idro t t sf o rum .o rg http://idro ttsfo rum.o rg/ericsso n131114/
Hälsoekonomiska argument för mer idrottsundervisning i
skolan
Ingegerd Ericsson
Institutionen f ör idrottsvetenskap, Malmö högskola Nu f inns gyllene tillf ällen att med all kraf t verka f ör utökad undervisningstid i idrott och hälsa! Nu f inns vetenskapliga belägg och ekonomiska analyser som tydligt visar vilka vinster som kan göras med daglig schemalagd idrottsundervisning, såväl pedagogiska som hälsoekonomiska samhällsvinster.
Europaparlamentet f attade redan 2007 beslut om att uppmana medlemsländerna att schemalägga och garantera skolelever idrott minst tre gånger i veckan. Skolorna rekommenderas vidare att så långt som möjligt ytterligare utöka idrott på skolschemat utöver denna lägsta gräns på tre lektioner per vecka. Daglig motion och f ysisk aktivitet f ör alla danska skolelever ingår i den nya grundskoleref ormen som träder i kraf t 2014. Men vad händer i Sverige?
I Malmö rekommenderas skolorna att f örstärka ämnet idrott och hälsa till samtliga barn i Malmös skolor och Malmö Stad har utsetts till Årets Gymnastikkommun 2013. Malmö belönas f ör en långsiktig satsning på motorik, gymnastik och idrott i skolan samt en unik hälsoekonomisk analys. Priset delades ut i Almedalen under Idrottens Dag den 3 juli i år. Under debatten, dagen innan på samma plats, uttalade sig utbildningsutskottets ordf örande Tomas Tobé, positivt om Bunkef lomodellen i Malmö och lovade verka f ör mer idrott på schemat i det
svenska skolsystemet. Även socialminister Göran Hägglund f örväntas arbeta f ör samma sak ef ter att, tillsammans med prins Daniel, ha besökt Ängslättskolan f ör att inf ormera sig om Bunkef lomodellen. Malmökommissionen (2013) skriver att Bunkef lomodellen väckt uppmärksamhet internationellt. Projektet omf attar en schemalagd idrottslektion f ör alla elever varje skoldag samt motorikobservationer enligt Motorisk utveckling som grund f ör Inlärning (MUGI) vid skolstart, och vid behov extra motorikträning 60 min/vecka. Denna modell är ett bra exempel på hur skolan, f öräldrarna, eleverna, idrottsrörelsen och f orskarsamhället tillsammans kan lägga grunden till ett f örändrat arbetssätt som leder till både bättre hälsa och bättre skolprestationer. Skolans hela vardag f ungerar som en stödjande och hälsof rämjande miljö f ör f ysisk, social och psykisk hälsa och lärande. Hälsan är i centrum. Den vetenskapliga utvärderingen ef ter nio år visade att både f lickor och pojkar f örbättrade sin motorik och även att skolresultaten blev signif ikant bättre, nästan tio procent f ler behöriga till gymnasiet i gruppen med utökad idrottsundervisning, jämf ört med en kontrollgrupp, enligt Malmökommissionen.
Forskningsresultaten i Bunkef loprojektet (Ericsson, 2003; Ericsson & Karlsson, 2012) visade att elever som haf t daglig f ysisk aktivitet och extra motorisk träning enligt MUGI-modellen f ick bättre resultat i åk 2 på nationella prov i svenska och matematik än elever som endast haf t skolans ordinarie idrottsundervisning två lektioner per vecka. I åk 9 hade 93% av eleverna i interventionsgruppen god motorik jämf ört med 53% i kontrollgruppen, och 96% av eleverna i interventionsgruppen jämf ört med 89% i kontrollgruppen var kvalif icerade att söka till gymnasieskolan. Summan av betygen i svenska, matematik, engelska samt idrott och hälsa var högre bland pojkar i interventionsgruppen än i kontrollgruppen. Betygssumman var också högre bland elever med god motorik jämf ört med elever med motoriska brister, liksom andelen av elever med god motorik som klarade grundskolans mål och var kvalif icerade f ör nationella gymnasieprogram (97% jämf ört med 81%). Slutsatsen är att daglig schemalagd idrott och hälsa samt anpassad motorisk träning i grundskolan är en möjlig åtgärd f ör att f örbättra inte bara motoriken utan också skolprestationer samt andelen elever som klarar grundskolans mål och därmed behörighet till gymnasieskolan.
Malmökommissionen (2013) har gjort en hälsoekonomisk analys av Bunkef loprojektet, som visar att det varit en klart lönsam satsning f ör kommunen, såväl pedagogiskt som ekonomiskt. Analysen visar att ett inf örande av daglig idrott och hälsa i samtliga Malmös grundskolor skulle öka det potentiella
produktionsvärdet med 59 miljoner kronor under den 10-årsperiod som f öljer ef ter f ullgången grundskola. Den högre utbildningsnivå som åtgärden visats leda till skulle därutöver bidra till att reducera
sjukvårdskostnaderna med nästan lika mycket; 56 miljoner kronor. Dessa värden överstiger de cirka 16 miljoner kronor som själva personal- och lokalkostnaderna uppgår till f ör att genomf öra investeringen. Hur kan någon låta bli att göra denna samhällsinvestering? Hans Rosling, prof essor i f olkhälsovetenskap, menar att det är svårt att motivera skolan att ta en ökad kostnad nu som ger besparingar f ör landsting, f örsäkringskassa och arbetslöshetskassa om 10 år. Han raljerar och skriver att det krävs politisk klokskap f ör sådana beslut, ”så det är bara att gå med i politiskt parti, vinna valet och så bli skolansvarig. Det blir f ina valaf f isher! Lycka till, jag har alltid sett politik som överordnad vetenskap.”
Jag f underar på om kostnaderna f ör daglig idrottsundervisning nödvändigtvis måste inkludera 1. f örlorade hyresintäkter: Betalande f öreningar brukar väl ändå inte komma in f örrän ef ter ca 17.00,
eller hur?
2. ökade personalkostnader: Om Skolans val och Elevens val används och idrottslärare leder den utökade undervisningstiden, så behöver väl inte det kosta mer än om någon annan lärare undervisar på samma tid, eller hur?
3. utökad skoldag: Om Skolans val och Elevens val används, som redan f inns på schemat, så behöver väl inte skoldagen f örlängas, eller hur?
Daglig idrottsundervisning behöver alltså inte medf öra ökade kostnader, eller hur? Rätta mig gärna om jag har f el.
Moderaterna skriver i Svenska Dagbladet:
Moderaterna bör lokalt verka f ör att f ler skolor hittar samarbetsf ormer, f ör att arbeta som den så kallade Bunkef lomodellen eller liknande f ramgångsrika projekt, i syf te att f rämja mer rörelse i skolan eller på f ritids. En timmes extra idrott eller rörelse per dag kommer inte ensamt att lösa problemet med övervikt och f etma bland barn och ungdomar, stärka deras benstomme eller f örbättra studieresultaten av sig självt, men det är ett stort och viktigt steg f ramåt f ör att mota f ramtida utanf örskap och ett steg f ör ett mer hälsosamt Sverige.
Texten ovan återf inns på ledarplats även i andra dagstidningar. I Örebro f inns motorikobservationer och daglig idrott och hälsa inskrivet i moderatgruppens skolrapport. Enligt Alf Kågström, skolöverläkare i Sandvikens kommun, har grannkommunen Hof ors tagit beslut om daglig motion f ör alla skolbarn; snart f örväntas Sandviken f ölja ef ter.
I Stockholm stöttar stif telsen GoodSport rektorer som ska inf öra daglig idrott och hälsa f ör sina elever. Men varf ör verkar det f innas, om inte motstånd, så i varje f all tveksamheter ute på skolorna? Att andra lärare än idrottslärare är ”rädda om sina ämnen” och ängsliga att undervisningstid i dessa ska minskas är inte så svårt att f örstå. Denna rädsla har ju alltid f unnits, om än obef ogad, ef tersom tid i andra ämnen inte behöver minskas om Elevens val och Skolans val används f ör ökad idrottsundervisning. Men något f ör mig obegripligt är att rektorer är osäkra på om de kommer att ha idrottslärares stöd i inf örandet av daglig idrott och hälsa. Hur kan detta komma sig? ”De vill väl inte göra mer än de redan gör”, är ett antagande som uttalats. Kan det ligga någon sanning i det? Men hur kan det bli merarbete om idrottsläraren f år undervisa samma elever f em i stället f ör två gånger i veckan? Då f år ju varje lärare f ärre elever totalt sett, och därmed f ärre att lära känna, bedöma och betygsätta. För mig känns det som en ”win-win situation”. Innebär det merarbete om det blir f ler idrottslärarkollegor att samarbeta med? Enligt min erf arenhet är det de ”ensamma” idrottslärarna som brukar uttrycka önskemål om att f å kollegor att ”bollplanka” med. Finns det något skäl över huvud taget till att idrottslärare inte skulle vilja se en ökning av undervisningstiden per elev? Jag personligen skulle som idrottslärare känna en stor lättnad att äntligen f å tid till att arbeta enligt läroplanens intentioner.
I arbetet med inf örande av daglig idrottsundervisning är det viktigt att betona att det inte enbart handlar om kvantitet utan självklart även om en kvalitetshöjning. Enligt Engström (2005) har de mest aktiva
motionsutövarna i vuxen ålder positiva erf arenheter av skolans idrottsundervisning i kombination med en högskoleutbildning. Kritik har riktats mot att idrottsundervisning of ta sker på pojkars villkor och liknar f öreningsidrottens träning allt f ör mycket. Enligt min erf arenhet som idrottslärare och lärarutbildare har olika typer av bollspel mer och mer kommit att dominera innehållet i idrott och hälsa i svenska skolor, på bekostnad av redskapsgymnastik och f ristående rörelseprogram. Detta bekräf tas i olika studier (exempelvis Carli, 2004) och utvärderingar av Skolverket. Bollek och bollspelsövningar är alldeles utmärkta aktiviteter f ör att träna exempelvis öga-handkoordination och rumsuppf attning. Men f ör att träna och automatisera grovmotoriska rörelsemönster såsom att rulla, åla, krypa, klättra, hoppa och balansera behövs även dans, f ristående och redskapsgymnastik (Ericsson, 2003). För att kunna planera, organisera och genomf öra redskapsträning på ett bra sätt behövs goda kunskaper och erf arenhet av mottagning och
skadef örebyggande åtgärder.
I kursplanen f ör skolämnet idrott och hälsa (Skolverket, 2011) betonas allsidiga rörelseaktiviteters betydelse och att positiva rörelseupplevelser f rämjar den motoriska f örmågan. Vidare f ramhålls att barnet måste f å utveckla olika f örmågor och f unktioner av sensomotorisk och f ysisk karaktär samt att en allsidig rörelserepertoar kan lägga grund f ör en aktiv och hälsof rämjande livsstil. Att skolämnet idrott och hälsa har ett särskilt ansvar f ör barn som har f ysiska och motoriska svårigheter f ramgår tydligt, ett ansvar som borde omf atta alla som planerar och leder f ysisk aktivitet f ör skolelever.
Regeringen bekostade idrottsf öreningars barn- och ungdomsverksamhet i det så kallade Handslaget med en miljard kronor. I Idrottslyf tet satsades sedan dubbelt så mycket. Hur väl lyckades idrottsf öreningarna och deras ledare med uppdraget att utveckla metoder som lockar alla skolelever till regelbunden f ysisk aktivitet? Några positiva exempel f inns, men så vitt jag f örstår har varken Handslaget (Ericsson, 2007) eller Idrottslyf tet f ått avsedda ef f ekter. Slutsatsen är att det är utbildade idrottslärare som är bäst lämpade att planera och leda skolans idrottsundervisning.
Både Skolverket och barnläkare betonar behovet av att på ett tidigt stadium kunna upptäcka när elever behöver särskilt stöd i undervisningen. Vikten av att tidigt identif iera barn med motorik- och
koncentrationsproblem f ramhålls också av idrottslärare, läkare och f orskare, så att elever i behov av stöd f år det. Dessa synsätt f örstärks av resultat i Bunkef loprojektet, när det gäller såväl motorik och koncentrationsf örmåga som skolprestationer.
Skolhälsovårdens rutiner vid skolstarten har kritiserats f ör bristande kunskap och resurser. Barn med risk att utveckla koncentrationssvårigheter, motoriska och/eller kognitiva svårigheter skulle kunna identif ieras vid skolstarten med hjälp av relativt enkla metoder. Motorikobservationer bör genomf öras rutinmässigt under ledning av utbildade idrottslärare, f ör att tidigt f ånga upp elever i behov av stöd i sin motoriska utveckling. MUGI observationsschema (Ericsson, 2003; 2005) kan med f ördel användas vid skolstarten av idrotts- och speciallärare i samverkan med Skolhälsovården. Motorikobservationerna kan sedan vara ett stöd vid planering av idrottsundervisning f ör alla elever och av specialpedagogiska individuella åtgärdsprogram f ör elever i behov av särskilt stöd.
Det f inns inga standardiserade träningsprogram eller metoder som passar alla barn med motoriska brister och det är inte tillräckligt att pedagogen är en ”glad amatör”. För att kunna planera kvalif icerad motorisk träning krävs specif ika kunskaper om utveckling av sinnen och kroppsrörelser samt kunskaper och erf arenhet av att observera barns grovmotoriska rörelsemönster (Gjesing, 1997; Ericsson, 2005). Barn är olika och barn med svårigheter är i f örsta hand barn som behöver det som alla barn mår bra av, f ast i högre grad och på lite annorlunda villkor med hänsyn tagen till varje barns olika f örutsättningar. Inf ormation om motorikobservationer och motorisk träning i Bunkef loprojektet f inns på http://www.mugi.se och på www.bunkef lomodellen.com.
De ef f ekter av medveten och anpassad motorisk träning som här redovisats motiverar en tydlig skrivning i läroplan och kursplaner, med betoning på barns behov av regelbunden motorisk träning. Om skolan enbart ska ”sträva efter att erbjuda fysisk aktivitet” blir det väldigt olika på olika skolor. För enskilda barn kan det f å avgörande konsekvenser f ör såväl hälsa som lärande.
I väntan på mer övergripande nationella beslut vill jag härmed uppmana hela idrottslärarkåren, dvs. Svenska Idrottslärarf öreningen och alla Sveriges idrottslärare att aktivt argumentera f ör och stötta sina rektorer i inf örandet av daglig idrott och hälsa-undervisning.
Referenser
Carli, B. (2004). The Making and Breaking of a Female Culture: The History of Swedish Physical Education ’in a Different Voice’. (Doktorsavhandling). Göteborg: Utbildningsvetenskapliga f akulteten, Göteborgs universitet.
Engström, L-M. (2005). Barnidrott och vuxenmotion som kulturellt uttryck. Stockholm: Idrottshögskolan & Lärarhögskolan. Tillgänglig på http://idrottsf orum.org/articles/engstrom/engstrom 050831.html. Ericsson, I. (2003). Motorik, koncentrationsförmåga och skolprestationer. (Doktorsavhandling). Malmö: Institutionen f ör pedagogik, Lärarutbildningen, Malmö högskola.
Ericsson, I. (2005). Rör dig-Lär dig. Stockholm: SISU Idrottsböcker.
Ericsson, I. (2007). Hur ser utbildningsbehovet ut bland idrottsledare i skolan? Rapport från ett forskningsprojekt om Handslaget. Stockholm: Riksidrottsf örbundet. Tillgänglig 2007-06-08 på http://www.idrottsf orum.org.; 07-08-19 på MUEP Malmö University Electronic Publishing; Handslaget nr 4.pdf; 07-08-25 på http://www.rf .se.
Ericsson, I & Karlsson, M. (2012). Motor Skills and School Perf ormance in Children with Daily Physical Activity in School – A Nine-Year Prospective Intervention Study. Scandinavian Journal of Medicine & Science in Sports. Available 2012-04-09 at http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1600-0838.2012.01458.x/abstract.
Europaparlamentet (2007). Betänkande 30.10.2007 om idrottens roll i utbildningen. Utskottet f ör kultur och utbildning. Tillgänglig 2013-08-04 på www.mugi.se
Gjesing, G. (1997). Kropumulige Unger. Köpenhamn: DHLs f örlag.
Malmökommissionen (2013). Hälsoekonomiska utvärderingar. Tillgänglig 2013-08-04 på
http://www.malmo.se/download/18.31ab534713cd4aa921379e6/H%C3%A4lsoekonomiska+utv%C3%A4rderingar.pdf #search=’h%C3%A4lsoekonomiska+utv%C3%A4rderingar’ Skolverket (2011). Grundskolans kursplaner och betygskriterier. Stockholm: Fritzes Kundservice.
