Hans Isaksson: Hängivenhet och distans. En studie i Lars Gyllenstens romankonst. Akad. avh. Bokförlaget Aldus/Bonniers Sthlm 1974.

Samlaren

Tidskrift för

svensk litteraturvetenskaplig forskning

Å rg ån g 95 1 9 7 4

Svenska Litteratursällskapet

Detta verk har digitaliserats. Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa

en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden. Den maskinellt tolkade texten kan innehålla fel.

R E D A K T I O N S K O M M I T T É

Göteborg: Lennart Breitholtz

Lund: Staffan B jörck, Carl Fehrm an

Stockholm: Ö rjan Lindb erger, Inge Jo n sso n

Umeå: M agnus von Platen

Uppsala: G unnar Brandell, Thure Stenström

Redaktör: D ocent U lf W ittrock, Litteraturvetenskapliga institutionen, V illa vägen 7,

752 36 Uppsala

206

Recensioner av doktorsavhandlingar

b estäm m a en sådan fö rfa tta rp e rso n lig h e t till k a­ raktär, v ilja o ch tan ke, b ö r den riktas m ot — K e r ­ stin M u n ck.

M an kan n äm ligen iaktta, att K M stu n d om är ängsland e ab solu t i sin a p åståen d en om vad » p rim är-ro llern a» i G y lle n ste n s o lik a b ö c k e r vill och m en ar. E x e m p e l fin n s p å s. 9 4 b (M o d e rn a m yter) och 1 3 5 (Sen ilia). D e t är m ö jlig t att d et fö rh å lle r sig så som K M här p åstår, m en jag har svårt att se att m aterialet tillåter en sådan b estäm d ­ het. D e t tycks so m om d e t g jo rd e s våld p å det p rö v a n d e , e x p e rim en teran d e, fle rty d ig a i b ö c k e r­ na. K a n s k e har K M invaggats i sä k e rh e t av sin egen term » p rim är-ro ll» — d en ter sig så fix o ch fast o ch o b je k tiv . I så fall sk u lle hon här, lik so m när d e t g ä lld e sam b an d et m ed b ö ck ern a s fö r fa t­ tare, ku n n at ha h aft n ytta av att b eg ru n d a B o o th s sto ra an alyser, och e x e m p lifie rin g a r av b e g re p p e t »th e im p lied au th o r».

Erland Lagerroth

H an s Isak sson :

Hängivenhet och distans. En studie i

Lars Gyllenstens romankonst.

A k a d . avh. B o k fö r la ­ g e t A ld u s/B o n n ie rs Sth lm 1 9 7 4 .

Lars G y lle n ste n avslutar en av sin a tid igaste a rtik ­ lar m ed att i K ie rk e g a a rd s e fte r fö ljd u tslu n ga ett » P e re a t C o m m e n ta to re rn e !» F ö rb a n n e lse n har in­ te hindrat de k o m m e n ta to re r som nu b ö rja r m y llra fram . V å re n 1 9 7 3 v en tilerad es i G ö te b o r g d en fö rsta G ylle n ste n a v h a n d lin g e n , fö rfa tta d av H a n s-E rik Jo h a n n e sso n

{Studier i Lars Gyllenstens

estetik, Hans teorier om författarskapets villkor och

teknik t. 0. m. Barnabok).

E tt år sen are fö ljd e slag i slag en avh an dlin g av K e rs tin M u n c k i L u n d

{Gyl­

lenstens roller, En studie över tematik och gestaltning i

Lars Gyllenstens författarskap

) o ch en av H a n s Isak sso n i Sto c k h o lm . E n fjä rd e är in o m k o rt att v ä n ta från U p p sala. M ä rk lig t n og har d en n a an­ h o p n in g inte lett till några svårare k o llisio n e r. J o ­ h an n esso n b eg rän sar sig till d en tidiga fa sen i G y l­ len sten s p ro d u k tio n , m ed an de båda avh an d lin g ­ arna av år 1 9 7 4 sträc k er sig ö v e r alla v e rk e n , av r e sp e k t fö r G y lle n ste n s am b itio n att k o n stru e ra » ett fö rfa tta rsk a p som h e lh e t» . K e r s tin M u n c k b egrän sar d ärvid sitt arb ete till

en

v ik tig asp ek t av G y lle n ste n s d ik tn in g , ro ll tänkan de t. Isak sso n sat­ sar i stället p å en totalb ild a v G y lle n ste n s ro m an ­ k o n st som han b etrak tar u r b erättartek n isk syn ­ v in k e l m en m ed k lar b lick o ck så fö r tem atik en ; an alysen av G y lle n ste n s m eto d v ill »in te b ara v isa p å cen trala e g e n sk a p e r i hans ro m an k o n st utan le d e r o ck så rätt in m o t p ro b le m a tik e n i hans r o ­ m an er» (9). D e t ta b red a g r e p p m ö jlig g ö rs g e n o m att avh an d lin g sfö rfatta ren in rik tar sig p å några väl v a ld a ge n o m g å e n d e k o m p o n e n te r i G y lle n ste n s

b erättark o n st och i v a rje avsn itt ly fte r fram

en

rom an fö r analys un d er den ak tu ella asp ek ten . I den am b itiö sa m ålsättn ingen in går o ck så att p e k a ut G y lle n ste n s » fö re b ild e r» o ch » d e trad itio n er han p å så sätt k n u tit an till» (9).

Isak sso n b ö rja r, e fte r en p re se n ta tio n av m ål­ sättningar och fo rsk n in g slä g e , m ed en k larg ö ra n d e e x p o sé ö v e r G y lle n ste n s litte rä ra p ro g ra m alltifrån

Moderna myters

b e rö m d a fö rk la rin g av »n aiv iteten s b an k ru tt». H an har i d e tta avsn itt h aft sto r nytta av Jo h a n n e ss o n s avh an d lin g so m o ck så b e fria t h o ­ nom från u p p g iften att g e en m er in gåen d e b e ­ han dlin g av d en in le d an d e trilo g in . I stället kan han ägn a sig åt vad han k allar d en an dra p e rio d e n — o m fatta n d e

Senilia, Senatorn

och

Sokrates död —

där G y lle n ste n ö v e rg å r från ja g fo rm till b erättan d e i tre d je p e rso n sam tid igt som han m er ö p p e t trä­ d er fram som rom an ern as b erättare, o ch den tre d ­ je p e rio d e n , o m fatta n d e sam tliga b ö c k e r e fte r

So­

krates död

och k än n eteck n ad av ett slags » c o l­ lage »-m etod . D e s s a b åd a p e r io d e r b eh an d las u n ­ d e r se x sk ild a a sp ek ter. F ö rst fix e ra s, u n d er ru b ri­ k en D e n iro n isk e b erättaren o ch m ed ty n g d p u n k t i en analys av

Senatorn,

fö rfattaren s sätt att u p p ­ rätta distans till fik tio n e n o ch fram h äva sin sk a p e l­ ses k arak tär av artefak t. I k a p id e t C o lla g e , som har

Juvenilia

i c en tru m , v ill Isa k sso n fån g a in d et sen are fö rfa tta rsk a p e t i fo rm e ln ik o n o k la si o ch c o llag e, dvs. sp rän gn in g av fö rb ru k a d e m ö n ster o ch sam m an fo gn in g av sk ä rv o rn a till n ya h elh eter. E tt parti betitlat E ssä-in slag en tar återig en stöd i

Senatorn

fö r att b e ly sa en m e to d som fö re n a r b e ­ rättan d e och reso n em an g . F ö lja n d e avsn itt kallas M y te r och v isar h u r G y lle n ste n u tn yttjar m yten fö rst som fo rm fö r sin a g e sta lte r, så i b ild en av E lis a som P asiph ae i

Senatorn,

sedan som m ö n ster fö r h ela b erättelsen , så i

Diarium spirituale

som stru k tu rerats e fte r m y ten o m k ärlek sg u d in n a n Isj- tars n ed stig an d e i u n d e rjo rd e n . Sed an fö lje r två k ap ite l om d ia le k tik e n , fö r st ett som m ed u t­ g ån g sp u n k t i en analys av

Sokrates död

u tp e k a r d ia le k tik e n

inom

v e rk e t, sedan ett som b eh an d lar d ia le k tik e n i fö rfa tta rsk a p e t, m ed n ä rgran sk n in g av trilo gin

Barnabok-Senilia-Juvenilia.

H ä r stu d e ­ ras o ck så G y lle n ste n s am b itio n att åte rv ä n d a »till lik n an d e m o tiv och röstläg en g ån g e fte r annan, p å ny n iv å» , m ed s p ira lrö re lse n h o s en k retsan d e h ö k , som d et h eter i

Diarium spirituale

( 16 0 ) . E tt avslutan d e k a p ite l sam lar u pp b o k e n s sp rid d a p å­ p e k a n d e n o m an k n ytn in g till fr. a. T h o m a s M an n och K ie r k e g a a r d och p r ö v a r att v ia M an n fö rb in d a G y lle n ste n m ed en annan, äld re ro m an tra d itio n än den d är g u d arn a h e te r F la u b e rt och H e n r y Ja m e s o ch där b e rä tta re n -k o m m e n ta to rn b an n lysts ur v e r k e t och v e rk lig h e tsillu sio n e n b livit en central an gelägen h et. På några ö v e rsik tlig a sid o r v ill Isak sso n till sist u p p rätta en g e n e ra lfo rm e l fö r hela fö rfa tta rsk a p e t och se i d e t d en d ia le k tisk a sp än ­

Recensioner av doktorsavhandlingar

2 0 7

ning m ellan h ä n g iven h et och distan s som hans b o k tite l u tp ekar.

D e n n a g e n o m g å n g av de cen trala m e to d e rn a i G y lle n ste n s b e rä tta rk o n st är k lo k och b alan serad, tar stöd i välv ald a e x e m p e l — även o m m an kan sk e sn arare vän tat sig

Senilia

än

Senatorn

som illu stra­ tion till essä ro m a n e n — o ch ägn ar n y c k e lv e rk e n en o m so rg sfu ll och k larg ö ra n d e o m o ck så h elt natur­ ligt k o rtfattad an alys. Isak sson ö v e rb lic k a r väl det g an sk a sto ra m aterialet. H an tar o ck så v a ra p å det tid igare stu d iet av G y lle n ste n och re d o v isa r d e t p å ett tillfred sställan d e sätt. E tt antal stick p ro v visar att han väl b eh ärsk ar k o n sten att citera.

E n b eg rän sn in g i Isak sso n s avh an d lin g är den v äse n tlig e n an aly tisk a in rik tn in gen . In p lac erin g e n i d et litte rä ra trad itio n ssam m an h an get stannar v id ö v e rty g a n d e m en g an sk a su m m arisk a p å p ek an d en . F ö rfattaren har u p p en b art b efu n n it sig i ett svårt dilem m a. Å e n a sidan har han u p p le v t k ra v e t att tec k n a d e t g y lle n ste n sk a fö rfa tta rsk a p e t som d en » h elh et» d e t v ill vara, å an d ra sidan har han känt fo rd ran att g å p å d ju p e t och läsa v e rk e n i den stö rre k o n te x t d är G y lle n ste n s o rd u tg ö r svar på K ie rk e g a a rd s , T h o m as M an n s, A h lin s o ch m ånga andras. D e t k n a p p a u trym m e en d o k to rsa vh a n d ­ lin g av d en nya typ en utm äter har in te räck t fö r b åda d e ssa u p p g ifte r. V ä se n tlig e n ö verlä m n as de facto lö sn in g en av d en g e n e tisk a p ro b le m a tik e n till k o m m an d e fo rsk n in g . E n fö rd ju p n in g av det h isto risk a p e r s p e k tiv e t sk u lle ha k rävt ett sm alare g re p p i te x te rn a — fö rsla g sv is en k o n c en tratio n p å »den d ia le k tisk a trilo g in »

BarnabokSenilia-Juveni-

lia

som red an intar en c en tral plats i fram ställn in g ­ en. E n sådan u p p läg gn in g sk u lle ha m in sk at b o ­ k en s v ärd e som in tro d u k tio n m en fo rsk n in g sin sa t­ sen sk u lle ha b liv it ty n gre.

D e n litterära b ak gru n d en till d et iro n isk -essä is­ tiska m e to d k o m p le x som beh an d las i kap. 3 och 5 k u n d e e m e lle rtid ha p re c ise ra ts väse n tlig t utan att det b e h ö v t k o sta så m ån ga rad er. D e t rö r sig om re so n ö re n s fram träd an d e i b erättelsen , i d et fö rra avsn ittet avläst som en iro n isk distans till fik tio ­ nen, i d e t sen are som en sam m ansm ältnin g av k o m m en tar o ch b erättan d e. I b åd a av se e n d e n a u t­ p ekas T h o m as M an n som lä rare, i d et sen are fa llet o ck så K ie rk e g a a rd . O ch b ak o m M an n u rsk ils som antytts en fö rfla u b e rtsk b erättartrad itio n . D e t är säk ert i sto ra d rag alld eles rik tig t m en det är m era vagt och o fu llstä n d ig t än d e t b e h ö v t vara. O lyck an är att Isa k sso n stö d er sig alltfö r en sid igt på W ayn e B o o th som p å a n g lo sa ch sisk a litte ra tu rte o re tik e rs vis fö rsu m m ar G o e th e och den ty sk a rom an tik en - och att han fö rb ise tt den fo rsk n in g som sätter in K ie rk e g a a rd i sam m anhan get. F ö rfattaren till den yttersta fö rlag an till G y lle n ste n s » b ild n in g sro ­ m an» o ch » b ild n in g sm e lo d ra m » , sk ap aren av

Wilhelm Meister,

fin n s in te m ed hos B o o th , lik a lite som Je a n Paul, N o v a lis och den F rie d ric h S c h le g e l

som s k re v

Lucinde.

D ä re m o t ägn ar B o o th b e ty ­ d an d e u p p m ärksam h et åt en m ästare

bakom

de näm nda, S te rn e som m ed sin rom an

Tristram

Shandy

skap ad e en ny g e n re d är han m ed B o o th s o rd » e x te n d e d co m m en tary in q u an tity and qu ali- ty u n til it dom in ated the w h o le b o o k » , sam tid igt som han sk apad e ett nytt slags en h et baserad p å »the dram atic p resen tatio n o f th e act o f w ritin g » C

The rhetoric of fiction,

C h icag o 1 9 7 3 [ 1 9 6 1 ] , 2 3 4 , 2 2 9 ). H ä r etab leras m ed an d ra o rd båd e re so n ö ­ rens iro n isk a distan s till fik tio n e n o ch hans sätt att bäd d a in d e e p isk a elem en ten i r e fle x io n och di- g ressio n . D e n n a m etod im p o rteras sedan av den ty sk a litteratu ren i sen t 17 0 0 -ta l. G o e th e had e väl b egrän sad fö rstå e lse fö r den iro n isk a asp ek ten , ro m an tik ern a had e så m y c k e t stö rre och fö rb an d iro n in m ed en m etafysik . G e m e n sa m t är d ärem ot in tresset fö r en rom an som fö ren ar b erättan d e m ed reflex io n . D e n n a ep o k i ty sk litteratu r har em e lle rtid o ck så plats fö r » co llag ets» — e lle r m ed en ly ck lig are term »m o n tagets» — fö reg ån g are . I d en n a tid när g e n re g rä n se rn a revs ner v arv ad e m an o g e n e ra t e p isk a b ro ttsty ck en m ed a fo rism e r o ch essäer, re ce n sio n e r, d a g b ö c k e r o ch brev. G o e th e k u n d e g e en H a m le tu n d e rsö k n in g plats i

Wilhelm Meisters Lehrjahre

tillsam m an s m ed d et inlånad e m an u sk rip tet B e k e n tn isse ein er schön en S e e le , som h elt b ryte r sig ut u r sam m anhanget.

D e t är till d en n a ty sk a trad itio n G y lle n ste n s m ästare K ie rk e g a a rd an k n yter, såsom B ille s k o v Ja n s e n visat. D e ty sk a ro m an tik ern a sk rev alla sin

Wilhelm Meister,

den en a m er filo so fisk än den an d ra — T ie c k :

Frantz Sternbalds Wanderungen,

Fried rich Sc h leg el:

Lucinde,

Je a n Paul:

Titan,

N o ­ valis:

Heinrich von Ofterdingen.

» I d en n e Raekke lig g er ’E n te n -E lle r’ o g ’Stad ier paa L ivets V e i ’», sum m erar B ille s k o v Ja n s e n

{Studier i Seren Kierke­

gaards littereere Kunst,

K h v n 1 9 5 1 , 2 3 ). D e t b e ty ­ d er, m ed vår term in o lo g i, att K ie rk e g a a rd för v i­ d are från ty sk rom an den iro n isk t distan seran d e h ållnin gen (d o ck utan m etafy sisk ö verb yg g n ad ), syn tesen av berättan d e och re fle x io n och m o n ta­ g e t av hö gst o lika rtad e litterära elem en t, ja, till och m ed — som B ille s k o v Ja n s e n o b se rv e ra r — le k e n m ed p seu d o n y m iteten och sättet att låta o li­ ka in d iv id u aliteter re p re se n te ra o lik a stån d p u n k ­ ter, v ar och en m ed sin relativ a sanning, d et sista en iak ttagelse som K ie rk e g a a rd g ö r i S c h leier- m ach ers b re v ö v e r

Lucinde {ibid.,

2 3 f.). M e n p å m o tsv aran d e sätt kan G y lle n ste n s an dra m ästare, T h o m a s M ann , sägas fo rtsätta lin je n från Stern e o ch d e t ty sk a s e k e ls k ifte t 18 0 0 . K a ra k te ristisk t n o g u p p g e r han att han u n d er a rb e te t på Jo s e f- serien b ru k a d e stärk a sig m ed två b ö ck er: Stern es

Tristram Shandy

och G o e th e s

Faust

(jfr H . Levan - d er,

Thomas Mann,

Sth lm 1 9 6 4 , 2 0 9 ). A v den sen are är annars

Wilhelm Meister

av stö rre in tresse fö r den m an n sk a essäro m an en . M an n s iro n isk a

2

o

8

Recensioner av doktorsavhandlingar

d ista n se rin g se ffe k te r kan sägas p å håll fo rtsä tta lin ­ jen från S te rn e och tysk rom an tik . V i kan d ärm ed b ak o m G y lle n ste n o ch hans lärare K ie rk e g a a rd o ch M an n m y c k e t rik tigt u rs k ilja en fö rfla u b e rtsk b erättark o n st m en vi kan p re c ise ra den n a äldre trad itio n till lin jen S t e r n e - G o e t h e - t y s k rom an tik och se att d en rym m er ett helt sp ek tru m av m e to ­ d er som v ä d ja t till G y lle n ste n s natur.

G y lle n ste n sjä lv an ser att den iro n isk a m eto d en är m an n sk i

Senilia, Senatorn

o ch

Sokrates död,

k ier- k e g a a rd sk i d e sen are v e rk e n (m untlig u p p g ift till an m älaren ). M y c k e t talar fö r att d et är en rik tig bild. B a n d e t till M an n har Isak sso n g o d b lick fö r. So m d en fö rste slår han fast att G y lle n ste n an slu ­ ter till M an n i sin am bition »att ö p p e t träd a fram som b erättare o ch d ä rig en om sk ap a en ro m an ­ k o n st som u p p rätth åller en b esin n in g sfu ll distans till fik tio n e n » (63 f.). L ik so m G y lle n ste n sjä lv fö r ­ lägger Isak sson d e tta in flytan d e ju st till d en andra p e rio d e n s v e rk . V a d m an här sakn ar är em e lle rtid en bestäm n in g av den g y lle n ste n sk a ironin s sär­ prägel. H u r långt är d et M an n s m etod vi se r i arb ete i e x e m p e lv is

Sokrates död

? G y lle n ste n sk a­ p ar, lik so m fö rfa tta re n till Jo s e f- s e r ie n , d istan s till d e t b erättad e m ed h jälp av m e d v e tn a an ak ro n is­ m er; lik so m d en n e arb etar han m ed m o d e rn a slag ­ ord o ch idiom . M en v i åte rfin n e r in te den iro n i som betin gas av att M an n , som K ä te H a m b u rg e r säger, låter d en v e ten sk ap lig a b ygg n ad sställn in g en stå k va r o ch alltså ställer h isto rik e rn s re so n e ra n d e k rin g k ä llo rn a m ellan o ss o ch sk e e n d e t. In te h e lle r u rs k ilje r v i i

Sokrates död

d en sp e c ifik a fo rm av iro n i som R e in h a rd B a u m g a rt u tp e k a r i Jo s e f- s e r i­ en och som lig g e r i att d en m y tisk a ro llen skapar en v iss fö rvän ta n som u p p fylls p å ett o e g e n tlig t sätt, så när inte J o s e f utan bara hans ro c k slits sö n d er so m sin n eb ild fö r T a m m u z -A d o n is

(Das

Ironische und die Ironie in den Werken Thomas

Manns,

M ü n c h en 1 9 6 4 , 15 8 ) . U tan avgrän sn in gar av d e t slaget risk erar m an att G y lle n ste n s e g en art fö rlo ra s ur sikte.

O m Isak sso n sålu nd a haft ö go n fö r lä rd om arn a från M an n s m eto d har han d ä re m o t e g en d o m lig t n o g helt fö rb ise tt ban d et till K ie rk e g a a rd s ironi. G y lle n ste n själv ak tu aliserar d et p e r s p e k tiv e t i es­ sän O m att läsa och sk riva o ch o m vad d e t är värt i

BLM

1 9 7 4 nr 2 där han fö r in » K ie rk e g a a rd s iro n i» i sam ban d m ed k ra v e t att litteratu ren i sin v äd jan till läsaren inte skall su g g e re ra henne. B re c h ts V e r fr e m d u n g och K ie rk e g a a rd s iro n i näm ns här sid a v id sid a som e x p o n e n te r fö r d en ak tiv iseran d e litteratu r som skall » in n eh ålla sitt eget sabotage» (99). Isak sso n , som har en m y ck e t b ely sa n d e jä m fö re lse m ed B re c h ts distan serin gs- e ffe k t ( 6 1 f.), fö rb is e r d e ssv ä rre den fö r G y lle n ­ sten s d el långt b e ty d e lse fu lla re av illu sio n e n s båda sab o tö rer. D e t är d ä rv id in te i fö rsta hand fö rfa tta ­ ren till avh an d lin g en

Om Begrebet Ironi

som är ak ­

tu ell utan den K ie r k e g a a r d som u tv e c k la d e iro n in som b erättarm eto d . M an b e h ö v e r b ara erin ra sig den su v e rä n a distans m ed v ilk e n b erättaren i In v in o verita s h an terar fik tio n e n — från an tyd an att han » se lv d igtet» d et b erättad e till v a le t av lo k a li­ te t (» O tte v e isk ro g e n » som in te t K o r t an g iv er» ) och in tro d u k tio n en i sy m p o siet av sin a fö re g å e n d e in k arn a tio n er, Jo h a n n e s m ed tilln am n et F o rfe re - ren , V ic t o r E re m ita och C o n sta n tin C o n stan tiu s.

(Samlede Vaerker,

V I I , K h v n 1 9 6 3 , 2 0 f f .), E lle r m an kan tän ka p å C o n sta n tin C o n sta n tiu s’ och F räter T a c itu rn u s’ p a ra lle lla fö rk la rin g a r i d ire k ta h än vä n d elser till lä saren att d e u p p fu n n it » d et u nge M e n n e sk e » i

Gjentagelsen

resp . Q u id a m i » S k y ld ig ? » -» Ik k e -s k y ld ig ? » . Såd an a sätt att sa b o ­ te ra illu sio n en v isar in i G y lle n ste n s sen are ep ik . In te h e lle r i ö v rig t är fö rb in d e lse rn a m ed K i e r ­ k eg aard s m e to d alltid k lart u p p m ärksam m ad e. I stu d iet av essä -in slag en fig u re ra r ett b e g re p p som sk u lle k rä v a en b ättre b estäm n in g i k o m p arativ b elysn in g , n äm ligen » m im isk » , u tn y ttja t i

Senilias

u n d e rru b rik M im isk essay. Isa k sso n fin n er d et s y f­ ta p å » d et m im e tisk a in slaget» i ro m an en (80), v ilk e t rim m ar illa m ed G y lle n ste n s e n e rg is k a av ­ stån d stagan d e från en v e rk lig h e ts e fte rb ild a n d e k o n st; sam m a to lk n in g återfin n s p å s. 2 1 8 , not 24. H an fö rb is e r d ärvid fle ra v ik tig a g y lle n ste n s k a b id rag till b estäm n in g av term e n , fr. a. d e ssa ord om K ie r k e g a a r d v id 10 0 -å rsm in n e t 1 9 5 5 , alltså o m e d e lb a rt fö r e Sen ilia:

»I en b lan d n in g av essä och n o v e ll u tfo rm ad e han sina k a te g o rie r som ett slags m im iska essä er, d är de o lik a p s e u d o n y m e rn a illu stre ra d e m ed sina s k riv e rie r, b rev, d a g b ö c k e r, d isk u ssio n e r eller g ärn in g ar h ur d e var k o n stru e ra d e , i sin a o m ä n sk ­ liga re n o d lin g a r av p rin c ip ie lla och k o n s e k v e n ta livsin stä lln in g ar e lle r stad ier»

(Nihilistiskt credo,

4 2 f.).

I sam m a rik tn in g p e k a r e tt av Jo h a n n e ss o n ( n o ) a n fö rt b re v från 19 6 7 d är G y lle n ste n — m ed K ie rk e g a a rd åb ero p ad i sam m an h an get — an ger d ik ta ren s u p p g ift att » ö v e r fö ra en ’liv sh å lln in g ’, m im isk t g estalta en serie u p p le v e lse r o ch ställ­ n in gstagan d en , som till grun d har en viss p e rso n - lig h etsh å lln in g » . A n k n y tn in g e n till K ie r k e g a a r d i b åd a fallen är v ik tig . S en ilias u n d e rru b rik är i s jä l­ v a v e r k e t m y c k e t k ie rk e g a a rd sk ;

Afsluttende

uvidenskabelig Efterskrift

sp ec ific eras p å tite lb la ­ d e t som M im isk -p a th e tisk -d ia le k tisk S am m en - skrift. V a d o rd e t » m im isk » sik tar till är ty d lig en den y ttre m an ifestatio n en av den in re h ålln in gen . G y lle n ste n sam m an ställer vid fö rfrå g a n b e g re p p e t »m im isk » m ed Ja m e s-L a n g e s k ä n slo te o ri — rä d s­ lan är den räd d es sp rin g an d e etc.

Ett annat k ie rk e g a a rd sk t n y c k e lb e g re p p som Isak sso n tar lite fö r lätt på är » e x p e rim e n t» . T e r ­ m en fig u re ra r p å s. 4 4 f. u n d er r e d o g ö re lse n fö r G y lle n ste n s am b itio n att i sin a b ö c k e r u tfo rm a och

Recensioner av doktorsavhandlingar

2 0 9

p rö v a o lik a liv sh å lln in g ar — d o c k en dast i an slut­ ning till e tt u ttalan de av 19 6 7 där G y lle n ste n av vi­ sar tan ken att litteratu ren sk u lle k u n n a arb eta m ed e x p e rim e n t i n a tu rv eten sk ap lig b e m ä rk e lse ; d e t litterära » e x p e rim e n te t» m o tsv arar i b ästa fa ll na­ tu rvetaren s » e x p lo ra tio n » . M en d en n a reserv atio n — m ed tro lig ad ress till S v e n -E rik L ied m an som rik tat v e te n sk a p ste o re tisk a in vän d n in g ar m o t te r­ m en » e x p e rim e n t» i sin G y lle n ste n s tu d ie i

SL T

året innan — h ar k len relev an s fö r p ro d u k tio n e n i stort. N ä r Isak sso n läm nar term en e fte r o b se rv a ­ tionen av 19 6 7 års d istin k tio n tap p ar han b o rt den G y lle n ste n som redan 1 9 5 3 k u n d e k a ra k te rise ra sitt fö rfattarsk a p som » k u n sk a p ste o re tisk t e x p e ­ rim e n te ra n d e » , i en uppsats so m d e k la re ra r ett » fö rfa tta n d e i stad ier» m ed » ro lle r» i d ialek tisk spän n in g (

Nihilistiskt credo,

2 8 o ch 3 3 ). D ärm ed fö rlo ra s e m e lle rtid o ck så ett litteratu rh isto risk t sam ban d ur sik te. B e g re p p e t » e x p e rim e n t» har som fram g år av d en c iterad e u p p satsen inte bara trådar till n a tu rv eten sk ap en utan är o ck så ett m o­ m en t i G y lle n ste n s k ie rk e g a a rd sk a m eto d ; d et g år d e lv is tillb ak a p å d en m ästare som g a v

Gjentagelsen

u n d e rru b rik e n E t F o rse g i d en e x p e rim e n te re n d e P syc h o lo g i o ch fö rty d lig a d e titeln » S k y ld ig ? » - » Ik k e -s k y ld ig ? » m ed tillägget P sy c h o lo g isk E x p e ­ rim ent.

D e t k ie rk e g a a rd sk a in slaget är inte h e lle r alld e­ les ly ck lig t fix e ra t i d en annars u tm ärk ta ex p o sé n ö v e r sp än n in g en m ellan v e rk e n i d etta fö rfattar­ skap som vill v a ra en h elh et — (kap. 8). M an hål­ ler gärn a m ed Isak sso n om att G y lle n ste n »utifrån d ia le k tik e n i K ie r k e g a a r d s fö rfa tta rsk a p k o m m it fram till en eg en d ia le k tisk m eto d » ( 1 7 2 ) . M en ty vä rr p re ssa r han b ild en p å n ågra p u n k te r u n d er fö rsö k e n att få fram d en g y lle n ste n sk a eg en arten . L ite o ly c k lig t är red an p å ståen d et att G y lle n ste n inte u p p v isa r » d e t fö r K ie rk e g a a rd s d ia le k tik så k a ra k te ristisk a b ru k e t av p se u d o n y m e r» ( 1 7 2 ) — m ed an till n otplats ( 2 3 2 , not 80) fö rvisas d iktaren s egen m o tsatta u p p fattn in g om sina b ö c k e rs » p seu - d o n y m ite t - i K ie rk e g a a rd s m ö n ste r - fast d e inte är p u b lic e ra d e u n d er u ttry ck lig a p s e u d o n y ­ m er». D e t a v g ö ran d e är ju d en d ju p a re p seu d o - n y m itet som lig g e r i et fö r båd a diktarn as d ialek tik k a ra k te ristisk a sättet att inta o lik a ro lle r, att i sina v e rk låta o lik a fö rfa tta rp e rso n lig h e te r eta b lera den liv sh å lln in g som sk all p rö v a s; o m d e t sed an står en p se u d o n y m e lle r in te p å tite lb lad et är i jä m fö re lse m ed d e t av m in d re vikt. E n sm ula fo rm alistisk är väl ock så sy n p u n k te n att G y lle n ste n »ställer o lik a v e rk m o t varan d ra» m ed an d e t i

Enten-Eller

och

Stadier paa Livets Vei

är » d ela r av sam m a v e rk som står m o t v aran d ra» ( 1 7 2 ) ; K ie rk e g a a rd s båd a v e rk ry m m e r d o c k ett antal v a r fö r sig avru n d ad e fram ­ ställnin gar i d ia le k tisk spänning. D e n v ik tig a d is­ tin ktio n en m ellan K ie rk e g a a rd s åte rk o m st till »ett antal från v ara n d ra k lart av grän sad e liv ssta d ie r» ,

m ed en fast slu tp u n kt i d et re lig iö sa stad iet, och G y lle n ste n s k o n tin u erlig a, i p rin c ip o avslu tb ara u tp rö vn in g av nya livsh ålln in g ar ( 1 7 2 ) tycks m ig till sist fö rb ise d en d y n a m isk a asp ek ten hos den äld re d ik ta ren ; h ållnin gen v isav i de återk o m m a n d e p ro b le m e n fö rän d ra s i väse n tlig a av se en d en . G y l­ len sten s » sp ira lrö re lse » , h ö k e n s å te rk o m st p å sk ild a n iv å e r

, förebådas

fa k tisk t hos K ie rk e g a a rd , även o m sö k an d et inte fram träd er som en ö p p en p ro cess. (S yn p u n k ten u tv eck las närm are i en sep a­ rat artik el ovan .)

E n viss p re c ise rin g m ed stöd i g e n e tisk t k o m p a ­ rativa sy n p u n k te r är m ö jlig även i fråg a o m term en » co lla g e » . Isak sso n tar e fte r G y lle n ste n upp den som b e te c k n in g fö r stru k tu rerin g sp rin cip e n i de sen are rom an ern a. B e te c k n in g e n är in te välvald e fte rso m G y lle n ste n — som Isak sso n alld eles k o r ­ rek t p å p e k a r (67) — b y g g e r sitt » co llag e» in te m ed inlånat utan m ed e g et m aterial; han »arb e tar m ed c ollag ets k o m p o sitio n sm e to d utan att fö r d en skull g ö ra b ru k av dess c itat-tek n ik » . D e t finn s en m er ad e k v a t term fö r ett sådan t fö rfarin gssä tt, näm li­ g e n » m o n ta g e» , H a rry L evin s från film en h äm tade b e te ck n in g fö r J o y c e s sätt att arran gera sitt råm a­ terial i U ly sse s. L evin s b o k o m J o y c e säg er sig G y lle n ste n vid sam tal ha läst; Isak sson s vag a hän­ v isn in g till J o y c e s. 7 9 k u n d e ha skärp ts o m den källan beaktats. D e n b o k e n kan em e lle rtid h a givit G y lle n ste n s m eto d o ck så en annan v ik tig im puls. H an s sen a fö rfattarsk a p m ed d ess in slag av en sek u larisera d m ystik siktar g ärn a till » ep ifan i» — »den spän ning e lle r u p p lad d n in g, den h elig h et som sän k er sig ner i d e t d essfö rin n an triviala och som p ro file ra r det, u p p ly se r det, sk än k er åt d e t en ap p ell och en h em lig h et e lle r en m en in g, som m åste spåras» (

Diarium spirituale,

17 0 ) . T a n k e n kan fö rb in d as m ed fö rfattaren s in tresse fö r Sw e- d e n b o rg s k o rre sp o n d e n slä ra lik so m fö r B u b e r och ch assid ism en m en d en som g iv it h o n o m en term fö r u p p le v e lse n av d e t o erh ö rd a s m an ifestatio n i d e t triviala är L evin s Jo y c e , som fö rvan d lad e o rd e t fö r tretto n d ag sfesten — m ed dess association er till K risti u p p en b arelse fö r de v ise m än nen — till ett i m o d ern k ritik gån g b art litterärt b e g rep p . G y lle n ­ sten b ek rä fta r vid fö rfråg an att L evin s b o k u tg jo rt källa fö r term en .

E n sista in vän d n in g m å riktas m o t b e g re p p e t » h än g iv en h et» , b ete ck n in g en fö r d en en a av d e b åd a p o le r Isak sson redan i titeln u tp e ka r i G y l­ len sten s p ro d u k tio n . K a n s k e hade d et v arit bättre att — som G y lle n ste n i en in te rv ju i

Svenska Dag­

bladet

8 .5 .1 9 7 4 — tala o m » h än g iv else» . N y a n s ­ skilln ad en fram träd er ty d lig a re i d en e n g e lsk a sam m anfattn ingen som talar om G y lle n ste n s » d e- v o tio n » . M en m in h u vu d in vä n d n in g är en annan. M e d o rd e t » h än g iven h et» fö r s ö k e r Isak sso n fånga in två m o tsatta drag, å en a sidan vad som fram står som »en rik tig o ch n ö d vän d ig liv sb e ja k e lse » , å

2 1 0

Recensioner av doktorsavhandlingar

an dra sidan något som » v e tte r m ot m ö rk e r o ch d ö d » , »en fö rtv iv la n , som tar sig d e stru k tiv a u t­ try c k » , y tterst »ett sug m o t d en egn a d ö d e n » ( 19 9 f.). D e t tycks m ig lite pressat. M en fr. a.: vad blir d et av » d et häftiga negativa k än slo en gag em a n g , d et ä c k e l och den leda» m an u rsk ilt som ett b äran ­ de m o m en t i G y lle n ste n s fö rfa tta rsk a p (Lin d er,

Fem decennier av nittonhundratalet

, 99 9). O ch vad blir d e t av den b ek an ta g y lle n ste n sk a v re d e n ? S å ­ dant g å r in te in u n d er » h än g iv en h et» — m en in te h e lle r u n d er distans e fte rso m det v e rk lig e n är ett in ten siv t en gagem an g. K o n stru k tio n e n kn akar b e ­ tän kligt i fogarn a.

D e s s a sprid da o n ö j a k tig h eter i fråga o m b e ­ g re p p sm ässig sk ärp a och lo k a lise rin g av G y lle n ­ sten i trad itio n ssam m an h an get fö r ry c k e t e m e lle r ­ tid inte bild en av ett a rb e te m ed u to m o rd en tlig a fö rtjä n ste r. A v de tre fram lagd a av h an d lin garn a kan Isak sso n s redan g e n o m sin u p p lägg n in g rik ta den b red aste v äd ja n till G y lle n ste n s b efin tlig a och p re su m tiv a läsare. D e n g ö r d e t o ck så g e n o m fö r ­ fattaren s fin a k ritisk a b egåvn in g. M e d in tellig en s, k än sligh et o ch fö rm å g a till ö v e rb lic k fö re n a r han d en o v ä rd e rlig a k ritik e re g e n sk a p som h eter ö d ­ m ju k h et. H a n k o m m e r inte m ed fä rd ig a ram ar som d ik ten skall baxas in i utan har fö rm ågan att h u ka sig och stiga in i de litterära sk a p e lse rn a fö r att u p p le v a d em p å d eras v illk o r. D e t är i h ö g g rad en k o n g e n ia l k ritik som utgår från G y lle n ste n s eg n a m ån ga själv an alyser o ch p rö v a r h u r långt d essa läsan visn in gar bär. M en b o k e n ö v e rb ry g g a r o ck så avstån d et m ellan tes och d ik t hos sitt fö re m å l; d en fö rm e d la r sålund a en stark u p p le v e lse av den p r o ­ k lam era d e » h elh eten » i fö rfattarsk a p et. A llt d e tta g ö r att H an s Isak sson s avh an d lin g b liv it den s jä lv ­ k lara in tro d u k tio n en till G y lle n ste n s diktn in g.

Kjell Espmark

R o l f Y r lid :

Litteraturrecensionens anatomi. Dagskri­

tikens utformning och dagskritikernas värdekriterier

vid bedömningen av Pär Lagerkvist.

(Litteratu r, te­ ater, film 4.) G le e ru p s . Lund 1 9 7 3 .

R o l f Y r lid in le d e r sin avh an d lin g om litte ra tu rre ­ cen sio n en s an atom i m ed att påstå att v år k u n sk ap o m d a g sk ritik e n är »täm lig en b ristfällig» (s. 1 1 ) . P å ståen d et kan skärpas. O m m an in sk rä n k e r sig till d e t v etan d e som fin n s i v e te n sk a p lig a v e rk , är v å r k u n sk ap inte täm ligen utan m y c k e t b ristfällig. F o rsk n in g i d a g sk ritik är av allt att d ö m a sällsyn t i och u tan fö r v årt land. D e t är alltså ett fö g a u tfo r­ skat fä lt som Y r lid h ar g e tt sig in på. F ö r att arb eta p å d etta fält har han d essu to m valt en m eto d — den k va n titativ a in n eh ållsan alysen — som kn ap p ast alls har u tn yttjats in o m litte ra tu rv e te n sk a p e n utan

fr. a. i äm n en som histo ria, so c io lo g i och statsk u n ­ skap. E tt n ytt äm n e och en ny m etod ! D e t finn s, ty c k e r jag, all an led n in g att tala om ett d jä rv t fö re ta g . M e n d et har sina b eg rän sn in g ar som fö r ­ fattaren f. ö. på ett m y c k e t tilltalan d e sätt inte stick er u n d er sto l m ed .

A v h a n d lin g e n har tre h u vu d k a p itel. I avh an d ­ lin g en s an d ra k ap ite l p re se n te ra s ett sch em a fö r analys av re ce n sio n e rn a s s t o ff o ch fo rm som sedan an vän ds fö r en k va n tifie ra n d e b e k sriv n in g av u n ­ d e rsö k n in g sm a te ria le t. I av h an d lin gen s tr e d je k a­ p ite l studeras se x o lik a b a k g ru n d sfa k to re r och d e ­ ras in flytan d e p å re ce n sio n e rn a s u tseen d e. I av ­ h an d lin g en s fjä rd e k a p ite l d isk u tera s en k la ssific e ­ rin g av v ärd e rin g a rn a i re c e n sio n e rn a och d ä re fte r stu d eras åter d e sex b a k g ru n d sfa k to re rn a och d e ­ ras in v erk a n p å re ce n se n te rn a s v ärd erin g ar.

Allmänna synpunkter

F ö rfattaren har sjä lv p lace rat in a v h an d lin g en i ett stö rre sam m anhan g. P å sidan 10 8 kan m an läsa:

» D e n n a av h an d lin g p å b ö rja d e s i en situ ation då den litte ra tu rv e te n sk a p lig a m e to d d e b a tte n främ st g älld e fö r och em o t k va n titativ a u n d ersö k n in g ar. E n b rist i d en n a d eb a ttsitu atio n v a r utan tv iv e l att k o n k re ta litte ra tu rv e te n sk a p lig a u n d e rsö k n in g ­ ar u tfö rd a m ed k va n titativ m e to d ik i sto r u tsträ c k ­ ning saknad es. D e t ta led d e till att d isk u ssio n e n b le v p rin c ip ie ll och h u vu d sak lig en k o m att gälla vad d eb a ttö rern a tro d d e v a ra m ö jlig t e lle r o m ö j­ lig t att åstad k o m m a m ed d en a k tu ella a rb e tsm e to ­ d en . M o t d en n a bak g ru n d u p p fattar ja g p e rs o n li­ g en de m e to d o lo g isk a e r fa re n h e te r ja g vu n n it som m in st lik a v ik tig a som de re n t e m p irisk a ia k tta g e l­ sern a.»

J a g m en ar lik so m fö rfa tta re n att d et är i d etta sam m anhan g som av h an d lin g en b ö r ses. J a g h åller o ck så m ed om att m an inte kan n ö ja sig m ed att d isk u te ra m eto d er. D e m åste p rö vas i k o n k re ta u n d e rsö k n in g a r fö r att m an ska få g r e p p om deras fö r- och n a ck d elar. D e t finn s d ä rfö r fo g fö r p åstå­ e n d et att de m e to d isk a e r fa re n h e te rn a är väl så v ik tig a — och då b åd e d e n e g ativ a och p o sitiv a. En v e te n sk a p u tv eck las bl. a. g e n o m att nya m e to d e r p rö vas och så sm ån in go m läggs till de g am la o m de v isar sig an vän d b ara. D e t fann s när Y r lid startade sin u n d e rsö k n in g och d et finn s fo rtfa ra n d e an le d ­ nin g att fö r v issa u p p g ifte r p r ö v a den k va n titativ a in n eh ållsan alysen . M e n till d essa in stäm m an d en v ill jag fo g a två in vän d n in g ar.

F ö r d e t fö rsta v ä n d e r ja g m ig m o t en m issu p p ­ fa ttn in g som u p p trä tt i d eb a tten om k va n titativ a och k va litativ a m eto d er. M an m åste v åg a g å u tan ­ fö r den ren t k va n titativ a b e sk riv n in g e n av m ateri­ alet. R e su lta te n m åste d els to lk as, d els k an sk e k o m p le tte ra s m ed k u n sk a p e r som nåtts i en m e r k v a litativ t in rik tad analys.