Sverigedemokraternas nationsbygge
En normkritisk diskursanalys av Sverigedemokraternas centrala dokument
The Sweden Democrats’ nation-building
A norm critical discourse analysis of the Sweden democrat’s central documents
Lisa Östman
IMER
Kandidatnivå 15 högskolepoäng VT 2018
Abstract
In this thesis, I aim to make visible and discuss the norms that can be found in some of the Sweden Democrats’ central documents pertaining to a definition of their nation-building. I have used critical discourse analysis to discuss these documents, that is Sweden Democrats’ party program, and a speech held by the leader of the party, Jimmie Åkesson. In this material, I identified three themes: essential differences; family, equality and gender; and the People’s home. The People’s home is a subcategory to essential differences and family, equality and gender. I analysed these themes by using a norm critical perspective. The results of my study are, among others, that the norms in the central documents create a normative Swedish “we” that excludes the “other”. The “other” is sometimes the “cultural other” and sometimes the “sexual other”. The Sweden democrats paints a picture of the “cultural other” as unable to adapt in to the Swedish normative “we”.
Nyckelord: Nationsbygge, Sverigedemokraterna, queerperspektiv, ”Vi” och ”De andra”, kritisk diskursanalys.
Förord
Stort tack till min handledare Susan Lindholm.
Innehållsförteckning
1. Inledning 5
1.1. Syfte och frågeställningar 6
1.2. Inledande positioneringar 7
2. Bakgrund och tidigare forskning 8
2.1. Den etniska ”andra” från 1930-talet fram till idag 8 2.2. Forskning om Sverigedemokraterna ur ett genus- och postkolonialt perspektiv 9
2.3. Queerteori i relation till etnicitet 10
2.4. Politiska uteslutningsprocesser och högerpopulism i en internationell kontext 11
2.5. Studiens positionering inom IMER-fältet 12
3. Teori 14
3.1. Queerteori 14
3.2. Faircloughs definition av hegemoni 15
3.3. Teoretiska nyckelbegrepp 15
3.2.1. ”Vi” och ”de andra” 16
3.2.2. Heteronormativitet 17
4. Metod 18
4.1. Val av metod 18
4.2. Urval och material 18
4.3. Kritisk diskursanalys 19
4.4. Faircloughs kritisk diskursanalys 20
4.5. Tillvägagångssätt 20
4.6. Studiens validitet och reliabilitet 22
4.7. Etiska reflektioner 23
5. Analys 24
5.1. Sverigedemokraterna om essentiella skillnader 24
5.1.1. Folkhemmets funktion som befästande av ”den kulturella andre” 26
5.2. Sverigedemokraterna om familj, jämställdhet och genus 28
5.2.1. En reglerad familj och reglerade genusrelationer 28
5.2.2. Inkludering på normens villkor 30
5.2.3. Folkhemmet som en förlängning av familjen 32
6. Slutdiskussion 34 6.1. Resultat 34 6.2. Avslutning 37 7. Källförteckning 39 7.1. Tryckta källor 39 7.2. Elektroniska källor 40 7.3. Empiriskt material 40
1. Inledning
Hur skapas normalitet, och hur skapas det diskursivt för att upprätthålla politiska gränsdragningar? Denna uppsats kommer att fokusera på diskurser som figurerar i en text och ett tal producerat av det politiska partiet Sverigedemokraterna. Sedan partiet blev invalt i riksdagen 2010 har de fortsatt växa och efter valet 2014 blev de det tredje största partiet.1 Trots sin storlek har partiet inte fått igenom sin politik i större utsträckning, däremot har Sverigedemokraterna haft en stark diskursiv inverkan på det politiska diskussionsklimatet, vilket Mulinari och Neergaard visar.2 Det är som sagt just hur normalitet skapas diskursivt som studeras i denna uppsats. Att studera diskurser är att studera det som ses som förgivettaget.3 Det förgivettagna är ofta något som inte syns och som inte ifrågasätts, vilket gör det viktigt att belysa och diskutera. Inom queerteorin ses normalitet gå hand i hand med makt.4 Detta gör att det är viktigt att studera hur normalitet uppstår diskursivt, eftersom maktrelationer tar form redan i det diskursiva stadiet. Att studera dessa faktorer inom ett rasistiskt och antifeministiskt parti som Sverigedemokraterna,5 gör det till en viktig och samhällsaktuell problemformulering. Vilka får egentligen plats inom Sverigedemokraternas nationsbygge, och hur normaliseras rasistiska och andra exkluderande diskurser?
En utgångspunkt för denna uppsats är Mulinari och Neergaards forskning kring Sverigedemokraterna ur både ett genus och postkolonialt perspektiv. De belyser bland annat hur rasistiska diskurser förändras och kvinnans symboliska roll för nationen.6 Mitt intresse är istället att synliggöra de diskurser kring etnicitet och genus som skapar normalitet kring dessa faktorer i materialet. För att se hur Sverigedemokraternas nationsbygge formuleras diskursivt undersöker jag Sverigedemokraternas principprogram och Jimmie Åkessons tal från Almedalsveckan 2017. För att komma åt några centrala delar i Sverigedemokraternas nationsbygge undersöks olika teman med hjälp av ett normkritiskt queerperspektiv. Dessa två teman är: essentiella skillnader, samt familj, jämställdhet och genus. Det moderna folkhemmet fungerar som en underkategori till de två förstnämnda teman. Diskurser, normer och normaliseringsprocesser kan ses hänga ihop. Diskurser bidrar till att skapa betydelse- och
1 Mulinari & Neergaard. From Racial to Racist State? I Reimagineering the Nation. 2017. S, 260 2 Ibid. S, 259
3Börjesson. Diskurser och konstruktioner – En sorts metodbok. 2003. S, 23 4Ambjörnsson. Vad är Queer. 2016. S, 42
5Mulinari & Neergaard. From Racial to Racist State? I Reimagineering the Nation. 2017. S, 259
kunskapssystem,7 det vill säga de skapar en process av vad som kommer att ses som normalt, och skapar på så sätt en norm. Genom detta tydliggörs hur uppsatsens teoretiska utgångspunkter hänger ihop med valet av metod. Den kritiska diskursanalysen används för att belysa diskursiva maktrelationer i relation till normalitet i materialet och verkar på så sätt tillsammans med queerperspektivet. De centrala begreppen ”vi” och ”de andra” och heteronormativitet används dels för att synliggöra normalitet och hur olika grupper positioneras i materialet och dels för att tydliggöra maktrelationer. Med den här uppsatsen vill jag bidra till IMER-fältet genom att belysa normalitet som skapar ett ”vi” och ett ”de andra.” Jag synliggör också att det vid studier av Sverigedemokraterna krävs en analys som fokuserar på både etnicitet och genus för att fånga in alla grupper som exkluderas.
1.1. Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att med hjälp av ett queerperspektiv synliggöra de diskurser kring etnicitet och genus som skapar normalitet kring dessa faktorer i materialet, och som ligger till grund för Sverigedemokraternas nationsbygge och exkludering av olika grupper. Denna ansatts visar hur exkludering sker både genom etnicitet och genus, och påvisar styrkan i uppsatsens queerteoretiska utgångspunkt, och dess bidrag till IMER-fältet. För att uppnå detta syfte analyseras de diskurser som framträder i Sverigedemokraternas principprogram och partiledare Jimmy Åkessons tal vid Almedalen 2017.
Frågeställningar:
• Hur ser normaliseringsprocessen ut som skapar ett ”vi” och ett ”de andra” i relation till essentiella skillnader i dessa två dokument?
• Hur ser normaliseringsprocessen ut som skapar ett ”vi” och ett ”de andra” i relation till familj, jämställdhet och genus i dessa två dokument?
Normaliseringsprocesserna som efterfrågas här syftar till olika diskurser som samspelar och skapar normalitet.
1.2. Inledande positioneringar
Jag vill redan här i inledningen förklara hur jag förhåller mig till vissa begrepp som förekommer i mitt material. Oftast förkommer begreppet kultur för att beskriva etniska grupper i materialet. Men för att poängtera vad som egentligen menas med begreppet vill jag lyfta att det i grunden handlar om rasifiering, det vill säga fysiska utseendemässiga skillnader som kopplas samman med sociala och kulturella skillnader och på så sätt delar in människor i olika grupper.8 När det kommer till kultur och etnicitet som i materialet framställs som statiska och i vissa fall nedärvda, betraktas dessa företeelser enligt den forskning som IMER-fältet baseras på som socialt och historiskt konstruerade.9 Hur dessa historiska förändringar kan se ut går jag igenom i nästa avsnitt på uppsatsen.
Jag kommer i uppsatsen använda mig av hbtq istället för lhbtq, detta då jag inte undersöker om det finns skillnader i inkludering eller exkludering mellan olika hbtq-grupper. Då det i så fall hade funnits ett syfte med att inkludera ”l” i benämningen. Det som undersöks är hur människor som faller utanför sexuella och könsmässiga normer positioneras i materialet.
8 Osanami Törngren. Ras och etnicitet. I IMER idag. 2013. S, 93 9 Ibid. S, 91
2. Bakgrund och tidigare forskning
Under denna rubrik presenterar jag en studie som behandlar invandringspolitik och hur positioneringarna ”vi och ”de andra” i Sverige har förändrats från 1930-talet fram till idag. Även forskning kring Sverigedemokraterna som har genomförts ur ett genus- och postkolonialt perspektiv presenteras. Jag lyfter även en avhandling som delvis utgår från queerteori, och nämner internationell forskning som berör uteslutningsprocesser kring hbtq-personer samt en jämförande studie mellan tre nordiska högerpopulistiska partier. Avsnittet avslutas med uppsatsens positionering inom IMER-fältet.
2.1. Den etniska ”andra” från 1930-talet fram till idag
Ett begreppspar som är centralt i denna uppsats är ”vi” och ”de andra”, hur de fungerar teoretiskt förklarar jag närmare i teoridelen. När det kommer till positioneringar inom en nation som går ut på att skapa grupperingar baserad på ”vi” och ”de andra” är det viktigt att komma ihåg att det inte är statiska positioneringar. Dessa ändras när nya grupper kommer i in en nation. Ett begrepp som förklarar hur dessa positioner fungerar är ”imagined communities” som Benedict Anderson har myntat.10 Ehn, Frykman och Löfgren lyfter Andersons välkända formulering kring detta fenomen.11 Det innebär att det i nationer finns en föreställd gemenskap, trots att de flesta invånare i en nation aldrig träffas. Det skapas en föreställning kring att alla invånare har en gemensam identitet. Denna grundas till exempel i en gemensam kultur eller historia.12 Alltså blir de som ingår i detta ”imagined community” ”vi” medan de som inte ses dela denna föreställda gemenskap blir ”de andra”.
I en svensk kontext visar Mikael Byström och Pär Frohnert i sin kunskapsöversikt Invandringens historia – från ”folkhemmet” till dagens Sverige hur positionerna ”vi” och ”de andra” har förändrats. Detta gör författarna genom att granska Sveriges migrations- och invandring/invandrarpolitiska historia från 1933-talet fram till idag.13 Dessa positioner har alltså förändrats i takt med att nya invandrargrupper har kommit till Sverige. Bland annat när den nordiska invandringen till Sverige tunnades ut under 1960-talet. Den ersattes av en utomnordisk invandring som ansågs hotande gentemot den svenska kulturen, då den sågs stå
10 Ehn, Frykman & Löfgren. Försvenskningen av Sverige. 1993. S, 13 11 Ibid. S, 13
12 Ibid. S, 13
längre ifrån den svenska kulturen än vad den nordiska gjorde.14 Detta gjorde även att invandring började formuleras som ett problem.15 Författarna visar även på hur balter och ryssar behandlades olika under 1950-talet. Till exempel fick balterna längre uppehållstillstånd än ryssarna, vilket delvis handlade om föreställningar kring deras etnicitet. Balterna sågs som mer skötsamma och mer lättanpassade, medan ryssarna sågs som ett hot.16 Under 1970-talet kom det många chilenare till Sverige som politiska kvotflyktingar, vilka författarna menar sågs som ”ideala” flyktingar, då de passade in i den svenska socialdemokratiska självbilden. Under samma period kom det också flyktingar från Vietnam, som inte ansågs passa in i denna ”idealbild” av politiska flyktingar.17 Här tydliggörs ännu mer att positionen ”de andra” skiftar.
Författarna lyfter Sverigedemokraternas framgångar i valet 2014, och att allt fler väljargrupper ser invandring och integration som centrala frågor eller som samhällsproblem. Detta leder också till att integrationspolitiken ska verka för invandrares anpassning till det svenska samhället.18 Författarna lyfter även att dimensionen mellan rättigheter och skyldigheter som fanns inom folkhemmet och välfärden har förändrats. De menar att under 1940-talet när välfärden byggdes ut, inkluderades alla inom de sociala rättigheterna, både inrikes och utrikesfödda. Det var alltså en betoning på rättigheter.19 Detta har däremot förändrats sedan 1990-talet och istället ligger tyngden på skyldigheter.20
2.2. Forskning om Sverigedemokraterna ur ett genus- och postkolonialt perspektiv
Diana Mulinari och Anders Neergaard diskuterar Sverigedemokraternas framväxt i sitt bidrag till boken Reimagineering the Nation. Författarna menar att partiet kan vara en bidragande faktor i att Sverige kan vara i en process att gå från att vara en rasifierande21 stat till att bli en rasistisk stat.22 Skillnaden mellan en rasistisk och en rasifierande stat är enligt författarna att inom rasifierande stater sker en reglering av migranters närvaro genom en form av underordnande inkludering. En rasistisk stat innebär att det inom staten finns ett klassifikationssystem som skapar gränser mellan accepterade och icke-önskade migranter.23 14 Ibid. S, 41 15 Ibid. S, 43 16 Ibid. S, 50 17 Ibid. S, 60–61 18 Ibid. S, 89 19 Ibid. S, 103 20 Ibid. S, 104
21 Mulinari & Neergaard använder begreppet ”racial” i sin text.
22 Mulinari & Neergaard. From Racial to Racist State? I Reimagineering the Nation. 2017. S, 259 23 Ibid. S, 269
För att visa på Sverigedemokraternas starka diskursiva inverkan på det politiska samtalet, trots att de inte haft några större möjligheter att få igenom politiska förslag, används termen ”reimagining.”24
Genom att undersöka kvinnor och migranter som är medlemmar i Sverigedemokraterna belyser författarna paradoxen i hur ett antifeministiskt och rasistiskt parti söker stöd hos dessa grupper. Med hjälp av det postkoloniala perspektivet menar Mulinari och Neergaard bland annat att det går att se hur den biologiska rasismen har förändrats till kulturrasism.25 Med detta menas att istället för att föra en rasistisk diskurs som baserar sig på biologiska skillnader, förs istället en rasistisk diskurs som grundar sig i att tala om kulturella olikheter mellan olika kulturer, som då skapar ”den kulturella andra”. Detta relaterar till vad Mulinari och Neergaard skriver om rasifierande eller rasistiska stater. Då författarna menar att det postkoloniala perspektivet möjliggör en historisk granskning som visar hur rasism som ideologi både förändras och är en bestående del av konstruktionen av en stat.26
Genom genusperspektivet synliggörs förhållandet mellan kvinnor, genus, nationalism och rasism, samt kvinnans symboliska roll i konstruktionen av nationen och dess gränser.27 Inom ljuset av genusperspektivet för författarna även en diskussion om hur nationen kan ses genom familjen och kontroll av kvinnans sexualitet. De når slutsatsen att för Sverigedemokraterna handlar deras ”reimagining” av Sverige inte bara om frågan kring invandring och att bevara Sverige svenskt, det handlar också om familj och genus, där de vill bevara den traditionella familjen.28
2.3. Queerteori i relation till etnicitet
Här lyfter jag en avhandling som använder sig av queerteori, detta gör jag för att visa hur begreppet homonationalism fungerar i relation till etnicitet. I Sara Ahlstedts avhandling The Feeling of Migration. Narratives of Queer Intimacies and Partner Migration studerar hon queer partner migration. Det vill säga hon studerar samkönade eller icke genusnormativa par där ena parten har migrerat till Sverige för att leva tillsammans.29 Författaren gör detta bland annat 24 Ibid. S, 259 25 Ibid. S, 266 26 Ibid. S. 266 27 Ibid. S, 269 28 Ibid. S, 275
genom att använda sig av begreppet homonationalism, ett annat begrepp som relaterar till queerteori är heteronormativitet, vilket är ett av de begrepp min analys utgår från. Båda dessa begrepp förklarar jag vidare under uppsatsens teoridel. Kortfattat innebär homonationalism att hbtq-personer har kommit att användas för att befästa konstruktioner av västerländska värden så som demokrati, öppenhet och liberalism. Dessa värden framställs sedan som något typiskt västerländskt och som inte delas av länder utanför väst.30 I sin avhandling visar Ahlstedt empiriskt hur homonationalism fungerar och skapas i en svensk kontext.31 Genom att studera dessa queera partner migrationer med hjälp av homonationalism, menar Ahlstedt att det säger något om vilka queera-grupper som kan bli en del av nationen, och vilka som inte kan. I sin studie finner hon att om dessa par saknar faktorer som vithet, västerländskhet och ett normativt genus faller de utanför den svenska homonationalismen.32
2.4. Politiska uteslutningsprocesser och högerpopulism i en internationell kontext
En avhandling som tar upp uteslutningsprocesser av hbtq-personer är Emil Edenborgs avhandling Nothing more to see – Contestations of beloning and visibility in Russian media. Detta gör han genom att studera hur synlighet och tillhörighet konstrueras av en stat genom kontroll av media.33 Edenborg undersöker bland annat hur synlighet, tillhörighet och geopolitik fungerar i relation till queera grupper. Han menar att nationalism vilar på en heterosexuell grund där kvinnan ses som central för nationens fortlevnad på grund av hennes reproduktiva egenskaper. Detta har i sin tur marginaliserat människor som faller utanför normativ sexualitet och ett normativt genus.34 Edenborg kommer bland annat fram till att media konstruerar Ryssland som ett land med traditionella värden, så skapas även vissa typer av sexualitet, genus och nationalitet som normala.35 En bok som förklarar hur kvinnokroppen blir föremål för politiska och nationalistiska diskurser är Maud Eduards bok Kroppspolitik, vilket hon gör inom en svensk kontext. Eduards förklarar att det inom en nation finns olika skyldigheter för män och kvinnor, där det manliga står för det militära och det kvinnliga för att föda barn.36 Detta menar hon i sin tur leder till att kvinnokroppen endast ses i förhållande till sin sexuella och reproduktiva egenskap.37 Det vill säga, kvinnan blir den som får nationen att växa, vilket gör
30 Ambjörnsson. Vad är Queer. 2016. S, 68–69
31Ahlstedt. The Feeling of Migration. Narratives of Queer Intimacies and Partner Migration. 2016. S, 373
32 Ibid. S, 376
33 Edenborg. Nothing more to see – Contestations of belonging and visibility in Russian media. 2016. S, 13 34 Ibid. S, 89
35 Ibid. S, 110
36 Eduards. Kroppspolitik – Om moder Svea och andra kvinnor. 2007. S, 20 37 Ibid. S, 20–21
att det blir mannens uppgift att försvara och skydda kvinna. Nationen blir på så sätt en manlig konstruktion där kvinnan och hennes kropp blir en nationell fråga.38
Anders Hellström har i Trust Us – Reproducing the Nation and the Scandinavian Nationalist Populist Partis gjort en studie av Sverigedemokraterna, Danske Folkeparti och Fremskrittpartiet. Hellström försöker med sin bok visa på olika förklaringar till varför nationalistiska populistiska partier har kunnat få fäste i liberala demokratier. Det finns även ett fokus på hur nationell identitet reproduceras inom dessa partier och hur den nationella identiteten diskursivt förhandlas inom den allmänna debatten.39 Hellström visar på hur Sverigedemokraterna, Danske Folkeparti och Fremskrittpartiet trycker på nostalgiska faktorer som historier och övertygelser inom sina respektive nationer. Partierna genererar röster från människor som vill ha mer stabilitet och mindre mångfald inom nationen. Detta menar Hellström skapar en motsättning mellan välfärd och mångkulturalism.40
Anledningen till att jag har valt att lyfta dessa studier är för att påvisa att politiska uteslutningsprocesser och att högerpopulistiska partier som Sverigedemokraterna inte är ett fenomen som endast förekommer i Sverige.
2.5. Studiens positionering inom IMER-fältet
Mitt urval av tidigare forskning har grundats i att lyfta olika teoretiska perspektiv som queerteorin byggt vidare på. Då mitt syfte verkar för att synliggöra etnicitet och genus visar även mitt urval att teorier som Andersons ”imagined communities” är otillräcklig för denna uppsats syfte. Eftersom den endast förklarar hur en föreställning av nationell gemenskap fungerar, behövs i detta fall en teoretisk ingångspunkt med flera dimensioner. Detta möjliggör en analys som tar hänsyn till både etnicitet och genus. Mitt bidrag till dessa studier är att jag vill visa hur normalitet kring familj och ”de andra” skapas i mitt material. Mulinari nämner att kritiska perspektiv som feministiskt, antirasistiskt och postkolonialt ofta har fått stå utanför IMER-fältet, trots att det är dessa perspektiv som enligt henne har fört fältet framåt.41 Hon kritiserar IMER-fältet och säger att det ofta studerar ”de andra” som främlingar, vilket bidrar
38 Ibid. S, 21
39 Hellström. Trust Us – Reproducing the Nation and the Scandinavian Nationalist Populist Partis. 2015. E-Book.
S, 12–13
40 Ibid. S, 169
till en exotifiering.42 Med det i åtanke hoppas jag kunna bidra till IMER-fältet genom att med ett normkritiskt förhållningsätt dekonstruera grupperingen ”vi”, med ett kritiskt perspektiv som Mulinari efterfrågar. Detta gör jag med hjälp av ett queerperspektiv och på så sätt belyser jag också normalitet som skapas diskursivt och skapar ett ”de andra”. I och med att min analys fokuserar både på genus och etnicitet, påvisar jag även att det krävs en analys som tar hänsyn till båda dessa faktorer vid en granskning av Sverigedemokraterna. Detta för att synliggöra alla grupper som blir exkluderade. Med detta vill jag även visa styrkan i queerteorin och att den tillför nya perspektiv även inom IMER-fältet.
3. Teori
Under denna rubrik går jag först igenom mina teoretiska perspektiv, vilka är queerteori och hegemoni. Jag avslutar avsnittet med att redogöra för mina teoretiska nyckelbegrepp.
3.1. Queerteori
Queerteori är ett teoretiskt perspektiv vars främsta syfte är att belysa normer i samhället, istället för att undersöka ”avvikelser.” Det handlar alltså om normkritik. I denna uppsats används queerteorin för att synliggöra både etnicitet och genus genom ett normkritiskt perspektiv. Fanny Ambjörnsson menar att queerteorin inte bör ses som en sammanhållen teoribildning, utan som flera perspektiv på samhälle, kultur och identitet. Trots detta har de olika perspektiven ett gemensamt fokus: de fokuserar på föreställningar om vad som anses som normalt respektive avvikande i samhället.43 Ambjörnsson menar att genom att studera det normala, studeras samtidigt det som konstrueras som annorlunda, och det som ses som annorlunda eller avvikande är en produkt av tid och plats. Det vill säga det avvikande är beroende av dess kontextualisering och är inte en statisk kategori, precis som ”de andra” som tydliggjordes i ovanstående avsnitt. Normalitet som kan synliggöras och problematiseras med hjälp av ett queerperspektiv, kan handla om klassförhållanden, ”rasrelationer” eller funktionsvariationer.44
Ett begrepp som relaterar till ”rasrelationer” inom queerteorin är homonationalism, vilket nämndes tidigare i uppsatsen. Sara Ahlstedt menar begreppet grundar sig i att en nation ser sig själv som överlägsen andra nationer. I Sveriges fall menar Ahlstedt att Sverige ser sin överlägsenhet i form av värden som demokrati, modernitet, jämställdhet, accepterande av hbtq-personer och fritt från rasism.45 Homonationalism kan också ses som en västerländsk företeelse, då hbtq-personer inkluderas för att befästa värden som modernitet och öppenhet som just västerländska.46 I samma process som dessa värden framställs som västerländska, konstrueras samtidigt de länder som faller utanför dessa västerländska värden som homofobiska och ojämnställda.47
43 Ambjörnsson. Vad är queer. 2016. S, 47 44 Ibid. S, 67
45 Ahlstedt. The Feeling of Migration. Narratives of Queer Intimacies and Partner Migration. 2016. S, 98 46 Ibid. S, 99
En del av queerteorin granskar hur processer av normalisering fungerar i relation till normer kring genus och sexualitet. Ambjörnsson lyfter att heterosexualiteten inom queerteorin betraktats som kulturellt, socialt och historiskt konstruerad. Genom detta synsätt på heterosexualitet går det att studerar hur den tar form och upprätthålls. För att undersöka dessa processer används begreppet heteronormativitet.48 Detta begrepp definierar jag i följande del där jag redogör för teoretiska nyckelbegrepp som jag använder mig av i min analys.
3.2. Faircloughs definition av hegemoni
Ett kompletterande teoretiskt perspektiv är Norman Faircloughs definition av hegemonibegreppet. Hegemoni används här tillsammans med queerperspektivet för att sätta in de diskursiva praktiker som undersöks i ett samhälleligt sammanhang och för att synliggöra maktrelationer. Faircloughs definition användas här då hans kritiska diskursanalys som fungerar som metod i uppsatsen. Winther Jorgensen och Phillips beskriver begreppet utifrån Faircloughs definition: ”Hegemoni är inte bara dominans utan en förhandlingsprocess vari man skapar betydelsekonsensus. De konkurrerande elementens existens bär fröet till motstånd.”49 Utifrån det synsättet är hegemoni inte ett statiskt fenomen, utan är under ständig förhandling utan att nå fullständigt konsensus. Fairclough menar att hegemonibegreppet kan hjälpa oss att undersöka hur den diskursiva praktiken ingår i ett större socialt sammanhang där maktrelationer är inkluderade. Den diskursiva praktiken går att se som en faktor inom en hegemonisk kamp, där den diskursiva praktiken antingen kan reproducera eller förändra diskursordningen som den är en del av.50
3.3. Teoretiska nyckelbegrepp
Under den här rubriken definierar jag mina nyckelbegrepp som i analysen hjälper mig att få syn på normativa föreställningar kring etnicitet och genus. ”Vi” och ”de andra” relaterar mer till etnicitet, men även till genus. Heteronormativitet relaterar till genus och sexualitet som faller utanför det normativa och synliggör hur positionen ”de andra” förändras i en nation.
48 Ibid. S, 47–48
49 Winther Jorgensen & Phillips. Diskursanalys som teori och metod. 2000. S, 80 50 Ibid. S, 80
3.2.1. ”Vi” och ”de andra”
Ett begreppspar som redan har nämnts i uppsatsen är ”vi” och ”de andra”, och här definierar jag dem teoretiskt. Jag utgår här ifrån Nira Yuval-Davis definition av begreppet. Yuval-Davis menar att det, för att konstruktionen av ”vi” och ”de andra” ska uppstå krävs en föreställning om identitet. Identiteter skapas genom kulturella narrativ som skiljer människor åt då de konstrueras genom till exempel historiska myter som grundar sig i ett gemensamt ursprung. På så sätt växer likheter fram inom ett ”vi” som skiljer sig från ”de andra”.51 Dessa kulturella narrativ som Yuval-Davis beskriver går att likna med Andersons begrepp ”imagined communities” som jag beskriver ovan. Både i de kulturella narrativen och i ett ”imagined community” skapas en nationell gemenskap baserat på en föreställning om en gemensam referensram inom en nation som skiljer sig från andra nationer.52
Yuval-Davis har visat hur etniciteter och kulturer framställs som äkta, vilket gör dem till statiska, essentiella och enhetliga konstruktioner av kulturer. 53 Hon visar även hur ”vi” och ”de andra” skapas på olika sätt. Ett sätt är att identitetsnarrativ blir del av politiska projekt som relateras till etnicitet. Begreppsparet blir en politisk process där politiken formas gentemot ”de andra” och bildar kollektiva gränser och intressen som kontrasteras mellan ”vi” och ”de andra”.54 Det kan även finnas flera ”de andra” inom en nation, vilka som blir inkluderade respektive exkluderad är beroende på situation.55 Ett annat sätt att konstruera ”vi” och ”de andra” är genom kvinnans reproduktiva egenskaper. Kvinnan som en biologisk producent av barn skapar band mellan olika generationer inom nationen, det konstruerar ett ”vi”, och de som inte ingår i denna ”biologiska kedja” blir ”de andra”. Här blir kvinnan en viktig komponent och symbol för att upprätthålla denna gränsdragning.56
I analysen används dessa begrepp för att synliggöra maktordningar och normalitet mellan olika sociala kategorier i mitt material.
51 Yuval-Davis. Gender & Nation. 1997. S, 43
52Ehn, Frykman & Löfgren. Försvenskningen av Sverige. 1993. S, 13 53 Yuval-Davis. Gender & Nation. 1997 S, 45
54 Ibid. S, 44 55 Ibid. S, 47 56 Ibid. S, 26
3.2.2. Heteronormativitet
Det andra centrala begreppet som figurerar i uppsatsen är heteronormativitet. Detta begrepp används inom queerteorin för att studera heterosexualiteten som övergripande norm i samhället, och fokus ligger på hur den skapas, upprätthålls och fungerar. Genom att använda sig av heteronormativitet visar man på att det är heterosexualitet som normsystem som undersöks. Ambjörnsson menar att det heterosexuella normsystemet ligger inbäddat i institutioner, strukturer, lagar och handlingar och bidrar till att heterosexualiteten ses som ett naturligt och eftersträvansvärt sätt att organisera sitt liv efter.57 Hbtq-personer inkluderas ofta på heteronormativitetens villkor och inkluderingen blir ett sätt att upprätthålla heteronormativiteten. Detta bygger på ett erkännande på heteronormativitetens premisser, då detta innebär att de ”avvikande” inkluderas så länge de inte syns eller driver en egen agenda. Inkluderingsprocessen blir lika med osynliggörande och tystnad.58 Heteronormativitet används i denna uppsats för att belysa heterosexuella normer i materialet i relation till begreppen ”vi” och ”de andra”.
I nästa avsnitt kommer jag att presentera hur jag har arbetat med den kritiska diskursanalysen och olika kategorier som jag har identifierat i mitt material. Jag beskriver med andra ord genomförandet av min analys i metoddelen, framförallt under rubriken tillvägagångsätt, där jag tydliggör hur ovanstående begrepp används i analysen.
57 Ambjörnsson. Vad är queer. 2016. S. 47 58 Ibid. S, 59
4. Metod
I denna del presenterar jag min metod och tillika ett av mina analytiska verktyg, den kritiska diskursanalysen. Jag börjar med att presentera mitt val av metod och urval av material. Jag går sedan vidare och redogör för kritisk diskursanalys och Faircloughs kritiska diskursanalys samt hur jag arbetat med denna under tillvägagångssätt. Kapitlet avslutas med en kortare diskussion om validitet och reliabilitet samt forskningsetik.
4.1. Val av metod
Jag har valt den kritiska diskursanalysen då denna form av diskursanalys tar hänsyn till att olika texter är skapade inom en specifik kulturell och historisk kontext, istället för att se dem frikopplade från denna kontext.59 Den kritiska diskursanalysen synliggör även maktordningar inom en text.60 I relation till detta så framstår den kritiska diskursanalysen som en relevant metod för min uppsats.
4.2. Urval och material
Mitt empiriska material består av utvalda delar av Sverigedemokraternas principprogram från 2011 och Åkessons tal från almedalsveckan 2017. Detta urval har främst baserats på att välja material där de begrepp och åsikter jag vill undersöka får utrymme, förklaras och motiveras inom ramen för Sverigedemokraternas diskurser. Genom att granska ett material där Sverigedemokraternas åsikter presenteras tydligt har jag lättare kunnat identifiera nyanser och kategorier i materialet. Detta gjorde också att mitt val av material föll på texter som är producerade av Sverigedemokraterna, då jag vill undersöka partiets åsikter och inte vad andra aktörer skriver om deras åsikter. På grund av det landade jag ganska snabbt i principprogrammet och Åkessons tal.
Att valet föll på principprogrammet är då det är ett viktigt verktyg för Sverigedemokraterna att förmedla sin politik. Det är i det dokument läsaren ska kunna skapa sig en bild över partiet som helhet. Att det är Sverigedemokraternas åsikter som presenteras i principprogrammet tydliggörs redan i namnet ”principprogrammet”, här redogörs vad partiet står för. Principprogrammet finns tillgängligt på Sverigedemokraternas hemsida och antogs 2011 av partiet på
59 Winther Jorgensen & Phillips. Diskursanalys som teori och metod. 2000. S, 66
60 Denscombe. Forskningshandboken – För småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. 2016. S,
Landsdagarna samma år. Dokumentet består av 21 olika punkter där Sverigedemokraterna går igenom sin syn på olika politiska områden och är 48 sidor långt.
Anledningen till att jag valde just Åkessons tal från Almedalen från 2017 är att Almedalsveckan är en viktig händelse inom svensk politik som får mycket uppmärksamhet i media. Jag ville även använda mig av ett mer aktuellt exempel där Sverigedemokraternas principer aktualiseras vilket gjorde att jag valde Åkessons tal från 2017. En annan anledning till att detta tal är intressant att undersöka är det riktat sig mot en tilltänkt väljare. Det vill säga det som lyfts i talet är det som Sverigedemokraterna tror kommer tilltala många väljare. Åkesson är partiledare för Sverigedemokraterna sedan 2005 och talet hölls som sagt under Almedalsveckan den sjunde juli 2017 och är ca 34 minuter långt.
4.3. Kritisk diskursanalys
Martyn Denscombe beskriver kritisk diskursanalys på detta vis: ”Den utforskar hur de dolda bakomliggande betydelser som används för att förstå en text eller en bild tjänar vissa gruppers intressen mer än andra gruppers.”61 Denscombe fortsätter sitt resonemang och menar att kritisk diskursanalys i praktiken fokuserar på hur makt erhålls i samhället genom diskurser, vilket blir tydligt i text och bild. För att skapa mening kring det material som ska undersökas ställs ofta diskursen inom ljuset för politiska, ekonomiska eller sociala ideologier.62 I kontrast till Denscombes formuleringar kring kritisk diskursanalys kan den ses som ett lämpligt tillvägagångssätt för min undersökning, då denna rör sig inom en politiskt ideologisk kontext.
Det är däremot Faircloughs kritiska diskursanalys som används i denna studie. Den används som ett analysverktyg för att synliggöra mönster, kategorier och normer i mitt material, och verkar på så sätt tillsammans med det övergripande queerperspektivet. Därmed presenteras i följande del av texten Faircloughs kritiska diskursanalys och hur den används i det här sammanhanget.
61Denscombe. Forskningshandboken – För småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. 2016. S,
399
4.4. Faircloughs kritisk diskursanalys
I Marianne Winther Jorgensen och Louise Phillips bok Diskursanalys som teori och metod beskriver och redogör författarna för Faircloughs kritiska diskursanalys. Den är en samling av filosofiska utgångspunkter, teoretiska tillvägagångssätt, metodologiska riktlinjer och detaljerade tekniker för språkanalys.63 Inom Faircloughs kritiska diskursanalys ses diskurser som både konstituerande och konstituerade, till skillnad från poststrukturalistisk diskursteori, som endast ser diskurser som konstituerande. Detta perspektiv på diskurser är en väsentlig del av Faircloughs kritiska diskursanalys, det visar nämligen på att diskurser är en del av social praktik.64 Fairclough definierar diskurs bland annat genom formuleringen ”som ett sätt att tala som ger betydelse åt upplevelser utifrån ett bestämt perspektiv.”65 Diskurserna har tre funktioner vilka består i bidragandet till att skapa sociala identiteter, sociala relationer och kunskaps- och betydelsesystem.66 Dessa betydelsesystem upprätthåller även maktrelationer.67
Winther Jorgensen och Phillips visar hur en diskurs analyseras, vilket sker genom att fokusera på två områden. Det ena området är den kommunikativa händelsen, vilken är en text eller bild, i detta fall Sverigedemokraternas principprogram och Åkessons tal. Det andra är diskursordningen, vilket är ”summan av de diskurstyper som används inom en social institution eller domän.”68 Denna blir i detta fall den politiska diskursordningen. Inom en diskursordning finns det olika diskursiva praktiker, och inom dessa produceras, konsumeras och tolkas tal och skrift.69
4.5. Tillvägagångssätt
Här förklarar jag hur jag har arbetat med den kritiska diskursanalysen för att identifiera mönster och kategorier i materialet. Jag började att läsa mitt material genomgående och systematiskt med mina tankar om att undersöka normalitet rörande etnicitet och genus med hjälp av queerperspektivet. Ganska snart uppstod det två tydliga teman, till slut landade jag i essentiella skillnader, samt familj, jämställdhet och genus. Folkhemmet fungerar i analysen som en underkategori till dessa teman. Som tidigare nämnt kan diskurser och normalitet ses hänga ihop.
63 Winther Jorgensen & Phillips. Diskursanalys som teori och metod. 2000. S, 66 64 Ibid. S, 72 65 Ibid. S, 72 66 Ibid. S, 72–73 67 Ibid. S,79 68 Ibid. S, 73 69 Ibid. S, 73
Då diskurser bidrar till att skapa betydelse- och kunskapssystem,70 skapas i samma process det som anses normalt. På så sätt hänger queerperspektivet ihop med den kritiska diskursanalysen. Genom att se till den kritiska diskursanalysen och hur maktrelationer skapas diskursivt i relation till normalitet,71 samt diskursers funktion som skapande av sociala identiteter, sociala relationer och kunskaps- och betydelsesystem.72 Fick materialets innehåll en vidare mening. Detta ledde till en ingång till vilken del av diskursanalysen som skulle komma att bli centrala i det här arbetet. Denna del blev den diskursiva nivån som återfinns i Faircloughs tredimensionella modell. Dess tre dimensioner bidrar till tre olika nivåer i en diskursanalys av den kommunikativ händelse. Modellen ser till:
1) text, vilket innefattar textens egenskaper,
2) diskursiv praktik, som innebär de produktions- och konsumtionsprocesser som är sammanflätade med texten,
3) den bredare social praktik som den kommunikativa händelsen ingår i.73
I min undersökning fokuserar jag på samspelet emellan den första och den andra nivån, och den relation emellan dem i vilken mening och betydelse skapas socialt. Detta gör jag genom att studera interdiskursivitet, som återfinns under den diskursiva praktikens nivå. Därför uteblir här en förklaring av textens nivå och den bredare sociala praktikens nivå. Genom att endast utgå från en nivå i modellen avgränsar jag mig här också metodologiskt. En analys av den diskursiva praktiken fokuserar på hur textförfattaren använder sig av redan existerande diskurser för att producera en text.74 En del av detta kallas interdiskursivitet, och handlar om att på textens nivå synliggöra hur olika diskurser samspelar mellan olika diskursordningar. Genom att formulera diskurser på nya sätt ändras gränserna inom och mellan diskursordningar.75 Anledningen till att det är denna del som är central i uppsatsen är för att den möjliggör en granskning av hur diskurser samspelar, och på så sätt skapar starkare exkluderingsprocesser.
70 Winther Jorgensen & Phillips. Diskursanalys som teori och metod. 2000. S, 73 71 Ibid. S, 69
72 Ibid. S, 73 73 Ibid. S, 74 74 Ibid. S, 75 75 Ibid. S, 77
I analysen har materialet studerats utifrån den diskursiva praktiken för att se hur interdiskursivitet formas i materialet. När tillexempel begrepp som nedärvd essens, nationell identitet och kultur används tillsammans i materialet, har jag tolkat det som ett skapande av interdiskursivitet som verkar för befästande av kulturella olikheter. Detta blev också tydligare med hjälp av queerperspektivet och ”vi” och ”de andra”, där gruppen ”vi” i materialet blev tydligt normativt i relation till ”de andra”. Detta resonemang förekommer i denna uppsats inom temat essentiella skillnader. Eller när orden kärnfamilj, omhändertagande och kulturförmedlande dyker upp i materialet, har jag tolkat det som ett skapande av interdiskursivitet som syftar till exkludering av hbtq-personer. Även detta tydliggjordes av queerperspektivet och av begreppen heteronormativitet och ”vi” och ”de andra”. Heteronormativitet belyste vad som i materialet sågs som ett normativt genus och en normativ sexualitet, ”vi” och ”de andra” hjälpte till att tydliggöra dessa positioner ännu mer. Dessa ord ingår i temat familj, jämställdhet och genus.
Den kritiska diskursanalysen har använts för att belysa maktrelationer i relation till normalitet i mitt material och verkar på så sätt tillsammans med queerperspektivet. Detta för att möjliggöra denna uppsats syfte, det vill säga att studera och synliggöra etnicitet och genus som inte ses som normativ i materialet. I analysen fungerar mina centrala begrepp ”vi” och ”de andra” och heteronormativitet som verktyg för att synliggöra normalitet och maktrelationer mellan olika grupper i materialet. ”Vi” och ”de andra” relaterar till att synliggöra etnicitet som framställs som normativ, och tydliggör då även maktrelationen mellan ett ”vi” och ett ”de andra”. Heteronormativitet används tillsammans med ”vi” och ”de andra” för att synliggöra normalitet och maktrelationer i relation till genus och sexualitet.
4.6. Studiens validitet och reliabilitet
När det kommer till validitet och reliabilitet i kvalitativa studier är det svårt att upprepa resultatet, vilket beror på att resultatet är en produkt av forskarens tolkningar av materialet. På grund av detta kan det vara svårt att bedöma tillförlitligheten. För att kunna säkerställa validiteten och reliabilitet är det viktigt att forskaren argumenterar tydligt för sina tolkningar och resultat, och att tydligt kommunicera det i text.76 Med det här i åtanke har jag försökt att tydligt argumentera för mina tolkningar och slutsatser. Jag har också fört tydliga och direkta
76 Patel & Davidson. Forskningsmetodikens grunder – Att planera, genomföra och rapportera en undersökning.
referenser till mitt material så att läsaren själv kan få tillgång och orientera sig i materialet. Som forskare är det svårt att helt hålla sig neutral kring sitt material, då man själv ofta ingår i de diskurser som analyseras.77 Detta är även nått som Donna Haraway har poängterat i form av situerad kunskap. Det innebär att forskaren är en del av samhället och kan aldrig vara helt neutral i sin forskning. Forskaren måste istället vara transparent och visa på sin tids- och platsbundenhet.78 En viktigt poäng att göra angående transparens vid diskursanalyser är att materialet är beroende av att kontextualiseras och detta görs av forskaren, av mig i detta fall. Detta är för att det empiriska materialet inte talar för sig själv.79 Alltså står mitt material i direkt relation till mitt teoretiska ramverk och centrala begrepp, ett annat val av metod och teori skulle leda till andra ingångar i materialet.
4.7. Etiska reflektioner
Som forskare är det viktigt att ta hänsyn till etiska aspekter vid sitt genomförande av en undersökning. Det finns fyra etikregler som ska efterföljas i en forskningsprocess, dessa är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Dessa fyra krav handlar främst om skydd av och informationskrav till personer som deltar i en undersökning som till exempel intervjupersoner.80 Då materialet som jag använder mig av är offentligt och finns öppet för allmänhetens förfogande, faller min undersökning strax utanför dessa krav. Det finns däremot andra etiska aspekter att ta hänsyn till som forskare. En sådan aspekt är att trots att jag syftar till att synliggöra förgivettagen normalitet och maktordningar i samhället så riskerar även dessa att reproduceras och befästa gränsdragningar mellan människor genom att upprepa dem.
77 Winther Jorgensen & Phillips. Diskursanalys som teori och metod. 2000 S, 28
78 Lykke. Genusforskning: En guide till feministisk teori, metodologi och skrift. 2009. S, 19–20 79 Börjesson. Diskurser och konstruktioner – En sorts metodbok. 2003. S, 22
5. Analys
I denna del analyserar jag materialet utifrån de tre teman som jag tidigare har presenterat, essentiella skillnader; familj, jämställdhet och genus samt det moderna folkhemmet som en underkategori. Detta gör jag med hjälp av queerperspektivet, hegemoni och den kritiska diskursanalysen, samt de centrala begreppen, ”vi” och ”de andra” och heteronormativitet.
5.1. Sverigedemokraterna om essentiella skillnader
Här undersöker jag hur ett ”vi” mot ett ”de andra” konstrueras i relation till etnicitet. I materialet som jag undersökt menar Sverigedemokraterna att samtidigt som vi formas av den samtida sociala miljön, är vi även påverkade av vårt historiska, kulturella och sociala arv, vilket enligt Sverigedemokraterna gör att vi antingen blir mer eller mindre lika varandra.81 I principprogrammet förekommer följande beskrivning:
Det finns dock också en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser. Delar av denna essens är gemensam för de flesta människor och annat är unikt för vissa grupper av människor eller för den enskilde individen.82
Det vill säga att Sverigedemokraterna menar att det finns vissa gemensamma egenskaper för olika grupper i samhället och som delvis baseras på ett arv. Detta framställs också som något väldigt centralt hos en människa eller grupp, i och med att de skriver att det kan få konsekvenser om denna essens undertrycks.83 Vad Sverigedemokraterna menar med denna mänskliga essens som delas inom vissa grupper, och vilka grupper som syftas på konkretiserar de i stycket som följer i principprogrammet:
…de flesta människor är sociala och kollektiva varelser som har ett nedärvt behov av att tillhöra en större gemenskap, att de flesta människor primärt identifierar sig med andra individer som påminner om en själv och att de flesta människor har lättare att visa solidaritet och empati med individer som man upplever är en del av samma gemenskap som man själv tillhör. Av detta drar vi slutsatsen att en stark nationell identitet och ett
81 Sverigedemokraternas principprogram. 2011. S, 7 82 Sverigedemokraternas principprogram. 2011. S, 8 83 Ibid. S, 8
minimum av språkliga, kulturella och religiösa skillnader har en gynnsam effekt på sammanhållningen, tryggheten och stabiliteten inom ett samhälle.84
Inom dessa citat går det att se hur Sverigedemokraterna positionerar begreppsparet ”vi” och ”de andra” i sitt principprogram. ”Vi” det vill säga normen, definieras tydligt gentemot ”den kulturella andre” i det andra citatet. Det skapas en tydlig gränsdragning mellan de två olika positionerna i och med att Sverigedemokraterna menar att det är lättare att visa solidaritet inom en grupp. Det genererar också en uteslutningsprocess då ”vi” nästintill blir omöjligt att bli en del av, vilket sker genom att Sverigedemokraterna menar att det nedärvda behovet att tillhöra en grupp orienterar sig efter likhet som baserar sig på kulturell tillhörighet. Detta kan även leda till att den svenska kulturen blir en statisk norm i samhället. Dels genom att kulturer ses som essentiella, och på så sätt inte går att förändra i större utsträckning. Men även genom att minimera olika kulturella influenser i samhället kan inte den svenska kulturen påverkas, då det inte finns något att påverkas av. Nira Yuval-Davis har visat hur etniciteter och kulturer ses och framställs som autentiska, i och med det blir de också statiska, essentiella och enhetliga konstruktioner av kulturer.85 Detta går att se i citaten, kultur framställs som ett essentiellt och oföränderligt fenomen som inte går att anpassa åt något håll. Detta gäller även normen, det svenska ”vi”, blir även en statisk konstruktion.
I citatet skriver Sverigedemokraterna att det är ett nedärvt behov att tillhöra en större gemenskap. Ordet nedärv, tolkar jag i detta fall som att Sverigedemokraterna implicerar att man föds in i en nationell och kulturell tillhörighet, att denna essens som de talar om ärvs ner från generationer. Detta gör att det enda sättet att bil en del av den tillhörigheten är att födas in i den. Därigenom blir även kvinnans reproduktiva förmåga del av den nationella tillhörigheten, vilket Yuval-Davis visat på. Genom att kvinnan föder barn skapas det ett band mellan olika generationer inom nationen. På så sätt skapas ett ”vi” och ett ”de andra”.86 Ur det här perspektivet blir uteslutningsprocessen ännu mer definierad. Här blir även positioneringarna ”vi” och ”de andra” tydliga och statiska. Det gör det också nästintill omöjligt för ”de andra” att gå igenom en ”normaliseringsprocess” för att bli en del av det normativa ”vi”. Detta blir även blir tydligt i följande citat:
84 Sverigedemokraternas principprogram. 2011. S, 8 85 Yuval-Davis. Gender & Nation. 1997. S, 45 86 Ibid. S, 26
Assimileringsprocessen är ofta lång och problemfylld och historien visar att det ibland kan ta flera generationer innan den är slutförd och i vissa fall lyckas den inte överhuvudtaget, […] Ju mer en invandrares ursprungliga identitet och kultur skiljer sig ifrån den svenska nationens och ju större gruppen av invandrare är, desto svårare blir assimileringsprocessen.87
Sverigedemokraterna befäster med andra ord ständigt en positionering mellan ”vi” och ”de andra”. Positionen ”vi” står oproblematiserad och på så sätt även normaliserad. De pekar ut kulturella olikheter som ett problem och svåra att anpassa till den svenska kulturen. Det handlar om en ständig maktrelation som hela tiden verkar för att bibehålla det svenska ”vi” som norm gentemot ”den kulturella andre”. I relation till Faircloughs hegemonibegrepp88 kan denna diskursiva praktik ses reproducera makt- och diskursordningar som redan existerar i samhället, då det är det svenska ”vi” som verkar som en övergripande norm i samhället. Grupperingarna mellan ”vi” och ”de andra” skaps i den essentiella diskursen genom att kulturer ses som autentiska, enhetliga och statiska. Men också genom att se kultur som något som går i arv från generation till generation, vilket gör positionerna naturliga och oföränderliga. Detta är även något som jag diskuterar vidare i nästa del på analysen där temat familj, jämställdhet och genus behandlas.
5.1.1. Folkhemmets funktion som befästande av ”den kulturella andre”
Inom dokumenten som undersöks i den här uppsatsen återkommer folkhemmet, vars funktion kan ses som befästande av positionerna ”vi” och ”de andra”. Detta gör de bland annat genom att tala om välfärden i relation till etnicitet.
För att långsiktigt kunna slå vakt om folkhemstanken och välfärdsstaten måste man också slå vakt om den nationella sammanhållningen. Det måste finnas en gemensam identitet i botten för att de som har mer ska vara beredda att dela med sig till dem som har mindre. Av denna anledning finns det också en inneboende motsättning mellan välfärd och mångkulturalism.89
I detta citat går det att se hur ett ”de andra” framträder. Genom att identifiera mångkulturalism som en felande faktor inom det tilltänkta folkhemmet befästs människor med andra kulturer än
87 Sverigedemokraternas principprogram. 2011. S, 15
88 Winther Jorgensen & Phillips. Diskursanalys som teori och metod. 2000. S, 80 89 Sverigedemokraternas principprogram. 2011. S, 34
den svenska som ”de andra”, och den svenska kulturen befäst som norm och önskvärd. En annan argumentation som förekommer på fler ställen i materialet är betoningen på att människor är mer benägna att dela med sig till, eller vara empatiska mot människor som liknar varandra. Det ska finnas en gemensam identitet i grunden för att det ska vara möjligt.90 Det vill säga samma argumentation som förekommer i relation till essentiella skillnader. Här när det nämns i kontrast till välfärden, skapas en uteslutningsprocess som inte bara kan få sociala konsekvenser utan också materiella i form av uteslutande från välfärdssystem. Ställs det i kontrast till att Sverigedemokraterna vill ha en hög nivå av både ekonomisk och social trygghet i det moderna folkhemmet, som nämns både i talet och principprogrammet. Går det att se hur det svenska ”vi” förstärks igenom en välfärdsdiskurs som kopplas till att skapa ett starkt och fungerande folkhem som ska ena det splittrade Sverige, som inte är förenligt med mångkulturalism. Detta placerar de människor som inte ses som svenska utanför välfärden och det moderna folkhemmet.
Kopplat till folkhemmet och välfärden återfinns i materialet formuleringar kring rättigheter och skyldigheter. Det första citatet som kommer här under är från Åkessons tal och det andra är från principprogrammet:
I vårt moderna folkhem har man rättigheter, men man har också skyldigheter. I vårt moderna folkhem söker man egen försörjning, här gör man sin plikt innan man kräver sin rätt.91
En annan grundförutsättning för att välfärdsstaten i längden skall kunna överleva är att samhället lyckas upprätthålla en moral som betonar kopplingen mellan rättigheter och skyldigheter och som tydliggör att den som tillskansar sig stöd som man egentligen inte har rätt till eller behöver, i praktiken stjäl ifrån sin granne.92
Inom dessa citat går det att urskilja en betoning på skyldigheter. Rättigheterna framställs som de är en produkt av att först uppfylla sina skyldigheter. Vad Yuval-Davis skriver om hur etnicitet blir till en politisk process som skapar ett kollektiv och dess intressen i kontrast till ”de andra”,93 går att läsa in i den här situationen. Ställs dessa två citat i kontrast till citatet en bit upp i texten, om varför Sverigedemokraterna hävdar att det finns en inneboende motsättning
90 Sverigedemokraternas principprogram. 2011. S, 8 & 34 91 Åkessons tal. 2017
92 Sverigedemokraternas principprogram. 2011. S, 34 93 Yuval-Davis. Gender & Nation. 1997. S, 44
mellan välfärd och mångkulturalism, skapas det en tydlig exkludering av andra kulturella grupper. Det går att se hur dessa kulturella grupper inte ens får chansen att kunna göra sin plikt, utan helt enkelt blir tvungna att nyttja rättigheterna först. Det vill säga för att ta del av välfärdssystemet krävs först att man kan bidra till det, vilket stänger ute grupper som av olika anledningar inte har möjlighet att bidra. För att återgå till Yuval-Davis tankar kring etnicitet som ett politiskt projekt, går det att se hur Sverigedemokraterna använder denna pliktretorik för att befästa andra kulturella grupper som ”de andra”. Genom att skapa ett kollektivt svenskt ”vi” som bidrar till välfärden, som också är som mest givmild inom gruppen. Det skapas en norm kring vilka det är som kommer vara en del av folkhemmet, vilka är de som tillhör den svenska gemensamma identiteten. I materialet som rör sig kring folkhemmet går det att se hur folkhemmet används för att skapa ett ”vi” som motiveras av en välfärdsdiskurs, där ”den kulturella andre” inte ryms.
5.2. Sverigedemokraterna om familj, jämställdhet och genus
I den här delen av analysen undersöker jag heteronormativitet med hjälp av ”vi” mot ”de andra” ur ett genusperspektiv. Jag analyserar först hur Sverigedemokraterna förhåller sig till familjebildning, genusrelationer och hbtq-personer för att sedan undersöka hur positionen ”de andra” förändras. Avsnittet avslutas med en analys av hur folkhemmet kan betraktas som en förlängning av familjen.
5.2.1. En reglerad familj och reglerade genusrelationer
Sverigedemokraterna kan ses ha en konservativ syn på familj, då den familjeform som förespråkas är den klassiska kärnfamiljen. I deras principprogram läggs det stort fokus på att barn ska ha rätt till sina biologiska föräldrar. För att synliggöra normer i detta sammanhang undersöker jag hur ”vi” och ”de andra” skapas ur ett genusperspektiv och queerperspektiv. Sverigedemokraterna skriver:
Det minst komplicerade, och därmed bästa för de flesta barn, är enligt vår bedömning att få växa upp med sina biologiska föräldrar som moders- och fadersgestalter. Barn som inte växer upp i en kärnfamilj skall ha rätt att umgås med båda sina biologiska föräldrar och i de fall detta inte är möjligt skall barnet i alla fall ha rätt att få information om vilka de biologiska föräldrarna är eller var. […] Detta är orsaken till att vi motsätter oss statligt
sanktionerad adoption för såväl ensamstående, som samkönade par och polyamorösa grupper.94
I detta citat syns det hur heteronormativiteten figurerar i Sverigedemokraternas formuleringar kring familjebildningar, det är helt enkelt den norm som eftersträvas inom partiet. Denna formulering skapar även ett ”vi” och ett ”de andra”, då de hbtq-grupper som nämns i citatet blir positionerade utanför vad som faller under ramen för kärnfamiljen. Detta går även att sätta in i ett större sammanhang som relaterar till familjen som en grundläggande funktion för nationsbygget, vilket även Sverigedemokraterna antyder i sitt principprogram:
Familjen med sin omhändertagande, kulturförmedlande och fostrande roll är samhällets viktigaste och mest grundläggande gemenskap. Starka och trygga familjer är en nödvändig förutsättning för harmoniska samhällsförhållanden.95
Som sagt har Yuval-Davis visat att kvinnan och hennes förmåga att föda barn är en viktig del i ett nationsbygge där nations- och kulturell tillhörighet betraktas som nedärvd från generation till generation. Genom denna process, blir kvinnan bärande för kollektivet inom en nations gränser.96 Med dessa resonemang i ryggen blir det tydligt hur heteronormativiteten spelar en central roll i ett nationsbygge. Kvinnas sexualitet blir central för nationens framtid, det krävs en heteronormativ kontroll av kvinnans sexualitet för att kunna skapa normativa kärnfamiljer. För att nationen ska växa på ”rätt”’ sätt, ska barn födas inom en (svensk) heteronormativ kärnfamilj, och som jag visade ovan i analysen, födas in i den nationella och kulturella tillhörigheten. Det krävs även en reglering av de grupper som faller utanför den heteronormativa normen. Detta vill Sverigedemokraterna göra genom att motsätta sig adoption för de grupper som inte får plats inom det heteronormativa nationsbygget.97 Inom Sverigedemokraternas familjebyggnad skapas på så sätt en uteslutningsprocess som genereras av heteronormativiteten, och positionerar hbtq-personer som ”de sexuella andra”. Sätts den här diskursiva praktiken i relation till hegemonibegreppet, så går diskursen i enlighet med den heterosexuella normen i samhället. Denna premierar en viss typ av samlevnadsform,98 och kan
94 Sverigedemokraternas principprogram. 2011. S, 24–25 95 Ibid. S, 24
96 Yuval-Davis. Gender & Nation. 1997. S, 26
97 Sverigedemokraternas principprogram. 2011. S, 25 98 Ambjörnsson. Vad är queer. 2016 S, 47
på så sätt också ses som en hegemonisk diskurs, som alltså reproducerar den rådande diskurs- och maktordningen.
Sverigedemokraterna talar även om essentiella skillnaderna mellan kvinnor och män. Dessa blir centrala för att Sverigedemokraterna ska kunna upprätthålla den familjebildning som har redogjorts för ovan. Sverigedemokraterna skriver:
Vi är också av den uppfattningen att de manliga och kvinnliga egenskaperna i många fall kompletterar varandra och av bland annat den orsaken anser vi att alla barn bör ha rätt till både en mor och en far i sitt liv.99
Vidare skriver Sverigedemokraterna att de biologiska skillnaderna som finns mellan kvinnor och män kan leda till att människor, beroende på könstillhörighet inte gör saker på samma sätt, vilket inte betraktas som problematiskt.100 Alltså blir det tydligt hur heteronormativiteten fungerar här med, då partiet motiverar sin vilja till kärnfamiljen genom att säga att kvinnor och män kompletterar varandra i föräldrarollen. Detta fungerar även som ett befästande av de genusrelationer som finns inom heteronormativiteten, då det är normer kring heterosexualitet som granskas. Alltså är formuleringarna kring kvinnor och mäns roll inom familjen, heteronormativa, och reglerande av genusrelationer mellan män och kvinnor, även detta reproducerar redan existerande hegemoniska maktordningar mellan könen. Detta förstärker även positioneringen av hbtq-personer som ”den sexuella andra” då det är det heterosexuella förhållandet och genusrelationerna som följer med heteronormativiteten som eftersträvas.
5.2.2. Inkludering på normens villkor
I den här delen av analysen undersöker jag hur positionen ”de andra” förskjuts med hjälp av begreppet heteronormativitet och homonationalism. Trots att Sverigedemokraterna tydligt exkluderar hbtq-grupper inom familjebildning, och då blir ett tydligt ”de andra” inom ett heteronormativt nationsbygge, finns det tillfällen då hbtq-personer istället blir inkluderade för att befästa en annan maktrelation. Nämligen den mellan det svenska ”vi” och ”de kulturella andra”. I principprogrammet nämner Sverigedemokraterna att förföljelse och trakasserier till följd av en persons sexuella läggning är något som ska få ett hårt straff som konsekvens.101 I
99 Sverigedemokraternas principprogram. 2011. S, 24 100 Ibid. S, 25
sitt tal nämner Åkesson jämställdhet som en svensk egenskap, då han talar om det i relation till att människor som kommer till Sverige måste anpassa sig till svenska normer.102 Vidare i principprogrammet går det att läsa:
Islam och i synnerhet dess starka politiska och fundamentalistiska gren är enligt Sverigedemokraternas uppfattning den religiösa åskådning som visat sig ha svårast att harmoniskt samexistera med den svenska och västerländska kulturen.103
Genom att läsa mellan raderna här går det att urskilja att trots Sverigedemokraterna exkluderar hbtq-personer vid familjebildning, så är de på pappret accepterade i samhället. Det i relation till att Åkesson benämner jämställdhet som en svensk egenskap och anpassning till svenska normer samt det ovanstående citatet, går att kontextualisera gentemot begreppet homonationalism. Med det menas att hbtq-personers rättigheter har blivit ett uttryck för den fria, jämställda och demokratiska västerländsk nationen, vilket automatiskt konstrueras som en västerländsk företeelse. Människor som migrerar hit utifrån väst blir i samma process potentiellt ojämställda och homofobiska.104
Resonemanget ovan är även nått som visar på att konstruktionen av ”vi” och ”de andra” är en flytande process. I vissa fall, som inom familjebildningen blir hbtq-personer ”de andra” i Sverigedemokraternas nationsbygge. Men när ett mer hotfull ”de andra” identifieras, transformers istället diskursen kring ”de andra” och hbtq-personer blir en viktig beståndsdel av vad som ses som svenskhet. De får representera jämställdhet och öppenhet. I relation till Ahlstedts definition av homonationalism där begreppet grundar sig i Sveriges självbild som bland annat ett icke rasistiskt land.105 Det framkommer istället att homonationalismen fungerar för att befästa en rasistisk diskurs, där ”de kulturella andra” definieras tydligt gentemot ett svenskt ”vi” i materialet. I kontrast till den kritiska diskursanalysens diskursiva praktik, går det att se hur diskursordningen här ändras. Här förändras diskursen inom diskursordningen för att ständigt kunna befästa maktrelationen mellan ”vi” och ”de kulturella andra” redan i det diskursiva stadiet.
102 Åkessons tal. 2017
103 Sverigedemokraternas principprogram. 2011. S, 27 104 Ambjörnsson. Vad är queer. 2016. S, 68
Ambjörnsson skriver att hbtq-personer inkluderas på heteronormativitetens villkor, vilket fungerar som ett upprätthållande av heteronormativiteten. Erkännandet görs på heteronormativitetens premisser och inkluderingsprocessen tystar och osynliggör hbtq-personer.106 I det här fallet däremot, bygger inkluderingen tydligt på heteronormativitetens villkor, men istället för ett osynliggörande sker inkluderingen genom ett synliggörande för att demonstrera västerländska värderingar. Här betyder inkluderingen fortfarande tystnad eftersom hbtq-personer används av en annan aktör för att gynna sina egna intressen. Yuval-Davis menar att det kan finnas fler ”de andra” inom en nation. Hon menar att vilka som blir inkluderade respektive exkluderad är beroende på situation.107 Detta är vad som händer i det här fallet. Med andra ord: när det gynnar Sverigedemokraterna, inkluderas hbtq-personer för att befästa ”de kulturella andra”. För att sedan exkluderas när det kommer till Sverigedemokraternas heteronormativa familjebildning och reproduktion, då de inte ses kunna föra vidare ett kulturellt arv till nästa generation.
5.2.3. Folkhemmet som en förlängning av familjen
Tidigare i analysen visade jag hur folkhemmet används för att befästa essentiella skillnader, men folkhemmet kan även ses som en förlängning av den ”svenska” familjen som Sverigedemokraterna förespråkar. Hur ”vi” och ”de andra” skapas genom att betrakta nations- eller kulturell tillhörighet som nedärvd är en sådan sak, vilket Yuval-Davis visat på.108 Det syns till exempel i den här formulering från Åkessons tal:
I vårt moderna folkhem vågar vi vara stolta över vår historia, stolta över vår kultur, stolta över vad som skapats och förädlats här i generationer – i århundraden. [...] I vårt moderna folkhem har vi respekt för naturen, respekt för djuren, respekt för den jord vi ärvt av våra föräldrar och lånar av våra barn.109
I denna formulering blir Yuval-Davis resonemang tydligt. I kontrast till hur Åkesson talar om hur historia och kultur skapas över generationer och om att jorden är ärvd av föräldrar och lånad av barnen. Det går alltså att se hur Åkesson trycker på familjära ord och betonar hur jorden ärvs genom generationer, vilket går hand i hand med Yuval-Davis teori. Genom detta skapas också
106 Ambjörnsson. Vad är queer. 2016. S, 59 107 Yuval-Davis. Gender & Nation. 1997. S, 47 108 Yuval-Davis. Gender & Nation. 1997. S, 26 109 Åkessons tal. 2017
