• No results found

Flykten från barndomen

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Flykten från barndomen"

Copied!
43
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Lärande och samhälle Barn, unga, samhälle

Examensarbete i fördjupningsämnet -

Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

Flykten från barndomen

En studie om hur barnboksförfattare ur olika tidsepoker framställer barndomen

The escape from childhood

A study about how authors of children's literature from different eras portray childhood

Melina Guzmán

Förskollärarexamen, 210 högskolepoäng Examinator: Gitte Malm Datum för slutseminarium: 2016-05-30 Handledare: Kutte Jönsson

(2)
(3)

3

Abstract

Syftet med denna studie har varit att med innehållsanalys undersöka hur barndomen i barnböcker genom olika tidsepoker med olika författare skrivits fram. I sökandet av tidigare gjorda studier kring ämnet fann jag undersökningar med liknande fokus, nämligen ett fokus på barndom. Trots ett stort utbud på tidigare studier av barnböcker med barndom i fokus, kunde inga i likhet med min studies fokus på litteratur ur olika tidsepoker påträffas. Med anledning av saknaden kring tidigare nämnda fokus, har jag i min studie fokuserat på hur barndomen ur olika tidsepoker skrivits fram. Med utgångspunkt i 1900- talet och framåt, har några av Sveriges genom tiderna mest omtalade barnboksförfattares klassiska verk utgjort min empiri. Jag har med följande frågeställning analyserat mitt material: Hur framställer författare ur olika tidsepoker barndomen genom litteraturen? För att besvara frågan har jag med kvalitativ ansats och innehållsanalys som metod, analyserat tre barnböcker författade av Elsa Beskow, Astrid Lindgren och Gunilla Bergström. Studiens resultat visar hur författarna skriver fram barndomen som dels vuxenstyrd och präglad av normer och visdomsord och dels som fri från föräldrar, snarare än föräldralös. Gemensamt för barnböckerna har visat sig vara hur samtliga författare framställt barnet som på flykt från tillvaron. En framställning av barndomen som alltmer har kommit att prägla min analys.

(4)
(5)

5

Innehållsförteckning

1. Inledning……….…………..………7

1:1 Syfte och frågeställning………..……….……..……...7

2. Bakgrund……….……….…………..………...9

2:1 Barndomens historia……….………..….…9

2:2 Det goda och det onda barnet………..………..11

2:3 Vad är en barnbok?...11

2:4 Barnbokens historia………..………...…..12

2:5 Skildringen av barnet och barndomen i litteraturen………..…...….14

2:6 Barnbokens plats förskolan……….………..………14

3. Tidigare forskning………...…………...…...………..……16 4. Teoretiskt ramverk………..………...…21 4:1 Barndomssociologi………...………...….……21 5. Metod………....……….……..24 5:1 Metodval………...……….…….……..24 5:2 Urval……….…………24 5:3 Genomförande……….……….25 5:4 Forskningsetiska överväganden………..……..…25

5:5 Trovärdighet och validitet………25

5:6 Yrkesmässig relevans……….………..26

5:7 Analysmetod……….26

6. Resultat och analys ……….………27

6:1 Tant bruns födelsedag...27

6:2 Känner du Pippi Långstrump?....………...………..30

6:3 Alfons Åberg och hemlige Mållgan………..34

7. Diskussion och slutsats………38

7:1 Metoddiskussion………..…...………..41

7:2 Förslag till fortsatt forskning………41

(6)
(7)

7

1. Inledning

Alla har vi våra föreställningar om vad en barndom är. Min barndom har en klar koppling till barnboken. Det är i barnboken vi möter karaktärer som har kommit att bli en del av vår verklighet. Att barnboksgestalter som Pippi Långstrump är fiktiv är en sanning jag som barn och än idag har svårt att förhålla mig till. I det unikt, färgglada Villa-Villekulla, långt ifrån storstadens betongdjungel, omgiven av den lummiga, blomstrande grönskan finner vi henne, Pippi Långstrump. En barndoms idyll som kommit att bli en del av min och många andras barndom.

Författare har genom tiderna skildrat barndomen på en rad olika vis i barnlitteraturen. Hur skildringen av barndomen i olika tidsepoker tar sig uttryck har jag med denna studie som avsikt att undersöka. Enligt Maria Simonsson (2004) är högläsning i svenska förskolor ett dagligt återkommande mönster. Hennes studie visar hur bilderboken i förskolan ges en självklar plats. Ett forskningsresultat jag i min studie tar fasta på och berör närmre med anledning av min kommande yrkeskarriär inom förskolan. Med innehållsanalys av tre svenska barnböcker ur olika tidsepoker har jag som avsikt att synliggöra hur några av Sveriges genom tiderna mest kända barnboksförfattare skildrat barndomen. Med avstamp i 1900- talet och fram kommer några av Elsa Beskow, Astrid Lindgren och Gunilla Bergströms mest kända verk att studeras. Vad de säger om den tidens barndom samt vilka uttryck och budskap som ges är områden jag har för avsikt att närma mig.

1:1 Syfte och frågeställning

Studiens syfte är att undersöka hur barndom skildras i tre utvalda svenska barnböcker från olika tidsepoker. Nedanstående frågeställningar konkretiserar syftet och har fungerat som hjälp att upprätthålla fokus:

 Hur förmedlar böckerna barndom?  Hur framställs barnet i boken?

(8)

8

2. Bakgrund

Föreliggande kapitel inleds med en resumé av barndomens historia följt utav vad en barnbok är samt barnboken ur ett historiskt perspektiv. Slutligen presenteras skildringen av barnet och barndomen i barnlitteratur, samt barnbokens plats i förskolan.

2:1 Barndomens historia

Enligt den franske socialhistorikern Philippe Ariés är dagens syn på barndomen ett

relativt sent fenomen. I hans klassiska verk, Barndomens historia (1982) analyseras hur barndomen började avskiljas som en separat period i människans liv. Synen på barnet, barndomen och dess förändring från medeltiden och fram är områden som beskrivs. Ariés (1982) menar att den medeltida konsten fram till ungefär 1100- talet inte kände till barn och försökte heller inte sig på att avbilda dem. Han menar att det helt enkelt inte fanns någon plats för barndomen i den medeltida världen. Detta betyder emellertid inte att barnen var otillräckliga eller uppgivna. Ariés (1982) menar att insikten om att barnet skiljs från den vuxna helt enkelt inte fanns. Vidare beskrivs hur barnet så snart som den kunde klara sig utan mammans, ammans eller skötarens omsorg räknas till de vuxnas samhälle. Barnens kläder gestaltade hur barn på den tiden inte åtskildes från de vuxna. Så snart som barnet inte längre lindades in i tighta linnebindor kläddes barnet enligt Ariés (1982) som vilken vuxen som helst i liknande rang. Vidare beskrivs hur samtliga åldersgrupper under medeltiden kläddes på samma vis, med undantag för att med sin klädsel redogöra för ställningen i den sociala hierarkin.

Ariés (1982) skriver hur agan under 1400- och 1500 talen blev allmän samtidigt med en auktoritär, hierarkisk samhällsuppfattning. Alla barn oavsett samhällsklass utsattes för den skamliga behandlingen. Behovet av att förnedra barnen för att separera och hantera dem tonades enligt författaren under 1700- talet ner. Endast storleken frånskilde barn från vuxna och först på 1600- talet hade barnet börjat kläs i barnkläder, i varje fall i förnäma och borgerliga sällskap. Ariés (1982) framställer sent 1600-tal som en tid då barnet gradvis började framstå som en separat del i människans utveckling, vilket innebar att barnet inte som tidigare enbart sågs som en vuxen i miniatyr. Vidare hänvisas till en ny bild av barndom där barnet med sin okunnighet och lustighet växte fram. Författaren menar att småbarnsåldern fram till 1600- talet ansågs nå sitt slut vid

(9)

9

fem-sexårsåldern. Pojken lämnade då sin mor, amma eller tjänstefolk. När pojken var sju år kunde han börja skolan. Flickorna gavs vid den tiden ingen möjlighet till utbildning då deras blivande roll var som mor och maka, för detta krävdes ingen utbildning. I boken redogörs för hur skolåldern gradvis sköts upp till nio-tio årsålder vilket medförde att barnens första 10 levnadsår var fria från skolplikt. Anledningen till detta menar Ariés (1982) var att de yngsta barnen ansågs svaga, dumma eller oförmögna. Lena Kåreland (2013) skriver om hur det i mitten på 1800-talet expanderade en produktion av varor med fokus på barn och unga. Tillverkningen av spel och leksaker började i stor utsträckning ta fart, barnlitteratur och barntidningar publicerades även nu i betydande mängder. Likväl var det främst de välbärgades barn som gavs tillfälle att tillgå utbudet.

Ellen Key var av sin tid en av de mest framstående folkbildare och samhällsdebattör. Frågor som låg henne varmt om hjärtat var barn och kvinnors villkor, uppfostran och skolfrågor. Hennes mest kända utgåva är Barnets århundrade som släpptes i begynnelsen av det nya seklet, år 1900. Titeln talar för sig själv, synen på barnet mot århundradets slut kom nämligen att erfara en närmast revolutionär progression (Rhedin, 2004). I bokens företal uttrycker författaren hur hon i offentliggörandet av boken samtidigt vill markera att den kan komma att framkalla motsättningar. Key (1900) yttrade tydligt hur hon ansåg att en skyddslagstiftning för kvinnor och barn borde vara den sociala moralens mest tvärsäkra befallning. Hon menade att barnet borde vara lydigt, men denna lydnad skulle inte fås genom aga. Småbarn, under tre års ålder kunde enligt Key (1900) vid behov daskas lätt och på så vis komma till insikt med sin lydnad.

Vidare ansågs kränkningen i att utsättas för aga sätta djupa spår i själen. Hon hävdade att uppfostran skulle ske med huvudet inte med händerna. Key (1900) förespråkade att föräldrar redan från barnets födsel skulle ingå ett löfte om att inte aga barnen. Den nya människan som hon talade om skulle formas av en barnuppfostran som var helt annan än dåtidens. Det var modern i första hand som skulle fostra och undervisa barnet i hemmet varefter barnet alltefter individuell mognad kunde ingå i små skolklasser. Tyngdpunkten skulle enligt Key (1900) ligga på ett respektfullt och kärleksfullt bemötande till barn. I verket förespråkas att skolan helt ska utgå från individens behov och barnets behov av utbildning. Barnet skulle lära sig själv och inte genom andras tolkningar. Barnet skulle vara i fokus.

(10)

10

2:2 Det goda och det onda barnet

Kåreland (2013) beskriver hur barnet under olika tider värderats olika högt. Det har historiskt sett både romantiserats och demoniserats. Det onda barnet talades om som vilt och djurliknande, ett som måste disciplineras. Resultatet av denna barnsyn bestod i hård uppfostran och skrämselpropaganda. Barnet har även setts som ett oskrivet blad. Det var den vuxne uppfostrarens uppgift att förse barnet med de kunskaper som behövdes för att bli en ansvarsfull samhällsmedborgare (Kåreland, 2013). Under 1900- talet har svenska barns levnadsförhållanden förändrats radikalt. I debatt om barns position tenderar det att förenkla berättelsen om hur barn genom tiderna levt. Barndomshistoria har kommit att bli ett nytt område att forska på vilket har bidragit till fascinerande kännedom kring hur synen på barnet och barndomen genom tiderna har förändrats. Kåreland (2013) beskriver bondesamhällets stabila omgivningar som ibland för harmoniskt. Hon menar att de barn, vilket var en hel del som levde i städerna ofta levde under usla villkor. Redan från födseln betraktades barn som syndiga och deras vilja skulle behärskas med bestämd disciplin.

Vidare skriver författaren att barn redan i 10-års ålder av ekonomiska skäl tvingades att börja arbeta, vilket i sin tur ledde till att barn i tidig ålder tvingades bli vuxna. Författaren hänvisar till år 1912 då lagen om att pojkar måste fyllt 13år och flickor 14år för att få en anställning. Kåreland (2013) belyser hur en liten del av barn i Stockholm under tidigt 1900- tal fick tillgång till barnomsorg. Många barn tvingades således vara utan vuxen uppsikt under tiden som föräldrarna arbetade. Barn med förmögna föräldrar levde å sin sida ett bekvämt liv i sina stadsdelar med jungfrur eller liknande som undervisade barnen i hemmet. Samhället var under denna tid starkt segregerat vilket innebar att de rika barnen inte hade någon som helst kontakt med de fattiga barnen (Kåreland, 1994). Efter andra världskriget har barnets värld alltmer vidgats både socialt och kulturellt. Gränsen mellan arbete och fritid i familjer har exempelvis blivit tydligare. Barns förändrade villkor och levnadsförhållanden speglas i barnboken. I det gamla bondesamhället möter man i Astrid Lindgrens böcker Emil i Lönneberga vilket skildrar en idyllisk bild av den tiden (Kåreland, 1994).

(11)

11

2:3 Vad är en barnbok?

Kåreland (2013) skriver om hur barnboksforskare länge stångats med frågan kring gränsen mellan barn och vuxenlitteratur. Hon menar att böcker som handlar om barn behöver inte vara riktade till barn som läsare. Forskaren anser att en hjälp att urskilja kategorierna kan vara att de böcker som introducerats som barn- och ungdomsböcker läggs under titeln barnlitteratur. Debatten om vad som karakteriseras som en barnbok är nämligen nära kopplat till tolkningen av begreppet barn. Enligt Ulla Rhedin (2004) har bilderboken länge beskrivits som det första mötet barnet har med bild och ordkonst. Bilderboken är i kontrast till övriga medier en process som möter sina lyssnare i fulltaliga repriser, tyst läsning eller i sällskap av den läsande vuxne. Maria Nikolajeva (2004) hävdar att barnboken är ett relativt sent fenomen. Hon beskriver bilderboken som en konstform med verbal visuell kommunikation. Forskaren menar att studier gjorda om bilderböcker inte ofta behandlar bilderbokens som form, utan snarare som pedagogiska verktyg och resurs för inlärning av språk. Kåreland (2013) betonar hur det i barnlitterära texter råder en maktkamp som tros bero på den icke jämlika relationen mellan vuxen och barn. Barnboksförfattare är vuxna som företräder en annan grupp än barnet, i bedömning, tryckning av barnlitteratur samt värderingen av denna är det åter vuxna som framträder.

2:4 Barnbokens historia

Kåreland (2008) har kartlagt vad barnlitteratur ur ett historiskt samt nutids perspektiv haft för betydelse för svensk litteratur. Hon beskriver barnboken som en betydelsefull grund till synen på barnet samt hur den över tid har förändrats. Barnboken har enligt Kåreland (2008) haft en betydande roll i uppfostrandet av barnet. Vidare beskrivs hur det med boken som verktyg kunde prägla barns normer och värderingar. Det kunde röra sig om troslära, ihärdighet eller hygien. Forskaren skriver fram hur barnboken under en lång tid förknippades med pedagogiken. Böckernas pedagogiska syften som tidigare hade varit den mest framträdande ledde till att barn inte upplevde litteraturen som spännande eller komisk. Något som forskaren menar är en stor kontrast till idag där barnlitteratur anpassas till läsarens behov och ses snarare som ett didaktiskt redskap. Den första svenska barnboken i Sverige trycktes år 1591 och gavs titeln Een Sköön och

(12)

12

Conrad Porta. Boken syftade i synnerhet till högadliga fröknar som med exempel från bibeln hade som avsikt att ge förhållningsregler och implementera religiösa moraler (Kåreland, 1994). Vidare beskrivs hur det under 1600-talet utgavs så lite som ett fyrtiotal böcker, samtliga med religiös karaktär och av annan nationalitet. En bit in på 1700- talet fick svensk barnboksproduktion större vidd. Det huvudsakliga syftet var att berika barnen med de ”rätta” lärdomarna. Kåreland (2008) belyser hur författarna under 1700- talet ofta var pedagoger med avsikt att lära barnen att utnyttja sitt förstånd så att det kunde fullgöra sina förpliktelser som skickliga samhällsmedborgare. Forskaren synliggör hur det med skolplikten år 1842 ökade behovet av barnlitteratur. Fablerna med uppfostringssyfte blev ofta en stor del av litteratur som användes i skolan som i sin tur ledde ut till barn i alla samhällsklasser.

Kåreland (2008) skriver fram hur utgivningen av barnböcker i Sverige under 1800- talet kraftigt vuxit. Indelningen baserades oftast på barnets kön, samhällsklass och ålder. Det var enligt Kåreland (2008) även då den klassiska pojk och flickboken lanserades. Hon beskriver hur pojkböckerna ofta kunde förknippas med äventyrliga innehåll och har även i kontrast till flickboken levt vidare. Flickboken stannade i hemmiljö, med vardagen, känslor och relationer som fokus. Både flick- och pojk- böckerna menar Kåreland (2008) väl reflekterade de förväntningar samhället hade på barn och dess framtida roller i livet. Boglind och Nordenstam (2010) redogör för hur det vid sekelskiftet 1900 runt om i Europa började växa kritik mot den uppfostrande barnlitteraturen. Forskarna skriver hur barnlitteraturen ansågs även skulle vara konstnärlig.

Kåreland (2008) skriver fram Elsa Beskows debut 1897 med Sagan om den lilla lilla

gumman. Vad som utmärker hennes bilderbokskonst menar Kåreland (2008) är det

detaljerade sättet att teckna den svenska naturen. Här möter barnen en harmonisk miljö med lyckliga äventyr och lagom farligheter. Beskows böcker är när det kommer till värderingar ett resultat av tidigt 1900-tals nationalromantik och familjehyllning. Böckerna skildrar det idylliska livet på landet. Något som Beskow enligt Kåreland (2008) även fick kritik för under 1970- talets politiska inriktning. Nämligen att hennes litteratur framför en borgerlig ideologi med traditionella könsmönster (Kåreland 2008). 1945 lanserades Pippi Långstrump av Astrid Lindgren, Pippi fick enligt forskaren stort genomslag och kom snart att bli känd som det fria barnet och helt oberoende barnet av vuxna. En karaktär som enligt Kåreland (2008) vidare inspirerat andra författare som

(13)

13

framställt det starka barnet i barnlitteratur. Kåreland (2008) klarlägger hur sociala förvandlingar i likhet med barns villkor och levnadsförhållanden speglas i barnboken. Hon anser att det via barnboken går att exempelvis följa reformer i strukturen av familjen. Vidare framgår att 1900- talets utveckling har från den förtegna barnkammaridyllen gått till den öppna gemenskapen i förskola och daghem. Här skildras inte längre bara den traditionella kärnfamiljen bestående av en mamma, pappa och barn. Författaren Gunilla Bergströms böcker om Alfons Åberg lanserades år 1971 och skildrar enligt Kåreland (2008) ett barn som bor med sin ensamstående pappa som lagar mat, städar och läser sagor för Alfons. Pappan illustrerar mansrollen som under 60- talet introducerades i kvinnodebatt. Kåreland (2008) menar att författaren i framställningen av Alfons Åberg böckerna har framhävt att hon blev påverkad av debatten inom kvinnorörelsen.

2:5 Skildringen av barnet och barndomen i barnlitteratur

Kåreland (2013) skriver hur barnboksförfattare har sina uppfattningar om vad en barndom och ett barn är. Avbildningen av barnet och barndomen kan i böcker för såväl barn som vuxna verka som en dröm eller illusion. Hon menar att vi ur ett psykoanalytiskt perspektiv har med oss barndomen som berättelse som kan framställas på nytt efter våra livserfarenheter. Barndomen beskrivs enligt forskaren i många böcker som en period med egenvärde i romantikens linje. Författare som Astrid Lindgren, Lennart Hellsing och Tove Jansson har likt författare från efterföljande tid menar Kåreland (2013) gjort på detta vis. ”De gestaltar ett barndomens rum eller landskap, där mystiska karaktärer rör sig. Man kan tänka sig att författarna i sådana berättelser går tillbaka till egna minnen från barndomen.” (Kåreland, 24-25, 2013) Forskaren anser att vi inom barnlitteraturen kan fastställa hur olika bilder av barnet skapas. Många gånger i samband till framställningen av de vuxna karaktärerna.

Kåreland (2013) hänvisar till Ulf Boëthius (Dagens nyheter 15/11 2004) uttrycker hur barnet för barnboksförfattarna blir ett föremål, något som kan nyttjas på varierande vis med skilda syften. I sina verk skriver författaren fram sina föreställningar om barndomen och barnet. Kåreland (2013) hänvisar vidare till Helander (2003) som menar att det kompetenta barnet varit omtalat i modern tid. Det talas enligt Helander (2003) om i såväl pedagogisk, som social diskussion samt även inom barnlitteraturforskningen. Det kompetenta barnet anspelar enligt Helander (2003) på barn som inte enbart styrda

(14)

14

av vuxna utan som sin egen sociala aktör. Barnet är inte bara ett samhälles objekt och de vuxnas påverkan, utan de verkar även som subjekt och är själva kapabla att påverka (Kåreland, 2013).

2:6 Barnbokens plats i förskolan

Enligt Simonsson (2004) har barnboken en tydlig koppling till förskolan och har under lång tid använts som ett pedagogiskt material i verksamheten. Forskaren beskriver hur det genom dialog med pedagoger framkom att barnboken både är och har varit en självklar del av förskolan, samt att den tillhör barnkulturen. Simonsson (2004) skriver hur pedagogerna anser att barnen i förskolan ska ges möjlighet att möta de som pedagogerna beskrev som klassiker och moderna halvklassiker med författare som Elsa Beskow, Astrid Lindgren, bröderna Grimm, Sven Nordqvist, Gunilla Bergström m.fl. (Simonsson, 2004) Ulla Damber, Jan Nilsson och Camilla Ohlsson (2013) har tillsammans med 40 studenter vid tre olika akademier utfört en undersökning om litteraturläsning i förskolan. Samtliga författare har erfarenhet av förskola och skola och är under processen av boksläppet verksamma som lärare. Enligt forskarna finns det studier som visar att barn redan i spädbarnsåren börjar visa intresse för litteratur. Föräldrars och förskollärares läsande av litteratur med barn ses även som en fördel och gynnar barnens språkutveckling samt dess utveckling som läsare.

Vidare belyser forskarna hur de i kontakt med förskolan upplevt hur läsning i den pedagogiska verksamheten förefaller vara ett bristande fält. Intervju och observationsmaterialet visar att pedagogerna är medvetna om betydelsen av litteratur men att de trots detta inte använder skönlitteraturen enligt forskares rekommendationer. Interaktionen med boken i förskolan menar forskarna fyller en betydelsefull funktion. Studiens underlag tyder på avsaknaden av den planerade läsningen i förskolan. Enligt studien läses det åtminstone sex gånger i veckan, speciellt i ett antal förskolor belägna i norra Sverige. De flesta av de medverkande förskolorna hade som tradition att läsa innan eller efter lunch.

Marie Eriksson (2009) verksam inom förskolan diskuterar i sin bok förskolans arbete kring litteratur. Hon menar att arbetet med sagor som tema bidrar till motivation och glädje för både barnen och pedagogerna. ”Att arbeta utifrån en saga som tema ger både barn och pedagoger inspiration och arbetsglädje. Att lära är roligt och allting kan hända när pedagoger och barn reser tillsammans till fantasins värld” Eriksson (2009, 12).

(15)

15

3. Tidigare forskning

I detta kapitel behandlas och diskuteras tidigare forskning inom barndom och barnlitteratur som jag anser relevant för studien.

Maria Andersson och Elina Druker, forskare vid Stockholms universitet har i antologin

Barnlitteraturanalyser (2008) problematiserat och belyst den mångfald av barn och

barndom som framställs i barnlitteraturen. Forskarnas fokus har legat på att analysera vems barndom som gestaltas samt ur vilken utgångspunkt den beskrivs. Artiklarna diskuterar barnböcker ur bland annat klass-, etnicitet- och genuspedagogik. Studiens fokus ligger på 1900- talets barnböcker med vissa inslag av barnböcker utanför Sverige samt längre bak i tiden. Kristin Hallberg (2008) är en av antologins forskare som i sitt kapitel analyserar Gunilla Bergströms verk Alfons Åberg som gjort stort genomslag i både svenska och utländska utgåvor. Med böckernas enorma succé följer forskarens fråga: ”Vad är det som är så speciellt med Alfons Åberg?” (Hallberg, 2008) Forskaren har ur en traditionell innehållssynpunkt, nära granskat samtliga 23 Alfons verk, med frågeställningen ”finns det ett återkommande mönster?” (Hallberg, 9, 2008). Forskaren kommer fram till att det gemensamt för följdens motiv föreligger en tydlig anslutning till en rådande barndomsdiskurs. Följden illustrerar fostran samt barn och förälder relationen med barnet som perspektiv, med den förståndiga och traditionella uppfostran som fördel. Vidare menar forskaren att böckernas vuxna karaktärer, pappan och farmor i viss utsträckning beskrivs som förståndiga, med undantag för exempelvis pappan i

Raska på, Alfons Åberg. Hon menar att pappan här förefaller tankspridd och egotrippad.

Hallberg (2008) avslutar med att beskriva Alfons- formeln som en grund av berättande mönster, med god högläsningspotential och en betydelsefull problemorientering ur ett rådande diffust uppfostringsideal. Samtliga böcker tolkas som väl avgränsade slut med komiska repliker.

Maria Sundkvist, fil. dr och forskare vid tema Barn, Linköpings universitet har i antologin Normalitetens förhandling och förvandling (2006) med textanalys som metod studerat tre barnböcker med 1945 som utgivnings år. Barnböckerna är skrivna av författarna, Astrid Lindgren, Lennart Hellsing och Tove Jansson. Sundkvist (2006) har i undersökningen granskat vilka föreställningar om det onda respektive goda barnet som skrivs fram, samt vilka familjebilder som framställs. Forskaren menar att barnböckernas

(16)

16

innehåll illustrerar skilda delar av temat om barndom och normalitet. Vad som betraktas normalt eller avvikande är enligt henne tid och rumsbundet. Med föregående resonemang har forskaren undersökt litteraturen. Sundkvist (2006) inleder med att kort redogöra för barnbokens innehåll följt av tolkning. Slutsatsen om att samtliga böcker har hänvisningar till den tid de skrevs i dras, likt ytterligare slutsatser om att samtliga böcker inte är realistiska samt att flera av rollerna är djur eller fantasifigurer. Sundkvist (2006) menar att detta trots allt ger en kunskap om barn, barndom och familj. Det normala och idealiska beskrivs i böckerna samt det skiljaktiga och ibland det oönskade. Forskaren tolkar Hellsings som redan i inledningen av uppfostrande art. Vidare menar hon att bokens fokus baseras på fostran och det önskvärda beteendet hos barnet. Lindgren å sin sida menar forskaren vänder pådet, och istället problematiserar vad barn och barndom egentligen är. Vidare uttrycks att Janssons bok kan tydas som en problematisering av familjen som ideal. Enligt Sundkvist (2006) förekommer det inom litteraturvetenskaplig forskning en linje med utgångspunkt i speglingsteorier, alltså skönlitterära texter som kan ses som en spegel. En reflektion av den tid som författaren har som avsikt att utarbeta, alternativt den tid som författaren själv funnits med i. Samtliga författare har enligt Sundkvist (2006) analys använt små delar från sin egen tid och skrivit in dem i sagorna.

Ann Boglind är universitetslektor i svenskämnets didaktik och Ann Nordenstam docent och universitetslektor i litteraturvetenskap. Forskarna ger i boken Från fabler till manga (2010) en resumé över svensk och översatt barn och ungdomslitteratur med syfte att presentera en bredare förståelse för litteraturen. Boglind och Nordenstam (2010) tittar närmre på centrala genrer, författarskap och produkter. Under ett antal sidor fördjupar sig forskarna bland annat i Astrid Lindgrens författarskap med fokus på författarens framställning av barnet. Med titlarna: Snälla barn, Busiga barn, Ensamma olyckliga

barn samt ett Växande barn tolkas några av Lindgrens framställningar av barnet.

Forskarna hänvisar till Margareta Strömstedt (2007) som i sin bok Astrid Lindgren. En

levnadsteckning menar att Lindgren delade upp sina känslor i lekfullt uppror som i

böckerna om Pippi samt lekfull inordning som i böckerna om Bullerbyn. Boglind och Nordenstam (2010) delar Sundkvist (2006) uppfattning om hur inslag av författarens i detta fall Lindgrens barndom skrivs fram i litteraturen. Böckerna om Barnen i Bullerbyn är ett exempel på detta. Vidare belyses hur Lindgrens framställning av ett ensamt olyckligt barn praktiskt taget alltid består av pojkar runt nioårsåldern. Enligt forskarna

(17)

17

är det i Lindgrens värld svårt att hitta en flicka att tycka synd om. Bogling och Nordenstam (2010) beskriver hur böckerna om barn som lever i fattigdom, sjukdom och ensamhet istället har styrkan i att kunna fantisera. Under titeln Ett växande barn – Ronja menar forskarna att Lindgren skriver fram en ny sort, nämligen rövarromanen. Romanen beskrivs som livlig och karnevalistisk med inslag av dans, sång och högljudda middagar. Forskarna menar att Ronja i kontrast till Lindgrens övriga barnbokskaraktärer, är ett växande barn. Ronja har setts som en pånyttfödd Pippi Långstrump med hennes stryka, djärva och kvicka profil (Boglind och Nordenstam 2010)

Doktoranden Patricia A. Larkin-Lieffers, har vid Alberta, Edmonton, Alberta universitet i Kanada studerat barns undervisningsmaterial. I artikeln Images of childhood and the

implied reader in young children’s information books (2010) studeras den

underförstådda läsaren i texter och bilder av tre olika läroböcker för barn mellan fem och åtta år. Följande titlar har studerats och finns enligt forskaren att hitta på skolor, bibliotek och i bokhandeln: The Magic School Bus, Inside a Hurricane och Fantastic

farm machines. Studiens syfte var att granska den underförstådda läsaren som ett varierande tillvägagångssätt för att identifiera bilder av barndomen. Genom analys av böckernas bilder och den barndom som skildras har forskaren upptäckt några teorier om barn och barndom. Böckerna tolkades som att barn i både formella och informella lärande är närvarande samt att barndom betraktas som en tid av oskuld och lek. I boken

Fantastic farm machines fann forskaren den traditionella, välbärgade Western familjen

synlig, medan bilden av det arbetande barnet nästan inte någon utsträckning syntes till alls. Boken förmedlade hur både män och kvinnor var aktiva inom farmindustrin. Något som ytterligare styrktes av bokens bilder som balanserade gestaltningen av pojkar och flickor i lika stor utsträckning.

Forskaren menar att bokens författare gör sig ständigt påmind i både text och bild. Larkin-Lieffers anser att boken bar på familjens tradition av jordbruk samt bilden av täta expanderade familjer och barndom som en tid av oskuld och lek i en naturlig miljö. I analys av The Magic School Bus Inside a Hurricane menar forskaren att författaren fokuserar på lärandet och barnet som vetenskapsman. Boken bestod av ett innehåll som författaren beskriver roligt, med bilder som gestaltar lärare iklädda dräkter av moln, regn och glödlampor. Forskaren betraktar boken som en lärobok med ett tydligt lärande kombinerat med mycket lek och barns aktörskap. Vidare skildrar författaren barndom

(18)

18

som roligbåde i och utanför skolan. Barndomen illusteraras i boken som en gyllene tid. Slutligen presenteras läroboken Forest. Enligt Larkin-Lieffers speglar boken bilden av barnet som en aktiv och sofistikerad elev i både formella och informella lärandemiljöer. Vidare framställs barndomen som en tid av globalt miljöansvar med förväntningar på att barnet somaktivt och ansvarsfullt. Pedagogiska implikationer om att inte slösa papper, använda bilar i onödan, samt de bör finnas en förståelse för mängden el som brukas i elektriska maskiner. Enligt Forskaren tyder boken på att den naturliga världen är full av fascinerande saker samt att det finns fler sätt att ägna sin tid åt än elektroniska utrustningar och leksaker. Vidare skymtas försök av att skydda läsaren från de mer obehagliga frågorna som rör skogen som exempelvis, rovdjur - bytesförhållanden och bevarandeproblem (Larkin-Lieffers, 2010).

Andersson och Drukers studie (2008) kan, med sitt fokus på hur barndomen gestaltas samt problematisering av hur barn på olika sätt framställs, liknas vid Sundkvist (2006) studie med sitt fokus på föreställningar av det goda respektive onda barnet. Enligt Sundkvist (2006) kan delar av författarnas barndom bli synliga i barnboken, något som även Boglind och Nordenstam (2010) i sin studie kan konstatera. Enligt forskarna har Astrid Lindgren i sitt verk, Barnen i Bullerbyn använt inslag av sin egen barndom. Sundkvist (2006) kan likt föregående forskare i sin studie konstatera att samtliga böcker har hänvisningar till den tid de skrevs i. Larkin-Lieffersstudie hade i likhet med övriga forskare fokus på att identifiera bilder av barndomen. Vad som skiljer forskarens studie från övriga är att Larkin-Lieffers fokuserat på undervisningsmaterial istället för skönlitteratur. Studien resulterar trots detta i liknande resultat som övriga forskares. Nämligen dels i att barndom betraktas som en tid av oskuld och lek och dels i pedagogiska implikationer.

Hallberg (2008) belyser hur det i Alfons böckerna föreligger en tydlig anslutning till en rådande barndomsdiskurs. Ett utlåtande som jag anser kan kopplas till Sundkvist (2006) tidigare beskrivning av hur böckerna har hänvisningar till den tid de skrevs i. Vidare skriver Sundkvist (2006) hur Hellsings bok innehåller ett fokus på fostran och det önskvärda beteendet hos barnet. Ett utlåtande som även Hallberg (2008) i analys av Alfons Åberg skriver fram. Enligt Hallberg (2008) belyser böckerna fostran och relationen mellan barn och förälder. Den traditionella uppfostran blir även i litteraturen tydlig. Mina eftersökningar på tidigare studier har som introducerats behandlat frågor

(19)

19

kring begreppet barndom. Samtliga forskare har i sina studier utgått från barnlitterära verk av olika slag. Vad som i min studie skiljer sig från ovannämnd forskning är att jag väljer att analysera barnböcker från olika tidsepoker när jag undersöker hur barndom framställs.

(20)

20

4. Teoretiskt ramverk

Befintligt kapitel redogör för studiens teoretiska ramverk som utgörs av en barndomssociologisk ansats.

4:1 Barndomssociologi

Allison James och Allan Prout (1997) presenterar det som sker inom barndomsforskningen som ett paradigmskifte. Med paradigmskifte menas ett nytt sätt att se på barn vilket i sin tur leder till ett nytt sätt att bedriva forskning om barn. Den internationella barnforskningen har under de senaste decennierna förändrats markant. En av de aspekter som James och Prout (1997) anser kännetecknar paradigmskiftet är att barndom ska förstås som en social konstruktion. Författarna nämner vidare hur barn i kontrast till tidigare sedda som subjekt idag ses som aktiva aktörer i sina liv. Även Dion Sommer (2003) skriver om de betydande förändringarna inom barnforskningen. Han menar att teoriuppfattningarna ändrats markant samt att modern kännedom från en hel del empiriska studier har lett forskarna till ett perspektivskifte i den huvudsakliga föreställningen om barn samt på vilket sätt deras tillväxt ska förstås.

Paradigmskiftet skiljer enligt Sommer (2003) tiden före 1960- talet från 1970- talet och perioden därpå. Prout och James är bland de tidiga förespråkarna för barndomssociologin. De menar att barn är aktiva medskapare av sina villkor och sitt samhälle, inte bara passiva mottagare av sociala processer. Förespråkarna har sammanställt antologin Constructing and Reconstructing Childhood (1997) De presenterar i boken, tillsammans med antropologer, sociologer, psykologer och historiker, barndomssociologi som ett fält. Antologin lanserar ett nytt sätt att betrakta barn och således ett nytt sätt att forska på barn. Gunilla Halldén (2003) aktiv inom barndomsforskningen, redogör för hur barndomssociologer använder barndom istället för att titulera sig barnforskare. Ståndpunkten insinuerar att det är en viss period ur livet som studeras samt en social och kulturell mening. James och Prout (1997) skriver fram följande sex kännetecken för barndomssociologin:

1. Barndom ska förstås som en social konstruktion.

2. Barndom kan aldrig särskiljas från variabler som klass, kön och etnicitet.

(21)

21

4. Barn är och måste betraktas som aktiva i skapandet av sitt eget sociala liv.

5. Etnografi är en speciellt lämplig metod för att komma åt barns perspektiv.

6. Att proklamera ett nytt paradigm för barndomsforskning innebär också att delta i förändringen av barndomen. (James och Prout 1997, 8)

Det förstnämnda påståendet innebär att det inte är möjligt att betrakta barndom endast som biologiskt betingat. Barn förekommer i alla avseenden, de biologiska egenskaperna kommer dock att medföra olika beroende på samhällen. Barndom ges således en relevans genom sociala lagar och kulturellbetingade regler. Det andra påståendet syftar på barnet som tillhörande ett kön, en etnicitet och en klass. Tredje påståendet anspelar på hur barndom inte ses som en väntan på det vuxna livet. Det fjärde påståendet markerar barnet som aktiv snarare än mottagare. Det femte påståendet förespråkar en metod som anses vara lämplig för den moderna barndomsforskningen. Det sjätte och sista påståendet proklamerar hur det nya sättet att forska på barn om barndom kommer att leda till en förändrad syn på föreställningen om barndom (James och Prout 1997, 8-9).

Barndomssociologiska studier bedriver studier dels om och för barn, men även med barn. Det förekommer en avsikt att ge makt åt barn samt att med forskningen ändra barns förutsättning till det bättre. Barn skrivs fram som aktiva skapare av sitt eget sociala liv, samt hur de måste betraktas som detta (Halldén, 26-27 2007). Trots att barndomssociologin i första hand tillämpas på forskning av barn vill jag med stöd av Halldéns (2007) framskrivning av hur forskningen även tillämpas för och om barn i min studie genom att se texten och verkens karaktärer som en social konstruktion, applicera det barndomssociologiska perspektivet på litterära verk.

Barn och barndom konstrueras sett utifrån detta perspektiv även genom litterära verk, barnen blir till i barndomen och berättelserna blir således verkliga. Böckernas karaktärer är fiktiva men kommer att bli en del av vår verklighet. Det är en barndom och en gestaltning av någon slags verklighet som författaren skriver fram. Barn går i leken in i rollen som Pippi Långstrump, en roll som utmärker ett barn och en barndom. I studien tillämpas barndomssociologin som en teori om kännedom om barndom och appliceras för att undersöka hur barndomen i barnböckerna skrivs fram. Nedan följer en begreppsdefinition av barndomssociologins begrepp being och becoming som med inslag av de tidigare nämnda kännetecknen för barndomssociologin, kommer att

(22)

22

användas som analysbegrepp i resultat och analys samt slutdiskussionen.

En viktig del inom den nya barndomsforskningen har enligt Halldén (2007) varit betoningen av barnet som being hellre än becoming. Hon skriver fram hur barndomen enligt barndomssociologin kan ses på två sätt. Det kan antingen betraktas som en period i livet som förekommer här och nu: being eller likt en period som förberedelse av framtiden: becoming. Barndomen ses enligt beingsom intressant i sig självt medan det enligt becoming ses som en förberedelse inför det verkliga vuxna livet. Barn ska enligt barndomssociologin ses som en social grupp med möjlighet till ett socialt aktörskap, inte som ”not yets” (Halldén, 2007).

Begreppen har fungerat som en viktig del inom den nya barndomsforskningen och idag lyfter barndomssociologin fram begreppen som två parallella förlopp, för att klargöra hur den vuxne inte nödvändigtvis är färdig i motsats till barnet. Vuxna är nämligen likt barn och samhället under ständig utveckling. Sett ur detta perspektiv kan barn och vuxna betraktas som jämlika i utvecklingen (Halldén 2007). Nick Lee (2001) lyfter dock föreställningen om en being- becoming åtskillnad som grundas i en uppfattning om den vuxne som trygg och fullbordad, inte längre existerar. Han menar att vårt nya århundrade kännetecknas av en tveksamhet som bidrar till att varken det vuxna livet eller barndomen idag är stabilt.

(23)

23

5. Metod

Detta kapitel redogör för studiens val av metod, urval, genomförande, forskningsetiska överväganden, trovärdighet och validitet, dess yrkesmässiga relevans, samt studiens analysmetod.

5:1 Metodval

I relation till studiens syfte, att studera hur författare genom litterära verk skildrar barndomen, utgår jag i min studie från den kvalitativa ansatsen innehållsanalys. Enligt Johan Alvehus (2013) kan kvalitativ metod beskrivas som en metod med meningar eller innehåll i fokus snarare än statistiska samband. Tyngdpunkten har i analysen legat på texten, varefter bilder i viss utsträckning har beskrivits, då bild och text samverkar och således utgör en del av verket. Analys av kvalitativ data handlar enligt Martyn Denscombe (2014) till stor del om undersökning av dialog och text. Innehållsanalys kan appliceras samtlig text, oberoende av text, bild eller ljud. Analysen tillämpas som en metod att fastställa kvantiteten av textens innehåll. Denscombe (2014) menar att exempelvis pedagoger kan tillämpa innehållsanalys av barnlitteratur. Vilket får verka som mitt argument i valet av metod.

5:2 Urval

Jag har gjort ett subjektivt urval som enligt Descombe (2014) handlar om ett smalt och omsorgsfullt urval med relevans för studiens syfte. Föreliggande studies empiri har plockats ut med utgångspunkt i dess relevans för ämnet, nämligen barndom. Empirin utgörs av tre barnbilderböcker, samtliga sammanställda av svenska författare som fångar en viss tidsepok. De utvalda skribenterna har alla vunnit otaliga litteraturpriser och gjort avtryck i kulturen. Än idag ser vi deras mästerverk i bokhandeln, på förskolan, i barns lekar samt på film och i spel. Kåreland (2010) en av eliterna inom barnlitteraturforskningen har skrivit fram bland annat Elsa Beskow, Astrid Lindgren och Gunilla Bergström som författare med stort genomslag och får därför verka som argument i valet av författare. Min studie har utgångspunkt i tre barnböcker med författare ur olika tidsepoker som sträcker sig mellan 1920-1970 talet. Syftet med att analysera barnböcker ur olika tidsepoker har varit att få syn på hur författarna genom tiderna med framställningen av barnet samt bokens handling skildrat barndomen.

(24)

24

Böckernas text har i första hand analyserats med vissa inslag av bildanalys i den mån bokens illustrationer verkat relevant för analysen. Valet av barnböckerna grundas i tanken av att varje bok representerar en viss epok. Med avstamp i 20talet och fram utgör därför följande litteratur min empiri. Nedanstående årtionden har i studien utgjorts av följande författare:

20- talet representeras av Elsa Beskow med boken Tant Bruns Födelsedag med 1925 som utgivningsår.

40- talet representeras av Astrid Lindgren med boken Känner du Pippi Långstrump? med 1947 som utgivningsår.

70- talet representeras av Gunilla Bergström med boken Alfons och hemlige Mållgan med 1975 som utgivningsår.

5:3 Genomförande

För att få en djupgående analys av min empiri har böckerna flertalet gånger med utgångspunkt i studiens frågeställningar studerats från pärm till pärm. Detta för att få en djupgående analys av min empiri. Följande fokus har legat till grund för granskning av litteraturen:

 Hur förmedlar böckerna barndom?  Hur framställs barnet i boken?

 Hur gestaltar bokens bilder barndom?

5:4 Forskningsetiska överväganden

I denna studie har inga etiska överväganden förekommit då varken enkäter, intervjuer eller någon typ av observation har gjorts. Jag vill understryka hur samtlig litteratur har lästs med positiv, fördomsfri anda, samt en respekt för varje enskild författare. Texterna har granskats med ett öppet sinne och ett fokus på innehåll. Detta till grund för att kunna ge en rättvis bild för min analys.

(25)

25

5:5 Trovärdighet och validitet

Bedömningen av trovärdighet av en kvalitativ forskning med kriterierna av kvantitativ forskning som hjälp är inte helt problemfri. För att bedöma kvalitén och forskningens fynd går det inte likt annan forskning att upprepa en undersökning då forskning med kvalitativ metod är en social inramning (Denscombe, 2014). Föreliggande studie har utgått från en kvalitativ innehållsanalys. Det är således relevant att ta hänsyn till att studiens underlag är högst kontextbaserad. Kvalitativ analys godkänner mer än ett påstående, då den grundas på forskarens tolkningsförmåga (Denscombe, 2014).

5:6 Yrkesmässig relevans

Svensk förskola är en del av kulturen. Beskows, Lindgrens och Bergströms verk är litteratur vi tagit del av både på nationell och internationell nivå och inte minst i förskolan. Samtliga böcker har lästs och kommer att fortsätta läsas på förskolor runt om i landet. Böckernas karaktärer är i olika utsträckning välkända ansikten och har alla mer eller mindre satt spår i kulturen. Det jag med denna studie har kommit fram till kan jag med god potential ta med mig in i förskolläraryrket.

5:7 Analysmetod

Innehållsanalys är den metod jag funnit verka mest relevant för studien och därmed applicerat för att behandla min empiri. Analysmetoden är enligt Ann Kristin Larsen (2009) den mest förekommande. Syftet är, menar Larsen (2009) att urskilja mönster, förbindelser och gemensamma drag eller olikheter. Göran Bergström och Kristina Boréus (2000) hävdar att innehållsanalys i första hand appliceras i analyser där genomförandet består i att kvantifiera text. Vidare menar forskarna att innehållsanalys även kan appliceras på ett sätt som avser att redogöra för en texts innehåll. Kvalitativ innehållsanalys syftar enligt Bergström och Boréus (2000) på textanalyser som exempelvis föreliggande studie där ingenting räknas eller mäts. Forskarna klarlägger även hur innehållsanalys av textmängder från olika tidpunkter ofta appliceras en innehållsanalys. I föreliggande undersökning ligger analysens tyngdpunkt på texter från olika tidpunkter, vilket enligt forskarna är ett vanligt förekommande tillvägagångsätt.

(26)

26

6. Resultat och analys

I detta kapitel presenteras studiens analys och resultat. Analyserna har en tydlig koppling till studiens syfte och frågeställningar. I kronologisk ordning är Elsa Beskows verk: Tant Bruns Födelsedag först ut, följt utav Astrid Lindgrens: Känner du Pippi Långstrump? Avslutningsvis presenteras analys av Gunilla Bergströms: Alfons och hemlige Mållgan. Bokens utvalda delar för resultat och analys har valts i dess relevans för mina frågeställningar.

6:1 Tant Bruns Födelsedag

Boken är skriven och illustrerad av Elsa Beskow med 1925 som utgivningsår.

Petter och Lotta bor hos Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin. Med högtidliga kläder, välvårdade frisyrer och ett hem i gustaviansk anda får jag en känsla av att karaktärerna lever i övre medelklass. Med tant bruns födelsedag runt hörnet ska barnen med ledning av farbror blå göra ett framträdande. Något som visar sig vara lättare sagt än gjort. Bokens första bild gestaltar hur farbror blå ligger ner på rygg, ovanpå en randig matta med en svart lurvig hund i famnen. En till synes glad bild. Två barn står över farbrorn med varsitt trä liknande redskap i handen samt färgade fjädrar fästa runt huvudet. Bilden inger en positiv känsla av lek och gemenskap. En bild som snart utmanas av stränga förhållanden och tragiska öden ”Farbror blå var inte sträng mot Petter och Lotta, som han var mot de stygga barnen som ville stjäla tant gröns päron, men han var väldigt noga med att de skulle kunna sina läxor ordentligt och räkna sina tal rätt och skriva bokstäverna riktigt. Och slarvade de med sakerna, så hände nog ibland, att de fick ett nyp i örat eller fick stå i skamvrån en stund.” (Beskow 1925, 5)

Strax efter den glada bilden skrivs föregående citat fram. Ett citat som kan tolkas vid tydlig uppfostrande och auktoritär ton. Paradigmskiftet skiljer enligt Sommer (2003) tiden före 1960- talet från 1970- talet och perioden därpå. Med tanke på att boken släpptes långt innan vad (Sommer, 2003, James och Prout 1997) beskriver som ett paradigmskifte grundar jag min tolkning av barnen sedda som subjekt. Något som James och Prout (1997) menar kännetecknar synen på barnet innan den moderna synen på barnet som aktiva aktörer i sina liv. Vidare resonerar författaren kring hur barnen enligt farbror blå ska uppföra sig för att bli omtyckta. Sundkvist (2006) kan i sin studie av barnböcker konstatera hur samtliga verk har kopplingar till den tid de skrevs i. Något

(27)

27

som även jag i min analys av Beskows verk tar fasta på. I boken förekommer nämligen även hot om nyp i örat och skamvrå. En framställning av den vuxne som agar barnet, vilket tyder på att boken skrevs långt innan lagen om aga trätt i kraft.

I berättelsen uttrycks det av barnen hur besvärande det är att hamna i skamvrån. I synnerhet när det är dags att gå hem och hunden Prick kommer för att hämta dem. Han står alltid och tittar så allvarligt att barnen inte vet i vilken riktning de ska titta. Prick skymtas i majoriteten av bokens alla illustrationer, men interagerar endast i begränsad utsträckning med karaktärerna och tillskrivs heller ingen given plats i hemmet. Det förblir således ett mysterium vem hunden och dess ägare egentligen är. Min tolkning är att det är barnens hund. Beskrivningen av hur barnens känsla för skam eskalerar om Prick får syn på dem leder mina tankar till hunden som ställföreträdande förälder. En tolkning som grundas i att barnen likt en relation till en förälder eller annan överordnad upplever än mer skam vid en redan skambelagd situation. Hunden kan således representera ett stumt men närvarande föräldraskap. Ytterligare en tanke är om hunden mer än i barnens sinne överhuvudtaget existerar. Barnens relation till den möjligen osynlige hunden Prick som så omsorgsfullt hämtar barnen på skolan och ständigt finns nära barnen, förefaller vara en relation av betydligt starkare band än till de vuxna karaktärerna.

Lotta och Petter är konstant omgivna av icke besläktade vuxna som ser till att de har tak över huvudet och möjlighet till skolundervisning. Barnen får således sina behov av fostran tillgodofredställda. Den intellektuella omsorgen ges av farbror blå som med sin skolundervisning främjar barnens framtid. Omsorg som fysisk närhet och kärlek från vuxna skrivs inte fram och verkar därför heller inte förekomma. Författaren poängterar vikten av gott uppförande samt skammen i att stjäla. Nödvändigheten i att bemästra skoluppgifter, så som att skriva bokstäver riktigt skrivs fram som av hög prioritet. Berättelsen skildrar en barndom som starkt präglas av vuxnas förväntningar, normer och värderingar. Det ställs höga krav på att barnen ska prestera exemplariskt, ett uppförande som kan liknas mer vid små vuxna än barn. En bild av barndomen som kan kopplas till begreppet becoming (Halldén, 2007) och dess innebörd. Nämligen en syn på barndomen som en förberedelse inför det verkliga vuxna livet. Bokens andra bild kompletterar texten i framställningen av två barn i vad som liknar ett klassrum bestående av svart griffeltavla, en stor fristående jordglob samt en bokhylla som fylls av böcker. Barnen är placerade sittandes vid ett högt bord tillsammans med farbror blå. Bilden gestaltar inga

(28)

28

andra barn. Lotta och Petter tittar med en blick fylld av vad som liknas koncentration ner i respektive skrivbok. Bilden i helhet inger en relativt neutral känsla. Eventuellt en som lutar mer åt det dystra, auktoritära hållet. Trots den auktoritära atmosfären finner jag detaljer i texten som beskriver hur exempelvis tuppen i abc- boken värper något gott åt barnen vid gott uppförande. Barnen behöver således prestera i vad läraren bedömer bra för att anses duktiga och vidare belönas. En enligt mig föreställning om vad James och Prout (1997) beskriver som, passiv mottagare av sociala processer. Barnen bedöms och värderas helt utifrån den vuxnes föreställningar om vad som anses duktigt.

Trots den såhär långt stränga bild som tillskrivits farbror blå, ägnas historielektionerna åt lek. Ett ämne som kom att bli barnens favoritämne. Något som förvisso kan bero på att barnen här i kontrast till tidigare ges utrymme att leka. Bilden av farbror blå som sträng och nästan elak förändras abrupt i beskrivningen av hur historielektionerna ägnas åt lek. När prosten oanmält kommer på besök är farbror blå och barnen mitt uppe i en av deras historielektioner som består av lek. Farbror blå skyndar av med hatten samt ställer käppen som figurerat häst mot väggen. Med sträng röst ber han barnen gå hem. Än en gång tar min föreställning om farbror blå som sträng och elak vändning. Av berättelsen att döma framstår farbror blå som obekväm i att leka med barnen inför andra vuxna, han verkar emellertid ha intresse för det. Farbror blå är mån om att barnen ska lära sig saker men bara på hans villkor.

Följande citat är ett exempel på detta ”Så läste Petter, Då flyger ock en dag i ko, istället för den flyger ock en dag i son kos. Då blev farbror blå så förtretad, så han tog Petter i örat, och det hade nog aldrig gått riktigt väl för Petter om inte Lotta börjat gråta och sagt, att det här inte alls var något roligt sätt att fira Tant bruns födelsedag på.” (Beskow 1925, 4) Farbror blå släppte då pojken och bad barnen att gå hem, varefter han sedan gick och funderade över det hela. En tanke som slår mig är hur en vuxen i detta fall, som vid tillsägelse av ett barn kuvar sig och lämnar platsen, för att därefter likt ett barn i skamvrån tänka över sina synder. Nästa dag sa herr blå att, när Petter kan versen som ett rinnande vatten ska de ha geografilektion i staden och bygga en snögrotta. Ett uttalande som kan tolkas som ett försök att återfå Petters förtroende. Läsaren presenteras en bild av hur även vuxna begår misstag, samt att vuxna likt ett barn behöver tänka genom sina handlingar. Lotta och Petter bor med tanterna, barnen verkar således föräldralösa. Författaren beskriver inte barnens relation till tanterna, ingen dialog framförs heller mellan parterna. Barnen verkar således stå blå farbrorn närmst av de vuxna karaktärerna. Inför tant bruns

(29)

29

födelsedag planerar farbror blå att barnen ska klä ut sig till olika årstider. Barnen ska ikläs ljusa tyger med stora vita vingar fästa på ryggen. Framställningen av barnet som ängel för mig till tankarna om barnet som god och oskyldigt, möjligen oförmögen att fatta egna beslut. En framställning av barndomen som åter kan förstås likt becoming. När tiden för uppvaktning av Tant Brun var kommen orkade barnen inte hålla upp marsipanfrukterna. Något som tillskrivs det enda misstaget.

Berättelsens vuxna karaktärer, främst farbror blå har höga krav på att barnet ska prestera felfritt. Beskow skriver fram en barndom som tycks vara strängt vuxenstyrd, utifrån vuxnas normer och värderingar, med en vardag bestående av skola och få inslag av lek. Med undantag för lekarna i ledning av farbror blå. Inga andra barn verkar förekomma i Lotta och Petters liv, vilket tyder på att de bara har varandra. Förpliktelser och gott uppförande genomsyrar i synnerhet berättelsen. Historien skildrar en barndom med inslag av ensamhet, övergivenhet och en längtan efter omsorg och kärlek. Berättelsen kan som tidigare nämnts, med sin vuxenstyrda handling kopplas till det barndomssociologiska begreppet becoming samt synen på barnet som passiv mottagare av sociala processer. Barnen har av okänd anledning kommit att bo hos tanterna, ett öde som barnen tillsammans måste utstå. Vi lämnar nu den hårt hållna tillvaron och bekantar oss med en minst sagt livligare, nämligen Pippi Långstrumps.

6:2 Känner du Pippi Långstrump?

Boken är skriven av Astrid Lindgren och illustrerad av Ingrid Nyman, med 1947 som utgivningsår.

Pippi Långstrump har tillsammans med sin apa, herr Nilsson och hästen lilla gubben just flyttat in i Villa Villekulla. Ett stort gult hus omgivit av diverse fruktträd, blommor och grönska. Beläget på vad som liknar landsbygden. Pippi har varken en mamma eller pappa, alltså ingen som kan säga åt henne vad hon ska göra ”Men en vacker dag när Tommy och Annika kikar över planket in till Villa Villekulla, får de se någonting mycket märkvärdigt. En liten, liten flicka, som kommer och bär en stor levande häst. Tommy och Annika tror inte att det är sanning, för inte kan en liten flicka lyfta en hel häst. Jo, den här flickan kan det” (Lindgren 1947, 2). Författaren inleder med att utmana läsaren i fördomar om barn och framförallt flickor som starka och rika. En inledning som genast kopplar mina tankar om en barndom som being (Halldén, 2007). Barnet beskrivs nämligen oberoende, en framställning som i enlighet med begreppet kan kopplas till en

(30)

30

pågående intressant barndom, snarare än en väntan in i vuxenlivet. Lindgren skriver fram Pippis barndom som en tid utan föräldrar, något som Pippi ser som positivt. Pippi beskrivs i motsats till Tommy och Annika som ”små och rara” som stark och rik. Hon är ett barn, som tar hand om sig själv, hästen lilla gubben och apan herr Nilsson. Hon är således en aktiv medskapare av sina villkor i samhället (James och Prout, 1997). Pippis relation till sina djur är unik. När Tommy frågar varför hästen bor på verandan, svarar Pippi, ”Tja, i köket skulle han bara vara i vägen och han trivs inte i salongen” (Lindgren 1947, 5). Herr Nilsson, en apa i gröna kläder och grön hatt är inte det mest förekommande husdjuret och Pippi behandlar apan snarare som ett småsyskon än ett djur. Han sover i en grön docksäng i Pippis rum och är ständigt nära, i motsats till lilla gubben som är självständig nog att klara sig på verandan.

En natt får pippi inbrott, tjuvarna vill åt kappsäcken. Pippi skuttar upp ur sängen och tar tillbaka kappsäcken. ”inget skämt” säger Dunderkalsson och tar Pippi hårt i armen, något jag tolkar som en tydligt uppfostrande aktion. Varpå Pippi säger: ”Skämta mig hit och skämta mig dit” (Lindgren 1947, 15). Sedan kastar hon upp honom på ett skåp. Föreställningen av barnet som underlägsen den vuxna rubbas här totalt av Lindgren. I inledningen av det utvalda stycket skymtas en bild av den vuxne som överordnad barnet. En bild som i sin tur kan kopplas till synen på barndomen som en tid i väntan på det vuxna livet, nämligen being. Redan i andra stycket övertygar författaren mig om att så är inte fallet. Tjuvarna blir nämligen rädda och börjar gråta. Pippi tycker synd om dem och ger dem varsin guldpeng att köpa mat för ”För Pippi är snäll, den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll” (Lindgren 1947, 16). En bild av barndomen som becoming gör sig genast återigen med Pippis agerande till känna. Pippis agerande kan liknas vid en vuxen som läxar upp barn. När tjuvarna blir rädda visar Pippi förståelse och empati genom att ge dem varsin guldpeng till mat, för visst måste de vara hungriga och fattiga, annars blir man väl inte en tjuv? Lindgren framställer Pippi som klok, empatisk och omtänksam. Istället för att bli arg föregår hon med gott exempel. Lindgren får här in moraliska indikationer om hur vi bör behandla varandra. ”Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll” utlåtandet kan liknas vid att man ska vara snäll mot de som är i underläge. Styrka i den bemärkelsen att ha mycket muskler verkar i denna kontext vara i fokus. Pippi uppvisar både fysik och mental styrka genom att med sin lilla barnkropp bära två vuxna, till att med sitt förnuft förstå och hjälpa tjuvarna genom att ge pengar till mat.

(31)

31

”Det finns ingen som kan säga åt henne att sitta ordentligt minsann” (Lindgren 1947, 6) Författaren skriver fram föräldraskap som uppfostrande och tråkigt samt barnet och barndomen som något roligt. Pippi beskrivs som ett barn fri från föräldrar snarare än ett föräldralöst barn att sympatisera med. Jag kan dock mellan raderna utläsa en tydlig ensamhet. Att Pippi inte har föräldrar eller för den delen andra familjemedlemmar i hennes närhet gör Pippi till ett ensamt barn. Ett barn som med alla medel försöker finna vänner att spendera tid med. Som exempelvis i kommande citat när Pippi bjuder över Tommy och Annika på frukost. På bilden syns Pippi stå på ett ben med ett kläckt ägg på huvudet, stekpannan upphöjd och en pannkaka svävandes i luften. På golvet ligger diverse föremål bland dessa, äggskal, en kam, en kastrull, tekanna och herr Nilsson som gömmer sig under en pannkaka. Med kisande ögon och vad som ser ut att vara skratt sitter Tommy och Annika på vedlåren med varsin pannkaka i handen. ”Vem ska laga maten” frågar Annika, ”Det gör jag själv” svarar Pippi, (Lindgren 1947, 4) att laga maten själv är för Pippi en självklarhet.

Pippis tillskrivning av ett barn med aktörskap av sitt liv blir i berättelsen tydlig. Hon rår om sig själv, bjuder vänner på frukost, som hon alldeles ensam förberett och planerar sin tillvaro efter sina behov. Jag tolkar framställningen av Pippis barndom som en tydlig bild av being. Hennes barndom skrivs nämligen i många avseende fram som en period som förekommer här och nu hellre än som en på väg mot det vuxna livet. Jag har alltid hört att äggula ska vara bra för håret, ni ska se att det kommer att växa så att det knakar”. (Lindgren 1947, 5) Det förekommer pedagogiska implikationer, dock inte från vuxen till barn utan från barn till barn. Pippi tillskrivs många talanger, som exempelvis att äta liggandes på bordet med tallriken på stolen. För det finns ingen som kan säga åt henne att sitta ordentligt. Bogling och Nordenstam (2010) hävdar i sin studie att hur Lindgrens framställning av ett ensamt olyckligt barn praktiskt taget alltid består av pojkar runt nioårsåldern. En slutsats som skiljer sig från min tolkning av Lindgrens Pippi Långstrump som istället för ensamma pojkar skriver fram Pippi som hon dessutom benämner som flicka, som ett ensamt barn.

I uttalandet ”sitta ordentligt” (Lindgren 1947, 6) skymtas en uppfostrande ton som även Sundkvist (2006) i sin studie av barnböcker kan konstatera framställs. Vad som skiljer min tolkning från Sundkvist (2006) är hur barnet i denna kontext inte likt forskarens studerade material, tillrättavisas av en vuxen. Lindgren tolkar jag snarare påminner läsaren om hur barnet befrias uppfostrings laddade begrepp. Pippi städar, hugger ved

(32)

32

och sotar skrotstenen, hon gör allt själv. Hon utför sysslor som enligt våra föreställningar om män och kvinnor begränsas efter kön. Läsaren utmanas i föreställningar om en barndom, uppfostran, kön och tankar om vad ett barn är. Enligt barndomssociologin ska barndom förstås som en social konstruktion (James och Prout, 1997). I Lindgrens framställning av Pippis barndom, kopplar jag tankarna till synen på barndom som en social konstruktion. Det är nämligen som James och Prout (1997) beskriver det inte är möjligt att betrakta barndom endast som biologiskt betingat. De biologiska egenskaperna kommer dock enligt forskarna att medföra olika beroende på samhället. Ett som i framställningen av Pippis barndom blir tydligt med tanke på att hon blir det omgivningen tillskriver henne.

En cirkus har kommit till staden, Pippi bjuder Tommy och Annika på inträdet. När publiken utmanas i att få omkull världens starkaste karl, är Pippi först med att ta sig an utmaningen. Vinsten är hundra kronor, men det kan ju knappast vara pengarna som lockar, hon har ju en hel kappsäck full med guldpengar. Tommy och Annika är skeptiska. Pippi svarar att hon är universums starkaste flicka och ger sig an utmaningen, och tar hem segern. Pippi verkar prompt vilja bevisa sin styrka, något som förmodligen kommer att imponera på vännerna. Lindgren utmanar sin läsare i fördomar och normer som råder kring maktrelationer mellan barn och vuxna. Inte minst om vad som i realiteten vore realistiskt, för inte skulle ett litet barn oavsett kön tillåtas utmanas i en duell med världens starkaste man? Pippi går inte i skolan och har därför svårt för att skriva en inbjudan till sitt kalas. Hon skriver så gott hon kan, som läsare påminns jag ständigt om Pippis ensamhet, då hon varken har föräldrar eller andra vuxna personer i sitt liv som kan hjälpa henne. Varför Pippi likt andra barn inte går i skolan framgår inte. Jag tolkar det som ytterligare en bild av barnet som fri från förpliktelser.

Det bjuds på choklad, vispgrädde, kakor och tårtor på kalaset. Allt har hon bakat själv. Pippi gör hela tiden omfattande försök i att få Tommy och Annika att vilja vara hennes vänner. Hon bjuder på kalas, där hon slösaktigt lyxigt bjuder barnen på godsaker, betalar cirkusbiljetter, bjuder på frukost och ger små presenter. Detta skulle kunna ses som ett sätt att "köpa" vänner hon inte tror sig kunna nå på andra sätt. Pippi gör ständigt saker som vuxna skulle kunna uppleva tramsiga. Koppen med chokladmjölken som ännu inte var urdrucken placeras exempelvis på huvudet. Kan det vara den tokiga, icke vuxenstyrda men ändå trygga miljön Tommy och Annika dras till? Trygg i den bemärkelsen att Pippi trots allt varit med om mycket och vet mycket.

References

Related documents

(2012) hade i sin artikel kommit fram till att en stor andel av sjuksköterskorna i studien inte alls screenade patienter för cannabis-missbruk, och även om det faktiskt framkommit

” Det var väl en ganska splittrad bild man hade innan av vad man egentligen skulle göra just eftersom man hade så lite information själv, man hade fått fakta men kanske

s om fatt overvagande positiv kritik eller mycket positiv kritik fanns i ca halften av de 161 kommunema som ingick i undersokningen. Lyriken hade en mycket dalig sprid-

Utifrån en väl utvecklad koncernstrategi har Scania lyckats an- passa sin affärs- och produktionsstrategi till varandra samt till fö- retagets omgivning.. Scania har en

Då vi tänker på någon av Gudomspersonerna, Fadern, Sonen eller den helige Ande, domineras för ögonblicket vår uppmärksamhet av den som våra blickar dras till, utan att för

Det vi kan se utifrån de fyra böcker vi analyserat är att de vuxnas förhållningssätt till barnen har förändrats med åren, det är dock olika vuxna som medverkat

Resultaten från både intervju- och enkätstudien visar att motorcyklister som kör med gult glas upplever att deras egen synbarhet ökat genom att de upptäcks tidigare av både

Kritiken gjorde det inte bara svårt för kvinnor att komma fram då, den har även bidragit till att normalisera feminint och maskulint i bildvärlden, något som har konsekvenser för