Malmö Högskola
Lärarutbildning
Examensarbete
10 poäng
Barn med övervikt och fetma
Förebyggande och behandlande arbete
Jenny Magnusson
Grundskollärarutbildning med
Handledare: Torbjörn Andersson
inriktning mot årskurserna 1-7, SvSO
Examinator: Tomas Peterson
höstterminen 2003
Förord
Jag vill här framföra ett stort tack till alla som har hjälpt mig i genomförandet av detta arbete. Tack till er som ställt upp och svarat på mina frågor och tack till min handledare Torbjörn Andersson för att jag har fått den respons som jag har behövt.
Malmö, januari 2004.
Sammanfattning
Syftet med följande studie är att uppmärksamma en del av det arbete som görs för överviktiga barn och ungdomar i samhället. Den frågeställning jag vill ha svar på är hur skola, sjukvård och idrottsrörelsen arbetar för att förebygga riskerna att allt fler drabbas av övervikt och fetma, hur de behandlar barn och unga med fetma. Jag vill också veta om det förekommer något samarbete verksamheterna emellan. Detta är ett ämne som blir allt viktigare i ett samhälle där övervikt och fetma bland barn och unga ökar kraftigt, vilket leder till allvarliga konsekvenser t.ex. diabetes, förslitningsskador, depressioner och hjärt- och kärlsjukdomar. Detta är en studie av några verksamheter som bedrivs i sydvästra Skåne, och det finns självfallet fler.
Undersökningen bygger på intervjuer med representanter från skolans verksamhet i form av en skolsköterska och en idrottslärare, från idrottsrörelsen i form av två olika
idrottskonsulenter och från sjukvården i form av en sjuksköterska som jobbar på en barnavårdscentral.
När det gäller behandlande verksamhet så har både litteraturen och min undersökning visat att familjeterapi och samtal med familjen är lyckade metoder. Det är viktigt att hela familjen förändrar sina mat- och motionsvanor, inte bara barnet. När man träffar hela familjen kan man lättare se till hela individen och se de förändringar som behövs göras för att just det barnet ska må bra. När det gäller förebyggande metoder så är det viktigt att personal på skolor tar en aktiv roll. Det kan de göra genom att schemalägga organiserade rörelsepass varje dag. De kan också lägga in hälsoundervisning så att barnen på skolan blir medvetna om att det är viktigt att röra på sig och äta bra mat men framförallt bli medvetna om varför det är viktigt. Inte minst så bör föräldrarna bli informerade. Att samarbete mellan olika verksamheter är gynnsam har undersökningen visat. Samarbete ger helhet, kompletterar kunskap och kompetens och når fram till barn och ungdomar på olika sätt. Ett exempel är viktskolan i Landskrona där idrottsrörelsen Korpen samarbetar med sjukvården Landskrona lasarett, eller där idrottsrörelsen Skåneidrotten samarbetar med olika skolor i Skåne i form av projektet ”Sätt klassen och föräldrarna i rörelse”, eller i Svedala där sjukvården Barnavårdscentralen samarbetar med både skola och förskola i ett stort samverkansprojekt.
Nyckelord: Barnövervikt, barnfetma, förebyggande och behandlande arbete, samarbete och hälsa.
Innehållsförteckning
1 Inledning 5
1.2 Syfte 6
2 litteraturstudier 6
2.1 Definition av övervikt och fetma/ diagnostik 6
2.2 Orsaker 7 2.3 Konsekvenser 8 2.4 Förebyggande åtgärder 9 2.5 Åtgärder/ Behandling 10 3 Metod 12 3.1 Allmänt om metod 12
3.2 Val av metod för denna studie 13
3.3 Urval 13
3.4 Genomförande 15
3.5 Reliabilitet och validitet 15
3.6 Redovisning av resultat 15
4 Resultat 16
4.1 Intervju med skolsköterska 16
4.2 Intervju med idrottslärare 18
4.3 Intervju med idrottskonsulent på Svenska Korpen region sydväst 20 4.4 Intervju med idrottskonsulent på Skånes idrottsförbund 23 4.5 Intervju med sjuksköterska på BVC (Barnavårdscentralen) i Svedala 26
5 Diskussion 29
Källförteckning 34
1 Inledning
Jag har valt att skriva mitt examensarbete med anledning av ett problem som
uppmärksammats stort i media på senaste tiden. I tidningar har det skrivits artiklar som berättar om att barn och ungdomar blir allt mer överviktiga och feta, inte bara barnen utan givetvis även vuxna människor. Enligt rapporterna så är nära 2,5 miljoner av Sveriges befolkning överviktiga (fhi.se/nyheter, 031106). Detta är en skrämmande utveckling som bl. a. är följden av ett mera inaktivt och ohälsosamt levnadssätt, men även av ett samhälle där många människor mår väldigt dåligt. Finns det något vi kan och är villiga att göra för att bryta denna trend eller är det bara att acceptera att framtidens samhälle kommer att vara mer
ohälsosamt?
Anledningen till att jag valde detta problemområde är främst mitt intresse för hälsa och idrott men också för att jag har ett stort intresse för samhällsfrågor som rör folkhälsa. Jag har i detta arbete tänkt undersöka varför allt fler barn och ungdomar blir överviktiga eller lider av fetma och hur samhället arbetar för att hjälpa dessa barn till ett mera hälsosamt liv. Vad skolan, sjukvården och idrottsrörelsen kan göra för att bryta denna trend. Jag vill undersöka om det förekommer något samarbete mellan skola, sjukvård och idrottsrörelsen. Det pratas mycket om folkhälsa, men vad kan vi egentligen göra åt detta växande problem bland barn och unga, som utan insatser kommer att bli ett av de stora folkhälsoproblemen framöver.
Detta arbete riktar sig till alla, både skolpersonal, föräldrar och andra som är intresserade
av folkhälsa. Det riktar sig till dem som är intresserade av hur man kan arbeta förebyggande och behandlande när det gäller övervikt och fetma. Jag kommer i mitt arbete att beskriva olika verksamheter och tanken är att idéer ska väckas hos andra aktörer, och få dem att upptäcka fördelarna med ett samarbete. Detta så att fler engagerar sig i denna fråga som enligt mig är oerhört viktig.
1.2 Syfte
Syftet med detta arbetet är:
- Att uppmärksamma en del av det arbete som görs för överviktiga barn och ungdomar. - Att ta reda på hur man kan behandla barn och ungdomar med övervikt och fetma. - Att ta reda på hur samhället i form av skolan, sjukvården och idrottsrörelsen arbetar
för att förebygga risken för övervikt och fetma bland barn och om det finns något samarbete verksamheterna emellan.
Centrala frågor är:
• Hur kan man behandla barn med övervikt och fetma?
• Hur kan man förebygga övervikt och fetma bland barn och ungdom? • Förekommer det något samarbete mellan olika verksamheter så som skola,
idrottsrörelsen och sjukvården, i arbetet med att förebygga och behandla övervikt och fetma bland barn och ungdom?
2. Litteraturstudier
I detta avsnitt kommer jag att presentera ett urval av den forskning som gjorts inom detta område, och som jag anser vara relevant bakgrundskunskap för min undersökning.
2.1 Definition av övervikt och fetma/ diagnostik
Det finns olika sätt att mäta övervikt och fetma på. Förenklat kan man säga att fetma är det allvarliga tillståndet, medan övervikt innebär en risk för fetma.
Den vanligaste definitionen av fetma som tillämpas i forskningssammanhang bygger på så kallat ”Body Mass Index”, BMI. BMI är ett mått som baseras på en kombination av
kroppslängd och kroppsvikt. BMI är kroppsvikten i kilo dividerat med längden i meter i kvadrat. T.ex. om du är 182 cm lång och väger 76 kg så får du ett BMI på 22,9 vilket anses som normalvikt (Normalvikt =18,5- 24,9). Övervikt definieras som BMI 25 eller mer och fetma som BMI 30 eller mer. Män har genomgående högre BMI än kvinnor och i västvärlden ökar måttet med stigande ålder hos både män och kvinnor (SBU, 2002).
BMI- måttet har vissa brister, speciellt när det gäller att bestämma fetma hos barn. Det underskattar grad av övervikt för den som är kort och överskattar övervikt för den som är lång. BMI tar inte heller hänsyn till andelen fett och muskler och inte heller till hur fettet är fördelat i kroppen. Senare tids forskning har visat att riskerna för fetmarelaterade sjukdomar
är väsentligt högre när fettmassan är lokaliserad till bålen och till fettdepåer inne i buken (SBU, 200).
För barn används ofta också de traditionella vikt- och längdkurvorna inom barn- och skolhälsovård. Där för man in hur långt barnet är i längdkurvan och hur mycket barnet väger i viktkurvan. Då ser man hur barnet ligger i förhållande till det som anses normalt. Om vikten ligger mer än två steg över längden på kurvan bör åtgärder övervägas. Åtgärder
rekommenderas ej före 10- årsålder annat än vid kraftig övervikt, och då endast av barnläkare. Övervikt hos barn debuterar oftast mellan 5 och 10 års ålder (Flodmark. C-E, 1996).
2.2 Orsaker
Maten har en central position i de flesta människors liv. Den står för näring, spännande syn- och smakupplevelser, glädje och kan användas som belöning och tröst. Vad vi äter har stor betydelse för hälsan. Felaktiga matvanor i kombination med otillräcklig fysisk aktivitet är en av de största orsakerna till övervikt.
Fetma är en sjukdom där både ärftlighet och omgivningsfaktorer inverkar för att den ska kunna utvecklas. Det har länge diskuterats om den huvudsakliga orsaken är genetisk eller kommer av det sociala arvet. Flera studier har dock styrkt att det biologiska arvet spelar stor roll. Studier av barn som adopterats visar att de som vuxna i hög grad antar samma
kroppssammanfattning som sina biologiska föräldrar. Samma resultat har påvisats vid studier av enäggstvillingar. Tendensen till viktökning vid för stort energiintag varierar mellan olika individer, vilket till en del kan vara genetiskt styrt. Vilka gener som är av betydelse är till stor del okänt (Strandell. A, 2003).
Vad som är avgörande för utvecklingen av fetma är omgivningsfaktorerna. En ökad
tillgång till energirika produkter kombinerat med minskad fysisk aktivitet, leder till att allt fler individer blir överviktiga och utvecklar fetma. Men ändå måste det finnas en viss ärftlighet, vilket förklarar varför vissa personer blir överviktiga, medan andra förblir normalviktiga under samma levnadsförhållanden (Strandell. A, 2003).
Det finns studier som visat att sociala förhållanden har inverkan på utvecklingen av fetma. Exempelvis är övervikt dubbelt så vanligt bland mönstrande unga män vars mödrar har mindre än nio års utbildning, jämfört med de som har högskoleutbildning. Vad som förklarar detta är dock inte känt (Strandell. A, 2003).
En orsak som kan ligga bakom utvecklingen av övervikt och fetma är den psykiska hälsan. Bland vuxna med kraftig övervikt har man funnit en överrepresentation av personer som blivit
utsatta för sexuella övergrepp, våld eller hot om våld i barndomen. Anledningen till detta är inte känt men möjligen kan det vara så att en stark ångestladdad upplevelse kan leda till överätande. Vissa barn kan utveckla ett sådant beteende för att söka tröst och försöka dämpa känslor av psykisk smärta och kränkning (Jansson. A/ Danielsson. P, 2003).
I huvudsak kan man alltså konstatera att orsakerna till fetma bygger på faktorer som arv, fysisk aktivitet och föda. Därtill bör tilläggas att den psykiska hälsan är viktig och att om ett barn mår dåligt kan det visa sig i form av ökad vikt. Det pågår dock flera studier inom detta område som på sikt förhoppningsvis kan visa tydligare resultat.
2.3 Konsekvenser
Konsekvenserna av att allt fler barn och ungdomar blir överviktiga eller drabbas av fetma är allvarliga. Många barn mår fysiskt och psykiskt dåligt och löper stor risk att drabbas av allvarliga tillstånd av ohälsa. Även mot samhället slår konsekvenserna hårt i form av ekonomiska belastningar då allt fler drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar.
I en longitudinell studie från USA har man visat att måttlig övervikt under tonåren - oavsett vikt senare i livet – resulterar i ökad dödlighet i hjärt- och kärlsjukdomar före 66 års ålder. I en långtidsuppföljning av överviktiga barn i Sverige fann man att, i den grupp som avled före 55 års ålder, var förekomsten av fetma under puberteten anmärkningsvärt mycket högre än bland de som levde längre (Strandell. A, 2003).
Fetma under barnaåren leder till en ändrad hormonbalans och ändrat tillväxtmönster. Detta leder i sin tur till att överviktiga barn oftast växer snabbare än jämnåriga före puberteten. Under puberteten har överviktiga barn en sämre tillväxt, men slutlängden blir vanligen densamma för överviktiga barn som normalviktiga (Strandell. A, 2003).
En annan konsekvens är att övervikt hos barn och ungdom leder till förhöjda nivåer av insulin samt minskad känslighet för insulin. Även förhöjda blodfetter och förhöjt blodtryck förekommer. Detta kan resultera i en ökad frekvens av diabetes bland yngre vuxna. Hos barn med uttalad fetma förekommer även fettlever, ledskador och hjärtmuskelförstoring samt i enstaka fall ökat tryck i centrala nervsystemet vilket kan leda till huvudvärk och påverkan av synnerven (Strandell. A, 2003).
Men som jag skrev tidigare så är det inte bara fysiska konsekvenser som överviktiga barn och barn med fetma drabbas av, utan även psykosociala konsekvenser. I en studie från Holland var t.ex. överviktiga 9-12 åringar genomgående mer missnöjda med sin fysiska prestationsförmåga och hade lägre självskattning än normalviktiga i samma ålder. Många
överviktiga barn rapporterar att de blir retade och ibland också mobbade för sin övervikt (Strandell. A, 2003).
Det har noterats att psykisk sjukdom är vanligare bland överviktiga än normalviktiga barn, men detta kan också bero på att psykosocial ohälsa är betydligt vanligare bland föräldrar till överviktiga barn. Övervikten kan på så sätt vara en effekt av den psykosociala ohälsan i familjen snarare än en orsak till den (Strandell. A, 2003).
Det är inte bara individen som drabbas utan konsekvenser av en allt mera överviktig och fet allmänhet kommer att slå hårt mot samhället. I en artikel på Dagens Nyheters nätupplaga skriver Peter Friberg, som är professor och överläkare på Sahlgrenska Universitetet, och Mats Johansson, som är överläkare vid samma universitet, att vi står inför en hotande epidemi av hjärt- och kärlsjukdomar. Som tidigare nämnts kommer diabetes, högt blodtryck och
åderförkalkning i framtiden att orsaka mycket lidande och bidra till stora samhällskostnader. I de industrialiserade länderna har fysisk inaktivitet, näst efter tobaksrökning, blivit den
viktigaste riskfaktorn för dålig hälsa (DN.se, 021021).
Andra konsekvenser av övervikt är förslitningar av leder. Alla dessa hälsorisker leder till en sänkt livskvalitet och lägre inkomster. För samhället innebär fetma en betydande
ekonomisk belastning (Andersen. T m.fl., 1998).
WHO (World Health Organisation) varnar också för en epidemi av hjärt- och
kärlsjukdomar. År 2020 beräknas drygt 20 miljoner människor i världen dö och ännu fler invalidiseras av dessa sjukdomar (DN.se, 021021).
2.4 Förebyggande åtgärder
WHO har som tidigare nämnts förklarat att fetma är en global epidemi som just nu växer med en explosionsartad hastighet. Att åtgärder måste vidtas för att förhindra att fler och fler barn och unga blir överviktiga är klart. Förebyggande åtgärder måste genomsyra ett helt samhälle. Det kan handla om stadsplanering, arkitektur, lagstiftning, livsmedelspolitik, skola och restaurangnäring.
Nyckelstrategin är insatser för intag av hälsosam kost samt uppmuntran till ökad motion, och där är en av de viktigaste målgrupperna barn och ungdomar. I kosthänseende är det viktigt att känna till att kostvanor, t.ex. vad man äter, dricker, hur mycket och hur ofta, vanligen grundläggs under barndomen. Det huvudsakliga ansvaret i detta hänseende ligger hos familjen, personal på skolor, barnavårdscentraler och mer övergripande hos primär- och företagsvården. Skollunchen kan vara ett utmärkt exempel på sund kost för barn men måste
samtidigt utgöra ett attraktivt alternativ till fet skräpmat. En viktig målsättning är att mager, hälsosam föda ska uppfattas som normalkost och att den till och med smakar bättre än mycket fet mat (Andersen. T m.fl., 1998).
Livsmedelsindustrin kan göra mycket för att tillhandahålla nyttiga produkter, men industrin kan inte förväntas utveckla produkter om dessa inte köps. Att ta till åtgärder som momsbefrielse eller straffskatt på produkter som man vill gynna eller missgynna har länge diskuterats, men det visar sig i praktiken vara svårt att påverka beteendet mot ett mera hälsosamt ätande på detta vis (Rössner.S, 1999).
Motion spelar en viktig roll i det förebyggande arbetet mot övervikt och fetma och där är rörelseglädjen väldigt viktig. Det är också viktigt att röra sig för att undvika att muskelmassan reduceras. All motion behöver dock inte ske i form av klubbkontakter, utan vardagsmotionen är lika viktig. All rörelse bör uppmuntras, och det man gör varje dag har bäst effekt, t.ex. genom att ta trapporna istället för att åka hiss (Flodmark. C-E, 1996).
De flesta befolkningsinriktade förebyggande program som utvärderats vetenskapligt har inte haft några gynnsamma effekter på förekomsten av fetma. Det finns dock exempel på program för barn och vuxna som varit framgångsrika, åtminstone på kort sikt (SBU, 2002). Men förhoppningsvis går undersökningsmetoder och vetenskap framåt så inom kort kanske vi kan se några talande rapporter både vad gäller fetma och övervikt.
2.5 Åtgärder/ Behandling
Alla som forskar inom övervikt och fetma är eniga om att det är mycket lättare att behandla barnfetma än vuxenfetma, därför är det viktigt som Flodmark säger att resurser sätts in redan i 10- årsåldern (Flodmark. C-E, 1996).
Det viktigaste när det gäller behandling av övervikt och fetma är att den är långvarig för att vara framgångsrik. Det svåra är inte alltid att gå ned i vikt utan att behålla den nya vikten. Exempel på behandlingsmetoder är:
- Kostbehandling; det som i dagligt tal kallas bantning, vilket handlar om att ändra kostvanorna för att gå ned i vikt.
- Beteendeterapi; terapi som främst inriktar sig på att ändra det yttre beteendet t.ex. kost och motionsvanor.
- Fysisk aktivitet.
- Läkemedelsbehandling; det i Sverige kända Orlistat Xenical som gör så att ca 30 % av fettet i maten passerar genom magen utan att brytas ned. Kroppen kan därför inte
använda fettet i födan som energikälla och omvandla det till fettvävnad. Det andra läkemedlet är Sibutramin Reductil som ger en ökad mättnadskänsla samt dämpar den minskning av energiförbrukning som annars ses vid viktminskning (FASS.se). - Kirurgisk behandling, som är aktuell vid svår fetma (BMI >40) t.ex.
matsäcksoperation.
- Alternativ medicinsk behandling, t.ex. akupunktur, aromaterapi, koffein, hypnos, krom och vinäger.
I princip är det samma metoder som används när det är frågan om barn, vanligtvis kostråd, motion och beteendeterapi i olika kombinationer. Men eftersom barn inte själva kan ta ansvar för sina mat- och motionsvanor är föräldrarna ofta med i behandlingen (SBU, 2002).
Familjeterapi är en vanlig behandlingsform vid barnfetma, vilket innebär ett
psykoanalytiskt tillvägagångssätt där familjen ses som ett system baserat på relationer och interaktion mellan individer. Mötet med familjen utnyttjas för att förbättra
familjemedlemmarnas hälsa genom att observera och analysera samspelet mellan terapeuten och familjen samt interaktionen mellan familjemedlemmarna och förbättra deras förmåga att använda sina egna resurser. Detta ger familjen möjlighet att ändra sin livsstil på ett sätt som passar just dem. Carl- Erik Flodmark som är barnhälsovårdsöverläkare vid
Universitetssjukhuset MAS, har visat att familjeterapi vid fetma hos barn i 10-11- årsåldern är bättre än sedvanliga läkar- och dietistkontroller. Detta familjebaserade program erbjuds på barnöverviktsenheten på Universitetssjukhuset MAS i Malmö (Flodmark.C-E, 2001). Familjeterapin som ibland också kallas Malmömodellen är den enda svenska behandlingsform som har visat vetenskapliga säkra resultat och är den mest kostnadseffektiva internationellt. Detta enligt Carl- Erik Flodmark själv som har kommit fram till detta efter två års arbete på överviktsenheten vid universitetssjukhuset MAS i Malmö. Malmömodellen bygger på teamarbete. I teamet finns en läkare, en sjuksköterska, en dietist, en idrottstränare, en beteendeterapeut och en informationsansvarig. Teamet skräddarsyr gemensamt den
behandling som barnen och deras familjer behöver. Familjerna har besökt teamet tre till fyra gånger på ett år (Sydsvenska Dagbladet, 03-11-19).
En diskussion förs om barnen med fördel ska behandlas ensamma eller tillsammans med föräldrarna. I vissa åldrar (tonåren) kan det vara en fördel om föräldrarna inte är med, men i de yngre åren behövs föräldrarnas medverkan av praktiska skäl (SBU, 2002).
3. Metod
Det finns flera olika valmöjligheter när det gäller tillvägagångssätt att samla in data. Jag kommer kort att beskriva några av de metoder som jag hade kunnat använda mig av innan jag förklarar hur jag valt att utföra min egen undersökning.
3.1 Allmänt om metod
Enkät är en utmärkt metod att använda om man behöver samla in basfakta om ett antal
personer för att eventuellt senare välja ut rätt personer till djupare intervju. Den är strukturerad och det är ett sätt att få in exakt samma information från alla medverkande i intervjuundersökningen. Det är också ett bra sätt om man söker svar på faktafrågor och om man vill redovisa resultat i form av tabeller och diagram. Nackdelen är att få orkar skriva fullständiga svar om det förekommer öppna frågor i intervjun och att svaren kan vara svåra att bearbeta. En annan nackdel är att den avlägsnar forskaren från verksamheten som denne söker kunskap om (Johansson. B/ Svedner. P-O, 1996).
Intervju kan förekomma i flera olika former. Företrädesvis genom den kvantitativa och den kvalitativa intervjun. Den kvantitativa intervjun är precis som enkäten väldigt strukturerad. Frågeområdena och frågorna är bestämda i förväg och styr intervjun, men svaren är däremot ofta öppna. I denna intervjuform väljer man för det mesta att skriva ner svaren istället för att banda som man företrädesvis gör i den kvalitativa. I den kvalitativa intervjun är endast frågeområdena bestämda, medan frågorna kan variera från intervju till intervju, beroende på hur den intervjuade svarar och vilka aspekter denne tar upp. Syftet med den kvalitativa intervjun är att få den intervjuade att ge så uttömmande svar som möjligt om det som
intervjun behandlar. Då måste det vara möjligt att anpassa frågorna så att den intervjuade får ta upp allt denne har på hjärtat (Johansson. B/ Svedner. P-O, 1996).
Det vardagliga samtalet är också en metod där frågeområdena eller samtalsämnena bestäms gemensamt av dem som samtalar. Det är en metod som bygger på en dialog där den ena repliken ger den andra (Johansson. B/ Svedner. P-O, 1996).
En metod kan också vara att använda sig av observationer. Observationer är framförallt användbara när vi ska samla information inom områden som berör beteenden och skeenden i naturliga situationer. Man brukar skilja på strukturerade och ostrukturerade observationer. Strukturerade observationer förutsätter att problemet är preciserat och att man vet vilka situationer och beteenden man ska observera. Här använder man sig gärna av ett
kunna inhämta så mycket information som möjligt kring ett visst problemområde. Vid dessa observationer har man inget utprovat observationsschema utan ska istället registrera allting som händer, vilket kan vara en omöjlighet (Patel. R/ Davidsson. B, 1991). Som
observationsmetod kan man använda sig av dagboksanteckningar där man efter
observationspassets slut skriver ner vad man kommer ihåg som viktiga händelser. En annan metod är löpande protokoll, där man kontinuerligt observerar och i egna ord beskriver ett skeende.
3.2 Val av metod för denna studie
Jag har valt att använda mig av kvalitativa intervjuer. Detta har jag gjort på grund av att jag vill få så uttömmande svar som möjligt. Det ger mig också möjligheten att utforma och anpassa frågorna efter personen jag intervjuar, men ändå hålla mig inom ämnesområdet. Att anpassa frågorna anser jag är viktigt för att få ut så mycket om personen samt den verksamhet som den representerar.
Målet med min studie är att få reda på om det bedrivs verksamheter i samhället för att hjälpa överviktiga barn och barn med fetma och då få en djupare insikt i dessa. Jag vill veta vilka förebyggande åtgärder som vidtas och om det förekommer något samarbete mellan de olika verksamheterna.
3.3 Urval
Personerna som ska delta i min undersökning är en skolsköterska, en idrottslärare, två idrottskonsulenter som sysslar med folkhälsa och en sjuksköterska som jobbar på
Barnavårdscentralen. Varför jag har valt just dessa personer är för att jag vill se vad som görs på olika håll i samhället, för att få reda på attityder, verksamhetsplaner och givetvis få mer kunskap. Att få en inblick i hur man arbetar och resonerar inom skolan, sjukvården och idrottsrörelsen. Alla personerna är verksamma i södra Sverige. Tanken var från början att få möjlighet att intervjua personal på Barnöverviktsenheten på Universitetssjukhuset MAS, men på grund av en policy som säger att de inte tar emot besökare med anledning av den höga arbetsbelastningen fick det utebli. Men de skickade dock lite information i form av artiklar som jag har haft nytta av i mitt arbete
Här följer en kort presentation av de personer jag intervjuat och en kort redogörelse för hur intervjuerna utförts:
Person 1: Skolsköterskan är en kvinna, ca 40 år. Hon är verksam på en årskurs 1-9 skola i Malmö med 800 elever. På skolan går elever med svenska som modersmål och elever som har annat modersmål än svenska. Upptagningsområdet består av lägenheter, både hyres- och bostadsrätter.
Skolsköterskan har bakgrund som barnskötare, undersköterska, mentalvårdare, distriktssköterska. På skolan har hon jobbat i två år.
Intervjun var muntlig och utspelade sig i sjuksköterskans rum på skolan. Frågorna
koncentrerades på skolsköterskans arbete och syn på barn med övervikt och fetma. Intervjun bandades med hjälp av diktafon.
Person 2: Idrottsläraren är en man i 60- årsåldern som är verksam på samma skola som skolsköterskan. Han är utbildad idrottslärare vilket han jobbat som i ca 30 år på alla stadier, men arbetar idag med högstadiets pojkar på skolan.
Intervjun var även denna muntlig men utan diktafon. Jag ställde frågor likt de som jag ställde till skolsköterskan men anpassade dem så att de inriktade sig mer på skolidrotten.
Person 3: Idrottskonsulenten på Korpen Skåne är en ung kvinna i 25- 30- årsåldern som jobbar som projektledare. Det är hennes uppgift att starta upp och avsluta projekt. Hon är Folkhälsovetare i botten.
Intervjun sker i ett rum i en av förbundets lokaler. Intervjun bandas och koncentreras mestadels på ett projekt som Korpen bedriver tillsammans med Landskrona lasarett. I anslutning till intervjun fick jag se en videofilm om projektet som Sveriges Television har filmat.
Person 4: Idrottskonsulenten på Skåneidrotten är även hon en ung kvinna i 25- 30 års- åldern som jobbar som projektledare. Även hon har gått Folkhälsovetarprogrammet.
Jag intervjuade idrottskonsulenten på dennes kontor och diskuterade här mycket idrottens roll i samhället, hur den ska kunna fungera i förebyggande syfte. Jag får även information om två projekt som har och ska startas upp för att öka den fysiska aktiviteten bland barn. Även denna intervju bandades.
Person 5: Sjuksköterskan på Barnavårdcentralen i Svedala är en kvinna i 35- 40- årsåldern som jobbat på Barnavårdscentralen och vårdcentralen i Svedala i ett och ett halvt år. I höstas då det startades upp ett projekt för att förebygga och behandla övervikt hos barn och ungdom
jobbade sjuksköterskan med detta men hon hade då även arbetstid förlagd till den ordinarie verksamheten på BVC.
Intervjun ägde rum på sjuksköterskas mottagningsrum på BVC i Svedala. Denna intervju bandades precis som de andra och handlade mycket om det nystartade projektet.
3.4 Genomförande
Vid alla intervjuer utom en använde jag mig av diktafon. Detta är ett väldigt bra sätt att intervjua på för man kan som intervjuare följa samtalet på ett mer engagerat och avslappnat sätt utan att vara rädd för att missa någon detalj. Jag lade också märke till fördelarna med att inte vara alltför styrd av frågorna utan kunde mer följa samtalet men givetvis ha med frågorna som stöd. Detta kände jag gick allt bättre ju fler intervjuer jag gjorde. Även för den som blir intervjuad tror jag att bandspelare är att föredra, personen i fråga känner nog sig mer
betydelsefull genom att få hela uppmärksamheten från personen som intervjuar.
3.5 Reliabilitet och validitet
Enligt Patel och Davidsson måste vi veta att vi undersöker det vi avser att undersöka, dvs. vi måste veta att vi har god validitet. Dels måste vi veta att vi gör det på ett tillförlitligt sätt, dvs. vi måste veta att vi har god reliabilitet (Patel. R/ Davidsson. B, 1991).
Min undersökning har mestadels haft stor validitet. Jag har funnit svar som har kunnat besvara mina frågeställningar.
När det gäller reliabilitet så anser jag att det är svårt med tanke på min frågeställning och mitt problemområde. Jag vill klargöra att intervjuerna speglar några sätt att se på saken och några sätt att arbeta förebyggande och behandlande av övervikt och fetma, men givetvis finns det fler.
3.6 Redovisning av resultat
Jag kommer att redovisa resultatet genom att sammanfatta informationen jag fått fram av intervjuerna. Intervjuerna kommer att redovisas var för sig för att kunna belysa
problemområdet i de olika verksamhetsområdena ur olika synvinklar samt uppmärksamma det arbete som görs. Efter varje intervju följer en kommentar som belyser det viktigaste i intervjun.
4. Resultat
I detta avsnitt kommer jag att redovisa resultatet av intervjuerna. Frågorna som jag vill ha besvarade är:
• Hur kan man behandla barn med övervikt och fetma?
• Hur kan man förebygga övervikt och fetma bland barn och ungdom?
• Förekommer det något samarbete mellan olika verksamheter så som skolan, idrottsrörelsen och sjukvården, i arbetet med att förebygga och behandla övervikt och fetma bland barn och ungdom?
4.1 Intervju med skolsköterskan
På skolan där skolsköterskan jobbar finns det en del överviktiga barn och skolsköterskan upplever att antalet ökat de senaste tio åren.
Hon berättar att man redan tidigt kan se tendens till övervikt i lågstadiet då hon träffar barnen för läkarundersökning. Hon poängterar också att det oftast inte bara är barnet som är överviktigt utan även föräldrarna, därför är det viktigt att träffa familjen om man vill hjälpa barnen. Men man måste gå försiktigt fram och stötta familjen samt ge råd för en sundare livsstil. Det som skolsköterskan gör efter första mötet med familjen är att boka in ett möte till, där hon pratar med familjen om mat och motion och frågar om de vill ha hjälp. Familjen måste vara positivt inställd, hon påtvingar ingen utan vill att familjen ska vara villig att ta mot hjälpen.
På Barnöverviktsenheten på MAS är det årsvis lång väntetid för många, det kan handla om tre år. Detta är ett problem eftersom när familjen väl ha börjat prata om problemet vill de få hjälp direkt, inte om tre år. De långa väntetiderna beror på att det är många barn som söker hjälp. Där prioriteras de som behöver hjälpen mest, de som befinner sig i riskzonen för att drabbas av fetma. Skolsköterskan kan skriva en remiss till sjukhuset efter samråd med föräldrarna. Då skickar hon längd och viktkurvor för bedömning.
På frågan om hur de överviktiga barnen mår svarar hon mycket dåligt. De har ont i magen och i huvudet. De känner oro inför skolidrotten, över att byta om och visa sin kropp. Över att prestera mindre och över att inte orka med pga. att de inte har samma kondition som de andra normalviktiga barnen. Ofta mår barnen mycket psykiskt dåligt av att de är överviktiga. Ofta kan övervikten komma av djupa depressioner vilket kan leda till destruktivt beteende som tröstätande som i sin tur kan leda till övervikt och fetma. Det kan alltså vara något mer än bara maten och motionen. Det är därför viktigt att fånga upp dem och ta tid med eleverna som mår
dåligt. Det viktiga är att stärka dessa barns självbild och självförtroende för att de ska må bra. Det hjälper då inte att dra in på mat, för det är oftast tröstätande. De kan handla om att stoppa i sig något när man mår dåligt för att häva ångesten. Därför är det viktigt att se till hela eleven, att se vad som kan vara grunden till problemet. Problem inom familjen så som skilsmässa eller olika inställning till kost och övervikt kan ligga bakom. Ena föräldern kanske överöser barnet med godsaker i hopp om kärlek eller som ersättning för tid och kärlek medan den andra föräldern håller igen. Detta leder till förvirring hos barnet om vad som är rätt och fel.
Det är också viktigt att lärarna och all personal lägger ner tid på arbete med eleverna om att alla är olika, vilket skolsköterskan tror att de gör. Det är viktigt att barn accepterar andra barn fastän de inte är lika, och kanske är överviktiga. Skolsköterskan har haft uppdelade tjej- och killgrupper där de tillsammans pratar om hur man ser ut. Hon märker att det kommer upp många frågor gällande utseendet, om kroppen och om ideal. Idag är skolsköterskan ansvarig för 800 elever. Det innebär att det blir svårare att fånga upp problem och att väntetiden blir lång.
När det gäller samarbetet med de andra lärarna på skolan, kan det ibland vara svårt p.g.a. att skolsköterskan har sekretessplikt. Lärarna rapporterar till skolsköterskan om de
uppmärksammat att ett barn har gått upp väldigt mycket i vikt. Skolsköterskan får då lyssna och observera, men får inte berätta vad som sagts i enskilda samtal med familjen till dessa barn. Detta betyder att skolsköterskan inte kan vara öppen, utan att det blir en
envägskommunikation. Men det är viktigt att lärarna rapporterar så att skolsköterskan får information om barnen som inte annars kommer självmant. Även under utvecklingssamtalen som lärarna har tillsammans med föräldrarna och barnen kan frågor om övervikt och ibland mobbning tas upp. Andra ställen där frågan eller problemet tas upp är i antimobbningsteamet som finns på skolan där skolsköterskan ingår. Där har det kommit upp att barn som är
överviktiga blir retade av andra elever, vilket teamet jobbar med.
Hälsoteam på skolan har funnits tidigare, men har pga. mindre personal och
omprioriteringar lagts ner. Önskan hade varit att kunna jobba mer med hälsofrämjande arbete. Skolan har dock haft hälsoveckor där skolsyster har föreläst i klasser om motion, kondition och kost, vikten av sömn och om hjärtats funktion.
Samarbete med idrottsläraren förekommer. Även samarbete med Forum (Friskvårdsklubb som sysslar med bl.a. företagshälsovård) i form av kostrådgivning, men ofta i frågor åt andra hållet, om att äta mer och bättre, vilket många flickor på skolan har problem med.
Skolsköterskan önskar att skolan hade haft tillgång till en dietist som kunde hjälpa och informera eleverna.
Även ett visst samarbete med skolbespisningen förekommer. Skolsköterskan kan skriva ett intyg på fettreducerad kost till eleverna som önskar. Skolmaten är egentligen inte för fet, det innebär bara att de skär ner ytterligare på fettet i maten. Men oftast är det inte skolmaten som är problemet för överviktiga, det är maten de äter hemma och att de äter för mycket
smörgåsmat, chips och dricker för mycket läsk.
När jag frågade vad skolsystern skulle vilja göra om det fanns tid och pengar för att hjälpa dessa barn svarade hon att hon gärna skulle lära känna barnen bättre, kanske genom att gå ut och promenera och samtala. Att få kontakt med barnen på annat sätt. Hon skulle gärna vilja att det fanns två skolsköterskor på skolan, så att de kunde avlasta varandra samtidigt som de skulle kunna genomföra mer arbete ute i klasserna eller i form av olika projekt. Den andra skolsköterskan skulle också kunna fungera som diskussionspartner. Som hon har det idag så jobbar skolsköterskan mycket ensam i sitt rum, detta gör hon för att hon vill att eleverna på skolan ska känna att hon är tillgänglig och att hon är där för dem.
För att sammanfatta intervjun kan sägas att skolsköterskan poängterade att de bakomliggande faktorerna/orsakerna till övervikt kan vara att barnen inte mår bra och kanske har en
depression. Att det är ett samhällsproblem och att alla nedskärningar drabbar de svaga och de som behöver hjälp. Att hjälpa barn med övervikt och fetma handlar mycket om att stärka deras självförtroende. En parallell är TV- programmet Tjockholmen på kanal 5, där man jobbar väldigt mycket med självbild, självkännedom och självförtroende. Det är viktigt att ta reda på vad övervikten står för, för att kunna hjälpa barnet på bästa sätt.
Ett problem som gör arbetet svårare är givetvis trytande resurser, personalbrist och ekonomiska prioriteringar. Även sekretessplikten kan ibland vara ett hinder.
4.2 Intervju med idrottslärare
Idrottsläraren som jag intervjuar jobbar på samma skola som skolsköterskan och instämmer i att övervikt bland barn och ungdomar har ökat. Barnen med övervikt utmärker sig på idrotten genom att de inte hänger riktigt med. Men idrottsläraren betonar hälsodelen av ämnet och tycker det är viktigt att alla kämpar efter sina egna förutsättningar vilket han poängterar för sina elever. I högstadiet när det gäller betyg så får eleverna betyg både i idrott och i hälsa. Detta innebär att en elev som har fysiska svårigheter kan få godkänt eller mer i hälsa vilket kan leda till att de kämpar för ett bättre betyg i idrott. Han berättar också att det tidigare
förekom specialgymnastiska klasser för överviktiga elever eller barn med handikapp, men detta har tagits bort av ekonomiska skäl.
När jag frågar varför han tror att antalet barn med övervikt ökar svarar han att mycket spontanidrott har försvunnit. Förr var det ett mer begränsat utbud av idrottsaktiviteter, idag finns det hur många som helst men många av dem kostar pengar. En annan faktor är att datorerna, TV: n och videon har kommit med in i bilden, vilket bidrar till stillasittande. Förr var många intresserade av fotboll, vilket de idag fortfarande är, men många har datorerna som intresse. Idag är det ett väldigt stort gap mellan de som är duktiga i idrott och de som är mindre bra. De som är duktiga engagerar sig på fritiden med olika idrottsaktiviteter, medan de som är mindre bra inte gör det. Detta stillasittande leder till att vår hungerregulator kommer ur balans och vi blir sugna, vilket kan leda till småätande och kanske i längden till övervikt eller fetma. Om vi däremot rör oss så förbrukar vi energi och blir därför hungriga på ett naturligt sätt. Även dagens lättillgänglighet av chips, godis och läsk sätter sina spår. Hela samhället är egentligen anpassat till att röra på sig så lite som möjligt. Rulltrappor i varuhusen, hiss i bostaden osv., listan kan göras lång.
Det bästa sättet att förebygga övervikt och fetma tycker idrottsläraren är genom att ha professionella lärare i idrott som har kunskap om motion och hälsa. Ett samarbete med hemkunskapen i form av hälsolära skulle också kunna vara ett förslag. Det viktiga här är att insatser sker så tidigt som möjligt, gärna i lågstadiet. Får barnen övervikt i tidig ålder är det svårt att bli av med. För att hjälpa dem som redan är överviktiga kan man försöka få dem intresserade av att röra sig. Ge klubbkontakter. Få dem att känna att de lyckas inom
skolidrotten. Problemet med idrottsföreningar är att det är ett så utbrett elittänkande redan i tidig ålder, att det mestadels handlar om tävling, vilket är fel tänkande. Leken är nästan helt borta både i klubbarna och på gatan. Detta gör det svårt för många att platsa och känna att de duger och lyckas, vilket i sin tur gör att de hoppar av. Möjligheterna att idrotta och röra sig på rasterna och efter skolan är små och det fanns mer anordningar förr. Då fanns det tillgång till både basket, volleyboll och pingisverksamhet på skolan. Idag efter ombyggelse finns det ett café och en boulebana på skolgården. Man (politiker) har alltså tagit ett beslut om att ta bort idrottsaktiviteter både ute och inne.
Om idrottsläraren märker att ett barn är överviktigt så tar han kontakt med föräldrarna och föreslår dem att ta kontakt med MAS Barnöverviktsenhet, vilket de ofta gör. Nackdelen är att det efter det inte sker något samarbete eller någon form av kontakt mellan MAS och skolan och i många fall inte mellan föräldrarna och skolan.
Idrottsläraren samarbetar med övrig personal på skolan endast vid friluftsdagar och vid studieveckor som de har två gånger per termin. Föräldrarna kommer han i kontakt med via utvecklingssamtal i sin kontaktgrupp, eller som skriftliga omdömen till klasslärare vid utvecklingssamtal.
När det gäller samarbete med olika idrottsföreningar så har idrottsläraren haft samarbete med fotbolls- och basketklubbar och en amerikansk fotbollsklubb som kommit till skolan och informerat om sin verksamhet. Även vid friluftsdagar tar han kontakt med idrottsföreningar. Vad gäller framtiden så är idrottsläraren pessimistisk i den här frågan så länge samhället inte sätter in åtgärder. Det behövs mer resurser till skolan och till idrotten, mindre elevantal i grupperna för att kunna individualisera undervisningen och motivera eleverna på bästa sätt.
För att sammanfatta intervjun med idrottsläraren så betonar han hälsodelen av idrottsämnet i skolan och tycker att det är viktigt att barnen kämpar efter sina egna förutsättningar. Han är väldigt kritisk till politikers tillvägagångssätt med resurshantering och utvecklingen i
samhället som inte främjar en hälsosam livsstil direkt. Han belyser också vikten av rörelse och av rörelseglädje och spontanidrott. Idag är det mycket elittänkande i föreningarna vilket stoppar och hämmar många tror han. Något annat som jag tycker är intressant är att banden till skolan verkar klippas av så fort de överviktiga barnen tas om hand av överviktsenheten på MAS. Varför samarbetar inte Barnöverviktsenheten med skolan? Förmodligen för att de bedriver en viss behandlingsmodell och säkert av tidsbegränsningar eftersom de har fullt upp.
4.3 Intervju med idrottskonsulent på Svenska Korpen region sydväst
(Skåne och Halland)
Idrottskonsulenten berättar om ett projekt där Korpen samarbetar med Landskrona lasarett. De bedriver en viktskola som överviktiga barn på föräldrars samrådan blir remitterade till av skolsköterskan. Projektet har många sökande men det är de mest behövande som prioriteras. På lasarettet träffar de en sjuksköterska varannan månad som väger barnen och pratar om kost. I projektet finns också läkare, dietist och psykolog, som ger barnen tillgång till specialhjälp. Den fysiska aktiviteten står Korpen för i form av scheman med aktiviteter. Idag träffas de överviktiga barnen en gång i veckan. Det finns två olika grupper, en äldre (13-16 år) och en yngre (9-12). Det är 15 barn i varje grupp. På träffarna möter de en och samma aktivitetsledare som i projektet även fungerar som mentor. Aktivitetsledaren är
och stödjande miljö. Syftet är att barnen ska lära sig tycka om rörelse och därför är det viktigt att lägga aktiviteterna på barnens nivå så att alla orkar. Många bär med sig en negativ bild av motion från idrotten i skolan. Innan varje termin kan barnen föreslå aktiviteter som de kan göra vilket ledarna gärna tar hänsyn till om det finns möjlighet. Aktiviteter som utförs är gympa, bollspel, spinning, styrketräning (för de äldre), men även aktivitet som boxkick och de utförs en gång i veckan.
Inför varje termin samlas alla familjer för att ta del av information och presentation av nya idéer som de verksamma i projektet har. Tanken är att höja kunskapsnivån bland föräldrarna, och att föräldrarna får tillfällen att ställa frågor. Barnen och föräldrarna får själva välja om de vill gå med i viktskolan eller ej. De kan välja att vara med i projektet på lasarettet men inte gå i viktskolan, vilken kompletterar med motion. Om man bestämmer sig för att vara med i viktskolan skriver man på ett kontrakt, där man intygar att man aktivt ska delta i projektet. Projektet som hållit på i ett och ett halvt år är ett pilotprojekt, och som det ser ut idag så håller det på så länge det finns pengar till det. Minst en termin till efter årsskiftet 2003/2004. Det är meningen att projektet ska ta slut, och ersättas av ordinarie verksamhet.
Resultatet så här långt är att barnen har fått ett större engagemang, bättre självförtroende, positiv stöddighet och att de tar egna initiativ till rörelse. Tre tjejer i projektet ska få utbilda sig till barnaerobicinstruktörer vilket blir en sporre för dem. Dessa tre tjejer har själv kommit med önskemål och är väldigt duktiga så Korpen tänkte att de bl.a. kunde fungera som
instruktörer för de yngre barnen i projektet.
Utvärdering av projektet har inte gjorts än. Korpen utvärderar den fysiska aspekten. Läkare, dietist och psykolog utvärderar sin bit p.g.a. sekretess.
När det gäller kopplingar till skolan och andra verksamheter och organisationer så finns det inga. Korpen vill gärna att deras arbete ska spridas till andra verksamheter men kontakten har varit bristfällig pga. att ”det fallit mellan stolarna”. Någon som Korpen har kontakt med är ordföranden i de Överviktigas riksförbund som har tagit kontakt med dem och vill starta ett liknande projekt som de driver i Landskrona, fast i Malmö. Detta i samarbete med
Barnöverviktsenheten på MAS. Ingenting är klart än men ett intresse finns. Det är inte alltid lätt att sammanföra föreningar i samarbete. De Överviktigas riksförbund har ett syfte och Korpen har ett. De Överviktigas riksförbund vill egentligen att övriga samhället ska acceptera de överviktiga människorna som de är. Att det inte är de överviktiga som ska ändra på sig utan det är samhället som måste ändra syn på de överviktiga istället, att det ska vara ok att vara tjock. Korpen jobbar åt ett annat håll, att de överviktiga ska gå ner i vikt samtidigt som de har roligt. Men det kan ju ställa till en del när syftena skiljer sig åt. Något annat som kan
ställa till bekymmer är ekonomiska bidrag. Alla folkhälsopengar går direkt till Skånes Riksidrottsförbund som i sin tur fördelar dem. Detta leder till konkurrens om pengarna. Alla måste söka om bidrag för olika projekt, ofta räcker inte pengarna till Korpens egna
verksamheter.
När det gäller framtiden så hoppas idrottskonsulenten på en förändring, att det ska finnas en verksamhet för överviktiga barn som inte är i projektform p.g.a. att projekt ofta rinner ut i sanden. Hon hoppas på en ordinarie verksamhet dit man kan slussa barn med övervikt, där de kan få vård, alla som behöver det. Att det skulle finnas mer förebyggande vård.
På frågan om hur man på bästa sätt kan förebygga övervikt svarar idrottskonsulenten att problemet till stor del ligger hos föräldrarna. Det är där man borde förändra mer. Öka kunskapen genom information om vad man ska äta, vilken mat man ska ge sina barn. De vuxnas livsstil smittar av sig på barnen. Att det är viktigt med en ordentlig middag men att man inte överdriver portionerna. Att motionera mer, idag finns det så mycket annat att göra så att den fysiska aktiviteten blir lidande. Ett exempel på information till föräldrar kommer från Ystad i ett helt annat projekt. Där fick föräldrarna en utbildningskväll med information om vikten av kost och motion hos vuxna och barn. Detta är något som kan göras på andra ställen i landet med.
Skolan tycker hon ska jobba mer med motivationen. Det är viktigt att barnen är motiverade och att de tycker att det är roligt. Kanske ta hjälp utav elevinflytande. Jobba med individuell motivation. Skolan bör också tänka på varför de har cafeterior, och vilken signal de sänder ut till eleverna.
För att sammanfatta intervjun kan sägas att projektet som Korpen bedriver i samarbete med Landskrona lasarett motsvarar det projekt som Enheten för Fysisk livsstil bedriver för vuxna, fysisk aktivitet på recept. Viktigt även här är att barnen känner rörelseglädje och att föräldrar involveras och informeras. Behandlingen som Korpen och Landskrona lasarett bedriver kräver ett aktivt deltagande både av barnet och av familjen.
Den fråga jag ställer mig är varför inte Korpens verksamhet ute på skolorna har fungerat. Ett samarbete verkar vara välkomnat av skolorna men det måste finnas personal som tar tag i det. Idag har personalen på skolorna väldigt mycket att göra och ett samarbete kräver tid och resurser som kanske inte prioriteras. Kanske är detta något för framtiden? Intressant är Korpens samarbete med de Överviktigas riksförbund och Barnöverviktsenheten på MAS. Vilket innebär att ett liknande projekt som det som bedrivs i Landskrona kan bli aktuellt i
Malmö. Ytterligare en poäng i intervjun är att projekt som startas upp är bra men att det är den ordinarie och pågående verksamheten som håller i längden och ger bäst resultat.
4.4 Intervju med idrottskonsulent på Skåneidrotten.
Skåneidrotten, som förbundet heter sedan Skånes idrottsförbund gått ihop med SISU- idrottsutbildarna, har en verksamhet som består av tre grenar: bredd och motion, elit samt barn- och ungdomsverksamhet. Viktigaste verksamheten är den förebyggande.
Skåneidrotten är verksam i diverse projekt där konsulenter är anställda. Ett exempel är projektet ”Sätt klassen och föräldrarna i rörelse” som startade genom ”Aktivitetsåret 2001” och som hållit på i tre omgångar. I projektet hjälper Skåneidrotten till att inspirera till fysisk aktivitet varje dag i samarbete med sparbanksstiftelsen ”Färs och Frosta” som är
huvudsponsor. Projektet är en tävling/utmaning som riktar sig till låg- och mellanstadieelever i de kommuner där stiftelsen finns representerad, det vill säga Lund, Sjöbo, Höör, Hörby, Eslöv, Staffanstorp, Kävlinge och Svalöv. Men idén skulle mycket väl kunna lyftas till andra kommuner på sikt.
Projektet riktar sig till årskurserna 0-6 under en treveckorsperiod. Klasserna ska samla aktivitetspoäng genom att vara fysiskt aktiva utanför de vanliga idrottstimmarna varje vecka. Aktiviteten kan till exempel vara att promenera 2 kilometer med klassen eller göra en
hinderbana. Poäng får klassen om de varit aktiva minst 30 minuter varje dag. Första året höll projektet på hela året och i fjol precis som i år under tre veckor.
Syftet är att hjälpa till att integrera och medvetandegöra hur viktigt det är med 30 minuters fysisk aktivitet varje dag i skolan. Ett problem är hur skolorna praktiskt ska gå till väga och lösa det. Hur och var man ska lägga in det i undervisningen. Kanske kan man förlänga varje skoldag med 30 minuter för att få in den fysiska aktiviteten.
Ett annat syfte med projektet är att inte bara barnen ska få en insikt om fysisk aktivitet utan också föräldrarna. Föräldrarna kan tillföra klassen extra poäng genom att medverka vid ett tillfälle t.ex. vid ett föräldramöte där alla föräldrarna kan gå en sträcka på 3 kilometer
tillsammans. Om inte föräldern kan medverka vid det tillfället kan de ta igen detta genom att gå en runda med sitt barn efter skoltid. Detta är ett förebyggande projekt samtidigt som det kan väcka tanken till fysisk aktivitet.
Utvärderingen från i fjol visar att det finns klasser som utökat den fysiska aktiviteten utöver skolgymnastiken. Till exempel genom att lägga in en promenad 2 gånger i veckan. Det visar också att det skett en förbättring, att de som redan var fysiskt aktiva har blivit ännu mer
aktiva genom att formulera nya aktiviteter t.ex. hinderbanor på skolan. Det visade också att de flesta barnen tyckte att det var jätteskönt att komma ut och gå.
Skåneidrotten har fler motionsformer på gång och de inriktar sig mycket på skola och idrott. De kommer att satsa mycket på förebyggande arbete för barnen så de förhoppningsvis inte blir överviktiga. Ett samarbete diskuteras med skolidrottsförbundet som redan jobbar intensivt med skolan för att försöka stråla samman verksamheterna för att nå ut bättre. Tanken är att den lokala idrottsföreningen ska få en bättre anknytning till skolan för att öka den dagliga fysiska aktiviteten. Detta genom att rekrytera barn till idrottsrörelsen så att fler börjar idrotta och motionera, vilket de kan göra genom att gå ut till skolorna så mycket som möjligt så att barnen får möjlighet att prova på olika aktiviteter. Det finns städer i landet där det finns idrottsskolor där barnen går till en idrottsförening, t.ex. friidrott, direkt efter skolan istället för att gå till fritids.
Skåneidrotten vill även försöka förhindra att de som redan idrottar slutar i högstadiet eller i gymnasiet vilket är ett väldigt vanligt fenomen. Kanske är det så att annat lockar och att brytpunkten kommer till så att man antingen måste satsa eller lägga av. Det måste finnas en plats för alla utan den 100-procentiga satsningen. Kanske kan fler satsa på att bli tränare istället och få en annan aktiv roll. Om man t.ex. vill sluta spela handboll för att man inte tycker att det är kul längre, så ska föreningen kunna uppmuntra en till att idrotta i andra föreningar, att fortsätta med idrott i en annan form.
Övervikt kan förebyggas genom att synliggöra idrotten mer, att visa att idrotten inte alltid handlar om tävling. Idrott är till för alla. Det är precis som Bunkeflomodellen där man har idrott varje dag men utan tävlingsinslag. Att lyfta upp dem som vill röra på sig, men inte vill tävla av olika anledningar. Låta barn prova på aktiviteter t.ex. genom att föreningar kommer ut till skolorna och visar upp sina aktiviteter. Då kan kanske intresse väckas. Att alla
föreningar ska visa utåt att de välkomnar alla. Idrotten är ju återigen till för alla, det är det som Skåneidrotten jobbar efter. Att öppna dörrar och lyfta fram breddidrotten i sin helhet. Att få in dem som aldrig tagit steget ut i föreningslivet. Trycka på vardagsmotionen för dem som inte vill gå med i en idrottsförening. Informera om hur viktigt det är att man är ute och rör på sig, leker istället för att alltid sitta still framför TV:n eller datorn.
Problemet kvarstår att de flesta idrottsföreningar drivs till största del ideellt. De som jobbar i idrottsföreningar är personer som har dagtidsjobb, och ägnar sig år den idrottsliga
verksamheten på sin fritid. Därför är det svårt hur föreningslivet ska komma in även på dagtid. Ett annat problem är ekonomin men på den fronten finns det en ny intressant sak som kommit idrottslivet till del och det är ”Handslaget”. ”Handslaget” är pengar från regeringen
som de avsatt under en mandatperiod på 4 år. Idrottsrörelsen får 1 miljard kronor som ska delas upp på olika verksamheter. Barn- och ungdomsverksamheten är totalt fokuserad (och bredd- och motionsidrotten). Men det är inte helt spikat än hur pengarna kommer att fördelas. Pengarna kommer att portioneras ut år efter år, detta år kommer 100 miljoner att delas ut, nästa år 200 miljoner osv., så alla pengarna kommer inte ut på en gång. Alla har chans att påverka vart pengarna ska gå till men det är viktigt att när man startar ett projekt att man alltid försöker jobba eller driva det vidare till en pågående verksamhet.
Samarbete förekommer redan med Enheten för Fysisk Livsstil i form av fysisk aktivitet på recept. Men detta är endast för vuxna. Förhoppningen finns dock att allt fler verksamheter är villiga att samarbeta. Fördelen med ett samarbete är att kompetenserna strålar samman. T.ex. Fysisk aktivitet på recept, där föreningar och sjukvård samarbetar. Idrottskonsulenten tycker att samarbete ger en bättre överblick över situationen, hur det ser ut i Skåne. Man ser hur andra verksamheter jobbar, vad som är på gång att göras, vad Skåneidrotten kan göra i framtiden. Man har alltid olika idéer beroende på vad man har för bakgrund, i vilken verksamhet man jobbar. Man får olika infallsvinklar på saker och ting och tillsammans kan man utveckla mycket bättre idéer. Man når ut till så många fler genom att samarbeta med andra.
När det gäller skolan så anser idrottskonsulenten att lärarna behöver stöd. Dels så måste skoldagen förändras så att den fysiska verksamheten får plats, och dels så måste lärarna få tips och idéer. Detta kan Skåneidrotten hjälpa till med. Sen måste det också finnas tid att planera och utvärdera en sådan verksamhet. Allt detta för att det ska bli ett naturligt inslag. Det handlar om att etablera en vana. Får barnen en chans att vara ute och röra på sig så blir automatiskt fler aktiva. När barnen engageras så kan man även jobba mer med kost och livsstilsfrågor. För överviktsproblemen som vi har idag handlar inte bara om fysisk aktivitet, utan det handlar om hela konceptet med mat och dryck.
Allt fler får upp ögonen för problemet och förhoppningsvis kan vi hjälpas åt att komma tillrätta med problemet, och där har idrotten en viktig roll. Givetvis har föräldrarna också en viktig roll.
För att sammanfatta intervjun så betonas att samarbete är viktigt, det finns många situationer där olika verksamheter kompletterar varandra. Skolan behöver stöd och där kommer
Precis som idrottskonsulenten beskriver i projektet så är det viktigt med den dagliga motionen, i det här fallet 30 minuter fysisk aktivitet varje dag. Detta är kanske inte lätt i början men det handlar om precis det som idrottskonsulenten säger, att etablera en vana. Idrottsföreningarnas syn om att idrott är till för alla är viktig. Det är viktigt att alla
aktiviteter inte bara går ut på tävling, utan att det finns aktiviteter bara för aktiviteternas skull. Redan i tidig ålder idag pågår ett brett elittänkande i idrottsklubbarna.
Än en gång poängteras föräldrarnas ansvar när det gäller sina barn.
4.5 Intervju med sjuksköterska på BVC (Barnavårdscentralen) i Svedala
Sjuksköterskan är verksam i ett stort samverkansprojekt som startat i Svedala kommun. Projektet planerades våren 2003 och startade hösten 2003. Tanken växte fram hosverksamhetschefen för vårdcentralen och elevhälsochefen som båda jobbar vid folkhälsorådet i Svedala. Där har det uppmärksammats att antalet barn med övervikt ökar och även vilka konsekvenser som kan väntas i form av ohälsa om inga åtgärder vidtas.
Tanken är att få med så många aktörer som möjligt i regionen för att få en bred samverkan. De som är med i projektet är Enheten för fysisk livsstil, sjuksköterskan från BVC,
verksamhetschefen för vårdcentralen, en läkare från vårdcentralen, en läkare från Bara vårdcentral, chefen för elevhälsa, en förskola och en skola (F-5), skolsköterskan och
idrottsläraren på skolan i fråga. Tanken är att följa barnen ända från BVC, genom förskolan upp till skolan. Idag jobbar projektet endast med en förskola och en skola men tanken är att bredda det här projektet till övriga förskolor och skolor i kommunen.
I höstas när projektet startade upp bjöds föräldrar, personal, berörda tjänstemän och
politiker in till en föreläsning av Per Gärdsell som är projektledare för Bunkefloprojektet. Han pratade om vikten av den vardagliga fysiska aktiviteten. Material från Enheten för fysisk livsstil delades också ut, vilket förklarade vad projektet handlade om. Efter det har dietisten i projektet varit ute och föreläst för föräldrar på föräldramöten på den berörda förskolan och skolan.
Syftet med projektet är både att förebygga övervikt och fetma och att behandla den genom att jobba fram en handlingsplan inom BVC och skolhälsovård för barn och ungdom med en etablerad övervikt.
Förebyggande arbete sker i form av föräldrautbildningar på BVC. De erbjuder alla förstagångsföräldrar utbildning och träffas då totalt sju gånger under barnets första år. Den utbildningen har de utökat i och med projektet med ytterligare en träff till när barnet är ett år
då de bjuder in en dietist som pratar om bra mat för små barn, matvanor, måltidsordning och livsmedelsval. Tanken är att man kan påverka till bra matvanor i tidig ålder.
BVC, dietisten och Enheten för fysisk livsstil har i samverkan börjat utforma en broschyr, ett material som personal inom sjukvård kan använda för att prata om vikten av bra mat- och motionsvanor med barn och föräldrar. Ett material som ska användas i samtal med familjen vid mötet på BVC vid två och ett halvt årsbesöket. Där har man en vinst genom att börja så tidigt med förebyggande åtgärder som det här är. Föräldrarna är oftast väldigt påverkbara då barnen är små.
I förskolan är det sagt att man ska ha någon form av organiserat rörelsepass minst en timme per dag. De har även startat upp skogspromenader som genomförs en gång i veckan. Förskolan har också samverkan med Friskis och Svettis som har barnverksamhet i Svedala. De har varit ute fem gånger under hösten och haft gympapass på förskolan. Tanken med detta är att barn och föräldrar ska uppsöka deras verksamhet på egen hand.
Skolan har som målsättning att införa ett organiserat rörelsepass på 30 minuter per dag. Man har inte kommit dit än Det varierar väldigt vad lärarna har för idéer och många tycker att det är svårt att lägga in den fysiska aktiviteten i den vanliga verksamheten, det är svårt att hinna med.
Ur behandlingssynpunkt har sjuksköterskan och skolsköterskan utarbetat en handlingsplan i olika punkter för de överviktiga barnen. Den första är att så fort som möjligt identifiera
barnen med övervikt. BVC använder sig av BMI men också av remisskriterier för att veta när de kan remittera till specialistvård. I första hand remitterar man till barnmottagningen i Trelleborg där det finns en läkare och en sjuksköterska som jobbar med barn med fetma. Men alla barn kommer ju inte till på sjukhuset och det är dem som BVC riktar in sig på. Först så börjar barnen med ett besök på vårdcentralen för klinisk undersökning och provtagning, framförallt för att utesluta att barnet har någon ämnesomsättningssjukdom i grunden. Efter det erbjuds familjen besök hos BVC under ett och ett halvt år då man träffas ungefär en gång var tredje månad. Vid första besöket börjar man med att informera om övervikt och vad det beror på. Det är viktigt att hela familjen är med för att man ska få sig en bild av deras matvanor, måltidsordning och livsmedelsval. Efter det gör sjuksköterskan en kostgenomgång för förändringar som familjen kan göra, ofta handlar det om små förändringar, t.ex. att byta ut standardmjölk mot lättmjölk och vanligt margarin mot lättmargarin. Det är viktigt att mål sätts upp som familjen kan uppnå. Det handlar mycket om att ändra livsmedelsval och få in en bra måltidsordning. De pratar även om fysisk aktivitet och går igenom vad som görs idag och vad som kan förbättras. Där trycker sjuksköterskan mycket på den vardagliga motionen, var man
kan vara fysisk aktiv i sin vardag. Att man ska röra på sig lika mycket som man sitter still. Att man blir medveten om hur mycket tid man är stillasittande jämfört med fysiskt aktiv. Hon tipsar också om vilka olika aktiviteter som finns tillgängliga i kommunen.
När det gäller fysisk aktivitet så finns det idag planer på barnfysiotek som ett samarbete med Enheten för Fysisk livsstil som idag har fysiotek i Malmö, men endast för vuxna. Fördelarna med ett samarbete är att man kan ta tillvara på varandras information och
kunskaper. Man kan hålla samma behandlingslinje för barn med övervikt och fetma så att man ger likvärdiga råd både på BVC, vårdcentral som inom sluten specialistvård. Att det ser likadant ut med samma behandlingsmönster.
Projektet i kommunen ska hålla på till våren 2006. Förhoppningsvis blir det därefter ett givet inslag i den ordinarie verksamheten. Samtalet på BVC vid två och ett halvt årsålder är sådant som kan ingå i verksamheten, men den behandlade delen i form av samtal med familjerna ligger utanför och kräver andra resurser.
På frågan varför allt fler blir överviktiga i samhället svarar sjuksköterskan att det är en kombination av våra levnadsvanor av kost och fysisk aktivitet. Idag ägnar sig många barn åt mer stillasittande aktiviteter som t.ex. Tv-tittande och datorspel. Föräldrarna skjutsar sina barn till skolan. Idag promenerar man mindre, man tar bilen till affären och i affären så åker barnen i vagnen pga. att det är smidigare så och tar mindre tid. Det ligger i tiden, att allting ska gå så fort som möjligt och på så sätt går det fortare att låta barnen åka vagn istället för att gå själva. Förebyggande insatser kan vara att hitta vardagsmotionen och se över sina kostvanor. När det gäller motion så är det viktigt att små barn får komma ut och röra på sig inte minst för att träna motoriken. När det gäller kosten så är det viktigt att se över sina vanor t.ex. vad gäller läskdrickande, att man begränsar det till en dag i veckan. Det finns många fällor att gå i för föräldrarna vid livsmedelsval. Det finns flera fettsnåla produkter i butikerna, men fettet ersätts med något annat smakförhöjandeämne, i många fall socker. Många blir i det här avseendet lurade.
Något som också är intressant tycker sjuksköterskan är våra vanor när det gäller att handla godis. Förr i tiden så handlade man över disk och i en liten påse där man tog en godisbit i taget. Idag tar vi själva godiset som vi vill köpa i stora påsar och med stora skopor. Det inbjuder ju inte till något annat än frosseri. Något annat som också inbjuder till frosseri och masskonsumtion är stora förpackningar, och extrapris på sex förpackningar av läsk och chips. Det som skolan kan göra är att ha något organiserat rörelsepass varje dag. Barn har väldigt olika förutsättningar med sig hemifrån vilket gör att det inte är så lätt att påverka barnens fritid. Där har skolan en bra position till att kunna nå ut till alla, att kunna ge alla barn
möjlighet till ett organiserat rörelsepass varje dag. Skolan kan också medvetandegöra vikten av kosten och prata med barnen om vad som är bra kost och vad som händer i kroppen när man äter. Att titta på mat som är bra för hälsan och varför den är det. Man kan också se över cafeterian om det finns en sådan på skolan och se till så att där finns prisvärda och nyttiga måltider. En sak som är viktig är också frukosten. Alla äter ju inte frukost hemma så en idé kan vara att servera det på skolan så att alla får en bra start på dagen.
Tendensen man kan se är att övervikt och fetma bland barn är ett problem som ökar. Det goda med det är att det uppmärksammas mycket bl.a. i media och att det startas projekt. Att man får en medvetenhet om det och om vikten av tidiga insatser, att man kan påverka redan från BVC.
För att sammanfatta kan sägas att här är ett exempel på ett samarbete som sträcker sig över verksamhetsgränserna. Att tanken redan från början var att få med så många aktörer som möjligt för att få ett brett samarbete. Ett samarbete som i det här fallet ska hjälpas åt att förebygga och behandla övervikt och fetma hos barn.
Sjuksköterskan poängterar vikten av tidiga insatser redan då barnet är väldigt litet. Att kalla in föräldrar till ett möte med en dietist för att prata om vad som är bra mat för barnet och varför det är viktigt med regelbunden motion. Fördelen med att sätta in insatser vid tidigt stadium är att föräldrarna ofta är mer påverkbara då, och detta är något som sjuksköterskan vill dra nytta av.
Sjuksköterskan tycker också att personalen på skolan har en viktig roll när det gäller att förebygga övervikt och fetma. De kommer i kontakt med alla barn och kan försöka att medvetandegöra barnen om vikten av bra mat och motion. Alla barn är ju inte aktiva på sin fritid så det vore bra om skoldagen kunde innehålla ett organiserat rörelsepass varje dag.
5. Diskussion
Jag har i detta arbete försökt ge en bild av hur man kan jobba förebyggande och behandlande vad gäller övervikt och fetma hos barn och ungdom. Jag vill visa på verkliga exempel från skola, sjukvård och från idrottsrörelse. Mitt syfte med arbetet har också varit att se om det förekommer något samarbete verksamheterna emellan.
De resultat som jag har kommit fram till baserar jag på den litteratur som jag har läst samt på de svar som intervjupersonerna har gett mig. Min avsikt har varit att få inblick i några
