Hela skolans ansvar - en undersökning om samarbetet inom studie- och yrkesorienteringen

Examensarbete

15 högskolepoäng

Hela skolans ansvar

- en undersökning om samarbetet inom studie- och yrkesorienteringen

Responsibility of the entire school

- a study on cooperation in educational and vocational orientation

Vesna Jakse & Malin Wollenberg

Studie- och yrkesvägledarexamen 180 hp

Datum för slutseminarium: 2012-01-26 Examinator: Nils Andersson Handledare: Niklas Gustafson Fakulteten för

Sammanfattning

Syftet med arbetet är att ta reda på om studie- och yrkesvägledare och lärare, i och med att den nya skollagen och läroplanen (Lgr 11) har införts, arbetar utifrån att studie- och yrkesorienteringen är hela skolans ansvar. Vi vill undersöka detta, eftersom det gemensamma ansvaret är något som i formuleringsarenan länge har framförts som viktigt, men som inte har haft det genomslag på realiseringsarenan som det var tänkt från början. De frågor vi vill besvara är hur kvaliteten i studie- och yrkesorienteringen på skolan ser ut utifrån studie- och yrkesvägledares och lärares perspektiv, hur studie- och yrkesvägledare och lärare på grundskolan anser att kommunikationen och samarbetet mellan dem fungerar vad gäller studie- och yrkesorienteringen samt hur studie- och yrkesvägledare och lärare anser att de nya styrdokumenten påverkar studie- och yrkesorienteringen på skolan. Detta undersöker vi utifrån en hermeneutisk inriktning med kvalitativ metod, vilket innebär strukturerade intervjuer med intervjuformulär. Resultaten knyter vi till de styrdokument och rekommendationer som gäller för studie- och yrkesorienteringen i grundskolan samt forskning och teori om framtidens vägledning, kommunikation och samarbete inom organisationen, konstruktivism och organisationsteori.

Genom vår undersökning kan vi konstatera att studie och yrkesvägledningen och -orienteringen inte är skolans gemensamma mål, att studie- och yrkesvägledarna inte kommer naturligt in i skolarbetet och att studie- och yrkesvägledarna tycker att det är för lite samarbete med lärarna. De nya styrdokumenten har hittills inte lett till någon förändring. För att samarbetet ska fungera krävs dels tydliga mål och riktlinjer och dels förändrade roller.

Nyckelord: kommunikation, konstruktivism, organisation, studie- och yrkesorientering, studie- och yrkesvägledning, styrdokument

Förord

Vi vill rikta ett stort tack till de studie- och yrkesvägledare och lärare som har ställt upp på intervjuerna.

Dessutom vill vi tacka våra kurskamrater och vår handledare för konstruktiv kritik, som hjälpt oss att föra vårt arbete vidare.

Sist men inte minst vill vi tacka varandra för ett givande samarbete. Allt i vårt arbete har vi gjort tillsammans - från utvecklingen av idén kring arbetet utifrån ett gemensamt intresse, intervjuerna, insamling av övrigt material och gemensamma diskussioner. Vid skrivandet har vi suttit tillsammans för att utnyttja bådas kunskaper och erfarenheter genom hela processen på bästa sätt.

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 8

1.1. Skolverket ... 8

1.2. Regeringen ... 11

1.3. Styrdokument och rekommendationer... 11

1.3.1. Skollagen... 11

1.3.2. Läroplanen ... 12

1.3.3. De ”olika läroplanerna” ... 13

1.3.4. Allmänna råd och kommentarer om studie- och yrkesorientering... 14

1.4. Syfte och frågeställningar ... 14

1.5. Definitioner ... 15

2. Tidigare forskning... 16

2.1. Framtidens vägledning... 16

2.2. Kommunikation och samarbete inom organisationen... 17

2.3. Sammanfattning ... 18

3. Teori... 20

3.1. Konstruktivism... 20

3.2. Organisationsteori ... 21

3.2.1. Demokrati inom skolan... 23

3.2.2. Kultur ... 25

3.2.3. Syo-kultur ... 25

3.2.4. Förändringar... 25

3.2.5. Roller inom skolan... 26

3.3. Sammanfattning ... 26

4. Metod ... 28

4.1. Metodval och metoddiskussion... 28

4.2. Urval ... 29

4.3. Analysmetod ... 30

4.4. Etiska ställningsstaganden ... 31

4.5. Sammanfattning ... 31

5. Resultat ... 32

5.1. Synen på studie- och yrkesorienteringen på skolan ... 32

5.1.1. Studie- och yrkesvägledarna ... 32

5.1.2. Lärarna ... 34

5.1.3. Sammanfattning ... 35

5.2. Synen på hur samarbetet fungerar... 36

5.2.1. Studie- och yrkesvägledarna ... 36

5.2.2. Lärarna ... 38

5.2.3. Sammanfattning ... 39

5.3. Synen på de nya styrdokumentens påverkan ... 39

5.3.2. Lärarna ... 41

5.3.3. Sammanfattning ... 41

6. Analys ... 43

6.1. Kvaliteten i studie- och yrkesorienteringen på skolan... 43

6.2. Samarbete... 45

6.3. Styrdokumentens påverkan... 47

7. Diskussion... 48

7.1. Livslång vägledning och elevens personliga utveckling ... 48

7.2. Ansvarsfördelningen av studie- och yrkesorienteringen... 49

7.3. Förändring av syo-kulturen... 49

7.4. Förtydligande och förändring av roller ... 50

7.5. Decentralisering och nedrustning av skolan ... 51

7.6. Hur minska skillnaden mellan teori och praktik? ... 52

7.7. Vidare forskning ... 53

Referenslista... 54

Bilaga 1: Intervjuguide

Bilaga 2: Utdrag ur skollagar I Bilaga 3: Utdrag ur skollagar II Bilaga 4: Utdrag ur läroplaner

1.Inledning

Är studie- och yrkesorienteringen på grundskolan hela skolans ansvar? I tidigare undersökningar har det framkommit att studie- och yrkesorienteringen inte uppnår de förväntningar som finns på att den ska vara hela skolans ansvar (Henrysson, 1994). Med hela skolans ansvar menar vi att både rektorer, lärare och studie- och yrkesvägledare samarbetar kring studie- och yrkesorienteringen som ett gemensamt projekt. Skolverket trycker nu kraftigt på att det borde ske en förändring kring ansvaret av studie- och yrkesorienteringen i det praktiska arbetet samtidigt som regeringen har förberett en ny skollag och läroplan, som nu har trätt i kraft och som uttalat tar hänsyn till Skolverkets krav. För att förtydliga aktörerna på formuleringsarenan (se 1.3.3) tar vi i inledningen fortsättningsvis upp problematiken ur Skolverkets, Regeringens och Styrdokumentens horisont.

1.1. Skolverket

Skolverket har under senare år efter ett regeringsuppdrag börjat stödja kvalitetshöjning inom studie- och yrkesvägledningen. Man har givit ut en publikation, Kvalitet i studie- och yrkesvägledning – hela skolans ansvar (2008), där bl.a. vikten av kommunikation och samarbete inom grundskolan för en god studie- och yrkesorientering poängteras. Olika perspektiv på vad kvalitet inom studie- och yrkesvägledning innebär lyfts fram. Kvalitetshöjningen av studie- och yrkesvägledningen sätts i relation till att den måste anpassas till dagens samhälle då det ställs krav på kompetens hos individen att genom livet kunna göra många val, som blir alltmer komplicerade. Genom olika röster betonar Skolverket problematiken att inte andra professionella grupper, förutom vägledarna, deltar aktivt i elevernas studie- och yrkesvägledning, som anses bero på frånvaro av samverkan. Man behöver kommunicera utanför gruppen vägledare och det

enskilda vägledningssamtalet. Studie- och yrkesvägledarens samverkansuppgift, att verka bland övriga professioner i skolan, är åsidosatt – vägledarna måste komma med tydligare i arbetslagen. Det behövs mer kreativitet kring vägledningsfrågor ute på skolorna och man behöver jobba med ett bredare uppdrag än det som gäller idag – vägledning är inte en fråga bara för vägledaren. Man påpekar även att kvalitet i vägledningen på grundskolan är att avsätta tid för eleverna att få tänka och samtala kring sig själv och att vuxna ställer frågor så att eleverna tänker i de banorna, vilket kan ske inom alla ämnen. Dessa samtal kan läraren ha redan i förskolan och vidare genom skolan. För att vägledning ska få genomslag i skolans övriga verksamhet måste det bli synligt på läroplansnivå, vilket är ett sätt att se på det. Å andra sidan ger målstyrningen ett handlingsutrymme till de olika professionerna i skolan, som inte utnyttjas så som tänkt – att den ska uppmuntra till kreativitet och individuella lösningar som passar på den enskilda skolan. De möjligheter att kommunicera som finns i de nuvarande läroplanerna har inte utnyttjats av skolans personal. Ingen förändring kan komma till stånd så länge som många som arbetar i skolan inte sätter upp några mål och riktlinjer och har en uppföljning mot dessa. Den kommunala styrelsen har en skyldighet att förutom att utforma en strategi göra det möjligt att förverkliga målen för studie- och yrkesvägledningen. Det decentraliserade svenska styrsystemet har resulterat i alltför stora skillnader mellan olika kommuner och skolor och att vägledarna är utelämnade åt sig själva och har inget specialistnätverk att stödja sig mot.

Skolverket har även gett ut Allmänna råd och kommentarer om studie- och yrkesorientering (2009) för att förtydliga vad som står i läroplanen och hjälpa skolor och kommuner att utforma sin studie- och yrkesorientering så att den uppfyller de krav som står i läroplaner och andra förordningar. Skolverkets undersökningar på området från 2005 och 2007 har visat att brister inom styrning och ledning, när det gäller resursfördelning och i samarbetet mellan skola och arbetsliv har varit störst just på grundskolan. Ett problem är att skolans ledning ger studie- och yrkesvägledaren ensamt ansvar för området och glömmer att involvera hela skolan: ”Vägledaren har en speciell kompetens inom vägledning som skiljer sig från lärares kompetens, så det är viktigt att de samarbetar. Läraren har som uppgift att i sin undervisning ge en allsidig bild av hur arbetslivet fungerar. Vi ser det som att de olika personalgrupperna har olika ansvar. Det är ledningens ansvar att se till att det blir ett uppdrag för hela skolan,” poängterar Jan Schierbeck, projektledare för allmänna råd om studie- och yrkesorientering (Mellberg, 2009).

Eleverna behöver bra studie- och yrkesorientering, för att det idag finns ett ökat behov av information och vägledning, eftersom utbildningsvägarna är många och komplexa. Dessutom är arbetslivet i ständig förändring med internationalisering och nya yrken, varför Skolverket nu ställer tydligare krav på studie- och yrkesorienteringen (Mellberg, 2009). Skolverkets lägesbedömning år 2010 visar också att det finns ett stort behov av studie- och yrkesvägledning, inte minst för att valmöjligheterna på skolområdet ökat de senaste åren samt även i samband med att de stora skolreformerna träder i kraft – de innebär också att eleverna tidigare under sin skolgång måste göra val som påverkar utbildningen längre fram (Skolverket, 2010). I samband med detta hänvisar Skolverket dessutom till livslång vägledning, som står överst på agendan i EU-ländernas policynätverk - The European Lifelong Guidance Policy Network (ELGPN) samt dess rapport, Policy för livslång vägledning: Under utveckling (ELGPN, 2010). ”Livslång vägledning omfattar alla aktiviteter som vid någon punkt i livet, hjälper människor att göra utbildningsmässiga och yrkesmässiga val och att hantera sin karriär… [Den] ska ses som en central del av det livslånga lärandet och nya kompetenser för nya arbeten. Den fungerar även som en katalysator för att minska studieavbrott och obalans mellan utbud och efterfrågan av kompetenser” (Skolverket, 2011a). I år kom en rapport från Skolverket om att var tionde gymnasieelev byter gymnasieprogram. Enligt Charlotte Mannerfelt, undervisningsråd på Skolverket, är ett sätt att minska antalet byten att förbättra studie- och yrkesvägledningen i grundskolan. Förutom information om arbetslivet behöver eleven också självkännedom för att kunna göra ett väl övervägt val till gymnasieskolan. Det är ett uppdrag för hela skolan att hjälpa eleverna till kunskap om sig själva och om alternativen för studier och arbete (Mellberg, 2011).

I Skolverkets lägesbedömning för 2011 framhävs att undervisningen behöver utvecklas och det kollegiala samarbetet förbättras samt att en av de viktigaste åtgärderna är bättre studie- och yrkesvägledning (Skolverket, 2011b; Skolverket, 2011c).

1.2. Regeringen

I samband med Skolverkets lägesbedömning år 2010 menar utbildningsministern Jan Björklund att den nya lagen bidrar till, dvs. att den nya skollagen skärper kravet på väl fungerande studie- och yrkesvägledning (Lärarnas Riksförbund, 2010).

Den nya skollagen ska alltså enligt uttalanden leda till en ändring på de stora brister som utifrån undersökningar som Skolverket gjort finns i många av landets skolor, vad gäller den studievägledning som skolan kan ge till eleverna. Huvudpoängen i den nya skollagen, som har trätt i kraft under hösten 2010, är att alla ska ha tillgång till vägledning samt att den nya lagen också inkluderar friskolorna och att det ska vara likvärdigt över Sverige, oavsett kommun eller typ av skola (Myhrén, 2009).

När vi jämför den gamla och den nya skollagen ser vi dock att elever i grundskolan, gymnasieskolan, specialskolan och i fristående skolor även enligt den gamla skollagen ska ha tillgång till vägledning av utbildade studie- och yrkesvägledare (se bilaga 2).

Kravet på kunniga och kompetenta studie- och yrkesvägledare, som regeringen också efterlyser inför den nya skollagen (Borghagen, 2007), har även det redan funnits i den gamla skollagen, då behörighetskraven är desamma där som i den nya (se bilaga 2).

1.3. Styrdokument och rekommendationer

Styrdokumenten inom grundskolan utgörs av skollagen och läroplanen, medan rekommendationerna består av Allmänna råd och kommentarer om studie- och yrkesorientering.

1.3.1.

Skollagen

Det som är relevant för studie- och yrkesvägledningen inom grundskolan står i början av skollagen i samband med utbildningens syfte. Den största skillnaden mellan den gamla och den

nya skollagen är att det i skollagen 1985:1100 står att utbildningen ”skall kunna ligga till grund för fortsatt utbildning i gymnasieskolan”, medan det i den nya skollagen 2010:800 står att

”utbildningen ska utformas så att den bidrar till personlig utveckling samt förbereder eleverna för aktiva livsval och ligger till grund för fortsatt utbildning” (se bilaga 3). Skillnaden mellan den förra och den nya skollagen, som förmodligen beror på att skollagen har anpassats till det föränderliga samhället, som kräver en särskild kompetens i att göra upprepade val genom livet (förbereder eleverna för aktiva livsval) och inte begränsar sig till att det i grundskolan endast handlar om att förbereda för valet till gymnasieskolan (Myndigheten för skolutveckling, 2008).

1.3.2.

Läroplanen

En genomgång av målen och riktlinjerna i den tidigare läroplanen Lpo 94 och den nya läroplanen Lgr 11 visar smärre förändringar i läroplanen vad gäller studie och yrkesvägledning och -orientering. Istället för ”Syopersonalen” används i den nya läroplanen ”Studie- och yrkesvägledaren”. Den kompensatoriska rollen hos studie- och yrkesvägledaren förtydligas; istället för uppgiften ”informera och vägleda eleverna inför fortsatta utbildningen och yrkesvalet” står i Lgr 11: ”informera och vägleda eleverna inför fortsatta utbildningen och yrkesinriktningen och därvid särskilt uppmärksamma möjligheterna för elever med funktionshinder” (se bilaga 4). Här kan man i uttrycket ”yrkesinriktning” istället för ”yrkesval” skönja en anpassning till det föränderliga samhället, där eleverna inte uppmuntras att välja yrke en gång för alla. I den förtydligade uppgiften i arbetet med elever med funktionshinder kan man skönja en anpassning till arbetslinjen, som uppmuntrar alla att inträda i arbetslivet och att förebygga utanförskap,. I övrigt är målen och riktlinjerna under rubriken Skolan och omvärlden i båda läroplanerna desamma, liksom definitionerna av lärarens och studie- och yrkesvägledarens roller (se bilaga 4).

Utöver detta nämns studie- och yrkesorienteringen endast under Rektorns ansvar på ungefär samma sätt i både Lpo 94 och Lgr 11 (se bilaga 4):

Den äldre läroplanen, Lgr 80, var tydligare i kraven på studie- och yrkesorientering: ”Syons målsättning kan uppnås först när syo-stoffet blir ett naturligt inslag i alla ämnen och därmed allas gemensamma ansvar (SÖ, 1980, s. 36).” Helheten i orienteringen tycks viktig och man betonar i

Lgr 80 att det ska finnas en planering av hur orienteringen ska genomföras i skolans ämnen och dess övriga verksamhet.

1.3.3.

De ”olika läroplanerna”

Hur läroplanen slutligen eventuellt tolkas ”på golvet” kan förklaras med de olika innebörderna i läroplansbegreppet. Enligt Henrysson (1994) diskuteras de i 1991 års läroplankommittés betänkande, SOU 1992:94. Påbjuden läroplan anses vara det politiskt fastställda styrdokument, som anger de mål som ska eftersträvas. Eftersom begränsande ramar skapar svårigheter att uppnå de uppställda målen, talas det också om den möjliga eller tillgängliga läroplanen, som ger möjlighet att prioritera det som är möjligt att genomföra på det lokala planet. Den genomförda läroplanen är den som i praktiken sker i undervisningen och i skolans övriga verksamhet, som inte nödvändigvis behöver överenstämma med den påbjudna eller den tillgängliga läroplanen. Överensstämmelsen beror enligt kommittén på i vilken mån lärare och annan skolpersonal delar styrdokumentets grundläggande värderingar. När man har värderat och mätt de resultat som uppnåtts talar man om erhållen eller utvärderad läroplan.

Problemet kring ”de olika läroplanerna” kan också kopplas till uttrycken formuleringsarena och realiseringsarena. Utbildningspolitiken formas i formuleringsarenan, som knyts till samhället dels genom det politikerna ansvarar för, som handlar om politiska handlingslinjer och utbildningens mål samt kopplingar däremellan, dels genom den centrala skoladministrationens ansvar att ge objektivt underlag för detaljerade mål samt innehåll. Realiseringsarenan eller genomförandenivån handlar om hur de politiska besluten genomförs i praktiken. Där kan det skapas en klyfta mellan den politiska och den administrativa delen, då ”metoderna frikopplas… från systemets övergripande syften och blir i sig själva nog” (Lindensjö & Lundgren, 2000, s. 173).

1.3.4.

Allmänna råd och kommentarer om studie- och yrkesorientering

Det är viktigt med rektorer som känner ett ansvar för studie- och yrkesvägledningen. Som ett stöd för det arbetet ska Skolverket formulera Allmänna råd, ”kanske något som kan staga upp det hela”. Det är en viktig uppgift för rektorer att studie- och yrkesvägledningen fungerar så att eleverna får en bra information när de väljer till gymnasiet eller vidare efter gymnasiet (Skolverket, 2009).

Syftet med de allmänna råden och kommentarerna om studie- och yrkesorienteringen är att bidra till en förbättring av studie- och yrkesorienteringen i samtliga skolformer och till att verksamheten blir likvärdig över hela landet. Den uttrycker också en förhoppning om att studie- och yrkesorienteringen blir ett uppdrag som engagerar alla som arbetar i skolan och att alla elever får vägledning utifrån sina behov (Skolverket, 2009).

1.4. Syfte och frågeställningar

Vårt syfte är att i och med att den nya skollagen och läroplanen (Lgr 11) har införts ta reda på om studie- och yrkesvägledare och lärare arbetar utifrån att studie- och yrkesorienteringen är hela skolans ansvar. Det vi i vårt arbete vill ta reda på är:

• studie- och yrkesvägledares och lärares upplevelse av hur kvaliteten i studie- och yrkesorienteringen ser ut på skolan

• studie- och yrkesvägledares och lärares uppfattning om hur kommunikationen och samarbetet mellan dem fungerar vad gäller studie- och yrkesorienteringen på grundskolan • studie- och yrkesvägledares och lärares uppfattning om hur de nya styrdokumenten

påverkar studie- och yrkesorienteringen på skolan

Anledningen till att vi inte tar med rektorer i vår undersökning är att vi i detta skede framförallt är intresserade av samarbetet ur studie- och yrkesvägledar- och lärarperspektiv, då det är de som arbetar ”på golvet” med eleverna.

1.5. Definitioner

När vi i vårt arbete talar om studie- och yrkesvägledning, är det i vid bemärkelse, dvs. den vägledning som inbegriper all den verksamhet som (i vårt fall) grundskolan erbjuder som förberedelse för framtida val av utbildning, yrke, arbete och livsform (Lindh i Myndigheten för skolutveckling, 2008). Vi använder även begreppet studie- och yrkesorientering som ett överordnat begrepp för verksamheten, vilken inbegriper studie-, yrkes- och arbetslivsorientering, så som skollagen och aktuella läroplaner gör (Henrysson, 1994). Studie- och yrkesorientering är enligt Nationalencyklopedins definition följande:

sy´o, studie- och yrkesorientering, verksamhet som syftar till att de studerande i grundskola, gymnasieskola och Komvux skall kunna inhämta kunskaper och erfarenheter inför framtida val av sysselsättning. (NE, hämtat 2011-10-21, kl. 11:54)

Begreppet kvalitet innebär enligt Skolverkets definition hur väl verksamheten uppfyller nationella mål, svarar mot nationella krav och riktlinjer, uppfyller andra uppsatta mål, krav och riktlinjer förenliga med det nationella samt kännetecknas av en strävan till förnyelse och ständiga förbättringar utifrån rådande förutsättningar (Myndigheten för skolutveckling, 2008).

Vår definition av hela skolans ansvar är att studie- och yrkesvägledningen och -orienteringen anses beröra all personal i skolan genom att den förekommer i undervisningen, i olika former av vägledning och genom informationsinsatser – ”all personal i skolan kan på olika sätt bidra till att ge eleverna kunskaper stöd och erfarenheter för kommande studie- och yrkesliv” (Skolverket, 2009).

Kommunikation och samarbete inom studie- och yrkesvägledningen och -orienteringen på grundskolan mellan lärare och studie- och yrkesvägledare definierar vi som att se studie- och yrkesvägledningen och -orienteringen som ett gemensamt projekt. Det latinska ordet communicare betyder att något ska bli gemensamt (tankeinnehåll och avsikter), vilket innebär att vi både meddelar oss och delar med oss av något (Nilsson & Waldemarsson, 2007). Samarbetet inbegriper systematisk reflektion över det gemensamma arbetet med gemensam planering och långsiktiga lösningar (McGinley & Grieve, 2011).

2.Tidigare forskning

Eftersom vår undersökning handlar om samarbetet kring studie- och yrkesorienteringen på grundskolan, utifrån grundtanken att den är hela skolans ansvar samt i ljuset av att en ny skollag och läroplan har införts, har vi under denna rubrik valt att ta upp forskning om kommunikation och samarbete i organisationen samt forskning om framtidens vägledning. Den sistnämnda forskningen är relevant för vårt arbete då den anger den riktning utvecklingen av studie- och yrkesorienteringen kan gå samt för att den söker lösningar för hur studie- och yrkesorienteringen kan se ut i ett föränderligt samhälle med bl.a. livslång vägledning, som börjar i grundskolan. Forskning kring kommunikation och samarbete inom grundskolan tar vi upp för att vi ser god kommunikation och samarbete som en förutsättning för att studie och yrkesvägledningen och -orienteringen ska vara hela skolans ansvar. Samarbetet beror mycket på organisationens struktur, som påverkar hur samspelet ser ut. Den framtida vägledningen, så som den framställs inom forskningen, kräver ett strukturellt sammanhang, med kommunikation och samarbete i organisationen, som kan härbärgera den.

2.1. Framtidens vägledning

Tang (2003) anser att en av strategierna för den framtida vägledningen är att karriärutvecklingsteori och praktik integreras, eftersom det idag är stor skillnad mellan teori och praktik. Hon betonar även bl.a. att man behöver ta itu med karriärfrågor ur ett holistiskt perspektiv, dvs. att de inte är isolerade från andra aspekter i människors liv, samt betydelsen av livslång vägledning. Hon anser också att karriärkoncept och -frågor borde genomsyra hela läroplanen.

Lovén (2000) har undersökt elevers förväntningar och möten med vägledare i skolan och har kommit fram till hur han anser att framtidens vägledning borde se ut. I hans studie framgår att

elever mer aktivt behöver ta del i sin egen framtidplanering och att väljande och ställningstagande till sin egen framtid måste förlöpa som en process under lång tid. Han konstaterar också att syoverksamheten i flera avseenden inte når upp till de läroplansmål som gäller för verksamheten samt att orsakerna till viss del beror på strukturella faktorer, som försvårar ett förändringsarbete. Lovén menar att olika läroplansdokument under mer än tjugofem år har poängterat vikten av att studie- och yrkesorientering är ett ansvar för alla i skolan och att det bör finnas i alla årskurser, men att ett stort antal studier har visat att dessa målsättningar inte får någon större genomslagskraft. Han föreslår också en rad åtgärder som kan bidra till utvecklingen av grundskolans studie- och yrkesvägledning, bl.a. att genom samarbete vägledare och lärare emellan få in studie- och yrkesvägledningen och -orienteringen i den pedagogiska verksamheten på skolan.

I Lovén och Dresch (2003) framgår dels att studie- och yrkesvägledare inte har tid och resurser som räcker till för att ge alla elever en fullgod studie- och yrkesvägledning, dels att vägledarna på grundskolan upplever att en stor svårighet är att få eleverna att på ett tidigt stadium fundera kring gymnasievalet – eleverna saknar en längre process. Bl.a. ses det stora informationsflödet som ett problem av såväl vägledare som elever. Omvärldsförändringar som skett det sista decenniet har lett till en fördjupad diskussion kring vägledarrollen i framtiden och flera forskare lyfter fram behovet av ny teoribildning och en utveckling på metodsidan. Som svar på övergången till det postmodernistiska samhället lyfts begrepp som holistisk och konstruktivistisk vägledning fram:

Målet för karriärutvecklingen måste således vara att förbereda individen för att framgångsrikt och med självtillit kunna navigera i en föränderlig och dynamisk värld med en tyngdpunkt på personlig utveckling och livslångt lärande (Lovén & Dresch, 2003, s. 18).

2.2. Kommunikation och samarbete inom organisationen

McGinley och Grieve (2011) har gjort en undersökning i Skottland som handlar om hur kommunikationen och samarbetet ser ut i två olika undervisningsmiljöer, den ena på grundskolan, en formell miljö, och den andra i någon form av fritidsverksamhet, en informell

miljö. I den formella miljön inom skolan fanns det inte lika mycket systematisk reflektion över det gemensamma arbetet med gemensam planering och långsiktiga lösningar, som i den informella miljön. Lärarna i skolan var mer isolerade jämfört med pedagogerna i fritidsverksamheten – de var utelämnade åt sig själva och upplevde sig vara i en hierarkisk miljö med lite möjlighet till påverkan.

Den skotska regeringen uppmuntrar till en holistisk syn på undervisningen med tvärvetenskapliga metoder, där man vill utgå från eleverna och ge dem bättre grund för deras livsval. Fokus ligger på att utveckla elevens kapacitet snarare än att koncentrera sig på smala ämnesområden. Detta kräver enligt undersökningen ett integrerande professionellt förhållningssätt, där olika lärares kunskaper och färdigheter tas tillvara och ger meningsfulla

möjligheter till ärlig dialog och en öppen, icke-hotande miljö. God kommunikation och

samarbete krävs både mellan lärarkolleger och mellan lärare och elever i en demokratisk miljö. Fransson och Kriegholm (1997) tar upp att om studie- och yrkesorientering ska utvecklas och befästas som allas angelägenhet och ansvar krävs det en miljö och en kultur som på olika sätt uppmuntrar och stödjer delaktighet, samarbete och ansvar mellan och inom skolans olika personalgrupper. De poängterar att studie- och yrkesorienteringen saknar kursplan och utrymme i timplanen, vilket gör det organiserade samarbetet, dialogen och förankringen så mycket viktigare, dessutom anser de att studie- och yrkesorienteringen kräver ett mer utvecklat ämnesövergripande samarbete för att eleverna ska få ett helhetsperspektiv.

2.3. Sammanfattning

I den ovan nämnda forskningen kring framtidens vägledning vill vi lyfta fram att teorin inte efterlevs i praktiken, att vägledningen bör vara en längre process, som utgår från individens självkännedom och som beaktar andra aspekter i individens liv ur ett holistiskt perspektiv. Detta är viktigt, eftersom vi lever i ett föränderligt samhälle där individen under sitt liv måste göra många val. Ett helhetsperspektiv med utgångspunkt från eleverna behövs alltså för en framgångsrik studie- och yrkesorientering. Detta kräver ett demokratiskt arbetssätt, vilket innebär god kommunikation och samarbete mellan vägledare och lärare samt ämnesövergripande

arbete. För detta krävs i sin tur en miljö, en form av struktur i organisationen, som tillåter detta, dvs. att förutsättningarna är sådana att en fullgod studie- och yrkesorientering går att genomföra i praktiken.

3.Teori

När det gäller teori har vi valt att utgå från dels konstruktivismen, som stöd för samarbetet mellan studie- och yrkesvägledarna och lärarna inom studie- och yrkesorienteringen utifrån ett helhetsperspektiv. Ett konstruktivistiskt arbetssätt kan bidra till att studie- och yrkesorienteringens innehåll motsvarar bl.a. de nationella mål, krav och riktlinjer som finns att anpassa arbetet inom studie- och yrkesorienteringen till det föränderliga samhället. Det kan även underlätta en strävan till förnyelse och ständiga förbättringar utifrån rådande förutsättningar, vilket krävs för kvalitet inom studie- och yrkesorienteringen (Myndigheten för Skolutveckling, 2008).

Dels utgår vi från organisationsteorin inom vilken vi finner det samband mellan den struktur, som råder inom organisationen, och det samarbete, som sker inom dess ramar, vilken styr hur studie- och yrkesorienteringen i praktiken utformas. Studie- och yrkesorienteringen på en grundskola påverkas av skolans kultur samt den studie- och yrkesorienteringskultur (syo-kultur) som där råder. Utformningen av studie- och yrkesorienteringen är också beroende av det demokratiska arbetssättet, förutsättningarna för förändring och de roller som de parter som samarbetar inom studie- och yrkesorienteringen har. Allt detta sammantaget har betydelse för kvaliteten inom studie- och yrkesorienteringen.

3.1. Konstruktivism

Konstruktivismen har i olika former satt sin prägel på så gott som allt pedagogiskt utvecklings-arbete i slutet av 1900-talet. Man betraktar då kunskap som individuellt konstruerad i samspel med omvärlden till skillnad från den pedagogiska objektivismen, där kunskap betraktas som något som överförs från t.ex. en lärare eller en bok till individen. Man skulle kunna säga att

konstruktivism i pedagogiken är ett demokratiskt lärande där betygssättning i olika skalor inte riktigt hör hemma och där läraren är mer handledare än undervisare i sin pedagogiska roll (Egidius, 2009). Detta innebär att ”de ska hjälpa och stödja sina elever att hantera valsituationer och att forma sitt lärande och den personliga utvecklingen efter sin egen upplevda verklighet och sina egna ambitioner” (Egidius, 2009, s. 163).

I vår föränderliga omvärld, med de ekonomiska, sociala och politiska omvälvningarna, behövs ett nytt sätt att se på vägledning med införande av bl.a. ett konstruktivistiskt perspektiv (Peavy i Lovén, 2000). Det behövs livslång tillgång till studie- och yrkesvägledning. Bland principer för vägledningen uppges bl.a. att vägledningens roll i grundläggande utbildning måste stärkas, främst genom insatser inom undervisningens ram, s.k. career education (skola-arbetslivsundervisning) samt att större uppmärksamhet metodiskt bör kopplas till konstruktivistisk teoribildning för att hjälpa människor att utveckla sina subjektiva karriärberättelser (Collin & Watts i Lovén, 2000).

Mark L. Savickas är en representant för den konstruktivistiska teorin inom studie- och yrkesvägledningen, som anser att det i vårt föränderliga samhälle inte längre går att matcha individ och yrke, utan ser det som att individen förändras genom livet och så även omständigheterna - i vår tid kan det ske snabbt - och att karriären idag konstrueras utifrån de behov och förutsättningar som finns i den givna situationen (Amundson m.fl., 2009),

3.2. Organisationsteori

I en organisation binds parterna samman genom att de tillskrivs vissa rättigheter och skyldigheter. De personer som ingår i en organisation följer formella förpliktelser och är underställda ett gemensamt ledarskap. I organisationen är man snarare agent (handlar främst å organisationens vägnar) än aktör (handlar av och genom sig själv). Organisationer definieras också som en grupp människor med ett gemensamt mål (Engdahl & Larsson, 2006). Huvuduppgiften för en skola är t.ex. att förbereda de växande inför deras vuxenliv (Ekholm & Fransson, 1998).

Organisationen (gr. organon = verktyg, redskap) kan man se som ett slags strukturellt instrument för att utföra en uppgift eller funktion. Strukturen visar hur det är tänkt att arbetsuppgifterna ska vara fördelade och hur ansvar och auktoritet lagts ut på de personer som ingår i organisationen. En organisation är alltid ett uttryck för maktordning - dess struktur är dock i sig inte avgörande för hur den kommer fungera och fullgöra sina uppgifter, inte heller för dess grad av demokrati, men strukturen saknar inte heller betydelse (Svedberg, 2007). Anthony Giddens har utvecklat struktureringsteorin som uttrycker det ömsesidiga beroendet mellan struktur och agens – en medelväg mellan strukturalism och aktörsorienterad teori, där individen är kapabel att förändra, men samtidigt tar hänsyn till de normer som finns inom samhällets övergripande struktur. En dualitet som ger människan handlingsfrihet i relation till samhällsstrukturerna, samtidigt som den visar att vardagligt handlande är beroende av dessa strukturer (Carle, 2006).

Skolan kan ses som en hierarkisk organisation. Den hierarkiska organisationen är enligt Svedberg (2007) ordnad i en eller flera vertikala s.k. linjer, därav benämningen linjeorganisation. En linjeorganisation är en hierarkiskt uppbyggd organisationsform där varje medarbetare endast har en enda direkt överordnad chef. Denna organisationsform utmärks av en strikt fördelning av arbetsuppgifter, ansvar och befogenheter. I skolan har man dock snarare en linje-stabsorganisation som skapades av Henry Fayol i början av 1900-talet (se figur 1).

Figur 1: Linje-stabsorganisation och teamorganisation (modifierad efter Svedberg, 2007, s. 260 och s. 274). Grundskolans organisation är en hybrid – en sammanslagning av dessa två organisationer.

Vid sidan av linjen tillkom en s.k. stab (numera kallad shared service centre), dit t.ex. skolpsykologen räknas inom skolan och troligtvis även studie- och yrkesvägledaren, med tanke på hur den beskrivna situationen för stabsmedlemmen beskrivs:

Stabens medlemmar kan irriteras över att ”dom därute” inte tar till sig deras specialistkunskaper, medan de som arbetar i linjen irriterar sig över att staben inte förstår de speciella villkor och problem som finns ute i ”verkligheten” eller ”nere på golvet”. I stabsposition blir det därför lätt att hamna i ett ofruktbart läge mellan överordnad chef, de avdelningar man ska stödja och det egna professionella kunnandet (Svedberg, 2007, s. 260).

Under de senaste decennierna har det blivit uppenbart att det finns inneboende problem i den hierarkiska organisationen, varför byråkrati (organisationens funktion) för många har blivit ett skällsord. När det går för långt i den tydliga arbetsdelningen och specialiseringen leder det till överspecialisering, vilket innebär att organisationen blir dysfunktionell. Ett symptom på detta är när de anställda förlorat överblicken och borrat ner sig i sina specialiseringar samt när deras kompetenser inte längre går att koordinera och man inte heller lyckas ställa krav på dem för att tillfredsställa klienters, kunders och uppdragsgivares krav.

Skolan är numera inte bara en hierarkisk organisation, utan är en s.k. hybridorganisation, dvs. både hierarkisk och teamorganisation. Den faktiska grundorganisationen är hierarkisk, men i skolan förekommer också oftast en teamorganisation (se figur 1), som där innebär att man arbetar i arbetslag, dvs. med ett demokratiskt arbetssätt. Grundidén är att teamet ska samarbeta, vara autonomt, kunna ta ansvar och ha befogenheter. Det är dock inte självklart att organisationen i sig är demokratisk, när det är uppbyggt på det viset. Svedberg menar att en risk med hybridformen är att den kan te sig förvirrande. I trängda lägen kan den faktiska organisationsformen, som i skolan är hierarkisk, bekänna färg. Ambitionen att blanda olika modeller är förståelig, men helheten kan klinga falskt, eftersom de grundar sig på skilda värderingar. Det positiva är att organisationen genom hybridformen kan bli flexiblare – man anammar olika strukturer för olika uppgifter. Dock kräver detta en hög strukturell och ideologisk medvetenhet från ledningen och medarbetare på alla nivåer, annars finns det en risk att hybridorganisationen blir otydlig och kontraproduktiv.

3.2.1.

Demokrati inom skolan

Ekholm och Fransson (1998) beskriver en typ av skola där förhållandevis självständiga lärare, sidoordnade i ett brett mittfält i en platt organisation, ser ledningen som ett serviceorgan som ska

menar vara en ny syn som ser skolan som en organisation där olika befattningshavare samverkar för att uppnå de av samhället fastställda målen och där lärarna anser att det är en legitim uppgift för skolledaren att hävda läroplanens mål. I detta synsätt passar den av läroplanen förespråkade arbetslagstanken inom vilken man arbetar mot målen på ett demokratiskt sätt. Svedberg (2007) menar att det går att ha en demokratisk ordning i en hierarkisk organisation.

Enligt Ljunghill och Svensson (2006) finns det i spåren av den kritik som drabbat den svenska skolan en hel del förslag till förändringar inom skolan som istället för framåt pekar bakåt mot metoder och organisationsmodeller, som tidigare tillämpats, men som lämnats och varav flera härstammar från tiden innan Sverige blev en demokrati. De beskriver det de anser vara reaktionära förslag som följande:

Mer ordning och disciplin, tidigare betyg, betyg i flera steg, betyg i uppförande och ordning, fler nationella prov, tidigare nationella prov, skärpt skolinspektion, nivågruppering, bort med elever som mobbar, elever som inte klarar kraven ska gå om ett år, återupprätta lågstadiet, återinför den tvååriga gymnasieskolan, återinför lärlingsutbildningar, återinför de gamla lärarkategorierna, återinför lågstadielärarutbildningen och återinför speciallärarutbildningen (Ljunghill & Svensson, 2006, s. 112).

Ljunghill och Svensson ser den sammanhållna skolan med ett demokratiskt arbetssätt - kontra urvalsskolan - som bäst för eleverna, för elevresultaten och demokratin i samhället. En demokratisk skola ska enligt dem bl.a. förmedla den demokratiska värdegrunden som ett ideal, bl.a. att alla är lika värda, samtidigt som den ska främja ett kritiskt tänkande och uppmuntra självständiga åsikter. Ändå ska det finnas tydliga ramar för vad som är tillåtet och inte tillåtet med tydliga åtgärdsplaner mot dem som inte lever upp till skolans regler, dock i form av aktiva stödinsatser istället för hot och sanktioner. Demokrati är en form för konfliktlösning där tvångsmakt som medel är otillåtet och där konfliktslösningens resultat utgörs av överenskommelser. Eftersom svensk skola ska fostra till demokrati, krävs det att eleverna får uppleva och tillämpa demokrati i skolan.

Dock har decentraliseringen, dvs. kommunaliseringen av den svenska skolan lett till ökade skillnader mellan kommuner och skolor, vilket har satt igång en debatt kring jämlikhetsfrågan (Lindensjö & Lundgren, 2000).

3.2.2.

Kultur

Man kan säga att det på skolor finns en ”kultur”, som kan variera något mellan enskilda skolor. Den påverkas av det omgivande samhällets struktur med dess historia och traditioner, som även påverkar samhällets intentioner med skolan. Med begreppet ”kultur” menas här de informella regler som parallellt med de officiella dokumenten formar verksamheten på den enskilda skolan (Berg & Wallin i Henrysson, 1994). Skolkulturen utgörs av ”osynliga regler och vanor som - medvetet och/eller omedvetet – styr, begränsar och reglerar skolpersonals och elevers arbetsförhållanden i såväl snäv som vid mening. Skolkulturen avspeglas i t.ex. olika inom den enskilda skolan förekommande riter, signaler, symboler, tankesätt m.m.” (Berg i Henrysson, 1994)

3.2.3.

Syo-kultur

Syo-kulturen (studie- och yrkesorienteringskulturen) är en del av skolkulturen och utgörs av de uppfattningar, som finns hos elever och skolpersonal, som påverkar hur studie- och yrkesorienteringens verksamhet utformas. För att få till stånd förändringar i syo-kulturen, behöver man förändra i skolkulturen, eftersom syo-kulturen ingår i skolkulturen och är beroende av denna (Henrysson, 1994).

3.2.4.

Förändringar

Förändringar i skolan sker i regel mycket långsamt. För att förändringar inom skolans område ska få en chans att slå igenom måste många faktorer verka i samma riktning. Det finns faktorer som hindrar respektive underlättar innovationer i skolan (se bilaga 5). Underlättande faktorer utgörs av bl.a. tydliga och accepterade mål, fungerande kommunikationer och jämlikhet (Henrysson, 1994).

3.2.5.

Roller inom skolan

Den sociala rollen inom skolans organisation beror på strukturella faktorer inom skolan. Dels utformas den av de förväntningar som ställs på den uppgift som ska utföras, men också mot bakgrund av de förväntningar som riktas mot den position i den lokala organisationen som har att göra uppgiften - ”i skolan har olika skolmedlemmar olika positioner inom den lokala organisationen” (Ekholm & Fransson, 1998).

Det samarbete som finns mellan studie- och yrkesvägledare och t.ex. samhällskunskapslärare beror enligt Fransson och Kriegholm (1997) på lärarens engagemang i studie- och yrkesorienteringen. De anser också att läraren har den viktiga uppgiften att bistå eleven med stöd inför sitt val av yrke, men att det stora flertalet lärare aldrig genomför denna sorts samtal med sina elever.

För att de s.k. innovationerna (förändringar som är medvetet genomförda, avgränsade till sin karaktär och medför en högre grad av måluppfyllelse) på studie- och yrkesorienteringsområdet ska ha effekt på det dagliga skolarbetet krävs enligt Henrysson (1994) av lärarna ett delvis annat angreppssätt om man t.ex. i sin undervisning ska anknyta till arbetslivet. Detta förutsätter att läraren har kunskaper om arbetslivet och förmåga att integrera dessa i det övriga ämnesstoffet samt kräver en personlig utveckling i vilken läraren tillägnar sig ett annorlunda tankemönster. För att förändra en individs handlande räcker det inte med att åstadkomma förändrade attityder och värderingar, däremot skulle en förändring av rollen ha större genomslagskraft. En förändring av lärarbefattningen, som bl.a. innebär nya arbetsuppgifter, skulle då leda till en förändrad lärarroll (dvs. lärarens tolkning av innebörden i sin befattning), vilket är en av förutsättningarna för att reformen skulle slå igenom på ”verkstadsgolvet”. En annan förutsättning är att studie- och yrkesvägledarna tar sin roll som bärare av attityder och värderingar som överensstämmer med studie- och yrkesorienteringens mål på allvar.

3.3. Sammanfattning

Konstruktivismen innebär att man inom pedagogiken utgår från eleven, som konstruerar sin kunskap individuellt i samspel med omvärlden i ett demokratiskt lärande, samtidigt som den

inom vägledningen uttrycker ett behov av livslång vägledning i ett föränderligt samhälle, som börjar i grundskolan. Vi tar upp detta, eftersom man kan stärka studie- och yrkesorienteringens roll i undervisningen genom att utifrån konstruktivistisk teori slå ihop det pedagogiska och vägledningsperspektivet till ett mer ämnesövergripande samarbete för att eleverna ska får ett helhetsperspektiv.

Genom att ta upp organisationsteori i vårt arbete vill vi lyfta fram att individen kan påverka och förändra, samtidigt som det finns strukturer som anger ramarna, sätter hinder och ger möjligheter. Man kan säga att skolan som organisation är en hybridorganisation – ofta både hierarkisk och teamorganisation, vilket kräver medvetenhet och tydlighet kring målsättning och roller för att det ska fungera. Arbetssättet inom skolan beror på den s.k. ”kulturen” i organisationen. Syo-kulturen beror också på den rådande kulturen och om den och arbetssättet ska förändras krävs en förändring av roller. För kommunikationen och samarbetet mot gemensamma mål inom organisationen är demokratin viktig. Demokratitanken har i skolsystemet dock naggats i kanten av att decentraliseringen av skolan har lett till ökade skillnader mellan kommuner och skolor.

4.Metod

Eftersom vårt syfte är att i och med att den nya skollagen och läroplanen (Lgr 11) har införts ta reda på om studie- och yrkesvägledare och lärare arbetar utifrån att studie- och yrkesorienteringen är hela skolans ansvar (se 1.1.4), tycker vi att det passar bäst att undersöka detta utifrån en hermeneutisk inriktning med kvalitativ metod, vilket innebär strukturerade intervjuer med intervjuformulär. Under denna rubrik diskuterar vi vårt metodval, presenterar vårt urval, vår analysmetod och de etiska ställningstagandena.

4.1. Metodval och metoddiskussion

Vi vill uppnå förståelsen genom en växelverkan mellan förförståelse och erfarenhet, teori och praktik samt del och helhet – den s.k. hermeneutiska cirkeln (Thurén, 2007). Vi har med oss en förförståelse inom området studie- och yrkesorientering samt läraryrket, med tanke på vår utbildning och bakgrund, och vi har också med oss våra egna värderingar. Detta sammantaget, kontexten inräknat, påverkar allt från vår problemformulering till vår tolkning av det insamlade materialet (Thurén, 2007). Det är omöjligt att vara helt objektiv när man sysslar med forskning (Larsen, 2009), dessutom gör förförståelsen att fördjupning är möjlig (Thurén, 2007) och värderingar att man kan ifrågasätta. Nackdelen med kvalitativ metod är att man inte kan generalisera resultatet, dock är undersökningen överförbar (Larsen, 2009), då vi tror att resultatet kan ge förståelse för situationer, processer eller fenomen som kan överföras till liknande sammanhang som andra studie- och yrkesvägledare och lärare befinner sig i. Insamlad data är också svårare och mer tidskrävande att behandla och den intervjuade personen inte är lika anonym, varför det kan vara svårare för denna att vara helt ärlig. Å andra sidan är fördelen med kvalitativ metod i vårt fall att frågorna vi vill ställa är av sådan natur att ett personligt möte med

informanten ger bättre möjligheter till helhetsförståelse och att eventuella missförstånd som uppstår kan redas ut vid intervjutillfället (Larsen, 2009). Kvalitativ intervju minimerar bortfallet och det är lättare att tolka svaren samt att säkerställa att det informanten säger verkligen är dennes uppfattning (Larsen, 2009), dvs. att vi uppnår bästa möjliga validitet (Thurén, 2007). Med kvantitativ metod uppnår man inte samma förståelse (Thurén, 2007).

Våra intervjuer, som utfördes på respektive grundskola var strukturerade för att vi skulle kunna jämföra svaren med varandra. Vi hade förberett en lista med färdiga frågor innan - dvs. ett intervjuformulär, där alla frågor ställdes till alla respondenterna i samma ordningsföljd (Larsen, 2009). Under intervjuerna ställde vi dessutom följdfrågor där vi tyckte det behövdes. När vi formulerade våra intervjufrågor tänkte vi på att de skulle täcka in de områden, som vår problemformulering och frågeställning handlar om (Larsen, 2009).

4.2. Urval

I vårt urval av respondenter har vi genom kvoturval, som innebär att man i förväg bestämmer respondenternas antal och karaktäristika, bestämt att välja 3 lärare och 3 studie- yrkesvägledare på tre olika grundskolor. Antalet beror på den korta tid vi har till förfogande för att genomföra undersökningen, samt för att transkribering, analys och tolkning av intervjuerna är tidskrävande (Larsen, 2009). Vi valde skolor godtyckligt inom pendelavstånd från vår egen bostadsort för att vi är intresserade av verkligheten i vårt närområde. Skolorna, där vi genomförde intervjuerna, valdes slumpmässigt då vi gjorde intervjuerna där vi först fick respons.

Kriteriet för valet av lärare är att de undervisar i åk 7-9. Urvalet av dem skedde enligt snöbollsmetoden. Det var studie- och yrkesvägledarna på respektive skola som rekommenderade de lärare vi intervjuade. Av en händelse blev det lärare som undervisar i olika ämnen (SO, Språk, NO), vilket vi tycker rimmar väl med tanken att studie- och yrkesorienteringen är hela skolans ansvar där ingen lärare, oavsett ämne, utesluts i ett ämnesövergripande arbete. Respondenterna är utbildade i sina respektive yrken och har några års yrkeserfarenhet.

Vi valde att i vår undersökning utesluta intervjuer med rektorer, eftersom vi i detta arbete är intresserade av hur synen på organisationen av studie- och yrkesorienteringen samt samarbetet

kring den ser ut ur studie- och yrkesvägledar- och lärarperspektiv, dvs. hos ”utförarna på golvet” och hur man där uppfattar eventuell påverkan från ny skollag och ny läroplan. Eftersom rektorn är chef över lärare och studie- och yrkesvägledare skulle en undersökning som inkluderar rektorerna på de skolorna vi undersökte kunna leda till att lärare och studie- och yrkesvägledare känner sig obekväma i intervjusituationen.

Vi tycker att vi fick en god bredd bland våra respondenter, erfarenhetsmässigt bland studie- och yrkesvägledarna och ämnesmässigt bland lärarna.

För att samla in respondenter gick vi till väga på så sätt att vi skickade e-post till olika studie- och yrkesvägledare som arbetade på grundskolor i närområdet. Det var många som inte svarade och några som svarade, men inte hade möjlighet att ställa upp. Till slut kände vi oss också manade att ringa trots att det var svårt att få tag på studie- och yrkesvägledarna per telefon. Två av våra respondenter tackade ja via e-post till att ställa upp på intervju och den tredje tackade ja via telefon. Vi är medvetna om att det kan vara så att de som tackade ja till intervju kanske gjorde det för att de hyser ett särskilt intresse för ämnet (Larsen, 2009).

4.3. Analysmetod

Av det empiriska materialet, som vi samlade in genom enskilda intervjuer och spelade in, gjorde vi en innehållsanalys (Larsen, 2009). Vi transkriberade våra intervjuer (omvandlade dem till text), tolkade intervjuerna i en kodningsprocess med råkodning, kodning, slutlig kodning och kategorisering (Dalen, 2007).

Vi presenterar vårt resultat tema- och professionsbaserat. De teman, som vi delar upp resultatet i, utgår från frågeställningarna för att göra det tydligt (Dalen, 2007). Under varje temarubrik delar vi upp resultatet även efter profession för att skilja på och belysa svaren från de två olika professioner, som vi intervjuade. Ur intervjuerna presenterar vi endast citat som vi tycker behövs för att förtydliga resultatet.

Vi analyserar materialet utifrån den forskning och de teorier, som vi tar upp i vårt arbete (Larsen, 2009) och följer i detta fortfarande de teman som utgår från frågeställningarna.

4.4. Etiska ställningsstaganden

Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet har, för att skydda individen, i mars 1990 antagit forskningsetiska principer som ska gälla för forskning inom det humanistisk-samhällsvetenskapliga området. Det grundläggande individskyddskravet konkretiseras i fyra allmänna huvudkrav på forskningen, som består av informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002).

Enligt samtyckeskravet meddelade vi våra respondenter att intervjun kommer att spelas in samt att deras deltagande naturligtvis är frivilligt och de kan avbryta det när som helst. Enligt informationskravet meddelade vi vad syftet med intervjun är och vad vårt arbete handlar om. Deras medverkan är enligt konfidentialitetskravet konfidentiell, vilket innebär att de inte kommer att kunna identifieras i vårt arbete. Våra insamlade uppgifter kommer enligt nyttjandekravet endast att användas för forskningsändamål.

4.5. Sammanfattning

Vi vill göra vår undersökning utifrån en hermeneutisk inriktning med kvalitativ metod, vilket innebär strukturerade intervjuer med intervjuformulär. Detta gör vi för att få en helhetsförståelse kring det respondenterna anser, men också för att få utförliga svar på utvalda frågor. Vi har valt att intervjua 3 lärare och 3 studie- yrkesvägledare på tre olika grundskolor. Lärarna undervisar i olika ämnen (SO, Språk och NO). Intervjuerna spelades in, transkriberades och kodades. Resultatet presenterar vi tema- och professionsbaserat, utifrån våra frågeställningar. Sedan analyserar vi materialet utifrån den forskning och de teorier, som vi tar upp i vårt arbete. Genomgående i vårt arbete följer vi de etiska reglerna för forskning.

5.Resultat

Resultatet delar vi upp tema- och professionsbaserat. För att utgå från våra frågeställningar (1.4) tar vi upp teman med följande tre rubriker: ”Synen på studie- och yrkesorienteringen på skolan”, ”Synen på hur samarbetet fungerar” och ” Synen på de nya styrdokumentens påverkan”. Det är först i analysen vi tar upp kvaliteten (1.5) i studie- och yrkesorienteringen, då det är där vi ställer synen på studie- och yrkesorienteringen på de undersökta grundskolorna mot de krav som finns på formuleringsarenan.

Då vi intervjuade både studie- och yrkesvägledare och lärare, som ser på samarbetet dem emellan ur olika synvinklar, delar vi även upp resultatet utifrån de olika professionerna. Så långt det går generaliserar vi svaren i resultaten, men ibland behöver vi p.g.a. skillnader skilja på de olika studie- och yrkesvägledarna och lärarna. Då benämner vi studie- och yrkesvägledarna Syv A, Syv B och Syv C samt lärarna Lärare D, Lärare E och Lärare F. Vid benämnandet blandar vi bokstävernas ordning, för att det ur det etiska konfidentialitetskravet inte ska gå att para ihop exempelvis Syv A och Lärare D som tillhörande samma skola.

Eftersom vi inte tycker att en närmare presentation av respondenterna är relevant i denna undersökning, gör vi ingen sådan utöver det vi anger i vår beskrivning av urval (se 4.2).

5.1. Synen på studie- och yrkesorienteringen på skolan

5.1.1.

Studie- och yrkesvägledarna

Studie- och yrkesvägledarna tycker att den studie- och yrkesorientering som de har hand om oftast handlar om det primära, dvs. prao- och gymnasievalet i åk 8 och åk 9. I samband med det får eleverna ha enskilda samtal hos studie- och yrkesvägledarna, men i ett fall hinns inte alla

elever med trots att det är målet. I just det fallet arbetar studie- och yrkesvägledaren 80% fördelat på tre skolor.

Det skiljer sig i hur studie- och yrkesvägledarna går in i klasserna. Syv C arbetar olika på olika skolor. På den ena skolan måste hon prioritera samtalen och kommer in i klasserna enstaka gånger, för tiden räcker inte till annars, vilket hon också menar beror på organisationen. Trots mindre tid på den andra skolan, arbetar hon mer i klassrummen för att samarbetet fungerar bättre där. Hon föredrar det senare sättet att arbeta på:

Självklart föredrar man det senare förstås. Dels tror jag att det ger eleverna betydligt mer när man kommer in i ett sammanhang än när man dyker upp som gubben i lådan.

Syv B går in i klasserna om tid finns och om det på en av skolorna finns färre nior (bara en klass) kan hon få mer tid för åttor ibland även sjuor. Hon har infört internprao på en skola för åk 7, vilket är ett exempel på när hon har lyckats påverka studie- och yrkesorienteringen på skolan. Syv A går bara in i klasserna för att lära känna eleverna och vice versa, s.k. marknadsföring utan att ha studie- och yrkesorientering i klassen.

Studie- och yrkesvägledarna skulle önska mer gemensam planering, ha insyn i studie- och yrkesorienteringsarbetet i hela grundskolan – ha överblicken, men behöver inte vara med i allt. De vill ha ett brett samarbete med lärarna, även kring elevers självkännedom. De har gett förslag på arbetsgrupp, som lyfter upp studie- och yrkesorienteringen som en viktig del av skolan, och även på att administrationen tas om hand av administrativ personal, så att studie- och yrkesvägledarens kompetens kan användas till det som är tänkt, och även på att betona praons betydelse. Som det är nu ger inte systemet eller strukturen på skolan eleverna tillräcklig känsla av att det handlar om deras personliga utveckling.

Man har inte pratat om en kvalitetshöjning av studie- och yrkesorienteringen allmänt på skolorna. Syv B har pratat individuellt om det med några lärare och Syv C har presenterat ”Allmänna råd och kommentarer kring studie- och yrkesorienteringen” för kommunpolitiker:

…det roliga när dom här allmänna råden kom, det är ju att det läggs ju på oss, då all information skickas till studie- och yrkesvägledaren, fast det egentligen är någon annan som ska läsa det. Vi vet ju redan. Men då blev jag ändå kallad till att berätta för förvaltning och politiker i nämnden om dom allmänna råden och det gjorde jag och då pratades det en del om kvalitén, folk blir väldigt glada och tycker det är jätteintressant och blir väldigt positiva, men sen händer det liksom inte mer.

Studie- och yrkesvägledarna gör egna utvärderingar eller kvalitetsredovisningar, där de uttrycker sin önskan om förbättringar, bl.a. kring egna utvecklingsmöjligheter, samarbete mellan lärare och studie- och yrkesvägledare och att vara en naturlig del i arbetet kring studie- och yrkesorienteringen på skolan. Studie- och yrkesvägledarna tycker dock att det är dåligt med responsen från rektorerna och anser att rektorer och lärare har bristfällig kunskap kring studie- och yrkesorienteringen, så som Syv A uttrycker sig:

…dom har en ganska så föråldrad bild av vad detta ska göra, och med eleverna, och vad det ska leda till och vad det i bästa fall kan resultera i och jag tror inte att dom tänker i något långsiktigt perspektiv, att det liksom rent samhällsekonomiskt kan löna sig.

För rektorn kan det, enligt Syv A, räcka att studie- och yrkesorienteringen finns med i kvalitets-redovisningen. Studie- och yrkesvägledarna vill ha en kvalitetshöjning av studie- och yrkesorienteringen och vill gärna själva arbeta med studie- och yrkesorientering längre ner i årskurserna. Problemet kan vara att skolan i övrigt kan vara nöjd med det som är och ser inte studie- och yrkesvägledarens mål som skolans mål.

Studie- och yrkesvägledarna uppfattar att det är de som är studie- och yrkesvägledningen på skolan. Den studie- och yrkesorientering som finns inom undervisningen och som lärarna har hand om är inte kartlagd. Enligt studie- och yrkesvägledarna behöver studie- och yrkesorienteringen formaliseras, man behöver se på den på ett annat sätt.

5.1.2.

Lärarna

Lärarna tycker studie- och yrkesvägledarna har bättre koll på studie- och yrkesorienteringen på skolan och betonar information som eleverna får vid rätt tillfälle, t.ex. inför prao och gymnasievalet. Lärare D uttrycker att tillgången till studie- och yrkesvägledare för eleverna och lärarna (i genomsnitt en dag/vecka) är för liten, men att studie- och yrkesvägledaren försöker så gott det går med klassbesök och information.

Lärarna tar upp studie- och yrkesorientering i sitt ämne där det kommer in naturligt, framförallt vid prao och gymnasievalet, för att eleverna ska se ett sammanhang, men även inom sitt ämne t.ex. arbetslivskunskap i samhällsorienteringen, olika yrken i språkundervisningen eller

olika vägar för att nå ett specifikt yrke inom naturorienterande ämnen. Lärare E betonar att det finns andra mål än studie- och yrkesorienteringen:

…förstå att det är bara en del i det vi gör. Sen kan man ju se på den delen på olika sätt, man kan se det som att det ska finnas med hela tiden, men vi har liksom alla andra mål också som vi ska uppfylla.

Lärare D säger sig vilja påverka studie- och yrkesorienteringen som arbetslagsledare i möten med rektor och samtal med andra lärare, för att de ska bli mer intresserade av studie- och yrkesorienteringen på skolan. Lärare F ser sin påverkan på studie- och yrkesorienteringen mer i smådetaljer i kommunikation med studie- och yrkesvägledaren.

Vad gäller kvalitetshöjningen säger lärarna att de inte har hört att det talats om det på skolorna och vill i ett fall hänskjuta frågan om det till studie- och yrkesvägledaren. Dock har även lärarna idéer om förbättringar, t.ex. att studie- och yrkesorienteringen kan ses som en längre process med mer självkännedom samt mer tid för studie- och yrkesvägledaren på skolan, förutom Lärare F som uppger att hon inte har tänkt så mycket på det för hon är nöjd med det som är. Lärare E, som har idéer kring förbättringar, verkar ändå värja sig för att få mer att göra. Lärare D vill att studie- och yrkesvägledningen ska vara en naturlig del i undervisningen, att studie- och yrkesorienteringen ses som en del av en helhet och att man arbetar med det mot ett mål.

5.1.3.

Sammanfattning

Studie- och yrkesvägledningen och studie- och yrkesorienteringen är oorganiserad – det är inte självklart att planera tillsammans. Studie- och yrkesvägledarnas roll är otydlig och de kommer inte naturligt in i skolarbetet. Kunskapen om vad en kvalitetshöjning skulle innebära, även för samhället, är dålig på skolorna. Studie- och yrkesvägledarna vill ha mer samarbete och mer arbete med självkännedom och personlig utveckling. Studie och yrkesvägledningen och -orienteringen är inte skolans gemensamma mål.

5.2. Synen på hur samarbetet fungerar

5.2.1.

Studie- och yrkesvägledarna

Studie- och yrkesvägledarna tycker i regel att det är samarbete med lärarna i väldigt liten utsträckning. Ytligt kan det verka som om orsaken är tidsbrist, menar Syv C, medan det på djupet handlar om så som hon uttryckte sig ”praktisk skolkultur”. Det finns inget organiserat samarbete - det samarbete som finns beror på lärarens intresse i studie- och yrkesorientering, oavsett ämne de undervisar i. Syv B tycker att lärarna söker kontakt med studie- och yrkesvägledaren mest i kompensatoriska sammanhang och känner att det annars är endast hon som tar initiativ till kontakt. När man arbetade med entreprenörskap i en klass visste studie- och yrkesvägledaren inte ens om det. Just därför ska hon träffa arbetslag på varje skola för att ta upp frågan om att stärka samarbetet. Syv A tycker att det finns en ganska öppen dialog med lärarna där man tar upp saker när de uppstår. Studie- och yrkesvägledarna säger att lärarna kommer med frågor till dem, som elever vill ha svar på.

Det samarbete som sker är enligt studie- och yrkesvägledarna framförallt med lärare i åk 8 och 9, kring prao och gymnasievalet. Då går studie- och yrkesvägledarna i regel in i klassen och ger information. I något fall kan läraren också vara med för att få samma information, för att kunna hjälpa eleverna att komma ihåg.

Att få igång ett större och mer övergripande samarbete mellan lärare och studie- och yrkesvägledare kan, som en av studie- och yrkesvägledarna uttryckte det, kännas tungrott för att allt hänger på studie- och yrkesvägledarna och för att andra inte tar sitt ansvar kring studie- och yrkesorienteringen:

Ja, och det blir ju ganska tungrott om jag är den enda som är intresserad av detta, eh, eller att alla tänker att nu kan jag luta mig tillbaka, detta är [SYV:s] projekt.

Inte heller tror studie- och yrkesvägledarna på att rektorerna skulle ta tag i detta att studie- och yrkesvägledare och lärare skulle samarbeta mer.

Studie- och yrkesvägledarna ser hinder för samarbete i organisationen, den knappa tiden och att lärarna inte tar kontakt med studie- och yrkesvägledarna i bl.a. arbetsmarknads- och utbildningsrelaterade frågor i undervisningen. Syv A menar att det skulle underlätta om man har

mer gemensam planering ”alltså ett gemensamt forum alltså fysiskt eller en befintlig diskussion som gör att det hela blir mer naturligt”, då intresset hos lärarna förmodligen finns, de vet bara inte hur. Studie-och yrkesvägledarna anser att det inte är självklart för lärarna vad det innebär att studie- och yrkesvägledaren ska vara stöd för läraren så som det står i läroplanen. Lärarna söker därför inte stöd i sitt arbete med studie- och yrkesorienteringen. Studie- och yrkesvägledarens roll är inte tydlig, inte heller vad studie- och yrkesorienteringen innebär. Det finns inga riktlinjer inom organisationen och studie- och yrkesvägledaren kommer inte naturligt in i arbetet. Enligt studie- och yrkesvägledarna är det en organisatorisk fråga och en ledarfråga:

Det finns hela tiden något annat mål som ska uppfyllas, som går före. Dom tittar mycket på kvalitetsredovisningar, skolinspektionsrapporter osv. Det är det man går på.

Enligt studie- och yrkesvägledarna skulle det alltså underlätta att ha med sig rektorn – nu lägger rektorn över ansvaret på studie- och yrkesvägledarna, som samtidigt inte känner sig ha ”mandatet”. Rektorn borde sätta upp riktlinjen, målet, tillsätta en arbetsgrupp, som ger stöd, så att alla förstår att det är viktigt med studie- och yrkesorienteringen, menar studie- och yrkesvägledarna. De menar även att mer arbetstid för studie- och yrkesvägledare på respektive skola skulle underlätta samarbetet, att lärarna engagerar sig mer i studie- och yrkesorienteringen och ser på den på ett annat sätt samt att det blir tydligare vad studie- och yrkesvägledare kan erbjuda. Om lärarna blev insatta i studie- och yrkesorienteringen i lärarutbildningen skulle det också underlätta.

Det enda studie- och yrkesvägledarna har haft i sin utbildning för att komma i kontakt med lärare och läraryrket är en eller två praktikveckor hos lärare, berättar de. Det har inte räckt för att se hur verkligheten ser ut i samarbetet studie- och yrkesvägledare och lärare emellan. Det är oklart vad stödet till lärarna innebär och vad man har för roll, om man ska vara ledare eller kollega:

Om jag ska inspirera någon hur den ska göra sitt jobb, det tycker jag är ganska tufft liksom eh och då får vi en annan relation också. Det blir inte den här kollegarelationen, utan det blir att jag sätter mig över där och det vet jag faktiskt inte om jag vill, så jag vet inte riktigt vad tanken är med den här vägledande rollen, känner jag. Är det så att vi ska vägleda och sätta oss över kollegorna? Då hade jag önskat mer från högskolan.

Ett förslag som kom upp var att man skulle ha ledarskap i utbildningen för att kunna leda och samordna studie- och yrkesorienteringen på skolan.

5.2.2.

Lärarna

Lärarna ser sig samarbeta inom studie- och yrkesorienteringen, bl.a. med studie- och yrkesvägledare, när eleverna ska på prao och inför gymnasievalet. Innan Lärare E tar upp arbetsliv med klasserna, ser hon till så inte någon annan lärare tar upp samma sak. Lärarna tar del av material hos studie- och yrkesvägledaren, och tillsammans går man igenom materialet, vilket hon tycker kan ses som någon form av gemensam planering.

Lärare D säger att hon samarbetar med studie- och yrkesvägledaren även på så sätt att de låter klassen spela spel för ökad självkännedom. Lärarna menar att de samarbetar även med studie- och yrkesvägledarna i det kompensatoriska arbetet med elever som har svårt att uppfylla målen. Omkring praktiska detaljer kring t.ex. studiebesök diskuterar lärare och studie- och yrkesvägledare också med varandra.

Lärarna ser hinder i samarbetet bl.a. i avsaknad av tid, främst i fallet då studie- och yrkesvägledaren bara finns i skolan i genomsnitt en dag i veckan. Farhågor finns också att ett sjunkande elevantal kan ge mindre tid till samarbete, med ett konstaterande att ekonomin och ledningen styr. Bortsett från det tycker lärarna att samarbetet fungerar bra.

Lärarna vi pratade med tyckte lite olika när vi pratade om vad som skulle kunna underlätta samarbetet med studie- och yrkesvägledare. Lärare F tyckte att det inte fanns mer att önska i samarbetet, medan Lärare E tyckte att samarbetet skulle kunna underlättas av meningsfulla möten, som sker mer kontinuerligt och organiserat, samtidigt som hon inte tycker tiden finns och värjer sig, liksom tidigare, för att studie- och yrkesorienteringen ska ta mer plats. Lärare D tyckte att det skulle underlätta om studie- och yrkesvägledaren är med och diskuterar när man pratar om hur man ska jobba på skolan samt hur man ska dra nytta av studie- och yrkesvägledaren i det övriga skolarbetet:

det är nog bara att tänka om för många lärare, att öppna upp, att kunna tänka om och jobba på ett annat sätt

Ingen av lärarna anser sig ha fått någonting om studie- och yrkesorientering i sin utbildning, men Lärare F går fortbildning nu där entreprenöriellt lärande ingår, som hon ser som en del av studie- och yrkesorienteringen.