Variationer:
En intervjustudie om sexualitet
och uppfattningen av det normala
Einar Samuelsson Torgny och Emma Sjölund
Examensarbete
Medie- och kommunikationsvetenskap
Konst, kultur och kommunikation
Malmö Högskola
Vårterminen 2010
Abstract
Can the need for inclusion result in certain social norms remain unchallenged, and over time become hard to identify? To “fit in” and be accepted in different social contexts we have to behave according to the dominating rules and conventions. We accept characteristics and make use of attributes specific for the group we want to be a part of. When we accept these attributes we contribute to keep the concept of them alive. Further on these attributes will be picked up by the next person who wants to become a part of that specific context. This means that in the same moment we are being created, we are also the creators. In the same way, we are the cause of, and a result of, the fact that certain concepts remain
unchallenged. Individuals are raised within a fixed structure in society. That structure defines principles of heteronormativity, for example the concept of right or wrong, masculinity and femininity, and good or bad. The fact that we are born and raised within it leaves us with a very narrow space in which we can interpret alternative ways. This does not mean that these alternative interpretations do not exist. To question existing and accepted structures can be a first step away from the safe environment that we are a part of. Awareness of the risks of this could be an explanation of why people refrain from questioning it. In this paper we try to penetrate the problems through the glasses of Pierre Bourdieu, Judith Butler and Berger and Luckmann to mention a few. The reason why this paper focuses on society, and norms in specific, emanate in an interest for invisible and sometimes indistinct structures. By indistinct we mean structures that exist in an extent that makes it hard to identify.
The aim of this thesis is divided in two parts. The first part is to critically examine the social construction of heteronormativity. The second part is to examine how plural sexual identities function in relation to the heterosexual norm that we assume exists in society. The distinction in an individual’s hetero- or homosexuality is made difficult because of the spectrum of sexual identities. The grayscale of alternatively interpreted sexual identities that fits between the two poles of sexuality (hetero and homosexuality) are easily forgotten and thus treated as deviant behaviors. The issue of sexual identities is a complex one. To speak of it in a natural way to express
sexuality, and not of its moral right or wrong, requires the
understanding and acceptance of an individual’s differences as well as similarities. It is through ten interviews, where individuals share their experiences of both heteronormativity and sexuality that we get to know how and in which ways they feel affected by these two.
Nyckelord
Innehållsförteckning
1. Inledning………7 1.1 Syfte………....7 2. Teoretiska perspektiv………....9 2.1 Essentialismen……….9 2.2 Social konstruktivism………102.3 Habitus, fält och doxa………... 11
2.4 Performativitet………12
2.5 Heteronormen………13
2.6 Den heterosexuella matrisen………..14
2.7 Det sexuella spektret………..14
2.8 Språket………...16
2.9 Frågeställningar……….16
3. Tidigare forskning………..17
3.1 Vår positionering………...20
4. Metod och metodbeskrivning………..20
4.1 Metoddiskussion gestaltning……….21
4.1.1 Fotografier………..21
4.1.2 Texter………..23
4.2 Kvalitativ forskning………...23
4.3 Nackdelar med den kvalitativa forskningsmetoden………..24
4.4 Forskningsintervjun………..25
4.5 Reliabilitet………..26
4.6 Urval av intervjupersoner………..27
4.7 Reflektion av metod och urval………...28
5. Analys……….30
5.1 Sociala konstruktioner och skapandet av det normala………..30
5.2 Heteronormen………35
5.3 Det sexuella spektret………..38
6. Sammanfattning………42
1. Inledning
Kan ett behov av att passa in innebära att vissa samhällsnormer förblir oemotsagda och till slut svåra att lokalisera? När vi skapar vår identitet gör vi det utifrån andra människor. För att passa in och accepteras i olika sociala sammanhang och gemenskaper behöver vi förhålla oss till regler och konventioner som råder inom dem. Vi anammar egenskaper och använder attribut specifika för den grupp vi vill tillhöra. När vi agerar på det viset bidrar vi till att bilden av gruppen lever vidare, för att sedan plockas upp av nästa person som vill tillhöra just den gemenskapen. Det innebär att vi skapas
i samma stund som vi också skapar. På samma sätt är vi en orsak till, och ett resultat av, att vissa föreställningar inte ifrågasätts utan fortsätter att betraktas som sanningar. Vi växer upp inom en fixerad samhällsstruktur med redan klara uppfattningar om vad som till exempel är rätt och fel, manligt och kvinnligt, bra och
dåligt. Genom att vi föds och fostras in i den lämnas ett väldigt begränsat utrymme för alternativa tolkningar. Det innebär inte att dessa alternativa tolkningar inte existerar. Att ifrågasätta
de gemensamt överenskomna strukturerna kan innebära ett första steg bort från en trygg gemenskap. Vetskapen om riskerna leder kanske till att många avstår från att göra just detta. Det är med detta problem i fokus som vi har gått in i arbetet med den här
examensarbetet. Anledningen till att vi valt att koncentrera oss på just normer handlar om ett intresse för samhällets ibland osynliga och otydliga strukturer. Med otydliga menar vi att de ibland är så vanligt förekommande att vi inte ser dem. Syftet är att väcka frågor, öppna ögon, visa på alternativ och att synliggöra
strukturerna. Att vi valt att titta på heteronormen handlar i första hand om en kritik mot den. I andra hand hoppas vi kunna skapa en nyfikenhet och ett fortsatt intresse för ämnet. Vi tror att en insyn i andra människors liv kan bidra till både lärdom och acceptans för varandras likheter och olikheter.
1.1 Syfte
Vi omringas idag av ett medialt hav där tidningar, tv, radio och annan form av populärkultur slåss om konsumenternas
uppmärksamhet. För att dessa kommunikationskanaler ska nå ut med sina budskap krävs en effektiv handlingsplan och med fördel används förenklade bilder, stereotyper av det som ska
kommuniceras, allt för att kunna få ut det i media så fort som möjligt. Mediers användande av förenklade bilder ingår i en lika stereotyp agenda där en viss sorts liv och leverne premieras som mest eftersträvansvärt. Det är måhända riskabelt att påstå att media uppfunnit dessa konstruktioner, vi är alla med och bidrar till att upprätthållandet av normer och regler fortsätter. Däremot anser vi
som forskare att det är riskfritt att säga att media fungerar som en av de större bärarna av dessa normer och regler. Media har i mångt och mycket ensamrätt på dialogen gällande hur vi ska se ut och vara – främst kan hävdas att de i alla fall anser sig sitta inne med rätt svar på vad som är normalt och vad som är avvikande.
I denna studie fokuserar vi på samhällsstrukturer som sällan syns och därför ofta tas för givna. Inom ramarna för media och
kommunikationsvetenskap utgår vårt examensarbete från mediers påverkan på individen och samhället. Vi har valt att lämna de bakomliggande producentstrukturerna åt sidan, alltså hur media använder sin makt för att sända ut sina ”sanningar”. Istället vill vi lämna plats för det som händer vid sidan av tv-sändningar och radioproduktioner. Hur hanterar samhällets medborgare kraven som ställs idag? Är en påverkan av (i detta fall) heteronormens
värderingar enbart till godo/ondo? Den allmänna medvetenheten och det allmänna förhållningssättet till heteronormativitet, manlighet och kvinnlighet, tvåsamhet och sexualitet anser vi ha mediala beröringspunkter som bakomliggande faktorer. Många gånger gör vi val som vi tror att vi själva står bakom medan det i själva verket är just media och samhället som lämnat
valmöjligheterna åt oss (Gauntlett 2008:19).
Examensarbetet handlar också mycket om kommunikation. Genom att vi använder oss av saker representerar vi dem genom att säga, tänka och förklarar dem för oss själv och andra (Hall 2006). Mening skapas genom dessa representationer och med språket konstruerar vi vår bild av oss själva och verkligheten i samma stund som vi
faktiskt låter oss konstrueras. Vårt samhälle påverkas av medias makt att kommunicera med oss, media styr det representerade i allmänhet och tolkningarna av dem i synnerhet. Fältet för media och kommunikation är väldigt stort och vi är medvetna om att denna studie kan tänkas ligga i periferin för vad som anses vara media och vad som anses vara kommunikation. Emellertid vill vi hävda att det i allra högsta grad handlar om båda dessa perspektiv, det handlar bara om att tillåta sig att se på dem ur olika synvinklar. Media skapar stereotypa bilder av hur våra liv ska levas, därför är det relevant att inom ämnesfältet undersöka hur hetero och icke heterosexuella personer upplever sitt liv och andras, främst då genom sexualitetsaspekten och identitetsaspektens glasögon.
Faktum kvarstår, skulle inte media och kommunikation finnas skulle vi aldrig veta vare sig att vissa människor är heterosexuella och vissa är icke heterosexuella, och vari skillnaden egentligen ligger. Därför anser vi att ämnet är relevant för ämnesfälten, vi hoppas bidra med ett perspektiv på medias påverkan sett ur medborgarens syn, inte ur producentens.
Syftet med uppsatsen har ett tvådelat fokus. Det första är att
det andra är att undersöka spektret av olika sexualiteter samt dess relation till heteronormen. Med det sexuella spektret menar vi de olika sexualiteter som faller utanför heteronormens definitioner av vad som är rätt och fel. Ett exempel på ett heteronormativt sätt att förhålla sig till och definiera sexualitet är att den, något lättvindigt, gärna kategoriserar sexualitet och sexuella personer och placerar dessa i fack utan att ta någon större hänsyn till en högst sannolik gråskala mellan heteronormens två poler: heterosexualitet och homosexualitet.
I tio djupintervjuer, där respondenterna delar med sig av egna erfarenheter av både heteronorm och sexualitet, får vi en inblick i hur och på vilka sätt de uppfattar dessa. Anser de sig vara påverkade av heteronormen, ifrågasätter de den, reflekterar de ens över
den? Hur ser respondenterna på sexualitet? Är det någonting man är, har eller blir? Genom tio samtal kring heteronormen och sexualitet växer snabbt en uppfattning fram om hur mångfacetterad bilden av människors olika syn på samma ämne egentligen är.
En aspekt av heteronormen, som diskuteras i uppsatsen, är den som handlar om att definiera sig själv och andra, samtidigt som man själv blir definierad i förhållande till andra. Vi diskuterar samspelet mellan språket och vårt behov av struktur. Hur ser relationen ut mellan de attribut vi förknippar med ett ord och den verklighet som ordet försöker att beskriva. Vilka problem kan uppstå när
verkligheten inte motsvarar det som ordet försöker att beskriva?
2. Teoretiska perspektiv
Det är svårt att finna ett svar på huruvida sexualitet är någonting vi föds med eller om det är någonting som uppstår allt eftersom vi växer upp. Det finns en mängd alternativ på förklaringar men ofta handlar de olika synsätten om att vi ser på saken ur olika perspektiv, det vill säga vilka glasögon vi sätter på oss. Teoribegreppen är avgränsade till socialkonstruktivismens synsätt att allt vi ser och är, är konstruerat, då vi utgår från detta i vår studie.
2. 1 Essentialismen
Det är av intresse att belysa konstruktivismens motpol i ett övergripande stycke för att kunna ha bägge perspektiven i åtanke under vidare läsning. I diskussionen om sexualitet har
essentialismen länge stått i kontrast till konstruktivismen. Essentialismen definieras som tron om en sann essens, det oföränderliga och naturliga hos en person. Som Rosenberg (2002:23f) förklarar det så finns det enligt detta perspektiv en ren
eller ursprunglig kvinnlighet och manlighet, översatt till
homosexualitet är det således någonting äkta, medfött och därmed också fritt från heterosexualiteten. Utgår sexualitet däremot från perspektivet att det är en social konstruktion betyder det att
kategorier som man, kvinna, heterosexuell eller homosexuell är ett resultat av hur det konstrueras socialt. Konstruktivismen hävdar att det naturliga konstrueras av det sociala och därför är det sociala processer och relationer som avgör vår sexualitet och vårt kön (Rosenberg 2002:259). Ofta har det essentialistiska perspektivet definierats och stämplats som bakåtsträvande (Rosenberg 2002:25). Konstruktivismen har sedan 80-talet dominerat lesbiska och
gaystudier men sociologen Mary McIntosh menar att den genom sitt kategoriserande bidrar till att vissa utpekas som avvikande och att detta i sin tur leder till att vissa beteenden ses som tillåtna och vissa inte (cit. av Rosenberg 2002:25).
2. 2 Social konstruktivism
Berger och Luckmann (1998:31) menar att vardagsvärlden inte bara tas för given av samhällsmedlemmarna, det är också en värld som har sitt ursprung i våra egna tankar och handlingar. Det språk som vardagligen används förser människan med nödvändiga
objektifieringar, det skapar mening och definierar världen och den verklighet han eller hon befinner sig i för att göra den meningsfull (ibid s. 34). Vidare menar Berger och Luckmann att vardagslivets verklighet är en intersubjektiv värld som vi vet delas med andra, människan kan inte existera utan att ständigt kommunicera och interagera med andra medmänniskor. När vi så interagerar omfattas vår kommunikation av typifieringsscheman (ibid s.43). Vid ett möte uppfattas den andra möjligtvis som man, kvinna, arg, söt,
aktiehandlare eller homosexuell och dessa typifieringar påverkar ständigt kommunikationen. Våra tankar om den andra följer ett mönster som sedan används för att definiera personen. Problem kan uppstå om den vi möter exempelvis presenterar sig som
homosexuell man, och vi sedan tolkar resten av personens uppträdande utifrån typifieringen; att han är ”fjollig,
modeintresserad, schlagerfantast och att han inte vill ha några varaktiga kärleksrelationer” (Ambjörnsson 2006:61). Det leder till att denna person tilldelas alla karakteristiska drag och handlingar utifrån den gängse bilden av hur en homosexuell person ser ut och vad han i detta fall tycker om att göra. Här går det även att tala om att göra någonting stereotypt. Hall (2007) menar att vi genom att ta fasta på några få, enkla egenskaper hos en person eller en grupp reducerar dessa egenskaper och låter de sedan representera allt. Genom förenklade synsätt skapas emellertid en delning mellan normalt och onormalt, acceptabelt eller icke acceptabelt och det stereotypa (som ofta används nedsättande) inkluderar i samma sekund som det exkluderar. Detta resonemang kommer att
behandlas vidare i kapitlet om genus och sexualitet, nedan.
Berger och Luckmann menar att sociala konstruktioner överförs från generation till generation (1998:155f). Varje individ föds in i en social struktur och övervakas under sin uppväxt av föräldrarna. Föräldrarna projicerar sin världsbild på barnet och de väljer ut de delar av den som stämmer överens med deras egen placering i den sociala strukturen. Med andra ord kan sägas att barnets jag formas utifrån vad föräldrarna ser hos barnet och vilka värderingar och åsikter som förmedlas under uppväxten. Under denna fas
internaliseras språket och med hjälp av det uppstår olika modeller för hur pojkar och flickor förväntas tillskansa sig egenskaper, ofta ser dessa modeller olika ut beroende på könstillhörighet (ibid
s.159f). Precis som Berger och Luckmanns teorier om att vi föds in i färdiga strukturer utgörs även Pierre Bourdieus forskning av hur invanda mönster skapas och upprätthålls genom att vissa
handlingsmönster förs vidare från generation till generation. Bourdieus begrepp habitus, doxa och fält redogörs för nedan.
2. 3 Habitus, fält och doxa
En individs habitus handlar enligt Pierre Bourdieu om en uppsättning inlärda handlingsmönster som den blir uppfostrad i enlighet med. När ett barn föds in i ett samhälle så föds det på samma gång in i en fixerad struktur i form av det som Bourdieu kallar för sociala fält. Inom de olika fälten "försiggår bestämda aktiviteter enligt bestämda regler och där det hela tiden råder en kamp om status eller erkännande bland aktörerna" (Gripsrud 2002:95). Inom fältet finns ramverk av regler och riktlinjer för hur man ska fungera inom det. Detta ramverk kallar Bourdieu för doxa. Den uppsättning av predisponerade handlingsmönster som blir aktuell är beroende av det fält som individen växer upp inom. Fältet är i sin tur påverkat av det fält som barnets föräldrar fostrades in i och så vidare. Att barnets föräldrar upplever strukturen i fältet som någonting naturligt och att dess doxa är den som det faller sig mest naturligt att uppfostra sitt barn i enlighet med, förklaras med att de själva vuxit upp inom ett fält med en doxa. Den doxa i det fält de har vuxit upp, bestämmer över och definierar sin egen struktur. I och med det reproducerar doxan sig själv och bidrar till sin egen fortlevnad. Doxa, fält och habitus existerar just för att de redan har blivit definierade och kategoriserade och att de fortsätter att bli det:
The habitus is not only a structuring structure, which organizes practices and the perceptions of practices, but also a structured structure: the principle of division into logical classes is which organizes the perception of the social world is itself the product of internalization of the division into social classes (Bourdieu, Distinction 1989:170).
Habitus handlar om olika fält och fälts olika doxor i vilka individer inlemmas från födseln. Även om habitus inte fungerar som en definition av individen i absolut mening så innebär den ändå svårigheter i fråga om hur individens framtida utsikter ser ut för att kunna ifrågasätta den. Den kommer hela tiden att finnas med och påverka individen i dess val och sätt att tänka (Gripsrud 2002:95). Bourdieu beskriver doxan som en struktur som ofta är osynlig för individen inom fälten. Att i ett samhälle veta vilka normer och regler det är som är de rätta och accepterade, utan att förstå varför, antyder att de är lätta att glömma av i egenskap av de sociala strukturer de faktiskt är.
One of the most important effect of the correspondance between real divisions and practical principles of division, between social structures and mental structures is undoubtedly the fact that primary experience of the social world is that of doxa, an adherence to relations of order which, because they structure inseparably both the real world and the thought world, are accepted as self evident. (Bourdieu, Distinction, 1989:471).
Konstruktivismen är alltså inriktad på att de roller och identiteter vi växer upp och in i består av sociala konstruktioner. Ingenting är egentligen biologiskt och naturligt, under vår uppfostran lär vi oss att agera på ett sätt och se ut på ett visst sätt, exempelvis beroende på vilket kön vi tillhör. Judith Butlers begrepp performativitet bygger just på detta, att vi inte är en viss typ av människa utan blir en specifik individ beroende på vilket socialt fält (doxa) vi växer upp inom. Vid tillräckligt många upprepningar av handlingar och beteenden så axlar vi en roll som förväntas passa den varelse vi är eller ser ut att vara.
2. 4 Performativitet
Judith Butlers forskning kännetecknas främst av två centrala begrepp; genealogi och performativitet (Rosenberg 2002:70). Med genealogi menas att kategorierna kön och genus inte utgår från att det finns naturliga skillnader mellan män och kvinnor, inte heller är det någonting ursprungligt inneboende. Performativitet syftar till att kön och genus inte är någonting en person är utan snarare gör. Ingen föds till kvinna eller man, istället är det någonting vi skapas till. Butler menar att skapandet av vårt kön inte är en enda enkel
process, det sker under ett antal upprepade handlingar inom en rigid och regelmässig ram (Salih 2002:62f). Dock menar hon inte att vi är fria att välja vilket kön vi vill tillhöra, ramen är redan förutbestämd och vi har ett begränsat antal valmöjligheter inom det biologiska kön vi föds med. I Vad är queer (Ambjörnsson 2006:136) beskrivs performativitet som en diskussion om hur människors identitet skapas. Redan samma dag vi föds tilldelas vi en könsidentitet, att barnmorskan meddelar att det är en flicka eller en pojke fungerar som mer än bara en beskrivning på vilket kön barnet har. Det är en
handling som påverkar både barnet och föräldrarna, under uppväxten kommer barnet sedan integreras i en värld full av föreställningar om hur en pojke eller flicka bör vara. Butlers resonemang handlar alltså i detta om att performativa handlingar som konstant upprepas resulterar i uppfattningar om vad som är rätt och fel gällande den könsidentitet vi föds med och socialiseras in i. Känslan av att vara pojke eller flicka uppstår således på grund av att man handlar på ett sätt och låter bli att agera på ett annat. Därför menar Butler också att det inte går att tala om en inneboende manlighet, kvinnlighet eller sexualitet, allting handlar om sociala och kulturella regler som vi lär oss att förhålla oss till för att anses normala och begripliga (Ambjörnsson 2006:137). Dessa regler och normer är ofta svåra att gripa tag i, en del har uppkommit så långt tillbaka i historien att ett ifrågasättande blir problematiskt då kritiken är svår att rikta åt rätt håll. Heteronormen är dominerande i samhället och den förespråkar en sexualitet som utgörs av en
attraktion mellan enbart två kön, mannen och kvinnan. Bilden av det normala i samhället domineras således av heterosexualitet,
emellertid står heteronormen för så mycket mer än bara
relationen/attraktionen mellan mannen och kvinnan. Dels handlar det om ett inkluderande och ett exkluderande, genom att bestämma vad som är normalt och önskvärt hamnar också motsatsen till detta i skymundan och betraktas avvikande. Dels handlar det om
förenklade representationer av mannen och kvinnan som i sin tur bidrar till ett synsätt där stereotyper spelar eftersträvansvärda roller som de facto är näst intill omöjliga att uppnå. Tiina Rosenberg har skrivit en del om heteronormen och dess grepp om samhället. Nedan följer utdrag och diskussioner ur bland annat Ambjörnsson och Rosenbergs forskning i ett försök att i studien närma oss det heteronormativa och dess betydelse. Butlers heterosexuella matris och det sexuella spektret (där ibland Rubins sexuella värdehierarki) tilldelas två separata stycken där vi redogör för och förtydligar för dessa resonemang som begrepp inom heteronormen.
2. 5 Heteronormen
Som Tina Rosenberg skriver i Queerfeministisk agenda (2002:100f) innebär heteronormen ett antagande att alla är heterosexuella och att heterosexualitet betraktas som det naturliga. I forsknings-
sammanhang syftas det till att institutioner, strukturer, handlingar och relationer bevarar heterosexualitet som det dominerande och naturliga- alltså det som bidrar till att synen på det heterosexuella livet som det mest naturliga får fortlöpa. Heteronormativitet grundar sig på synen att det endast existerar två kön, det manliga och det kvinnliga. Denna könsuppfattning ingår i den dominerande
heterosexuella normen, allting som sedan faller utanför denna norm blir stämplat som avvikande och fel (ibid s.100). Vidare definieras normer som regler som åsyftar till ett ideal, regler som förblir osynliga till det att någon bryter mot dem. Att vara normal är att inte
avvika från idealet och det ger människan en känsla av trygghet, emellertid handlar normativitet om att agera utifrån förutbestämda mallar och regler som genom historien upprättats och
vidmakthållits. Heterosexualitet anses som det normala och
naturliga, det är också den mest dominerande sexualiteten statistiskt sett (ibid s.101). Däremot är det heteronormativiteten och inte heterosexualiteten som upprätthåller statusen som dominerande, bland annat genom att definiera och stänga ute det som avviker. Genom att den privilegierade (hetero)gruppen blundar för olikheter kan de upprätthålla en kulturell och social dominans, den
dominerande gruppen sätter sedan normen för hur alla bör vara och bete sig (ibid s.103).
2. 6 Den heterosexuella matrisen
För att få en djupare förståelse för Butlers resonemang om
könsidentitet och hur vi, inom ramen för examensarbetets tema, föds in i redan konstruerade strukturer för hur en man och en kvinna bör agera är det viktigt att också redogöra för den heterosexuella matrisen. Butler är starkt kritisk till den heteronormativa definitionen av kvinnor och män; ”feminin= kvinnlig= kvinna, maskulin= manlig= man” (Rosenberg 2002:71). Utifrån denna kritik utformade Butler en matris som innebär ”/…/ en hegemonisk
diskursiv/epistemisk modell av genustydlighet som förutsätter att begripliga kroppar måste utgå från ett stabilt kön (det maskulina uttrycket, det feminina uttrycket) som definieras genom motsatser och är hierarkiskt definierat genom den obligatoriska hetero- sexualiteten” (cit av Rosenberg 2002:71). Den heterosexuella matrisen är alltså ett mönster eller ett system som definierar vad som är socialt godkänt eller inte. Kulturen skapar kroppar som kräver att utgångspunkten ligger i två tydligt definierbara kön, ett kvinnligt och ett manligt. Butler menar att kategorierna man och kvinna enbart existerar inom en heterosexualiserad ram där bara två kön framställs som möjliga. Den heterosexuella matrisen är ramen där vi organiseras utifrån våra kroppar, manlighet skiljs åt från kvinnlighet och den gemensamma nämnaren är det heterosexuella begäret (Ambjörnsson 2006:112). För att exempelvis framstå som kvinna krävs alltså dels att kroppen definieras som en kvinnas, dels att uppträdandet följer samhällets förväntningar (ibid s.113). Dessutom ska det finnas ett begär som följer det heteronormativa; att attraktionen ligger i det motsatta könet.
2. 7 Det sexuella spektret
Det heteronormativa är en tydlig norm som definierar vad som är önskvärt (heterosexualitet) och vad som hamnar utanför ramarna för
det accepterade (homosexualitet). Heteronormen belönar en viss sorts leverne och som barn lär vi oss vad som är eftersträvansvärt (Ambjörnsson 2006:159f). Vidare menar hon att det krävs en motpol, något som kan hånas och ses som avvikande, för att vi ska kunna definiera vad som är normalt. Normen är kort och gott beroende av att ha denna motpol för att kunna rättfärdiga sin egen dominans. Gayle Rubin (1984) upprättade en sexualitetens
värdehierarki som behandlar sexualitet olika beroende på vilken status den har i samhället (Ambjörnsson 2006:85).
f i g u r 1 D e n i n n e r s t a figur 1. Den innersta cirkeln visar på normala och naturliga sexualiteter, mest eftersträvansvärd är den som är mellan två motsatta kön, monogam, utan sexuella hjälpmedel och med reproduktion som syfte. Dålig sexualitet är exempelvis den mellan två eller flera personer av samma kön, med hjälpmedel och om det utförs mot betalning. Det finns uppenbara favoriserande egenskaper inom heteronormen och det är inte all heterosexualitet som håller sig inom ramarna för vad som anses normalt. Alltså kan slutsatsen dras att det även inom heteronormen finns en yttersta norm för det ultimata livet och att det går att tala om en heterosexuell periferi där
heterosexualitet fortfarande råder men utövas på ”fel” sätt. Bortsett från att det heteronormativa alltså osynliggör och kritiserar det icke
heterosexuella så skapas en skev och väldigt begränsad bild av vad heterosexualitet är och hur livet som heterosexuell bör se ut (ibid s.87). Rubins menar att värdehierarkin är ett tydligt exempel på att det varken existerar endast en sorts heterosexualitet eller en sorts homosexualitet.
2. 8 Språket
Ett språk präglas av överenskommelser om saker och tings innebörd. För att vi ska kunna använda språket effektivt (för att kunna samtala och kommunicera meddelanden under rimliga tidsramar) bygger språket på att vi redan har en kunskap om det vi samtalar om, för att förstå den värld vi lever i måste vi förstå språket (Berger och Luckmann 1998:51). Att berätta att jag tog tåget till jobbet för en person som inte redan vet vad ett tåg är skulle ta en evighet. Det skulle innebära grundliga förklaringar om konstruktion, syfte, fördelar etc. och det ögonblick som meningen annars skulle ha tagit att kommunicera skulle istället kunna ta en evighet. Objekt har således ingen mening i sig, varken i tinget eller i ordet, utan det är människan som konstruerat en mening som efter ett tag är så självklar att vi förutsätter att alla har de referensramar som behövs för att kunna koda de ord som används (Hall 2007:21).
Språket tvingar in människor i mönster, vi anpassar oss inte bara efter kulturella och geografiska kontexter utan även efter de sociala. Det är inte brukligt att använda barnspråk när kommunikationen sker utanför familjen, en engelsk grammatik fungerar inte i det svenska språket. Varje kultur har sitt språk och därigenom olika uppsättningar begrepp vars symboler står för eller representerar olika vedertagna koncept (Hall 2007:22). Barn lär sig språket och dess innebörd, inte som en biologisk art utan som någonting kulturellt konstruerat. Att tillhöra en kultur handlar om att tillhöra samma konceptuella och lingvistiska värld, med kunskap om hur språket fungerar tolkar vi sedan världen utifrån samma
referensramar som andra tillhörande den kulturen.
2. 9 Frågeställningar
Vi valde att arbeta med generella forskningsfrågor som sträcker sig över hela examensarbetet. Det gestaltande och det vetenskapliga arbetet har följt samma riktlinje och nedan följer tre av de forskningsfrågor vi haft till grund för analys och bearbetning av vårt material.
– Hur skiljer sig uppfattningen om vad sexualitet är mellan intervjupersonerna?
– Vilken roll spelar heteronormen i hur vi definierar oss själva och andra, och hur samspelar språket med verkligheten inom heteronormen?
3. Tidigare forskning
I detta kapitel kommer vi att redogöra för några av huvudspåren inom tidigare forskning kring heteronormativitet och sexualitet. Tonvikten ligger på hur socialkonstruktivismen behandlar synen på genus/kön och sexualitet som någonting konstruerat och alltså utan inneboende essens. Fokus ligger på sexualitet och dess samspel med heteronormen i identitetsskapandet.
Forskning om homosexualitet, bisexualitet och heteronormativitet har ökat i omfattning och då främst inom humaniora men trots att intresset blivit större så är det få svenska forskare som gett sig på att sammankoppla dessa områden (Norberg 2009:12). Plummer (1998) menar att en anledning till avsaknaden av integration mellan fälten som rör dessa ämnen kan vara att forskningen berör minoritets- grupper (cit. av Norberg 2009:12). Forskning kring heteronormen och framförallt kring det som avviker från den anses av många bara intressera just de avvikande grupperna. Eftersom heterosexualitet är dominerande i samhället kan det tänkas vara mindre relevant att ifrågasätta och kritisera det heteronormativa. De som lever inom heteronormen behöver rimligen inte kämpa för rättigheter och jämställdhet då de befinner sig inom ramen för det normala. Därför menar Plummer att forskningen hamnar i konflikt med relevansen i intresset för den. Richard Dyer hävdar också att de heterosexuella inte har något intresse i att kritisera den norm som de privilegieras av (Rosenberg 2002:88).
Omkring 1990 tog queerrörelsen form i USA och den tidigare gayforskningen kritiserades för att ha en ”etnisk identitetsmodell” (Ambjörnsson 2006:26) som genom sin kategorisering av homo- sexuella identiteter skapade en stereotyp bild som många inte kände igen sig i. Det ledde till en känsla av utanförskap snarare än en positiv känsla av gemenskap bland de homosexuella grupperna. Queer som begrepp innefattar alla som faller utanför den normerande heterosexualiteten och istället för att tematisera människor utifrån begrepp som bög, lesbisk eller transvestit kunde alla som inte identifierade sig som heterosexuell samlas inom en ram som inte var lika exkluderande (ibid s.27). Queer räknas inte som en (sexuell) identitet utan ska snarare betraktas som ett
förhållningssätt som kritiserar det normativa. Så istället för att som i tidigare gaystudier fokusera på att kartlägga homosexuella personers liv började queerforskningen undersöka hur sexuella normer
uppstår, hur de upprätthålls och ifrågasätts (ibid s.36). Richard Dyer (1997) skriver i artikeln Heterosexuality att vi omöjligt kan förstå de sexualiteter som faller utanför det heteronormativa utan att ha förståelse för och kunskap om hur heterosexualiteten är konstruerad (cit av Rosenberg 2002:87).
Queerteorin har länge ifrågasatt och kritiserat konstruktionen av sexuella kategorier men med tonvikt på bisexualitet och homo- sexualitet. Som Plummer menar så saknas i detta fall forskning kring heterosexualitet och en förklaring till det kan alltså vara att det statistiskt sett representeras av en majoritet. Därmed inte sagt att det normativa inte är i behov av kritiskt ifrågasättande. Vi lever i ett samhälle där vi lägger stor vikt vid att kategorisera människor för att kunna placera in dem vi möter i olika fack. När vi definierar en persons sexuella identitet utgår vi ofta från alternativen hetero- sexuell eller homosexuell. Queerteoretiska forskare menar att heterosexualitet inte kan existera utan att den ställs i relation till motpolen, homosexualitet (Ambjörnsson 2006:67). Vi vet vad vi är genom insikten om vad vi inte är. De båda polerna är således beroende av varandra och detta innebär också att om gränserna förskjuts i den ena så förskjuts de automatiskt i den andra. Ambjörnsson menar att heteronormen får en utsatt position som ständigt behöver backas upp för att kunna ses på som det enda naturliga alternativet, ett exempel på detta är lagar och regler som fortsätter premiera det heterosexuella livet. Dyer menar att
homosexualitet och heterosexualitet är problematiska kategorier som båda bör analyseras och ifrågasättas. Däremot kan risken med heterosexualitetsstudier inom homosexualitetsforskningen leda till att heteronormen förstärks och olikheterna upprätthålls snarare än det motsatta.
Peggy Shaw (cit av Rosenberg 2002:78) menar att det skiljer sig om en lesbisk forskare studerar femininitet än om en heterosexuell kvinna gör det. Vidare har många centrala verk inom hetero- och homosexualitetsfältet skrivits av gayforskare (ibid s.88). Måhända härrör detta till problematiken i det bristande intresset hos hetero- sexuella forskare att studera en norm som både de själva och majoriteten av världens befolkning innefattas av.
Under 2000-talet har ett antal svenska avhandlingar behandlat ämnen som heteronormativitet, sexualitet och relationen mellan det normala och det avvikande. I avhandlingen Samkönad tvåsamhet:
vardagsliv och heteronormativa praktiker (2009) har Anna Norberg
analyserat samkönade par med fokus på vardagslivet och den konstruerade tvåsamheten. Temat för studien är delvis inom ramen för denna uppsats, heteronormen som en konstruktion, men Norberg har valt att enbart intervjua icke heterosexuella personer för att bland annat förstå hur samkönade par upplever sin parrelation i förhållande till ett heteronormativt samhälle.
Lissa Nordins avhandling Man ska ju vara två (2007) tar upp hur heteronormen blivit en maktordning som definierar en ideal
sexualitet och i det definierar vad som uppfattas som det riktiga och rätta sättet att vara kvinna och man på. Nordin menar att manligt och kvinnligt som sociala konstruktioner idag blivit en förklaring som de flesta kan enas om. Kön står för någonting biologiskt och i enighet med Butler beskriver hon hur genus istället förklarar vår könstillhörighet utifrån ett socialt perspektiv. I avhandlingen utgår hon från att heteronormen dominerar och att den föreskriver, inte bara ”att vi ska vara det” utan också ”hur” vi ska vara det. Därför menar hon att konsekvenserna blir många för dem som inte lyckas leva upp till kriterierna. Hon fokuserar på hur ungkarlar på lands- bygden i Västerbotten hanterar sitt sökande efter den obligatoriska tvåsamheten och hur de genom avsaknaden av en (hetero)sexuell relation hamnar i vad Nordin kallar för heteronormativitetens periferi.
Ungkarlarnas ensamhet utgör enligt Nordin ett undantag gällande heteronormens antaganden om att tvåsamhet och äktenskap mellan två heterosexuella personer organiseras som det riktiga livet att leva. När så de västerbottniska männen definierar sig som heterosexuella men lever ensamma, hamnar de inom hetero- normen men på något vis i utkanten av den. Nordin menar att heteronormen handlar om en viss form av heterosexualitet men att den faktiskt existerar i ”mer eller mindre premierade och godtagbara former” (2007:25).
I Queerfeministisk agenda (2002:123) beskriver Rosenberg hur den heterosexuella dominansen enligt Iris Marion Young skapar ett utanförskap för det som tolkas som annorlunda eller avvikande. Alternativa sexualiteter som hamnar utanför heteronormen beskrivs inom normen på ett stereotypt sätt som i sin tur bygger på utanför- skapet. Young utgår från att alla informations- och
kommunikationskanaler ägs av den dominerande (hetero)normen och därför präglas de mediala budskapen vi matas med av hetero- normativiteten som det ideala. Det i sin tur vidmakthåller dessa erfarenheter/ideal som universella och den dominerande gruppen diskvalificerar sedan de alternativa tolkningsmodellerna. Rosenberg ställer frågan hur man någonsin kan förändra något utan att
benämna det som ska förändras (2002:163). Med forskning kring den dominerande heterosexualiteten följer också en risk att befästa det ideala och genom det förvärras synen på det som avviker. Ambjörnsson menar att förtryck enbart skapas genom att låsa fast kunskap och att det är genom en sådan låsning, där ett enda rätt och rimligt svar finns på vad som är sant och riktigt, som heteronormen tillåts fortsätta dominera (2006:151). Åter igen är det således som Dyer (1997) säger; för att förstå alternativen till heteronormen måste vi ha en förståelse för och kunskap om hur heteronormen är
konstruerad. Först då menar även vi att den går att kritiskt ifrågasätta och luckra upp.
3.1 Vår positionering
Vi utgår ifrån att det i samhället råder en heteronorm. Heteronormen och det sätt att tänka som förknippas med den kommer att behandlas som den i samhället dominerande. Vi utgår från att normen är någonting konstruerat och inte en naturlig social struktur, trots att den lätt kan upplevas som sådan (som någonting naturligt). Därför är den också svår att identifiera och kritisera. Vi utgår ifrån att heteronormens utbredning och långa historia bidrar till att den blir tagen för given och just därför lever vidare.
Vi befinner oss själva inom heteronormen och som forskare går vi in i studien med en heterosexuell identitet i grunden. Mycket av den forskning som har bedrivits, och bedrivs inom ämnesfältet görs av forskare som identifierar sig som icke heterosexuella. Genom vår ingång i studien, som en heterosexuell man och en heterosexuell kvinna hoppas vi kunna bidra till att forskningsfältet fortsätter att öppnas upp och utgöras av hela det sexuella spektret. Vi är också övertygade om problematiken med att undersöka och belysa en norm som är så dominerande som heteronormen men vår önskan är att ökad synlighet ska ge ökad förståelse för varandras likheter och olikheter. Att vi har valt att intervjua fem heterosexuella personer och fem icke heterosexuella personer anser vi göra studien
intressant då det är viktigt att öppna upp en diskussion både bland dem som definierar sig enligt heteronormen och de som avviker från den. Vi har inte, inom den tidsram vi haft till förfogande för detta arbete, stött på studier som riktar sig såväl till den heterosexuella majoritetsgruppen som till den icke heterosexuella
minoritetsgruppen. Det är ingen regelrätt komparativ studie men samtliga informanter bidrar med sin syn på det ämnesfält vi valt att studera. För att få en bredare syn på hur människor upplever och förhåller sig till heteronormen anser vi det vara relevant, och intressant, att utgå från flera delar av det sexuella spektret.
4. Metod och metodbeskrivning
I detta kapitel kommer vi inledningsvis att redogöra för de tankar som ligger till grund för vår gestaltande del av examensarbetet, boken. Texterna om ”fotografier” och ”texter” som följer nedan är författade med utgångspunkt i vem som utfört de gestaltande metoderna. Vidare kommer vi att behandla de metoder vi använt i skrivandet av detta arbete.
4. 1 Metoddiskussion gestaltning
Uppsatsens gestaltande del består av en bok som med tio
personporträtt ger en inblick i intervjupersonernas syn på sexualitet och heteronorm. Intervjuerna som ligger till grund för boken är de som även används som empiriskt material i uppsatsen. Texterna kompletteras med fotografier som visar respondenternas olika tolkningar av manligt, kvinnligt och könsneutralt. Bokens syfte är att väcka frågor, öppna ögon, visa på alternativ och att synliggöra annars osynliga strukturer.
4. 1. 1 Fotografier
Den dokumentära traditionen inom fotot förknippas ofta med ett sätt att skildra verkligheten på som är simpelt och konstlöst. Det för att i så liten utsträckning som möjligt störa betraktaren i tolkningen av budskapet (Edwards s. 39). Steve Edwards (ibid. s. 47) nämner också att det trots en tänjbarhet i den dokumentära traditionen, går att identifiera en uppfattning om att fotografer inom den har en förmåga att objektivt registrera fakta. På det sättet ska den kunna ge betraktaren en direkt tillgång till sanning. Objektivitetsdiskussionen är mycket intressant men alldeles för omfattande för att inom ramarna för examensarbetet kunna problematiseras. Som upphovsperson till fotografierna i boken är min ambition, trots objektivitets-begreppets komplexitet, att se mig själv som en del av den dokumentära traditionen. Jag försökte att i så stor utsträckning som möjligt låta kameran fungera som ett verktyg att samla in det fakta som informanterna bidrog med under det vi kallar för den visuella intervjun. Vi bad informanterna att visa upp sina tolkningar av manligt, kvinnligt och könsneutralt. Genom att använda oss av den här metoden ville vi undersöka om och hur eventuella likheter och skillnader i tillvägagångssätt kunde se ut, informanterna emellan.
Med undantag för vårt krav att bilderna skulle tas i informanternas hem gavs fria händer i hur uppgiften kunde tolkas. I det
informationsmaterial som innan intervjun skickades ut gavs dock exempel på hur detta skulle kunna lösas, mest för att skapa förståelse om friheten i uppgiften. Att uteslutande låta
informanternas hem fungera som plats för porträtterandet kommer sig av att en del av bokens syfte är att skildra personerna bakom åsikterna. Alla bilder är tagna med vidvinkelobjektiv för att få med så mycket av personens hem som möjligt och genom det bjuda betraktaren på ytterligare en dimension av vem personen i bilden är. Att fotografera intervjupersonerna i deras hem innebar en stor etisk medvetenhet för oss som intervjuare då det området vanligtvis inte är ett som brukar visas upp för offentligheten. Samtidigt som vi insåg de etiska dilemman som kunde uppstå så ansåg vi att
informanternas hem utgjorde en värdefull informationskälla. Pink skriver: [I]t [informanternas hem] offers great opportunities to
create data archives that reveal the detail of everyday experience and practice […] through which to talk about their self-identities and experiences” (Pink s. 28). Att låta bilderna domineras av informanterna, deras hem och egna tolkningar av ovan nämnda ämnen kan, tillsammans med vår ambition att dokumentera det som neutrala observatörer, ses som en tillgång för betraktare och läsare. Sarah Pink berättar om hur vissa etnografer tenderar att ställa sig mellan informant och publik. När dessa etnografer översätter empiriskt material till analyser påtvingar de betraktaren sin egen tolkning. Möjligheterna för betraktaren att på alternativa sätt tolka materialet suddas alltså ut. ”[V]isible elements of experience will be given different meanings as different people use their own
subjective knowledge to interpret them” (Pink s. 32). Att låta det empiriska materialet i boken vara så orört och
verklighetstroget som möjligt är dessutom en medveten strategi för att jämna ut den maktbalans som vanligtvis råder mellan informant och intervjuare (Pink . 26f). Vi som intervjuare äger tolknings-företräde till skillnad från informanten som lämnar ifrån sig det grundmaterial som vi tolkar. Genom att informanten själv tilläts bestämma över det sätt hon eller han visade upp sig på, lämnade jag som fotograf ifrån mig en del av den makten. Under fotograferingen rådde en öppen tvåvägskommunikation och informanten förklarade sina tankar kring de val som gjordes i fråga om kläder, kroppsspråk, accessoarer, rumslig inramning etcetera. Genom en öppenhet från min sida kände jag att tilliten mellan mig och intervjupersonen ökade och att informanten då slappnade av, vilket sedan gynnade den rent verbala intervjun. Under den verbala intervjun användes informantens bilder på informanten som diskussionsunderlag.
Vi enades i arbetsgruppen (text, bild form) om ett uttryck som skulle kännas intimt och varmt samtidigt som utlämnande och ärligt. Den dokumentära traditionen kändes då som den mest naturliga. Det sätt vi har valt att visa upp personerna i boken präglas av straight photography och ett uttryck som går att hitta i en rörelse som kallas för new topographics. De handlar båda två om att i så stor
utsträckning som möjligt förhålla sig objektiv till ett motiv. Förgrundsfigurer i de här två traditionerna är bland andra Lewis Baltz, Frank Gohlke samt fotografparet Bernd och Hilla Becher. En annan person som har funnits med som inspiration har varit
fotografen Annie Leibovitz och hennes porträttfoton.
Examensarbetets omfång är begränsat och vi har därför behövt avgränsa oss. Det har lett till att materialet för de visuella
intervjuerna inte kommer att behandlas mer ingående under resten av arbetet, materialet är alldeles för omfattande för att kunna göra ämnet rättvisa inom ramarna för examensarbetet. Trots det så har arbetet med att ta fram det empiriska materialet lett fram till en insikt om den visuella intervjuns många möjligheter och fördelar.
4. 1. 2 Texter
Mina texter inspireras av journalister på tidningen RES. De har verkligen förmågan att genom språket beröva mig på minuter efter minuter där jag helt och fullt försvinner in i den värld som just i det ögonblicket är min. I magasinet Filter tillåts texten ”att få ta plats” och det finns inga (synliga) begränsningar som tar död på
kreativiteten. Varje historia som är värd att berättas, och det är de flesta, ges den tid i rampljuset som den förtjänar. Lotta Lotass återger i Aerodynamiska tal (2001) ett antal historier som handlar om flygets historia. Varje kapitel har en egen ton och det är som att varje karaktär i boken tilldelas olika språkliga finesser, olika språkliga landskap där karaktärernas olika identiteter på något sätt speglas i hur orden används. Jag har använt mig av ett rakt och sakligt språk men till mångt och mycket handlar det om att, till skillnad från Lotass olika språkliga framställningar av karaktärerna, inte göra någon skillnad på intervjupersonerna. Tillsammans med fotografierna i boken där personerna tillåts skapa bilder utifrån deras egen syn på manligt, kvinnligt och könsneutralt ska texten utgöras av samma typ av objektivitet. Det ska vara avskalat, med en aning distans och med ett jag som tillskrivs väldigt neutralt- om det nu går att vara neutral egentligen?
Göran Rosenberg (2000:108) menar att det i all journalistik finns ett jag, en subjektivitet som färgar försöken att återge fakta så objektivt som möjligt. Jag valde att till stor del använda mig av talspråk. Jag förbjöd mig själv att använda utsmyckningar och vackra
omskrivningar där jag själv tolkat in känslor och beteenden för att färga texterna men visst finns jag i texterna. Bara genom att välja vilka intervjufrågor som skulle förekomma i de olika
personporträtten gjorde mig subjektiv. Däremot såg jag det som min uppgift att försöka hitta ett samband, en röd tråd i varje persons historia som var värd att väva vidare på. Genom att använda en stramhet i språket hoppas jag kunna ge läsaren en möjlighet till egen tolkning. Om någon läsare stannar upp och låter orden och
personerna bakom dem bjuda upp och bjuda in, då är min önskan att det är personerna som syns och inte jag som suttit bakom
tangentknapparna.
4. 2 Kvalitativ forskning
Den kvalitativa forskningen är ett samlingsnamn för en rad olika discipliner inom samhällsforskningen. Det finns således en mängd forskningsdiscipliner inräknade i begreppet kvalitativ och Tesch (cit. av Denscombre 2000:243) påpekar att vissa gemensamma drag kan förklara och ge begreppet kvalitativ forskning en innebörd. Dels menar hon att det i forskningen finns "ett intresse för betydelser och
de sätt människor förstår saker på", mänskliga aktiviteter är en produkt av symboler och betydelser som den sociala gruppens medlemmar använder för att göra saker begripliga. Dels beskriver hon att det finns ett intresse för beteendemönster. Hur
regelbundenhet i sociala gruppers gemensamma aktiviteter uttrycks i form av dessa beteendemönster, normer och olika typer av språk. Forskning inom samhällsvetenskapliga ämnen kan också ske enligt den kvantitativa metoden där data bygger på siffror (Denscombre 2000:208f). Resultaten visas sedan i olika typer av diagram, staplar och tabeller. Den kvantitativa metodens resultat grundar sig i statistik och förutsätter att många fler informanter deltar i undersökningen för att resultatet ska ses som tillförlitligt. En kvalitativ metod belyser på vilket sätt enstaka människor reagerar och förhåller sig till ett visst fenomen medan den
kvantitativa metoden alltså studerar frekvens och antal. Eftersom vi i vår studie har valt att undersöka synen på heteronormen och sexualitet hos tio stycken hetero- och icke heterosexuella personer ansåg vi att den kvalitativa metoden var den mest lämpliga. För att få mer uttömmande svar att arbeta med i analysen, och för att kunna nå fram till informanterna på ett mer personligt plan så har vi hållit fast vid den metoden sedan den inledande fasen av examensarbetet.
Gillham (2008:25) menar att intervjumaterial kan ha en unik makt och styrkan är att det innefattas av en fängslande och omfattande karaktär. Berättelser är mer än bara illustrationer och tilltalar oss lättare eftersom de är mer mänskliga än tabeller och diagram. Ytterligare en fördel med den kvalitativa metoden är att de
beskrivningar och teorier som framkommer i forskningsmaterialet är förankrade i verkligheten, de skildrar den inte men rötterna är knutna i den sociala tillvaron (Denscombre 2000:208f).
Vidare menar han att djupgående undersökningar och täta
beskrivningar kan innebära att den kvalitativa metoden med fördel kan användas för att hantera komplexa sociala situationer och att det finns goda möjligheter att ta fasta på och analysera den sociala tillvarons bredd. Det finns också möjlighet att som forskare använda den kvalitativa metoden till att i analysmaterialet titta på mer än en giltig förklaring, det finns en tolerans för alternativa tolkningar och ett enda svar behöver inte vara det rätta.
4. 3 Nackdelar med den kvalitativa
forskningsmetoden
Kvalitativ data är resultatet av en tolkningsprocess som leds av forskarna bakom studien (Denscombre 2008:244), data produceras medan de tolkas och detta innebär att forskarens jag spelar en stor roll i analysen. Inom den kvalitativa forskningen finns flera sätt att se på den subjektivitet som präglar metoden. Å ena sidan menar
Denscombre att forskarens identitet, värderingar och övertygelser spelar så stor roll inom forskningen att denne bör distansera sig från de vardagliga övertygelserna så länge studien pågår, å andra sidan menar han att forskaren bör redovisa dessa förförståelser och förutfattade meningar i syfte att förklara sin ingång i studien. Vissa forskare anser att jaget ger dem en privilegierad inblick och att det berikar studien snarare än begränsar den. Var forskaren än
positionerar sig är det viktigt att inom den kvalitativa metoden redogöra för och erkänna att jaget faktiskt utgör en viktig del av analysen. Förutfattade meningar är ofta någonting negativt. I
egenskap av forskare kan det betyda att inte vara mottaglig för bevis eller att man som forskare redan gjort en bedömning innan
undersökningen är gjord (Gillham 2008:26f). Alla människor
närmar sig ny kunskap på det sättet, vi förstår saker i relation till den kunskap vi redan besitter och vi måste förstå det gamla innan vi kan förstå det nya. Gillham beskriver att vi som forskare därför måste vara väl medvetna om riskerna med våra förutfattade meningar och därför försöka gå in i studien med så öppna ögon som möjligt. Det kan även, i den kvalitativa forskningen, finnas en risk att förklaringen av analysmaterialet blir alldeles förenklad
(Denscombre 2008:261). När forskaren går igenom sin analys för att utröna vilka teman som är relevanta att utgå ifrån kan detta leda till att forskaren förbiser viss information och avvisar det som inte passar in. Eftersom sociala fenomen ofta är komplicerade både att prata om och analysera så kan alternativa förklaringar bli till ett hinder i analysfasen.
4. 4 Forskningsintervjun
En fördel med att använda intervjumetoder i forskningsarbetet är att de ofta är flexibla och djupgående (Bell 1993:90f). Till skillnad från enkätundersökningar kan också forskaren under en intervjusituation tolka inte bara informantens svar utan också vilka gester och pauser som informanten gör. Det ges tillfälle för följdfrågor och det är lättare för informanten att svara mer utvecklat på frågorna.
För att ta ställning gällande om intervjun som metod är lämplig för studien menar Denscombre (2008:132) att två frågor bör ställas innan val av metod fastställs; "behöver undersökningen verkligen den typ av detaljerad information som intervjuer ger och "är det förnuftigt att förlita sig på information som samlas in från ett litet antal informanter". Eftersom vi i vår studie var ute efter att undersöka emotioner och erfarenheter snarare än statistik och faktafrågor drog vi slutsatsen att intervjumetoden var den rätta. Vårt ämne för studien innefattar också en del känsliga frågor och vi ville därför närma oss informanterna på ett mer förtroligt sätt för att varsamt få dem att öppna sig och vara ärliga.
Gillham (2008:103) menar att det går att hävda att den halvstrukturerade intervjun är den viktigaste typen av
forskningsintervju. Dels skapas en balans i relationen struktur och öppenhet, dels innefattar den en flexibilitet som inte är lika tillgänglig vid exempelvis enkätundersökningar. Den
halvstrukturerade intervjun kännetecknas av att samma frågor ställs till alla informanter, lika lång intervjutid avsätts i varje fall, frågorna är öppna i sin karaktär och sonderande frågor (följdfrågor) används om intervjuaren hör att det finns intressanta resonemang som måhända ligger något utanför ämnes- och frågelistan. Många forskningsmetodologiska handböcker förespråkar att informanterna bör få tillgång till forskningsfrågor och teman som ska tas upp under intervjuerna. Dels för att de ska kunna skapa sig en uppfattning om studiens inriktning och dels för forskarens skull. En införstådd informant kan troligen redogöra för sina åsikter på ett djupare plan. Emellertid valde vi att frångå metodhandböckernas råd gällande just detta och vi utgick från vår egen uppfattning om att vi eftersträvade spontana svar i den omfattning det var möjligt. Därför fick
informanterna ett kort introduktionsbrev där vi redogjorde i stora drag för studien, resten lät vi vara osagt fram till varje enskilt intervjutillfälle.
4. 5 Reliabilitet
Det är viktigt att som forskare kritiskt granska sina frågor inför en intervjustudie. Vid en kvalitativ studie är forskarens subjektivitet integrerad med valet av metod och för att analysmaterialet ska kunna ses som tillförlitligt är det beroende av flertalet faktorer; skulle en annan forskare komma fram till samma resultat om han eller hon gjorde samma studie, hur motiveras urvalet av informanter och vad är forskningens syfte och mål (Denscombre 2008:250). Om forskaren inte använder sig av en mycket ytlig ansats att närma sig analysmaterialet, exempelvis genom väldigt enkla beskrivningar av materialet, sker oundvikligen en subjektiv konstruktion (Gillham 2008:23f). Det handlar inte om att informanten ger en sann bild av ett fenomen utan snarare om att berättelsen blir ett underlag som samlats in via en viss metod.
Vidare kan faktorer som att informanten sett ett tv-program om intervjutemat påverka hans eller hennes åsikter (Bell 1993:62). De metodiska verktyg en forskare väljer är redskap för
datainsamlingen och vi har tidigare nämnt att det är viktigt att välja rätt metod för rätt undersökning. Vi valde den halvstrukturerade intervjun som forskningsmetod men gjorde ett aktivt val i att inte lämna ut mer information om studien än vi ansåg nödvändigt. Då vår utgångspunkt är att bland annat undersöka synen på
heteronormen och informanternas syn på sexualitet undvek vi att ge ut alltför detaljerad information. Vi önskade kunna närma oss och komma åt de omedelbara reaktionerna eller åsikterna, detta för att vi anser att normer många gånger utgår från stereotypa och sällan ifrågasatta beteenden.
4. 6 Urval av intervjupersoner
När forskningsintervjun används i en studie är det vanligt att färre deltagare intervjuas, i jämförelse med kvantitativa
(enkät)undersökningar (Denscombre 2008:142). Antingen kan urvalet baseras på en representativ grund, detta sker med fördel för att få resultat som ska gå att generalisera, eller så ligger fokus på att hitta personer ute på fältet som kan bidra till att resultatet går mer på djupet eller mer specifikt utforskar ett särskilt fenomen.
Inom tidsramarna för vår studie valde vi att koncentrera oss på tio personer, män och kvinnor, heterosexuella och icke heterosexuella i åldrarna 20-100 för att få ett så brett spektra som möjligt att arbeta med. Antalet informanter i studien begränsade vi till tio personer för att garantera att studiens tidsramar skulle hållas. Orsaken till att vi har både män och kvinnor i studien var att det var både män och kvinnor som svarade på enkäten. I studien lägger vi ingen fokus på informanternas könsidentitet. Vi är medvetna om att det ämne vi valt att fokusera på, heteronormen, utgår mycket från två kön och att det av de två är manlighet som dominerar i samhället. Vi kommer dock inte att fokusera på de likheter och skillnader som kan tänkas finnas i mäns respektive kvinnors bild av ett heteronormativt samhälle. Vi anser att det är ett viktigt perspektiv men så är också aspekterna gällande den sexuella identiteten. Vi stod mellan dessa två val och tog beslutet att inrikta oss främst på sexualitetens roll i relation till heteronormativitet.
Eftersom vår utgångspunkt i studien är att heteronormen dominerar i samhället skulle det om möjligt kunna ses som exkluderande att enbart intervjua hetero- eller icke heterosexuella personer. För att få en bredare förståelse kring hur pass omfattande heteronormen är, och hur människor upplever och förhåller sig till den menar vi att ett urval bestående av både hetero- och icke heterosexuella känns mest relevant för vår undersökning. En risk med att enbart inrikta studien på icke heterosexuella personer skulle, främst genom uppsatsens gestaltande del, kunna uppfattas normerande i sin enahanda fokus. Skulle urvalet däremot bestå enbart av heterosexuella personer, skulle det i sin tur kunna uppfattas som ett steg i att befästa
heteronormens dominans. Genom att skicka ut enkäten till ett stort antal personer hoppades vi hitta informanter som representerade en stor variation sett till åldern. Det är intressant att få ta del av ett brett spektra av åsikter och få en inblick i hur synen på sexualitet och avvikande dito eventuellt kan ha förändrats över tid.
Informanterna skulle även vara boende i Malmö, mycket på grund av praktiska skäl. Eftersom en del av gestaltningen består av foton var det nödvändigt att kunna träffa personerna ansikte mot ansikte. Vi fick kontakt med en gatekeeper på RFSL och viss förmedling skedde därigenom, vidare lade vi ut en intresseanmälan på Internet där vi kort förklarade studiens syfte och hur materialet skulle komma att användas. I samband med detta sammanställde vi ett dokument som innehöll allmän information om vad informanterna förväntades diskutera vid intervjutillfället. Med denna information fanns också ett enkätliknande dokument där informanterna fick fylla i grundläggande fakta om exempelvis ålder, sexuell identifikation och sysselsättning. De var medvetna om att delar av
intervjumaterialet skulle hamna i en bok, i form av personporträtt i text och bild, detta fick de också godkänna i enkäten. Bell (1993:94) menar att informanterna själva bör få komma med förslag på tid och plats för intervjutillfället samt att de bör göras uppmärksamma på vad det är som förväntas av dem och hur lång tid som är avsatt. Vi meddelade att tiden för intervju var avsatt till två timmar, en timme för intervjun samt en timme för fotografering. Tidsbokningen skedde till stor del i samförstånd med informanterna. I enkäten fanns flertalet tider att välja på men eftersom tidsramen för studien var begränsad fick vi vara flexibla med informanter som på grund av jobb eller studier behövde förlägga sin tid till tidig förmiddag eller kväll.
Intervjupersoner
– Man, 31 år, heterosexuell – Man, 23 år, heterosexuell – Kvinna, 26 år, heterosexuell – Man, 24 år, heterosexuell – Kvinna, 22 år, heterosexuell – Kvinna, 29 år, queer – Kvinna, 30 år, bisexuell – Kvinna, 27 år, homosexuell – Kvinna, 50 år, homosexuell – Kvinna, 25 år, bisexuell4. 7 Reflektion av metod och urval
Två timmar visade sig vara en rimlig avgränsning för vår studie. Trots att Gillham (2008:107) menar att mer omfattande intervjuer
kan leda till att informanten når en mättnad tidigare fick vi god respons på tidsavgränsningen. Resonemang kring heteronormen och sexualitet kan bli komplicerade och ibland uppfattas som svåra att prata om. För att kunna få igång en bra diskussion krävs också att respondenterna har en god kunskap i ämnet. I efterhand kan vi göra bedömningen att de personer som anser sig stå utanför normen besitter en bredare kunskap kring ämnet. Framförallt har de har visat på en betydligt högre grad av insikt och vi tolkar det som att de funderat mer kring normer och avvikande eftersom de tillhör en grupp som står utanför den rådande heteronormen.
Vi är medvetna om att vi går in i studien med viss förförståelse. Genom att noggrant formulera frågor utan värderande ord eller betoningar som syftar på att ett svar skulle vara mer rätt än ett annat har vi försökt att gå in i varje intervjusituation med klara ögon. Vi genomförde en pilotintervju för att kontrollera att frågorna
upplevdes på det sätt vi önskade och att ordningen på frågorna gjorde att intervjun flöt på utan konstigheter.
Vi gick in i arbetet med studien med ringa kunskap om sexuella identiteter och praktiker, identitetsskapande och genus.
Informanterna är allt från bekantas bekanta till totala främlingar, med betoning på det senare. Viss förförståelse och medvetenhet finns hos samtliga informanter men eftersom vi annonserade efter deltagare på Internet finns inget eller litet sammanträffande gällande detta. Det skulle kunna ses som att denna grupp av människor ofta använder Internet men eftersom spektret är relativt stort gällande ålder, sexualitet och kön så anser vi att den kopplingen är av mindre betydelse. Intervjuguiden med frågor modifierades under studiens gång och i efterhand kan vi se att vissa frågor med fördel kunde ha tagits bort eller lagts till.
Allt eftersom intervjuerna ägt rum har vi lärt oss mer och fått en tydligare insyn i heteronormens påverkan av den sexuella identiteten, därför hade det varit önskvärt att kunna kontakta informanterna igen för ytterligare en fördjupande intervju.
Som Borg beskriver ovan upplevde vi att det fanns en viss önskan hos informanterna att "svara rätt", särskilt upplevdes detta hos de intervjupersoner som ansåg sig vara delvis eller mycket insatta i ämnet. Tre informanter uttryckte dessutom sin rädsla för detta på ett väldigt tydligt sätt, i de andra fallen var känslan mer outtalad men synliggjordes då den första spontana tanken eller svaret byttes ut eller formulerades om. Det som blev sagt under intervjuerna
kommer i uppsatsen att behandlas som informanternas versioner och tolkningar av samma ämne, inte som sanningar. Vi ställer oss
frågande till hur öppna informanterna har varit med tanke på att de frågor vi ställt ofta har varit av personlig art. Vi tror att det faktum att vi var totala främlingar för informanterna kan ha haft en
5. Analys
Detta kapitel är uppdelat i och tar avstamp från de tre teman vi fokuserade på under analyserandet av intervjumaterialet; sociala konstruktioner, heteronormen och det sexuella spektret. För att få en bättre överblick presenteras informanternas svar i tre på varandra följande kapitel. Informanterna är refererade till som A1-5,
heterosexuella och B1-5, icke heterosexuella. Alla tre teman har mer eller mindre tydliga kopplingar till varandra och kan med hjälp av tidigare presenterade teorier presenteras och analyseras på följande sätt.
5. 1 Sociala konstruktioner och
skapandet av det normala
Det är många av informanterna i studien som nämner heteronormen på ett sätt som tyder på en bild av den som någonting konstruerat. En rådande struktur att på olika sätt behöva förhålla sig till. Det vittnar om en medvetenhet om dess existens. Trots det förhåller sig ett antal personer ganska okritiskt till den. De personer som
uttrycker en kritik mot den nämner ändå att de vet om att de
befinner sig inom den och att de lever i enlighet med många av dess regler. Det är den här typen av för givet tagna strukturer som
kommer att diskuteras i det här kapitlet.
Hur ser du på sexualitet som avviker från heteronormen?
Det har liksom inte funnits i våran omkrets sådär. På det kvarteret där vi bodde, där var alla barnfamiljer med mamma och pappa. Kring mig så var det bara det.
Citatet kommer från intervjupersonen A5 som berättar om en uppväxt i en medelstor stad i norra Sverige. Hennes familjesituation har varit trygg och stabil men av citatet att döma, också ganska så skyddad från alternativa sätt att leva inom ett samhälle som hon beskriver som heteronormativt och präglat av kärnfamiljstänkande. En annan intervjuperson, A3, gör en ansats till att förklara begreppet heteronorm med att det är någonting som är bestämt av samhället men hon avbryter sig själv mitt i en mening och ursäktar sig med att hon egentligen inte riktigt reflekterat över ordets innebörd. Tidigare har hon berättat att hon, inför intervjun, kollat upp centrala begrepp på Internet (begrepp som vi använde i informationen hon fick av oss inför intervjun). A3 är dock inne på ett spår som flera av de andra intervjupersonerna också är inne på. Att heteronormen är någonting som är konstruerat av oss i samhället.
Heteronormen är ingenting som står för sig själv. Den rymmer andra konstruktioner också. Några exempel på det är till exempel
manlighet och kvinnlighet. Att hävda att till exempel manlighet är en konstruktion är att hävda att manlighet inte är en essens eller
sanning. Det är ingenting som har legat och väntat på att karvas fram till den bild av vad manlighet är idag utan det är en uppsättning av egenskaper som vi fostrats till att uppleva som manliga (Berger och Luckmann 1998:43).
Alla informanter i studien kunde utan problem rada upp ett antal egenskaper som de ansåg vara typiskt manliga. Vissa av
intervjupersonerna var dock medvetna om problematiken i att kategorisera egenskaper efter kön. De som ställde sig kritiska till att beskriva personer på det här sättet var i huvudsak de som
identifierade sig som icke heterosexuella. B5 säger:
Jag tänker att jag blir uppfattad på ett visst sätt för att många identifierar mig som tjej och om jag beter mig manligt så kommer jag ändå uppfattas utifrån ett kön.
Hon är medveten om vad det är i samhället som ses som manligt och kvinnligt men även om problematiken det för med sig att se på kön på ett så stereotypt sätt. Heterosexualitet är en annan i raden av konstruktioner, eller kanske snarare bilden av den som den rätta och normala sexualiteten. En av informanterna förklarar heterosexualitet som någonting samhället är byggt på och ett håll vi trycks åt snarare än att det är någonting vi faktiskt är. Det är en struktur som
definierar rätt och fel i samhället och som framhåller heterosexualitet som det normala. I samma stund som
heterosexualitet definieras som normalt definieras allt det som inte är det, som onormalt. Informanten B5 beskriver en period under tonåren som extra jobbig. Det var en period då hon började fundera över sin sexualitet och vilka det var i skolan hon egentligen drogs till. Det är flera av de informanter som identifierar sig som icke heterosexuella, som beskriver hur de aktivt förhöll sig till normen för att det var vad som förväntades av dem. De visade till exempel ett intresse för personer av motsatt kön trots att det gick emot vad de egentligen kände.
B5 ser TV som en kanal som stärker normen. Hon berättar att hon och hennes sambo valt bort TV mycket på grund av det som visas på den. Hon berättar om de tillfällen då hon ändå kommer i kontakt med programmen som hon valt bort. Hon tar programmet Bingolotto som ett exempel och ett avsnitt där programledaren på något sätt fått reda på att en deltagare inte är gift med sin partner. Programledaren föreslår att de pengar som gästen kanske vinner genom att snurra på hjulet kan användas till ett stort bröllop. Exemplet visar hur
heteronormen, och vad den innebär, är så planterad i många av oss att möjligheten att en människa kanske inte skulle vara intresserad av i det här fallet ett giftermål inte tas med i beräkningen.
Programledaren tar alltså för givet att personen i fråga skulle vara intresserad av att leva i linje med vad som behandlas som normalt i samhället. Judith Butlers teorier om performativitet går i kort ut på att vi skapar personers kön och sexualitet genom att behandla personer på ett sätt som motsvarar det sätt som samhället har enats
