• No results found

”Det ska vara pedagogiskt” - En studie om populärkultur i relation till förskolan

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "”Det ska vara pedagogiskt” - En studie om populärkultur i relation till förskolan"

Copied!
43
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

BARN–UNGA–SAMHÄLLE

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

”Det ska vara pedagogiskt”

- En studie om populärkultur i relation till förskolan

”It’s supposed to be educational”

- A study about popular culture in relation to preschool

Josefin Johansson

Michaela Frid

Förskollärarexamen 210hp 2019-08-29

Examinator: Magdalena Sjöstrand Öhrfelt Handledare: Kristine Hultberg Ingridz

(2)

Förord

Vi började vårt examensarbete med en tanke att analysera filmer i relation till förskola och barn. Så blev det tyvärr inte och den studien får vi göra en annan gång. Vi fick tänka om och denna studien gjordes istället. Vi vill tacka varandra för att ha stöttat varandra i våra upp- och nedgångar, peppat varandra och kommit till mållinjen tillsammans med ett bra samarbete hela vägen.

Vi vill tacka vår handledare Kristine Hultberg Ingridz som hjälpt oss i processen, våra familjer som har gett oss energi och stöd under tiden vi skrivit vårt arbete, som funnits där för oss då vi känt att det varit svårt. Ett Stort Tack till våra vänner som har stöttat oss hela vägen, gett oss tips samt vägledning i vår utveckling och varit där för oss.

Vi vill tacka de som deltagit i vår studie och svarat på de enkäter som vi har skickat ut och stort Tack till de som varit delaktiga i våra intervjuer, vilket har blivit en stor del av vårt arbete.

(3)

Abstract

Vårt mål med denna undersökning och vårt arbete är att analysera på vilka sätt pedagoger tolkar att barn använder sig av sina erfarenheter från populärkultur i förskolans kontext samt hur pedagogerna förhåller sig och arbetar utifrån detta. Vi började studien utifrån en

kvantitativ metod där vi delade tre enkäter som visade på att populärkultur tydligt genomsyras hos barnen i förskolan på varierande sätt. Vi valde att fortsätta genom fyra kvalitativa

intervjuer med personal från tre olika förskolor, för att ta reda på ytterligare hur pedagoger tolkar att barn i förskolan använder sig av populärkultur och hur de väljer att förhålla sig till och arbeta med det. Vi har valt att använda oss av den sociokulturella teorin samt begreppen samspel, den proximala utvecklingszonen, lek, fantasi, populärkultur, barnperspektiv och barns perspektiv i vår analys av intervjuerna. Resultatet av studien visar utifrån pedagogers tolkningar på att barn influeras mycket av det som de tar del av genom populärkulturen av varierande slag utifrån pedagogers perspektiv. Barnen använder sedan dessa erfarenheter främst via sin lek men även i estetiska uttrycksformer som vid skapande, konstruerande samt genom skrift. Barnens intressen av olika tv-program samt tv-spel tas även tillvara på av pedagoger där vi kan se att de jobbar vidare med detta utifrån ett vuxenperspektiv. Däremot kan vi också konstatera att ett dilemma kring viss populärkultur pågår, om den är pedagogisk eller inte för arbetet i verksamheten. Betydelsen av att pedagoger tar tillvara på det som barn förmedlar, i detta fall främst sin lek, för att skapa förutsättningarna för lärande och utveckling på ett roligt samt inbjudande sätt är av stor vikt i vår framtida roll som förskollärare.

(4)

1. Inledning ________________________________________________________________ 6

1.1 Syfte ___________________________________________________________________ 7 1.2 Frågeställningar _________________________________________________________ 7

2. Tidigare forskning ________________________________________________________ 8

2.1 Visuell kultur i barns vardagsliv _____________________________________________ 8 2.2 Våldsamma lekar _________________________________________________________ 9 2.3 Synen på populärkultur ___________________________________________________ 10 2.4 Populärkultur i relation till svensk förskola ___________________________________ 10

3. Teori och centrala begrepp ________________________________________________ 12

3.1 Utveckling genom sociala samspel __________________________________________ 12 3.1.1. Sociokulturellt perspektiv och samspelets betydelse ___________________________ 12 3.1.2 Den proximala utvecklingszonen __________________________________________ 13 3.1.3 Lek och fantasi ________________________________________________________ 13 3.1.4 Populärkultur i relation till barnperspektivet och barns perspektiv _______________ 14

4. Metod__________________________________________________________________ 16

4.1 Kvalitativ och kvantitativ metod ____________________________________________ 16 4.2 Enkäter _______________________________________________________________ 17 4.3. Intervjuer _____________________________________________________________ 18 4.4. Urval _________________________________________________________________ 18 4.5. Etiska förhållningssätt ___________________________________________________ 19 4.5.1 Insamling av samtycke __________________________________________________ 20 4.6 Analysmetod ___________________________________________________________ 20 4.8 Kritiska reflektioner _____________________________________________________ 21

5. Analys och resultat _______________________________________________________ 22

5.1 Den fria leken __________________________________________________________ 22 5.1.1 Sommarskuggan _______________________________________________________ 22 5.1.2 Pyjamashjältarna ______________________________________________________ 23 5.1.3 Lekar som avbryts _____________________________________________________ 24 5.2 Pedagogernas delaktighet i barns intressen för populärkulturen ___________________ 25 5.2.1 Daidalos som tema _____________________________________________________ 25 5.2.2 Fortnite som språkutveckling _____________________________________________ 26 5.2.3 Det ska vara pedagogiskt ________________________________________________ 26 5.3 Sammanfattning _________________________________________________________ 28

6. Slutsats och diskussion ____________________________________________________ 29

6.1 Bidrag till förskollärarprofessionen _________________________________________ 30 6.2 Metoddiskussion ________________________________________________________ 31

(5)

6.3 Förslag på fortsatt forskning _______________________________________________ 31 Referenser ________________________________________________________________ 32 Bilaga 1 __________________________________________________________________ 35 Bilaga 2 __________________________________________________________________ 37 Bilaga 3 __________________________________________________________________ 38 Bilaga 4 __________________________________________________________________ 39 Bilaga 5 __________________________________________________________________ 43

(6)

1. Inledning

En stor del av barns liv i dagens samhälle består av ett aktivt tittande på tv (Werner, 1996). Rönnberg (1997) menar att det finns många positiva fördelar med att titta på film samt tv för barn där de bland annat kan främja fantasi. Vi har båda två erfarenhet av att arbeta i förskolan både utanför förskollärarutbildningens ramar som innanför. Under den tid som vi har arbetat inom olika förskolor har vi fått möjlighet att få en inblick i barnens vardag, hur de agerar och förhåller sig till varandra i den sociala kontexten samt där vi sett att den stora utvecklingen och individens glädje sker genom lek. Olofsson (2003) menar att barn utvecklar många förmågor då de leker, till exempel fantasi och kreativitet och enligt (Vygotskij, 2001) skapar verklighet och fantasi tillsammans barns lek (ibid).

Under vårt arbete i förskolor har vi fått ta del av arbetslag som utformat spännande lärandesituationer för sin barngrupp i ett tematiskt arbete, baserat på barnens gemensamma intresse inom populärkulturen så som i det fallet var film. I boken Att bli förskollärare skriver Pramling Samuelsson & Williams (2015) kring begreppet ”Barns perspektiv”, vilket vi tolkar som att vi som arbetar på förskolan måste förhålla oss till för att låta barnen vara delaktiga i sin utveckling samt lärande, framföra sina tankar och pedagoger sedan utforma roliga aktiviteter av det barn visar intresse för. Enligt Lindgren (2005) är populärkultur ett begrepp som går att förklaras på varierande sätt. Lindgren (ibid) menar på att former av populärkultur som ofta används i vårt samhälle är exempelvis film, musik, tv och böcker samt att det används frekvent av människor då det är lätt att få ta del av samt lätt att känna igen sig i då det inte kräver så mycket tanke för att användas (ibid).

Vi har dock även utifrån våra tidigare erfarenheter ibland upplevt att all slags populärkultur inte uppskattas i förskolans kontext utifrån personal på förskolor. Vi har varit med om att en del personal låtit sina egna värderingar och uppfattningar kring populärkultur ta plats i verksamheten vilket vid vissa tillfällen resulterat i att barnens intresse för, i detta fallet, populärkultur inte tagits tillvara på samt att vissa lekar som uppfattats våldsamma har avbrutits. En fundering som vi diskuterat med varandra är om det är upp till personal att värdera vilken populärkultur som räknas som bättre samt sämre för barnen. Enligt Läroplanen för förskolan (Lpfö, 98/18) ska arbetslaget arbeta utifrån barns intresse och de erfarenheter som barn bär med sig samt att det ska vara ett roligt och “livslångt lärande” (sid 7).

(7)

Efter en del sökande upptäckte vi att där inte finns så mycket forskning kring just populärkultur i relation till svensk förskola. Några av forskningsarbeten som finns är en studie av Carina Fast (2007) som undersöker populärkultur i relation till läs- och skriftspråk i förskola och skola samt en studie av Anna Sparrman (2002) som undersöker barns användning av bilder och media på fritidshem och i hemmet. Vi vill med detta arbetet snarare undersöka hur pedagoger tolkar att barn använder populärkultur i förskolan och hur pedagogerna väljer att förhålla sig till denna användningen och vi tror att vår undersökning kan bidra med en positiv syn på populärkultur bland pedagoger i förskolan genom att visa på andra vinklar i hur det går att använda

populärkultur i förskolan.

Detta ledde oss till att göra denna kvalitativa studien där vi undersöker och problematiserar pedagogers tolkning av hur barn använder populärkultur i form av film, tv och digitala spel i sin vardag på förskolan samt hur pedagogerna förhåller sig till detta.

1.1 Syfte

Syftet med vår studie är att undersöka hur pedagoger tolkar barns användning och intresse för populärkultur i form av film, tv och digitala spel i förskolan samt undersöka hur pedagogerna arbetar utifrån och förhåller sig till barns intresse för populärkultur i form av film, tv och digitala spel.

1.2 Frågeställningar

• Hur tolkar pedagoger barns användning och intresse för populärkultur i form av film, tv och digitala spel i förskolan?

• Hur arbetar samt förhåller sig pedagogerna till barnens intresse för populärkultur i form av film, tv och digitala spel?

(8)

2. Tidigare forskning

Vi kommer i detta kapitlet presentera tidigare forskning om populärkultur i relation till förskolan. Den första avhandlingen av Anna Sparrman - ”Visuell kultur i barns vardagsliv – bilder, medier

och praktiker” (2002) skriver om forskning inom visuell kultur och hur barn använder sig av det.

Den andra artikeln är av Rachel Rosen - Children´s Violently Themed Play and Adult Imaginaries

of Childhood: A Bakthanian Analysis (2015) och presenterar forskning om barns våldsamma lek i

förskolan. Den tredje studien är av Allison Henward - “She Don't Know I Got It. You Ain't Gonna

Tell Her, Are You?” Popular Culture as Resistance in American Preschools (2015) och

presenterar forskning på den negativa synen på populärkultur i skola och förskola i USA. Den fjärde avhandlingen är skriven av Carina Fast - Sju barn lär sig läsa och skriva: Familjeliv och

populärkultur i möte med förskola och skola (2007) där vi kommer använda en del i studien som

fokuserar på pedagogers syn på och barnens användning av populärkultur i förskolan.

2.1 Visuell kultur i barns vardagsliv

Sparrman (2002) har skrivit avhandlingen ”Visuell kultur i barns vardagsliv – bilder, medier och

praktiker” där hon under en period på 5 månader utfört en studie på ett fritidshem där hon

dokumenterat barnens användning av bilder och medier för att förstå hur barn använder sig av visuell kultur genom att tolka deras handlingar. I studien har Sparrman följt 64 barn både på fritidshemmet och i deras hem för att undersöka hur barnen använder sig av den visuella kultur som finns omkring dem. Detta har hon gjort för att få en förståelse för hur barn använder den visuella kulturen i sin vardag, dels för att se hur barnen påverkas av det visuella men även för att se om barnen påverkar det visuella. Trots att denna studie är utförd på ett fritidshem, som är organiserade under skolan och deras bestämmelser, anser vi ändå att den blir relevant för vår studie i förskolan då.

Studien visar på att barnen använder sig av det visuella för att på något sätt förstå sin omgivning och att detta framgår bland barnen såväl med ord som med gester. Sparrman (2002) presenterar att barnen genom hela studien hamnar i ett stadie där de måste tänka kring hur de ska använda sig av det visuella beroende på situation. Hon menar på att arbetet tydliggör vikten av att, som vuxen, undersöka och tänka kring betydelsen av det visuella för barn. Sparrman (2002) presenterar i studien att det visuella som barnen använder sig av inte bara är tv och att rita sina favoritfigurer från filmer utan att det även visas i barnens intresse för andra saker som jordklotet och att baka. Hon menar att det visuella på så sätt inte går att definiera så enkelt utan att det förekommer på många olika sätt. I studien presenterar hon att barnen använder sig av den visuella kulturen i sitt

(9)

identitetsskapande och i sin vardag där de använder dels sina egna och dels varandras erfarenheter för att lära sig mer och lära sig tillsammans. Som nämnts är fritidshemmet organiserat under skolan, och i studien lyfts en diskussion gällande skolans syn på viss populärkultur fram, gällande om det är bra eller dåligt för barn. Sparrman (2002) ifrågasätter i studien om det verkligen är något som bör diskuteras så länge synen på populärkulturen är negativt inställd redan från början.

2.2 Våldsamma lekar

När vi samlat in empiri till vår studie har det framgått att en del pedagoger valt att avbryta lekar som de tolkat vara lekar som barnen baserat på erfarenheter från populärkultur då det involverat våld och på så sätt inte ansetts vara lämpliga lekar enligt pedagogerna. Vi har därför valt att använda en studie som belyser synen på våldsamma lekar i förskolan.

I Children´s Violently Themed Play and Adult Imaginaries of Childhood: A Bakthanian Analysis presenterar Rosen (2015) sitt resultat från en etnografisk studie där hon undersökt fantasileken som involverar våld och att låtsasdöda varandra. Hon befann sig på en förskola i England en gång i veckan under 18 månader för att observera och delta i barnens lek när de bjöd in henne i leken. Rosen (2015) förde anteckningar samt utförde informella intervjuer med både barn och pedagoger samt 3 gruppintervjuer med pedagoger.

Syftet med studien var att undersöka barnens våldsamma lek och hur pedagogerna ställde sig till denna lek. Den våldsamma leken tog plats främst under delarna av dagen där det tilläts fri lek och oftast när de befann sig utomhus där barnen rörde sig mer fritt från pedagogerna. Dock var ofta leken observerad på avstånd av pedagogerna. Barnen lekte allt från zombies till monster som skulle äta upp varandra till lek med låtsaspistoler (Rosen, 2015). Förskolan i studien tillät barnen att leka dessa våldsamma lekar vilket var något som hade ändrats till och från då det under en period infördes förbud mot dessa lekar på de flesta förskolor i London. Detta var dock något som skrevs mycket om och som senare upphävdes då dessa lekar ansågs, precis som annan fri lek, som något som utvecklade barnen (Rosen, 2015). Artikeln syftar senare till att diskutera och undersöka skiftet mellan dessa bestämmelser och huruvida dessa våldsamma lekar ska stoppas eller tillåtas. Resultatet av studien pekar på att denna typ av våldsam fri lek varken borde tillåtas av pedagogerna men inte heller att det borde vara något som förbjudas utan snarare borde vara något som pedagoger kan använda för att utforska sociala relationer tillsammans med barnen och använda det i ett lärosyfte för hur människors handlingar påverkar andra människor (Rosen, 2015).

(10)

2.3 Synen på populärkultur

“She Don't Know I Got It. You Ain't Gonna Tell Her, Are You?” Popular Culture as Resistance in American Preschools är en studie som utförts av Henward (2015) och en etnografisk studie som

genomförts på tre förskolor i USA. Då studien utförts på tre amerikanska förskolor kan den eventuellt anses som ett stort steg bort från vår studie i förhållande till vårt svenska skolsystem men vi anser att innehållet i studien är relevant för vårt arbete då vi upplever, utifrån egna upplevelser, att det finns en negativ syn på populärkultur även i Sverige likt det som Henward beskriver i sin studie.

I studien lyfter Henward (2015) hur många skolor och förskolor har förbjudit alla former av populärkultur under skoltid då det anses vara en distraktion för barnen i deras utbildning. Studien undersöker hur synen på populärkulturen på dessa förskolor ser ut samt hur detta påverkar barnen. Henward (2015) beskriver hur dessa tre olika förskolor ser ut och hur de ställer sig till populärkultur i förskolan där en av förskolorna helt ställer sig emot det i alla dess former, en av förskolorna tillåter den populärkultur som inte innefattar våld och en av förskolorna (en kristen) tillåter populärkultur som inte är influerat av satan eller något övernaturligt. Henward (2015) presenterar även hur barnen på dessa förskolor hittar sätt att i hemlighet smyga in den populärkultur som inte tillåts på förskolorna. Författaren argumenterar därefter för hur förskolorna genom sina restriktioner av populärkulturen inte förstår dess betydelse för barn. Hon menar på att pedagogerna genom att släppa på dessa regler snarare kunde använda det i undervisningen för att uppmuntra barnens intressen men även utmana barnen att förhålla sig kritiskt till populärkulturens innebörd (Henward, 2015).

Vi har valt att använda studien i vårt arbete då vi vill problematisera den negativa syn som verkar finnas bland pedagoger på förskolor i USA men som vi även uppmärksammat på förskolor i Sverige. Samtidigt vill vi lyfta och diskutera Henwards tankar kring att populärkultur kan ha en viss positiv betydelse för barn som inte alltid tas tillvara på av pedagoger.

2.4 Populärkultur i relation till svensk förskola

Fast (2007) har skrivit avhandlingen Sju barn lär sig läsa och skriva - Familjeliv och populärkultur

i möte med förskola och skola som är baserad på en etnografisk studie där Fast följt sju barn med

olika bakgrund under en period på 3 år. Syftet med studien var att undersöka i vilka sammanhang dessa barn möter textorienterade aktiviteter, i vilka av dessa aktiviteter som barnen deltar respektive vilka de utför själva samt undersöka hur mycket barnen får möjlighet samt själva väljer att använda sig av tidigare erfarenheter från textorienterade aktiviteter genom att följa barnens

(11)

övergång från hem till förskola och skola. Även om Fast (2007) presenterar populärkulturen i förhållande till literacy och barns utveckling av läs- och skriftspråk som syfte för studien anser vi att den blir relevant för vårt arbete då en del av studien är intervjuer med pedagoger från barnen i studiens förskolor kring deras syn på populärkulturen i förskolan och barnens användning av populärkulturen.

Fast (2007) beskriver hur barnen tar del av populärkulturen bland annat genom tv- och filmtittande, leksaker, datorspel och musik samt att barnen delar mycket erfarenheter och förståelse för samma populärkultur som kompisarna (Fast, 2007). Fast (2007) menar på att barnens inlärningsförmåga tycks vara oändlig för hur mycket de kan lära sig med hjälp av sina leksaker och vänner och att barnen tillsammans skapar en social samhörighet med varandra.

Fast (2007) lyfter frågan kring om pedagogerna på barnens förskolor tar tillvara på barnens intresse och erfarenheter av populärkultur och endast på en av förskolorna i studien tillåts populärkultur. Barnen får ta med leksaker ibland och personalen väljer att föra samtal med barnen om barnens intresse. De andra förskolorna anser att populärkultur är något som får användas i hemmet snarare än på förskolan och väljer att arbeta med material som de anser lämpligt. Fast (2007) skriver om hur många av pedagogerna anser att om barnen ska se på tv eller liknande i förskolan och skolan så bör det vara program som de själva såg när de var små snarare än nya program, att programmen förr var bättre för barnen. Fast (2007) pekar även på att pedagogerna anser att populärkulturen blir ett problem i förskolan och skolan då de menar att alla barn inte har tillgång till samma material som sina kompisar. En del av pedagogerna uttrycker även att de anser populärkulturen gör det svårt för barnen att se skillnad på verklighet och fiktion. Hon nämner dock även en pedagog som valt att ta tillvara på barnens intresse för populärkultur genom att skapa en utställning av Beyblades (en leksak som snurrar) och som uttrycker tankar kring hur vuxna ofta snabbt dömer barnens värld på grund av att den vuxna saknar kunskap kring barnets värld och intressen. Pedagogen väljer därför att istället ställa frågor till barnet för att lära sig mer om vad barnet intresserar sig för (Fast, 2007).

(12)

3. Teori och centrala begrepp

I denna del kommer vi redogöra för de teoretiska begrepp, med hjälp av vilka vi analyserat vår empiri. Vi kommer att presentera betydelsen för barns sociala relationer och sin omgivning samt lekens mening för barn. Vi har valt att utgå från det sociokulturella perspektivet vilket blir relevant för vår studie då barn lär sig i samspel med andra individer, såväl vuxna som andra barn, i sociala sammanhang. I denna del kommer vi även gå igenom centrala begrepp som vi kommer använda oss av i vår analys. De begrepp som kommer förklaras är samspel, den proximala utvecklingszonen, fantasi, lek, populärkultur, barnperspektiv samt barns perspektiv.

3.1 Utveckling genom sociala samspel

3.1.1. Sociokulturellt perspektiv och samspelets betydelse

Redan innan ett barn föds har barnet egenskaper, till exempel att känna igen röster, som sedan vid födseln gör dem till sociala individer inför sitt kommande lärande samt sin utveckling i livet (Enerstvedt, 1977). Malaguzzi (2016) menar också på att barnet så tidigt som vid sin födsel är en social individ som utvecklas via sin omgivning samt deltagande i varierande sammanhang med andra människor. Det sociokulturella perspektivet grundar sig i Vygotskijs (2001) syn på hur barn utvecklas genom att vara i samspel med andra människor i sin omgivning, där barnet deltar i varierande sociala sammanhang och att barn tillhör en gemensam och kulturell kontext. Att vara i samspel med andra individer, barn till vuxna och andra barn är en av de primära grunderna för barnets utveckling och är en faktor som finns med människor under hela livet (Askland & Sataøen, 2013). Løkken (1996) anser att den enskilda individens utveckling sker tillsammans med andra barn vilket är en betydelsefull och positiv aspekt. I samspelet får barn möjlighet att bygga relationer till andra barn, vilket skiljer sig från de relationer barn har med vuxna.

Precis som Malaguzzi (2016) och Løkken (1996) menar Vygotskij (2001) att barn lär sig i samspelet med andra människor och att den sociala omgivningen har betydelse för barns utveckling samt lärande. Även inom det konstruktivistiska perspektivet menar Piaget (1976) att människan, genom samspel med sin omgivning, skapar en inre och mental kunskap av den verklighet och värld hen lever i.Inom det sociokulturella perspektivet menar Vygotskij vidare att språket blir ett verktyg för barn och har stor betydelse för barnet i dess sociala kontext (Säljö, 2014). När barnet kommunicerar med andra skapas samspel samtidigt som det sker en utveckling av ett inre språk. Detta gör att barnet lär sig att tänka och resonera med sig själv (ibid).

(13)

Utvecklingen sker alltså både på ett inre plan hos den enskilda individen samtidigt som det på utsidan etableras ett samspel med andra (Hwang & Nilsson, 2011). Barn som har utvecklat sin verbala språkförmåga kan använda detta som ett redskap i kommunikationen och samspelet med andra människor, samt för att ta del av kunskap och föra kunskap vidare och genom den mentala förmågan kan ett barn handskas med olika kontexter i sin vardag (Säljö, 2014).

3.1.2 Den proximala utvecklingszonen

Vygotskij beskrev den proximala utvecklingszonen, som att barnet utmanas och möter krav som är något svårare än den nivån av kunskap barnet har vid tillfället. De vuxna finns bredvid barnen som stöd för att hjälpa barnen att klara av dessa utmaningar men tanken är att barnen ska utmanas att prova själv för att förstå. Däremot skall inte kraven sättas alltför högt utan den vuxna fungerar som ett stöd vid barnets behov och anpassar sig efter barnets nivå för att gynna lärandet och utvecklingen (Hwang & Nilsson, 2011). När ett barn samspelar med andra barn i samma ålder eller en vuxen får barnet tillträde till nya kunskaper, språk och lärdomar. På så sätt integreras även barnet i en kultur med normer som den vuxne eller andra i omgivningen företräder och det är i detta skedet där utvecklingen mellan det sociala och det individuella inträffar (Askland & Sataøen, 2014).

3.1.3 Lek och fantasi

Utifrån läroplanen för förskolan är lek något som bör ta stor plats i barnens utbildning samt att leken är betydelsefull för barn och att den bidrar till många faktorer i barns utveckling. (Lpfö, 98/18).

För barn är det lek i sig som är viktigt. I lek får barnen möjlighet att imitera, fantisera och bearbeta intryck. På så sätt kan de bilda sig en uppfattning om sig själva och andra människor. Lek stimulerar fantasi och inlevelse. Lek kan också utmana och stimulera barnens motorik, kommunikation, samarbete och problemlösning samt förmåga att tänka i bilder och symboler. Därför är det viktigt att ge barnen tid, rum och ro att hitta på lekar, experimentera och uppleva (Lpfö, s.8, 98/18).

Lillemyr (2013) pekar på hur viktig leken är för barnets utveckling både för sina olika sinnen, motorik, psykiskt och socialt. De vuxnas uppdrag är att bidra till barnens lek genom att skapa en bra och inspirerande lekmiljö som främjar leken (ibid). När barnen leker stimuleras deras hjärnor och inlärning sker omedvetet (Olofsson, 2003). Olofsson (1987) beskriver att leken bidrar till många värdefulla delar inom olika områden. Genom utforskande sker exempelvis etablering av ett kunskapsförråd vilket Olofsson vidare menar är något som behöver tränas på. Genom att använda sin fantasi allt mer kan barn utvidga sin föreställningsförmåga och skapa sig egna inre bilder, vilket

(14)

alltihop sker genom leken (ibid). Fantasin ger oss förmågan och möjligheten att komma in i en lek där vi blir någon annan så som i rolleken samt låtsasleken (ibid).

Vygotskij (1995) menar på att fantasi och verklighet hör ihop då fantasin främjas desto mer erfarenheter en person bär med sig. Det är en form av medvetande samt kombinationsförmåga som alltså hör samman med ens vardag på varierande sätt. På så sätt använder sig barn av leken för att bearbeta sina tolkningar i vardagen då de transformerar och dramatiserar det vanliga. Olofsson (2003) beskriver hur fantasin och leken tillåter barn att reproducera och tolka tidigare upplevelser och tankar genom att avskärma sig från verkligheten. Här skiljer sig Piagets tankar från föregående då han menar på att barn inte får nya kunskaper av att leka utan till största del leker för att stärka det som hen redan kan (Hwang & Nilsson, 2011).

Olofsson (2003) menar även på att barn använder sig av erfarenheter som exempelvis film och sagor som redskap i sina lekar. Hon anser att när barn använder sig av sin fantasi i leken blir det ett verktyg för dem då de kan förvandla ett vanligt föremål till något magiskt med sin föreställningsförmåga, exempelvis genom att göra en koja till ett slott.

Olofsson (2003) beskriver fantasilek och andra former av lek, som exempelvis barn som har en bråklek. Hon menar på att det är bra för barn att bråkleka och att inte som vuxen avbryta barn i sin lek där de har ett samspel samt kommunikation kring sin lek. Däremot menar Olofsson (ibid) på vikten av att deltagarna behärskar de sociala lekreglerna ömsesidig förståelse, samspel och turtagning samt förståelsen av när den andra till exempel inte vill för att leken inte ska övergå till ett riktigt bråk.

3.1.4 Populärkultur i relation till barnperspektivet och barns perspektiv

Enligt Storey (2009) bör populärkultur egentligen enkelt kunna förklaras som en kultur som är uppskattad och väl omtyckt bland olika människor. Fast (2007) pekar på populärkulturen som det som barn kommer i kontakt med i form av bland annat filmer, tv-spel, tv-program, tidningar och leksaker. Persson (2000) beskriver populärkultur, likt Storey, så enkelt som en kultur som är populär och något som för många människor förknippas med massmedia. Han skriver om hur populärkultur och medier ofta benämns som samma sak men att detta kan skapa förvirring hos somliga och att beroende på vem som använder begreppet kan det ha olika innebörder (Persson, 2000). Storey (2009) menar även på att populärkultur kan betyda olika och ha olika definitioner i form av olika intressen som bland annat böcker, film eller musik. Utifrån dessa beskrivningar av populärkultur kommer vi i vårt arbete använda oss av begreppet med fokus på film, tv och digitala spel i relation till barns intressen. För att få syn på barns intressen krävs det att som pedagog använda sig av ett barnperspektiv för att närma sig ett barns perspektiv. Att använda sig av ett

(15)

barnperspektiv kan ha olika betydelser men en tolkning är att som vuxen försöka utgå från sin tolkning av hur barnet ser på sin omvärld. En tolkning av vad ett barns perspektiv är går att beskriva som barnens egna representation av sin omvärld och sina tankar och låta barn framföra dessa tankar och idéer om vad som intresserar dem och vad de vill göra på förskolan (Sommer, Pramling Samuelsson & Hundeide, 2011). Skillnaden på begreppen barnperspektiv och barns perspektiv enligt Sommers et al (2011) är alltså att barnperspektiv är hur den vuxna ser på barn utifrån egna erfarenheter samt hur de tänker att barn uppfattar sin omgivning medan barns perspektiv är barnens egna tankar samt åsikter (ibid).

(16)

4. Metod

Här kommer vi att redogöra för vilka metoder som använts för att samla in vårt material och hur det har använts i vår analys. Vi kommer presentera vårt urval samt etiska förhållningssätt och hur vi gått tillväga för att ta hänsyn till det. I arbetet har både en kvantitativ metod samt en kvalitativ metod används. Den kvantitativa metoden användes i form av enkäter, då vi från början av vår studie ville undersöka hur kvinnor och män framställs i populära Disneyfilmer hos barn samt om/hur pedagoger tolkar att dessa filmer genomsyrar bland barnen i förskolan. Utifrån svaren i enkäterna ändrades vårt syfte till att fokusera på hur barn använder sig av populärkultur istället för att bara rikta all fokus på just Disneyfilmer. Hur vi använt oss av den kvantitativa och kvalitativa metoden kommer vi beskriva i följande avsnitt vilket kommer börja med en sammanslagning av både enkäterna och intervjuerna och sedan beskrivas mer ingående i varsitt avsnitt.

4.1 Kvalitativ och kvantitativ metod

I början av vår studie använde vi oss av en kvantitativ metod i form av att göra 3 stycken enkäter som vi delade ut för att samla in material om vilka filmer som är mest populära bland barn just nu samt om barn på förskolor influeras av de två filmer (Frost och Vaiana), som visades vara mest populära, i sin vardag på förskolan. Vi valde därefter att använda oss av en kvalitativ metod och utföra intervjuer med 4 pedagoger från 3 olika förskolor för att få en djupare förståelse för vilken roll just dessa pedagoger anser att populärkulturen har i förskolan. Eliasson (2018) anser att det kan bli till ens fördel att använda sig av både kvantitativ och kvalitativ metod i ett forskningssyfte, där en väljer att exempelvis börja med en kvantitativ metod för att sedan gå vidare med en kvalitativ metod. Med en kvalitativ metod använder vi oss av ett induktivt och tolkande synsätt för att förstå och med hjälp av teorier tolka materialet för att få ett resultat på det vi undersöker (Bryman, 2011). Ett induktivt synsätt syftar till förhållandet mellan teori och praktik när teorin används som en följd av forskningsresultatet. Med detta menas att allt är påverkat av individen då sociala egenskaper är resultatet av ett samspel mellan individen och att syftet med arbetet är att tolka hur respondenterna uppfattar den sociala verklighet där problemet som detta arbete beskriver befinner sig (ibid). En annan aspekt är den som Alvehus (2014) presenterar som menar att det som ska styra valet av metod beror på vad studiens syfte är. Eftersom att vårt syfte är att undersöka pedagogers tolkning av barns användning och intresse för populärkultur och hur pedagogerna förhåller sig och arbetar utifrån detta ansåg vi att en kvalitativ metod i form av intervjuer var relevant.

(17)

4.2 Enkäter

Som vi nämnt tidigare valde vi till en början att använda oss av en kvantitativ metod och utforma 3 olika enkäter för att samla in vårt första material till vår studie. Dessa enkäter beskriver vi mer om senare i detta kapitel. Vi valde att använda oss av enkäter för att vi ville nå ut till och få svar från en större mängd människor. Ejlertsson (2014) understryker att det finns både fördelar och nackdelar när vi använder enkät som metod. Fördelen blir att enkäten kan nå ett större omfång av svarsmaterial geografiskt för att få ett mer varierat svarsinnehåll medan det negativa kan vara att svarsantalet blir mindre beroende på vilken metod som används för att dela ut enkäten (ibid). Eliasson (2018) påpekar att en enkät utdelad på nätet hindrar alla som inte har tillgång till dator från att bidra i studien och enbart de med en dator blir relevanta för studien. Vi valde att använda oss av en enkät på nätet då vi ansåg att omfånget skulle vara brett nog för att samla in material till vår studie.

I vår första enkät (bilaga 1) sökte vi material för urvalet av vilka filmer som är mest populära bland barn i förskolan. Den enkäten riktade sig till föräldrar med barn i förskolan och vi fick in 300 svar. Resultatet av denna enkät var tänkt att användas som en riktlinje för att vi skulle kunna avsmalna vårt fokus för detta arbete. Utifrån svaren från första enkäten som vi skickade ut (bilaga 1), där Frost och Vaiana visade sig vara de två mest populära filmerna bland de barn vars föräldrar deltagit i enkäten, utformade vi två nya enkäter (bilaga 2&3) som riktade sig till personal som arbetar med barn i förskolan. I dessa två enkäter efterfrågade vi om Frost respektive Vaiana syns bland barn i förskolan och på vilka sätt det i sådant fall genomsyrar. På enkäten gällande hur Frost syns i förskolan (bilaga 2) fick vi 597 svar och på enkäten gällande hur Vaiana syns i förskolan (bilaga 3) fick vi 190 svar. Vi fick mycket varierande svar hur det syns bland barnen i förskolan men det som främst tog plats bland svaren var i leken, på barnens kläder och musik som barnen visade intresse för. I denna form av kvantitativa forskningsstudie kan det komma att saknas information, så som en bortfallsanalys (Larsen, 2009). Med bortfallsanalys menas det exempelvis i vårt fall föräldrar som inte svarar på enkäten eller pedagoger som inte kan välja eventuella svarsalternativ (ibid). Då kan vi som undersöker förlora material som kan vara betydelsefullt för vår studie. Svarsmaterialet på de två enkäter gällande Frost och Vaiana i förskolan var väldigt omfattande med sammanlagt 787 svar men gav oss inte den förståelsen och insikten kring populärkultur i förskolan som vi sökte. Vi ville få mer detaljerad information kring hur pedagoger ser att barn använder sig av populärkulturen och hur det syns bland barn i förskolan, än vad enkäterna kunde förmedla, och valde därför att gå vidare med vårt arbete och göra intervjuer med fyra personal på tre olika förskolor.

(18)

4.3. Intervjuer

Vi valde att gå vidare och utföra fyra intervjuer för att få en djupare förståelse för hur pedagoger tolkar barns användning av populärkulturen i sin förskola samt hur pedagogerna förhåller sig till detta intresse hos barnen. Alvehus (2013) menar att utföra intervjuer kan vara positivt för att ta reda på hur en annan människa reflekterar och tänker runt något specifikt område eller fenomen. Innan de planerade intervjuerna valde vi att formulera 6 stycken huvudfrågor (bilaga) till personalen som skulle delta i undersökningen. Vi valde att förbereda de deltagande och skickade ut frågorna för att ge dem en uppfattning i vad vi studerar samt undersöker, vilket Alvehus (2013) menar på ger en bra ingång för personen som ska bli intervjuad för att veta ämnet. Genom att göra denna form av intervju menar Patel & Davidson (2011) och Alvehus (2013) att en intervju blir semistrukturerad. En semistrukturerad intervju innebär att intervjuaren som undersöker ett ämne formulerar frågor som blir huvudfrågorna för intervjun, men att frågorna även ger dem som blir intervjuade en självständighet att tala med egna ord och påverka var intervjun hamnar (Alvehus, 2013). Respondenten får då ett större tillfälle att påverka innehållet av intervjun och den som intervjuar måste se till att vara uppmärksam samt effektiv för att ställa följdfrågor till respondenten för att hålla samtalet levande (ibid). Denna metod är en kvalitativ forskningsmetod som vi valt att använda oss av i en del av insamlingen av vår empiri, då det ger oss som möjligheten att komma närmare miljöerna och personerna som deltar (Eliasson, 2018; Johansson, 2013). Vi utförde fyra intervjuer med personal från tre olika förskolor, där två av deltagarna arbetar på samma förskola. Intervjuerna som var en till en intervjuer varade i ungefär 20 minuter och spelades in med en diktafon. Detta kan enligt Alvehus (2013) medföra en risk då den intervjuade kan föras eller påverkas mot ett visst håll av den som håller intervjun. Detta hade vi i åtanke under intervju då vi inte ville leda personerna i intervjun in på något som just vi intresserade oss av utan för att få en helhet av hur de ser på populärkultur på deras avdelning bland barnen. Enligt Alvehus (2013) bör intervjuaren ta ett steg tillbaka och låta respondenten ta mycket plats, då det är hens beskrivning och uppfattningar intervjuaren vill ta del av. Vi valde därför att prata så lite som möjligt och försökte ge den intervjuade möjlighet att använda sig av sina egna ord och tankar.

4.4. Urval

Från början av vår studie var vår tanke att utforska hur kvinnor och män framställs i populära Disneyfilmer hos barn. Därför utformade vi enkäternas svarsalternativ utifrån mänskliga karaktärer från Disneys klassiker. Enkäterna valde vi att dela på Facebook.se. Dessa delades på våra privata profiler samt i två slutna grupper, förskolan.se samt pedagogiska tips och trix. Dessa två grupper är forum för alla som har någon koppling till förskolan. Exempelvis för de som arbetar

(19)

i förskolan, de med barn i förskolan eller för de med intresse för förskolan. Därför ansåg vi det relevant att dela alla tre enkäter i samma forum då vi på så sätt nådde ut till de målgrupper vi hade för respektive enkät. Forumet som vi delade våra enkäter på var Facebook.se där vi riktade oss till föräldrar med barn i förskoleålder och pedagoger som arbetar i förskolan. Denna urvalsprocess kan även kallas för målinriktat urval då vi som forskare valde respondenter strategiskt så att respondenterna var relevanta för vår forskning som ska utföras (Bryman, 2011).

Eftersom vi sedan ändrade vårt fokus för studien valde vi att utforma intervjufrågor. Alvehus (2013) menar på att i en intervjustudie bör deltagarna vara insatta i ämnet som studien undersöker. I intervjuerna vi höll deltog två förskollärare och två barnskötare. Vi efterfrågade inte just förskollärare till våra intervjuer utan kravet var personal som arbetar med barn i förskolan då vi anser att allas olika kompetens och erfarenheter är lika viktiga inom förskolan och relevant för vår studie. Detta val urval av deltagare menar Alvehus (2013) är ett strategiskt urval då vi medvetet valt ut deltagare med kompetens som är relevant för vår studie. Vi valde att intervjua personer från olika förskolor för att få en bredd på materialet och få olika perspektiv från pedagogerna.

4.5. Etiska förhållningssätt

När en studie genomförs som innefattar insamling av material där människor kommer delta måste den som utför studien ta hänsyn till olika etiska aspekter till skydd för deltagarna i studien (Vetenskapsrådet, 2011). Vetenskapsrådet (ibid) har skrivit fram fyra olika etiska principer för den som utför studien att följa som innefattar samtyckeskravet, informationskravet, nyttjandekravet samt konfidentialitetskravet.

Samtyckeskravet innebär att den som utför studien måste få ett godkännande av den deltagande för

att de ska delta. Om de deltagande är under 15 år krävs även vårdnadshavarens godkännande.

Informationskravet innebär att deltagarna måste informeras om vad deras deltagande i studien

innebär och vad studien går ut på. De ska även bli informerade om att de har rätt att dra sig ur studien när som helst utan att det påverkar något negativt. Med Nyttjandekravet menas det att den som utför studien ska informera de deltagande om vad det insamlade materialet ska användas till och hur det kommer förvaras samt att det endast kommer användas för den föreliggande studien.

Konfidentialitetskravet är det som innefattar att alla uppgifter som samlas in förvaras rätt så att

(20)

4.5.1 Insamling av samtycke

I enkäterna vi delade ut efterfrågade vi inte namn eller något annat som kunde leda oss till vem som svarat vad och på så sätt förblev alla som deltog i enkäterna anonyma. När vi delade ut enkäterna informerade hur det insamlade materialet skulle användas och att det enbart skulle användas till vår studie. På så sätt tog vi hänsyn till både informationskravet samt nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2011).

Vi valde att spela in våra intervjuer på diktafon för att få med allt material. Då vi valde denna metod var det även viktigt för oss att informera de deltagande om de olika kraven vi behövde ta hänsyn till. Vi delade ut en samtyckesblankett till alla deltagare där vi informerade vad vår studie gick ut på, vad det insamlade materialet skulle användas till och att endast vi, samt vår handledare och examinator på begäran, kunde ta del av materialet. I samtyckesblanketten informerade vi även kring deltagarens rätt att avbryta sitt deltagande när som helst under studiens gång (Vetenskapsrådet, 2011).

4.6 Analysmetod

Vi transkriberade våra intervjuer genom att skriva ner allt som sades på ljudfilerna från diktafonen. Alvehus (2013) menar på att det finns olika sätt att transkribera på och vi valde en metod där vi skrev ner det som sades från talspråk till skriftligt korrekt språk. Andra metoder vi hade kunnat använda är att bara skriva anteckningar och sedan fylla ut dem direkt efter intervjun men vi valde att spela in intervjuerna då vi ville ha allt material på en diktafon. En nackdel med att spela in intervjuerna som Alvehus (ibid) pekar på är att det kan vara störande för den intervjuade men vi ansåg, i vårt fall, det som den mest relevanta metoden att använda oss av.

Vi gick sedan igenom och bearbetade vårt insamlade material för att hitta det som var relevant för vår studie. Detta gjorde vi kort efter att intervjuerna genomförts då vi ville ha det nytt och färskt i minnet vilket enligt Patel & Davidsson (2011) är viktigt för att få så stor förståelse för sitt material som möjligt. För att få syn på vad som framgått i intervjuerna valde vi att kategorisera innehållet i olika kategorier. Vi delade upp materialet i olika kategorier där vi kunde se barns egen användning av populärkultur utifrån pedagogernas tolkning, materiella ting så som kläder samt egna leksaker och där vi kunde tolka att pedagogerna använde eller arbetade utifrån barnens intresse i förhållande till populärkulturen. Detta resulterade i att vi kategoriserat materialet utifrån

Den fria leken, Pedagogernas delaktighet i barns intressen för populärkulturen samt Sammanfattning där vi sammanfattar de två tidigare kategorierna . Därefter analyserade och

(21)

4.8 Kritiska reflektioner

I enkäterna valde vi att använda oss av Facebook.se, för att dela våra enkäter, där vi vände oss till föräldrarna i enkät 1 genom att ställa frågan om deras barns favoritfilm samt till pedagoger på förskolor i enkät 2 och 3 med frågan om och i så fall hur Frost och Vaiana syntes hos barnen på förskolan. Då vi valde att fråga föräldrarna om vilken film som var deras barns favorit är vi medvetna om att det svaret kan vara en tolkning av vilken film föräldern tror är barnets favoritfilm är och alltså inte garanterat att det är barnets faktiska favoritfilm. Genom att dela dessa enkäter på Facebook.se kan vi inte vara säkra på att det är den målgruppen vi efterfrågat som svarat på enkäterna. Även om vi skrivit ut vem vi sökte i respektive enkät kan vi inte garantera att just dessa svarat på enkäterna. När vi delade enkät 2 och 3 som riktades till pedagoger i förskolan valde vi dock att dela dessa i grupper på Facebook.se som är kopplade till förskolan och på så sätt tror vi ändå att vi nådde ut till den målgrupp vi sökte.

En annan kritisk reflektion angående de enkäter vi delade på Facebook.se är det stora omfång de innefattade. Vi fick sammanlagt in 1087 svar på de tre enkäter vi delade. På de två enkäter som efterfrågade Frost och Vaianas roll i förskolan fick vi 787 svar. När vi gick igenom materialet insåg vi att det var väldigt stort men inte med så ingående svar vilket resulterade i att vi inte kände att det gav oss det vi behövde för att genomföra vår studie. Däremot gav det oss en förståelse för hur de olika metoderna, kvalitativ och kvantitativ, kan användas på olika sätt beroende på syfte med en studie.

Vi valde att utföra intervjuer med pedagoger med barngrupper där barnen var i åldern 4-6 år. Något som hade kunnat ge oss ett annat utfall från intervjuerna än det vi fick hade varit om vi valt att intervjua pedagoger med barngrupper i ett annat åldersspann än endast 4-6 år. Då hade vi kanske fått ett annat resultat med en större bredd på svaren då det hade sträckt sig över fler åldrar.

Dalen (2008) skriver om vikten att utföra en provintervju innan de riktiga intervjuerna genomförs. Detta ska göras för att prova frågorna som valts ut men även för att få testa att hålla i en intervju. Genom att göra en sådan intervju går det att upptäcka eventuella misstag som behövs rättas till inför den riktiga intervjun och det ger även tillfälle att prova sin teknik så att den fungerar som den ska och hanteras på rätt sätt. Vi valde att inte utförde någon provintervju då vi inte hade möjligheten samt att pedagogerna inte hade tiden till att genomföra detta. Hade vi valt att genomföra en provintervju kanske resultatet från intervjuerna hade varit annorlunda.

(22)

5. Analys och resultat

I detta kapitlet kommer vi att redogöra för och analysera det material som vi har samlat in från våra intervjuer på förskolorna och koppla detta till teori samt begrepp. De personerna som blivit intervjuade kommer att nämnas som P1, P2, P3 och P4 samt beskrivas som pedagogerna oavsett om de är förskollärare eller barnskötare. Vi har valt att dela in kapitlet i rubriker Den fria leken samt Pedagogernas delaktighet i barns intressen för populärkulturen. Därefter har vi en rubrik vid namn Sammanfattning av de två tidigare rubrikerna.

5.1 Den fria leken

5.1.1 Sommarskuggan

Då vi inlett våra intervjuer med frågan “Är populärkultur i form av filmer något som ni märker av bland barnen på er avdelning?” har det framgått i svaren från pedagogerna utifrån deras perspektiv att det tydligt märks bland barnen på deras förskolor att populärkulturen genomsyrar på varierande sätt. Främst är det genom leken så som i den fria leken men även genom materiella ting som kläder samt leksaker barnen tar med sig och hur några av de vuxna har valt att arbeta med populärkulturen som de tolkat vara barnens intresse i form av tematiskt arbete.

När vi tittar närmare på den fria leken hos barnen utifrån pedagogernas tolkning nämner tre av pedagogerna att Sommarskuggan från tv kanalen Svt förekommer i barnens lek på enheterna.

P2: Mycket på gården, när vi är ute är det mycket att de letar efter sommarskuggan, och vi ska hitta den och de har sett skuggslem. (Intervju 2, 230519)

P3: De pratar om det och de säger att Sommarskuggan och de ska komma och ta dem. När de leker allting så kommer det alltid fram i slutet och så kommer Sommarskuggan. De ritar Sommarskuggan och ja allt. Det är väldigt aktuellt och dominerande. Det är precis som att de är lite rädda.

-När de sitter och ritar pratar de med varandra hela tiden så det blir ju en lek och de ritar vad de pratar om och vad de leker med så att säga. Och då är det ofta att Sommarskuggan kommer “och så kommer sommarskuggan och då får vi gå där och gömma oss” och så ritar de grottor och allt sånt. Och när de leker så springer de och någon får leka sommarskuggan eller så säger de att han står bakom mig och jag får springa “aahhhh” (p4 gör ljud). (Intervju 3, 230519)

P4: ..de har ju med det i lekarna, att den ena är Sommarskuggan och sen dyker han eller hon upp.. (Intervju 4, 290519)

Barn använder sig av sina upplevelser från vardagen som till exempel film, vilket barnen i detta fall tydligt gör (Olofsson, 2003). De använder Sommarskuggan i sin lek tillsammans, där en form av skräckförtjusning pågår hos vissa av barnen. De använder sig av sin fantasi för att förverkliga

(23)

Sommarskuggan och göra det på sina villkor. Olofsson (ibid) menar även på att fantasin blir ett redskap i barns lek, där de kan förvandla och omvandla erfarenheter på sina premisser.

5.1.2 Pyjamashjältarna

Ett annat program som tydligt influerat barnen på de intervjuades avdelningar var programmet Pyjamashjältarna som även det är ett program från Svt. Pedagogerna menade på att

Pyjamashjältarna är något som syns i barnens lek både inomhus och utomhus. P1, P2 samt P3 menar alla på att det har gått ut i den fria leken på olika sätt, både i det kreativa samt fantasilek;

P2: Och så är det att de är de olika karaktärerna i Pyjamashjältarna. Och där finns sånt så vi kanske ska visa det för barnen så alla förstår vad Pyjamashjältarna är. Så alla kan förstå vad det är de leker så man kan vara fler som är med i det. Men det är någonting så ska man rädda världen och de sjunger de där sångerna. Det ser man att de leker.(Intervju 2, 230519).

P2 menar på att även om många av barnen har sett på Pyjamashjältarna och vet vad det innebär så finns det barn som inte har tagit del av programmet tidigare utan leker leken utifrån vad kompisarna har berättat för dem. Detta är precis som Vygotskij (1995) menar på när barn lär sig i sociala samspel av andra i sin omgivning. Alla barnen har inte tagit del av programmet tidigare men genom att de leker tillsammans med sina kompisar som har sett programmet så sker ett lärande där de tar del av kamraternas kunskap samt skapar en gemenskap.

Genom att visa programmet på förskolan menar P2 att de barn som inte sett Pyjamashjältarna tidigare ges en visuell bild av programmet och får på så sätt en större föreställningsförmåga och förståelse för den gemensamma leken. Detta menar Olofsson (2003), precis som Vygotskij (1995), på är något som främjar barnens fantasi och skapar verktyg i leken. P2 uttrycker dock att Pyjamashjältarna inte är något de visar för barnen på förskolan när barnen frågar efter att få titta det på vilan. Anledningen till detta är att pedagogerna inte anser Pyjamashjältarna som ett pedagogiskt material. Detta skriver vi mer om i kapitlet 5.2.1 Arbetet genom barns intressen för

populärkulturen.

P2 nämner senare i intervjun att barnen i barngruppen även uttrycker sig i estetiska uttryck så som skapande i deras ateljé. Där har pedagogerna observerat att barnen gör mycket masker till ansiktet som de sedan använder i sin lek som kommer från just Pyjamashjältarna. Som vi har nämnt tidigare trycker Läroplanen för förskolan (Lpfö, 98/18) på vikten av barns lek och dess bearbetning, även tillgång till att skapa;

Barnen ska ges tid, rum och ro till eget skapande. De ska få möjlighet att utforska, reflektera kring och beskriva sin omvärld. Utbildningen ska ge barn möjlighet att uppleva, gestalta och kommunicera genom estetiska uttrycksformer som bild, form, drama, rörelse, sång, musik och dans. Detta inbegriper att barnen ska få möjlighet att konstruera, forma och skapa genom att

(24)

använda olika material och tekniker, såväl digitala som andra. På så sätt skapande både ett innehåll och en metod i förskolan för att främja barnens utveckling och lärande (Lpfö, 98/18, s.9)

5.1.3 Lekar som avbryts

I intervjun med P4 menar hen på att pedagoger stoppar lekar där de märker att barnen leker lekar inspirerade av populärkultur, som tv-spel, som innehåller våld och kan resultera i bråklekar. P4 anser dock att det är av vikt att försöka läsa av lekarna innan de avbryts för att få en förståelse för vad leken innebär och låta barnen förklara sin lek. Olofsson (2003) anser, liksom P4, att bråklek inte alltid behöver innebära något negativt, som vi tolkar att P2 syftar till. Att bråkleka kan enligt Olofsson (ibid) vara ett sätt för barnen att utmanas i förståelsen för sina kompisar, samspelet och turtagningen. Olofsson (ibid) menar även på att barn som leker dessa lekar bör ha en förförståelse för dessa delar för att klara av att delta i dem. Detta går även i linje med vad Rosen (2015) presenterar i sin studie där våldsamma lekar helt förbjudits på vissa ställen. Hon menar på att istället för att förbjuda det bör pedagogerna vara närvarande och uppmärksamma och kunna vända det till ett lärande där en diskussion kan föras om hur andra människor uppfattar ens handlingar.

I intervjun med P2 kom vi också in på att prata om lekar de tolkat barnen inspirerats av från populärkulturen, som ibland fick avbrytas på förskolan.

P2: ..vi säger att de leker Frost, så leker de liksom ”lala” (p2 gör ljud och gestikulerar med armarna) så bygger de ett slott, så kommer där ett barn och ska leka Star Wars och tar en pinne och bara ”fjuufjuu” och man bara ”stopp! Vi slåss inte” (p2 gör ljud och gestikulerar med armarna). Då stoppar man ju den direkt för det är ju en sån lek.(Intervju 2, 230519)

P2 utgår från sitt perspektiv som vuxen på situationen där vi tolkar det som att P2 menar att ett barn kommer in i andra barns lek och distraherar den med sin, enligt pedagogens tolkning, Star Wars inspirerade lek. Men tittar vi närmare på situationen och barnets perspektiv kan det röra sig om att hen vill vara med i de andra barnens lek och söker kontakt på sitt sätt. Som Olofsson (1987) menar på så använder barn fantasin som ett verktyg i leken. Om vi tolkar denna situation kan det vara så att detta barn med pinnen försöker ta sig in i de andra barnens lek med slottet genom att låtsas vara en riddare. Utifrån både Olofsson (2003) och Rosen (2015) tolkar vi det som att pedagoger inte bör vara alltför snabba med att fastställa en bråklek och avbryta den utan skapa sig en förståelse för vad den går ut på först samt prata med barnen eller barnet det rör sig om.

(25)

5.2 Pedagogernas delaktighet i barns intressen för

populärkulturen

5.2.1 Daidalos som tema

P1 samt P2 berättar båda i intervjuerna att barnen haft ett stort intresse för Daidalos på Svt då de pratade om det samt ville leka olika delar från programmet. Barnen skapade bland annat egna livspuckar som de sedan använde i sin lek, labyrinter som de byggde med lego där de sedan hade en boll som redskap för att ta igenom sin labyrint de byggt. Vi reflekterade över samtalen kring Daidalos efter våra intervjuer med P1 och P2 där det framgick tydligt att de förhåller sig till barnens bearbetning av populärkultur genom att ta till sig barnens intressen och använda deras intressen för att skapa lärsituationer i förskolan och ett tematiskt arbete med barnen på barnens villkor. Nedan följer delar av intervjun med P1;

P1: Det roliga är att, för att barnen visste ju såklart först vem Daidalos var, så hade jag ingen aning så barnen fick ju lära mig om vem den karaktären är. Så hade vi uppevila och så tittade vi på det och då är det samarbetstävlingar och i och med att det var så stort och alla pratade om det hela tiden och de ville leka det och det var så himla roligt med slime och allt sånt, så bestämde vi oss för att ”okej då gör vi det här till en grej och jobbar utifrån barnens intresse med det”, i och med att det är barnens intresse som styr väldigt mycket för oss. Så vi började med att göra egna livspuckar där barnen tillsammans fick lära sig att samarbeta för att få en livspuck. Det jobbade vi ju med i helgrupp så då fick de hjälpa och lära sig att samarbeta också via det här. Och vi har ju klätt våra byggklossar med såna här robotar som de bygger med och så byggde de Daidalosslott istället och hans hem och Herren Labyrint byggde de. Så det blev mycket estetiskt när de jobbade med det här. Och de sitter ju fortfarande än idag och bygger med lego, olika labyrinter så får de sen en kula som de får balansera igenom den här labyrinten.

Intervjuaren: Så det var något de tillfört i sin lek som ni då snappade upp?

P1: Ja precis. Och Daidalos har ju också en sång, både en norsk och en svensk finns det. Så den kommer på fredagsdiscon också för de tycker ju det är jätteroligt med allt slime och sånt och vi har tittat på experimenten hur man gör slime och byggt vidare på det.

Vi har haft hinderbana här inne på förskolan genom hallarna där de får samarbeta för att få en livspuck då ska alla gå hinderbanan och sen så står någon och sprutar med en sån här liten vattenspray för att det ska typ vara slime för att de blir “slimeade” och det tycker de ju är jätteroligt. Så det har varit framgångsrikt. (Intervju 1, 230519)

Vi tolkar det som att P1 och P2 har utgått från barnens gemensamma intresse för Daidalos för att komma så nära barns perspektiv som möjligt, där de använt sig av det som de sett utifrån vad barnen leker i den fria leken, vad de pratat om samt tycker är roligt och vad de visat intresse för (Sommer et al, 2011). Enligt läroplanen för förskolan (Lpfö, 98/18) ska förskolläraren ta tillvara på barns vilja att utforska, lära sig nya saker, ha roligt och “... flödet av barnens tankar och ideér ska tas tillvara för att skapa mångfald i lärandet” (Lpfö, 98/18, sid 13). P1 och P2 har arbetat fram varierade övningar så som hinderbanor där barnen ska hjälpas åt för att klara av övningen och få

(26)

en livspuck vilket Malaguzzi (2016) och Løkken (1996) menar på skapar samarbete och gemenskap där barn lär i samspel med andra. Genom att pedagogerna arbetar med att utmana barnen på barnens nivå i aktiviteter som till exempel hinderbanor kan vi koppla det till den

proximala utvecklingszonen där den vuxna skapar förutsättningar för lärande och utveckling

utifrån barnens erfarenheter (Hwang & Nilsson, 2011).

5.2.2 Fortnite som språkutveckling

Något som framgick i några intervjuer var hur barnen på deras avdelning influerades av populärkulturen i leken som sedan ledde till ett intresse i lärande av olika slag. Precis som vi skrev i Daidalos som tema där pedagogerna använde barnens intresse för Daidalos i valet av tema såg vi även i intervjun med P4 när vi kom vi in att prata om Fortnite, som är en form av krigsspel. Det fanns barn på denna avdelningen som visade stort intresse för detta spelet och uttryckte det mycket i form av lek men även genom att vilja att lära sig skriftspråk.

P4 Men vi har ju några som är jätteintresserade av det och som faktiskt nu har börjat skriva det.. alltså som inte alls är intresserade av bokstäver tidigare men som nu vill skriva just Fortnite liksom.. (Intervju 4, 290519)

Pedagogerna valde att ta till sig intresset för Fortnite och utveckla samt utmana barnens intresse för skriftspråk. Pedagogerna stöttade barnen bland annat genom att skriva ner ordet Fortnite på papper som barnen sedan använde sig av som stöd för att skriva ordet på en dator. Även detta kopplar vi till den proximala utvecklingszonen där pedagogerna tillför något till barnets nuvarande kunskap för att utveckla barnets lärande (Hwang & Nilsson, 2011). Detta kan vi även koppla till när barn samspelar med andra i sin omgivning där de tar del av kunskap och erfarenheter (Askland & Sataøen, 2014). I detta fall tar barnen del av pedagogernas kunskap kring skriftspråk där barnen vill lära sig skriva Fortnite. Pedagogerna delar sin kunskap om alfabetet för att uppmuntra barnen till intresset för att skriva själva. Därefter, berättar P4, tog barnen det vidare och ville skriva det själva förhand på sina teckningar när de hade ritat.

5.2.3 Det ska vara pedagogiskt

I intervjun med P4 menar hen på att barnen visar intresse för tv-spelet Fortnite, men uttrycker även att det är ett spel som dels innehåller våld och även är stämplat på deras förskola som något icke pedagogiskt. Därför väljer pedagogerna att inte uppmuntra ytterligare intresse genom exempelvis ett tematiskt arbete.

P4: Och likadant danserna det är inget vi har tagit upp för det är lite så tabu.. ”nej men det är fortnite det ska vi inte ha på förskolan”. Samtidigt som jag känner att varför inte? Så länge man

(27)

inte visar det andra utan där är ju scener på youtube där man tar upp bara danserna, precis som som Just Dance. (Intervju 4, 290519)

Men när pedagogerna bestämmer sig för att ett visst material, i detta fallet Fortnite, inte är pedagogiskt så tar de ett beslut utifrån ett vuxenperspektiv. Hade pedagogerna utgått från ett barnperspektiv och försökt närma sig ett barns perspektiv (Sommers et al, 2011) hade de kanske gått in på ett djupare plan i Fortnite för att ta reda på vad i spelet som intresserar barnen och försökt använda sig av det i ett tematiskt arbete utifrån barnens intresse.

Även P2 menar att det finns material som av pedagogerna bedöms vara icke pedagogiskt material och får därför inte visas på förskolan trots att barnen även här visar stort intresse för denna populärkultur.

P2: ... pyjamashjältarna det har dom ju frågat oss om så mycket och vi bara ”nä det ser vi inte på förskolan, det ser ni hemma”, sen när ni skrev om det idag så började jag tänka på att egentligen varför ser vi inte det?

-... jag tänker att jag dömer för lätt “för det är tecknat och vi tittar inte på film här, vi har bara pedagogiska saker, fast det finns ju något pedagogiskt om man för det rätt, så det är ju någonting som man kan tänka på (Intervju 2, 230519)

Vi tolkar det som att P2 tycks känna en förvirring kring varför Pyjamashjältarna anses som ett mindre pedagogiskt material samt menar att hen ibland är snabbt på att döma material som i detta fall är en tecknad serie och därför inte bör användas. P2 menar även att efter att själv ha tittat på Pyjamashjältarna och fått syn på att det verkar finns en tanke bakom varje avsnitt kanske det trots allt kan visas och arbetas med i förskolan. Om pedagogerna tittar tillsammans med barnen och sedan reflekterar kring innehållet tillsammans kan de gemensamt se budskapen samt fortsätta arbeta med detta, vilket är att utgå från barns perspektiv (Sommer et al, 2011).

I linje med det som Henward (2015) diskuterar i sin studie om att det finns en negativ syn på populärkulturen i amerikanska förskolor så tolkar vi det som att en viss del av populärkulturen i sverige har fått en stämpel som något som inte bör arbetas med i förskolan då det inte anses vara pedagogiskt. Både P2 och P4 uttrycker att de undviker att ta tillvara på vissa intressen hos barn, som till exempel Fortnite och Pyjamashjältarna då de anser att dessa material inte är pedagogiska och inte hör hemma i deras verksamhet. Detta kanske beror på att det finns en förutbestämd tanke kring att populärkultur är något som distraherar barn från att lära sig (ibid). I läroplanen för förskolan skrivs det att barnen ska ha inflytande och rätt till delaktighet i sin utbildning (Lpfö, 98/18). Om pedagogerna låter sina egna värderingar gällande viss populärkultur styra den pedagogiska verksamheten så missar de att gå utifrån barnens perspektiv (Sommers et al, 2011) och utgår istället från en vuxens perspektiv.

(28)

5.3 Sammanfattning

Nedan kommer vi sammanfatta vad vi kommit fram till i vårt resultat och vår analys. Vi gör det genom att koppla tillbaka till våra frågeställningar vi presenterade i början av arbetet:

• Hur tolkar pedagoger barns användning och intresse för populärkultur i form av film, tv och digitala spel i förskolan?

• Hur arbetar samt förhåller sig pedagogerna till barnens intresse för populärkultur i form av film, tv och digitala spel?

Utifrån intervjuerna kan vi se att pedagogerna tolkar att barnen på deras avdelningar använder sig av populärkulturen på olika sätt. Genom leken, kreativa övningar och aktiviteter skapas en tydlig gemenskap och relationer mellan barnen i deras sociala samspel på förskolan. Precis som Storey (2009), Fast (2007) och Persson (2000) menar på så är populärkultur mer än bara film, tv och spel. Dock är det dessa former som framkommer mest i våra intervjuer då det var den inriktningen vi hade i intervjuerna. Barnen använder sig sedan av populärkulturen främst i sin fria lek där de genom fantasi lever sig in i en värld där de väver samman verkligheten med sina erfarenheter, av exempelvis Fortnite, Daidalos, Sommarskuggan och Pyjamashjältarna. Det framgår även från pedagogerna att barnen uttrycker sig i form av estetiska uttrycksformer såsom i skapandet när de konstruerar föremål som de inspirerats av från diverse tv-program och filmer.

Pedagogerna som vi intervjuat verkar ha blandade tankar kring populärkulturen och förhåller sig på olika sätt till populärkulturen. Vi tolkar pedagogernas svar i samtliga intervjuer att de har en positiv tanke gentemot stora delar av barnens användning av populärkulturen då det gynnar barnens samspel samt utveckling. Däremot uppfattar vi det som att det verkar finnas en osäkerhet kring viss populärkultur i verksamheten, då inte all sorts populärkultur verkar anses vara pedagogisk och lämpad i förskolans arbete, som i dessa fall Fortnite och Pyjamashjältarna. Vi tolkar det som att pedagogerna inte vill bli dömda av andra pedagoger om de skulle välja att använda sig av exempelvis Fortnite eller Pyjamashjältarna i sin verksamhet då dessa delar av populärkulturen verkar ha fått en stämpel som mindre pedagogiskt material av pedagogerna själva. Utifrån intervjuerna har vi dock förstått att pedagogerna försöker använda sig av de erfarenheter av populärkultur som barnen för med sig in i förskolan och möta detta genom att skapa teman med populärkulturen som mittpunkt. Något som även verkar vara svårt att förhålla sig till är de bråklekar som uppstår mellan barn när de använder sig av sina erfarenheter av populärkulturen och är inte något som verkar vara självklart för alla pedagoger.

References

Related documents

Enligt  senaste  forskningsrön  har  inte  spelandet  tilltagit.  Vi  anser  att  det  kan  få  långsiktliga  konsekvenser  då  stat  och  kommun  planerar 

Syftet med denna studie är att bidra med ökad kunskap om lärande och undervisning i informell statistisk inferens. I studien användes en kvalitativ

När det gäller demokratins varande i förskolan kan det alltså sammanfattas med att den ska vara en del av verksamheten då den är någonting barn har rätt till, att man

Vid dessa samtal kunde det vara önskvärt att pedagogerna synliggjorde för barnen om temat, då barnen enligt de samtal vi genomförde, dels inte visste pedagogernas syfte med varför

Vi är två lärarstudenter från Pedagogen som heter Annika Krusenvik och Ann-Kathrine Aspgren. Vi håller på att skriva vårt examensarbete som handlar om matematiken i förskolan.

Moderaterna anser därför att konsekvenserna av den nya lagen samt villkoren för köpare, leverantörer och primärproducenter bör utvärderas två år efter att lagen

Syftet är att undersöka hur elever i grundskolans årskurs 1 kan utveckla historisk empati genom användandet av och samtal kring historisk skönlitteratur samt dess effekt på

Eftersom det inte finns något bibliotek på Komvux har hon sökt sig till biblioteket i Kilafors, där hon bor, och också till huvudbiblioteket i Bollnäs, där hon har sin