Undersökning av renoverade va-ledningar i Malmö

Undersökning av renoverade va-ledningar

i Malmö

Undersökning av renoverade va-ledningar i Malmö

Examensarbete vid Teknik och Samhälle, Malmö Högskola

Förord

Detta examensarbete har utförts för VA-verket i Malmö. Rapporten utgör sista delen av utbildningen Bebyggelseutveckling på Malmö Högskola. Handledare för denna rapport har varit Viveka Lidström från Malmö Högskola/LTH. Examinator har varit Jens Wittmiss, programledare på Byggteknik vid Malmö Högskola.

Vår tanke med rapporten är att den ska hjälpa till att öka kunskapen om vad som händer med vårt va-system. Vi har undersökt vilka ledningar som blivit renoverade och utifrån det har vi sammanställt denna rapport.

Vi vill först och främst tacka vår handledare Viveka Lidström. Även ett stort tack till Peter Stahre och Leif Malmström samt alla andra på VA-verket i Malmö som har hjälpt oss.

Malmö i maj 2006

Sammanfattning

Det befintliga va-nätet växer hela tiden och blir större och större. Ledningarna i nätet har en viss antagen livslängd som talar om ungefär hur länge de antas hålla. Man antar att de äldre ledningarna löper större risk att gå sönder och att därmed behöver renoveras mer än de yngre, eftersom de når förväntad livslängd först.

Innan 1980-talet renoverade man inte va-ledningar, istället grävde man upp de gamla ledningarna och anlade nya. I och med att nätet är så stort idag är det inte ekonomiskt hållbart att lägga om gamla ledningar hela tiden. Därför började man i början av 1980-talet prova olika renoveringsmetoder.

I denna rapport har renoverade ledningar i Malmö undersökts med avseende på ålder, material och dimension med syftet att ta reda på vilka ledningar som renoveras samt deras renoveringskvot, det vill säga andelen ledningar av en viss typ som renoverats hittills. Detta för att öka kunskapen om vilka ledningar som förmodligen kommer att ställa till mycket problem i framtiden.

Vårt datamaterial kommer från VA-verket i Malmö´s databas VABAS. Det spillvattenförande ledningsnätet är ca 866,5 km långt varav 33,6 km har renoverats mellan 1980-2005. Vattenledningsnätet är ca 861 km långt varav man har renoverat ca 24 km från 1980 fram till och med 2005.

Resultatet av denna undersökning visar att det inte är de äldsta ledningarna som nödvändigtvis är sämst. Snarare är det ledningar som är anlagda på 1950- och 1960-talet som har behövt renoveras mest. Det finns även vissa dimensioner som visar sig ha större behov av renovering än andra.

Abstract

Investigation of renovated water- and sewage pipes in Malmö

The current water and sewage system is constantly growing. The pipelines in the system have an expected age which tells how long the pipelines will keep their condition. The older water- and sewage pipes are often presumed to have a bigger risk to break first and be renovated earlier than newer pipes, because of expected age goes out.

Before the 1980´s water- and sewage pipes got replaced instead of being renovated. Because of the large size of the water- and sewage system it is not economical to replace the pipes. That’s why, in the beginning of the 1980´s, different kinds of renovating methods, were introduced.

In this work, renovated pipelines in Malmö have been investigated by factors of age, material and dimensions. The objective of the investigation of renovated water- and sewage pipes in Malmö, is to see which pipes has been most renovated. With this investigation we want to increase the knowledge of renovated pipelines in order to handle problems in the close future. Our data comes from VA-verket in Malmo´s database VABAS. The sewage pipeline system is approximately 867 km long and 33, 6 km has been renovated between 1980 and 2005. The water pipeline system is approximately 861 km long and 24 km has been renovated between 1980 and 2005.

The results of this investigation show that the oldest pipelines don’t have to have worse condition than younger. It’s more likely the pipelines from 1950´s and 1960´s that have to be renovated. There are need to be renovated more than other dimensions.

Innehållsförteckning

2. Va-nätets uppbyggnad i Malmö ... 11

Det spillvattenförande ledningsnätets uppbyggnad... 11

Ålder... 11 Material ... 13 Dimension ... 14 Vattenledningsnätets uppbyggnad... 16 Ålder... 16 Material ... 17 Dimension ... 18 3. Förutsättningar för renoveringsbehov ... 20 4. Renoveringsmetoder... 22 Strumpinfodring ... 23

Infodring med kontinuerliga rör... 24

Rörspräckning ... 24

5. Datamaterialet ... 25

Spillvattenförande ledningar ... 25

Material ... 44 Dimension ... 45 7. Resultat... 47 Renoverade ledningar... 47 Spillvattenförande ledningar ... 47 Vattenledningar ... 47 Renoveringskvoter ... 47 Spillvattenförande ledningar ... 48 Vattenledningar ... 48 8. Diskussion ... 50 Om resultaten ... 50 Om ”renoveringskvot” som mått... 50 Andra undersökningar ... 51 Vidare studier ... 53 9. Referenser... 54 10. Bilaga ... 55 Spillvattenförande ledningar ... 55 Vattenledningar ... 82

1. Inledning

Bakgrund

I Malmö finns det mer än 2 000 km va-ledningar. Det finns spillvattenförande ledningar som är över 100 år gamla och dricksvattenledningar som är över 140 år gamla. Ledningarna består av varierande material allt från de äldsta lergodsrören till gjutjärns-, betong- och plaströr. På 1980-talet kom rapporter från massmedia att ledningsnätet skulle vara i väldigt dåligt skick, (Svenska Kommunförbundet, 1991). Det fanns dock olika uppfattningar om hur allvarlig situationen var. Därför började man undersöka konditionen på ledningsnätet för att kunna planera det föreliggande renoveringsarbetet. Idag lägger Va-verket i Malmö mer än 20 miljoner kronor per år på renoveringsarbeten av ledningar. Den genomsnittliga renoveringstakten för hela ledningsbeståndet är flera hundra år, det vill säga att i den takten man renoverar i nuläget skulle det ta flera hundra år att renovera hela ledningsnätet.

I Malmö sker ofta en översyn av ledningarna i samband med andra arbeten i gatan, till exempel när gatan grävs upp och ledningarna blir åtkomliga. För att kunna renovera ledningsnätet på ett mer systematiskt sätt måste man veta vilka ledningar som är i störst behov av att renoveras. Finns det ledningar från något årtionden som har större eller mindre behov av renovering. Det är inte säkert att det är de äldsta ledningarna som är de sämsta. Finns det något speciellt material som är bättre eller sämre än något annat? Spelar det någon roll vilka dimensioner som är lagda, är stora ledningar i sämre kondition än små? Övriga faktorer som kan påverka behovet av renovering kan vara yttre påverkan som t ex trafiklast och fyllnadsmaterial. I det föreliggande arbetet kommer några av dessa frågor att undersökas närmare.

Syfte/Målsättning

Metod

Vårt arbete började med en litteraturstudie och intervjuer med personer från Malmö Högskola och från VA-verket i Malmö, för att få övergripande kunskaper om ledningsnätet i Malmö, renoveringsmetoder och renoveringstakt. Därefter började datainsamlingen i form av information ifrån VA-verkets databas, VABAS. Behandling av datamaterialet bestod till att börja med att överföra det till Excel, för att kunna bearbeta det. Därefter har vi analyserat datamaterialet och fått fördjupande information från VA-verkets personal. Vidare har analysen lett till resultat som diskuterats.

Avgränsningar

Det finns väldigt många faktorer som påverkar varför en ledning går sönder och därför behöver renoveras. I detta arbete har vissa avgränsningar gjorts. De faktorer som vi valt att studera är anläggningsår, material och dimension. Faktorer som fyllnadsmaterial, anläggningsdjup, trafikbelastning och geografiskt läge kommer vi ej att undersöka. Vidare är det endast dricksvatten- och spillvattenförande ledningar som kommer att undersökas, dagvattenledningar kommer inte att tas med i studien. Ytterligare avgränsningar är att studien inte omfattar de ledningar som blivit omlagda eller ledningar med mindre skador där endast punktrenovering genomförts.

Rapportens uppbyggnad

Hur va-ledningsnätet i Malmö byggts upp sedan slutet av 1800-talet beskrivs i kapitel 2. Information av ledningslängder, deras ålder, material och dimensioner ges i diagramform. I kapitel 3 presenteras de förutsättningar som finns för renoveringsbehov.

I kapitel 4 beskrivs de tre renoveringsmetoder som VA-verket i Malmö använder sig av. Vårt datamaterial som vi har tagit fram redovisas med flera diagram i kapitel 5.

I kapitel 6 redovisas renoveringskvoter och analys av dessa.

I Kapitel 7 sammanfattas det viktigaste resultaten och diskussionen kommer i kapitel 8. Som bilaga bifogas datamaterialet från VABAS i Excel format.

Begreppsförklaringar

Några av de begrepp som används i rapporten:

Va-nät: Ett samlingsbegrepp för alla vatten- och avloppsledningar i ett samhälle.

Vattenledning: Ledningar som finns i va-nätet som distribuerar dricksvatten till användaren. Avloppsledning: Avloppsvatten är ett samlingsnamn för vatten som på något sätt är påverkat

av samhället Det finns tre olika sorters avloppsledningar: spillvatten, dagvatten och kombinerad spill- och dagvatten. Spillvatten är förorenat vatten från hushåll och industri. Dagvatten är nederbörds-, regn- och smältvatten. Kombinerad avloppsledning är då spill och dagvatten leds i samma ledning.

Spillvattenförande ledning: I rapporten används spillvattenförande ledningar som ett begrepp för ledningar som transporterar spillvatten eller kombinerad spillvatten och dagvatten.

Förnyelse: Det innebär att en ledning läggs om eller renoveras och bibehåller samma kapacitet.

Förbättring: Det innebär att en ledning läggs om eller renoveras för att förbättra ledningen att till exempel få ökad kapacitet.

Renovering: Renovering kan antingen vara en förnyelse eller en förbättringsåtgärd.

Renoveringskvot: Renoveringskvoten är renoverade ledningslängder genom totalt anlagda längder (%).

Omsättnings tid: Omsättnings tid är det antalet år som det skulle ta att bygga om hela ledningsnätet.

2. Va-nätets uppbyggnad i Malmö

Det var på 1860-talet som byggandet av det moderna spillvattenförande ledningsnätet började och det var vid denna tidpunkt rör gjorda av lergods som användes. I slutet av 1800-talet introducerades betongrör och de tog efterhand över hela marknaden. Det var på 1970-talet som plastledningar började konkurrera med betongledningarna. (Lidström, 1996) Idag utgörs det spillvattenförande ledningsnätet i Sverige av mer än 85 % betongledningar och ca 12 % ledningar av plastmaterial.

Vad gäller vattenledningar finns det spår av urholkade trästockar som använts som vattenledningar i Lund från 1000- och 1100-talet och i Malmö från 1500-talet. Det var på 1800-talets andra hälft som det nya distributionssystemet kom, vilket innebar att vatten kunde transporteras upp i husens övre våningar med hjälp av pumpverk eller vattentorn. Detta ställde krav på att ledningarna skulle tåla höga tryck, och därmed krävdes starkare material som gjutjärn och segjärn. (Sundahl, 1996) Idag utgörs vattenledningsnätet i Sverige av 68 % järn och 23 % plastmaterial.

Utveckling i Malmö har skett på samma sätt som i Sverige i stort. I det följande redovisas utbyggandet i Malmö.

Det spillvattenförande ledningsnätets uppbyggnad

Ålder

I takt med att staden vuxit och befolkningen ökat har det byggts många spillvattenförande ledningar i Malmö. Det finns ledningar som är från början av 1900-talet som fortfarande används. I diagram 2.1 framställs den ackumulerade längden av Malmös spillvattenförande ledningsnät som fortfarande är i bruk.

0 100 200 300 400 500 600 700 800 900 1000 19 00 -1 90 9 19 10 -1 91 9 19 20 -1 92 9 19 30 -1 93 9 19 40 -1 94 9 19 50 -1 95 9 19 60 -1 96 9 19 70 -1 97 9 19 80 -1 98 9 19 90 -1 99 9 20 00 -ok än t km

Diagram 2.1 Ackumulerad längd (km) spillvattenförande ledningar i Malmö (inklusive ledningar med okänt anläggnings år).

I diagrammet 2.1 kan man se hur Malmös spillvattenförande ledningsnät vuxit fram genom åren. Det är idag ca 866,5 km långt och består av 16242 ledningar. Ledningarna med okänt anläggningsår tillhör med största sannolikheten de första decennierna av 1900-talet.

Ett annat sätt att se hur det spillvattenförande ledningsnätet expanderat är att visa hur många km som anlagts varje decennium, se diagram 2.2.

0 20 40 60 80 100 120 140 160 180 200 km

okända km anlagda ledningslängder kan förklaras med att det endast finns lite dokumentation från början av 1900-talet och att Malmö kommun har slagits ihop med andra, små kommuner, där tillgången till dokumentation varit mycket begränsad.

Material

Materialen som använts för att bygga upp det spillvattenförande ledningsnätet är en annan intressant faktor. Hur mycket som är anlagt av de olika materialen per årtionde framgår av diagram 2.3 och hur mycket som totalt är anlagt av de olika materialen framgår av diagram 2.4. 0 20 40 60 80 100 120 140 160 180 200 19 00 -1 90 9 19 10 -1 91 9 19 20 -1 92 9 19 30 -1 93 9 19 40 -1 94 9 19 50 -1 95 9 19 60 -1 96 9 19 70 -1 97 9 19 80 -1 98 9 19 90 -1 99 9 20 00 -ok än t km Övrigt LER PE PVC BTG

Diagram 2.3 Ålder/materialprofil för spillvattenförande ledningar i Malmö.

Det framgår av diagram 2.3 att det är betong som har varit det dominerande materialet genom tiderna men att plastmaterial börjat konkurrera de senaste decennierna, vilket gäller främst mindre dimensioner. Ledningar av plastmaterialet polyeten används normalt inte när man lägger nya rör utan används när man utför renoveringar.

0 100 200 300 400 500 600 700 800 BTG LER PVC PE Övrigt km

Diagram 2.4 Materialfördelning för spillvattenförande ledningar i Malmö.

I diagram 2.4 visas vilka material som det spillvattenförande ledningsnätet är uppbyggt av. Betongledningar utgör mer än 85 % av det totala ledningsnätets längd. Plastmaterialen PVC och PE utgör tillsammans nästan 12 % av ledningsnätets längd, och 0,5 % av ledningsnätet är ledningar av lera.

Dimension

En indelning av Malmös spillvattenförande ledningar med avseende på dimensioner har gjorts för ledningar av betong eftersom det är det vanligaste materialet i det spillvattenförande ledningsnätet, se diagram 2.5.

200 250 300 350

Betong är det vanligaste ledningsmaterialet i det spillvattenförande ledningsnätet.

Diagram 2.5 visar att dimensionerna 225 mm och 300 mm är de vanligaste för dessa ledningar.

Vattenledningsnätets uppbyggnad

Ålder

Under 1800-talets sista årtionde anlade Malmö sina första ”moderna” vattenledningar, dvs. ledningar som tål tryck. Hur vattenledningsnätet i Malmö har vuxit fram visas i diagram 2.6.

0 100 200 300 400 500 600 700 800 900 1000 -1 87 0 18 70 -1 87 9 18 80 -1 88 9 18 90 -1 89 9 19 00 -1 90 9 19 10 -1 91 9 19 20 -1 92 9 19 30 -1 93 9 19 40 -1 94 9 19 50 -1 95 9 19 60 -1 96 9 19 70 -1 97 9 19 80 -1 98 9 19 90 -1 99 9 20 00 -ok än t km

Diagram 2.6 Ackumulerad längd vattenledningar i Malmö (inklusive ledningar med okänt anläggnings år).

Ur diagrammet 2.6 kan man se hur vattenledningsnätet i Malmö byggts ut. Vattenledningsnätet är ca 861 km långt och består av 10809 ledningar. Ledningarna med okänt anläggningsår tillhör med största sannolikheten de äldre decennierna.

Ett annat sätt att se hur vattenledningsnätet expanderat är att visa hur många km som anlagts varje decennium, se diagram 2.7.

0 20 40 60 80 100 120 140 160 180 -1 87 0 18 70 -1 87 9 18 80 -1 88 9 18 90 -1 89 9 19 00 -1 90 9 19 10 -1 91 9 19 20 -1 92 9 19 30 -1 93 9 19 40 -1 94 9 19 50 -1 95 9 19 60 -1 96 9 19 70 -1 97 9 19 80 -1 98 9 19 90 -1 99 9 20 00 -ok än t km

Diagram 2.7 Anlagda längd (km) vattenledningar per decennium i Malmö.

Diagram 2.7 visar hur många km vattenledningar som anlagts per årtionde. Man ser tydligt att det är under 1950-, 1960- och 1970-talet som det anlagts mest. Det byggdes speciellt mycket på 1960-talet då den stora byggruschen ägde rum i samband med miljonprogrammet.

Material

Använda material för uppbyggandet av vattenledningsnätet under olika årtionden visas i diagram 2.8 och diagram 2.9.

0 20 40 60 80 100 120 140 160 180 -1 87 0 18 70 -1 87 9 18 80 -1 88 9 18 90 -1 89 9 19 00 -1 90 9 19 10 -1 91 9 19 20 -1 92 9 19 30 -1 93 9 19 40 -1 94 9 19 50 -1 95 9 19 60 -1 96 9 19 70 -1 97 9 19 80 -1 98 9 19 90 -1 99 9 20 00 -ok än t km Övrigt BTG PE SE GJ

I diagram 2.8 ser man att fram till slutet av 1960-talet var gjutjärn (GJ) det dominerande materialet för vattenledningar. Från 1970-talet och framåt har det kommit många olika plastmaterial som har tagit över marknaden, där polyeten (PE) just nu är det mest använda. Under 1970- och 1980-talet användes även en del segjärnsledningar (SE), men de används inte längre. 0 50 100 150 200 250 300 350 400 450 500 GJ SE PE BTG Övrigt km

Diagram 2.9 Materialfördelning för vattenledningar i Malmö.

Diagram 2.9 visar materialfördelning för vattenledningarna i Malmö. Även om det har kommit många nya plastmaterial så är det fortfarande gjutjärn som är det dominerande materialet i vattenledningsnätet. Gjutjärnsledningar utgör nästan 54 % av vattenledningsnätet längd, polyeten utgör cirka 23 %.

Dimension

Diagram 2.10 visar dimensionerna för gjutjärnsledningar, som är det vanligaste och det äldsta vattenledningsmaterialet.

0 50 100 150 200 250 300 100 150 200 250 400 500 600 okänt km

Diagram 2.10 Dimensionsfördelning av gjutjärnsledningar i Malmös vattenledningsnät. Diagram 2.10 visar att cirka 240 km av totalt 430 km gjutjärnsledningar har dimensionen 150 mm, vilket är över hälften av alla gjutjärnsledningar.

3. Förutsättningar för renoveringsbehov

Det befintliga va-nätet växer hela tiden och blir större och större. Ledningarna i nätet har en viss antagen livslängd som talar om ungefär hur länge de antas hålla. Eftersom den återstående tiden av antagna livslängd för ledningarna minskar, kan man anta att de äldre ledningarna löper större risk att gå sönder och att de därmed behöver renoveras, tidigare än de yngre.

Innan 1980-talet renoverade man inte va-ledningar, istället grävde man upp de gamla ledningarna och anlade nya. I och med att nätet är så stort idag är det inte ekonomiskt hållbart att lägga om gamla ledningar hela tiden. Därför började man i början av 1980-talet prova olika renoveringsmetoder.

Hur mycket som renoveras varje år beror dels på hur stor budgeten är och dels på i vilket skick va-nätet är. I Malmö antar man med en livslängd för ledningarna på minst 150 år. Detta betyder teoretiskt att ledningar med en livslängd på 150 år går sönder efter exakt 150 år. Detta antagande ger ett renoveringsbehov enligt diagram 3.1.

0 50 100 150 200 250 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 km 150 år

man renoverade varje ledning efter exakt 150 år. I verkligheten går inte alla ledningar sönder efter exakt 150 år, vissa går sönder tidigare och vissa kanske håller mycket längre. Sålunda finns exempel på ledningar som har renoverats bara efter några år. I praktiken kommer den blå kurvan att bli utdragen på en längre tid, och det verkliga renoveringsbehovet visas då med den undre svarta kurvan.

Genom att öka kunskapen om vilka ledningar det är som behöver renoveras, kan livslängden för nätet som helhet bestämmas bättre än det generella antagandet om 150 år för alla ledningar. Förutom ålder kan hänsyn även tas till andra faktorerna. Denna kunskap skulle göra det möjligt att planera renovering av ledningsnätet så att man sprider ut arbetet, och därmed kostnaderna över en längre tidsperiod. T.ex. skulle alla ledningar som lades under miljonprogrammet inte behöva renoveras samtidigt utan detta arbete kunde planeras för en längre tidsperiod.

4. Renoveringsmetoder

Man började renovera va-ledningar i början av 1980 talet. Innan dess renoverades inte ledningar utan de byttes ut när de gick sönder. Idag finns det många olika renoveringsmetoder man kan använda sig av. VA-verket i Malmö använder sig framförallt av tre olika metoder. Det är strumpinfodring (STR), infodring med kontinuerliga rör, så kallad relining (REL) och rör spräckning (RSP). Vid val av renoveringsmetod måste man ha en bra kännedom om ledningens nuvarande skick, nuvarande och framtida belastningar och yttre förhållanden som påverkar ledningarna.

Det finns flera olika undersökningsmetoder man kan använda sig av för att få kunskap om va-ledningarnas kondition. VA-verket i Malmö använder sig av följande: (Malmström, 2004) För undersökning av spillvattenförande ledningar används:

• TV-inspektion • Profilmätning • Deformationsmätning • Täthetsprovning • Hållfasthetskontroll av betongledningar • Yttre inspektion • Driftstörningsstatistik från VABAS För undersökning av vattenledningar används:

• Läcksökning • Yttre inspektion

• Driftstörningsstatistik från VABAS

transporteras fram registrerar lodet kameravagnens och därmed ledningens lutning. Deformationsmätning görs med hjälp av en mätande tolk som dras genom ledningen och registrerar hur stor deformationen är i olika punkter. Hållfasthetskontroll av betongledningar kan göras på olika viss. En enkel metod som kallas slag med hammare görs genom att man slår med en hammare på betongröret och får en uppfattning om betongens styrka. Beroende på om klangen är ljus eller mörk så är betongen fast eller porös. Detta är en mycket subjektiv men enkel och billig metod. (Lidström, 1996)

När flera renoveringsmetoder gör att de funktionskrav man ställer på ledningen uppfylls, görs valet på ekonomiska grunder. Här följer en beskrivning av de tre renoveringsmetoder som används av VA-verket i Malmö.

Strumpinfodring

Strumpinfodring är en renoveringsmetod som innebär att befintlig ledning infodras med ett flexibelt foder. Den kan användas både på ledningar med självfall samt tryckledningar. Strumpinfodring används främst vid renovering av avloppsledningar. Detta beror på att man inte vill riskera att få någon utfällning från infodringsmaterialet i dricksvattnet.

Renoveringsarbeten med strumpa kan utföras på ledningar från 75 mm till 3 m i diameter. Från en installationspunkt kan man infodra ledningslängder upp mot 600-700 m. Fodret, den så kallade strumpan, är oftast uppbyggd av polyester eller glasfiber som kan armeras med glas- eller polymerfiber. Strumpan byggs ofta upp av flera lager tills den fått önskad hållfasthet. För att få strumpan på plats används oftast vattentryck eller lufttryck. Härdningen av konstruktionen sker när den kommit på plats i ledningen. (REnoverings LExikon för VA-NäT, 2005). När strumpan har härdat kan man med hjälp av fjärrstyrda robotar slipa och fräsa hål i strumpan till inkopplingar av serviser.

Metoden kan användas på ledningar som har olika tvärsnitt, det vill säga även något deformerade ledningar kan renoveras med denna metod. När man ska göra en strumpinfodring finns det två olika fall att ta hänsyn till. Det ena fallet är om den befintliga ledningen förväntas kunna ta upp yttre laster men är otät, det viktigaste är då att ledningen blir tät. Det andra fallet är om den befintliga ledningen är spräckt eller krossad och bedöms ej kunna ta upp yttre laster, då måste både hållfastheten och tätning återställas.

(VAV P66, 1989)

Fördelarna med strumpinfodring är många, bland annat kan hållfasthet och resistens optimeras för varje renoveringsobjekt. Strumpan medför ingen nämnvärd dimensionsminskning och man kan erhålla en sammanhängande tät ledningskonstruktion. Nackdelarna med strumpinfodring är att förbipumpning krävs under tiden arbetet utförs. Efter

utfört arbete krävs det en omfattande kontroll. (REnoverings LExikon för VA-NäT, 2005)

Infodring med kontinuerliga rör

Infodring med kontinuerliga rör innebär att befintlig ledning infodras med ett nytt inre rör. Användningsområden är både självfallsledningar och tryckledningar. Infodring med kontinuerliga rör används både på vatten- och avloppsledningar. Metoden domineras av standardiserade polyetenrör som installeras i den gamla ledningen från öppna schakter. I dimensioner upp till 90 mm levereras rören på rulle. För dimensioner över 90 mm levereras rören normalt i längder om 6 -12 meter som stumsvetsas till kontinuerliga längder på arbetsplatsen. Det kan krävas injektering i mellanrummet mellan gammalt och nytt rör för att kompensera för det ej erhållna sidostödet från omgivande mark.

Fördelar med denna metod är att det är en snabb och enkel teknik och att det finns lång erfarenhet. Dessutom används standardiserande rör med kända hållfasthetsegenskaper som har god kemikalie- och nötningsresistens. Nackdelarna är att ledningens dimension minskas och att infodringsgropar erfordras normalt. Även hålrum kan kräva injektering och servisinkopplingar kräver speciella insatser. (REnoverings LExikon för VA-NäT, 2005)

Rörspräckning

Rör spräckning är en renoverings metod som innebär att befintlig ledning krossas eller skärs upp och en ny ledning med större dimension läggs in. Användnings områden är tryckledningar samt självfallsledningar. Det indragna rörmaterialet består huvudsakligen av kontinuerliga polyetenrör men även kortrör av PE, GAP, PVC eller PP kan användas.

Dimensioneringen beror av flera faktorer såsom utrustning, befintlig ledningsmaterial och omgivande jordart. I Sverige finns exempelvis pneumatisk utrustning för spräckning av dimensioner mellan 75 och 800 mm. Normala spräcklängder ligger mellan 50-200 meter. Metoden är speciellt lämpad för tryckledningar där en ökad dimension krävs i befintlig ledningssträckning. (REnoverings LExikon för VA-NäT, 2005)

5. Datamaterialet

I detta kapitel presenteras datamaterialet över de renoverade ledningarna i Malmö. Datamaterialet kommer från en sökning i VABAS från februari 2006. Det finns en viss osäkerhet i datamaterialet på grund av att det inte är fullständigt, det saknas bland annat information om en del gamla ledningar.

Spillvattenförande ledningar

I Malmö har det renoverats sammanlagt ca 33600 meter spillvattenförande ledningar, från 1980 fram till februari 2006, vilket visas i diagram 5.1.

0 500 1000 1500 2000 2500 3000 3500 4000 4500 19 80 1981 1982 1983 1984 1985 8619 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 9919 2000 2001 2002 2003 2004 2005 m et er

Diagram 5.1 Renoverad längd spillvattenförande ledningar per år, i Malmö.

I diagram 5.1 kan man se hur många meter spillvattenförande ledningar som har blivit renoverade varje år. Det renoverades inte många ledningar mellan 1980-1985, det kan till viss del bero på att avdelningen på VA-verket som arbetade med förnyelse också arbetade med ny projektering och att prioriteringen då lades på det. Det kan också bero på att denna period var en introduktionstid av renoveringsmetoder och att man provade sig fram. Att det är en jämn renoveringstakt under 1990-talet kan förklaras med att man fick en rutin av använda metoder som man blev nöjd med. Skälet till att år 2005 har jämförelsevis många meter renoverade ledningar beror på att VA-verket hade större budget för renovering då och att renoveringspriserna har sjunkit betydligt de senaste åren för strumpinfodring som är den metod som används mest. Det finns en del antydningar på att datamaterialet från 2003 inte

stämmer. Med största sannolikhet har det renoverats mer än 500 meter detta år, det finns en osäkerhet i datamaterialet från databasen. En annan förklaring är att man renoverade många dagvattenledningar som inte är med datamaterialet.

I diagram 5.2 redovisas de renoverade spillvattenförande ledningarnas anläggningsår.

0 2000 4000 6000 8000 10000 12000 1900-1909 1910-1919 1920-1929 1930-1939 1940-1949 1950-1959 1960-1969 1970-1973 okänt m et er

Diagram 5.2 Renoverad längd av spillvattenförande ledningar från varje decennium.

Man ser i diagram 5.2 hur många meter spillvattenförande ledningar från olika årtionde som har blivit renoverade. Den allra högsta stapeln är för ledningar från 1960-talet. Det finns en ganska stor del renoverade ledningslängder med okänd ålder som enligt VA-verkets personal antagligen är från början av 1900-talet.

Vilka renoveringsmetoder man har använt har ändrats över tiden. De använda renoveringsmetoderna för spillvattenförande ledningar är strumpinfodring (STR), rörspräckning (RSP) och infodring med kontinuerliga rör (REL). Hur dessa har använts under olika årtionden visas i diagram 5.3.

0 2000 4000 6000 8000 10000 12000 14000 1980-1989 1990-1999 2000-2005 m et er STR RSP REL

Diagram 5.3 Använda renoveringsmetoder för spillvattenförande ledningar.

Diagram 5.3 visar de renoveringsmetoder som har använts under olika årtionden. I slutet av 1980-talet kom infodringsmetoden strumpa och idag är det den mest använda renoveringsmetoden för spillvattenförande ledningar i Malmö. Anledningen är att det är en relativt billig renoveringsmetod som inte nämnvärt påverkar den befintliga ledningsdimensionen. Det är även en snabb metod att genomföra och skapar nästan inga olägenheter för tredje man.

Fördelning av renoverade spillvattenförande ledningar på olika material visas i diagram 5.4.

0 5000 10000 15000 20000 25000 30000 35000 BTG LER GJ PVC PE Övrigt m et er

Diagram 5.4 visar renoverade ledningslängder fördelade på olika ledningsmaterial. Betong är det vanligaste materialet för spillvattenförande ledningar och är även det material som renoverats mest. Det är över 90 % av de renoverade ledningarna som är betongledningar. Ledningar av plastmaterial har inte behövt renoveras ännu.

Diagram 5.5 visar dimensionsfördelningen på de renoverade spillvattenförande ledningarna.

0 2000 4000 6000 8000 10000 12000 14000 150 200 225 300 375 400 450 500 600 700 750 800 900 1000 m et er

Diagram 5.5 Dimensioner för renoverade spillvattenförande ledningar i Malmö.

Diagram 5.5 visar att dimensionerna 225 och 300 mm är vanligast för de renoverade spillvattenförande ledningarna. Dessa dimensioner utgör även de vanligaste ledningsdimensionerna för spillvattenförande ledningar i Malmö.

Diagram 5.6 visar dimensionerna för renoverade betongledningar, som är det mest använda ledningsmaterialet för det spillvattenförande ledningsnätet i Malmö.

0 2000 4000 6000 8000 10000 12000 14000 150 200 225 300 375 400 450 500 600 700 750 800 900 1000 m et er

Diagram 5.6 Renoverade dimensioner av spillvattenförande betongledningar i Malmö.

Diagram 5.6 visar att det är dimensionerna 225 mm och 300 mm som blivit mest renoverat. Dimensionerna 375, 400, 450 och 600 mm har renoverats ungefär lika mycket.

Vattenledningar

I Malmö har det renoverats nästan 24000 meter vattenledningar från 1981 till februari 2006.

0 500 1000 1500 2000 2500 3000 19 81 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 9319 1994 1995 1996 1997 1998 9919 2000 2001 2002 2003 2004 2005 m et er

Diagram 5.7 Renoverad längd vattenledningar per år.

Diagram 5.7 visar årliga ledningslängder av renoverade vattenledningar. På samma sätt som för spillvattenförande ledningar prioriterade man inte renovering av vattenledningar under åren 1980-1985, vilket också framgår av diagram 5.7. Att det inte skedde någon renovering alls på vattenledningar kan också bero på att man var mer försiktig med nya metoder för renovering av vattenledningar än spillvattenförande ledningar. Vidare ser man att det finns en tendens att antalet renoverade ledningar ökat något under slutet av den redovisade perioden. Årsvariationen kan bero på vilka dimensioner som renoverats, till exempel år 2004, då det

0 1000 2000 3000 4000 5000 6000 7000 8000 9000 10000 18 97 -1 89 9 19 00 -1 90 9 19 10 -1 91 9 19 20 -1 92 9 19 30 -1 93 9 19 40 -1 94 9 19 50 -1 95 9 19 60 -1 96 9 19 70 -1 97 9 19 80 -1 98 9 ok än t m et er

Diagram 5.8 Renoverad längd vattenledningar från varje decennium.

Diagram 5.8 visar hur många meter vattenledningar som har blivit renoverade under olika årtionden. De allra högsta staplarna tillhör ledningar från 1950- och 1960-talet. Det är endast ett fåtalledningar anlagda 1970 och senare som har behövt renoveras. De vattenledningar som är från 1980-talet som blivit renoverade är segjärnsledningar som alla är från ett och samma geografiska område. Detta område ligger ute vid havet och ledningarna där har utsatts för saltvatten och därmed fått korrosionsskador.

Det har använts två olika renoveringsmetoder för vattenledningar; rörspräckning (RSP) och infodring med kontinuerliga rör (REL). I diagram 5.9 finns en sammanställning av hur dessa renoveringsmetoder har använts under olika årtionden.

0 2000 4000 6000 8000 10000 12000 1980-1989 1990-1999 2000-2005 m et er RSP REL

Diagram 5.9 Använda renoveringsmetoder på vattenledningsnätet i Malmö.

Diagram 5.9 visar vilka renoveringsmetoder som använts sedan 1980 för vattenledningar. Renoveringsmetoden rörspräckning har använts mer och mer för varje årtionde. Infodring med kontinuerliga rör dvs. relining är en billigare och enklare metod än rörspräckning men den innebär en dimensionsminskning. Anledningen att man använder rörspräckning är att man måste bibehålla dimensioner på vattenledningarna, annars skulle vattentrycket i ledningsnätet förändras. Renoveringsmetoden strumpinfodring används inte för vattenledningar, på grund av risk för kemikalieutfällning från strumpan.

En sammanställning av vilka vattenledningsmaterial som har blivit renoverade visas i diagram 5.10.

0 5000 10000 15000 20000 25000 GJ SE PE BTG Övrigt m et er

Diagram 5.10 Renoverade vattenledningsmaterial.

I diagram 5.10 syns det att gjutjärn är det mest renoverade vattenledningsmaterialet vilket också är det mest använda materialet i vattenledningsnätet i Malmö. Det är över 90 % av de renoverade ledningarna som är gjutjärnsledningar.

Data för olika dimensioner av renoverade vattenledningar är sammanställt i diagram 5.11.

0 2000 4000 6000 8000 10000 12000 14000 16000 100 150 200 250 400 500 600 m et er

Diagram 5.11 Renoverade vattenledningsdimensioner.

Diagram 5.11 visar att dimensionen 150 mm är den mest renoverade dimensionen på vattenledningar. Därefter kommer dimensionerna 200 mm och 100 mm. Dimensionerna 100 mm, 150 mm och 200 mm är de vanligaste ledningsdimensionerna i vattenledningsnätet.

Eftersom gjutjärn är det vanligaste vattenledningsmaterialet visas i diagram 5.12 vilka dimensioner av gjutjärnsledningar som har blivit renoverade.

0 2000 4000 6000 8000 10000 12000 14000 16000 100 150 200 250 400 m et er

Diagram 5.12 Renoverade gjutjärnsdimensioner för vattenledningar i Malmö.

Diagram 5.12 visar att dimensionen 150 mm är den dimension som blivit mest renoverad. Dimensionen 200 mm är näst mest renoverade ledningsdimensionen.

6. Analys

Inledning

För att ha ett mått på hur mycket som renoveras använder man sig idag, i många kommuner, av en så kallad renoveringskvot. Denna renoveringskvot kan beskrivas med formeln:

Renoveringskvot = Renoverad längd per år/total ledningslängd

Detta uttryck talar om hur stor del av ledningsbeståndet som renoverats per år. Renovering kan även uttryckas i en omsättnigstid, som säger hur lång tid det skulle ta att renovera hela det aktuella beståndet. Omsättningstiden fås genom att man inventerar renoveringskvoten, det vill säga man talar om hur många år det skulle ta att renovera hela ledningsnätet, om det skedde med den takt som man har nu.

Omsättningstid = 1/renoveringskvot

Ett antagande om att ledningar håller i 100 år skulle innebära att man 100 år efter det att den första ledningen anlades skulle behöva renovera den. I detta fall krävs det att omsättnigstid är 100 år för hela nätet vilket med för en renoveringskvot på 1/100 dvs. 1%. Vilket innebär att 1 % av ledningsnätet behöver renoveras per år.

Om va-nätet är bättre än så och man renoverar mindre än 1 % per år då skulle omsättningstiden också bli längre än 100 år. Detta innebär att ju längre omsättnigstid ett ledningsnät har desto längre livslängd ”krävs” av de enskilda ledningarna. Om man endast renoverar 0,5 % av ledningsnätet per år så medför detta att det tar 200 år innan alla ledningar är renoverade alternativt förnyade. I Malmö antar man en livslängd på 150 år vilket innebär att en genomsnittlig renoveringskvot för hela beståndet skulle bli 0,75 % per år.

Hittills har vi talat om renoveringskvot som längden ledningar som renoverats per år delat med det totala ledningsnätets längd. Eftersom det renoveras olika mycket olika år innebär det att renoveringskvoterna varierar mycket mellan olika år. För att få en bild över ett genomsnitt av renoveringskvoten för en längre period, kan man ange hur stor andel av nätet som renoverats över flera år.

Vi har tagit fram renoveringskvoter för hela perioden om 25 år, då renovering pågått i Malmö och vi har även tagit fram renoveringskvot för två tidsintervall. Det första intervallet är för renoveringar utförda mellan 1986-1995 och det andra är för renoveringar utförda mellan

1996-2005, se tabell 6.1. Anledningen att vi inte tar med 1980-1985 är att detta var en test period för olika renoveringsmetoder och det renoverades inte så mycket då.

Renoveringskvoter

1980-2005 1986-1995 1996-2005 Spillvattenförande ledningar 3,9 % 1,8 % 2,0 %

Vattenledningar 2,8 % 1,0 % 1,8 %

Tabell 6.1 Renoveringskvoter för olika tidsperioder för spillvattenförande och vattenledningar.

I tabell 6.1 ser man att det är spillvattenförande ledningar som har högst renoveringskvot. Renoveringskvoterna för både spillvattenförande ledningar och vattenledningar har ökat under den senaste renoveringsperioden 1996-2005.

Renoveringskvoten som angivits hittills visar inte vilka ledningar det är som renoverats. Dvs. man ser inte om det är det som är 100 år eller om det är yngre ledningar som renoverats. För att undersöka om åldern hos ledningarna är en viktig faktor för renovering har vi skapat en renoveringskvot som tar hänsyn till detta.

Vi har tagit fram en kvot på hur mycket som är renoverat från varje årtionde. Kvoten är lika med antal meter renoverade ledningar från årtiondet dividerat med totala anlagda ledningslängden från årtiondet.

Renoveringskvotålder = (renoverade längder/decennium)/totalt anlagd längd från decenniet Med detta vill vi komma fram till om något årtionde har en tendens att ha större eller mindre behov av renovering.

En renoveringskvot för olika dimensioner för de mest renoverade och/eller mest anlagda materialen har också tagits fram.

Renoveringskvotdimension = renoverad längd av en viss dimension/totalt anlagd längd av dimensionen

Spillvattenförande ledningar

Ålder

Renoveringskvotålder för spillvattenförande ledningar visas i diagram 6.1. I diagram 6.1 är det renoveringskvotålder för samtliga spillvattenförande ledningar som har renoverats under den 25-årsperiod som man har ägnat sig åt renovering.

0 5 10 15 20 25 30 35 19 00 -19 09 1919 10_-19 1929 1920_- 3919 _-3019 1949 1940_- 1959 1950_- 1969 19_-60 1979 1970_- 1989 _-8019 1999 1990_- 2000_- okän_t %

Diagram 6.1 Renoveringskvotålder för spillvattenförande ledningar renoverade mellan 1980-2005

Sammanfattningsvis kan man ur diagram 6.1 se att under de 25 år som renovering av spillvattenförande ledningar har pågått i Malmö, är det:

- störst andel av ledningar anlagda 1900-1909, ca 30 % som har behövt renoveras.

- även ledningar från 1910-1919, har en hög andel ca 13 % som behövt renoveras.

vilket är nära snittet 3,9 % för hela nätet på 25 år då renovering förekommit. - ledningarna från 1960-1969 ligger något högre med en renoveringskvotålder på

ca 6 %.

- en liten del av ledningar från 1970-1979 som har behövt renoveras.

- inga spillvattenförande ledningar anlagda efter 1980 som har blivit renoverade. 1900-1909 har man renoverat 30 % av ledningarna vilket ger ett snitt för renoveringskvotålder på 1,2 % per år, dvs. det skulle ta 83 år att renovera den del av ledningsnätet som är anlagt 1900-1910. Om man säger att livslängden är 150 år, så har man fram till 2060 på sig att renovera alla ledningar från 1900-1910. Med den renoveringstakt man har på dessa ledningar idag så är det möjligt att ha renoverat alla ledningar till och med ca 2060, med tanke på att man började ca 1980. Detta innebär att man ligger i takt, dvs. man hinner förnya innan ledningar är 150 år.

Om man antar att anledningen till renovering av ledningar är bara åldern, så sjunker renoveringskvotålder på ett naturligt sätt fram till och med 1940 talet. Ledningarna från 1960-talet är endast 40-45 år gamla och bör med en antagen livslängd på 150 år renoveras före 2110. Dock ger renoveringstakten en annan livslängd eftersom man endast renoverat ca 6 % på 25 år, vilket ger en renoveringskvot på 0,2 % per år blir omsättningstiden 500 år. Vilket skulle betyda att de skulle vara färdig renoverade 2485.

I och med att ledningarna blir yngre ser det ut att krävas mindre renovering och de allra yngsta ledningarna har inte behövt någon renovering alls. Förutom att materialegenskaper har förbättrats har även kunskaper om bra ledningsläggning ökat, vilket påverkar om en ledning är i behov av renovering eller ej. Att ledningarna anlagda efter 1980 dessutom är 15 år eller yngre innebär att de uppfyller kravet om förväntad livslängd med god marginal.

Under de 25 år som renovering pågått i Malmö har man flyttat fokus på vilka ledningar som renoveras, från att till en början omfatta främst de äldre centrala delarna av staden till att senare omfatta alla delar av staden.

0 2 4 6 8 10 12 14 16 1900-1909 1910-1919 1920-1929 1930-1939 1940-1949 1950-1959 1960-1969 1970-1979 okänt 1986-1995 1996-2005 Renoverings-perioder

Diagram 6.2 Renoveringskvotålder för spillvattenförande ledningar som renoverats mellan 1986-1995 och 1996-2005.

I diagram 6.2 ser man att:

- ledningar som är anlagda mellan 1900-1909 har de högsta renoveringskvoternaålder på 13-14 %.

- renoveringskvoternaålder för ledningar från 1910-talet ligger på ca 6 %.

- 1920-tals ledningarna har lite olika renoveringskvoterålder, för första renoveringsperioden 1986-1995 är den ca 2,5 % och för andra 1996-2005 ca 1 %.

- renoveringskvoternaålder för 1930-, 1940- och 1950-talet ligger för den första. renoveringsperioden runt 1-1,5 % och för den andra renoveringsperioden runt 2,5-3 %.

- ledningarna från 1960-talet har renoveringskvoterålder som ligger på ca 3 %. - ledningarna från 1970-talet har den lägsta renoveringskvotenålder under båda

renoveringsperioderna.

Under perioden 1985-1995 har man renoverat 14,5 km som motsvarar 1,9 % av det spillvattenförande ledningsnätet vilket kan jämföras med 17 km som är 2 % av det spillvattenförande ledningsnätet som renoverades mellan 1996-2005. Dvs. något mer har renoverats den sista perioden. Detta kan dels bero på att fler ledningar har varit i behov av renovering under denna period och dels på att man har haft en större budget för renovering under denna period.

Om man jämför renoveringsperioderna ser man att de är ganska lika. Både mellan 1986-1995 och mellan 1996-2005 är det de äldsta ledningarna som har de högsta renoveringskvoternaålder,

och de har lite högre renoveringskvoterålder under andra tidsperioden. Diagram 6.2 visar också att renoveringskvoternaålder för ledningar lagda före 1919 är ungefär desamma under de båda 10-årsperioderna. Dessa ledningar har uppnått en hög ålder och den förväntade livslängder är i stort sett uppnådd, vilket betyder att ledningsmaterialet har försämrats och hållfasthet har minskat alternativt har de varit dåliga från början. Ledningar från 1960-talet har renoverats lika mycket under de båda renoveringsperioderna.

Det som skiljer de båda renoveringsperioderna åt är att det i den senaste renoveringsperioden har renoverats mindre från 1920-talet men mer från 1930-, 1940- och 1950-talen. En anledning till att det har renoverats mindre från 1920-talet under första renoveringsperioden än under den andra tidsperioden kan bero på att man under den förste renoveringsperioden hann med att renovera de flesta av ledningarna som var i dåligt skick.

Anledningen till att ledningarna från 1930-1959 har ökat kan vara att i början av 1980-talet prioriterades de äldsta ledningarna och senare såg man att även ledningarna från 1930-1959 uppvisat stora behov av renovering.

Material

Renoveringskvotmaterial för spillvattenförande ledningar visas i diagram 6.3

2 4 6 8 10 12 14 %

Plastmaterialen PVC och PE har inte behövts renoverats än, de är dessutom från 1970-talet eller senare och därmed endast 30-40 år gamla. Man har ännu ingen erfarenhet om deras utveckling och hållbarhet. Den höga renoveringskvoten för övriga material beror på att nästan alla lerledningarna är renoverade och de ingår i övrigt.

Dimension

Diagram 6.4 visar renoveringskvotendimension för betongledningar av olika dimensioner.

0 2 4 6 8 10 12 15 0 200 225 300 375 400 450 500 600 700 750 800 900 10₀₀ %

Diagram 6.4 Renoveringskvotdimension för spillvattenförande betongledningar

Diagram 6.4 visar att dimensionerna 375 mm och 450 mm har något högre renoveringskvoterdimension än övriga dimensioner. Dessa dimensioner slutade tillverkas 1940 på grund av de inte klarade de ökande kraven på hållfasthet. Den lägre hållfastheten för dessa dimensioner och deras ålder, lagda före 1940, kan vara en förklaring till den något högre renoveringskvotdimension för dessa ledningar 10-11 %. Renoveringskvotendimension för dimensionen 200 mm är ersatt med en stjärna därför att den blev över 100 %, vilket är orimligt. Detta beror på att det finns en del okänd data om anlagda dimensioner av betongledningar. Dimensionen 200 mm utgör dock en mycket liten del av ledningsnätet.

Vattenledningar

Ålder

Renoveringskvotålder för vattenledningar visas i diagram 6.5. I diagram 6.5 är det renoveringskvotålder för samtliga vattenledningar som har renoverats under den 25 års period som man har ägnat sig åt renovering av vattenledningar.

0 2 4 6 8 10 12 14 18 90 -1 89 9 19 00 -1 90 9 19 10 -1 91 9 19 20 -1 92 9 19 30 -1 93 9 19 40 -1 94 9 19 50 -1 95 9 19 60 -1 96 9 19 70 -1 97 9 19 80 -1 98 9 19 90 -1 99 9 20 00 -ok än t %

Diagram 6.5 Renoveringskvotålder för vattenledningar renoverade mellan 1980-2005.

Sammanfattningsvis kan man ur diagram 6.5 se att under de 25 år som renovering av vattenledningar har pågått i Malmö, är det:

- ca 3 % av ledningarna från 1890-1909 som blivit renoverade.

- störst andel av ledningar anlagda 1910-1919, ca 12 % som har behövt renoveras.

- för perioden 1920-1939, har andelarna renoverade ledningar legat på 3 % vilket är nära snittet för hela nätet på 25 år då renovering förekommit ( 2,8 %). - för ledningar från 1940-1949 ligger andelarna renoverade ledningar ännu lägre

ca 2 %.

- ledningarna från perioden 1950-1969 ligger över snittet med en renoveringskvotålder på nästan 6 %.

- en liten del av ledningar från 1980-1989 som har behövt renoveras. Annars är det inga vattenledningar anlagda efter 1970 som har blivit renoverade.

De äldsta vattenledningarna ligger i Innerstaden. När man gör förnyelsearbeten där brukar man passa på att byta ut dessa ledningar. Då blir ledningarna inte renoverade utan omlagda

med 2070. Detta innebär att man inte hinner förnya ledningarna innan de är 150 år.

Staplarna från 1950- och 1960-talet har hög renoveringskvotålder jämfört med tidigare decennier och den totala renoveringskvotålder för vattenledningar som är 2,8 %.

Av samma anledning som för spillvattenförande ledningar har de yngre vattenledningarna inte behövt renoveras.

Även för vattenledningar har en jämförelse gjorts mellan två renoveringsperioder.

I diagram 6.6 visas renoveringskvotålder för vattenledningar som är renoverade mellan 1986-1995 och 1996-2005. 0 1 2 3 4 5 6 7 8 1890-1899 1900-1909 1910-1919 1920-1929 1930-1939 1940-1949 1950-1959 1960-1969 1970-1979 1980-1989 okänt % 1986-1995 1996-2005 Renoverings-perioder

Diagram 6.6 Renoveringskvotålder för vattenledningar renoverade mellan 1986-1995 och 1996-2005.

I diagram 6.6 ser man att:

- det endast finns ledningar renoverade mellan 1890-1909 i den andra renoveringsperioden.

- ledningar som är anlagda mellan 1910-1919 har de högsta renoveringskvoternaålder, 7,5 % under den första renoveringsperioden och 5 % under den andra renoveringsperioden.

- 1920-tals ledningarna har lite olika renoveringskvoterålder, för första renoveringsperioden 1986-1995 är den över 2,5 % och för andra 1996-2005 under en 0,5 %.

- renoveringskvoternaålder för 1930-talet ligger runt 1,5 % under båda renoveringsperioderna.

- ledningarna från 1940-talet har renoveringskvoterålder som ligger på ca 1,5 %. - renoveringskvoternaålder för 1950- och 1960-talet ligger för den första

renoveringsperioden strax över 1 % och för den andra renoveringsperioden mellan 4-4,5 %.

Under perioden 1986-1995 har man renoverat 1 % av vattenledningsnätet vilket kan jämföras med 1,8 % som renoverades 1996-2005. Dvs. nästan dubbelt så mycket har renoverats mellan 1996-2005. Detta kan dels bero på att fler ledningar har varit i behov av renovering under denna period och dels på att man har haft en större budget för renovering under denna period. Om man jämför de olika renoveringsperioderna kan man se att det är först i den senare renoveringsperioden som 1950- och 1960-talet har mycket hög renoveringskvotålder. En förklarning till detta är att när man började renovera vattenledningar började man med de äldsta men under den andra renoveringsperioden uppvisade ledningarna från 1950- och 1960-talet också stora behov av renovering. Man ser även att kvoterna för ledningar från 1920- och 1940-talet har sjunkit, troligen för att man har renoverat de flesta av de dåliga ledningarna från dessa årtionden under den första renoveringsperioden. 1910-talet har en jämnare fördelning i de olika renoveringsperioderna men även den har sjunkit något.

Material

Vi har även tagit fram en renoveringskvotmaterial för materialen som använts till vattenledningar, diagram 6.7. Materialen som använts mest i ledningsnätet är redovisade var för sig medan mindre använda material och ledningar med okänt material har samlats i en mängd Övrigt.

0 1 2 3 4 5 6 GJ SE PE BTG Övrigt %

Diagram 6.7 Renoveringskvotmaterial för vattenledningar i Malmö.

Gjutjärn är det rörmaterial som är mest renoverat i vattenledningsnätet. Gjutjärn var det rörmaterialet som användes mest fram till och med 1960-talet. Följden av detta är att det är det materialet som är äldst och därför behövts renoverats mest. Segjärnet används i stor utsträckning på 1970-talet och är relativt ungt och har endast renoverats lite. Polyeten rör har inte behövt renoveras än och endast ett få tal vattenledningar av betong har renoverats, men det har varit långa ledningssträckor vilket gör att renoveringskvotmaterial för betong är 1,5 %. Största renoveringskvotmaterial tillhör stapeln övrigt, men här finns det många olika material som inte använts i några längre sträckor. I övrigt finns även ledningar som har okänt material, men med största sannolikhet är de gjutjärnsledningar.

Dimension

0 2 4 6 8 10 12 100 150 200 250 400 500 600 okänt %

Diagram 6.8 Renoveringskvot dimension för vattenförande gjutjärnledningar

Diagram 6.8 visar att det är gjutjärnsledningar med dimensionen 200 mm som har högsta renoveringskvotdimension på ca 11 %. Det är ca 4 km som renoverats av den totala sträckan på 36 km av gjutjärnsledningar med dimensionen 200 mm. Ledningarna med dimensionen 150 mm har renoverats 13,5 km och har en kvot på mindre än 6 %. Vattenledningsnätet består av 27,7 % av gjutjärnsledningar med dimensionen 150 mm, vilket gör den till den vanligaste dimension i ledningsnätet. Dimensionen 150 mm har en högre renoveringskvotdimension än dimensionen 100 mm som är den näst mest använda dimensionen. Stjärnan i diagrammet representerar renoveringskvotendimension för dimensionen 400 mm, som är 60 %. Dock utgör dimensionen 400 mm en mycket liten del av vattenledningsnätet.

7. Resultat

Renoverade ledningar

Första frågan som undersökningen skulle besvara var:

1. Vilka ledningar är det som renoveras? Avseende faktorer som ålder, material och dimensioner.

Spillvattenförande ledningar

De ledningar som renoverats mest avseende ålder är de ledningar anlagda på 1960-talet. Det har renoverats över 10 km spillvattenförande ledningar från detta decennium av totalt 33,6 km renoverade ledningar.

Det är nästan uteslutande betongledningar som blivit renoverade, 31 km. Över 90 % av de renoverade ledningarna är av betong.

Av betongledningarna är det dimensionen 225 mm som har renoverats mest, nästan 12 km. De utgör nästan 40 % av den totala renoverade sträckan av spillvattenförande ledningar.

Vattenledningar

För vattenledningar är det ledningar från 1960-talet som renoverats mest. Över 9 km vattenledningar har blivit renoverade från detta decennium av totalt 24 km renoverade ledningar.

Det är gjutjärn som är det dominerade ledningsmaterialet för vattenledningar och av de renoverade ledningarna är det över 90 % som var av gjutjärn. Det motsvarar en sträcka på ca 22 km.

Det är gjutjärnsledningar med dimensionen 150 mm som renoverats mest, nästan 14 km, vilket utgör ca 58 % av de renoverade vattenledningarna.

Renoveringskvoter

2. Vilken är renoveringskvoten för olika ledningar? Avseende faktorer som ålder, material och dimensioner.

Spillvattenförande ledningar

Renoveringskvotenålder över 25 år visar att det är spillvattenförande ledningar från 1900-1909 som har den högsta renoveringskvotenålder. Det som är mest intressant att titta på är hur renoveringskvoternaålder ser ut under de olika renoveringsperioderna. Under renoveringsperioden 1986-1995 sjunker renoveringskvoternaålder från ca 13 % 1900-1909 till 1 % för 1940-1949 sen stiger renoveringskvotenålder för 1950- och 1960-talet. Efter 1960-talet finns det i stort sätt ingen renoveringskvotålder för återstående decennium.

Tittar man på renoveringsperioden 1996-2005 sjunker bara renoveringskvotenålder fram till och med 1920-talet sen stiger den och ligger på ca 3 % för årtalen 1930-1969. Denna jämförelse visar att man under den senare renoveringsperioden har renoverat ledningar med större ålderspridning än i den första perioden. Dvs. det framgår att det inte enbart är de äldsta ledningarna som behöver renoveras, utan även yngre vilket syns i resultatet att det är mest 1960-tals ledningar som renoverats.

Betongledningarna har en renoveringskvotmaterial på ca 4 %.

Renoveringskvoternadimension för betongledningar med avseende på dimension visar att det är dimensionerna 375 mm samt 450 mm som har de högsta renoveringskvoternadimension. Betongledningarna med dimensionerna 375 mm och 450 mm har renoveringskvoterdimension mellan 10-11 % medan den vanligaste dimensionen av betongledningar, 225 mm, endast har en renoveringskvot på ca 4 % över en 25- års period.

Vattenledningar

4,5 %. Anledningen till detta är som för spillvattenförande ledningar, en större insikt med tiden om vilka ledningar som är i behov av renovering.

Renoveringskvotenmaterial är för gjutjärnsledningar 4,7 % och betongledningar 1,4 %.

Ledningar med dimensionen 200 mm har den högsta renoveringskvotendimension av gjutjärnsledningarna. Gjutjärnsledningar med dimensionen 200 mm har en renoveringskvotdimension på ca 11 %. Den vanligaste dimensionen av gjutjärnsledningar är 150 mm och den har en renoveringskvot på under 6 %.

8. Diskussion

Om resultaten

Att de äldsta ledningarna har de högsta renoveringskvoterna är inget märkvärdigt med tanke på de flesta är omkring 100 år gamla. Det finns vissa undantag men det kan förklaras med att ledningar har blivit omlagda istället för renoverade. Att 1950- och 1960-tals ledningar har höga renoveringskvoter och har behövt renoveras i långa sträckor är anmärkningsvärt med tanke på att de bara är ca 40-50 år gamla. Dock kan det finnas flera orsaker till detta, till exempel att man började använda grävmaskiner på 1950-talet bidrog till att precisionen försämrades i läggningsarbetet jämför med tidigare manuellt utförande. Detta gör att ledningarna inte få lika bra stöd av jorden runt omkring och därför inte ligger lika stabilt, som vid manuellt utförande, vilket gör att de går sönder lättare. Under 1960-talet startade det så kallades miljonprogrammet vilket innebar en ökad hastighet i allt som skulle byggas. Denna ”byggrush” gav i sin tur upphov till en del byggslarv, som för va-ledningar kunde innebära dålig packning av ledningar och därmed ökad lastpåverkan. Man ville även snabbt ha gröna ytor och då planterade man mycket träd, som pil och poppel vilka växer upp väldigt fort. Många träd hamnade ovanpå va-ledningar och deras väldigt starka rötter har förstört många va-ledningar.

Att det nästan endast är betongledningar och gjutjärnsledningar som blivit renoverade är inget konstigt. Eftersom nästan alla renoveringar är gjorda innan 1970 och då fanns det i stort sätt bara betongledningar i det spillvattenförande ledningsnätet och nästan bara gjutjärnsledningar i vattenledningsnätet. Därför är det svårt att diskutera renoveringskvoter för material.

Resultaten visar att för spillvattenförande ledningar är det betongledningar med dimensionerna 375 mm och 450 mm som är sämre än övriga dimensioner. De används inte längre idag, redan på 1940-talet slutades dessa att tillverkas på grund av att de inte klarade ökande kraven på hållfasthet. För gjutjärnsledningar är dimensionen 200 mm som verkar vara lite sämre.

1800-talet har väldigt låga renoveringskvoter, detta kan kopplas till att dessa har blivit omlagda istället för renoverade.

När man tittar på renoveringskvoter kan man resonera att låga kvoter är väldigt bra, för då har endast en liten del behövt renoveras. Men då är dilemmat att omsättningstiden blir väldigt lång, flera hundra år. Om man tänker tvärtom att en kort omsättningstid är bra så blir renoveringskvoten hög, för då ska väldigt mycket renoveras på en kort tid. I slutändan måste det ändå vara va-ledningsnätets kondition som bestämmer vilken renoveringskvot och omsättningstid som är korrekta. Man ska ju inte renovera ledningar bara för att få en kort omsättningstid. Detta pekar på att renoveringskvoter inte är det optimala måttet på renoveringsbehov.

Andra undersökningar

Det har inte gjorts någon undersökning av renoverade va-ledningar som denna tidigare. Därför är det svårt att göra jämförelser med andra städer. Dock finns det undersökningar som VA-verket i Malmö har gjort av sin förbättringstakt. Malmö är med i ett samarbete med fem andra städer (Stockholm, Göteborg, Oslo, Helsingfors och Köpenhamn) som kallas 6-stadsgruppen, där det går ut på att jämföra hur de olika städerna arbetar med förnyelse av va-ledningar.

Förbättringstakt är ett mått på hur mycket som renoveras och förnyas. Den kan uttryckas som procentuell andel av det befintliga ledningsnätet som byggs om under ett visst angivet år. Man kan också uttrycka den i en omsättningstid, dvs. det antalet år som det skulle ta att bygga om hela ledningsnätet. Förbättringstakten kan variera kraftigt mellan olika år. Den bör därför beräknas som genomsnittlig förnyelsetakt under exempelvis de fem senaste åren. I diagram 8.1 visas förbättringstakt för avloppsledningsnäten och i diagram 8.2 visas förbättringstakten för vattenledningsnätet i 6-stadsgruppen.

0

0,5

1

1,5

2

2,5

3

3,5

4

%

Diagram 8.1 Förbättringstakt för avloppsledningsnätet i 6-stadsgruppen. (Bergstedt och Stahre, 2006)

0,5

1

1,5

2

%

Det finns många kommuner som räknar med en livslängd på 100 år för sina va-ledningar och har en förnyelsetakt på 1 %. Va-verket i Malmö tycker att en förbättringstakt på 1 % är för högt, med tanke på att ledningsnätet inte är så gammalt. Om man inte hade gjort någon förnyelse åtgärd förrän efter 100 år hade 1 % varit det ”rätta”, men eftersom förnyelse åtgärder redan utförts så ska förbättringstakten vara mindre än 1 %. Va-verket i Malmö har en för tillfället omsättningstakt på 350 år och räknar med en livslängd på 150 år för ledningar. Som en kommentar till arbetet i 6-satdsgruppen kan sägas att den ej omfattar den fördjupning av påverkandefaktorer som genomförts i vår studie. Dock framgår det att ”förbättringstakt” eller renoveringskvot är ett mått som kan användas för jämförelse mellan olika städer.

Vidare studier

Det finns mycket mer som man kan undersöka inom detta område, tex. skulle man kunna komplettera datamaterialet med de punktrenoverade ledningslängderna samt de ledningar som blivit omlagda istället för renoverade, för att få ett bättre resultat.

För att få ett större datamaterial skulle man även kunna undersöka dagvattenledningarna. Eftersom det är 1950- och 1960-talet som är de intressantaste årtionden skulle man kunna studera dessa årtionden noggrannare och då titta på varje år för sig.

Det skulle även vara intressant att göra om samma undersökning om till exempel 10 år och se hur resultatet förändras, kanske har 1950- och 1960-talets renoveringskvoter har ökat ännu mer.

Om man gör en liknande studie i en annan stad skulle man kunna jämföra resultaten och då skulle man kanske kunna se tydligare mönster.

9. Referenser

Lidström V. ”Diagnos av avloppsledningars kondition” Lund april 1996 Sundahl A. ”Diagnos av vattenledningars kondition” Lund maj 1996

Malmström L. ”Verksamhetshandbok för underhållsplanering” Malmö november 2004 VAV ”Renovering av avloppsledningar” Publikation VAVP66 Stockholm september 1989 Lyngfelt S. ”Vattenförsörjning- och avloppsteknik” Göteborg augusti 2001

Svenska Kommunförbundet ”Det kommunala underhållsberget. Delrapport: Vatten och avlopp” Stockholm oktober 1991

Bergstedt O. och Stahre P. ”Förbättring/förnyelse av va-ledningar” Göteborg/Malmö 2006 Johansson T. ”REnoverings LExikon för VA-NäT”, Malmö 2005

10.

Bilaga

Spillvattenförande ledningar

ANB1132-ATB1074 ALMBACKSG REL PEH 250 300 1980 65,7

ANB0914-ATB1010 Ö RÖNNEHOLMSV REL PEH BTG 315 375 1981 99,6

ANB1008-ANB1041 BARKG REL PEH BTG 200 225 1981 1909 82,3

ANB1043-ANB1151 HELSINGBORGS REL PEH BTG 200 225 1981 82,1

ANB1068-ATB1010 Ö RÖNNEHOLMSV REL PEH BTG 315 375 1981 62,2

ANB1129-ANB1133 ALMBACKSG REL PEH 250 300 1981 1934 73,8

ANB1150-ANB1151 HELSINGBORGSG REL PEH BTG 200 225 1981 110

DNB11656-DNB11667 KUNGSG REL PEH BTG 225 1981 84,9

SNB1031-STB2012 ST NYG REL PEH BTG 200 225 1981 56,8

SNB1436-SNB1440 Ö RÖNNEHOLMSV REL PEH BTG 250 300 1981 1909 64,2

SNB4760-STB1589 ÖSTERVÄRNSG REL PEH BTG 200 225 1981 1928 67,8

SNB4765-SNB4766 SALLERUPSV REL PEH BTG 200 225 1981 1928 109,6

SNB4765-STB1589 ÖSTERVÄRNSG REL PEH BTG 200 225 1981 1928 16,5

SNB4766-STB1590 SALLERUPSV REL PEH BTG 200 225 1981 1929 72,8

DNB11301-DPP0989 VENUSG REL PEH BTG 200 375 1982 56,4

DNB11302-DPP0988 TELLUSG REL PEH BTG 160 225 1982 56,3