Examensarbete i socialt arbete 15 hp Malmö högskola
Socionomprogrammet Hälsa och samhälle
Socialpedagogisk inriktning 205 06 Malmö Hälsa och samhälle
NU KÄNNER JAG MIG
VÄRDEFULL, TYP
EN LITTERATURSTUDIE OM METODER SOM
HÖJER SJÄLVKÄNSLAN HOS UNGDOMAR
KARIN LINDGREN
NU KÄNNER JAG MIG
VÄRDEFULL, TYP
EN LITTERATURSTUDIE OM METODER SOM
HÖJER SJÄLVKÄNSLAN HOS UNGDOMAR
KARIN LINDGREN
Lindgren, K. Nu känner jag mig värdefull, typ. En litteraturstudie om metoder som höjer självkänslan hos ungdomar. Examensarbete i Socialt arbete 15 hp. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för Socialt arbete, 2009. Now I feel like I´m like worth something. A literature review about methods which increase the self esteem of youth.
The purpose of this study is to describe former research of interventions and methods which increases self esteem of youth. The main questions are: Which methods and interventions are there? What is characteristic of the content in the methods and interventions, which in large extent help the youth to increase their self esteem? What impact do they have? Self esteem represents the valuation of what or how we are. It states our emotional relation to ourselves; how we value our self image and how we feel inner satisfaction and confidence to ourselves. In this study, the explanations of self esteem of youth are based on notions from late modern perspective, attachment theory and cognitive theory. The type of literature review I have used is scoping study. The results of the study show that there are different treatments and interventions that primary or secondary help youth to increase the self esteem. The methods focus on individuals, groups, families, networks, and are used in schools outpatient and residential treatment settings. Sometimes they just turn to girls, but more often to both sexes. The methods are media critical, cultural, cognitive and psychological and cultural. Cognitive behavioral therapy in group is the most common treatment. The treatment programs are more effective than the preventive ones and the treatments that primary worked with increasing self esteem were most effective.
Nyckelord: anknytning, kognitiv beteendeterapi, litteraturstudie, metoder,
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INNEHÅLLSFÖRTECKNING ... 2 1. INLEDNING ... 3 2. SYFTE ... 4 3. BAKGRUND ... 4 Definition av självkänsla ... 4Närliggande begrepp till självkänsla ... 4
Bassjälvkänsla- inre självkänsla ... 4
Förvärvad självkänsla- yttre självkänsla ... 5
Villkorlig självkänsla ... 6
Teoretiska perspektiv ... 6
Senmodernitet och reflexivitet ... 7
Självscheman, inre och yttre locus of control ... 8
Anknytning ... 9
4. METOD ... 10
Avgränsningar ... 11
Identifiera relevanta studier... 12
Urval av data ... 13
Inklusions- och exklusionskriterier ... 15
Kartlägga insamlade data och redovisa resultatet ... 15
Studiens tillförlitlighet ... 16
5. RESULTAT OCH ANALYS ... 16
Gruppbaserade metoder ... 17 Mediakritiska metoder ... 17 Kulturella metoder ... 18 Kognitiv beteendeterapi ... 20 Gruppsykologiska metoder ... 22 Individbaserade metoder ... 24
Metoder som kombinerar individ- och gruppterapi ... 25
Grupp- och individbaserade metoder i en sammanställning ... 26
6. SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION ... 27
REFERENSER ... 31
1. INLEDNING
Dagens senmoderna samhälle, menar Giddens (2007) präglas av reflexivitet, där människan ständigt påverkas av ny kunskap och nya influenser som individen måste bearbeta och förhålla sig till. Genom media och speciellt internet byts kunskap i försvinnande snabb takt. Denna öppenhet och detta stora kunskapsflöde ger oss otaliga, spännande valmöjligheter. Samtidigt sätts vi i en situation där vi måste ta beslut. Alla dessa valmöjligheter leder till osäkerhet. Många ungdomar har inte med sig traditionens klara riktlinjer kring goda val, då de inte har vuxit upp i den typen av samhälle (a a). Vilka konsekvenser leder detta till för ungdomar idag?
I en utredning diskuteras (SOU 2006:77) att samhällsutvecklingen har lett till att vi idag är mer individcentrerade och tecken på detta är människans sökande efter perfektionism i utseende och talang. Detta hänger naturligtvis ihop med
självkänslan. De ideal som förmedlas genom tv, tidning och internet blir krav och skapar ett socialt tryck som ungdomar känner att de måste anpassa sig till för att vara okej. Detta individualistiska samhälle kan orsaka stress p.g.a. att de unga får svårt att leva upp till de höga förväntningar som finns och dessutom måste de hantera alla möjligheter som har öppnats för dem och ger större oförutsägbarhet. Ungdomarnas identitet och självvärde förändras i takt med dessa krav (a a). Trots detta mår de flesta ungdomar bra idag (Ungdomsstyrelsen 2007:14). Det är betryggande att veta, då det är lätt att man får en felaktig bild av ungdomars mående när man läser om hur ungdomar har det och beter sig. I olika media får vi ta del berättelser om unga som är kriminella, skadar sig själv och andra, mobbar, slutar äta eller är deprimerade.
Under mer än tio år har jag träffat en del av dessa ungdomar som mår dåligt och jobbat med olika metoder för att motverka de svårigheterna. När jag har jobbat med dessa ungdomar så har jag upplevt att många har låg självkänsla. Däremot har jag inte kommit i kontakt med någon metod som specifikt arbetar med att höja självkänslan hos ungdomar. Självklart blev jag nyfiken på om det finns några sådana metoder!
Johnson (2003) menar att det finns en koppling mellan självkänsla och olika bekymmer. En aggressiv person eller en mobbare kan ha ett gott självförtroende, men det baseras på en skenbar självbild som syftar till att försvara en bräcklig självkänsla. Låg självkänsla är en förmedlande länk mellan missnöjet med kroppen och ätstörningar. När det gäller personer med låg självkänsla så har man sett att de drabbas oftare av depression än de med hög självkänsla (a a). Att vara ungdom i denna tid är säkert spännande och fyllt av möjligheter. Samtidigt kan vi läsa på Socialstyrelsens hemsida i deras nyligen utkomna nationella
folkhälsorapport (2009-04-06), att psykisk ohälsa bland ungdomar ökar.
Socialtjänst och psykiatri behöver ökad kompetens för att bemöta ungdomar, då behov av hjälp och stöd till denna grupp växer (Ungdomsstyrelsen 2007:14). Många unga uppger att de har låg självkänsla. Vilken hjälp ska man ge som behandlare? Finns det redan befintliga metoder som kan öka självkänslan hos unga? Vilka är dessa metoder i så fall och vilka hjälper ungdomarna att faktiskt få bättre självkänsla?
2. SYFTE
Syftet med denna studie är att beskriva tidigare forskning kring interventioner och metoder som har höjt självkänslan hos ungdomar.
De preciserade frågeställningarna är:
• Vilka metoder och interventioner finns det?
• Vad är utmärkande för innehållet i de metoder och interventioner som i hög grad hjälper ungdomen att höja sin självkänsla?
• Vilka effekter har de?
3. BAKGRUND
Definition av självkänsla
Självkänsla är ett av det mest undersökta begreppet inom psykologin, så jag har valt att bara ta med några förklaringar. Först ska jag däremot beskriva några andra begrepp, för att tydliggöra skillnaden mellan dessa och självkänsla. Jag har valt att se på självkänsla på följande sätt: bassjälvkänslan är grunden och den förvärvade och villkorliga självkänslan tar sig olika uttryck beroende på bassjälvkänslans kvalitet.
Närliggande begrepp till självkänsla
Johnson (2003) beskriver självbild som en kunskapsaspekt av självet, d.v.s. summan och genomsnittet av all faktamässig information om oss själva. Som människa kan vi inta ett utifrån perspektiv och reflektera över oss själva och efterhand som vi växer upp samlar vi information om oss själva. Cullberg Weston (2005) skriver att dessa inre bilder påverkar hur vi beter oss, hur vi uppfattar våra känslor och information från andra. Självbilder kan vara positiva och negativa. Vidare skriver Johnson (2003) att självuppfattning är nästan samma sak som självbild, men är bredare då den innehåller värderingsaspekter och är mindre specifik. Självsäkerhet är en attityd eller hållning som en person använder
gentemot andra i olika sammanhang. Ett sådant beteende kan betyda att personen vill dölja osäkerhet och låg självkänsla. Självförtroende syftar till vad vi gör och är därför en mer situationsbunden och föränderlig aspekt av självet. Självkänsla står för vår värdering av vad eller hur vi är. Den anger vårt känslomässiga förhållande till oss själva: hur vi värderar vår självbild och hur vi känner inre tillfredsställelse och tillit till oss själva. Självkänslan kan vara hög eller låg men är en relativt bestående och stabil grundegenskap (a a).
Bassjälvkänsla- inre självkänsla
Individen speglar sig i omgivningens positiva och negativa bedömningar, tar till sig dessa och lägger dem till sin självbild och värderingen av den, enligt Mead. Objektrelationsteoretikern Klein menar att det viktigaste för självkänslan är att den som tar hand om barnet, ger det ovillkorlig kärlek och är lyhörd för dess behov, speciellt under de första levnadsåren. De goda erfarenheterna ger barnet goda bilder av de andra. Dessa bilder blir sedan en del av barnet själv och fortsätter att vara så under resten av livet. Kernberg ansåg att om man har stora brister i den tidiga bekräftelsen, så får barnet istället en inre bild av att han hon inte är värd att älskas. Redan tidigt kommer dessa personer att skaffa sig självvärde genom yttre medel för att skapa självkänsla. John Bowlby och Mary
Ainsworth skapade anknytningsteorin (se nedan) som idag är den teori som används oftast för att förklara tidiga relationers betydelse för självkänslans utveckling. Johnson menar att barnet behöver närhet av den som tar hand om barnet för att skapa hög bassjälvkänsla. Självkänslan påverkas positivt av en trygg anknytning, då denna ger en positiv grundsyn på självet, tillit och positiv attityd till de händelser som dyker upp. Detta gör att barnet snabbare utvecklar nya färdigheter än det barn som inte har en trygg anknytning (Johnson, 2003). Bassjälvkänslan är enligt Forsman och Johnson (1995) stabil över tid och har en relativt stadig grund i personligheten. Det gör att en låg inre självkänsla kan vara svår att reparera. Personer med hög inre självkänsla är mindre beroende av andras kritik och bekräftelse och har bättre strategier för att hantera misslyckande, jämfört med de som har låg bassjälvkänsla. Johnson (2002) skriver att de som har hög inre självkänsla med eller utan yttre självkänsla har större kontroll över de situationer som uppstår, vilket är positivt för hälsan. Enligt Johnson (2003) kan låg bassjälvkänsla sällan ökas genom bekräftesle utifrån som goda prestationer eller andras kärlek. Den inre självkänslan kan ökas genom insikter och inre mognadsarbete, vilket kan ges genom bl.a. samtal och terapi.
Förvärvad självkänsla- yttre självkänsla
Enligt James (Johnson, 2003) bestäms självvärdet av allt som en person kan se som en del av sig själv- utseende, kompetens, familj och egendom. Eftersom en person har definierat sitt värde utifrån dessa attribut, innebär varje brist i något av attributen, en minskning av självkänslan. Om attribut som personen inte tycker är viktiga minskar, så påverkar det alltså inte självkänslan. D.v.s. om en person inte har hängt upp sin självkänsla på utseende kommer inte åldrandet vara någon förlust för självkänslan. James teori var att självkänsla uppnådd genom framgång är ett relativt begrepp. Framgångsrika prestationer kan bara ge god självkänsla om ambitionen passas ihop rätt i förhållande till den förmågan man har inom ett visst område. Förutom en realistisk anpassning av ambitionen till förmågan, påverkar också personens subjektiva bedömning av resultatet. Därför kan det vara så att en person som har fått Nobelpriset ändå är missnöjd med sin prestation. Är
självkänslan byggd på yttre attribut som man sedan förlorar kommer även självkänslan att raseras (Johnson, 2003). Hur en individ ser på sig själv, hur den inre och yttre självkänslan är, har betydelse för hur han/hon hanterar olika situationer och på så sätt hur dessa påverkar hälsan. Personer med hög förvärvad självkänsla och låg bassjälvkänsla har benägenhet för att vara aggressiva och fientliga och löper hög risk att reagerar negativt på olika situationer vilket är skadligt för hälsan (Johnson, 2002). Lindwall (2008) skriver att tanken är att självkänslan är mest sårbar när man upplever misslyckande inom de domäner som man har investerat mycket av sin identitet i och fäst sitt självvärde på.
Den mest betydelsefulla forskningen om självkänslans utveckling hos barn och ungdomar har Susan Harter genomfört (Johnson, 2003). Hon har ett mer socialt och kognitivt angreppssätt och menar att barns och ungdomars självkänsla till stor del är beroende av hur de upplever sin självkompetens. Den består av fysisk och kognitiv kompetens men även om att vara socialt accepterad och omtyckt. Hennes forskning visar på att det som gav mest självkänsla hos barn är att vara duktig i skolan eller i någon sport, därefter att vara socialt accepterad och sist uppförande och utseende. I tonåren förändras däremot detta, då blir utseendet det viktigaste, speciellt hos tjejer. En av orsakerna till det kan vara att man i den åldern jämför sig mycket med andra, då man håller på att forma sin identitet. Det som Harter
speciellt kom fram till var att endast de framgångar på livsområden som vi upplever personligen viktiga ökar självkänslan (a a).
Roy Baumesters teori som man kan läsa om i Johnson (2003), beskriver att självkänsla alltid är beroende av yttre personliga attribut som får en att känna att man har högt självvärde. Självkänsla handlar om att tänka på ett visst sätt om sig själv. Personen ses som ett objekt som kan utvärderas positivt eller negativt.
Villkorlig självkänsla
Crockers (2001) och hennes medarbetares teori om ”contingencies of self worth” beskriver att självkänsla är villkorlig och är beroende av prestation och andras erkännande, eftersom syftet är att nå vissa mål och nå upp till andras
förväntningar. Enligt Lindwall (2008) bygger denna teori på James teori. Crocker (2001) fokuserar på de olika domäner som människor baserar sitt generella självvärde på. Människors totala utvärdering av sig själva är ett resultat av uppfattade framgångar och misslyckande i domäner i livet som bedöms som viktiga. Den skadligaste typen av villkorlig självkänsla, enligt Crocker (2002) är då en person sätter sitt värde utifrån utseende, konkurrens och strävan efter att andra ska tycka om en. Hennes studie visar att denna strävan efter villkorlig självkänsla, som påverkar hur människor spenderar sin vardagstid, kan orsaka fysisk och psykisk ohälsa.
I Lindwalls artikel (2008), beskriver Shavelson självbegreppet (där självkänsla ingår, min anm.) som multidimensionellt och hierarkiskt. Självet finns som en övergripande, generell uppfattning i toppen av modellen och delas in i ett antal underdomäner, så som akademiskt (intellektuellt), socialt, emotionellt och fysiskt självbegrepp, som sedan i sin tur delas in i ytterligare undergrupper.
Enligt Johnson och Blom (2007) kan den villkorliga självkänslan vara mer eller mindre kompetensbaserad eller relationsbaserad. När en person baserar sin självkänsla på kompetens innebär det att den personen är säker på att självvärde nås genom status, perfektion och att lyckas med de uppgifter som personen utför. Motgångar och misslyckanden upplevs som negativt och sänker den uppbyggda självkänslan. Relationsbaserad självkänsla är när en person baserar sitt självvärde på de relationer han/hon har. Den individen måste ständigt få bekräftelse från personer som står dem nära för att känna sig värdefull. Tendenser hos dessa personer är att de ständigt söker tecken på missnöje och avvisande från människor i deras närhet. Dessutom har de en benägenhet att för andras skull förtränga egna känslor och behov, vilket ger dem en känsla av att vara värdefulla och så slipper de bli avvisade.
Teoretiska perspektiv
Valen av de olika perspektiven har jag gjort utifrån att de kompletterar varandra genom att de beskriver och förklarar självkänsla utifrån olika perspektiv vilket passar ihop med den beskrivning av begreppet självkänsla som jag har gett tidigare. Självkänsla ska alltså inte bara ses som en individuell angelägenhet utan skapas även i förhållande till andra och samhället. Giddens (1993, 2001, 2007) kopplar ihop samhällets förändring med individens konstruktion av självet och självkänsla. Han menar att skapandet av självet är ett reflexivt projekt och att det handlar om vad vi gör oss till, vilket påverkas av våra tankar. Perris (1992) anser att hur vi tänker om och värderar oss själva och andra bygger på hur vi uppfattar verkligheten, vilket bestäms av kognitiva scheman eller självscheman. Genom
inre och yttre kontroll har vi olika stor möjlighet att påverka våra liv. Hur vi bildar självscheman påverkas i sin tur av vilken typ av anknytning vi har haft till våra föräldrar när vi växte upp. Broberg m.fl. (2006) menar att kvalitén på
anknytningen har att göra med hur barnets omvårdnadssituation är, vilket i sin tur påverkar barnet inre arbetsmodeller som självkänslan baseras på. Genom att dessa teorier beskriver hur självkänsla skapas och vad som påverkar den kan en
koppling göras till metodernas innehåll och varför de är så effektiva.
Senmodernitet och reflexivitet
Giddens (2007) har skrivit om globalisering och även utvecklat begreppet social reflexivitet som beskriver och förklarar vår senmoderna, pluralistiska och föränderliga värld. Globalisering sammankopplas oftast med stora system och organisationer, men det är något som samtidigt påverkar individen, hans/hennes nära relationer och inre liv. Våra liv har förändrats då effekten av globaliseringen blir en del av vårt samhälle, vårt kollektiv och vardagsliv. Detta sker genom media, internet, populärkultur men även genom att vi nu är så rörliga och kan ha personliga kontakter med människor från andra kulturen. Mångfalden exploderar på alla plan. Globaliseringen förändrar grundligt våra erfarenheter i vardagen. Eftersom samhället förändras så mycket kommer de organisationer, som en gång var förutsättningen för detta samhälle, förlora flera av sina funktioner. Detta tvingar fram en omdefinition av personliga sidor av våra liv, som exempelvis identitet, samspel med andra människor, könsroller. Så hur vi upplever och värderar oss själva påverkas av globaliseringen. Individens identitet formades förr utifrån det kollektiv man föddes i. Det fanns där relativt fasta riktlinjer hur man skulle leva utifrån moral, livsstil, värderingar. Under den individualism som följer med globaliseringen, skapar människor aktivt sig själva och sin identitet och det kollektivas makt och inflytande minskar i värde. Detta leder till att traditionella referensramar för identitet löses upp och nya identitetsmönster formas. Det tvingar oss att leva på ett mer reflexivt sätt. Våra liv ryms i detta större
sammanhang och det är där vi utvecklas. Denna värld innehåller osäkerhet i form av nya typer av risker, som inte tidigare fanns. Idag handlar dessa risker mindre om faror från naturen och mer om faror som en följd av den sociala, vetenskapliga och tekniska utvecklingen. Detta påverkar också vår tillit till andra människor och institutioner. Nu när allt förändras så snabbt suddas det traditionella skapandet av tillit till andra människor ut, då detta baserades på det lokala sammanhanget. I dag bygger människor tillit till andra som kan bo på andra sidan jorden och som man kanske aldrig har träffat. Tillit och risk har ett nära samband med varandra. Vi måste lita på olika myndigheter för att hantera de risker som finns runtomkring oss och kunna reagera på ett effektivt sätt. Vi måste kunna leva på ett mer socialt reflexivt sätt, vilket innebär att vi ständigt reagerar och anpassar oss efter en föränderlig omgivning och ständigt reflektera över under vilka omständigheter vi lever våra liv. Tidigare var samhället mer styrt av klara åsikter, som människan inte behövde tänka så mycket på. Idag då allt är så föränderligt är denna
självklarhet så liten att vi ständigt måste ta egna beslut i många frågor. Giddens (2001) anser att skapandet av jaget och ens identitet är ett reflexivt projekt: ”Grundläggande egenskaper hos ett högreflexivt samhälle är jagidentitetens ”öppna” karaktär, liksom kroppens reflexiva karaktär. /…/ Jaget är idag ett reflexivt projekt för alla; ett mer eller mindre kontinuerligt utfrågande av det förflutna, nuet och framtiden. Det är ett projekt som pågår mitt i en stor mängd reflexiva resurser: terapier, alla möjliga typer av handböcker för självhjälp, tv-program och tidskriftsartiklar” (s 34).
Det reflexiva projektet, anser Giddens (1993), att individen själv är ansvarig för. Vi är inte vad vi är, men vad vi gör oss till. Vi är visserligen inte helt tomma, utan har psykologiska processer inom oss som medverkar till att skapa identiteten. Reflexiviteten av jaget är kontinuerlig och fortlöpande ställs frågor som: Hur kan jag använda denna stund till att förändras? Självidentiteten förutsätter narration och att detta berättande görs utåt till andra människor. Det senmoderna samhället står för betydande förändringar vilket också påverkar individen, som varje dag ställs inför beslut som måste fattas. Eftersom kollektivet idag inte står för så mycket vägledning befinner sig ofta individen i en situation utan hjälp med hur dessa val ska göras. Detta medför olika konsekvenser för ens livsstil som bl.a. handlar om hur vi klär oss, vad vi äter, vad vi gör på fritiden, vilka sammanhang vi föredrar, vilka vi umgås med. Alla de här valen handlar inte bara om hur vi beter oss, utan vem vi vill vara. Pluralismen av val influeras huvudsakligen av tre saker: att vi lever i ett senmodernt samhälle, att vi idag lever i flera olika
livsvärldar (flera inom den privata och offentliga sfären), mångfalden av valmöjligheter där media bidrar till snabb spridning, olika systems påverkan på vår tillvaro. Vi hyser stor tillit till myndigheter, men även de mest trovärdiga kan bara litas på tills något nytt blir rådande. De abstrakta systemen som är en del av det dagliga livet ger normalt multipla möjligheter istället för fasta riktlinjer eller recept för hur man ska agera. Detta gör att man vänder sig till experter som ska kunna ge en svar och tydliga metoder och program att följa som kan hjälpa oss att nå dit vi vill. Detta i sig innebär naturligtvis ytterligare val, då det finns så många olika metoder att välja på. Självförverkligande uppfattas som en balans mellan möjligheter och risker. Flera olika möjligheter till självutveckling genereras när personen släpper greppet om det förflutna. Detta gör individen genom att använda sig av olika tekniker som ska befria henne/honom från emotionella vanor som är hämmande. Personen måste konfronteras med nya obehagliga situationer för att bryta etablerade beteendemönster (Giddens, 1993).
Självscheman, inre och yttre locus of control
Låg självkänsla kan förstås utifrån hur människor tänker. Perris (1992) menar att innehållet i en människas tankar bestämmer den personens känslor och leder till vissa bestämda affekter. Förbindelser mellan tankar, känslor och handlingar är däremot inte enkelriktad utan sker som en cirkulär process. Vårt sätt att uppfatta verkligheten bestäms av kognitiva scheman eller självscheman. Det är en specifik kombination av kunskaper och föreställningar som vi har om oss själva och som bygger på våra tidigare erfarenheter. Nya erfarenheter bearbetas och tolkas alltid utifrån gamla. Dessa erfarenheter består också av vårt beteende i olika situationer och i relation till olika upplevelser. De flesta av dessa scheman utvecklas och förändras i samband med kognitiva mognadsprocesser. Självschemana blir som en sorts filter för våra upplevelser och bestämmer vårt sätt att bearbeta, tolka och lagra intryck från oss själva och omvärlden. Ett självschema kan vara
dysfunktionellt och bygger då på felaktiga och negativa uppfattningar som
bekräftas. Det är basala grundantaganden som påverkar individens sätt att uppfatta sig själv och sina relationer till andra. Exempelvis: om inte alla tycker om mig, så är jag inget värd. Enligt Aaron T Beck (Perris, 1992), som utvecklade den
kognitiva teorin, så påverkas bildandet av självscheman av hur trygg anknytning barnet har till sina föräldrar. Vid otrygg anknytning skapas dysfunktionella
självscheman. Människor med ett visst självschema har benägenhet att försätta sig i situationer som bekräftar denna självbild. Självschemat påverkar också
urval av viss information som bekräftar det schemat. Samtidigt åsidosätts
information som inte bekräftar denna självbild. Det innebär att personer med låg självkänsla väljer ut information som bekräftar den låga självkänslan och skapar svårigheter att minnas stunder när han/hon var glad. Den kognitiva triaden består av övergripande tankemönster som gör att en person har en dysfunktionell och negativ uppfattning om sig själv, omvärlden och framtiden, vilket skapar låg självkänsla. Olika tankefel leder till en förvrängd uppfattning och bearbetning av information vilket påverkar personens slutledningsförmåga och skapar felaktiga bilder av henne/honom själv och andra. Den information eller de intryck som färgas negativt mot bakgrund av ett dysfunktionellt schema, kan komma inifrån personen eller utifrån. När den kommer inifrån handlar det ofta om olika
grubblerier som kallas för automatiska negativa tankar som bekräftar den dåliga självbilden och låga självkänslan. Har man ofta dessa typer av tankar kan personens förmåga att kritiskt granska den yttre världen försvagas. Det kan leda till att personen blir inåtvänd och normaliserar sitt beteende (a a).
Rotter är den som utvecklade begreppet ”locus of control”. Det handlar om hur vi uppfattar resultaten av våra handlingar och orsaken till dem. När vi anser att en genomförd handling beror på våra egna insatser, något som kommer från oss själva, så är det inre locus of control (inre kontroll). Exempel på detta är när man tänker: Det är med egna ansträngningar som jag kan påverka min framtid. När vi uppfattar att en utförd handling eller vårt beteende beror på slumpen, andra personer eller händelser, då är det yttre locus of control (yttre kontroll). Exempel på detta är: det är någon annans fel om det går dåligt för mig. Om det går bra för mig är det bara tur. Den som har inre kontroll, känner att han/hon har möjlighet att förändra och påverka sitt liv, medan den som resonerar utifrån yttre kontroll har mindre möjlighet till påverkan och liten känsla av att kunna göra något åt en situation. De personer som har inre kontroll tror på inlärning genom egna insatser, vilket gör att dessa personer är mer effektiva och förändringsbenägna, än de personerna med yttre kontroll. En bestraffande och kontrollerande uppfostran ger upphov till yttre kontroll hos barnet, medan en uppfostran präglad av värme, tillgivenhet och närhet ger upphov till inre kontroll hos barnet (Perris, 1992).
Anknytning
När Bowlby började formulera anknytningsteorin ansåg han att anknytning skulle ses som en primär biologisk funktion som syftar till att öka chansen till
överlevnad hos barn och andra däggdjursungar. Ainsworth beskrev vilken typ av omvårdnad under det första levnadsåret som är förknippad med att barnet kan använda föräldern som en trygg bas för att utforska omvärlden och en säker hamn till vilken barnet kan återvända när fara hotar. I det fortsatta arbetet beskrev Ainsworth och Bowlby anknytningen som en relation som är varaktig över tid. Relationen riktas mot en specifik person som inte är utbytbar och har
känslomässig betydelse för individen. Relationen kännetecknas av att personerna söker varandras närhet och vid ofrivillig separation från den andre, upplever personerna obehag. Den person som är anknuten söker trygghet, tröst och beskydd hos sin anknytningsperson (Broberg m.fl. 2006).
Ainsworth och Bowlby vidareutvecklade teorin där de beskrev barnets mentala representation av anknytningen i termer av inre arbetsmodeller som barnet
konstruerar utifrån samspel med föräldern eller annan anknytningsperson. Bowlby menade att dessa modeller är en del av barnets anknytningssystem som integreras i takt med att barnet får allt fler erfarenheter av anknytningssamspel med
föräldern. Modellernas funktion är att tolka och förutsäga anknytningspersonens beteenden och känslor samt barnets egna tankar, känslor och
anknytningsbeteenden. Dessa tidigt förvärvade modeller har en avgörande betydelse för hur människor senare uppfattar och beter sig i känslomässiga relationer under resten av livet. Anknytningspersonen är utgångspunkten för barnets utvecklande av arbetsmodeller av andra och beroende av hur denna person är skapar det olika modeller. Hur acceptabelt eller oacceptabelt barnet och dess beteende är i anknytningspersonens ögon är på motsvarande sätt centralt för utvecklingen av modellen av självet och självkänslan. Gemensamt för dessa två är om anknytningspersonen finns/inte finns tillgänglig om barnet skulle söka stöd hos denne. En central aspekt av arbetsmodeller av självet handlar alltså om det värde barnet upplever att det själv och dess vardagliga beteende har i
anknytningspersonens ögon. Barn vars tidiga omvårdnadssituation har varit sådan att de har utvecklat en trygg anknytning till föräldrarna, bygger inre
arbetsmodeller av sig själva som innehåller både självtillit- jag är en person som andra räknar med, jag är värdefull i andras ögon- och tillit till föräldern- du finns där när jag behöver dig och du vill mitt bästa. Detta ger barnet självkänsla. Om anknytningspersonen för det mesta finns tillgänglig får barnet med sig en
övertygelse om att fara kan hanteras med anknytningspersonens hjälp. Detta gör att barnet blir mer avslappnat, flexibelt och vågar utforska omgivningarna. Ytterligare förutsättning för att barnet ska utveckla denna kompetens är att anknytningspersonen tillåter och stödjer barnet i dess utforskande och inte ger barnet varningar i onödan. Barnet behöver närhet i form av fysisk närhet och emotionell lyhördhet från den som vårdar barnet (Broberg m.fl. 2006).
Barnet använder sig av anknytningsbeteende i form av exempelvis gråt och ilska för att få denna närhet tillgodosedd. Om föräldrarna ger barnet den trygghet och närhet barnet behöver, behöver det inte använda sig av dessa anknytningsbeteende och känner sig tryggt och bekräftat. Ett barn vars anknytningsbeteende ofta eller för det mesta avvisas eller ogillas utvecklar en negativ modell av självet som inte förtjänt förälderns omsorg. Vilket ledde till låg självkänsla. Konsekvensen blir oftast att barnet slutar söka sig till föräldern även i stunder när
anknytningssystemet aktiveras. Bowlby ansåg att dessa inre arbetsmodeller kräver kontinuerlig uppdatering för att fylla sin funktion. Detta sker genom att föräldern ändrar sin omvårdnad i förhållande till barnets utveckling. Anknytningssystemet är alltså aktivt under hela livet. Vid aktivering i högre åldrar, exempelvis
ungdomsåren, kan personen använda sig av internaliserad trygghet i situationer som tidigare hade krävt fysisk närhet. Förutsättningarna för detta är gynnsamma omständigheter i nuvarande och tidigare anknytningsrelationer. Det leder till en förhöjd grad av stresstålighet och balans mellan anknytningssystemet och utforskandesystemet (Broberg m.fl. 2006).
4. METOD
Det finns olika typer av litteraturstudier, men de delar ändå vissa väsentliga kännetecken, vilket är att samla in, utvärdera och presentera den tillgängliga forskningen. Exempel på olika litteraturstudier är systematisk
litteraturgenomgång, metaanalys, traditionell litteraturstudie, strukturerad litteraturstudie. Det finns även scoping study (Arksey & O'Malley, 2005). Det är denna typ av metod som jag kommer att använda mig av och nedan kommer jag att beskriva den kort och därefter hur jag har gått tillväga.
Scoping study är en metod för att kartlägga relevant litteratur i det område som man har valt för sin studie. Syftet är att snabbt kartlägga nyckelbegreppen som ger stöd för detta område och de huvudsakliga källorna och olika evidensbaserat material som är tillgängligt. Arksey & O'Malley (2005) menar att det finns åtminstone 4 olika anledningar varför man ska göra en scoping study:
1. För att undersöka omfattning, utbredning och beskaffenhet av den forskning som finns på området. Resultat undersöks dock inte i detalj. 2. För att undersöka om det finns litteratur och bedöma värdet av att göra en
komplett systematisk studie.
3. För att summera och sprida kunskapen om vilken forskning det finns på området. Detta för att underlätta för de beslutsfattare och praktiker som annars inte skulle ha tid eller resurser för att ta fram den kunskapen. 4. För att identifiera luckor i forskningen i den existerande litteraturen. Struktur för att genomföra en scoping study görs i fem steg:
1. Identifierar frågeställningarna. 2. Identifiera relevanta studier 3. Urval av data
4. Kartlägga insamlade data
5. Jämföra, summera och rapportera resultatet (Arksey & O'Malley, 2005). Eftersom jag ville undersöka redan existerande forskning var det logiskt för mig att använda mig av en litteraturstudie. Att jag valde just scoping study passar bra ihop med min intention att jag och mina kollegor ska kunna använda mig av resultatet i praktiken. En av anledningarna till att använda scoping study är
nämligen att sprida kunskap om forskning på ett visst område till yrkesverksamma som inte har resurserna att göra en liknande underökning.
Fördelen med att använda sig av en scoping study, i jämförelse med en systematisk litteraturgenomgång, är att den inkluderar en bredare mängd av material då den har en bredare frågeställning. Scoping study är användbar på olika sätt, då den både kan användas för sig själv för att göra en hel studie, men även som del i en studie eller för att undersöka om det finns relevant mängd och
information om ett ämne för att göra en studie. Det är en typ av studie som kan ge överskådligt material i ett ämne, som på så sätt kan underlätta för beslutsfattare och praktiker. Nackdelar med scoping study är att den inte detaljstuderar något eller undersöker vilken kvalitet innehållet i en artikel har. Eftersom man får tillgång till så många artiklar kan det vara svårt att besluta hur bred studien ska vara (Arksey & O'Malley, 2005).
Det som också gör scoping study intressant, anser jag, är att den söker information inte bara i databaser, tidskrifter och böcker, men den använder sig även av
konferenser på området och det verksamma fältet där praktikerna med sin speciella expertis finns. Det ger alltså en bred utgångspunkt.
Avgränsningar
Människor som är 13-25 år är den grupp av personer som jag har valt att rikta in mig på. Att jag använder mig av människor i just den åldern beror på att jag utgår från den definition av ungdomar som ges i en utredning från socialdepartementet: ungdomar är individer i åldern 13–25 år(SOU 2006:77). Jag har valt att begränsa
mig genom att endast använda mig av litteraturstudie och ett visst antal artiklar. Eftersom jag endast valde artiklar skrivna på svenska och engelska så blev inte artiklar på andra språk en del av min studie.
Identifiera relevanta studier
Arksey & O'Malley (2005) menar att man ska vara noga med att använda de databaser som är mest troliga att innehålla de studier man eftersöker, använda sökord som är relevanta, fundera kring lämplig sökstrategi och om det finns någon hjälp att tillgå i form av exempelvis en bibliotekarie. Utifrån frågeställningarna och syftet bygger man sedan upp en sökstrategi (a a) För att välja ut relevanta studier som kan ge svar på frågeställningarna, valde jag en strategi som söker data via olika källor. Jag har sökt igenom elektroniska databaser, referenslistor, utvalda tidskrifter, relevanta organisationer och konferenser. För att hitta lämpliga artiklar, så tog jag kontakt med en bibliotekarie på biblioteket Hälsa och samhälle på Malmö högskola. Hon hjälpte mig att välja ut relevanta databaser att söka ur och sökord för min studie. De som hon rekommenderade var ASSIA, PsycINFO, Sociological Abstract och Social Services Abstract. Då jag även var intresserad av att söka svenska artiklar rekommenderade hon Artikelsök. Dessa databaser kunde jag nå genom Malmö högskolas hemsida (2009-04-01). Jag har valt att använda mig av alla fem i denna studie. Själva sökningen gjorde jag 090414-090422. Jag har gjort en blocksökning (beskrivs under nästa rubrik). Bibliotekarien visade hur den skulle göras i webplattformen CSA och Artikelsök, som jag skulle använda (se nedan i tabell 1). I min källsökning är det i denna del som jag har lagt den mesta tiden, då det är databaser som jag utgår ifrån i min litteraturstudie. Referenslistor som jag utgick ifrån fann jag i de böcker som jag fick tag på efter en sökning i Malmö högskolas sökkatalog Vega (2009-03-24) och Lunds universitets sökkatalog Lovisa (2009-03-24). Detta genererade inga artiklar till resultatet i min studie. Däremot använde jag mig av vissa böcker till bakgrunden. När jag gjorde en sökning på Google med sökorden självkänsla, ungdomar,
metoder, hittade jag en intressant konferens som IQPC (International Quality &
Productivity Center) (2009-04-17) arrangerade. Där föreläste bl.a. Irena Makower om behandling vid stress och ångest hos barn/unga och hur man hjälper dem att bygga upp sin självkänsla med hjälp av KBT. På hennes hemsida (2009-04-17) kunde jag se att hon hade publicerat en artikel i Psykisk hälsa, vilken jag har med i denna studie. Denna sökmetod kallas för pearl growing (Marchionini, 1995). Det innebär att man utgår från ett dokument på nätet som är relevant för studien. Därefter undersöker man om dokumentet innehåller information som man kan använda för att söka vidare med. Det kan handla om länkar, termer, namn. Finner man något relevant söker man vidare och så fortsätter sökningen tills man är nöjd. Eftersom det är viktigt att göra en sökning i tidskrifter, då artiklar kan missas när man söker i databaser (Arksey & O'Malley, 2005) valde jag ut PsykologTidningen och Psykisk Hälsa. Jag hade varit i kontakt med Magnus Lindwall på Göteborgs universitet. Han har forskat kring självkänsla och rekommenderade några artiklar i PsykologTidningen. Irena Makowers artikel fanns i Psykiska Hälsa. Därför valde jag ut dessa två tidningar och tittade i de från 2008 och 2009 och fann där
passande artiklar. Att jag inte fann dessa artiklar när jag sökte i Artikelsök kan bero på att Artikelsök inte indexerar alla artiklar. Deras urval av artiklar baseras på vilka de tycker ska prioriteras. Jag begränsade mig till några få tidningar och
årtal, eftersom jag inte hade tid till någon större fördjupning i denna del av sökningen.
Urval av data
När jag skulle skapa ett urval av material gjorde jag en blocksökning. Utifrån varje databas skapade jag först ett block som utgick från termer som var relaterade till ordet ungdomar (adolescents) (Block 1). Utifrån varje databas använde jag respektives söktermer. Sedan upprepade jag proceduren med ord relaterade till metoder (treatment) och skapade nästa block (Block 2). För att skapa det tredje blocket gjorde jag samma sak igen och utgick från ordet självkänsla (self esteem), då det var detta ord som fanns som sökterm i databaserna (Block 3). Utifrån varje databas använde jag respektives söktermer (descriptors). Detta eftersom
databasernas sökverktyg är upplagda så att de speciella söktermerna är kopplade till de artiklar där de finns. Eftersom de olika databaserna använder sig av olika söktermer, gav olika databaser olika söktermer i samma block. Därefter
kombinerade jag resultaten av de tre blocken för att fånga de mest relevanta artiklarna. I varje block använde jag mig av boolesk sökning, vilket betyder att man gör en sökning utifrån någon av operatorerna och/and, eller/or och inte/not. I det första, andra och tredje blocket delades termerna genom sökning med eller/or och i det fjärde blocket användes jag och/and för att få ett resultat. I tabell 1 här nedanför kan man se hur sökningen gick till.
Tabell 1: Termer som användes vid sökning i de fem databaserna
Databas Block 1 ᶠ Block 2 ᶠ Block 3 Block 4
Artikelsök ª #1: tonåringar
#2: ungdomar #1: behandling #2: behandlingsmetoder #3: beteendeterapi #4: gruppterapi #5: intervention #6: kognitiv beteendeterapi #7: kognitiv psykoterapi #8: metod #9: psykodynamisk terapi #10: psykoterapi #11: teknik
#1: självkänsla #1: Block 1 OCH Block 2 OCH Block 3 ASSIA ᵇ #1: adolescents #2: young people #1: behavioural analysis #2: behavioural approaches #3: behaviour therapy #4: cognitive behaviour therapy #5: cognitive behavioural counseling #6: cognitive behavioural psychotherapy #7:cognitive psychotherapy #8: group therapy #9: treatment #10: treatment methods #11: treatment descriptions #12: therapy #13: individual therapy #14: individual psychotherapy #15: interpersonal psychotherapy #16: intervention #17: personal therapy
#1: selfesteem #1: Block 1 AND Block 2 AND Block 3
#18: psychosocial therapy #19: psychotherapy #20: social therapy PsycINFO ᶜ #1: adolescents ͤ #2: youth ͤ #3: teenager ͤ #1: adolescent psychotherapy #2: behavior modification #3: behavior therapy #4: clinical methods training #5: cognitive behavior therapy #6:cognitive techniques #7: cognitive therapy #8: counseling #9: group psychotherapy #10: individual psychotherapy #11: intervention #12: personal therapy #13: psychodynamic psychotherapy #14: psychotherapeutic techniques #15:psychotherapy’ #16 sociotherapy #17: treatment
#1: self esteem #1: Block 1 AND Block 2 AND Block 3 Sociological Abstract ͩ #1: adolescents
#2: youth #1:behavior modification #2: counseling #3: group therapy #4: intervention #5: methods #6: psychotherapy #7: self help groups #8: sociotherapy #9: treatment
#10: treatment programs
#1: self esteem #1: Block 1 AND Block 2 AND Block 3 Social Services Abstract ͩ #1: adolescents
#2: youth #1:behavior modification #2: counseling #3: group therapy #4: intervention #5: methods #6: psychotherapy #7: self help groups #8: sociotherapy #9: treatment
#10: treatment programs
#1: self esteem #1: Block 1 AND Block 2 AND Block 3
(ᵃ) ämnesord (ᵇ)ASSIA Thesaurus (ͨ ) PsychINFO Thesaurus (ͩ) Sociological Index Terms (ͤ) ej PsykINFO Thesaurus (ᶠ) OR mellan varje sökord i varje block.
Vid första genomläsningen av abstrakten i de artiklar som blocksökningen gav, kunde jag konstatera att det fanns många irrelevanta studier med i sökresultaten. Utifrån abstrakten inkluderade eller exkluderade jag de artiklar som verkade relevanta utifrån de tre sökorden ungdomar, metoder och självkänsla. Alla databaser förutom Artikelsök hade jag tillgång till genom CSA- en webplattform där man kan göra sökningar och spara resultat av sökningarna och de
sökordskombinationerna från Artikelsök sparade jag i ett word-dokument. Detta för att senare enkelt kunna ta fram och läsa artiklarna i sin helhet. Efter läsning av artiklarna i fulltext exkluderades ytterligare några artiklar som inte var relevanta för studien.
Inklusions- och exklusionskriterier
I början av min studie utvecklad jag inklusions- och exklusionskriterier, baserade på de preciserade frågeställningarna. Detta för att skapa överrensstämmelse i besluten av vilket urval av material som ska göras (Arksey & O'Malley, 2005). Som inklusionsskriterier har jag valt att artiklarna skulle vara expertgranskade (peer-reviewed), att de är skrivna på engelska eller svenska och är publicerade år 1990 och senare. Vidare skulle artiklarna beskriva metoder eller interventionerna för ungdomar mellan 13-25 år och artiklarna skulle visa på ökad självkänsla hos ungdomar.
Exklusionskriterier var de artiklar som inte inriktade sig på ovan nämnda kriterier och de artiklar som tog upp metoder för endast barn eller vuxna. De exkluderade
artiklarna kunde kategoriseras utifrån olika likheter. För det första var det en del artiklar som konstaterade låg eller förhöjd självkänsla, men beskrev väldigt
bristfälligt eller inga metoder alls. Den andra gruppen av artiklar hade gemensamt att de hade med ordet ungdomar, men handlade ändå om vuxna eller barn, eller nämnde inte vilken ålder det gällde. En tredje grupp beskrev förbättrad självkänsla, men ur ett historiskt perspektiv. En sista grupp bestod av artiklar som jag inte fick tag på och det skulle ta för lång tid att beställa dem för att jag skulle hinna ta med dem i denna studie.
Kartlägga insamlade data och redovisa resultatet
Vid kartläggningen har jag valt ut nyckelkomponenter av information från de utvalda artiklarna. Kartläggning är en teknik för att sammanställa och tolka kvalitativ data genom noggrann granskning, tabeller och sorterande av material utifrån nyckelbegrepp och teman. Innehållet i tabellen är en blandning av generell och specifik information. Scoping study strävar efter att presentera en översikt av allt material på bästa sätt genom en berättande rapport. Denna metod strävar inte efter att summera olika studier eller att värdera kvaliteten på materialet i de utvalda artiklarna (Arksey & O'Malley, 2005). När jag hade alla artiklar från sökningen i de olika databaserna, gjorde jag en tabell och sammanställde materialet. Utifrån de olika databaserna redovisas antal artiklar efter sökningen, antal utvalda artiklar och hur de är fördelade utifrån land och publiceringsår (Tabell 2). När jag hade det slutliga antalet utvalda artiklar, gjorde jag en
sammanställning i form av en tabell för att få en översikt och på så sätt underlätta att finna olika teman och se resultat (Bilaga 1). Flera olika parametrar blev synliga och jag valde att rikta in mig på och tolka dessa metoder. De teman som jag formulerade utgår från fyra olika grupper av metoder och är: gruppbaserade metoder, individbaserade metoder, metoder som kombinerar individ- och gruppterapi och grupp och individbaserade metoder i en sammanställning. Gruppbaserade metoder har även fyra subteman som är: kognitiv beteendeterapi, kulturella metoder, mediakritiska metoder och grupppsykologiska metoder. Denna uppdelning har jag valt, då den speglar teorins individuella och samhälleliga beskrivningar. Varje tema har jag sedan valt att redovisa utifrån samma struktur där varje tema tar upp metoder, utmärkande för innehållet och effekter, vilket utgår från studiens syfte och frågeställningar. Detta för att det ska vara lätt att följa, se mönster och få en överblick av materialet. Resultat och analys har jag redovisat tillsammans för att få en sammanhängande bild av de metoder som höjer självkänslan hos ungdomar.
Studiens tillförlitlighet
Trovärdigheten i min studie anser jag vara hög, då jag har dokumenterat tillräckligt detaljerat för att någon annan ska kunna göra samma sökning.
Resultatet av sökningen är beroende av vid vilken tidpunkt den görs. Skulle någon göra en sökning i dag kan nya artiklar ha getts ut, vilket kommer att leda till att förutom artiklarna i denna studie, kommer även andra artiklar bli en del av sökresultatet. Eftersom olika personer tolkar resultatet olika, kommer det bli skillnad i analysen om någon annan vill upprepa denna studie. Jag har också tagit med citat, varit noggrann med referenser och att hålla isär mina och andras åsikter. Den beskrivning som jag har gjort i denna studie är kopplad till syftet och det material som jag har presenterat fokuserar på de tre huvudpunkterna i syftet: metoder, självkänsla och ungdomar. Begreppen och teorierna jag har valt belyser materialet från olika håll, då de är perspektiv som är samhälleligt, psykologiskt och kognitivt. När det gäller metodvalet är det väl avpassat till att jag ville undersöka tidigare forskning för att jag och andra ska kunna ha användning av resultatet i praktiken. Scoping study riktar in sig just på detta. Jag valde att lägga fokus på att söka artiklar i databaser men sökte även i tidskrifter och
litteraturlistor för att undersöka olika domäner. För att välja databaser som var relevanta att söka ur för min studie, tog jag hjälp av en bibliotikarie. När det gäller överförbarheten, som jag tidigare har nämnt, är min intention att resultatet ska spridas så att fler kan använda sig av det i praktiken. Då artiklarna presenterar metoder som är av olika art och kan användas i olika miljöer, så blir resultatet användbart för flera olika yrkesgrupper.
5. RESULTAT OCH ANALYS
De källor som jag genomsökte för denna studie gav totalt 215 artiklar. 213 fann jag genom sökning i databaser och två genom att söka i tidskrifter. De flesta artiklarna fanns i databasen PsycINFO och ett mindre antal i de övriga. Av dessa artiklar inkluderade jag 13 stycken som jag ansåg vara relevanta utifrån
ungdomar, metoder och självkänsla. Mer än hälften fanns i PsycINFO och en tredjedel i Social Services Abstract. De flesta artiklarna var publicerade i USA, medan England och Taiwan stod för vardera två och Australien och Japan för var sin artikel. Publiceringsår varierar från 1997-2008. Artiklarna är tämligen jämt fördelade under perioden. Denna studie innehåller dock inga artiklar från 2001 och 2004. Under åren 1999, 2000 publicerades två artiklar per år och under den resterande tiden en artikel per år (Tabell 2). Dessutom var en artikel från
tidskriften Psykisk Hälsa också relevant, så den inkluderades också i studien. Den publicerades i Sverige år 2008. Totalt har jag alltså med 14 artiklar i studien. 201 artiklar har jag alltså sorterat bort. Hur kan det komma sig att så många inte är relevanta för denna studie? Som jag tidigare har nämnt så har den begränsade tiden gjort att jag inte hann beställa vissa artiklar och att dessa därför valdes bort. Sökmotorerna är uppbyggda på så sätt att om en artikel innehåller något av de sökord jag använde så visades denna artikel i min träfflista. Detta oberoende om mina sökord var huvudfokus för artikeln eller ej. Det stora bortfallet kan också ha att göra med att jag inte använde operatorerna inte/not i den booleska sökningen som jag gjorde. Man skriver då in ord som artiklarna inte får innehålla och de blir därför bortsorterade.
Tabell 2: Artiklarna fördelade utifrån databaserna.
Artikel-sök
ASSIA PsycINFO Sociological Abstract Social Services Abstract Totalt Antal artiklar 3 6 185 3 16 213 Antal utvalda artiklar 0 1 7 1 4 13 Publicerat mellan vilka år 2007- 2007 1997- 2006 2003- 2003 1998-2008 1997-2008 Publicerings-land (antal artiklar) England (1) Australien (1) Japan (1) Taiwan (1) USA (4) USA (1) England (1) Taiwan (1) USA (2) Australien (1) England (2) Japan (1) Taiwan (2) USA (7)
De totalt 14 utvalda artiklarna är tematiserade i fyra metodgrupper utifrån syftet. Dessa kommer jag att redovisa och analysera nedan. Det finns olika metoder och interventioner som primärt eller sekundärt hjälper ungdomar att höja självkänslan. Metoderna är inriktade på individer, grupper, familjer, nätverk och används i öppenvård, skola, på behandlingshem. Ibland vänder de sig bara till tjejer, men oftast till båda könen. Metoderna och interventionerna är kulturella, mediakritiska, kognitiva eller psykologiska (översikt finns i bilaga 1).
Gruppbaserade metoder
Mediakritiska metoder
Wade m.fl. (2002) skriver om en mediakritisk metod som hjälper tjejer och killar med ätstörningar.
Wade m.fl. (2002) har utvärderat två olika metoder för att minska risken för ätstörningar. Den första metoden bygger på programmet ”Everyone´s Different” som fokuserar på självkänsla och jobbade med strategier för att hantera stress och inlärning av avslappning, att se positiva sidor hos sig själv och andra och beskriva dem. Dessutom jobbade man med att utmana stereotyper i samhället och i media och att se att alla människor är olika. Den andra metoden tog upp frågor som handlade om konsekvenser av negativ kroppsbild och medias påverkan på denna, hur man blir en kritisk mediagranskare och hur media skapar osann information. Det visade sig att ungdomarna i Wades m.fl. (2002) grupper fick höjd
självacceptans och självkänsla och ökad förmåga att klara av social press. Precis som risktagningstekniken, fokuserar ”Everyone´s Different” på att förändra ungdomarnas självscheman och istället se det positiva. Däremot nöjer man sig inte med att bara angripa problemet utifrån individuella förklaringar utan är kritisk mot samhällets stereotypisering. Som Giddens (1993) skrev, är kroppens reflexiva karaktär en av egenskaperna hos dagens högreflexiva samhälle, som
förmedlas genom media. Det är därför aktuellt att också granska både samhället och media som informationsgivare. Detta är den enda av de undersökta metoderna i denna uppsats som inriktar sig på just denna granskning.
Kulturella metoder
Två artiklar karaktäriseras som kulturella: Garrett & Crutchfield (1997), Kim m.fl. (1998).
Båda metoderna inriktade sig på att höja självkänslan hos ungdomarna, dessutom hade ungdomarna i Garrett & Crutchfields (1997) studie behov av bättre
självuppfattning medan de unga i den andra studien hade behov av ökad inre kontroll (Kim m.fl. 1998). Metoderna är nästan helt lika i avseende att de vänder sig till både tjejer och killar och varar i nio veckor, men metoden i den först nämnda studien hade lite mer tid till förfogande. Medan Garrett & Crutchfield (1997) poängterar att metoden kan användes i grupper oavsett etnicitet, vänder sig den andra metoden (Kim m.fl. 1998) specifikt till ungdomar från den hawaiianska ursprungsfolkningen.
Metoden ”Moving full circel” som Garrett & Crutchfields (1997) beskriver, bygger på att helheten är större än summan av delarna och att alla ting är
sammankopplade och har en mening. Medicinhjulet är en traditionell symbol som visar på den cykliska processen mellan jorden och självet. Medicinhjulet har fyra väderstreck och vart och ett av dem symboliserar en aspekt av livet eller en levande varelse. Alla riktningar behövs för att skapa ett harmoniskt och
funktionellt liv. Under de olika träffarna jobbar man utifrån dessa principer med olika övningar som är kopplade till självkänsla, självbestämmande,
kroppsmedvetenhet, självbild. Ungdomarna ges möjlighet att genom att jobba med enheten av kropp, själ, hjärta och miljö veta vem de är, var de står i
förhållande till annat och andra, var de är, var de kommer ifrån och vart de ska. Under första träffen beskrivs ”talking circle”, som är den cirkel man sitter i och en påminnelse om att alla har en relation till varandra. Den som har talarpinnen får prata medan de andra lyssnar. Varje träff avslutas på liknande sätt.
Den andra metoden som Kim m.fl. (1998) skriver om i sin artikel är en blandning av den hawaiianska ursprungsbefolkningens healingmetod (Ho’oponopono) och kommunikationsteknik (talk story) som har strukturerats efter ett program för grupper. Med Ho’oponopono jobbar gruppen med att lösa problem för att behålla goda relationer inom och mellan familjer och till den andliga världen.
Värderingarna som är involverade är aloha (kärlek och omtanke), lokahi (enhet, harmoni) och ohana (storfamiljen). Talk story använder sig av igenkännande och delande av känslor. Detta görs genom prata om gemensamma händelser som är personliga eller folksagor, ordlekar och skämt. Under de olika träffarna arbetar man bland annat med gruppnormer, att dela information om sig själv med andra och berätta om goda egenskaper hos sig själv och andra, lära sig sociala
färdigheter som att lyssna, tala och att respektera andra, hjälpa varandra med hur man ska prestera bra i skolan, ungdomarna får lära sig saker om sin kultur, de får också träna på att samarbeta och slutföra en uppgift tillsammans. Till sist pratar ungdomarna om hur de har upplevt gruppen, vad de har lärt sig och så firar man att man har genomfört programmet. Sessionerna startades och avslutades likadant. Killarna och tjejerna som deltar i ”Moving full cirkel” skaffar sig kunskap,
självbild och blir mer självsäkra (Garrett & Crutchfield, 1997). Ungdomarna i den andra gruppen fick efter avslutat program bättre självkänsla och stärkt etnisk identitet, höll sig borta från negativa aktiviteter och stannade kvar i skolan. ”The process also enhances the persons’ positive feelings about their culture, which leads to increased self-esteem. Furthermore, this method provides participants a structure that is familiar and comfortable for them, which may further promote positive group outcomes.” (Kim m.fl. 1998:148).
Perris (1992) menar att inre kontroll är när en person känner att han/hon kan påverka en situation och vad som ska hända. När en person anser att allt som händer beror på annat och andra handlar det om yttre kontroll. Ungdomarna i gruppen som Kim m.fl. (1998) beskriver, behöver öka sin inre kontroll.
Aktiviteter som bidrar till detta i metoden är när ungdomarna får vara med och påverka gruppens normer, lära sig sociala färdigheter. Genom att de måste samarbeta och lära sig att slutföra en uppgift, är det de själva som styr och de får en verklig upplevelse och erfarenhet, vilket ökar den inre kontrollen.
De två metoderna har ”talking circle” respektive ”talk story” som speciella former för att ungdomarna, inför andra, ska sätta ord på vad de tänker och känner, vilket kan bidrar till ungdomarnas självidentitet och de då blir mer medvetna om vilka de är (Giddens, 1993). När gruppledaren i ”talking circle” tar upp med
ungdomarna var de är, var de kommer ifrån och vart de ska, är det en del av det reflexiva projektet att skapa ett jag. I denna del i metoden, fortgår dessutom det ständiga utfrågandet om det förflutna, nuet och framtiden, som en ständig pågående cirkel av reflekterande. Att prata om det förflutna hör traditionen till medan reflekterandet över det är ett resultat av det senmoderna (Giddens, 2001). Vad skulle då Bowlby och Ainsworth ha att säga om dessa metoder? Stärker de jaget och självkänslan utifrån sättet att se på anknytningen? Ungdomarna har redan skapat mentala representationer av anknytningen i termer av inre
arbetsmodeller som de konstruerade utifrån samspelet med föräldern eller annan anknytningsperson (Broberg m.fl. 2006). De har alltså bilder med sig som berättar om hur relationer till andra kan vara. För de ungdomar som har med sig negativa bilder, kan denna metod bidra till att skapa nya, positiva upplevelser av andra och på så sätt påverka de negativa arbetsmodellerna. Metoderna ger ungdomarna möjlighet att känna sig accepterade, att de är värdefulla och är att räkna med i andras ögon, vilket bidrar till att höja självkänslan hos ungdomarna. Detta eftersom dessa metoder har många likheter med den omvårdnadssituation som gynnar en trygg anknytning (Broberg m.fl. 2006).
Likheter som finns är att båda metoderna utgår ifrån och använder sig av det traditionella, samtidigt som målet för förändring är något som är en produkt av det postmoderna, d.v.s. självet och självkänslan som bygger på det individualistiska. (Giddens, 2001, 2007). En annan likhet är att båda metoderna använder sig av att gå bakåt i tiden och återigen använda sig av den etniska gruppens värderingar, kunskap, traditioner och riter. På detta sätt återskapar man i metoden kollektivets riktlinjer för att skapa trygghet, tillit och förutsägbarhet. Gruppens sätt att hantera postmodernismens pluralism av livsvärldar, myndigheters påverkan, media och osäkerhet kring vilka beslut man ska ta (Giddens, 1993) är att återknyta till det traditionella, lokala, där man bygger tillit till varandra i det lokala sammanhanget. Det visar på att det senmodernas kontakt med hela världen får stå i skuggan, då
dessa metoder fokuserar på att ungdomarna ska bli medvetna om sin självidentitet genom sin kultur och traditioner.
Kognitiv beteendeterapi
Av de 14 utvalda artiklarna var 5 stycken inriktade på KBT i grupp:
Chen m.fl. (2005), Peden m.fl. (2000), Rittner & Smyth (1999), Shiina m.fl. (2005), Taylor & Montgomery (2007).
De olika metoderna riktade sig mot olika grupper. Tre stycken var för personer med depression (Chen m.fl. 2005, Peden m.fl. 2000 och Taylor & Montgomery, 2007), en vände sig till personer med bulimi (Shiina m.fl. 2005), en annan ska hjälpa ungdomar som är självmordsbenägna och missbrukar (Rittner & Smyth, 1999). Tiden för behandlingen varierade. Alla metoderna vände sig till killar och tjejer, utan Peden m.fl. (2000) som beskriver en metod för bara tjejer. Mer än en tredjedel av studiens alla artiklarna handlar om KBT i grupp, alltså om hur man ska ändra sitt beteende genom att ändra sina tankar.
Chen m.fl. (2005) beskriver hur KBT i grupp hjälper patienterna att identifiera, utmana och korrigera attityder gentemot sig själva och omvärlden och konfrontera osäkerhet inför framtiden. Samtidigt korrigerar patienterna tankeförvrängningar genom vägledning och övning. Terapeuterna främjar positiva tankar genom att hjälpa patienterna att känna igen och kontrollera automatiska
tankeförvrängningar. De hjälper också patienterna med att analysera och utmana sanningshalten i deras tankar och hitta en realistisk förklaring för deras negativa automatiska handlingar. Den vanligaste tekniken är att hjälpa patienten att upptäcka tankeförvrängningar och hitta alternativa tankar, är genom att fylla i en A-B-C-tabell. A står för utlösande händelse-situation, B står för tankar och C står för konsekvens och reaktion som är känslor och beteenden. Vidare skriver Chen m.fl. (a a) att i arbetet med de deprimerade ger terapeuten patienterna
hemuppgifter som att dokumentera när de upptäcker de automatiska tankarna. När man sedan ses i gruppen utvärderas hemuppgiften. Allt eftersom patienterna blir av med sin rädsla för att uttrycka sig, pratar de mer och får försträkning på detta beteende. Patienterna lär sig också hur de ska motverka negativa tankar:
”During cognitive group therapy, patients share one important event each week for which they are seeking help; slowly, patients discover why negative thoughts appear and learn to prevent recurrences or can plan alternative strategies to avoid falling repeatedly into negative emotions, which increases control over their lives and improves self-esteem.”(s 9).
Peden m.fl. (2000) som också skrev om ungdomar med depression, hade en metod som innehöll hantering av negativa tankar. De tekniker som togs upp i deras studie var stoppa tankar, prata positivt om sig själv, affirmationer och direkt handling. Även Taylor & Montgomery (2007) beskriver hur man kan jobba med ungdomar som har depressioner och låg självkänsla. Författarna menar att det finns en relation mellan kognition och självkänsla, där individers ologiska och negativa tankemässiga associationer skapar sänkt tilltro till den personliga förmågan och en negativ helhetssyn av sig själva. Genom att positivt manipulera ungdomarnas tolkningar av sig själv, andra och olika situationer, förändrar de alltså synen på sig själva både i terapin och i vardagslivet.
Förutom teknikerna stoppa tankar, prata positivt om sig själv, affirmationer och direkt handling, nämner Rittner och Smyth (1999) även självkontrollträning, sociala färdigheter, rollspel och avslappningsövningar, som är vanliga i KBT i grupp. Utifrån denna kunskap om KBT har de utvecklat olika övningar och hemuppgifter som de använder i sina terapier med ungdomar som var självmordsbenägna och missbrukade.
Shiina m.fl. (2005) som beskriver KBT i grupp för bulimiker, beskriver att de förutom att jobba med KBT-modellen, så lade de även in gånger då de jobbade med att öka självkänsla och att kunna hävda sina behov för att hantera sina inre känslor, sociala färdigheter, kroppskännedom och kunskap om mat och
ätbeteende. Eftersom många har svårt att beskriva och känna igen sina känslor (alexitymi) jobbade de med rollspel för att träna på detta.
Metoderna där man jobbar med depression, minskar depressionen och de negativa tankarna och ökar självkänslan och användandet av coping-strategier (Chen m.fl. 2005, Peden m.fl. 2000 och Taylor & Montgomery, 2007). Taylor & Montgomery (2007) märkte i sin studie med deprimerade ungdomar, att självkänslan
påverkades positivt på lång sikt, snarare än efter några månader efter terapins avslut. I Rittners & Smyths (1999) studie står det att de självmordsbenägna ungdomarna ökar sin självkänsla och användning av coping-strategier och minskar sitt negativa tänkande och självskadebeteende. Bulimikerna i Shiinas m.fl. (2005) studie får ökad självkänsla, förmåga att prata om känslor och socialt fungerande och minskar hetsätningen.
Shiina m.fl. (2005) artikel om bulimiker kan kopplas ihop med Giddens (1993) åsikter om kroppens reflexiva karaktär, som kan ändra form både genom att ta bort och lägga till. Den kan förändras när man vill och människan kan ta beslut om hur och när. I dagens samhälle sprids bilder och åsikter om kroppsideal i rasande fart genom olika media. Något som tidigare bara kunde förändras
naturligt, har nu blivit en arena för artificiell förändring. Ätstörningar är en del av dagens välfärdssjukdomar. Att arbeta med kroppskännedom med dessa ungdomar, som en del i att höja självkänslan, är ett sätt att påverka och skapa positiva
upplevelser av kroppen vilket kan kopplas samman med att förändra dysfunktionella självscheman (Perris, 1992) hos ungdomarna. Som Giddens (2007) konstaterade så har det senmoderna bidragit till
individualism där människan aktivt skapar sig själv och sin identitet. Människan ska ta initiativ till förändring för att anpassa sig till den föränderliga världen. Betoningen i dag ligger på att göra, istället för att bara vara. Ur detta perspektiv är KBT en produkt av sin tid. Även om metoderna varierar lite i interventioner, så har de vissa saker lika som kan förstås ur ett senmodernt perspektiv. Genom att föra protokoll, göra hemuppgift, träna på olika färdigheter, ska ungdomarna genom egen aktiv handling skapa sig identitet som bl.a. består av högre
självkänsla. Det är genom att göra saker som det ska ske förändring och det finns flera olika interventioner att välja på, vilket representerar dagens pluralism, som Giddens (2007) diskuterar.
Likheter som syns i detta tema, är hur man i alla metoder börjar med att skapa tillit och förtroende i gruppen innan man successivt börjar jobba med olika tekniker och utmana patienterna i terapin och med olika hemuppgifter. Utifrån artiklarna kan man vidare se att KBT är en terapi där terapeuten arbetar för att
patienterna ska vara aktiva och träna upp nya funktioner som bidrar till att de mår bättre. De metoder som beskrivs här har alla olika interventioner som bidrar till att öka den inre kontrollen hos ungdomarna. Det betyder att interventionerna hjälper till att få ungdomarna att känna att de kan påverka situationen skapa förändring (Perris, 1992). Hemuppgifter, sociala färdigheter, självkontrollträning, stoppa tankar, hävda sina behov, använda coping-strategier är sådana interventioner som bidrar till inre kontroll.
Perris (1992) menar att om en person har automatiska negativa tankar och fortsätter att ha det utan att kunna ta sig ur dem, kommer den personen bli inåtvänd och sluta reflektera över sitt beteende vilket leder till depression, vilket Chen m.fl. (2005), Peden m.fl. (2000) och Taylor & Montgomery (2007) skriver om. Det är en central del i deras metod att jobba med de negativa tankarna och byta ut dem mot nya positiva tankar om sig själva och andra. De negativa attityderna gentemot sig själva är vad Perris (1992) kallar för dysfunktionella självscheman. Dessa dysfunktionella självscheman har skapats genom att patienternas tidigare upplevelser som har skapat negativa erfarenheter. På dessa har sedan nya erfarenheter byggts och tolkats, vilket har lett till en negativ spiral och lett till depression. KBT jobbar med att påverka den kognitiva triaden som Perris (1992) beskriver och den består av en negativ syn på sig själv, omvärlden och framtiden. Genom att påverka dessa tre försöker terapeuten hjälpa patienterna att skapa positiva självscheman som patienterna kan bygga vidare på. Ett liknande perspektiv kan vi se i Giddens (1993) syn på skapandet av jagidentiteten som ett reflexivt projekt, där man ständigt ställer sig frågor om vem man vill vara i förhållande till omvärlden, dået, nuet och framtiden. Här finns en chans till att ta ett eget beslut för att förändra sig. Terapeuten i Chens (2005) studie hjälper patienterna att bli medvetna om och jobba med sina automatiska negativa tankar. Detta ligger enligt mig helt i linje med Perris (1992) syn på att skapa högre självkänsla genom att bli av med automatiska negativa tankarna och skapa inre kontroll.
Gruppsykologiska metoder
Två metoder ses som gruppsykologiska: Neihart (1999) och Shen & Armstrong (2008).
Metoderna var inriktade på olika problematik. En metod var till för att hjälpa begåvade ungdomar att utmana sig själva (Neihart, 1999). Shen & Armstrong (2008) vände sig direkt till de som hade låg självkänsla. Behandlingstiden
varierade och medan Shen & Armstrong (2008) bara vände sig till tjejer, beskrev Neihart (2009) grupper med både killar och tjejer. Båda metoderna hade ett angivet program där man tog upp bestämda ämnen varje gång som man samtalade om.
Neihart (1999) beskriver att tekniken i risktagning innehåller sex steg där man i steg ett jobbar med att förstå vinsterna av att ta riskerna, i steg två låter ungdomen utvärdera och gradera kategorierna från vilka som känns svårast till lättast att utmana. Det finns fem riskkategorier: intellektuell, social, känslomässig, fysisk och andlig risk. I steg tre väljer ungdomen ut en kategori som han/hon vill jobba med och får skriva ner saker i den gruppen som innebär en risk. Därefter väljs en sak och man pratar om vad ungdomen behöver för att ta risken. I steg fyra bestämmer ungdomen sig för att ta risken, för att i nästa steg ta risken. I steg sex utvärderar man experimentet.
