"Hela mitt liv har jag sagt att jag ligger runt" En studie om asexualitetens innebörd och dess relation till den obligatoriska sexualiteten

”HELA MITT LIV HAR JAG SAGT

TILL FOLK ATT JAG LIGGER

RUNT”

En studie om asexualitetens innebörd och dess

relation till den obligatoriska sexualiteten

REBECKA GÖRANSSON

Handledare: Charlotta Carlström

”HELA MITT LIV HAR JAG SAGT

TILL FOLK ATT JAG LIGGER

RUNT”

En studie om asexualitetens innebörd och dess

relation till den obligatoriska sexualiteten

REBECKA GÖRANSSON

Författare: Göransson, Rebecka

”Hela mitt liv har jag sagt till folk att jag ligger runt”- En studie om asexualitetens innebörd och dess relation till den obligatoriska sexualiteten. Examensarbete i

sexologi 30 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle,

institutionen för sexologistudier, 2017.

Asexualitet som begrepp är förhållandevis outforskat och omgärdas av många frågor, varför syftet med denna uppsats varit att belysa såväl asexualitetens innebörd som upplevelsen av att vara asexuell i ett samhälle där uttryckandet av sexualiteten ses som en avgörande del av individens hälsa och välmående. Inför denna uppsats har nio självidentifierade asexuella personer i åldrarna 18 till 45 år intervjuats och vägledande frågor i arbetet är;

Hur beskriver informanterna asexualiteten och dess innebörd? Hur har

informanternas individuella process till att anamma begreppet asexuell sett ut? Hur upplever informanterna att omgivningen bemöter/har bemött deras

asexualitet, samt vilken uppfattning upplever de att omgivningen har kring

asexualitet i stort? Påverkas informanterna av den obligatoriska sexualiteten som normsystem och hur återspeglas detta i så fall i deras berättelser?

Studien visar att asexualitet är ett komplext begrepp som innefattar såväl individualism som mångfald. Asexuella personer möter en misstro och ett

ifrågasättande från omgivningen utifrån ett antagande om en essentiell sexualitet, vilket återspeglar den obligatoriska sexualiteten som normsystem. Informanterna efterfrågar en förståelse för asexualitetens existens och en acceptans för att behovet av sexuella uttryck ser olika ut för alla människor. Vidare framkommer parallella beskrivningar av asexualiteten, som å ena sidan medfödd och

inneboende del av individen och å andra sidan som någonting rörligt och i högsta grad föränderligt, vilket kan relateras till de normer som påverkar synen på asexualitet och andra icke-sexuella uttryck. Då dessa uttryck existerar, oavsett om de beskrivs som perioder av bristande lust eller livslång asexualitet, finns det ett värde i att bredda synen på såväl sexualiteten som asexualiteten. Detta då ett breddande kan skapa bättre förutsättningar för välmående i relation till såväl asexualiteten som sexualitetens föränderlighet under livets gång.

Nyckelord: Asexualitet, normer, obligatorisk sexualitet, sexuell värdehierarki,

“MY WHOLE LIFE I HAVE BEEN

TELLING PEOPLE THAT I SLEEP

AROUND”

A STUDY ABOUT THE MEANING OF

ASEXUALITY AND ITS RELATIONSHIP TO

COMPULSORY SEXUALITY

REBECKA GÖRANSSON

Author: Göransson, Rebecka

“My whole life I have been telling people that I sleep around” A study of the meaning of asexuality and its relationship to compulsory sexuality Degree project

in sexology 30 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of health and society,

Department of sexology, 2017.

The concept of asexuality is relatively unexplored and surrounded by many questions, why the purpose of this essay has been to illustrate the meaning of asexuality as well as the experience of being asexual in a society where expressing your sexuality is considered to be a crucial part of the individual´s health and wellbeing. In this essay interviews have been conducted with nine self identified asexual individuals, aged 18 to 45 years and indicative questions in the essay are:

How do the informants describe asexuality and its meaning? What has the individual process of embracing its meaning looked like? How do the informants experience society´s approach to asexuality and what percpetion of asexuality do they feel that society has over all? Are the informants affected by the compulsory sexuality as a normative system and if so, how is this reflected in their stories?

This study shows that asexualty is a complex concept that includes both individualism and diversity. Asexual individuals face distrust and questioning attitudes in society, based on assumptions of an essential sexuality, which reflect compulsory sexuality as a normative system. The informants ask for an

understanding of the excistence of asexuality, as well as acceptance of the fact that the need for sexual expressions is different for all people. Furthermore the study shows parallel descriptions of asexuality as congenital and inherent, as well as something highly variable, which can be related to the norms that affect the perception of asexuality and other non-sexual expressions. These expressions exist, regardless if they are described as temporary lack of sexual desire or life-long asexuality and therefore there is a value in broadening the perception of both sexuality and asexuality. This broadening can create better conditions for

wellbeing in relation both to asexuality, and sexuality as changeable during the path of life.

Förord

Jag vill tacka alla de fantastiska människor som jag fått möjligheten intervjua i detta uppsatsarbete! Tack för att jag har fått ta del av era ärliga och öppna berättelser och tack för era uppmuntrande och positiva ord, som gjort mig ännu mer övertygad om vikten av uppsatser som denna!

Innehåll

2.1ASEXUALITET: ORDETS DEFINITION OCH INNEBÖRD 12

2.2ASEXUALITET: JÄMFÖRELSE MED KLINISKA DIAGNOSER 14

2.3ASEXUALITET: IDENTITET ELLER SEXUELL LÄGGNING 16 2.4ASEXUALITET: STEREOTYPA FÖRESTÄLLNINGAR OCH FÖRDOMAR 18

2.5SAMMANFATTNING 19 3. METOD 19 3.1URVAL 21 3.2ANALYSMETOD 21 3.3METODDISKUSSION 22 3.4ETISKA STÄLLNINGSTAGANDEN 23 4. TEORETISKT RAMVERK 24

4.1SOCIALKONSTRUKTIVISM, QUEER OCH ASEXUALITET 25

4.2OBLIGATORISK SEXUALITET 27 4.3DEN VÄLSIGNADE CIRKELN 28

5. RESULTAT OCH ANALYS 29

5.1ASEXUALITETSBEGREPPETS INNEBÖRD 29

5.1.1 Lust och drivkraft 30

5.1.2 Asexualitetens position som sexuell läggning 32

5.1.3 Särskiljande av attraktionsformer 33

5.2ASEXUALITETEN SOM MEDFÖDD OCH KROPPSLIG, KONTRA RÖRLIG OCH FÖRÄNDERLIG 35 5.3DEN INDIVIDUELLA PROCESSEN- BETYDELSEN AV ATT FINNA ETT ORD OCH EN GEMENSKAP 40

5.3.1 Vikten av en gemenskap 44

5.4RELATIONEN TILL OMGIVNINGEN 45

5.4.1 Normen inom normbrytande grupper 48

5.4.2 Asexualiteten i relationen 50

5.4.3 Bemötandet från yrkesverksamma 52

5.4.4 Ökad acceptans och kunskap 54

6. SAMMANFATTANDE SLUTDISKUSSION 54

6.1SAMMANFATTNING AV ARBETETS ÖVERGRIPANDE FRÅGESTÄLLNINGAR 55

6.2NORMERS PÅVERKAN PÅ ASEXUALITETEN 56 6.3EGNA REFLEKTIONER 57 7. REFERENSER 60 8. BILAGOR 65 8.1INFORMATIONSBREV 65 8.2INTERVJUGUIDE 66 8.3THE CHARMED CIRCLE 67

1. INLEDNING

I en inledande sekvens av dokumentären (A)sexual (2011) får vi se grundaren av

Asexuality Visibility and Education Network (AVEN), David Jay, medverka i en

amerikansk talkshow för att prata om ämnet asexualitet. David Jay beskriver vad asexualitet innebär, att inte känna sexuell attraktion, och får motfrågan om detta upplevs som ett problem. Då David svarar nej ställs följdfrågan varför asexuella då behöver organisera sig om det inte finns något problem. Svaret från David blir att asexuella behöver organisera sig då ingen talar om asexualiteten. ”Well, if you are not having sex, what is there to talk about?” undrar en av programvärdarna och publiken skrattar.

Detta korta stycke får inleda denna uppsats, då det belyser svårigheten att göra sig förstådd som asexuell i ett samhälle präglat av synen på sexualiteten som en avgörande del i alla människors hälsa och välmående. Frågan som ställs av programvärden kan tyckas simpel, vad är problemet? Verkligheten är dock mer komplex, då såväl tidigare forskning (Gupta, 2015; McNeela & Murphy 2014; McInnis & Hodson 2012) som empirin som ligger till grund för denna uppsats visar på att asexualiteten ifrågasätts, osynliggörs och kritiseras, varför behovet av att tala om den existerar i allra högsta grad.

Forskare som Emens (2014) och Gupta (2015) använder sig av begreppet

obligatorisk sexualitet (compulsory sexuality) för att beskriva hur det i vårt

västerländska samhälle finns ett antagande om att alla människor är och vill vara sexuella till sin natur. Att vi präglas av detta synsätt kan exempelvis härledas till psykologen Sigmund Freud och hans driftsteori, där synen på sexualiteten präglas av tanken om en inneboende drivkraft som styr oss som sexuella subjekt. Freud hade ett essentiellt synsätt på sexualiteten, på så vis att han såg sexualdriften som primärt påverkad av fysiologiska och kemiska processer, men även formad av individens upplevelser under barndomen och puberteten (Freud, 1905/1983). Den obligatoriska sexualiteten, sprungen ur en tanke om en naturlig och ofrånkomlig sexuell kraft inom människan, innebär en sexuell norm som bidrar till ett

marginaliserande av olika former av icke-sexualitet. Oavsett om det handlar om livslång asexualitet, tillfälliga perioder av bristande sexuell lust eller frånvaro av sexuell aktivitet. Obligatorisk sexualitet som norm i samhället är inte samma som

en sexualisering av det offentliga rummet, istället är det synen på uttryckandet av sexualiteten som ett livsmål, en nödvändig aspekt av människans välmående som skapar detta normsystem (Gupta 2015). I en internationell kontext blir det tydligt hur denna tanke präglar vår syn på sexualiteten som nödvändig, bland annat genom sjukdomsförklarandet av bristande lust och brist på sexuell aktivitet i DSM- manualerna (Diagnostic and Statistical Manual) och inom juridiken, där sexuallivet i vissa länder ses som ett måste för att äktenskapet skall betraktas som juridiskt fullbordat (Emens 2014).

I linje med Gupta (2015) och Emens (2014) går det att urskilja en förväntan i samhället av att vi som individer skall vara sexuella aktörer som uttrycker, utforskar och njuter av vår sexualitet. Detta skapar ett spänningsfält mellan den sexuella normen och asexualiteten. I kapitlets inledande stycke ifrågasätts behovet av att tala om asexualiteten, då den ses som en icke-fråga. Vad detta arbete vill belysa är att detta är långt ifrån sanningen. Det finns ett stort behov av att tala om asexualiteten då alldeles för lite blivit sagt.

1.1 Bakgrund

”An asexual is someone who does not experience sexual attraction. Unlike celibacy, which people choose, asexuality is an intrinsic part of who we are.

Asexuality does not make our lives any worse or any better, we just face a different set of challenges than most sexual people. There is considerable diversity

among the asexual community; each asexual person experiences things like relationships, attraction, and arousal somewhat differently”

(http://www.asexuality.org) 2016-10-10

Att påstå att asexualiteten är ett modernt fenomen, eller ett okänt begrepp, är en sanning med modifikation. Dock är det ett begrepp som omgärdas av många frågor, då förhållandevis lite forskning finns att tillgå. Fram tills början av 2000-talet var asexualiteten ett i princip outforskat fenomen och även om ordet florerat under sexualitetsforskningens historia, har det inte förtydligats eller fördjupats nämnvärt. Asexualiteten har snarare tilldelats ett slags motsatsförhållande, där dess existens uppmärksammas som något avvikande i relation till sexualiteten. Alfred Kinsey, banbrytande inom sexualitetsforskningen på 1940 och 50-talet med sina kartläggningar av mänskligt sexuellt beteende (Kinsey et. al 1948; Kinsey et. al, 1953) uppmärksammade en kategori människor som han valde att benämna Kategori X. Personer tillhörande denna grupp kunde inte placeras på den

så kallade Kinsey-skalan, som spann från uteslutande heterosexuell till uteslutande homosexuell, utan beskrevs som personer utan socio-sexuella kontakter eller

reaktioner (Van Houdenhove et. al 2014). Till och från har forskare efter Alfred

Kinsey närmat sig begreppet, men det var först 2004 som en forskningsartikel med fokus på asexualitetens prevalens publicerades (Bogaert, 2004), vilket kommer att beskrivas vidare under kapitlet rörande tidigare forskning.

När David Jay år 2002 startade det USA-baserade nätverket AVEN- The

Asexuality Visibility and Education Network, gjorde han detta då han själv upplevt

en avsaknad av ord att beskriva sin egen relation till sexualiteten med ((A)sexual 2011). AVEN startades med två specifika mål i sikte, att skapa acceptans och diskussion kring asexualitet, samt att bidra till en asexuell gemenskap. AVEN är idag världens största nätverk för asexuella och strävar även efter att sprida information om asexualitet i samhället. De välkomnar såväl personer som funderar på om de är asexuella som anhöriga, forskare och media

(www.asexuality.org, 2016). Enligt nätverkets egen hemsida har de idag över 100 000 medlemmar världen över. I Sverige finns ett liknande nätverk, Nätverket Asexuell, som sedan 2006 är en medlemsgrupp via RFSL Stockholm. Nätverket startades år 2004 som en klubb på www.qruiser.com, en online community som vänder sig till homo-bi och transpersoner. Det riktade sig då till personer som alltid, eller i perioder, definierar sig som asexuella, men intresset växte och även nyfikna och anhöriga började ta kontakt (www.rfsl.se/medlesmgrupper, 2016). Enligt administratör för nätverkets sida på Facebook har de idag ett hundratal medlemmar.

1.2 Begreppsdiskussion

I detta arbete kommer såväl nya, som mer välkända begrepp att användas löpande. Arbetet inramas av ett socialkonstruktivistiskt perspektiv på sexualiteten, vilket innebär en tanke om att den är föränderlig och icke- statisk, till mångt och mycket formad av den sociala kontext vi befinner oss i (Tiefer 2005). Detta synsätt är även applicerbart på asexualiteten, vilket kommer att belysas i analysen av empirin. Begrepp som sexualitet, asexualitet, sexuell läggning och identitet kommer att framträda i arbetet, varför det här kommer att föras en kortare begreppsdiskussion.

Den definition av sexualitet som främst används på det sexologiska fältet lyder:

Sexualitet är en integrerad del av personligheten hos varje människa; man, kvinna och barn. Den är ett grundbehov och en aspekt av att vara mänsklig, som inte kan skiljas från andra livsaspekter. Sexualitet är inte synonymt med samlag,

den handlar inte om huruvida vi kan få orgasm eller inte, och är inte heller summan av våra erotiska liv. Sexualitet är mycket mer; den finns i energin som driver oss att söka kärlek, kontakt, värme och närhet, den uttrycks i vad vi känner,

hur vi rör oss, hur vi rör vid andra och själva tar emot beröring. Sexualitet påverkar tankar, känslor, handlingar och gensvar och genom detta, vår fysiska

och psykiska hälsa

(WHO, 2006)

Sexualitetens innebörd är således förhållandevis väldefinierad, men samtidigt värd att problematisera. I definitionen återspeglas tanken om sexualitetens roll som en ofrånkomlig del av att vara människa. Det betonas hur den är en integrerad av individen och beskrivs som ett grundläggande behov. Detta är värt att

problematisera kring redan här i arbetets inledning, då det genom denna definition blir tydligt att det essentiella synsättet är djupt rotat i vår förståelse av

sexualiteten. Denna diskussion kommer dock att förtydligas i arbetets analys och slutdiskussion.

Asexualiteten, till skillnad från sexualiteten, är inte lika tydligt definierad och det råder fortfarande olika åsikter om begreppets egentliga innebörd, även om brist på eller avsaknad av sexuell attraktion är det kriterium som används mest frekvent. Då en del av syftet med denna uppsats är att utforska betydelsen av begreppet kommer ingen fast definition att användas genomgående i arbetet. Dock kommer några förslag på definitioner förekommande i en svensk kontext att presenteras:

RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning) definierar asexualitet på följande sätt: En asexuell person har ingen sexlust eller känner inget behov av att

inkludera andra i sin sexualitet.

RFSL (Riksförbundet för sexuellt likaberättigande) har en liknande definition:

Asexuell kan användas av och för personer som identifierar sig med begreppet på olika sätt. Vanligast är att asexuell används för att beskriva en person som aldrig

eller under en period inte känner sexuell attraktion, inte har någon sexlust eller inte önskar inkludera andra fysiskt i sin sexuella praktik.

Här framkommer att kriteriet brist på sexuell attraktion kan framträda som en del av definitionen, men att begreppet även kan vidgas.

Ett ytterligare begrepp som kommer att användas i arbetet är sexuell läggning, som syftar till att beskriva vilket kön en person känner sexuell attraktion till. Även detta begrepp är dock värt att problematisera, då sexuell attraktion kan se olika ut för olika individer och ta sig olika uttryck under livets gång. Denna fråga tas även upp på forskningsfältet och en del forskare påtalar att sexuell läggning snarare bör ses som existerande i ett kontinuum, som grader på en skala (Chasin 2011). Vid genomgång av tidigare forskning på området, observation av den samtida kontexten, samt genom intervjupersonernas berättelser har benämningar på olika underkategorier till begreppet asexuell framkommit. Dessa har sin utgångspunkt i definitionen av asexualitet som brist på sexuell attraktion och kan kortfattat beskrivas på följande sätt:

Asexuell aromantisk: Innebär att inte känna sexuell attraktion och inte heller

känna romantisk attraktion

Grey-A: Innebär att, utifrån en tanke om sexualitet och asexualitet som

existerande på en skala, röra sig mellan sexuell och asexuell.

Asexuell Bi-romantisk: Att inte känna sexuell attraktion, men att känna romantisk

attraktion till såväl samma som motsatt kön.

Asexuell Hetero-romantisk: Att inte känna sexuell attraktion, men att känna

romantisk attraktion till motsatt kön.

Asexuell Homo-romantisk: Att inte känna sexuell attraktion, men att känna

romantisk attraktion till samma kön.

Demi-sexuell: Att sexuell attraktion uppstår med en person som det finns ett starkt

känslomässigt band till, romantiskt eller intimt.

Det är samtidigt viktigt att komma ihåg att inte alla asexuella personer definierar sig utifrån dessa underkategorier. För en del personer kan det finnas ett värde i att definiera såväl sin asexualitet som sin romantiska attraktion, medan det för andra räcker med att använda definitionen asexuell, eller att inte definiera sig

Ett ytterligare begrepp som uppstår i relation till asexualiteten är identitet. Detta är ett svårdefinierat begrepp, då betydelsen av identitet kan vara individuell. Ur ett socialkonstruktivistiskt synsätt är identiteten något som skapas genom

etikettering, kategorisering och tillskrivandet av specifika egenskaper. Det finns en svårighet i identitetsfrågan som är viktig att resonera kring. Å ena sidan kan det vara problematiskt att tala om en persons identitet då detta kan upplevas

begränsande utifrån ett antagande om dennes fasta, inneboende egenskaper och karaktärsdrag. Å andra sidan kan det finnas ett värde i att söka gemenskap utifrån en tänkt identitet, då detta bidrar till en samhörighet och därigenom en legitimitet i samhället (Carrigan 2011). Identitetsbegreppet kommer här inte att beskrivas vidare, utan identitetens innebörd i relation till asexualiteten kommer att diskuteras i analysen av empirin.

1.3 Syfte

Syftet med denna studie är att undersöka hur utvalda informanter beskriver innebörden av begreppet asexuell och hur de har kommit att anamma detta, samt hur de uppfattar samhällets bemötande av och förhållningssätt till asexualitet. Vidare syftar arbetet till att undersöka vilka normer kring såväl asexualitet och sexualitet, som påverkar informanterna och deras relation till sin omgivning, med utgångspunkt i det teoretiska begreppet obligatorisk sexualitet (Emens 2014; Gupta 2015).

Följande frågor är vägledande i arbetet:

- Hur beskriver informanterna asexualiteten och dess innebörd?

- Hur har informanternas individuella process till att anamma begreppet asexuell sett ut?

- Hur upplever informanterna att omgivningen bemöter/har bemött deras asexualitet, samt vilken uppfattning upplever de att omgivningen har kring asexualitet i stort?

- Påverkas informanterna av den obligatoriska sexualiteten som normsystem och hur återspeglas detta i så fall i deras berättelser?

2. TIDIGARE FORSKNING

Litteratursökning har genomförts under perioden juni 2016 till januari 2017 och de databaser som använts är Sociological abstracts, Social work abstracts,

PsycInfo samt PubMed. Sökning har även gjorts i Malmö högskolas egen databas.

Då forskningen på området är förhållandevis begränsad har i princip samma vetenskapliga artiklar kommit upp vid användning av sökord så som Asexuality,

asexuality AND identity, asexuality AND society. Flera artiklar har medvetet valts

bort på grund av att de framförallt berör biologiska och fysiologiska perspektiv på asexualiteten, alternativt asexualitet i relation till ålderdom eller

funktionsnedsättningar. Dessa artiklar har exkluderats då syftet med den aktuella studien inte är att förklara orsaker till asexualitet och inte heller belysa asexualitet i relation till andra faktorer, så som sjukdom och åldrande. Nedan kommer

tongivande forskning på området presenteras, för uppsatsens sammanhang och kontext. Vidare presenteras den forskning som väl knyter an till arbetets syfte.

2.1 Asexualitet: ordets definition och innebörd

En av de huvudsakliga frågeställningarna i den tidigare forskningen på området är hur asexualitet bäst skall definieras. Ordet asexuell har använts inom biologin sedan början av 1900-talet för att beskriva könlös fortplantning hos såväl djur som växter (Dahlöf 2010). Van Houdenhove et. al (2014) beskriver hur begreppet asexualitet florerat inom tidig sexualitetsforskning, men då främst som ett slags motpol till sexualiteten och inte som ett fristående begrepp. Ett exempel på detta är hur Storms (1980) placerade asexualitet i relation till hetero, homo- och

bisexualitet vid utvecklandet av en tvådimensionell modell utifrån Kinsey-skalan, där heterosexualitet och homosexualitet betraktas som två ytterligheter av sexuell attraktion. Även om asexualiteten erbjöds plats i Storms (1980) modell gjordes ingen djupare begreppsdefinition.

Begreppet asexualitet fick sitt stora uppmärksammande i början av 2000-talet i och med att en forskare vid namn Anthony Bogaert (2004), professor i psykologi vid Brock University i Kanada, publicerade artikeln Asexuality: prevalence and

associated factors in a national probability sample. Denna artikel kan benämnas

som den första forskningsstudien kring asexualiteten så som vi förstår begreppet idag. Studien baserades på ett redan existerande material från en brittisk

befolkningsstudie kring sexualvanor med ett deltagarantal på 18 876 personer. Deltagarna i den ursprungliga studien intervjuades och fick fylla i två typer av enkäter, en mer omfattande som en representativ fjärdedel av deltagarna tagit del av, samt en mer kortfattad som resterande deltagare fyllt i. Bogaert (2004) uteslöt svaren från 195 personer då det framkommit språkliga svårigheter eller liknande under intervjuförfarandet i den ursprungliga studien. Bogaert (2004) fokuserade på den del av den studien där deltagare fått välja ett av sex svarsalternativ till påståendet ”Jag har känt sexuell attraktion till”. Därefter definierades de personer som valt att svara att de aldrig känt sexuell attraktion till någon, som asexuella. 1% av deltagarna uppfyllde detta kriterium. Dock har Bogaert´s (2004) studie kritiserats av såväl Hinderliter (2009) som Chasin (2011) utifrån att

urvalskriterierna baserats enbart på attraktionsaspekten, samt användandet av ett redan existerande material som ursprungligen syftat till att undersöka något helt annat än asexualitet.

Betydelsen av asexualitet som avsaknad av sexuell attraktion har kommit att bli den mest använda definitionen även om det finns en oenighet på fältet kring huruvida detta är tillräckligt för att beskriva asexualitetens komplexitet. Ett problem med denna definition är att det blir otydligt om detta innebär en absolut avsaknad av attraktion eller om attraktionen kan förändras över tid (Hinderliter 2009). Ett alternativ är då att tala om personer som upplever ingen eller bristande sexuell attraktion. Utifrån detta uppstår dock frågan vad som är bristande

attraktion och hur lite attraktion som är tillräckligt för att definiera en person som asexuell (Van Houdenhove et. al 2014). Urvalet i många forskningsstudier består av personer som själva identifierar sig som asexuella, men en svårighet kring detta kriterium är att det till mångt och mycket är beroende av personers språkliga förförståelse. Risken är således att forskningen missar personer som är asexuella, men ännu inte funnit en definition att använda (Van Houdenhove et. al 2014). Ytterligare forskare så som Brotto et. al (2010) har lagt stort fokus på definitions-och innebördsaspekten av asexualiteten. Brotto et. al (2010) har använt blandad metod för att undersöka sexuell attraktion, relationer och sexuellt beteende hos asexuella personer. 187 självidentifierade asexuella personer, rekryterade från nätverket AVEN svarade på internetenkäter och därefter utfördes kvalitativa djupintervjuer med 15 av dessa personer. Författarna drar bland annat slutsatsen att bästa sättet att definiera asexualitet är utifrån kriteriet frånvaro av sexuell

attraktion och inte utifrån exempelvis frånvaro av sexuellt beteende. Detta då flera av informanterna uppgav att de hade mer eller mindre frekvent sexuell aktivitet. Andra forskare som sluter sig till samma synsätt är Prause & Graham (2007) som i sin studie har gjort djupintervjuer med ett litet antal självidentifierade asexuella personer. Resultatet av dessa intervjuer användes för att formulera en hypotes inför en större studie, där såväl asexuella personer som icke-asexuella

rekryterades i syfte att göra jämförelser utifrån informanternas svar. Frågorna i studien rörde respons på sexuella stimuli (excitation) och sexuell hämning (inhibition), sexuell lust, sexuell erfarenhet, samt öppna frågor kring asexuell identitet. Den asexuella gruppen uppgav lägre lust efter sex med en partner, lägre sexuell upphetsningsförmåga, samt lägre sexuell respons. Dock skilde sig inte deras sexuella hämning från icke- asexuella och inte heller deras lust att onanera (Prause & Graham 2007). Såväl Brotto et. al (2010) som Prause & Graham (2007) betonar att asexuella personer kan känna en sexuell motivation oberoende av sexuell lust. Sexuell motivation kan exempelvis vara att ha frivilligt, men oönskat sex i syfta att tillfredställa sin partner.

2.2 Asexualitet: jämförelse med kliniska diagnoser

Exempel på diagnoser som inom forskningen tas upp som jämförbara med asexualitet är Hyposexual desire disorder (HSDD) och Female sexual

interest/arousal disorder (FSIAD) (DSM-5, 2013). Såväl Brotto, Yule &

Gorzalka (2015) som Bogaert (2006) resonerar kring likheter och skillnader mellan denna typ av diagnoser och asexualitet. Urvalet i Brotto et.al´s (2015) studie bestod av en grupp personer som definierats genom resultat på den så kallade Asexuality Identification scale. Jämförelse har sedan gjorts med personer som tilldelats diagnosen hyposexual desire disorder. En kontrollgrupp och en subkategori till HSDD gruppen deltog även i studien. Subkategorin bestod av personer som upplevde bristande lust, men som inte benämnde detta som problematiskt, vilket annars är ett av diagnoskriterierna för HSDD.

Vid jämförelse framkom bland annat att den asexuella gruppen visade lägre sexuell lust än HSDD gruppen, samt mindre frekvens av sexuella fantasier. Dessutom framkom en annan tydlig skillnad, nämligen att den asexuella gruppen inte i samma utsträckning uppgav att frånvaron av sexuell lust påverkat deras mående negativt. Bogaert (2006) betonar att en viktig skillnad mellan asexualitet och sexuella dysfunktionsdiagnoser avseende bristande lust, är att asexuella

personer fortfarande kan ha viss sexuell lust, fantasier eller även sexuell aktivitet. Dock behöver lusten, aktiviteten, eller fantasierna inte vara riktade mot ett objekt. Även forskare som Steelman & Hertlein (2016), menar att den stora skillnaden mellan asexualitet och diagnoser såsom HSDD/FSIAD, ligger i att individen måste uppleva att den bristande lusten märkbart påverkar måendet eller övriga aspekter av livet negativt för att en diagnos skall kunna ställas. En ytterligare skillnad är att asexualiteten ofta inte beskrivs som förvärvad på samma sätt som en diagnos avseende bristande sexuell lust. Snarare kan individer upptäcka och identifiera sig med asexualiteten som en potentiellt livslång identitet (Steelman & Hertlein 2016). Tillägg har senare gjorts i DSM-5 (2013) där det specificeras att om livslång brist på sexuell lust eller upphetsning bättre kan beskrivs som självidentifikation som asexuell, så skall diagnosen för Female Sexual Interest/Arousal Disorder inte ställas (Van Houdenhove et. al 2015b).

Bogaert (2012) har reflekterat kring asexualiteten i relation till sexuell aktivitet och för ett kortfattat resonemang kring hur vissa asexuella personer skulle kunna tänkas ha en särskild typ av parafili1. Denna benämner Bogaert (2012) som

autochorissexualism, identitetslös sexualitet. Han baserar sitt resonemang på att

forskning visar att en del asexuella personer onanerar (Prause & Graham 2007) och menar att detta kan tyda på en sexualitet som uttrycks utan ett närvarande ”själv”. Även Brotto & Yule (2016) har diskuterat frågan om sexuell dysfunktion eller parafili i sin korta översikt av forskningen kring dessa frågor. Brotto & Yule (2016) söker här svar på huruvida asexualiteten bäst förstås som en psykiatrisk åkomma, en sexuell dysfunktion eller en parafili. Slutsatsen blir dock att

evidensen inte är tillräcklig för denna typ av klassificering, utan istället finner de tyngd för att asexualitet kan betraktas som en sexuell läggning. Dock finns det forskare som är kritiska till den binära uppdelningen mellan asexualitet och sexuell dysfunktion. Chasin (2013) menar att förhållningssättet gentemot asexualiteten på forskningsfältet präglas av två arketyper, individen som varit asexuell hela sitt liv och är lycklig och välmående i detta och individen som är icke-sexuell med förvärvad brist på attraktion eller lust och som därför mår dåligt. Chasin (2013) menar att dessa karaktärer skräddarsytts i politiska syften,

framförallt utifrån behovet av diagnostisering och behandling och att detta skapar

1 _{Parafili innebär en avvikelse från den sexuella normen, avseende exempelvis det objekt som den}

ett slags konservativt synsätt på asexualiteten, med snävt utrymme för alternativa erfarenheter.

2.3 Asexualitet: identitet eller sexuell läggning

I en del forskning läggs vikten på att undersöka asexualitetens betydelse för individen, snarare än dess egentliga innebörd. Carrigan (2011) har i sin studie använt sig av blandad metod bestående av semistrukturerade intervjuer i

kombination med enkätfrågor, samt tematisk analys av olika asexualitetsforum. Carrigan (2011) har observerat diskussioner, återkommande fraser, samt vilka definitioner som förekommer inom den asexuella gruppen för att söka förståelse för asexuella erfarenheter och asexuella personers egen förståelse för fenomenet. Bland annat dras slutsatsen att asexualitet kan ses som ett paraplybegrepp med tillhörande underkategorier, exempelvis demi-sexuell, där sexuell lust kan uppstå i koppling till romantiska känslor för en person, samt Grey- A, som omfattar de som befinner sig på skalan mellan asexuell och sexuell. Det blir tydligt att det inom den asexuella gruppen finns ett behov av individualism och mångfald, parallellt med en stark samhörighet (Carrigan 2011)

Chasin (2011) är en av de forskare som menar att det är olämpligt att se på asexualitet som en statisk kategori, utan betonar vikten av att se på sexuella läggningar, asexualitet inberäknat, som existerande i ett kontinuum. Anammas detta synsätt är homo- hetero och bisexuella, såväl som asexuella, inte olika kategorier av människor utan varierar istället i till vilken grad de känner sexuell attraktion och i vilken riktning. Liksom Carrigan (2011) betonar dock Chasin (2011) att det ibland kan vara gynnsamt att kategorisera och att detta kan eftersträvas i syfte att öka känslan av samhörighet och även öka förståelsen för den verklighet vissa grupper har att förhålla sig till. Även om frågan om identitet och processer kopplade till identitetsskapande är en viktig del av asexualitetens domän, så är det värt att uppmärksamma att behovet av identitetsskapande inte på något sätt är universellt. Scott et. al (2016) beskriver i sin studie om

identitetsskapande processer hos asexuella personer, hur en grupp individer snarare tog avstånd från identitetsbegreppet och uttryckte istället att asexualitetens betydelse för deras identitet var marginell.

Scherrer (2008) har i sin forskning fokuserat på den asexuella identiteten, då tidigare forskning främst tagit utgångspunkt i antingen brist på sexuellt beteende eller brist på sexuell attraktion och lust. Scherrer (2008) menar att

asexulitetsforskningen framförallt söker svar i biologin, exempelvis genom att förklara asexualitet som beroende på fysiologiska brister eller som en sexuell dysfunktion. Vidare beskriver Scherrer (2008) vikten av ords betydelse och handlingars mening, exempelvis genom konstruktionen av det vi kallar sexuella handlingar så som onani, smek, kyssar. Att se på dessa handlingar ur ett asexuellt perspektiv kan frikoppla dem från deras sexuella innebörd. Således menar

Scherrer (2008) att utforskandet av den asexuella identiteten är något som

utmanar de normer som präglar sexualiteten och de handlingar som sägs uttrycka den. Även forskare som Van Houdenhovet et. al (2015a) har fokuserat på

betydelsen av asexualiteten för individen. I en kvalitativ studie där berättelser från nio asexuella kvinnor analyserats utifrån ett fenomenologiskt perspektiv, har tre huvudteman uppmärksammats; Att komma fram till en asexuell identitet,

Upplevelser av fysisk intimitet och sexualitet, samt Upplevelser av kärlek och relationer (Van Houdenhovet et. al, 2015). Resultatet visar bland annat hur

asexuella personer kan vara sex-positiva, sex-neutrala, eller sex-negativa. Dessa begrepp beskriver hur en asexuell person upplever och förhåller sig till

sexualiteten och dess uttryck, vilket kan påverka till vilken grad en asexuell person väljer att engagera sig i sexuell aktivitet. Återkommande i diskussionen kring asexualitet i relation till identitet är huruvida asexualitet skall klassas som en sexuell läggning eller inte. Bogaert (2006) lägger fram ett argument mot detta synsätt, genom att betona det eventuella överlappandet mellan mycket låg sexuell lust och brist på sexuell attraktion. Bogaert (2006) menar att människor som upplever bristande sexuell lust trots allt har en underliggande sexuell dragning till något kön och att om lusten ökade, genom exempelvis hormonbehandling, skulle den sexuella läggningen framträda. Bogaert (2006) argumenterar samtidigt mot sitt eget påstående, då det tar sitt ursprung i en utpräglat essentiell syn på sexualitet och sexuell läggning.

Även mer queerteoretiska och socialkonstruktivistiska teorier kring asexualitet förekommer, men dessa kommer endast att presenteras kortfattat här då de utgör en del av arbetets teoretiska ramverk. Przybylo (2011) beskriver att synen på asexualiteten präglas av ett diskurssystem som benämns som sexusociety.

Asexualitet skulle då ha samma relation till detta system, som feminismen har till den manliga normen i samhället, patriarkatet. Med detta menas att sexusociety såväl som patriarkatet är den förtryckande makt som leder till uppror och motstånd. Vidare menar Przybylo (2011) att vi alla fungerar som aktörer inom sexusociety genom vårt förväntade sexuella aktörskap, som bibehåller synen på uttryckandet av sexualiteten som norm. Przybylo & Cooper (2014) kritiserar framträdande forskare så som Anthony Bogaert och Lori Brotto för deras statiska och kategoriserande synsätt på asexualiteten och motsätter sig tanken om en ”äkta” asexualitet, biologisk, kroppslig och medfödd och därigenom möjlig att bevisa (Przybylo & Cooper 2014).

2.4 Asexualitet: stereotypa föreställningar och fördomar

Pinto (2014) beskriver att asexuella personer möter fördomar så som att de inte kan bli kära, inte har sex, har utsatts för sexuella övergrepp, att de inte funnit rätt partner, att de har sociala svårigheter, samt att de inte onanerar och inte heller kan uppskatta någon form av sexuell aktivitet. Alla dessa fördomar bidrar till en stereotyp bild av asexualiteten och lämnar lite utrymme för variation. MacInnis & Hudson (2012) har även de påvisat att det förekommer negativa attityder

gentemot asexuella personer. I sin studie har de undersökt hur ett urval av universitetsstudenter uppfattar sexuella minoriteter såsom homosexuella,

bisexuella och asexuella. Studien visade att deltagarna var mer benägna att tilldela asexuella negativa karaktäristika, önskade mindre kontakt med dem, samt i större utsträckning avhumaniserande dem (MacInnis & Hudson 2012).

McNeela & Murphy (2014) har i sin studie låtit 66 asexuella personer svara på enkäter med öppna svarsalternativ och i svaren framkommer att en övervägande del av informanterna beskriver hur asexualiteten saknar social trovärdighet och upplevs som osynlig i den heteronormativa kulturella kontext informanterna befann sig i. Asexualiteten kan vara accepterat i den privata sfären, men inte i det större sociala sammanhanget (McNeela & Murphy 2014).

Frågan om synen på asexualiteten och bemötandet av asexuella personer är mycket viktigt att uppmärksamma, inte minst för yrkesverksamma. En terapeut som möter en asexuell klient, ensam eller i en relation, måste utveckla en förståelse för den sociala kontext klienten befinner sig i och undvika att dra slutsatser utifrån en tanke om att relationer måste innefatta en viss frekvens av sexuella uttryck (Steelman & Hertlein 2016). Pinto (2014) menar att det finns ett

stort behov av terapeuter och professionella som har en förståelse och kunskap i arbetet med asexuella personer och påpekar även vikten av att identifiera problem som kan uppstå i arbetet med den asexuella gruppen.

2.5 Sammanfattning

Sammanfattningsvis ligger stort fokus inom asexualitetsforskningen på begreppets innebörd, hur asexualiteten skall förstås i relation till kliniska diagnoser, den asexuella identiteten och relationen till omgivningen. Flera studier betonar även metodologiska utmaningar i forskningen kring asexualitet (Hinderliter 2009, Chasin 2011, Prause & Graham 2007). De metodologiska svårigheterna uppstår bland annat utifrån definitionen av asexualiteten och hur informanter rekryteras utifrån olika kriterier. Van Houdenhove et. al (2014) menar exempelvis att kriteriet brist på sexuell attraktion är mest fördelaktigt att använda i

forskningssammanhang, men påpekar även att vidare forskning behövs kring hur kriterier som brist på sexuell attraktion, brist på sexuell lust och självidentifikation som asexuell, sammanfaller.

3. METOD

Metoden som har använts i denna studie är kvalitativ till sin natur och består av semistrukturerade intervjuer. En intervjuguide har använts som är baserad på teman utifrån arbetets övergripande frågeställningar. De teman som berörts är

asexualitetsbegreppets innebörd, den individuella processen att anamma

begreppet asexuell och upplevelser av omgivningens bemötande. Intervjuguiden

har satt riktningen för intervjuerna, men det har funnits ett stort utrymme för följdfrågor och informanternas egna val av samtalsämnen. Sammanlagt nio intervjuer har genomförts och spelats in med diktafon. Ljudfilerna har omedelbart efter avslutad intervju förts över till dator, för att säkerställa att materialet förvaras på ett säkert sätt. Då valet av plats för intervjun kan spela stor roll för

informantens benägenhet att slappna av och känna sig bekväm i situationen, har möjligheten att intervjuas antingen via Skype eller i högskolans lokaler erbjudits.

För att söka en djupare förståelse för informanternas erfarenheter och upplevelser har den kvalitativa intervjun bedömts vara den optimala metoden att använda, då upplevelsen är att kvantitativ metod inte kan erbjuda samma djupgående

beskrivningar av fenomenet. Om syftet istället hade varit att undersöka prevalensen av asexualitet i den svenska befolkningen, eller samband mellan asexualitet och könstillhörighet hade denna metod varit att föredra.

Syftet med den kvalitativa ansatsen är att förstå en annan individs upplevelse av ett visst fenomen och denna förståelse kan forskaren införskaffa på olika sätt, exempelvis genom analys av skrivna källor eller genom intervjuer med olika typer av struktur. Intervjun är ett mångfacetterat samspel som påverkas av olika

maktaspekter och där intervjuaren inte endast kan vara en passiv lyssnare (Alvesson 2011). Intervjuaren måste vara såväl inkännande som aktiv för att få intervjupersonen att känna sig väl till mods och ge relevant information utifrån studiens syfte. Små detaljer så som ordval och kroppsspråk hos intervjuaren måste beaktas, då de kan påverka vilka svar intervjupersonen ger (Alvesson 2011). Innan intervjuarbetet inleddes gjordes en grundlig genomgång av tidigare forskning på området, samt observation av den samtida kontexten genom

asexuella nätverk som finns tillgängliga såväl i Sverige som internationellt. Även inlägg i asexuella bloggar har lästs i syfte att ge en förförståelse för hur vissa asexuella personer beskriver sin situation och vilka svårigheter de möter. En ytterligare strategi för att öka förförståelsen inför uppsatsarbetet har varit att i olika sammanhang diskutera ämnet asexualitet, för att därigenom få en känsla för det allmänna kunskapsläget och vilka olika uppfattningar som råder.

Ovanstående strategier har varit till stor hjälp under intervjuförfarandet då upplevelsen är att en förkunskap hos intervjuaren, exempelvis gällande ordval, bäddar för ett större förtroende från informantens sida.

Intervjuerna har, som ovan nämnts, varit semistrukturerade till sin natur för att uppmuntra en öppenhet och en möjlighet för informanterna att till viss del själva föra fria resonemang. Det finns olika anledningar till att välja en semistrukturerad intervjumodell, men i detta arbete har det tillvägagångssättet valts då det finns ett tydligt fokus för studien och en viss förförståelse kring ämnet. Således har

intervjuerna inte syftat till att undersöka fenomenet förbehållslöst från grunden, utan istället till att undersöka vilken riktning informanternas berättelser tar och därigenom utforska de teman som sedan framkommer i materialet. I analysarbetet har det funnits en strävan efter att göra jämförelser mellan olika informanters erfarenheter och Bryman (2008) menar att just semistrukturerade intervjuer kan vara användbara då forskaren söker efter mönster och teman.

3.1 Urval

Inför denna studie har informanter främst rekryterats via Nätverket Asexuell, en medlemsgrupp inom RFSL Stockholm. Nätverket Asexuell har en sluten grupp på Facebook och informationen kring studien som publicerats var således endast tillgänglig för medlemmar. I detta fall gjordes ett medvetet val att inte bli medlem i gruppen inför rekryteringen, då rollen som uppsatsförfattare och relationen till de eventuella informanterna då skulle bli annorlunda. Ett medlemskap skulle kännas missvisande gentemot informanterna, då nätverket främst riktar sig till personer som själva definierar sig som asexuella. Således gjordes bedömningen att det mest respektfulla gentemot gruppens medlemmar var att publicera inlägget som

utomstående via sidans administratör. Inlägget med information om studiens förfarande godkändes av administratör och publicerades på sidan den 20 oktober 2016. Intervjuerna har utförts under perioden 3:e november till 6:e december och begränsning har gjorts till att endast omfatta personer över 18 år, som själva kunnat ge sitt samtycke till deltagande. Informanterna är i åldern 18 till 45 år. Initialt var tanken att endast rekrytera informanter via Nätverket Asexuell, men det har sedan visat sig att informationen spridits och att några av de informanter som deltagit, hört om studien via vänner, andra medlemssidor på internet, eller via universitet.

3.2 Analysmetod

Det insamlade materialet har transkriberats och analyserats med utgångspunkt i kvalitativ innehållsanalys, där materialet tematiseras för att få fram dess

inneboende mening. Inom den kvalitativa innehållsanalysen ligger fokus på tolkning av texter genom att i analysprocessen dela in materialet i olika domäner (Lundman & Graneheim (2004). Domäner innebär i detta fall de delar som sammanfaller med valda teman som varit grunden till intervjuguiden. Inom dessa domäner har sedan olika delar med liknande innebörd urskilts, i form av citat från intervjupersonernas berättelser. Dessa kan benämnas som meningsenheter

(Lundman & Graneheim 2004). Dessa meningsenheter har sedan legat till grunden för den analys som utförts, där berättelsernas innebörd kopplats till den tidigare forskningen och det teoretiska ramverket. Informanternas citat har färgkodats för att därigenom urskilja olika underteman med relevans för arbetets syfte. Samtliga meningsenheter som framträtt har analyserats utifrån frågan om

återspegling av den obligatoriska sexualiteten som normsystem i berättelserna, varför denna fråga inte presenteras som ett enskilt tema utan istället genomsyrar alla delar av analysen. Informanternas berättelser har lästs om upprepade gånger och citat har bytts ut, allteftersom teman framträtt. Analysen presenteras i form av huvudrubriker som är samstämmiga med de grundläggande frågeställningarna och huvudteman i intervjuguiden. Därefter presenteras underrubriker baserade på mer specifika teman som framkommit i berättelserna.

3.3 Metoddiskussion

Då syftet med aktuell studie har varit att intervjua personer kring deras

upplevelser och beskrivningar av asexualiteten, samt individuella processer, har det varit värdefullt att dessa personer redan är tydliga i sin definition som asexuella, samt redan har reflekterat kring hur de kommit att anamma detta

begrepp. Utifrån detta synsätt är det aktuella urvalet i högsta grad lämpligt och har därför begränsats till att endast omfatta självidentifierade asexuella personer. De nackdelar som finns med denna typ av urval är bland annat att det blir en snäv urvalsgrupp där personer som kanske kan definieras som asexuella, men inte valt eller haft möjlighet att sätta ord på det, exkluderas. Hinderliter (2009) betonar just denna problematik i asexualitetsstudier, då resultatet inte blir representativt för en större grupp. Att resultaten brister i generaliserbarhet är ett vanligt problem med strategiska urval (Bryman 2008), men samtidigt är generaliserbarhet inte det huvudsakliga syftet i kvalitativa studier, varför detta inte bedömts vara ett

problem. En positiv aspekt med denna typ av urval är att det kan generera en hög svarsfrekvens och fylliga beskrivningar av fenomenet som studeras, vilket har varit fallet i detta uppsatsarbete. Frågan om validitet och reliabilitet, tillförlitlighet och trovärdighet är framförallt begrepp som skall beaktas inom kvantitativ

forskning (Bryman 2008). Samtidigt finns ett värde av att reflektera kring dessa begrepp även i studier med kvalitativ ansats och ett sätt att stärka trovärdigheten och tillförlitligheten är en grundlig beskrivning av analysmetod, urval och

förförståelse. Vidare presenteras en stor mängd citat i arbetets analysavsnitt, vilket även detta styrker validiteten då de erbjuder en inblick i intervjumaterialet, om än inte i dess helhet.

De informanter som rekryterats för intervjuerna är alla förhållandevis unga, vilket även detta kan ses som en begränsning. Valet att rekrytera via sociala medier kan vara en bidragande faktor till att yngre personer valt att delta, då det är tänkbart att framförallt denna grupp söker sig till internetbaserade nätverk. Samtidigt går det att se hur denna begränsning även kan vara aktuell vid annan form av

annonsering. Att det framförallt är unga människor som har valt att delta har troligtvis snarare att göra med en medvetenhet kring begreppet asexualitet och en språklig förförståelse. Dessa personer har kunnat definiera sig som asexuella då de har skaffat sig kunskap kring begreppets innebörd. Det är tänkbart att personer tillhörande en äldre generation aldrig erbjudits möjligheten eller verktygen till att definiera sin brist på sexuell attraktion eller sexuell lust som asexualitet, varför de inte heller skulle relatera till detta ordet.

3.4 Etiska ställningstaganden

Att göra etiska ställningstaganden är allt annat än enkelt och frågor kring vad som innebär en etiskt godtagbar praktik kan besvaras på olika sätt beroende på vem man frågar. En etisk grundtanke är att inte göra skada, vilket bland annat kan innebära att de personer som deltar i studien inte skall drabbas av negativa konsekvenser. Detta kan dock vara svårt att förutse och Bryman (2008) menar att praktiskt taget alla forskningsstudier innefattar element som kan ifrågasättas ur ett forskningsetiskt perspektiv. Inför detta uppsatsarbete har en projektplan granskats av etikrådet på Malmö Högskola, som har godkänt uppsatsens syfte och

förfarande. Dock är det viktigt att komma ihåg att etiska ställningstaganden kan bli aktuella under hela forskningsprocessen, framförallt kring hur de individer som deltar i studien behandlas och bemöts (Bryman 2008). Ett exempel på hur detta har beaktats är att de informanter som gett information som kan uppfattas som känslig, har kontaktats på nytt och gett samtycke till att den specifika informationen tas med analysen.

I denna studie har de grundläggande etiska principerna som är vägledande inom svensk forskning följts, nämligen kravet på information, kravet på samtycke, kravet på konfidentialitet, samt kravet gällande nyttjanderätt (Vetenskapliga rådet 2012). Informanterna har alla fått ta del av ett skriftligt informationsbrev gällande studiens utförande och de som deltagit i personintervju har även undertecknat en samtyckesblankett. De personer som intervjuats via Skype har istället fått

samtyckesblanketten uppläst och sedan gett sitt muntliga samtycke, vilket spelats in. I informationen som informanterna tagit del av framkommer att allt material avidentifieras i den färdiga uppsatsen, samt att studien kommer att publiceras via Malmö Högskola. Vidare har de fått information om att ingen obehörig får ta del av det insamlade materialet och att de inspelningar som gjorts kommer att raderas. Informanterna har även under uppsatsarbetets gång tillfrågats om de godkänner att fingerade namn används under citaten, vilket samtliga lämnat sitt samtycke till. En ytterligare etisk aspekt som beaktats i detta arbete är vilka tänkbara

konsekvenser frågorna kan få för informanterna. Intervjuerna har berört teman som sexualitet, identitet, processer och livserfarenheter och dessa frågor kan leda till förhållandevis intima samtal. Vid sådana samtal finns alltid en risk att känslor av obehag väcks hos informanten, beroende på hens personliga erfarenheter. För att minska denna risk har informanterna få ta del av aktuella teman i god tid innan intervjuns genomförande. I slutet av varje intervju har även frågan ställts hur informanten upplevde frågorna och intervjusituationen.

4. TEORETISKT RAMVERK

Som tidigare nämnts präglas detta arbete genomgående av ett

socialkonstruktivistiskt perspektiv på sexualiteten, vilket innebär att den inte kan frikopplas från den kultur och det samhälle vi lever i och att den till mångt och mycket är konstruerad och föränderlig, samt påverkas av individens erfarenheter (Tiefer 2005). Det finns ett spänningsfält mellan synen på sexualiteten som något som konstrueras socialt och något som är biologiskt rotat i kroppen. Tiefer (2005) menar att i striden mellan dessa synsättet har biologin priviligierad position, då det västerländska samhället till stor del präglas av ett antagande om att kroppen styr våra handlingar och deras innebörd. Enligt Tiefer (2005) genomsyrar detta synsätt fortfarande det sexologiska fältet och är avgörande för vilken forskning som där ges legitimitet. Vidare menar hon att den biologiska determinismen har vuxit sig stark bland annat tack vare politiken och den västerländska kristna tanken om sexualiteten kopplad till kroppen, fristående från sinne och själ. Den politiska aspekten innebär att sexualitetsforskningen får legitimitet genom att sexualiteten lokaliseras som en naturlig del av den biologiska kroppen, varigenom det går att erbjuda en objektiv sanning kring sexualiteten som sedan kan

presenteras och säljas till människor i såväl politiskt som kommersiellt syfte (Tiefer 2005). Denna beskrivning av det socialkonstruktivistiska perspektivet är mycket kortfattad, men kommer ges större djup genom de begrepp som

presenteras nedan. De analytiska verktyg som har använts i bearbetningen av empirin härstammar alla från detta synsätt.

De teoretiska begrepp som kommer att prägla analysen av empirin är den värdehierarkiska modellen den välsignade cirkeln (Rubin 1984) begreppet

obligatorisk sexualitet (Gupta 2015; Emens 2014) och Przybylo´s (2011,2012;

Przybylo & Cooper 2014) queerteoretiska perspektiv på asexualiteten. Analysen kommer således bygga på resonemang kring hur sexuella praktiker och

uttryckssätt placeras hierarkiskt i vårt samhälle, samt vilka normer som präglar oss som asexuella och sexuella aktörer. Utöver nämnda teoretiska infallsvinklar kommer även Plummer (1995) framträda i utvalda delar av analysen. Plummer (1995) resonerar kring var utrymme finns i samhället för berättelser om

sexualiteten. Plummer (1995) belyser hur det auktoritära berättandet,

beskrivningarna av sexualiteten som tillhandahållits av läkare och lärda utifrån det biologiska och medicinska perspektivet, till viss del har fått ge vika för

deltagarnas berättelser i form av beskrivningar av individens egna erfarenheter. En berättelse om sexualiteten kan endast få utrymme om publiken i det sociala sammanhanget är mogen och redo att höra den specifika historien (Plummer 1995). Kopplat till tanken om en obligatorisk sexualitet som normsystem går det att se hur just denna diskurs kan utgöra ett hinder för att tala om asexualiteten, då den obligatoriska sexualiteten inte lämnar utrymme för normbrytande berättelser. Plummer (1995) presenteras här endast kortfattat och syftet med detta är att belysa vikten av individens röst i alla beskrivningar av sexuella eller icke-sexuella

erfarenheter. Således kommer Plummer (1995) nämnas i analysen, men betraktas inte som en del av dess huvudsakliga teoretiska inramning eller som ett analytiskt verktyg, utan snarare som en inspiration till reflektion.

4.1 Socialkonstruktivism, queer och asexualitet

Att ifrågasätta sexualitetens biologiska och renodlat kroppsliga position är grundtanken i det socialkonstruktivistiska perspektivet på sexualiteten. Den fysiska kroppens sexuella funktion och förutsättningar förnekas inte, men dess påverkan på det vi kallar för sexualiteten problematiseras. Inom det

socialkonstruktivistiska perspektivet ifrågasätts även hur kön och det vi kallar för kvinnlig respektive manlig sexualitet konstrueras, samt dess betydelse för oss som sexuella aktörer. Detta tankesätt har utvecklats vidare inom queerteorin, som präglat arbetets analys i form av Ela Przybylo´s (2011,2012) applicering av ett queerteoretiskt synsätt på asexualiteten. Att i enkla ordalag beskriva betydelsen av queer är inte lätt. Ordets ursprungliga betydelse är någonting udda, avvikande, perverst. Dock skulle de flesta idag beskriva ordet som betydande någon eller något som bryter mot normer kring genus, kön och sexualitet. Vad som är queer beror således på vem du frågar, och att falla utanför normen handlar om

perspektiv och position (Ambjörnsson 2016). Przybylo & Cooper (2014) menar att där det finns en queer-het finns även en asexualitet, men betonar samtidigt att såväl queerteorin som feminismen har visat ett bristande intresse för

asexualitetsfrågan, trots dess uppenbara relevans inom den normkritiska diskursen.

Przybylo´s (2011,2012) queerteoretiska resonemang är bland annat inspirerade av begrepp från filosofen Michael Foucault. Foucault (1976) har beskrivit hur vi i det västerländska samhället sedan 1800-talet strävat efter att klassificera och

diagnostisera människor, vilket har lett till utvecklandet av olika identiteter utifrån såväl sexuell praktik som sexuell läggning. I detta klassificerande finns även en maktaspekt inbäddad, då diagnostiserandet skapar kategorier av önskvärda och icke-önskvärda individer, normala eller onormala. Detta kan relateras till asexualiteten på så sätt att det finns ett behov av att skapa ett binärt förhållande mellan sexualitet och asexualitet för att därigenom kunna tillskriva det

förstnämnda normalitet och klassa det sistnämnda som onormalt. Przybylo (2011) talar om ett normerande diskurssystem som kallas sexusociety och menar att asexualitet kan ses som såväl en produkt av, som en reaktion på detta

normsystem. Inom sexusociety finns språkliga nyanser, handlingar, begär och fantasier som kodas som mer värdefulla än andra. Sexusociety skall dock inte betraktas som en övermakt eller en förtryckande enhet, utan existerar genom oss som aktörer och vår reproduktion av normerande sexuella handlingar.

Przybylo (2011) menar att människor förväntas agera utifrån normerande sexuella spelregler, som exempelvis deltagandet i det heterosexuella penetrerande

resonemang har Przybylo (2011) anammat ett vedertaget begrepp inom queerteorin nämligen performativitet, vilket innebär hur vi som ett kollektiv repeterar de handlingar som förväntas av oss utifrån genus- och sexualitetsnormen (Ambjörnsson 2016). I de fall då sexualiteten inte uttrycks i enlighet med denna norm uppkommer, enligt Przybylo (2011), behovet av bikt och bekännelse, begrepp som återkommer i Foucault´s (1976) analyser. Bikten och bekännelsen sker i detta fall genom att förklaringsmodeller utformas för frånvaron av sexuella handlingar, exempelvis sjukdom eller psykisk ohälsa. Liksom närvaron av ett normbrytande beteende måste förklaras måste bristen på sexuell praktik eller lust också bekännas för omgivningen. Detta bekännelsebehov riktas inte bara mot individer utan blir även tydligt i forskningen kring asexualiteten, specifikt i den forskning som syftar till att förklara asexualitetens ursprung och strävar efter att jämföra den med olika sexuella dysfunktioner (Przybylo 2012) Även om en stor del av asexualitetsforskningen framhäver ett avståndstagande från

sjukdomsbegreppet kan den samtidigt ses som bidragande till negativa attityder. Detta då likheter mellan asexualitet och sexuella dysfunktioner likväl belyses.

4.2 Obligatorisk sexualitet

Den obligatoriska sexualiteten som begrepp beskriver det normsystem som påverkar synen på sexualiteten som en avgörande del i människors hälsa och välmående. Härigenom marginaliseras, ifrågasätts och misstros personer som inte uttrycker sin sexualitet, frivilligt eller ofrivilligt, vilket även leder till ett

sjukdomsförklarande av all form av icke-sexualitet. Detta begrepp har vuxit fram ur en historia av aktivism och ifrågasättande av sociala kontrollsystem som reglerar synen på såväl kön och klass som etnicitet. Närmast besläktat med detta synsätt är Adrienne Rich´s (1980) begrepp obligatorisk heterosexualitet, som syftar till att beskriva det normsystem som tvingar in kvinnor i den heterosexuella relationella institutionen (Gupta 2015). Gupta (2015) menar att tanken om en obligatorisk sexualitet har förekommit på forskningsfältet kring asexualitet tidigare, men då uttryckts i andra ordalag. Chasin (2013) talar exempelvis om

sexualnormativity och Przybylo (2011) om ovan nämnda sexusociety.

Gupta (2015) betonar samtidigt vikten av att se hur begreppet obligatorisk sexualitet har sina begränsningar. Det går inte att betrakta detta normsystem som ett isolerat fenomen eftersom risken då finns att missa sexuella normers

komplexitet. Gupta (2015) beskriver bland annat problematiken gällande sexualisering och avsexualisering av olika grupper och hur dessa mekanismer existerar parallellt. Som exempel utifrån en amerikansk kontext nämns hur afro-amerikanska kvinnor förtrycks genom exotifiering och översexualisering. På samma sätt avsexualiseras exempelvis funktionsnedsatta personer, vilket leder till ett marginaliserande och ett utanförskap. Således förekommer samma behov av problematisering av detta normsystem som för andra, exempelvis rörande kön och etnicitet. Normsystem påverkas av en mängd faktorer och verkar på olika nivåer, varför det inte går att titta på dem tagna ur sitt sammanhang. Begreppet

obligatorisk sexualitet kan istället ses som ett verktyg vid analys på det

sexologiska fältet och Gupta (2015) menar att användandet av detta begrepp kan inspirera forskare att titta närmare på hur detta system påverkar både asexuella och sexuella personer. En forskare som lyft detta begrepp som analysverktyg är Emens (2014) som bland annat tittat på asexualiteten ur ett juridiskt perspektiv, relaterat till normativa antaganden om sexualitetens betydelse.

4.3 Den välsignade cirkeln

När Rubin (1984) utvecklade modellen, den välsignade cirkeln, eller The

Charmed Circle (se bilaga, sid. 67) gjorde hon detta i syfte att betona hur en

radikal teori kring sexualiteten var nödvändig i det moderna västerländska samhället. Denna radikala teori skulle identifiera, beskriva och förklara sexuellt förtryck, samt skapa rika och omfattande beskrivningar av sexualiteten i samhället med hjälp av ett kritiskt språkbruk som avslöjar existerande sexuella

maktpositioner (Rubin 1984). Till viss del har delar av det västerländska samhället uppnått en större insikt i sexualitetens komplexitet, vilket också har lett till en bättre förståelse och öppnare attityder gentemot sexuell mångfald, samtidigt som det är en lång väg kvar till mållinjen. Även om Rubins (1984) teori syftar till att uppmärksamma det förtryck och stigma som omgärdar normbrytande sexuella praktiker, så behövs fortfarande en teori som kan ifrågasätt den obligatoriska sexualiteten. Även om detta inte var aktuellt i Gayle Rubins teoretiska utgångspunkt så görs det aktuellt i detta arbete. I analysen av den insamlade empirin kommer det finnas en ansats att använda Rubins (1984) modell för att se hur asexualiteten kan infogas i denna värdehierarki över sexuella praktiker, i syfte att belysa hur en mångfacetterad syn på sexualiteten även bör innefatta

Rubin (1984) beskriver hur individer som befinner sig högst upp i den sexuella värdehierarkin, eller i den välsignade cirkelns mitt, erhåller belöning från

samhället i form av respekt, legalitet, institutionellt stöd, samt möjlighet till fysisk såväl som social rörlighet. Ju längre från cirkelns mitt en person befinner sig, desto oftare möts den av ett antagande om mental ohälsa, respektlöshet, samt brist på institutionellt stöd. Även massmedia och populärkulturen bidrar till

bibehållandet av denna hierarki, genom spridandet av negativ propaganda. Ett sätt att relatera detta till asexualiteten är att belysa bristen på representationer av asexualitet i mediala sammanhang, alternativt beskrivningar av asexuella personer som socialt missanpassade (Gupta 2015).

Rubin (1984) betonar hur vi, för att uppnå en pluralistisk syn på sexualiteten, måste erkänna att sexuell variation existerar och betrakta denna variation som något positivt. Rubin (1984) och Przybylo (2011, 2012) har mycket gemensamt och i analysen av empirin kommer det bli tydligt att deras tankegångar ofta sammanfaller.

5. RESULTAT OCH ANALYS

Analysen av materialet har tagit sin utgångspunkt i arbetets övergripande frågeställningar och de olika teman som analysen baseras på är;

asexualitetsbegreppets innebörd, processen att anamma begreppet asexuell, omgivningens bemötande och asexualiteten som medfödd kontra rörlig och föränderlig. Dessa presenteras som huvudrubriker och de underliggande teman

som urskilts presenteras löpande som underrubriker. Kapitlet följs av en

sammanfattande slutdiskussion. Fingerade namn används löpande och citaten har även korrigerats på så sätt att ord som liksom, typ, eh, hm, tagits bort för att underlätta läsningen.

5.1 Asexualitetsbegreppets innebörd

Som tidigare nämnts är den definition som forskningen och nätverk så som AVEN främst sluter sig till, brist på eller avsaknad av sexuell attraktion (Bogaert 2004 m fl.). Viss forskning betonar även att denna definition bör kombineras med

självidentifikation som asexuell (Chasin 2013), eller att begreppet konstrueras utifrån olika komponenter (Van Houdenhove et al 2014).

5.1.1 Lust och drivkraft

I materialet framkommer att informanterna använder sig av ovanstående definition, parallellt med beskrivningar av bristande sexuell lust, driv, dragningskraft eller intresse. Den sexuella drivkraften kan beskrivas som frånvarande, eller i princip obefintlig; ”Jag har inte jättestor sexuell kraft, eller driv, eller nästan ingenting alls, eller förmodligen ingenting alls” (Jenny). Alternativt beskrivs den som något som finns inom individen, men som inte involverar någon annan:

Det som gjorde mig osäker var väl att jag trodde, eller den absoluta definitionen av asexualitet känns ju som, någon som inte hade några sexuella känslor eller

upplevelser eller tankar eller någonting liksom. Att man verkligen inte har någonting med sex att göra och jag har snarare känt att jag har en sexualitet, men

att det är någonting väldigt privat som jag inte vill dela med någon annan människa.

(Anya)

En del informanter reflekterar kring att frånvaro av sexuell aktivitet inte definierar asexualiteten, vilket också går i linje med fynd i tidigare forskning (Brotto, et. al 2010). Asexuella personer kan ha frekvent sexuell aktivitet som exempelvis motiveras av viljan att tillfredställa en partner (Van Houdenhove et. al 2015b). Reflektionen kring detta, vilket kan benämnas som frivilligt men oönskat sex, kommer att fördjupas under rubriken Asexualiteten och relationen.

I den tidigare forskningen (Prause & Graham, 2007; Van Houdenhove et. al 2015a; Bogaert, 2012) lyfts diskussionen om sexuell praktik i relation till

asexualitetens definition. Prause & Graham (2007) påvisar i sin studie att onani är vanligt förekommande hos asexuella personer, vilket Van Houdenhove et. al (2015a) resonerar vidare kring utifrån sin studie baserad på intervjuer med nio asexuella kvinnor. Av dessa hade fem stycken erfarenhet av onani, men beskrev samtidigt hur inga sexuella tankar eller känslor varit involverade i handlingen, varför den inte uppfattats som sexuell. Således framkommer hur det i relation till asexualiteten kan behövas alternativa sätt att betrakta handlingar som i vårt samhälle kodats som sexuella. Diskussionen kring ord och handlingars innebörd

lyfter även Scherrer (2008), vilket kommer att presenteras vidare i den sammanfattande slutdiskussionen.

Även om de definitioner som beskrivs av informanterna främst rör frånvaro av sexuell attraktion, lust eller drivkraft, framträder bredare definitioner av asexualiteten:

Det är ju en stor och bred fråga, alltså det som det handlar om för mig är ju framförallt att sex inte är någonting som på något sätt definierar mig. Det är ingenting som definierar hur jag vill förhålla mig till andra människor och hur

jag vill ha mina relationer, det är ointressant.

(Charlie)

Vidare uttrycks hur nyanser i asexualiteten kan leda till svårigheter gällande definition:

För min del är det så långt bort man kan komma, jag känner ju ingenting för varken män eller kvinnor, det spelar ingen roll. Däremot så kan jag ju känna romantisk attraktion och tycka någon är snygg eller så, men jag känner ju ingenting mer än så. Jag vill ju aldrig gå längre än så. Men jag har ju träffat folk

som är mittemellan, vilket gör att det blir ett väldigt diffust begrepp. De kan liksom vara asexuella i vissa perioder av livet och sen rätt som det är, så är de det

inte.

(Sofia)

Trots att definitionen brist på sexuell attraktion är den mest vedertagna, framkommer av såväl den tidigare forskningen som av empirin att

definitionsfrågan inte är helt enkel. Även om kriteriet brist på sexuell attraktion är återkommande menar exempelvis Van Houdenhove et. al (2014) att tre olika kriterier, brist på sexuell attraktion, frånvaro av sexuellt beteende och

självidentifikation, kan ses som individuella dimensioner inom konstruktionen av

begreppet asexualitet. Utifrån den aktuella empirin är dessa kriterier tydligt framträdande då informanterna beskriver samtliga och flera förespråkar ett utrymme för självidentifikation. Slutsatsen kan dras att försök att närma sig en definition bör göras utifrån Van Houdenhove et. al´s (2014) strategi, att se på