapsintresset) är värdefullt och kan bidra med utveckling för både individ och samhälle (a.a.). Samtidigt är det av vikt att försökspersoner och andra medverkande inte utsätts för fara, eller risk för fara, vid utvecklandet och utförandet av studier
(integritetsintresset) (a.a.). Skadorna och riskerna varierar mellan
forskningsområden (a.a.). Även etiska överväganden har gjorts vid denna studie.
All forskning i Sverige som rör människor ska genomgå en forskningsetisk prövning, och därefter godkännas för att skydda de direkt inblandade i studien (Vetenskapsrådet, 2011). Då uppsatsens material inte består av människor, utan istället en sammanställning av tidigare genomförd forskning (sekundärdata), har någon forskningsetisk prövning inte behövts göras. Litteraturen i uppsatsen behandlar generellt inte heller några känsliga uppgifter som går att härleda till specifika individer. I vissa av artiklarna har individernas namn till och med bytts ut för att förhindra detta. En publicering av uppsatsen anses vidare inte kunna resultera i några direkta negativa konsekvenser, då vardera presenterad artikel redan är publicerade var för sig. Syftet med min studie är vidare att eventuellt kunna ge rekommendationer för vidare studier och tillämpningsområden, vilket snarare anses kunna hjälpa urvalsgruppen än tvärtom. Detta bör dock göras med försiktighet på grund av den rådande oenigheten och antal kunskapsluckor som finns inom ämnet. Vetenskapsrådet (2011) påpekar vidare även vikten av en bakgrund till publiceringen av sin studie, en noggrann redogörelse för metoden och tydlig referering till tidigare forskning. Detta för att läsaren lättare ska kunna göra en bedömning av den vetenskapliga kvaliteten och resultatets trovärdighet, samt för att förhindra plagit (a.a.). Samtliga åtgärder har vidtagits i denna studie.
4. RESULTAT
I detta avsnitt presenteras resultaten i de 12 utvalda artiklarna, utifrån olika identifierade och återkommande teman. Dessa är: Utmaningar vid återinträdet i
samhället efter fängelsestraff, socialt kapital och positiva sociala band, och kognitiv förändring. Artiklarna presenteras även i en översiktlig tabell i bilaga 2.
4.1 Utmaningar vid återinträdet i samhället efter fängelsestraff
Kvinnor som varit intagna i fängelse stöter generellt oftare på svårare utmaningar jämfört med andra (Cobbina, 2010; Cobbina & Bender, 2012; Garcia, 2016; Michalsen, 2011; Michalsen, 2013). Majoriteten saknar boende, utbildning, arbete, annat finansiellt stöd, positiva sociala nätverk och/eller praktiska
kunskaper (a.a.). Många har även barn som de kämpar att få vårdnaden om, och som de senare ska klara av att ta hand om (a.a.). Vidare har kvinnor många gånger också ett drogmissbruk och andra (mentala) hälsoproblem de behöver hjälp med (Cobbina, 2010; Michalsen, 2013; Stone et al, 2016). Drogmissbruket är ofta kopplat till brottslighet och således också en av de vanligaste orsakerna till att kvinnorna återfaller (Leverentz, 2006). Majoriteten av de individer som varit intagna i fängelse återfaller inom tre år (Cobbina & Bender, 2012; Stone et al, 2016). Kvinnorna har många gånger också en barndom som kännetecknas av dåliga bostadsområden (Leverentz, 2010; Stone et al, 2016) och tidig exponering för droger, brottslighet och våld, av både vänner och familj (Cobbina, 2010;
Leverentz, 2006; Stone et al, 2016). Det är därför viktigt att vara medveten om de utmaningar kvinnorna i denna urvalsgrupp står inför vid deras återinträde i
samhället, då de har stor påverkan på utfallet för deras desistanceprocess.
4.2 Socialt kapital och positiva sociala band
Kvinnor som varit intagna i fängelse kännetecknas ofta av att vara socialt isolerade, det vill säga ha ett lågt socialt kapital7 och få eller inga (positiva) sociala band till andra formella och informella institutioner (Berg & Cobbina, 2016; Brown & Ross, 2010; Cobbina, 2010; Collica-Cox, 2016; Garcia, 2016; Leverentz, 2006; Leverentz, 2010; Michalsen, 2011; Stone et al, 2016). Detta kan antingen bero på att individer i deras umgängeskrets inte längre vill ha med dem att göra på grund av deras val av avvikande och kriminella livsstil, eller att kvinnorna själva har gjort detta val i syfte att få ordning på sig själv och övergå till en mer prosocial och konventionell livsstil (a.a.). För att lyckas med det sistnämnda måste kvinnorna vanligtvis bryta med sina tidigare sociala nätverk då dessa ofta utgörs av kriminella eller socialt avvikande individer, både inom familj, vänner och partnerskap (a.a.). I vissa fall höll kvinnorna istället kvar vid de
negativa sociala banden, vilket också försvårade processen att sluta begå brott (Leverentz, 2006).
Ökat socialt kapital och utvecklandet av positiva (konventionella) sociala band är två faktorer som visat sig ha ett samband med en lyckad desistanceprocess för kvinnor som varit intagna i fängelse (Berg & Cobbina, 2016; Brown & Ross, 2010; Cobbina, 2010; Collica-Cox, 2016; Garcia, 2016; Leverentz, 2006;
Leverentz, 2010; Michalsen, 2011; Michalsen, 2013; Stone et al, 2016). Följande presenteras de olika sociala institutioner (formella och informella) som studerats i de utvalda artiklarna, samt deras påverkan för en lyckad desistanceprocess.
4.2.1 Mentorskap
Mentorskap8, kopplat till olika yrkesbefattningar, vid återinträdet i samhället genererade i samtliga fall positiva sociala band och socialt kapital både utifrån emotionella och praktiska termer (Brown & Ross, 2010; Cobbina, 2010; Garcia, 2016). I urvalet har tre typer av yrkesbefattningar studerats; övervakare (Cobbina, 2010; Stone et al, 2016), frivårdsinspektörer (Brown & Ross, 2010; Garcia, 2016) och kriminalvårdare (Collica-Cox, 2016). Till skillnad från Brown & Ross (2010), Cobbina (2010) och Garcia (2016) studerar Collica-Cox (2016) konstruktionen av de sociala banden innan kvinnornas frisläppning från fängelset, medan de andra gör det efteråt. Enligt Collica-Cox (2016) är det viktigt att stöttande sociala nätverk upprättas innan frisläppningen för att lyckas med sin desistanceprocess.
De sociala banden anses i synnerhet viktiga för lyckad desistance genom
mentorernas kunskap, omfattningen av deras omsorg och deras angelägenhet i att hjälpa kvinnorna sluta begå brott (Brown & Ross, 2010; Cobbina, 2010; Collica-Cox, 2016; Garcia, 2016; Stone et al, 2016). Det är även avgörande utifrån deras förmåga till att lyssna, uppmuntra och ge olika typer av stöd (a.a.). Detta var centralt för kvinnornas skapande, och bibehållande, av en konventionell identitet (Colliga-Cox, 2016). Det resulterar också i att kvinnorna får ökad självkänsla och
7 ”[...] the social interactions between individuals and other groups and individuals” (Brown & Ross, 2010, s.38).
8 ”[...] the pairing of adult offenders with members of the community with a view to bringing about positive lifestyle change” (Brown & Ross, 2010, s.32).
motivation och således lyckas ta sig förbi hindren på väg mot desistance (Stone et al, 2016).
Kvinnorna beskrev vanligtvis sina mentorer som någon som de kunde lita på, som inte dömde/var opartisk (Brown & Ross, 2010; Collica-Cox, 2016; Garcia, 2016), som saknade kontakt med den kriminella världen och livsstilen och som kände till deras bakgrund (Brown & Ross, 2010). Majoriteten av kvinnorna tyckte det var skönt att mentorerna redan visste om deras bakgrund, på så sätt hade de inget att dölja vilket gjorde det lättare att prata om sina tankar och känslor (a.a.).
Kvinnorna ansåg det också vara en fördel att mentorerna var opartiska då de kände att de kunde prata med dem om sådant som de annars inte klarade av att prata om med sina familjemedlemmar eller vänner (Brown & Ross, 2010; Collica-Cox, 2016; Garcia, 2016).Vissa av kvinnorna upplevde det dock ibland som att mentorerna enbart såg relationen som ett jobb, vilket påverkade deras självkänsla och det sociala bandet till det sämre (a.a.). Mentorerna menade däremot på att det är viktigt att inte gå äver gränsen och göra för mycket för sin adapt, då detta snarare kan få motsatt effekt (Garcia, 2016). Det är viktigt att kvinnorna själva genomgick desistanceprocessen för att lyckas, men med mentorerna som socialt stöd (a.a.).
Genom att lyssna på och uppmuntra kvinnorna, hjälpte mentorerna samtidigt kvinnorna att se alternativa lösningar på problem, både genom att tänka och agera annorlunda än vad de var vana vid (Brown & Ross, 2010; Cobbina, 2010; Garcia, 2016; Stone et al, 2016). På så sätt fick de stöd i hur de skulle hantera sina
känslor, attityder, frestelser och situationer (a.a.). Detta resulterade ofta också i att kvinnorna upplevde en känsla av att vilja förändras och övergå till en mer
konventionell livsstil (Brown & Ross, 2010). Viljan att förändras är central för att kvinnor som varit intagna i fängelse ska kunna sluta begå brott (Garcia, 2016). Samtidigt måste kvinnorna våga prata om tankar, känslor och händelser med sina mentorer och be om hjälp även i svåra stunder för att desistanceprocessen ska lyckas (a.a.). I vissa fall kunde mentorerna också bidra med praktisk hjälp (Brown & Ross, 2010; Cobbina, 2010; Garcia, 2016). Till exempel genom att hjälpa till vid sökandet av arbete och bostad, samt närvara vid domstolsförhandlingar gällande kvinnans barn (a.a.).
Således skapades en, vad kvinnorna kallade det, vänskapsrelation till sina mentorer (Brown & Ross, 2010; Cobbina, 2010). Vissa beskrev även relationen utifrån familjereferenser, där mentorn sågs som en mammafigur, syster eller även dotter (Garcia, 2016). Mentorskapet, som intervention mot desistance, fungerade främst för de kvinnor som bibehöll en längre kontakt med sina mentorer efter att ha kommit ut från fängelset (Brown & Ross, 2010). Dessa kvinnor
kännetecknades av att vara äldre (medelålder 38), ha kortare eller mindre allvarliga kriminella karriärer, sakna eller ha färre problem med
narkotika/alkohol, samt sakna psykiska sjukdomar (a.a.). Vidare måste kvinnorna vilja förändras, vara öppna för sina mentorer och våga prata med mentorerna för att relationen dem emellan ska kunna utvecklas så att kvinnornas beteenden och livsstil kan ändras (Brown & Ross, 2010; Garcia, 2016). Relationen riskerar annars att bli kortvarig och snarare öka risken för återfall i brott (a.a.).
4.2.2 Familj och föräldraskap
Stöd från familjen har också visat sig öka chanserna till att kvinnorna slutar begå brott (Cobbina, 2010; Stone et al, 2016). Stödet utgörs främst av finansiell och
emotionell sådan, men även genom att få hjälp med barnomsorg och att ha ett ställe att bo på tills kvinnorna hittat en egen bostad (Cobbina, 2010; Stone et al, 2016). Det finansiella stödet var viktigt för kvinnorna fram tills dess att de hade hittat ett arbete som genererade tillräckligt med pengar (a.a.). Det emotionella har vidare förklarats som viktigt för kvinnornas självkänsla (a.a.). Jämfört med män har dock kvinnor mer sällan ett hem och en familj att komma hem till (Cobbina & Bender, 2012). Detta beror bland annat på de negativa sociala nätverk kvinnorna oftast har innan de blir intagna i fängelse (a.a.). Därför understryks även vikten av familjestöd i de fall kvinnorna har ett hem att komma tillbaka till (Cobbina, 2010).
I relation till stöd från ens familj har föräldraskap studerats i större utsträckning för kvinnor som varit intagna i fängelse, och hur detta stöttar kvinnorna att sluta begå brott (Michalsen, 2011; Michalsen, 2013). Cirka två tredjedelar av de kvinnor som varit intagna i fängelse uppger att de har minst ett barn (a.a.). Endast 37 procent av dessa uppges bo hos sina pappor (a.a.) Sannolikheten är därför större att barnet bor hos någon i kvinnans familj eller annan släkting, eller i ett fosterhem, under tiden de befinner sig i fängelse (a.a.). Värt att understryka är att barnens påverkan på desistance främst nämndes efter det att personen som intervjuade kvinnorna i både Michalsens (2011) och Michalsens (2013) studie frågade om det. I Michalsens (2011) studie studeras vidare föräldraskaps påverkan på desistance mer som en process, jämfört med Michalsens (2013) studie där föräldraskap snarare ses som en betydande vändpunkt för desistance.
Många av kvinnorna har för avsikt att återförenas med sina barn efter
fängelsestraffet, vilket de många gånger också gör (Michalsen, 2011; Michalsen, 2013). Andra valde att inte göra det då de anser att det snarare är det bästa för barnet och deras relation, tills de själva kommit på fötter igen (a.a.). Ibland ville kvinnorna inte alls återfå vårdnaden om barnet igen, men detta är i synnerhet i de fall barnet från början till exempel har växt upp hos en annan familj eller i ett fosterhem (a.a.). Barnet ansågs således ha det bättre där, bland annat utifrån praktiska problem som boende och drogmissbruk (a.a.). Oavsett
”vårdnadsstatusen” var kärleken till sitt barn en stor faktor till kvinnornas desistance (a.a.). Kärleken var oftast också ömsesidig vilket var viktigt för
kvinnorna på grund av tidigare destruktiva relationer där de blivit avvisade (a.a.).
Många av kvinnorna oroade sig också över att ett fortsatt kriminellt beteende hade riskerat att leda till nytt fängelsestraff, eller ökat risken för att dö tidigare, vilket vidare startade en oro för sina barn (Michalsen, 2011). Oron grundade sig bland annat i vem som då skulle ta hand om barnet eller om en återförening ens skulle kunna bli av, vilket avskräckte kvinnorna från att fortsätta med brottslighet (a.a.). Oron kunde därmed fungera som en bidragande faktor till prosocial kognitiv förändring bland kvinnorna (Cobbina & Bender, 2012). Detta gällde både för de kvinnor som nyligen blivit mammor och för de som hade äldre barn (a.a.). Anledningen var att de ville vara närvarande för sin barn (a.a.). Barnen skapade således många gånger också en känsla av stabilitet, struktur och upptagenhet för kvinnorna (Michalsen, 2011). De förklarade detta som ett sätt att motverka kriminellt beteende då de istället hade annat att göra, det vill säga ta hand om sitt barn (a.a.). Föräldraskap som vändpunkt för desistance genererade många gånger också en ny prosocial identitet för kvinnorna, det vill säga att vara mamma (Michalsen, 2013).
Samtidigt som föräldraskap bidrog med många positiva aspekter på desistance påpekade några av kvinnorna de svårigheter som också tillkommer (Michalsen, 2011; Michalsen, 2013). Dessa innefattas av både praktiska och relationella svårigheter (a.a.). De förstnämnda syftar bland annat till avsaknaden av fast bostad och arbete, samt att hålla sig nykter/ren från alkohol och droger (a.a.). Det andra syftar istället bland annat till den stress barnet ofta genererar och viljan att ”få ordning på sig själv” först (a.a.). De praktiska svårigheterna grundar sig vanligtvis i bristande resurser (a.a.). Till skillnad från faktorer som till exempel äktenskap eller arbete så genererar föräldraskap i ett minskande av en individs resurser, vilka för individer som kommer ut från fängelse är betydligt mindre jämfört med för andra (a.a.). Svårigheterna riskerar att motverka chansen till att lyckas sluta begå brott, om inte kvinnorna får det stöd de behöver för att klara av att ta hand om barnet (a.a.). Således är det viktigt att kvinnorna erbjuds olika samhällstjänster som underlättar detta, till exempel genom att få hjälp med julklappar till ens barn eller redskap för hur de ska ta hand om barnet (Cobbina, 2010).
4.2.3 Partnerskap
Bland kvinnorna var det få som ingick en kärleksrelation med en så kallad prosocial partner (Leverentz, 2006). Fler gjorde det med personer som, likt kvinnorna, hade en bakgrund som kännetecknades av kriminalitet och droger (a.a.). En av förklaringarna är att kvinnorna oftast flyttar tillbaka till sina tidigare bostadsområden efter att ha blivit frisläppta från fängelse (Berg & Cobbina, 2016; Leverentz, 2006; Leverentz, 2010). I många av fallen kännetecknas dessa
områden som fattiga och med hög kriminalitet, vilket också resulterar i att
majoriteten av de boende är eller har varit kriminella (a.a.). Således finns det ofta inte många prosociala partners för kvinnorna att välja mellan (Leverentz, 2006). Många par träffades också under perioden då båda parterna gick mot en mer prosocial livsstil och hade således liknande mål (a.a.). Dessvärre varade majoriteten av dessa relationer inte länge då en av parterna, eller båda, oftast återföll i gamla mönster, till exempel började bruka droger igen (Cobbina & Bender, 2012; Leverentz, 2006). I de fall dessa relationerna istället höll och parterna slutade begå brott, så kännetecknades dessa av en underbyggande förståelse för varandra och ett ömsesidigt stöd (Leverentz, 2006).
Samtidigt var det många kvinnor som valde att inte ha någon kärleksrelation alls för att lyckas med sin desistanceprocess (Brown & Ross, 2010; Leverentz, 2006). Anledningen till detta grundade sig bland annat i att majoriteten av kvinnorna hade en bakgrund där de blivit utsatta för eller bevittnat olika sorters övergrepp och misshandel, från både familjemedlemmar och/eller tidigare partners (Cobbina, 2010; Leverentz, 2006). Tidigare partners hade också varit en stor del i
kvinnornas egna kriminalitet och missbruk (Brown & Ross, 2010; Leverentz, 2006). När de väl avslutade sina kärleksrelationer så grundade det sig vidare i att kvinnorna ”hade bestämt sig” (a.a.). Det vill säga att de ville förändras mot en konventionell livsstil och kände sig därför också tvungna att isolera sig mer för att lyckas (a.a.). Värt att nämna är att kvinnorna i Leverentz (2006) studie hade befunnit sig, eller befann sig, i ett halvvägshus där personalen uppmanade kvinnorna att inte ha några kärleksrelationer. Istället uppmuntrades de till att enbart fokusera på sig själva och deras desistanceprocess (a.a.). Det var samtidigt frivilligt för kvinnorna att befinna sig i halvvägshuset (Leverentz, 2006), vilket tyder på att dessa kvinnor var öppna för förändring.
Partnerskap som vändpunkt till desistance ansågs låg i både Michalsens (2013) studie och Bachman et als (2016). I den förstnämnda hade enbart 11 procent av urvalet svarat att desistance var associerat med en partner (Michalsen, 2013). I den andra ansågs en prosocial partner snarare vara viktigt för kvinnans utvecklade prosociala identitet, det vill säga stötta desistanceprocessen snarare än att vara orsaken till det (Bachman et al, 2016).
4.2.4 Bostadsområdet
Majoriteten av de individer som varit intagna i fängelse återvänder till det
bostadsområde de är uppväxta i (Berg & Cobbina, 2016; Leverentz, 2010). De har sällan haft möjlighet att flytta därifrån, bland annat på grund av dålig eller
obefintlig ekonomi (a.a.). Oftast kännetecknas dessa ekologiska kontexter vidare av fattigdom, segregation och hög kriminalitet, vilket också försvårar återinträdet i samhället (a.a.). Bostadsområdena saknar många gånger också resurser som är kritiska för desistanceprocessen, som till exempel möjligheten till arbete eller stabil bostad (Berg & Cobbina, 2016). Även om bostadsområdet inte har visat sig vara huvudorsaken till varför kvinnorna slutat begå brott, så har det inflytande på deras desistanceprocess (Berg & Cobbina, 2016; Leverentz, 2010).
Kvinnorna i Leverentzs (2010) studie befann sig, eller hade befunnit sig, i ett halvvägshus i Chicago efter sin frisläppning. De som nyligen hade kommit ut från fängelset blev uppmanade att undvika ”platser, människor och saker” varpå majoriteten försökte ”starta om” i nya områden än de tidigare hade bott i (a.a.). Dessa områden var inte alltid bättre än de tidigare, men gav kvinnorna chansen att komma bort från gamla okonventionella bekantskaper och platser (a.a.). Trots detta var det många av dessa kvinnor som återföll i gamla mönster, till exempel att de började missbruka droger igen (a.a.). De kvinnor som hade varit frisläppta en längre period såg således sina gamla bostadsområden som en neutral och positiv kraft för att lyckas med sin desistanceprocess (a.a.). Detta grundades i främst tre olika faktorer: 1) droger ansågs oundvikligt varpå bostadsområdet därför blir irrelevant, 2) de fann komfort i tidigare bekantskaper, och 3) kvinnorna fann sin bakgrund som användbar för att hjälpa och inspirera andra i samhället (a.a.). Bostadsområdet fungerade på så sätt också som en påminnelse för kvinnorna var de kom ifrån, vilket vanligtvis inte var en livsstil de ville tillbaka till varpå motivationen att sluta begå brott ökade (a.a.).
Bostadsområdet har således betydelse utifrån hur individen väljer att förhålla sig till denna, vilket vidare hänger starkt ihop med kognitiva mekanismer att vilja förändra sig (Berg & Cobbina, 2016; Leverentz, 2010). I de fall kvinnorna har slutat begå brott har de valt att ”dra sig undan från gatorna” och på så sätt ändrat sina rutinaktiviteter (a.a.). ”Gatorna” har bland annat symboliserats av droghandel och gängaktiviteter, vilket hade negativt inflytande för den eftersträvande
prosociala identiteten (a.a.). ”Gatorna” påminde kvinnorna om en kontext de inte längre tillhörde eller ville återvända till (a.a.). De valde även att bli mer socialt isolerade genom att avsluta relationerna med kriminella individer i området (a.a.). Detta hjälpte kvinnorna i deras desistanceprocess, men var samtidigt väldigt kostsamt känslomässigt (a.a.). Som ett resultat tillbringade kvinnorna istället mer tid hemma och i de fall de umgicks med människor kännetecknades dessa vara prosociala/konventionella och stöttande i kvinnornas desistanceprocess (Berg & Cobbina, 2016; Leverentz, 2010). Sammanfattningsvis hade de kvinnor som slutat begå brott upprättat en plan för att fortsätta framåt vid olika hinder i deras miljö (a.a.). Halvvägshuset försåg vidare kvinnorna med viktiga resurser, som olika
