Normer som syns i olika gruppering av barn i förskolan utifrån ålder

BARNDOM–UTBILDNING–SAMHÄLLE

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

Normer som syns i olika gruppering av

barn i förskolan utifrån ålder

Visible norms in different pre-school groupings according to age

Jennifer Nuez Mueno

Mae Gille Teh

Förskollärarexamen 210 hp 2020-06-11

Examinator: Annika Rosén Handledare: Hanna Sjögren

2

Förord

Startpunkten för detta examensarbete byggde från observationer vi gjorde under våra respektive verksamhetsförlagda utbildningar (VFU). På dessa VFU-förskolor, insåg vi att de olika förskolorna har olika sätt att gruppera barnen, vilket ledde till ett intresse hos oss att försöka reda ut vad som kunde vara orsaken till detta.

Under examensarbetets gång har vi båda varit delaktiga i alla delar i studien. Under arbetet tog vi lika stort ansvar för de kapitel vi skrev tillsammans. En uppdelning uppstod för några av delarna där Mae hade ansvar för tidigare forskning och att intervjua tre pedagoger medan Jennifer hade ansvar för metoddelen och att intervjua tre pedagoger.

Vi vill tacka pedagogerna från olika förskolor i olika delar i Skåne, som gjorde vår studie möjlig genom deras deltagande i våra intervjuer.

Vi vill också tacka vår handledare, Hanna Sjögren, som har väglett, uppmuntrat och utmanat vårt tänkande i arbetets olika stadier.

Vi vill även passa på att tacka våra nära och kära. Ni har varit ett stort stöd under hela utbildningen och nu senast under processen med att färdigställa detta examensarbete. Avslutningsvis tackar vi varandra för alla ansträngningar och för ett berikande samarbete.

3

Abstrakt

Utifrån våra egna verksamhetsförlagda utbildningar i förskoleverksamheter har vi båda lagt märke till att olika förskolor har olika sätt att gruppera barn på. Det verkar dock inte finnas någon uppenbart uttalad anledning för dessa olika former av grupperingar. Detta ledde till att vi ville undersöka anledningen till varför förskolor har olika gruppering av barn. Syftet med den här studien är att undersöka förskolepedagogers uppfattningar om åldersblandade och åldersindelade barngrupperingar. Mer specifikt ämnas också fördelar och nackdelar kring dessa olika grupperingar, som de uppfattas av förskolepedagoger, att studeras.

Empirin samlades in genom intervjuer med sex pedagoger från olika förskolor i olika delar av Skåne. Materialet har sedermera sorterats och reducerats för att strukturera och fokusera empirin som förberedelse för analysen. Till stöd för analysen har maktperspektiv, norm och socialkonstruktionism använts. Studiens empiri visade på att pedagoger hade olika föreställningar gällande åldersblandning och åldersindelning och uppfattade både fördelar och nackdelar med dessa. Genom analys av empirin synliggörs att pedagogernas uttalade motivationer för val av olika barngrupperingar baseras på den sociala konstruktionen kring ålderns betydelse, där föreställningar om utveckling, mognad, kunskap och status ofta kopplades till förskolebarnens ålder. Dessutom används de sociala konstruktionerna barn och ålder som maktutövning i formen av norm, där verksamhetens roll blir att reproducera och förmedla önskvärda normer hos barnen. En sådan syn på barns utveckling, som åldersbestämd, står i konflikt med läroplanens tanke om en utveckling baserad på barns egna förutsättningar och en förskola fri från åldersdiskriminering.

Nyckelord: Åldersblandning, Åldersindelning, Barn, Pedagoger, Socialkonstruktionism,

4

Innehållsförteckning

1.1 Syfte och frågeställningar ... 6

2. Bakgrund ... 8

2.1 Förskolans historia om barngruppering ... 8

2.2. Definition av termer... 10 3. Tidigare forskning ... 11 4. Teoretisk utgångspunkt ... 14 4.1 Makt ... 14 4.2 Socialkonstruktionism ... 15 4.3 Sammanfattning ... 17 5. Metod ... 18 5.1 Intervju ... 18 5.2 Urval ... 19 5.3 Etiska övervägande ... 19 5.4 Analytisk metod ... 20

6. Resultat och Analys ... 22

5

6.2 Pedagogernas föreställningar gällande åldersblandning... 24

6.2.1 Fördelarna med åldersblandning ... 26

6.2.2 Nackdelarna med åldersblandning... 28

6.3 Pedagogernas föreställningar gällande åldersindelning ... 30

6.3.1 Fördelarna med åldersindelning ... 31

6.3.2 Nackdelar med åldersindelning ... 33

6.4 Sammanfattning ... 34

7. Diskussion ... 37

7.1 Jämförelse med tidigare forskning ... 37

7.2 Reflektion om metodval ... 39 7.3 Yrkesrelevans ... 39 7.4 Vidare forskning ... 40 8. Referenser ... 42 9. Bilagor ... 45 Bilaga 1: Intervjuguide ... 45 Bilaga 2: Samtyckesblankett ... 47

6

1. Inledning

Förskolans läroplan (Lpfö 18) är ett styrdokument som alla förskolor i Sverige styrs av. Den ger alla som arbetar i förskolan en riktning i hur pedagoger ska arbeta för att ge varje barn möjlighet att må bra och utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Den uttalar dock inte om hur barnen ska grupperas. Att gruppera barnen kan möjligtvis ha positiva eller negativa effekter på barns utveckling. Åldersgruppering i förskolan, såsom åldersblandning och åldersindelning är en fråga om hur förskolan ser på barnens kunskap och på barnens lärande av varandra.

Vi har under verksamhetsförlagd utbildning (VFU) observerat att olika förskolor har olika former av åldersindelningar bland barngrupperna, där vissa förskolor har grupper med helt blandade åldrar och vissa förskolor delar in barnen i två eller fler grupper beroende på ålder. Historiskt visar den svenska barnomsorgen att åldersgruppering och blandning har funnits tidigare med tillhörande motiveringar till deras existens, men för nutidens åldersgrupperingar finns inga tydliga förklaringar till varför olika förskolor har olika sätt att gruppera barnen. Dessutom är forskning om betydelsen av åldersblandning och åldersindelning i förskolan begränsad. Det som intresserar oss, och således blir vår motivering till studien, är på vilka grunder som beslut om utformning av åldersindelning eller åldersblandning tas och vilka effekter denna indelning har på verksamheten, vidare vilka effekter beslutet förväntas ha på det individuella barnet.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med den här studien är att undersöka vilka uppfattningar pedagoger i förskolan har gällande barngrupperingar av blandade åldrar och grupperingar baserade på ålder. Mer specifikt ämnas också uppfattade fördelar och nackdelar kring dessa olika grupperingar studeras. För att besvara syftet, formulerar vi följande två frågeställningar, som vardera har en tillhörande preciserande fråga rörande uppfattade fördelar och nackdelar med de olika grupperingarna.

7 Frågeställningar:

1. Vilka föreställningar uttrycker pedagoger gällande åldersblandning i verksamhetsutövningen?

a. Vilka fördelar och nackdelar kan enligt pedagogerna uppfatta för val av åldersblandning i förskolan?

2. Vilka föreställningar uttrycker pedagoger gällande åldersindelning i verksamhetsutövningen?

a. Vilka fördelar och nackdelar kan enligt pedagogerna uppfatta för val av åldersindelning i förskolan?

8

2. Bakgrund

I detta avsnitt beskrivs det hur uppfattningar och applicerandet av åldersbaserade grupperingar förändrats under förskolans, och motsvarande äldre former av barnomsorgs, historia.

2.1 Förskolans historia om barngruppering

Historien om den svenska barnomsorgen som en samhällsinstitution inleddes i och med de så kallade barnkrubborna. Dessa kom till i samband med den ökade industrialiseringen och urbaniseringen av Sverige (Tallberg Broman 1995). Omvandlingen från ett samhälle dominerat av bondeyrket till industrisamhället, medförde ett större behov av barnomsorg, då många fler nu arbetade utanför hemmet och kvinnor i mindre utsträckning kunde vara hemmafruar. Som en följd av att fler flyttade in mot städerna lämnades släkt och familj kvar på landsbygden, som tidigare fungerat som socialt stöd, exempelvis i form av barnpassning.

De första barnkrubborna startade vid mitten av 1800-talet i flera olika städer och var inte den utbyggda offentliga institution finansierad med skattemedel som finns idag, utan byggde i stor utsträckning på allmosor (Tallberg Broman 1995). I typiska barnkrubbor hölls barnen i större, upp till 25 stycken, åldersblandade grupper där åldersspannet, mellan tre månader och sju år, påminner om dagens förskola. Barnkrubbornas verksamhet karakteriserades av att förmedla omvårdnad om barn till arbetande, fattiga föräldrar, samt en låg grad av pedagogiskt hänsynstagande. Med tiden kom barnkrubborna att inspireras av barnträdgårdarna, med mer pedagogisk inriktning som följd.

Barnträdgårdarna uppstod också i mitten på 1800-talet men kom till Sverige först i början

av 1900-talet. Med sig förde den en barndomsfilosofi om att barn behöver omgärdas av en miljö och aktiviteter som leder till barns utveckling av “huvud, hand och hjärta” (Tallberg Broman 1995, s. 21). Många av de moment finner vi idag i förskolan introducerades inom den svenska barnomsorgen genom barnträdgårdarna, såsom sånger, målningar och sagor. Barndomen sågs som den viktigaste formativa delen av en människas liv (ibid.) och leken

9

är en viktig del av denna. Även om detta låter modernt och skulle kunna passa in på dagens förskoleverksamhet ser man dock historiskt väldigt stora barngrupper och många barn per vuxen i verksamheten. Ett exempel är Malmö Kindergarten som 1916 hade 30–40 barn på två vuxna “ledarinnor” (ibid. s. 38).

En uppdelning mellan yngre och äldre barn fanns i barnkrubban när tillresta barnträdgårdslärarinnor undervisade de äldre barnen, fyra- till sjuåringar, medan de yngre förbisågs. I andra sammanhang hölls barnen under tidigt 1900-talet i en stor gemensam åldersblandad grupp från två och ett halvt till sju års ålder. Barnkrubborna kom att ändra namn till daghem och mot mitten av förra seklet, sågs en tydlig åldersgruppsindelning i tre olika grupper; tvååringar, tre till fyraåringar och fem till sexåringar (ibid.).

Den av staten beställda barnstugeutredningen (SOU 1972:26) delade in barnen i två olika grupper. Grupperna bestod av en småbarnsgrupp, där barnen som vistades i denna grupp var från sex månader till två och ett halvt års ålder. Den andra gruppen kallade för en syskongrupp, för barn mellan tre och sju år. För övergång till syskongruppen borde barnens ålder vara cirka tre år och barnet förväntas kunna uppnå vissa förmågor som till exempel, att själv kunna äta och klä på och klä av sig kläder. Motiven bakom dessa indelningar var att barnen låg i olika utvecklingsnivåer och att yngre barnen hade större vårdbehov än de äldre barnen (SOU 1972:26).

De fördelar med syskongrupper, som barnstugeutredningen (SOU 1972:26) formulerade, användes som motiv för att ytterligare öka ålderspridningen i barngruppen. Familjestödsutredningen startade en försöksverksamhet i Rinkeby, där daghemmet inte delade in barnen i olika grupper. Motivet bakom att samla barn i en grupp var att familjestödsutredningen menade att alla barn har kapaciteten för social interaktion tidigt i åldrarna (SOU 1981:25). Detta ledde fram till ett förslag från familjestödsutredningen (SOU 1981:25) om att barnen, i olika åldrar, ska vistas i samma barngrupp.

10

2.2. Definition av termer

För att förtydliga för läsaren om vad som avses med studiens huvudtermer och för att förankra analysen i samma ramverk, definieras dessa termer nedan.

Åldersindelning – En gruppering i förskolan mellan minst två grupper, där denna

gruppering görs med anledning av ålder.

Åldersblandning – Grupperingar i förskolan, där denna inte görs med anledningen av

11

3. Tidigare forskning

I detta kapitel presenterar vi tidigare forskningsstudier relaterade till det studerade fenomenet, åldersblandning och åldersindelning i förskolan, och speciellt litteratur som knyter an till våra forskningsfrågor, nämligen uppfattningar kring åldersbaserade grupperingar i förskolan samt deras fördelar och nackdelar. Det visade sig tidigt att forskning om olika åldersbaserade grupperingar inom förskolan är begränsad i omfång och det råder brist på ny forskning på området. Då vi studerar svenska förskolor har tyngdpunkten av den presenterade forskningen lagts på svenska källor, eftersom denna representerar vårt studieobjekt. En internationell studie (Tercek 1997) lyftes dock också in för att inkluderar ett internationellt perspektiv på vår studie.

Annica Löfdahl och Solveig Hägglund (2006) genomförde en studie som handlade om kunskaper om och användning av ålder bland förskolebarn. Det uttalade syftet bakom studien var att undersöka hur barn inom en barngrupp kan skapa och använda ålder som ett verktyg i interaktioner med varandra. Studien bedrevs i en svensk förskola med en grupp av förskolebarn i åldrarna tre till sex år. Det insamlade materialet bestod av videoinspelningar av barnens aktiviteter, fältanteckningar samt formella och informella samtal med både barn och pedagoger. Studiens resultat visade att barn “aktiverar” ålder som ett socialt och kulturellt hjälpmedel i hotfulla situationer eller när barnen behöver en maktposition. När det gäller äldre barn aktiveras ålder för att utesluta de yngre, eller för att särbehandla någon på grund av dennes lägre ålder. I ovanstående studieslutsatser syftar “aktivera” till att en individ använder det sociala verktyget för att påverka sin omgivning.

Författarna uttryckte även att åldersindelning för med sig en växande medvetenhet hos barn; att ålder medför möjligheter eller begränsningar i förskolans fysiska och sociala rum. Pedagogernas indelning av barn i åldersgrupper och i aktiviteter tydliggör skillnaderna och att ålder för med sig fördelar. Att dela in barnen i förskolan utefter deras ålder är, enligt Maj Asplund Carlsson, Ingrid Pramling Samuelsson och Gunni Kärrby (2001) en form av nivågruppering eller kategorisering. Denna nivågruppering baseras på antagandet om åldersspecifik utvecklingsgång. Löfdahl och Hägglund (2006) visar dessutom att ålder

12

spelar en central roll för barnen eftersom de relaterar sin status till sin ålder. Författarna menar att i barnets egna aktiviteter kan ålder bli ett kriterium för indelningen i grupper och tillträde till aktiviteter. Studien visade att det var lättare för de äldre barnen att få tillträde till lekar och få sina förslag accepterade, än det är för de yngre barnen.

Knut Sundells (1993) komparativa studie beskriver och diskuterar de tidigare antaganden om fördelarna av åldersblandad gruppering i Sverige. Studien granskar även de komparativa studier som har undersökt effekter av åldersspridning för barnens lärande och socioemotionell utveckling samt förskollärarens tillfredsställelse. I en studie Sundell tar upp var syftet att utvärdera ålders komposition i förskolor. I denna deltog 14 förskolor i Sverige, varav tolv förskolor hade åldersblandade grupper i åldrar ett till sex och två förskolor hade åldersindelade barngrupper i åldrarna tre till fyra och fem till sex år. För att utreda påverkan av åldersgruppering för barns utveckling antogs orsakssamband mellan barns utveckling och sju variabler, där bland annat åldersgruppering, kön och social bakgrund var några av variablerna. Studiens resultat visade att större åldersspridning i blandade barngrupper ökade barnens interaktioner med varandra. Trots detta uppfattades större åldersspridning i blandade barngrupper som problematiska av förskollärare. I studien uppgav förskollärarna att yngre barn krävde mycket omsorg och den stora åldersspridningen i barngruppen ledde till en mer komplicerad pedagogisk struktur. I dessa åldersblandade avdelningar utförde förskollärarna planerade aktiviteter i mindre utsträckning. Vidare visade det sig att barnens kognitiva förmågor var underutvecklade i en åldersblandad grupp med större åldersspridning och de äldre barnen var understimulerade.

Asplund Carlsson, Pramling Samuelsson och Kärrby (2001) skriver att det finns ett samband mellan barns åldersgruppering och pedagogisk struktur. När en barngrupp är åldersblandad och innehåller större åldersspridning, så medför detta att de pedagogiska strukturerna är lösare. Detta resulterar vidare i att den pedagogiska styrningen är mindre och att aktiviteter är mindre målinriktade. Barnen i denna grupp har mer fri lek och de växlar aktiviteter oftare. I en annan studie (Sundell 1993), vars syfte var att utvärdera effekter av större åldersspridning för barnens socioemotionella förmåga, påvisades ett

13

samband med åldersspridningen i barngruppen. 73 barn från 70 förskolor observerades under två år. I studien applicerades statistisk modellering på standardiserade tester och observationsdokumentation av fri lek för att erhålla sambandet mellan åldersspridningen och den socioemotionella förmågan. Resultaten av studien visade på att barngrupper med mindre åldersspridning innehållande flera barn i samma ålder bidrar till en positiv utveckling av barnets karaktär och sociala förmåga.

Enligt Sundell (1995) är en av nackdelarna med åldersblandade grupper att den inte gynnar barnens sociala utveckling. Barnen i åldersblandade barngrupper föredrar att samspela och umgås med jämnåriga barn. Detta minskar kraven för att barn involveras problemlösningssituationer och konflikter. Det kan hända att äldre barn endast leker med yngre barn för att undvika att hamna i konfliktsituationer med jämnåriga eller äldre barn. I det här samspelet kommer äldre barn att tillträda en dominant roll som bestämmare. Asplund Carlsson, Pramling Samuelsson och Kärrby (2001) hävdar också att när en åldersblandad barngrupp består av ett brett åldersspann, kan det förekomma att det blir för få lekkamrater i samma ålder. Materialen är också anpassade för yngre barn då dessa ofta stoppar leksaker i deras munnar. Äldre barns lek kan också bli förstörd av de yngre barnen.

Patricia Tercek (1997) belyser fördelarna av åldersblandning i förskolan. Syfte med studien var att identifiera pedagogiska anledningar till varför förskolan har åldersblandade barngrupper och vilka effekter åldersblandade barngrupper medför förskolebarn. I studien deltog 48 kommunala och privata förskolor i Ohio och Kentucky. Empirin bestod av en deskriptiv enkätundersökning och intervjuer med förskollärare. Resultaten visade att barn i en åldersblandad grupp utvecklas i sin egen takt. Fördelarna med åldersblandningen för barn, enligt de tillfrågade pedagogerna i Terceks (1997) studie, är att barnen lär sig att samarbeta, äldre barnen blir förebilder för dem yngre, barnens sociala och ledarskapsförmåga utvecklas, självbild och självkänsla förbättras. De pedagogiska anledningar till varför förskolan har åldersblandade barngrupper var att den uppmuntrar förskollärare till individualisering av barnets lärande, och att tävling eller konkurrens mellan barn uppfattas som mindre i sådana grupper, samt främjar en hemlik miljö.

14

4. Teoretisk utgångspunkt

Detta arbete behandlar olika former av grupperingar baserade på barns ålder, och förankringen för dessa grupperingar finns inte i förskolans måldokument. Av denna anledning bör det således finnas andra grunder som grupperingar formas av. I vår studie letar vi om förklaringen till åldersbaserade barngrupperingar kan finnas inom det maktperspektivet eller socialkonstruktionismen, med den anknutna begreppen norm och ålder. Den tidigare forskningen på indelningar eller blandningar av barn baserat på ålder har endast i ett fåtal studier belysts utifrån normer, vilket gör att detta arbete möjligtvis kan utöka kunskapen på området.

4.1 Makt

Makt kan definieras, förstås och används på olika sätt i olika sammanhang. Vardaglig

beskrivning av makt syftar till något eller någon som begränsar oss, exempelvis genom att kontrollera och styra våra handlingar. Michel Foucault (1974/2003) definierar makt som relationell, produktiv och något som lockar fram chanser eller möjligheter till handling och ständigt som är närvarande i våra sociala liv. Denna definition av makt riktar in sig mot vad makten gör och dess effekter. Foucault menar även att makt och kunskap förutsätter varandra (Foucault 1974/2003). Vidare förklarar han att kunskapen ordnar världen. Den begränsar eller formar vår beteende, handlingar och vårt sätt att tänka genom att den bestämmer hur vi borde vara, fungera och utveckla.

Dessutom ser Foucault makt som en verksamhet som leder, styr eller influerar någons eller någots beteende och uppförande (Foucault 1974/2003; Axelsson & Qvarsebo 2017). Skolan är en av de verksamheter som Foucault nämner, där makten utövas. Alla som vistas i skolan är mer eller mindre styrda av makt och utövningen av denna makt kan ske på många olika sätt. Några exempel på detta är genom utformning och implementering av styrdokument, undervisning, fastställande av diagnos eller genom betygssättning. Barn undervisas och fostras i vad som för dem anses viktigt och lämpligt. Skolan mäter barnens förmågor, lärande och utveckling. En sådan mätning definierar skillnader mellan barn, vilka delas in i

15

normala och onormala, och därefter fungerar som ett maktmedel för att tvinga de onormala att bli normala. Utövningen av makt i skolan synliggör hur normens makt träder fram för att den skapar legitimering av stigmatisering av avvikelser. Makten försöker att förmedla de önskvärda normer för hur barnen i skolan skulle vara och uppföra sig och undvika den som betraktas avvikande (Foucault 1974/2003; Axelsson & Qvarsebo, 2017).

Makt kan, enligt Hellman (2013), ses som det som skapar de normer och perspektiv på

världen som anses riktiga, och begränsar alternativa ståndpunkter. På så sätt är normer underordnat maktbegreppet. Martinsson och Reimers (2014) menar även att norm är ett begrepp som kan belysa hur vår förståelse av omvärlden hänger samman med makt. Den vanliga förståelsen av normer är att de återspeglar normalt, men detta medför också motsatsen, den utmärker det som inte är normalt liksom märkligt. Norm kan betraktas som en begränsning av individens frihet då den sätter upp murar som där det är förväntat att man agerar inom. Detta kan yttra sig som en påverkan på vårt tal och agerande men också på tankar eller åsikter. De konstruerar positioner, vilka görs möjligt att identifiera sig med. Det är dock så att när varje position konstrueras skapas också vissa förväntningar i den, exempelvis hur vi bör uppföra oss eller uppträda. På det här sättet uppför vi eller agerar vi vad som anses normalt. Vidare förklarar Martinsson och Reimers (2014) att en norm inte är avskild från andra normer. Varje norm kan bli en mötesplats för en rad andra normer. Den svenska förskolan är en institution, där barnen vistas, som formas av och upprepar en samling av normer om bland annat ålder, barn, genus och funktion. Upprepningen av normer som är kopplade med andra normativa principer gör att normen blir stark och övertygande. I vår studie kommer användning av begreppen makt synliggöra hur makten utövas i förskolan och norm synliggöra vilka normativa uppfattningar som syns i

pedagogernas föreställningar gällande åldersgruppering i förskolan.

4.2 Socialkonstruktionism

Det vi upplever genom våra sinnesintryck tolkas av våra hjärnor och associeras eller jämförs till befintliga referensramar skapade av samhället vi lever i. Vår relations till dessa referensramar är inte beständiga utan kan förändras av oss eller så kan vi påverkas av dem.

16

Då allt vi upplever filtreras i vår hjärna och omformas av, de av samhället konstruerade, ramar så kan vår omvärld, inklusive individerna som bebor den, beskrivas som socialt konstruerade. Begreppet social konstruktion används dock inte till alla ting, då något som innefattar allt samtidigt inte har någon betydelse. Hacking (2000) beskriver att begreppet oftast använts för att “öka medvetenheten” till något och att den konstruktions som ämnas belysas inte är “bestämd av tingens natur”. Sociala konstruktioner belyses för att de inte är förgivettagna utan kan förändras. För att förtydliga vilka ting som lyfts fram som socialt

konstruerade är det oftast inte fenomenen i sig utan idén om fenomenen. Ett relevant

exempel för detta examensarbete är inte att fenomenet ålder belyses utan att det är idén om

ålder, i vårt fall pedagogers idé om barns ålder, som kan ses som en social konstruktion.

Hacking (2000) säger vidare att sociala konstruktioner inte verkar i ett vakuum utan skapas, förändras och upprätthålls i en matris, en slags metafor för samlingen av individer, institutioner, historia, kultur med mera.

I matrisen påverkas objekt, såsom individer, av de sociala konstruktionerna och förändras i relation till dem, för att följaktligen själv bli socialt konstruerad. Ett annat sätt att se på det är att objekt och idé växelverkar med varandra. Idén, alltså den sociala konstruktionen, skapas av omgivningens tankar om objektet, vilket resulterar i en förändring av objektet så den känner till idén om sig själv. Att den social konstruerade idén uppkommer som en funktion av samhället vi lever i, det som Hacking kallar för matrisen, och att denna idé påverkar individer i samhället är tätt anknutet till idén om normer, som beskrevs i tidigare avsnitt. Den socialt konstruerade idén används i en form av maktutövning och tar sig formen som en norm.

Som tidigare nämnts kan idén om ålder ses som en social konstruktion och kan då ta en roll i utformningen av förskolan och därigenom påverka individen. Enligt Krekula, Närvänen och Näsman (2005) ska ålder inte bara förstås som ett antal levnadsår som en individ har uppnått, utan ålder är även förknippad med normer om mognad där det förväntas av en individ att kunna göra eller hantera vissa saker när hen uppnått en viss ålder. Vidare säger författarna att ålder kan ses som en konstruktion, socialt och kulturellt. Just dessa

17

konstruktioner kopplar samman kronologisk ålder, som medför kognitiva och fysiologiska förändringar. Det fysiska och det sociala länkas då samman och detta påverkar förskolebarn. Anette Hellman (2013) menar också att på förskolan är ålder en grund för maktrelationer och maktutövning i form av social differentiering och segregering. Detta förekommer enligt, Hellman (2013) genom att ålder etablerar kategorier, som är förknippade med olika “förväntningar” och med “inflytande”. I vår studie kan ålder bli en grund för gruppering av barn i förskolan.

En social konstruktion, nu vanlig inom förskolans värld, är idén om det kompetenta barnet. Inom denna idé ses barnet som aktivt utforskande och engagerad i sin omvärld (Askland & Sataøen 2014). Med detta skapar barnet, själv och i socialt umgänge med andra barn eller med vuxna, sin egen kunskap och identitet. Dessa aspekter hos det kompetenta barnet anses finnas från födseln och utvecklas genom sin roll som deltagare i samhället.

4.3 Sammanfattning

I detta kapitel har vi lyft fram makt, norm och socialkonstruktionism, dels generellt, dels något specificerat mot det studerade fenomenet, åldersbaserade grupperingar i förskolan. Dessa teoretiska perspektiv och begrepp använder vi senare i arbetet som analytiska verktyg för att tolka insamlad empiri och på så vis besvara arbetets frågeställningar. Begreppen står inte fristående från varandra utan överlappar som förklaring till pedagogernas uppfattningar om olika former av åldersgrupperingar.

18

5. Metod

För att kunna studera vilka åsikter och positioner pedagoger håller när det gäller åldersindelningar och åldersblandningar i förskolan, samt med syftet att besvara de två frågeställningarna, upprättas en kvalitativ studie. Alvehus (2019) beskriver att en kvalitativ studie intresserar sig för “samband”, “innebörder”, eller andra former av djupare betydelser. En sådan studie ämnar bygga en nyanserad förståelse av komplexa frågor där svaren på forskningsfrågorna tolkas från insamlad empiri med hjälp av teorier. Larsen (2009) säger att forskaren genom kvalitativa studier siktar på att införskaffa sig en helhetsbild, alltså en bred förståelse, av fenomenet. Våra forskningsfrågor och vårt syfte är av en sådan karaktär att de på ett så direkt sätt som möjligt kan hanteras genom tolkning av pedagogernas utsagor med hjälp av olika perspektiv, vilket innebär att den kvalitativa metoden används.

5.1 Intervju

För att på ett så direkt sätt som möjligt få del av pedagogernas tankar kring åldersindelning och åldersblandning i förskolemiljön utförs intervjuer med förskolepersonal. Då vår erfarenhet med intervjuer är begränsad beslutade vi oss att göra en strukturerad intervju med förutbestämda frågor skulle användas. Ett sådant format underlättar den efterföljande analysen eftersom alla informanter svarar på samma frågor (Larsen 2009). Ett frågeformulär konstruerades med utvalda frågor utformade för att generera kvalitativ empiri som kan analyseras med hjälp av de valda teoretiska ramverken. Vi tillät oss dock att avvika från det förutbestämda frågeformuläret något då oklarheter uppstod hos informanterna kring frågornas innebörd eller då ett intressant svar väckte följdfrågor hos oss. Detta gjorde att vissa intervjuer erhöll vissa semistrukturerad aspekter.

Intervjuerna utfördes dels fysiskt, dels online genom Zoom då omständigheter rådde där fysisk närhet mellan personer uppmanades att undvikas. Alla intervjuer spelades in, fysiska intervjuer med ljudinspelning och online-intervjuer genom videoinspelning, med anledning av att underlätta transkribering inför analys och för att säkerställa dennes tillförlitlighet. En nackdel med online-intervjuer är dock att den visuella återkopplingen från kroppsspråket förminskas något jämfört med vanliga fysiska möten, vilket möjligtvis gör det svårare att

19

bedöma informantens engagemang och sanningsenlighet. Videointervjuer ger dock bättre sociala tecken än andra typer av långdistansintervjuer, såsom telefonintervjuer, och de kan till och med hjälpa till med att koncentrationen på personens ansikte då resten av kroppen utelämnas (Lo Iacono, Symonds & Brown 2016). Detta gäller så länge videokvaliteten är hög. Vi uppfattade inte att videointervjuer hade en märkbar effekt på informanternas svar eller samtalets flöde och tror att denna variation i metodiken har en liten påverkan på empirin.

5.2 Urval

Vi har valt att intervjua personer på olika förskolor för att erhålla personliga perspektiv från förskollärare och barnskötare med olika bakgrund. Förskollärare och barnskötare tillfrågades eftersom det är dem som arbetar närmast barnen och förväntades ge erfarenhetsbaserade och forskningsbaserade intervjusvar gällande åldersbaserade barngrupperingar och deras påverkan på barnen. Detta utgör ett strategiskt urval, som Larsen (2009) och Alvehus (2019) menar görs för att maximera kunskapsmängden, där relevanta studieobjekt väljs ut baserat på typen av empiri och på forskningsfrågan. De fyra utvalda förskolorna har olika former av åldersindelningar för deras respektive avdelningar och vi är relativt bekanta med liknande verksamheter från utbildningen. För att kunna jämföra de fyra förskolorna och deras pedagogernas perspektiv med varandra ämnades intervjua så många personal som möjligt ville ställa upp. Detta innefattade ett heterogent urval med flera olika befattningar, såsom förskollärare och barnskötare, för att kunna skaffa en bredare förståelse. Under studien intervjuades totalt sex pedagoger från olika delar av Skåne.

5.3 Etiska övervägande

För att skydda intervjuinformanternas privatliv men ändå möjliggöra insamlande av empiri för detta offentliga arbete följer vi Vetenskapsrådets (2002) fyra etiska principer:

Informationskravet, Samtyckeskravet, Konfidentialitetskravet, Nyttjandekravet. Några

huvudsakliga punkter dessa principer resulterar i är: (1) att informanterna tillfrågats samtycke till medverkan med klargörande att detta samtycke när som helst kan dras tillbaka

20

och ifrågasättas, (2) avidentifiering av personlig information såsom namn eller beskrivande attribut som inte är av betydelse för arbetet, (3) delgivning av all nödvändig och viktig information om arbetet till de medverkande informanterna, samt (4) att den insamlade empirin endast används för det aktuella arbetet.

Materialet lagras på MAUs server och förstörs automatiskt efter sex månader efter arbetets examination. Under arbetet har data endast sparats lokalt på personliga datorer och temporärt på USB-minnen vid överföring mellan datorer. Själva inspelningen vid onlineintervjuer utfördes direkt via mjukvaran Zoom och vid fysiska intervjuer med hjälp av ljudinspelning via mobiltelefon. I båda fallen lagrades filerna endast lokalt på enheternas lokala lagringsutrymme.

I vår studie har vi följt alla ovanstående etiska överväganden. Innan studien påbörjades kontaktade vi olika förskolor via mejl med bifogad samtyckesblankett rörande kursmomentet. Detaljer kring studien beskrevs för förskollärare och barnskötare och möjliga datum för intervjuer och personliga besök beslutades i efterföljande konversationer.

5.4 Analytisk metod

I vårt arbete använde vi intervjuer som metod för att samla in empiri från olika förskolor för att få olika synpunkter från olika förskollärare och barnskötare med erfarenheter av att arbeta på förskolor med både åldersblandning och åldersindelning. När alla intervjusvar hade samlats in började vi transkribera dem. Under transkribering upptäckte vi att språkbruket som deltagarna använde sig av var talspråk, med massa extra ord och läten. För att göra citaten mer lättlästa valde vi innan analysprocessen att modifiera intervjusvaren något, men med bibehållen innebörd.

Innan analysprocessen påbörjades, sorterades alla intervjusvar baserat på våra frågeställningar. Sortering gjordes för att göra det lättare för oss att veta i vilka kategorier varje deltagares svar tillhörde. Alvehus (2019) beskriver sortering som ett essentiellt moment för att bekanta sig med materialet och tvingas besluta om studiens fokus. Syftet med sorteringen är att tydliggöra för forskaren vad som är och inte är relevant. Sorteringen

21

resulterade i två olika kategorier, motsvarande de två forskningsfrågorna. Den första kategori var svar av pedagogerna när det gäller föreställningar angående åldersblandning och fördelarna och nackdelarna med denna gruppering av barn. Den andra kategorin är pedagogernas föreställningar angående åldersindelning och fördelarna och nackdelarna med åldersindelning på förskolan. I kombination med sortering har även materialet reducerats eftersom till och med en liten mängd intervjuer genererar en allt för stor mängd material för den slutliga texten (Alvehus 2019).

Under analysprocessen har vi använt oss av makt, norm och socialkonstruktionism, som fungerar som analytiska verktyg för att tolka och analysera empirin. Begreppen och perspektiven fungerar som vägledning för analysen i strävan att besvara forskningsfrågorna. Analysresultaten används som startpunkten för en diskussion kring hur denna förhåller sig till tidigare forskning och vilka lärdomar som kan dras från studien.

22

6. Resultat och Analys

I detta kapitel presenterar, diskuterar och analyserar vi insamlat material i vår studie. För att bevara de undersökta förskolornas anonymitet har förskolorna benämnts de Gula, Blåa, Orangea och Röda förskolorna. Pedagogerna som ingår i studien har dessutom fått fiktiva namn. Under rubriken ”Anledningar till förändring av barngrupp” beskriver vi förskolors barngrupperingar och anledningar till förändring av barngrupperingen. Sedan redogörs “Pedagogernas föreställningar gällande åldersblandning” och i underrubrikerna “Fördelarna av åldersblandning” och “Nackdelar av åldersblandning” redovisas pedagogernas upplevelser och tankar kring fördelarna och nackdelarna av åldersblandning i förskolan. Slutligen tar vi upp “Pedagogers föreställningar gällande åldersindelning”, med motsvarande underrubriker “Fördelar av åldersindelning” och “Nackdelarna av åldersindelning” redogörs pedagogernas upplevelser och tankar gällande fördelarna och nackdelarna med åldersindelning i förskolan. För att analysera insamlad empiri har vi använt oss av maktperspektiv och socialkonstruktionism, samt ett par tillhörande begrepp.

6.1 Anledningar till förändring av barngrupp

Detta avsnittet tar upp beskrivningar av respektive förskolors anledningar till förändring av formen för barngrupperingar, såsom vi fått det beskrivet för oss av de intervjuade pedagogerna.

Moa och Lina arbetar på den Gula förskolan. Denna förskola hade tidigare åldersindelade barngrupper. Anledningen till att verksamheten förändrade barngrupperingarna var, enligt Moa, att det hade varit ett väldigt tungt arbete med att jobba på avdelningar med endast de yngre barnen. Detta gjorde att det blev mer eftertraktat att arbeta med de äldre barnen.

Dina arbetar på den Orangea förskolan medan Lisa arbetar på den Röda förskolan. Båda förskolor hade inledningsvis åldersblandade barngrupper. Den Orangea förskolans anledning till varför den förändrade barngruppernas indelning var att varje avdelning inte hade så många barn och pedagogerna tyckte att det gynnade barnen mest att dela in dem utefter deras ålder, medan den Röda förskolans anledning var att det blir lättare att planera

23

och genomföra verksamheten när barngrupper är åldersindelade och material lättare anpassas till den specifika barngruppen.

Den Blåa förskolan hade tidigare en större andel indelning bland barngrupperna än de nu har. Pedagogerna beslutade att utöka blandningen bland barngrupper enligt deras egen motivation om att barn och pedagoger vinner i att samspela med varandra. “Barnen kan lära mycket av varandra”, som en av pedagogerna uttrycker det. Ur ett pedagogperspektiv hävdas det att de kan ta del av alla åldrars “charm”. Den struktur som verksamheten nu antar gällande åldersgruppering är att varje förskollärare har sin egen barngrupp som denne ansvarar och planerar samlingar för. Under resten av dagen är gruppen blandad, oavsett om det är inomhus eller utomhus, vid fri lek eller andra planerade aktiviteter. Den Blåa förskolan uppvisar således aspekter av både indelning och blandning i sin valda verksamhetsutformning. Blandat eftersom gemensamma utrymmen används under den allra största delen av dagen, indelat eftersom avdelningarna gjorts baserat på ålder med vissa planerade aktiviteter specifika för avdelningarna.

Ovan beskrivningar kan förklaras med hjälp av begreppet makt. Foucault är intresserad av vad makten gör och vilken är maktens effekt (Foucault 1974/2003). Förskolorna och deras pedagoger vet vad de gör och anledningen till varför de gör vad de gör, i detta fall gruppering av barn. Men vad de inte vet är vilken påverkan deras beslut har, det vill säga barngrupperings effekt. Foucault ser makt som en verksamhet som styr eller influerar någons eller någots uppförande. Förskolorna som beskrivs ovan utövar makt i form av deras styrning av hur förskoleverksamheten ska bedrivas när det gäller utformning av barngrupp, förskolemiljö och aktiviteter. Den här maktutövningen styr barnens uppförande och handlingar. Förskolornas anledningar till förändring av barngruppernas utformning visar hur makt och kunskap förutsätter varandra. Förskoleverksamhetens anledningar vilar på deras kunskap om barns lärande och utveckling. Den kunskapen formar pedagogernas syn på barn och den gör i sin tur att den styr pedagogerna i sig och deras bemötande gentemot barnen. Kunskapen om barns lärande och utveckling bestämmer hur barnen borde utveckla och vara i förskolan (Foucault 1974/2003; Axelsson & Qvarsebo 2017).

24

6.2 Pedagogernas föreställningar gällande åldersblandning

Nedan följer ett par empiriutdrag, som relaterar till pedagogernas tankar gällande åldersblandning.

Den Gula förskolan:

Lina: Det är roligt att arbeta med åldersblandade barngrupper, i och med att man jobbar och tänker på alla barn i alla åldrar att de ska få någon aktivitet och någon lustfylld aktivitet som kan passa dem. [...] Det är också roligt tycker jag att ha barn i olika åldrar för att de yngre barnen vill ju ha mer omsorg och sitta mycket i knäet och så där. När de äldre barnen kanske de vill ha mer utmanande spel eller aktiviteter. [...]

Moa: Vi upplever att när man arbetar med åldersblandning så blir det ofta att man ser till barnet mer och inte bara ålder. Man tänker mer på individen. [...]. Så relaterat till barnets anknytning och trygghet ser jag fördelar med åldersblandade grupper för att man kan följa deras utveckling och lärande under hela förskoletiden.

Lina och Moa tycks båda ha en positiv föreställning gällande åldersblandning. En rimlig tolkning av Moas citat ovan är att hon ger uttryck att för ålder inte bör ses som direkt kopplat till individens utveckling och lärande. Vidare beskriver Lina att yngre barnen är i behov av omsorg, vilket kan innebära att hon ser det som positivt att yngre barn kommer till henne och sätter sig i knäet för att mysa och ha tröst, medan äldre barn vill ha mer utmanande aktiviteter. Vi tolkar detta som att Lina uppfattar att med stigande ålder blir omsorg mindre betydande för barn.

Utifrån pedagogernas föreställningar om barn, exempelvis gällande deras behov av omsorg och att pedagogerna behöver anpassa material efter barnets ålder, finns det risk för att pedagogerna begränsar barnens handlingsutrymme. I relation till begreppet makt visar det tydligt hur förskoleverksamhet styr och influerar barnens beteende och uppförande genom att påverka barnens möjligheter. Makten utövas i form av, eller genom, undervisning och utformning av förskolemiljön. Pedagogernas föreställningar om barn blir grunden för utformningen av undervisning och vilka material som ska finnas tillgängliga för denna grupp av barn (Foucault, 1974/2003 ; Axelsson & Qvarsebo, 2017). Föreställningar om barn och material påverka barnets sätt att förstå sig själv eftersom dessa föreställningar signalerar för barnet hur det ska vara. Pedagogernas föreställningar om barn, i detta

25

sammanhang, kan förklaras genom en norm om utveckling, där barnet ses eller konstrueras som beroende och i behov av skydd (Martinsson & Reimers, 2014).

Den Blåa förskolan:

Matilda: Varje ålder ger mig olika saker. Jag tycker att det är fantastisk att se utveckling hos barnen, i alla åldrarna egentligen. Och sen tycker jag att, blandat är bäst. För att det ger barnen så mycket mer att vara med barn av olika åldrar. De får omvårdnaden och de äldre får lära sig att visa hänsyn till de yngre. Och de barn som inte har syskon får ju ändå det här med nära relation till olika åldrar. Så jag tycker det är en jättevinst att ha blandade grupper. Jag har valt att jobba med blandad ålder för att jag tycker att det är bättre. […] Jag tycker inte om att dela upp barn i ålder för att barn inte är sin ålder, de är sin utveckling. Egentligen skulle man dela upp barnens grupper efter deras utveckling helt, inte ålder alls. Jag är inte ett fan av åldersindelade grupper.

Matilda beskriver att “varje ålder” ger henne något. Specifikt vad det är hon får ut förtäljs inte, men hon säger att det är “fantastiskt” att se barns utveckling. Hennes bild av barns utveckling tolkar vi således som en riktning mot mer kunnande eller kompetens. Även om barns kontinuerliga utveckling likställs oavsett ålder så ser vi att hon ändå delar in barnen efter ålder i och med hennes uttal om “varje ålder”.

Senare i empiriutdraget uppvisar dock pedagogen ett tydligt ställningstagande om att barn inte är sin ålder. Detta är i vår mening i stark kontrast till det normaliserade åldersbegreppet, som enligt Krekula, Närvänen och Näsman (2005) skapar förväntningar om att barn vid en viss ålder ska kunna bemästra vissa saker, medan yngre barn inte klarar dessa saker. Pedagogen Matildas utsagor kan ses ligga i linje med Askland och Sataøens (2014) beskrivning av det kompetenta barnet är barn redan från födseln social aktör vars utveckling fortgår genom interaktionen med sin omgivning. Detta innebär att även yngre barnen kan ses som kompetenta då de på liknande sätt som de äldre barnen kan vara sociala aktörer. Speciellt pedagogens beskrivning av att barnen “är sin utveckling”, tolkar vi vara som ett exempel på ett uttryck för synen om det kompetenta barnet. Barn av olika kronologiska åldrar kan vara i behov av olika former av vägledning men de lär sig alla genom sociala samspel och interaktion med vuxna och andra barn i omgivningen.

Istället för ålder anser pedagogen att om en indelning bör göras med barn till olika grupper bör denna baseras på barns individuella utveckling. Att basera verksamhetsutövningen på

26

barnets utvecklingsnivå hjälper pedagoger att erbjuda utmaningar på lagom nivå som passar barnens kunnande.

6.2.1 Fördelarna med åldersblandning

Tre personer från den Gula, den Röda och den Blåa förskolorna lyfter nedan fram ett par saker som de anser kommer som en följd av åldersblandning i förskolan.

Lisa: Fördelarna med åldersblandning är att de stora barnen lär de små barnen. Speciellt gäller detta för det språkmässiga eftersom stora barn kan uttrycka sig mycket mer språkligt och de små barn lär från de stora. Samtidigt kan de stora lära mer om att ta hand om de småbarn, så att den empatiska förmågan utvecklas.

Lina: Barnen har också utvecklats empatiskt. De stora barnen känner sig stolta över att de är stora och de försöker lära de små någonting, samt att de små härmar de stora.

Utifrån den sociala konstruktionen ålder går det att förstå att pedagogen Lisa från den Röda förskolan har en syn som går ut på att yngre barnen är i behov av mer hjälp än äldre barn. Äldre barn anses kunna hjälpa yngre barn, vilket gör att normen om äldre barns större självständighet kan befästas i barngruppen. Pedagogen Lina från den gula förskolan tycks mena att empatisk förmåga utvecklas hos äldre barn när barnen är i åldersblandad grupp. Detta tolkar vi som att den tillfrågade pedagogen ser åldersblandning som en möjlighet för äldre barn att träna sig i att sätta sig in i yngre barns situation och att de känner sig stolta när de hjälper yngre barn. En annan aspekt är att de yngre barnen i citaten ovan ses som mer passiva individer i behov av mer omsorg än de äldre barnen. Denna syn på yngre barn som mindre kompetenta är motsatt av det bilden av det kompetenta barnet, där barnet ses som en aktiv social aktör redan vid födseln (Askland & Sataøen 2014). Den sociala konstruktionen av “yngre barn” medför i ovanstående empiriutdrag tanken om att de behöver mer omsorg än äldre barn. Bilden av det yngre barnet som mindre självständigt och kunnigt ligger väl i linje med Krekula, Närvänen och Näsmans (2005) kritik om att ålder är förknippat med normer om mognad, vilket innebär att man förväntar att en individ ska kunna utföra eller hantera vissa saker när individen nått en viss ålder. Detta leder, i en sådan syn på ålder, till att de äldre barnen ska fungera som goda förebilder för yngre barnen.

27

En fördel med åldersblandning kan också uttryckas som motsatsen till en nackdel med åldersindelning, det vill säga att om en nackdel med åldersindelning kan undvikas så kan det ses som en fördel med åldersblandning. Pedagogen Lisa, från tidigare empiriutdrag, lyfter upp följande fördel kring åldersblandning.

Lisa: Det blir inte så jättehög ljudnivå på grund av att de stora barnen brukar uttrycka sig muntligt och att de skriker. Speciellt kan det bli väldigt högljutt vissa tider på dagen. Med åldersblandning blir det bättre eftersom fler av barnen är yngre som inte skriker lika mycket.

I intervjusvaret ovan framhäver pedagogen att ett av argumenten för att undvika åldersindelning är för att detta leder till en försämrad ljudmiljö på förskolan, med anledning av att äldre barn då leker med andra äldre barn och att alla dessa barn har förmågan till verbal kommunikation. Pedagogen antyder att man genom att begränsa denna typ av interaktion eller lek också kan sänka ljudnivån. Detta tolkar vi som att pedagoger utövar makt genom styrning av sin egen arbetsmiljö genom att strukturellt omforma alternativen för sociala interaktioner, i detta fall begränsa lek med jämnåriga och öka interaktionen mellan olika åldrar. Martinsson och Reimers (2014) beskriver hur normer leder till att en förändring eller begränsning av olika beteende utefter några uppfattade sociala mönster som anses acceptabla. Pedagogernas syn om att en hög ljudnivå inte är önskvärd kan, i alla fall, delvis leda till en förändring av verksamhetens utformning, mot åldersblandning av barngrupper. Denna normativa syn på barns beteende begränsar barns möjlighet till fri lek med jämnåriga och kan möjligen påverka barnen till att tränas i mönstret om att lägre ljudnivå är önskvärt, det vill säga ett återskapande av de vuxnas norm.

Upplevda fördelar med åldersblandning behöver inte endast vara relaterat till en uppfattning om påverkan denna har på barns utveckling och lärande. Matilda på den Blåa förskolan berättar om några positiva aspekter hon känner att som pedagog få arbeta med en blandad barngrupp.

Matilda: Det ger mig inspiration och motivation med olika åldrar. Olika åldrar ger olika saker. De äldsta har man ju fantastiskt spännande samtal med, medan man för får se dem yngre barnen lära sig bassakerna och barnen själva inser att de kan. Det är helt fantastiskt.

28

Vi tolkar Matildas utsaga om att det ger henne “inspiration” att arbeta i en blandad barngrupp som när varje barn utvecklas resulterar i en positiv känsla, en slags mental belöning, av att se barnen utvecklas i sin egen takt.

Matilda berättar vidare att olika åldrar ger henne olika saker. Detta uttalande förknippar vi således med den normativa kategorin ålder, som förknippar individens ålder med vissa karakteristiska aspekter. Ett par aspekter kan exempelvis vara språknivå, utvecklingsnivå, kognitiv kapacitet och kunskap. Detta är i linje med Hellmans (2013) beskrivning om att ålder är kategoriskapande vilka för med sig förväntningar på individerna kopplade till kategorierna. I den sista meningen av empiriutdraget ovan ger pedagogen skillnad mellan upplevelser hon har med barn av olika åldrar, “spännande samtal” med de äldre och “se dem lära sig bassakerna” för de yngre barnen. Matildas beskrivning av att se det yngre barnen “lära sig bassakerna”, motsvarar den sociala konstruktionen det kompetenta barnet. I sin utveckling skapar barnen sin egen identitet medan de aktivt utforskar och engagerar sig i sin omvärld för att lära sig livets utmaningar. Vi tolkar det som att pedagogen förväntar sig olika interaktioner med barn av olika åldrar och har dessutom olika förväntningar på deras kompetens.

6.2.2 Nackdelarna med åldersblandning

Under intervjuerna har inte endast positiva erfarenheter och åsikter om de olika grupperingarna yttrats, utan upplevda nackdelar, nu först, om åldersblandning har också samlats in. Moa och Dina nedan pekar på två snarlika synvinklar om att motsättningar mellan olika åldersgrupper uppkommer på förskolan.

Moa: [...] De yngre kräver mycket omsorg och närvaro och så även de äldre. Ibland så hamnar de äldre, om man exempelvis har många yngre barn på avdelningen, lite i skymundan för att man fokuserar så mycket på de yngre och att de äldre får klara sig lite själva. Inte till fullo men att man kanske missar att se och tillmötesgå alla.

Dina: [...] Små barn tar så mycket utrymme och de stora vill också ta sin plats och de känner sig att de har makt över de små. Ofta hamnar de små i hörnet för att de stora tar över deras plats i verksamheten.

29

Pedagogerna i ovan citat uttrycker sig på ett liknande sätt när det gäller position av yngre barnen i verksamheten. Både Moa och Dina tycker att yngre barnen kräver mycket omsorg och tid, vilket leder till att fokus ligger på de yngre barnen och de äldre barnen får klara sig själva. Detta tolkar vi som att pedagogerna utgår från att de yngre barnen inte kan klara sig själva och de behöver mer vuxenstöd än de äldre barnen. Utifrån ett maktperspektiv kan vi i citatet ovan finna normer. Makt skapar identifikationspositioner såsom, stora och små eller äldre och yngre. Med dessa identifikationspositioner skapas också normativa förväntningar. I förskolan förväntar sig de äldre barnen att de ska vara ledande eller överordnade och därför har rätt att dominera de yngre (Martinsson & Reimers, 2014). Normer konstruerar positioner och med varje position konstrueras förväntningar. Idén om barnets ålder skapar i detta fall en bild av yngre barnen som mindre kompetenta än de äldre, vilket inte ligger i linje med synen av det kompetenta barnet. Moas beskrivningar om “att de äldre får klara sig lite själva” innebär förväntningar att de äldre barnen följer förskolans regler utan vuxens hjälp och kontroll. Utifrån pedagogernas utsagor ser vi hur normens makt träder fram. Den definierar skillnader mellan barn och på olika sätt den försöker förmedla önskvärda normer för hur barnen borde vara (Foucault, 1974/2003; Axelsson & Qvarsebo, 2017). På samma sätt menar Hellman (2013) att ett barn som har internaliserat förskolans normer, där barnet agerar i enlighet med förskolans normer, anses kunna klara sig själv. Barnet uppfyller normer om ett kompetent och autonomt barn i förskolan.

Åldersblandade barngrupper kan också påverka verksamheten, eller mer specifikt, hur pedagogernas arbete försvåras av denna gruppering.

Lina: Det är svårt att hela tiden vara överallt och det kan vi inte vara. Och ibland kan det vara rätt så svårt, till exempel att i samlingarna hitta sånger eller någonting som intresserar alla barn i och med så stora åldersskillnad på dem.

Lisa: Det är så att det kräver mycket struktur när man jobbar med åldersblandning. För det första så måste man förbereda material som är tillgängligt för alla åldrar, eftersom småbarn tyvärr har ett annan material än de stora barnen. Då måste man planera och strukturera mycket bättre, såsom utifrån vilka material du erbjuder barnen.

Pedagoger Lina och Lisa uttalar ovan ett par nackdelar de upplever finns med åldersblandning på de förskolor de representerar. I citatet “Det kräver mycket struktur när

30

man jobbar med åldersblandning” tycks pedagogen Lisa finna att det tar tid att planera och strukturera hur verksamheten ska vara med åldersblandade barngrupper. Vi tolkar det som att pedagogerna upplever att det finns vissa faktorer som skiljer mellan barn av olika åldrar och att pedagoger behöver tänka på dessa skillnader för att aktiviteter ska komma alla till nytta. Detta påverkar även den fysiska miljön då pedagogen refererar till att anpassade material behöver användas vid åldersblandning. Martinsson och Reimers (2014) menar att hur pedagoger skapar förskolemiljön och vilka material som är tillgängliga synliggör vilken barnsyn och kunskapssyn pedagoger har i sin barngrupp. Pedagogernas syn på ålder kommer således påverka miljöns utformning, vilket ligger i linje med det Lisa säger: alltså att barn är olika vid olika åldrar och att miljön måste ha detta i åtanke.

6.3 Pedagogernas föreställningar gällande åldersindelning

Den Orange förskolan:

Dina: Jag föredrar att arbeta med åldersindelning för att när det är samma ålder är det lättare att förbereda sin aktivitet eller undervisning.

Den Röda förskolan:

Lisa: [...] att det är lättare att har dem i åldersindelning för att kunna planera och genomföra verksamheten lättare, samt för att också ha material som är anpassat till dem.

Båda pedagoger tycks eniga om att det är lättare att planera och genomföra aktivitet när barnen är åldersindelade. En möjlig tolkning av detta blir att pedagogerna föreställer sig att ålder hänger samman med kunskapsutveckling. Lisa tycks mena att det lättare att välja vilken sorts material och vilka aktiviteter som hon ska hålla i eftersom barnen i den barngruppen ligger på samma utvecklingsnivå. Indelningen av barn är en form av maktutövning. Den definierar skillnader mellan barn, de som kan och inte kan. Indelningen av barn i olika grupper baserad på deras ålder synliggör hur normens makt kommer in. Den skapar en homogen bild av barn i varje grupp, där barnen i den gruppen ligger på samma nivå och det barnet som inte är får ett tryck mot sig av att uppnå den nivå samma som de andra (Foucault, 1974/2003; Axelsson & Qvarsebo, 2017).

31

Normer finns också i det materiella, förklarar Hellman (2013). Att rikta material till en specifik barngrupp betonar normer om uppdelning. Normerna om uppdelningen kan till exempel visas i förskolans material och sätt att organisera avdelningen och verksamheten. Hur pedagogerna skapar förskolemiljön och vilka material eller leksaker är tillgängliga kan synliggöra vilken barngrupp som vistas i den verksamheten. När normer återskapar föreställningar som till exempel indelad åldersgruppering, skapas, enligt Martinsson och Reimers (2014), kategorier där ett vi och dem tänk betonas. Normer utgörs av föreställningar, exempelvis om äldre barn som, stora, duktiga och självständiga. Normer i detta sammanhang leder till att många av dem som inte uppfyller den normaliserade bilden inte räknas in. Martinsson och Reimers (2014) förklarar vidare att när ett barn inte känner igen sig i normerna och inte upplever att hen blir erkänd eller sedd genom dem, kan detta förstås som ett exkluderande.

6.3.1 Fördelarna med åldersindelning

Vissa av informanterna även lyft fram fördelar de ser med åldersindelningar. En pedagog, Moa, beskriver hur ett smalare åldersspann kan utnyttjas för att, enligt henne, höja nivån på undervisningen.

Moa: Om man har åldersindelat, så kan man fokusera. Om man exempelvis har de yngre så kan man fokusera på sitt arbetssätt, hur vi bara behöver lägga upp arbetet med de yngre respektive med de äldre. Man kan även ha andra slags projekt, sådana som är mer riktade när man har endast har en viss ålder.

Verksamhetens planering och utförande, som beskrivs av pedagogen Moa, tycks gå ut på att det är lättare att fokusera i sitt arbete när åldersindelningar används, eftersom pedagogen då kan anpassa material och pedagogik som passar för de specifika åldrarna. Moas uttalande tycks associeras till att en skillnad mellan de yngre och de äldre barnen existerar. Vad denna skillnad är beskrivs inte men vi tolkar det som att pedagogen har, likt Hellman (2013) förklarar, olika förväntningar på barngrupperna baserat på ålder. Förväntningarna skulle möjligtvis kunna baseras på förmågor eller självständighet. Det är möjligt att det existerar en generell skillnad mellan de två barngrupperna men det kan också vara så att

32

man genom indelningen förstärker den förväntade skillnaden och inte erbjuder en individuellt lärande.

En annan pedagog, Lisa nedan, uttrycker ett liknande resonemang om att en mer homogen barngrupp, sett till ålder, kan påverka verksamhetsutövningen positivt, men också att barnens sociala interaktion kan förbättras.

Lisa: Det sociala samspelet och att barn har nästan samma kunskapsnivå gör det lättare för barnen att hitta kompisar. När man planerar och genomför verksamheten vet man precis hur man ska göra och hur ska man gå tillväga eftersom man inte har jättestor åldersskillnad. Om du utför experiment så kan du lägga dig på samma nivå för alla barn i gruppen. Så det är lättare för både pedagoger och barn att samarbeta.

Pedagogen Lisa framhäver ovan en tydlig syn om att barns kunskapsnivå och sociala samspel är starkt beroende på ålder och att dessa aspekter är snarlika mellan individer av samma ålder, men det skiljer mycket mellan barn av olika ålder. När det gäller uttalandet om det sociala samspelet och att detta gör det lättare att hitta kompisar i en homogen åldersgrupp, kan en möjlig tolkning vara att pedagogen anser att likhet mellan individer är viktigt för att skapa nära sociala band, som kamrater är ett exempel av. Om man är i en grupp med samma ålder, exempelvis femåringar, förväntas barnen ha samma tankar och kan uttrycka sig på samma nivå som andra jämnåriga barn. Den socialt konstruerade idén vi har på barn och ålder används i form av maktutövning och utvecklas mot norm (Hacking 2000). Foucault menar att verksamheten normaliserar barnen, att den på olika sätt försöker att tvinga de önskvärda normer för hur barnen borde vara och uppföra sig (Foucault 1974/2003; Axelsson & Qvarsebo 2017). Pedagogen tycks se barnen som att de är deras ålder. Krekula, Närvänen och Näsman (2005) och Hacking (2000) beskriver ålder som en socialt konstruerad kategori baserat på normer om vad som bör känneteckna individer vid den åldern. Hellman (2013) framhäver också att sådana kategoriseringar kan leda till segregation, vilket är just det som hänt på förskolan Lisa representerar; barnen är indelade i sina respektive åldrar och förväntas interagera endast med den egna gruppen.

Utvecklingsnivån har också en roll i en åldersindelad barngrupp, vilket innebär att pedagoger kan planera och utföra verksamheten utefter ett antagande om att barnens kunskapsnivå är likvärdig. Pedagogen Lisas kommentar om “nivå” tolkar vi som att det

33

innebär att barns ålder till viss del likställs med utvecklingsnivå, eller i alla fall att de är starkt korrelerade med varandra. Krekula, Närvänen och Näsman (2005) beskriver att ålder även associeras med normer om mognad. Mognadens sammankoppling med ålder leder till förväntningar om att yngre barn behöver omsorg och äldre barn kan hantera och klara sig själva.

6.3.2 Nackdelar med åldersindelning

På samma sätt som att vi i vår empiri hittar tecken på upplevda nackdelar med åldersblandade barngrupper såsom kunde ses i avsnittet “nackdelar med åldersblandning” hävdar pedagogen Lisa här att det kan uppstå konflikter mellan barn av liknande ålder.

Lisa: Nackdelen är att konflikter är nog mycket mer, eftersom dom kan provocera (syftar till äldre barn). [...] De (syftar till äldre barn) visar impulskontroll som kanske inte finns för de små barnen men ljudnivå är för hög. [...].

Lisas uttalande tycks ge uttryck för konflikter är vanligt hos äldre barn i en åldersindelad barngrupp eftersom de kan uttrycka sig verbalt. Vidare uttrycker Lisa att äldre barnen har impulskontroll vilket yngre barnen saknar. En möjlig tolkning av pedagogens uttalande kan vara att en viss ålder hänger samman med en viss kunskap och utveckling. Vi tolkar pedagogens uttalande som att i åldersindelad barngrupp har pedagogen en viss barnsyn och kunskapssyn beroende på vilken ålder barnen har. Centralt i pedagogens utsagor är att vissa barn betraktas ha en viss kompetens, medan de andra barnen betraktas ha brist på den kompetensen.

I relation till Krekula, Närvänen, och Näsmans (2005) föreställning av ålder, blir ålder då en orsak till ett visst beteende, vissa egenskaper och en viss utveckling. Därmed används ålder både som en beskrivning och en förklaring. Författarna menar att ålder som en beskrivning av individens agerande och karaktär, överföras till en förklaring. Lisas utsagor om barnen visar ålder som en beskrivning och en förklaring, exempelvis att äldre barn genom åren har utvecklat impulskontroll, medan yngre barn saknar det för att de fortfarande är “små”. Konflikter mellan äldre barn i åldersindelade grupper är lite mer omfattande eftersom barnen, enligt Lisa, kan uttrycker sig mer verbalt än de yngre.

34

Pedagogens idé om ålder är ihopflätad med normer om mognad. Lisas utsagor om att yngre barn saknar impulskontroll kan tolkas som att yngre barnen är omogna eller inte har uppnått en viss utvecklingsnivå. Att para ihop barn utifrån förväntningar kan medföra konsekvenser för barnen.

En liknande uppfattning som Lisa ovan angående uppfattning om barns utveckling som tätt sammanlänkad med barnets ålder uppvisar pedagogen Sophia.

Sophia: [...] Sen kan jag tycka att det är en nackdel att man som pedagog inte får lov att se vad de andra grupperna gör, alltså inte får lov att hjälpa dom lite yngre. En annan sak är att de yngre inte har någon större att titta på och se, exempelvis “Jag vill också kunna knäppa jackan”.

Sophia uttrycker en nackdel hon ser med åldersindelade barngrupper: att man inte får lov att se vad de andra pedagogerna och barngrupperna gör i verksamheten. Detta tolkar vi som att en tänkt förskola sätter upp gränser, antingen fysiska eller metaforiska, som minskar barnens och pedagogernas mobilitet och insyn i avdelningar de inte är en medlem av. Indelningen av barn är en form av maktutövningen. Där barnens miljö, samspel och aktivitet är begränsad eller kontrollerad. Vad detta får för påverkan på barnen tar Sophia upp ett exempel av: att de yngre inte får någon förebild att se upp till i förskolan. Barn lär sig genom observation, exempelvis av äldre barn. Om man begränsar variationen i de möjliga observationer barn kan göra så kan det tänkas att barns utveckling påverkas. Sophia nämner inget om de äldre barnens utveckling och om denna på något sätt riskerar att påverkas av delade barngrupper. Detta tolkar vi som att Sophia anser att yngre barn endast i väldigt begränsad utsträckning har något att bidra till de äldre barnens utveckling. Om så är fallet ligger denna syn i linje med Krekula, Närvänen och Näsmans (2005) beskrivning om ålder som ett begrepp ofta förknippat med en normativ syn på uppnådda kompetenser. Då utvecklingen enligt detta perspektiv antar en progressionspil mot högre och högre kompetens med åldern, finns det inget som äldre kan lära sig av yngre barn.

6.4 Sammanfattning

I ovan kapitel har studiens resultat presenterats och analyserats. Vi kan konstatera att pedagogerna uttrycker olika föreställningar gällande åldersblandning och åldersindelning i