Den fria leken i förskolan

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Barn- och ungdomsvetenskap

Examensarbete

15 hp, grundnivå

Den fria leken i förskolan

Pedagogers, föräldrar och barns uppfattning om den fria leken

The Spontaneuos Play in pre-school.

Emma Ripfjord

Lärarexamen 210 hp

Barn- och ungdomsvetenskap

Datum för slutseminarium 2012-11-01

Examinator: Magnus Wikdahl

2

Sammanfattning:

Emma Ripfjord (2012). Den fria leken i förskolan. The Spontaneuos Play in pre-school. Malmö Högskola: Lärarutbildningen.

Mitt syfte med den här undersökningen är att undersöka pedagoger, föräldrar och barns tankar om den fria leken i förskolan. Jag vill även titta på hur pedagogerna jobbar, med hjälp av de leksaker som köps in, för att inspirera barnen till lek.

Mina frågeställningar är:

• Vad anser pedagoger, föräldrar och barn om den fria leken på förskolan?

• Vad gör pedagogerna för att inspirerar och stimulera barnen i den fria leken?

• Vilken betydelse har leksakerna i detta sammanhang?

• Efter vilka kriterier köper man in leksaker och vilken roll spelar ett genusperspektiv i detta sammanhang?

I detta arbete har jag valt att utgå ifrån teorier från Vygotskij, Piaget och Freud. Jag har även valt att fokusera på Birgitta Knutsdotter Olofsson.

Jag har använt mig av enkäter samt intervjuer för att hämta in empirisk information. Mitt svar grundar sig på tio stycken enkätsvar, tolv intervjuer med barn samt fem intervjuer med pedagoger.

Resultaten visar att både föräldrar, barn och pedagoger är medvetna om att den fria leken är viktig. Den hjälper bland annat barnen lära sig att samspela, lära sig social interaktion och ge dem utlopp för deras fantasi.

För att inspirera barnen till lek försöker pedagogerna byta ut materialet på förskolorna med jämna mellanrum för att det skall passa den aktuella barngruppen. När leksaker skall köpas in försöker de hitta material som passar alla åldrar, är könsneutralt samt tilltalar barnen.

4

Förord

”Om du ser två stenar bredvid varandra, så flytta dem inte. De kanske tycker om varandra” (Knutsdotter Olofsson).

Jag vill här passa på att tacka alla som bidragit med empiri till mitt examensarbete. Utan Er hade inte mitt examensarbete varit möjligt att skriva!

Ett speciellt tack till dig M-A som alltid varit villig att svara på frågor och hjälpa mig vidare i mitt arbete!

Jag vill också rikta ett stort tack till min handledare Johan som alltid varit beredd att svara på frågor och ge tips och idéer.

Tack till mina vänner för ert engagemang och för att ni orkat läsa igenom mitt arbete och komma med synpunkter!

Sist men inte minst vill jag tacka mamma och pappa för att ni stått ut med mitt tjat om examensarbetet! Ni är guld värda!

Halmstad, 2012-11-17 Emma Ripfjord

6 Innehållsförteckning

1. Inledning ... 8

1.2 Syfte och frågeställningar ... 9

2. Litteraturgenomgång ... 10

2.1. Vad är lek?... 10

2.2. Leksaker ... 12

2.3. Barn som inte leker ... 13

3. Teoretiska utgångspunkter ... 14

3.1. Freud ... 14

3.2. Vygotskij ... 14

3.3. Piaget ... 14

3.4. Knutsdotter Olofsson ... 15

4. Metod och genomförande ... 16

4.1. Metodval ... 16 4.1.1.Enkäter ... 16 4.1.2. Intervjuer ... 17 4.2. Urval ... 17 4.3. Genomförande ... 18 4.4. Forskningsetiska överväganden ... 19

5. Resultat, analys och teoretisk tolkning ... 21

5.1. Pedagoger ... 21

5.1.1. Pedagogernas resa tillsammans med barnen in i lekens värld. ... 21

5.1.2 Föräldrarnas intresse vilar på det pedagogiska arbetet. ... 22

5.1.3. Barngrupperna ser olika ut, vi måste vara medforskare och utifrån det anpassa materialet. ... 23

5.1.4. Läroplanen används för att ge inspiration. ... 25

5.2. Föräldrar ... 26

5.2.1. En möjlighet att skapa sina egna aktiviteter. ... 27

5.3. Barn ... 28

6. Slutsats och diskussion ... 29

6.1 Avslutande diskussion. ... 30

Referenslista ... 33 Bilagor sist

8

1. Inledning

Klockan är 15.00. Det är dags för Kalle och Anna att gå hem. Först kommer Kalles mamma, hon frågar Kalle vad han gjort idag. Han svarar att han har lekt hela dagen. Mamma svarar nyfiken ”Åh, så spännande. Vad har du lekt då?” Strax därefter kommer Annas mamma, även hon frågar vad Anna har hittat på under dagen. Anna ler och säger att de har lekt hela tiden. Mamma ser lite förvånad ut och frågar Anna ”Men har ni bara lekt idag?”

Under detta pågående arbete har jag förundrats över föräldrarnas förvåning och deras besvikna kommenterar när de får veta att barnen mestadels lekt hela dagen. På föräldrarna verkade det som att leken enbart uppfattas som tidsfördriv och inte som en del av det pedagogiska arbetet som sker. Denna föräldrabild av leken står i kontrast till den bild av leken som den pedagogiska litteraturen ger.

I många böcker kan man läsa att leken är av en betydelsefull karaktär. Den utvecklar barnens tankeförmåga, känsla, språk och social samvaro (jfr Knutsdotter Olofsson, 2003). Är föräldrar medvetna om detta? Är det bara lek?

Jag har valt att göra denna undersökning därför att jag i mitt kommande yrke vill få en ökad förståelse för alla timmar som tillbringas på förskolans olika aktiviteter. Barnen är i förskolan många timmar i veckan och de hinner påbörja många olika leksituationer. Under min verksamhetsförlagda tid har jag sett att barnen ofta blir avbrutna i sina lekar, det är samling, sångstund, mellanmål etc. Vad säger barnen själva? Vill de ha mer fri lek eller mer styrda aktiviteter? Jag vill med mitt arbete ta reda på medvetenheten om den fria lekens betydelse i förskolan. Hur ser föräldrar och barns medvetenhet ut om leken i förskolan och hur gör pedagoger för att på ett lustfyllt sätt stimulera barnens fantasi med hjälp av leksaker?

Enligt gällande läroplan ska barnen i förskolan ha rika tillfällen att utveckla och fördjupa sin lek,

• använda sin fantasi och sin förmåga att låtsas,

• utveckla sin förståelse för och själva tillämpa och skapa regler i lekar, • röra sig fritt och allsidigt och använda sin kropp och sina sinnen i lek.

1.2 Syfte och frågeställningar

Mitt syfte med den här studien är att få en bättre förståelse för pedagogers, föräldrars och barns tankar om den fria leken i förskolan ur ett för barnen utvecklande perspektiv. Jag vill också titta på hur pedagogerna jobbar, med hjälp av de leksaker som köps in, med avsikten att inspirera barnen till lek.

Vad anser pedagoger, föräldrar och barn om den fria leken på förskolan?

Vad gör pedagogerna för att inspirerar och stimulera barnen i den fria leken?

Vilken betydelse har leksakerna i detta sammanhang?

Efter vilka kriterier köper man in leksaker och vilken roll spelar ett genusperspektiv i detta sammanhang?

10

2. Litteraturgenomgång

Här kommer jag definiera centrala begrepp, fördjupa mig i vad lek egentligen innebär och vad som kännetecknar den. Jag kommer även titta på leksakernas för – och nackdelar, samt vad litteraturen säger om barn som inte leker.

2.1. Vad är lek?

Pedagogen Birgitta Knutsdotter Olofsson menar att när barnen föds, finns en inneboende förmåga att lära sig tala. Det som krävs är att människor i omgivningen pratar, lyssnar och läser för barnen. Det samma gäller för leken. Redan som spädbarn har man viljan och kunskapen att leka, då även det är en medfödd förmåga. Det som krävs är att vi leker med barnen. Detta gör att de till slut lär sig förstå leksignalen, som gör att de kan se skillnad på sådant som sker i leken från det som sker på riktigt (Knutsdotter Olofsson, 1992).

I en artikel från mitten av 1950-talet beskriver den brittiske antropologen Gregory Bateson (1904-1980) leken som en mental inställning. Han kallar det ett förhållningssätt till det verkliga livet. Han menar att det som sker inte skall tolkas bokstavligt. När man leker måste man kunna transformera verkligheten till något helt annat. För de flesta barnen går allt att förvandla. Förmågan, att kunna transformera något är grunden till intellektuell aktivitet. I leken bearbetas upplevelser och erfarenheter. Dessa bildar stoff för leken, men omarbetas efter barnens förmågor i en kreativ process (Bateson efter Knutsdotter Olofsson, 2003).

För att en aktivitet skall kunna kallas just lek, krävs att någon leker med något. Det kan vara ett föremål eller en lekkompis. Løkken (2006) nämner även att barn blir mer öppna att leka med varandra om det inte finns något att leka med. Då barnen gemensamt leker inspirerar de varandra tack vare bådas leklust (Løkken, 2006). Leken kännetecknas även av frivillighet, spontanitet, glädje och utan direkta mål (Nordmark Lindberg, 2011). För att berätta för sina lekkamrater att det som sker bara är på lek, använder sig barnen av s.k. leksignaler. Dessa signaler kan framkomma, enligt Batesson, genom metakommunikativa signaler (efter Knutsdotter Olofsdotter, 1992).

Genom leken tränas olika sociala lekregler. Grunden till dessa läggs redan då små barn leker med vuxna, och utvecklas då barnen leker tillsammans. Dessa tre lekregler brukar

förkortas SÖT: samförstånd, ömsesidighet samt turtagande. Samförstånd innebär att alla parter som är involverade i leken vet att de leker och är medvetna om vad de leker. Ömsesidighet står för det jämställda i leken, oavsett ålder eller styrka ska alla vara på samma nivå. Leken utvecklas tack vare gemensamt samspel mellan de barn som leker. Turtagandet tränas i leken då barnen får öva på att ta initiativ och bestämma, samt följa initiativtagaren (Knutsdotter Olofsson, 2003).

Den grekiske filosofen Platon levde mellan 424 -348 f.Kr. menade att under lekfulla omständigheter ökar förmågan till lärande drastiskt i förhållande till stunder som kännetecknas av tvång och olust (Platon efter Jensen & Harvard, 2009). Fröbel beskrev, även han, lekens betydelse. Han ansåg att genom leken kunde man lära sig att bygga kunskap (Fröbel efter Jensen & Harvard, 2009). Nyare forskning är även den inne på samma spår. Forskarna Pramling Samuelsson och Sheridan (1999) anser att leken är svår att skilja från lärandet. De menar att barnen upptäcker sin omvärld i leken där de även bearbetar intryck och erfarenheter. Forskarna tycker att fokus i förskolan, alltså det som barnen bör lära sig, borde ligga på möjligheterna att utveckla social kompetens, att kunna kommunicera med andra och att känna trygghet i sin egen förmåga. Johansson och Pramling Samuelsson (2003) anser att då pedagogerna organiserar miljön, visar de tydligt hur kompetenta de anser barnen vara. Tilltron på vad barnen hanterar respektive inte hanterar går att se på utformningen av miljön. De skriver vidare att det inte finns någon direkt plan över hur miljön på förskolan ska utformas, utan det ska baseras på den barngrupp som ska tillbringa sin tid där.

I Hangaard Rasmussens (1993) bok kan vi läsa att många forskare är eniga om lekens betydelse. De framhåller att i leken lär sig barnen använda sin motorik, fantasi och de styrker även sin identitet samt sitt språk. För barn är leken det naturligaste tillfället att umgås på och där lär de sig även följa lekens regler.

Vad innebär då fri lek? I Lekens betydelse (1979) definierar Hangaard Rasmussen leken som en aktivitet som barnen kan starta själva utan att de vuxna leder in dem i den. Han problematiserar dock den beskrivningen och påstår att hur leken ser ut baseras på omgivningen och de förutsättningar som finns tillgängliga.

12

2.2. Leksaker

Redan så långt tillbaka som ca 7500 år f. Kr. använde man sig av leksaker. Vid utgrävningar har man funnit föremål som arkeologerna väljer att kalla just leksaker. Objekten föreställde vardagsföremål som ofta nyttjades av vuxna, men i miniatyrform (Almqvist, 1991). Hangaard Rasmussen (2002) menar att för att något ska kallas leksak, måste det lekas med det vill säga leksaker finns inte utanför leken utan benämns som leksak då föremålet används och är med i leken. För att förtydliga använder Hangaard Rasmussen en pinne som exempel. Han menar att pinnen bara är en pinne fram tills ett barn tar upp den och låtsas att det är ett svärd. Han anser även att samma princip gäller för bilar och dockor, och att leksaken ska ses som ett föremål som skapar möjligheter. För att dessa föremål ska vara intressanta och locka barnen till lek, måste de laddas med dragningskraft. Det betyder att en leksak måste användas för att barnen ska lägga märke till dem. En sten som ligger i ett hörn är inte intressant, medan en annan sten som är i barnens hand är väldigt intresseväckande och kan agera som bil eller telefon. (Knutsdotter Olofsson, 1992). Leksaker skall kunna väcka fantasin hos barnen som därefter kan utvecklas till en skapande lek (Knutsdotter Olofsson, 1992). Materialet ska motivera barnen till att testa och undersöka, antingen i grupp eller på egen hand. Materialet, som trots att det är anpassat efter barngruppen, ska utmana barnen (Løkken, 2006). Olofsson (2007) anser att leksaker som klassas som typiskt ”flickiga eller pojkiga” inte bör tas bort, utan att man istället ska tillföra fler då det ger barnen större möjlighet att välja aktivitet. Knutsdotter Olofsson skriver även att ”i den varierande leken skaffar barn sig materialkännedom om de får hålla på med saker och ting” (Knutsdotter Olofsson, 1992 s.87). Barnen får lära sig vad materialet kan användas till. Då barn leker med dockor, bilar etc. kallar man det för projektiv lek. Vad man gör när man använder t.ex. dockor är att man projicerar sina egna tankar till dockorna (Knutsdotter Olofsson, 1992). Almqvist (1991) menar att då det är dags att utöka mängden leksaker på förskolan, bör pedagogerna fokusera på barnens intressen, behov och förutsättningar som finns för den aktuella barngruppen, och inte de vuxnas åsikter och tankar.

2.3. Barn som inte leker

Viktigt att komma ihåg då man pratar om barn som inte leker, är att de ändå är med där leken pågår. Det forskarna menar är dessa barn som inte hanterar signalerna, och som har svårt med samspel med andra barn i leken. Dessa barn finns, enligt Knutsdotter Olofsson (2003), oftast i varje grupp. Då barnen inte förstår signalerna kan de fördärva för andra barn eller leka bredvid. Detta brukar benämnas som parallellek eller bredvidlek. Det innebär att barnen leker samma lek, men inte tillsammans utan bredvid varandra (Psykologiguiden. u.å.).

Förutsättningen för att våga leka är att man kan känna sig trygg. Det krävs att man kan ge sig hän i lekens värld, vilket barn inte kan om de är rädda och vaksamma. Ett tryggt barn kan ge sig in i mängder av lekvärldar, men de barn som inte känner samma trygghet har koncentrationssvårigheter och blir väldigt lätt störda i leken (Knutsdotter Olofsson, 1992).

Knutsdotter Olofsson (1992) beskriver även vikten av att vara tydlig med vad som är lek och vad som är verklighet. Hon menar att de otrygga barnen måste få veta att man kan gå in i leken när man vill, men att man även kan gå ut ur den när man inte vill vara med längre. För att stötta barnet i leken kan man som pedagog delta tillsammans med barnen i leken.

14

3. Teoretiska utgångspunkter

I följande avsnitt väljer jag att fokusera på Freud, Vygotskij, Piaget samt Knutsdotter Olofssons tankar om leken.

3.1. Freud

Sigmund Freud levde mellan 1856-1939 och arbetade som neurolog i Österrike. Freud blev mer och mer intresserad av det mänskliga psyket i relation till leken och utvecklade där efter lekteorier. Dessa kom att användas flitigt inom terapin. Vad han menade med dessa var att barn kan använda leken som ett verktyg för att bearbeta händelser (efter Hägglund 1989). Han menade att i det verkliga livet är det svårt att få som man vill, och därför kan leken användas som ett redskap av barnen där de kan uppfylla sina önskningar obehindrat. Under sina forskningar upptäckte Freud att leken kunde användas till att minska ångest, då barnen i leken själva kunde kontrollera vad som sker. Freud ansåg för att förenkla för barn som mår dåligt kan de använda sig av projicerad lek, det vill säga använda dockan för att prata om bekymmer eller problem (efter Knutsdotter Olofsson, 1987).

3.2. Vygotskij

Lev. Vygotskij levde mellan 1896-1934 och var professor i psykologi. Han menade att för att på ett lättare sätt kunna hantera vardagen tar vi hjälp av fantasin. Den utvecklas medvetet för att lättare kunna hantera det som sker omkring oss. Fantasi, föreställningsförmåga samt inlevelseförmåga hör ihop, enligt Vygotskij. Det är tack vare den som barnet kan se en häst istället för enbart en käpp (Vygotskij efter Knutsdotter Olofsson, 1992). Vygotskij ansåg att i leken tränas sociala regler. Han använde ”mamma – pappa – barn” som ett exempel på lek där reglerna utvecklas. I leken växer även det sociala samspelet. Just detta ansåg Vygotskij som något mycket viktigt för barnens egen utveckling (efter Jensen & Harvard, 2009). Vygotskij menade att det mest optimala för utvecklingen är i samspel med andra individer som har uppnått större färdighet (efter Lindahl, 1998).

3.3. Piaget

Jean Piaget levde mellan 1896-1980 och hade från början en biologisk utbildning (efter Haangard Rasmussen, 1979). Han utvecklade teorier som avsåg den intellektuella

progressionen inom lekens ramar. Han menade att det fanns olika stadier som barnen tar sig igenom. Det första kallar han sensomotorisk period och den sträcker sig från nyfödd till 2 års ålder. Denna period kännetecknas av upprepning för barnen. Han beskriver ett exempel då spädbarnet tittar på mobilen som hänger ovanför spjälsängen som rör sig när någon puttar på den. Detta kommer så småningom leda till att barnet förstår att man måste putta den för att den ska flytta på sig.

När barnet passerat 2 års ålder startar en ny period som Piaget kallar det åskådliga tänkandet. Här befinner sig barnet fram till 7-8 års ålder och upptäcker symbolleken, eller låtsasleken. Här finns möjligheten för barnen att bearbeta händelser i lekform. Den sista fasen tar sin början vid 8 års ålder. Den väljer Piaget att kalla för den konkreta tankeoperationens period och sträcker sig fram till vuxen ålder. Här lär sig individen regelleken. Leken liknar mer och mer verkligheten (efter Jensen & Harvard, 2009).

3.4. Knutsdotter Olofsson

Birgitta Knutsdotter Olofsson föddes 1929 och har forskat om leken (Knutsdotter Olofsson, 2003). Som tidigare nämnts i texten anser Knutsdotter Olofsson att alla som föds gör det med förmågan att leka, men ansvaret vilar hos de vuxna i barnets närhet. Vidare beskriver hon att leken utvecklas redan då barnet ligger på skötbordet (Knutsdotter Olofsson, 1992). Knutsdotter Olofsson (2003) menar vidare att barnen använder sig av dåtid i leken för att påvisa att det är just lek. Hon utvecklar påståendet och skriver vidare att de nyttjar dåtid för att indirekt bestämma att det minsann är så vi ska leka. För att leken ska uppstå måste det finnas stimulans. Det krävs att de vuxna… ”pratar lekens språk” (Knutsdotter Olofsson, 2003, s 118).

16

4. Metod och genomförande

En metod kan liknas vid ett verktyg. Detta verktyg är tillvägagångssättet som används för att hämta in information (Larsen, 2009). Här följer en beskrivning om hur jag gått tillväga samt resonerat för att nå fram till ett bra resultat för att kunna belysa mina frågeställningar.

4.1. Metodval

Mitt val av metod grundade sig i vad som skulle ge bäst resultat till min undersökning. Som så även Patel & Davidsson (2011) beskriver i deras bok, spelar också tiden och de medel som vi forskare har till förfogande stor roll. Utifrån detta får man anpassa metodvalen. Jag valde att använda mig av en kvalitativ metod genom enkäter och intervjuer.

4.1.1.Enkäter

Till föräldrar valde jag att skicka ut enkäter (sebilaga 1) via email. Jag var väldigt noga

med att, i missivet (sebilaga 2) alltså det tillhörande brevet skriva klart och tydligt vad

jag ville få ut av enkäten. Jag förklarade för föräldrarna vad min undersökning kommer att handla om, vilken frågeställning jag behövde hjälp med att besvara samt att de alltid har möjlighet att dra sig ur undersökningen. Direkt klargjorde jag avsikten med enkäterna och det är genom missivet som möjligheten finns att motivera individerna till att svara på enkätfrågor (Patel & Davidsson, 2011). Enkäter valde jag på grund av att det ger respondenterna valmöjlighet att besvara enkäten då de har tid och möjlighet för detta (Larsen, 2009). Det är även rent tidsmässigt gynnande då det tar längre tid att intervjua X antal personer än vad det tar att skicka ut enkäter till samma antal (Bryman, 2011).

Jag tyckte också att det var viktigt att beakta s.k. ”enkättrötthet”. Detta för att inte respondenterna börjar svara för att därefter tröttna och avböja att returnera svaren. Jag tog hänsyn till detta genom att ställa ett lågt antal frågor i enkäten.(Bryman, 2011). Att låta respondenterna i lugn och ro själva fylla i en enkät kan vara både en fördel och nackdel. Det finns ingen intervjuperson i närheten som kan påverka svaren som de ger, men de finns heller ingen som kan hjälpa dem vid funderingar (Bryman, 2011). Därför

bifogade jag ett missiv, så att föräldrarna visste i vilket sammanhang frågorna var utformade. Jag bifogade även min mailadress, och skrev att de var välkomna att höra av sig om eventuella frågor. En klar nackdel med enkäter är att man inte lika lätt som vid en intervju kan ställa uppföljningsfrågor för att få mer utvecklande svar (Patel & Davidsson, 2011).

4.1.2. Intervjuer

Jag har även använt mig av intervjuer med barnen (se bilaga 3) och pedagogerna (se bilaga 4). Jag ställde ett antal frågor, som jag efter godkännande, spelade in svaren på.

Jag spelade in svaren för att minska risken att missa något viktigt som framkom under samtalet. Istället gav det mig möjlighet att fokusera på intervjupersonen. Möjligheten fanns också att lyssna igenom samtalet gång på gång och uppfatta nya saker (Trost 2005).

Jag använde mig av standardiserade intervjuer, vilket innebär att alla frågorna från början var bestämda, även ordningen på frågorna. Alla intervjupersoner fick samma frågor i samma följd. Fördelen med standardiserade intervjuer är att det tillåter intervjupersonerna att berätta mer på djupet och själva ha möjligheten att formulera sina svar (Larsen, 2009) och de blir inte påverkade med färdiga svarsalternativ. Dock gör det min bearbetning av data svårare, då jag kan få många olika svar utan någon som helst röd tråd i (Patel & Davidsson, 2011). En klar nackdel med att basera sin forskning på kvalitativa studier är att det är tidskrävande, och hade man använt sig av kvantitativa studier, hade man kunnat nå ut till ett större antal svarspersoner och då öka trovärdigheten i undersökningen (Trost, 2005).

4.2. Urval

Det krävs mer trygghet hos barn än hos vuxna, för att svara på intervjufrågor (Doverborg & Pramling Samuelsson, 1985). Därför var mitt val av förskola förhållandevis enkelt. Jag valde ett ställe där jag för barnen sen tidigare är känd. Jag tror att det är enklare att genomföra intervjuer med barn som man känner än barn man bara träffat någon gång tidigare, då dessa inte har lika mycket trygghet i mig som de andra

18

4.3. Genomförande

Vid alla intervjuer jag genomförde frågade jag återigen om det var okej att jag spelade in samtalet. Vid ett samtal är det svårt att få med all information man får om man bara använder sig av papper och penna. (Doverborg och Pramling Samuelsson, 1985). För att varje svarsperson skulle få samma möjligheter valde jag att genomföra mina intervjuer med en svarsperson åt gången. Detta för att det kan vara svårt för flera personer åt gången att få sin röst hörd. Totalt genomfördes 12 stycken intervjuer, varav sju var med pojkar. Intervjuerna tog ungefär 4 minuter med varje barn. Intervjuerna med pedagogerna tog ungefär 20 minuter.

Jag valde även att skicka ut enkäter till barnens föräldrar, av samma anledning som valet av att intervjua barnen. Min tidigare relation med föräldrarna tror jag, bidrog till att de var intresserade att svara. Totalt fick jag ihop 10 stycken enkätsvar från föräldrarna. Enkäten skickades ut till alla föräldrarna, d.v.s. 37 stycken. I många fall fick jag svar från båda föräldrarna i en enkät.

Pedagogerna jag intervjuat jobbar inte i samma län, utan i två olika. Jag intervjuade två pedagoger i Skåne län, samt tre pedagoger i Hallands län. Förskolan i Skåne väljer jag att kalla Guldfisken. Där jobbar Anna och Sandra (fingerade namn). Anna har jobbat 15 år i förskolan, och Sandra har jobbat 9 år. De jobbar på två olika avdelningar. Anna har hand om 1-3 åringarna och Sandra 4-6 åringarna.

Den andra förskolan jag fick kontakt med, kallar jag Eken. Där fick jag kontakt med tre pedagoger, Gun, Tina och Katarina (fingerade namn). Gun har jobbat inom förskolan i 7 år och jobbar på en avdelning med 1-3 åringar. Tina har varit aktiv i förskolan i 25 år och har hand om 1-3 åringarna. Katarina började jobba i förskolan för 2 år sen, och jobbar med barn i 4-6 års ålder.

Då det var dags att utse plats för undersökningarna valde jag till en början en plats där jag är känd för personerna för att kunna ge intervjupersonerna trygghet. Det första jag gjorde var att skriva mitt missiv som medföljde föräldrarnas enkät. Under tiden jag väntade på att få svar på enkäterna genomförde jag ett antal intervjuer med barnen. Jag har även intervjuat pedagogerna, detta för att enklare kunna gå på djupet i mina frågor, då möjligheten att ställa följdfrågor finns (Trost, 2005). Då jag fick tillbaka

enkäterna från föräldrarna läste jag igenom svaren flera gånger. Så småningom hittade jag en röd tråd igenom alla mina enkäter jag fått tillbaka.

Redan innan sommaren tog jag kontakt med biblioteket och berättade om mitt arbete och bad om tips på böcker som kunde vara till hjälp för mig i mitt examensarbete. Jag fick många bra tips på böcker och det var bara till att börja läsa.

Till hösten, då det var dags att sätta igång med arbetet igen, såg jag att jag hade för lite empiri. Därför ringde jag runt till ett par olika förskolor på annan ort än tidigare och frågade om intresse att medverka. Jag fick positiv respons och där var 3 stycken som ville hjälpa mig. Dessa intervjuade jag, och då alla intervjuer var genomförda lyssnade jag igenom alla ljudfiler och transkriberade mitt material. I Judith Bells (1993) bok kan vi läsa att då man gjort kvalitativa intervjuer följer en krävande analys. Då det kan gå åt mycket tid krävs det att man har god tid på sig. Vidare skriver hon att det inte är samtalet i sig man vill åt, utan det som går att läsa mellan raderna. Vid transkriberingen försökte jag se om jag fann någon röd tråd i pedagogernas svar, och försöka sammanställa dem för att få en bättre översikt.

4.4. Forskningsetiska överväganden

Jag har använt mig av huvudkraven som presenteras av Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (2002), Informationskravet, Samtyckeskravet, Konfidentialitetskravet samt Nyttjandekravet. Informationskravet innebär att vi i egenskap av forskare skall informera våra deltagare om deras roll i projektet. De skall informeras om att det är frivilligt att delta och att de när som helst är fria att avbryta sin medverkan. Då de har fått informationen om detta kan forskaren få ett samtycke, dvs. att deltagaren i en undersökning har rätt att själv bestämma över sin medverkan. Jag behandlar mitt insamlade material konfidentiellt, alltså, går inte undersökningspersonernas identitet och vem som sagt vad att identifiera (Bryman, 2011). Deltagarna måste även få information om att de uppgifter som samlats om enskilda personer enbart nyttjas för forskningsändamål.

Under hela mitt arbete har jag varit noga med att flera gånger påpeka för alla inblandade om vissa grundregler. Det går inte att borste från olika etiska aspekter vid en

20

med undersökningar t.ex. vad tycker du om… (Bryman, 2011). Då jag skickade ut min enkät till föräldrarna skrev jag i brevet som medföljde att det var helt frivilligt att delta.

Jag var även noga med att poängtera att resultaten publiceras helt anonymt. Då det var dags för intervjuer med barnen satte jag upp en lapp i kapprummet där jag berättade för föräldrarna att jag önskade få intervjua deras barn samt spelar in svaren, och att de gärna fick ta kontakt med mig så att jag fick deras godkännande. För att vara på den säkra sidan att alla föräldrar tagit del av informationen pratade jag med dem vid hämtning/lämning för att göra dem uppmärskamma på lapparna. Även där berättade jag att de i efterhand har rätt att säga nej. Jag frågade även barnen om de ville vara med och svara på några frågor. Jag ställde också frågan om det var okej för intervjupersonen om jag spelade in samtalet. De barn som sa nej respekterade jag och skrev ner svaren istället. Sen fanns det vissa barn som inte alls ville bli intervjuade. Det är lika viktigt att lyssna på barnen som att lyssna på vad föräldrarna anser. Jag satte även upp en lapp i personalrummet där jag frågade pedagogerna om någon var intresserad av att hjälpa mig med mitt examensarbete.

5. Resultat, analys och teoretisk tolkning

5.1. Pedagoger

Här nedan följer mitt resultat utifrån pedagogernas synsätt på leken.

5.1.1. Pedagogernas resa tillsammans med barnen in i lekens värld.

Då Anna får frågan, sitter hon tyst en stund och tänker. Hon börjar med att säga att den är jätteviktig. Hon menar att barnen kan få utlopp för sin fantasi och kan genom leken bearbeta intryck och erfarenheter. Jensen & Harvard (2009) beskriver just att leken ibland kallas nödvändig. ”Utan leken kan de inte utvecklas på ett harmoniskt sätt” (s.55). Anna försöker att medverka i leken, men ändå inte störa harmonin i den. Men som pedagog måste man ändå finnas till för barnen och lära dem förstå leksignalerna (jfr. Knutsdotter Olofsson, 2003). Hon vill finnas tillgänglig för barnen och hjälpa dem vid eventuella konflikter, eller ge barnen nya infallsvinklar så att leken går vidare. Jag tror att Anna vill ta rollen som en skuggfigur i närheten av barnen, och ge dem det som krävs för att leken ska frodas, vilket är tid och att barnen får leka ostört (jfr. Knutsdotter Olofsson, 2003). Genom att finnas till hands för barnen kan hon vid konflikter hjälpa barnen ur dem och försöka få dem att förstå att man inte alltid kan agera rätt. Pedagogen har en roll som en individ med större färdighet, och vägleder barnen mot utveckling. Vygotskij nämner detta som den proxymala utvecklingszonen ( efter Knutsdotter Olofsson, 2003). Att som barn veta att leken är prestationslös ger dem tryggheten att släppa taget om verkligheten och ge sig in i lekens värld (Knutsdotter Olofsson, 2003). Även Sandra svarar att leken spelar stor roll för barnen. De kan dela med sig av sina erfarenheter till de andra barnen på ett naturligt sätt. Knutsdotter Olofsson (2003) skriver

”Lek är den naturligaste formen för barn att vara tillsammans på” (s. 87). Sandra berättar vidare att barnen övar på det sociala samspelet, lär sig samarbeta och visa empati. Hon har sett barn som vågar prova olika saker inom lekramarna. Jensen och

22

som sker och tack vare att det bara är på låtsas behöver de inte oroa sig för att misslyckas och det är det som gynnar lärandet. Här är även Sandra inne på samma spår som Anna, att uppmärksamma barnen på bristen av prestationskrav. Leken blir som bäst där de vuxna i barnens närhet har få begränsningar och då barnen är medvetna om att beteendet inte …”värderas eller betygssätts” (Knutsdotter Olofsson, 2003 s. 128). När Tina får frågan svarar hon på en gång. Hon använder ordet ”livsviktig”. Hon nämner även begrepp somterapeutisk och sociala interaktioner. Tina delar tankar med Piaget, som ansåg att leken kan användas som ett verktyg till att bearbeta (Piaget efter Hägglund 1989). Tina anser att barnen leker sin verklighet i leken och bearbetar tillsammans med andra barn och således lär sig interagera med andra.”Det är i den fria leken som barnen lär, enskilt och tillsammans”. Tina var noga med att i detta uttalande betona att det är i leken som lärandet sker. I leken tränas sociala regler, samförstånd, ömsesidighet och turtagande (Knutsdotter Olofsson, 2003). Även språket utvecklas, eftersom barnen gör sig förstådda genom att berätta vad de ska föreställa för djur etc. De sätter ord på sina handlingar för att lekkamraterna ska förstå vart leken är på väg (Knutsdotter Olofsson, 2003).

Katarina är inne på samma spår som tidigare pedagoger. Hon säger att hon anser leken vara viktig eftersom det är där barnen skapar sina kontakter med andra. De lär sig hur man ska vara mot varandra och tillsammans. I leken sker lärandet omedvetet (Jensen & Harvard, 2009). Katarina säger även att barnen får möjlighet att utveckla sin fantasi tillsammans med andra barn. För barn i leken blir problemlösning ett vanligt fenomen. De måste tillsammans skapa lösningar på …”praktiska och sociala problem…” (Jensen & Harvard, 2009 s.83) och här menar Katarina att de tillsammans använder fantasin och sina tidigare erfarenheter till att nå fram till lösningar.

5.1.2 Föräldrarnas intresse vilar på det pedagogiska arbetet.

Katarina berättar att hon upplever att föräldrarna är mer intresserade av om de åker på utflykter, teater eller vad de gör för pedagogiskt arbete. Hon känner att kravet från föräldrarnas håll har ökat. Tina tror inte att medvetenheten är jättestor hos deras föräldrar. Hon säger att de kommer från olika kulturer där leken inte anses vara lika viktig som den gör här.

Gun däremot säger att det vid föräldramöte har framkommit att föräldrarna anser leken som viktig för att få lära sig samspel med andra och de uppskattar framförallt rolleken hos barnen. De har även diskuterat hur pedagogerna ska hjälpa de barn som inte hanterar leksignalerna. Som Knutsdotter Olofsson beskrev så krävs det trygghet för att barnen ska våga lämna verkligheten och detta försöker Gun och hennes arbetskamrater ge, genom att finnas i barnens direkta närhet under leksituationerna. Sandra håller med Katarina, hon kan också känna att kravet har ökat. Hon menar att de flesta föräldrar är medvetna om leken, framför allt då barnen är små. Men hon anser att fokus på leken tappas då barnen blir äldre. Då vill de istället höra och se vad för typ av pedagogiskt arbete som gjorts med barnen. ”Jag tror att föräldrars medvetenhet om leken är generellt ganska liten. De tror antagligen oftast att de bara leker”.Så uppfattar Anna föräldrarnas medvetenhet om leken. Både Katarina och Tina nämner att det är deras uppgift som pedagoger är att informera föräldrarna hur en dag i förskolan ser ut. Katarina säger dock att oftast när föräldrarna hämtar barnen och frågar vad de gjort så svarar de att de ”har lekt hela dagen”. Båda anser att lekens betydelse måste tydliggöras mer, så att föräldrarna förstår att det inte ”bara” har varit lek på förskolan, utan att barnens utveckling går framåt tillsammans med leken. Tina tar hjälp av läroplanen (Läroplan för

förskolan, Lpfö 98, 2011) genom att framhålla att allt som sker i förskolan ska ske i samförstånd med vårdnadshavarna och därför bör de vara införstådda med lekens betydelse.

5.1.3. Barngrupperna ser olika ut, vi måste vara medforskare och utifrån det

anpassa materialet.

Tina anser att materialet är viktigt. Materialet finns till på förskolan för att inspirera barnen till lek. Hon menar att leksakerna ska trigga igång fantasin och att de utifrån leksakerna kan skapa en lek. Knutsdotter Olofsson (2003) skriver att leksaker låter fantasin komma igång och en skapande lek kan ta form. På frågan om materialet byts ut svarar Tina ”Barngrupper ser olika ut och vi pedagoger ska vara medforskare. Är vi det ser vi vilka behov som finns i barngruppen och anpassar materialet utifrån den”. Birgitta Knutsdotter Olofsson (2003) skriver att ”… pedagogik är att möta barn på deras nivå i leken och hjälpa dem att göra sin lek och sitt skapande alltmer utvecklat och

24

att som pedagog respektera leken och inte störa onödigtvis. För att kunna fördjupa sig i lekar och utveckla dem, krävs lekro (Knutsdotter Olofsson, 2003).

Anna svarar att det måste finnas bra material som lockar barnen till att genomföra sina lekar. Däremot säger hon också att det är intressant att se vad barnen gör utan leksaker. Løkken (2006) skriver ”när det inte finns något blir barnen mer öppna för att leka med någon” (s.131). Hon uppmuntrar pedagoger till att skapa några utrymmen där det inte finns något material utan barnen istället kan …”fångas av varandra i lek” (s. 131). Anna säger vidare att en bil inte går att omforma till något annat än en bil, men tar man bort leksakerna och låter barnen hitta saker att leka med, stimulerar man deras fantasi och kreativitet. Egentligen behövs det inte så många leksaker på en förskola, utan det viktiga är att se till att barnen har saker att leka med. Då är det viktigt att som pedagog ha en tillåtande inställning till att saker används, oavsett om det är ”rätt” användande (Knutsdotter Olofsson, 2003). Även Anna och hennes kollegor byter ut materialet med jämna mellanrum. Då de märker att barnen inte kommer vidare i sina lekar, byter de ut materialet och nya lekar tar fart. Materialet finns tillgängligt för att locka barnen, både till samspel och att prova själva. Därför bör materialet som finns locka barnen till att utmana sig själva (Løkken, 2006).

Sandra trycker på vikten av att ha mycket material tillgängligt. Detta för att det alltid ska finnas något som intresserar varje individ. Förskolan är barnens värld, de tillbringar mycket tid där och det är pedagogerna som bestämmer hur miljön ska utformas. Det innebär att barnen är beroende av hur de vuxna använder miljön (Løkken, 2006). Sandra nämner, efter en stunds funderande, miljön. Hon tar avstamp i läroplanen och menar att det på förskolan måste vara en trygg miljö som lockar till lek. Vidare i läroplanen kan vi läsa att det är miljön som ”... ska inspirera barnet att utforska omvärlden” (Läroplan för

förskolan, Lpfö 98 , 2011). Sandra säger att de har sitt material lätt tillgängligt för barnen så att de kan nå det utan att behöva be om hjälp. Hon menar att pedagoger som sätter de dyra och ”fina” leksakerna högre upp visar tydligt deras bild av vad de tror barnen klarar av respektive inte klarar av. Johansson och Pramling (2003) beskriver att då pedagogerna organiserar miljön, visar de hur pass kompetenta de anser barnen vara och hur kompetenta de kan bli. De menar alltså att tilltron till barnen syns på miljöns utformning. Leksaker som ligger högt upp på hyllor tar även Katarina upp. Hon tycker det är viktigt att leksakerna står i barnens höjd, så att de, oberoende av pedagogerna kan

välja vad de vill använda för material. Det är pedagogerna som bestämmer hur miljön utformas och hur beroende barnen ska bli av de vuxna (Løkken, 2006). Andreas Tull (2006) har skrivit en bok om vad barn egentligen tycker om vardagssaker. Där är det en 6-årig flicka som säger följande om dagis ”Det är dåligt att man måste fråga om allt man vill göra” (s.9)

Men Katarina säger också att det inte bör finnas för mycket leksaker tillgängligt på samma gång för barnen. Hon menar att det istället för att stimulera dem kan hämma dem i fantasin. Det kan hindra barnen från att få en översikt över vad som finns tillgängligt (Løkken, 2006). På Guns avdelning försöker de ha mixade material i rummen, det finns alltså inget dockrum eller legorum, utan leksakerna finns integrerade i de olika rummen. De försöker även använda sig av konstruktionsmaterial. Hon anser att det är ett bra sätt för barnen, att lekfullt utveckla det logiska tänkandet. Knutsdotter Olofsson (2003) beskriver vissa nackdelar med konstruktionsmaterial. Undersökningar har visat att s.k. bordsaktiviteter, dvs. pärlplattor, pussel etc. hämmar låtsasleken. Men Gun nämner även läroplanen för förskolan. Hon hänvisar till att det måste finnas olika former av lärande i förskolan och förmågan till symboliskt tänkande och problemlösandet också måste utvecklas. Knutsdotter Olofsson (2003) menar att bara för att materialet är målat i fina färger så gör det inte träningen till lek.

5.1.4. Läroplanen används för att ge inspiration.

Då inköp görs, baseras det på bl.a. ekonomin, slitage och barnens intresse, säger Sandra. Hon säger att de har ökat sitt NO-sortiment och då har de använt sig av läroplanen för att få inspiration. Hon beskriver också nyinköp av lego i olika färger, som tilltalade även tjejerna och det blev en gemensam legolek för både flickor och pojkar.

Även Katarina nämner ekonomin, och hon anser att materialet som finns tillgängligt inte ska baseras på pojkar eller flickor utan det ska finnas material som alla kan leka med. Hon berättar att de på deras avdelning köpt in ett antal skogsfamiljer, t.ex. igelkottar. I alla skogfamiljer ingår det två större och två mindre djur. Det ger barnen själva möjlighet att sätta identitet på djuren. Katarina berättar att då dessa blev presenterade i barngruppen var både pojkar och flickor inblandade i en lek som pågick

26

med genus. Typiska flick- pojksaker bör inte tas bort, utan istället tillföra fler leksaker vilket ger barnen större möjligheter att välja aktivitet (Knutsdotter Olofsson, 2003). De fokuserar också på barnens intressen, och i läroplanen kan vi läsa att förskolans verksamhet ska byggas på barnens erfarenheter och intressen. Genom dessa kan barnen motiveras och erhålla drivkraft att söka ny kunskap, genom leken (Läroplan för

förskolan, Lpfö 98, 2011).

Gun har tillsammans med hennes kollegor jobbat med ”plan mot diskriminering” De har försökt att hitta könsneutrala material och har köpt in dockor med olika etniciteter, de använder sig av s.k. baslego istället för sådant som vänder sig direkt till flickor/pojkar. Även Gun påpekar ekonomin som en bidragande faktor till leksaksinköpen. Hon säger att det inte finns så mycket tillgodo på ”leksakskontot”. Då hon får frågan om de tittar i läroplanen svarar hon ”Kan inte säga att vi gör det egentligen. Men nu, efter din fråga, kommer vi kanske att göra det”. Hon säger att det huvudsakligen är barnens intresse som står i fokus då leksakerna beställs. Anna säger att det är viktigt att leksakerna passar alla åldrarna på avdelningen och att det ska finnas leksaker tillgängligt både för flickor och pojkar. Hon berättar att barnen på hennes avdelning leker med det mesta. De köper in material som de tror barnen vill leka med, eller material som främjar deras utveckling. Liksom Almqvist (1991) skriver bör fokus ligga vid de intressen, behov och de förutsättningar som finns för den aktuella barngruppen, vid inköp av leksaker, och inte de vuxnas åsikter och tankar. Då Tina fick frågan svarar hon att de försöker beställa material utifrån andra grunder än om barnen är pojkar eller flickor. De använder sig även av barnens intresse, miljön och Lpfö98 för att ta beslut om material. Tina menar att de måste anpassa materialet utifrån barngruppen. Johansson och Pramling (2003) beskriver att det inte finns en direkt plan över hur förskolans miljö ska utformas, utan måste passa den barngruppen som ska tillbringa sin tid i miljön.

5.2. Föräldrar

Här följer en presentation av föräldrarnas tankar om den fria leken. Jag väljer att presentera mitt resultat på samma sätt som tidigare. Jag sammanfattar resultatet jag fått utifrån enkäterna.

5.2.1. En möjlighet att skapa sina egna aktiviteter.

En förälder beskriver den fria leken som en aktivitet utan instruktioner eller regler, en annan skrev att det är en möjlighet för barnen att leka fritt och få använda sin fantasi hur de vill. Det var även flera föräldrar som såg det som en möjlighet för barnen att vara kreativa och skapa sitt eget lekande, få utveckla och fantisera enskilt eller tillsammans med kompisar. Här slår föräldrarna ”huvudet på spiken”. Knutsdotter Olofsson (2003) understryker föräldrarnas tankar om kreativitet och påhittighet. Hon menar att i leken utvecklas den kreativa förmågan hos barnen och den sociala kompetensen. För att kunna leka fantasilekar måste barnen kunna föreställa sig, de måste kunna låtsas, kan de inte det kan inga nya lekar födas (Jensen & Harvard, 2009).

Flera föräldrar betonade pedagogernas vikt i den fria leken. Pedagogerna ska vara uppmärksamma på att alla barn i gruppen får vara med, och att ingen blir utlämnad. ”Fri lek är en lek som barnen initierar spontant utan vuxen styrning”, valde en förälder att beskriva den fria leken. Många föräldrar var överens om att den fria leken är livsviktig för barnens utveckling. Jensen & Harvard (2009) beskriver just att leken ibland kallas nödvändig. ”Utan leken kan de inte utvecklas på ett harmoniskt sätt (s.55).

Många av föräldrarna nämnde även hur viktig miljön är i leksammanhangen. De syftar på att den för barnen måste vara inspirerande och stimulerande. Föräldrarna menar att det bör finnas olika vrår där barnen kan sitta och leka tillsammans men ändå förhållandevis ostört och kunna ge sig hän i leken. Då barnen tränger in i djup lek, släpper de taget om allt runt omkring dem (Løkken, 2006) och förutsättningen för att barnen ska nå djup lek är trygghet och ostördhet (Jensen & Harvard, 2009). I förskolan är en bra miljö där barnen kan ta egna initiativ och inte behöver vara beroende av pedagogerna för att fullfölja sina initiativ (Johansson, 2005). Föräldrarna nämner även barnens möjlighet att bearbeta och utveckla intryck som de tar emot från omvärlden. De har ofta märkt att barnens lekar handlar om händelser som inträffat tidigare. Knutsdotter Olofsson (2003) skriver att de barn som kan gå in i olika lekvärldar, kan i dessa bearbeta sina känslor och tankar. Vidare skriver Knutsdotter Olofsson att barnens lekar inte skapas ur ingenting, utan de fångar intryck från det verkliga livet. Ofta baseras rollekar och/eller fantasilekar på barnens minnen och intryck och de skapar nya genom

28

5.3. Barn

Slutligen kommer barnens tankar om den fria leken.

Här presenterar jag mitt resultat som tidigare, d.v.s. sammanfattat utan namn på mina intervjupersoner. Jag har valt att presentera två av mina frågor

- Tror du att man kan lära sig något av att leka? - Tycker du det är tråkigt att leka hela tiden?

Jag fick många varierande svar från mina intervjubarn. En flicka på fem år svarade ”Man lär sig kompisheten. Man blir kompisar mer och mer och hjärtat slår”. Några svarade att man kan lära sig att gunga på förskolan, man kan lära sig att gissa hur mycket 10+10 är, man lär sig att ha roligt och får minnen och man kan lära sig sådant man lär sig i skolan. Ett barn svarade att man lär sig sådant man inte kunde innan. Oavsett barnens svar är alla medvetna om att man faktiskt kan lära sig något när man leker. De förstår att något händer i kroppen under tiden. I Tulls bok (2006) var det ett barn som beskrev känslan när man leker ” När jag leker har jag lattjo i mig” (s 20.) Ungefär hälften av barnen ansåg att det var för litetemaarbete i förskolan, men de ville använda den utökade tematiden till att leka, medans andra ville undersöka ”roliga saker”. De andra tyckte att det var för lite lek. De ville gärna leka hela tiden, varje dag.

6. Slutsats och diskussion

Syftet med den här studien har varit att få en ökad förståelse för pedagogers föräldrars och barns tankar om leken i förskolan. Pedagogerna jag har intervjuat är överens om att leken är ett viktigt inslag i vardagen på förskolan, då den är av betydelse för barnens utveckling. Mina tillfrågade pedagoger vill medverka i leken, men de vill samtidigt inte riskera att störa den. Det är viktigt att prata samma språk som barnen i leken. Knutsdotter Olofsson (2003) beskrev att det är förhållandevis enkelt att hindra barnen från att börja leka. Om man som vuxen bara ser sand istället för en sandkaka tar barnen efter och gör som de vuxna, håller sig till verkligheten. Att kunna föreställa sig, är grunden till intellektuell aktivitet.

Tina poängterade att det är i leken som lärandet sker. Redan Platon menade att under lekfulla förhållanden blir förmågan till lärande större. Även Pramling Samuelsson och Sheridan (1999) anser att det är svårt att dra en gräns mellan lek och lärandet. Pedagogerna bör finnas till som medresenärer i barnens leksituationer. För att barnen ska kunna utveckla sin förståelse och kunskap om leken, måste vi leka med dem. Vygotskij nämner detta som den proxymala utvecklingszonen. Han menar då att individer med större kunskap hjälper individer med mindre kunskap att utvecklas. Han anser att det vi kan tillsammans idag, kan jag ensam imorgon.

Pedagogerna känner att kraven från föräldrarna har ökat, och att det är mer fokus på de pedagogiska aktiviteterna. Men Guns ”föräldrar” är väl medvetna om lekens betydelse och de har även diskuterat hur pedagogerna ska göra för att hjälpa de barn som inte hanterar leken. ”Jag tror att föräldrars medvetenhet om leken är generellt ganska liten. De tror antagligen oftast att de bara leker”. Det är Annas uppfattning om föräldrarnas tankar. Hon tillsammans med ett par andra pedagoger menar att leken borde tydliggöras mer, så att föräldrarna förstår att det inte ”bara” har varit lek på förskolan, utan att barnens utveckling går framåt tillsammans med leken. Tina hänvisar till läroplanen, och säger att allt som sker på skolan, måste ske i samförstånd med vårdnadshavarna, och att de därför borde vara införstådda med leken.

30

kunna locka barnen till att utmana sig själva (Løkken, 2006). Materialet bör också finnas lättillgängligt för barnen. Det står i läroplanen att miljöns funktion bland annat är att inspirera barnen att utforska omvärlden. Då miljön organiseras, visar de pedagogernas syn på hur kompetenta de anser barnen vara och hur kompetenta de kan bli (Johansson och Pramling, 2003).

Det har varit väldigt intressant att inkludera föräldrar i denna undersökning, för att se om mina, och pedagogernas fördomar stämde. Resultatet jag fick, visar att föräldrarna har koll på lekens betydelse. De menar att leken ger möjlighet för barnen att leka fritt utan instruktioner eller regler. De kan också fantisera enskilt eller tillsammans med kompisar. Knutsdotter Olofssons (2003) forskning bekräftar föräldrarnas tankar om kreativitet och påhittighet. Hon menar att i leken utvecklas den kreativa förmågan hos barnen och den sociala kompetensen. Föräldrarna anser också leken som ett forum för barnen att bearbeta händelser. Piaget menar att ju äldre barnen blir, desto mer liknar leken verkligheten (Jensen & Harvard, 2009).

Föräldrarna betonade pedagogernas vikt i det hela. De måste vara uppmärksamma på att alla barn i gruppen får delta, och att ingen blir utlämnad. Många föräldrar var överens om att den fria leken är livsviktig för barnens utveckling. Jensen & Harvard (2009) beskriver just att leken ibland kallas nödvändig. ”Utan leken kan de inte utvecklas på ett harmoniskt sätt (s.55).

6.1 Avslutande diskussion.

Intresset för det här examensarbetet väcktes redan efter andra terminen på lärarhögskolan. Då hade vi varit ute på praktik, och jag hade även fått upplevelser ifrån olika platser där jag vikarierat. Ofta stod leksakerna högt upp vilket resulterade i att barnen inte själva kunde nå dem utan fick be pedagogerna om hjälp. Det kunde ibland gå så lång tid innan barnen fick ner leksakerna att de till slut tröttnat på att vänta och hittat något annat att göra.

Jag började ifrågasätta vad vitsen med detta var och blev mer och mer intresserad av hur inköpen av leksaker går till samt hur pedagogerna inspirerar barnen till lek med det material som finns tillgängligt. Under de kommande terminerna växte fler frågor fram, bland annat om föräldrarna är medvetna om vad leken ger deras barn. Genom detta arbete har jag insett att leken är en enda stor lärandesituation. Många pratar om det

lustfyllda lärandet, och leken borde i allra högsta grad kunna benämnas som ett lustfyllt lärande. Leken är något som ska ske på frivilliga grunder och som baseras på glädje. Genom arbetet har jag fått förståelse för hur pedagogerna försöker finna inspirationskällor till barnens lek. Trots att de inte har så mycket ekonomi till just leksaker försöker de ändå byta materialet med jämna mellanrum för att få en skjuts i barnens fantasi. Läroplanen säger att förskolans verksamhet ska utgå från den aktuella barngruppens intressen och behov, och det har jag fått bevis på att det i dessa fall görs. Min enkät visade som tidigare nämnt att föräldrarna ser leken som ett bra tillfälle för barnen att vara kreativa, att använda sin fantasi och få lära sig samspela. Frågan jag ställer mig här är, hur det kommer sig att föräldrarna verkar förvånade när de hör att barnen lekt mestadels av tiden i förskolan, trots att de uppenbart är medvetna om vad leken ger. Skulle jag istället använt mig av frågeställningar som:

Är det är för stort fokus på pedagogiska aktiviteter?

Är föräldrarna missnöjda med att det leks för mycket i förskolan?

Anser de att barnen bör bli mer förberedda inför skolan och allt fler styrda aktiviteter? Det är frågor som hade varit intressant att få ett svar på. Jag, tillsammans med några av mina intervjupersoner anser att leken är så pass viktig att det bör lyftas på ett föräldramöte. Då finns det möjlighet att diskutera frågor som tidigare nämnda. Det som jag fann mest intressant det var barnens intervjusvar. I ärlighetens namn visste jag inte riktigt om jag skulle kunna ha användning för något av svaren. Även om jag inte mottog lika mycket information från barnen som av föräldrar och pedagoger fick jag ändå bevisat för mig, då jag lyssnade igenom dem gång på gång, att även barnen har koll på att det sker något sorts lärande genom leken. Jag trodde att barnen lärde sig genom leken utan att de visste om det, men mina intervjuer har återigen visat att mina fördomar inte stämde. Jag borde kanske suttit längre tid med barnen, och på så vis fått ut mer information från barnen. Men vissa barn svarade att man lär sig självheten, man kan vara allt man vill, man lär sig sådant man inte kunde innan. Barnen sätter olika ord på nästan samma sak, utveckling och fantasi.

32

undersökningsgrupp överens om leken. Jag har igenom det här arbetet växt i en roll som en medresenär i barnens värld. Jag har fått en ny insikt i hur mycket barnens egna intressen spelar roll i förskolan, vilket glädjer mig eftersom de tillbringar så mycket tid varje dag där. Jag är medveten om mina fördomar jag haft mot föräldrarnas åsikter om leken. Jag blev positivt överraskad när jag läste svaren ifrån dem. Jag har alltid försökt att agera på ett lekfullt sätt i förskolan, jag tror på lekens betydelse. Jag har även vunnit en större insikt i läroplanen angående material och miljö i förskolan. Ämnet lek är enormt stort har jag insett, och de finns flera vägar att gå vidare härifrån. Jag ska under min avslutande verksamhetsförlagda tid försöka få svar på mina nya frågor som kommit upp, för att få ännu mer ökad förståelse för åsikter kring verksamheten.

Referenslista

Almqvist, Birgitta. (1991). Barn och leksaker. Lund: Studentlitteratur.

Bateson, Gregory (1976). A Theory of Play and Fantasy. I: Brunner et al. (eds): Play.

Its Role in Development and Evolution. New York, Penguin Books.

Bell, Judith (1993). Introduktion till forskningsmetodik. Lund: Studentlitteratur. Bryman, Alan (2011): Samhällsvetenskapliga metoder. Stockholm: Liber

Doverborg, Elisabet & Pramling Samuelsson, Ingrid (1985) Att förstå barns tankar-

metodik för barnintervjuer. Stockholm: Liber

Hangaard Rasmussen, Torben (1979). Lekens betydelse: en studie i förskolebarnets

psykiska utveckling. Lund: Liber Läromedel

Hangaard Rasmussen, Torben (1993). Den vilda leken. Lund: Studentlitteratur

Hangaard Rasmussen. Torben. (2002). Leksakernas virtuella värld. Lund: Studentlitteratur

Hägglund, Kent (1989). Lekteorier. Stockholm: Esselte Studium AB

Jensen, Mikael & Harvard, Åsa (red.) (2009). Leka för att lära: utveckling, kognition

och kultur. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Johansson, Eva & Pramling Samuelsson, Ingrid (red.) (2003). Förskolan: barns första

skola!. Lund: Studentlitteratur

Knutsdotter Olofsson, Birgitta. (1987). Lek för livet. Stockholm: HLS.

Knutsdotter Olofsson, Birgitta. (1992). I lekens värld. Stockholm: Almqvist & Wiksell Knutsdotter Olofsson, Birgitta. (2003). I lekens värld. 2. uppl. Stockholm: Liber Larsen, Ann Kristin (2009): Metod helt enkelt. Lund: Gleerups

34

Läroplan för förskolan, Lpfö 98. (2011) Stockholm: Skolverket

Løkken, Gunvor, Haugen, Synnøve & Röthle, Monika (red.) (2006).

Småbarnspedagogik: fenomenologiska och estetiska förhållningssätt. 1. uppl. Stockholm: Liber

Nordmark Lindberg, Ingela (2011) Leken som lär. 1177Region Halland / Barn och

föräldrar. Tillgänglig på nätet: http://www.1177.se/Halland/Tema/Barn-och-foraldrar/Vaxa-och-utvecklas/Lek/Leken-som-lar/

Patel, Runa & Davidsson, Bo (2011): Forskningsmetodikens grunder: att planera,

genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur

Pramling Samuelsson, Ingrid och Sheridan, Sonja (1999). Lärandets grogrund. Lund: Studentlitteratur.

Psykologiguiden.(u.å) Uppslagsorden Parallellek och bredvidlek. Stockholm: Sveriges Psykologiförbund. Tillgänglig på nätet:

http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=parallellek%2C+bredvidlek Trost, Jan (2005). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur

Tull, Andreas & Tull, Göran (2006). Vad tycker barn egentligen om-. Stockholm: B. Wahlström

Vetenskapsrådet (2002) Forskningsetiska principer. Stockholm: Vetenskapsrådet Tillgänglig på nätet:

Bilaga 1.

Frågeformulär till föräldrarna om den fria leken.

Fri lek- vad säger det dig?

Anser du att den fria leken är viktig? Motivera! Vad betyder den fria leken för ditt barn? En dag på förskolan kan se ut som följande: ~ 9.30 Fri lek

9.30- 10.30 Styrd aktivitet 10.30 ~ 12.00 Fri lek + lunch 12.00 ~ Fri lek ute.

36

Bilaga 2

Hej föräldrar!

Jag skulle behöva lite hjälp från Er!

Jag är ju snart klar med min utbildning, det står bara ett ”litet” examensarbete i vägen. Min tanke är att skriva om den fria lekens betydelse.

En av mina frågeställningar är

- Hur är föräldrarnas medvetenhet om den fria leken i förskolan? Vad jag undrar är om Ni skulle vara intresserade av att hjälpa mig? Jag har några frågor som jag skulle önska att Ni ville svara på. Dessa frågor finner ni på sida två.

Jag kommer att publicera resultaten helt anonymt. Har Ni fler frågor, tveka inte att höra av Er till mig på

emmaripfjord@gmail.com

Svaren kan ni maila till mailadressen ovan, senast den 20 juni. Jag hoppas att Ni vill och kan hjälpa mig med detta!

Tack på förhand! / Emma

Bilaga3

Intervju med barnen

Vad tycker du är roligast att leka med på förskolan? Tror du att man kan lära sig något av att leka? Tycker du att det är tråkigt att leka hela dagen?

38

Bilaga 4

Intervju med pedagoger.

Vad tycker du om den fria leken på förskolan? Anser du att den är viktig? Varför?

Hur tror du att föräldrarnas medvetenhet är om den fria lekens betydelse på förskolan?

Hur viktigt är materialet som finns på förskolan, för barnens fria lek?

Byter ni ut materialet ibland och tar fram ”nytt”? I så fall – varför?

Vad baseras era inköpt av leksaker på? Lego/dockor – varför? Tittar man på Lpfö? Genus?