SAMHÄLLE–KULTUR– IDENTITET
Examensarbete
15 högskolepoäng, grundnivå
Psykosocial (o)hälsa hos
långtidsarbetslösa
Psychosocial ill-health among long-term unemployed
Mikael Oinas
Natalie Roman
Studie- och yrkesvägledarexamen 180hp Handledare: Ange handledare Datum för uppsatsseminarium: 2018-05-30
Examinator: Magnus Persson Handledare: Jonas Olofsson
Sammanfattning
Långtidsarbetslöshet och psykosocial ohälsa medför ekonomiska och sociala problem för både samhället och individen. Studiens syfte är att undersöka hur långtidsarbetslösa som befinner sig i arbetsmarknadsåtgärder ser på sin situation som arbetslös och hur de skattar sin egen psykosociala (o)hälsa.
Den kvalitativa studien bygger på tio semistrukturerade intervjuer som bearbetats med hermeneutisk meningstolkning och språkanalys. Studien bygger på ett strategiskt urval av informanter då syftet med studien är att den skall representera hela populationen av långtidsarbetslösa. Teoretiska begrepp och koncept som används i studien är Jahodas deprevationsteori, Prekariatet och Anomi.
Studiens resultat pekar på att det finns en koppling mellan långtidsarbetslöshet och psykosocial ohälsa i form av stress, nedstämdhet, isolering, utanförskap och skamkänslor. Den psykosociala ohälsan verkar främst bero på den avsaknad av struktur och sociala sammanhang som arbetslösheten för med sig. Långtidsarbetslöshet leder även till ekonomiska konsekvenser för individen vilket verkar öka den psykosociala ohälsan ytterligare. Trots den svåra situationen som långtidsarbetslösa befinner sig i har de en positiv syn på framtiden och upplever inte sin situation som helt hopplös.
Abstract
Long-term unemployment and psychosocial ill-health contributes to economic and social problems to both society and the individual. The aim of this study is to qualitatively examine how long-term unemployed describe their social situation and their psychosocial ill-health.
The qualitative study is based on ten semi-structured interviews that have been processed with hermeneutic meaning interpretation and language analysis. This study is based on a strategic selection of informants in order for the study to represent the entire population of the long-term unemployed. Theoretical concepts and concepts used in the study are: Jahoda's depravation theory; Precariat and Anomie.
The results of this study indicate that there is a link between long-term unemployment and psychosocial ill-health in terms of stress, depression, isolation, exclusion and shame. Key indicators for the psychosocial ill-health among unemployed individuals is the lack of daily routine/structure as well the lack of social environments. In addition, long-term unemployment may also lead to economic difficulties for the individual, which generates an increased risk for psychosocial ill-health. In spite the difficult situation long-term unemployed individuals face, they have a positive view of their future and do not experience their situation as completely hopeless.
Keywords: long-term unemployment, unemployment, psychosocial ill-health,
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Jonas Olofsson för tips, stöttning och feedback under arbetets gång. Även tack till kontaktpersonerna på stöd- och matchningsenheterna som hjälpt oss att tillfråga informanter så vi endast behövde dyka upp och genomföra intervjuerna. Det största tacket går självklart till våra informanter, som ställde upp på intervjuer. Vi kan inte tacka er nog, utan er hade studien inte gått att genomföra.
Arbetet har i största utsträckning skrivits och genomförts tillsammans men för att vara tidseffektiva delades vissa delar av skrivandet upp. Mikael har därmed haft huvudansvar för tidigare forskning och teori och Natalie för metodbeskrivning samt resultat. Intervjuerna genomfördes både tillsammans och enskilt under en tvåveckors period och transkriberingen delades upp författarna emellan.
Innehållsförteckning
1 Problemformulering/Inledning ... 8
1.1 Syfte och frågeställning ... 9
2 Vilka är de arbetslösa? ... 10
2.1 Arbetslöshetsstatistik och etnicitet ... 11
3 Tidigare forskning ... 12
3.1 Arbetslöshet och psykosocial (o)hälsa ... 12
3.2 Arbetslösas perspektiv i en svensk kontext ... 14
3.3 Arbetets struktur och funktion i samhället ... 15
3.4 Sammanfattning tidigare forskning ... 16
4 Teori ... 18 4.1 Jahodas deprivationsteori ... 18 4.2 Prekariatet ... 19 4.2.1 Klasspyramid ... 20 4.3 Anomi ... 20 5 Metod ... 22
5.1 Metodval och metodanalys ... 22
5.2 Urval av undersökningsenheter ... 23
5.3 Datainsamling ... 24
5.4 Analysform ... 24
5.5 Etiska ställningstaganden ... 25
6 Resultatredovisning ... 27
6.2 Social situation (då & nu) ... 27
6.3 Självskattad (o)hälsa ... 30 6.4 Framtid ... 32 6.5 Sammanfattning resultat ... 35 6.5.1 Tabell av informanter ... 36 7 Analys ... 37 7.1 Social situation ... 37 7.2 Självskattad (o)hälsa ... 40 7.3 Framtid ... 41
7.4 Sammanfattning och centrala slutsatser ... 42
7.4.1 Hur beskriver långtidsarbetslösa som befinner sig i arbetsmarknadsåtgärder sin sociala situation? ... 42
7.4.2 Hur upplever långtidsarbetslösa som befinner sig i arbetsmarknadsåtgärder att avsaknaden av förvärvsarbete påverkar deras psykosociala (o)hälsa? ... 43
7.4.3 Hur ser långtidsarbetslösa som befinner sig i arbetsmarknadsåtgärder på sin framtid gällande arbete och psykosocial (o)hälsa? ... 43
8.1 Resultat- och analysdiskussion ... 44 8.2 Metoddiskussion ... 45 8.3 Teoridiskussion ... 46 Referenslista
1 Problemformulering/Inledning
Arbetslöshet kostar samhället stora ekonomiska summor i form av ökade statliga utgifter och förlorade skatteintäkter. Arbetslöshet har även sociala konsekvenser som yttrar sig i växande sociala klyftor, relativ fattigdom, förkortad medellivslängd samt utanförskap (Mörtvik 2010).
Enligt Statistiska centralbyrån (2017c) står Sverige i en högkonjunktur vilket betyder att arbetslösheten generellt sett är låg. Arbetslösheten i Sverige var under år 2017 i genomsnitt 6,7 procent (358,000 personer) i åldersgruppen 15-74 år (Statistiska centralbyrån 2017a). Arbetslösheten har stadigt minskat sedan år 2010 med 1,7 procent. Till arbetslöshetsstatistiken bör tilläggas att befolkningsmängden ökade med 704,672 personer under perioden 2010-2017 (Statistiska centralbyrån 2017b).
En annan aspekt gällande den minskade arbetslösheten som bör beaktas enligt Arbetsförmedlingen (2016) är statistik på gruppnivå eller den så kallade tudelade arbetsmarknaden. Detta innebär samtidigt som det skett generella nedgångar i arbetslöshetsstatistiken har arbetslösheten inom vissa grupper ökat vilket tyder på att det finns samhällsgrupper vars arbetslöshetsstatistik inte påverkas av konjunkturcykler (ibid). Samtidigt som arbetslösheten minskar har antalet långtidsarbetslösa(för definition se bilaga) som varit arbetslösa mer än sex månader ökat från 101,000 personer år 2017 till 120,000 personer år 2018. De långtidsarbetslösa utgör idag 33 procent av hela gruppen arbetslösa (Statistiska centralbyrån 2018b).
Det finns starka korrelationer mellan psykisk ohälsa, social utsatthet och arbetslöshet. Vidare kan vi se att graden av psykisk ohälsa och social utsatthet hos den arbetslöse bland annat beror på faktorer som kön, etnicitet och klasstillhörighet. Detta tyder på att det finns strukturer som inkluderar eller exkluderar individer från arbetsmarknaden beroende på individuella faktorer (Arbetsmiljöverket 2011:11 & Janlert 2016 & Mörtvik 2010).
Mycket av den tidigare forskningen kring ämnet har enligt Janlert (2014, 10) handlat om arbetslöshet under ekonomiska kriser då arbetslösheten slår blint mot alla samhällsgrupper. Mörtvik (2010) menar samtidigt att forskning kring arbetslöshet ofta
handlar om orsaker till arbetslöshet men sällan om arbetslöshetens konsekvenser, vi vill därför kvalitativt undersöka hur långtidsarbetslösa individer upplever sin situation som arbetslös och hur de skattar sin psykosociala (o)hälsa. Med begreppet psykosocial menar vi sociala faktorers påverkan på individers själsliv och psykiska (o)hälsa, men begreppet psykosocial kan likväl förklara psykiska faktorers inverkan på det sociala livet
1.1 Syfte och frågeställning
Studiens syfte är att undersöka hur långtidsarbetslösa som befinner sig i arbetsmarknadsåtgärder ser på sin situation som arbetslös och hur de skattar sin egen psykosociala (o)hälsa. Vi hoppas studiens resultat kan bidra till förståelse kring hur den växande gruppen av långtidsarbetslösa ska integreras i arbete och därmed minska ojämlikhet och tudelning på arbetsmarknaden.
● Hur beskriver långtidsarbetslösa som befinner sig i arbetsmarknadsåtgärder sin sociala situation?
● Hur upplever långtidsarbetslösa som befinner sig i arbetsmarknadsåtgärder att avsaknaden av förvärvsarbete påverkar deras psykosociala (o)hälsa?
● Hur ser långtidsarbetslösa som befinner sig i arbetsmarknadsåtgärder på sin framtid gällande arbete och psykosocial (o)hälsa?
2 Vilka är de arbetslösa?
Arbetslösa är en relativt heterogen grupp men det finns dock vissa faktorer som ökar risken för att hamna i arbetslöshet. Klass, utbildningsbakgrund, kön, ålder, etnicitet och funktionsvariation är exempel på detta. Inget tyder dock på att dessa faktorer avgör förmågan att kunna arbeta men det finns strukturer i samhället som exluderar människor från arbetsmarknaden beroende på dessa individuella faktorer (Arbetsförmedlingen 2017a).
År 2016 var sysselsättningsgraden bland inrikes födda 80 procent (både kvinnor och män) medan den bland utrikes födda kvinnor var 62 procent och bland utrikes födda män 69 procent (räknat på hela populationen 16-64 år). Skillnaden kan delvis förklaras med att utrikes födda hade lägre utbildning men det finns fortfarande skillnader som visar att individer födda utrikes, oavsett utbildningsnivå, löper större risk att hamna i arbetslöshet (Arbetsförmedlingen 2017a). Oberoende av utbildningsnivå och etnicitet är män i högre grad långtidsarbetslösa. År 2016 var 1,3 procent av männen långtidsarbetslösa och motsvarande siffra för kvinnor 1 procent (Folkhälsomyndigheten 2018). Män löper högre risk än kvinnor att hamna i arbetslöshet under lågkonjunkturer, vilket enligt Janlert (2016, 19-22) beror på att kvinnor i större utsträckning arbetar inom exempelvis statligt finansierade vårdyrken och män inom privat sektor.
Beträffande gruppen individer med funktionsnedsättning är sysselsättningsgraden 62 procent jämfört med 78 procent hos den övriga befolkningen. Dock är det inte lika stor andel individer med funktionsvariation som tillhör arbetskraften jämfört med övriga befolkningen, vilket exempelvis kan bero på att individer med vissa funktionsvariationer är sjukpensionärer. Kontrollerat mot bortfallet av de som inte kan ta ett arbete återstår fortfarande en skillnad i sysselsättningsgrad mellan de med funktionsnedsättning och den övriga befolkningen. Detta kan delvis förklaras av diskriminering mot personer med funktionshinder (Statistiska Centralbyrån, 2018).
Beträffande utbildningsnivå hos gruppen arbetslösa saknar ungefär en tredjedel av alla som är inskrivna på arbetsförmedlingen en gymnasieutbildning (Statiska centralbyrån 2018). Detta kan jämföras med att cirka 9 procent av samtliga individer över 25 år i Sverige saknar gymnasieutbildning, vilket då kan tolkas som att
utbildningsnivå är en viktig förklaring till arbetslöshet (Delegation för unga och nyanlända till arbete, 2016).
Enligt Statistiska centralbyrån (2017) är ålder tillsammans med etnicitet en viktig förklaringsfaktor till arbetslöshet, där utrikes födda under 25 år är en utsatt grupp. Se figur 1. nedan.
2.1 Arbetslöshetsstatistik och etnicitet
3 Tidigare forskning
3.1 Arbetslöshet och psykosocial (o)hälsa
Arbete skapar social samhörighet, dygnsstruktur och en mening med livet, men arbete är också en social markör och utan arbete kan individer bli apatiska och förlora sin plats i samhället (Jahoda, 1933/2014).
Enligt en metaanalys av Arbetsmiljöverket (2011:11) finns en tydlig korrelation mellan arbetslöshet och ohälsa men effekten är dubbelriktad vilket innebär att likväl som arbetslöshet skapar ohälsa blir individer som lider av ohälsa till större utsträckning arbetslösa. Urban Janlert (2016, 7), professor i folkhälsovetenskap, menar dock att det finns fler studier som pekar på att den kausala pilen går i från arbetslöshet till ohälsa och hävdar samtidigt att det är specifikt den psykiska ohälsan sambandet gäller. Arbetsmiljöverket (2011:11) påpekar att individer med ohälsa löper större risk att hamna i arbetslöshet vilket kan tänkas katalysera ohälsan tillsammans med ekonomisk och social utsatthet.
Det har även visat sig att längden på arbetslösheten påverkar den självupplevda ohälsan. Individer som varit arbetslösa mer än 12 månader skattar sin hälsa lägre än de som varit arbetslösa kortare perioder (Greip et al. 2016, 148-150, 159). Meier et al. (2006) bekräftar detta då de visat att stresshormonet kortisol ökar progressivt ju längre en individ varit arbetslös.
Det finns en stark koppling mellan arbetslöshet i unga år och psykisk sjukdom senare i livet enligt en kohortstudie där arbetslöshet kopplat ohälsa under livsförloppet undersöktes (Strandh et al. 2014, 444).
En metaanalys genomförd av Starace et al. (2017, 1-13) visar ett tydligt statistiskt samband till kön, ålder, psykosocial ohälsa och klass beträffande risken att bli arbetslös under lågkonjunktur. Oavsett psykisk ohälsa eller klass såg forskarna att ju yngre en person är desto större är risken att bli arbetslös. Individer med psykisk ohälsa hade
ytterligare förhöjd risk att bli arbetslösa och detta samband var mest tydligt gällande män. Det fanns även samband till låg utbildning som blev extra tydligt under lågkonjunkturen. Alla dessa faktorer tillsammans blev en viktigt förklaring till varför individer blev av med sina jobb samtidigt som samma faktorer i sin tur bidrog till att det blev svårare att hitta ett nytt jobb. De drabbade individerna hade då hamnat i en ond cirkel (ibid).
En longitudinell jämförande studie mellan skandinaviska länder visar att ohälsa kopplat till arbetslöshet är beroende av vilket skyddsnät samhället erbjuder individer som hamnar i arbetslöshet. Ekonomiska bidrag och försäkringar till arbetslösa tenderade att minska ohälsan hos gruppen. Studien visar samtidigt i motsats till tidigare forskning att kvinnor drabbades hårdare av ohälsa kopplat till arbetslöshet och speciellt gällde det individer i åldern 30-59 år (Heggebø 2016, 423-427). Att ohälsa kopplat till arbete drabbar individer i medelåldern hårdast beror enligt Janlert (2016, 20-21) på att individer i den åldern oftast är mer beroende av sitt arbete då de i många fall både betalar av lån och försörjer sin familj.
Enligt en holländsk studie (Schuring 2009) finns vissa skillnader mellan arbetslösas ohälsa uppdelat i etnicitet och migrationsbakgrund. Gruppen med migrationsbakgrund har generellt sett sämre hälsa än de som är födda i landet vilket även speglade sig i gruppen arbetslösa. Samtidigt påvisade studien att hälsoskillnaderna var stora inom gruppen med migrationsbakgrund beroende på etnicitet och kultur (ibid). Etnicitet och migrationsbakgrund sågs ändå generellt som en svag förklaringsfaktor till ohälsa bland arbetslösa (Janlert 2014, 28-29).
Sambandet mellan (o)hälsa och socioekonomisk klass i gruppen arbetslösa är något otydligt. Det finns dock fransk forskning som pekar på att psykisk sjukdom drabbar arbetslösa tjänstemän i högre utsträckning än arbetslösa män från arbetarklassen. När det gäller fysisk ohälsa är dock arbetarklassen mer drabbad. Individer med lägre inkomst uppgav även oftare att de led av depression än vad de med högre inkomst gjorde (D’Arcy & Siddique 1985). De grekiska forskarna Zissi & Stalidis (2017, 466) menar istället att psykisk ohälsa kopplat till arbetslöshet drabbar låginkomsttagare från utsatta områden i större utsträckning än övriga befolkningen. Stressen och den psykiska ohälsan är ofta kopplat till oro kring hur en skall få ihop pengar till mat och hyra samt kunna försörja sin familj (ibid).
I en svensk kohortstudie (se Åhs 2006, 294-304) där sambandet mellan ohälsa och utbildningsbakgrund mättes i två tvärsnitt blev det dock motsägelsefulla resultat. Det första tvärsnittet (1983–1989) visade att ohälsa främst drabbade lågutbildade arbetslösa medan det andra tvärsnittet (1992–1997) visade att de med högre utbildning var mer drabbade.
Beträffande samhällets konjunkturcykler och hälsopåverkan av gruppen arbetslösa visar att gruppen som rapporterar ohälsa är mer heterogen under högkonjunkturer än under lågkonjunktur. Under lågkonjunktur sågs även att glappet i självrapporterad ohälsa mellan arbetslösa och individer med arbete steg. Även detta kan tyda på att arbetslöshet och ohälsa drabbar samhällsgrupper olika (Åhs 2006, 294-304).
3.2 Arbetslösas perspektiv i en svensk kontext
Det finns inte många kvalitativa studier kring individers upplevelse av arbetslöshet i Sverige men Hiswåls et al. (2017, 135) folkhälsostudie är ett av undantagen. Studien bygger på 16 djupintervjuer av individer bosatta i Gävle som förlorade sitt jobb under lågkonjunkturen år 2008. De centrala slutsatserna i studien pekar på att individer som hamnar i arbetslöshet förlorar sin tillhörighet i samhället samt att deras självkänsla och stressnivå försämrades markant och progressivt med arbetslösheten. Individerna kände sig alltmer isolerade och deprimerade vilket de själva beskrev hade kopplingar till den svåra ekonomiska situationen som arbetslösheten förde med sig. De arbetslösa som upplevde att de fick stöd av samhället beskrev sin situation mer positivt än de individer som inte upplevde sig få något stöd (ibid).
I en studie av sociologerna Glavare, Sjösten och Schultz (2010) beskrivs hur smärtpatienter i arbetsträning på rehabiliteringsavdelningen på Danderyds sjukhus ser på sin väg till arbete. De patienter som efter ett par år helt återgått till arbete beskrev att de återfått sin struktur i livet och att deras liv återigen fått en mening, de beskrev samtidigt att deras fritid och sociala liv utanför arbetet hade förbättrats signifikant.
En komparativ kvalitativ intervjustudie av unga långtidsarbetslösa i Sverige och Tyskland (se Hobbins & Lahusen 2015, 805-807) visar på att effekterna av arbetslöshet är väldigt individuella. Faktorer som copingstrategier, attityd och social omgivning hade
en stor betydelse för hur individen reagerade på sin situation. Forskarna beskrev även att det fanns problem med begreppet “arbetslös”. Informanternas beskrivning av begreppet och hur de kände sig stämde inte alltid överens med de samhälleliga och vetenskapliga konstruktionerna av begreppet. Något som ändå var genomgående var att de flesta informanterna beskrev att arbetslöshet tog ifrån dem deras autonomitet, det vill säga sin självständighet och möjligheter att uppnå sina mål. De kände sig samtidigt som en andra klassens medborgare där omgivningen inte längre tycktes respektera dem (ibid).
Forskare vid Umeå Universitet (Hammarström et al. 2015, 14-17) utförde en intervjustudie av unga svenska män som visar på att genuskonstruktioner har betydelse beträffande hur individer upplever arbetslöshet. Att vara en arbetslös man beskrevs av informanterna som ett smärtsamt tillstånd där de blivit frånkopplade sin mansidenitet. De var med andra ord inte längre lika självständiga och starka som de förväntades vara som arbetarklassmän. Många försökte upprätthålla sin maskulinitet genom exempelvis kriminalitet eller droger (ibid). Detta bekräftas av Jahodas (2014) studie, som beskrivs under teoriavsnittet, där forskarna upptäckte skillnader i hur män och kvinnor reagerade på arbetslöshet. Kvinnorna blev egentligen inte sysslolösa då deras tidigare avlönade arbete byttes ut mot oavlönat hushållsarbete medan männen i sin tur drev omkring apatiskt i byn. Vad gäller självskattad (o)hälsa hos arbetslösa finns enligt Hammarström (2011, 187-194) ingen skillnad mellan könen.
3.3 Arbetets struktur och funktion i samhället
“Arbetsamhet befordrar helsa och wälstånd, hindrar många tillfällen till synd, hjelper oss att emotstå onda begärelser, bidrager till tröst och sinnesstyrka under motgången.” (Luther 1529, svensk översättning 1834).
Sociologen Max Weber (1930) menar att den protestantiska utbrytelsen från katolicismen har skapat det kapitalistiska systemet och att det protestantiska trossystem vi lever under starkt påverkat vår syn på arbete. Enligt katolicismen och den tidigare antikens ideologi sågs arbete som en monolitisk syssla vilket betyder att arbetets enda syfte var att skaffa förnödenheter då syndernas förlåtelse kunde köpas eller uppnås
genom bikt. Att köpa en plats i himmelen var inte längre möjligt i det protestantiska samhället utan vägen till förlåtelse kunde nu uppnås i genom arbetets dygd. De som inte arbetade var dömda (ibid).
Mörtvik (2010) som tidigare var utredningschef på Tjänstemännens centralorganisation (TCO) menar att arbetslösheten leder till samhällsproblem i form av sociala klyftor, fattigdom, kriminalitet och minskad social rörlighet. Professor Jerzi Sarnecki (2014, 132-135) menar samtidigt att det handlar om en korrelation utan tydliga orsakssamband, alltså att sociala problem likväl kan leda till arbetslöshet.
2000-talets arbetsmarknad har präglats av snabba omställningar där exempelvis bemanningsföretagen gjort inträde i syfte att skapa organisatorisk flexibilitet. Samtidigt har det genomförts förändringar av de lagar som reglerar arbetslivet i syfte att öka konkurrenskraft genom att kombinera “trygghet med flexibilitet”. Industrisamhället håller alltså på att ersättas med tjänstesamhället där de anställda ofta har sämre villkor och sämre arbetsförhållanden (Glavå 2011, 49-59).
Björk & Berg (2018) menar att samhället håller på att träda in i den fjärde industriella revolutionen som kombinerar automation, digitalisering och maskininlärning. Tecken på detta är exempelvis att antalet anställda inom industrisektorn länge har minskat medan produktionen ökat, vilket bidrar till att högre krav ställs på arbetslösa gällande utbildning och erfarenhet (ibid).
Vad effekterna av denna revolution kan bli finns det bland forskare och experter delade meningar om. Några menar att revolutionen orsakar arbetslöshet och sociala problem medan andra menar att nya jobb skapas och att det kommer uppfinnas nya ekonomiska system (Morgenstern 2016 & Standing 2011). Ekonomerna Frey och Osborne (2013) hävdar att vissa yrkeskategorier och sociala grupper drabbas hårdare av automatiseringen i form av utslagning från arbetsmarknaden.
3.4 Sammanfattning tidigare forskning
Sambandet mellan arbetslöshet och psykosocial ohälsa är starkt men huruvida det är arbetslöshet som leder till ohälsa eller vice versa är något oklart. Dock finns det fler studier som pekar på att arbetslöshet orsakar psykosocial ohälsa..
Ohälsan och arbetslösheten är ojämnt fördelad mellan olika samhällsgrupper och drabbar individer i olika utsträckning beroende på bland annat kön, ålder, etnicitet och klass. Faktorer som klass, kön, funktionsvariation och etnicitet samverkar på ett komplext sätt för att inkludera eller exkludera individer till/från arbetsmarknaden.
Arbete skapar struktur i människors liv och fungerar som en social kontroll som förhindrar asociala beteenden och utanförskap. Arbetslöshet leder till negativa konsekvenser både på individ-, grupp- och samhällsnivå. De arbetslösa själva beskriver ofta sin situation med termer som apati, utanförskap, stress och meningslöshet.
Individer som hamnar i arbetslöshet förlorar sin tillhörighet i samhället samt att deras självkänsla och stressnivå försämras markant och progressivt med arbetslösheten samt att de upplever sig mer isolerade och deprimerade.
Villkoren på arbetsmarknaden förändras snabbt då vi är påväg in i den fjärde industriella revolutionen och arbeten förflyttas eller automatiseras, detta i sin tur ställer högre krav på arbetstagarna gällande exempelvis utbildning och flexibilitet. De strukturella förändringarna slår olika hårt mot olika sociala grupper och yrkeskategorier. Vår ambition är att den tidigare forskningen inom området arbetslöshet och psykosocial (o)hälsa och vilken funktion arbete har i samhället skall hjälpa oss besvara våra frågeställningar då de kan fungera som en grund, men också något att jämföra våran empiri med. Vi kan samtidigt se om det finns några motsättningar mellan tidigare forskning och vår empiri i syfte att skapa en tätare analys.
4 Teori
4.1 Jahodas deprivationsteori
Under 1930-talets ekonomiska depression slog textilfabriken i den österrikiska orten Marienthal igen. I princip hela det lilla samhället kastades ut i arbetslöshet. En grupp forskare tog då tillfället i akt att studera det psykologiska tillståndet hos de arbetslösa individerna. Forskarna använde sig av triangulering som metod där de samlade empiri genom intervjuer, observationer och statistikinsamling från 1216 individer (Jahoda 1933/2014). Samtidens intellektuella marxister förutspådde att invånarna i byn skulle resa sig i protest mot det ekonomiska systemet, men istället drabbades Marienthal av apati och håglöshet. Arbetets dolda betydelse för samhället och individen blev nu märkbar, arbete gav invånarna tidsstruktur, social gemenskap, gemensamt syfte, status och fysisk aktivitet (ibid). Invånarna i byn hamnade snabbt i en social misär och åt allt från ister till hundar och katter. En del individer började konsumera stora mängder alkohol och hemmen förföll snabbt. Trots att invånarna nu hade mer ledig tid, slutade de ägna sig åt sysslor som läsning, politiskt arbete och föreningsaktiviteter (ibid). Jahodas teori har trots sin ålder flera gånger bekräftats genom moderna studier (se exempelvis Paul, Geithner & Moser 2009). Jahodas studie typologiserar Marienthals invånare i tre grupper efter hur individerna reagerade på sin situation som arbetslösa. De tre grupperna är obrutna, resignerade samt brutna och beskrivs här nedan (Jahoda 1933/2014, 97-107).
Obrutna: (23 procent) Gruppen bibehöll någon slags struktur i livet. Familjelivet
fungerade, de skötte sina hem och sina barn, de fortsatte söka jobb och hade drömmar om framtiden. De hade generellt sätt en bättre hälsa än övriga grupper.
Resignerade: (69 procent) Gruppen fortsatte att ta hand om det basala i livet som
exempelvis städning, barnomsorg och mat trots att de saknade struktur i livet. Dock hade de förlorat de flesta av sina framtidsdrömmar och kände en maktlöshet över sin
situation. De levde på den ekonomiska marginalen men tycktes ändå ta sin situation med ro.
Brutna: (8 procent) Gruppen hade givit upp. De sökte inga nya arbeten, hemmet
förföll och barnen var smutsiga. De var förtvivlade, apatiska och deprimerade och tänkte mest på den “gamla goda tiden”. Det fanns inga planer framåt och de levde för stunden. I gruppen fanns alkoholister, tiggare och kriminella (Jahoda 1933/2014, 99).
4.2 Prekariatet
Utvecklingsekonomen Guy Standing (2011, 17-26) utvecklar traditionell marxistisk klassanalys och menar att i dagens globalisering och förändrade arbetsmarknad är klasstrukturen mer fragmentiserad. Den ojämlikhet som den globala öppna arbetsmarknaden för med sig har inte skapat en solid arbetarklass som enar sig mot kapitalets produktionssystem utan istället håller arbetarklassen på att försvinna på bekostnad av en ny klass som benämns Prekariatet. Prekariatet saknar på grund av dess splittring och osäkra arbetsförhållanden den makt som tidigare arbetarrörelser haft. Prekariatet kan därför inte ses enbart som en homogen socioekonomisk grupp utan måste också förstås som en struktur som sträcker sig över de tidigare väldigt distinkta marxistiska klasstyperna (Se Engels & Marx 1848). Standing (2011, 17-19) menar att det i toppen av klasspyramiden finns en elit som äger större delen av världens resurser följt av tjänstemannaklassen salariatet som fortfarande har heltidsanställningar och en trygg tillvaro. Under salariatet finner vi proficianerna som kan ses som de med olika specialkompetenser, exempelvis konsulter som tjänar bra genom att sälja oumbärliga tjänster och inte har något direkt behov av fasta anställningar. Under konsulterna finns den klassiska men snabbt krympande arbetarklassen. Längst ner kommer prekaritet flankerat med en grupp socialt marginaliserade, alltså individer utan jobb som har vänt samhället ryggen. Se egenillustrerad klasspyramid figur 2. nedan.
4.2.1 Klasspyramid
Den nya globala ekonomin pressar ner lönerna i västländerna och skapar otrygghet på arbetsmarknaden i form av osäkra anställningsavtal och nya krav på flexibilitet som i sin tur leder till social marginalisering och ohälsa bland prekariatet. Prekariatets splittring och heterogenitet har enligt Standing (2011, 42-44) skapat ett inbördeskrig inom gruppen. Exempelvis kan låglönetagare i utsatta områden lätt börja skylla sin situation på migranter och inte se de ekonomiska strukturer som förtrycker båda grupperna. I Prekariatet ryms alltså flera olika grupper som exempelvis den ensamstående föräldern, migranten eller den äldre som lever på ströjobb då pensionen inte räcker till. De grupperna har gemensamt är att de saknar yrkesidentitet, statliga förmåner, trygga anställningar samt har minimala möjligheter att göra karriär. Standing menar att ungefär en fjärdedel av västvärldens befolkning kan klassas som prekariat (ibid).
4.3 Anomi
Anomi är ett tillstånd där beröringspunkterna mellan samhället och individen minskat eller helt upphört. Det finns inte längre något som kontrollerar individen och denne har i (Figur 2.)
sin tur inget socialt sammanhang att relatera till. Detta försätter individen i ett vakuum av förtvivlan som i sin tur kan leda till självmord (Durkheim 1897/2004, 197-242). Sociologen Émile Durkheim beskriver i sin bok Självmordet (1897/2004) hur självmordsstatistik hänger ihop med samhällets brist på social kontroll. Durkheim (ibid) bygger sina argument på exempelvis att frånskilda individer har högre benägenhet att begå självmord än gifta samt att kristna protestanter begår självmord i större utsträckning än katoliker. Då katolska samhället utövar en större social och religiös kontroll är det protestantiska mer gränslöst och anomiskt (Se avsnittet Arbetets struktur
och funktion i samhället om Webers protestantiska etik). Durkheim (ibid) menar alltså
att individer mår bäst av att vistas i sammanhang där normer och regler styr livet medan att leva i ett normlöst tillstånd som exempelvis arbetslöshet kan göra individen olycklig.
5 Metod
5.1 Metodval och metodanalys
Enligt Larsen (2009, 24) används ofta kvalitativa metoder vid intervjuer, då det ger forskaren möjlighet att mer grundligt intervjua ett fåtal informanter. Detta kan i sin tur ge en tätare kunskap om mänskliga fenomen som exempelvis social situation och psykosocial (o)hälsa, vilka kan vara svåra att få grepp om vid användning av kvantitativa metoder. Vanligast är att forskaren använder sig av öppna frågor där informanten får möjlighet att använda egna ord och tala fritt för att besvara frågor (Larsen 2007, 75). Vi ansåg att kvalitativ metod var bäst lämpad för att få svar på våra frågeställningar då vi strävade efter att få personliga berättelser och illustrera en helhetsbild kring hur långtidsarbetslösa ser på sin situation som arbetslös och hur de skattar sin egen psykosociala (o)hälsa.
Kvale och Brinkmann (2014, 34-37) menar att kvalitativa intervjumetoder kan ses som en social produktion vilket innebär att kunskapen skapas tillsammans av intervjuaren och informanten vilket betyder att vår närvaro kommer påverka individen och den kunskap som utvinns. Exempelvis kommer vår förförståelse, egna idéer och tankar kring arbetslöshet att påverka studien (ibid). Vi försöker därför klargöra dessa idéer och minska deras påverkan på intervjun genom att exempelvis undvika värdeladdade ord och i dialog med varandra pröva och ifrågasätta våra föreställningar.
Bryman (2011) menar att semistrukturerade intervjuer bör tillämpas då forskaren önskar få intervjupersonen att tala fritt utifrån sitt eget perspektiv och att intervjufrågorna är öppna så att informanten får möjlighet att tala just fritt med egna ord. Intervjuformuläret är utarbetat med frågor forskaren önskar få besvarade. Dessa frågor är indelade i olika områden eller teman, men dessa behöver följa en bestämd ordning. Då varje informant ges möjlighet att svara fritt på varje fråga kan intervjun ta olika riktningar och forskaren ges även möjlighet att ställa följdfrågor beroende på de
svar och berättelser som framkommer. Vi ansåg semistrukturerade intervjuer vara lämpligaste tillvägagångssättet under våra intervjuer då vi önskade få våra informanter att tala fritt utifrån deras egna upplevelser och tankar, men även det att vi med hjälp av följdfrågor kunde fördjupa oss i olika teman som vi tyckte var relavanta för studien.
Tio personer har intervjuats i vår studie. Efter sex intervjuer analyserades empirin som framkommit och vilka grupper som inte var representerade samt om urvalet var tillräckligt slumpmässigt för att kunna ge en valid bild av gruppen långtidsarbetslösa. Dock finns inte den tid och de resurser för att uppnå kriteriet om slumpmässighet vilket i sin tur kan påverka validiteten i studien. Vi kunde dock se att de första sex intervjuerna hade en röd tråd men för att säkerställa resultatet än mer genomfördes ytterligare fyra intervjuer där informanter godtyckligt valdes utifrån kön, funktionsvariation och etnicitet.
5.2 Urval av undersökningsenheter
Studiens urval bygger på undergrupperna ålder, kön, etnicitet, utbildning och funktionsvariation.
Majoriteten av informanterna kom vi i kontakt med genom två urvalsmetoder. Den första, som kallas snöbollsmetoden innebär att vi tog kontakt med två stöd- och matchningsenheter och bad kontaktpersonerna i sin tur fråga öppet om någon ville delta i studien, vilket kallas självselektion (Larsen 2009, 77-78). Efter att sex intervjuer genomförts analyserades vilka grupper av långtidsarbetslösa som fångats in och vilka som saknades. Dessa första sex informanter uppfyllde kriterierna för ålder, utbildning och etnicitet men för att följa vår ambition av att kunna ha ett strategiskt urval av informanter gällande gruppen långtidsarbetslösa fick vi genom godtyckligt urval välja resterande informanter utefter de grupper som saknades, det vill säga kön och funktionsvariation (Larsen 2009, 77). Detta gjordes genom att återigen tillämpa snöbollsmetoden och tillfråga kontaktpersonerna på stöd- och matchningsenheterna samt vänner och bekanta om dessa i sin tur kände någon vilket resulterade i att vi fick tag på resterande informanter.
5.3 Datainsamling
Rekomenderade antal intervjuer för studien var sex till åtta men då flertalet av informanterna var språksvaga valde vi att genomföra tio kvalitativa semistrukturerade samtalsintervjuer om hur långtidsarbetslösa ser på sin situation som arbetslös och hur de skattar sin egen (o)hälsa, i syfte att öka förståelsen kring sambanden mellan arbetslöshet och (o)hälsa. Ett intervjuformulär har utarbetats inför intervjuerna och använts som grund men följdfrågor har ställts vid behov (Larsen 2009, 83-85). Vid varje intervjutillfället fanns två eller tre peroner i rummet, en eller två intervjuare och en informant. Intervjuerna spelades in på telefon och varje intervju tog cirka 30 minuter.
Begreppet validitet används för att klarlägga om det som avsågs undersökas var det som faktiskt undersöktes. för att öka validiteten har vi valt ut personer som har varit arbetslösa mer än sex månader. Reliabilitet är ett begrepp som mäter tillförlitligheten i en studie, i en kvalitativ intervjustudie är det svårt att mäta tillförlitligheten, vi kan inte med säkerhet säga om informanternas utsagor och våra tolkningar av dem stämmer. Vår ambition har varit att göra studien transparent så läsaren ska kunna göra om studien och komma fram till ett liknande resultat. Om metoden kring datainsamling inte är tillräckligt noggrant beskriven blir det svårt att veta om studien är valid och reliabel (Thurén 2010, 26-27).
5.4 Analysform
Kvale och Brinkman (2014, 249-259) beskriver begreppet Hermeneutisk
meningstolkning som ett användbart verktyg vid analys, särskilt inom humaniora och
det används ofta av filmkritiker och vid tolkning av dikter. Meningstolkning innebär att författaren tolkar meningens “egentliga” innebörd för att sedan utveckla detta och formulera resultat och slutsatser. Hermeneutisk meningstolkning är aktuellt i vår studie dels därför att vi vill hitta mönster men även skapa en begriplig helhet. Meningstolkning
användas för att utveckla intervjuerna och tolka dess latenta innehåll i förhållande till teori och tidigare forskning. Även språkanalys har använts (se Kvale & Brinkman, 263) för att tolka informanternas bristfälliga förmåga att uttrycka sig och bilda grammatiskt korrekta meningar. Kvale och Brinkmann (2014, 263-264) menar att forskare som ägnar mer tid åt att förstå de språkliga dragen i en text kommer få tätare kunskap om textens innebörd.
Kvale och Brinkman (2014, 247) beskriver fem steg för att analysera en intervju och dessa fem steg har vi valt att följa. Det inledande steget innebär att hela intervjun läses igenom, för att få en slags helhetsbild av intervjun. I steg två bildar sig författaren en uppfattning av det sagda för att i steg tre dela in intervjun i teman utifrån detta. Vi valde att dela in våra intervjuer i tre teman: Social situation (då & nu), självskattad (o)hälsa och framtid. Det fjärde steget består av att ställa frågor i relation till undersökningens teman för att se om det är möjligt att besvara studiens syfte. I det femte och avslutande steget vävs intervjuns samtliga teman ihop för att beskrivas i analysdelen.
Det är dock viktigt vid analys av det empiriska materialet att inte endast belysa och plocka ut de delar forskaren själv anser styrker forskningens förväntade eller önskade resultat och bortse från sådant som pekar åt annat håll. Detta selektiva och slarviga sätt att bearbeta empirin på kallas tendentiös subjektivitet och är alltså något som bör undvikas. Däremot är det önskvärt att författaren analyserar en text ur många olika vinklar och ställer olika frågor till samma text för att uppnå ett mångperspektiv på en och samma text. Detta kallas perspektivisk subjektivitet och ses som en styrka om forskaren arbetar utefter detta, vilket därmed varit vår ambition i studien där vi önskar undersöka hur långtidsarbetslösa ser på sin situation som arbetslös och hur de skattar sin egen (o)hälsa, i syfte att öka förståelsen kring sambanden mellan arbetslöshet och (o)hälsa (Kvale & Brinkman 2014, 254-255).
5.5 Etiska ställningstaganden
Vetenskapsrådet (2002) har arbetat fram etiska riktlinjer och ett individskyddskrav som vi valt att följa i studien för att skydda de individer som ställt upp som informanter. Individskyddskravet som Vetenskapsrådet (2002) arbetat fram är uppdelat i fyra
grundpelare: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt
nyttjandekravet.
Informationskravet innebär att deltagaren ska få information om undersökningen och dess syfte samt att denne när som helst kan avbryta sin medverkan då medverkan är frivillig.
Samtyckeskravet innebär att forskaren ska ha deltagarens medgivande i att delta då deltagaren själv bestämmer över sin medverkan och att det inte uppstår några negativa följder om denne önskar avbryta.
Konfidentialitetskravet innebär att deltagarna i en undersökning förblir anonyma och att ingen känslig information sprids till obehöriga. Detta är särskilt viktigt då det gäller utsatta grupper som exempelvis arbetslösa, därför har vi valt att vara extra noggranna gällande detta krav i genom att inte nämna exakta geografiska områden, organisationer eller ålder.
Nyttjandekravet innebär att all information som samlas in från deltagarna endast ska användas till den avsedda forskningen och får inte användas till något annat.
För att samtliga informanter skulle få till sig informationen valde vi att skicka den per mail till kontaktpersonerna på stöd- och matchningsenheterna för att dessa i sin tur skulle ha möjlighet att läsa upp och-/eller visa eventuella informanter de etiska riktlinjer vi tillämpat i studien och under intervjuerna. I tillägg till detta valde vi att väl på plats under intervjuerna ha med en utskrift på de etiska riktlinjer för att återigen läsa upp och visa dessa för informanten innan intervjun startades.
6 Resultatredovisning
6.2 Social situation (då & nu)
Samtliga informanter uppger att deras sociala liv har förändrats under tiden de varit arbetslösa. Avsaknad av rutiner, försämrad ekonomi, skam, isolering samt avsaknad av den sociala sammanhållning som ofta råder kollegor emellan är ämnen som uppkom under intervjuerna.
Samtliga informanter talar om hur viktigt det är med struktur och rutiner och att avsaknaden av dessa kan få dem att må dåligt och känna stress. Jobbet har också en viktig social funktion enligt informanterna och att arbetet är ett naturligt sätt att få struktur och sammanhang i sitt liv:
Ett första exempel på detta är Anders som tycker att struktur i livet är viktigt och att han trots sina 15 år som arbetslös lyckats behålla rutiner i vardagen. Samtidigt menar han att det var lättare att få saker gjort förr när han arbetade och beskriver detta på följande sätt:
“Jag försöker hålla ungefär samma struktur men på ett sätt var det lättare när jag arbetade att få saker gjort. Jag utnyttjade tiden på ett bättre sätt. När jag kom hem då, jag fick nästan gjort mer saker när jag jobbade heltid än vad jag gör nu.”
Anton har tvärtemot Anders inte lyckats behålla samma struktur i vardagen. Anton
vaknar och går upp först vid klockan 18-19 på kvällen och är vaken under natten för att sedan somna igen vid klockan 05 på morgonen. Han har en obalans i livet, sover bort halva dygnet och saknar struktur. Anton säger att det blir en ond spiral när han inte har struktur och att det lätt blir att han struntar i en sak för att sedan strunta i fler saker och den onda spiralen är igång. Det kan handla om att han till exempelvis har vänt på dygnet, inte orkar laga mat och därmed får näringsbrist, han blir uttråkad och dessutom väldigt isolerad. Förr när han arbetade hade han mer energi och hade bättre struktur på
dygnet och dessutom var han, till skillnad från nu, ute och socialiserade med andra människor.
Anja skäms över att hon är arbetslös och vill inte gå ut på sin balkong för att röka då
hon är rädd att någon granne kan se henne och därmed upptäcka att hon är hemma och utan arbete. Anja saknar rutiner och jämför i citatet nedan sin nuvarande situation med hur det var innan:
“Det är dåligt nu. När man arbetar man jobbar 8 timmar och efter det du kommer hem och lagar lite mat och sen man sitter och vilar och man vet man har ett liv. Men nu tycker jag det är jättetråkigt, jobbigt, det är inte ett liv.”
Avsaknaden av socialt umgänge och vardagliga samtal och möten med kollegor och att det är skillnad i det privata sociala livet från när informanterna hade arbete är genomgående i samtliga intervjuer. Simon, Navid, Dina, Anders och Alice vänner går ofta ut och äter och fikar men de själva har inte har råd med det nu på grund av försämrad ekonomi till följd av arbetslösheten. Det blir därmed mindre socialt umgänge för deras del. Samtliga informanter uppger att den försämrade ekonomin som arbetslösheten fört med sig leder till stress och isolering. Navid har alltid varit väldigt generös och tyckt om att bjuda sina vänner när de tar en fika. På grund av sin försämrade ekonomi kan han inte göra det längre vilket bidrar till att han tappar sin identitet som “den generösa” vilket han tycker är jobbigt. På liknande sätt som Navid jämför även Anders sin nuvarande sociala situation med tidigare då han kände sig mer fri och kunde vara mer generös både gentemot sig själv och sina vänner. Anders berättar:
“Man kunde ju ha guldkant i tillvaron och hitta på lite roliga saker, man kan gå ut och äta på restaurang eller gå och fika eller köpa sig något man vill ha, lite spontant för man är ju mer fri när man har pengar och som arbetslös så lever jag ju hela tiden på gränsen. [...] Ja jag känner mig bekymrad ibland.”
Samtliga informanter påpekar att de är ensamma på grund av sin arbetslöshet då deras vänner har ett arbete och är på jobbet under dagarna. Dina tycker det är jobbigt och tråkigt att vara ensam medan Simon förklarar att han tycker om att vara ensam och därmed inte har så mycket emot det. Anders har i stort sett inget socialt nätverk utöver
sin pappa och bror. Han har några vänner han träffar ibland men har inget socialt umgänge dagligen.
Juliette har en bakgrund med missbruksproblematik och har vid ett flertal tillfällen
fått läggas in på behandlingshem. I perioder då Juliette varit drogfri har hon arbetat och haft praktikplats på olika restauranger. Hon är rastlös som person och tycker det både är stressande och ansträngande att försöka hålla sig själv sysselsatt när hon inte har arbete. Dessutom räcker inte pengarna till och hon måste räkna varje krona för att ekonomin ska räcka hela månaden vilket hon tycker är extremt påfrestande och bidrar till stress. På grund av ekonomin kan hon inte vara ute och roa sig på samma sätt som tidigare. Juliette säger: “Så det är ju inte direkt så att jag är ute och socialiserar mig med folk.” Även Helmi tycker den försämrade ekonomin bidrar till stress. Pengarna hon får från Försäkringskassan räcker inte och ibland lånar hon pengar som hon sen har svårt att betala tillbaka. Hon har nu varit arbetslös i 10 år och har under dessa år både deltagit i olika projekt, haft praktikplatser, varit på jobb- och utbildningsgarantin och gått flertal kurser. Hennes sociala liv har förändrats från tiden då hon hade ett arbete, Helmi säger:
“Det ser ut annorlunda, det är inte samma. På den tiden jag mötte människor, jag hade jobb, jag mötte människor och var en glad tjej, positiv. Och nu känns det bara, känns som att jag lever lite meningslöst.”
Den enda av informanterna som uppger att hon inte upplever jättestor skillnad gällande sin sociala situation är Malin. Även innan sin tid som arbetslös hade hon inte särskilt mycket tid över till vänner och socialt umgänge. Malin har en familj och småbarn och upplever att när hon hade arbete inte hann med mycket mer än jobb, träning och familjen ändå och att hon därmed inte upplever någon större skillnad beträffande sin sociala situation. Dock uppger även Malin liksom de andra informanterna att det är viktigt att försöka behålla en struktur i vardagen, hon lyckas att behålla strukturen på grund av att barnen måste upp till skolan varje dag och därmed måste hon anpassa sig till deras tider.
6.3 Självskattad (o)hälsa
Beträffande självskattad (o)hälsa skiljer sig informanternas berättelser något åt. Vid intervjuerna bads samtliga informanter att placera sig på en skala mellan 0-10 i syfte att få en bild av hur de skattar sin egen psykosociala (o)hälsa. Siffran 0 på skalan motsvarade att den psykosociala (o)hälsan skattades som väldigt bra och siffran 10 motsvarade att den psykosociala (o)hälsan var väldigt dålig. Resultatet av detta blev 4, 5, 5, 5, 6, 7, 7, 7, 8, 10.
Stress är ett återkommande begrepp i studiens empiri och alla informanter utom
Anton beskriver att de känner någon form av stress kopplat till sin situation som
arbetslös och den försämrade ekonomi som medföljer. Anton beskriver istället att ett arbete skulle orsaka mer stress. Han rädd att hamna mellan stolarna och förlora sin ersättning från Försäkringskassan och därmed tvingas jobba heltid då han tror att ingen vill anställa honom på 50 procent vilket är hans bedömda arbetsförmåga. Han nämner bland annat att han måste vara tillräckligt sjuk för att inte kunna arbeta. Till skillnad från Anton som tappat sina rutiner (se föregående rubrik) är Anders väldigt noga med att gå upp på morgonen, träna och äta ordentligt och tror sig må bättre än vad många andra gör som är i samma situation. Trots detta känner sig Anders både stressad och bekymrad emellanåt, särskilt vad gäller ekonomin.
Navid var den informant som uppgav lägst siffra (4) på skalan 0-10. Han förklarar att
han inte alltid befunnit sig på siffran 4 på skalan utan att han i början av sin arbetslöshet, under de sex första månaderna låg på siffran 9. Då var han jättestressad, sov dåligt och förlorade sin matlust. Navid gick in i sig själv och hade svårt att föra enkla samtal med andra människor men han lyckades ta sig ur detta och mår nu bättre, även om han fortfarande är arbetslös. Vidare beskriver Navid att:
“Det viktigaste nätverket är arbetet, arbete ger identitet. Man identifierar sig med sina kollegor och sina arbetsuppgifter […] när man är borta länge från arbetslivet så känner man sig isolerad och en känsla av att man inte är nyttig längre [...] det känns som att man bara hänger.”
Anja var den informant som placerade sig högst upp på skalan, det vill säga på siffran
ligger vaken och grubblar samt har fått magkatarr. Anja upplever en extrem stress och förklarar i intervjun att hon springer till telefonen varje gång den ringer i förhoppning om att det är en arbetsgivare som vill erbjuda henne ett jobb. Vidare berättar Anja att hon varje dag står vid fönstret i sin lägenhet för att hålla utkik när brevbäraren kommer och hoppas på att denne ska ha med ett brev med jobberbjudande eller kallelse till intervju. Anja var tidigare både pigg och glad och hon tycker att vara arbetslös är det “äckligaste” hon vet.
Helmi har varit deprimerad och kämpar hårt för att få ett jobb. Helmi berättar att när
hon anstränger sig så hårt men ändå inte får något av jobben hon söker påverkar det henne negativt och hon blir både besviken och ledsen. Helmi anser att det är arbetslösheten som orsakar hennes ohälsa. Hon placerade sig själv på siffran 5 på skalan. Helmi är stressad över den försämrade ekonomin till följd av hennes situation som långtidsarbetslös och hon förklarar sitt mående på följande sätt:
“Jag saknar arbete och jag mår inte bra utav det. Att ha varit långtidsarbetslös, att jag söker och inte får någonting. Jag kämpar så mycket och får ingenting det påverkar mig jag blir besviken och ledsen”
Anton menar till skillnad från Helmi och Anja att det är hans psykiska mående
som orsakar hans arbetslöshet:
“Jag tror att det är måendet som orsakar arbetslösheten. Sen så gör ju arbetslösheten, den bygger ju på den här psykiska ohälsan. Men när jag har försökt så fallerar det på någon form av depression och meningslöshet.”
Alice är allra mest stressad och orolig för sina bristfälliga svenska. Hon är orolig för att
komma till en intervju och inte förstå vad intervjuaren säger och därför inte kunna svara på frågorna på ett korrekt sätt och därmed inte få ett jobb. Därför lyssnar Alice mycket på radio under dagarna när hon är hemma för att försöka lära sig bättre svenska men hon är ändå väldigt stressad över detta. När hon väl hade ett arbete kunde hon dagligen träna på att prata svenska med sina kollegor men den möjligheten har hon inte
nu som arbetslös vilket gör henne stressad och hon känner sig dessutom ensam. Alice placerade sig själv på nummer 7 på skalan.
Som nämnts under föregående rubrik upplever Malin att hennes sociala situation inte påverkats i större utsträckning till följd av hennes arbetslöshet. Det framgår istället att den stora påfrestningen för Malin är stressen kring att vara arbetslös och hennes självförtroende som sätts på prov. På frågan hur hennes hälsa och mående påverkas av arbetslösheten svarar hon:
“Det påverkar nog min hälsa negativt eftersom det är en stress att inte ha ett jobb. Jag tror jag försöker skydda mig själv genom att hålla mig någorlunda sysselsatt ändå. Självförtroendet sätts på prov när man identifierar sig som arbetslös för första gången i sitt liv när man tidigare alltid har arbetat.”
Dina och Simon är ofta stillasittande hemma och ingen av dem mår bra av det. Dina
förklarar att det gör henne väldigt trött och att hon mår bra av att vara aktiverad och längtar tills hon får ett arbete så hon inte behöver vara så trött hela tiden. Simon har gått upp i vikt under sin tid som arbetslös då han är hemma och blir stillasittande när han inte arbetar. Även när Simon söker jobb via datorn sitter han stilla vilket i hans fall lett till ökad vikt. På jobbet i restaurangbranschen måste Simon röra sig och blir därmed automatiskt aktiverad men det blir han inte när han är arbetslös. Han skulle inte beskriva sig själv som stressad över sin situation men tänker på att det är svårt att få jobb vilket gör honom orolig.
Juliette säger att arbetslösheten är psykiskt påfrestande och att det spökar i huvudet
på henne. Hon är väldigt rastlös och ibland vill hon bara ge upp. Arbetslösheten leder både till stress, rastlöshet, påfrestning och det är ansträngande förklarar Juliette.
6.4 Framtid
Samtliga informanter utom Anton uppger att de önskar få ett jobb så snart som möjligt och att de även tror sig kunna få det inom de närmsta månaderna. När de får ett jobb tror sig samtliga bli gladare, piggare, få en förbättrad hälsa- både fysisk och psykisk- men
framförallt psykisk samt minskad stress. Simon uppger att återgång till arbete i restaurangbranschen kommer att förbättra hans psykiska och fysiska hälsa, han anger samtidigt att den fysiska aktiviteten kommer att leda till viktnedgång. Alice är trött på att sitta hemma och längtar efter att arbeta, hon beskriver på följande sätt hur hon tror hennes mående kommer förändras när hon återgår i arbete:
“Jag blir pigg och glad och ja. Det är en stor skillnad att du sitter hemma hela tiden och har inte ekonomi. Och går du ut på jobbet har du kontakt med personer och det är faktiskt jättebra tror jag.”
Att hälsan kommer förbättras tror även Dina som liksom Alice menar att hon både kommer bli gladare och piggare av ett jobb. Dina säger “Om du är glad det är bra hälsa.” Även Anja och Helmi håller med om detta och menar att när de väl får ett jobb, vilket båda hoppas ska bli av så snart som möjligt, kommer de bli gladare, piggare, känna sig jättebra, inte vara stressade längre och hjärnan kommer få vila medan de själva får mer energi.
Malin tror å andra sidan stressen och nervositeten kan komma att öka lite när hon får
ett jobb, särskilt då hon varit borta från arbete en längre tid. Trots en ökad stress och nervositet i början av ett nytt jobb tror Malin att det i längden kommer vara positivt både för hennes hälsa, självförtroende och ekonomi att komma tillbaka till arbete. Malin förklarar:
“I längden tror jag det kommer påverka min hälsa positivt såklart. Ekonomi, självförtroende och, ja allt kommer bli bättre. Men till en början är det alltid en liten stress och nervositet med nytt jobb och särskilt när man varit ifrån det länge tror jag.”
Även Anton tror att ett jobb skulle öka hans stress. Han berättar att han just nu upplever det som stressigt att bara gå och handla och tror därmed att ett jobb skulle vara väldigt påfrestande. Anton som har vänt på dygnet och saknar fasta rutiner menar att ett arbete hade tvingat honom att vända tillbaka dygnet och skapa sig sunda rutiner igen. Så trots att det hade blivit stressigt för honom att återgå i arbete tror han ändå det hade varit bra för hans hälsa att återfå någon form av struktur. När Anton inte har rutiner menar han att allt blir energikrävande vilket han beskriver på följande sätt:
“Alltså när man har en rutin eller en vana så tar ju inte den någon energi. Nu när jag inte har någon rutin så tar allting energi.”
Anton menar alltså att i hans situation som långtidsarbetslös är allt energikrävande då
han inte har några rutiner. Men i framtiden när han återgår i arbete kommer enkla saker inte vara energikrävande längre därför att arbetet har gett en struktur i livet som även ger enerige till annat. Detta stämmer överens med vad Anders berättar under rubriken “Social situation (då & nu)”. I ett citat säger Anders att han fick mer saker gjort när han arbetade heltid eftersom han på den tiden hade rutin och struktur i livet.
Även Juliette längtar efter att få tillbaka rutiner som ett arbete medför och tror att den psykiska påfrestningen kommer försvinna när hon återgår i arbete. Dessutom ser hon fram emot att slippa oron kring den försämrade ekonomin till följd av arbetslösheten. Hon förklarar detta på följande sätt:
“Ja det är väl det att få in rutiner och så, men även det psykiska att stressen lägger sig, så man kan andas. Och så det att behöva räkna varje krona för att det ska räcka. På det viset blir det ju ganska stressigt.”
Anders mår till skillnad från majoriteten av informanterna relativt bra trots att han är
långtidsarbetslös. Även om Anders inte är en negativ person, skulle ett arbete göra honom ännu lite gladare. Nuförtiden är varje dag den andra lik och han längtar tills när han återgår i arbete och kommer hem från jobbet och kan låta fredagskänslan infinna sig. Han menar samtidigt, liksom Juliette, att den ekonomiska situationen skulle förbättras vilket skulle kunna bidra till att han kan göra fler roliga aktiviteter, exempelvis resa.
“Det är lite tråkigt nu när man inte jobbar, den ena dagen är den andra lik oavsett om det är en fredag eller måndag [...] och när man kommer hem från jobbet så känner man att idag är det fredag, att den dagen skiljer sig […] Nä, jag skulle bli mer avslappnad och gladare. ”
Samtliga informanter har relativt positiva tankar om framtiden och ser sig kunna vara en del av arbetsmarknaden inom en snar framtid. De flesta informanter ser även att det finns en koppling mellan arbetslöshet och psykosocial ohälsa och att ett arbete skulle få dem att må bättre.
6.5 Sammanfattning resultat
För de allra flesta har det sociala livet förändrats till det sämre från tiden då de var i arbete jämfört med nu. Informanterna målar upp berättelser kring isolering, avsaknad av rutiner, försämrad ekonomi, skam samt avsaknad av den sociala sammanhållning som ofta råder kollegor emellan.
Informanter berättar att avsaknaden av strukturer påverkar dem negativt och leder till oro, stress och nedstämdhet. Informanterna försöker i olika grad att själva skapa en struktur i sitt liv för att hålla sig flytande. Några nämner även att skam är kopplat till arbetslöshet och att de gärna inte vill att omgivningen ska veta att de saknar arbete. Två informanter har tidigare haft missbruksproblem vilket de ser som en orsak till deras arbetslöshet.
Samtliga informanter fick placera sig själva och hur de skattade sin stressnivå på en skala från 0-10 där resultatet blev 4, 5, 5, 5, 6, 7, 7, 7, 8, 10 (medeltal=6,4 och median=6,5). Berättelser om stress, sömnproblem, bristande självförtroende, psykisk påfrestning samt besvikelse/nedstämdhet är genomgående i intervjuerna.
I framtiden, när informanterna återgår i arbete ser de främst fram emot att återfå rutiner, stabil ekonomi, bli gladare och piggare samt få tillbaka självförtroendet och en identitet. De flesta av informanterna ser även att det finns en koppling mellan arbetslöshet och psykosocial ohälsa och att ett arbete skulle få dem att må bättre.
Tabellen nedan (se figur 3) ger en övergripande bild av informanterna där deras svar har blivit reducerade i syfte att endast påvisa konsensus eller motsättningar i våra huvudfrågor. Informanternas placering inom Jahodas Deprivationsteori samt Prekariatet är baserade på resultatet av vår egen analys av informanternas egna berättelser om sig själva och sin situation.
6.5.1 Tabell av informanter
Namn Kö
n Ålder Arbetslös (år) Födelseort faktor Stress Utbildning Alice K 40+ 1,5 Utrikes 7 Grundskola Anja K 40+ 2 Utrikes 10 Grundskola Helmi K 30+ 10 Utrikes 5 Gymnasieskola
Dina K 30+ 2 Utrikes 5 Grundskola
Juliette K 25+ 3 Inrikes 8 Grundskola
Malin K 30+ 1 Inrikes 7 Högskola/
Universitet
Simon M 50+ 1 Utrikes 6 Gymnasial
Yrkesutbildning Navid M 55+ 1,5 Utrikes 4 Gymnasial
Yrkesutbildning Anders M 50+ 5 Inrikes 5 Högskola/
Universitet Anton M 25+ 8 Inrikes 7 Grundskola
7 Analys
7.1 Social situation
Samtliga informanter uppger att avsaknaden av arbete och deras status som “arbetslös” har påverkat deras sociala situation. De har hamnat utanför samhällets struktur och upplever sig som isolerade. Avsaknad av rutiner och social gemenskap bidrar till negativa effekter i informanternas liv. Jahoda (1933/2014 97-107) beskriver att ett arbete ger tidsstruktur, social gemenskap, gemensamt syfte och status. Samtliga informanter tycker tidsstruktur är viktigt för att må bra. Informanterna har i olika grad tappat sin tidsstruktur där en har hamnat i en ond spiral och sover på dagen och är vaken på natten, vilket bidrar till orkeslöshet. Beträffande social gemenskap upplever samtliga informanter att arbetslösheten gjort dem mer ensamma. Att ha ett gemensamt syfte är viktigt för att skapa mening i livet och majoriteten av informanterna upplever att deras liv känns meningslöst efter det att de blev arbetslösa. Att hamna i arbetslöshet bidrar enligt Jahoda (ibid) till att individen förlorar sin status. Statusförlusten innebär att informanterna blir socialt marginaliserade och stämplade. Informanterna beskriver att självförtroendet minskat då de har fått rollen som arbetslös. Vi kan även koppla det till den protestantiska synen där den arbetslöse ses som en syndare, det finns alltså en stark norm om att arbete är en dygd (Weber 1930). Arbete och arbetslöshet är samtidigt sociala markörer som skiljer grupper åt (Jahoda 1933/2014, 97-107).
Avsaknaden av ett socialt sammanhang kan betyda att beröringspunkterna mellan samhället och individen har minskat. Avsaknaden av den sociala kontroll och sammanhang som arbetet ger bidrar till att studiens informanter hamnar i det Durkheim (1897/2004, 197-242) beskriver som ett anomiskt tillstånd.
Hur informanterna reagerar på och förhåller sig till sin situation som långtidsarbetslös kan delas upp i Jahodas (1933/2014, 97-107) kategorier: obrutna,
situation som arbetslös vilket enligt Jahodas kategorier kallas obruten. Informanten lever ett strukturerat och socialt liv och har fortfarande hopp om framtiden. Detta stämmer dessutom överens med Hobbins och Lahusens (2015, 805-807) tidigare forskning som pekar på att graden av den psykosociala (o)hälsan är beroende av hur den sociala omgivningen runt den arbetslöse ser ut.
Resterande informanter med undantag för en informant kan klassas som resignerade. De resignerade beskrivs av Jahoda (1933/2014, 97-107) som att de förlorat sin struktur men ändå upprätthåller det basala i livet som exempelvis hygien och barnskötsel. Några av informanterna uppger att de försöker ta hand om sig själva och sin familj trots sin svåra sociala och ekonomiska situation. Den resterande informantens uppgivenhet och svårighet att hantera dagliga situationer gör att denne kan klassas som bruten (ibid). Informantens oregelbundna dygnsrytm skulle kunna vara en faktor som bidrar till social utsatthet. Att endast vara vaken på natten när samhället är som mest inaktivt försätter informanten i ett normlöst vakuum som kan jämföras med anomi (Durkheim 1897-2004).
Guy Standing (2011, 17-44) menar att en ny klass som kallas prekariatet växer fram i samhället till följd av globaliseringen och snabba förändringar på arbetsmarknaden. Dessa förändringar kan kopplas till det Björk & Berg (2018) kallar den fjärde industriella revolutionen, en revolution som försämrar villkoren på arbetsmarknaden för vissa grupper genom att exempelvis öka kraven på utbildning och flexibilitet. Den nu pågående fjärde industriella revolutionen och framväxten av prekariatet skulle kunna förklara studiens informanters utsatta situation på arbetsmarknaden. Prekariatet har enligt Standing (2011, 17-44) en svag ställning på arbetsmarknaden och tvingas hela tiden leva på den sociala och ekonomiska marginalen. Vi ser att informanterna som intervjuats i studien ofta nämner att deras situation är osäker både vad gäller trygghet på arbetsmarknaden och ekonomisk trygghet. Informanternas oro kring sin situation och den ensamhet de upplever kan också ses som faktorer som stämmer överens med Standings (2011) beskrivning av prekariatet som en bruten och splittrad grupp. Standing (ibid) menar att prekariatet är en heterogen grupp som saknar solidaritet med varandra och att detta försvagar deras ställning än mer. Studiens sammansättning av informanter speglar denna heterogenitet genom exempelvis variationer i ålder, utbildningsnivå, etnicitet och social bakgrund. Heterogenitet i gruppen skapar enligt oss, liksom även
