Samverkan - att optimera och verksamhetsutveckla

Hälsa och samhälle

SAMVERKAN – ATT

OPTIMERA OCH

VERKSAHETSUTVECKLA

EN KVALITATIV STUDIE I SAMVERKAN SOM

ARBETSMETOD

MIKAEL HANSSON

EMILIA MISZKIEWICZ

COOPERATION – A WAY

FOR OPTIMAZATION AND

ORGANIZATIONAL

DEVELOPMENT

A QUALITATIVE STUDY ON COOPERATION

AS A WORK METHOD

MIKAEL HANSSON

EMILIA MISZKIEWICZ

Hansson, Mikael & Miszkiewicz, Emilia; Cooperation – a way for optimization and organizational development. A qualitative study on cooperation as a work method.

D-uppsats i socialt arbete och verksamhetsutveckling 30 högskolepoäng. Malmö

högskola: Hälsa och Samhälle 205 06 Malmö, enheten för Hälsa och samhälle, 2010.

This study involves a cooperation project between the Swedish health benefits system and a local psychiatric clinic. The study has a qualitative method and the data has been collected from the cooperation board and doctors at the clinic. The cooperation board consists of representatives from all parties. The projects aim is to develop a method for combating long-term sick leave in patients at the clinic. The aim of the study has been do discover what factors are relevant in order to have good cooperation and how cooperation can develop an organization.

Our conclusion is that there are several factors that good cooperation are dependent upon. These are among others communication and the motivation of the participants.

Nyckelord: Förändringsarbete, Grounded Theory, implementering, inflytande,

FÖRORD

Vi vill rikta ett varmt tack till samtliga av våra informanter för att de så bredvilligt tagit sig tid från sina fullspäckade scheman att låta sig intervjuas av oss. Det är vår förhoppning att ni kommer att kunna ha nytta av den uppsats vi skrivit.

Vi vill även tacka alla dem som tagit sig tid att läsa igenom uppsatsen under skrivprocessen och kommit med värdefull feedback.

Mikael Hansson och Emilia Miszkiewicz December 2010

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1 INLEDNING... 6

1.1 DISPOSITION ... 6

1.2 AVGRÄNSNINGAR ... 6

2 SYFTE OCH PROBLEMFORMULERING ... 8

2.1 FRÅGESTÄLLNINGAR ... 8 3 BAKGRUND ... 9 3.1 SAMVERKAN GENERELLT ... 11 4 METOD... 13 4.1 VAL AV DATAINSAMLINGSMETOD ... 13 4.1.1 INTERVJUER ... 14

4.1.2 FÖRBEREDELSER INFÖR INTERVJUER ... 15

4.1.3 VID INTERVJUTILLFÄLLENA ... 16

4.1.4 BEARBETNING AV INSAMLAD DATA ... 17

4.1.5 PRESENTATION AV INSAMLAD DATA... 17

4.2 URVAL ... 18 4.3 BORTFALL ... 18 4.4 ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 19 4.5 GENERALISERBARHET... 20 4.5.1 VALIDITET ... 21 4.5.2 RELIABILITET ... 22 4.6 ARBETSFÖRDELNING ... 24

5 TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING ... 25

5.1 SAMVERKAN UR ETT TEORETISKT PERSPEKTIV ... 25

5.1.1 FAKTORER SOM PÅVERKAR SAMVERKAN ... 28

5.1.2 SAMVERKAN OCH DEN SVENSKA MODELLEN ... 30

5.1.3 INTERSEKTIONELL SAMVERKAN ... 31

5.1.4 SAMVERKAN OCH MAKT ... 33

5.1.5 SAMVERKAN OCH KOMMUNIKATION ... 37

5.1.6 INDIVIDENS BETYDELSE FÖR SAMVERKAN ... 37

5.2 GROUNDED THEORY ... 38

6 RESULTAT OCH ANALYS ... 41

6.1 FAKTORER ... 41

6.1.1 STYRGRUPP ... 41

6.1.2 LÄKARE ... 42

6.2 IMPLEMENTERING ... 45

6.3 MAKT ... 48

6.3.1 MODELLMAKT OCH MAKTGRUNDER ... 49

6.4.1 INSTÄLLNING ... 50 6.4.2 ARBETSSÄTT ... 51 6.5 KOMMUNIKATION ... 53 6.5.1 TOP-DOWN... 53 6.5.2 BOTTOM-UP ... 55 7 KONKLUSION ... 57 7.1 FAKTORER ... 57 7.2 IMPLEMENTERING ... 58 7.3 MAKT ... 58 7.4 FÖRÄNDRINGAR ... 59 7.5 KOMMUNIKATION ... 59 8 SLUTSATSER ... 61 REFERENSER ... 63 LITTERATUR... 63 OFFENTLIGA DOKUMENT ... 64

LAGAR OCH FÖRORDNINGAR/SVENSK FÖRFATTNINGSSAMLING ... 64

BILAGOR ... 65

BILAGA 1: INTERVJUGUIDE – STYRGRUPP ... 65

BILAGA 2: INTERVJUGUIDE – LÄKARE ... 66

BILAGA 3: TILLSTÅNDSFORMULÄR ... 67

BILAGA 4: SAMTYCKESFORMULÄR ... 68

1 INLEDNING

Den moderna förvaltningen måste anpassa sig efter en modern tid med moderna problem. Den stuprörsformade förvaltningen klarar inte att hantera klienter med multipla problem. Lösningen på detta problem är sedan en tid, samverkan. Där två eller fler organisationer arbetar gemensamt för att lösa ett problem. Syftet med samverkan är officiellt att det ska underlätta för individen, men är det alltid hela sanningen? I denna uppsats har vi valt att fokusera på begreppet samverkan. Samverkan hålls ofta fram i organisations sammanhang som något alltigenom gott. Frågan man kan ställa sig då är; finns det ingen dålig samverkan? Fungerar samverkan alltid, oavsett yttre omständigheter och faktorer? Vi ville ta reda på vilka faktorer som krävs för att samverkan ska fungera. Vi tror nämligen att det inte är självklart att samverkan fungerar utan att det krävs vissa faktorer för att den ska bli lyckad. För att lägga på ytterligare en dimension så ville vi ta reda på om samverkan mest är fina ord eller om det faktiskt ger resultat. Resultat i form att förändrade rutiner, förändrat arbetssätt eller förändrat synsätt.

Vi har valt att fokusera på begreppet samverkan. Det gör vi utifrån ett pågående samverkansprojekt mellan Försäkringskassan och två allmänpsykiatriska kliniker. Detta samverkansprojekt, hädanefter kommer vi kalla det för projektet, går ut på att skapa ett bättre samarbete mellan Försäkringskassan och klinikerna.

1.1 Disposition

Denna uppsats är uppdelad på följande sätt. Efter de inledande delarna beskrivs syfte samt frågeställningar. Under rubriken bakgrund beskrivs projektet som är föremål för vår undersökning och dess kontext. Avsnittet är en metoddiskussion där vi presenterar hur vi gått tillväga under hela arbetsprocessen. Här presenterar vi även de olika begränsningar vi gjort och varför. Sedan följer en teoretisk förankring av undersökningen. Där presenterar vi aktuell forskning på områden samverkan och beskriver de teorier vi valt att fokusera på i vår studie. I avsnittet

Resultat och analys kopplar vi samman den insamlade empirin med de teorier vi

presenterat. Därefter följer sedan en övergripande konklusion. Avslutningsvis besvarar vi våra frågeställningar och problemformulering samt presenterar de slutsatser vi kommit fram till.

Översikt:

Kapitel 1 Inledning

Kapitel 2 Syfte och frågeställningar

Kapitel 3 Bakgrund

Kapitel 4 Metodologi och etikdiskussion

Kapitel 5 Teoretiska utgångspunkter och tidigare forskning

Kapitel 6 Resultat och analys

Kapitel 7 Konklusion

Kapitel 8 Våra slutsatser

1.2 Avgränsningar

Det finns flera områden som är intressanta och som berör begreppet samverkan. Ett av dessa är begreppet makt. Det ligger inom denna uppsats ramar att problematisera begrepp som sådant. Vi valt att ta upp det där det hjälper att besvara frågeställningarna. Då kopplat till samverkan.

I vår metoddiskussion beskriver vi endast kortfattat den kvalitativa forskningsansats vi valt. Den som önskar att fördjupa sig mer i detta ämne hittar i referenslistan ett antal mycket bra metodböcker.

Vi har varit tvungna att begränsa oss till den ena kliniken eftersom vi inte lyckats att etablera någon kontakt på den andra kliniken. Det är inte möjligt att veta om detta påverkat analysen. Vi bedömer det dock som föga troligt. Projektet har varit igång längre på klinik som varit med i undersökningen. Därav skulle det ha varit intressant om detta faktum bidragit till att implementeringen gått smidigare på den andra kliniken. Det vet vi dock som sagt ingenting om, så det får förbli en obesvarad fråga.

2 SYFTE OCH PROBLEMFORMULERING

Syftet med att skriva denna uppsats kring begreppet samverkan har kommit ur ett intresse att djupare förstå hur samverkan fungerar. För att konkretisera detta har vi valt att rikta vårt fokus på vilka faktorer och centrala begrepp som är kopplade till samverkan. Vidare har vi velat försöka se om samverkan ger resultat och effekter i de verksamheter där samverkan sker. Vi har valt att försöka uppnå detta genom att undersöka ett pågående samverkansprojekt mellan Försäkringskassan och en psykiatrisk klinik i Malmö.

Den samverkan som skett och sker inom det aktuella projektet befinner sig på, som vi ser det, två olika plan. Det rör sig dels om samverkan inom projektets styrgrupp och dels de läkare som är knutna till projektet. För läkarnas del har vi velat se om samverkan inneburit förändringar i rutiner då det för deras del rör sig om samverkan mer som en arbetsmetod. När det kommer till styrgruppen har vi velat undersöka hur samverkan fungerat, för att kunna analysera samverkan utifrån begrepp och faktorer.

Samverkan som sker inom ett projekt kan tänkas ha andra förutsättningar. Då själva projektformen i sig innebär en tidsbegränsning. Effekterna som skall uppnås förväntas troligen dock att vara bestående. Således antar vi att förutsättningarna kan skilja sig från annan typ av samverkan. Därför har vi velat ta reda på om samverkan givit effekter på sådant som förväntas vara bestående. Samverkan är en viktig del av förvaltningars och offentliga organisationers verksamhet och vi har velat gå på djupet för att försöka analyser hur förutsättningarna för lyckad samverkan ser ut. Eftersom vi har valt att fokusera på ett specifikt projekt så kommer naturligtvis den insamlade empirin vara kopplad till detta. Med detta sagt vill vi ändå framhäva att vi hoppas kunna ge en djupare förståelse kring hur samverkan fungerar.

2.1 Frågeställningar

 Hur har samverkan i styrgruppen fungerat?

3 BAKGRUND

För att bättre kunna förstå hur projektet från vilket vi hämtat vår empiri fungerar så kommer vi här att kort beskriva dess framväxt och syfte.

Projektet har vuxit fram ur möten mellan Försäkringskassan och kliniken. Syftet med mötena var att man såg ett behov av att samarbeta och i ett senare skede kopplades Region Skåne in då man sökte pengar för att starta ett samverkans projekt. Projektets syfte och mål är att dels ta fram en arbetsmetod för samverkan mellan Försäkringskassan och klinikerna, men även att bättre ta tillvara den potential till rehabilitering som patienterna har. För att kunna uppnå dessa mål finns två handläggare från Försäkringskassan kopplade till projektet och dessa har en del av sin arbetstid förlagd på de båda klinikerna. Dessutom har en arbetsterapeut anställts inom ramen för projektet. Detta är i sig inget nytt utan har tidigare funnits på kliniken, men som försvann i och med nedskärningar.

Samverkansprojektets syfte har varit att utarbeta en arbetsmetod och rutin för hanteringen av sjukskrivning av patienter som är arbetslösa eller egna företagare och uppbär ersättning från Försäkringskassan.

Arbetsmetoden går ut på att patienten utöver eventuell behandling även genomgår en funktionsbedömning. Samt att det hålls ett avstämnings möte där Försäkringskassan, behandlande läkare och patienten träffas och kommer överens om hur patienten på bästa sätt kan blir självförsörjande. För de patienter där funktionsnedsättningen är stadigvarande nedsatt ska istället få rätt typ av ersättning.

Funktionsbedömningen görs av arbetsterapeuten och omfattar tre samtal fördelade på tre veckor. Vid det första samtalet får patienten fylla i ett formulär (OQ45) med 45 speciellt utarbetade frågor. Svaren på frågorna ger en indikation på hur patienten mår. Arbetsterapeuten använder sig av The Workers Role Interview (WRI-S, version 3) som är ett bedömningsinstrument med en semistrukturerad intervju och en fyrgradig skattningsskala. Syftet är att bedöma hur psykosociala och miljömässiga faktorer påverkar individens möjlighet att vara kvar i, återgå till eller skaffa arbete. Funktionsbedömningen görs när arbetsterapeuten genomfört samtliga tre intervjuer med individen. Om funktionsbedömningen visar att individen har rehabpotential, dvs. kan ha någon form av sysselsättning, så hålls ett avstämningsmöte som nämnts ovan. Mötets syfte är att på bästa sätt utifrån individens förutsättningar bäst ta tillvara på den potential som finns.

Projektledarna har utarbetat en mall för avstämningsmötena så att alla parter ska vara införstådda med mötets syfte. Försäkringskassan, representerad av individens handläggare, behandlande läkare, arbetsterapeuten och individen är alla närvarande vid mötet och diskuterar gemensamt för att komma fram till en

handlingsplan. Handlingsplanen specificerar det som individen,

Försäkringskassan och den behandlande läkaren ansvarar för, för att kunna uppnå de mål som sätts på mötet.

Det är den behandlande läkaren som gör sjukskrivningen och tanken är att funktionsbedömningen ska vara en hjälp för att den ska blir så bra som möjligt. Sjukskrivning kan vara helt nödvändig, men kan också föra med sig olika biverkningar. Det är lätt att man som sjukskriven blir mer eller mindre passiviserad och tappar de rutiner som ett arbete ger. Därför är det vikigt att rätt insatser sätts in tidigt för att förhindra att eventuella biverkningar blir alltför

djupgående. Då psykiatrin är ett område som sjukskriver många människor så har Försäkringskassan velat ge extra fokus på just detta område. Normalt sett har Försäkringskassan ett sk. arbetsgivarspår, vilket innebär att det är beroende på vilken arbetsgivare individen har som styr vilken handläggare hon får. I det här projektet har man frångått den principen och istället valt ett vårdspår, vilket innebär att det är typen av sjukdom/diagnos som styr vilken handläggare individen får.

Det nya arbetssättet innebär att Försäkringskassan på ett direkt sätt samverkar med de psykiatrikliniker som omfattas av projektet. Istället för att de olika parterna jobbar var och en på sitt håll så innebär den nya metoden att de på konkret sätt jobbar tillsammans. Handläggarna har en del av sin arbetstid förlagd till de olika klinikerna och på så sätt kan kommunikationen ske på ett lätt och smidigt sätt.

Samverkan mellan parterna i styrgruppen är också en del av vår undersökning. Samverkan är till för att uppnå olika mål. Dessa mål kan vara effektivisering, ekonomiska mål etc. Således är samverkan ett medel att uppnå någon man vill ha. En del av vår undersökning berör om huruvida detta blivit uppnått.

Projektledare för projektet är en representant för Region Skåne. Därutöver finns 5 andra med i styrgruppen. Dessa är två representanter från Försäkringskassan och övriga är enhetschefer för de båda klinikerna samt en högre chef för psykiatrin i Skåne.

Det är samtidigt viktigt att förstå att detta projekt inte verkar i ett vakuum. En viktig del av projektets utformning och arbete blev en konsekvens av Försäkringskassans förändrade regler kring sjukskrivning. Dessa regler innebör att en person inte kan vara sjukskriven hur länge som helst. Det finns ett slutdatum,

utförsäkring som begrepp uppfanns. Här följer en kort översikt av de nya reglerna.

En person som omfattas av sjukförsäkringen har 364 sjukpenningdagar under en period på 450 dagar. Skulle det behövas så kan den sjukskrivne få den som kallas för förlängning. En förlängning kan fås i högst 550 dagar såvida det inte gäller en arbetsskada, då finns ingen gräns. Därefter kan en allvarligt sjuk person få det som kallas för förlängning i vissa fall. De som omfattas av denna typ av förlängning är bland annat personer som ligger på sjukhus eller får omfattande vård, och personer vars sjukdom riskerar att allvarligt försämras om de arbetar eller deltar i arbetspolitiska program. För förlängning i vissa fall finns ingen tidsgräns (Försäkringskassans hemsida 2010-12-11). Det är vikigt att komma ihåg att det är läkaren som sjukskriver, men det är Försäkringskassan som beslutar om sjukpenning. Det är här det kan uppstå problem. För att kunna fatta beslut behöver Försäkringskassans handläggare ett bra underlag. Här uppstår det problem när läkarintygen är ofullständiga och behöver kompletteras. Denna komplettering tar tid, vilket innebär att personen som är sjukskriven får vänta på sina pengar. Samtidigt är det frustrerande för läkare att bli ifrågasatta av icke-medicinskt skolade personer. Även om handläggarna har till gång till försäkringsmedicinska rådgivare, vilka är läkare och anställda vid försäkringskassan, som de kan rådfråga så kan ändå skilda uppfattningar uppstå. Det är med denna utgångspunkt man bör se det aktuella projektet och den problematik som finns i sammanlänkandet av två olika myndigheter för att skapa bättre förutsättningar. På nästa sida illustreras hur samverkansprojektet är uppbyggt med alla de inblandade aktörerna.

3.1 Samverkan generellt

Vi kommer här att kort beskriva olika aspekter på samverkan. Detta gör vi för att läsaren skall kunna sätta sig in i ämnet. Dessa olika aspekter på samverkan kommer vi att djupare beskriva i vårt teoriavsnitt.

Samverkan går ut på att olika parter arbetar tillsammans för att uppnå ett gemensamt mål (Danermark 2004). Målet kan skilja sig åt och ibland kan det finnas flera olika mål. Samverkan har blivit en del av den moderna offentliga förvaltningen mycket tackvare nödvändigheten att tillgodose individers behov. Behoven som individer har är många gånger inte förenliga med hur olika förvaltningar och myndigheter är organiserade och strukturerade (Axelsson & Bihari Axelsson 2007). Detta leder till att individer kan hamna mellan stolarna eller att de får olika besked från olika myndigheter.

Att samverka kan försvåras eller underlättas av olika faktorer. En faktor är just det att det är flera parter involverade och dessa parter kan ibland ha olika syn på syftet med samverkan (Danermark 2004). Det är inte heller säkert att det som själva samverkandet ska mynna ut till faktiskt blir så som det är tänkt. Detta drabbar i första hand de personer som det var tänkt att skulle gynnas av samverkan, dvs. klienterna, patienterna, brukarna etc. (a.a.).

Det är viktigt att fastställa goda och korrekta förutsättningar för samverkan och att göra detta i god tid (a.a.). Samtidigt kan det vara så att samverkan i vissa fall är något som växer fram för att man ser att det finns ett behov. Då kan det viktigt att ändå gå tillbaka och på djupet diskutera vad det är som skall uppnås. Annars kan risken vara att det är några enskilda eldsjälar som allt hänger på och om de slutar så upphör även samverkan (a.a.). Eller så kanske det blir oklart vad det var som skulle uppnås.

Förväntningarna på vad samverkan ska ge kan ibland vara orimligt höga. När förväntningarna sedan inte infrias så kan en motvilja till fortsatt samverkan uppstå (a.a.). Detta beror många gånger på att de förväntningar som fanns inte var realistiska men kan även bero på att förutsättningarna inte varit realistiska.

Styrgrupp

Försäkringskassan Region Skåne Psykiatrin

Handläggare Klinik 1 Verksamhetschef Klinik 2

Det kan ibland vara svårt att implementera samverkan i en verksamhet (a.a.). Det kan bland annat bero på att det väcker en olust hos dem som ska utföra arbetet. Det är logiskt anser vi att den personliga inställningen till arbetet som samverkan innebär påverkar utkomsten av det faktiska arbetet. Det vill säga att individens inställning till samverkan har en betydelse för hur den faller ut. Det kan bero på att samverkan är något nytt, att det upplevs som merarbete. I dagen samhälle där allt ska vara effektivt, gå snabbt och samtidigt vara billigt, så är det rimligt att anta att personer som arbetar i denna miljö har ganska fullt upp. Att då få nya krav på sig att samverka kan upplevas som en arbetsbörda. Det tror vi är något chefer får ha i åtanke när de ska presentera samverkan eller andra moment som kan vara eller uppfattas vara merarbete.

Organisationer på olika nivåer med tydliga men olika regelverk kan ha det svårare att samverka. Detta för att de olika regelverken i sig att utgör en faktorer som kan försvåra samverkan. Samverkan kan även fungera som ett projekt med anställda kopplade till det. Då blir förutsättningarna något annorlunda (a.a.).

4 METOD

I detta avsnitt kommer vi att beskriva hur arbetsprocessen gått till. Vi kommer att inleda med att kort beskriva den kvalitativa ansats som använt oss av och varför vi valt just den. Därefter kommer vi att beskriva hur själva datainsamlingen gått till. Här berörs arbetet inför, under och efter intervjuerna. Vi kommer även att förklara valet av informanter samt bortfall och hur detta kan ha påverkat empirin. Därefter följer en diskussion kring forskningsetiska principer. Vi tar här avstamp i Forskningsrådets huvudkrav som vi reflekterar kring och kopplar till vår undersökning. Här på följer en beskrivning av uppsatsens generaliserbarhet, validitet och reliabilitet. Avslutningsvis så kommer vi att beskriva hur arbetsfördelningen sett ut under arbetets gång.

4.1 Val av datainsamlingsmetod

Vid valet av datainsamlingsmetod så har vi utgått ifrån hur vi på bästa sätta får in data som kan hjälpa oss besvara våra frågeställningar. Vi ansåg att en kvalitativ ansats bäst skulle kunna hjälpa oss att göra det.

Det finns tre olika sätt att samla in data på i en kvalitative ansats och dessa är; intervjuer, observationer och dokument analys (Patton 2002). Det finns inte så mycket dokument att analysera kring det projekt vi undersökt och det skulle inte ha hjälpt oss att svara på våra frågor. Att göra observationer hade varit väldigt intressant och hade för styrgruppen troligen varit genomförbart. Problemet här är dock att de träffas sällan och vi skulle inte ha kunnat vara med tillräckligt mycket för att kunna dra några slutsatser. Patton (2002) menar på att det inte bara räcker att vara där. Han skriver följande om observation som datainsamlingsmetod:

”The data from observations consist of detailed descriptions of people’s activities, behaviors, actions, and the full range of interpersonal interactions and organizational processes that are part of observable human experience.” (Patton 2002:4)

Vi drog slutsatsen att vi inte skulle ha kunnat samla in data på denna nivå från de få träffar vi skulle ha kunnat observera. För läkarnas del skulle det inte vara möjligt att genomföra några observationer eftersom vi inte skulle kunna observera samverkan på det sättet. Deras samverkan sker tillsammans med handläggarna från Försäkringskassan och att vara närvarande när de diskuterar patienter skulle både vara oetiskt och strida mot sekretesslagen.

Därför har vi valt intervjuer som vår datainsamlingsmetod eftersom de bäst passar våra frågeställningar. Genom intervjuerna har vi möjlighet att få konkret information ifrån informanterna utan att behöva göra egna tolkningar. Vid en observation så sker det en tolkning, där observatören tolkar det som händer. Denna tolkning görs utifrån dennes egen referensram och således blir empirin färgad av observatören. Med intervjuernas hjälp har vi istället kunnat låta informanterna själva berätta om sina upplevelser.

Att utforma enkäter är ett enkelt sätt att samla in data från många individer. Enkelt i den meningen att forskaren själv inte måste vara närvarande som vid en intervju. Är populationen stor kan enkäter vara att föredra.

För att få intervjuer med läkarna har vi varit tvungna att kontakta dem vid upprepade tillfällen. Hade vi använt oss av enkäter skulle detta arbete ha försvårats eftersom vi då inte skulle ha vetat vilka som svarat eller inte svarat. Vi således inte vetat vem vi skulle höra av oss till igen. Med enkäter hade vi inte heller kunnat vara säkra på att informanten förstått frågan så som vi tänkt. Utan istället svarat utifrån sin tolkning. Internt bortfall hade också kunnat bli stort. Vidare så skulle vi inför utformandet av enkäterna behövt ha gjort en större begreppsanalys som i sin tur kanske färgat empirin. Utformningen av enkäter kräver viss förförståelse, men också en värdering (Rosengren & Arvidson 2002) Vi ville i vår studie så öppet som möjligt belysa samverkan. Vilket innebar dels att den ansats som var mest lämpad var den kvalitativa och dels att intervjuer var den bästa datainsamlingsmetoden.

4.1.1 Intervjuer

Att använda sig av intervjuer som datainsamlingsmetod kan ibland uppfattas som enkelt. Det krävs dock mycket förberedande arbete för att intervjuerna ska bli bra. Bra i bemärkelsen att forskaren ska få reda på den information som behövs. Patton (2002) beskriver intervjuer på följande sätt:

“Skillful interviewing involves much more than just asking questions” (2002:5)

Det är således inte så enkelt som det först kan verka. Det ligger mer bakom än att bara ställa frågor. Mycket av kvaliteten på datan kommer ur forskaren själv. Patton (2002) skriver följande:

”The quality of qualitative data depends to a great extent on the methodological skill, sensitivity, and integrity of the researcher.

(2002:5)

Rosengren och Arvidson (2002) jämför fördelarna respektive nackdelarna med att använda sig av enkäter och att göra intervjuer. I sin jämförelse så har de fem olika variabler, pris, antal informanter, mängd individdata, bortfall samt svarens nyansering. I jämförelsen så är intervjuer bättre på alla variabler förutom pris och antal informanter. Med andra ord det är billigare att göra en enkätundersökning och det går att täcka in en större population. För vår del blir detta irrelevant. Vår uppsats är inte en betald undersökning så våra resurser mäts inte i kronor och ören utan i tid. Vidare så är antalet informanter inte heller någon avgörande faktor. Styrgruppen och läkarna kopplade till projektet är våra populationer och dessa är förhållandevis små. Således faller fördelarna med en enkät undersökning bort. Viktigare är ändå att vi genom att göra intervjuer har möjlighet att få en större mängd individuell data med mer nyanserade svar och ett mindre bortfall.

Användandet av intervjuerna har givit oss möjligheten att använda öppna frågor, där informanten kan svara fritt (Rosengren & Arvidson 2002). I en öppen fråga finns inga på förhand angivna svarsalternativ utan informanten svarar själv det han eller hon tycker är lämpligt (a.a.).

Det finns mycket litteratur skriven om intervjuer och olika författare delar upp intervjuer olika. En del gör distinktionen mellan kvalitativ och kvantitativ (Starrin & Renck 1996). Rosengren och Arvidson (2002) delar in intervjuer i kategorierna,

den öppna, den riktat öppna, den halvstrukturerade och den strukturerade. Detta

är en uppdelning de lånat av Annika Lantz1. Dessa är bara några av dem som finns på området. Syftet här är inte att beskriva alla möjliga olika varianter som finns på intervjuer inom den kvalitativa forskningen. Det vi vill är att göra det tydligt att det rör sig om något komplext, som Patton skriver, det är inte bara att ställa frågor.

Den intervjuvariant som vi utgått ifrån är den som Patton (2002) kallar the

standardized open-ended interview. Han beskriver denna på följande sätt:

”The standardized open-ended interview consist of a set of questions carefully worked and arranged with the intention of taking each respondent through the same questions with essentially the same words” (Patton 2002:342)

Denna typ av intervju är enkel i sin uppbyggnad, den har en intervju guide med frågor och informanten svarar fritt, det vill säga utan svarsalternativ. Den passade oss väl eftersom vi hade begränsat med tid för våra intervjuer och behövde kunna få ganska specifik information. I annat fall hade det som Patton (2002) kallar the

general interview guide approach varit intressant att använda. Här används en

intervju guide inte med frågor utan ämnen2, men det får bli till en annan studie.

4.1.2 Förberedelser inför intervjuer

Litteraturstudier gjorde vi ganska begränsat inför utformandet av

intervjuguiderna. Skälen till det var dels att sätta oss in i det fält vi skulle studera, men inte så djupt att det skulle färga vår empiri. Det fanns kunskap vi behövde för att kunna ställa de rätta frågorna. Rätta i den bemärkelsen att svaren skulle hjälpa oss att besvara våra frågeställningar. Fördjupade litteraturstudier har i enlighet med Grounded Theory skett senare i processen. Enligt Grounded Theory sker fördjupningen i litteratur efter datainsamlingen (Svensson & Starrin 1996).

Utformandet av frågorna har varit central i denna inledande process av flera skäl. Våra informanter är samtliga mycket upptagna personer och vi visste att vi inte skulle ha mycket tid till själva intervjuerna. Vi ville därför ha så specifika och exakta frågor som möjligt. Det var viktigt att få ut just den information vi behövde och inte gå utanför ämnet. Naturligtvis var vi tvungna att se till så att frågorna inte var ledande. Själva intervjuguidens struktur var också något vi hade som fokus, att frågorna kom i en begriplig ordning och i viss mån byggde på varandra. Vi utformade två olika intervjuguider, en för intervjuerna med läkarna och en för styrgruppen. Språket var också viktigt i den bemärkelsen att frågorna utformades för att vara lätta att förstå. Inga långa frågor som kan förvirra och ett enkelt språk som är lättbegripligt.

I fråga om intervjuguiderna har vi frångått Grounded Theory i den mening att vi inte omformulerat dem efter varje intervju. Detta gjorde vi för att vi helt enkelt inte skulle ha haft tid att transkribera, koda datan och omformulera intervjuguiden mellan intervjutillfällena. Vissa intervjuer låg för tätt inpå varandra men även för att några intervjuer bokades med mycket kort varsel. Dessutom så ville vi att alla informanter inom respektive grupp skulle ha samma frågor, formulerade på

1 _{Lantz, A (1998), Intervjumetodik. Den professionellt genomförda intervjun.} 2 _Topics

samma sätt. För även om varje ny intervju ger mer information och kunskap som kan leda till nästa intervju så ville vi inte leda våra informanter på det sättet. Utan vi ville så öppet som möjligt försöka att få bred men ändå specifik kunskap om samverkan ur deras perspektiv.

4.1.3 Vid intervjutillfällena

Innan vi började vid varje intervju så gick vi först igenom en del formalia. Den bestod av att vi muntligen informerade intervjupersonen att deltagande är helt frivilligt och kan när som helst avbrytas. Detta står även med på samtyckesblanketten som samtliga informanter undertecknat. Vidare frågade vi om det gick bra om vi spelade in intervjun. Vi förklarade också att deras namn inte kommer att vara med i uppsatsen och att inget de säger kommer att kunna härledas tillbaka till dem.

Själva intervjuerna inledde vi med samma fråga för samtliga informanter. Frågan rörde vilken utbildning de har. Anledningen till att vi valde just denna fråga är ingen slump. Vi ville inleda med något personligt för att på så sätt öppna upp informanten att prata om sig själv och sin syn. Vi vill inte tala om samverkan generellt eller på en abstrakt nivå. Det vi ville komma till var att få informanterna att tala om sina egna erfarenheter och syn. Genom att ställa en fråga som rör dem personligen så hoppades vi kunna få en mer personlig kontakt. Om denna taktik fungerat eller ej går inte att avgöra. Det vi kan säga att vi fick svar på våra frågor och svaren var personliga i den mening att de använder pronomenet jag och inte generella ord som man. Om detta i sin tur har något att göra med vår inledande fråga kan vi inte veta.

Vi genomförde intervjuerna gemensamt, förutom en som Mikael missade på grund av sjukdom. Vi turades om att ställa frågorna enligt en på förhand upp plan. Vi tog varannan fråga bortsett från direkta följdfrågor som det föll mest naturligt att den som ställt ursprungsfrågan skulle fullfölja. Detta gjorde vi dels för att vi båda skulle vara deltagande vid intervjuerna, men även för att det förmodligen skulle upplevas som konstigt för informanten att det bara var en av oss som ställde frågorna. Emilia var den som skötte själva inspelningen och därför föll det sig naturligt att det var hon som ställde den avslutande frågan, om informanten hade något att tillägga.

Tiden för intervjuerna hade vi initialt satt till 30 minuter. Detta för att vi inte skull få för lite tid, men även för att vi inte visste hur lång tid det skulle ta att besvara frågorna. Vi hade båda ganska begränsad erfarenhet av att genomföra intervjuer. Vi fann dock att det inte behövdes så mycket tid. Den längsta av intervjuerna tog visserligen 25 minuter med övriga var klara på cirka en kvart. Läkarnas intervjuer var ännu kortare trots att de hade fler frågor. Deras svar var inte mindre uttömmande, men däremot var de mer konkreta i sina svar.

4.1.4 Bearbetning av insamlad data

Efter att intervjuerna genomförts så transkriberas de. Transkriberingen gjordes för att göra materialet överskådligt. Samtidigt är den en nödvändighet för kodningen. Kodningen gjorde vi gemensamt och här strök vi under de delar, ord och meningar som vi fann intressanta utifrån de teorier vi använder oss av. Detta kommer att ingående presenteras i avsnittet Resultat och analys. Vi använde oss av Grounded Theory som vi beskriver i avsnittet Teori. Vi gick igenom varje intervju för sig och läste tillsammans mening för mening. Ur det kunde vi läsa en del mönster, men även kunna markera ord som vi fann särskilt intressanta.

Kodningen gjorde vi utifrån principerna i Grounded Theory om att först göra en öppen kodning och sedan en selektiv kodning. Inför kodningen hade vi gjort djupare litteraturstudier och var således mer insatta i ämnet. Vi var dock noga med att inte försöka läsa in för mycket i datan och på så sätt förvränga det faktiska innehållet.

Den öppna kodningen gick till som så att vi läste igenom intervjuerna för att dels komma ihåg vad som sagt men även för att kunna utläsa mönster. När detta var klart så kunde vi plocka ut några huvudvariabler från vilka materialet kunde kodas mer specifikt. De huvudvariabler vi fann är: Faktorer Implementering Makt Förändringar Kommunikation Interaktion

Dessa variabler kunde sedan delas i olika underkategorier. Faktorerna som underlättar eller försvårar för samverkan delades in i hämmande respektive främjande, som nämns ovan. Implementering handlar om verkställande av fattade beslut och rör här ett top-down perspektiv, från styrgruppen till läkarna. Makt delades in i underkategorier kopplade till Danermarks modell för maktförhållanden inom samverkan. Denna modell beskrivs i avsnittet Makt och

samverkan i kapitlet som behandlar teori. Förändringar avser förändringar i

arbetssätt men även i personlig inställning. Kommunikation rör

kommunikationsvägar dels ur ett top-down perspektiv och dels ur ett bottom-up perspektiv. Kommunikationen och implementeringen är skilda från varandra för att det inte är helt utbytbara även om de tangerar varandra i vissa avseenden. Slutligen har vi interaktion denna variabel avser dels personligt bemötande och dels hur personer interagerar med varandra. Dessa huvudvariabler och dess underkategorier ligger till grund för vår analys och presenteras djupare i det avsnittet.

4.1.5 Presentation av insamlad data

Själva dispositionen i avsnitt Resultat och analys kommer att bygga på det som kallas meningskoncentrering (Kvale 2009). Det innebär att vi kommer att lyfta ut citat ur empirin som belyser vår analys på ett bra sätt och sedan utveckla det utifrån teorin. Vi använder denna metod eftersom den på ett bra sätt väver samman empiri och teori utan att för den delen kompromissa med läsbarheten.

Det är viktigt att komma ihåg att även om meningskoncentrering är en form av bearbetning av data (a.a.) så har vi endast använt den här som en form för disposition.

4.2 Urval

I det flesta studier är det nödvändigt att göra någon form av urval ur populationen. Med population avses i forskningssammanhang hela gruppen som ingår i studien. När denna grupp, populationen är för stor för att det ska kunna samlas in data från alla så görs ett urval. Urvalet kan vara slumpmässigt. Vilket som namnet antyder är ett urval där individerna som skall delta i studien avgörs genom ett slumpmässigt urval (Rosengren & Arvidson 2002). För att slumpen ska vara tillräcklig så krävs det att populationen är relativt homogen. I alla fall i förhållande till det område som skall undersökas. Ett annat sätt att göra urval på är att använda sig av det som kallas för stratifierat urval (a.a.). Detta innebär att populationen innan urvalet görs först delas in i olika strata. Varje stratum utgör en del av populationen som forskaren anser är viktig att få med. Ett exempel på strata kan vara ålder. Där delar forskaren in populationen i strata efter ålder, till exempel tonåringar, unga vuxna, medelålders, äldre etcetera. Genom att se till att urvalet blir lika stort inom varje stratum så kan forskaren vara säker på att empirin inte ger en skev bild av verkligheten. Till exempel för att åldersgrupperna har varit olika stora. Urvalet inom varje stratum kan sedan ske slumpmässigt eller med ytterligare strata (a.a.).

I vår studie har vi haft två olika populationer, dels läkarna och dels styrgruppens medlemmar. För intervjuerna med läkarna har det varit viktigt att få med så många som möjligt och därför har vi inte gjort något urval. Läkarna som omfattas av projektet är fem stycken och vilka dessa var har vi fått reda på via klinkens enhetschef som även ingår i projektets styrgrupp.

För styrgruppen som består av sex personer, har det däremot varit nödvändigt att göra en strataindelning. Eftersom de representerar olika organisationer och det var viktigt att alla dessa blev representerade i studien. Strataindelningen bestod av tre strata, Försäkringskassan, Region Skåne samt Psykiatrin. Även om vi inte fick intervjuer med hela styrgruppen så blev samtliga strata representerade.

Båda populationerna har varit tillräckligt små för att vi skulle kunna ha genomfört intervjuer med samtliga. Det har således inte varit nödvändigt att göra något urval inom populationerna.

4.3 Bortfall

Bortfall delas in i två grupper externt och internt. Externt bortfall avser det antal av individer som ur populationen ingick i studiegruppen men inte deltagit (Rosengren & Arvidson 2002). Med andra ord, de personer som inte ställt upp på intervju, besvarat enkäten eller på annat sätt inte deltagit i den studie som forskaren utformat.

Internt bortfall avser den data som forskaren inte fått in som följd av att deltagare inte besvarat alla frågor (a.a.). Det kan även vara så att en informant missuppfattat frågan och således svarat på något annat än det som forskaren avsåg att ta reda på. Denna typ av bortfall är vanligare vid enkätundersökningar än vid intervjuer (a.a.).

Vi har inte haft något internt bortfall, samtliga informanter har besvarat samtliga frågor. Däremot har vi haft visst externt bortfall. För läkarnas del där populationen bestod av fem stycken har vi lyckats få till stånd tre intervjuer vilket motsvarar ett externt bortfall på två personer. Vad gäller styrgruppen som består av sex personer har vi haft ett externt bortfall på två personer. Dessa representerar olika organisationer och har inte påverkat representationen för sina respektive organisationer. Då vi har informanter från samtliga organisationer.

4.4 Etiska överväganden

Alla vetenskapliga studier ska vila på en solid etisk grund. Vetenskapsrådet har fyra huvudkrav för vad de menar är god etik. Det är dessa huvudkrav vi utgått ifrån när vi utformat och genomfört vår studie. Dessa huvudkraven är:

Informationskravet, Samtyckekravet Konfidentialitetskravet Nyttjandekravet

För att säkerställa att informationskravet uppfylls så har vi vid varje intervjutillfälle tydligt förklarat för informanten att hon/han när som helst kan avbryta sitt deltagande i arbetet. Vi kommer att ta bort all insamlad data från den informant som inte vill deltaga längre. Vi anser att vi har gjort vad vi kan för att säkerställa att informanterna är införstådda med att deras deltagande är frivilligt. Ingen av informanterna eller andra har från oss fått reda på vilka som valt att delta eller inte delta. För information om studien har ett informationsbrev mailats ut till samtliga läkare. Styrgruppen har sedan tidigare varit väl införstådda med arbetets utformning och användning.

Det etiska kravet på samtycke innebär att informanten skall samtycka till att vara med i undersökningen. Det innebär också att informanten själv skall kunna avbryta sitt deltagande när som helst, samt att de ställer sina egna villkor för sitt deltagande. Informanterna är informerade och införstådda med vad dennes deltagande innebär. Samtliga informanter har skrivit under ett samtyckesformulär där det tydligt framgår att deras deltagande är frivilligt och när som helst kan avbrytas. Därmed anser vi att samtyckeskravet är uppfyllt.

Vid intervjutillfällena har inga namn nämnts utan varje informant har tilldelats en unik kod. Samtliga intervjuer har spelats in och när arbetet är inlämnat och kursen är slut så kommer samtliga filer att raderas. Målet var att intervjua samtliga läkare och samtliga styrgruppsmedlemmar för att ytterligare förstärka informanternas anonymitet. Dock har vi, som nämnts ovan, fått ett visst externt bortfall men vi anser inte att det påverkat informanternas konfidentialitet. Ingen informant kan härledas var sig till, organisation eller kön och ingen data kan direkt kopplas till någon informant. Genom detta förfaringssätt så anser vi att kravet på

konfidentialitet är uppfyllt.

Inga data kommer att på något sätt vidarebefordras till utomstående. Utöver den färdiga uppsatsen kommer ingen information att lämnas ut. Samtliga informanter kommer att informeras om att de kan om de önskar ta del av all den information som de själva lämnat. Därför anser vi att vi uppfyllt nyttjandekravet.

4.5 Generaliserbarhet

Den studie vi genomfört är direkt kopplad till det projekt vi undersökt. Generaliserbarhet avser som ordet antyder i vilken grad resultatet går att appliceras i andra sammanhang (Olsson & Sörensen 2007).

Kvale (1997) skriver följande:

”Generaliseringens validitet beror i vilken utsträckning som de jämförda egenskaperna är relevanta, vilket återigen är beroende av hur rik, tät och solid beskrivningen av är.” (1997:211)

Det har inte varit vårt mål att ta reda på några generella slutsatser kring samverkan eller andra delar av undersökningen. Istället har syftet varit att fördjupa oss i området utifrån projektet. Således är projektet den bas på vilken vårt resultat och vår analys vilar. Den representerar inte andra samverkansprojekt inom Försäkringskassan eller psykiatrin i Malmö. I vilken mån som vår analys av projektet är generaliserbar får bedömas uteslutande av de parter som deltagit i undersökningen. Det är vår förhoppning att denna uppsats skall vara till nytta för dem. För att den ska kunna vara det så behöver den uppfylla de krav som Kvale nämner. Det är vår förhoppning att den insamlade datan uppfyller dessa krav. Vi kan inte veta om datans karaktär skulle ha sett annorlunda ut om vi inte haft något externt bortfall. Vi finner det dock föga troligt att den skulle göra det och anser därför att vår empiri är solid. Det blir dock som sagt upp till parterna att avgöra om denna är applicerbar inom resten av verksamheten.

Generalisering delas in i olika typer och de som används för studier med en kvalitativ ansats är framförallt, naturalistisk generalisering och analytisk generalisering (Kvale 1997:210). Det finns även en statistik generalisering (Kvale 1997:210) men den berör studier genomförda med en kvantitativ ansats och därför kommer vi inte att närmare beskriva denna.

Kvale (1997) beskriver den naturlistiska generaliseringen på följande sätt:

”Den naturalistiska generaliseringen vilar på personlig erfarenhet. Den utvecklas som funktion av erfarenheten; den framgår ur en tyst kunskap om hur saker förhåller sig och leder till förväntningar snarare än till formella förutsägelser; den kan verbaliseras och därmed övergå från tyst kunskap till explicit påståendekunskap.”

(1997:210)

Denna form av generalisering är enligt vår mening i allra högsta grad subjektiv. Det är därmed inte sagt att den är på grund av det skulle vara falsk. Vi vill dock framhäva de farhågor som kan finnas i att i alltför stor utsträckning basera sina fynd på denna form av generalisering. Det är som bekant inte likvärdigt att studera naturvetenskapliga fenomen som att studera människor i en komplex social kontext. Därför kan det vara helt nödvändigt att förlita sig på sin erfarenhet vid olika typer av bedömningar. Det bör dock vid dessa tillfällen hållas i minnet att vi är subjektiva till vår natur och att denna subjektivitet också påverkar oss när vi ämnar vara subjektiva. Detta är vår ståndpunkt och det finns säkert många som inte håller med oss.

Analytisk generalisering beskriver Kvale (1997) på följande sätt:

”Analytisk generalisering innebär att man gör en väl övervägd bedömning om i vad mån resultaten från en undersökning kan ge vägledning för vad som kommer att hända i en annan situation. Den bygger på en analys av likheter och skillnader mellan de båda situationerna.” (1997:210)

Kvale (1997) menar att skillnaden mellan dessa två typer är att den naturalistiska

använder sig av påståendekunskap medan den analytiska använder

påståendelogik. Således ligger skillnaden i jämförelsen mellan olika situationer och inte forskarens erfarenhet. Detta är en viktig distinktion när det inte är forskare som ska göra generaliseringen. Således måste vår studie vara tillräckligt väl underbyggd för att kunna tåla att jämföras med andra studier. Då vi själva inte gjort någon sådan jämförelse så kan vi bara hoppas att den gör det. Det handlar dock fortfarande som Kvale själv säger om en bedömning, och är inte en bedömning i sig även den subjektiv? Det är därför vikigt att komma ihåg att det inte alltid finns något rätt eller fel. Vi har genomfört denna studie på basis av den empiri vi fått in. Är det så att ingen jämförelse kan göras så kan det lika väl bero på att projektet i sig inte går att jämföra.

4.5.1 Validitet

Det har skrivits väldigt mycket kring validitet i den vetenskapliga litteraturen. Här kommer vi att endast kort beskriva dessa begrepp och dess betydelse i forskningssammanhang kopplat till vår studie. Detta är således inte att ses som någon uttömmande diskussion i ämnet.

Validitet kan definieras på tre olika sätt (Rosengren & Arvidson 2002). Att mätningen har mätt det som man avsåg att mäta. Att det teoretiska och det empiriska begreppet stämmer överens. Att validitet är frånvaron av systematiska mätfel. Dessa definitioner säger mer eller mindre samma sak. Finns det inga systematiska fel i mätning så har man mätt det man avsåg att mäta och då stämmer det teoretiska begreppet överens med det empiriska.

Rosengren och Arvidson (2002) delar in validitet i tre olika former. Den enklaste formen och enligt författarna även den vanligaste är den form som kallas ytvaliditet. Rosengren och Arvidson menar att denna form är för enkel eftersom den endast utgår ifrån att man mätt det man avsåg att mäta. Att därifrån dra slutsatsen att god validitet därmed automatiskt föreligger är att göra det lätt för sig menar Rosengren och Arvidson (2002).

Den andra formen av validitet brukar kallas empirisk eller extern validitet (a.a.). De beskriver den på följande sätt:

”Det innebär att man med hjälp av en individs mätvärde på en variabel ska kunna förutsäga hans mätvärde på en annan variabel (ofta kallad kriterievariabel)3. (2002:197)

Denna form av validitet är enligt Rosengren och Arvidson vanligast vid olika former av urvalstester. Det som den syftar till är att avgöra om olika mätningar har validitet genom att jämföra dem med varandra. Istället för som vid ytvaliditet jämföra empirin med en teori så jämförs en del av empirin med en annan del av empirin. Det är när teorin är svag eller obefintlig som denna form av validitet används.

Den tredje formen av validitet kallas begreppsvaliditet. Här förutsätts istället en relativt utvecklad teori med starkt samband mellan två teoretiska begrepp. Även här sker validitet genom jämförelse, men inte bara med teori eller empiri utan med båda delar.

I vår studie har vi funderat kring begreppet validitet och hur vi på bästa sätt upp når det genom hela resans gång. Validiteten rör som sagt inte bara slutprodukten. Det är något som genomsyrar, eller ska genomsyra hela processen. Från utformandet av studien till den färdiga studien. Vi har vid utformandet av våra frågor i intervjuguiderna noga övervägt dess utformning för att försäkra oss om att de svar vi får besvarar våra frågeställningar. Vi har även vid intervjutillfällena varit noga med att vi fått svar som överensstämmer med våra frågor. Det vill säga att informanterna inte missuppfattat det vi sagt och svarat på något annat. Vid transkriberingen har vi noga skrivit ner exakt det som sades. Detta är visserligen en självklarhet, men bör ändå påpekas. Vid bearbetningen av empirin har vi återigen noga gått igenom hela materialet för att på så sätt försäkra oss om att inga felaktigheter begåtts i denna del av processen. Slutligen har vi i analysen kopplat det vi mätt till teori. Empirin har även jämförts med sig själv i den bemärkelsen att olika svar från olika informanter jämförts med varandra för att på så sätt kunna utläsa mönster.

4.5.2 Reliabilitet

Validitet som vi nyss gått igenom beskrivs som frånvaron av systematiska mätfel. Reliabilitet är istället frånvaron av osystematiska eller slumpmässiga mätfel (Rosengren & Arvidson 2002). Är mätfelen för stora så blir mätningen otillförlitlig. Detta oavsett om de beror på systemfel eller slumpmässiga mätfel. De slumpmässiga felen kan enligt Rosengren och Arvidson (2002) komma ur:

Mätinstrument

Den eller de som utför mätningen

Omgivningen kring situationen för mätningen Det mätta objektet

Författarna beskriver inte direkt hur mätinstrumentet kan ge upphov till slumpmässiga fel. Vi tänker dock att det valda mätinstrumentet kanske inte är lämpligt för det som man vill undersöka, och på så sätt ger upphov till osystematiska fel.

Intervjuaren kan påverka intervjusvaren på olika sätt. Dessa behöver inte vara medvetna utan kan bero på tillfälligheter. Ett exempel kan vara att intervjuaren genom sitt tonläge eller tonfall påverkar en informant till att svara på ett visst sätt (a.a.). En annan informant kan på samma tonfall reagera på ett annat sätt. I vilket fall så rör det sig om ett osystematiskt fel där intervjuaren omedvetet påverkat informanten till att svara något som han eller hon inte annars skulle ha svarat.

Omgivningen kan också påverka genom till exempel att intervjun genomförs på ett ställe som känns obekvämt för informanten (a.a.). En informant som ska svara på frågor om sin arbetsplats och intervjuas inne på chefens kontor. I denna situation är det rimligt att anta att en kritisk anställd kan tänkas ge mer positiva svar, än om intervjun ägt rum på en neutral plats. Även om chefen inte är närvarande vid intervjun. Tillfälligheter som att någon kommer in i rummet under intervjun kan också påverkan hur informanten svarar på frågorna (a.a.).

Informanten i sig kan också påverka sina egna svar genom att han eller hon är stressad vid intervjutillfället. Även trötthet och sjukdomar kan spela in när informanten ska svara på en viss fråga (a.a.).

Det går inte att skydda sig mot alla former av mätfel som kan uppstå under datainsamlingen. Rosengren och Arvidson (2002) menar att för att försäkra sig om att man har god reliabilitet så ska man genomföra en reliabilitetsmätning. Detta innebär att en likadan mätning görs med samma instrument. Nås då samma resultat så har mätningen god reliabilitet.

När vi beaktat reliabilitet i vår studie har vi haft särskild fokus på att inte påverka informanterna på något sätt. Vi har vid intervjutillfällena sett till att vi haft gott om tid. Dels att komma i god tid till intervjun, men även sett till att vi inte planerat in något i direkt anslutning efter intervjun. Detta har vi gjort för att vår egen stressnivå inte skulle påverka intervjun. Att vara väl förberedd är även ett sätt på vilket vi förberett oss. Vi hade inför intervjuerna delat upp frågorna och vi hade en utarbetad plan för hur intervjuerna skulle gå till. Detta tror vi gjort att vi gett ett lugnt intryck även om vi kan ha varit nervösa inombords. Alla intervjuer spelades in och bara det faktum att en inspelning sker kan ha viss effekt. Denna effekt kan gälla såväl intervjuaren som informanten. Det är för oss svårt att avgöra om detta kan ha påverkat informanternas svar. Dessa har samtliga samtyckt och det är troligtvis inte första gången de intervjuas. För vår egen del kan effekten ha varit att vi talat extra tydligt, medvetna om att vi måste transkribera allt som sägs. Samtliga intervjuer har ägt rum på informanternas respektive arbetsplatser. För de flesta har detta varit i deras eget arbetsrum. Endast en gjordes i ett mötesrum. Vi har således inte haft någon inverkan på omgivningen.

Den faktor som vi mest av allt försökt påverka har varit tiden. Våra informanter är samtliga upptagna och att få tid till en intervju har därför varit svårt. Medvetna om detta har vi vid intervju tillfällena försökt att vara så konkreta som möjligt och hålla oss till våra frågor. Detta för att intervjun inte ska dra ut på tiden.

Vi har inte haft möjlighet att göra någon reliabilitetsmätning. Det skulle inom ramen för den här uppsatsen vara helt omöjligt att repetera hela mätningen. Vi är dock övertygade om att skulle en sådan göras så skulle empirin säga samma sak som i denna studie. Förutsatt att inte förändringar ägt rum inom ramen för projektet. Skulle så vara fallet skulle i vilket fall inte ceteris paribus4 råda och diskrepansen vara betydelselös.

4.6 Arbetsfördelning

Vi hade som målsättning att skriva alla delar gemensamt. Vi insåg dock snart att detta inte skulle vara genomförbart. Därför blev vi tvungna att dela upp arbetet. Vilket vi gjorde enligt följande modell.

Först gjorde vi en översiktlig analys av vilka delar vi skulle ha med i uppsatsen och hur dessa skulle utformas. Därefter delade vi upp dessa sinsemellan enligt principen att vi skulle skriva lika mycket. Vi satte upp deadlines för de olika delarna och läste sedan igenom det den andre skrivit. Det skrivna utkastet kommenterades och ändringar gjordes för att slutprodukten skulle vara gemensam. Således är ingen del av uppsatsen skriven enskilt utan allt är genomgånget tillsammans. Sidhänvisningar använde vi för att lättare kunna spåra gjorda tolkningar. Dessa togs sedan bort i den färdiga uppsatsen för att följa Hellströms anvisningar för referering.

Förberedelser inför datainsamlingen är gjorda gemensamt i alla dess avseenden. Litteraturstudier har vi inte kunnat dela upp eftersom det naturligtvis är angeläget att vi båda är väl insatta i ämnet. Däremot har det varit vissa specifika delområden som vi fördjupat oss i enskilt av eget intresse. Därmed inte sagt att den andre inte skulle vara insatt i denna del. Däremot kan vi på vissa håll ha gjort olika tolkningar, men det ser vi mer som en berikning än en belastning. Utformandet av intervjuguiderna har gjorts gemensamt. Kontakten med informanter har uteslutande skett via Emilias e-postadress men alla brev och meddelande har författats gemensamt. Valet av detta tillvägagångssätt var mycket enkel. Emilia känner en del av våra informanter sedan tidigare och därför var det mest naturligt att kommunikationen skulle ske den vägen. Dock har samtliga brev och meddelanden varit signerade av oss båda.

Bearbetningen av vår empiri började med, som för de flesta andra, med att transkribera intervjuerna. Transkriberingen inleddes innan samtliga intervjuer var genomförda, men själva kodningen inleddes först efter att den sista intervjun blivit transkriberad. Vi ämnade att dela upp transkriberingen solidariskt mellan oss. Vi ändrade dock den överenskomna planen. För det stod nämligen klart ganska tidigt i denna del av processen att Mikael var avsevärt mycket snabbare på att transkribera. Därför har han hunnit transkribera fler intervjuer under samma tid. Kodningen och sammanställningen har gjorts enligt följande modell. Kodningen gjordes gemensamt för att ta fram huvudvariablerna. Vid dessa tillfällen har vi endast fört anteckningar. Dessa anteckningar har sedan renskrivits och omvandlats till ren text. Denna del har vi delat lika sinsemellan för att sedan gemensamt gå igenom texten.

Slutligen har alla delar gåtts igenom en sista gång för att kontrollera att inga stavfel kommit med i texten. Vi har även i detta skede tagit bort och ändrat referenserna för att följa Hellstöms anvisningar.

Vi är båda nöjda med våra insatser och känner att bara erfarenheten av att skriva en uppsats på D-nivå har givit oss väldigt mycket.

5 TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING

I detta avsnitt kommer vi att presentera samverkan ur ett teoretiskt perspektiv. Detta utgör även tidigare forskning för området samverkan. Mycket av det teoretikerna och forskarna skriver, kommer ur deras egna studier av samverkansprojekt av olika slag. Vi kommer även att presentera andra teorier som vi använt oss av i uppsatsen. Efter det kommer vi att presentera olika delar av samverkan. Dessa valda delar är inte på något sett tänkt att ses som uttömmande. Då det tveklöst finns många fler. Vi har dock valt dessa för att de tangerar det projekt vi valt att utgå ifrån och för att de hjälper oss att besvara våra frågeställningar. I detta avsnitt beskriver vi kort implementeringsprocesser. Detta är inte vårt huvudämne, men vi har ändå valt att ta med det då det hjälper oss att förstå på vilket sätt det ibland kan uppstå problem i samverkan när den sker utifrån ett top-down perspektiv. Avslutningsvis kommer vi att presentera Grounded Theory som är den teori som ligger till grund för hur vi bearbetat vår empiri. Detta är endast en presentation av själva teorin. Hur vi använt den kommer vi att beskriva i avsnittet Analys och resultat.

De teorier vi valt är direkt kopplade till samverkan som sker inom myndighetssverige och är kopplade till socialt arbete. Vi har valt att koncentrera oss på de teoretiker och forskare som skriver utifrån svenska förhållanden även om det vore intressant med en bredare teoretisk koppling.

5.1 Samverkan ur ett teoretiskt perspektiv

Samverkan görs med olika mål och visioner i syfte. Gemensamt för dessa mål är att det handlar om någon form av förändring som ska uppnås. Det kan vara kortare handläggningstider, förhindra att individer hamnar mellan stolarna så att säga. Listan kan göras lång och målen är utformade efter just den problematik som samverkan i det aktuella fallet är satt till att lösa. Således är det förändringar av olika slag som ska genomföras.

Yeheskel Hasenfeld (1983) beskriver förändringar på organisationsnivå på följande sätt:

”Organizational change refers to alterations in the allocation of resources, distribution of power, and the internal structure of an organization.” (1983:219)

Det rör sig således om förändringar dels i fråga om resurser, makt samt organisationens struktur i sig. Kopplar vi dessa till samverkan så kan vi se att de på olika sätt finns med i samverkans sammanhang. Resurser måste till för att samverkan ska kunna fungera. Samtidigt får inte resurserna omfördelas så att andra delar av verksamheten blir lidande och inte heller ska syftet med samverkan vara att vältra över kostnader på andra organisationer (Danermark 2004). I förhållande till makt och omfördelningen av den, så menar Danermark (2004) att detta inte är möjligt så länge det finns någon som har makt som är lagstadgad. Här kan det vara så att de svenska förhållandena skiljer sig från de amerikanska som Hasenfeld använder som utgångspunkt. Slutligen så är förändringar i organisationens struktur viktig i den bemärkelsen att en organisation som inte kan förändra sig förlorar i längden sin legitimitet (Eriksson-Zetterquist m.fl. 2005).

Sett ur nyinstitutionell teori, även kallad mytperspektivet, så måste en organisation anamma de myter som finns i omgivningen för att kunna finnas kvar (Christensen m.fl. 2005). Vad som är en myt i detta sammanhang beskrivs på följande sätt:

”De socialt skapade normerna i de institutionella omgivningarna kallas myter.”(Christensen m.fl. 2005:76)

Det är således inte myter i någon traditionell mening, men precis som ordet myt leder in tanken på något som är påhittat. På samma sätt är det med myter i dessa sammanhang, de är inte nödvändigtvis påhittade i den meningen, men behöver inte heller vara sanna. De är som författarna konstaterar socialt konstruerade. Genom att anpassa sig till myterna i omgivningen så förändras organisationen. Skulle den inte förändra sig så skulle organisationen, sett ur detta perspektiv som vi redan varit inne på, förlora sin legitimitet. En organisations legitimitet vilar bland annat på att den gör det som den förväntas göra. Förändras då dessa förväntningar så måste organisationen följa med strömmen. Samtidigt är förändringar inom organisationer en långsam process som inte sällan möts med motvilja (Hasenfeld 1982, Christensen m.fl. 2005).

Ibland är anammandet av en specifik myt bara ett skyltfönster att visa upp (Christensen m.fl. 2005). Det som finns i skyltfönster behöver inte säga något om det som finns bakom. Således kan bilden av att man förändrat sitt handlingssätt projiceras utåt även om det egentligen inte skett någon förändring (Eriksson-Zetterquist 2005). Hasenfeld beskriver samma fenomen med andra ord. Han menar att om en organisation gör förändringar men inte omfördelar resurser och makt så är förändringen bara symbolisk (Hasenfeld 1983).

När en organisation inte längre klarar att adekvat göra det som den är ålagd att göra så behöver förändringar ske. Dessa förändringar sker i ett top-down flöde, uppifrån och ned med andra ord. Vilket innebär att beslut fattas högre upp i hierarkin för att sedan implementeras längre ner i organisationens hierarki (Christensen m.fl. 2005). Vi har redan nämnt att förändringar av olika slag inom en organisation kan bjudas motstånd.

Hasenfeld (1983) beskriver det tydligt när han skriver:

”There is no reason to assume that once the decision has been made its implementation is assured. Quite the contrary. It is during the implementation phase that political and economic realities are acutely felt.” (1983:239)

Det är således inte självklart att bara för att beslutet fattats så kommer det också att implementeras.

Ett exempel där implementeringen inte gick som planerat är det så kallade

Metadonprogrammet. Programmet gick i stora drag ut på att heroinmissbrukare

skulle ges möjlighet att prova Metadon för på så sätt kunna bli av med sitt missbruk av Heroin. Haken med det hela var att motståndet mot Metadon var stort bland socialsekreterarna inom socialtjänsten. Det var dessa som i sin tur fattade beslut om en viss missbrukare skulle omfattas av programmet eller ej. Problemet i implementeringen låg bland annat i att flera av socialsekreterarna aldrig ens

berättade om programmet för sina klienter och dessa kunde således inte söka eller

få plats (Johnson 2003). Detta är bara ett exempel på hur

implementeringsprocessen kan störas. Det här fallet rörde ett samverkansprojekt inom Stockholm Stad och berörde såväl sjukvården som socialtjänsten.

Hasenfeld (1992) beskriver den klassiska bilden av en organisation som en ändamålsenlig maskin. Det är dock som vi sett inte alltid så att maskinen arbetar på det sätt som det är tänkt. Nedan är Hasenfelds (1983:241) modell för implementering. INNOVATION/ CHANGE IDEA TECHNOLOGICAL FACTORS Extent of ideology Level of knowledge and skill Clarity of tasks Material and equipment Appropriate work structure POWER AND INDUCMENTS Availability of slack Reduction of incentives to oppose change Threat to existing power relations Formation of supporting coalition Centrality in the work structure ORGANIZATION-ENVIRONMENT RELATIONS Availibility of external resources Legal and policy

constraints Buffers against external influence Threat to interorganizatio nal network Successful boundary relations IMPLEMENTATION Success Modification/Adaption Failure UNANTICIPATED CONSEQUENCES (Hasenfeld 1983:241)