Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ & Samhälle
Examensarbete
15 högskolepoäng
Demokrati, medborgarskap och
mo-dernitet
Myter om svensk nationell identitet: En analys av bilder i tre
samhällsvetenskapliga läroböcker.
Democracy, Citizenship and Modernity
Myths about Swedish National Identity: An Analysis of Images in Three
Educational Books in Social Studies.
Anna Carlsson
Kalle Olsén
Sammanfattning
Syftet med detta examensarbete är att klarlägga vad den svenska nationella identiteten kan sägas bestå av. Vidare vill vi undersöka om, och i så fall hur, svensk nationell identitet för-medlas genom läroböcker skrivna för gymnasieskolans Samhällskunskap A. Detta gör vi ge-nom att utföra en semiotisk bildanalys av utvalda bilder från tre läroböcker. I en sådan analys läses bilder på samma sätt som text. Vi grundar vår analysmodell på Barthes semiotiska me-tod för att analysera bilder och deras myter. Vi kommer fram till att den svenska nationella identiteten är starkt förknippad med socialdemokratin och folkhemmet. I folkhemmet vävs tre centrala begrepp samman vilka utgör grunden för den svenska nationella identiteten. Dessa tre är demokrati, medborgarskap och modernitet. I vår analys kommer vi fram till att böckernas bilder förmedlar en svensk nationell identitet baserad på dessa tre begrepp. Vidare finner vi att den svenska nationella identiteten visar sig tydligast i jämförelse med bilder som representerar andra nationer och deras medborgare. Detta betyder att ett kollektivt vi framträder i kontrast till framställningarna av dem i läroböckerna. I den avslutande diskussionen reflekterar vi kring de problem som kan uppstå när den svenska identiteten manifesteras genom att man utmålar
den andre som stereotyp. Vi lyfter fram att detta ställer krav på pedagogen att ha ett kritiskt
förhållningssätt till de läroböcker som används i undervisningen.
Sökord: bild; lärobok; myter; nation; nationell identitet; svensk nationell identitet; vi och dem.
Abstract
The aim of this essay is to sort out what the Swedish national identity is said to consist of. Further, we aim to examine if, and how, Swedish national identity is conveyed through text-books written for the course Samhällskunskap A in the Swedish gymnasieskola. In order to do this, we perform a semiotic analysis of selected images from three textbooks. In an analysis of
folkhemmet three central concepts form the foundation of the Swedish national identity. These three concepts are democracy, citizenship and modernity. In the analysis we come to the conclusion that the textbooks’ images convey a Swedish national identity based on these three concepts. Further, we find that the Swedish national identity is made clearest in a com-parison to images representing other nations and their citizens. This means that a collective us is visible in contrast to the representations of them in the textbooks. We reflect upon the prob-lems that can arise when the Swedish identity is manifested through stereotyping the other, in our closing discussion. We focus on the demands that this puts on the teacher to have a criti-cal approach towards the textbooks that are used in the education.
Keywords: image; myths; national identity; nation; Swedish national identity; textbook; us and them.
Innehållsförteckning
1. Inledning... 5
1.1 Syfte och frågeställning... 6
2. Bakgrund ... 8
2.1 Vad är kultur?... 8
2.2 Nationer som ’föreställda gemenskaper’... 9
2.3 Skolans roll i förmedlandet av nationell identitet ... 11
2.4 Betydelsen av Dem i skapandet av ett Vi... 11
2.5 Vad är svenskhet ... 12
2.5.1 Det socialdemokratiska folkhemmet ... 13
2.5.2 Modernitet ... 13
2.5.3 Demokrati och medborgarskap ... 15
3 Metod ... 16
3.1 Urval... 16
3.2 Val av metod ... 17
3.3 Semiotik ... 19
3.3.1 Saussures arv ... 19
3.3.2 Saussure och meningsskapande ... 20
3.3.3 Från Saussure till Semiotik ... 21
3.3.4 Roland Barthes och studiet av myter i kulturen ... 22
4 Analys... 24
4.1 Analysmodell ... 24
4.2 Fri från kultur ... 25
4.3 Modernitet ... 28
4.4 Demokrati... 32
4.4.1 Vårt statsskick i jämförelse med Deras... 33
4.4.2 Demokratisk fostran... 36
4.5 Folkhemmet... 38
5 Diskussion ... 41
5.1 Vi och dem i läroböckerna ... 41
5.2 Diskurs och skapandet av identitet... 42
5.3 Problem med åtskillnaden mellan oss och dem ... 44
1. Inledning
Som blivande gymnasielärare kommer vi att mötas av en bred flora av läromedel skrivna för de ämnen vi kommer att undervisa i. Det kommer att läggas ett stort ansvar på oss som fram-tida pedagoger att vara källkritiska i förhållande till de läromedel vi förväntas använda. Kra-ven ökar, särskilt om man betänker den utveckling på friskoleområdet som skett under de se-naste åren. En inte helt otänkbar utveckling är att allt större del av läromedlen kommer att sponsras/produceras av olika företag eller intresseorganisationer. De ekonomiska sparkrav som med jämna mellanrum drabbar skolan medför att läromedlens aktualitet eller färskhet av nödvändighet kan komma att begränsas. Det kan helt enkelt komma att ta fler år mellan inkö-pen. Detta gör att det kommer att ställas högre krav på läraren att hitta annat material för an-vändning i undervisningen. Även detta leder till ökade krav på pedagogen att kritiskt granska vem eller vilka intressen som ligger bakom en producerad källa. Detta för att kunna identifiera vilka värden en källa förmedlar och på så sätt bedöma dess lämplighet. Med detta inte sagt att de läromedel som redan nu finns och produceras skulle stå över en sådan granskning. Tvärtom passerar dessa böcker ofta förbi som förmodat värdeneutrala. Bara auran av att vara en läro-bok ger en slags legitimitet, vilket leder till att lärarens granskande uppgift åsidosätts. Med anledning av detta tycker vi att det är intressant att närmare studera en del av de nationella värden som förmedlas genom bilder och bildtext i läroböcker för Samhällskunskap A på gymnasiet.
Under vår utbildning har vi kommit i kontakt med kulturstudier och därigenom också börjat fundera kring begreppet nationell identitet. Vi gör därvidlag en gränsdragning mellan nationalism och nationell identitet. Det förra begreppet, menar vi, väcker negativa associatio-ner såsom främlingsfientlighet. Vi vill istället belysa de enande aspekter som inbegrips i det senare begreppet. Det handlar snarare om nationell enighet som grundläggande förutsättning för att en stat ska kunna fungera än om exkludering av människor (Taylor i Canovan, 1998 s.16). I skapandet av en nationell identitet spelar historiska och nutida symboler en viktig roll, likaså handlar det av nödvändighet om att definiera vem den andre är. I skapandet av ett vi är man alltid beroende av olika dem. Faktum är, vilket vi kommer att reda ut tydligare vid ett
senare skede, att den andre faktiskt är viktigare än vi i skapandet av en nationell identitet (Clampin, 1999 s.68-69).
Vårt val av undersökningsområde faller sig naturligt, då vi båda studerar för att bli lära-re i gymnasieskolan. Ytterligalära-re har vi båda verkat i mångkultulära-rella skolor och har då stött på de problem som kan uppstå med identifikation med en alltför snäv nationell identitet. Att un-dersöka dessa frågor närmare ur ett teoretiskt perspektiv anser vi kommer att göra oss bättre rustade att hantera de problem den mångkulturella skolans möte med en påstådd traditionell svensk nationell identitet kan leda till.
1.1 Syfte och frågeställning
Skolan sägs fylla en demokrati- och medborgarfostrande roll. Syftet är att lära eleverna vad som är rätt och fel i det aktuella samhället som de kommer att leva och verka i. Skolan skall alltså forma den sortens medborgare som är önskvärda för ett fortsatt välstånd för staten. En stor del av vad skolan förmedlar gällande värderingar och uppförande handlar om att ’döma ut’ det som inte är önskvärt och ’döma in’ sådant beteende som är det. På så sätt skapas en form av gemenskap i vetskapen om att alla de människor som gått igenom den svenska skolan har förmedlats en och samma värdegrund. På så sätt förmedlas alltså, genom den svenska sko-lan, vad som är accepterat respektive icke accepterat i det svenska samhället. På grundval av detta menar vi att det kan hävdas att vad den svenska skolan gör, är att förmedla en kollektiv
svensk nationell identitet.
I ett sekulärt samhälle som Sverige, där religion och kyrka inte fungerar som en sam-manhållande kraft får andra funktioner spela denna roll. I vissa länder fyller ett officiellt na-tionellt språk denna funktion (McLeod, 2000 s.72). Till viss del kan det hävdas att dominan-sen av det svenska språket i tal och skrift medför att svenskan spelar denna roll i Sverige. Dock är inte svenska det officiella språket i Sverige, det finns inget statligt direktiv som fast-ställer att svenska ska ha denna position (Nationalencyklopedin 1). Genom den svenska sko-lan förmedlas ändå en vetskap om att svenska är det dominerande språket i Sverige. Detta
hävda att det borde vara på något annat sätt. Svenska är av historisk hävd accepterat som na-tionellt språk i Sverige. Att istället bedriva undervisning, och skriva läroböcker, på alla de språk som finns representerade i den svenska skolan skulle vara ohållbart.
Det är dock inte språket som förenande faktor som är av intresse för den studie vi ämnar företa oss. Istället är det andra kulturella yttringar, som kan uppfattas som typiska för den svenska nationella identiteten, som kommer att vara i fokus för undersökningen. Vår under-sökning kommer att inrikta sig på att analysera bild och bildtext i läroböcker i samhällskun-skap A för gymnasieskolan. Det är rimligt att antaga att de böcker som skrivs för användning i skolan på något sätt också förmedlar förmodade svenska nationella värden. Vårt arbete syftar till att hitta exempel på hur detta yttrar sig i läroböckernas bilder. Vi tror att läroböckerna förmedlar en snävare bild av svenskhet än vad som skulle vara önskvärt i en mångkulturell skola. Ännu så länge vilar detta antagande på aningar från vår sida, om våra efterforskningar skulle visa på det motsatta anser vi ändå att det är av intresse att närmare studera de förenande kulturella yttringar som framhålls i läroböckernas bilder. Vad vi hoppas finna är exempel på hur, och genom vilka symboler, värden etcetera, svensk nationell identitet skapas och vidare-förmedlas genom läroböcker i samhällskunskap A.
De frågeställningar vi kommer att utgå ifrån är:
• Vad är myten om det svenska?
• Manifesteras svensk nationell identitet i böcker för Samhällskunskap A? • Hur manifesteras i så fall denna svenska nationella identitet?
2. Bakgrund
För att underlätta läsningen av detta examensarbete kommer vi i detta kapitel att redogöra för centrala begrepp och idéer om identitets- och nationsskapande. Först kommer vi att definiera hur vi kommer använda begreppet kultur. Sedan går vi vidare med att förklara vad vi menar med nationen som en föreställd gemenskap och skolans roll i skapandet av nationen. Vidare kommer vi att förklara betydelsen av begreppen vi och dem för den nationella identiteten. Sist men inte minst kommer vi att förklara hur vi kommer att använda begreppet svenskhet i detta examensarbete.
2.1 Vad är kultur?
Begreppet kultur är på intet sätt oproblematiskt att använda sig av. Vad den ene menar är folkdräkter och typiska maträtter kan för den andre betyda religion eller vara liktydigt med etnicitet. Begreppet kan också föra med sig associationer till opera, balett eller teater. För många är detta exempel på finkultur, en arena där endast vissa i ett samhälle har tillträde. Ett slags klubb för dem som ”vet att förstå” det vackra i nämnda yttringar. För att det inte ska föreligga liknande begreppsförvirring vid läsningen av detta examensarbete kommer vi nu att definiera hur vi kommer att använda oss av begreppet kultur i vårt vidare arbete.
Arnstberg (2005) menar att kultur är ”det bakomliggande mönstret för socialt samspel, det som dirigerar folks handlingar” (s.21). Enligt ett konstruktivistiskt synsätt är inte kulturen något fast som finns förankrat i människor som tillhör den ena eller andra kulturen. Kulturell identitet är istället något som ständigt skapas och förändras i samspel mellan människor (Ibid.
Konstruktivister skulle förmodligen säga att den i dag mest träffande identitetsmetaforen är torget, där pågående sociala processer oavbrutet omformar den personliga identiteten, likaväl som den kulturella tillhörigheten (Arnstberg, 2005 s.22).
Vi menar att metaforen med torget, mycket riktigt, är träffande. Det är i mötet mellan olika människor som kulturell identitet skapas och omskapas i oavbrutna sociala processer. Kultur är därför ingenting statiskt som finns inom människor i form av en fast kärna av värderingar och regler. Vår definition blir därför att kultur är alla de bakomliggande faktorer som styr människors handlingar, dessa faktorer skapas, konstrueras, i samspelet mellan människor och står i begrepp till ständig förändring.
2.2 Nationer som ’föreställda gemenskaper’
I den allmänna diskussionen likställs ofta, ganska okritiskt, begreppen nation och stat. Ett tydligt exempel på detta skriver Canovan (1996) att den mellanstatliga organisationen FN är, vars förkortning står för Förenta Nationerna. I själva verket består FN inte av nationer, utan medlemmarna är självständiga stater. En stat behöver inte vara synonym med en nation. En stat kan bestå av flera olika nationer och endast i enskilda fall sammanfaller en nation med en faktisk stat. I enlighet med detta borde ett mer passande namn för tidigare nämnda organisa-tion vara förenta staterna och förkortas FS (s.51). De flesta teoretiker på området är överens om att en nation i första hand är en konstruktion, en skapad känsla av gemenskap.
Signifikativt för detta är att Andersons bok på ämnet heter Den föreställda gemenskapen (1991). Anderson (1991) skriver ”[j]ag föreslår . . . i antropologisk anda följande definition av nationen: den är en föreställd politisk gemenskap. . .” (s.21). För att stödja denna tes anför han att en nations medlemmar aldrig kommer att träffas ansikte mot ansikte. Under sin livstid kommer en medborgare endast att känna till ett ytterst fåtal av nationens övriga invånare och antalet en medborgare kommer att känna personligen är ytterligare mindre. Detta till trots känner ändå en nations medborgare en gemenskap med alla andra som lever inom dess före-ställda gränser. En nations medborgare vet med sig, och känner, att de delar nationalitet med ett stort antal andra människor. Människor som å sin sida också känner samma föreställda gemenskap med dem (Ibid. s.21).
Denna känsla av gemenskap, som överskrider klassgränser och trotsar orättvisor och ojäm-likhet, kallar Anderson (1991) för en ”. . . djup, horisontell gemenskap” (s.22). Det är denna
upplevda känsla av djup, horisontell gemenskap som gör att människor är beredda att döda och till och med dö för sin nation. Nationalismen, menar han, bygger på föreställningar om gemenskap som förenande kraft. Ett tydligt exempel på detta är företeelsen med ’okända sol-daters gravar’. I dessa gravar ligger, om någon alls, oidentifierade rester av stupade soldater som dött för nationens sak. Genom att det inte är specificerat vem eller vad som ligger i gra-ven så blir de hela nationens grav. På samma gång är de allas och ingens minnesplats att fira, sörja eller minnas historiska triumfer, nederlag eller nödvändiga offer för nationens överlev-nad (Ibid. s.22-23).
Nationalismens användande av nationella historiska symboler och offer visar på hur den skapar en föreställd gemenskap både bakåt i tiden och i nutid (Ibid. s.23-24). Symboler och ritualer är viktiga ingredienser för att skapa en upplevd nationell gemenskap (Hobsbawm i McLeod, 2000 s.69). Genom att upprätthålla traditioner knyts nutid och dåtid samman. Det skapar en slags upplevd kontinuitet som ger en känsla av delad historia och ursprung för na-tionens medlemmar (Ibid. s.69).
Vi menar att ett tydligt svenskt exempel som knyter samman dåtid med nutid är Vasalop-pet. Loppets valspråk lyder ’I fäders spår för framtids segrar’. För den oinvigde är detta i och för sig ett pampigt sätt att knyta samman dåtid och nutid. Men för en person av svensk natio-nalitet ger det dessutom associationer tillbaka till landsfadern Gustav Wasa och den svenska nationens födelse. Likaså visar detta exempel hur nationella symboler och personer används för att skapa en känsla av gemenskap. Denna gemenskap manifesteras sedan varje år genom att traditionen att åka Vasaloppet upprätthålls. Trots att större delen av Sveriges befolkning endast kan åka skidor under en ytterst begränsad tid av året så är det ett genuint tecken på
svenskhet att ha åkt Vasaloppet.
En grundförutsättning för vårt vidare arbete är att vi utgår ifrån att nation och nationell identitet är någonting som skapas och förmedlas. Vidare är användandet av gemensamma symboler viktigt för dessa processer. Med hänsyn till detta är det också viktigt att se begrep-pen som någonting föränderligt och inte som något statiskt och av naturen givet. Vi menar att skolan har en viktig roll när det gäller skapandet av nationell identitet. I skolan har ett samhäl-le möjligheten att påverka samhäl-lejonparten av de människor som i framtiden kommer att utgöra befolkningen i ett land.
2.3 Skolans roll i förmedlandet av nationell identitet
Ett av den svenska gymnasieskolans uppdrag är att ”förmedla sådana . . . kunskaper som utgör den gemensamma referensram som alla i samhället behöver” (Lärarförbundet, 2005 s.39). Skolan ska alltså ge eleverna en unison kunskapsgrund att utgå ifrån inför sina vidare liv i det svenska samhället. Syftet kan sägas vara att ge eleverna en gemensam svensk identitet. Ett viktigt medium för förmedlandet av en gemensam identitet är de böcker som skrivs för, och används i, undervisning i den svenska skolan. Cameron (1999) understryker betydelsen av läroböcker som del i skapandet av en delad nationell identitet. Vidare hävdar han att en stats strävan att skapa ett gemensamt narrativ för nationens historia i mångt och mycket tar sin form och förmedlas genom de böcker som används i skolan (s.2). Givetvis varierar graden av statlig inblandning, men i de flesta skolsystem finns det ändå ett visst inslag av statlig kontroll och förmedling av vissa gemensamma värden som anses viktiga.En vanlig föreställning, enligt oss, är att statens intresse av att påverka sina unga medbor-gare under skolgången skulle vara större i totalitära stater och samhällen. Men även i demo-kratiska stater finns ett behov, och ett intresse, av att skapa en upplevd känsla av nationell samhörighet. Folket i en demokratisk stat utgör en enhet som ska fatta kollektiva beslut i olika frågor. På grund av detta skulle delning och en känsla av ömsesidig misstro vara skadligt för den demokratiska processen (Taylor i Canovan, 1996 s.16). Demokratiska grundvärderingar är därför viktiga att förmedla för skolan, följaktligen står det också i kursplanen för Samhälls-kunskap A att eleven ska ”kunna tillämpa ett demokratiskt arbetssätt” (Skolverket 1). Förutom att det kan vara svårt att veta exakt vad som menas med den något oprecisa formuleringen ”tillämpa ett demokratiskt arbetssätt”, så är det klart och tydligt att man understryker vikten av en gemensam syn på hur kollektiva beslut ska fattas.
2.4 Betydelsen av Dem i skapandet av ett Vi
Att föreställa sig den andre är en central del i teorier om identitetsskapande. Det är i åtskillna-den mellan oss, å ena sidan, och dem, å andra sidan, som åtskillna-den egna kollektiva iåtskillna-dentiteten tonar fram. Det finns många olika förklaringsmodeller och förslag på varför människor är så fasci-nerade av att lyfta fram skillnader vid representationen av andra. En av dessa, den
lingvistis-ka, stammar från Saussures teorier om språk. Vi kommer att återkomma till denne i metodka-pitlet. Just nu behöver vi bara veta att en av hans grundläggande idéer är att ”difference mat-ters because it is essential to meaning; without it meaning could not exist” (Hall, 2003a s.234). Med detta menas att mening skapas genom olikheter och att mening alltid är relativ. Detta tydliggörs genom exemplet ”we know what black means [. . .] not because there is some essence in ’blackness’ but because we can contrast it with its opposite –white (Ibid. s.234). Om vi översätter detta till termer av nation/nationalitet betyder det att vår kunskap om vad svenskhet är alltid står i relation till andra nationer/nationaliteter.
Vi vet alltså inte vad det innebär att vara svensk enbart på grund av nationella särdrag, utan också genom att markera skillnader mot våra andra (Hall, 2003a s.234-35). Svenskhet blir då en fråga om att vara ickespansk, -fransk eller -arab. Utan denna fundamentala åtskillnad skulle det bli svårt, för att inte säga omöjligt, att tala om en unik nationell identitet. Enkelt uttryckt handlar det om att tydliggöra särarten genom att markera åtskillnad.
2.5 Vad är svenskhet
En genomläsning av etnologisk litteratur på ämnet svenskhet ger vid handen att det visserli-gen är svårt att utskilja det unikt svenska. Till viss del överrensstämmer denna forskning med de teorier vi diskuterade i föregående avdelning. Ehn, Frykman och Löfgren (1995) skriver således att:
[S]jälvbilden växlar med jämförelseobjektet. När svenskar jämför sig med de sorglösa levnads-konstnärerna i Sydeuropa framträder en nation besatt av ordning, Punktlighet, känslokontroll och grå fantasilöshet. Om jämförelsen görs med finnar eller ryssar är det andra drag som fram-hävs som svenska, eftersom dessa grannländer gärna beskrivs som ännu gråare och tristare än Sverige (s.33).
Trots detta finns det ett antal karakteristika som kan sägas vara specifika för svenskarna. I de närmast följande avsnitt kommer vi därför att tydligare gå igenom några av de särdrag som nämns i den etnologiska litteratur vi varit i kontakt med.
2.5.1 Det socialdemokratiska folkhemmet
Dagens svenska nationella identitet sammankopplas ofta med det Socialdemokratiska makt-övertagandet och deras långa tid vid makten. Ofta kritiseras de för att ha raderat ut det tradi-tionellt svenska till förmån för en mer internationell hållning. Vad denna kritik missar är att socialdemokraterna de facto ”inledde ett nytt skede i försvenskningen av Sverige, när de väl kom till makten vid början av 1930-talet” (Ehn, Frykman och Löfgren, 1995 s.53). Detta ’nya skede’ har inneburit att helt nya värden kommit att ses som typiskt svenska. I socialdemokra-tins folkhem ”vävdes tre centrala begrepp samman: demokrati, medborgarskap och moderni-tet” (Ibid. s.53). Det här är också de aspekter av svenskhet som vi valt att ta fasta på, och söka exempel på i vår läroboksanalys.
2.5.2 Modernitet
Ett återkommande tema är alltså att efterkrigstidens Sverige är mycket modernt. Till viss del sågs det dessutom som ett föredöme för andra länder att ta efter.
Världssamvetet Sverige framställdes inte bara som en neutral välfärdsstat - höjd över maktpoli-tiska intriger och lumpen egennytta – utan även som en modern samhällsformation som frigjort sig från traditionens barlast av fosterländsk rekvisita och nationalistiska brösttoner. I Sverige regerade nu förnuftet, rationaliteten och framtiden. Här fanns i sanning ett föredöme för andra nationer, som inte hunnit lika långt i sin mognadsprocess (Ehn, Frykman och Löfgren, 1995 s.29).
Vad socialdemokraterna gjorde var att skifta fokus framåt i tiden istället för bakåt. Istället för att, som tidigare, hitta enhet i historien blickar man framåt emot en gemensam vision om en modernare, rättvisare och bättre nation (Arnstberg 2005 s.161). I socialdemokraternas Sverige fylls det nationella ”med ett rationellt innehåll” (Ibid. s.161). Vidare menar Arnstberg (2005) att
[d]enna utveckling står på en solid nationalistisk grund och med åren blir ’det nationella’ en självklarhet som genomsyrar allt, från radioprogram till biltävlingar, simpromoveringar och id-rottshändelser (s.161)
Moderniteten tog sig uttryck på flera olika sätt. ”Under 1900-talet byggs nationalkänslan med andra redskap än högstämd retorik . . .” (Ibid. s.161). Elektrifiering, vägbyggen och andra
infrastrukturella satsningar är klara och tydliga exempel på hur nationskänslan nu vilade på en grund av modernitet. Vidare var radion, teven och telefonen också viktiga uppfinningar som fick sitt genombrott i Sverige under 1900-talet (Ibid. s.162). Genom dessa media kunde Sve-riges medborgare bindas samman i en ny form av samhörighet. En känsla av samtidighet där
medierna synkroniserar riket: Nu ringer alla domkyrkor in tolvslaget, nu lyssnar vi till student-sångerna eller nu skrattar hela Sverige åt lille Fridolf eller håller andan inför Stenmarks sista åk. Här skapas helt nya former för massmedialiserad vi-känsla, ljud- och bildvågorna binder samman (Löfgren i Arnstberg, 2005 s.162).
Vi menar att till den upplevda moderniteten hör även en annan aspekt av svenskhet nämligen en upplevd kulturlöshet. Daun (2005) menar att en allmänt spridd attityd vid möten med andra kulturer är att de är bundna och styrda av sin kultur, medan vi är frikopplade från vår kultur. Eftersom vi är mer moderna och rationella kan vi fritt välja att plocka upp eller lägga ifrån oss vår kulturella barlast när vi så önskar. Till största delen handlar, enligt detta synsätt, svensk kultur om firandet av gamla festhögtider, vilka vi firar mer på grund av sentimentalitet än av en stark tro till de religioner som ligger bakom högtiderna (s.17-18). Invandrare, däremot, anses på ett helt annat sätt tyngda av sin kulturella identitet. Deras hela varande präglas av kulturella förtecken och vardagen styrs av påbud från kulturen. På detta sätt kan i stort sett alla deras varanden och göranden förklaras som ett uttryck av kultur (Ibid. s.17). Vårt exem-pel på det här är att om en man med invandrarbakgrund förtrycker en kvinna ser vi det som ett uttryck för dennes patriarkala kultur. Med andra ord förminskas han till ett fåtal kulturella särdrag – för att passa in i vår stereotyp av en manlig invandrare. Om en svensk man, å andra sidan, gör detsamma ses det som ett undantag från den moderna svenska normen. Förklar-ingsmodellerna till ett sådant avvikande beteende hos en svensk man kan vara många, den kvinnoförtryckande svenske mannen kan ha haft en traumatisk uppväxt, vara socioekonomiskt utsatt, vara påverkad av alkohol etcetera. Huvudpoängen är att i det här fallet ses inte kulturen som en överordnad orsak till beteendet, istället ser man förbi kulturen som förklaring. Bilden som träder fram blir på en gång både mer facetterad och bidrar till uppfattningen om svens-karna som fria i förhållandet till kulturen.
2.5.3 Demokrati och medborgarskap
För att kunna bygga en nationell vi-känsla var det nödvändigt att plantera tanken om medbor-garskap och gemenskap hos folket. Då demokrati och allmän rösträtt blev realitet sent i Sve-rige blev ”föreställningen om den demokratiske medborgaren speciellt viktig i 20- och 30-talets samhällsdebatt” (Ehn, Frykman & Löfgren, 1993 s.54). Det är såklart viktigt att med-borgare i en nationalstat känner samhörighet med staten; ”[e]ndast staten kunde utdela (eller upphäva) medborgarrättigheter men med denna gåva följde även vissa motprestationer, plikter och lojalitetsbevis” (Ibid. s.54). Vi tolkar detta som att staten är den som har den yttersta mak-ten över medborgaren. För att detta ska kunna upprätthållas måste den enskilde medborgaren acceptera den makt som givits staten. Detta betyder att medborgarskapet måste innebära vissa vinster för medborgaren. Exempelvis måste staten uppfylla basala behov såsom skydd mot våld och orättvisa. Men även på andra hållet finns förpliktelser. Medborgaren måste följa de demokratiskt stiftade lagarna och till och med göra vissa motprestationer. Exempel på detta är att medborgaren måste betala skatt för att nödvändiga samhälleliga funktioner ska kunna upp-rätthållas. Medborgarna, åtminstone de av manligt kön, kan vara tvungna att göra värnplikt och vara beredda att försvara sitt land. Detta samspel mellan stat och medborgare både bygger på och stärker vi- och nationskänslan.
3 Metod
För att kunna besvara våra frågor angående svensk nationell identitet och förekomsten av bil-der som förmedlar detta i samhällsvetenskapliga läroböcker har vi valt att göra en kvalitativ textanalys. I valet av metod har vi använt oss av Metodpraktikan – Konsten att studera
sam-hälle individ och marknad (Esaiasson et al, 2007), Forskningsmetodik – Om kvalitativa och
kvantitativa metoder (Holme & Solvang, 1997) samt Textens mening och makt – Metodbok i
samhällsvetenskaplig text och diskursanalys (Bergström & Boréus, 2005). I detta kapitel re-dogör vi för vårt urval av undersökningsobjekt och valet av metod.
3.1 Urval
Vi har valt att undersöka Exposé – Samhällskunskap kurs A (Arlt et al, 2003), Kompass till
samhällskunskap A (Eliasson & Nolervik, 2007) samt Reflex – Samhällskunskap för
gymna-sieskolan A-kurs plus (Almgren, Höjelid & Nilsson, 2004), som är läroböcker för
gymnasie-skolans kurs A i samhällskunskap. Med anledning av att denna kurs är obligatorisk på alla nationella gymnasieprogram (Skolverket 2) kommer de flesta eleverna i den svenska gymna-sieskolan i kontakt med denna typ av böcker. På grund av detta anser vi dessa vara av största relevans att undersöka.
För att kunna se hur dagens läromedel ser ut har vi valt att undersöka läroböcker som
tryckts senare än år 2000. Detta val har vi gjort för att de undersökta böckerna så väl som möjligt skall representera vår samtid.
systema-der som på något sätt visar på detta som är intressanta för oss att titta närmare på. De utvalda bilderna kan därmed antas vara
från en kontext som är gynnsam för de teoretiska föreställningarna . . . [detta innebär att] om de teoretiska föreställningarna inte får stöd här får de sannolikt inte stöd någon annanstans hel-ler (Esaiasson et al 2007s.183-84).
De bilder som inte finns med i undersökningen är därmed inte av intresse för oss, då vi be-dömt att dessa inte på ett tydligt sätt, om ens alls, förmedlar svensk nationell identitet. Det är därmed viktigt för läsaren att komma ihåg att det finns bilder i böckerna som inte förmedlar detta och att dessa inte alls kommer att diskuteras i detta examensarbete.
3.2 Val av metod
Vi har valt att göra en kvalitativ textanalys av utvalda bilder ur läroböckerna. Kvalitativ och kvantitativ metod liknar varandra med hänsyn till syfte. Båda angreppssätten ”är inriktade på att ge en bättre förståelse av det samhälle vi lever i och hur enskilda människor, grupper och institutioner handlar och påverkar varandra” (Holme & Solvang, 1997 s.76). Detta till trots finns det en grundläggande skillnad de båda emellan. Skillnaden mellan en kvalitativ och en kvantitativ metod kan uttryckas som följer
[m]ed kvantitativa metoder omvandla[s] information till siffror och mängder. Utifrån detta genomför vi sedan statistiska analyser. Inom kvalitativa metoder är det forskarens uppfattning eller tolkning av informationen som står i förgrunden, t ex tolkning av referensramar, motiv, sociala processer och sociala sammanhang (Ibid. s.76).
Eftersom vi, i vår frågeställning, inte är intresserade av ett resultat som talar om för oss i hur många bilder en företeelse förekommer, utan på vilket sätt den framträder, anser vi att kvalita-tiv metod lämpar sig bäst för våra syften. I detta examensarbete ligger fokus på att tolka de budskap de utvalda bilderna förmedlar. För att göra detta kommer vi att använda oss av semi-otisk bildanalys. Med utgångspunkt från detta kommer vi att bedriva en kvalitativ textanalys av de utvalda bilderna från läroböckerna.
Närmare bestämt kommer vi att utföra en diskursanalys, vilket kan ses som en ”breddad form av textanalys” (Bergström & Boréus, 2005 s.305). Enligt diskursanalytisk teori har språ-ket en stor roll i ”den sociala konstruktionen av världen” (Esaiasson 2007 s.239). Enklare ut-tryckt är diskursen de referensramar vi har för att förstå vår omvärld. Bergström & Boréus
(2005) definierar begreppet som en ”typ av social praktik … [d]et är fråga om handlings-mönster, vanor och konventioner som kan vara mer eller mindre regelstyrda” (s.17). Förfat-tarna menar att diskursanalysen har ett speciellt förhållningssätt till språket och användningen av detta, ”[s]pråket återger inte verkligheten direkt och på ett enkelt sätt utan bidrar snarare till att forma den” (Ibid. s.305). Texter har enligt denna teori en central roll eftersom de ”speg-lar, reproducerar eller ifrågasätter t.ex. makt. Men de är inte i sig makt. De kan användas för att komma åt relationer mellan individer eller grupper som ligger utanför texterna” (Ibid. s.15). Det är alltså i texter, i vårt fall bilder, som relationer mellan olika grupper kommer till uttryck. Detta är av intresse för vårt examensarbete eftersom framställningar av olika grupper, eller individer, kan blottlägga skillnader i synen på exempelvis vem som är en del av det
svenska och vem som inte är det.
Vidare kan man genom diskursanalys ”rekonstruera sociala identiteter” (Ibid. s.327). Iden-titeter är inte fasta konstruktioner utan instabila och föränderliga. Bergström & Boréus (2005) refererar till Mörkenstam och skriver:
Genom att i offentligt tryck visa vad som sägs om samer, för att nämna ett exempel, kan vi för-stå hur diskursen ger vissa förutsättningar för en samisk identitet. Varje identitetsformation sker i huvudsak i och genom diskursen och blir en länk mellan handlingsutrymme och diskurs. Identiteten x blir emellertid inte möjlig om den inte ställs i opposition till något annat, ’den andre’, till något den inte är (s.327).
Med anledning av detta utgår man ofta ifrån en åtskillnad mellan vi och dem i diskursanalyser (Ibid. s.328). I analyskapitlet i detta examensarbete kommer vi därför att lägga stort fokus på denna typ av åtskillnader i de fall detta låter sig göras. Vi menar att genom att blottlägga dyli-ka åtskillnader dyli-kan vi komma åt vad som är det svensdyli-ka. Även denna identitet, menar vi, sdyli-ka- ska-pas genom att göra en tydlig gränsdragning gentemot den andre.
Diskursanalys har kritiserats och ifrågasatts. Bergström & Boréus (2005) skriver att den förknippats med ”obegripliga franska filosofer” (s.305). Dock ökar användandet av diskurs-analytisk metod inom samhällsvetenskapliga undersökningar (Ibid. s.327). Vår erfarenhet är att analysformen också kan anses som subjektiv, vilket också kan tillföras kritiken av model-len. Vi menar att kritiken kommer ifrån det faktum att det, i så stor utsträckning, handlar om tolkningar av materialet. Det handlar således inte om ett objektivt återgivande av enkelt kvan-tifierbara resultat. Föreställningen om en helt objektiv forskare är i vår mening en illusion.
att vi är medvetna om detta. Trots den eventuella kritik vårt examensarbete kan utsättas för menar vi att denna typ av analys kan medföra nya tankebanor, samt att läsaren genom dessa kan se på svensk nationell identitet med nya ögon.
Bergström & Boréus (2005) påpekar vikten av att noggrant ”förklara hur man kommit fram till ett bestämt resultat” (s.353) vid användandet av en diskursanalytisk metod. Vidare hävdar de att en noggrann genomgång av tillvägagångssättet ökar möjligheten för andra att komma fram till samma slutsatser som forskaren (Ibid. s.353). Vår analys av läroböckernas bilder vilar på en teoretisk grund. Denna kommer vi i följande avsnitt att ingående redogöra för. Detta för att läsaren ska få en så god uppfattning som möjligt för hur vår analys har ge-nomförts. Genom att redogöra för analysen noggrant kan läsaren kan se hur vi har dragit våra slutsatser kring bilderna och på så sätt kan läsaren också enklare ifrågasätta dessa slutsatser.
3.3 Semiotik
Semiotiken, studiet av bilder och symboler i kulturen, är enligt Cornell et al (1999) ”. . . den vetenskap som undersöker den mänskliga betydelseproduktionen (i vidaste mening) – villko-ren för kommunikation, dess lagmässighet och samband med samhället” (s.292). Semiotik är till viss del en vidareutveckling av Saussures teorier om meningsskapande genom språk (Ibid. s.292). Vi kommer i detta examensarbete att använda oss av Barthes semiotiska metod för att analysera bilder och de myter dessa förmedlar. Barthes menar att bilder producerar mening på samma sätt som språk. Med anledning av detta anser vi det vara av vikt att läsaren har en för-ståelse för Saussures teori. För att klarlägga på vilket sätt Barthes arbete var en fortsättning på Saussures forskning kommer vi i det närmaste att gå igenom kopplingarna dem emellan.
3.3.1 Saussures arv
Under mitten av 1900-talet sammanställde, postumt, elever till den schweiziske lingvisten Ferdinand de Saussure dennes lektionsanteckningar. På detta sätt blev hans teorier om språket och hans systematiska sätt att analysera språk allmänt kända (Hall, 2003b s.36). Saussure såg språket som bestående av två delar. Dels, menade han, bestod det av ett underliggande slutet
system av regler och koder som bestämde dess ramar. Denna del kallade Saussure för langue (Ibid. S.33). Språkets andra del var, enligt Saussure, det talade ordet. Alltså på det sätt som det underliggande systemets regler kom till uttryck när det användes i tal och skrift. Denna del av språket kallade han för parole (Ibid. S.33). Enligt Saussure var språket styrt av en slags lagbundenhet som fastslogs i det underliggande systemet. Ett språks ramar var med andra ord fasta över tid och kunde därför utsättas för vetenskaplig kartläggning och undersökning. På detta sätt gav Saussures teorier möjlighet att granska språken som något skapat av människan för att beskriva verkligheten (Ibid. s.33-34).
Hall (2003b) skriver om kritiken emot Saussures sätt att behandla språket som ett slutet system möjligt att granska vetenskapligt. Främst handlar denna kritik om Saussures antagande att språket är ett slutet system även över tid. Senare tids språkforskare menar istället att språ-ket står i ständig förändring. På grund av detta är språk inte ett objekt, som vilsprå-ket annat som helst, som kan utsättas för vetenskaplig granskning (s.35). På senare tid har språk- och kultur-forskare istället plockat russinen ur Saussures kaka, så att säga. Man vidhåller att språk visser-ligen är lagbundna, men har övergett tanken på att det också är ett slutet system. Istället ses språk numera som någonting ständigt föränderligt. Mening skapas och återskapas på i förhand oförutsägbara sätt och kan absolut inte tillskrivas någon slutenhet. Trots detta har Saussures teorier haft stor inverkan på många verksamma inom kulturforskning och semiotik. Saussures modell för att studera språk har kommit att användas på ett friare sätt, vilket har givit möjlig-het att studera hur mening skapas i mellanmänskliga relationer (Ibid. s.35).
3.3.2 Saussure och meningsskapande
I motsats till tidigare teorier menar Saussure att det inte finns någon given mening i ting. Språk är alltså inte enbart en reflektion för att återge verkligheten, utan är i sig ett sätt att ska-pa verklighet. Vi människor skaska-par genom språket mening i vår omgivande värld. Saussure förklarade detta genom att visa att varje ord är ett meningsbärande tecken. Varje tecken, i sin tur, består av två delar; en betecknare och det betecknade (Hall, 2003b s.31). Ett exempel på detta är ett träd. Ett träds betecknare är bokstavs/ljudkombinationen som talare av det svenska
för sig bär alltså dessa två enheter ingen mening, det är när de genom ett gemensamt system sammanlänkas som betydelsen blir klar och förståelig (Ibid. s.31). Detta betyder inte att alla ord vi använder behöver ha en materiell referent i verkligheten för att betyda något. Vi männi-skor är kapabla att skapa mening även i ord som inte har någon verklig förlaga (Ibid. s.24). Vårt exempel på detta är att de allra flesta kan förstå och göra meningsfullt ett ord som utom-jording. Detta inte på grund av att det verkligen finns en naturligt förekommande förlaga, utan för att det är ett ord som bär mening i vårt språk.
Utöver detta är språk arbiträrt, dess ord är arbiträra. Detta betyder att vilken bokstavs-kombination som helst skulle kunna betyda samma sak. Det här blir tydligt om man betänker att träd heter t-r-e-e på engelska, men a-r-b-r-e på franska. Detta innebär att det är människor som skapar de bokstavs-/ljudkombinationer som utgör ord i ett språk. Det finns ingenting i ett träds natur som gör den ena eller den andra stavningen mer eller mindre giltig. Istället är det vad talare av olika språk kommer överens om som utgör språkets regler och koder (Hall, 2003b s.21). Eftersom språk är ett socialt skapat fenomen kan vi alltså inte i detta examensar-bete bestämma oss för att från och med nu är bokstavs-/ljudkombinationen för en stor växt med bark, grenar och löv s-k-r-u-s. Eller rättare sagt, vi kan mycket väl göra så, men vi kan inte förvänta oss något större gehör för vårt innovativa bruk av ljud och bokstäver. Med andra ord är även denna del av språket styrd av de lagar och regler som utgör parole.
3.3.3 Från Saussure till Semiotik
Saussures teorier om tecken och dess betydelser för människor ligger till grund för det som idag kallas för semiotik. Semiotik är studiet av symboler i kulturen (Hall, 2003b s.36). Semio-tikens grundläggande tanke är att alla kulturella objekt är meningsbärande och dessutom är alla kulturella handlingar beroende av att fylla en mening. På något sätt måste dessa alltså använda sig av symboler/symbolik för att förmedla denna mening. Med anledning av detta fungerar användandet av symboler för förmedlandet av kulturell mening som ett språk. Med utgångspunkt från Saussures teorier om språket som ett lagbundet system måste de också kunna studeras och analyseras på precis samma sätt som ett språk låter sig göras (Ibid. s.36). Lagarna och reglerna i detta system är oskrivna och baserade på konventioner, slutna mellan människor av samma kultur. Precis som i ett språk kan den enskilde inte hitta på egna kultur-yttringar och förvänta sig att de ska förmedla någon mening för den stora massan. Det är den
konstruktivistiska tanken om meningsskapande som ligger till grund för detta. Enligt kon-struktivismen används språket för att representera världen som vi lever i. Mening existerar alltså inte i världen i form av objekt, människor och händelser. Språket uttrycker inte heller enbart brukarens personliga mening utan mening konstrueras genom språket (Ibid. s.15). På samma sätt förhåller det sig alltså med kulturen och dess yttringar, i alla fall enligt semiotiken.
3.3.4 Roland Barthes och studiet av myter i kulturen
För att utföra en analys av symbolspråk i bilder använde Barthes sig av begreppen betecknare och betecknad (Hall, 2003b s.68). Med detta som utgångspunkt kunde han sedan analysera bilder och vad de genom sina symboler sade om olika kulturer. I bild 1, nedan visas hur Bart-hes ställde upp analysen av en bild i två olika nivåer.
Bild 1. Barthes semiotiska modell. (Barthes, 2003 s.68).
Den första nivån, language, är denotativ, den är vad man ser direkt då man tittar på en bild eller ett föremål. En betecknare och en betecknad utgör tillsammans ett tecken. På den andra nivån, myth, den konnotativa, blir vad som på första nivån utgjorde ett tecken enbart en be-tecknare. Denna i sin tur har en betecknad och tillsammans utgör de ett nytt tecken. På den
konnotativa nivån är kulturella koder av betydelse, de konnotationer som görs här har med
sociokulturell inlärning att göra (Cornell et al, 1999 s.65). De konnotationer som leder fram till myten är alltså kulturellt specifika associationer, vilka enbart låter sig göras av medlemmar av en och samma kultur (Ibid. s.91). Det är viktigt att göra en gränsdragning mellan de käns-lor som kan förväntas väckas av en grupp människor, konnotationer, och de känskäns-lor som
en-1 Signifier 2 Signified 3 Sign I Signifier II Signified III Sign Language MYTH
På den konnotativa nivån, den nivå som i bilden benämns som myth, uppstår det Barthes (2003) kallar myter. Enligt Barthes är detta ett metaspråk, ett språk på en andra nivå (s.68). Genom att förflytta fokus hit behöver en semiotiker inte längre ta hänsyn till den basala upp-byggnaden av en bild eller en text. Istället kan denne nu fokusera på vad bilden/texten i sin helhet förmedlar för budskap – dess myt (Ibid. s.68). Myter växer fram och etableras i ett samhälle på samma sätt som ett språk. För att myten skall existera måste det finnas ett under-liggande system av kulturella koder till stöd för den. Myter är således inte fria konnotatio-ner/associationer utan en produkt av en kollektiv kunskap (Cornell et al, 1999 s.92). När vi i fortsättningen kommer att använda oss av begreppet myt är det denna betydelse vi avser.
4 Analys
I detta kapitel kommer vi att redogöra för vår kvalitativa analys av bilder i läroböcker för samhällsvetenskap A. I de fallen bildtexten säger något ytterligare om bilden i fråga kommer vi även att väga in denna i analysen. Nedan i avdelning 4.1 Analysmodell presenterar vi mo-dellen för vår analys. Den semiotiska grunden för momo-dellen finns presenterad i föregående kapitel. Vi kommer att redogöra för olika teman som vi delat in bilderna i. För att tydliggöra och exemplifiera kommer vi att visa på bilder som är typiska för dessa teman.
4.1 Analysmodell
Vi kommer att utföra vår analys av bilderna på ett sätt troget Barthes semiotiska modell av bilden som bestående av två nivåer. En denotativ nivå, där det bilden föreställer ligger i fokus och en konnotativ nivå där bildens budskap står att finna. På den konnotativa nivån kan de kulturella koder som delas i ett samhälle avläsas och analyseras, det är här myter förmedlas. För att inte låta vår analys bli allt för ordrik kommer vi relativt kortfattat att gå igenom den denotativa nivån. Eftersom bilderna redovisas och läsaren därför själv kan se vad bilden före-ställer på denna nivå finns det helt enkelt ingen större anledning att ge detta första steg i ana-lysen något större utrymme. Istället kommer vi att fokusera på att så noggrant som möjligt, med hänsyn till det begränsade utrymme detta arbetes totala omfång ger, dissekera bilderna på den konnotativa nivån. Vi hoppas på så sätt kunna visa om bilderna i dessa läroböcker för-medlar en gemensam svensk nationell identitet. Vi kommer i det närmaste att ge en samman-fattning av de bilder vi valt att analysera. Efter denna kommer vi mer djupgående att göra
Vi kommer som nämnts inte att ägna den denotativa nivån någon större uppmärksamhet. Istället kommer vi att titta på den konnotativa nivån för att där kunna urskilja sådana
kollekti-va associationer som kan sägas delas av människor med svensk nationell identitet. Utifrån den konnotativa nivån kommer vi att fokusera på de myter som ligger bakom den bild av
svensk nationell identitet som förmedlas genom läroböckernas bilder. Vår analys går således att ställa upp i tre steg, dessa är som följer:
• Denotativ nivå (vad föreställer bilden)
• Konnotativ nivå (vilka kollektiva associationer låter sig göras) • Myt (vilka myter förmedlas på den konnotativa nivån)
Som tidigare nämnt kommer vi dessutom att titta på bildtexter i de fall dessa är relevanta för förståelsen av bilden. Texten kommer i dessa fall att läsas som en del av bilden och således följa samma mönster som bildanalysen.
4.2 Fri från kultur
Gemensamt för de bilder vi analyserat är att de ger mer eller mindre tydliga signaler om vilka som är svenskar och vilka som inte är det. I de tre böcker vi valt ut bilder ur representeras svenskar i överhängande grad som vita människor tillhörande medelklassen, ofta förekommer de i ett sammanhang där de är förknippade med en yrkesidentitet. Det ska i sammanhanget givetvis nämnas att svenskar i läroböckerna, vid ett fåtal tillfällen, även representeras som färgade. Ibland får dessa färgade svenskar vara bara det – svenskar. Men det är också så att när det mångkulturella Sverige skall representeras så använder sig i alla fall en av böckerna av en bild av människor med olika hudfärg. Denna bild presenteras nedan.
Bild 2 (Eliasson & Nolervik, 2007 s.161)
På ytan är det inte direkt något problem med det här, det är ett till synes enkelt sätt att visa på att Sverige består av andra människor än de ljushyade, blonda och blåögda. Men, om man funderar ytterligare på vad denna bild säger oss om kultur och svenskhet så framträder en an-nan bild. Det synsätt som dessa bilder ger uttryck för kan närmast liknas med en slags essenti-alism. Nationalencyklopedin skriver att ordet används för att
beteckna uppfattningen att någon speciell egenskap inte bara tillfälligt är förknippad med en viss typ av objekt, utan att egenskapen i fråga tillhör objektets natur. Att vara essentialist när det gäller exempelvis skillnader mellan manligt och kvinnligt tänkande innebär att man menar att sådana skillnader är oupplösligt förknippade med könet och att det ingår i mannens resp. kvinnans natur . . . (Nationalencyklopedin 2).
En människas kulturella identitet är enligt detta synsätt fast rotat i generna, detsamma som gäller för ett yttre attribut – som hudfärg. Detta står i bjärt kontrast med konstruktivismen där kulturell identitet är någonting som skapas och återskapas i samspelet mellan människor. Vad det gäller svenskhet säger denna typ av bilder oss faktiskt mer om vad som inte är svenskt än vad som är det. Själva förutsättningen för att kunna tolka bilden som ett exempel på mångkul-tur är att man bekänner sig till ett synsätt om att kulmångkul-tur är synonymt med hudfärg. Människor blir på detta sätt bärare av en kultur, kopplat till yttre attribut. Att ha en svensk kulturell iden-titet är således inte att vara färgad, då är man istället mångkulturell. En person som däremot är ljus i hyn kommer mer troligt att uppfattas som varandes svensk och, som nämnts tidigare, förmodat fri från kultur.
bära-Bild 3 (Almgren, Höjelid & Nilsson, 2004 s.316)
Denna bild förmedlar myten om araben. I bilden signalerar männens klädsel detta, vilket är intressant då deras omgivning inte signalerar arabisk kultur, utan snarare västerländsk kultur. M-symbolen ger konnotationer om USA och dess kultur snarare än om Kuwait, vilket bildtex-ten ”[e]n bild av den globaliserade världen: även i Kuwait City kan man äta Big Mac & Co” (Ibid. s.316) avslöjar är platsen där bilden är tagen. Av det som är synligt i bilden är det enbart männens klädsel som kan ge konnotationer om att bilden är tagen i ett arabiskt land. Männens klädsel och yttre attribut signalerar att de är den andre. Förvisso kan man argumentera att detta är en typisk klädsel i Kuwait och att bilden därför är oproblematisk. Dock är sättet att använda männen och deras klädsel som symboler för ett helt land och en kultur ett uttryck för synen på dem som bärare av sin kultur. I bildtexten nämns inte ens personerna på bilden, de blir en del av omgivningen. Som sådana är de viktiga markörer för att bilden över huvud taget ska förmedla myten. För att belysa detta vill vi göra ett tankeexperiment. Tänk er att de tre personerna på bilden skulle bytas ut mot tre personer klädda i jeans och t-shirt, det skulle då inte finnas någonting som konnoterade en annan kultur än västerländsk. Dessa tre personer skulle i det senare fallet aldrig bli representationer för ett helt land eller en plats över huvud taget. De tre kaftanklädda männen i bilden är Kuwait City, främst genom vad som är synligt i deras klädsel.
Bild 4 (Almgren, Höjelid & Nilsson, 2004 s.318)
I bilden konnoterar texten i bakgrunden att bilden är tagen i Sverige då texten är skriven på det svenska språket. I förlängningen gör detta att betraktaren antar att personen på bilden är svensk. En läsning av bildtexten ger en annan bild
Attac-rörelsen vill ha en annan värld. Attacs franske generalsekreterare Pierre Tartakowsky talar när svenska Attac bildas i ABF-huset i Stockholm 2001” (Ibid. s.318).
Den viktiga skillnaden, jämfört med bild 3, är att mannens klädsel, i bild 4, inte ger betrakta-ren några klara signaler om dennes kulturella tillhörighet eller nationalitet. Han är inte Stock-holm eller svensk kultur på det sätt de tre männen i kaftan är Kuwait City och arabisk kultur. I detta fall belyser bilden inga synliga skillnader mellan svenskar och fransmän, åtskillnaden är här inte det viktiga. Det är dock fullt tänkbart att i en annan kontext skulle fransk kultur för-medlas genom att personen i bild hade randig tröja, svart basker och en baguette under armen. Dessa yttre attribut hade då blivit tecken på dennes kultur, men här får betraktaren snarare konnotationer om kulturlöshet. Just kulturlöshet är en vanlig föreställning bland svenskar om den egna kulturen och därför kan bilden av Pierre Tartakowsky ses som en bild av oss.
4.3 Modernitet
na-som innehavare av en yrkesidentitet. I de fall människor i tredje världen representeras är det som offer för den omgivande miljön, eller som offer för vår rovdrift på de knappa naturresur-serna.
Bild 5 (Almgren, Höjelid & Nilsson, 2004 s.31) Bild 6 (Almgren, Höjelid & Nilsson, 2004 s.71)
Dessa två bilder ger en tydlig bild av skillnaden mellan framställningar av oss och dem. Den första bilden, bild 5, förmedlar myten om den andre som outvecklad och omodern. Genom att placera trädet i en central position förskjuts fokus ifrån den människa som också finns med på bilden. Som en effekt av detta får betraktaren närmast titta efter för att överhuvudtaget se den människa som bildtexten nämner:
Energikris på de flesta håll i världen handlar inte om oljepriser och kärnkraftsnedläggningar utan om bristen på ved till enkla spisar och öppna eldar. Här bryter människorna grenar i träd-topparna i Rajastan i Indien för att få tag på det nödvändiga bränslet (Ibid. s.31).
Människan är inte det viktiga här, det är den omgivande miljön som genom bildens komposi-tion får en framträdande roll. På så sätt förmedlas ett tydligt budskap om att dessa människor är långt ifrån lika moderna som vi.
Den andra bilden, bild 6, blir här ett mycket bra exempel på motsatsen. Den visar en
utseende och ges både genom bildens uppbyggnad och också bildtexten ett annat slags identi-tet än personen i föregående bild:
Trädkramare i Uppsala som vill rädda ett skogsparti i Luthagen där politikerna har bestämt att ett äldreboende ska byggas. Hur ska ett demokratiskt samhälle förhålla sig till trädkramare och andra aktivister som inte vill respektera den representativa demokratin? (Ibid. s.71).
Denna person framställs alltså som någon med syfte att rädda naturen. Det kan tyckas icke-modernt eller odemokratiskt att ge uttryck för sin åsikt på detta sätt. Men icke desto mindre är kontrasten med icke -moderniteten hos personen i bild 5 tydlig. Här visas en människa som gått ifrån stadiet att vara beroende av naturen för att fylla enkla behov. Istället vill han försva-ra den utan att syftet för detta fförsva-ramgår tydligt vare sig i bilden eller i bildtexten. I åtskillnaden mellan dessa bilder och hur olika människor framställs i dem förmedlas än tydligare myten om oss som moderna och dem som omoderna.
Enkelt uttryckt kan det sägas att svenskar generellt framställs som sin egen lyckas smeder, medan tredje världens invånare uteslutande är offer på ett eller annat sätt. Givetvis kan detta inte enbart tolkas som att författarna har som syfte att framställa tredje världens medborgare som mindre mänskliga, eller kapabla att klara av sin vardag. Det kan också tänkas att de vill belysa problematiken som finns med orättvisor och ojämn resursfördelning. Bilderna blir då exempel på hur orättvisorna slår emot fattiga människor i dessa delar av världen. Problemet är dock att andra bilder från tredje världen ges ytterst litet utrymme. Bilderna som visar dessa människor som offer eller till och med en del av den omgivande naturen dominerar bland re-presentationer av människor i tredje världen. Sammantaget förmedlar och befäster detta my-ten om oss som moderna och utvecklade och dem som omoderna och mindre utvecklade. Även i jämförelse med andra européer finns det exempel i böckerna som visar på våra
svenska särdrag. Det svenska kungahuset finns representerat i bild i alla de undersökta böck-erna.
Bild 9 (Arlt et al, 2003 s.198)
Bilderna representerar hela eller delar av det svenska kungahuset. Alla tre bilder är tagna i officiella sammanhang, två av bilderna verkar till och med vara tagna vid samma tillfälle. Myten som förmedlas i dessa bilder är svenskhet och nationen Sverige. Kungafamiljen funge-rar här som galjonsfigur för nationen. På så sätt kan det hävdas att kungahuset är en sådan nationell historisk symbol som vi skriver om, i koppling till Hobsbawm, i avdelning 2.2
Na-tioner som ’föreställda gemenskaper’.
Vi menar att det svenska kungahuset representerar en paradox i det typiskt svenska. Den
svenska nationella identiteten sägs vila på en grund av modernitet och demokrati. Företeelsen med ett kungahus bygger i grunden på en icke-modern och odemokratisk tanke där titlar för-delas genom arv istället för genom demokratiska val. Den svenska regenten, kungen, innehar titeln statschef men har i realiteten ingen makt över landet. Dock har han vissa ceremoniella uppgifter att fylla. Genom denna kompromiss löser man denna paradox och kan behålla det icke-moderna i en modern tappning. Kungahuset kan därför spela den viktiga rollen som en-ande historisk symbol, dock i moderniserad form, för den svenska nationens medborgare. Bil-derna av kungahuset ger därför konnotationer om vår gemensamma historia samtidigt som de representerar det moderna Sverige.
Synen på det svenska kungahuset som modernt blir än tydligare i jämförelse med en repre-sentation av det brittiska kungahuset. I en av läroböckerna förekommer denna bild:
Bild 10 (Almgren, Höjelid & Nilsson, 2004 s.150)
Denna bild föreställer Storbritanniens Drottning Elisabeth på officiellt uppdrag. Myten i den-na representation är engelskhet och Storbritannien. Konnotationerden-na skiljer sig dock avsevärt från dem betraktaren får av bilderna föreställande det svenska kungahuset. Drottningens färdmedel, kläderna och personernas poser konnoterar stramhet, upphöjdhet och distans. Den brittiska drottningen framstår som ett museiföremål från en svunnen tid. Likt besökaren på museet får betraktaren klart för sig att detta är något man får ”se men inte röra”. I jämförelse med det brittiska framstår det svenska kungahuset som mer avslappnat, jämlikt och nära med-borgarna. Vi menar att detta i förlängningen manifesterar hur den svenska självbilden upplevs som mer modern och demokratisk än sina jämförelseobjekt. Drottning Elisabeths politiska makt är lika begränsad som den svenska konungens, även hon utför endast ceremoniella upp-gifter. Således är deras uppdrag relativt likartade. Det är genom kläder och andra yttre attribut synliga i bilderna som betraktaren kan göra denna åtskillnad.
4.4.1 Vårt statsskick i jämförelse med Deras
När människor från andra europeiska demokratier representeras i böckerna så framgår det oftast ingen klar och tydlig skillnad mellan dessa och dem som representeras som svenskar. Detta förmodligen på grund av att de står oss närmre kulturellt. Givetvis finns det vid en jäm-förelse, även här, kulturella skillnader. Men likheten är klart och tydligt det som förmedlas genom böckernas bilder. Vi menar att detta beror på att läroboksförfattarna vill visa på den gemensamma västerländska grund av demokratiska värderingar och modernitet som utgör fundamentet i våra respektive självbilder. Att befästa denna likhet blir i detta fall även att befästa en svensk nationell identitet där demokrati och mellanstatligt samarbete är en av grundpelarna. Det är således här inte tal om att likheten sitter i hudfärgen, det är de demokra-tiska värderingarna som förenar. Detta blir tydligt vid en jämförelse med andra bilder av eu-ropeiska statsmän. Exempelvis framställs Vitrysslands president Alexander Lukasjenka som klart skild från hur hans demokratiska motsvarighet i väst framställs.
Bild 11 (Almgren, Höjelid & Nilsson, 2004 s.152)
Myten som förmedlas i denna bild är diktatur. Med en estetik lånad från kommunisttidens propaganda1 ger bilden konnotationer om enpartistyre, kommunism och diktatur. I propagan-dabilder framhävs personen generellt som det centrala elementet i bilden. Den här bilden är dock menad att framställa liknande styrelseskick som icke önskvärda. Det överdimensionera-de emblemet som fästs på överdimensionera-det gigantiska tygstycket i bakgrunöverdimensionera-den tillsammans med bilöverdimensionera-dens komposition leder fokus ifrån personen i bildens nederkant. På detta sätt förmedlas en känsla av personen som opersonlig och med distans till betraktaren. Dessa associationer känns mer
eller mindre självklara för oss, vi är födda under det tidiga 1980-talet och har upplevt murens och kommunismens fall. Däremot är de inte alls lika självklara för de elever som idag möter denna bild i skolan. Genom att konfronteras med liknande bilder kopplade till ett negativt sammanhang lärs associationsmönstret in. Bildtexten förstärker i det här fallet bildens bud-skap. Den säger ”Vitrysslands president Alexander Lukashenko styr Vitryssland med järn-hand” (Almgren, Höjelid & Nilsson 2004 s.152). Ordet ”järnjärn-hand” ger här den nödvändiga fingervisningen om ett odemokratiskt styre. En demokratisk ledare skulle inte sägas styra med järnhand, utan snarare med respekt för medborgarnas skiftande viljor och behov.
Genom att framställa den andre på detta sätt befästs bilden av oss själva som demokratiska. Kontrasten blir än tydligare i förhållande till bilden som återfinns på samma uppslag i boken.
Bild 12 (Almgren, Höjelid & Nilsson, 2004 s.153)
Bilden föreställer den västerländska och demokratiska ledaren George W. Bush. Till skillnad från den tidigare bilden av Lukasjenka framställs Bush som folklig, personlig och nära. Dessa konnotationer kommer dels av dennes kroppsspråk och vad han gör, som är mer vardagligt och mindre statsmannamässigt. Tillsammans ger detta bilden av den demokratiskt valde leda-ren. Även bildtexten kan ställas i kontrast till den tidigare; ”Republikanen George W. Bush blev USA:s president 2001. Terriern Barney är lyckligt okunnig om att husse basar över en supermakt, tillika det första federala landet i världen” (Almgren, Höjelid & Nilsson 2004 s.153). Bush ”basar” över USA, det är här inte tal om någon järnhand. Att han dessutom
om-svenska nationella identiteten. I andra sammanhang skulle en bild på Bush kunna tolkas som en motpol till det svenska, men i detta fall menar vi att författarna till läroboken velat framhål-la likheten i de demokratiska värdena. I detta exempel framhålls likheten genom en tydlig åtskillnad av oss och dem.
För att tydliggöra hur Bush kan associeras till oss och inte dem trots att han varken är svensk eller europé kan bilden av honom jämföras med bilder av svenska politiker i läroböck-erna.
Bild 13 (Almgren, Höjelid & Nilsson, 2004 s.152) Bild 14 (Eliasson & Nolervik, 2007 s.127)
Bild 15 (Arlt et al, 2003 s.161)
I bilderna av svenska politiker är det, precis som i bilden av Bush, personen som är i centrum. I två av fallen utför de sysslor kopplade till sitt uppdrag som folkvalda. I det tredje fallet sam-språkar dåvarande statsminister Göran Persson med en barnprogramsvärd utklädd till ko. Ing-en av bilderna ger associationer om Ing-en starkt personbundIng-en makt som i fallet LukasjIng-enka.
Utan i likhet med bilden av Bush ger bilderna konnotationer av folklighet, närhet och demo-krati.
4.4.2 Demokratisk fostran
Ett av de begrepp som vi tagit fasta på och som också nämnts i den etnologiska litteratur vi kommit i kontakt med är demokrati. Grundtanken är att demokrati är ett ledord för den svens-ka nationella identiteten. Medborgare (svenssvens-kar) ssvens-kall alltså göra och handla i enlighet med de demokratiska spelregler som anses förena västliga demokratier. Att man i läroböcker på ett tydligt sätt förmedlar demokratiska värden och levnadsregler är då inte särskilt underligt. I avdelning 2.1 Nationer som föreställda gemenskaper i detta examensarbete skrev vi om vikten att använda sig av gemensamma symboler i skapandet av nationell identitet. Vi menar att användandet av bilder från riksdagshuset och riksdagens plenisal fyller en sådan funktion. I alla de läroböcker vi tittat i förekommer bilder inifrån riksdagens kammare.
Vi menar att dessa bilder på ett denotativt plan enbart förmedlar bilden av hur riksdagens inte-riör ser ut. På ett konnotativt plan förmedlar de dessutom en gemensam demokratisk associa-tion. Myten i denna bild är svensk demokrati. Till grund för att det är just svensk demokrati ligger konnotationerna som kommer från den svenska flaggan som finns med på två av bil-derna. Vidare föreställer bilderna den plats där folket representeras och besluten fattas, till-sammans bidrar de till en association om demokrati. Detta blir själva sinnebilden av den mo-derna demokratin Sverige. De elever som ser bilden är väl medvetna om att personerna som antingen fyller, eller ska fylla bänkraderna är deras folkvalda representanter. Bilden samman-fattar på så vis varför man ska gå och rösta. Genom att lägga sin röst i de fria, allmänna och hemliga val som hålls vart fjärde år ställer en medborgare upp på att den lagstiftande makten väljs för att representera folket under en mandatperiod. Genom dessa bilder representeras
svensken som demokratisk och Sverige som en demokrati samtidigt som de fostrar eleverna in i rollen som svenska medborgare.
Vidare finns bilder av den svenska lagboken i två av böckerna.
Bild 17 (Eliasson & Nolervik, 2007 s.169) Bild 18 (Almgren, Höjelid & Nilsson, 2004 s.166)
Lagboken och domarklubban som finns representerade i dessa två bilder förmedlar myten om rättsstaten Sverige. I en demokratisk rättstat stiftas lagarna utav en folkvald församling. Dessa lagar finns skrivna i en lagbok, den lag som inte är nedskriven är alltså inte del av rättsstaten. På så sätt förmedlar bilden av lagboken konnotationer om ett samhälle styrt av lagar. Dessa lagar är i sin tur nödvändiga för att kunna upprätthålla en demokrati. Således ger bilden av lagboken och klubban också konnotationer om demokrati och rättvisa. Bilderna fyller en de-mokratifostrande roll såtillvida att de tydligt förmedlar ett budskap om statens rätt att utöva makt över sina medborgare. Som tidigare nämnts är detta en grundförutsättning för att en stat
överhuvudtaget ska fungera. Att läroböckerna vill förmedla dessa värden till svenska elever är alltså ett rimligt antagande.
4.5 Folkhemmet
Inom Sveriges gränser finns jämförelseobjekt. I alla böcker finns exempel på hur Sverige såg ut innan och efter Folkhemmet.
Bild 19 (Eliasson & Nolervik, 2007 s.139) Bild 20 (Arlt et al, 2003 s.142)
Bild 21 (Almgren, Höjelid & Nilsson, 2004 s.209)
Dessa bilder förmedlar myten om Fattigsverige. Gemensamt för de tre bilderna är att de är i svartvitt vilket leder till konnotationer om att de är tagna någon gång från ca 1900-1960. På två av bilderna visas trångboddhet och relativ fattigdom. I bild 20 är det främst pojkarnas av-saknad av skor som ger denna konnotation. Bild 19 representerar en kvinna med fem barn
