Malmö högskola
Lärande och Samhälle
Individ och Samhälle
Examensarbete
Grundnivå
Nätmobbning-
ur barns synvinkel
Netbullying-
from childrens point of view
Danka Berta
Kurs: Examensarbete sambarn 15hp
Ange datum för slutseminarium 2012-02-07
Examinator: Therese Vincenti Malmgren
2
Sammanfattning
Mitt syfte med det här arbetet är att utveckla förståelse för hur barn vill att man i skolan ska arbeta mot mobbning. Jag vill även försöka få en förståelse om hur barnen tror att mobbaren samt mobboffret känner sig och vilka känslor som uppstår hos dem när de antingen mobbar eller blir mobbade. Arbetet är skrivet ur barnens perspektiv.
Mina frågeställningar är:
Hur beskriver barnen nätmobbning?
Hur tror barnen att det känns för mobbaren och mobboffret vid nätmobbning?
Hur ska skolan arbeta mot nätmobbning?
Jag använde mig av kvantitativ metod i form av enkäter. Dessa utfördes på en skola i fem klasser på mellanstadiet i åk 4-6, jag fick in totalt 45 enkäter.
Undersökningen visar att barnen har en klar definition av vad mobbning är samt att barnen är mycket medvetna om mobbarens/mobboffrets känslor.
Om mobbarens samt mobboffrets känslor svarade majoriteten av barnen att mobbaren tror att han är cool och tuff men vissa skrev även att han/hon säkert mådde dåligt själv, och om mobboffret skrev majoriteten att han/hon är ledsen och tänker på vad denne gjort för fel.
Undersökningar visar även att barnen vill att man ska prata om nätmobbning i skolan och att nätmobbning även ska hanteras genom att man pratar om det gemensamt i klassen.
Nyckelord: arbeta mot mobbning, barns perspektiv, mobbaren, mobboffer, nätmobbning.
3
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 5
1.1 Syfte och frågeställningar ... 6
2. Kunskapsbakgrund ... 7
2.1 Vad är mobbning? ... 7
2.2 Olika typer av mobbning ... 8
2.3 Nätmobbning ... 9
2.4 Forskning om nätmobbning ... 9
2.5 Mediarådet ... 9
2.6 Internationell forskning om mobbning ... 10
2.6.1USA ... 10
2.6.2 Australien ... 11
2.7 Hur yttre avvikelser kan avgöra ens öde ... 12
2.8 Mobboffrens kännetecken ... 13
2.9 Mobbarens kännetecken ... 14
2.10 Hur man motverkar mobbning ... 15
2.11 Vad säger lagen om nätmobbning – mobbning ... 17
2.11.1 Internationella lagen mot mobbning ... 17
2.11.2 Svenska lagen mot mobbning ... 17
2.11.3 Den svenska skollagen ... 18
2.12 Teoretiska begrepp ... 18 2.13 Sammanfattning ... 20 3. Metod ... 22 3.1 Val av undersökningsmetod ... 22 3.2 Urval ... 23 3.3 Genomförande ... 23 3.3Etiska överväganden ... 24
4
3.5 Bortfallsanalys ... 26
3.6 Trovärdighet och tillförlitlighet ... 27
4. Resultat ... 29
4.1Hur barnen beskriver nätmobbning ... 29
4.2 Vilka känslor tror barnen uppstår hos mobbaren och mobboffret vid mobbningstillfället? ... 31
4.3 Hur ska skolan arbeta mot nätmobbning?. ... 33
4.4 Sammanfattning ... 34
5. Analys ... 35
5.1 ”Vad är nätmobbning?” ... 35
5.2 ”Hur tror barnen att det känns för mobbaren och mobboffret vid nätmobbning?” ... 36
5.3 ”Hur skulle du vilja att skolan ska handskas med nätmobbning?” ... 37
5.4 Inneslutning och uteslutning ... 38
6. Diskussion ... 40
6.1 Slutsats ... 40
6.2 Litteraturdiskussion och metoddiskussion ... 41
6.3 Resultatdiskussion ... 42
6.4 Förslag till fortsatt forskning ... 43
7. Referenser ... 44
8. Bilaga ... 48
8.1 Enkät frågor ... 48
5
1. Inledning
”Jag tycker att alla som mobbar och alla som blir mobbade ska få lika mycket hjälp”. Maria 13 år (Barnombudsmannen, 2001 s.11)
Detta citat är taget ur BO (2001) och dessa förmedlar något som alla lärare, föräldrar och elever borde veta och förstå. Mobbning handlar inte bara om mobboffret och att denne ska må bra och sluta mobbas. Mobbning handlar även om mobbaren. Dessa 13 åringar tar upp något väldigt viktigt, man ska inte se mobboffret och mobbaren som den elaka och den snälla, utan som två individer som behöver hjälp och mår dåligt.
När jag bestämde mig att skriva om nätmobbning så bestämde jag mig även om att skriva utifrån barnens perspektiv och att genom enkäten få veta lite om hur de tänker kring nätmobbning. Nätmobbning är ett relativt nytt fenomen vilket innebär att det inte finns så mycket litteratur kring utan mest artiklar. Detta visste jag skulle försvåra insamlingen av fakta men å andra sidan tycker jag att det är värt besväret eftersom det är ett väldigt viktigt ämne att
uppmärksamma. Något som också är väldigt viktigt att tänka på är hur viktigt det är att läraren/föräldrarna visar barnen att ”här är jag” och visar sig på de olika sidorna på nätet. Vilket även visar barnen att man inte kan bete sig hur som helst mot andra, man har ögonen på sig samt kan barnen känna att de vuxna vet vad som händer på nätet.
Arbetet är skrivet utifrån barnens perspektiv eftersom jag anser att eftersom jag har valt ett så viktigt ämne som nätmobbning så är barnens perspektiv viktigast och mest relevant. Birgitta Qvarsell (2000) skriver att barn och vuxna har olika perspektiv vilket är ganska naturligt. Det är därför viktigt att ta barns perspektiv eftersom de är nyfikna, vakna och de ser ständigt på saker med nya ögon. Även om vi ser på en sak så kan det ändå vara olika perspektiv på saken. Eftersom studien tar barns perspektiv sätter den barnet i centrum vilket även står i undersökningen ”Barnets bästa i främsta rummet” som är gjord av FN:s
barnkonvention 1997. Så som det även står i ”Blunda inte för mobbning” så är det barnen som faktisk vet vad som pågår och deras studie visar även att skolorna inte tar elevernas kunskaper om mobbning till hjälp i skolarbete. (BO, 2001)
Det jag vill med mitt arbete är att höra och återge vad barnen tänker om nätmobbning. Jag tycker det är viktigt att lärare känner till problemen med
6
nätmobbning och vågar prata med eleverna om mobbning och hur de tycker att skolan ska arbeta mot mobbning.
Jag har insett utifrån olika undersökningar bla ur ”Blunda inte för mobbning” hur svårt och framför allt vilken brist barnen tycker att det är i skolan om engagemang från lärarnas sida (BO, 2001). Detta vill jag uppnå med mina blivande elever att de ska veta att jag finns där för dem.
1.1 Syfte och frågeställningar
Mitt syfte med det här arbetet är att utveckla förståelse för hur barnen själva vill att skolan ska handskas med mobbning. Jag vill även försöka få reda på vad barnen tror om hur mobbaren samt mobboffret mår och vilka känslor som uppstår hos mobbaren och mobboffret vid mobbningstillfället. Samt vill jag se hur barnen själva skulle vilja att skolan ska handskas eller arbeta mot mobbning. Dessa tre frågeställningar har jag valt att ha i mitt arbete:
Hur beskriver barnen nätmobbning?
Hur tror barnen att det känns för mobbaren och mobboffret vid nätmobbning?
7
2. Kunskapsbakgrund
I detta avsnitt tar jag upp tidigare forskning kring mobbning, vad är mobbning? olika typer av mobbning, nationell och internationell forskning om mobbning, hur yttre avvikelser kan avgöra ens öde, mobboffrens och mobbarens, hur man motverkar mobbning och vad lagen säger.
2.1 Vad är mobbning?
Ordet mobbning är ett sådant ord som har lika många definitioner som det finns personer. Alla uppfattar mobbning på sitt sätt och det som är mobbning för mig behöver inte innebära att det är detsamma för dig. En annan svårighet som man stöter på är att det inte finns ett gemensamt ord internationellt (Eriksson m.fl. 2002). Ordet mobbning har ingen motsvarighet i engelskan men det som oftast används är bullying och harrasment (Eriksson m.fl. 2002). En sak som är viktig att poängtera är att forskarna har liknande definition på ordet mobbning vilket innebär att de allra flesta forskare letar efter samma saker (Eriksson mfl, 2002). En forskare vid namn Alana James från England skriver i sin avhandling att det finns fem viktiga beståndsdelar i mobbning. Det som är gemensamt för dessa är generellt aggressivt beteende. De fem delarna som hon beskriver är:
Den första är intention att skada vilket innebär att mobbningens avsikt är att göra skada. Som ex: vänner som retas på skoj är inte mobbning men däremot om en person retar en annan med mening att göra den ledsen eller upprörd är det mobbning.
Den andra är skadlig utgång vilket innebär att en eller flera personer blir skadade fysiskt eller psykiskt.
Den tredje är direkt eller indirekt mobbning och detta betyder att mobbning kan innebära direkt aggression så som slag mot en annan person samt indirekt handling så som ex sprida rykten.
Den fjärde är repetition vilket är att mobbning är upprepad aggression.
Och den sista och femte är ojämlik makt vilket innebär att mobbning involverar missbruk av makt av en eller flera personer som är starkare, ofta åldersmässligt, fysiskt eller psykiskt (James, 2010 s. 4-5).
I Skandinavien började inte forskningen om mobbning på allvar förens på 80- talet.
8
Dan Olweus definition på mobbning är när en eller flera individer vid upprepade tillfällen och under en viss tid, säger eller gör kränkande och obehagliga saker mot någon som har svårt att försvara sig (Olweus, 1999 s. 9).
Anatol Pikas definition på mobbning är medvetna, icke-legitima fysiska eller psykiska angrepp och/eller uteslutningar ur gemenskapen, som riktas mot en enskild person i underläge av en grupp vars medlemmar förstärker varandras beteenden i interaktionen (Pikas, 1987).
Peter-Paul Heinemann definition på mobbning är upprepade negativa aktiviteter (fysiska och psykiska angrepp och/eller uteslutningar ur gemenskapen) som riktas mot en enskild individ av två eller flera individer som står i interaktion med varandra. Karakteristiskt för mobbning är att aktiviteten kan sägas vara olaglig eller strida mot samhällets normer, att det negativa syftet tenderar att bli ett mål i sig och att mobbarna får försträkning av varandras beteende
(Heinemann, 1972).
2.2 Olika typer av mobbning
Det finns olika typer av mobbning och dessa är:
Direkt mobbning är kränkande och obehaglig som ex slag, sparkar, skällsord, kränkande och hånfulla kommentarer eller hotelser (Olweus, 1999 s.9).
Indirekt mobbning handlar om att man blir utfrusen och inte får vara med andra barn, att bli baktalad eller att andra hindrar en från att få vänner (Olweus, 1999 s. 9). Här ingår även verbal mobbning som handlar om att mobboffret utsetts för och blir kallad olika saker trots tydliga tecken på obehag hos mobboffret. (Olweus, 1999; James, 2000)
Social mobbning innebär olika beteende som förstör offrets relation med dess vänner, så som socialt uteslutande och spridning av rykten. Mobbning kan handla om ras, religion, kultur, kön eller sexualitet.
Cybermobbning är ett fenomen som har uppkommit det senaste decenniet. Den handlar om att mobboffret blir mobbat genom internet, email och mobiltelefon. Man sprider meddelande och bilder som snabbt ses av många. Forskning visar att det ofta händer utanför skolan (James, 2010).
9
2.3 Nätmobbning
Nätmobbning är när mobbaren hotar, förtrycker, kränker någon med hjälp av dator, främst genom e-post, chattrum, facebook eller andra sidor på nätet. Det handlar då om olika former av trakasserier eller kränkningar (Frisén, 2010). Ett välkänt exempel på nätmobbning är facebookgruppen ”vi som hatar Stina Johansson” som blev toppen på isberget efter en långvarig mobbning i skolan. Den här flickans föräldrar visste om detta och ändå tog det dem 1 månad att ta bort den här sidan från facebook (Frisén, 2010).
2.4 Forskning om nätmobbning
Ann Frisén som är professor i psykologi vid Göteborgs universitet har gjort en studie som visar att ca 10 % av alla ungdomar på högstadiet utsätts för
nätmobbning. Hon menar att nätmobbning oftast kan vara värre än vanlig mobbning eftersom offret aldrig får vara ifred. Mobbaren hittar alltid denne på nätet och kan fortsätta fasa mot mobboffret både på kvällar och under helger. Offret är aldrig ifred och har ingenstans att känna sig säker, varken hemma eller i skolan. Frisén (2010) säger också att den som utsätts för nätmobbning är utsatt på ett helt annat sätt än ett mobboffer som blir utsatt för direkt mobbning eftersom kränkningarna som hamnar på nätet är väldigt svåra att tas bort vilka förföljer mobboffret. Ett annat problem med nätmobbning är att mobbaren kan vara anonym, så mobboffret känner sig osäker i skolan i och med att mobboffret inte vet vem som mobbar den (Frisén, 2010).
2.5 Mediarådet
Medierådet är ett team inom Regeringskansliet som gör undersökningar om barn och ungas medianvändning samt upplevelsen av medier.
Den senaste studien i ”ungar och medier 2010” visar att mobbningen bland 12-16 åringar minskat kraftigt på de senaste 2 åren, från 18 % till 11 % och även bland 9-12 åringar har mobbning minskat. Fler i årets studie hade drabbats av att någon hade lagt ut bilder på nätet som gjort dem ledsna. Den här förändringens förklaring kan vara att det har blivit väldigt populärt att vistas på sociala sidor som ex facebook.
Jämfört med studien 2008 så har bilder som lagts ut på nätet av någon annan vilket i sin tur gjort respondenten ledsen ökat, från 2 % 2008 till 4 % 2010. Detta
10
kan bero på den ökade användningen av både mobiltelefoner med kamera och av sociala sajter.(Medierådet, 2010). När det gäller flickor och pojkar så visar studien att det är vanligare att flickor har blivit mobbade i jämförelse med pojkar
Robert Slonje
Robert Slonje är en svensk doktorand som arbetar på Goldsmiths universitet i London. Slonje har under ledning av Peter K Smith gjort en undersökning om nätmobbning i Göteborg 2006. Han använde sig av 360 högstadieelever under en period på 3 månader.
Slonjes undersökning visar att flickor var mer utsatta än pojkar i motsatts till traditionell mobbning. Undersökningen visade även att den yngsta målgruppen 12-13 år var mer utsatta än 14-15 åringar. Ett annat intressant resultat från Slonjes undersökning är att ca 36 % av dem som har blivit utsatta för
nätmobbning visste inte vem som var mobbaren. Detta är ett stort problem för dem som blir nätmobbade att de inte vet vem som mobbar pga att mobbaren kan gömma sig bakom olika ”namn” (Slonje, 2007).
2.6
Internationell forskning om mobbning
Mobbningsforskning förekommer över hela Europa men det skandinaviska utbudet av forskning är ändå den som dominerar i Europa. Om vi tittar på hur forskningen ser ut utanför Europa så kan vi se att både amerikansk såväl som japansk forskning ligger långt framme men i en nyutkommen samlingsvolym om skolmobbning kan vi även se att även australiensisk mobbning finns representerad. (Björk, 1999)
2.6.1USA
I USA finns det ingen klar definition på vad mobbning är men artiklar som skrivs i USA och som handlar om just mobbning har använt sig av Olweus definition. Nästa steg är att hitta en gemensam definition i USA så att alla forskare är eniga om vad de syftar till i sin undersökning (Smith m.fl. 1998 ). Undersökningar i USA visar att 10 % av eleverna från åk tre till sex har blivit långvarigt mobbade av andra elever. 29 % av eleverna i åk fem till nio var inblandade i mobbnings beteende de senaste 30 dagar. En annan studie visar även att elever från klass fem till tredje året på gymnasiet var 75 % mobbade någon gång under sin skolgång. Elever som blivit mobbade har även sagt att det
11
var väldigt lite handling från lärarnas sida (Smith m.fl. 1998). Amerikaner har även i sin forskning kring mobbning fokuserat på direkt mobbning och inte alls mycket kring indirekt mobbning (Smith m.fl. 1998). Forskningen i USA har även visat att flickorna är mindre inblandade i direkt mobbning i förhållande till pojkarna, men när det gällde indirekt mobbning så som; social exklusion, sprida falska rykten och samt uteslutning var flickorna mer involverade (Smith m.fl. 1998).
Varken nationell forskning eller någon större organisation har tagit initiativ om mobbning, The national School safety center är den organisation som är
kompetent nog att ge den information man behöver om antimobbnings arbete, så som informations broschyrer till föräldrar och skolpersonal till handböcker om Olweus program om hur man går till väga för att motverka mobbning (Smith m.fl. 1998).
2.6.2 Australien
I slutet på 1980- talet kom en våg från Europa till Australien om att stoppa skolmobbning. Det primära inflytandet var från Olweus. Olweus goda resultat med att minska skolmobbningen i de norska skolorna nådde Australien 1988 (Smith m.fl. 1998).
Det kom information från forskare som Olweus och Smith och Thompson om att skolmobbning var förekommande på alla skolor men några av rektorerna på de Australiensiska skolorna trodde inte på detta utan menade att detta händer inte på vår skola (Smith m.fl. 1998). Detta tankesätt hade man fram till 1991 då kom den första studien om mobbning bland barn gjord i Australien av Rigby och Slee. Studien gjordes på 685 barn mellan 6 och 16 år i södra Australien. Studien visade att 10 % av alla barnen svarade att de blir ”picked on a lot” och på frågan om de blir personligt mobbade av andra barn svarade 13 % av flickorna och 17 % av pojkarna ja (Smith m.fl. 1998).
Dessutom har studien visat att en på sex eller sju barn blir mobbad veckovis eller oftare (Smith m.fl. 1998).
För att motverka skolmobbning har Australiens Counsil for Educational Research ordnat workshops, konferenser där lärare och kuratorer kan närvara och prata kring problemet skolmobbning och om hur skrämmande vanligt detta har blivit i skolorna (Smith m.fl. 1998).
12
Dessutom har lärarna bildat grupper på skolan var eleverna kunde prata kring mobbning och komma på lösningar till detta problem (Smith m.fl. 1998).
2.7 Hur yttre avvikelser kan avgöra ens öde
Olweus skriver att om man ber en elev förklara varför vissa barn blir mobbade så kommer den här eleven att svara sådant som övervikt, glasögon, konstiga kläder, ovanlig dialekt osv. alltså yttre avvikelser (Olweus, 1992; Thors, 2009). Jag kan hålla med om detta och tror att dem allra flesta även vuxna hade svarat liknande. Men Olweus har gjort två olika undersökningar med pojkar och den här uppfattningen har inte fått något stöd (Olweus, 1992).
Det har visat sig att mobboffren inte hade några avvikelser i utseendet än de pojkar som inte blev mobbade. Det enda som skiljde pojkarna åt var att
mobboffren var fysiskt svagare än pojkarna som inte mobbades (Olweus, 1992). Det som också är intressant är att mobbarna var fysiskt starka (Olweus, 1992). Olweus säger att 75 % av alla barn i undersökningar hade en avvikelse vilket innebär att alla vi har avvikelser vilket i sin tur innebär att den som söker något avvikande hos mobboffret även kommer att finna detta (Olweus, 1992).
”På detta sätt blir iakttagarens förutfattade mening bestyrkt” (Olweus, 1992 s.22)
Olweus skriver att mobbaren kan dra nytta av en avvikelse hos mobboffret men detta är så klart inte detsamma som att det är varför mobboffret blir mobbad.
Olweus skriver att resultatet på undersökningen säger:
”yttre avvikelser ser ut att spela en långt mindre roll för uppkomsten av mobbningsproblem än man vanligen trott” (Olweus, 1992 s.23)
Det är olika från fall till fall men det kan i vissa fall vara så att en avvikelse kan leda till mobbning. Olweus betonar även att undersökningen handlar om
13
2.8 Mobboffrens kännetecken
Forskning som gjorts på vilka kännetecken mobboffren har är ganska klar vad gäller både flickor och pojkar men man ska ändå ha i åtanke att det har gjorts mindre forskning kring flickor (Olweus 1992).
Mobboffren är mer ängsliga och osäkra än vanliga barn. När dessa barn blir mobbade så blir de ledsna och börjar gråta samt drar sig tillbaka. Mobboffren är försiktiga, känsliga och tystlåtna. Mobboffren har en negativ självbild och anser själva att de är väldigt oattraktiva, dumma och misslyckade (Olweus 1992). I skolan mår barnen dåligt och känner att de inte har en enda vän, är ensamma och övergivna (Olweus 1992). Dessa mobboffer som är passiva signalerar genom sitt beteende att de är svaga och osäkra och att de inte vågar ge igen eller säga emot om någon skulle mobba dem (Olweus 1999).
Olweus har delat in mobboffret i två olika huvudkategorier. 1. Det passiva eller undergivna mobboffret
Dessa elever är ofta stillsamma, försiktiga och känsliga och kan ha lätt för att gråta. De präglas av osäkerhet och dåligt självförtroende. Pojkar som utsätts för mobbning tycker inte om att slåss och är ofta svagare än klasskompisarna, speciellt mobbarna. Mobboffren har antingen få eller inga vänner alls (Olweus 1999)..
2. Det provocerande mobboffret - den här typen är mindre vanlig och endast 15-20 % av alla mobboffer är av denna karaktär
Dessa barn kan vara hetlevrade, och om de angrips eller förnedras försöker de ofta ge igen, dock oftast utan någon större framgång. De är ofta rastlösa,
klumpiga, omogna, okoncentrerade och ansedda som allmänt besvärliga. På grund av irriterande uppträdande är de inte heller särskilt omtyckta av vuxna ex lärare. Och dessa kan själva mobba svagare elever (Olweus 1999)
Den främsta skillnaden som är mellan ett provocerande mobboffer och ett passivt mobboffer är att i det provocerande, är många eller ibland till och med hela klassen inblandad i trakasserierna mot det provocerande mobboffret (Olweus 1999).
Man läser ofta att mobbningsoffer brukar ställa sig frågan ”vad är det för fel på mig?” och Lindberg (2009) menar att efter att mobbningsoffer blivit utsatta för
14
förnedring och kränkning så innebär det att de börjar jämföra sig med andra vilket i sin tur leder till den föregående frågeställningen. Det är väldigt svårt för barnet att komma ifrån känslan av att det är något fel på den speciellt efter att den har blivit mobbad över längre tid och i olika situationer. Lindberg skriver att känslan som mobboffren har av att vara oduglig, värdelös, dum, hjälplös och utstött skapar skamkänslor. Vilket i sin tur innebär att det näst intill är omöjligt för mobboffren att utveckla en trygg och positiv självuppfattning (Lindberg, 2009).
Såhär skriver en kvinna på 24 år, om hur det kändes att bli mobbad i fyra fem år:
”Jag skämdes för mig själv för den person jag var… för när det gått
tillräckligt länge, … har man blivit mobbad i fyra eller fem år, … då börjar man tro på det dom säger. Det dom säger är inga snälla saker… man blir allt det dom säger, … man blir oduglig och tillhör inte någonstans” (Enochsson, 2009 s. 38).
2.9 Mobbarens kännetecken
Dessa är några av dem vanliga kännetecken när det gäller mobbare:
Mobbare har en mer positiv attityd till våld än andra elever. De har även ett starkt behov att dominera och undertrycka andra elever, att få hävda sig med hjälp av makt och hot samt få sin vilja igenom. Mobbare har även svårt att följa regler. De uppträder aggressivt även mot vuxna, både lärare och föräldrar (Olweus 1999).
En mobbare har till skillnad från mobboffret en positiv bild av sig själv.
Psykologer och psykiatriker tror även att mobbaren under den tuffa ytan egentligen är osäker och ängslig men den här uppfattningen stöds inte av forskningen. Istället visar det att mobbaren inte känner nått alls, de är inte osäkra det minsta (Olweus, 1992). Olweus betonar även att fast forskningen inte visar detta så kan det finnas enstaka mobbare som kan vara både aggressiva och ängsliga.
Det finns även så kallade passiva mobbare eller medlöpare som deltar i mobbningen men som är passiv och inte tar initiativ själv (Olweus 1992).
I åk 6-9 har undersökningar visat att mobbare i den här åldern är relativt populär och ingår oftast i en grupp på 2-3 personer. Men ju äldre mobbaren blir ju
15
mindre stöd får den och populariteten minskar (Olweus 1992). Flera undersökningar har visat att mobbaren senare blir kriminell och alkoholmissbrukare. Även Olweus uppföljningsundersökningar bekräftar detta, 60 % av mobbarna i åk 6-9 hade dömts till i alla fall en kriminell handling vid 24 års ålder (Olweus 1992).
2.10 Hur man motverkar mobbning
Ett åtgärdsprogram som är ett av de mest kända och använda i världen men som framför allt har visat goda resultat är Olweus- programmet. Det presenterades första gången 1983 i Norge. 2500 elever i åldrarna 11-14 år i åk 4-7 i sammanlagt 112 klasser och 42 grundskolor. Eleverna följdes i 2,5 år, från 1983-1985 (Olweus, 2009).
Resultatet från Olweus åtgärdsprogram visade efter 8-20 månader att mobbningsproblemen hade minskat kraftigt, med 50 % eller mer. Detta gällde både att mobba och bli mobbad. Minskningen av problemen innefattade både pojkar och flickor samt alla årskurser (Olweus, 2009).
Olweus skriver även att han fann minskning i generellt antisocialt beteende så som: skolk, vandalisering, snatteri, fylleri och slagsmål (Olweus, 2009).
Olweus skriver även att sociala klimatet i klassen förbättrades som ex: bättre ordning och disciplin, mer positiva sociala relationer och en mer positiv
inställning till skola och skolarbete. Barnen ville även vara i skolan och trivseln ökade (Olweus, 2009).
Ett annat bevis på att åtgärdsprogrammet verkligen fungerar är skillnaderna mellan klasserna. I en klass hade läraren verkligen tagit detta på allvar och hade regelbundna klassmöten och läraren hade infört programmets klassregler mot mobbning mer organiserat än andra lärare i andra klasser. Och detta bevisar att åtgärdsprogrammet är orsaken till att klassen hade störst minskning av mobbningsproblem (Olweus, 2009).
Så här är Olweus åtgärdsprogram uppbyggt: (Olweus, 1992 s.49) Allmänna förutsättningar: engagemang och medvetenhet. Programmet har åtgärder på tre olika nivåer: åtgärd på skolnivå, åtgärd på klassnivå samt åtgärd på individnivå.
Det man bla gör på skolnivå är att göra undersökningar med ett frågeformulär, man pratar om mobbning en hel dag, samt bättre rastvaktsystem och ett ökat
16
ingripande. På klassnivå tar man upp klassregler mot mobbning, man har klassråd samt man har gemensamma positiva aktiviteter. Och på den sista nivån, individnivå har man allvarliga samtal med mobbare och mobboffer, samtal med föräldrarna, samt att man antingen byter klass eller skola.
Det har utvecklats ett annat antimobbningsprogram i Finland med goda resultat. 2006 lanserades det nya mobbningsprogrammet vid namn KiVa. KiVa är ett finskt nationellt antimobbningsprogram. Och KiVa är en förkortning på ”Kiusaamista Vastaan” vilket betyder ”mot mobbning”. (almivalli &
Willför-Nyman, 2009 s.89-90)
Det är ett forskningsbaserat program som erbjuder skolorna material mot mobbning. KiVa fokuserar på tre mål: (Almivalli & Willför-Nyman, 2009 s. 90) Det strävar efter att få existerande mobbning att upphöra. Man strävar efter att förebygga uppkomsten av nya mobbare/mobbade. Man vill dessutom minimera de negativa konsekvenserna för den mobbade.
Det här programmet anses vara unikt pga. följande: (Almivalli &
Willför-Nyman, 2009 s.90)
Man använder sig av konkret material för elever, föräldrar och lärare. Man använder sig av internet och virtuell inlärningsmiljö, ex dataspel mot mobbning. Man har även lagt betoning och tyngdpunkt på de tysta godkännarna och att få de att säga emot mobbarna och stödja mobboffren.
Detta är bara några av många olika sätt att motverka mobbning. Ex på andra är Friends som finns på nätet.
Något som är oerhört viktigt att tänka på men som vi ibland kan ta för givet är att anta att barnet kommer och berättar om den blir mobbad. Lindberg skriver att barn och ungdomar inte gärna berättar för vuxna att de är utsatta för mobbning, antingen kan detta bero på att de inte litar på de vuxna hjälper dem, vilket stöds i forskningen. Eller att barnet helt enkelt inte vågar pga. den är rädd att mobbningen blir värre om mobbaren får reda på detta. Även här finns det skillnad mellan könen, det är oftast flickorna som söker hjälp hos föräldrarna medans pojkarna inte gör det (Lindberg, 2009).
Lindberg (Lindberg, 2009 s.40) skriver om en pojke som blivit mobbad och hur mycket han skämdes över detta och att han inte ville att någon skulle veta. Pojken säger att det är förnedrande att medge för sina föräldrar att den blir
17
mobbad men att han till slut inte orkade stå emot och berättade. (Lindberg, 2009 s.40)
2.11 Vad säger lagen om nätmobbning – mobbning
För närvarande finns det ingen direkt lag mot nätmobbning. Det enda som finns är när någon blir trakasserad över nätet och detta kallas ofredande. Problematiken är att man kan trakassera anonymt och just här kan polisen inte agera eftersom för att polisen ska kunna få fram IP-adressen så krävs det att brottet kan leda till fängelse. Om man t.ex. har blivit kränkt på en sida på nätet så har polisen även här ingen möjlighet att få uppgifter om gärningsmannen/mobbaren (Roswall, 2007).
2.11.1 Internationella lagen mot mobbning
Konventionen om barnets rättigheter eller barnkonventionen godkändes och togs emot av FN den 20 november 1989. I denna samling av dokument finns det vad som gäller för alla barn som är 18 år och yngre. 192 länder har skrivit på och lovat att följa de lagar som står i dokumentet, i vilket finns 54 artiklar om barnsrättigheter. Varje lands regering har ansvaret att se till att barns rättigheter följs men varje land ska också reagera om barn i andra länder kränks. (Bris, 2011).
2.11.2 Svenska lagen mot mobbning
BEO eller Barn- och elevombudet inrättades den 1 april 2006. Förutom att BEO är en del av skolinspektionen som bl.a. övervakar skollagen som handlar om kränkande behandling så är även BEO den som utreder anmälningar om just kränkande behandling samt står vid barn och ungas sida i domstol. BEO arbetar också med DO (diskrimineringsombudsmannen) mot kränkningar, diskriminering och trakasserier mot barn och unga. Han som är BEO heter Lars Arrhenius. (Skolinspektionen, 2009)
Lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande (antogs i april 2006) behandling av barn och elever: Lagen handlar om hur skolorna ska arbeta förebyggande mot
diskriminering och annan kränkande behandling och vad som händer om skolan inte följer lagen. (Arbetsmiljöverket.se, 2011)
18
2.11.3 Den svenska skollagen
Planen mot kränkande behandling presenteras nedan:
8 § Huvudmannen ska se till att det varje år upprättas en plan med en översikt över de åtgärder som behövs för att förebygga och förhindra kränkande behandling av barn och elever. Planen ska innehålla en redogörelse för vilka av dessa åtgärder som avses att påbörjas eller genomföras under det kommande året. En redogörelse för hur de planerade åtgärderna har genomförts ska tas in i efterföljande års plan.
Nedan presenteras förbud mot kränkande behandling:
9 § Huvudmannen eller personalen får inte utsätta ett barn eller en elev för kränkande behandling.
Nedan presenteras ansvaret och skyldigheten att anmäla, utreda och vidta åtgärder mot kränkande behandling:
10 § En lärare, förskollärare eller annan personal som får kännedom om att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling i samband med verksamheten är skyldig att anmäla detta till förskolechefen eller rektorn. En förskolechef eller rektor som får kännedom om att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling i samband med verksamheten är skyldig att anmäla detta till huvudmannen. Huvudmannen är skyldig att skyndsamt utreda omständigheterna kring de uppgivna kränkningarna och i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra kränkande behandling i framtiden (Skolverket, 2011)
2.12 Teoretiska begrepp
Marie Bliding skrev en doktorsavhandling i pedagogik 2004 som visar uteslutning och inneslutning bland barn och unga. Hon skriver att skolan är en central arena för socialt samspel och för barns etablerande, bevarande och utveckling av relationer. Bliding menar även att detta kan medföra att barn utesluts ur gemenskapen, kränks eller mobbas av andra barn.
Bliding skriver att utifrån barnens perspektiv så menar de att uteslutning är nödvändigt eftersom det behövs för att skapa en gemenskap med någon annan eller andra. Hon menar också att utifrån barnens perspektiv är inneslutande och uteslutande handlingar nödvändiga för den vanliga relationen. Bliding skriver såhär:
19
”För att skapa gemenskap med någon/några blev det ibland nödvändigt att utesluta andra och uteslutning kunde ibland ses som en naturlig
konsekvens av ett inneslutande arbete. På så sätt kan inneslutning och uteslutning beskrivas som olika konsekvenser av ett och samma projekt eller, uttryckt med andra ord, som två sidor av samma mynt” (Bliding, 2007 s. 176).
Det som Bliding skriver och har fått resultat på är något som vi alla har gått igenom när vi gick i skolan. Hur 2 bästa kompisar utesluter den tredje för att bevara sin relation till varandra (Bliding 2007).
Bliding skriver även att hon i sin forskning tittade på där barn utesluts eller utsätts för kränkande behandlingar. Bliding skriver ”detta i ett perspektiv där en komplex kamratkultur, snarare än avgränsade relationer mellan individer utgör handlingarnas sammanhang” (Bliding-Wrethander, 2009 s.109). Bliding (2007) skriver också att hela skoltillvaron och inte bara skolgården anses vara en arena för barns relationsarbete. (Bliding-Wrethander, 2009 s.109) Hon säger även att inneslutning och uteslutning är centrala inslag i barnens vardag. Hon berättar att det hela handlar om att ordna det sociala livet i skolan och att skapa och bevara en kamratkultur (Bliding-Wrethander, 2009).
Bliding säger något som är oerhört viktigt om barnens inneslutande och uteslutande, om när barnen utesluter varandra från olika aktiviteter eller gemenskaper men att detta inte faller under definitionen av mobbning även om det är kränkande handlingar. Så uppmärksammas inte detta problem pga. att det inte faller under definitionen mobbning utan problemet helt enkelt bortförklaras eller ignoreras. Ett annat problem Bliding tar upp är att om skolan inte kan ta itu med problemet på det sättet som barns relationsarbete innefattar (Bliding-Wrethander, 2009).
Bliding (2007) skriver också om att det finns två olika aspekter av uteslutning: (Bliding-Wrethander, 2009 s.111)
Uteslutande handlingar på ett eller annat sätt alltid är knutna till inneslutande handlingar. Uteslutning förekom inte som isolerad företeelse.
De resultat som visar att uteslutande handlingar förekom i två olika former. Antingen förekom uteslutning som ett mer eller mindre tillfälligt inslag i relationsarbetets och relationsprojektens dynamik eller också
20
som en i kamratkulturen etablerad och permanent uteslutning av vissa barn.
Bliding tar upp i sin bok ett ex om hur pojkar utesluter varandra. Detta handlar om hur Oskar och Joakim konkurrerade om Jonas. Det faktum att båda pojkarna ville så gärna ha en relation med Jonas gjorde att de uteslöt varandra. Detta kunde då vara två saker, antingen som Bliding skriver en konsekvens av inneslutningen eller användas som ett redskap för att skapa gemenskap med Jonas.
Bliding skriver att i resultatet står det hur barn ”använde sig av uttryck som gick att hänvisa till utländsk bakgrund som redskap i handlingar för att utesluta eller markera avstånd till någon” (Bliding, 2007 s.183). Hon menar även att barnen använde uttrycken negativt och nedlåtande för att påvisa olikheter samt sortera bort andra.
2.13 Sammanfattning
Vad är mobbning? Detta är väldigt svårt att svara på eftersom innebörden av ordet mobbning är olika för alla. Det finns ett antal kända forskare inom området mobbning och en av dessa är Olweus (1992), som även har utformat en
definition som används flitigt utav andra länder.
Det finns även många olika typer av mobbning som ex direkt mobbning, indirekt mobbning, social mobbning, cyber mobbning etc. Cyber mobbning eller nätmobbning är ett fenomen som är relativt nytt och innebär att barnet blir mobbad via nätet och på olika sidor på nätet.
Forskningen inom nätmobbning är relativt ny eftersom hela fenomenet är nytt, några forskare som är insatta i nätmobbning är bla Ann Frisén (2010) och Robert Slonje (2007). Båda dessa forskare har gjort undersökningar kring nätmobbning och bådas undersökningar visade att mobboffret tyckte att det var värst när man inte visste vem som mobbade en, i och med att man kan vara anonym på nätet. Usa och Australien är några av länderna som även jobbar utifrån Olweus (1992) definition och antimobbningsprogram.
Olweus skriver även hur yttre avvikelser kan avgöra ens öde, ex om man har glasögon kan detta utlösa att barnet ifråga blir ett mobbningsoffer. Olweus (1992) skriver även om mobboffrets kännetecken. Pojkars och flickors
21
forskning har gjorts kring flickor. Mobbarens kännetecken har även visat sig vara ganska klara. Ett specifikt kännetecken är att mobbaren har en positiv attityd till våld än vad andra barn har.
Man kan motverka mobbning på olika sätt men det sätt som visat sig effektiva är Olweus- programmet och det finska antimobbningsprogrammet KiVa.
I Sverige har vi idag ingen direkt lag mot nätmobbning men vi har ofredande, om någon trakasseras via nätet. Internationellt är det barnkonventionen som gäller. Här står det att varje land ska reagera om ett barn kränks. Den svenska skollagen ska även ha en beredskapsplan mot bla kränkande behandling mot barn.
Marie Bliding (2007) skrev en doktorsavhandling i pedagogik 2004 som handlar om inneslutning och uteslutning. Närmare bestämt handlar avhandlingen om barnens sätt att hantera relationer. Inneslutning och uteslutning är barnens sätt att etablera, bevara och utveckla relationer. Bliding skriver också att detta kan medföra att barn utesluts ur gemenskapen, kränks eller mobbas av andra barn.
22
3. Metod
I det här kapitlet ska jag skriva om vilken metod jag har använt mig av och på vilket sätt jag gick till väga och varför. Därefter kommer jag att skriva om urvalet och om hur genomförandet gick till. Sist kommer jag att ta upp undersökningens trovärdighet.
3.1 Val av undersökningsmetod
Då man ska göra en empirisk undersökning är det viktigt att man tänker igenom noga vilken metod som ger bäst undersökningsresultat, och väljer metoden utifrån det.
Det finns två olika metodiska ansatser, den ena är kvantitativa och den andra kvalitativa. För att enkelt förklara skillnaden så är kvantitativ när det handlar om siffror och man gör en enkät. (Trost, 2007). Och när man ska göra intervjuer så är det en kvalitativ undersökning. (Trost, 2007). Det är inte fullt så enkelt att skilja på dessa två metoder eftersom det kan finnas vissa delmoment i en undersökning som kan vara både kvalitativa eller kvantitativa.
I och med att jag ska använda mig av enkät i min undersökning så ska jag göra en kvantitativ undersökning. Trost skriver:
”Med informella eller kvalitativa personliga intervjuer hade man kunnat få en större förståelse för upplevelserna och man hade kunnat finna mönster av upplevelser och erfarenheter” (Trost, 2007 s.24).
Jag skulle göra både enkäter och intervjuer men efter att ha rådfrågat flera lärare har vi tillsammans kommit överens om att inte göra intervjuerna av den orsaken att mitt ämne är så pass känsligt. Lärarna trodde att detta skulle få barnen att inte skriva nått på enkäten, eftersom anonymiteten försvinner i och med intervjun.
Det jag vill få svar på i min undersökning är svar på följande frågor:
Hur beskriver barnen nätmobbning?
Hur känner sig mobbaren och mobboffret vid nätmobbning?
23
Jag har funderat noga på hur jag skulle gå tillväga och vilken metod som skulle fungera bäst. Efter att ha funderat och bett om råd av andra lärare bestämde jag mig till sist att använda mig av enkät med åtta frågor (se bilaga 1).
Jag har även funderat över att ha en kvalitativ undersökning vilket innebär att använda mig av intervjuer med barnen. Men i och med att jag har ett så känsligt ämne som nätmobbning så ville jag inte utsätta vare sig barnen eller mig själv för en situation som kunde bli väldigt obehaglig. Som Holme (1991) skriver att forskaren måste ha en stor förmåga och sätta sig in i och förstå hur den intervjuade upplever sin situation. Holme skriver även att man ska följa upp de problemen som intervjuaren berättar om vilket kan vara väldigt svårt om man har ett så känsligt ämne och barnet väljer att inte berätta vidare utan endast för mig, hur klarar man detta?! Jag anser även att man måste hinna bygga upp tillit vilket Holme skriver att man gör om man ställer upp frivilligt på en intervju vilket jag kan tycka stämmer bara till viss del, det beror på från person till person om denne kan skapa tillit direkt eller om man behöver träffas ett par gånger.
3.2 Urval
Efter att ha läst mycket om tidigare forskning insåg jag snabbt att jag skulle få göra min undersökning på mellanstadiet eftersom jag läst att det är i den åldern som forskningen om mobbning är som mest relevant. Det jag funderade mycket på var främst vilken skola och hur många elever jag skulle dela ut enkäten till. I och med att frågorna är relativt känsliga bestämde jag mig att ta det säkra före det osäkra och dela ut enkäten till ca 95 elever i fem klasser.
Undersökningen gjorde jag i en medelstor stad med ca 30 000 invånare. Skolan är en F-6 med ca 200 elever. Jag gjorde undersökningen i åk 4-6 vilket sammanlagt är ca 95 elever fördelade på fem klasser, två fyror, två femmor och en sexa.
3.3 Genomförande
Jag genomförde enkäten på en skola under en period på 4 veckor i de olika klasserna. Jag kom överens med lärarna om när det var praktiskt för mig och komma och göra undersökningen. Allt gick väldigt smidigt och bra till i de två åk 5 klasserna medan jag hade mer problem med de två fyrorna och en sexa.
24
Jag skickade ett brev hem till föräldrarna, brevet skulle skrivas på av föräldrarna vilket innebar att de godkände att barnen deltog i undersökningen. Det är även viktigt att påpeka att barnen inte fick någon ingående information kring vad undersökningen skulle handla om förutom att det handlade om nätmobbning. Detta valde jag att göra medvetet eftersom jag inte ville leda barnen till att svara på ett speciellt sätt. I alla klasser delades enkäten ut och samlades in i ett vitt omärkt kuvert.
Efter fyra veckor hade endast en handfull barn lämnat brevet från föräldrarna. Då bestämde jag mig att resten av barnen skulle få 3 dagar till och hade de fortfarande inte godkännande från föräldrarna så fick det vara så.
Jag frågade läraren varför det var såhär och då svarade läraren att det kan handla om att deltagandet är frivilligt vilket gjorde att föräldrarna inte visade intresse. Han påpekade även att klassen var omogen överlag och att barnens svar ändå inte skulle ge några bra svar eftersom ”nätet” är utanför deras vardag. Av de enkäter som är besvarade i två klasser i åk 5 var det bara några som inte gjorde den. Några av föräldrarna ville inte att deras barn skulle medverka men vad jag och lärarna kom fram till så var det att föräldrarna inte förstod vad det handlade om, de förstod inte brevet pga. språksvårigheter. Och vissa barn valde att inte medverka för att de helt enkelt inte ville. Åtta frågor svarade barnen på. (Se bilaga nr 1).
3.3Etiska överväganden
Innan jag gjorde enkäten så skickade jag hem ett brev till föräldrarna/vårdnadshavarna om godkännande och förklarade att barnet när som helst kan avstå från deltagande. I vetenskapsrådet står följande:
”Anonymisering eller avidentifiering förutsätter att kopplingen mellan prover eller svar på en enkät och en bestämd individ har eliminerats så att varken obehöriga eller forskargruppen kan återupprätta den” (Gustafsson mfl. 2001 s.67)
Jag skyddar alla barnens identitet samt enkäten saknar namn, endast kön och ålder finns med. I analysen använder jag mig av fingerade namn på barnen. Efter
25
att föräldrarna godkänt undersökningen genomförde jag enkäten i klasserna som planerat.
”Vid enkäter och intervjuer kan kravet på skydd av de medverkandes identitet tillgodoses genom användningen av kodnycklar och genom att svaren maskeras och anonymiseras. Vid t.ex. videoinspelningar, där samspel mellan kroppsspråk och verbal kommunikation studeras, går inte detta.” (Gustafsson mfl, 2011 s.46)
När jag hade bestämt mig för att göra enkätundersökning, tänkte jag främst på att barnen inte skulle skriva namn på enkäten samt att de självklart skulle vara anonyma.
När jag hade fått in enkäterna trodde jag att det nu skulle vara mycket lättare framöver med arbetet, men jag märkte inom kort att det inte var så lätt som jag trodde. När man kommer till den punkten att man ska bedöma resultatens tillförlitlighet så märker man att det är svårt, eftersom man självklart vill att det ska vara ett tillförlitligt resultat men å andra sidan är man medveten om att man inte har nått ut till så många som det krävs för att man ska kunna hävda att man har ett tillförlitligt resultat.
”När en vetenskaplig undersökning börjar ge resultat står man inför den svåra uppgiften att bedöma resultatens tillförlitlighet” (Gustafsson mfl, 2011 s.44).
Det som jag även anser vara väldigt viktigt är att man har tydligt syfte samt att frågorna formuleras på ett klart sätt så det inte kan uppstå missförstånd. Gustafsson mfl (2011) skriver om detta i vetenskapsrådet 2011.
3.4 Bearbetning och analys
Jag valde att göra en enkät med 8 stycken frågor. Efter att jag samlat in enkäterna i varje klass så gick jag hem och skrev ner barnens svar på datorn. Jag valde att göra på detta viset eftersom jag då kunde samtidigt bearbeta och läsa igenom vad barnen svarat samtidigt som jag fick ner allt på datorn så att jag sen vid analysen lätt skulle kunna återkomma till. Jag valde att skriva svaren på datorn både för anonymitetens skull för vissa skrev namn men också för min egen del eftersom ibland ser man inte vad det står pga. barnens handstil.
26
Efter att jag skrev ner barnens svar på datorn bestämde jag mig att först och främst dela in svaren klassvis, jag har ingen direkt tanke med detta förutom att det då var lättare för mig att analysera och jämföra hur barnen svarade.
Anledningen till att jag delade in svaren klassvis var också för att lärarna i klasserna var jag genomförde enkäten påpekade att barnen i klass 4-5 var för små för att kunna så mycket om nätmobbning. Det var detta jag ville se om det stämde.
Emellanåt under bearbetningens gång kunde jag ibland få gåshud av vilka svar dessa barn kan komma med. Jag har blivit varnad för att detta ämne är ett känsligt ämne och att något barn kan komma att berätta saker för mig som jag kanske inte kommer att veta hur jag ska hantera och detta har hänt på sätt och vis. Bland barnens svar var det enstaka mycket känsliga svar som jag inte riktigt visste hur jag skulle reagera mot. Jag bestämde mig då för att gå till läraren i fråga och inte berätta utan be henne att prata om mobbning och ta upp detta i klassen lite oftare och även göra barnen påminda om att de alltid kan prata med henne om det är något
3.5 Bortfallsanalys
Bortfallsanalys gör man om man inte har fått svar på en del av sina enkäter. Frågan är då hur många svar som är tillräckliga? Svaret på denna fråga har förändrats genom tiderna men dem första uppgifterna är från 1950-talet och då skulle man undgå från att göra en bortfallsanalys om man hade ett bortfall på fem procent (Trost, 2007 s.137).
I mitten av 1970-talet fick man andra riktlinjer och detta var att svar på ca 50-75 procent på enkätundersökningar var normalt (Trost, 2007 s.137).
Jag fick in ca 47 procent på min enkätundersökning så jag ligger lite under det som anses vara det normala men jag måste ändå säga att jag är nöjd med tanke på att de svar jag har fått in är väldigt bra och användbara. Jag fick in 45 enkäter utav 95 möjliga, det största bortfallet är från en årskurs 6 och två årskurs 4. Jag fick in fyra stycken enkäter från två åk fyra klasser på sammanlagt 36 elever och från eleverna i åk sex fick jag in tio enkäter av sammanlagt 22 elever. Störst antal enkäter fick jag in från dem två klasserna i åk fem, av 37 elever fick jag in 31. De som inte gjorde enkäterna var antingen för att de själva inte ville eller för att föräldrarna inte gav sitt medgivande. Resterande elever i åk fyra och sex som
27
inte deltog i undersökningen gjorde inte det pga. att i brevet stod det att det var frivilligt så föräldrarna tyckte inte att det var viktigt. Detta svar fick jag av lärarna när jag frågade varför så många valde att inte delta.
Tabellen nr 1 visar antal elever sammanlagt i klassen, antal elever som deltog samt antal elever som inte deltog.
Tabell nr 1 visar antal elever som deltog i enkäten samt bortfallet.
Klass Åk 4 Åk 5 Åk 6 Pojkar 16 15 9 Flickor 20 22 13 Antal elever Sammanlagt 36 37 22 Antal elever Som deltog I undersökningen 4 31 10
Antal som ej deltog 32 6 12
3.6 Trovärdighet och tillförlitlighet
Som jag från början hade tänkt mig så skulle jag genomföra enkäten med 95 barn. Som Trost skriver att ju större urval desto bättre (Trost, 2007 s.37) och det var så jag hade tänkt mig men till slut blev det absolut inte så. Några av barnen ville inte göra enkäten och några fick inte av sina föräldrar så av 95 barn fick jag ihop ca hälften. Men jag vet att även om jag hade fått alla 95 stycken så hade jag inte kunnat säga att detta är en trovärdig undersökning eftersom det handlar om väldigt få barn. Trost (2007) skriver även att om man lämnar ut 1000 enkäter så kanske bara 700 svarar men ärligt så räknade jag med att få in alla mina 95 enkäter eller över 90 i alla fall om någon skulle vara sjuk.
Jag gjorde även enkäten med några få elever för att som Bryman (2008 s.149) skriver att man ska göra när man gör en kvantitativ undersökning med enkät. Jag testade enkäten för att se om frågorna funkar samt om det finns något att ändra innan man delar ut enkäten till barnen.
Det som jag tyckte var svårt med enkäten och hela undersökningen var att det var känsliga frågor som barnen skulle svara på så jag visste egentligen hela tiden att barnen kunde skriva ”jag vet inte” på frågorna men jag ville ändå tänka
28
positivt och hoppades på längre svar. Och det fick jag också, men långt ifrån att jag ska kunna säga att alla barn i åk 4-6 tänker såhär om nätmobbning. Men som Trost skriver så om man har känsliga frågor så behöver man inte ställa frågan direkt (Trost, 2007 s.93) och detta tänkte jag också på så jag försökte ställa dem känsligaste frågorna lite mer indirekt så inte barnen skulle känna sig utpekade och utsatta. Som jag redan skrivit så vet jag att detta inte är en tillförlitlig undersökning eftersom det handlar om så få elever och trovärdigheten är inte heller så stor eftersom det handlar om 45 elever i en och samma stad och skola. Om det ska vara en trovärdig och tillförlitlig undersökning ska det vara barn över hela landet och från olika stadsdelar, men främst många fler deltagande. Min undersökning anser jag att tillförlitligheten och trovärdigheten är väldigt hög med tanke på att jag fick mina frågor besvarade. Jag kan även med handen på hjärtat säga att jag litar på barnens svar med tanke på att barnen inte fick någon som helst information innan genomförandet av enkäten. Alla barnen gjorde enkäten själva och ingen skrev av någon annan. Alltså kan jag säga att min undersökning som 45 elever deltog i är tillförlitlig med tanke på att mina frågor besvarades och eleverna skrev det de ville, de blev absolut inte styrda till att besvara frågorna på ett visst sätt. Detta kan jag garantera med tanke på att varken jag eller lärarna i klasserna inte berättade något om enkäten förutom att den handlade om nätmobbning. Holme (1991) skriver om strukturerad intervju, var man skriver upp exakt vad man ska fråga intervjupersonen. Och jag måste säga att min enkät är uppbyggd på ett liknande sätt. Med detta menar jag att det inte gjorde så mycket eftersom jag fick in mina svar och kunde analysera och bearbeta eftersom materialet jag fick in var jättebra. Och måste säga även att jag inte tycker att bortfallet gjorde så mycket med tanke på den höga kvalitén på svaren.
29
4. Resultat
Jag skrev detta arbete för att jag ville försöka få svar på tre specifika frågor. Mina frågeställningar är:
Hur beskriver barnen nätmobbning?
Hur tror barnen att det känns för mobbaren och mobboffret vid nätmobbning?
Hur vill barnen att skolan ska handskas med nätmobbning?
Jag kommer att utgå från vad barnen svarade på enkätfrågorna utifrån mina
frågeställningar.
4.1Hur barnen beskriver nätmobbning
Den första frågan om hur barnen beskriver nätmobbning så var det fyra flickor (två 10 år och två 11 år) och fyra pojkar (två 11 år och två 12 år) svarade på frågan som om jag frågade efter direkt mobbning. Ex:
”Nätmobbning är när någon har inga vänner och han eller hon säger fula ord till han eller hon och slår dem” Lisa 11 år
”Det är om någon retar mig och säger dumma saker till mig” Leo 11år
Leo och Lisa definierade vad direkt mobbning var och inte nätmobbning.
4 elever svarade ”jag vet inte”, två flickor (11 och 12 år) och två pojkar (båda 11 år).
Bland flickorna var det 19 elever som hade klar definition på vad nätmobbning var. Fyra tolv åringar 14 elvaåringar och endast en tioåring. Flickornas svar:
”När man kränker personer på nätet” Sanna 12 år
”Nätmobbning för mig är att man mobbar personer på nätet” Stina 12 år ”När man blir mobbad tex på sina bilder asså kommentarer kanske tjockis och sånt. Nätmobbning är när man blir mobbad av ner skrivna ord (på dator)” Moa 12 år
30
”Att man blir mobbad på någon hemsida på nätet istället för att man blir mobbad på skolan tex för då ser ingen vuxen en.” Nina 11 år
”Jag tycker att det är att man mobbar en på nätet. Att mobbaren vågar inte mobba en på riktigt och mobbar en på nätet istället.” Caroline 11 år
När det kommer till pojkarna så var det även här rätt så många som svarade tydligt och hade en klar definition. Det jag snabbt lägger märke till när jag läser barnens definitioner på nätmobbning är att barnen är väldigt insatta inte bara i data och internet utan även hur insatta och vakna barnen är när de vistas på ex facebook. Liam skriver om att man inte vågar säga något i skolan utan skriver på datan, detta är ett ex på att mobbaren inte behöver vara fysiskt starkare än mobboffret som det är typiskt vid direkt mobbning.
13 stycken elever varav två tio åringar, sju elva åringar och fyra tolv åringar. Här är några ex på svar:
”När någon skriver fula ord på facebook och sånt” Noah 10 år
”Det är när olika personer retar eller stöter ut någon på internet” Mikael 12 år
”Det är folk som på skolan inte vågar säga något. Men på datan ex facebook .” Liam 11 år
”Nätmobbning är när man chattar i en grupp och man håller på med en i gruppen och andra hänger på” Mattias 12 år
Dessa är endast några få av alla svaren, majoriteten av barnen både flickor och pojkar tog upp fula ord och kalla en för dumma saker. Utöver dem svaren tog jag upp dem allra flesta som var unika.
På frågan om barnen vet var nätmobbning förekommer. Så svarade barnen såhär: av pojkarna var det fem stycken som svarade ”jag vet inte” och sex stycken svarade ”på internet” eller ”via dator” resten svarade facebook, twitter,
31
bilddagboken, msn och skype. Och bland flickorna var det tolv stycken som svarade ”jag vet inte”, två stycken svarade nått helt annat, fyra svarade enkelt ”på nätet” och resten svarade som killarna facebook, twitter, msn och bilddagboken. Detta visar att de flesta inte har en aning var nätmobbning förekommer och en liten del vet exakt var nätmobbning finns.
4.2 Vilka känslor tror barnen uppstår hos mobbaren och
mobboffret vid mobbningstillfället?
Min nästa frågeställning som jag ville få svar på var mobbaren och mobboffrets känslor och hur dessa känner sig när de antingen blir mobbade eller mobbar andra. På frågan om hur tror du att mobbaren känner sig svarade alla 19 pojkarma på den här frågan och de flesta skrev att mobbaren tycker att det är roligt och att han bara vill se cool ut. En pojke på 12 år skrev att mobbaren vet att den ska få skäll men det bryr sig inte den om eftersom det är så kul för tillfället. En annan pojke skrev att han kanske är cool men han mår dåligt inombords.
”Olika vissa arga eller ledsna för de kanske tar ut det på nån om nått hänt inom familjen eller så är de skadeglada” Linus 11 år
”Jag tror att de som mobbar tycker att det är kul att mobba och tror att de som dem mobbar är svaga” Martin 11 år
Linus skriver något som är väldigt viktigt eftersom han visar att mobbaren har två olika skäl till att mobba. Ett skäl är att något har hänt inom familjen och att mobbaren mår dåligt och det andra är att mobbaren helt enkelt är skadeglad när han mobbar och mobboffret blir ledsen. Medan Martin tror att mobbaren tycker att det är roligt att mobba samt att mobbaren tror att mobboffret är svagt, återigen kommer det fysiska in.
När det gäller flickorna så svarade alla 26 elever på frågan. Tolv av dessa svarade att de trodde att mobbaren innerst inne mådde dåligt samt var det flertalet av dessa tolv som trodde att mobboffret måste ha gjort något som får mobbaren att bete sig på detta viset. Tio stycken av flickorna tyckte att
32
mobbaren kände sig cool och tuff, visa upp sig för sina kompisar. En flicka besvarade frågan såhär:
”Mobbaren mår inte bra så han eller hon mobbar för att den mår bra över det och tycker att det är roligt men fattar inte att den som blir mobbad blir sårad” Sanna 12 år
De flesta av pojkarna trodde att mobbaren ville se cool ut och vara rolig och att det var därför denne mobbar medan flickorna överlag trodde att mobbaren innerst inne mådde dåligt samt att mobboffret måste ha gjort något som fick mobbaren att mobba. Sen var det bland flickorna även de som trodde att mobbaren kände sig cool och ville visa upp sig för kompisarna.
På frågan om hur mobboffret kände sig när han eller hon blir mobbad så var det färre svar än på frågan om hur mobbaren kände sig. Av pojkarna var det fyra blanka svar och bland flickorna besvarade alla frågan. Dem allra flesta av barnen skriver att mobboffret är ledsen, arg, mår dåligt sårad och känner sig utanför men det finns också dem barnen som svarade lite mer och dessa ska jag ta upp.
”Han känner sig retad och kanske inte vill vara inne på datan mer” Adam 11 år
”Han känner sig ledsen och ensam fast han har inte gjort någonting! Han tycker vad som är fel på honom” Patrick 11 år
”Jag tror man mår ganska dåligt. Det går in i själen när man blir mobbad” Caroline 11 år
”Ledsen, kanske inte vågar berätta för sina föräldrar vad som hänt. Man känner sig helt dum, man undrar vad man gjort.” Anna 11 år
”Ledsen att ingen vill ha en, arg på sig själv. Vill inte till skolan. Är rädd att de mobbar personen i skolan ljuger för föräldrarna så att inte gå till skolan. Berättar inte för dem” Felicia 11 år
33
Både flickor och pojkar skrev att mobboffret mår dåligt, ledsen, sårad och känner sig utanför. Några citat som barnen skrivit som jag tagit med ovan beskriver väldigt tydligt hur mobboffret känner sig. Liknande svar som barnen svarat kan man hitta i olika böcker om mobbning och hur mobboffret mår.
4.3 Hur ska skolan arbeta mot nätmobbning?
Sista frågeställning jag ville få svar på var om hur eleverna tyckte att skolan skulle handskas med nätmobbning. Bland pojkarna var det åtta av 19 som inte svarade på frågan alls och bland flickorna var det sju av 26 som inte besvarade frågan. Av dem som besvarade frågan skrev alla i stil med att man ska prata om nätmobbning med eleverna, prata med föräldrarna samt prata med både mobbaren och mobboffret. Några svar på frågan som barnen skrev:
”Ta upp det mer! Säga om det har hänt dig.” Lisa 11 år
”Prata med den mobbade personen och förklara för han att han är hur fin och snäll som helst. Och att mobbaren mobbade personen för att han va svartsjuk för att den mobbade fick ha det spelet när han var 10 år och inte mobbaren” Patrick 11 år
”Att när det går barn själva på skolgården kan man fråga om han/hon vill vara med” Selma 11 år
Det är några av svaren som jag fick men överlag är dessa de enda olika, resten av svaren är liknande dessa. Det är tre olika svar, Lisa vill att man ska prata om nätmobbning mer samt att man ska berätta om det som hände. Patrick är mer inne på att man ska prata med mobboffret om att det inte är dennes fel och att mobbaren gör detta av ren svartsjuka. Och Selma är inne på att man ska ta hand om varandra på rasterna så ingen känner sig utanför.
Av alla frågor på enkäten var det den här frågan som barnen inte skrev så mycket på eller skrev ”jag vet inte”. Jag tror att detta kan vara för att barnen inte är vana att någon ställer frågan hur vill du att man ska jobba med…? Läraren i en av klasserna sa till mig att de pratar om mobbning i klassen men det var inte den uppfattningen som jag fick av barnens svar, med tanke på att det var så många som inte besvarade frågan.
34
4.4 Sammanfattning
Resultatet på mina tre frågeställningar är:
Hur beskriver barnen nätmobbning?
Hur tror barnen att det känns för mobbaren och mobboffret vid nätmobbning?
Hur vill barnen att skolan ska handskas med nätmobbning? På första frågeställningen hade barnen väldigt tydliga svar på vad
nätmobbning var. Det intressanta är även att barnen är väldigt insatta i både data och internet, samt olika sidor på nätet ex facebook. Och majoriteten av barnen har ingen aning om var nätmobbning förekommer.
På frågeställningen om mobbarens och mobboffrets känslor var barnen väldigt eniga om både mobbarens och mobboffrets känslor. Majoriteten av barnen svarade att mobbaren tyckte att det var roligt att mobba samt att han ville vara cool. Även på frågan om mobboffrets känslor är barnen eniga om att denne känner sig utanför, ledsen, sårad och arg.
På sista frågeställningen var även här eniga svar från barnens sida och de skriver att läraren borde prata mer om nätmobbning med eleverna, att man skulle prata med föräldrar samt att man pratar med mobbaren och mobboffret.
35
5. Analys
Här ska jag analysera enkätens resultat och knyta an till Blidings (2007) teori samt annan tidigare forskning.
När jag gick igenom svaren och började analysera barnens svar blev jag väldigt glad att se att jag fick in jättebra svar i motsats till vad vissa lärare i klasserna trodde.
5.1 ”Vad är nätmobbning?”
Många av svaren på ”vad nätmobbning är?” för dig fick jag svar som många av dem kan jämföras med Olweus (1999) definition.
Majoriteten skrev att skriva fula ord på nätet är nätmobbning.
Noah 10 år skrev att nätmobbning är när man skriver fula ord på facebook och sånt, detta fick mig att direkt koppla till Olweus definition. Enda skillnaden som jag kan hitta på Olweus definition på mobbning som inte stämmer in på nätmobbning är att på nätet behöver det bara hända en gång för att det ska kallas mobbing medan Olweus definition säger klart och tydligt att det ska hända flera gånger och under en viss tid.
Nätmobbning är när man chattar i en grupp och man håller på med en i gruppen och andra hänger på skrev Mattias 12 år, Mattias svar på vad nätmobbning är fick mig att koppla till Blidings (2007) begrepps teori om inneslutning och uteslutning. Dessa som hänger på och börjar reta mobboffret är även de som genom sitt beteende utesluter mobboffret för att i sin tur innesluta mobbaren och bli vän med honom. Mobbaren är kanske en populär kille/tjej vilket även de som väljer att stå på dennes sida också vill vara.
En pojke skriver även om att ”Det är folk som på skolan inte vågar säga något. Men på datan ex facebook .” Liam 11 år. Vilket innebär att vid traditionell mobbning så har mobbaren oftast som Olweus (1999) skriver fysiskt övertag men detta mönster ändras vid nätmobbning vilket innebär att mobbaren i själva verket kan vara svagare än mobboffret.
”När man blir mobbad tex på sina bilder asså kommentarer kanske tjockis och sånt. Nätmobbning är när man blir mobbad av ner skrivna ord (på dator)” skriver Moa 12 år. Olweus (1992) skriver om hur vi antar att en person utsetts för
mobbning pga yttre avvikelser och det kan många skriva under på men i själva verket har undersökningar visat att det inte alls är såhär. Men Moa 12 år här är
36
övertygad om att mobbning är när man kommenterar utseendet som tex tjockis på en bild. Så som Frisén (2010) säger så kommer den här kommentaren att förfölja den här personen hur länge som helst eftersom det är oerhört svårt att få bort saker från nätet.
5.2 ”Hur tror barnen att det känns för mobbaren och
mobboffret vid nätmobbning?”
Olweus skriver att mobbare framstår som tuffa och visar ingen medkänsla med elever som blir mobbade. När jag ställde frågan hur tror du att mobbaren känner sig när han/hon mobbar fick jag många svar men främst att mobbaren tyckte att det var roligt och ville se cool ut.
Linus 11 år skriver såhär: ”olika vissa arga eller ledsna för de kanske tar ut det
på nån om nått hänt inom familjen eller så är de skadeglada” medan Martin 11 år
skriver: ”Jag tror att de som mobbar tycker att det är kul att mobba och tror att
de som dem mobbar är svaga.”
Återigen kommer man in på fysiskt styrka, att mobbaren skulle vara starkare än alla andra. Det är såhär barnen upplever att mobbare är.
Sanna 12 år skriver: ”Mobbaren mår inte bra så han eller hon mobbar för att den mår bra över det och tycker att det är roligt men fattar inte att den som blir mobbad blir sårad.”
Här beskriver Sanna mobbaren på samma sätt som Olweus (1999) ”Framstår som tuffa och visar ingen medkänsla med elever som blir mobbade.” Mobbaren antingen förstår inte att den sårar eller så bryr den sig inte helt enkelt.
Hur känner sig mobboffret när han/hon blir mobbad? den här frågan besvarades av barnen som om svaren var tagna ur en bok. Patrick 11 år svarade: ”han känner sig ledsen och ensam fast han har inte gjort någonting! Han tycker vad som är fel på honom”, Lidberg (2009) tar upp exakt samma känsla som den här pojken beskriver. Lidberg (2009) menar även att den här frågan uppstår efter att mobboffret blivit utsatt för kränkning och förnedring och börjar jämföra sig
