Social fobi i gymnasieskolan

(1)

Examensarbete

Vårterminen 2002

MALMÖ HÖGSKOLA Gymnasielärarutbildningen

Författare: Linda Jarlskog, Maria Lindskoug

Handledare: Johan Nelson, Gun Åkerberg

(2)

Sammanfattning ________________________________________________________________

Sammanfattning

Trots att tidigare undersökningar visat att social fobi oftast startar runt tonåren har inga rapporterade studier av social fobi i skolan återfunnits. I detta arbete rapporteras hur vanligt det är att gymnasieelever har social fobi. Utöver detta beskrivs även den hjälp elever med social fobi erbjuds i skolan samt hur lärare bemöter dessa rädda elever.

Den metod som använts för att samla in data är 103 elevenkäter och 8 lärarenkäter. För formulering och utvärdering av enkäterna har den inom psykiatrin använda definitionen av social fobi, DSM-IV, använts.

Andelen gymnasieelever med social fobi uppskattas till 16,5 %. Utöver dessa elever med social fobi känner drygt 20 % oro och obehag vid sociala situationer utan att uppnå kriteriet för social fobi. Tre av nio föreslagna sociala situationer i elevenkäten upplever drygt en tredjedel av eleverna med oro eller obehag. Social fobi är dubbelt så vanligt bland flickor som bland pojkar. Trots detta, uteblir pojkar oftare från redovisningar i skolan. Social fobi är likaså vanligare bland elever på yrkesinriktade program. Sex av åtta lärare har själva upplevt obehag och lika många försöker idag, efter egen förmåga, att hjälpa elever som känner nervositet i samband med redovisningar. Ungefär en tredjedel av eleverna anser sig få specifik hjälp i skolan för att minska obehag i samband med redovisningar. Samtliga lärare upplever att de inte har fått någon information någonstans om hur man bör hjälpa elever att handskas med obehag vid sociala situationer i skolan.

Resultaten visar att social fobi är minst lika vanligt bland gymnasieelever som bland vuxna. Det är tydligt att det finns ett stort behov, både bland lärare och elever, av kunskap för att komma tillrätta med oro och obehag vid sociala situationer i skolan.

(3)

Innehållsförteckning ________________________________________________________________ 3

Innehållsförteckning

SAMMANFATTNING 2 INLEDNING 5 Problemställningar 6 BAKGRUND 7 Social fobi 7 Vad säger Lpf 94 7

Definition av social fobi 8

Definition av paniksyndrom 9

Historik 9

Tidigare forskningsresultat om förekomsten av social fobi 10

Att behandla social fobi 10

Kognitiv terapi 10

Medicin 11

METOD 13

Urvalsmetod för identifiering av social fobi 15

RESULTAT 17

Elevenkäten 17

Förekomst av social fobi bland gymnasieelever 17 Jämförelse mellan flickor och pojkar 19 Den hjälp eleverna anser sig få 23 Jämförelse mellan pojkar på Energi- och Teknikprogrammet 25

Lärarenkäten 28

Förekomst av nervositet vid sociala situationer i klassen 28 Den hjälp lärarna anser sig ge 28 Jämförelse av den hjälp som lärare anser att de ger med den hjälp som elever anser att de får 29 Lärarnas bemötande av elever som visar tecken på nervositet 29 Lärarnas egna upplevelser av nervositet eller social fobi 29

(4)

Innehållsförteckning ________________________________________________________________

DISKUSSION 31

Metoden 31

Elevenkäten 32

Förekomst av social fobi bland gymnasieelever 32 Jämförelse mellan flickor och pojkar 32 Den hjälp eleverna anser sig få 33 Jämförelse mellan pojkar på Energi- och Teknikprogrammet 34

Lärarenkäten 35

Förekomst av nervositet vid muntliga situationer 35 Den hjälp lärarna anser sig ge 35 Jämförelse av den hjälp som lärare anser att de ger med den hjälp som elever anser att de får 35 Lärarnas bemötande av elever som visar tecken på nervositet 36 Lärarnas egna upplevelser av nervositet eller social fobi 36

SLUTORD 37

REFERENSER 39

STÖDFÖRENINGAR 40

(5)

Inledning ________________________________________________________________

5

Inledning

Social fobi är rädsla för människor. Att leva med social fobi är ett handikapp. I vardagen påverkar rädslan möjligheter till att skapa och upprätthålla relationer, i skolan kan rädslan hindra elever ifrån att visa vad de kan. Social fobi är vanligt bland vuxna. Det uppskattas att mellan tio och tjugo procent av den svenska befolkningen lider av social fobi [1]. Vi tror att alla lärare har upplevt att det finns elever som bara ”försvinner” när det är dags för dem att hålla föredrag. Kanske tolkar de flesta lärare detta som om att eleven är ointresserad. Det uteblivna föredraget kanske påverkar elevens betyg, speciellt om betyget står och väger, trots att det kanske inte är som så att eleven är ointresserad. Eleven är kanske skräckslagen inför att framträda muntligt, i denna inte enkla situation. Elever med social fobi har en större arbetsbörda än andra elever. De har ju både sina egna rädslor och sina muntliga framträdanden att kämpa med.

Vi tror att en trygg skolmiljö, fri från mobbning, skulle bespara många tonåringar och vuxna mycket av det lidande som den sociala fobin innebär. Naturligtvis skulle även vårt samhälle tjäna på om skolan vore en tryggare miljö genom att förhindra alla de långtidssjukskrivningar och medicinska behandlingar som den social fobin bland vuxna leder till.

Nedan följer en liten berättelse om hur det kan kännas att ha social fobi. En kvinnlig lärare, medlem i Svenska Ångestsyndromsällskapet, som är väl medveten om sina egna bekymmer med social fobi, berättar om en situation då den sociala fobin tydligt gjorde sig påmind:

”Plötsligt får jag reda på att vi skall presentera något under en fortbildningskurs som jag missat att förbereda. Någon i klassen börjar med en lugn och sansad presentation. Skit, tänker jag, något så bra kommer jag inte att kunna prestera. Jag blir nervös och börjar darra. Jag blir stressad av att jag darrar. Nacken börjar rycka och jag kan varken vrida mig åt höger eller vänster. Jag börjar rota i min väska efter min necessär med de tabletter som jag fått utskrivna mot oro men inser snart att det här inte är det rätta stället att plocka upp dem på. Hur skulle det se ut? Alltså tänker jag att jag måste ta mig ut härifrån så fort som möjligt, med väska och allt för att ta en ”sobril”. Ångesten är på topp. Tur att jag är en kvinna tänker jag för då anses det ju normalt med plötsliga toalettbesök. Vi kvinnor har ju trots allt mensen att skylla på”.

(6)

Inledning ________________________________________________________________

Den sociala fobin kan ta sig många olika uttryck. Den här kvinnan blir darrig och får hjärtklappning när hon får veta att det snart är hennes tur att hålla en presentation som hon inte förberett. Hon blir så rädd av sina egna fysiska symptom så att hennes hjärta skenar iväg. Panikattacken är på väg.

Problemställningar

Vår studie av social fobi bygger på följande frågeställningar: • Hur vanligt är det att gymnasieelever har social fobi?

• Hur vanligt är det att gymnasieelever känner obehag och oro i samband med sociala situationer?

• Vilken hjälp får elever med social fobi i skolan? • Hur bemöter lärarna dessa elever?

• Är det vanligt att lärare själva upplevt nervositet eller social fobi vid sociala situationer även om de varit väl förberedda?

Under arbetets gång väcktes fler tankar som gav upphov till nya frågeställningar. Tidigare undersökning bland vuxna har visat att social fobi är vanligare bland kvinnor än män och att förekomsten av social fobi är lägre bland individer med en längre akademisk utbildning [2]. Vi undrar om dessa resultat redan kan urskiljas under gymnasieåren. Dessa undersökningar väckte frågeställningarna: • Är social fobi lika vanligt bland pojkar och flickor?

• Är social fobi lika vanligt på yrkesinriktade som på studieförberedande program?

(7)

Bakgrund ________________________________________________________________

7

Bakgrund

Social fobi

Social fobi är rädsla för människor. Social fobi kan vara generell eller specifik. Till skillnad från den generella sociala fobin uppkommer den specifika sociala fobin endast vid enstaka sociala situationer, t.ex. föredrag. Undersökningar har visat att social fobi ofta startar i tonåren [3, 4]. Trots detta har vi inte funnit några rapporterade studier av förekomsten av social fobi i skolan. En obehandlad social fobi kan leda till isolering, missbruk och självmord [5]. Studier av vuxna har visat att ungefär sexton procent av den Svenska vuxna befolkningen lider av social fobi [2]. Social fobi är, i Sverige, den tredje vanligaste diagnosen inom psykiatrin [3]. Den sociala fobin har ofta sitt ursprung i en bristande grundtrygghet [3]. Drabbas man av social fobi så är det troligt att man vuxit upp i en hemmiljö där man bedömts efter vad man presterar [6] och inte efter vem man är. Social fobi kan även utlösas om man har haft en trygg barndom, t.ex. vid långvarig överbelastning och i samband med livskriser [3]. Det är inte ovanligt att social fobi har sitt ursprung i en panikattack [7]. En panikattack kan även komma som en blixt från en klar himmel utan att det föreligger någon psykisk trötthet. Den som drabbats av en panikattack har drabbats av en så obehaglig upplevelse att han/hon blir rädd för de situationer som liknar den situation där panikattacken kom. Så kan den sociala fobin skapas. Att social fobi leder till paniksyndrom är också vanligt. Ungefär tio procent av befolkningen drabbas av blott en enda panikattack under sin livstid [7]. För mellan två och fem procent av den svenska befolkningen innebär dock den första panikattacken början på en ond cirkel bestående av rädsla inför kommande panikattacker och nya panikattacker. Denna onda cirkel kallas för paniksyndrom.

Vad säger Lpf 94

Läroplanen betonar i avsnittet ”Förståelse och medmänsklighet” att ”skolan skall främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse”. För att uppfylla detta måste lärare även ha kunskap om social fobi. I avsnittet för ”En likvärdig utbildning” står det att ”undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov” och att ”särskild uppmärksamhet måste ägnas åt

(8)

Bakgrund ________________________________________________________________ elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen”. Detta tolkar vi som att elever med social fobi skall få den hjälp de behöver för att kunna delta i undervisningen på lika villkor. Enligt Lpf 94 är en av skolans huvuduppgifter att ”skolan skall utveckla elevernas kommunikativa och sociala kompetens”. Det är tydligt att det ingår i lärarens arbetsuppgifter att hjälpa elever som har det svårt vid olika sociala situationer i skolan. Ytterligare två citat lyder: ”läraren skall uppmuntra sådana elever som har svårt att framföra sina synpunkter att göra det” och ”läraren skall låta eleverna pröva olika arbetssätt och arbetsformer”. I läroplanen står det att ”läraren skall vid betygssättningen beakta såväl muntliga som skriftliga bevis på kunskaper”. Då muntliga bevis på kunskaper måste beaktas är det nödvändigt att elever med social fobi får det stöd som läroplanen betonar. Detta för att kunna prestera på lika villkor som andra elever.

Definition av social fobi

Nedan följer de villkor som gäller för diagnosen ”social fobi” enligt DSM-IV-systemet [1] (DSM är ett internationellt diagnossystem som används inom psykiatrin):

1. Personen har en uttalad och bestående fruktan för en eller flera sociala situationer eller prestationssituationer som innebär exponering för okända människor eller risk för kritisk granskning av andra. Detta grundar sig i en rädsla för att bete sig på ett förödmjukande eller pinsamt sätt eller visa symptom på ångest.

2. Exponering för den fruktade eller sociala situationen framkallar så gott som alltid ångest, vilket kan ta sig uttryck i en situationellt betingad eller situationellt predisponerad panikattack.

3. Personen har insikt om att rädslan är överdriven eller orimlig

4. Den fruktade sociala situationen eller prestationsituationen undviks helt eller uthärdas under intensiv ångest eller plåga.

5. Antingen stör undvikandet, de ångestladdade förväntningarna eller plågan i samband med de fruktade sociala situationerna eller prestationssituationerna i betydande grad ett normalt fungerande i vardagen, i yrkeslivet (eller studier), i sociala aktiviteter eller relationer, eller så lider personen påtagligt av att ha fobin.

6. Hos personer under arton år skall varaktigheten vara i minst sex månader. 7. Ångesten eller undvikandet beror inte på den direkt fysiologiska effekten av

(9)

Bakgrund ________________________________________________________________

9

Definition av paniksyndrom

Nedan följer de villkor som gäller för att diagnosen ”paniksyndrom” enligt DSM-IV-systemet [1]. Bland de symptom som räknas upp nedan skall minst fyra av symptomen uppfyllas inom en och samma panikattack. Panikattacken skall ha nått maximal intensitet inom tio minuter. Dessutom skall attackerna dyka upp minst fyra gånger på en månad eller ha dykt upp en gång och i så fall orsakat minst en månads oro för en ny attack. Symptomen är de följande:

1. Ansträngd andhämtning eller andnöd

2. Yrsel, ostadighetskänslor, svindel eller matthet 3. Hjärtklappning eller hastig puls

4. Darrningar eller skakningar 5. Svettningar

6. Kvävningskänslor

7. Illamående eller magbesvär

8. Overklighetskänslor inför en själv eller omgivningen 9. Stickningar/domningar i händer eller fötter

10. Värmevallningar eller frysningar 11. Smärtor eller obehag i bröstet 12. Rädsla för att dö

13. Rädsla för att bli ”tokig” eller göra något okontrollerat

Historik

Det var i samband med 1950-talets nya terapimetoder, där individens beteende sattes i centrum, som intresset för social fobi väcktes. Dock dröjde det ända till 1980 innan den sociala fobin fick sin egen diagnos. Tidigare grupperades alla sorters fobier samman i en enda diagnos. I den tredje upplagan av ”Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders DSM”, DSM-III som utkom 1980, fick den sociala fobin sin första egna diagnos. Där beskrevs den sociala fobin som en specifik fobi som baserar sig på ångest inför att åstadkomma något inför andra. Individer med bekymmer vid fler situationer betecknades med ADP (avoidant personality disorder). Idag vet vi dock att social fobi vanligen inte begränsas till enstaka situationer där man skall åstadkomma något, t.ex. föredrag och att äta inför andra, utan även till ett mångfald av sociala situationer. I den reviderade upplagan av ”Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders DSM” skrevs därför definitionen för social fobi om. Den reviderade definitionen kallas för DSM-III-R. I den fjärde upplagan, DSM-IV som kom ut 1994 utökades definitionen av social fobi ytterligare till att bland annat innehålla kopplingar av social fobi till enskilda egenskaper, som t.ex. stamning. I den fjärde upplagan definieras även subtyper av social fobi och vad som gäller vid

(10)

Bakgrund ________________________________________________________________ social fobi för barn. I vår undersökning har vi utgått från DSM-IV definitionen av social fobi. Social fobi är idag den vanligaste fobin.

Tidigare forskningsresultat om förekomsten av social fobi

Många undersökningar av social fobi bland vuxna har publicerats. De tidiga undersökningar, som baserade sig på definitionerna DSM-III och DSM-III-R, visade att procentandelen vuxna med social fobi ligger mellan någon enstaka procent [8] och sexton procent [9]. En undersökning, Furmark (1999), bland 2000 slumpmässigt valda vuxna i Stockholmsregionen och på Gotland (svar erhölls från 1202) visade att 15,6 % av den vuxna befolkningen lider av social fobi [2]. Denna undersökning bygger på DSM-IV definitionen av social fobi.

Vi har inte funnit några publikationer om social fobi i skolan. Dock har vi funnit en undersökning utförd i USA som visar att omkring 40 % av alla college-elever är blyga [10]. Furmarks undersökning bland vuxna har visat att vuxna med social fobi har kortare akademisk utbildning än vuxna utan social fobi. Den sociala fobin, som för de allra flesta startar mellan 11 och 19 års ålder [4] tycks dock minska med stigande ålder [11]. Det är även intressant att notera att social fobi, som är den vanligaste ångestsjukdomen i USA [12], även är den tredje vanligaste orsaken till både alkoholmissbruk och depressioner i USA.

Att behandla social fobi

Att bli fri från social fobi utan medicinsk och terapeutisk behandling är svårt. En snabb hjälpinsats är nödvändig för att snabbt kunna bryta de tankar som utgör grunden för den sociala fobin. Även en förändring av livssituationen kan vara nödvändig. Då sjukvården har långa väntetider och då många med social fobi inte söker sig till sjukvården, förekommer det att individer med social fobi självmedicinerar med till exempel alkohol. Den idag mest framgångsrika behandlingsmetoden för social fobi är kognitiv terapi, ofta i kombination med medicin. I Lund är det några års väntetid för behandling med kognitiv terapi[3]. Detta beroende på att de som genomgår kognitiv terapi väljer att inte avsluta den egna behandlingen av rädsla för att inte kunna få hjälp ifall de blir sämre. Kostnaden för att besöka en i försäkringskassan icke-ansluten kognitiv terapeut är i dagsläget omkring 500 kronor per timme [3].

Kognitiv terapi

Kognitiv terapi är inte bara effektivt mot social fobi, utan även mot andra typer av ångestproblem. Det är även effektivt mot depressionsproblem, självförtroendeproblem, ätstörningar, sömnproblem, psykosomatiska och stressrelaterade problem o.s.v. [13]. I den kognitiva terapin identifierar man de tankar som ger upphov till de känslor och beteenden som utgör den sociala fobin. Detta sker genom samtal, där man steg för steg går igenom de situationer

(11)

Bakgrund ________________________________________________________________

11 som ger upphov till den sociala fobin. Målet är att ersätta de tankar som ger kroppen de varningssignaler som försätter kroppen i beredskap (hjärtklappningarna, skakningarna…) med nya realistiska tankar. Inom den kognitiva terapin tränar man även på de situationer som man är rädd för. Vid social fobi är det därför bra när terapin bedrivs gruppvis. Då ges möjlighet till träning i form av rollspel. Då ges även möjlighet till att få spegla sig själv i andras tankar och rädslor. Det är alltid bra att veta att man inte är ensam om att ha orealistiska tankar. För vissa är det naturligtvis på grund av fobin för svårt att från början befinna sig i en grupp och då skall det naturligtvis inte tvingas fram omedelbart. Läxor ges till deltagaren/deltagarna mellan besöken, så att de utanför terapin får träna sig på det som de lär sig i terapilokalen. Inom den kognitiva terapin får man bland annat lära sig en hel del knep som gör att rädslan i de situationer som upplevs med oro och obehag minskar. Följande citat [13] beskriver undvikande av obehagliga situationer och varför man bör träna bort de säkerhetsbeteenden som man har skaffat sig p.g.a. sin sociala fobi: ”Undvikande är en vanlig strategi om man har social fobi. Om man inte kan undvika sociala situationer helt och hållet utan tvingas att vara i dem, kanske man utvecklar beteenden och strategier som döljer rädslan och som gör att man känner sig säkrare, s.k. säkerhetsbeteenden. Dessa säkerhetsbeteenden är också ett slags undvikande. Exempel på säkerhetsbeteenden är: att spänna sig hårt för att förhindra skakningar, att klä sig ljust för att dölja svett, att bara dricka när andra har uppmärksamhet på annat vid middagsbordet, att repetera meningar utantill innan man säger dem, o.s.v. I behandlingen får man tillsammans med terapeuten ta reda på mer om sina säkerhetsbeteenden och hur dessa kan upprätthålla rädslan för sociala situationer. För att övervinna rädslan och känna sig mer avslappnad i sådana situationer får man göra experiment med sina säkerhetsbeteenden på ett sådant sätt att det ger en chans att utmana de negativa tankarna”.

Medicin

Både antidepressiva läkemedel och lugnande läkemedel skrivs ut mot social fobi [7]. Exempel på de lugnande medicinerna, benzodiazepinerna, är Sobril, Stesolid och Xanor. Dessa läkemedel har en snabbt lindrande effekt, men de skapar ett beroende. Dock kan de vara bra att ha till hands då en mer långsiktig medicinering med antidepressiva läkemedel inleds. Antidepressiva läkemedel är även effektiva för behandling av både ångest och fobier. De gör att omsättningen av signalsubstanserna noradrenalin, serotonin och dopamin i hjärnan ökar. Dessa läkemedel måste tas under en längre tidsperiod. Under de första veckorna av antidepressiv medicinering förvärras alla symptom. Då är det bra att ha någon av benzodiazepinerna till hands för att mildra obehagen. Efter en månads användning börjar de att hjälpa. Exempel på två äldre antidepressiva läkemedel är Tofranil och Anafranil. Dessa äldre antidepressiva läkemedel har till skillnad från nyare antidepressiva läkemedel även en lugnande inverkan.

(12)

Bakgrund ________________________________________________________________ Detta kan vara bra om det t.ex. även finns sömnbesvär. De nya antidepressiva läkemedlen, de s.k. SSRI-preparaten, har färre biverkningar än de gamla. Bland dessa kan nämnas Prozac, Fontex, Cipramil, Seroxat och Zoloft. Det finns ytterligare läkemedel som verkar mot social fobi. Ett exempel är Aurorix, som rekommenderas speciellt mot social fobi.

Begreppet ”lyckopiller” som dessa SSRI-preparat ofta har kallats för i media baserar sig på deras få biverkningar. Detta namn är dock missvisande då de inte inger en känsla av lycka utan snarare en känsla av att kunna uthärda vardagen. Medicin läker varken ångestsyndrom eller fobier. Dock ger de den drabbade en chans att bli mottaglig för terapeutisk behandling. Problemet är dock att det inte finns tillräcklig med terapeutisk behandling att tillgå, vilket vanligen leder till att den tänkta tidsbegränsade medicineringen (på minst ett halvår) istället blir livslång. Blodtrycksänkande medel, som Inderal, är ofta ett underskattat läkemedel i samband med social fobi. Inderal används av många musiker och skådespelare för att hindra skakningar, hjärtklappning och darrhänthet i yrkeslivet. Inderal är dessutom fullständigt ofarligt och saknar fullständigt bieffekter i de små doser som den behövs för att minska de ovan beskrivna symptomen. Inderal, som inte är vanebildande, är endast lämplig vid specifik social fobi.

(13)

Metod ________________________________________________________________

13

Metod

De metoder vi valt för att samla in data är elev- och lärarenkäter. Vi valde att samla in data via enkäter då denna metod snabbt ger en stor mängd data. Intervju av ett mindre antal elever skulle inte vara tillräckligt för att undersöka materialet statistiskt. Vi tror dessutom att det skulle vara svårt att nå fram till elever med social fobi med hjälp av intervjuer. Dessa elever skulle kanske undvika eller känna obehag vid intervjusituationen, vilket skulle både kunna påverka urvalet av elever och intervjusvaren.

Undersökningen genomfördes vårterminen 2002. Tre klasser på en gymnasieskola i Malmö och två klasser på en gymnasieskola i Lund har svarat på enkäterna. En av klasserna är yrkesinriktad. Vi gick själva in i klasserna och genomförde utdelningen av enkäterna i början av lektionen. Innan vi delade ut enkäterna presenterade vi oss och informerade eleverna om att vi behövde deras hjälp och att deras enkätsvar skulle ligga till grund för vårt examensarbete. Vi berättade inte för eleverna vad examensarbetet handlar om eftersom vi inte ville påverka eleverna på något sätt. Istället bad vi eleverna att svara på frågorna, rakt ur hjärtat, utan att fundera så mycket över svaren. Vi var väldigt noga med att se till att eleverna hade förstått att de svarade på enkäterna helt anonymt. Före utdelandet av enkäterna utlovade vi dessutom en belöning, i form av en slickepinne, som tack för hjälpen. Eleverna verkade pigga, glada och engagerade och fyllde med stor koncentration i enkäterna under tystnad. Efterhand som de blev klara lämnade de in enkäten till oss och tog med stor förtjusning emot sin slickepinne. Vi såg till att det var lugnt i klassrummet ända tills siste pojke/flicka lämnat in sin enkät. Sedan tackade vi så hemskt mycket för hjälpen och lämnade klassrummet. Tabell 1 visar de klasser som studien omfattat samt det totala antalet elever, antalet pojkar och antalet flickor, i de respektive klasserna.

(14)

Metod ________________________________________________________________

Tabell 1 Tabellen visar de klasser som omfattats av studien, hur många elever det fanns i

respektive klass, samt antalet pojkar och flickor i varje klass.

Klass Årskurs Totala antalet elever

Antal pojkar Antal flickor

Teknik 1 2 17 14 3

Teknik 2 2 20 20 0

Samhäll 1 26 8 18

Natur 3 15 6 9

Energi 2 25 25 0

Tre lärare på en gymnasieskola i Malmö och 5 lärare på en gymnasieskola i Lund svarade på lärarenkäten. Två av lärarna är kvinnor och resten är män. Vi tog kontakt med lärarna personligen och frågade dem om de skulle vilja hjälpa oss med att fylla i enkäten. Vi undvek också här, så långt det var möjligt, att berätta om vad examensarbetet handlar om eftersom vi inte ville påverka enkätsvaren. De informerades om att de svarade anonymt på frågorna och att deras svar skulle ligga till grund för vårt examensarbete. Vi bad även lärarna svara på frågorna, fritt ur hjärtat, utan att fundera så mycket på svaren. Lärarna lämnades ensamma så de kunde fylla i enkäterna i lugn och ro. Samtliga lärare var tillmötesgående och tog sig tid att fylla i enkäterna. I tabell 2 presenteras de olika lärarna och vilka ämnen de undervisar i.

Tabell 2 Tabellen visar de lärare som omfattats av studien samt de ämnen de undervisar i.

Lärare Ämne 1 Ämne 2 Ämne 3

Man 1 Data

Man 2 Biologi Naturkunskap Man 3 Biologi

Man 4 Kemi Matematik

Man 5 Data Samhällskunskap Religion Man 6 Data Fysik

Kvinna 1 Biologi Naturkunskap Kvinna 2 Fysik

Elev- och lärarenkäten återfinns i bilaga 1 och 2. Vid framtagandet av enkäterna utgick vi från de grundläggande frågorna för vår studie: Hur vanligt är det att gymnasieelever har social fobi? Hur vanligt är det att gymnasieelever känner obehag och oro i samband med sociala situationer? Vilken hjälp får elever med social fobi i skolan? Hur bemöter lärarna dessa rädda elever? Är det vanligt att lärare själva upplevt nervositet eller social fobi vid sociala situationer även om de varit väl förberedda?

Den första kategorin av frågor i elevenkäten handlar om hur ofta eleverna känner sig oroliga eller obekväma i olika sociala situationer. Nästa grupp av

(15)

Metod ________________________________________________________________

15 frågor som börjar med ”Jag” handlar om elevernas reaktioner i de olika sociala situationerna. Vi har valt dessa frågor med utgångspunkt från den grundläggande frågan om hur vanligt det är att gymnasieelever har social fobi och med diagnosen för social fobi i åtanke. Därefter följer ett antal Ja/Nej-frågor som syftar till att ge oss svar på vilken hjälp elever med social fobi får i skolan.

De sju första frågorna i lärarenkäten syftar till att ge oss en uppfattning om hur vanligt det är att lärare upplever att elever reagerar med obehag eller nervositet vid olika sociala situationer i skolan. Påföljande sex frågor som börjar med ”Du” handlar om hur lärare bemöter elever som lider av social fobi. Sedan följer ett antal Ja/Nej-frågor. Den första frågan i fetstil och de följande frågorna uppdelade i a, b, c, d och e bidrar med svar på vilken hjälp elever får för att minska obehag och nervositet i samband med redovisningar. Därefter kommer ytterligare en fråga i fetstil och en fråga uppdelad i fyra delfrågor som ger svar på frågan om det är vanligt att lärare själva upplevt nervositet eller social fobi vid sociala situationer även om de varit väl förberedda. Enkäten avslutas med en öppen fråga som hänger ihop med frågan om vilken hjälp elever med social fobi får i skolan.

Resultaten av enkäterna presenteras mestadels kvantitativt. De skriftliga kommentarer som lämnats nederst på enkäterna, i ett förtryckt fält, har dock lämnat utrymme för mindre omfattande kvalitativa studier likaså.

Urvalsmetod för identifiering av social fobi

För att effektivt och metodiskt kunna identifiera de elever som har social fobi så har vi valt att sortera enkäterna i fyra omgångar, utifrån definitionen av social fobi. För att kunna svara på frågan om elever har social fobi så valde vi först bort de elever som endast svarat med alternativen aldrig eller ibland bland den första kategorin av frågor som handlar om hur ofta de känner sig oroliga eller obekväma i olika sociala situationer. Dessa frågor kallar vi för situationsfrågor. Att vi har plockat bort eleverna som i dessa situationsfrågor endast svarat med aldrig eller ibland beror på att diagnosen för social fobi bland annat innefattar ”Personen har en uttalad och bestående fruktan för en eller flera olika sociala situationer eller prestationssituationer som innebär exponering för okända människor eller risk för kritisk granskning av andra. Detta grundar sig i en rädsla för att bete sig på ett förödmjukande eller pinsamt sätt eller visa symptom på ångest”.

I nästa omgång har vi valt bort de elever som blott svarat med aldrig eller ibland på de frågor som beskriver deras reaktioner i de sociala situationerna. Att alternativen aldrig eller ibland sorterats bort bland dessa s.k. reaktionsfrågor beror på att i diagnosen för social fobi ingår följande formulering ”Exponering för den fruktade sociala situationen framkallar så gott som alltid ångest”.

I det tredje urvalet har vi valt att kalla de elever för socialt oroliga som blott har fyllt i ofta eller alltid i någon av de två situationsfrågorna ”Få frågan när du inte räckt upp handen och inte kan svaret” och ”Klaga om du t.ex. tycker att en

(16)

Metod ________________________________________________________________ lärare har rättat ditt prov fel”. Detta urval baserar sig på att vi inte anser att dessa två situationer enskilt motiverar till social ångest eller social fobi.

I den fjärde urvalsomgången har vi valt att beteckna de elever som antingen undviker situationen redovisningar och/eller ofta eller alltid reagerar starkt, som elever med antingen social ångest eller social fobi. Social ångest använder vi för att klassificera de elever som inte uppnår definitionen för social fobi. Denna urvalsomgång baserar sig på definitionen för social fobi, som lyder ”Den fruktade sociala situationen undviks helt eller uthärdas under intensiv ångest eller plåga”. Intensiv ångest eller plåga likställer vi med att de ofta eller alltid reagerar starkt. För att klassas med social fobi måste elever svara att de alltid undviker redovisningar och/eller svara ofta eller alltid på minst ett av alternativen ”jag försöker kontrollera skakningar” och ”jag rodnar, svettas, darrar, stakar mig eller får hjärtklappning”. Övriga elever, förutom de som endast har kryssat i ofta eller alltid på frågan ”jag oroar mig kraftigt i förväg” klassas med social ångest, se tabell 3. De som blott kryssat i att de ofta eller alltid oroar sig i förväg har klassats som socialt oroliga.

Tabell 3 Tabellen visar vilka reaktionsfrågor som används för klassificering av social fobi

respektive social ångest.

Frågor Undviker

situationen

Stark reaktion

Jag försöker att inte dra till mig uppmärksamhet ångest Jag placerar mig i klassrummet så att jag inte skall märkas ångest

Jag undviker ögonkontakt ångest

Jag försöker kontrollera skakningar fobi Jag rodnar, svettas, darrar, stakar mig eller får hjärtklappning fobi Jag undviker redovisningar genom att t.ex. stanna hemma,

säga att jag har ont i magen eller mår illa

fobi (alltid)

I den fjärde urvalsomgången plockar vi även ut de enkäter som vi känner oss osäkra inför för en separat bedömning.

(17)

Resultat ________________________________________________________________

17

Resultat

Elevenkäten

Elevenkäten består av tre fält med frågor. De första nio frågorna är de så kallade ”situationsfrågorna”. Där får eleverna värdera hur ofta de känner sig oroliga eller obekväma i de nämnda situationerna. De följande sju frågorna är de så kallade ”reaktionsfrågorna”. Där värderar eleverna hur ofta de reagerar med de föreslagna reaktionerna. Det tredje fältet av frågor handlar om hur eleverna upplever att de tränas i att redovisa inför andra, både i grundskolan och i gymnasieskolan. Först presenteras hur många elever som bedömts med social fobi, social ångest och social oro. Sedan jämförs flickorna med pojkarna, utan hänsyn till vilka program de studerar på. Näst sist undersöks vilken hjälp eleverna får. Avslutningsvis jämförs pojkarna på det yrkesorienterade Energiprogrammet med pojkarna på det studieförberedande Teknikprogrammet. Förekomst av social fobi bland gymnasieelever

Med hjälp av urvalsmetoden erhölls följande fördelning över elever med social fobi, social ångest respektive social oro, se tabell 4. Sammanlagt svarade 103 elever på enkäten. Social fobi är allvarligare än social ångest, som i sin tur är allvarligare än socialt orolig. Vi vill påminna om att social ångest och socialt orolig är våra egna definitioner, se urvalsmetoden.

Tabell 4 Andel elever med social fobi, social ångest respektive social oro. Sammanlagt

svarade 103 elever på enkäten.

Bedömning Antal elever Procent elever

Social fobi 17 16,5 %

Social ångest 13 12,6 %

Socialt orolig 10 9,7 %

Fyra elever kände vi oss osäkra på. Deras enkätsvar studerade vi detaljerat för en separat bedömning. Tre av eleverna hade svarat alltid på flera situationsfrågor utöver de två frågorna ”få frågan när du inte räckt upp handen och inte kan svaret ” och ”klaga om du t.ex. tycker att en lärare har rättat ditt prov fel” utan att ha uppfyllt kriterierna för social fobi bland reaktionsfrågorna. Dock så uppfyllde deras svar bland reaktionsfrågorna kriterierna för social ångest. En av

(18)

Resultat ________________________________________________________________ dessa elever fick bedömningen social fobi, de andra två bedömdes ha social ångest. Skillnaden mellan de två eleverna som bedömdes med social ångest och den elev som bedömdes med social fobi är antalet alltid-svar bland situationsfrågorna. Den eleven som vi betecknade med social fobi svarade ofta eller alltid på samtliga situationsfrågor förutom på ”få frågan när du inte räckt upp handen fastän du vet svaret”. Han svarade att han alltid kände sig orolig eller obekväm när han redovisade inför klassen, när han skulle prata med klasskompisar speciellt när de står flera stycken tillsammans, prata med människor som han inte känner, äta skollunch med klasskompisar som han inte känner så bra och att klaga om han tycker att en lärare har rättat hans prov fel. Den fjärde eleven hade inga starka reaktioner som pekar på social fobi trots att han alltid undviker redovisningar. Dock svarar han att det alltid är jobbigt att redovisa inför klassen och att skriva medan läraren betraktar honom på nära håll. Vi bedömde att han har social fobi.

I tabellen nedan ses att tre av det nio förslagna situationerna upplevs som betydligt obehagligare av eleverna än de övriga. Situationerna: att redovisa inför klassen, få frågan utan att ha räckt upp handen och inte kan svaret samt att skriva då läraren betraktar från nära håll, känner sig drygt en tredjedel av eleverna ofta eller alltid oroliga eller obekväma inför.

Tabell 5 Andel elever som ofta eller alltid känner sig oroliga eller obekväma i de föreslagna

situationerna

Föreslagen situation Andel

elever (%)

Redovisa inför klassen 35

Får frågan när du inte räckt upp handen och inte kan svaret 35 Skriva medan din lärare betraktar dig på nära håll 34 Prata med dina klasskompisar, speciellt om ni står flera stycken tillsammans

(exempelvis vid raster)

11

Klaga om du t.ex. tycker att en lärare har rättat ditt prov fel 10 Räcka upp handen och svara på frågor 9 Prata med människor som du inte känner 8 Äta skollunch med klasskompisar som du inte känner så bra 5 Få frågan när du inte räckt upp handen fastän du vet svaret 5

Några elever kommenterade hur de upplever situationen att redovisa inför klassen. En flicka som studerar första året på Samhällsprogrammet vars enkätsvar tyder på en utpräglad social fobi lämnade följande kommentar: ”Det är hemskt att redovisa, speciellt för folk man inte känner/tycker om så bra, som t.ex. dom i klassen. Det tas för litet hänsyn till hur prestationen kan förändras när man är riktigt nervös, någon måste minska stressen och pressen i skolan”. En annan flicka i samma klass som också bedömts ha social fobi skriver ”Det värsta i skolan är att redovisa, jag hatar det”.

(19)

Resultat ________________________________________________________________

19 Jämförelse mellan flickor och pojkar

Instruktionen till situationsfrågorna lyder ”Markera hur ofta du känner dig orolig eller obekväm i följande situationer genom att kryssa i det alternativ som passar bäst”. Den första situationen som eleverna bedömde var redovisningar inför klassen. Resultatet, som visas i diagram 1, visar att det är dubbelt så vanligt att flickor alltid känner obehag då de redovisar inför klassen. Hälften av flickorna känner ofta eller alltid obehag inför att redovisa inför klassen, vilket skall jämföras med en tredjedel av pojkarna.

Diagram 1 Hur ofta flickor respektive pojkar känner sig oroliga eller obekväma när de

redovisar inför klassen.

Då det gäller att räcka upp handen, för att svara på frågor, tycks det inte vara någon större skillnad mellan flickorna och pojkarna. Ungefär 10 procent av både flickorna och pojkarna tycker att de ofta eller alltid känner sig oroliga eller obekväma då de räcker upp handen. Resultatet, som visas i diagram 2, visar även att mer än hälften av pojkarna aldrig känner sig oroliga för att räcka upp handen, vilket skall jämföras med 40 procent av flickorna.

Att få frågan när man kan svaret utan att handen har räckts upp tycks dock både för flickorna och för pojkarna mindre obehagligt än om de har räckt upp handen och kan svaret, se diagram 3. Att få frågan utan att ha räckt upp handen, när man inte kan svara, är dock ofta eller alltid obehagligt för drygt hälften av flickorna, se diagram 4. Detta kan jämföras med en tredjedel av pojkarna.

(20)

Resultat ________________________________________________________________

räcker upp handen för att svara på frågor.

Diagram 3 Hur ofta flickor respektive pojkar känner sig oroliga eller obekväma när de får

frågan när de inte räckt upp handen och vet svaret.

Diagram 4 Hur ofta flickor respektive pojkar känner sig oroliga eller obekväma när de får

frågan när de inte räckt upp handen och inte kan svaret.

Att stå och prata med klasskompisar, speciellt om man står flera stycken i en grupp, väcker alltid obehag och nervositet hos omkring 10 procent av pojkarna. Detta skall jämföras med att inte en enda utav flickorna svarar med alternativet alltid i denna situation, se diagram 5.

(21)

Resultat ________________________________________________________________

21 Diagram 5 Hur ofta flickor respektive pojkar känner sig oroliga eller obekväma när de

pratar med klasskompisar, speciellt om de står flera stycken tillsammans (exempelvis vid raster).

En jämförelse av pojkarnas svar i diagram 5 och 6 visar att antalet pojkar som ofta eller alltid känner sig oroliga eller obekväma är större när de pratar med flera av sina klasskompisar i en grupp än när de pratar med främmande människor. Ur diagram 6 kan man även avläsa att den procentandel pojkar som aldrig känner nervositet när de pratar med främmande är något större än motsvarande procentandel för flickor.

pratar med människor som de inte känner.

Att skriva när läraren betraktar på nära håll är dock för nästan hälften av flickorna ofta eller alltid obehagligt. Drygt 20 procent av flickorna svarar att de alltid känner sig oroliga eller obekväma när läraren betraktar dem från nära håll då de skriver. Motsvarande siffra för pojkarna är omkring 10 procent, se diagram 7.

(22)

Resultat ________________________________________________________________

skriver medan deras lärare betraktar dem på nära håll.

Att äta skollunch med klasskompisar som man inte känner så bra betraktar några procent av både pojkarna och flickorna alltid som förenat med oro eller obehag. Att klaga när man tycker en lärare har rättat ett prov fel upplever både några procent av flickorna och pojkarna alltid som obehagligt.

Instruktionen till reaktionsfrågorna är följande: ”Om du kryssat i alternativ 2 (Ibland), 3 (Ofta) eller 4 (Alltid) på någon av frågorna ovan, svara då även på följande frågor. Kryssa i det alternativ som bäst stämmer överens med hur du reagerar i situationerna ovan”. Diagram 8 visar att flickorna i större omfattning än pojkarna ofta oroar sig i förväg i samband med de situationerna som de ibland, ofta eller alltid upplever som obehagliga bland situationsfrågorna ovan.

Diagram 8 Hur ofta flickor respektive pojkar oroar sig kraftigt i förväg.

Nästan 30 % av flickorna svarar att de ofta eller alltid undviker att dra uppmärksamhet till sig, vilket skall jämföras med cirka 15 % av pojkarna. Andelen pojkar som alltid undviker att dra till sig uppmärksamhet (7 %) är dock större än andelen flickor (3 %). Drygt 10 % av både flickorna och pojkarna placerar sig ofta eller alltid i klassrummet så att de inte skall märkas. Ett sätt att inte dra uppmärksamhet till sig skulle också kunna vara att undvika ögonkontakt. Ungefär 15 % av pojkarna jämfört med cirka 10 % av flickorna

(23)

Resultat ________________________________________________________________

23 svarar att de ofta eller alltid undviker ögonkontakt. Att försöka kontrollera skakningar är i stort sett lika vanligt som att undvika ögonkontakt. Drygt 10 procent av både pojkarna och flickorna behöver ofta eller alltid kontrollera skakningar. Tjugo procent av flickorna upplever ofta eller alltid att de rodnar, svettas, darrar, staka sig eller får hjärtklappning. Ur diagram 9 kan man avläsa att dubbelt så många flickor som pojkar ibland, ofta eller alltid upplever dessa symptom. Blott 20 procent av flickorna upplever aldrig något av dessa symptom.

Diagram 9 Hur ofta flickor respektive pojkar rodnar, svettas, darrar, stakar sig eller får

hjärtklappning.

Trots att flickorna oroar sig mer än pojkarna och trots att flickor oftare rodnar, svettas, darrar, stakar sig eller får hjärtklappning så är det pojkarna som oftare undviker redovisningar genom att t.ex. stanna hemma, säga att de har ont i magen eller att de mår illa. Några procent av pojkarna stannar alltid hemma vid redovisningar vilket skall jämföras med inte en enda flicka.

Den hjälp eleverna anser sig få

Det tredje frågefältet i elevenkäterna handlar om huruvida eleverna anser att de fått lära sig tekniker i hur man gör när man redovisar inför andra. Frågorna handlar om tekniker för att minska oro och obehag i samband med muntliga presentationer, inte hur man bäst presenterar innehållet i ett föredrag, hur en projektor används o.s.v. Varje fråga ställs två gånger. Den ena gången gäller frågan för grundskolan, den andra gången gäller frågan för gymnasieskolan.

De mer specifika frågor eleverna fick svara på utöver de inledande frågorna om de överhuvudtaget fått träna sig på att redovisa inför andra är: har du fått lära dig ”hur man skall stå?”, ”hur man skall andas?”, ”hur man förbereder sig mentalt inför känslan att hålla ett föredrag?” samt ”vad man gör om man blir nervös?”. Slutligen frågade vi eleverna om de fått lära sig att det är normalt med nervositet i samband med muntliga presentationer.

(24)

Resultat ________________________________________________________________ Sextio procent av eleverna svarade att de i gymnasieskolan fått träna sig på att redovisa inför andra. Diagram 10 till 13 visar den andel elever som i gymnasieskolan har lärt sig hur man skall stå, andas, förbereda sig mentalt inför känslan att hålla ett föredrag och vad man gör om man blir nervös. De ljusa fälten motsvarar den procentandel av det totala antalet elever som svarat ”ja”. Då 60 % av eleverna har svarat att de får träna sig på att redovisa inför andra tyder diagrammen nedan på att andra kunskaper än de nämnda har förmedlats vid ”träningen på att redovisa inför andra”.

ja

nej ja

nej

Diagram 10 Det ljusa fältet visar andelen

elever som på gymnasiet fått lära sig hur man skall stå.

elever som på gymnasiet fått lära sig hur man skall andas.

ja nej

elever som på gymnasiet fått lära sig hur man förbereder sig mentalt inför känslan att hålla ett föredrag.

elever som på gymnasiet fått lära sig vad man gör om man blir nervös.

Mindre än hälften av gymnasieeleverna (46 %) anser att lärare aldrig nämner att det är normalt med nervositet i samband med muntliga presentationer. Här följer fyra elevcitat som belyser hur elever upplever att tekniker för att minska oro och obehag saknas i samband med redovisningsträning. En flicka i NV3 klassen lämnade följande kommentar ”I skolan får vi ofta redovisa inför klassen och arbeta i grupp. Jag upplever att vi egentligen aldrig lärt oss hur man redovisar och hur man samarbetar i grupp, vi bara förutsätts kunna och klara av det. Jag tycker det är litet dåligt av skolan att man inte lär ut det mer ordentlig”. En flicka i SH1 klassen bekräftade vad NV3 flickan ansåg: ”Vi har lärt oss hur man bygger upp en redovisning, OH-bilder o.s.v., inte så mycket just hur man skall bete sig”. En klasskompis till SH1 flickan skrev dock att det finns en speciell kurs i tvåan eller trean på den Lundaskola där hon går: ”Vi har faktiskt diskuterat hur man skall redovisa, men inte på det viset utan mer vad man skall säga och hur. Men det finns en speciell kurs på skolan för detta som man kan välja i tvåan och trean”. En elev skriver vad hon anser lärarna kommenterar

(25)

Resultat ________________________________________________________________

25 mest: ”Man brukar inte få så mycket kommentarer eller lära sig hur man skall redovisa, förutom att man inte skall kolla på papperet hela tiden”.

Andelen elever som får någon sorts träning på att redovisa inför andra är i stort sett lika i grundskolan som i gymnasieskolan (60 % i gymnasieskolan och 56 % i grundskolan). Andelen elever som får lära sig specifika kunskaper som hur man skall stå, andas och förbereda sig mentalt inför att hålla ett föredrag och att det är normalt att bli nervös i samband med muntliga presentationer tycks heller inte variera nämnvärt (mer än med någon enstaka procentenhet) mellan grundskolan och gymnasieskola. Resultatet av elevenkäten visar också på att endast 36 % av eleverna anser att lärare i allmänhet är medvetna om att det kan kännas obehagligt för elever att redovisa inför klassen.

Jämförelse mellan pojkar på Energi- och Teknikprogrammet

En intressant fråga är om elever på yrkesinriktade program och elever på högskoleförberedande program reagerar på skilda sätt vid olika sociala situationer i skolan. För att ta reda på om det kan vara så har vi gjort en jämförelse mellan pojkar på det yrkesinriktade Energiprogrammet och pojkar på det högskoleförberedande Teknikprogrammet. Vi valde att jämföra pojkarna eftersom det endast fanns tre flickor totalt i klasserna. Till vårt förfogande hade vi enkätsvar från elever som studerar andra året på Energiprogrammet och elever som studerar andra året på Teknikprogrammet enligt följande:

Tabell 6 Tabellen beskriver de klasser och antalet pojkar i de respektive klasserna som ingår

i jämförelsen.

Program Klass Antal pojkar

Energi E2 25 Teknik T2 14 Teknik T2C 20

Till skillnad från T2-klassen har T2C många elever med invandrarbakgrund. Därför har vi valt att titta på dem var för sig istället för att slå ihop dem till en T-klass.

Instruktionen till situationsfrågorna lyder: ”Markera hur ofta du känner dig orolig eller obekväm i följande situationer genom att kryssa i det alternativ som passar bäst”. Den första situationen som eleverna bedömer är redovisning inför klassen, se diagram 14. Pojkarna på Energiprogrammet (E-pojkarna) skiljer sig inte så mycket från pojkarna på Teknikprogrammet (T-pojkarna) beträffande hur de känner sig när de ska redovisa inför klassen. Tjugofyra procent av E-pojkarna svarar dock att de alltid känner sig oroliga eller obekväma när de ska redovisa inför klassen, jämfört med 7 % respektive 5 % för de båda T-klasserna.

(26)

Resultat ________________________________________________________________

Diagram 14 Andelen pojkar i klasserna E2, T2 och T2C som alltid, ofta, ibland eller aldrig

känner oro eller obehag då de redovisar inför klassen.

En hel del av E-pojkarna (36 %) svarar att de ibland, ofta eller alltid känner sig oroliga eller obekväma när de ska prata med sina klasskompisar om de står flera stycken tillsammans, se diagram 15. T-pojkarna verkar känna sig säkrare i denna situation.

känner oro eller obehag då de pratar med sina klasskompisar, speciellt om de står flera stycken tillsammans (exempelvis vid raster)

E-pojkarna verkar inte tycka det är speciellt obehagligt att klaga hos läraren om de misstänker att läraren rättat ett prov fel. Hela 72 % av E-pojkarna svarar att de aldrig känner sig oroliga eller obekväma när de ska klaga. T-klasserna däremot känner mer obehag, endast 57 % respektive 25 % av pojkarna i klasserna svarar att de aldrig känner sig oroliga eller obekväma. Dessutom verkar det som att E-pojkarna tycker det är jobbigare att prata med klasskompisarna om de står flera stycken tillsammans (64 % svarade aldrig) än att klaga hos läraren.

Instruktionen till reaktionsfrågorna är följande: ”Om du kryssat i alternativ 2 (Ibland), 3 (Ofta) eller 4 (Alltid) på någon av frågorna ovan, svara då även på följande frågor. Kryssa i det alternativ som bäst stämmer överens med hur du reagerar i situationerna ovan”. E-pojkarna tycks ha något mindre rampfeber än T-pojkarna, d.v.s. oroa sig mindre i förväg. 48 % av E-pojkarna svarar att de

(27)

Resultat ________________________________________________________________

27 ibland, ofta eller alltid oroar sig i förväg jämfört med 57 % respektive 65 % för de båda T-klasserna. Diagram 16 visar att en stor del av E-pojkarna (96 %) svarar att de ibland, ofta eller alltid försöker att inte dra till sig uppmärksamhet. T-pojkarna tycks vara betydligt mindre tillbakadragna i olika sociala situationer.

försöker att inte dra till mig uppmärksamhet vid situationer som de känner obehag eller oro inför.

Symptom på nervositet som att rodna, svettas, darra, staka sig eller få hjärtklappning verkar vara ovanligare hos E-pojkarna än hos T-pojkarna, se diagram 17. Tjugoåtta procent av E-pojkarna svarar att de ibland, ofta eller alltid har något eller några av dessa symptom jämfört med 57 % respektive 35 % för klasserna. E-pojkarna undviker redovisningar i något större utsträckning än T-pojkarna, genom att t.ex. stanna hemma från skolan, se diagram 18.

rodnar, svettas, darrar, stakar sig eller får hjärtklappning vid situationer som de känner obehag eller oro inför.

(28)

Resultat ________________________________________________________________

undviker redovisningar genom att t.ex. stanna hemma, säga att de har ont i magen eller mår illa.

Sjuttionio procent av E-pojkarna upplever att lärare i allmänhet är medvetna om att det kan kännas obehagligt att redovisa inför klassen. Jämfört med T-pojkarna (55 % respektive 31 %) är det tydligt att E-pojkarna i betydligt högre grad tycker att lärarna har förståelse för denna typ av problem.

Lärarenkäten

Förekomst av nervositet vid sociala situationer i klassen

Den första delen av lärarenkäten syftar till att undersöka hur vanligt det är att lärare upplever att elever i klassen visar tydliga tecken på nervositet vid sociala situationer i klassrummet. Samtliga lärare svarar att de har elever som ibland eller ofta visar tydliga tecken på obehag eller nervositet vid föredrag. Blott 2 av 8 lärare tycker sig märka detta ofta. Dessutom tycker samtliga lärare att duktiga elever ibland eller ofta undviker att räcka upp handen. 7 av 8 lärare svarar att elever ibland undviker muntliga framträdanden. 6 av 8 lärare svarar att elever ibland eller ofta anförtror sig till dem att de känner obehag inför muntliga framträdanden. 6 av 8 lärare svarar också att elever aldrig reagerar så starkt vid muntliga framträdanden att de ej lyckas framföra dem. Samtliga lärare med undantag för en tycker att duktiga elever ibland eller ofta undviker att be om hjälp. Samtliga lärare med undantag för en tycker också att elever som får frågan utan att ha räckt upp handen ibland eller ofta reagerar med obehag eller nervositet.

Den hjälp lärarna anser sig ge

Ingen av lärarna i undersökningen upplever att det har fått någon information om hur man hjälper elever att framträda muntligt via skolan eller lärarutbildningen. Trots detta tränar 6 av 8 lärare, med egna metoder, sina elever på att redovisa inför andra. I stort sett samtliga av dessa sex lärare lär sina elever hur de skall stå, förbereda sig mentalt och att det är normalt med nervositet i

(29)

Resultat ________________________________________________________________

29 samband med muntliga presentationer. Dock tränar blott en av de sex lärarna sina elever på andningsteknik.

Jämförelse av den hjälp som lärare anser att de ger med den hjälp som elever anser att de får

En jämförelse av vad lärare anser att de lär ut med de kunskaper som elever anser att de får visar att lärare upplever att de lär ut mer än vad eleverna anser att de får lära sig, vid alla moment förutom då de tränar elever hur de skall andas, se tabell 7. De största avvikelserna gäller kunskaperna om ”Hur man skall stå” och ”Hur man förbereder sig mentalt inför känslan att hålla ett föredrag”. Tre fjärdedelar av lärarna anser att de lär ut att det är normalt med nervositet i samband med muntliga presentationer, medan endast lite mindre än hälften av eleverna anser att de någonsin har fått lära sig att det är normalt.

Tabell 7 I tabellen jämförs den andel lärare med den andel elever som anser att de lär ut/lär

sig följande kunskaper: Att träna på att redovisa, hur man skall stå, hur man skall andas, hur man förbereder sig mentalt inför känslan att hålla ett föredrag, vad man gör om man blir nervös och att det är normalt med nervositet i samband med muntliga presentationer.

Enkätfrågor Procent

lärare (%)

Procent elever (%)

Tränar du dina elever på att redovisa inför andra?

Har du på gymnasiet fått träna dig på att redovisa inför andra?

75 60

Hur man skall stå 62,5 30

Hur man skall andas 12,5 14

Hur man förbereder sig mentalt inför känslan att hålla ett föredrag 62,5 24 Vad man gör om man blir nervös 37,5 21 Att det är normalt med nervositet i samband med muntliga

presentationer

75 46

Lärarnas bemötande av elever som visar tecken på nervositet

Ingen av lärarna svarar att de tvingar elever att hålla föredrag. Sju av åtta lärare låter ibland elever slippa hålla föredrag medan en av lärarna aldrig låter någon elev komma undan. Ingen av lärarna svarar att han/hon aldrig uppmuntrar sina elever. Sju av åtta lärare svarar att de aldrig låter en elevs betyg påverkas negativt p.g.a. att eleven undviker muntliga framträdanden. Hälften av lärarna låter ibland en elev hålla sitt föredrag enskilt inför honom/henne. De andra fyra lärarna använder sig aldrig av denna metod.

Lärarnas egna upplevelser av nervositet eller social fobi

Sex av åtta lärare (75 %) har själv lidit av obehag eller nervositet vid muntliga framträdanden trots att de varit väl förbereda. Av dessa har 5 av 6 delat med sig av sina erfarenheter till elever, kolleger och vänner.

(30)

Resultat ________________________________________________________________ Lärarkommentarer

Lärarenkäten avslutas med följande öppna fråga ”Hur bemöter du elever som visar tecken på kraftigt obehag eller nervositet när de ska redovisa muntligt?” och plats för egna kommentarer. Alla förutom den lärare som vi betecknar med ”Man 6” har valt att svara på den öppna frågan. I tabell 8 presenteras lärarnas svar på den öppna frågan.

Tabell 8 Lärarnas svar på den öppna frågan: ”Hur bemöter du elever som visar tecken på

kraftigt obehag eller nervositet när de skall redovisa muntligt?”.

Lärare Kommentar

Man 1 Jag uppmuntrar till ett muntligt framträdande p.g.a. i vuxen ålder kan man ibland behöva framträda framför grupp. Jag påtalar det positiva i att övervinna rädslan. Vill eleven ändå inte tala inför grupp så behöver han inte.

Man 2 Uppmuntran och stöd. Om eleven ber om det ger jag tips på hur man kan göra för att avdramatisera redovisning.

Man 3 Talar med dem enskilt

Man 4 Detta händer sällan, men om det händer försöker jag ändå att få eleven att gå fram genom att tala om för eleven att om han/hon ”stakar sig” så kommer jag att hjälpa till och lotsa eleven framåt i sin redovisning.

Man 5 Försöker att stötta dem, berättar att många upplever ett visst obehag o.s.v. Eleverna höll fler föredrag för mig tidigare – detta beror delvis på min tjänstgöring. (Idag har denne man även börjat undervisa i datakunskap.)

Man 6

Kvinna 1 1. Försöker övertala, ge tips.

2. Låter elev redovisa sittande i sin bänk.

3. Låter andra elever ställa frågor om innehållet istället.

Kvinna 2 Jag pratar med dem enskilt om varför det är obehagligt och ger tips på vad man ska tänka på och inte tänka på. Försöker få en gemensam lösning tillsammans med eleven.

Sammanfattningsvis skriver två av lärarna att de talar enskilt med elever som visar tecken på kraftigt obehag eller nervositet när de ska redovisa muntligt. Samtliga lärare, med undantag för en som inte svarat på den öppna frågan, skriver att de försöker uppmuntra och stötta elever. På det förtryckta fältet för egna kommentarer är ”man 4” den ende som valt att skriva. Han skrev: ”Det är viktigare att eleven får göra många kortare framträdanden än ett stort framträdande”.

(31)

Diskussion ________________________________________________________________

31

Diskussion

Metoden

Val av metod har visat sig ge stora skillnader vid bestämning av den andel av den vuxna befolkningen som lider av social fobi [14]. Utöver de frågor som ställs har även mängden svarsalternativ och när metoden definierar att diagnosen social fobi är uppfylld stor betydelse. Resultaten påverkas troligen även av den metod som används för att få in svaren (enkät, telefonintervju, intervju) [2].

Vi har valt att jämföra vår undersökning av social fobi i gymnasieskolan med en undersökningen av andelen vuxna som har social fobi i Stockholmsregionen och på Gotland [2], p.g.a. av de snarlika metoderna för insamling och bearbetning av data. Undersökningen, ledd av Furmark på Uppsala Universitet, innefattar 14 situationsfrågor. Fem av de fjorton frågorna beskriver prestationssituationer, de nio övriga är relationssituationer. Till skillnad från våra fyra svarsalternativ (aldrig, ibland, ofta, alltid) per fråga har Furmark graderat svarsalternativen i fem steg (0,1,2,3,4). Furmark har till skillnad från oss även valt att undersöka ordning i en eventuell syskonskara, medicinering, sociala status (ensamstående, gift…), ekonomiska status, sociala nätverk och boendesituation (landsbygd, stad). Precis som i Furmarks studie har vi valt det nästhögsta alternativet som den gräns som kan definiera social fobi. I Furmarks undersökning räcker en trea på en situationsfråga i kombination med att situationen påverkar antingen jobb, studier, fritiden eller sociala aktiviteter för att eventuellt kunna definiera social fobi. Utöver dessa två villkor krävdes det också flera jakande svar på frågor om hur denna situation upplevs. I vår undersökning har vi inte frågat om den obehagliga situationen påverkar studier, fritiden eller sociala aktiviteter i annat än vid situationen att redovisa inför klassen. I vår undersökning har det utöver en trea (motsvarande ofta) på någon av situationsfrågorna krävts jakande svar på specifika reaktionsfrågor för att kunna definiera social fobi. På samma sätt som i Furmarks undersökning baserar sig vår undersökning på DSM-IV definitionen av social fobi. Furmarks undersökning kom till vår kännedom efter insamling och påbörjad analys av elev- och lärarenkäter. Därför har vi inte kunnat följa Furmarks metod till den utsträckning som vi önskat.

Bland reaktionsfrågorna har vi blott frågat om de reagerar undvikande vid situationen att redovisa inför klassen. Vi har inte frågat om de undviker de andra

(32)

Diskussion ________________________________________________________________ situationerna som de känner sig oroliga eller obekväma inför. Detta är en nackdel i vår egen metod som vi först upptäckte efter insamling och påbörjad analys av elev- och lärarenkäter. Fyra av de 103 enkätsvaren har vi valt att bedöma enskilt, utan att till fullo följa metoden.

Elevenkäten

Förekomst av social fobi bland gymnasieelever

Enligt vår metod att klassificera eleverna är andelen elever med social fobi 16,5 %. Detta skall jämföras med det resultat, på 15,6 %, som Furmark erhöll bland vuxna boende på Gotland och i Stockholmsregionen. Vi har inte funnit några rapporterade studier av social fobi bland elever att jämföra med. Resultatet antyder att procentandelen av unga med social fobi är något högre än procentandelen bland vuxna, vilket stämmer överens med tidigare publicerade resultat [15]. Här är det dock viktigt att komma ihåg att vi har studerat en liten population. Furmark erhöll 1202 enkät- och intervjusvar vilket skall jämföras med våra 103 enkätsvar. Utöver de elever som i våran undersökning klassats med social fobi känner drygt 20 % oro och obehag vid sociala situationer utan att uppnå kriteriet för social fobi.

Både vår och Furmarks studie visar att situationen som Furmark uttrycker det: ”att tala eller prestera något inför en grupp med människor” är den situation som för de flesta väcker oro och obehag. Till skillnad från gymnasieeleverna i vår undersökning upplever fler vuxna i Furmarks undersökning obehag då de pratar med främlingar än när de skriver framför andra. Kanske är det så att vuxna inte så ofta behöver skriva inför andra. Att få frågan inför en grupp av människor är den näst obehagligaste situationen bland vuxna, enligt Furmarks. En tolkning av våra resultat är att det tycks som om elever inte hinner oroa sig när de plötsligt får en fråga och kan svara. De känner att detta är mindre obehagligt än att räcka upp handen när de kan svaret. Av de fyra elever som vi var osäkra på bedömdes två elever ha social ångest. Kanske är dessa elever istället mobbade då de alltid tycker att det är jobbigt att prata med klasskompisar och att prata med människor som de inte känner. Dock tycker de inte att det är jobbigt att redovisa inför klassen.

Jämförelse mellan flickor och pojkar

Resultaten av vår undersökning visar tydligt att flickor i en betydligt större utsträckning än pojkar känner oro och obehag i klassrumssituationer. Ungefär dubbelt så många flickor som pojkar känner alltid obehag då de skall redovisa inför en klass och då de skall skriva medan läraren betraktar dem på nära håll. Dessutom reagerar dubbelt så många flickor ofta eller alltid med obehag när de får frågan utan att kunna svaret. Detta bekräftar tidigare resultat bland vuxna

(33)

Diskussion ________________________________________________________________

33 svenskar som visar att social fobi är 50 % vanligare bland kvinnor än män [2]. Vid de övriga situationerna, bortsett från situationen ”Prata med klasskompisar, speciellt om ni står flera stycken tillsammans” där fler pojkar än flickor alltid känner obehag, känner flickorna i större utsträckning än pojkarna oro och obehag. Generellt kan man säga att pojkar tycks känna sig tryggare i klassrum och flickor tycks känna sig tryggare bland klasskompisarna på raster. Svaren på reaktionsfrågorna visar också att flickorna oftare än pojkarna får fysiska symptom vid de situationer som de känner sig obekväma eller obehagliga inför. Trots detta, så är det pojkarna som till en större utsträckning undviker situationen föredrag. Knappt två tredjedelar av flickorna i undersökningen går första året på samhällsvetenskapliga programmet i samma klass. Det klimat som råder i klassen kan också påverkas av enskilda faktorer som lärare och sammansättningen av elever, vilket kan inverka på resultaten.

Två undersökningar som jämför kvinnor med män visar att män oftare än kvinnor söker vård för att bli fria från sin sociala fobi [16, 17]. Detta trots att social fobi är vanligare bland kvinnor än män. Anledningen till detta tros vara att tillbakadragenhet och ”blyghet” är mer socialt accepterat bland kvinnor än män. Detta skulle kunna förklara varför pojkar oftare än flickor stannar hemma när de skall hålla föredrag. Bland vuxna söker dock de flesta av både kvinnor och män inte vård för deras sociala fobi. Anledningen till detta tros vara att alltför många anser att fobin är en del av personligheten och att det därför inte går att göra någon bot på den [17]. Kanske är det även som så att den social fobin, som är vanligare bland flickor än pojkar, är en av förklaringarna till att flickor oftare väljer det ”enklare” S-programmet framför N-programmet.

Den hjälp eleverna anser sig få

Sextio procent av eleverna svarar att de har fått träna sig på att redovisa inför andra på gymnasiet. Frågan är om dessa elever har fått träna sig på tekniker för att minska oro och obehag i samband med muntliga presentationer eller om det är andra saker de har fått lära sig som t.ex. att man inte skall stå och läsa innantill. Skolan skall inte fungera som en flicka som studerar på samhällsvetenskapliga programmet beskriver ”Man brukar inte få så mycket kommentarer eller lära sig hur man skall redovisa, förutom att man inte skall kolla på papperet hela tiden”. En annan flicka i samma klass skriver ”Vi har lärt oss hur man bygger upp en redovisning, OH-bilder o.s.v., inte så mycket just hur man skall bete sig”. Det är just det här med ”hur man skall bete sig” för att minska sin nervositet och för att göra ett säkert och avslappnat framträdande som vi undrar över om eleverna har fått lära sig. Resultatet visar på att en stor del av eleverna har fått träna sig på andra kunskaper än hur man skall stå, andas, förbereda sig mentalt och vad man gör om man blir nervös. Endast 36 % av eleverna anser att lärare i allmänhet är medvetna om att det kan kännas obehagligt för elever att redovisa inför klassen vilket kan tyda på att det är andra saker än hur man skall göra för att minska sitt obehag som eleverna får träna sig