Pedagogers deltagande i leken - Förskolebarn och pedagoger berättar

LÄRARUTBILDNINGEN

Barn Unga Samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng

Pedagogers deltagande i leken

-

_{Förskolebarn och pedagoger berättar}

Teachers participation in childrens play

-

_{Stories of preschool children and teachers}

Dianah Brynell

Sofia Stavebring

Barndoms- och ungdomsvetenskap 120 hsp 2009-09-25

Handledare: Jutta Balldin Examinator: Jonas Qvarsebo

Abstract

Brynell, D & Stavebring, S (2009). Pedagogers deltagande i leken – Förskolebarn och pedagoger berättar. Malmö: Lärarutbildningen: Malmö högskola. Examensarbete, 15 hp,

Barndoms- och ungdomsvetenskap, Lärarutbildningen, Malmö högskola

Detta examensarbete belyser pedagogers deltagande i leken sett ur barns och vuxnas perspektiv. Syftet med examensarbetet är att tydliggöra barns syn på pedagogens deltagande i leken på förskolan. Syftet är också att synliggöra pedagogens tankar kring sitt eget deltagande i leken för att kunna jämföra de olika perspektiven. Dessa två perspektiv jämförs slutligen i en analys. De frågor som arbetet utgått ifrån är: Hur talar barn om pedagogers deltagande i

leken?Hur agerar barn då pedagoger deltar i leken? Hur talar pedagoger om sitt eget deltagande i leken? Hur agerar pedagoger då de deltar i leken? Studien bygger på kvalitativa

undersökningar med intervjuer och observationer av förskolebarn och pedagoger. Begreppen lek, barnperspektiv/barns perspektiv tas upp i forskningsöversikt och teoretiska förankring. Hur lek och lärande har sett ut förr och nu tas även upp, samt hur olika teoretiker ser på den vuxnes roll i leken. Det har inte alltid varit lika självklart för pedagoger att delta i barns lek som det är just nu. I resultatet lyfts barns tankar om pedagogers deltagande i leken samt pedagogers tankar om sitt eget deltagande i leken. Pedagogerna visar på en stor osäkerhet när det gäller hur de ska förhålla sig till leken. Barnen uttrycker att de vill att pedagoger ska leka men de visar det motsatta.

Förord

Vi vill börja med att tack våra familjer, Tobias, Mårten och Alicia ni har stöttat oss hela vägen och stått ut med oss under våra svackor. Tack för ert engagemang och för ert tålamod samt att ni har stått ut med att komma i andrahand. Tack Alicia för att du varit så duktig och förstående av att ha en ”pluggande” mamma, nu kommer all mammas tid att gå till dig! Vi vill också tacka våra släkt och vänner som även de blivit åsidosatta och ställt upp för oss. Ett stor tack går även till våra arbetskamrater, tack för att ni ställt upp under resans gång och för allt stöd ni givit oss. Tack alla pedagoger och barn som deltagit i vår undersökning, ni har alla varit betydelsefulla för vårt arbete. Ett sista tack men dock inte det minsta vill vi ge till vår handledare Jutta Balldin, tack för alla kloka råd och tankar som hjälpt oss vidare och bidragit till inspiration.

Innehållsförteckning

Abstract... Förord...

1 Inledning……….……...7

1.1 Forskningens relevans.……...……….…...7

1.2 Syfte och frågeställning………....……...8

1.2.1 Frågeställningar………...…8

1.3 Disposition...9

2 Forskningsöversikt och teoretiskförankring……….…………...9

2.1 Begrepp………...………...……...…...9

2.1.1 Vad är lek?...9

2.1.2 Barnperspektiv/Barns perspektiv…..………..………...10

2.2 Tidigare forskning……....………..……...11

2.2.1 Lek och lärande – förr och nu……...……….….…...13

2.2.2 Den vuxnes roll i leken.……...………...13

2.2.2.1 Leken bör vara fri från vuxnas deltagande...13

2.2.2.2 Styrning i leken...13

2.2.2.3 Pedagoger bör leka med barnen...14

2.2.2.4 Barn och vuxna har olika mål med leken...16

2.2.2.5 Barns syn på pedagogers förhållningssätt till leken...17

3 Metod...18

3.1 Metodval...18

3.1.1 Intervju...18

3.1.2 Observation...19

3.2 Urval och genomförande...19

3.2.1 Urval...19

3.2.2 Genomförande...20

4 Presentation och resultat av empirin...21

4.1 Barns tankar om pedagogers deltagande...21

4.1.1 ”Lite, mest med småbarnen i sandlådan, göra kakor och sånt”...21

4.1.2 Pedagogens roll utifrån ett barns perspektiv...22

4.1.3 Annan lek utan pedagoger...25

4.1.4 Vad är lek för barnen?...24

4.2 Pedagogers tankar om sitt eget deltagande i leken...25

4.2.1 Intervjuer med pedagoger...25

4.2.1.1 Vilken roll tycker pedagoger de har för bars lek?...25

4.2.1.2 Anser pedagoger att barn accepterar dem som lekpartners?...26

4.2.1.3 Dominerar vuxna i barns lek?...26

4.2.2 Videoobservationerna ...27

4.2.2.1 Hur ser pedagogers deltagande i leken ut?...27

4.2.2.1.1 Pedagoger låter sig avbrytas...27

4.2.2.1.2 Samtal om lek istället för lek...27

4.2.2.1.3 ”Får du inte det erbjudet så vet du inte att du tycker det är kul”...28

4.3 Sammanfattning av presentation...28

5 Analys...29

5.1 Vuxnas deltagande i barns lek – en trendkänslig fråga?...29

5.2 Barns och pedagogers olika sätt att förstå och beskriva lek...31

5.3 Styrning i leken...32

5.4 Barns/vuxnas perspektiv...32

5.5 Sammanfattning av analys...33

6 Diskussion och kritisk reflektion...35

7 Referenser...37

Bilaga 1...39

Bilaga 2...40

1 Inledning

Vi är två barnskötare som arbetar på förskola och samtidigt studerar till lärare inom förskola. Under utbildningens gång har vi haft mycket diskussioner, tankar och funderingar om barns lek, vilket har medfört att vårt intresse för leken och dess betydelse för barns utveckling har utvidgats. Genom våra erfarenheter så är vi medvetna om hur mycket man kan se av att vara med i barns lek så som hur långt de har kommit socialt, språkligt, motoriskt och känslomässigt.

När vi under höstterminen 2008 fick i uppgift att läsa en avhandling för att sedan analysera denna, valde vi att läsa Charlotte Tullgrens avhandling Den välreglerade friheten (2004). Denna avhandling var från början avsedd att undersöka barns uppfattningar om vuxnas deltagande i leken utifrån ett barnperspektiv. Då Charlotte i denna avhandling fick ny kunskap kring Foucaults tänkande om makt och styrning förändrades hennes arbete totalt. Avhandlingen gick från att ha varit en studie som ur ett barnperspektiv studerade barns uppfattningar om vuxnas deltagande i leken till att studera den styrning som sker inom lekens ramar på förskolan. Under tiden vi läste avhandlingen diskuterade vi ofta om hur resultatet hade sett ut om hon hade haft sin ursprungliga frågeställning kvar.

Detta bidrog till att vi blev intresserade av att forska vidare kring barns uppfattningar om vuxnas deltagande i leken. Vi har ytterligare en infallsvinkel och vi har därför även undersökt hur pedagoger ser på sitt eget deltagande i leken. Detta för att vi ska kunna dra paralleller och jämföra barns perspektiv med vuxenperspektivet.

1.1 Forskningens relevans

I läroplanen för förskolan (Lpfö 98

)

nämns leken inte mindre än 13 gånger. Man talar här mycket om lekens betydelse för det lustfyllda lärandet, samtidigt som man poängterar vikten av samspel mellan vuxna och barn. Ett av pedagogernas uppdrag är att använda leken på ett medvetet sätt för att främja varje barns utveckling och lärande i förskolan (Lpfö 98). Denna syn på lek har man dock inte alltid haft. Då vi båda arbetat i förskola en tid, kan vi se tillbaka på verksamheten och se en markant skillnad på pedagogens roll i leken. Vi minns hur fokus lades på att skapa miljöer för leken istället för att delta. Forskare så som Jean Piaget och Homburger Erikson har haft väldigt stor betydelse för förskolepedagogiken, de flesta forskare

som forskat kring barns lek har utgått från Piaget och utvecklat hans teorier vidare (Wikare, Berge & Watsi, 1999). Utifrån Piaget och Eriksons teorier ska inte den vuxne vara deltagande i leken utan endast ingripa när leken spårar ur eller vid konflikter barnen emellan (Knutsdotter Olofsson, 1987). Idag har denna syn på lek ändrats, leken betraktas mer som ett pedagogiskt redskap, en hävstång till lärandet och ett sätt att kommunicera. Pedagogens roll är idag att aktivt delta och stimulera barns lek i förskolan (Lärarförbundet & Tidningen Förskolan, 2006). Att få ta del av hur barn tänker och talar om detta ser vi som en tillgång i vår blivande roll som lärare inom förskolan, då vi på så vis får en uppfattning om barn vill att vi som pedagoger ska delta i leken och i så fall när vi bör göra detta, på vilket sätt osv. Att forska kring barns syn på pedagogers deltagande i leken är vidare relevant då man inte kan finna mycket litteratur eller tidigare forskning som behandlar just detta.

1.2 Syfte och frågeställningar

Vi har två olika syften med vår forskning. Det första är att tydliggöra barns syn på pedagogers deltagande i leken på förskolan. Vi vill få kunskap om barnen vill att pedagoger ska delta i leken samt i vilka situationer de vill att pedagogerna ska delta/inte delta i leken. Avsikten är med andra ord att tränga på djupet och komma så nära barns perspektiv som möjligt. Vårt andra syfte är att synliggöra pedagogers tankar kring sitt eget deltagande i leken. Slutligen kommer vi att jämföra de olika perspektiven.

1.2.1 Frågeställningar

Frågeställningarna som ligger till grund för syftet är följande: • Hur talar barn om pedagogers deltagande i leken? • Hur agerar barn då pedagoger deltar i leken?

• Hur talar pedagoger om sitt eget deltagande i leken? • Hur agerar pedagoger då de deltar i leken?

1.3 Disposition

Examensarbetet är indelat i sex kapitel. Det första kapitlet består av inledning, syftet för arbetet samt frågeställning. I det andra kapitlet presenterar vi den forskningsöversikt och den teoretiska förankringen som är relevanta för arbetet. I det tredje kapitlet beskiver vi vilken metod vi använt oss av för att få svar på våra frågor samt hur vi har gått tillväga. En presentation och resultatet av empirin tas upp i kapitel fyra. I kapitel fem analyseras sedan resultatet. Slutligen för vi i kapitel sex en avslutande diskussion och kritisk reflektion över vårt arbete.

2 Forskningsöversikt och teoretiskförankring

I följande avsnitt kommer vi att behandla de begrepp som vi anser vara relevanta att ta upp i vårt arbete. Då vi har studerat barns syn på pedagogers deltagande i leken blir lekbegreppet därför väsentligt för oss att gå på djupet med. Barns perspektiv och barnperspektiv som teoretiska begrepp kommer också att diskuteras här.

2.1 Begrepp

2.1.1 Vad är lek?

Eftersom lek har uppfattats på olika sätt i olika tider och olika kulturer menar Hjorth att det inte går att ge en enhetlig förklaring till vad lek är (Hjorth, 1996). Det finns många olika teorier som definierar lek på olika sätt. Vi kommer därför att reda ut begreppet lek utifrån olika teorier, detta för att vi ska få en klarare bild av vad begreppet kan innebära och för att vi ska kunna tydliggöra vad vi lägger i begreppet lek i denna undersökning. Definitioner och kategorier av lek kan få olika innebörder beroende på forskarens val av teori och perspektiv (Löfdahl, 2004). Den teori eller det perspektiv som forskaren väljer att utgå från har alltså betydelse för vad forskaren kommer att definiera som lek eller icke lek.

Knutsdotter Olofsson menar att definitionen av vad lek är inte är självklar (Knutsdotter Olofsson 1987). Vidare påtalar hon att vi vuxna kan vara slarviga med vår användning av ordet lek. Allt barn gör är definitivt inte lek (Knutsdotter Olofsson, 2003). Att gunga, trä pärlor och spela spel är en rolig sysselsättning och bra motorisk träning men det är inte lek. Knutsdotter Olofsson menar att bara när man leker med aktiviteten, inte gör det på riktigt, blir

det lek (Knutsdotter Olofsson, 1987). Om ett barn ritar en teckning så är det en sysselsättning, men om barnet ritar en teckning och den samtidigt får liv och blir något mer än bara en teckning så betraktas detta istället som lek. Enligt Knutsdotter Olofsson så är definitionen av lek en ”som-om-aktivitet”, det som görs på lek görs inte på riktigt, man sätter sig över verkligheten (a.a.). ”Leken är ett tillstånd här och nu som präglas av de barn som går in i den” (Fagerli, Lillemyr & Söbstad, 2001 s.78). Vad som är lek för ett barn kan betyda något annat för ett annat barn. Om två barn bygger med klossar kan detta för det ena barnet innebära att hon fantiserar att det blir något annat än bara klossar, men för det andra barnet kan klossbyggandet vara en konstruktionsövning. Det som är gemensamt i allt som vi kallar för lek är att det är en vanlig aktivitet som utgör något lustbetonat, att den är frivillig och på låtsas (Hwang & Nilsson, 1996). Vidare menar författarna att leken har ett eget värde, den är sig själv nog (a.a.).

2.1.2 Barnperspektiv/Barns perspektiv

Vi vill komma så nära barns perspektiv som möjligt. Vi vill försöka sätta oss in i vad barn säger, upplever och känner kring vuxnas deltagande i leken. För att detta ska bli möjligt krävs det att vi har rett ut och klargjort vad ett barnperspektiv/barns perspektiv innebär.

Löfdahl menar att begreppet barnperspektivet är mångtydigt och behöver klargöras (Löfdahl 2004). ”Det finns inte bara en definition av begreppet barnperspektiv utan många olika” (Arnér & Tellgren, 2006 s.33). Författarna hävdar att barnperspektiv främst handlar om hur vuxna ser på barns situation, att den vuxne ser barnet samtidigt som man har barnet i åtanke (a.a.). Cederborg menar att med begreppet barnperspektiv ska den vuxne utgå från en respekt för barnens fulla människovärde och integritet. Hon menar vidare att om man som vuxen ska inta ett barnperspektiv så måste man ha en empatisk inlevelseförmåga men också en förmåga att kunna stäva mot att identifiera barnets situation (Cederborg, 2000).

När man sedan talar om barns perspektiv menar Arnér & Tellgren att det handlar om att se saker och ting ur barns synvinkel, det vill säga med barns ögon (Arnér & Tellgren, 2006). Barns perspektiv berättar något om hur de tänker men också något om deras erfarna ”verklighet” i förskolan (Johansson & Pramling Samuelsson, 2003). Löfdahl anser att barns perspektiv är det synsättet som träder fram i den nya barnsynen där barnet ses som

kompetenta och sociala samt aktiva och ivriga att engagera sig i samhället (Löfdahl, 2004). Det är i olika studier av barns kultur som barns perspektiv tydligt lyfts fram för att fånga vad barnen uttrycker och skapar (Halldén, 2003).

Då vi i denna undersökning vill försöka se hur barn upplever pedagogers deltagande i leken blir det då barns perspektiv som vi kommer att koncentrera oss på och inte barnperspektiv. Barnperspektiv kommer dock att nämnas då vi kommer att referera till litteratur där man använt sig av begreppet barnperspektiv och inte barns perspektiv.

2.2 Tidigare forskning

2.2.1 Lek och lärande - förr och nu

Redan för 2300 år sedan uppmärksammade man lekens betydelse i det antika Grekland. Man ansåg att leken skulle vara grundläggande i all utbildning då man lär sig under lustfyllda och lekfulla former. Det finns i stort sett inga tankar om lek från den sena antiken, medeltiden och renässansen. Detta då man inte funderade så mycket över vare sig barn, barndom eller uppfostran, man såg inte barn som något särskilt. Man såg inte heller lek som någonting som enbart hörde till barn, utan alla lekte stora som små.

Under andra hälften av 1700-talet började denna syn på barn och barndom förändras, barnet var det naturliga, det ursprungliga och det oförstörda (Hägglund, 1989). Friedrich Fröbel (1782-1852) öppnade 1840 en lek och sysselsättningsanstalt som blev föregångare till Sveriges Barnträdgårdar och för vår tids förskola (Lindqvist, 1996). I likhet med Rousseaus såg Fröbel barnet som ett gott barn. Han liknade barnet vid en planta som bär hela sin utveckling inom sig. Att barnet bär hela sin utveckling inom sig innebär däremot inte att den är fullbordad utan varje människa måste aktivt förverkliga sin egen utveckling. Han menade därmed att varje människa har en inneboende drift att vilja skapa vilket för barn innebar leken (Hjorth, 1996). Kärnpunkten i Fröbels pedagogik är lek som även ses som det naturliga sättet för barnen att uttrycka sig på. Simmons Christenson menar att Fröbel såg leken i förskoleålder som den mest rena och andliga produkten där barnet utvecklas fysiskt, andligt och moraliskt. Vidare ger leken glädje, frihet, tillfredställelse och fred med världen (Lindqvist, 1996). Brubacher i sin tolkning av Fröbels teori menar att han ansåg att barns lek blomstrar så länge inte barnet hindras av den vuxne (Lindqvist, 1996).

Barnstugeutredningen tillsattes 1968 och det var i första hand förskolans organisation som behandlades. Trots den utredande funktion som Barnstugeutredningen hade, fick den stor betydelse för arbetet på förskolan. Att Barnstugeutredningen tillsattes innebar i de flesta avseende en brytning med Fröbelpedagogiken (Hjorth, 1996). I Fröbelpedagogiken var det den vuxnes uppgift att planera verksamheten som skulle främja barnens naturliga utveckling. Den utsattes dock för kritik då verksamheten ofta hade blivit mer styrande än stödjande. I Barnstugeutredningen var det dialogen med det enskilda barnet som hade störst betydelse. Hörnpelarna i pedagogiken skulle utgöras av kommunikationen och lyhördheten inför barnen. Trots detta togs inte lek upp i någon större utsträckning i Barnstugeutredningen (a.a.).

Däremot så togs begreppet lek upp mer i Pedagogiska programmet, som var ett nationellt styrdokument (Wiklund & Jancke, 1998). Det var här, i det Pedagogiska programmet, som mål formulerades för första gången för svensk förskola (Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson, 2003). Pedagogiska programmet var tillskillnad från vår nuvarande läroplan allmänna råd och rekommendationer. Pedagogiska programmet var alltså inte obligatoriskt att följa utan skulle ses som vägledande för det kommunala genomförandet (Wiklund & Jancke, 1998). I det pedagogiska programmet anser man att alla barn har möjligheter att utvecklas, att lära och förstå sin omvärld. Barns utveckling ses som en process där barn i kontakt med omgivningen tillägnar sig tankar och handlingsmönster, kunskap, förståelse och kompetens (Allmänna råd från socialstyrelsen, 1987). I barnsynen ingår också ett tänkande kring barns mognad, när barn är mogna för olika saker. Det är de vuxna som bedömer tidpunkten för barns individuella mognad (Wiklund & Jancke, 1998).

Läroplanen för förskolan, Lpfö98, är ett historiskt dokument då förskolan för första gången 1998 får en läroplan som underlag för sitt arbete (Wiklund & Jancke, 1998). Det finns en läroplan för varje skolform som fastsälls av regeringen (Lpfö98). I och med att Lpfö98, kom fick förskolan mer specifika mål att sträva mot. Dessa mål pekar ut inriktningen på förskolans arbete och den önskade kvalitetsutvecklingen (Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson, 2003). Det finns tydliga skillnader när man jämför Pedagogiska programmet för förskolan och vår nutida läroplan, bland annat barnsynen. I Lpfö98 ser man barn som kompetenta, som aktivt tar del i sin egen utveckling. Man lägger fokus på barnens förmågor framför deras brister (Wiklund & Jancke, 1998). Enligt Lpfö98 skall pedagogerna i förskolan se varje barns möjligheter och engagera sig i samspelet med barnet (Lpfö98). Lpfö98 lägger stor vikt vid

leken och man ser den som viktig för barns lärande då barns naturliga sätt att lära är i leken (Wiklund och Jancke, 1998).

2.2.2 Den vuxnes roll i leken

Forskningen har inte alltid varit enig när det gäller pedagogers deltagande i lek. Idag ses det kanske som självklart att de vuxna ska vara med och leka men så har det inte alltid varit. Tidigare har pedagogen haft en mer passiv roll där pedagogens uppgift varit att se barns lek och observera men inte delta.

2.2.2.1 Leken bör vara fri från vuxnas deltagande

Ett synsätt som funnits och finns än idag, är att leken är ett sätt att hävda sig från vuxenvärlden och då måste leken vara fri från vuxnas inblandning. Pedagogens roll blir att iaktta leken och tillgodose barn med rikt lekmaterial som ger möjlighet till utveckling och bearbetning (Lindqvist, 1996). Enligt Åm menar Linge och Wille att barn blir styrda av att ha en vuxen i närheten som ständigt ger dem nya leksaker och hittar på saker åt dem. Konsekvensen av detta blir ofta att leken stannar upp. Dock menar författarna inte att pedagogen ska ta avstånd från barnens lek, utan bör avstå från att ta roller som kräver att de ska låtsas vara barn (Åm, 1992). Teoretiker som Piaget och Erikson menar att den vuxne bör ha en roll som åskådare av barns lek. Detta då de ansåg att de vuxne mister sin betydelse i leken (Hjorth, 1996). Vuxna som inte anser det vara rätt att delta i leken blir inte heller inbjudna till lek av barnen (Åm, 1992).

2.2.2.2 Styrning i leken

Att som pedagog delta i barns lek på deras villkor är enligt Tullgren omöjligt då pedagogen alltid har andra syften och mål med leken än vad barn har. Lekar som ser ut att bygga på barns initiativ har blivit en ram för pedagoger att styra barn mot de normer och värderingar som samhället uppfattar som rätt (Tullgren, 2004). Om ett barn leker krig och kallblodigt mördar sina fiender är det svårt för pedagogen att bara stå passiv. Åm påtalar att om barnen känner att vuxna som är åskådare till sådana här lekar inte klargör sin uppfattning om den verklighet de avspeglar kan barnen uppfatta detta som likgiltighet eller tyst godkännande. I sådant fall har

pedagogen gått över gränsen till vad vi vuxna kan gå med på som lekinnehåll utan att ingripa. Vidare menar Åm att pedagogen kan påverka leken genom att delta (Åm 1992). Att som pedagog gå in i denna lek, innebär då att de styr barnen mot de normer och värderingar som samhället uppfattar som rätt. Vedler anser enligt Knutsdotter Olofsson att vikten av att den vuxne går in i leken är att det sker på barnets villkor, pedagogen bör gå in i leken som ett av barnen och inte styra (Knutsdotter Olofsson 1987).

2.2.2.3 Pedagoger bör leka med barnen

Enligt Lpfö98 ska ett medvetet bruk av leken prägla verksamheten i förskolan (Lpfö98). Detta kräver att det finns vuxna som deltar i leken eller i dess utkant för att pedagogen ska veta vad barnen gör och vad de lär sig (Wiklund & Jancke, 1998). Knutsdotter Olofsson menar att pedagogens roll för hur barns lek utvecklas har stor betydelse. Om de vuxna själv är lekfulla, introducerar till lek och har en lekfull inställning blir barnens lek rik, varierad samt utvecklad (Knutsdotter Olofsson, 1987). Vidare menar Knutsdotter Olofsson att det finns tre sociala lekregler, samförstånd, ömsesidighet och turtagande. Dessa tre lekregler är alla lika viktiga för att det ska råda harmoni i leken. Barnen lär sig grunderna till dessa regler i den tidiga leken tillsammans med vuxna (2003). Knutsdotter Olofsson menar enligt Hjorth att leken inte kan betraktas som universell och medfödd utan utvecklas i sampel med en vuxen (Hjorth, 1996). Knutsdotter Olofsson anser att vi måste tala mycket med barn för att de ska lära sig ett språk likaså menar hon att vi måste leka med dem för att de ska utveckla lekregler samt skilja på vad som är lek och icke lek (Knutsdotter Olofsson, 2003). Enligt Knutsdotter Olofsson (1987) menar Vedler att det är lika viktigt att en vuxen deltar i leken och samtalar med barnen utan att dominera, som att barnen får leka ensamma när de leker bra. Hon menar att ju yngre barnen är desto viktigare är det att den vuxne leker med barnen. Vidare påtalar hon att ju äldre barnen är desto viktigare är det att de får leka ensamma. Den vuxnes roll bör vara att vägleda och stimulera barn till rollek utan att dominera (Knutsdotter Olofsson, 1987). ”En professionell vuxen deltar ibland, ingriper ibland. Ibland bara stöder eller serverar hon med rekvisita. Ibland ska hon knappt se och absolut inte störa” (a.a. s.129).

Lindqvist menar att genom pedagogens deltagande i leken gör han eller hon det möjligt för barnen att kliva in i lekvärldarna. Detta då barnen lockas av de vuxnas rollkaraktärer och barnen lättare kan identifiera sig med pedagogen och därmed leva sig in i olika handlingar

(Lindqvist, 1996). När pedagogerna skapar roller, vet barnen att det är lek och behöver inte känna sig osäkra på pedagogernas regler. Barnen vill gärna samarbeta med vuxna och inte känna att vuxna är stränga och kräver disciplin. Lindqvist menar att barn är intresserade av att ha vuxna som lekkamrater (a.a.). Åm påtalar också det positiva med att de vuxna deltar i barns rollekar och menar att barnen på detta sätt utvecklar ett intimt förhållande till den vuxne. Detta kan i sin tur leda till ett utvecklat förtroende mellan barnet och de vuxna (Åm, 1992).

Det är viktigt att pedagoger ägnar mycket tid till att observera barns lek. När man observerar barns lek får man mer kunskap kring leken och kan då utveckla ett naturligt sätt att delta. Detta är även en bra utgångspunkt för pedagogerna då de vill få med sig barn som står utanför leken eftersom de kan föreslå roller för barn som hamnar utanför (Åm, 1992). Då lekobservationer är en viktig del av den vuxnes uppgift i förskolan menar Åm att man som pedagog bör delta i leken. Genom att delta kan pedagogen observera leken från en annan synvinkel än som passiv åskådare. När en pedagog observerar leken inifrån blir det lättare att se vad som egentligen i sker samspelet mellan barnen (a.a.). Vuxna som deltar i leken har möjlighet att ställa frågor, observera barnen och få en inblick i deras tankar. Att lära känna barnen bättre och skapa större kunskap om dem är ett av argumenten för att vuxna deltar i barns lek (Tullgren, 2004).

Leken skapar en intim atmosfär som gör det naturligt för barn att prata om sina egna upplevelser. Under leken associerar barnen till det verkliga livet och det är bra om de vuxna finns till hands där och då. Att delta i leken kan vara bra då barnen berättar viktiga saker om sig själva (Åm, 1992).

”Den pedagogiska miljön är ett begrepp som innefattar både miljöns fysiska utformning, material, samspelet mellan barn och vuxen och mellan barnen...” (Pramling Samuelsson & Sheridan, 2006 s.89). Studier visar att det har stor betydelse vilken inställning pedagoger har till val av lekmaterial för vad barnen ägnar sig åt under sin vistelsetid på förskolan, under såkallad frilek (Knutsdotter Olofsson, 1987). Genom att pedagoger ger och kombinera material i leken, inspirera de på så vis barnen att vidareutveckla idéer (Åm, 1992).

2.2.2.4 Barn och vuxna har olika mål med leken

Barn och vuxna kan ha olika mål med leken, barnen leker i nuet och pedagogerna är riktade mot framtiden. Pedagogerna använder sina erfarenheter samt olika teorier för att leken ska stimulera barns utveckling och lärande, leken får ett framtidsfokuserat och fostrande syfte (Tullgren, 2004). Leken är ett redskap för barnen att förstå och för oss vuxna att hjälpa barn att förstå. Leken ska utgöra ett arbetssätt, de ska ingå i de metoder som pedagoger använder sig av på förskolan. Pedagogerna ska planera in möjligheter för lek och samtidigt bevaka att barnen får leka sina egna lekar (Wiklund & Jancke, 1998).

Ett mål som pedagoger ofta har när de deltar i lek är att vara konfliktlösare. Rasmussen menar enligt Åm att den vuxne bör gå in i lekar för att lösa konflikter. Pedagoger bör vid konflikter i lek antingen ingripa genom att föreslå nya lekkamrater eller genom att själv gå in i leken och genom sin roll ge nya lösningar (Åm, 1992).

Ett annat viktigt mål för pedagoger kan enligt Åm vara att ha kul tillsammans med barnen och delta på ett positivt och humoristiskt sätt (Åm, 1992).

Hjorth anser att för barnen är leken sitt eget mål. Leken är en källa till livsglädje och det är i leken som barn kan förverkliga sina drömmar och önskningar. Barn leker här och nu utan en tanke på framtiden (Hjorth, 1996).

Knutsdotter Olofsson anser att barn aldrig hade kunnat svara på frågan, varför de leker? Hon menar att frågan hade varit lika svår att svara på som för en vuxen att svara på frågan, varför vi lever (Knutsdotter Olofsson, 2003). För barn fyller leken många funktioner, den kan till exempel fungera som en form av problemlösning. Barnen utforskar sin omgivning och sig själv vad beträffar behov, intresse och andra förutsättningar genom leken (Evenshaug & Hallen, 2001). ”Genom leken utvecklas barnen kreativt och på så sätt bidrar leken till att barnen lär känna sig själva” (a.a. s.38).

2.2.2.5 Barns syn på pedagogers förhållningssätt till leken

När barn talar om att ”bestämma” relaterar de till sin egen lek. Barn har en bild av att det i huvudsak är vuxna som bestämmer, men i leken, där vuxna inte ingår, kan de själva bestämma. Utifrån barns perspektiv är de relativt maktlösa gentemot vuxna, men när inte vuxna deltar kan de påverka och bestämma (Johansson & Pramling Samuelsson, 2003). I Hjorths avhandling kom hon fram till att barn inte var nöjda med det sätt som pedagogerna förhöll sig till leken. Barnen ansåg att pedagogerna inte var närvarande när de lekte. Pedagogerna visste därför inte vad barnen lekte och kunde då avbyta leken för olika rutin situationer så som mat, utevistelse och andra planerade aktiviteter. Detta väckte frustration hos barnen (Hjort, 1996). Barnen påtalade också att vuxna inte tyckte om att de lekte vilda lekar. De menar också att de vuxna inte leker så mycket med dem utan mest tittar på eller går runt och letar efter de barn de inte kan finna. Barnen säger också att de får tillsägelser från vuxna samt att de vuxna sitter och prata med varandra (Hjorth, 1996).

3 Metod

I vår undersökning har vi studerat barns uppfattningar kring pedagogers deltagande i leken utifrån barns perspektiv kontra pedagogers tankar kring sitt eget deltagande. Vi kommer här nedan beskriva hur vi gick till väga för att samla in empirin till vår studie.

3.1

_Metodval

Eftersom vi har valt att studera pedagogers deltagande i leken, sett från barns perspektiv, samt att vi har undersökt vad pedagoger berättar om sitt eget deltagande i leken, faller det sig naturligt att vi använt oss av olika kvalitativ forskningsmetoder. I en kvalitativ metod får man en förståelse av ett fenomen och sammanhanget runt omkring (Patel & Davidsson, 2003). Genom vi använde oss av dessa kvalitativa forskningsmetoder kom vi nära forskningsobjektet och sökte en djupare kunskap där fokus är riktades på att få förståelse av våra resultat.

3.1.1 Intervju

Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer i syfte att upptäcka och identifiera egenskaper, tankar och åsikter hos den intervjuades uppfattningar om något fenomen, vilket i detta arbete blir pedagogers deltagande i leken (Patel & Davidsson, 2003). Dessa intervjuer gjorde vi med barnen och pedagogerna enskilt. Doverborg & Pramling Samuelsson menar att intervjuer med enskilda människor är att föredra då man vill ta reda på hur enskilda individer tänker om ett visst fenomen (Doverborg & Pramling Samuelsson, 2000). Under intervjutillfället befann vi oss i en lugn och trygg miljö där vi inte blev störda av andra, Patel & Davidsson påtalar vikten av att intervjuer sker i en lugn och trygg miljö för att barnen ska slippa orosmoment (a.a.). Frågarna vi ställde oss vid dessa intervjutillfällen vara noggrant genomtänkta och välformulerade för att det inte skulle kunna uppstå några missförstånd (Patel & Davidsson, 2003). Vi använde oss av diktafon under intervjuerna. Patel & Davidsson menar att med diktafon till hjälp får man intervjupersonernas svar registrerade exakt (a.a.). En annan fördel som vi själv ser är att vi kunde vara delaktiga i intervjun då vi inte behövde föra anteckningar.

3.1.2 Observation

Observation är ett vetenskapligt sätt att samla information. Observationer är användbara när man samlar information inom områden som berör beteende eller händelser (Patel & Davidsson, 2003). När Patel & Davidsson använder ordet beteende syftar de på verbala yttranden och relationer mellan individer, känslouttryck och liknande (a.a). Vi gjorde videoobservationer av barns lek tillsammans med pedagoger på förskolan. Direkt efter dessa observationer gjorts tittade vi på dessa tillsammans med barnen samtidigt som vi ställde öppna frågor. Med öppna frågor menas frågor som inte har några fasta svarsalternativ (Patel & Davidsson, 1994). Doverborg & Pramling Samuelsson menar att det är lättare för barn att reflektera utifrån en konkret händelse än över ett begrepp (Doverborg & Pramling Samuelsson, 2003). Vi tittade även på dessa videoobservationer tillsammans med vederbörande pedagog och ställde öppna frågor kring deras deltagande i leken. Undertiden vi tittade på videoobservationerna pausades filmen för att ställa frågor om det vi såg och samtidigt använde vi oss av diktafon för att spela in det som sades.

3.1

_{Urval och genomförande}

3.2.1 Urval

Då vi båda är yrkesverksamma på två olika förskolor genomförde vi vår studie på dessa förskolor. Detta är en fördel då vi redan har en god relation samt ett förtroendeförhållande med barn och personal. Undersökningen riktade sig till barn på förskolan mellan 3-6 år samt förskollärare. Anledningen till att vi valt just denna ålder är att barnen är mer verbala och har lättare för att uttrycka sig. Att vi valt förskollärare i vår studie beror på att det är förskollärare som arbetar på de avdelningar där barnen befinner sig. Vi intervjuade fyra förskollärare, två från vardera förskola. I videoobservationerna ingår sammanlagt 15 barn. Barnen vi intervjuade är de fem äldsta på respektive förskola, det vill säga samanlagt 12 barn som är mellan fem och sex år.

3.2.2

Genomförande

Vi startade vår undersökning med att göra individuella intervjuer med de 12 barn som vi valt ut. Dessa intervjuer gjorde vi var för sig på våra respektive förskolor, då vi kände att det kan vara tidskrävande att göra dessa, samt att vi tänkte oss att det är tryggare för barnen att endast ha en pedagog som intervjuar och som är känd sen tidigare. Vid videoobservationstillfällena befann vi oss båda två på förskolorna för att filma barnen när de leker tillsammans med någon av pedagogerna som arbetar på avdelningen. Direkt efter dessa videoobservationer satte vi oss i ett avskilt rum tillsammans med de barn som ingått i leken. Vi tittade på filmen och ställde samtidigt frågor som fick barnen att börja berätta. Undertiden vi tittade på filmen pausade vi den när vi kände att barnen hade mycket att berätta om en viss situation, eller när vi såg att en viss situation uppstod och vi ville veta något mer kring denna. För att på bästa vis få med allt barnen sa under dessa tillfällen använde vi oss av en diktafon. Efter att vi haft dessa samtal med barnen gick vi igenom samma material med pedagogen som deltagit i leken. Här ställde vi frågor som handlade om pedagogens egen syn på sitt deltagande i leken. Även här användes diktafon. Vi gjorde videoobservationer vid fyra tillfällen det vill säga två på respektive förskola.

3.2.3

Forskningsetiska överväganden

Vi anser det viktigt att skydda våra informanter på bästa sätt. Detta gör vi genom att utgå ifrån forskningsetiska principer. Genom att utgå från forskningsetiska principer skyddar vi barnen från att utsättas för förödmjukelse eller kränkning (Vetenskapsrådet, 2002). Vi anser inte vår forskning vara av en etisk känslig karaktär, därför kommer vi endast att informera vårdnadshavare om undersökningens syfte och tillvägagångssätt och inte begär in någon skriftligt samtycke (a.a.). Genom att vi informerade föräldrarna om vår forskning får de dock möjlighet att påverka om de inte vill att deras barn ska delta. Vi informerade vårdnadshavarna genom ett skriftligt informationsblad, samt genom det vardagliga samtalet, i den mån det gick. Vidare informerades barn och pedagoger om undersökningens syfte och vikten av deras deltagande (a.a.). Detta för att de ska vara möjligt för dem att ta ställning till om de vill medverka eller inte. Vi har gett barn, pedagoger och förskolorna fingerade namn och materialet kommer inte att offentliggöras eller visas för utomstående.

4 Presentation och resultat av empirin

Ett av syftena med vår undersökning är att klargöra barns syn på pedagogers deltagande i leken sett ur barns perspektiv. Syftet är även att synliggöra pedagogers tankar kring sitt eget deltagande i leken. Nedan kommer först en presentation av det insamlade empiriska materialet om barns tankar kring pedagogers deltagande i leken. Därefter kommer det insamlade materialet kring pedagogers tankar om sitt eget deltagande i leken att presenteras. Dessa två perspektiv kommer slutligen att kopplas till teori samt jämföras i analysen.

4.1 Barns tankar om pedagogers deltagande i leken

Utifrån vår första frågeställning gjorde vi enskilda intervjuer med tolv barn och ställde frågor som: Kan fröknar leka? Hur skulle du vilja att någon ”fröken” lekte med dig? Brukar ”fröknarna” leka med dig? (Se bilaga 1). Vi anpassade intervjufrågorna efter barnen så att det skulle vara lättare för dem att förstå vad vi menade. Vi valde därför att använda oss av ordet ”fröken” i stället för vuxen eller pedagog så att barnen inte skulle associera till vilken vuxen som helst. Beroende på barnens svar ställdes ytterligare frågor för att få barnen till att berätta mer.

4.1.1 ”Lite, mest med småbarnen i sandlådan, göra kakor och sånt”

De flesta barn uttrycker att pedagoger kan leka. I de enskilda intervjuerna är det tio barn, varav sex pojkar och fyra flickor, som anser att pedagoger kan leka. De övriga två barnen, en flicka och en pojke, anser inte att pedagoger kan leka. Joakim (6.3 år) förklarar att han tycker pedagogerna leker men att de leker mest med de yngsta barnen, han säger ”Lite, mest med småbarnen i sandlådan, göra kakor och sånt”. Att ett barn har reflekterat över detta tycker vi är intressant då vi kan se att man på förskolorna lägger mycket tid på att vara med de yngsta barnen. De yngsta barnen kräver mer omsorg och tillsyn från pedagogerna och de tillbringar då även mer tid med dem. Från Joakims synvinkel kan detta då upplevas som att pedagoger mest leker med de yngsta barnen. Intervjuaren frågar vidare om pedagogerna inte leker med de äldre barnen och får till svar ”Jag har hört att de kan leka mamma pappa barn men aldrig sett det”. Andra barn säger att pedagogerna kan leka men har svårt att uttrycka vad. Att barnen har svårt att uttrycka vad pedagogerna leker kan bero på att de flesta barn berättar att

de inte tycker att pedagogerna leker med dem. I de enskilda intervjuerna berättar åtta barn, varav fyra pojkar och fyra flickor, att pedagogerna inte brukar leka med dem. Tre barn, varav två pojkar och en flicka, berättar att pedagogerna leker med dem och en pojke menar att pedagogerna leker med barnen ibland. Många av barnen har uttalat att de inte anser att pedagogerna leker med dem då de tycker att pedagogerna gör annat så som att laga mat, prata med varandra och ser till så att inte barnen bråkar.

De flesta barnen berättar att pedagogerna inte brukar leka med dem, de har däremot uttryckt att de skulle vilja att pedagogerna lekte mer med dem. I de enskilda intervjuerna är det sju barn, varav fem pojkar och två flickor, som vill att pedagogerna ska leka med dem. Fem barn, varav två pojkar och tre flickor, vill inte att pedagogerna ska leka med dem. Efter gruppintervjuerna utifrån videoobservationerna så beskriver ytterligare 14 barn, varav sju pojkar och åtta flickor, att de vill att pedagogerna ska leka med dem och en pojke svarade att han inte vill att pedagogerna ska leka med honom.

4.1.2 Pedagogens roll utifrån ett barns perspektiv

I vår undersökning har vi sett olika roller som pedagogen kan ha för barnen. Vi har lyssnat in på vad barnen har sagt under intervjuerna och i lekarna och samtidigt analyserat deras beteende i de olika situationerna.

En roll som pedagoger har för barnen är att finnas tillhands och vara en trygghet. Vid vår enskilda intervju med Martin (6.2 år) berättade han till en början att han inte vill att pedagogerna ska leka med honom. Senare under intervjun säger han emellertid ”ehh, jag skulle vilja att fröknarna leker med mig om jag är ensam och barnen leker med någon annan och jag inte får vara med, då skulle jag vilja det”. För Martin känns det tryggt att veta att det finns pedagoger som kan leka med honom om han inte har något barn att leka med. En annan trygghet som pedagoger kan ge barnen är att de kan förutse faror. Nova (4.11 år) tycker det är bra att en pedagog är med och leker och när vi ber henne berätta vad det är som är bra, uttrycker hon sig såhär ”När fröknar säger att man inte får röra någonting och sedan får man röra någonting annat som är inte farligt”. Att ha en pedagog med i leken kan för Nova kännas tryggt och bra då en vuxen kan hjälpa henne att säga vad som är farligt och inte farligt. Pedagoger kan i leken ge barnen andra alternativ då de vill leka med något som är farligt.

Pedagoger kan ha en roll som den som hjälper till att starta upp lekar, vara en inspiratör och tillföra och byta ut material. Pedagogen Pernilla har tagit med playmobil leksaker i en stor säck och har hällt ut detta på golvet. Hon har valt ut några barn som tillsammans med henne ska få prova på att leka med detta i lugn och ro i ett enskilt rum. Tyra (6.3 år) var till en början inte så intresserad och tyckte att det var ”pojksaker”. Pernilla ansträngde sig för att fånga Tyras intresse och startade upp en ”doktorslek” tillsammans med henne och ytterligare en flicka. De lekte länge och vi såg att de hade kul tillsammans. Under lekens gång säger Tyra ”Det var ju roligt i alla fall”. Under intervjun utifrån videoobservationen menar Tyra att hon aldrig tidigare lekt med playmobil och att det var bra att Pernilla tog med detta och lekte tillsammans med dem. Utifrån Tyras perspektiv var det bra att ha en pedagog som introducera nytt material som hon annars troligen inte hade lekt med.

Även om pedagogens roll kan vara att starta upp lekar måste de även kunna se när de ska dra sig undan barnens lek. Tim (6.3 år) sitter i en hörna och tittar på när de andra barnen leker. Pedagogen Pernilla kommer med kapplastavar och frågar Tim om han vill hjälpa henne att bygga att stall till några hästar. Tim som är väldigt intresserad av hästar lockas av detta och en lek uppstår. De leker ihop en stund och sedan går Pernilla ifrån. När vi sedan tittade på videoobservationen med Tim frågade vi honom hur det kändes när Pernilla gick ifrån och då svarade han ”Det kändes bra, då kunde jag sköta hästarna i lugn och ro och ge dem mat”. Vi såg att Tim tyckte det var roligt att Pernilla kom fram och startade upp en lek med honom som fångade hans intresse. Samtidigt kunde vi efter ett tag se att han ville leka ensam och att det för Tims skull därför var bra att Pernilla gick ifrån.

Ibland kan en pedagog som ger näring till leken och samtidigt föra leken vidare behövas. Att pedagogen då är närvarande och inte låter sig störas eller distraheras för att slutligen lämna det man gör har stor betydelse för barnens lek. I ett stort genomgångsrum pågår där flera olika lekar. Nova (4.11 år) och Ulrika (4.3 år) sitter i en hörna med en massa leksaker omkring sig så som kapplastavar, koppar, mat, korgar, klossar, lego mm. Pedagogen Petra sätter sig vid barnen en stund men går vidare till några pojkar efter ett litet tag. Nova och Ulrika sitter kvar vid sina saker och tittar sig omkring men fortsätter inte med sin lek. De sitter på detta vis i 23 minuter och då kommer pedagogen Per in och börjar leka med dem. Flera av de andra barnen, som leker i samma rum, kommer då även och vill vara med, en handels lek har startat. Under intervjun kommer det fram att Ulrika och Nova kände sig bortvalda då Petra gick ifrån dem för att leka med pojkarna. Flickorna utryckte att detta inte kändes bra och de hade velat att

Petra skulle ha stannat kvar eller att någon av de andra pedagogerna kom och lekte med dem. När vi sedan frågade dem hur det kändes när Per kom och lekte med dem svarade de att det var roligt och kändes jätteskönt. Vi kan med detta se vilken betydelse pedagogens deltagande i leken hade för barnen.

4.1.3 Annan lek utan pedagogers deltagande

Barn föredrar att leka med jämnåriga om de själv får välja. Endast en pojke utav de tolv intervjuade barnen valde en pedagog som lekkamrat i första hand. Några av barnen säger att de föredrar att leka med sina kompisar framför pedagogerna. Emma säger ”Vi leker själva för annars blir det tråkigt, jag gillar inte när fröknar är stänga”. Andra barn menar att det är tråkigt att någon fröken är med men kan inte förklara varför. Under observationerna har vi i tre av fyra fall sett att barnens lek har varit mer aktiv både innan pedagogen kom och efter. Leken har oftast trappas ner då pedagogen pratat och ställt mycket frågor under lekens gång. Leken har inte alltid vidareutvecklats utan mer blivit ett samtalstillfälle om leken. Daniella (5,1 år) och Anna (4,7 år) sitter och leker med en tågbana när vi kommer till förskolan, de har byggt upp en stad av klossar och leker aktivt med detta. Pedagogen Paula kommer in till flickorna och frågar om hon får vara med, det får hon och Paula sätter sig och börjar prata med flickorna. Hon ställer frågor som ”Kan tåget köra om vi gör såhär, vilken bit behöver vi till, har inte ni åkt tåg nyligen?” och så vidare. Vi märker att leken har stannat upp och har utvecklats till en diskussion. Att vissa barn tycker det är ”tråkigt” att leka med pedagoger blir då inte heller konstigt eftersom leken inte får vara lek utan blir ett samtal. När vi intervjuar barnen utifrån videoobservationerna har de i dessa fall ansett att pedagogerna lekt tillsammans med dem, de har även sagt att de tyckt det varit roligt trots att vi sett motsatsen. Kan det vara så att barnen inte vågar vara ärliga med sina svar och istället svarar vad de tror att vi pedagoger vill höra?

4.1.4 Vad är lek för barnen?

Under intervjuerna har barnen berättat om vilka situationer de vill att pedagogerna ska leka med dem, de har då gett exempel som att lägga pussel, spela spel, bygga med klossar, leka med tågbana, leka kycklingen och vargen, kurragömma, kuddkrig och leka att inte nudda golv. Dessa olika aktiviteter definierar barnen alltså som lek. Vi blir till en början förvånade över att det är i dessa situationer som barnen vill att pedagoger ska leka med dem. Förvånade blir vi då forskare har beskrivit lek som något annat än vad dessa barn ser som lek. Vid närmare eftertanke kan vi dock se att det faktiskt är i dessa situationer som pedagogerna är mest med barnen. Att barnen definierar detta som lek är då kanske inte så konstigt.

4.2 Pedagogers tankar om sitt eget deltagande i leken

För att svara på vårt andra syfte om pedagogers tankar om sitt eget deltagande i leken har vi utgått från nedan rubricerade frågor. Dessa frågor har även legat som grund för intervjufrågor med pedagogerna: I vilket syfte leker pedagoger tillsammans med barn? I vilka situationer går pedagoger in i barns lek? Anser pedagoger att barn accepterar dem som lekpartner? Finns det några garantier på att pedagoger inte går in och dominerar barns lek? Hur ser pedagogers deltagande i leken ut? (Se bilaga 2). Då vi har gjort både intervjuer där vi ställt samma frågor till alla pedagoger och intervjuat pedagogerna utifrån videoobservationer har vi valt att dela in resultaten i två delar.

4.2.1 Intervjuer med pedagoger

4.2.1.1 Vilken roll tycker pedagoger att de har för barns lek?

Tre pedagoger av fyra tar främst upp att de leker tillsammans med barnen i ett lärandesyfte, de har en läranderoll. Dessa pedagoger påtalar då att det är barns språkutveckling de tänker på i första hand. Vidare är det en pedagog som uttrycker att hon lägger stor vikt vid det sociala samspelet. En annan pedagog tar ytterligare upp att hon tycker det är viktigt att vara med i leken för att få tillfälle till att observera, även här har pedagogen ett lärandesyfte. Två pedagoger menar att lek tillsammans med barnen kan vara en fördel när det gäller att hantera och lösa konflikter. En annan pedagog säger att hon leker med barnen då hon tycker det är väldigt viktigt att pedagogerna kan visa barnen att man inte bara är där för att säga till dem och tillrättavisa dem. När vi ställer frågan om i vilket syfte pedagogen leker tillsammans med

barnen svarar Per ”det är nog lite som inspiratör tror jag, man får lika mycket av barnen som jag ger tillbaka”. När pedagoger leker tillsammans med barn har de oftast flera olika syften i tankarna.

En pedagog säger att hon går in i leken då hon anser att hon behöver styra upp konflikter eller för att inspirera barnen till att göra en viss sorts lek. En annan pedagog säger att han inte försöker vara styrande men när han berättat om vilka situationer som han går in i barns lek så är det främst när han märker att något barn styr för mycket, då förklarar han att han går in och styr barnen till att skifta roller. Två pedagoger påtalar att de inte gärna går in i barns lek då de upplever att de ständigt blir störda och att det är mycket annat i verksamheten som måste göras ”tillslut leker man inte heller mer för man vet att det inte är lönt att starta för att jag blir ändå snart avbruten”. De påtalar även att det är svårt att gå ifrån och leka med några barn då det är stora barngrupper och att det inte känns rätt att lämna den andra pedagogen ensam med allt ansvar för de övriga barnen.

4.2.1.2 Anser pedagoger att barn accepterar dem som lekpartners?

Tre pedagoger påtalar att det känns som att barnen accepterar dem som lekpartners. En pedagog säger emellertid att det kan vara både och. Hon menar att hon märker att barnen tycker det är kul när man är med i vissa lekar som exempelvis kurragömma. Hon menar vidare att barnen vill leka och styra vissa lekar själva då hon anser att pedagoger ofta styr leken omedvetet. Hon ser även att leken kan stanna upp då en pedagog kommer och vill vara med eller observera barns lek.

4.2.1.3 Dominerar vuxna i barns lek?

Tre utav fyra pedagoger menar att det aldrig kan finnas några garantier för att de inte går in och dominerar barns lek. Vidare anser de att de säkert styr upp barns lek oavsett om det är medvetet eller omedvetet. En av dessa pedagoger menar vidare att det kan vara bra att styra leken från början och sedan lämna den då man på så vis har hjälpt barnen att styra upp leken. Den pedagog som anser att det finns garantier för att hon inte dominerar barns lek menar att det beror på att hon inte själv känner att hon tagit över och dominerat någon lek med barnen. Vidare påtalar hon dock att man aldrig riktigt säkert kan veta.

4.2.2 Videoobservationerna

4.2.2.1 Hur ser pedagogers deltagande i leken ut?

Nedan kommer vi att ge en beskrivning av vad vi sett under observationerna utifrån hur pedagogers deltagande i leken ser ut.

4.2.2.1.1 Pedagoger låter sig avbrytas

I en filmsekvens fick vi se hur Nova (4.11 år) och Ulrika (4.3 år) leker tillsammans i en hörna. Pedagogen Petra kommer och sätter sig med flickorna och börjar leka lite smått. Leken kommer dock aldrig riktigt igång då Petra inte är riktigt aktiv i barnens lek. Efter bara en liten stund kallar en pojke (som sitter och leker lite längre bort i rummet) på henne och Petra lämnar flickorna. Hon sätter sig en liten stund hos pojken men går vidare till ett par andra barn efter bara en liten stund. En personal kommer in och pratar med Petra och Petra lämnar rummet. Petra kommer in i rummet igen efter en stund och börjar bygga med kapplastavar med en pojke, men lämnar även honom efter en liten stund. I 20 minuter flyttar Petra sig från barn till barn och vi kan se att ingen riktig lek uppstår någonstans vare sig mellan barnen eller mellan pedagog och barn. När vi intervjuar Petra utifrån videoobservationen är Petra själv medveten om att hon låtit sig avbrytas då många barn påkallar hennes uppmärksamhet. Hon känner själv att hon egentligen kunnat stanna kvar vid de olika lek situationerna och inte behövt lämna leken varje gång någon kallar på henne. Hon berättar att hon kan tänka sig att barnen kan känna sig besvikna av att hon hela tiden lämnar deras lek.

4.2.2.1.2 Samtal om lek istället för lek

Daniella (5.1 år) och Anna (4.7 år) sitter och leker med en tågbana när pedagogen Paula kommer in i rummet. Paula sätter sig och börjar bygga med dem, hon ställer mycket frågor som ”Kan tåget köra om vi gör såhär, vilken bit behöver vi till, har inte ni åkt tåg nyligen?” och så vidare. Leken avtar något när Paula kommer in och det blir mer diskussioner och samtal än ”lek”. När vi sedan frågar Paula om tyckt att hon lekt med barnen i denna situation så säger hon ”Jo det tyckte jag nog att jag gjorde, jag avvaktade ändå till att försöka få dem att bestämma leken och ställde frågor till dem, men jag tyckte nog ändå att jag var med annars och deltog i leken”. Paula menade att hon inte ville styra barnens lek och försökte känna av hur barnen ville att det skulle vara i leken.

4.2.2.1.3 ”Får du inte det erbjudet så vet du inte att du tycker det är kul”.

Pedagogen Pernilla har tagit med sig playmobil leksaker hemifrån och planerat att introducera och leka med detta med några barn. Ett av barnen hon valt ut, Tyra (6.3 år), verkade inte intresserad av att leka med playmobil leksakerna men Pernilla ville ändå att hon skulle ge det en chans och startade upp en doktors lek tillsammans med Tyra och ytterligare en flicka. Pernilla går verkligen in i en roll i leken där hon ändrar röstläge och ger liv till karaktärerna. Vi kan se att flickorna sugs med av detta och en rolig rollek uppstår. Pernilla vill gärna inspirera barn genom att gå in i lekar men går sedan ur då hon märker att leken kommit igång och hon inte behövs mer. Pernilla menar vidare att det även är viktigt att man erbjuder nya saker till barnen, ”får du inte det erbjudet så vet du inte att du tycker det är kul”.

4.3 Sammanfattning av presentation

De flesta barn uttrycker att pedagoger kan leka, andra barn säger att pedagogerna kan leka men har svårt att uttrycka vad. Dock berättar barnen att pedagogerna inte brukar leka med dem, de har däremot uttryckt att de skulle vilja att pedagogerna lekte mer med dem. Barnen föredrar att leka med jämnåriga om de själv får välja. Andra barn menar att det är tråkigt att någon fröken är med men kan inte förklara varför. En roll som pedagoger har för barnen är att finnas tillhands och vara en trygghet. Pedagoger kan även ha en har en roll som den som hjälper till att starta upp lekar, vara en inspiratör och tillföra och byta ut material. Även om pedagogens roll kan vara att starta upp lekar måste de även kunna se när de ska dra sig undan barnens lek. Leken trappas ofta ner då pedagogen deltar och ställer för mycket frågor under lekens gång. Pedagoger berättar att de främst leker tillsammans med barnen i ett lärandesyfte, de har en läranderoll.

5 Analys av resultat

5.1 Vuxnas deltagande i barns lek – en trendkänslig fråga?

Om den vuxne ska delta i barns lek eller inte har gått i trender. Pedagogen Paula berättar att för ca 10-15 år sedan fick man under sin utbildning lära sig att barnen skulle bli självständiga genom att leka utan vuxna men vidare påtalar hon att man numera ska delta i barns lek. Att Paula talar om vuxnas deltagande i leken på detta sätt beror troligtvis på att vi genom tiderna har haft olika syn på barns utveckling och lärande och därför haft olika förhållningssätt huruvida man som vuxen ska förhålla sig till barns lek. Fröbel såg barnet som en planta som den vuxne skulle vårda ömt. Han ansåg också att barn hade en inneboende drift att vilja skapa vilket för barn innebar att leka. Dock ansåg Fröbel att barns lek blomstrar så länge inte barnet hindras av den vuxne (Lindqvist, 1996).

Paula tror att barn överlag vill leka utan pedagoger i den fria leken och menar att leken stannar upp då den vuxne kommer och vill delta. Detta kunde vi se spegla sig i hennes sätt att delta i leken då den aldrig utvecklades utan stannade upp då Paula ställde mycket frågor i ett lärandesyfte. Tullgren menar att vuxna som deltar i leken har möjlighet att ställa frågor, observera och få inblick i barns tankar. Genom detta skapar vuxna större kunskap och lär känna barnen bättre vilket Tullgren menar är ett argument för att vuxna deltar i barns lek (Tullgren, 2004). Att gå in i barns lek och ställa massa frågor har vi sett kan fördärva leken och dess innehåll. Då pedagogerna har en tanke och ett lärandesyfte när de går in i leken motsäger det barns syfte med leken då de leker här och nu utan att ha en tanke bakom. Kan pedagoger mötas i en meningsfull lek då det finns två olika syften? Var det Paulas synsätt som hindrade leken till att blomstra då hon deltog? Hade leken vidareutvecklas om Paula vågat ge sig hän i leken? Åm menar att vuxna som inte anser det vara rätt att delta i leken inte heller blir inbjudna av barnen (Åm, 1992). Under observationen av Paulas tåg lek såg vi att Paula aldrig blev riktigt inbjuden till leken. Teoretiker som Piaget och Erikson menar att den vuxne bör ha en roll som åskådare av barns lek och därmed inte delta i leken (Hjort, 1996). Sedan Lpfö98 kom finns det idag en annan barnsyn i förskolan, barnen ses som kompetenta samt att de aktivt tar del i sin egen utveckling. Leken ska enligt Lpfö98 prägla verksamheten i förskolan vilket kräver att det finns vuxna som deltar i leken eller i dess utkant (Wiklund & Jancke 1998). Paula menar att barn vill att pedagoger ska leka i vissa situationer som

kurragömma osv. Hon anser även att pedagoger ska leka med barn som inte leker för att få dem att leka.

Idag är det förskolans läroplan som ska styra verksamheten i förskolan. Pedagogerna pratar utifrån förskolans strävans mål och uppdrag men det är ingen som nämner läroplanen för att styrka sina resonemang när vi intervjuat dem om leken. Vi kan däremot dra paralleller till läroplanen utifrån vad de berättar och hur de agerar i vissa situationer. Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att lyssna, berätta, reflektera, ge uttryck för sina uppfattningar, utveckla sitt ord och begreppsförråd samt sin förmåga att leka med ord (Lpfö98). Under intervjuerna tar pedagogerna främst upp att de leker tillsammans med barnen i ett lärandesyfte. De påtalar att det är barns språkutveckling de tänker på i första hand. I de flesta observationer vi filmat har vi sett att pedagogerna pratar mer än vad de leker. Är det så att pedagogerna anser sig arbeta utifrån Lpfö98 då de går in i leken genom att ställa frågor och glömmer bort att leka?

I leken där pedagogen Pernilla tagit med sig playmobil leksaker ville hon vara en inspiratör och få barn att leka med nya saker. Vi såg att barnen fängslades av Pernillas sätt introducera och leka med dessa saker. Pernilla gav sig hän i leken och gick in i en karaktär vilket fängslade barnen. Denna situation var den enda där vi såg att barnen hade kul tillsammans med pedagogen. Det var också endast denna situation där en pedagog gick in i leken och tog en roll. Pedagogen har en stor roll för hur barns lek utvecklas. Om de vuxna själv är lekfulla, introducerar till lek och har en lekfull inställning blir barnens lek rik, varierad samt utvecklad (Knutsdotter Olofsson, 1987). ”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära” (Lpfö98 s. 30). Genom att pedagoger är inspiratörer, startar upp lekar och tillför och byter ut material kan de uppfylla detta strävans mål.

Även om pedagogers roll kan vara att starta upp lekar måste de även kunna se när de ska dra sig undan barns lek. Pernilla drog sig undan playmobil leken efter ett tag men tittade till leken då och då. Hon berättade sedan att leken hade utvecklats till det bättre efter att hon lämnat den. Det är intressant att se att trots att Pernilla fångat barnen uppmärksamhet och situationen utvecklades till en rolig lek blev ännu bättre då hon lämnade barnen att leka själv. Knutsdotter Olofsson menar att en professionell vuxen deltar ibland, ingriper ibland samt stöder och

5.2 Barns och pedagogers olika sätt att förstå och beskriva lek

Enligt de flesta barnen brukar inte pedagoger leka med dem. De berättar emellertid att de skulle vilja att pedagogerna lekte mer med dem. Under intervjuerna har barnen berättat att pedagogerna inte leker med dem, trots att dessa intervjuer skett direkt efter en leksituation med en pedagog. Det verkar som att barn inte registrerar när pedagoger leker med dem. Vad beror detta på? Kan det vara så att pedagoger leker tillsammans med barnen en sådan liten del av den tid som barnen lägger på lek? Barn leker en stor del av sin vistelsetid på förskolan, om pedagogerna då går in och leker en liten del av denna tid med barnen, uppmärksammar kanske inte barnen detta. Eller kan det vara så att barn och pedagoger har olika uppfattning om vad som är lek. Enligt Knutsdotter Olofsson är allt barn gör inte lek utan lek är när man sätter sig över verkligheten och går in i en roll (Knutsdotter Olofsson, 2003). De barn som ingått i vår undersökning uttrycker att lek för dem är att lägga pussel, spela spel, bygga med klossar, leka med tågbana, leka kycklingen och vargen, kurragömma, kuddkrig och leka inte nudda vid golv, allt det barnen tar upp som lek är sådant som Knutsdotter Olofsson menar inte är lek. De tillfällen som pedagoger spenderar mest tid med barnen, är kanske just vid dessa tillfällen, som när barnen spelar spel, lägger pussel osv. Att barnen då nämner dessa aktiviteter som lek är inte så konstigt.

När vi gjorde våra videoobservationer och studerade pedagogernas deltagande i leken såg vi endast det Knutsdotter Olofsson beskriver som lek vid endast ett tillfälle. Däremot uttryckte alla pedagoger att de hade lekt tillsammans med barnen vid dessa tillfällen. Den pedagog som gick in i en roll och lekte tillsammans med barnen är också den pedagog som under intervjun beskriver lek som att man går in i en roll och blir någon annan, hon är ute efter den lek som kommer efter ens inre fantasi, som man hittar på helt. Med andra ord kan vi dra paralleller mellan denna pedagogs sätt att se på lek med Knutsdotter Olofsson. Vi kan tydligt se hur pedagogernas uppfattning och synsätt om lek har speglat sig i hur de förhåller sig i leken tillsammans med barnen.

5.3 Styrning i leken

Vi kan se att det finns en osäkerhet hos pedagogerna när det handlar om deras deltagande i barns lek, detta kan vi se då leken ofta inte utvecklats och genom deras otydliga svar. Pedagogen Per säger under intervjun att han inte försöker vara styrande men när han berättar om vilka situationer som han går in i barns lek så är det främst när han märker att något barn styr för mycket, då förklarar han att han går in och styr barnen till att skifta roller. Vi kan här se en osäkerhet hos pedagogen där han inte är riktigt säker på sin roll som deltagare i barns lek. Kan det vara så att det är styrningen som gör att det finns en osäkerhet hos pedagogerna? Samtidigt som pedagogerna säger att de inte vill styra barns lek säger de emellertid att de går in i leken för att styra upp konflikter, lära barnen normer och värderingar och styra barnen till att skifta roller osv. Pedagoger vill styra men utan att barnen märker det. Tullgren menar att möjligheten att som pedagog delta i barns lek på deras villkor är omöjligt då pedagogen alltid har andra syften och mål än vad barn har. Då leken har blivit ett pedagogiskt redskap och då pedagogens roll blivit att aktivt delta och stimulera barns lek, har lekar som ser ut att bygga på barns initiativ blivit en ram för pedagoger att styra barn mot de normer och värderingar som samhället uppfattar som rätt (Tullgren 2004). Vuxna vill lyssna på barnens behov men också förmedla värden och ha ett lärandesyfte när de deltar i barns lek, hur går det ihop? Då pedagoger berättar att det kan vara en fördel att delta i barns lek för att bland annat styra upp konflikter och förmedla värden kan detta ur ett barns perspektiv upplevas som styrning, vilket i sin tur kan leda till att barnen inte vill leka med pedagogerna.

5.4 Barns/vuxnas perspektiv

Vi har fått fram att det finns skillnader mellan barns och vuxnas perspektiv som resulterar i en del missförstånd och motsägelser. I en videoobservation blir Nova (4.11 år) och Ulrika (4.3 år) lämnade av pedagogen Petra efter bara en liten stunds aktivitet. Barnen sitter i 23 minuter utan att någon lek uppstår och det är inte förrän pedagogen Per kommer och börjar leka med dem som leken blomstrar. Enligt Åm menar Linge och Wille att leken stannar upp då en vuxen deltar (Åm, 1992). Detta tycker vi är intressant då vi i denna situation kan se det motsatta, då dessa barn behövde en pedagog för att utveckla sin lek. Barnen kände sig bortvalda och svikna utav Petra. De upplevde situationen som att Petra gick ifrån dem för att leka med pojkarna. När vi sedan intervjuade Petra berättar hon emellertid att hon lämnade flickorna för att styra upp en konflikt och blev sedan vidare avbruten och återupptog aldrig

leken med flickorna. Då hon tittade på denna filmsekvens påtalade hon att hon låtit sig avbrytas och berättar att hon egentligen kunde ha stannat kvar i leken. Att se denna videoobservation ur två olika perspektiv är intressant då vi här tydligt kan se vilka missförstånd som finns i den vardagliga verksamheten. Barnen kände det som att pedagogen svek dem, det är därför betydelse fullt för pedagoger att försöka ta barns perspektiv i olika situationer under dagen för att undvika att barnen ska känna sig svikna. Barns perspektiv berättar något om hur barn tänker men också något om deras erfarna ”verklighet” i förskolan (Johansson & Pramling Samuelsson, 2003).

Kan det vara så att vuxna är så upptagna läroplanens riktlinjer och teorier om barns utveckling och behov att de kanske glömmer ta barns perspektiv och lyssna in på vad barnen vill? Pedagoger kan kanske inte ge sig hän i leken för de har så många tankar om att inkludera alla barn ur ett genusperspektiv och har ett lärandesyfte, de vill så gärna gör ”rätt” så att det blir fel. Detta fick vi konstaterat då vi tittade på videoobservationerna tillsammans med pedagogerna och då de berättade att de hade tänkt på hur de agerade ur ett genusperspektiv och i olika lärandesyften samt att de hela tiden ville se till så att alla barnen deltog i leken. Vi såg i de flesta fall att leken stannade upp då pedagogerna deltog. Detta är inte så konstigt då pedagogen alltid har ett syfte med leken och sitt deltagande som motsäger vad barnens mening med leken är. Barnen leker i nuet men pedagogerna har alltid ett framtidsperspektiv. Pedagogerna använder sina erfarenheter samt olika teorier för att leken ska stimulera barns utveckling och lärande och därmed får leken ett framtids och fostrande syfte (Tullgren, 2004).

5.5 Sammanfattning av analys

Pedagogerna visar på en stor osäkerhet när det gäller att delta i barns lek. Detta beror till stor del på att pedagogerna är rädda för att styra. Pedagogerna uttrycker att de inte vill styra när de leker tillsammans med barnen vilket resulterar i att de inte ger sig hän i leken.

När pedagogerna går in i leken blir det därför inte så mycket lek utan leken stannar ofta upp och blir till ett samtal istället. Pedagogerna tycker dock själv att de leker när de enbart samtalar i sådana här situationer. Språket ses som en viktig del för pedagogerna att få in i leken och flera av pedagogerna menar att det är främst på grund av språkutvecklingen som de går in i barns lek. Vidare ser pedagogerna leken som en metod för att få in olika lärandesyfte