Autismdiagnostiserade barn i specialförskolan - om pedagogers roll i det pedagogiska arbetet med barnen

Full text

(1)

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Barn unga samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng, grundnivå

Autismdiagnostiserade barn i

specialförskolan – om pedagogers roll i

det pedagogiska arbetet med barnen

Autism diagnosed children in a special preschool – The

teacher’s role in the educational work with the children

Diana Persson & Jessica Pireci

Lärarexamen 210hp Handledare: Ange handledare

Barndoms och ungdomsvetenskap 2011-01-17

Examinator: Caroline Ljungberg Handledare: Peter Lilja

(2)
(3)

3

Abstract

Persson Diana & Pireci Jessica. (2011). ”Autismdiagnostiserade barn i specialförskolan - om pedagogernas roll i det pedagogiska arbetet med barnen.”

Syftet med vår undersökning var att ta reda på hur lärare i en specialförskola ser på arbetet med autismdiagnostiserade barn och hur dessa bemöts utifrån sina egna förutsättningar. Genom intervjuer med en förskollärare och en specialpedagog, verksamma på en specialförskola, fick vi svar på våra frågeställningar som lyder:

 Hur ser pedagoger på en specialförskola på arbetet med autismdiagnostiserade barn för

främjandet av utveckling och lärande?

 Vilka möjligheter och problem ser pedagogerna på specialförskolan i arbetet med

autismdiagnostiserade barn?

Den tidigare forskningen säger att 4-11 av 10000 barn har autism, vilket innebär svårigheter med kommunikation, språkförståelse, gestaltförståelse, symbolförståelse och verbalt språk. Symtom ska ha funnits redan vid 2,5 års ålder. Autismdiagnostiserade barn kan gå i en specialförskola, avsedd för barn med autism, eller i en vanlig förskola med assistent. Visuell pedagogik är effektivast för barn med autism. Vi fick via intervjuerna reda på att två barn med autism går på den avdelning som endast har plats för autismdiagnostiserade barn. Varje barn har också en egen pedagog. Den visuella pedagogiken används av pedagogerna på förskolan. Nyckelorden för arbetet med barnen är: struktur, kontinuitet, rutiner, upprepning och

visualitet.

(4)
(5)

5

Förord

Vi vill tacka varandra för att vi båda bidragit till ett bra samarbete, för att vi utfört denna undersökning och rapportering med ett stort intresse och med en hela vägen, bibehållen positiv inställning. Vi vill tacka vår handledare Peter Lilja för att han bidragit till vårt framåtskridande genom hela processen. Vi tackar också de pedagoger som gjort denna undersökning möjlig.

Inläsning av tidigare forskning har skett individuellt. All planering, sortering, bearbetning, intervjuer och skrivande har varje gång skett med bådas engagemang och samvaro.

(6)

6

Innehållsförteckning

1 INLEDNING ... 7

2 TIDIGARE FORSKNING ... 9

2.1 AUTISMSPEKTRUMSTÖRNING ... 9

2.1.1 Autismspektrumstörning och grundproblematiken ... 9

2.2 BARN MED AUTISMSPEKTRUMSTÖRNING I FÖRSKOLAN OCH DEN TILLÄMPADE PEDAGOGIKEN ... 12

2.2.1 Den tillämpade pedagogiken ... 12

2.2.2 Barn med autismspektrumstörning i förskolans vardag ... 13

3 METOD ... 16

3.1 METODVAL ... 16

3.1.1 Intervju ... 17

3.2 URVAL ... 17

3.3 GENOMFÖRANDE OCH ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 18

4 RESULTAT OCH ANALYS ... 19

4.1 RESULTATREDOVISNING ... 19

4.1.1 Utmaningar i arbetet med autismdiagnostiserade barn ... 19

4.1.2 Den tillämpade pedagogiken ... 21

4.2 ANALYS: BARN MED AUTISM I FÖRSKOLAN ... 24

4.3 SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER... 27

5 DISKUSSION OCH KRITISK REFLEKTION ... 29

5.1 RESULTATDISKUSSION ... 29

5.2 METODDISKUSSION ... 31

REFERENSLISTA ... 34

BILAGA 1 ... 35

(7)

7

1 Inledning

Vårt intresse för hur man som lärare i förskolan arbetar med barn i behov av särskilt stöd har vuxit fram under utbildningens gång. Den verksamhetsförlagda tiden har varit en stor

bidragande faktor till detta. Vi har genom denna fått erfara att barn i behov av särskilt stöd utgör en stor grupp. Under dessa praktikperioder har frågor och funderingar uppstått hos oss. Vi har funderat på hur lärare i förskolan arbetar med dessa barn för att uppnå det optimala lärandet. Det stod ganska snart klart att en avgränsning var nödvändig. Barn i behov av särskilt stöd utgör ett väldigt brett fält. Vi valde därför att undersöka och skriva om barn med autismdiagnos i förskolan. Olika problem och möjligheter som kan finnas i en förskola med autismdiagnostiserade barn har undersökts. Enligt läroplanen för förskolan (Skolverket 1998) ska den pedagogiska verksamheten i förskolan anpassas till alla barn. Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd än övriga barn har rätt att få detta, utformat med hänsyn till egna förutsättningar och behov.

Vi ville få en djupare kunskap om vad autism är, hur detta ter sig hos barn i förskoleåldern men framförallt hur man som lärare i förskolan arbetar för främjandet av de

autismdiagnostiserade barnens utveckling och välmående. Enligt Gillberg (1992) kan barn med autism ha svårt i sin kommunikation med andra människor. De har därmed också svårt att förmedla det de vill framföra. Därför har valet att undersöka hur lärare i förskolan ser på detta, och hur pedagoger gör för att tillgodose detta behov, gjorts. I läroplanen för förskolan (Skolverket 1998) står det skrivet att arbetslaget ska ansvara för att barn utvecklar sin förmåga i sociala sammanhang, får stöd i sitt språk och i sin kommunikationsutveckling. Arbetslaget ska ge stöd och stimulans till de barn som befinner sig i svårigheter av olika slag. Förskolan har i uppdrag att ta tillvara och utveckla barns förmåga att känna ansvar och öka förmågan till social handlingsberedskap. Hos barnen ska tolerans och solidaritet tidigt grundläggas.

Förskolan ska uppmuntra och stärka barnens inlevelse i andra människors situation, samt stärka deras medkänsla. Förskolan ska verka för att barns intresse och förståelse för lek och samspel med andra växer. Förskolan ska främja barns utveckling av den sociala och

(8)

8

kommunikativa kompetensen, samt samarbetsförmågan med såväl vuxna som barn. Förskolan ska sträva efter att barnen utvecklar förmåga att ta hänsyn till och leva sig in i andra

människors situation (Skolverket 1998).

1.1 Syfte och frågeställning

Syftet med vår undersökning är att ta reda på hur lärare i en specialförskola ser på arbetet med autismdiagnostiserade barn och hur dessa bemöts utifrån sina egna förutsättningar.

Våra frågeställningar är:

 Hur ser pedagoger på en specialförskola på arbetet med autismdiagnostiserade barn för

främjandet av utveckling och lärande?

 Vilka möjligheter och problem ser pedagogerna på specialförskolan i arbetet med

(9)

9

2 Tidigare forskning

I detta kapitel kommer den del av tidigare forskning att presenteras som vi ansett vara relevant för vårt valda undersökningsområde. En redogörelse för vad autismspektrumstörning är och hur pedagoger på förskolan med hjälp av den tillämpade pedagogiken kan bemöta barn med detta funktionshinder kommer att vara med. En redogörelse för möjligheter och problem med den tillämpade pedagogiken i arbetet med autismdiagnostiserade barn kommer också att finnas med.

2.1 Autismspektrumstörning

2.1.1 Autismspektrumstörning och grundproblematiken

Autismspektrumstörning är ett neuropsykiatriskt funktionshinder som omfattas av ett brett spektrum och förekommer hos mellan 4-11 av 10 000 födda barn. Detta funktionshinder är antingen medfött eller har uppstått via en skada på hjärnan, vilket kan ske i fosterstadiet eller vid förlossningen. Autismspektrumstörning kan också föras vidare som en ärftlig orsak. Det går i tidig ålder hos ett barn att se symtom på autismspektrumstörning (Gillberg 1992).

Enligt Gillberg (1992) är kriterierna som måste uppfyllas för att få en diagnos inom autismspektrumstörning följande:

Svår störning av förmågan att interagera med andra människor på ett ömsesidigt sätt

Svår störning av förmågan till kommunikation

Extrem begränsning av beteenderepertoaren. Detta kan yttra sig som märkliga beteenden.

Inom autismspektrumstörning finns olika diagnoser med en gemensam grundproblematik med en hög variationsgrad. Kontaktstörning, språkstörning och ett avvikande och begränsat

(10)

10

störningar ifråga om social interaktion, kommunikation, språkförståelse, gestförståelse, symbolförståelse samt avvikelser och svårigheter då det gäller förmågan att uttrycka sig verbalt. Det innebär också en störning av beteendet med begränsning av beteenderepertoaren, vilket ofta medför ett hos barn avvikande lekbeteende. Specialbegåvningar hos barn med autismspektrumstörning är vanligt förekommande, vilket innebär att de kan vara oerhört kunniga och behärska vissa områden väldigt bra. De har ofta generellt ett oerhört bra minne och kan memorera långt över vad en person utan detta funktionshinder kan (Gillberg 1992).

Barn med autismspektrumstörning kommer sällan eller aldrig till föräldrar eller syskon för att de har svårt med att ta kontakt med andra människor. Dessa barn blir ofta fixerade vid vissa föremål. De har ett annat system inom de fem sinnena än barn utan funktionshindret. Detta innebär en störning i perceptionen, vilket kan visa sig som en överkänslighet för ljud, dofter, ljus och beröring. Smärta kan för en del barn med autismspektrumstörning uppfattas som positivt medan en lätt beröring kan uppfattas som obehaglig. Höga ljud kan upplevas som behagliga medan låga ljud kan uppfattas som skrämmande. Ljuskänslighet är ett exempel på förekommande störning i perceptionen. Dofter kan uppfattas på ett annat sätt hos barn med autismspektrumstörning i jämförelse med barn utan detta funktionshinder. Många barn har under sina första månader i livet blivit betraktade som döva p.g.a. deras annorlunda

perception. Barn med autismspektrumstörning vill ofta lukta på såväl människor som föremål. Inlärningsproblem brukar följa som en anledning av att de har svårt att just förstå sin omvärld. Barn med autismspektrumstörning kan också ha ett begåvningshandikapp, men de barn som inte har detta handikapp har istället ofta en hög intelligens, som ofta är högre än genomsnittet än hos barn utan autismspektrumstörning (Gillberg 1992).

Epilepsi är en annan sjukdom som ofta förekommer tillsammans med autism. Motoriken kan vara stel och klumpig. Muskelsjukdomar förekommer. Psykologer har idag funnit att många barn med autismspektrumstörning har ångest, depressioner samt tvångsbeteende. Många barn med autismspektrumstörning är överaktiva men det finns även de som är underaktiva.

Sömnstörningar är vanligt förekommande hos dessa barn. Störningar av ätbeteendet är också vanligt. Ofta har de även självskadebeteende och detta tros bero på den frustration de bär på som en följd av att de inte kan kommunicera med sin omvärld och att de inte blir förstådda (Gillberg 1992).

(11)

11

Sedan 1940-talet har forskare beskrivit barn med autismspektrumstörning och de tidiga tecknen på avvikelser i fråga om socialt samspel, kommunikation och föreställningsförmåga. Sedan denna tid har det försökts hitta en förklaring till hur detta uppkommit och vad detta tillstånd innebär (Rubin 2006).

Forskningen har på senare år gjort ett betydande genombrott. Experter världen över är idag överens om att autismspektrumstörning är en hjärnfunktionsstörning. Kunskapen är dock bristfällig bland svenska barnläkare på Barnavårdscentraler, förskolor och skolor. Av många uppfattas detta funktionshinder som ett mystiskt, fascinerande, obegripligt och skrämmande tillstånd. Forskare har tidigare visat på en stark koppling mellan autismspektrumstörning och begåvningshandikapp. Det är också vanligt med andra diagnoser inom neuropsykiatriska funktionshinder hos barn med autismspektrumstörning. Då rör det sig ofta om diagnoser som: ADHD, DAMP, Dyslexi, OCD (tvångssyndrom) och Tourettes syndrom. Dessa

blanddiagnoser kan ibland försvåra för läkaren att ställa rätt diagnos, men också för lärare i skola och förskola gällande arbetet med barnen. Barn med autismspektrumstörning har inte bara problem med samspel, kommunikation, empati och att förstå det sociala.

Koncentrationssvårigheter är också mycket vanliga problem vid autismspektrumstörning och ger upphov till problem för barnet i lärandemiljöer. Att ha autismspektrumstörning innebär ett konkret tänkande, vilket innebär att det kan vara svårt med föreställningsförmåga och fantasi. Det som barnet för stunden inte ser, hör, luktar eller känner kan de inte heller föreställa sig (Rubin 2006).

Den gemensamma problematiken som finns gällande autismspektrumstörning skiljer de olika diagnostyperna åt genom den höga variationsgraden. De grupper det pratas om inom

autismspektrumstörning är Aspergers syndrom, atypisk autism, autismliknande tillstånd och autistiska drag. Alla dessa benämningar ingår i vad forskare kallar för

autismspektrumstörning (Gillberg 1992).

Den typ inom autismspektrumstörning som anses vara den mildaste formen är Aspergers syndrom. Denna diagnos kallas även för högfungerande autismspektrumstörning då detta tillstånd ofta innebär en hos barnen normal eller t.o.m. hög begåvning. Atypisk

autismspektrumstörning är den form inom autismspektrumstörning som medför större svårigheter inom de huvuddelar som de olika autismspektrumstörningsdiagnoserna har

(12)

12

gemensamt. Autismliknande tillstånd är en form som ofta innebär en ojämnhet gällande graden av störningar och svårighet inom de olika huvuddelarna. Autistiska drag är en benämning på ett tillstånd som visar på att en person har drag av vissa delar inom

autismspektrumstörning, men att störningen och svårigheterna inte finns i den omfattning som är nödvändig, för uppfyllandet av de kriterier som ska vara uppfyllda för att få en diagnos inom autismspektrumstörningen (Gillberg 1992).

2.2 Barn med autismspektrumstörning i förskolan och den

tillämpade pedagogiken

2.2.1 Den tillämpade pedagogiken

Barn med autismspektrumstörning behöver ett tydliggörande från omvärlden gällande vad han/hon förväntas göra. För detta ändamål har det kommits fram till att den visuella

pedagogiken1 varit effektiv för lärandet för barn med autismspektrumstörning. Barn med

autism har lättare för att ta till sig information via visuell perception än auditiv. Med den visuella pedagogiken kan det struktureras upp olika scheman. Ett schema kan t.ex. innehålla dagens aktiviteter och göromål. Bilder används också för att hjälpa barn med

autismspektrumstörning att kommunicera. Bilder föreställande olika saker används. Dessa bilder kan barnen peka på för att göra sig förstådda (Aldenrud et al. 1999).

På förskolan är det bra om det finns ett dagsschema som beskriver dagens aktiviteter i den ordning som dessa ska ske. Förskolan bör ha bilder uppsatta i rummen för att barnen ska förstå vad respektive rum används till. Att ha bilder uppsatta vid olika ställen i rummen som t.ex. vid bordet kan visa barnet vad han/hon ska göra när han/hon sitter vid detta. Vid

matbordet kan t.ex. bilder som föreställer tallrik, bestick och glas finnas uppsatta, lika så kan bilder finnas där som visar i vilken ordning barnet ska göra olika saker som t.ex. skära och dela. Utöver den visuella pedagogiken används ofta verbala instruktioner i form av korta

1

Den visuella pedagogiken är en tillämpad pedagogik som visat sig vara effektiv för autismdiagnostiserade barns utveckling och välbefinnande. Den visuella pedagogiken går ut på att med hjälp av bilder hjälpa barnen att förstå olika budskap.

(13)

13

kommandon, frågor och uppmaningar. Ett barn med autismspektrumstörning har i olika grad svårt för att tolka ett språk som innehåller ironi, skämt eller för långa meningar. Istället är det bättre att prata tydligt och säga en sak i taget. Barn med autismspektrumstörning har i olika svårt med förändringar. Att ha samma rutiner kring olika moment är därför att föredra, och detta medför en trygghet och en bättre förståelse för omvärlden hos barnet (Aldenrud et al. 1999).

2.2.2 Barn med autismspektrumstörning i förskolans vardag

Det diskuteras om barn med autismspektrumstörning bör vistas i en vanlig förskola eller i en specialförskola. Många tycker att en speciell gruppverksamhet för barn med

autismspektrumstörning är bättre (Gillberg 1992). Barn med autismspektrumstörning har svårt med förändringar och därför är det viktigt med regelbundna tider från början. Dessa barn mår oftast bättre av inskolningar som sträcker sig längre över tid med korta dagar. Under denna period är det viktigt med tydliga dagsscheman som barnen tidigt får ta del av och tränas i att förstå (Holmqvist 2004).

En assistent kan vara till stor hjälp då barnet börjar på förskolan. Assistenten ska ha goda kunskaper om problematiken hos ett barn med autismspektrumstörning. Hela personalgruppen på förskolan måste få kunskaper i hur man som pedagog kan arbeta med och bemöta barnet med den visuella pedagogiken. Barnen behöver tydliga instruktioner om vad de ska göra på förskolan. Bilder är ofta förekommande som en del i den visuella pedagogiken. Dessa bilder hjälper barnet att förstå instruktioner och kommunikation. Barnet behöver få hjälp med att tolka signaler från de andra barnen och hjälp med att kommunicera sina budskap (Aldenrud et al. 1999).

Att åstadkomma lärande för personer med autismspektrumstörning kan vara en svår

utmaning. Detta beror på avvikelser i förmågan att erfara omvärlden. Forskare menar också att lärandemiljön för ett barn med autismspektrumstörning ska vara strukturerad och att denna bör medföra så lite intryck som möjligt, med bilder uppsatta som visar vad barnet ska göra, och som även visar i vilken ordning. Det menas dock att bilder och visuella hjälpmedel snarast är en form av artefakt och utgör verktyg för att personen ska kunna hantera situationen bättre, men att dessa inte automatiskt innebär att barnet med autismspektrumstörning lär sig. De former som anses vara bra ur lärandeaspekt för barn med detta funktionshinder är istället

(14)

14

de former som är planerade och intentionella. Barn med autismspektrumstörning behöver en omfattande träning i sin kommunikation med andra människor (Aldenrud et al. 1999).

Det är viktigt att strukturera upp och forma världen för barn med autismspektrumstörning. Detta är den allra viktigaste principen inom pedagogiken för dessa barn. Detta medför en ökad förståelse för vad som finns runtomkring dem. De får också en kontroll och säkerhet som kan leda till ökad självständighet. Därmed minskar också det avvikande beteendet. Barnen

behöver en struktur som hjälper dem att orientera sig i tid och rum. De behöver veta vad de ska göra samt var och när detta ska ske. Det kan behövas olika rum med speciella funktioner. När ett barn med autismspektrumstörning kommer in i ett rum behöver de hjälp med att veta vad som ska ske i just detta rum. Här kan bilder och scheman vara utmärkta verktyg. Barnet behöver också veta i vilken ordning han/hon går in i de olika rummen för olika saker. Att sätta upp ett s.k. övergångsställe för att tydliggöra för barnen är en bra sak. Tid är ett abstrakt begrepp och kan vara mycket svårt för barn med autismspektrumstörning att förstå. Ett schema innehållande följande kan därför vara bra:

Bilder, bilder + ord eller bara ord. Om det handlar om ett litet barn är det bra att kunna ge barnet olika symboler som visar vad han/hon ska göra (Beckman et al. 2003). Vid pedagogisk träning är det bra om den pedagog som tränar barnet sitter mitt emot det. Det gäller att ha förberett barnet i god tid före den kommande lärostunden. När det lärs ut till ett barn med autismspektrumstörning är det viktigt att allting tas stegvis. Det är också värdefullt att ta in något av barnets intressen i lärostunden, då blir det mer lekfullt och roligt (Beckman, et al. 2003).

Barn med autismspektrumstörning är inte helt ointresserade av kontakt. De kan tvärtom vara pockande i kontakten så att de av den anledningen kan verka avvikande. Kontakten saknar dock ömsesidighet och det inkännande som normalt kännetecknar ett barns förmåga till socialt samspel. Ett barn med autismspektrumstörning kan leka organiserat och funktionellt. Med organiserat menar forskare att de kan organisera en lek utifrån vad de sett i sin omvärld, de imiterar. Detta är alltså en upprepning hos barnet av vad som setts och uppfattats tidigare utan större förståelse och förmåga att se helheten eller sammanhanget. Att leka funktionellt innebär att barnet kan leka på ett fungerande sätt också här genom imitation av vad de tidigare sett i sin omvärld. Det går att se att leken fungerar och att det barnet leker stämmer överens med vad som sker på riktig. Barnet har dock inte heller här någon inlevelseförmåga eller

(15)

15

någon förmåga att se sammanhanget och helheten. Många barn kan lockas in i en sådan lek men barnet med autismspektrumstörning uppfattas ändå inte som ett lekande barn. Barn med autismspektrumstörning använder ofta objekten på ett stereotypt sätt och därmed förvärvar de aldrig den viktiga del av de erfarenheter av enkel manipulation och kombination som andra barn klarar. För att kunna få ett barn med autismspektrumstörning intresserat av lek eller av en leksak krävs det att barnet är nyfiket på just denna lek eller leksak. På så sätt kan det gå att locka in barnet och träna det i olika leksituationer. Man börjar med att presentera spännande föremål och med att endast ha en lärare/assistent och ett barn. När barnet förstår vad som ska göras och har tränat detta under många tillfällen kan ett barn till vara med för att långsamt träna samspelet och förståelsen för leken och det sociala (Beyer 2000).

(16)

16

3 Metod

3.1 Metodval

Vi har använt oss av kvalitativa metoder i vår utförda undersökning. En kvalitativ

undersökningsmetod innebär att de metoder som används för att genomföra undersökningen är mer inriktade på ord exempelvis genom djupgående intervjuer och färre intervjuobjekt än vid kvantitativa metoder som använder sig av exempelvis enkäter i olika former. Vårt val av kvalitativa metoder är baserat på att vi ville ha en mer djupgående information och för att besvara vårt syfte bäst är den här metoden lämpligast.

Intervju är en vanlig undersökningsform i en kvalitativ studie. En kvalitativ intervju innehåller frågeområden som kan ha en bestämd ram för val av frågor. Frågorna kan alltså uppstå under intervjuns gång. Frågorna kan dock variera från en intervju till en annan eftersom den är semistrukturerad. Denna variation är beroende av vilka svar som ges av den intervjuade samt vad som framkommer under intervjuns gång. En kvalitativ intervju syftar till att erövra en kunskap inom ett område där den intervjuade ges utrymme till ett fritt berättande i hög utsträckning. I denna typ av intervju förs ett samtal mellan den intervjuade och den som intervjuar. Frågorna i en kvalitativ intervju ska dock syfta till att svar fås inom ett visst område som i förhand är bestämt av den som intervjuar (Johansson & Svedner 2006).

Syftet med en intervju av kvalitativ form är att få fram egenskaper hos något. Den som intervjuar har då en lista på de områden denna vill ha svar på. Ett stort utrymme ges dock åt intervjupersonen som kan berätta fritt samt delge svaren på sitt eget sätt. En stor flexibilitet finns genom hela intervjuprocessen (Bryman 2001).

Innan det bestämdes för vilken typ av intervju som skulle användas läste vi in oss på tidigare forskning inom vårt valda undersökningsområde. Därmed hade vi en bra bas inför valet av intervjufrågor. Vårt syfte var att den intervjuade skulle ge oss en god inblick i verksamheten och i hur de arbetar med barnen som har autism. Vi önskade att få ett samtal som ger en god

(17)

17

bredd av information i förhållande till våra frågeställningar. Denna möjlighet gavs då vi valde en kvalitativ intervju. Vi ansåg att efter en sådan intervju skulle en bred och god bas finnas som sedan kunde bearbetas inför vår presentation av resultatet.

3.1.1 Intervju

Vi valde att använda oss av semistrukturerade intervjuer för att få en delvis öppen intervju. En semistrukturerad intervju innebär att den som ska intervjua har en viss ram för vilka frågor som ska ställas men också inom vilket område man vill få fram information (Johansson & Svedner 2006). Vårt syfte med våra intervjuer var att få en så bred och god inblick och kunskap inom vårt valda undersökningsområde som möjligt. I vår studie var det relevant och viktigt att få reda på hur barn med autism har sin vardag i förskolan, och hur lärarna arbetar med dessa barn. Att intervjua var den metod som vi ansåg skulle ge oss bäst underlag för att kunna besvara de valda frågeställningarna.

3.2 Urval

Förskolan som undersökningen gjort på är en kommunal specialförskola. Denna har fyra avdelningar, varav tre avdelningar är till för att ha både barn med och utan autismdiagnos. En av avdelningarna tar endast emot barn som redan diagnostiserats med autism. Denna

avdelning har bara plats för fyra barn. På avdelningarna med barn med och utan

autismdiagnos finns på varje fyra pedagoger. De barn som har autism på denna avdelning har en egen pedagog/assistent. Ordinarie antal personal är alltså fyra stycken och sedan

tillkommer en pedagog för varje som har en autismdiagnos. På förskolan kommer några dagar i veckan även två specialpedagoger och hjälper till, observerar och fungerar som vägledare för pedagogerna i arbetet med barnen. På avdelningen med uteslutande barn med autismdiagnos går just nu två barn. På denna avdelning finns det alltid en pedagog till varje barn. De två barnen har alltså varsin pedagog/assistent. Avdelningen är specialanpassad för barnen med autism. Det finns fyra olika rum. I vår undersökning har Lisa intervjuats som är förskollärare sedan 13 år tillbaka. Hon har arbetat på denna avdelning i sex år. Anita har arbetat som specialpedagog i 20 år på en rad olika förskolor. Vi tog kontakt med ett trettiotal förskolor. Vi valde att undersöka denna specialförskola. Detta val gjordes baserat på att de lärare vi fick kontakt med visade ett större intresse för att ta emot oss och ställa upp på en intervju.

(18)

18

3.3 Genomförande och etiska överväganden

Innan intervjuerna lämnade vi över ett brev (se bilaga 1) till dem som skulle intervjuas. De fick intervjufrågorna (se bilaga 2) tillsammans med brevet. I brevet framkom det tydligt vad intervjun skulle handla om, och vad informationen skulle användas till. Vi förklarade också att inga namn eller annan information som skulle kunna härleda till de intervjuade personerna, förskolan eller barnen skulle anges. I brevet till de som skulle intervjuas framgick det att vi önskade använda oss av diktafon som dokumentationsmetod. Längst ner på detta brev fanns en ruta där de som skulle intervjuas skulle fylla i om de accepterade en inspelning via diktafon eller inte. För att kunna påbörja insamlandet av empirin behövs målsägandes godkännande av informationen i brevet. Det stod också i informationsbrevet att vi efter intervjuerna och efter att allt skrivits ner kommer att delge dem för ett godkännande om att texten är riktig och sanningsenlig.

Under intervjun användes diktafon, efter godkännande av en sådan metod. Vi förde också anteckningar. Diktafon valdes för att vi ansåg att vi skulle få en större möjlighet att

koncentrera oss på själva intervjun. Att enbart anteckna medför att det behövs väldigt mycket anteckningar, vilket vi ansåg skulle ta fokus från själva intervjun.

(19)

19

4 Resultat och Analys

Vi har valt att dela upp detta kapitel i tre delar. Den första delen är resultatdelen. I denna redogörs det för resultatet vi fått fram genom vår undersökning. I andra delen presenteras analysen. I texten redogörs det för vår analys av undersökningen med utgångspunkt i den tidigare forskningen. I analysdelen kommer det också att synliggöras skillnader och likheter mellan den tidigare forskningen och vårt eget resultat av undersökningen. I den tredje delen presenteras en sammanfattning av resultatet och analysen, samt de slutsatser som kommit fram.

4.1 Resultatredovisning

4.1.1 Utmaningar i arbetet med autismdiagnostiserade barn

Det krävs enligt Anita ett oerhört tålamod av den pedagog som arbetar med och tränar ett barn med autismspektrumstörning. Som ett exempel nämner hon toalettbesöket, vilket kan vara svårt för barn med autism att förstå. Det kan ta lång tid för dessa barn att lära sig att torka sig efter toalettbesöket. Först måste barnet förstå att den har en baksida av kroppen. Barnet förstår inte naturligt att även sådant som inte syns finns. Andra moment som pedagogerna på avdelningen tränar barnen i är t.ex., på/avklädning, äta, använda sin kropp i olika moment, kommunicera och tvätta sig. Barnen tränas även i koordination, och i kroppskännedom. Anita berättar också att föräldrarna ibland kan behöva hjälp med hur de ska träna och hjälpa barnet i

hemmiljön. Då kan habiliteringen2 göra ett hembesök. De tittar då på hemmiljön, gör en

utvärdering och hjälper till med hur barnet kan tränas och hjälpas i olika moment på hemmaplan.

2Habiliteringen är ett resursteam inom BUP (barn och ungdomspsykiatrin) som utbildar och ger stöd åt

(20)

20

Om föräldrarna upplever att vissa moment inte fungerar hemma som de vet fungerar på förskolan, så ges de möjlighet att komma till förskolan för att se hur momenten görs där och på så sätt ta efter för att skapa samma rutiner kring dessa i hemmet.

Anita hävdar att det kan vara väldigt trevligt och berikande att arbeta med ett barn som har autism, om man bara vet hur barnet ska bemötas barnet på rätt sätt. Hon berättar om

skillnaden mellan barn med och utan autism, gällande inrutade dagar och överraskningar. Ett barn med autism mår dåligt av överraskningar och förändringar medan ett barn utan autism blir uttråkad av för mycket förutsägbarhet. Ett barn med autism behöver mycket upprepning för att ta till sig ny kunskap, och för att kunna omvandla från oförståelse till förståelse. Ett barn med autism kan uppleva en svår frustration och därmed få utbrott som kan vara svårhanterliga. Detta motverkas genom en för barnet igenkännlig struktur.

Barn med autism behöver ha rutiner som de kan och känner till. De måste veta i förväg vad som händer. När barnet vet vad det ska göra och vad som ska hända under dagen, skapas en trygghet och barnets självförtroende ökar. Ett barn med autism kan vara oerhört trevligt att umgås med och de kan visa en sådan glädje och tacksamhet om man bara jobbar på rätt sätt med dem. (Anita, 2010-09-28)

Autism är som en annan kultur. Man kan säga att en person med autism har en annan kultur och att personen har ett annat sätt att kommunicera på. Vi som inte har denna problematik måste ta kontrollen och det är vi som måste ansvara för mötet med dessa, då det är vi som har kommunikationsförmågan. (Anita, 2010-09-28)

Anita berättar att varje dag är oerhört inrutad. För personer utan autism skulle detta kunna upplevas som väldigt tråkigt. För en person med autism kan detta vara avgörande för deras välmående och utveckling framåt.

Upprepning, upprepning, upprepning. Det kan ta oerhört lång tid för ett barn med autism att lära sig nya färdigheter. Barnet som inte har kunskapen om sig själv, sin kropp och sin omvärld måste tränas i varje litet moment. (Anita, 2010-09-28)

Det krävs tydliggörande från omvärlden, tålamod, upprepning och att man låter träningen ta den tid som behövs. Att upprepa, berättar Anita innebär att barnet med autism programmeras för att minnas det som tränas. På så sätt tar de fram sitt program vid tillfällena och går på automatik. Hon kallar detta för att man programmerar in ett recept hos barnet. När barnet

(21)

21

tränat och memorerat detta, plockar de fram ”receptet” och har då alla ingredienser och rätt ordning i minnet.

Barn med autism kan få oerhörda utbrott och kan bli väldigt aggressiva, men detta ska man inte bli rädd för. Det är viktigt att vi förstår dessa barn och att deras utbrott uppstår när de inte blir

förstådda av oss, sin omvärld eller när de upplever att omvärlden inte förstår dem. (Anita, 2010-09-28)

.

Om barnet får ett utbrott så handlar man på följande sätt: börja med att lugna barnet. Detta görs på olika sätt utifrån hur barnet fungerar. De tar t.ex. en bild på ett barn som är arg, sedan en bild på ett lugnt barn, och en bild som visar att barnet ska vara tyst. Efter det visar den vuxna med hjälp av en bild att barnet ska kommunicera ut varför den blev arg. Sedan reder den vuxna ut problemet på den nivå och på det sätt som passar barnet.

Kan man tolka och förstå dessa barn så kan man också handla på ett sätt som förhindrar dessa utbrott. (Anita, 2010-09-28)

En person utan autism har, anser jag huvudansvaret för kommunikationen och relationen med en person med autism (Anita, 2010-09-28).

Anita menar att en person med autism inte har samma förmåga att förstå sin omvärld eller andra människor, därför måste vi utan autism anpassa oss efter personen med autism.

4.1.2 Den tillämpade pedagogiken

Anita berättar om den för barn med bl.a. autism, tillämpade pedagogiken. Hon nämner fem nyckelord i denna: Struktur, kontinuitet, rutiner, upprepning och visualitet. Hon berättar om vikten av struktur för ett barn med autism, som också ofta har svårt att hantera förändringar. Anita berättar att barnet måste få känna igen sin omvärld och att kontinuitet är viktigt i arbetet med dem. Likaså är rutiner viktiga. Upprepning är enligt Anita nödvändigt för barnens

förståelse och process i lärandet. Anita berättar att den del i pedagogiken som kallas för den visuella bygger på en tydliggörande pedagogik. Detta innebär att man med hjälp av bilder konstruerar scheman för att barnen ska förstå vad som förväntas av dem, men även som de själva kan använda sig av i sin kommunikation med andra.

(22)

22

Anita berättar om två olika träningsformer för barn med autismspektrumstörning. Dessa två

benämns ADL och IBT3 och tränas två gånger i veckan. Med IBT tränas olika känslor, barnen

får redskap utifrån sin nivå att kommunicera ut vad de vill och känner. De lär sig en ram, en väldigt snäv ram för hur man de kan bete sig i mötet med personer och hur de kan bete sig på olika platser. När barnet hanterar detta bra, vilket kan ta lång tid, och ibland nås inte den önskade nivån, tränas sedan barnen i små steg i olika miljöer. Först i en miljö, sedan i en annan. De som tränar barnen är specialpedagoger och psykolog från habiliteringen samt pedagoger som barnet är van vid. De som tränar barnen ska ha träffat barnen vid många tillfällen innan träning sätts in. Barnet måste ha bilder på personerna och ha fått bilder visade för sig som visar vad som ska ske.

ADL är en träningsform som utövas varje dag. Detta innefattar i princip allt som barnen gör och ska göra. Det första som görs med ett barn som har börjat på förskolan är att hjälpa och träna barnet i att förstå sin kropp och att kroppsdelarna tillhör barnet. Detta är inte något som barnet har naturligt med sig.

Barnet behöver få förståelse för detta och här tränar man enligt något som man kallar för: orsak-verkan, man tränar barnet i att se vad som händer när man tar handen och drar ner dragkedjan. Man börjar med att ta barnets hand till dragkedjan. Detta kan pågå under många tillfällen och under lång tid. När barnet förstår att det är dess egen hand som rör vid dragkedjan börjar man hjälpa barnet att dra ner dragkedjan. Efter mycket upprepning förstår barnet att om jag gör så här så händer det och det är bra. Alla moment måste tränas, (Anita, 2010-09-28)

Av Lisa fick vi information om att förskolans fyra avdelningar är anpassade efter att kunna bemöta och arbeta med autismdiagnostiserade barn utifrån den tillhörande problematiken.

Kommunen har bestämt att avdelningen med uteslutande barn med autism endast får ha fyra barn och att varje barn har en egen pedagog (Lisa, 2010-09-29).

Just nu går två barn på avdelningen för autismdiagnostiserade barn. Det är en femårig pojke och en fyraårig flicka.

3

ADL står för Aktivitetsträning i det dagliga livet. IBT står för Intensiv beteendeträning. Dessa syftar till att träna barnet i vardagens olika moment och situationer, samt att träna hans/hennes beteende i olika sociala

(23)

23

Om jag får lov att säga vad jag tycker så är det bättre att barn med autism går i en förskola, anpassad för de behov och förutsättningar som finns hos dessa barn.(Lisa, 2010-09-29)

Lisa berättar att avdelningen för de autismdiagnostiserade barnen har fyra rum. Samtliga rum har dämpad belysning, ljusa färger och är välplanerade utifrån vad som ska göras i respektive rum, samt utifrån den problematik som finns hos barnen. Bilder finns också uppsatta i alla rum, som en del i den visuella pedagogiken. Scheman finns också uppsatta för att barnen ska veta vad som ska göras. Lisa berättar också att det är viktigt att alla saker ligger på samma ställe och att inte möblerna flyttas runt. I ett av rummen finns en flanotavla. På denna finns foton på de pedagoger som jobbar på avdelningen, men också på de pedagoger som vikarierar då ordinarie personal är frånvarande. Här finns också bilder på barnen själva och deras namn finns inskrivna under. Olika bilder finns i en korg nedan med olika ord och bilder som används i den dagliga verksamheten för barnens förståelse och beredskap inför kommande aktiviteter och händelser.

Vi fick av specialpedagogen en detaljerad beskrivning av hur en dag brukar se ut med omsorg och pedagogik av/med barnet.

Det är önskvärt att samma vårdnadshavare lämnar och hämtar. (Anita, 2010-09-28)

Den pedagog som har hand om barnet tar emot. Barnet är väl insatt i vad som görs i kapprummet och vad barnet ska göra här. Alla dagar ser ungefär likadana ut. Pedagogen kommunicerar och tränar barnet med hjälp av bilder. Detta är den pedagogik som tillämpas hela dagarna och varje dag.

(24)

24

4.2 Analys: Barn med autism i förskolan

När vi jämför vårt resultat med vad den tidigare forskningen speglar så finner vi många likheter, och vi upplever att den tidigare forskningen stödjer den empiri vår studie har gett.

I vår intervju med Lisa får vi en redogörelse för skillnaden mellan olika typer av autism och att detta spektrum har en gemensam grundproblematik men att denna varierar mellan de olika typerna. Hon berättar om hur förskolan är anpassad utifrån de behov och den problematik som finns hos barn med autism. Att barn med autism kan bli mer hjälpta av att gå i en

specialförskola, som är anpassad efter den problematik som finns vid autism, är något som Lisa förespråkar. Hon menar att en sådan förskola tillhandahåller en miljö och pedagogik som främjar barnens utveckling och välmående. Detta stödjs av den tidigare forskningen bl.a. av Gillberg som tar upp huruvida ett barn med autismspektrumstörning bör vistas i en vanlig förskola eller i en specialförskola. Han skriver att många anser att en speciell

gruppverksamhet för barn med autismspektrumstörning är bättre.

I vår intervju med Anita får vi en inblick i en tillämpad pedagogik. Denna syftar till att genom visualitet tydliggöra för de autismdiagnostiserade barnen, vad som ska göras under dagen samt som en hjälp i kommunikationen med dessa barn. Denna pedagogik som Anita

benämner med skruv, vilket innefattar fem nyckelord som enligt henne utgör en grundpelare och genomsyrar allt arbete med barnen. Dessa fem nyckelord är: Struktur, kontinuitet, rutiner, upprepning och visualitet. Hon nämner också att man genom tidigare forskning sett att denna typ av pedagogik visat sig vara den mest effektiva ur ett lärande och utvecklingsperspektiv.

Lisa låter oss ta del av hur en vanlig dag på förskolan ser ut i arbetet med dem

autismdiagnostiserade barnen. De fem veckodagarna ser ungefär likadana ut, med samma innehåll och struktur. Hon berättar att dessa barn inte skulle klara av för mycket förändringar och olikheter gällande dagarna under veckan.

Barn med autismspektrumstörning behöver ett tydliggörande från omvärlden gällande vad som förväntas av dem och vad de ska göra. Forskare har för detta ändamål funnit att den visuella pedagogiken (den tydliggörande pedagogiken) varit effektiv för lärandet och

(25)

25

utvecklingen hos barn med autism. Dessa barn har lättare för att ta till sig information via visuell perception än vid auditiv (Aldenrud et al. 1999). Här ser vi att det som Lisa berättar om gällande struktur och krav på oföränderlighet stödjs av den tidigare forskningen. Den tidigare forskningen tar även upp vikten med ett tydliggörande för barnet om vad detta ska göra. Vi ser tydligt att pedagogerna arbetar på det sätt som Aldenrud menar är effektivt.

De två barnen som går på förskolan blir varje dag hjälpta till att förstå vad som ska göras och i vilken ordning. Lisa berättar att det av de arbetande pedagogerna på avdelningen krävs ett stort tålamod i arbetet med de autismdiagnostiserade barnen. Att vara intresserad av att arbeta med dessa barn är prioritet nummer ett, enligt Lisa. Man måste vara väl införstådd med hur autism ter sig hos barn i förskoleåldern och samtidigt vara kunnig i hur dessa barn bemöts och hur arbetet med dessa barn går till med läroplanen som bas. Lisa ser positivt på arbetet med de autismdiagnostiserade barnen. Hon ser möjligheter, snarare än hinder. Hon hävdar bestämt att dessa barn genom rätt träning ges möjlighet till ett innehållsrikt och lärorikt liv. Hon nämner också att många barn med autism visar en glädje och tillfredställelse i mötet med

pedagogerna. Barn med autismspektrumstörning kan dock vid frustration, beroende på oförståelse från omvärlden, eller p.g.a. att de själva inte förstår sin omgivning få utbrott och bete sig aggressivt. Detta är något som Lisa menar går att undvika till stor del. Det gäller enligt Lisa att vara steget före, kunna förutse ett sådant förlopp, förebygga och veta hur det går att lugna ett barn i en sådan situation. Lisa påpekar flera gånger att alla barn med autism är olika. Därför går det inte att göra exakt likadant med alla. Som en grund är det den visuella pedagogiken som används, men arbetet med barnen kan skilja sig, beroende på olika omständigheter och på barnets personlighet och dagsform. Lisa berättar om det viktiga samarbetet förskolan och föräldrarna emellan. Föräldrarna får som så behövs ett hembesök av habiliteringen för hjälp till träning i hemmet. Detta främjar, enligt Lisa barnens trygghet och utveckling.

Perceptionsstörningar är vanligt hos barn med autism och det gör att vi måste tänka på att minska på intrycken i barnens omgivning. (Lisa, 2010-09-29)

Detta är något som kan vara lite svårt ibland, menar Lisa. Den som arbetar med dessa barn måste hela tiden se till så att miljön är fri från onödiga ljud, ljus och dofter. Detta innebär också att vi pedagoger alltid måste tänka på att inte prata för mycket sinsemellan. Detta kan leda till att barnen blir stressade och får utbrott.

(26)

26

Barn med autism har ofta störningar i perceptionen, vilket kan visa sig som överkänslighet gällande dofter, ljud, ljus och beröring (Gilberg 1992). Perceptionsstörningar är något som finns i mer eller mindre utsträckning hos alla barn med autism, enligt det vi läst om i den tidigare forskningen. Vi kan också se att pedagogerna arbetar utifrån denna vetskap men också att förskolemiljön är anpassad utifrån den befintliga problematiken.

Lärandemiljön för ett barn med autism ska vara strukturerad och medföra så lite intryck möjligt, med bilder som visar vad barnet ska göra, och i vilken ordning. Detta är nödvändigt med utgångspunkt i de avvikelser som finns hos barn med autism och för att de ska kunna erfara omvärlden (Aldenrud et al. 1999). Anita berättar att ett hinder som finns i arbetet med de autismdiagnostiserade barnen är att de har svårt med den sociala interaktionen. Detta menar hon, medför att de inte kan leka på samma villkor som andra barn. Detta är något av det som Anita ser som det största problemet för autismdiagnostiserade barnen. Hon menar att barn lär sig i leken med andra barn och att detta fråntas dem.

Jag har sett barnen leka här, men de samleker inte och verkar inte ha någon förmåga att samspela och förstå varandra i leken. De leker mer bredvid varandra, var för sig, men verkar ändå visa intresse för varandras lek, det är synd att de inte klarar av att leka som andra. (Anita, 2010-09-28)

I den tidigare forskningen står det om problemen som finns hos barn med autism gällande förmågan till lek med andra barn.

Ett barn med autismspektrumstörning kan leka. De kan leka organiserat och funktionellt. Med organiserat menas det att de kan organisera en lek utifrån vad de sett i sin omvärld. De

imiterar sedan detta. Det är alltså en upprepning hos barnet av vad som setts och uppfattats tidigare, utan större förståelse och förmåga att se helheten eller sammanhanget. Att leka funktionellt innebär att barnet kan leka på ett fungerande sätt, också här genom imitation av vad de tidigare sett. Det kan alltså se ut som om leken fungerar på samma sett som hos ett barn utan autismspektrumstörning. Barn med autism använder ofta leksaker på ett stereotypt sätt och har ingen eller en låg grad av inlevelseförmåga (Beyer 2000). Vi upplever att den tidigare forskning som vi valt att använda oss av har varit eniga gällande de

autismdiagnostiserade barnens förmåga till lek. Beyer är den som på ett tydligt sätt förklarar att barn med autism kan leka. Han förklarar på vilka villkor detta kan ske och varför det ser ut som om de leker som barn utan autism.

(27)

27

Att använda sig av olika leksaker som man funnit att barnet tycker är intressant är något som kan vara ett bra verktyg för att få barnet intresserat och komma in i leken (Beyer 2000). Lisa har berättat för oss om hur de tar tillvara på barnens intressen genom att använda sig av de leksaker som barnen visar intresse för.

4.3 Sammanfattning och slutsatser

En fråga vi ställde var hur man som lärare ser på främjandet av utveckling och lärande hos barn med autism. Det resultat vi fått fram genom vår undersökning visar tydligt på att pedagogerna arbetar enligt alla de olika sätt vi läst om i den tidigare forskningen. För att kunna arbeta med och bemöta barn med autismspektrumstörning, utifrån strävansmålen för förskolan, drar vi slutsatsen att det hos pedagogen måste finnas ett intresse för såväl autism som för barn med denna diagnos. De måste vara medvetna om vilka problem denna

funktionsnedsättning kan medföra, men också kunna se möjligheter i arbetet med dessa barn. De pedagoger som arbetar med de autismdiagnostiserade barnen, anser vi bör ha fullgoda kunskaper om autism och om barns olika personligheter, behov och förutsättningar. I vårt resultat framgick det att det krävs ett oerhört tålamod och engagemang i arbetet med barn med autismspektrumstörning.

Vi har både genom inläsning av tidigare forskning och genom intervjuer av pedagoger på specialförskolan blivit varse om den tillämpade pedagogiken, som anses vara den mest effektivaste i arbetet med de autismdiagnostiserade barnen. Denna pedagogik innebär ett tydliggörande för barnen. Man använder sig av visuell pedagogik, struktur, kontinuitet, rutiner och upprepning. Detta är, både om vi tittar i den tidigare forskningen och om vi går igenom vad de två pedagogerna sagt, grunden till ett möjligt lärande för barn med autism. När vi tittar på leken gällande barn med autism så finner vi entydiga svar. Barn med

autismspektrumstörning har problem i leken med andra barn. Detta beror på svårigheter i föreställningsförmågan och i den ömsesidiga och sociala interaktionen. Den tidigare forskningen har dock gjort oss varse om att barn med autism kan leka, men att detta är på andra villkor, att det sker mer funktionellt och organiserat och att föreställningsförmågan och fantasin är dålig eller t.o.m. obefintlig. I intervjun med Lisa möts vi av en positiv syn på arbetet med de autismdiagnostiserade barnen. Lisa ser positivt på de autismdiagnostiserade barnen. Hon ser möjligheter, snarare än hinder. Hon ser positivt på en framtid för dessa barn, om de bara får rätt hjälp på vägen. Detta bör ske tidigt, menar hon. Hon nämner också att

(28)

28

dessa barn ofta är glada och visar att de är tillfreds med tillvaron. Något som Lisa dock poängterar är att man måste vara uppmärksam på dessa barn och de ibland oönskade utbrotten.

Vid frustration, då de inte förstår eller blir förstådda av sin omvärld kan barn med

autismspektrumstörning få aggressiva utbrott. För att motverka detta krävs en förmåga till förutsägbarhet och kunskap om hur man bemöter barnen på rätt sätt i sådana situationer. Vad Lisa också nämner flera gånger, är att barn med autism har olika personligheter och att detta måste tas i akt i arbetet med dem. Anita är specialpedagog och visar på en positiv syn på arbetet med de autismdiagnostiserade barnen. Vad hon dock nämner som ett problem är barnens oförmåga till lek på samma villkor som barn utan autism. Hon anser att detta skapar problem för dem själva då leken är en bra grund för lärande. I övrigt ser Anita, precis som Lisa goda möjligheter för dessa barn att få en bra framtid med möjligheter till välmående, meningsfullhet och delaktighet i samhället.

(29)

29

5 Diskussion och kritisk reflektion

5.1 Resultatdiskussion

Något som har uppstått under arbetets gång är att vår attityd till barn med autism har förändrats radikalt. Vi hade en liten rädsla tidigare. Hur ska barnen reagera när vi kommer? Vågar vi prata med dem? Vi hade tänkt oss barnen som något väldigt märkvärdigt som vi inte visste hur vi skulle bemöta. Denna rädsla är borta. Dessa barn är kompetenta men behöver ett tydligt schema för allt. Barnen kan fungera utmärkt om de förstår oss och vi förstår dem, och framförallt att vi anpassar oss efter dem.

Vår undersökning har gett oss en ny kunskap inom fältet barn med autism i förskolan. En större säkerhet har infunnit sig kring hur man närmar sig dessa barn, bemöter dem och arbetar med dem. Vi kan efter denna undersökning också nämna att vi nu ser möjligheter med dessa barn ur ett pedagogiskt perspektiv, och har som blivande lärare nu även blivit varse om att vi ser fram emot att få möta barn med autism för att på riktigt få utgöra den bas som är

förutsättningen för deras välmående och lärande.

Den tidigare forskningen gav oss en något negativ bild av autism, och de möjligheter ett barn med denna diagnos har inför sitt framtida deltagande i samhället. I vår undersökning fanns en helt annan klang. Enligt de pedagoger som intervjuat är grundinställningen till barnen och deras möjlighet en stor utgörande grund för hur vi kommer att lyckas med ett

autismdiagnostiserat barns framåtskridande. Pedagogerna hänvisar till att man måste tycka om dessa barn, förstå dem och att precis som de ska se möjligheterna med barnen och deras framtid. De pekade också på att barnen med hjälp av det rätta stödet kan ta sig fram och hitta sin fungerande plats i samhället. Vi känner efter att ha granskat den tidigare forskningen och efter att ha utfört undersökningen skulle vilja fortsätta att utforska fältet. Då skulle vår undersökning utvidgas. Vi skulle vilja göra en jämförelse mellan hur ett barn med autism på en vanlig förskola tillsammans med barn utan autismdiagnos utvecklas i jämförelse med hur ett barn med autism på en specialförskola utvecklas. Denna undersökning skulle ge oss en helt

(30)

30

ny inblick. Fler barn skulle finnas runtomkring barnet med autism, en rörigare miljö, fler intryck och förmodligen skulle istället en assistent finnas tillhands för barnet, alla

vistelsetimmar på förskolan.

Om vi ser på den tidigare forskningen i relation till vår analys så ser vi att mycket av det stämmer överens med det vi själva kommit fram till. De olika forskarna definierar autism och redovisar detaljerat för vad autism är, hur det ter sig hos barn i förskoleåldern samt den breda och varierade grad som autism finns inom.

I den tidigare forskningen läste vi också att den visuella pedagogiken med bilder är bra, att den fungerar men att denna inte alltid leder till lärande. Denna är enligt forskningen istället till för att hjälpa barnet att tränas i olika moment i det dagliga livet. I vår undersökning framkom det att den visuella pedagogiken är den pedagogik som är mest effektiv och att denna medför att barnen lär sig. Allt som barnen lär sig, all förberedelse inför den kommande skolgången sker med hjälp av den visuella pedagogiken. Den visuella pedagogiken är enligt pedagogerna lika med lärande, medan den tidigare forskningen menar att detta inte automatiskt medför lärande.

På den specialförskola där vi gjort våra intervjuer var barngruppen väldigt liten. Vi funderar kring hur det hade varit att arbeta med ett barn med autismspektrumstörning på en

specialförskola. Kanske kan detta vara något långtråkigt, kanske kan ett barn med autism ge oss så oerhört mycket, lära oss en massa och faktiskt medföra att arbetet blir en spännande resa. Vi ser för närvarande att vi absolut hade kunnat tänka oss ett sådant arbete. Vi tror att det för detta krävs ett enormt tålamod, ett lugn, stresstålighet, har en god empatiförmåga, är flexibel och framförallt tycker om och ser möjligheterna med arbetet samt barnen. I vår diskussion kring vilken form av förskola vi tror är att föredra för ett autismdiagnostiserat barn ur ett lärandeperspektiv, har vi kommit fram till att en specialförskola är den form som enligt oss kan medföra mer framsteg hos barnen. Det finns på en specialförskola kunskaper om funktionshindret samt om hur ett lärande bör ske. I en vanlig förskola kan, tror vi, miljön vara rörig och detta kan, har vi tänkt möjligen istället leda till att barnet inte utvecklas i samma framfart.

(31)

31

5.2 Metoddiskussion

Att genomföra och rapportera en undersökning är något som för med sig en god erfarenhet. Vi valde att göra vår undersökning i förskolan och att undersöka hur man som lärare i denna arbetar med autismdiagnostiserade barn.

Då vi bestämt oss för vad som skulle undersökas började arbetet med att vi var tvungna att avgränsa oss. Vi ville skriva om hur man som lärare i förskolan arbetar med barn som har speciella behov. Detta område är brett och vi valde att avgränsa oss. Valet föll på autism då detta är en diagnos som går att ställa på barn inom förskoleåldern. Att avgränsa oss har vi varit nöjda med. Det blev då tydligare för oss, gällande vad det var vi skulle arbeta med, och hur det skulle läggas upp med både undersökningen och rapporteringen av denna. Vi fick kontakt med flera olika förskolor avsedda för barn med autism.

Endast en förskola godkände att vi gjorde vår undersökning där. Detta var ett problem och hade vi haft möjlighet att besöka fler förskolor hade en jämförelse mellan olika förskolor varit möjlig. Det är något som setts som en nackdel. Undersökningen utfördes på en förskola, där en avdelning hade två barn med autism. Vi fick ut väldigt mycket av vår undersökning, men återkommer till att vi hade kunnat få en jämförelsemöjlighet om vi haft tillgång till fler förskolor. Dock har denna förskola och avdelning varit fullt tillräcklig för att kunna besvara vår valda frågeställning. När vi bestämt förskola, och vilka vi skulle intervjua börjades det göra intervjufrågor. Vi hjälptes åt med att ta fram de områden vi ville rikta in oss på och med vår frågeställning och vårt syfte som utgångspunkt kom intervjufrågorna fram.

Den intervjumetod som använts var av semistrukturerad och kvalitativ art. Ett fritt berättande för att få ut så mycket information som möjligt om vårt valda undersökningsområde var önskvärt. En kvantitativ intervju var för oss i detta inte aktuell då detta inte hade gett oss den bredd som vi önskade. Vi intervjuade den pedagog som arbetar med barnen på avdelningen och även en specialpedagog. Vi hade funderingar kring om BUP (barn och

ungdomspsykiatrin) skulle intervjuas. Vi ansåg dock att detta inte var nödvändigt och att det lätt hade kunnat få oss att tappa den kärna som vi ville hålla oss till. Funderingar på att intervjua föräldrarna fanns också. Detta skulle ge oss en inblick i hur dessa ser på förskolan, på att ha ett barn med autism samt vilka möjligheter de ser för sitt barns lärande, utveckling och framtid. Detta var tyvärr inte möjligt. Pedagogerna gav oss ett snabbt besked: föräldrarna

(32)

32

vill inte delta. När vi sedan diskuterade huruvida detta hade varit en tillgång eller ej, insåg vi att inte heller detta var nödvändigt för möjligheten att besvara frågeställningen. Vi anser att det inte hade behövts intervjua fler eller vid flera gånger än en. Vi hade förberett våra intervjuer grundligt och med detta fick vi en god och bred kunskap som var tillräcklig. Våra frågor var av en “fritt berättande” art. Frågorna ställdes heller inte i någon specifik ordning. Vi fick en väldigt bra kontakt med dem som intervjuades och intervjun flöt på under en trevlig och avslappnad form. Det var ett samtal, en dialog där både vi och den intervjuade var

medskapare i samtalet.

Vi ville ta reda på hur lärarna i förskolan arbetar för främjandet av lärande och utveckling hos barn med autism. Ett trettiotal förskolor kontaktades men fick via dessa kontakter besked om kommande nedläggning av avdelningar, samt att de inte önskade eller kunde ta emot oss. Kvar fanns ett alternativ, vilket var den specialförskola som undersökningen är gjord på. Efter intervjuerna kom bearbetnings/sorteringsfasen. Nu skulle all information samlas ihop och sorteras ut av det som var relevant utifrån vårt syfte och frågeställningar. Huvud och underrubriker skulle skapas som skulle forma rapporteringen av resultatet. Detta var en rolig del i arbetet. Vi använde oss i intervjun av diktafon, papper och penna. Vi anser att diktafon är en bra metod men att denna ger enormt mycket arbete efteråt.

Sedan skulle transkriberingen, samt det som var nedskrivet tas och börja bearbetas. Vi hade ändå inte velat göra det på något annat sätt. Det gav oss möjlighet att fokusera på intervjun istället för att skriva allt eller memorera. När vi sorterat och bearbetat empirin började en analys växa fram. Denna del sågs som den absolut roligaste i arbetet. Rubrikerna var enkla att ta fram då vi i stort visste vad som skulle redovisas utifrån frågeställningen samt den empiri vi hade. När rubrikerna var klara fyllde vi på med text innehållande den insamlade empirin. Titeln på vårt arbete kom vi på snabbt. Den fungerar enligt oss som en väldigt bra och tydlig beskrivning av vad vårt arbete handlar om. De frågor som har väckts under arbetets gång är hur man som lärare ser på arbetet med ett barn som har autism. Vi ställer oss frågor som: hade vi själv tyckt om att arbeta på ett sådant sätt? Nu vet vi hur de pedagoger som intervjuats ser på arbetet med autismdiagnostiserade barn. Vi kan också svara med att vi själva hade kunnat tänka oss att arbeta med autismdiagnostiserade barn, och att med ett sådant arbete se

möjligheterna snarare än hindren. Vid eftertanke till hela denna process inser vi att alla handledningstillfällen skulle ha utnyttjats. Istället skrevs det bara på på uppsatsen vilket

(33)

33

resulterade i enormt mycket efterarbete istället. Vi skulle också ha läst in oss mer på den tidigare forskningen innan vi gav oss ut för att intervjua. Detta hade gjort att vi kunnat ta större plats i samtalet än vad vi gjorde.

(34)

34

Referenslista

Aldenrud, Ulla, Ilstedt, Stefan & Waclaw, Wanda (1999). Barn med autism och Asperger

syndrom- praktiska erfarenheter från vardagsarbetet. Linköping: Förlaget Futurum.

Beckman, Vanna, Kärnevik-Måbrink, Margareta & Schaumann, Helen (2003). Gång på gång-

pedagogik vid autism och autismliknande tillstånd. Stockholm: Natur och kultur.

Beyer, Jannik, Gammeltoft, Lone (2000). Autism och lek. Stockholm: Liber AB.

Bryman, Alan (2001). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB.

Davidsson, Bo & Patel, Runa (2003). Forskningsmetodikens grunder att planera, genomföra

och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.

Gillberg, Christopher (1992). AUTISM och autismliknande tillstånd hos barn, ungdomar och

vuxna. Stockholm: Natur och kultur.

Holmqvist, Mona (2004). En främmande värld- om lärande och autism. Lund: Studentlitteratur.

Johansson, Bo & Svedner Olov (2006) Examensarbetet i lärarutbildningen –

undersökningsmetoder och språklig utformning. Uppsala: Kunskapsföretaget AB.

Rubin, Birgitta (2006). Barnet i glaskulan? Stockholm: Norstedts förlagsgrupp AB.

(35)

35

Bilaga 1

2010-09-15

Brev till pedagogerna

Vi är två studenter från Malmö lärarutbildning som nu går vår sista termin och håller just nu på med en undersökning som ska resultera i en c-uppsats. Vi har valt att undersöka hur man som pedagog arbetar för autismdiagnostiserade barns främjande av lärande och utveckling. Vi har då vi var i kontakt med förskolan den 13 juli fått klartecken om att få lov att göra en intervju med följande personer:

1 pedagog 1 specialpedagog

Ni har blivit informerade om detta tidigare och godkänt genomförande av intervjuerna. Detta brev skriver vi därför till er, vi ska intervjua.

Intervjuerna kommer att äga rum under vecka 39, vilket vi redan kommit överens om. Inga namn eller annan information som kan härleda till barnen, förskolan, föräldrarna eller pedagogerna kommer att finnas med. Vi kommer att använda oss av fingerade namn. Ni kommer också att ges möjlighet att läsa igenom uppsatsen för granskning innan inskickning. Som vi kom överens om så får ni härmed också intervjufrågorna i förväg för möjligheten till förberedelse. Som vi också kom överens om vid vår kontakt var att ni ville ha frågorna för att tillsammans ta beslut om hur ni vill delegera frågorna.

Tack för er hjälp

(36)

36

Bilaga 2

Intervjuguide

Förskolan, personal, barngrupper

1. Hur många arbetar på avdelningen för barn med autismdiagnos?

2. Vilken utbildning har ni som arbetar på avdelningen?

3. Vem är behörig att arbeta med barnen hos er?

4. Inom vilka åldrar befinner sig barnen på avdelningen?

5. Hur stor är barngruppen och har det gjorts en medveten konstellation av denna?

Pedagogik och resurser

1. Hur ser den dagliga verksamheten ut ur ett omsorgsperspektiv?

2. Hur ser den dagliga verksamheten ut ur ett pedagogiskt perspektiv?

3. Hur tränar ni barnen i social, ömsesidig interaktion, i språkförståelse, gestaltning, symbolförståelse samt i deras verbala eller icke verbala språk?

4. Hur ser ni på möjligheter och problem ur ett lärandeperspektiv för barn med autismdiagnos?

(37)
(38)

Figur

Updating...

Referenser

Updating...

Relaterade ämnen :
Outline : METODDISKUSSION