Hälsa och samhälle
HEDERSRELATERAT VÅLD
KOMBINERAT MED
ANNAN PROBLEMATIK
- OM EVENTUELLA SAMBAND MELLAN
UTSATTHET FÖR HEDERSRELATERAT VÅLD
OCH UTVECKLANDET AV PSYKISK OHÄLSA
OCH/ELLER EN MISSBRUKSPROBLEMATIK
KATARINA RICHTER KRISTENSEN
SOFIA CARLBERT
Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola
15 p Hälsa och samhälle
Socionomprogrammet 205 06 Malmö
HEDERSRELATERAT VÅLD
KOMBINERAT MED
ANNAN PROBLEMATIK
- OM EVENTUELLA SAMBAND MELLAN
UTSATTHET FÖR HEDERSRELATERAT VÅLD
OCH UTVECKLANDET AV PSYKISK OHÄLSA
OCH/ELLER EN MISSBRUKSPROBLEMATIK
KATARINA RICHTER KRISTENSEN
SOFIA CARLBERT
Richter Kristensen, K & Carlbert, S. Honour violence combined with other issues – about a possible connection between exposure to honour violence and development of mental illness and/or substance abuse. Examensarbete i socialt arbete 15 poäng. Malmö högskola: Hälsa och samhälle, enheten för Hälsa och samhälle, 2009.
The purpose of this essay is to explore how social workers view a possible
connection between exposure to honour violence and development of mental illness and/or substance abuse. We first heard of the possible connection from a voluntary organization who work in this field and who believe that this connection could be common. We therefore wanted to explore this from the perspective of social workers who come into contact with victims of honour violence: was this
something they had noticed? How did they deal with it if it was noticed? We also asked how the possible connection could be interpreted and, supposing the social workers had failed to notice the connection, why this could be. We made five qualitative interviews with six social workers working in different contexts whom within their work come across honour-related issues. We took our theoretical basis from research about children exposed to violence as well as theories about
patriarchal family structures and the development of identity. Our results show that it is common for girls exposed to honour violence to feel mentally ill and that this can lead to anxiety, depression and/or self harm. Not all of the social workers had noticed a connection between exposure to honour violence and the development of substance abuse, but several of them had witnessed it. The treatment of mental illness happened mainly within the workplace, though sometimes the psychiatric clinic was contacted. Where social workers came across both substance abuse and honour violence, they had difficulties finding help for the girls. Furthermore the results show that the connection can be understood in light of what the girls are exposed to as well as the difficulties with a possible break up from the family. This
means a difficult and complex process where the identity of the girls are negatively affected, which also gives consequences for their mental state and can possibly lead to the development of substance abuse.
Nyckelord: Hedersrelaterat våld, identitet, missbruk, patriarkala familjestrukturer, psykisk ohälsa, socialarbetare.
FÖRORD
Vi vill börja med att rikta ett varmt tack till våra informanter för att de ställde upp på intervju och delade med sig av sin kunskap och sina erfarenheter. Utan er hade vår uppsats inte kunnat genomföras.
Vi vill också rikta ett stort tack till vår handledare, Pernilla Ouis, som under arbetets gång har varit till stor hjälp genom att ge oss inspiration och bidra med värdefulla synpunkter.
Malmö maj 2009
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING 7
1.1 Problemformulering 7
1.2 Syfte och frågeställningar 7
1.3 Förförståelse 8 1.4 Avgränsningar 8 1.5 Begrepp 8 1.5.1 Psykisk ohälsa 8 1.5.2 Hedersrelaterat våld 9 1.6 Upplägg 9 2. METOD 10 2.1 Metodval 10 2.2 Urval 10
2.3 Tillvägagångssätt och genomförande 11
2.4 Bearbetning och analys 12
2.5 Validitet, tillförlitlighet och generaliserbarhet 12
2.6 Etiska överväganden 13
3. KUNSKAPSLÄGE OCH TIDIGARE FORSKNING 14
3.1 Hedersrelaterat våld 14
3.2 Hedersrelaterat våld och psykisk ohälsa 15
3.3 Hedersrelaterat våld och missbruk 18
4. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER 19
4.1 Våldsutsatta barn 19
4.1.1 Psykiska konsekvenser av fysisk och psykisk misshandel 19
4.2 Patriarkala familjestrukturer 20
4.2.1 Familjestilar 21
4.3 Identitetsutveckling 22
4.3.1 Identitetsutveckling i en hederskontext 23
5. RESULTAT OCH ANALYS 24
5.1 Informanterna 24
5.2 Informanternas syn på hedersrelaterat våld 25
5.2.1 Analys 26
5.3 De utsatta tjejerna 26
5.3.1 Skam i att söka hjälp 27
5.3.2 Tjejerna är inga offer 27
5.3.3 Analys 28
5.4 Det psykiska måendet 29
5.4.1 Det psykiska måendet över tid 30
5.4.2 Att bryta med familjen 31
5.4.3 Analys 33
5.5 Missbruk 35
5.5.1 Analys 37
5.6 Hur hanterar informanterna den psykiska ohälsan och ett eventuellt
missbruk? 39
5.6.2 Analys 42
5.7 Fortsatt kontakt 43
5.7.1 Analys 44
5.8 Svårt att urskilja vad som är orsak och verkan 45
5.8.1 Analys 45
6. SLUTDISKUSSION 45
7. REFERENSER 49
BILAGOR 52
1. INLEDNING
Debatten kring och arbetet med hedersrelaterat våld är något som intresserar oss båda, och från början var vi inställda på att skriva vår C-uppsats om socialarbetares syn på och hantering av detta komplexa fenomen. Efterhand kom vi in på en intressant aspekt av ämnet – nämligen fenomenets eventuella koppling till utvecklandet av annan problematik. Vi hittade en del artiklar i ämnet, och en organisation som menar att det kan vara vanligt att man i samband med att vara utsatt för hedersrelaterat våld lider av psykisk ohälsa och utvecklar
självskadebeteende, som till exempel kan ta sig i uttryck i en missbruksproblematik. Detta var en ny vinkling för oss, och något vi ville undersöka vidare. Är det något som man kommer i kontakt med inom det sociala arbetet och hur kan denna ”dubbla” problematik i så fall bemötas och förstås?
1.1 Problemformulering
Efter att Fadime Sahindal den 21 januari 2002 mördades av sin pappa tog debatten om hedersrelaterat våld fart på allvar i Sverige. Sedan dess har hedersrelaterat våld diskuterats en hel del i samhället, både vad det gäller hur det ska förstås och hur man kan bemöta det (Kurkiala 2005).
I en undersökning som gjordes av Socialstyrelsen bland gymnasieungdomar 2007 uppskattades att omkring 5600 av de 113 000 personer som deltog var utsatta för hedersrelaterat våld (Socialstyrelsen 2007). Socialtjänsten är den myndighet som företräder samhället och ska tillvarata intressena hos dem som är utsatta för hedersrelaterat våld. I flera fall har dock samhällets skydd inte varit tillräckligt för de utsatta (Schlytter 2004). Hagberg (2009) menar att det är vanligt att flickor som är utsatta för hedersrelaterat våld lider av dubbel ångest och att det är den som gör att dessa flickor ofta skadar sig själva, till exempel genom att skära sig eller självmedicinera genom att missbruka läkemedel, sprit eller droger. Håkansson (2008) tar upp hur en studie visar att flickor som på grund av hedersvåld kommer till skyddat boende har en dålig psykisk hälsa. Vanliga symtom är exempelvis ångest, nedstämdhet, koncentrationssvårighet, sömnproblem och huvudvärk. Även självmordstankar förekommer. Frivilligorganisationen ”Tänk Om!” menar att det finns en koppling mellan att vara utsatt för hedersrelaterat våld och att utveckla ett missbruk, ett självskadebeteende eller ett kriminellt beteende och att detta är något som måste belysas och lyftas fram för att de här personerna ska få den hjälp de behöver (www.tankom.net).
Eftersom det inte finns mycket forskning kring denna eventuella kombination av problematik anser vi att det är motiverat att göra en studie kring om det är något som socialarbetare kommer i kontakt med och hur man i så fall ser på och bemöter detta. Detta tycker vi är viktigt eftersom det är av intresse för socialt arbete och kan ge ytterligare en vinkling samt viktiga aspekter att ha i åtanke när det gäller hur man kan bemöta och hantera hedersrelaterat våld.
1.2 Syfte och frågeställningar
Vårt syfte är att undersöka huruvida socialarbetare i Malmö, som i sitt arbete kommer i kontakt med hedersrelaterad problematik, har träffat på eller
även lider av psykisk ohälsa och/eller har utvecklat en missbruksproblematik. Vårt syfte är också att belysa hur detta i så fall hanteras, vad socialarbetare har för tankar kring denna koppling samt hur kopplingen kan förstås.
Våra frågeställningar är:
• Hur ser socialarbetare på en koppling mellan att vara utsatt för hedersrelaterat våld och utvecklandet av psykisk ohälsa och/eller en
missbruksproblematik? Är det något man har påträffat och hur hanteras det i så fall?
• Hur kan kopplingen förstås?
• Om det inte är något man har påträffat, hur kan det förstås i förhållande till dem som menar att det kan vara en vanligt förekommande problematik?
1.3 Förförståelse
Att man som forskare aldrig kan vara fullständigt objektiv är ett allmänt accepterat faktum. Det går inte att bortse från att man är påverkad av de kunskaper,
föreställningar och erfarenheter man har med sig sen tidigare. När man betraktar och försöker förstå sin omgivning gör man det alltid utifrån vissa subjektiva antaganden. Men trots att man aldrig kan åstadkomma en fullständig objektivitet är det önskvärt att man som forskare strävar efter en rimlig opartiskhet och
fördomsfrihet när det gäller ämne, data och forskningsfynd (Denscombe 2004). Vi har funderat över hur vår förförståelse har påverkat vårt uppsatsarbete. En aspekt är att vår förförståelse har påverkat valet av informanter. Vi har intervjuat
socialarbetare som vi vet kommer i kontakt med hedersrelaterat våld i sitt arbete. Vi har fått en viss förförståelse om kopplingen mellan att vara utsatt för
hedersrelaterat våld och utvecklandet av annan problematik, som en del anser existerar. Vi tror dock inte att den har påverkat oss alltför mycket och att vi ändå har kunnat vara öppna för vad våra informanter har haft att säga.
1.4 Avgränsningar
Vi har i vår undersökning valt att utgå från professionellas perspektiv. En anledning till detta är att det ämnet vi undersöker är känsligt för den som berörs av det och att det ur en etisk synvinkel hade varit tveksamt om det vore försvarbart att intervjua personer som själva är utsatta för problematiken.
Vi har avgränsat oss till att undersöka en eventuell koppling mellan att vara utsatt för hedersrelaterat våld och att utveckla psykisk ohälsa och/eller en
missbruksproblematik. Vi har inte gått djupare in på en koppling till prostitution och kriminellt beteende, som också sägs finnas, då vi menar att det hade blivit ett för stort område för vår uppsats.
1.5 Begrepp
1.5.1 Psykisk ohälsa
En definition av begreppet psykisk ohälsa ges av statens folkhälsoinstitut
(www.fhi.se). De tillstånd som inkluderas i deras definition av psykisk ohälsa ska: ”1) ha psykisk karaktär, 2) vara relativt vanliga, samt 3) öka risken för allvarig
sjuklighet, exempelvis risken för kliniska depressioner, eller död i förtid. Preliminärt förefaller inåtvända psykiska problem som oro, ångest, depressiva symptom, sömnsvårigheter och huvudvärk samt utagerande beteendeproblem bland barn uppfylla dessa villkor.”
Vi har valt att använda psykisk ohälsa som ett samlingsbegrepp för de olika
psykiska problem som i forskningen har nämnts förekomma i samband med att vara utsatt för hedersrelaterat våld, till exempel ångest, depression, sömnsvårigheter och självskadebeteende. Vi anser att denna definition är bred och därför kan innefatta de olika psykiska problem som en person kan utveckla i samband med att man är utsatt för hedersrelaterat våld.
1.5.2 Hedersrelaterat våld
Vi väljer att främst använda oss av begreppet hedersrelaterat våld eftersom det inbegriper både det psykiska och fysiska våldet som det i många fall rör sig om. Det är svårt att hitta någon entydig definition av begreppet, men Socialstyrelsen har fastställt att det för att man ska kunna tala om hedersrelaterat våld ska vara: ”1) planerat
2) ett kollektivt beslut eller utövas med kollektivets goda minne 3) att förövarna skyddas av resten av familjen eller kollektivet
4) att våldet är ett sätt att kontrollera kvinnornas sexualitet; det vill säga det riktar sig mot kvinnor från det att puberteten inträder och för
resten av livet
5) att våldet även kan rikta sig mot pojkar som försöker skydda den flicka eller kvinna som inte vill foga sig
6) att våldet kan vara psykologiskt och fysiskt.”
(Integrationsverket 2007, s 12). Det är denna förståelse av hedersrelaterat våld som vi har som utgångspunkt i vår studie.
1.6 Upplägg
Vi fortsätter efter denna inledning med ett metodavsnitt där vi redovisar hur vi har gått tillväga när vi har genomfört vår studie. Därefter kommer ett avsnitt med kunskapsbakgrund och tidigare forskning på området. Sedan följer kapitlet teoretiska utgångspunkter där vi redogör för vår teoretiska grund och de olika begrepp som vi kommer att använda oss av i vår analys. Efter det kommer avsnittet resultat och analys där vi presenterar och analyserar våra resultat. Vi avslutar med en slutdiskussion där vi besvarar vårt syfte och våra frågeställningar samt diskuterar vårt resultat.
2. METOD
2.1 Metodval
Vår uppsats har en explorativ, undersökande ansats då vi har lite kunskap om det vi vill undersöka, och då det inte heller finns så mycket forskning i ämnet. Som metod för att samla in data använde vi oss av den kvalitativa intervjun, en metod som lämpar sig för att utforska, upptäcka och förstå händelser, situationer och företeelser (Starrin & Renck 1996). Den kvalitativa intervjumetoden ger möjligheten att få en djup inblick kring ett fenomen, bland annat då man har chansen att ställa direkta följdfrågor under intervjun. Eftersom vi dels ville undersöka, men också höra socialarbetares syn och tankar kring ett eventuellt samband mellan att vara utsatt för hedersrelaterat våld och utvecklandet av psykisk ohälsa och/eller en
missbruksproblematik, valde vi den kvalitativa intervjun som datainsamlingsmetod. En nackdel med detta tillvägagångssätt är att vi pratade med ett begränsat antal informanter. Genom att göra exempelvis en enkätundersökning hade vi kunnat få höra flera informanters syn på det vi undersöker. Samtidigt tycker vi att den kvalitativa intervjun ger en möjlighet att ställa följdfrågor och frågor som gör att man kan upptäcka sådant som riskerar att inte komma fram i enkäter.
Våra intervjuer var semistrukturerade, vilket innebär att vi hade ett antal frågor som vi ville ha svar på, men att frågorna var relativt öppna med chans för informanterna att fritt utveckla sina svar (Denscombe 2000).
När det gäller tidigare forskning kring området letade vi dels efter material som handlade om hedersrelaterat våld i sig och dels efter material som berörde just den kombination av problematik som vi ville undersöka. När det gäller litteratur om hedersrelaterat våld i sig tittade vi främst på den litteratur som fanns på högskolans bibliotek, men även uppsatser skrivna i ämnet för att få tips om relevant litteratur. För att hitta något om hedersrelaterat våld kopplat till psykisk ohälsa och missbruk utökade vi vårt sökande till olika databaser, tidskrifter och rapporter.
2.2 Urval
Rosengren och Arvidsson (2002) menar att man vid studier utifrån det utforskande forskningsintresset bör välja enheter, eller individer, som är informationsrika och som kan tänkas bidra med så mycket information som möjligt till studien. Det är detta tillvägagångssätt vi har använt oss av vid vårt val av informanter. Vi ville intervjua socialarbetare som i sitt arbete kommer i kontakt med hedersproblematik eftersom vi utgår från att det är de som kan ha träffat på den eventuella problematik vi ville undersöka. Vi valde att intervjua socialarbetare som arbetar inom olika områden, såsom socialtjänst, skola och frivilliga organisationer eftersom vi inte visste var den problematik vi ville undersöka eventuellt har påträffats. När det gällde socialsekreterare och skolkuratorer vände vi oss till personer som jobbar i stadsdelar i Malmö där en hög andel av invånarna har en annan etnisk bakgrund än svensk eftersom vår förkunskap säger oss att det framförallt är där hedersrelaterat våld förekommer.
Vi gjorde fem intervjuer med sammanlagt sex personer. De vi intervjuade var två personal på skyddat boende för flickor som är utsatta för hedersrelaterat våld, en
socialsekreterare inom individ- och familjeomsorgen, en kurator på en
högstadieskola, en person som arbetar inom en frivilligorganisation som vänder sig till personer utsatta för hedersrelaterat våld samt en person som arbetar inom en frivilligorganisation som vänder sig till tjejer som är utsatta för hedersrelaterat våld och även har annan problematik såsom missbruk, självdestruktivitet eller
kriminalitet. Vår intention var att intervjua flera socialsekreterare men på grund av svårigheter att få informanter blev det bara en. Av de vi kontaktade så var det en del som inte hade tid att ställa upp på intervju och en del som inte ansåg sig ha någon relevant information kring ämnet. Vi hade även tänkt intervjua personal på en mottagning för ungdomar som har problem med alkohol eller droger, för att se om de hade kommit i kontakt med hedersproblematiken. De ansåg dock att de saknade kunskaper om just den kombinationen av problematik vi ville undersöka.
Under studiens gång fick vi tips på några personer att intervjua, som sades vara insatta i den problematik vi undersökte. Vi funderade över om vi främst skulle intervjua personer som vi visste var insatta, kände till och menade att det vi ville undersöka faktiskt är ett förekommande problem. Det hade kunnat ge oss mycket kunskap om själva fenomenet och om hur man ser på det. Men eftersom vi snarare ville undersöka huruvida fenomenet är något som socialarbetare kommer i kontakt med så tyckte vi att det passade vårt syfte bättre att prata med socialarbetare som på ett generellt plan kommer i kontakt med personer som är utsatta för hedersrelaterat våld. Vi valde dock ändå att prata med en företrädare för en frivilligorganisation som riktar in sig just på hedersrelaterat våld i kombination med utvecklandet av annan problematik eftersom vi behövde få mer kunskap och inblick kring detta samband för att kunna intervjua andra socialarbetare.
2.3 Tillvägagångssätt och genomförande
Via internet fick vi tag på mailadresser eller telefonnummer till de personer vi ville kontakta. Om de efter en första kontakt var intresserade av att ställa upp på intervju bestämde vi tid och plats för detta. De fick innan intervjun en skriftlig
informationsbilaga med lite mer utförlig information om vår studie samt gav sitt skriftliga samtycke till att medverka i studien. Intervjuerna varade ca 40-60 minuter och spelades in på band för att sedan transkriberas. Detta eftersom en
ljudupptagning ger en fullständig dokumentation över vad som sägs under intervjun (Denscombe 2000).
Vi valde att göra intervjuerna tillsammans för att kunna komplettera varandra när det gällde att ställa relevanta följdfrågor. Vi gjorde bedömningen att ämnet för vår studie inte var så känsligt för våra intervjupersoner att det skulle upplevas som obekvämt att vi var två som kom och intervjuade, eftersom våra informanter kommer i kontakt med ämnet på ett professionellt plan.
Vi transkriberade varje intervju så fort som möjligt efter intervjutillfället. Detta för att vi ville ha med oss den nya kunskapen till nästa intervju. Vissa intervjuer låg dock så tätt intill varandra i tid att vi inte hann göra detta, så vi kunde inte på ett systematiskt sätt använda oss av den nya kunskapen inför nästa intervju. Däremot kom vi på fler relevanta aspekter av vårt ämne som gjorde att vi kunde utveckla vår intervjuguide något inför nästkommande intervju.
2.4 Bearbetning och analys
Vi transkriberade intervjuerna för att få en överblick och kunna hantera materialet. Vi väntade med att påbörja analysen av materialet tills vi hade transkriberat alla intervjuer. När vi analyserade intervjuerna läste vi först igenom dem noggrant. Vi jobbade sedan med en intervju i taget och skapade kategorier som kunde tala för eller sammanfatta olika delar av texten. När vi hade kategorier för hela texten skapade vi teman inom vilka kategorierna kunde inordnas. Med utgångspunkt i temana redovisar vi vårt resultat. Samma teman kunde i stort sett användas för alla intervjuerna, med några undantag. För att kunna ge konkreta beskrivningar i resultatdelen gick vi tillbaka till våra kategorier och de textdelar de representerar och valde ut talande citat.
2.5 Validitet, tillförlitlighet och generaliserbarhet
En studies validitet handlar om huruvida man har undersökt det man hade för avsikt att undersöka, och det handlar både om studiens upplägg och om dess resultat. Begreppet validitet har främst använts inom kvantitativa metoder och det finns delade meningar om huruvida begreppet är tillämpbart vid användandet av
kvalitativa metoder. Om man ändå använder sig av begreppet finns det olika sätt att pröva kvalitativa studiers resultat. Ett exempel är validering genom triangulering, som innebär att man förenar olika slags datakällor, till exempel att man intervjuar olika personer i olika situationer och på olika platser (Svensson 1996). När det gäller vår undersökning har vi försökt att under hela processen ha vårt syfte i åtanke, för att säkerställa att vi har undersökt det vi faktiskt ville undersöka. Vi har läst in oss på ämnet genom att ta del av litteratur, uppsatser och artiklar för att vi skulle ha en kunskapsgrund att stå på när vi formulerade vår intervjuguide. De socialarbetare som vi intervjuade kommer i sitt arbete på olika sätt i kontakt med personer som är utsatta för hedersrelaterat våld och vi menar att de därför har kunskap som är relevant för vår undersökning. Genom att de arbetar inom olika områden (socialtjänst, frivilliga organisationer, skola) gör vi en form av
datatriangulering och hoppas därmed kunna öka vår undersöknings validitet. Våra informanter fick muntlig och skriftlig information om vårt syfte och vi skickade intervjufrågorna till dem i förväg för att de skulle ha möjlighet att titta igenom dem. Tillförlitlighet handlar om ifall undersökningen är utförd på ett konsekvent sätt och att resultaten därför är trovärdiga (Svensson 1996). När det gäller vår studie har vi försökt reflektera över och för oss själv motivera de val som vi har gjort under arbetets gång. En aspekt av tillförlitligheten är hur man som intervjuare påverkar informanten genom att ställa en viss typ av, eventuellt ledande, frågor. Detta kan kopplas till vad som kallas intervjuareffekt, ett begrepp som syftar till att beskriva den process i vilken intervjuaren och informanten påverkas av varandras
föreställningar om den andres förväntningar och reaktioner. På så sätt kan vissa svar i intervjun ”skapas” som egentligen är missvisande och förvridna (Rosengren & Arvidson 2002). Vi försökte under intervjuerna att ställa öppna frågor som gav ett stort svarsutrymme. Samtidigt hade vi vissa konkreta frågor som vi tyckte var viktiga att ställa för att kunna besvara våra frågeställningar. Det går inte att bortse från det faktum att man i ett mellanmänskligt möte, som intervjun är, påverkar och påverkas av varandra, och att detta eventuellt också påverkar svaren i intervjun. Vi har under intervjuerna strävat efter att svaren ska vara tydliga för oss och ställt uppföljande frågor för att säkerställa att vi har uppfattat informanterna rätt. När vi har lyssnat på och transkriberat intervjuerna har vi dock märkt hur lätt det är att
man utan att tänka på det ställer en ledande fråga, eller missar att ställa en
uppföljande fråga kring något som är otydligt. I de fall vi tyckte det behövdes har vi hört av oss till informanterna igen via mail eller telefon och ställt flera frågor kring det som var oklart.
Generaliserbarhet handlar om att utifrån sin undersöknings resultat kunna dra slutsatser som är applicerbara på en större grupp eller kategori. När det gäller generaliseringar är de kriterier man har haft vid urvalet en avgörande utgångspunkt. När det, som i vårt fall, rör sig om ett urvalsförfarande som grundar sig på
informanternas särskilda kvaliteter eller kunskaper kan generaliseringen till exempel grunda sig på att man har valt studieobjekt för att de är typiska för andra enheter och att resultatet därmed också sannolikt återfinns i just dessa andra enheter. Det kan också handla om att man undersöker enheter som är ”extrema”, på så sätt att de skiljer sig starkt från övriga enheter. Fynden från dessa extrema enheter kan vara omöjliga att upptäcka i mer ”normala” enheter och därför utgöra värdefull kunskap även i förhållande till de normala enheterna. Kunskapen från de extrema enheterna kan ge en antydan om hur situationen i de normala enheterna kan komma att förändras samt uppmärksamma aspekter som man annars skulle missa i de mer normala enheterna (Denscombe 2004). Vi har i vår undersökning gjort så pass få intervjuer att vi tror att det är svårt att dra några generella slutsatser av resultatet. Med ovanstående resonemang om generaliserbarhet i åtanke kan man tänka sig att vårt resultat endast kan ge en antydan till om det vi undersöker är något som återfinns på ett mer generellt plan.
2.6 Etiska överväganden
Vi har när vi har genomfört vår studie utgått från Vetenskapsrådets forskningsetiska principer för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning (1990). Dessa är konkretiserade i fyra huvudkrav som är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. För att tillgodose informationskravet har vi gett våra informanter muntlig och skriftlig information om vår studie. Den skriftliga informationen beskrev bland annat syfte och tillvägagångssätt med vår studie, att det insamlade materialet endast skulle användas till vår studie samt att de som deltagare när som helst kunde avbryta sin medverkan i studien. Vi har inhämtat skriftligt samtycke från samtliga informanter, och även från verksamhetschefer eller motsvarande. När det gäller våra informanters integritet är vi medvetna om att det aldrig går att säkerställa någon medverkandes totala anonymitet. Vi har däremot behandlat våra informanters personliga uppgifter konfidentiellt och skriver inte ut namn, ålder, eller namnet på deras arbetsplats. Det insamlade materialet användes endast till vårt uppsatsskrivande, vilket också framgick i den skriftliga
informationen som våra informanter fick. Våra informanter fick om de var intresserade ta del av den färdiga uppsatsen.
Som intervjuare och uppsatsskrivare går det inte att komma ifrån att man har makt över informanternas svar och uttalanden samt över hur dessa framställs. Vi har gjort vårt bästa för att försöka förstå och tolka informanternas svar utan att de blir
missvisande eller tagna ur sitt sammanhang. Vi har hört av oss till informanterna igen via mail eller telefon kring svar som vi har uppfattat som svårtolkade. Innan vi påbörjade vår studie godkändes den av Etikprövningsnämnden på Malmö Högskola, enheten Hälsa och samhälle. Vår ansökan godkändes 2009-04-29 med diarienummer HS60-09/348:6.
3. KUNSKAPSLÄGE OCH TIDIGARE
FORSKNING
Vi vill i det här avsnittet börja med att ge en kort kunskapsbakgrund när det gäller själva fenomenet hedersrelaterat våld.
3.1 Hedersrelaterat våld
Det är svårt att fastställa hur många som är utsatta för hedersrelaterat våld eftersom våldet sällan registreras som just hedersrelaterat. En årsrapport från FN:s
befolkningsfond visar dock att det varje år världen över mördas uppemot 5000 kvinnor och barn genom hedersmord av familjemedlemmar (Björktomta 2005). När det gäller Sverige gjorde Länsstyrelserna 2004 en kartläggning som visade att 1500 till 2000 unga flickor och kvinnor är utsatta för hedersrelaterat våld samt att 10-15 procent av dessa behöver skyddat boende (Johnsson-Latham 2005). En annan undersökning gjord av Socialstyrelsen bland gymnasieungdomar 2007 uppskattade att omkring 5600 av de 113 000 personer som deltog i studien var utsatta för hedersrelaterat våld (Socialstyrelsen 2007). I en kartläggning som gjordes i Stockholms stad 2008, kring hedersrelaterat våld och förtryck, deltog 2824 skolungdomar i en enkätstudie. Studiens resultat visar att 11 procent av flickorna motsvarar studiens kriterier för att vara utsatt för hedersrelaterat våld och förtryck (Schlytter m fl 2009). I flera rapporter (De los Reyes 2003, Johnsson-Latham 2006, Integrationsverket 2007) tas upp att mörkertalet när det gäller antalet utsatta
förmodligen är stort. Dels är det många flickor som av olika anledningar aldrig söker hjälp och dels rubriceras våld och dödsfall som är hedersrelaterat som vanligt våld, olyckor eller självmord.
Socialantropologen Unni Wikans bok En fråga om heder skrevs i ett försök att skapa förståelse för hur mordet på Fadime Sahindal kunde ske. Wikan (2003) redogör för begreppet heder och hur detta gestaltas i olika samhällen och menar att detta begrepp måste problematiseras innan man kan förstå hedersrelaterat brott. Hon menar bland annat att begreppet heder har haft en historisk könsdimension både i europeiska och i de flesta icke-västliga samhällen. Flera icke-västliga samhällen har fortfarande kvar en så kallad hederskod, som europeiska länder hade förr, där heder är något högt aktat och är sammankopplat med hur respekterad man blir av omgivningen. Heder är något definitivt, som man antingen har eller inte har och är knutet till ett kollektiv, till familjen och släkten. Hedern betraktas som något manligt och som kan förstöras då kvinnan drar skam över mannen genom sina handlingar, speciellt vad gäller hennes sexualitet och hur hon förvaltar den. Idag förekommer våld i hederns namn främst på platser i Nordafrika, Mellanöstern, Central- och sydasien samt vissa delar av Europa och det förekommer också inom alla religioner och trosuppfattningar (a a).
Hedersrelaterat våld återfinns framförallt i familjer med starkt patriarkalt styre, där mannens heder är nära sammankopplat med kvinnliga familjemedlemmars rykte och uppförande. I detta sammanhang skapas också en form av maskulinitet, vilken männen behåller genom att kontrollera och bestämma över kvinnliga
familjemedlemmars och släktingars uppförande (Reddy 2008). Kvinnan ses som bärare av mannens heder och den ideala kvinnan är asexuell och klassas som oskuld eller hora. Om kvinnan vill bestämma över sig själv och gå emot dessa normer medför detta ofta en bestraffning. Det är ofta här det hedersrelaterade förtrycket
utvecklas till våldshandlingar och i extrema fall hedersmord. Formerna av hedersrelaterat våld kan innefatta misshandel, förskjutning ifrån familj och släkt, eller att kvinnan blir tillbakaskickad till familjens ursprungsland (Schlytter 2004). Det har funnits en skiljelinje bland de olika aktörerna i debatten kring
hedersrelaterat våld, där framför allt två olika synsätt på våldet har varit framträdande. Den ena sidan består av dem som anser att våldet har grund i kulturspecifika traditioner medan den andra sidan utgör dem som förespråkar ett universalistiskt perspektiv där våldet anses vara del i en världsomfattande könsmaktsstruktur. Det universalistiska perspektivet stämmer överrens med en feministisk förståelse av våld, där man menar att våldet bör förstås i ljuset av samhällelig manlig dominans och kvinnlig underordning (Kurkiala 2005). En av dem som lyfter fram att hedersrelaterat våld kan analyseras utifrån feministiskt perspektiv är Åsa Eldén (2003). Detta perspektiv bygger också på en föreställning om att det finns samband mellan våld, kön och kultur. Eldén skriver att i Sverige ses ofta mäns våld mot kvinnor utifrån en skillnadsförståelse, vilket hon menar kan ha som syfte att se mäns våld mot kvinnor som något som avviker ifrån ”svensk normalitet”. Genom att istället analysera det hedersrelaterade våldet utifrån ett feministiskt perspektiv menar hon att man kan komma närmare en förståelse av grova våldshandlingar, såsom hedersmord, utan att man ser mannen som ett offer för en ”grundläggande annorlunda kultur”.
De som förespråkar det andra synsättet menar att hedersrelaterat våld sker på basis av kulturella föreställningar om relationen mellan heder och kön och därför skiljer sig från andra typer av våld. Detta perspektiv framhäver skillnader i genusrelationer som är kulturella och historiskt formade i olika kulturella gemenskaper. Våldet i hederns namn legitimeras genom vedertagna normer i ett kulturellt sammanhang och utövaren av våldet varken fördöms eller stigmatiseras, utan ses snarare som en hjälte. Just detta, att våldet inte fördöms av den närmaste omgivningen, menar förespråkare för detta synsätt är något som gör att det skiljer sig från det universella våldet mot kvinnor. Man pekar också på det faktum att våldet och förtrycket utövas eller har sitt stöd i ett kollektiv, vilket inte alltid är fallet när det gäller universellt våld mot kvinnor (Kurkiala 2005).
Finns det någon tidigare forskning på just det område vi har valt att studera, det vill säga en koppling mellan att vara utsatt för hedersrelaterat våld och utvecklandet av annan problematik, och vad säger den i så fall? Det vi har hittat är ett fåtal rapporter och artiklar som berör just den kombination av problem som vi är ute efter att studera. I en del litteratur nämns mer i förbigående exempel på hur den psykiska hälsan ser ut bland personer som är utsatta för hedersrelaterat våld, utan att det presenteras finnas en direkt koppling till psykisk ohälsa.
3.2 Hedersrelaterat våld och psykisk ohälsa
I rapporten Frihet och familj – uppföljning av skyddade boenden för personer som hotas av hedersrelaterat våld (Håkansson 2007) redogörs för hur personer påverkas av att komma till skyddat boende vad det gäller områdena utsatthet för våld, hot och förtryck, social situation i fråga om boende, utbildning, arbete och försörjning, relationer till familj och andra samt hälsa och välbefinnande. Studien är genomförd av IMS (Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete) och bygger på
intervjuer med personer som bott i skyddade boenden. När det gäller hur hälsa och välbefinnande påverkas framkommer att de flesta led av psykisk ohälsa innan de
kom till det skyddade boendet och att många ett år senare fortfarande mådde dåligt. Vid första intervjutillfället, som genomfördes då personerna nyligen hade kommit till det skyddade boendet, angav majoriteten av de intervjuade att de ofta eller alltid kände sig oroliga, ledsna, deprimerade eller ångestfyllda.
Koncentrationssvårigheter, sömnproblem och huvudvärk var lika vanligt. Även självmordstankar förekom. Det andra intervjutillfället genomfördes cirka ett år senare. Det var då färre som angav att de hade känt av de olika symtomen eller känslorna under den senaste månaden, jämfört med vid det första intervjutillfället. Den andel som ofta eller alltid mådde psykiskt dåligt var emellertid fortfarande förhållandevis stor, jämfört med resultat från statistiska centralbyråns
undersökningar av ungdomars hälsotillstånd.
En granskning av Barnens hjälptelefon hos BRIS och BRIS-mailen angående kontakter som handlade om oskuld, äktenskap och hederstänkande visar att
kontakterna i många fall handlade om flickor som just skulle gå ut grundskolan och som var oroliga över att bli bortgifta vid resor till hemlandet och efter giftermålet inte få studera vidare. Det framkom också att den hedersrelaterade problematiken fick stora psykosociala konsekvenser för flickorna. Flera var uppgivna och beskrev olika grader av självmordstankar, i något fall i kombination med allvarliga
ätstörningar. Samtidigt som flickorna ofta var utsatta för stark press och mådde mycket dåligt kände de inte sällan en stark lojalitet och kärlek i förhållande till familjen och ville inte göra föräldrarna besvikna. Att gå sin väg och lämna familjen, som enligt många flickor innebar att helt bryta kontakten med familjen, eller att stanna kvar i den situationen man befann sig kunde därför bli ett mycket svårt val att göra (Cinthio 2005).
Bremer m fl (2006) skriver om ungdomar som är utsatta för hedersrelaterat våld och om något de kallar transkulturellt behandlingsarbete. De menar att en del av de hjälpsökande flickorna som lever i hederskulturer under ytan är deprimerade. Tillsynes kan de vara glada och tillmötesgående, men hos exempelvis
skolsköterskan kan de berätta om hur dåligt de mår och att de inte har någon att prata med. Att de till ytan kan se så glada och välmående ut kan göra att man tvivlar på allvaret i deras berättelser. Men författarna menar att allmänna kunskaper kring hur depressioner tar sig i uttryck ofta inte passar in på de här flickorna. För att förstå den motsägelsefulla bild som man kan få av flickornas beteende kan man utgå från ett transkulturellt synsätt, som i korthet går ut på att man som behandlare kan släppa de självklara utgångspunkter man har i sin egen kulturella kontext och röra sig mellan den unges, föräldrarnas och sin egen värld. Det transkulturella förhållningssättet ska prägla allt stöd- och behandlingsarbete. Detta för att den unge ska ges förutsättningar att utveckla ett liv som innebär en balans mellan egen autonomi och tillhörighet till familj, släkt och kultur. Vidare menar författarna att man generellt för att förstå ungdomar som är utsatta för hedersrelaterat våld måste ha vissa kunskaper om hur tonårsutveckling och tonårsbeteende ser ut i Sverige, både för tonåringar med svenskt ursprung och för tonåringar med utländskt ursprung. Återkopplat till de deprimerade flickorna skulle det transkulturella synsättet bidra med förståelsen att flickornas identitet är uppbyggd utifrån
traditionella patriarkala könsroller som säger att flickan ska bete sig på ett visst sätt: vara söt, glad och vacker och där hennes främsta uppgift i livet är att gifta sig och få barn. När familjen har migrerat till ett annat land finns ofta även ett internaliserat krav från föräldrarna om att flickorna ska vara duktiga i skolan och ha höga betyg. Det är denna del av identiteten som syns på ytan – i skolan, på stan, eller hos släkten. När flickan börjar komma upp i tonåren och eventuellt börjar bryta sig loss
och revoltera krockar det med de traditionella könsrollerna som hon förväntas rätta sig efter. I denna krock hamnar flickan i en offerroll, som kan vara ett sätt att förhålla sig till förtryck i starkt patriarkala samhällen. Offerrollen blir ett slags försvar då man inte öppet kan hävda sin vilja utan att bli straffad.
Schlytter och Linell (2008) beskriver situationen för flickor som har utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck genom att granska samtliga LVU-ärenden hos Länsrätterna i Stockholm och Göteborg under 2006 där omhändertagande av 13-18åriga flickor med stöd av 2 § LVU var aktuellt. Av de 57 ärenden det rörde sig om kategoriserar författarna 18 som hedersrelaterade. I samtliga av dessa 18 ärenden framkom att flickan hade utsatts för upprepad psykisk misshandel och i 16 av de 18 fallen hade flickan även utsatts för fysisk misshandel. Den fysiska
misshandeln handlade bland annat om slag och örfilar mot kroppen och ansiktet, med eller utan tillhyggen. När det gäller den psykiska misshandeln rörde det sig om att systematiskt bli förlöjligad, hånad eller nedvärderad. I alla 18 fallen hade flickan blivit hotad, och i 11 rörde det sig om att ha hotats till döden. Författarna har även tittat på hur flickans hälsa såg ut innan omhändertagandet. Uppgifterna som finns om detta kommer från skolan, hälso- och sjukvården eller från flickan själv. I 15 av de 18 fallen fanns det uppgifter om fysisk och/eller psykisk ohälsa hos flickan. Sju flickor sades ha någon typ av ätstörning och sex flickor uppgav att de hade haft självmordstankar, varav tre hade försökt ta livet av sig en eller flera gånger. Andra exempel på fysisk och psykisk ohälsa bland flickorna som nämndes var
bland annat sömnstörningar, mardrömmar, ryggvärk, huvudvärk, ärr efter
självförvållade skador, panikångest och ständig värk efter svår fysisk misshandel. Med bakgrund av den psykiska ohälsan, eller utifrån hemförhållanden, var det fyra av flickorna som av socialtjänsten erbjöds en individuell behandlingsinsats. Det var dock bara en flicka som tog del av sådan behandling. I flera fall hade föräldrarna, när de fått vetskap om stöd - eller behandlingsinsatser för flickan, motarbetat att hon skulle få tillgång till vård. Detta gjordes genom påtryckningar mot flickan själv eller genom att utebli från möten. Flickorna hade innan LVU-ansökan endast haft tillgång till sådant stöd de kunnat få utan att föräldrarna har vetat om det eller behövt godkänna det. Nio av de 18 flickorna hade någon form av stödkontakt, antingen med en skolkurator eller med någon frivilligorganisation. Något annat som påverkade vilken tillgång flickan hade till stöd och behandling var enligt författarna att situationen kring flickan misstolkades. Även organisatoriska problem spelade in, till exempel när det gällde vem som skulle stå för det stöd eller den behandling flickan behövde.
I en skrift från Integrationsverket (2007) presenteras definition av, syn på och insatser mot hedersrelaterat våld i tre olika länder (Sverige, Storbritannien och Turkiet). När det gäller Sverige så belyses till exempel organisationers, föreningars och skyddade boendes erfarenheter i arbetet med de utsatta. Personal på ett skyddat boende menar att flickorna som kommer dit inte bara behöver akut skydd utan eftervård och hjälp, och dessutom i en mycket större omfattning än vad man tidigare har trott. Flickorna har ofta blivit starkt påverkade av och tagit till sig uppfattningen att de har svikit familjens heder. Det fastslås att de behöver långsiktig hjälp och behandling för att orka återuppbygga sina liv.
I en rapport från Integrationsverket (De los Reyes 2003) belyses situationen för flickor och unga kvinnor som är utsatta för hedersrelaterat våld. Rapporten bygger på enkätundersökningar riktade till hjälpsökande på kvinnojourer runtom i landet samt intervjuer med personal på dessa kvinnojourer. Resultaten visar att flickor och
unga kvinnor som söker hjälp befinner sig i en extremt utsatt situation. Även om inga andra möjligheter återstår är uppbrottet med familjen en mycket svår situation för dessa flickor eller kvinnor, som också ofta befinner sig i en akut hotsituation. Enligt kvinnojourerna mår kvinnorna ofta mycket dåligt när de försöker bryta med familjen. De problem som nämns är bland annat självmordstankar, depressioner, missbruk och utåtagerande beteende. I vissa fall fortsätter hoten även efter att flickan har lämnat hemmet, vilket förstärker skuldkänslor och gör det svårare för flickan att gå vidare. I rapporten framkommer att flickorna har misshandlats under en längre tid när de söker hjälp, vilket får ytterligare konsekvenser för deras
mående. Vanliga symptom är rädsla, ångest, smärta och koncentrationssvårigheter. I rapporten tas det också upp att mörkertalet när det gäller hedersproblematiken är stor och att många flickor och kvinnor aldrig söker hjälp.
En internationell artikel belyser hur kvinnors hälsa kan påverkas negativt i länder och kulturer där hennes status är uttalat lägre än mäns. I samhällen där flickors oskuld är kopplad till hennes värde kan man se att självmordsbenägenheten bland dessa ungdomar är hög. Dessa flickor riskerar också att bli mördade av sin pappa, bror, kusin eller farbror i syfte att återupprätta familjens heder. Om kvinnan förlorar sin oskuld och detta leder till graviditet utanför äktenskapet kan det medföra att hon kan tvingas rymma hemifrån eller utsätts för föräldrars aggression som i värsta fall kan leda till mord. Bland flickor som lever under dessa förhållanden är depression, ångest och självmordstankar utbrett (Douki m fl 2007).
3.3 Hedersrelaterat våld och missbruk
I artikeln ”Friheten” leder ofta till droger (2009) intervjuas Maria Hagberg om sin nyutkomna bok ”Vid 20 börjar den ruttna”. Hagberg är magister i socialt arbete och har de senaste åren arbetat med hedersproblematik och i detta kommit i kontakt med cirka 200 ungdomar som har varit utsatta för hedersrelaterade kränkningar och våld. Enligt Hagberg led majoriteten av flickorna av psykiska problem, de flesta var exempelvis svårt deprimerade. Åtminstone hälften av dem hade haft
självmordstankar eller till och med försökt ta sitt liv, och missbruk av tabletter, alkohol eller narkotika hade förekommit hos ungefär lika många. Hagberg menar att barn som växer upp i hederstänkande familjer ofta blir mycket starkt bundna till sina föräldrar, och då särskilt mamman. Kombinationen av isolering, våld och komplicerade familjerelationer som finns i dessa familjer leder till ett mycket speciellt psykologiskt tryck som kan vara förödande. De flickor som tar steget att rymma från sina familjer drabbas således ofta av en dubbel ångest. Förutom det de redan är utsatta för är det oerhört skrämmande att bryta de inlärda normerna och lämna sin familj, som kan vara de enda människorna som står dem nära. Det är just denna dubbla ångest som Hagberg menar ligger till grund för att många av flickorna skadar sig själva. Det kan ta sig i uttryck genom att de drabbas av ätstörningar, skär sig eller självmedicinerar genom att missbruka exempelvis läkemedel, sprit eller droger. Detta kan leda till kriminella kontakter och att man hamnar i prostitution. Hagberg menar att det är ovanligt att man inom socialtjänsten runtom i landet ser djupet i denna problematik och att man är rädd för att ingripa och ta flickans parti då det är en såpass känslig fråga. Trots att det finns möjlighet att komma till skyddat boende och eventuellt även få skyddad identitet anser Hagberg att det är ytterst ovanligt att de utsatta flickorna får korrekt terapi som är bevisat verksam. Detta då det finns alldeles för få psykoterapeuter som är insatta i och behärskar hedersproblematiken.
I uppsatsen ”En ärbar man och en kvinna av heder - om att leva i hederstänkande familjer” (Polisi & Dyberg 2005), där socialarbetare som i sitt arbete kommer i kontakt med hedersrelaterade problem har intervjuats, nämner en informant hur det förekommer att tjejer som utsatts för hedersrelaterat våld får svårt att hantera den kontrast som uppstår vid en brytning från familjen. Då tjejerna får en frihet de inte är vana vid kan det leda till att de hamnar i utsatta situationer som kan resultera i ett drogmissbruk tiden efter en placering. De kan även ha svårt att hantera pengar och lätt hamna i situationer där de utnyttjas av killar.
4. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
För att förstå och belysa hur de utsatta tjejerna/kvinnorna påverkas av att vara utsatta för hedersrelaterat våld och eventuellt utvecklar psykisk ohälsa och ett missbruk tar vi våra teoretiska utgångspunkter i teorier om identitetsutveckling, patriarkala familjestrukturer samt i forskning om våldsutsatta barn.
4.1 Våldsutsatta barn
Familjevåld äger oftast rum i hemmet, när ingen annan än familjen är närvarande. Det finns inte mycket forskning när det gäller effekterna av barnmisshandel, varken när det gäller fysiska eller psykiska konsekvenser. Det är dock fastställt att
misshandel kan få allvarliga följder på såväl kort som lång sikt. Förutom fysiska skador kan misshandel påverka den psykiska, emotionella, kognitiva och sociala utvecklingen. En anledning till misshandelns allvarliga konsekvenser kan vara att misshandeln inte sällan är kombinerad med andra problem i familjen, som till exempel dålig ekonomi eller missbruk hos föräldrarna (Hindberg 2006). 4.1.1 Psykiska konsekvenser av fysisk och psykisk misshandel Det är av förklarliga skäl svårt att fastställa vad misshandel ger för psykiska konsekvenser eftersom det inte går att mäta faktorer som tillit, självkänsla och trygghet. Det är också svårt att bedöma huruvida barnets problem beror på just den fysiska misshandeln eller har att göra med något annat. Vilka psykiska skador misshandeln resulterar i beror på saker som hur gammalt barnet är, vilken typ av våld det rör sig om, hur länge misshandeln har pågått samt förövarens relation till barnet. Något som också spelar in är barnets personlighet; barn kan reagera väldigt olika på misshandel trots att de har växt upp under liknande förhållanden. Generellt sägs följderna bli extra allvarliga när barnet utsätts för upprepat våld, om förövaren är en föräldragestalt och då föräldrarna uppvisar en negativ attityd i förhållande till barnet. Vanliga konsekvenser vid misshandel sägs enligt en forskningsöversikt bland annat vara ilska, aggressivitet, fientlighet, skuld- och skamkänslor, depression, ångest samt dålig empatisk förmåga. De här psykiska skadorna som misshandeln ger kan senare resultera i självmordsbenägenhet, mobbning, problem med alkohol och kriminalitet. Det är vanligt att barn som mobbar och börjar begå brott tidigt själva har varit med om våld och aggressivitet i familjen. Ett samband
finns också mellan att ha upplevt våld i barndomen och senare utveckla egen våldsbrottslighet eller bli utsatt för våld (Hindberg 2006).
Att vara utsatt för våld eller övergrepp medför inte sällan känslor av skuld och skam hos offret. Man föreställer sig att det är något man har gjort som har resulterat i våldet och att man kunde ha förhindrat det på något sätt. För barn, som behöver se sina föräldrar som goda och kärleksfulla, kan det vara svårt att ta in att ens föräldrar begår brott och inte är pålitliga, varför det kan vara lättare att själv ta på sig
skulden. Om barnet är så stort att det kan berätta om upplevelserna kan skuld- och skamkänslorna förstärkas om barnet känner att det inte blir trott på. Andra psykiska konsekvenser av att utsättas för misshandel kan vara posttraumatiskt stressyndrom, relationsstörningar och kognitiva skador (Hindberg 2006).
Den psykiska misshandeln kan förutom vid fysiskt våld sägas äga rum då barnet blir försummat eller bevittnar våld inom familjen. Att växa upp i en våldsmiljö är extremt utelämnande och kan få lika allvarliga psykiska konsekvenser för barnet som om det själv blir misshandlat. Tillvaron för barnet blir oförutsägbar och kaotisk, och det är vanligt att ha en stark ångest. Kroppsliga stressreaktioner är också vanligt, och det kan röra sig om exempelvis magont, huvudvärk,
sömnsvårigheter och ätstörningar. Även långvariga psykiska problem, såsom ångest, depression, självdestruktivitet och aggressivitet kan bli följden av att som barn ha bevittnat våld inom familjen (Hindberg 2006).
4.2 Patriarkala familjestrukturer
Vad som menas med och läggs i begreppet familj skiljer sig åt mellan olika kulturer och samhällen. I vissa delar av världen menas med familj en större grupp baserad på släktskap, på andra håll förstås familj som pappa, mamma, barn och närmaste släkten, och på en del platser avses med familj en kärna med pappa, mamma och barn. Oberoende av vad som menas med familj har den genom historien funnits till som en enhet som har haft en viss funktion för både samhället och individen. Den så kallade patriarkala familjestrukturen dominerar i många delar av världen (Mellanöstern, Nordafrika, vissa delar av Asien och Latinamerika) och kännetecknas av att pappan är överhuvud i familjen. Han är den sociala och ekonomiska medelpunkten i familjen, huvudman för de interna relationerna samt den som företräder familjen i externa relationer. Mannen ges av denna
familjestruktur en oerhörd makt som ofta är sammankopplad med att mannen är familjeförsörjare och har det ekonomiska ansvaret för familjen. Kvinnans roll i sammanhanget blir att ta hand om hemmet, föda barn och eventuellt hjälpa mannen med vissa saker. I en del familjer räknas kvinnan som mannens ägodel, och mannen kan ha betalat en summa pengar för att gifta sig med henne. Det är inte heller ovanligt med giftermål inom släkten, till exempel kusingifte. De inre relationerna i familjen brukar organiseras på ett visst sätt, även om det självklart kan skilja sig åt beroende på faktorer som exempelvis klasstillhörighet, föräldrarnas utbildningsnivå eller beroende på om man bor i en storstad eller på landsbygden. Relationerna brukar dock organiseras så att pappan står överst inom familjen och är den som har mest makt. Även släkten utgör en central del, på så sätt att föräldrar på både mammans och pappans sida är en del av familjen. I vissa fall ingår även mammans och pappans syskon i familjen och man brukar då tala om en storfamilj. Far- och morföräldrar har i regel en högre status än vad mamman och barnen har i familjehierarkin (Al-Baldawi 2003).
En stor släkt fyller bland annat funktionen att det innebär en starkare och tryggare miljö för familjen att existera i. Det är i den traditionella patriarkala familjen inte bara barn och föräldrar som känner ansvar och förpliktelser i förhållande till varandra, utan varje familjemedlem har rättigheter och skyldigheter i förhållande till en större krets. Relationerna familjemedlemmarna emellan fungerar på så sätt som ett fundament för individens moraliska liv. Det är inte bara det moraliska livet som präglas av familjens inflytande, utan även det sociala livet påverkas starkt. Barnet lär sig från början att sätta familjens heder och bästa framför det egna. Efter pappan och släkten kommer i familjehierarkin mamman, som i det patriarkala samhället historiskt sett har förmedlat och förmildrat makt från pappan och de äldre i familjen till barnen. Barnen återfinns längst ner i familjehierarkin, där flickor befinner sig nederst och således är en utsatt grupp i det patriarkala systemet. De måste rätta sig efter makthavarna både inom subsystemet barn och inom hela systemet familjen. Pojkar ges mer rättigheter och friheter än flickor eftersom samhället bygger på att män har en mer framträdande roll än kvinnor. Patriarkala familjers samspel med andra system i samhället utgörs främst av släkten, men också ”minisamhället”, exempelvis grannar och bekanta. I många fall ligger
myndigheterna längre ifrån det som utgör trygghet och skydd för familjen. Det är inte till myndigheterna som människor i första hand vänder sig för att få hjälp med sina problem, utan man försöker ofta lösa problemen med hjälp av de resurser som finns inom släkten eller den stora familjen (Al-Baldawi 2003).
4.2.1 Familjestilar
Bremer m fl (2006) beskriver fyra olika familjestilar som är inspirerade av den amerikanske familjeforskaren Larry Constantine; den öppna familjen, den slumpartade familjen, den slutna familjen och den dolda familjen. Den öppna familjen har en modern och kommunikationsinriktad prägel. Man strävar efter jämlikhet och gemensamma överenskommelser, och livsstilen innebär ett
samtalande och diskuterande förhållningssätt. Relationen mellan barn och föräldrar har en öppen och kamratlig ton där föräldraskapet handlar mycket om att försöka förstå barnet. Skam fyller en viss funktion vid barnuppfostran, men går oftast att prata om.
Den slumpartade familjen sätter individuella behov främst och värdesätter snarare förändring och originalitet än stabilitet och tradition. Självständighet och
individuellt utrymme är något som eftersträvas. Kollektiva behov hanteras på ett spontant sätt genom att individuella initiativ samordnas. Det finns ingen
familjeheder att försvara och familjemedlemmarna ställer generellt inte så stora krav på varandra. Skam fyller ingen funktion i förhållande till ett kollektiv utan utspelar sig på ett individuellt plan. Familjen är vanligen öppen gentemot sin omgivning (Bremer m fl 2006).
Den slutna familjen sätter familjen och familjeidentiteten i första hand och vilar på familjens traditionella auktoritet och anpassar sig till tidigare generationers värden. Det förväntas att familjemedlemmarna finner sig i en auktoritär hierarki samt accepterar beslut som har tagits av familjens överhuvud. Genom
familjemedlemmarnas lojalitet och serviceinställning gentemot familjen tillfredsställs individuella beslut. Det kan finnas stora krav på lydnad, och som familjemedlem förväntas man medverka till att bevara eller förstärka familjens anseende, eller i varje fall inte skämma ut familjen. Just affekten skam är av stark social vikt. Man försöker dölja avvikande beteende så långt det är möjligt, genom att hålla uppe en samstämmig fasad. Vanligtvis diskuteras konflikter inte öppet utan
på sin höjd i enskilda samtal (Bremer m fl 2006).
Den dolda familjen utmärks av en tyst förståelse av outsagda regler som det förväntas att alla ska förstå. Familjen är till ytan lugn och kommunikationen äger rum genom tonfall, mimik och annan icke-verbal kommunikation. Skammen har även inom denna familjestil en framträdande roll och det är viktigt att kunna rädda ansiktet och hålla kvar sin individuella värdighet (Bremer m fl 2006).
De här olika sätten att organisera familjen kan alla mycket väl erbjuda ett
funktionellt familjesamspel, men det kan uppstå problem när en familj flyttar till en kultur där en annan än deras egen familjestil dominerar. I hederskulturer verkar familjestilen ha inslag från både den slutna och den dolda familjen. Det handlar i dessa om att familjen utgör en stabil, traditionell och traditionsbunden enhet som är underställd släkt- eller klanauktoriteter. När det gäller makt och identitet är
individen underordnad kollektivet. Utgångspunkten är att det är föräldrarna och släkten som vet vad som är bäst för barnen och ungdomarna, som förväntas följa de regler och normer som finns. Överträdelser av dessa kan godtas, så länge de inte är offentliga. Om det inträffar har familjen skambelagts och hedern måste
återupprättas (Bremer m fl 2006).
4.3 Identitetsutveckling
Erikson (1968) menar att identitetsutvecklingen är en process som är i ständig förändring och utveckling och något man genomgår hela livet. I denna process har människor i personens omgivning stor betydelse. Det är genom deras värdering av personen som denne värderar sig själv. Processen påbörjas då det första mötet äger rum mellan mamman och spädbarnet för att sedan fortsätta ända tills förmågan av ömsesidig bekräftelse hos människan har avtagit.
Frisén och Hwang (2006) utgår delvis ifrån Eriksons teori om identitetsutveckling och menar att sökande efter identitet är ett grundläggande mänskligt behov och framstår som lika viktigt som trygghet, mat och sexuell tillfredsställelse. Det mest centrala inom identitetsutvecklingen ansåg Erikson vara en inre känsla av att vara en och samma person genom hela livet. Upplevelsen av en stabil identitet har stor betydelse. Detta innebär en känsla av att man själv är densamme oavsett om individens levnadsomständigheter och relationer förändras. Det innebär också en känsla av kontinuitet i tid och rum som inte är avhängig de olika roller och
kontexter man kan befinna sig i. Enligt Erikson är identitet en subjektiv upplevelse av vad som gör att jag är jag. Upplevelsen är beroende av flera aspekter hos en person, där Erikson betonar de biologiska, psykologiska och sociala aspekterna. Individen genomgår i olika tider i livet utvecklingsfaser vilka innehåller konflikter som måste hanteras. Dessa faser följer ett visst ordningsmönster fram till
ungdomstiden, vilken innehåller en primär konflikt mellan identitet kontra
identitetsförvirring. För att uppnå en identitet som är stabil underlättar det om man lyckats utveckla positiva krislösningar i de tidigare faserna, såsom grundläggande tillit, självständighet, verksamhetslust och initiativförmåga. En negativ lösning av ungdomskrisen leder till identitetsförvirring, vilken utmärks av en identitet som inte är sammanhållen. Detta kan ge olika negativa konsekvenser från att man inte vet vem man är till att man utvecklar allvarligare förvirringstillstånd. Det kan också betyda att man får svårigheter i utvecklandet av nästa fas eller stadium i livet. Bremer m fl (2006) menar att identitet handlar om individens upplevelse av
tillhörighet och att det är något som uppstår i skärningspunkten mellan det individuella och det samhälleliga. Den hänger även ihop med hur individualitet uppfattas i en given kultur. Vidare nämner författarna med utgångspunkt i Eriksons teori olika aspekter som är av vikt när det gäller individens upplevelse av att ha en fast, eller stabil, identitet. Dessa är upplevelsen att över tid vara samma jag, att känna sig någorlunda hemma i sin kropp, att känna sig omtyckt och bekräftad av för individen betydelsefulla personer i den äldre generationen samt att känna att man vet vad man håller på med. Upplevelsen av att vara samma jag handlar om kontinuiteten i självbilden och är till stor del avhängig hur uppväxttidens viktiga tidiga relationer har sett ut. Detta avspeglar hur familjen och nätverket klarar att tillgodose barnets grundläggande behov, såsom behovet av adekvat anknytning. Att känna sig hemma i sin kropp är en viktig del i identitetsutvecklingen, men är något som är problematiskt för många. För framförallt tonårsflickor kan det vara svårt att bli sams med och uppskatta sin kropp. När det gäller bekräftelse från viktiga personer i den äldre generationen kan även detta bli svårt, eftersom den äldre generationen inte ges samma auktoritet som förr. Här kan istället äldre vänner få svara för den nödvändiga bekräftelsen. Att veta vad man håller på med är en kritisk fråga under tonårsperioden, och ungdomar i Sverige söker sig ofta fram under en relativt lång period innan de hittar ”rätt” psykosocialt sett.
4.3.1 Identitetsutveckling i en hederskontext
Att i Sverige växa upp i en familj med hederskulturella värderingar kan göra att identitetsutvecklingen blir mycket komplicerad. Det kan exempelvis vara svårt för en tonårsflicka, som befinner sig mellan två skilda synsätt på kroppen, sexualitet, och vad som är acceptabel klädsel och lämpligt uppförande, att känna sig hemma med sin egen kropp. Även aspekten som rör bekräftelse från auktoriteter inom den äldre generationen kan bli problematisk. Det kan från flickans sida finnas en
splittrad inställning gentemot de traditionella auktoriteter som finns tillhands, då det kan vara så att de bara kan bekräfta henne i roller som hon inte känner sig bekväm i eller kan hitta en framtid inom. Här är även hedersbegreppet centralt, där
tonårsflickans beteende kan vara avgörande för familjens och släktens fortsatta heder. För flickan kan det innebära en konflikt mellan rätten till att bestämma över sin livsstil eller att underordna sig. När det gäller kontinuiteten i självbilden kan den bli svår, exempelvis om familjen har migrerat till Sverige och det krävs en hastig anpassning och acceptans av svenska villkor. Om familjen lever isolerat från resten av samhället kan det bli svårt för tonåringen att se sig själv som en del av detta och skapa visioner om framtiden där man själv har en aktiv del. Kontinuiteten i
självbilden kan också påverkas då tonårsflickan blir könsmogen och därmed blir bemött helt annorlunda av föräldrarna. Flickan kan till följd av detta skapa en fasad som inte motsvarar det inre känsloläget. När det gäller att veta vad man håller på med, kan skolan innebära en fristad där tonåringen kan finna styrka i en
förhållandevis konfliktfri miljö. Det kan dock bli så att skolframgång för
tonårsflickan får utgöra en orimligt stor del av den goda självkänslan. Det blir också problematiskt för flickan när hon både förväntas vara duktig i skolan och samtidigt sköta hemmet (Bremer m fl 2006).
Jämfört med hur man ser på utvecklingen under tonårstiden inom västerländsk utvecklingspsykologi ser den för flickor och pojkar som växer upp i hederskulturer således ofta annorlunda ut. Inom västerländsk utvecklingspsykologi menas
utvecklingen vara relativt inifrånstyrd, medan den i hederskulturer snarare tenderar att vara styrd av förväntningar utifrån. Vanligtvis blir en flickas inträde i puberteten
och den fysiska förändring som det medför utgångspunkten som förändrar
omgivningens förhållningssätt. Restriktioner när det gäller klädsel och vem flickan får träffa är exempel på förändringar som flickan måste förhålla sig till, oberoende av hur hennes inre utvecklingsläge ser ut. Detta blir en helt ny värld att relatera till och hitta sig själv i, där självbilden måste förändras eftersom man betraktas och behandlas på ett helt annat sätt än tidigare. Snarare än inre individuella drivkrafter är det förväntningar riktade mot en utifrån som påverkar och styr en. En viktig aspekt att beakta av utvecklingen mot självständighet för ungdomar i hederskulturer är att individen ses som en del av en större helhet. Ett ”jag” och ett självständigt tänkande utvecklas sannolikt ändå, men man lever i hög grad i en beroendesituation till familjen. Det är familjens normsystem och värderingar som är vägledande och de internaliseras under uppväxten hos barnet/ungdomen. Om man inte lever upp till omvärldens moraliska förväntningar och utför handlingar som ligger utanför omgivningens normsystem kan det leda till rädsla för att bli upptäckt och få yttre straff. Detta fungerar som en stark källa till skam- och skuldkänslor (Bremer m fl 2006).
Tonårstiden innebär ofta såväl en frigörelseprocess från familjen som att hitta nya grupptillhörigheter där vänner får stor betydelse. Om man som tonåring exempelvis inte tillåts umgås med jämnåriga förutom i skolan, där vuxna ständigt är
närvarande, kompliceras frigörelsen från familjen. Den utveckling av självständighet och identitet som förväntas i det svenska samhället försvåras avsevärt. Tonåringar kan utveckla en identitetskris, som utmärks av känslor av tomhet och isolering. En sådan kris framkallas av att uppfattningen av omvärlden och uppfattningen man har av sig själv inte passar ihop och handlar snarare om inre ensamhet än om yttre. När det gäller ungdomar som växer upp i hederskulturer kan det man kallar den kulturella identiteten innebära särskilda problem. Man kan som tonåring behöva hitta en balans mellan de olika kulturella tillhörigheterna men utan att någon av tillhörigheterna tar över. Om man på grund av utsatthet för
hedersrelaterat våld blir tvungen att lämna sin familj kan det resultera i en mycket djup identitetskris för tonåringen. Tonåringen kan ha svårt att känna fortsatt tillhörighet till båda kulturerna och kan istället hamna i en situation där de känner sig helt kulturellt identitetslösa (Bremer m fl 2006).
5. RESULTAT OCH ANALYS
Vi har nu kommit till det avsnitt där vi ska redovisa samt analysera vårt resultat. Vi börjar med en kort presentation av våra informanter.
5.1 Informanterna
Vår första informant var en socialsekreterare som arbetar på boendeenheten som ligger under vuxenenheten inom individ- och familjeomsorgen. Hon kommer i kontakt med personer som behöver hjälp med boende och det kan då finnas
hedersrelaterad problematik med i bilden. Informant nummer två var en företrädare för en relativt nystartad frivilligorganisation som vänder sig till personer som är utsatta för hedersrelaterat våld och använder någon form av droger, har problem med kriminalitet eller destruktivt beteende. I den tredje intervjun intervjuade vi två socionomer som arbetar på ett skyddat boende för tjejer som är utsatta för
hedersrelaterat våld. Boendet tar emot tjejer mellan 16-22 år. Informant nummer fyra var en socionom som arbetar inom en frivilligorganisation som vänder sig till tjejer och kvinnor som är utsatta för hedersrelaterat våld. De har två skyddade boenden, ett för tjejer mellan 18-26 år och ett för kvinnor från 18 år med barn. Den femte och sista intervjun gjorde vi med en kurator på en högstadieskola.
5.2 Informanternas syn på hedersrelaterat våld
Vi vill börja med att skildra våra informanters syn på hedersrelaterat våld då vi tycker att det är viktigt att förstå deras utgångspunkt för att kunna tolka det fortsatta resultatet på ett så bra sätt som möjligt.
Socialsekreteraren menar att grunden för vad hedersrelaterat våld är utgör en persons upplevelse och att det kan vara svårt att skilja ut exakt vad det handlar om. Hon berättar att hon kommer i kontakt med personer som behöver hjälp med boendesituationen för att de blir inlåsta, slagna, eller känner att de inte får leva sitt liv som de vill. Det handlar alltså om kontroll och begränsningar i en persons liv. Om det hedersrelaterade våldet berättar hon: ”… det är ju många gånger olika grader av det. Alltifrån att det är tonårsbarn som trotsar sina föräldrar och att det ligger inom rimligheternas ram – att det är vanliga familjegräl, till att det är ungdomar som blir inspärrade och blir slagna och är väldigt hotade.” Företrädaren för organisationen menar att utsattheten för hedersrelaterat våld handlar om att inte ha rätten till ett eget liv. Hon säger att det har att göra med ett mansdominerat samhälle där aspekter som kultur, traditioner och religion spelar in. Kvinnans sexualitet är central, där kvinnan ska vara oskuld och på så sätt bevara sin och släktens heder. Vidare säger hon att ”Skillnaden på slagen är att det är en gemenskap, det är flera personer som utför det här våldet och inte en person i familjen /…/ det är flera som säger att också kvinnor utför detta, men jag
misstänker ju att kvinnan hon blir ju manipulerad, hon är ju tvungen att bete sig så mot sin egen dotter eller vem det kan vara, för att hon har blivit så djupt rotad i den här kulturen. Rädslan för utanförskap, rädslan för att själv bli illa bemött, bli slagen och så vidare. ”
På det skyddade boendet menar man att hedersrelaterat våld handlar om att bevarandet av flickans oskuld är kopplat till familjens anseende utåt. De betonar även att det rör sig om att ett kollektiv ställer sig mot individen. Våldet är kollektivt sanktionerat och det kostar mycket för tjejerna att bryta mot de normer som finns: ”Det handlar om konsekvenserna för tjejernas handlande och varande /…/ vad får det att hon har en pojkvän för konsekvenser, vad får hennes kläder för
konsekvenser. Och även att leva under mycket begränsningar och kontroll och att leva under ett hot att om du inte sköter dig enligt de här normerna, så kan det hända saker, vad det nu än är.”
Socionomen inom frivilligorganisationen menar att hedersrelaterat våld kan knytas till religion, tradition och kultur, men att det beror på hur man tolkar det och att det kan tolkas på olika sätt. Skillnaden mot annat våld är att det inte kommer från en
