Att välja litteratur till förskolan - Om urvalsprocesser och fostran genom litteratur

BARNDOM–UTBILDNING– SAMHÄLLE

Examensarbete i fördjupningsämnet i barndom och

lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

Att välja litteratur till förskolan

Om urvalsprocesser och fostran genom litteratur

Choosing literature in preschools

About selection process and civic pointers in literature

Emma Stenberg

Patrik Holmberg

Förord

Vi vill börja med att tacka vår handledare, Josefin Hägglund, för engagemanget och de lärdomar vi har fått genom hela vårt examensarbete. Dessutom vill vi ge ett stort tack till representanten från förskoleförvaltningen, alla förskollärare och barnskötare som tog sig tiden att ställa upp på intervjuer med stort intresse och välvilja, trots alla omständigheter. Vi hittade snabbt till ämnet och kände att detta var något som låg oss varmt om hjärtat, och det har alla i vår närhet fått höra till leda. Litteratur och läsning har varit tongivande intressen för oss båda, och alla samtal om detta med både humor och allvar har bara ökat det intresset. Litteratur för barn berör och väcker känslor och vi är så tacksamma för alla historier och minnen vi fått höra av pedagoger och våra närstående. Arbetet med denna text har varit en lång och komplex process, och i slutändan väldigt givande och lärorik. Detta kommer vi ta med oss till vårt kommande yrke som förskollärare.

Vi har skrivit detta arbete tillsammans genom att lägga mycket tid på att diskutera oss fram utifrån de teoretiska perspektiven för att bidra med kunskap kring förskolans fostran genom litteraturen. Materialinsamlingen genom intervjuer, den processen har vi också gjort tillsammans. Vi har dock delat upp det ledande ansvaret i intervjuerna på hälften, vilket betyder att vi båda har fått intervjua och vara bisittare. Vi bestämde tidigt att göra så mycket av arbetet som vi kunde tillsammans, vilket gav oss möjligheten att stötta och hjälpas åt i stunden.

Abstract

There was a culture debate during 2019 in the Swedish newspaper, Dagens Nyheter, about what kind of literature children should take part of. We took an interest in the debate and wanted to study teachers’ approach to literature in preschools. We found a problem whether the literature should have an educational purpose for the unready child or as stated in the curriculum that children should be viewed as owners of their agency. From the social constructivism concepts of being and becoming, this paper aims to investigate educators’ selection processes of literature and approaches to reading in preschools, and to conceptualise how this type of literary content can be used to teach children civic pointers.

In this qualitative study we interviewed people who were working in preschools. We included teachers from different workplaces, assignments and age groups. The results of this study show that the preschools not exclusively have a being or becoming approach to literature, but that the approaches actually coexist in the everyday work. That is, the children are sometimes considered competent enough to handle rather complex ethical problems in the literature, but in other situations the preschool teachers change the stories to for example not scare the children. The literature had distinct purposes in the preschools, for example to help the children reflect over different life situations and teach them how to properly handle such situations. A common strategy the teachers used to accomplish this was to change the stories or characters of the literature they used. In conclusion, this study shows that the selection processes of literature in preschools aim for children to recognise themselves in the literature and it should be developing and challenging for the children. Furthermore, teachers make conscious choices when reading to the children. We also found that teaching civic pointers to children is a constant process in early education. This study can help teachers to be aware of how literature is selected in preschools, that different approaches to literature might form children and that it is an ongoing process.

4

Innehållsförteckning

2.1 Being och becoming ... 7

2.1.1 Begreppsförklaring ... 8

2.2 Medborgarfostran ... 9

2.2.1 Värdeförmedling och förhållningssätt ... 9

3. Tidigare forskning ... 11

3.2 Being och becoming ... 13

4. Metod ... 15

4.2 Analysmetod ... 17

4.3 Forskningsetiska övervägande ... 17

4.4 Reliabilitet och validitet ... 18

5. Analys ... 19

5.1 Urval i förskoleförvaltningen ... 19

5.2 Pedagogers urval i förskolan ... 22

5.3 När urvalet blir praktik ... 24

5.3.1 När pedagoger ändrar på innehållet ... 27

6. Resultat ... 29 7. Diskussion ... 31 7.1 Diskussion av metoden ... 31 7.2 Diskussion av resultaten ... 32 7.4 Till professionen ... 33 7.5 Vidare forskning ... 33 8. Referenslista ... 35 Bilaga 1 Bokomslag ... 37 Bilaga 2 Samtyckesblankett ... 38

Bilaga 3 Intervjufrågor pedagoger ... 43

5

1. Inledning

Under hösten 2019 pågick det en kulturdebatt i tidningen Dagens Nyheter där författare och lärare skrev om vilken barnlitteratur som barn bör ta del av idag. Ett inslag i den debatten var barnbokskritikern Lotta Olssons (2019) inlägg, där hon hävdar att vuxna inte intresserar sig för barnlitteratur och att de böcker som erbjuds barn i hemmen ofta är kopplade till barnets självupplevda erfarenheter eller intressen. Litteraturkritikern Jonas Thente (2019) skrev om hur snävt utbudet av litteratur i skolan har blivit. Äldre sagor och myter har tagits bort, och ersatts av historier som är samtida och ofta har ett tydligt moraliskt budskap. Litteraturvetaren och författaren Ulla Lundqvist och författaren Emma Karinsdotter (2019) avslutade debatten med att skriva om hur innehållet i barnlitteratur idag ofta har tydliga pedagogiska, uppfostrande och moraliska historier.

Utifrån debatterna ser vi ett problem. Om barnlitteraturen som barn har tillgång till har ett tydligt fostrande innehåll så ses barnen som ofärdiga och behöver fostras, men enligt Läroplanen (2018) bör barn ses som en egen aktör i nuet. Varför är då litteraturen riktad mot vem de ska bli i framtiden? Denna studie ska titta på pedagoger från förskolor och förskoleförvaltningen, deras olika förhållningssätt och hur de beskriver sina urvalsprocesser till barnlitteratur i förskolan, men även hur denna används för att delge barnen medborgarfostran. Att vi inkluderar både förskoleförvaltningen och pedagoger beror på att de har beslutsfattning om litteraturval till förskolor. Fostran av barn ingår i förskolans uppdrag och det är pedagogerna som utför det uppdraget. Läroplanen för förskolan (2018) stipulerar att förskolan ska “främja barnens utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar” (s. 7). Barnen ska alltså fostras med ideal som gör dem till dessa samhällsmedlemmar. Läroplanen (2018) har samtidigt tydliga skrivningar om barns delaktighet och inflytande över sin utbildning. Barn ska utifrån sitt eget intresse ha ett reellt inflytande över arbetssätt och innehåll. De ska samtidigt vara aktörer i nuet och fostras av pedagoger till samhällsmedlemmar. Här finner vi att det finns ett spänningsfält mellan två olika synsätt. Det ena sättet är att se barn som blivande individer, becoming, att barn är ofärdiga och behöver fostras att bli samhällsmedlemmar. Det andra synsättet är att se barn som varande individer, being, alltså att barn är aktiva aktörer i nuet som själva ska ha inflytande över sin utbildning. Hur pedagoger arbetar med litteraturen och vilka böcker som erbjuds på förskolan ser vi som en spegling av det spänningsfältet.

6

1.1 Syfte

Syftet är att utifrån det centrala begreppsparet being och becoming undersöka pedagoger från förskolan och förskoleförvaltningens beskrivningar av urvalsprocesser och förhållningssätt när det kommer till högläsning av barnlitteratur i förskolan och hur arbete med litteraturens innehåll kan användas för fostrande syften.

1.2 Frågeställningar

• Hur beskriver pedagoger och förskoleförvaltningen sina urvalsprocesser inom litteratur?

• Vilket förhållningssätt har pedagoger till högläsning för barn?

2. Teori

Den teoretiska grunden för studien är socialkonstruktivistisk barndomssociologi. Vi anser att utifrån vår problembeskrivning med att litteraturen riktar sig mot barn som ofärdiga och samtidigt bör de ses som aktörer, behöver vi använda oss av sociologiska begrepp och teorier för att binda ihop och förstå de beskrivna förhållningsätten till och urvalsprocesserna av litteratur i förskolan, och på så sätt kunna nå vårt syfte. Två av de mest framträdande inom fältet barndomssociologi är sociologiprofessorerna James och Prout (2015) som hävdar att barn är medkonstruktörer till sin omgivning och deras aktörskap bidrar till skapandet av barndomen. Detta står i kontrast till tidigare studier av barn, då de endast sågs som mottagare av kulturell och social påverkan och inte medskapare till det. Den tidigare strukturen när det kom till studier av barn var starkt kopplade till barns utveckling att bli vuxna människor. James och Prout (2015) skriver om hur barn och barndom ställdes mot vuxna och deras världsbild. Rationalitet var det största beviset på att vara vuxen och barndomen var således en prövotid för att barn skulle kunna utveckla rationalitet. Barndomen sågs mer som ett biologiskt tillstånd på väg mot vuxenvärlden, än bärare av ett egenvärde. Begreppen being och becoming används inom barndomssociologin för att beskriva denna skillnad mellan barn som aktiva medkonstruktörer av sin barndom, being, och barn som passiva mottagare på väg att bli vuxna, becoming. Vi menar att begreppen being och becoming blir tillämpbara för att finna hur olika förhållningsätt runt vårt syfte och frågeställning kan analyseras, eftersom de också rör sig i samma spänningsfält mellan barn idag och i framtiden.

2.1 Being och becoming

Lee (2001) skriver att synen på barn som individer handlar om att de kan ses som being (varande) eller becoming (blivande) individer. Begreppet being kommer från ett perspektiv där barnen anses besitta liknande färdigheter som vuxna, “The Human Being”, med vilket Lee (2001) avser att de är kompetenta och kapabla individer. Barn har dock ansetts vara snarast motsatsen till detta, “The Human Becoming”, det vill säga inkompetenta och utan självkontroll men på väg till att bli vuxen (becoming). Vi väljer att inte översätta begreppen being och becoming till svenska, eftersom vi anser att en del av deras betydelse skulle gå förlorad i en översättning.

Kontrasten enligt Lee (2001) mellan being och becoming har varit ett filosofiskt problem, men även kulturellt och politiskt. Barndomssociologer har försökt att arbeta för att barn ska bli sedda

8

som being och få ett erkännande att kunna självreglera sig och bli “fria”. Barn ska få mer rättigheter och makt över sitt självbestämmande. Qvortrup (2015) lyfter däremot fram att vuxna skulle anse det vara anstötligt om barn skulle ges liknande rättigheter i samhället, på grund av att det går emot den rådande bilden av barn som underlydande vuxna. Qvortrup (2015) skriver att eftersom barn ses på det viset, blir deras situation alltid påverkad av andra aktörer och då försvinner också barnens röst i samhället. Qvortrup (2004) beskrev att vuxna ser barn som väntandes, de väntar på att bli vuxna, på att bli kompetenta och på att få sina röster hörda. Detta väntande blir tydligt i vuxnas ögon där barn ofta beskrivs som “framtiden” eller nästa generation.

Uprichard (2008) skriver om hur becoming är ett framtidsperspektiv. När barnet ses som någon som är på väg att bli vuxen, finns det en risk att det som händer i barnets vardag marginaliseras eller förminskas. Det kan också vara så att med blicken på den framtida individen som ska skapas, påverkas och tolkas skeenden för barnet i stunden utifrån förväntningarna på vem barnet ska bli. Uprichard (2008) skriver också att being och becoming inte är en fråga om antingen eller, barn är både being och becoming samtidigt. Genom att se barnen på det sättet menar hon att barnens aktörskap ökar. Då blir den barndom som barnen konstruerar relevant både för stunden men också för framtiden.

2.1.1 Begreppsförklaring

Vi anser inte att begreppen being och becoming står i polemik med varandra, barn är både aktiva aktörer men också mottagare av information i en ständig förändring för att bli vuxna. Våra tolkningar är inte att det ena begreppet är enkom av godo eller ondo, utan vi delar Uprichards (2008) syn att de ständigt växelverkar. Även om begreppen inte står i polemik med varandra, är det en skillnad och ett spänningsfält mellan dem. Synsättet becoming kan tolkas som en paternalistisk inställning och förminskar då barnet som being. Samtidigt kan synsättet being bli relativistiskt och barnet skulle riskera att inte få tillräckligt med stöd att utvecklas. Vi menar också att det går att tolka begreppet becoming som ett omhändertagande av barnens utveckling. För att kunna se det på det viset menar vi att det behöver finnas ett tydligt being perspektiv samtidigt, eftersom omhändertagandet av en individs utveckling behöver ta i aktning vem individen är i nuet. Detta omhändertagande lutar vi mot filosofen och pedagogen Nel Noddings (2015) syn på omsorgsetik, där det finns ett tydligt synsätt att omsorg och utbildning går hand i hand.

9

2.2 Medborgarfostran

I vår inledning lyfter vi en debatt om fostrande innehåll i barnlitteratur och det fostransuppdrag som Läroplanen (2018) i förskolan stipulerar. Däri finns även beskrivet de ideal förskolans arbete ska vila på för att skapa goda medborgare. Det är pedagogerna som utför detta uppdrag att fostra barnen och Dahlstedt och Olson (2013) skriver om hur utbildning inte endast har handlat om att förbättra färdigheter och öka kunskaper, utan även om att skapa framtidens medborgare. Denna fostran har historiskt haft olika innehåll men samtidigt har det gemensamt att det handlar om att förbereda barn för en föreställd framtid. Det är dock ofta påtagligt att denna medborgarfostran snarare är en avbild av sin samtid än en framtidsvision. Dahlstedt och Olson (2013) menar att utbildningsväsendet är en viktig del av skapandet av medborgaren då det är en yta där olika samhällsaktörer vill förändra samhället. Dessa samhällsaktörer är till exempel politiker, föräldrar, sociala rörelser och tjänstemän. Relationen mellan samhället och utbildning blir då tydlig, och ideologisk styrning av utbildningen påverkar då också samhället. Medborgarfostran genom utbildning är alltså ett sätt att genom dagens ideal påverka “morgondagens medborgare”. Dahlstedt och Olson (2013) skriver att ideal och förmågor som anses vara fördelaktiga och åtråvärda ligger i fokus i medborgarfostran, och detta för att bevara de ideal som ligger i värdegrunden. De tar upp att samhället försöker förändra företeelser det ser som samhällsproblem genom att utbildningsväsendet arbetar enligt en tydlig åsiktsriktning i dessa frågor. Samtidigt går det då att se vilken idealbild som anses vara lösningen på de företeelserna.

2.2.1 Värdeförmedling och förhållningssätt

I medborgarfostran ingår det att förmedla värden som anses väsentliga för att kunna vara en god samhällsmedborgare. Dessa värden ska förmedlas till barnen och kräver således olika förhållningssätt. Kjellgren (2018) påpekar att skolväsendet alltid har varit en värdeförmedlare. Detta syns tydligast i hur skolans fostran har kopplats nära den värdegrund som finns inskriven i uppdraget. Där menar Kjellgren (2018) att de unga medborgarna ska fostras med de liberala värdena som den svenska demokratin håller som väsentliga för samhället. Samtidigt finns det inbyggda konflikter i det uppdraget. Ett exempel på dessa konflikter kan stå mellan religiösa traditioner och religionsfriheten. Kjellgren (2018) fortsätter att skriva att konflikter i värdeförmedlingen inte alltid är möjliga att lösa och kan vara en del av en liberal demokrati. Lärares förhållningssätt till arbete med värdeförmedling kommer att skilja sig åt i landet, vilket kan ge en mångfald av arbetssätt. Men en mångfald ur ett större samhälleligt perspektiv kan medföra att tolkningar och förhållningssätt i ett närområde blir likriktade.

10

Förhållningssätt och värdeförmedling i arbete med barn har även Robinson (2013) skrivit om. Hennes studier om sexualkunskap och -undervisning för barn i Australien analyserar hur tillgängligt kunskap är för barn. Tillgången i tidig utbildning styrdes av lärarens förhållningssätt till om kunskapen var “svår”, vilket blev avgörande för om barnen fick tillgång till den eller ej. Med svår kunskap menades ofta ämnen som till exempel sexualitet, våld, fattigdom eller politiska skeenden. Att kunskapen uteblev eller censurerades för barn i tidig utbildning, hade att göra med att barnen inte ansågs ha vare sig känslomässiga eller kognitiva förmågor att kunna hantera den.

Vi menar att pedagogers förhållningssätt till vilken litteratur som väljs ut och hur den läses upp för barnen i förskolan, speglar fostransuppdraget och vilket innehåll som barnen möter i litteraturen.

11

3. Tidigare forskning

Under denna del behandlas forskning som handlar om pedagogers förhållningsätt under lässtunder, värdeförmedling och hur litteratur har använts för fostran av barn till att bli samhällsmedborgare. Det kommer även tas upp hur den tidigare forskningen har använt och sett på det centrala begreppsparet being och becoming som vi använder för att förstå pedagogers förhållningsätt och urvalsprocesser.

Lärares förhållningssätt till konfliktfyllda ämnen i litteratur har Suh, KaaVonia, Marken och Lee (2011) skrivit om. De tar upp en kontrovers i vissa skolor i USA angående en bok som handlade om Japan och Korea under andra världskriget. Boken hade fördomsfulla beskrivningar av koreaner och hade inte med de aggressioner som Japan utförde mot Korea. Elever och deras anhöriga protesterade mot att boken skulle finnas i utbildningen. I studien intervjuades fyra lärare med kopplingar till den geografiska regionen som boken berör. De fann att lärarna trots allt läste upp boken och samtalade med barnen om innehållet och det som var känslomässigt jobbigt eller på andra sätt problematiskt. Suh et al. (2011) menar att även om innehållet är kontroversiellt finns det ändå sätt att arbeta med det, även om det tidigt i läsprocessen finns skillnader mellan eleven och läraren i grad av förståelse för innehållet. Genom att samtala och lyfta problematiken, i detta fall i sin historiska kontext, kan det hjälpa barn att öka deras förståelse för skillnader i världen och elevers kritiska tänkande. Vi menar att denna forskning är relevant för vår studie då det innefattar variabler som pedagogers förhållningsätt till litteraturinnehåll och tankar om vilken litteratur som bör ingå i en utbildning.

Koc och Buzzelli (2004) tar avstamp i en lässtund för femåriga barn där en pedagog samtalar med barnen om moraliska överväganden i en saga. De beskriver att hur medveten pedagogen är om dessa övervägande påverkar hur moraliska värden förmedlas. De tar också upp att innehållet behöver vara på en kunskapsnivå som är förståeligt för barnen som tar del av innehållet. Deras analys av sagostunden berör hur väl barnlitteratur fungerar för att barn ska lära sig bearbeta moraliska frågor och förstå andras världsuppfattning. Dessa moraliska spörsmål kan bearbetas med barnen genom att läraren ställer öppna frågor till barnen eller klargör frågeställningen. Samtidigt skriver de att ställa öppna frågor kan sätta några barn i kläm som inte är vana vid sådana frågor, eller att några barn fokuserar på en viss del av handlingen när de svarar vilket kan flytta syftet från vad sagan egentligen handlar om (ibid.). Den här studien är relevant för vår studie då den berör pedagogers förhållningssätt till litteratur och handlar om barn i förskoleålder vilket för det närmare förskolan som plats för lässtunder. Den

12

ger även förslag på sätt att arbeta med litteraturinnehåll för att lära barn förstå moraliska dilemman, vilket kan vara relevant för de som arbetar i förskoleverksamhet.

Kimmel och Heartsfield (2019) skriver om hur lärare och bibliotekspersonal väljer bort litteratur vars innehåll kan tolkas som kontroversiellt. Studien inbegrep 80 blivande lärare och bibliotekarier som i små grupper fick diskutera en barnbok som rört upp känslor hos vårdnadshavare. Det framgick av samtalen att de kände olust att läsa upp ord som handlade om könsorgan för barn. Innehållet i barnboken värderas utifrån om det var lämpligt att läsa för barn eller ej. De blivande lärarna i studien lyfte att de även vägde in vad barnens föräldrar skulle säga om att barnen tog del av litteratur med vad de kodade som vuxet innehåll. Kimmel och Heartsfield (2019) resonerar kring att lärares självcensur i urvalsprocesser kan leda till att barn får svårare att ta del av kunskap. Deras slutsats är att det är svårt med självcensur både ur perspektivet att kontroversiell litteratur kan såra den som tar del av det, men också ur perspektivet att det är viktigt att det finns en bred tillgång till idéer och världsåskådningar för unga människor att ta del av (ibid). Vi anser att denna forskning är relevant för vår studie då den sätter fokus på vilket innehåll som förmedlas till barn och hur pedagogers förhållningsätt påverkar vilken litteratur som väljs ut för barn.

Ostrosky, Mouzourou, Dorsey, Favazza och Leboeuf (2015) skriver om hur böcker där karaktärerna har funktionsvariationer kan hjälpa barn att förstå och möta andra barn med funktionsvariationer. Projektet utfördes genom att barn i förskoleåldern mötte funktionsvariationer genom litteratur och boksamtal med pedagoger, genom att träffa andra barn med funktionsvariationer och dessutom med litteratur som lästes i barnens hemmiljö. Artikelförfattarna beskriver hur barn som har funktionsvariationer riskerar att bli utstötta ur en barngrupp, men fann i deras studie att möta olika sätt att vara på i litteratur kan vara ett sätt att minska den risken och öka medvetenheten hos barnen. De kom även fram till att litteratur inte bara hjälper barn med förståelsen för andra individer med olika funktionsvariationer, utan också med förståelsen för variationen i sig (ibid). Pedagogerna berättade om att barnen hade fått en mer förstående och tillåtande inställning till andra barn med funktionsvariationer, och att barnen oftare såg likheter med de barnen snarare än vad som kunde skilja dem åt (ibid). Vi anser att denna forskning är relevant för vår studie då den tar upp pedagogers förhållningssätt med litteratur, samt att böckerna användes för att förmedla värden till barnen.

13

Litteratur har varit ett ständigt verktyg för att förmedla värden och fostra barn, inte bara som individer utan även på samhällsnivå. Savelsberg (1996) skriver om hur den tyska barnboken “Der Struwwelpeter” (Bilaga 1), Pelle Snusk på svenska, från 1845 användes för barnfostran och disciplin. Historierna i boken kretsar runt beteenden som inte anses vara socialt accepterade, till exempel oklippt hår, långa fingernaglar eller att suga på tummen. Dessa får i boken ofta drastiska konsekvenser för karaktärerna, såsom offentlig skambeläggning på grund av utseendet eller att tummen blir avklippt. Der Struwwelpeter blev en kommersiell storsäljare i Tyskland och översattes till flera olika europeiska språk. Savelsberg (1996) skriver att de sedelärande historierna i boken fyllde mer än ett socialiserande syfte för det enskilda barnet; de hade även som syfte att “civilisera” individer på en kollektiv nivå. De normer och beteende som boken visar upp som icke önskvärda, ansågs behöva stävjas i en individ för att den skulle kunna passa in i det samhälle som rådde när boken gavs ut. Savelsberg (1996) menar att även om samhället har genomgått stora förändringar sedan den boken gavs ut så går det att se normerande likheter i hur barn fostras till att bli medborgare genom barnlitteratur även i det sena 1900-talet. Denna forskning knyter an till det fostransuppdrag som vi har med i vår problemformulering och till den värdeförmedling som kan finnas i barnlitteratur och pedagoger kan arbeta med under högläsning.

3.2 Being och becoming

Såvitt vi vet saknas forskning inom medborgarfostran och litteratur kopplat till det för oss centrala begreppsparet being och becoming. Däremot har Kingdon (2018) i en studie undersökt hur being och becoming kan ses i relation till barns erfarenheter av lek och rollekar. Hon har även inkluderat ett ytterligare begrepp, “have been”, vilket handlar om att se vem barnet varit tidigare i livet. Det är dock inte centralt för vår studie eftersom begreppet främst är applicerbart på lite äldre barn. Det som däremot Kingdon (2018) beskriver är hur barn kan skifta mellan alla dessa statusar i rolleken, och genom att de använde sig av sina egna erfarenheter i leken får de möjligheten att förstå komplexa strukturer i världen. Mot bakgrunden att barnen kan gå mellan de tre olika statusarna being, becoming och have been, blir de erkända som kapabla individer. I vår studie ses begreppsparet inte som motsatser till varandra, vilket inte Kingdon (2018) heller gör med de tre begreppen, alltså att barnen inte är antingen being, becoming eller have been och är därför relevant för vår studie. I en annan studie av Lembrér och Meaney (2015) utgick de ifrån barn som gick i förskolan. De undersökte huruvida barnen såg sig själva som being eller becoming i förhållanden till matematiken, med andra ord being eller becoming

14

matematiker. Det som även undersöktes var förskollärarna och forskarnas inställning till barnen som being eller becoming och hur det påverkade barnens socialisation. Förskollärarnas förhållningssätt hade störst relevans för vår studie, där det visade sig i resultatet från Lembrér och Meaney (2015) att förskollärarnas syn på barnen som being eller becoming matematiker även påverkade lärandeaktivitetens gång. På det sättet positionerade förskollärarna sig själva i sitt yrke som antingen being eller becoming, vilket visade att begreppen har betydelse för såväl barn som de vuxna pedagogerna. Det har i sin tur relevans för vår studie eftersom vi ska undersöka pedagogernas beskrivningar utifrån begreppsparet being och becoming. Vår studie kommer bidra till kunskap om being och becoming i samband med litteratur och medborgarfostran.

4. Metod

I denna studie utgick vi ifrån en kvalitativ ansats. Vi hade två huvudsakliga orsaker till detta. Den första orsaken är att det socialkonstruktivistiska synsättet inom barndomssociologin som James och Prout (1997) beskriver lämpar sig väl för en kvalitativ ansats. Den andra är för att vi utförde tolkande analyser av vårt insamlingsmaterial för att få en djupare förståelse för att syftet var att undersöka pedagogernas beskrivningar (Thurén 2019). En kvalitativ ansats innebär tolkande forskning, vilket man ska ha en medvetenhet om vid analys av resultaten (Alvehus 2019). Det är därför centralt att syftet är att fånga pedagogerna och förskoleförvaltningens förhållningssätt när det kommer till barnlitteratur på förskolan och även bidra med mer kunskap kring detta. Insamlingsmetoden av material utfördes genom intervjuer för att få en närmare inblick och förståelse för intervjupersonernas tankar och upplevelser när det kommer till litteraturen. Skriftligt samtycke av insamlandet av material gavs av samtliga pedagoger och muntligt samtycke gavs av intervjupersonen på förskoleförvaltningen (Bilaga 2). Intervjufrågorna (Bilaga 3 & 4) var förberedda och öppna angående litteraturen och tillvägagångssättet var semistrukturerade intervjuer, det vill säga att det finns förberedda frågor men de är öppna och utefter samtalets gång skapas det följdfrågor (Alvehus 2019). Genom att använda öppna frågor kunde vi som intervjuare ställa följdfrågor och ge möjligheten till den som intervjuades att utveckla sina svar, då det var frågor som inte kunde besvaras med antingen ja eller nej. Intervjupersonerna erbjöds att se frågorna innan intervjun om de så önskade och det gjorde alla som intervjuades på de två olika förskolorna. Det förklarades för de som intervjuades att det var tematiska frågor, och att det utöver dessa skulle ställas följdfrågor som är baserade på intervjupersonens tidigare svar och därmed inte kan förberedas. Syftet med att dela ut frågorna på förhand var att intervjupersonerna skulle få en djupare förståelse för studien, och därmed lättare kunna förmedla relevant information för studien. Att dela ut frågorna i förväg kan även underlätta för studiedeltagarna att bättre se meningen med att förmedla information (Alvesson 2011). Representanten från förskoleförvaltningen avstod enligt eget önskemål från att se frågorna på förhand. Det skickades istället ut en skriftlig förklaring via e-post till studiedeltagaren från förskoleförvaltningen om vad studien undersökte för att ytterligare öka förförståelsen.

Intervjuerna i denna studie varade i en halvtimme och utfördes av två personer, enligt en metod beskriven av Alvesson (2011) där den ena ställer frågor och den andra agerar observatör. Observatören kan då få en annan överblick och distans till situationen, men också flika in kommentarer eller följdfrågor till svaren. Vid denna typ av intervju riskerar dock

16

intervjupersonen att känna sig underlägsen eller obekväm, vilket kräver observans från intervjuarnas sida för att undvika. Vi försökte skapa en trevlig atmosfär redan innan intervjun satte igång, för att intervjupersonen skulle känna sig bekväm och sedan frågade vi om det fanns några funderingar kring intervjun. Innan vi startade intervjun frågade vi även om det var okej att vi började och under intervjuns gång försökte vi även läsa av stämningen och att intervjupersonen i fråga verkade bekväm.

4.1 Urvalsmetod

Till intervjuerna valde vi ut personer som skulle kunna antas förhålla sig till våra frågor kring litteraturen, det kallas enligt Alvehus (2019) för ett strategiskt urval. Det gjordes intervjuer med två förskollärare och två barnskötare på en privat förskola, två förskollärare intervjuades på en kommunal förskola och en förskollärare ifrån förskoleförvaltningen. Intervjupersonerna valdes utifrån att de hade olika lång utbildning och arbetslivserfarenhet inom branschen, för att kunna bidra med olika resonemang om och synvinklar på barnlitteratur. För att få se hur böcker i många fall väljs ut till förskolor intervjuades även en utbildad förskollärare och språkutvecklare från förskoleförvaltningen, som är en organisation som rekommenderar vilken typ av litteratur det bör finnas på stadens kommunala förskolor. Hen arbetar med att välja ut böcker till de kommunala förskolorna samt bibliotek. Representanten från förskoleförvaltningen tänktes kunna bidra med olika synvinklar då hen har ansvar för flera olika förskolor inom olika socioekonomiska områden och pedagogiker. På så sätt försökte vi undvika att vi bara skulle få ett perspektiv på våra intervjufrågor, och istället få ett bredare material att arbeta med. Vi använde således ett heterogent urval i vår studie, det vill säga att intervjuer gjordes med olika slags intervjupersoner för att ge en bredare insikt (Alvehus 2019). Båda förskolorna som valdes har barn från liknande socioekonomiska områden, vilket medför att barnen har liknande erfarenheter av litteratur hemifrån. Det innebär att detta material inte kan påvisa skillnader mellan barn från olika områden i staden. Intervjun med förskoleförvaltningen gjordes därav för att få in ett större perspektiv över hur det ser ut i flera olika kommunala förskolor och på så sätt göra materialet bredare.

Alla intervjuer med pedagoger gjordes ansikte mot ansikte, medan intervjun med tjänstemannen på förskoleförvaltningen gjordes över telefon. Att den inte gjordes på samma sätt som de andra berodde på förvaltningens ändrade riktlinjer för besökare på grund av den pandemi som rådde under arbetets gång. Även om en telefonintervju inte erbjuder samma möjlighet att läsa av

17

ansiktsuttryck eller liknande kroppsspråk, ansåg vi att den var så pass relevant för vårt arbete att vi valde att utföra den på det sättet.

4.2 Analysmetod

Analysmetoden utgick ifrån Alvesson (2011) genom att vi systematiskt sorterade och kategoriserade materialet för att få en överblick av empirin. På grund av dess omfattning kunde inte hela empirin presenteras utan enbart av oss utvalda delar. Ljudinspelningarna av intervjuerna transkriberades till text, vilken tematiserades utifrån de centrala begreppen being och becoming. Under transkriberingens gång kom det även upp språkutveckling som vi valde att sortera bort då det inte var relevant för vårt syfte. Utifrån det bearbetade materialet togs det ut ytterligare kategorier såsom urvalsprocesser för förskoleförvaltningen och pedagogerna, förhållningssätten till litteraturen, fostran och urvalet i praktiken. Kategorierna kom upp under studiens gång och vi kände oss därför inte begränsade av dem utan vi hade snarare för få kategorier från början. Med denna metod åstadkoms ett hanterbart material, och underlättar även möjligheterna att hitta olika mönster att analysera (Alvehus 2019). Vi avgjorde hur vi ville använda våra begrepp och teorin i förhållande till empirin. Våra analyser gjordes sedan med stöd ur teorin och forskningen. Vi diskuterade ofta under processen för att analyserna skulle präglas av samförstånd och vara gemensamma, detta för att tillsammans försöka få djupare förståelse.

4.3 Forskningsetiska övervägande

Det första som togs hänsyn till när det kom till vår studie var Vetenskapsrådets fyra forskningsprinciper som är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2002). Till en början skickades det ut information till förskolorna som tydligt förklarade vad syftet med vår studie var och hur vi skulle gå tillväga. Samma information gavs även i samtyckesblanketterna. Deltagarna informerades häri om att det var helt frivilligt att delta i intervjuerna och att de närsomhelst kunde avbryta sin medverkan. Innan intervjuerna påbörjades förklarades ännu en gång enligt informationskravet vad syftet med studien var, och att deltagande i studien närsomhelst kunde avbryta utan att behöva uppge en orsak. Deltagarna informerades skriftligen om vilka uppgifter som skulle användas till studien och att de som intervjuades avidentifierades i enlighet med konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Avidentifieringen gjordes dels med hänsyn till deltagarnas namn, kön och ålder, dels för att omöjliggöra identifiering av vilken förskola det rör sig om och vilken

18

förskoleförvaltning representanten jobbar på. Deltagarna informerades också om att det insamlade materialet endast skulle användas till den pågående studien.

4.4 Reliabilitet och validitet

Våra intervjuer gjordes med pedagoger som genomgått olika utbildningar, arbetade i förskolor med olika ägandeformer, och arbetat olika länge i branschen. Intervjun med förskoleförvaltningen gjordes för att få en röst som talade för ett större område, för att göra urvalet bredare (Thurén 2019). Intervjuerna utfördes med samma grundfrågor, för att i största mån nå validitet och kunna ringa in de förhållningssätt och tankar runt litteratur som vi ville studera. Att endast använda intervjuer som empiri får dock konsekvensen att denna saknar det som Alvehus (2019) kallar naturligt förekommande data, alltså att det inte är säkert att intervjupersonen säger det som sker i verksamheten, vilket skulle kunna påverka studiens reliabilitet. På grund av den rådande pandemin med Covid-19 gjordes det inga observationer på plats, och vi ansåg att vistas på förskolan längre tider för att gå igenom inspelningar inte hade varit ett ansvarsfullt agerande med tanke på Folkhälsomyndighetens riktlinjer om smittspridning. Vi anser att även om empirin saknar naturligt förekommande data så håller reliabiliteten på grund av att svaren som vi fick av intervjupersonerna talar för att de pratade fritt om sina förhållningssätt eftersom de gav ofta utifrån varandra olika berättelser om högläsning och urvalsprocesser. Av taltiden i respektive intervju stod intervjuarna för mellan 5–7 minuter och intervjupersonen för resterande tid av halvtimmen som intervjun tog. Validiteten håller för att det fanns möjlighet till förtydligande av frågorna för att intervjupersonerna skulle ha samma tolkning av frågorna som vi och att frågorna avsåg samla in empiri som är relevant för vårt syfte och frågeställningar. Huruvida resultatet går att upprepa kan diskuteras, då all kvalitativ forskning som med hjälp av teorier tolkar empiri är knuten till vilka som utför forskningen och vilken empiri det är.

5. Analys

Litteraturen är för många pedagoger en självklar del av barnens vardag i förskolan. Under våra intervjuer har det blivit ännu tydligare hur böcker och läsning väcker tankar och känslor hos de som arbetar med barnen. Samtalen handlade mycket om utveckling, känslor, litteraturens innehåll och normer. Lika självklart är det för de som arbetar på förskoleförvaltningen att böcker och bibliotek ska finnas ute på förskolorna. Våra analyser kretsar med hjälp av våra begrepp being och becoming från socialkonstruktivismen (Uprichard 2008), runt vilka böcker som beskrivs att de finns tillgängliga och hur de läses för barnen, och hur litteraturen enligt pedagogerna används för att delge medborgarfostran åt barnen (Dahlstedt och Olssons 2013). Analysen kommer att delas upp i tre olika underrubriker, ”urval i förskoleförvaltningen”, “urval i förskolan” och “när urvalet blir praktik”.

5.1 Urval i förskoleförvaltningen

Vi började med att undersöka hur förskoleförvaltningen bidrar till urval av litteratur i förskolan och vilket förhållningssätt de kan ha under denna process. En intervju gjordes med en representant från förskoleförvaltningen. Förskoleförvaltningen arbetar med flera olika pedagogiska områden såsom språk och litteratur och hjälper olika kommunala förskolor i en stad i södra Sverige med att skapa och att sätta ihop så kallade förskolebibliotek. Detta görs alltså av kommunen, men incitamentet att öka litteraturen i förskolorna kom enligt representanten till en början från statligt håll. Förskoleförvaltningen gör ett urval av böcker som sedan kan skickas ut till de olika förskolorna. Representanten svarade under intervjun angående hur de hjälper till med böcker:

Under de senaste två åren så har det varit en tillströmning av litteratur ut till förskolorna. Just på grund av att man från regeringens håll upptäckte att just en god språkutveckling och en god utveckling överhuvudtaget, den undervisning man går igenom i livet, den grundläggs väldigt starkt i förskolan.

Utifrån det som framkom under intervjuns gång och även beskrevs ovan har böckerna och litteraturen ökat på förskolorna, och hens uppfattning är att det finns fler böcker än vad det tidigare har gjort. Böckernas varande har därför belysts i förskolan, men enligt representanten har det behövts göras ett aktivt och noggrant urval av vilka böcker som bör finnas på ett förskolebibliotek. Enligt representanten bör pedagoger också känna till förskoleböckernas innehåll och handling. Det hjälper när böcker ska väljas ut till specifika aktiviteter och minskar risken för överraskningar i samband med lärandesituationen. Eftersom det finns så mycket litteratur som det gör nu uttryckte även hen själv “frågan är bara vad ska man ha dem till?”. Det

20

vi tolkar utifrån hens fråga är vad syftet med litteraturen är. Utifrån citatet ovan tolkar vi det som hen menar att barnens utveckling och fortsatta utbildning senare i livet behöver litteratur i förskolan för att främjas. Vi tolkar det alltså som att den stora tillgången på böcker i förskolan är i linje med förskoleförvaltningens syfte, men är också ett medborgarfostrande syfte med tanke på hur representanten uppfattade böckers roll i förskolan. Det är genom litteraturen som barnen ska bli framtidens medborgare och tillförskaffa sig fler kompetenser, vilket vi tolkar som att representanten menar att det finns ett becoming perspektiv i beskrivningarna av böckernas syfte på förskolan. Att böckerna som finns tillgängliga har ett högre syfte än tidsfördriv syns när samtalet om böcker på förskolan har förts på förvaltningsnivå. Representanten för förskoleförvaltningen problematiserade att läsningen sker i till exempel väntan på matstunder, och inte i situationer specifikt avsatta för läsning där det kan lyftas ämnen som behöver mer tid och omsorg att arbeta med. Böckerna som förskoleförvaltningen har valt ut innehåller ämnen som är till för att utveckla och utmana barnen, men hen ger uttryck för att valet av tid på högläsning är inte alltid utformad på det sättet, vilket också antyder att böckerna är tänkta att användas ur ett becoming perspektiv.

Representanten för förskoleförvaltningen beskrev att vad som påverkar deras urval är även grundat i vad de antar att förskolorna själva skapar för bibliotek. De traditionellt vanligt förekommande barnbokstitlarna såsom “Alfons Åberg” eller “Pippi Långstrump”, ansågs av hen inte nödvändiga att ha med. De böckerna är så omtalade och vanligt förekommande att pedagoger löser det själva om det finns en efterfrågan. Förvaltningens roll i uppbyggandet av biblioteken blir alltså att stå för den litteratur som inte ligger i det allmänna medvetandet, detta eftersom representanten sade ”nu hade [vi] möjlighet att göra det här utskicket så vågade vi lite extra på det som inte är helt självklart när man går till biblioteket själv”. Vi tolkar representantens beskrivning som att de böcker som förvaltningen vill bistå med är snarare mindre känd litteratur och litteratur som kan används för ett givet syfte såsom fostrande eller utveckling av barnen. Vidare talade hen på förskoleförvaltningen att valet av barnlitteratur på förskolan ”upprepar sig”, alltså att pedagogerna ute i verksamheten väljer litteratur vars karaktärer har hängt med ett tag. Det tolkar vi som ett being perspektiv eftersom representanten ger uttryck för att barnen är beings som behöver mer än den ”upprepade” litteraturen, och att det är förskoleförvaltningen som kommer in med den litteratur som inte så många känner till men då skapar en mångfald av barnböcker.

21

Representanten från förskoleförvaltningen sade att de böcker de väljer ut till förskolorna ska innehålla sådant som barnen känner igen sig i och där de kan identifiera sig i karaktärer och händelser. Att barnen ska kunna spegla sig själv är återkommande i urvalsprocessen.

Ja, det är ju utifrån den principen att om man tänker sig litteraturen, både för barn och för vuxna, om man tänker sig den som en möjlighet att spegla sig själv, att bekräfta sig själv eller att utmana sig själv. Så måste ju alla ha möjlighet till att på något sätt att få syn på sig själv genom böcker.

Där påpekade hen att det finns vikt i att barn ska få känna igen sig i den litteraturen som finns på förskolan. Utifrån sättet som det beskrevs tolkar vi det som att igenkänning i litteratur är viktigt för både barn och vuxna, vilket vi tolkar som ett tydligt being perspektiv då barnet och den vuxna beskrivs ha likande kompetenser och förståelse för litteraturinnehåll. Representantens fokusering på igenkänning tolkar vi också som att deras barnsyn är att barnen är kompetenta aktörer. Barnens identitet ses som viktiga tillgångar för barnen, och de får genom litteraturen möjligheten att både finnas i identiteten nu och kunna utveckla den. Detta blir enligt våra tolkningar både ett being och becoming perspektiv, ett omhändertagande av barnens identitet i nuet och i framtiden.

Det nämndes även under intervjun att det inte fanns specifika ämnen som inte kunde tas upp i förskolan, utan det är snarare vilket sätt det tas upp på och vilken bok som har valts till ämnet som är relevant. Ett sådant ämne var döden som nämndes utav representanten på förskoleförvaltningen.

Utan frågan är i så fall hur ämnet behandlas. För ta döden som till exempel som är ett känsligt ämne som är väldigt tabubelagt kanske just för hur döden gestaltas i barnböcker. Där finns det ju väldigt spektra och ja ”Adjö, herr Muffin” är väl ett lysande exempel på hur det kan tas hand om på ett väldigt varsamt och ypperligt sätt.

I citatet ovan nämns barnboken “Adjö, herr Muffin” skriven av Ulf Nilsson och Anna-Clara Tidholm. Som det som uttrycks här kan döden vara ett ämne som anses svårt att tala om, eller som representanten uttrycker det “tabubelagt”. Där tolkar vi det som att ämnet går att ta upp och då finns det en syn på barnen som beings och kapabla individer. Däremot underströks det alltså att ämnet ska tas hand om på ett “väldigt varsamt sätt” utifrån hur boken är upplagd, vilket enligt vår tolkning är mer att se barnen som becoming, då innehållet och ämnet anses vara för ”svår” kunskap att ta del av utan att det beskrivs som ”varsamt”. Representanten beskriver enligt oss både ett being och becoming perspektiv i det abstrakta ämnet döden.

22

Utifrån de beskrivningar vi har fått av intervjupersonen sammanfattar vi vår analys med att representanten ger uttryck för att det finns både ett being och becoming perspektiv i valet av litteratur. Det är ett omhändertagande becoming perspektiv eftersom abstrakta ämnen kan beskrivas som svåra eller tabubelagda, men finns ändå i urvalet och visar enigt oss att det samtidigt finns ett being perspektiv. Det fostrande innehållet beskrivs utmanade och utvecklade och ska samtidigt vara så att barnen ska känna igen sig i innehållet, vilket vi också tolkar som både becoming respektive being perspektiv.

5.2 Pedagogers urval i förskolan

I denna delanalys skriver vi om hur pedagogerna ute i verksamheterna gör sina urval av böcker. Det gjordes, som tidigare nämnt under kapitlet Urvalsmetod 4.2, sex intervjuer på förskolor på två olika förskolor. Den ena förskolan är privatägd och där intervjuades två förskollärare och två barnskötare, medan den andra är en kommunal och där intervjuades två förskollärare. Samtalen gav oss den samlade bilden av att urvalet av litteratur i förskolan är omgärdat av handlingar och medvetenhet. Samtidigt kunde dock urvalsprocessen vara en så vanligt förekommande arbetsuppgift att det närmast gjordes slentrianmässigt. Under en intervju med en förskollärare på den privata förskolan om hur böckerna valdes ut till förskolan sades det att litteraturen valdes ut slumpmässigt. Det var inte urvalet i sig som ansågs som det viktiga utan vad pedagogerna sedan gjorde med litteraturen och hur den hanterades. Det togs dock upp under intervjun att böcker ibland valdes utifrån vad det ansågs finnas för behov i barngruppen. Förskolläraren berättade nämligen att de brukar gå till biblioteket för att välja den litteratur och använda den som verktyg till hur barnen kan hantera behovet. Barnen kan plocka på sig böcker utifrån hur omslaget ser ut och vad som intresserar dem, vilket vi tolkar som att det finns ett being perspektiv då det är barnet som aktör som avgör vilken litteratur som väljs. När det sedan kommer till vad pedagogerna väljer ut för litteratur beskrev de själva att de ”finplockar” utifrån behoven och det kan tolkas som ett becoming perspektiv utifrån att förskolläraren vill fostra barnen via litteraturen. Men förskolläraren utvecklade också sitt resonemang angående ”finplock” med att förklara att det är ett sätt att säkerställa att det som barnen har som intresse i stunden också speglas i vilken litteratur som finns tillgängläglig för barnen. Förskolläraren säger ”vi ska lyfta detta intresse [om odling och kretslopp], stimulera att de vill lära sig mer”, vilket vi tolkar som ett being perspektiv att barnens intresse för ett ämne blir i fokus för urvalet.

När det kommer till litteratur som inte längre finns kvar på förskolan nämndes detta på den kommunala förskolan, där en förskollärare berättade att de hade haft en bok på förskolan som

23

heter “Vitnos träffar Brunöga” av Marie Louise Rudolfsson och att den hade tagits bort för att titeln ansågs vara opassande. Detta är ett återkommande ämne i våra intervjuer att litteraturen beskrivs som opassande eller till och med skulle kunna vara skadlig för barnen. Framförallt reagerar pedagogerna på sådant som kan upplevas obehagligt eller skrämmande, till exempel om böcker innehåller våld eller ett starkt språk. En förskollärare uttryckte sig som följer om vad som är viktigt för en boks innehåll:

Den ska inte vara för skrämmande, det får inte vara saker som dom [karaktärerna i boken] hittar på som kan påverka barnen negativt för de har svårt att veta där med fantasi och verklighet. Jag vill ju inte att de ska gå hem och få mardrömmar.

Förskolläraren ger enligt oss uttryck för ett becoming perspektiv, då barnen beskrivs som att inte kunna skilja på dikt och verklighet. Förskolläraren ger uttryck för en oro att barnen ska påverkas negativt av litteraturens innehåll och att det ska följa med till deras hemmiljö. Vidare under samtalet så beskriver pedagogen att böcker med ett humoristiskt innehåll kan öva upp barn i att förstå att litteraturens innehåll inte är på riktigt, det är också enligt vår tolkning ett becoming perspektiv att barnens kompetens att förstå vad som är på riktigt behöver övas upp. Förskolläraren talar också om hur litteraturen ska vara utvecklande för barnen och stimulera deras intelligens, vi tolkar att det finns både ett being och ett becoming perspektiv, för att förskolläraren ger uttryck för att barnen ses som aktörer med intelligens och att utvecklingen av dem sker med både synen av vem de är idag och på väg att bli. Urvalet som förskolläraren beskriver ska alltså bestå av böcker som ska vara utvecklande och stimulera deras intelligens, men samtidigt inte vara skrämmande.

En viktig aspekt som kom upp under intervjuerna var att barnen ska kunna känna igen sig själva i litteraturen. En barnskötare på den privatägda förskolan nämnde att det var relevant att läsa om saker barnen går igenom i sin vardag och sade:

Då är det vardagliga händelser som kan ha uppstått på förskolan och det kan också vara ja men sådant här läkarbesök, tandläkarbesök alltså sådana här saker som barnen kommer vara med om. Som ingår i livet med sjukdomar och döden. Man kommer ju in på olika avsnitt där något barn har en morfar som är sjuk och som dör. Ja då försöker jag hitta någon bok eller litteratur som handlar om det och så att det här barnet kan känna igen sig i det.

Urvalet bör enligt barnskötaren bestå av litteratur som visar det som de upplever nu, vare sig det är ett läkarbesök eller något mer abstrakt ämne som döden. Det kan tolkas som fostrande eftersom det är saker som de kommer behöva uppleva i framtiden, men informanten framhöll att det snarare är något som behövs i nutiden. Utifrån ett being perspektiv tolkar vi det som att

24

barnen är aktiva och kapabla aktörer i sina liv och kan få en förståelse för abstrakta ämnen såsom döden, eftersom barnskötaren inte beskrev någon större skillnad mellan ett tandläkarbesök och döden. Barnskötaren beskriver också att det sker ett aktivt uppletande av litteratur om ett barn talar om en händelse som påverkar deras vardag. Vi tolkar det som att urvalet av litteratur som finns tillgängligt är föränderligt och som ett being perspektiv, att barnskötaren ger uttryck för att urvalet av litteratur sker i förhållande till vad barnet är med om och upplever i nuet.

En förskollärare på den kommunala förskolan nämnde även att det finns många olika typer av igenkänning som bör finnas med i den litteratur som väljs. Hon berättade att hennes arbetsplats förste förskollärare är väldigt medveten när det kommer till värdegrundsarbete och normer, vilket speglar sig i bokvalen på förskolan och smittar av sig på resten av personalen. När det urvalet beskrevs vidare gjordes det dock för att barnen skulle få en inblick i dessa normer och för att bredda deras vyer, snarare än att de skulle känna igen sig i litteraturen. Exempel på litteratur som förskolläraren nämnde var böcker som handlade om barn med Downs syndrom eller funktionsvariationer såsom att vara rullstolsburen. Detta kan ses som ett fostrande av barnen, då det rör sig om normer och värderingar som den här pedagogens anser är viktiga och därför medvetet försöker förmedla till barnen. Därför anser vi också att det är becoming perspektiv där de ska få möjligheten att införskaffa vissa åsikter.

5.3 När urvalet blir praktik

Efter att ha undersökt beskrivningarna av hur litteratur valdes ut, gick vi vidare med att undersöka vad pedagoger berättade om sitt arbete med litteraturen i den dagliga verksamheten, vad den har för syfte och hur barnen tar del av dess innehåll. När vi intervjuade pedagoger så märkte vi att det sker medvetna handlingar och att de har tydliga förhållningssätt till litteraturen under lässtunderna. Majoriteten av pedagogerna lyfte fram vikten av läsning för att förmedla Läroplanens (2018) värdegrund, de berättade om att litteraturen är ett tydligt och konkret verktyg i det värdeförmedlandet. En förskollärare på den privatägda förskolan talade om hur äldre sagor ofta har stereotypa könsroller, och hur hen och en annan kollega aktivt arbetade med att ändra på innehållet i sagan för att motverka det. Det vanligaste arbetet med att motverka de könsstereotypa karaktärerna var att ändra på karaktärerna så att en prinsessa blev en prins, eller att själva karaktären stod kvar men könet ändrades så att prinsessan i slottet var en pojke i klänning. Detta arbete ansågs som viktigt och var vanligt förekommande, hen beskrev det som hennes “skyldighet” att göra så.

25

Men i äldre sagor är det mig skyldighet att mer twista det eller vända på det eller väcka tankar. Det skulle kännas så märkligt att läsa en sådan riktigt gammal saga där det är väldigt stor skillnad på könen och sådant, det skulle kännas jättemärkligt att läsa den rakt av till barnen faktiskt. För då hade jag nog velat vända på könsrollerna för att liksom bryta den normen på något sätt för att den inte ska leva vidare.

Förskollärarens förhållningssätt att ändra på innehållet ser vi som ett medvetet sätt att förmedla en annan syn på kön till barnen än den i boken. Det tolkar vi som ett fostrande av barnen för att de ska bli en friare individ som i framtiden inte är begränsad av normer. Förändringarna hos karaktärerna kan då ses som att barnen får ta del av en mångfald av sätt att leva på och då förändras sagan till något som fler barn kan känna delaktighet i, vilket vi tolkar som ett being perspektiv. Å andra sidan innebär det förhållningssättet enligt oss att barnen också kan ses som becoming, ofärdiga att behandla innehållet kritiskt själva. Att förändringarna i böckerna ska hjälpa barnen utveckla sina kritiska förmågor framgick ofta under intervjuerna. Genom att ändra till exempel en manlig huvudkaraktär till en kvinnlig visades barnen att det är viktigt att ifrågasätta och vara kritisk mot innehållet. Förskolläraren lyfte att det arbetet var ständigt pågående, ”vi kan ändra om texter och vi kan fundera olika kring innehållet i böcker, så vi har alltid varit väldigt drivna i att utveckla den sidan hos dem”. Hen berättade också om att några barn själva i olika sammanhang hade börjat ifrågasätta sånger och böcker vilket togs som ett ”kvitto” på ett lyckat arbete. Vi frågade förskolläraren hur de förändringarna av karaktärer togs emot av barnen och hon svarade att det hade varit både accepterande och protester. Vid följdfrågan om hur hen resonerade om ett barn protesterar fick följande svar:

Då hade jag tänkt gud vad bra att detta kom upp nu så vi har chans att påverka den synen i så fall. Då kanske man kan, om det skulle vara väldigt mycket, så kanske man får jobba vidare med det ett tag.

Förskolläraren berättar om att vad barnen lyfter för tankar under högläsningen påverkar det fortsatta arbetet. Ur ett becoming perspektiv tolkar vi det som att barnen behöver utveckla kompetenser som de inte än har. Men det finns samtidigt enligt oss ett being perspektiv då förskolläraren ger uttryck för att barnen har ett aktörskap eftersom de har en ”syn” som går att påverka, och att fostra barnen till ett kritiskt förhållningsätt är ett ständigt pågående arbete.

Jag vill att de ska veta att deras åsikter och tankar är viktiga i allt vi läser också. Jag vill alltid lyfta deras funderingar och om de ifrågasätter någonting så tycker jag det är bra.

26

Förskolläraren återberättar att arbetet med att fostra barnen i kritiskt tänkande är närvarande under lässtunderna. Det sker medvetna val under högläsningen, och att samtalen med barnen är viktiga delar under den aktiviteten. Att det arbetas vidare med de samtalen tolkar vi som att det finns både ett being och becoming perspektiv. Den här typen av fostransarbete med litteraturen mötte vi i våra intervjuer oavsett om det var privatägd eller kommunal förskola. Under en intervju med en förskollärare på den kommunala förskolan samtalade vi om fostransuppdraget när det kom till litteraturen.

När det kommer till barnsyn så alltså det är kopplat med till mitt uppdrag att när de ska ta del av normer och alltså värdegrundslitteratur. För att vi har uppdraget att fostra demokratiska medborgare.

Litteraturen ska alltså enligt henne vara tydligt kopplad till det värdegrundsarbete som fostransuppdraget innefattar. Litteraturen blir det verktyg hon kan använda i sitt förhållningssätt när hon vill förmedla Läroplanens (2018) värdegrund. Det tolkar vi som ett becoming perspektiv att förskolläraren förmedlar värden och fostrar barnen. Förskolläraren berättar också om att bokförlaget Olika Förlag har mycket litteratur som behandlar ämnen som normer och mångfald. Tillgången till dessa böcker hjälpte arbetet med värdeförmedling till barnen enligt förskolläraren. Men det finns fler nivåer än detta värdeförmedlande när det kommer till högläsning. Förskolläraren lyfter att illustrationer och möjlighet att föreställa rösten och agera ut dialoger är lika viktiga inslag under lässtunder, vilket vi tolkar som att även om värdeförmedling och fostran är en del av arbetet med högläsning är det inte det enda syftet. Vi tolkar därför att det finns ett being perspektiv, att lässtunden är utformad efter barnen.

I en intervju med en barnskötare på den privata förskolan kom det fram att ha ett becoming perspektiv och fostra barnen inte nödvändigtvis behöver vara inriktat på framtiden. Hon beskrev det som att fostran handlade om det som hände i vardagen och i barngruppen på förskolan. När det var högläsning för barnen valde barnskötaren böcker som handlade om vardagliga saker som barnen kunde relatera till i sin vardag och fostras genom de historierna. Det var historier som handlar om att vara en god kompis eller att säga förlåt. Barnskötaren beskrev att syftet med lässtunderna framförallt handlade det om att det fanns ett behov att arbeta med gruppdynamiken i barngruppen, där tanken alltså var att gynnsamma egenskaper för barnet och barngruppen i nuet skulle arbetas fram. Det tolkar vi det som ett being perspektiv, barnet som aktör tillförskaffar sig eller förbättrar sina kompetenser med hjälp av pedagogens läsning. Å andra

27

sidan så tolkar vi det samtidigt ett becoming perspektiv då de egenskaperna som att “säga förlåt” och vara “en god kompis” är gynnsamma i nuet även är det i framtiden.

5.3.1 När pedagoger ändrar på innehållet

När de intervjuade pedagogerna möter ett innehåll i en bok som de inte vill förmedla till barnen svarade flera av dem, att det är vanligare att de inte läser upp det än att de tar bort boken helt från förskolan. Sådant innehåll var ofta relaterat till äldre rasistiskt språkbruk, våld eller svordomar. Att de inte läste upp det berodde både på att de inte själva ville använda sådana ord och på att de inte ville förmedla dem till barnen. När det kom till våldshandlingar fanns det en uttalad rädsla för att barnen skulle se det som sedelärande och själva bruka våld. Problemet med föråldrat innehåll i barnböckerna var något flera av pedagogerna sade sig vara medvetna om i intervjuerna. Särskilt problematiskt kan det bli när det kommer till de böcker som har upphöjd särställning i samhället, till exempel böckerna om Pippi Långstrump och Alfons Åberg. Att de har en särställning beror enligt pedagogerna på att karaktärerna är välkända och många barn och vuxna har en relation till sådana verk. Vi tolkar det som att pedagogerna upplever att även om det finns problematiskt innehåll i de verken så är det är inte konstigt att de finns på förskolan då många barn uppskattar dem. Det blir således intressant vad som händer under läsningen av sådana material. En barnskötare på den privata förskolan sade:

För när vi läser för de här barnen kan vi hoppa över. Ser vi att det står en rad som vi inte tycker om, som vi läser om Lotta på Bråkmakargatan nu och där finns det ett kapitel som handlar om där Lotta är negerkung till exempel som vi har valt att hoppa över kapitlet.

Viljan att inte reproducera rasistiska tillmälen är ett både omhändertagande i nuet och ett fostrande agerande. Ur ett being perspektiv så är det en medveten handling att inte vilja kränka de barn som lyssnar på berättelsen. Barnen ses enligt oss i den stunden som individer kapabla att känna känslor och vara medvetna, samt att deras personliga integritet i nuet respekteras. Ur ett fostrande och becoming perspektiv så är det pedagogens vilja att barnen inte ska ta till sig det språket och tankarna, för att senare i livet vara en mer tolerant och medveten individ. Barnskötarens förhållningssätt blir även ett sätt för barnen att komma i kontakt med resten av innehållet i boken och att inte boken försvinner helt. Förhållningsättet att ändra i innehållet snarare än plocka bort boken pratar även en förskollärare på den kommunala förskolan om ”jag tänker att jag tror att vi är inne på ett farligt spår om vi börjar liksom förbjuda böcker”. Vi tolkar att det finns ett being perspektiv i det förhållningsättet, barnen får tillgång till bredare kunskaper än om boken försvinner helt och ses vara kompetenta att ta del av litteraturen. Ett annat exempel är under intervjuerna så efterfrågade flera av pedagogerna reviderade verk. Vi tolkar det som

28

att historierna och karaktärerna hade en given plats på förskolan men utan det innehåll som kan upplevas stötande eller kränkande.

Förutom att pedagogerna tog bort eller ändrade på innehåll i litteraturen på grund av rasism eller våld, förändrade de även innehållet av språkliga anledningar. När det kom till språkbruk i litteraturen som innehåller svordomar eller annorlunda meningsbyggnad så berättade en förskollärare på den kommunala förskolan om sådant innehåll.

Jag har läst vissa böcker som kanske har innehållit liknande svorord [svordom], som man kanske själv inte är van vid att säga. Eller att den har en konstig svenska som använder ord och det finns säkert en mening med det att barnen ska lära sig det och få nytt ordförråd men om man inte själv är så van vid de orden så är det svårare att läsa boken.

Förskolläraren ger uttryck för att språket i boken inte överensstämmer med vad hen är van vid och ändrar texten till vad hen anser är mer lämpligt. Samtidigt berättar hen att det säkert finns en mening med språkbruket för att utveckla barnen och att om den finns på förskolan så är den ju ”godkänd”. Vi tolkar detta som becoming för att förskolläraren ger uttryck för att språket inte är lämpligt för barn. Å andra sidan så plockas inte boken bort utan att barnen får ta del av det resterande innehållet, vilket vi tolkar som att det finns ett being perspektiv. Vidare så brottas förskolläraren med sina egna tankar om ifall det är en ”godkänd” bok och bör läsas som den är, eller känslan av att det är svårt att förmedla språk hen inte är van vid som bör avgöra. Detta tolkar vi att förskolläraren ser barnens aktörskap som reellt och värt att ha i åtanke.

6. Resultat

Under intervjuerna har pedagogerna beskrivit hur de upplever sina urvalsprocesser av litteratur och hur böckerna senare används i verksamheterna. Vi redovisar vad vi kommit fram till när det kommer till urval, förhållningsätt inom högläsning och medborgarfostran i förskolan. En viktig del i urvalsprocesser som alla informanter beskrivit är olika former av igenkänning, barnen skulle ha möjlighet att spegla sig själv i innehållet av litteratur. Representanten från förskoleförvaltningen förklarar att deras urvalsprocess går ut på att bidra med litteratur som är mindre känd och där barnen ska kunna återspegla sig själva genom karaktärerna och innehållet. Pedagogernas beskrivningar av sina urvalsprocesser lägger mycket fokus på att känna igen sig i vardagen. Att litteraturen skulle vara utvecklade och utmana barnen var också något som både förskoleförvaltningen och pedagogerna lyfte fram som betydande i urvalsprocesserna. Utifrån deras beskrivningar görs urvalsprocesserna utifrån ett being perspektiv där barnen är sina egna aktörer (Lee 2001) med kompetens att kunna igen sig själva i litteraturen. Det kommer däremot också upp i urvalsprocesserna att böckerna ska vara utmanade och utvecklade, vilket vi ser ett becoming perspektiv i den förklarningen då barnen anses vara ofärdiga.

Pedagogers förhållningsätt till högläsning präglas av medvetna val. Ett förhållningssätt som fanns hos båda förskolorna var att ändra i innehållet under läsningen, vilket tyder på att barnen ses som becoming och saknar den vuxnas rationalitet (James & Prout 2015) att hantera innehållet. Men att hoppa över innehåll som anses rasistiskt eller kränkande kan också tolkas som ett being perspektiv, eftersom Noddings (2015) menar att det finns ämnen som en lärare inte ska lämna oemotsagda eller acceptera utan vidare diskussion. Det här agerandet talar snarare för att barnens aktörskap ute i verksamheten ses som reellt och något som är viktigt att upprätthålla. Att det emellanåt vägde åt being eller becoming, särskilt i frågor som handlade om våld eller rasistiskt innehåll, menar vi är ofrånkomligt då det ses som allvarliga eller svåra ämnen.

Under intervjuerna med pedagogerna har samtal om medborgarfostran handlat om att barnen ska bli demokratiska medborgare och utveckla ett kritiskt tänkande. Vi ser också att dessa samtal ofta kopplas ihop av pedagogerna med Läroplanens (2018) värdegrund, detta är i linje med Dahlstedt och Olssons (2013) syn på medborgarfostran genom utbildningsväsendet. Pedagogerna gav uttryck för att litteraturen var en viktig del med arbete med värdegrundsfrågor och framhöll ett förlag vid namn Olika förlag som särskilt lämpligt för det. Pedagogerna

30

beskriver att detta arbete med litteraturen är en pågående process. Således förhåller sig pedagoger positivt inställda till det fostrande innehållet i litteratur ska forma barnen till vem de ska bli i framtiden, vilket är övervägande becoming perspektiv (Uprichard 2008).