Malmö högskola
Lärarutbildningen Skolutveckling och ledarskap
Examensarbete
10 poäng
Miljötänkande på förskolor
Environmental consciousness at pre-school level
Ingegerd Ljungblom
Lärarexamen 140 poäng Handledare: Agneta Rehn
Förskola/Fritidshem Examinator: Lars Berglund
Sammanfattning
Syftet med arbetet var att undersöka om och i så fall hur pedagoger i förskolan uppfyller målen i förskolans läroplan, Lpfö98, om natur och miljö, vad de har för personliga inställningar och visioner inom detta område och hur deras bakgrund har påverkat dessa. Jag intervjuade tre förskolechefer/rektor, samt fem förskollärare på tre olika förskolor. Alla hade ett eget naturintresse. Endast två kunde minnas att natur och miljö ingått i deras utbildning. Majoriteten var införstådda med att läroplanen kräver att man arbetar med natur och miljö, men nästan ingen ansåg att deras verksamhet genomsyrades av detta. Brist på intresse hos kolleger, samt tidsbrist var de största hindren. Som orsak till tidsbrist angavs högre krav och sämre resurser. Fortbildning togs upp som ett bra sätt att öka intresset. Att ge barnen sinnesintryck och egna upplevelser av naturen, samt att utgå från deras egna upptäckter och tankar, framhöll alla som viktigt.
Förord
Jag vill tacka min handledare Agneta Rehn för all hjälp med examensarbetet. Jag vill också tacka alla som har ställt upp i intervjuer, samt mina föräldrar för att ha fått sitta vid datorn en stor del av jul och mellandagarna!
Innehållsförteckning
INLEDNING ... 7
Syfte och frågeställningar... 8
LITTERATURBAKGRUND ... 9
METOD ... 18
URVAL AV FÖRSKOLOR OCH INTERVJUPERSONER... 18
Förskolan Staren ... 19 Förskolan Enebacken ... 20 Förskolan Lodjuret ... 20 GENOMFÖRANDE... 21 RESULTAT ... 23 INTERVJUER... 23 ANALYS AV RESULTATEN... 29 DISKUSSION ... 33
Synen på förskolans uppgift när det gäller miljötänkande och hur det ser ut i stort på de undersökta förskolorna ... 34
Innehållet av natur och miljö i förskollärarutbildningen ... 35
Synen på naturen och barnens kontakt med den... 37
Det praktiska arbetet med natur och miljö i verksamheten ... 38
Hinder för att arbeta med natur och miljö i verksamheten... 41
Kan man överbrygga hindren?... 45
Slutsatser och förslag till fortsatt forskning ... 48
Inledning
Jag har en bakgrund som biolog och har tidigare arbetat med att öka barns och ungdomars kunskap om och känsla för naturen och vår miljö, både på en naturskola och på ett marint forskningsfartyg som tar ut skolelever på havet. Jag är nyfiken på vad pedagoger i förskolan har för intresse och engagemang för natur och miljö och hur de tänker kring det. Jag vill också få veta hur de arbetar med natur och miljö rent praktiskt. Detta är av intresse, eftersom jag själv vill arbeta med natur och miljö i verksamheten när jag är färdig lärare med inriktning på förskola/fritidsverksamhet. Jag kan också tänka mig att fortsätta arbeta med naturskolor och då är det bra att känna till hur det ser ut ute på förskolorna, som jag eventuellt kommer att ha samarbete med.
Förskolans läroplan, Lpfö98 (Utbildningsdepartementet, 1998), kräver att förskolorna arbetar med natur och hållbar utveckling. Jag är intresserad av hur man ser på det ute på förskolorna. I lärarutbildningen har vi läst mycket om hur man ska förbereda kommande generationer för en värld som förändras allt snabbare (Carlgren, 2000). Det är viktigt att kommande generationer får den kunskap och de förmågor som behövs. Jag anser att uppgiften att gå mot en mer hållbar utveckling är ofantligt viktig för mänsklighetens överlevnad på jorden. Kommande generationer måste förberedas för det. Det understryks inte minst av den årligt utkommande miljörapporten ”Tillståndet i världen” (Flavin m.fl., 2002) som visar på att mycket större engagemang måste till i miljövårdsfrågor.
När det gäller barn tror jag att det viktigaste är att de får uppleva det positiva med naturen – att de får lära sig att tycka om den och att ha roligt i naturen. Då får naturen ett värde och det är en förutsättning för att de ska vilja ta väl hand om den i framtiden. För att få en hållbar utveckling krävs förändringar och för att skapa förändringar krävs självförtroende, empati, förmåga att uttrycka tankar och åsikter och mycket kreativitet. Det kan barn och ungdomar ta till sig på många olika sätt och all verksamhet som leder till utveckling av individen är en del i detta. Trots det är ändå en förutsättning för hållbar utveckling att människor lär sig hur naturen fungerar och hur man skapar en hållbar utveckling rent praktiskt.
Syfte och frågeställningar
Syftet med examensarbetet är att undersöka om och i så fall hur pedagoger i förskolan uppfyller målen i Lpfö98 (Utbildningsdepartementet, 1998) om natur och miljö, vad de har för personliga inställningar och visioner inom natur och miljö och hur deras bakgrund har påverkat dessa inställningar och visioner.
De frågeställningar jag önskar få besvarande är:
1. Hur stort är intresset och engagemanget för att arbeta med natur och miljö i förskolan? 2. Hur har pedagogernas bakgrund påverkat deras inställning för att arbeta med natur och
miljö?
3. Vad gör de rent praktiskt med barnen för att uppfylla läroplanens mål inom natur och miljö?
Litteraturbakgrund
1998 gick förskolan över från att lyda under Socialstyrelsen till att tillhöra Utbildningsdepartementet. Förskolan fick för första gången en egen läroplan, Lpfö98 (Utbildningsdepartementet, 1998), som stödde sig på skollagen (SFS, 1985). I denna står:
Förskolan skall lägga stor vikt vid natur och miljövårdsfrågor. Ett ekologiskt förhållningssätt och en positiv framtidstro skall prägla förskolans verksamhet. Förskolan skall medverka till att barnen tillägnar sig ett varsamt förhållningssätt till natur och miljö och förstå sin egen delaktighet i naturens kretslopp. Verksamheten skall hjälpa barnen att förstå hur vardagsliv och arbete kan utformas så att det bidrar till en bättre miljö både i nutid och i framtid. (Utbildningsdepartementet, 1998, s. 10)
De styrdokument som förskolan hade innan reformen 1998 var Pedagogiskt program för
förskolan (Socialstyrelsen, 1987) och Lära i förskolan (Socialstyrelsen, 1990). Den senare är ett
fördjupningsmaterial om innehåll och arbetssätt för de äldre förskolebarnen (4-6 år). Att man valde denna åldersgrupp beror på att den aktuella debatten samt forsknings- och utvecklingsinsatser främst gällt denna åldersgrupp. De nya och gamla styrdokumenten för förskolan liknar varandra mycket när det gäller vad förskolan ska innehålla om natur och miljö, men Lpfö98 (Utbildningsdepartementet, 1998) betonar mera en ekologisk och hållbar livsstil. Synsättet på natur och miljö och hur man ska tänka kring och arbeta med detta rent praktiskt med barnen tog större plats i socialstyrelsens styrdokument än i Lpfö98 (Utbildningsdepartementet, 1998). Socialstyrelsens styrdokument vägledde personalen i deras praktiska arbete med natur och miljö och angav vilka områden man skulle arbeta med på ett sätt som helt saknas i Lpfö98 (Utbildningsdepartementet, 1998). I slutet av Pedagogiskt program för förskolan (Socialstyrelsen, 1987, s 29) finns följande sammanfattning som direkt handlar om natur och miljö:
Förskolans verksamhet inom området natur
1 Barnen ska få grundläggande erfarenheter och kunskap om naturen och förståelse för sammanhangen i den. Det ska ske så att de kan känna samhörighet med naturen, känna respekt och vikten av att vårda den.
2 Förskolan ska ge barnen rika naturupplevelser och stimulera dem att iaktta, utforska, experimentera, systematisera och dra slutsatser.
3 […]
4 Barnen ska få grundläggande kunskaper om växter och djur, deras livsbetingelser, deras beroende av varandra och vårt beroende av dem.
5 Barnen ska få uppleva konkreta exempel på praktisk natur- och miljövård.
Socialstyrelsens styrdokument angav viljeinriktingen för förskolan. ”Personalen ska välja innehåll utifrån barnens förmåga, de tankar och intressen som de uttrycker samt vad som bedöms vara viktigt för dem” (Socialstyrelsen, 1987, s 26). Målen i den nuvarande läroplanen för förskolan är strävansmål till skillnad från skolans uppnåendemål. I förskolan ska inte de enskilda barnens utveckling bedömas när man gör utvärderingar av hur man nått målen, utan man ska bedöma om förskolan strävar efter att nå målen i verksamheten. Detta eftersom barn kan börja i förskolan vid olika åldrar och delta under olika lång tid. (Skolverket, 2004) Till skillnad från Socialstyrelsens styrdokument stöder sig Lpfö98 (Utbildningsdepartementet, 1998) på Skollagen (SFS, 1985).
Haug (2003) påpekar, i en kunskapsöversikt över förskolan efter reformen 1998, hur slående och stora skillnader som finns mellan läroplanens intentioner och hur det ser ut rent praktiskt i verksamheten på många förskolor. En utvärdering av förskolan efter 1998 (Skolverket, 2004) visar att naturvetenskap och matematik prioriteras av endast 16 % av de ledningsansvariga för förskolor och att 15 % prioriterar naturvetenskap och matematik för fortbildning till personalen. Det som prioriteras högst (71-77 %) i kommunernas skolplaner eller motsvarande dokument är värdegrundsfrågor, barns inflytande, föräldrasamverkan/inflytande och barn i behov av särskilt stöd. För fortbildning prioriteras läroplanen och dess genomförande högst (av 72 % av de ledningsansvariga). Fem av de 33 förskolor i utvärderingen där man gjort intervjuer med personal hade natur/miljö/Ur och skur som specialinriktning. Det kan jämföras med övriga med specialinriktning: språk (7 st.), Reggio Emilia (6 st.), skapande (4 st.), lek (3 st.), Montessori (2 st.).
Enligt Haug (2003) har den nya läroplanen tagits emot positivt av dem som arbetar inom förskolan, men det skiljer sig mycket åt när det gäller vilket genomslag läroplanen har fått rent praktiskt. Vissa förskolor har inte genomfört de förändringar som läroplanen anger, medan andra har gjort det i princip helt och hållet, samt alla varianter däremellan. Haug (2003) säger vidare att läroplanen uppfattas och fungerar på olika sätt på olika förskolor och att den inte utgör någon enhetlig ram för verksamheten.
I ett tema-nummer av tidningen Förskolan (Förskolan, 1993) ges exempel på förskolor som arbetade mycket med natur och miljö innan reformen 1998. Numret innehåller olika artiklar om förskolor där man arbetade med miljöfostran , kompostering, källsortering, odling och kretslopp. Detta tema-nummer gavs ut året efter Miljökonferensen i Rio de Janeiro då Agenda 21 (FN, 1992), som behandlar hur man på olika nivåer i samhället ska arbeta med en hållbar utveckling, undertecknades av de länder som var med på konferensen. Carlander (1993) visar att majoriteten (7 av 10) av de förskollärare hon intervjuade 1993 i sin undersökning tyckte att det var viktigt att arbeta med natur och miljö och att de var positiva till det, men att bara en bråkdel hade haft det som tema.
Gran (1997) har kommit fram till, i en analys av tre omfattande utvärderingar av förskollärar-, fritidspedagog- och grundskollärarutbildningar, att miljöfrågor var en av de vita fläckarna, särskilt i förskollärarutbildningen. En annan vit fläck var förändring och utveckling av verksamheten i förskola och skola. I en granskning av det barn och ungdomspedagogiska programmet vid samtliga högskolor i Sverige framgår att det dock finns vissa högskolor som har miljöfrågor och ett ekologiskt tankesätt som profil (Gran, 1996). I samma rapport poängteras att de flesta som går det barn och ungdomspedagogiska programmet kommer från samhällsvetenskapliga eller humanistiska gymnasiestudier och att den naturvetenskapliga kunskapen är begränsad.
Vidare sägs att miljöfrågor i större eller mindre omfattning ingår i utbildningen vid högskolorna. Naturvetenskapen i utbildningarna har en tonvikt på miljöfrågor och ekologiska problemställningar. Detta exemplifieras av Bladsjö (2000) som själv undervisar i naturvetenskap och teknik på förskollärarprogrammet i Uppsala. Hennes syfte med kurserna är att "få studenterna medvetna om hur förskolan kan medverka till att barnen tillägnar sig ett varsamt förhållningssätt till natur/teknik och miljö" samt "hur förskoleverksamheten kan utformas så att barnen förstår sin delaktighet i naturens kretslopp och hur man kan bidra till en bättre miljö, både i nutid och i framtid" (Bladsjö, 2000, s. 19). I en uppföljningsstudie av 55 tidigare förskollärarstuderande som gått ut sin utbildning 1986/87 på lärarhögskolan i Stockholm nämndes naturvetenskap som ett ämnesområde där de f.d. studenterna tyckte de hade fått för lite kunskap (Sundgren, 1991). Antalet som tyckte detta tas dock inte upp. Carlander (1993) visar i ett exempel från en förskolas
verksamhet hur brist på kunskap kan hindra ambitionerna. Förskolan hade tema miljö och kom in på vad som händer när man rubbar balansen i en urskog. Personalen kände det som ett totalt misslyckande eftersom de inte hade kunskaperna och kunde svara på barnens frågor. Efter den erfarenheten slutade de med så ”svåra” projekt. På en annan förskola höll man på med återvinning och besökte en soptipp, vilket föll mycket bra ut.
Bladsjö (2000) säger att barn i dagens samhälle inte kommer i kontakt med naturen så mycket och att det är viktigt att de pedagoger som är ute och arbetar själva är intresserade, samt har kunskaper om naturen för att kunna väcka och ta tillvara barns nyfikenhet. Detta håller också Leicht Madsen (2002) med om. Han säger att människan har fjärmats mer och mer från naturen under 1900-talet då industrialiseringen har skett. Idag bor de flesta svenskar i tätorter. Människan har levt i nära kontakt med naturen som jägare och samlare under 40 000-100 000 generationer, men som industrimänniska i bara 10 generationer (Leicht Madsen, 2002). I det tidigare samhället fick barnen kunskap om naturen genom att vara i direkt kontakt med den i det dagliga arbetet tillsammans med de vuxna, vilket inte de flesta barn idag får. Därför är det extra viktigt att man ser till att de får uppleva naturen. Leicht Madsen (2002) berättar om en stor undersökning där barn i olika åldersgrupper och från olika platser berättat var de helst skulle vilja vara:
Dagens barn längtar framförallt efter lugn och ensamhet. Om de trots allt måste vara tillsammans med någon föredrar de i första hand mor- eller farföräldrarna och i andra hand något djur. Större barn vill gärna vara ute i naturen och älskar att vara i kojor som de själva byggt (Leicht Madsen , 2002, s. 15).
Barn lär sig genom egen aktivitet, sinnesintryck och upplevelser. De erövrar själva sin kunskap. Det går inte att "mata" barn med kunskap. För att de ska kunna ta till sig kunskap gäller det att barnet har gammal kunskap som angränsar till den nya och som de kan hänga upp den nya kunskapen på. Det får inte vara alltför avancerat och långt borta från den kunskap barnet redan har. Att den nya kunskapen kan anknyta till den gamla märker man på att barnen frågar och visar intresse och uppmärksamhet. (Leicht Madsen , 2002) Det är då man ska ta vara på stunden och göra något av det. Förskolepedagogikens kärna är att ta vara på barnets intresse, idéer och kunskap just när den visar sig och inspirera och ge möjligheter för barnet att få utveckla det mera (Leicht Madsen , 2002; Bladsjö, 2000; Socialstyrelsen, 1990; Sträng & Persson, 2003). Bladsjö (2000) poängterar att det finns inga "rätt" och "fel" och målet är inte att finna svaren utan att
hjälpa barnen att reflektera och skapa egna teorier. Att få lukta, känna, smaka, se och höra, uppleva med hela kroppen, leka och fantisera med material är viktigt, enligt Bladsjö (2000). Bild och drama är bra sätt att väcka intresse och att testa sina teorier. Bladsjö (2000) lyfter fram att förskolan ska vara en kreativ miljö och att pedagogerna genom att ändra rummet, släcka ner eller ta fram inspirerande material, kan få barnen att bli intresserade av att undersöka. Enligt Lära i
förskolan (Socialstyrelsen, 1990) grundläggs både positiva och negativa attityder i
förskoleåldern. I bästa fall gör positiva erfarenheter av naturen att det skapas ett fortsatt intresse. Även med de minsta barnen i åldern 1-3 år kan man genom vägledning låta upptäcka och utforska naturvetenskapliga fenomen (Sträng & Persson, 2003). Man följer upp barnens iakttagelser och upptäckter och "leder dem" genom väl valda frågor eller genom förslag på nya aktiviteter mot ett upptäckande. Att så små barn har en lust och förmåga att lära sig om och upptäcka naturvetenskapliga fenomen har man av tradition inte fokuserat på i debatter och diskussioner (Sträng & Persson, 2003; Socialstyrelsen, 1990). Man har snarare tagit upp att de små barnens upplevelser och blotta vistelse i naturen ger fortsatt intresse (Sträng & Persson, 2003).
Bertil Gustavsson (Arpi, 1993) definierar miljöfostran som att ge barnen möjlighet att etablera ett varsamt förhållningssätt till människor, samhälle och natur med syftet att barnen ska kunna förstå att människan deltar i de naturliga kretsloppen och måste samarbeta med den miljö hon är en del av. Gustavsson (Arpi, 1993) delar upp miljöfostran i fem delar. Dessa innehåller i stort studier av närmiljön, vårt kulturlandskap och hur vi påverkar landskapet jämfört med hur djuren påverkar det, att tillreda mat på olika sätt med barnen, att tillverka användbara saker av naturmaterial så barnen ser att vi behöver naturen, samt att vara så miljövänlig som möjligt i vardagen på förskolan. Han betonar att det är viktigt att personalen är förebilder och att de har en egen övertygelse, annars lyser tvivlet igenom och det märker barnen. Gustavsson (1993) säger att det allra viktigaste är insikten om att man själv är betydelsefull för formningen av samhället. Det måste kännas meningsfullt att göra något för miljön. Han säger att när man är liten skapar man sig en bild av världen och väljer omedvetet att se världen på så sätt att den bilden bekräftas. Om man har en bild av att jorden är oförstörbar, så kan den ändras när man både känner och förstår intellektuellt att det inte är så. Känslan och engagemanget måste vara med. ”Det är inte av fakta utan av mening som hjärnan får näring”, menar Oscar Öhqvist (citerad efter Gustavsson, 1993).
Leicht Madsen (2002) skriver att vissa förskollärare inte tar ut barnen i skogen för att de är rädda att barnen ska fråga om saker som förskollärarna inte kan. Han säger att det inte är de vetenskapliga namnen på det man ser i naturen som är viktiga. Det går lika bra att hitta på ett namn som "en rödprickig skalbagge" exempelvis. Det ska bara beskriva företeelsen så att barnet lätt kan förstå och placera in det i sin begreppsvärld. Leicht Madsen (2002) säger vidare att det inte alltid är meningsfullt att gå djupare in på ett fenomen, som t. ex. solsystemet, när ett litet barn frågar om solen. Det gäller att förstå varför barnet frågar och vilken utgångspunkt det har. Att berätta något från sin egen barndom som har anknytning till det barnet säger är ofta givande. Även Lära i förskolan (Socialstyrelsen, 1990) anser att man inte behöver kunna arter för att upptäcka dem tillsammans med barnen. En dansk undersökning (här refererad efter Socialstyrelsen, 1990) har visat att när barn upptäcker och undersöker så lyssnar de på den vuxna bara när denne är medsökande och lär sig samtidigt med barnen.
Carlander (1993) visar att en genomgående inställning hos de tio förskollärare hon intervjuat var att katastrofer som krig, svält och miljöförstörelse tar man bara upp när barnen själva frågar och då gäller det att man pratar om det på rätt sätt. Detta för att inte pressa på barnen något de inte är mogna för och för att inte föra över sin egen rädsla på barnen. Carlander (1993) ställde sig frågan om hur barnen uppfattar de vuxnas tystnad och om det är bättre att vuxna försöker göra något åt dessa stora frågor och misslyckas ibland, istället för att inte alls agera.
Mycket makt har lagts över från kommunen till förskolecheferna när det gäller att driva och skapa förutsättningar för den nya läroplanens genomslag, visar en utvärdering som Skolverket gjort (Skolverket, 2004). De flesta förskolecheferna upplever sina arbetsuppgifter som splittrade i och med att de ska leva upp till olika krav och förväntningar både från förvaltning och förskolor. Ledningsresurserna har minskat på lokal nivå och förskolecheferna ansvarar för allt större enheter. Ett relativt vanligt sätt att hantera situationen är att delegera till förskollärarna, vilket kan få som konsekvens att förskollärarnas tid för arbete i barngrupp minskar.
I utvärderingen var ungefär en tredjedel av personalen på förskolorna nöjda med den pedagogiska ledningen och en något mindre andel var missnöjda. Resten hade blandade åsikter på förskolorna. När den pedagogiska ledningen inte fungerar blir genomförandet av läroplanens mål en fråga för
det enskilda arbetslaget. Den blir då beroende av personalens kompetens, förmåga och intresse. Förskolechefer och personal har ansvaret för att utveckla förskolan efter de nya kraven med i stort sett oförändrade resurser och förutsättningar. (Skolverket, 2004)
För att införa den nya läroplanen behövs en kontinuerlig fortbildning av personalen (Skolverket, 2004). Vid intervjuerna kom det fram att fortbildning av hela arbetslag tillsammans är bäst för att utveckla verksamheten, men det är svårt på grund av ekonomi och brist på vikarier. Det är oftast förskolorna själva som anlitar vikarier och ibland låter man bli för att spara pengar. Planeringstiden varierar mellan olika kommuner och det är inte alltid som personalen hinner ta ut den. Gemensam reflektion i arbetslagen är viktig. Ofta är det upp till arbetslagen själva att ordna detta och möjligheterna varierar. Dokumentation har också blivit vanligare efter läroplanens införande, men den används inte så ofta för att utveckla verksamheten utan mer för att visa för föräldrar (Skolverket, 2004). Barngruppsstorlekarna har ökat kraftigt under 1990-talet och har de senaste fyra åren stabiliserats på en historiskt hög nivå (Skolverket, 2003).
Svedberg (2000) tar upp förändringar inom skolans organisation som exempel när han diskuterar omorganisering från centraliserad till decentraliserad styrning. Han säger att föreställningar om t.ex. framgång, ledarskap och medarbetarskap är olika i dessa olika organisationer och att de sitter i väggarna och ofta inte är uttalade. När organisationen förändras så förändras också yrkesidentiteterna. När man går från en centraliserad till en decentraliserad styrning kan förändringarna vara så stora att man kan tala om en kulturrevolution.
Vidare anser Svedberg (2000) att en förändring av en hel grupps eller organisations förhållningssätt är mycket krävande och svårt att genomföra. Det som kännetecknar ett gott förändringsarbete är att alla känner till bakgrund och målsättning, att komma överens om vilka nya saker man ska börja med och samtidigt, för att bereda plats åt dessa också vad man ska sluta med. De berörda måste få vara med och bestämma hur förändringen ska gå till, d.v.s. de ska vara ”insatta i” förändringen och inte ”utsatta för den”. Förändringar av arbetssätt är krävande, eftersom det kräver att värderingar ändras och dessa är mycket individuella, vilket tar tid. Enligt Svedberg (2000) får medarbetarna ofta för kort tid och hinner påbörja, men aldrig genomföra, och blir då trötta på förändringar. Det gäller att de har tid och kunskap om förändringsprocesser
och är medvetna om vad som uppnås med förändringen, så att det uppväger den möda som det oftast innebär med förändring. Reformer tar tid (Skolverket, 2004; Haug, 2003) - på skolområdet ofta 10-15 år (Skolverket, 2004).
Svedberg (2000) beskriver hur människor i grupper har sin trygghet i att det råder en viss kultur, vissa värderingar, vanor och kunskaper i gruppen. Denna trygghet kan vara så viktig att man motsätter sig nya insikter och utveckling i gruppen och utvecklingen stagnerar. ”Man vet vad man har, men inte vad man får” (Svedberg, 2000, s. 112). För att undvika förändring har människor en mängd sociala försvar. Ny kunskap bemöts med tystnad och ignorering, eller så säger man att informationen är intressant, men sedan blir det ingenting av. Informationen kan viftas bort med att ”detta har vi ju redan diskuterat”, eller så har man inställningen att här gör vi som vi alltid har gjort. Man kan hitta en syndabock som står för problemet, eller så finns det en oskriven regel som säger på vilket sätt man ska tänka i just den här gruppen. Det är vanligt att sociala försvar permanentas i en organisation som ställs inför krävande och komplexa uppgifter (Svedberg, 2000).
Gustavsson (1993) beskriver eldsjälens dilemma. Han säger att även om man är entusiastisk så ska man inte ensam försöka driva igenom förslag för en mer miljövänlig vardag, utan det ska råda samstämmighet bland personalen. Personalen måste först och främst ta ställning till om det finns miljö- och fördelningsproblem i världen och om vi ska bry oss om dem i vår verksamhet. Sedan måste var och en ta ett eget ansvar. Ett sätt att påbörja arbetet kan vara att lägga några tidskrifter i personalrummet. Gustavsson (1993) föreslår också att miljö-entusiasterna skapar ett nätverk och träffas för att stötta varandra.
Ahltorp och Franke (1992) tar upp skillnaden mellan mäns och kvinnors sätt att hantera framgångar och initiativ i gruppteam. Generellt sätt, säger Ahltorp och Franke (1992), applåderar män varandras framgångar, medan kvinnor fryser ut andra kvinnor som har framgång. Män blir populära genom att imponera på sina manliga kolleger, medan kvinnor når störst framgång om de håller en låg profil. Kvinnliga team bygger på samarbete och att ingen är förmer än andra och de hålls ihop av personliga relationer. Mäns team bygger på hierarki och att någon tar ledningen. Personliga relationer har däremot inte så stor betydelse för arbetets fortskridande.
Haug (2003) efterlyser mer kunskap om orsaker till skillnaderna mellan läroplan och praktik för att kunna utveckla kvaliteten i förskolan. Ur sitt material urskiljer han tre huvudsakliga förklaringar till de stora skillnader som finns mellan läroplan och hur det faktiskt ser ut i förskolorna. De är att det råder en osäkerhet om vilken kompetens som personalen behöver för att uppfylla läroplanen, samt att de ekonomiska nedskärningarna ger en så stor arbetsbelastning att man inte kan hålla uppe kvaliteten. Den tredje förklaringen är att förskolans tradition och etablerade handlingsmönster är så stark att den inte påverkas nämnvärt av förändringar.
Metod
Jag valde att göra kvalitativa intervjuer med två förskollärare samt förskolechefen på tre olika förskolor. I kvalitativa intervjuer används bestämda frågeområden, men man är inom dessa fri att ställa olika följdfrågor beroende på vad den intervjuade svarar. Intervjuer av detta slag ger en djupgående information och avsikten är att få så uttömmande svar som möjligt inom de områden man undersöker (Johansson & Svedner, 2001; Widerberg, 2002). Detta passade mitt syfte med undersökningen, eftersom jag ville få en djupare förståelse för de områden jag undersöker. För att öka förståelsen och få en bättre helhet har jag medvetet lagt flera intervjuer på samma förskola.
Enkät och strukturerad intervju har jag undvikit, eftersom de har fasta frågor och inte ger samma möjlighet till uppföljning och fördjupning som en kvalitativ intervju (Johansson & Svedner 2001). Det finns flera olika typer av observationer som bygger på yttre iakttagelse av verksamheten (Johansson & Svedner, 2001). Dessa passar inte mitt syfte så bra eftersom jag främst ville få veta de intervjuades personliga åsikter och tankar och hur deras verksamhet ser ut vad gäller natur och miljö under en längre tidsperiod. Detta är svårt att få genom observation under en kortare tid. Deltagande observation, som ger en djupare inblick i skeenden passar också bäst i längre forskningsprojekt, eftersom de är mycket tidskrävande (Ejvegård 1996).
Urval av förskolor och intervjupersoner
Mitt syfte med examensarbetet var att undersöka om och i så fall hur pedagoger i förskolan uppfyller målen i Lpfö98 (Utbildningsdepartementet, 1998) om natur och miljö, vad de har för personliga inställningar och visioner inom natur och miljö och hur deras bakgrund har påverkat dessa inställningar och visioner. För att ta reda på detta gjorde jag ett slumpvis urval av förskolor. Detta eftersom jag var intresserad av hur ”genomsnitts-förskolan” arbetade och inte av att välja ut förskolor som arbetar speciellt med områdena natur och miljö. För att få en mer heltäckande uppfattning om varje förskola valde jag att intervjua två förskollärare på olika avdelningar som arbetade med olika åldersgrupper av barn. Av samma anledning, samt för att få mer information om vilken betydelse ledningen och andra eventuella faktorer kring förskolan påverkar arbetet
med natur och miljö intervjuade jag också förskolechefen för var och en av dessa tre förskolor. På en förskola fick jag bara möjligheten att intervjua en förskollärare.
Inför intervjuerna tog jag kontakt med respektive förskola per telefon, presenterade min undersökning och hörde mig för om möjligheten att få genomföra intervjuer. I samtliga fall blev jag vänligt bemött och den jag pratade med bad att få höra av sig när han/hon hört sig för bland personalen. Det visade sig att åtminstone en av de två som jag intervjuade på varje förskola var den personal som var mest intresserad av just natur och miljö. En av de förskolorna som jag ursprungligen kontaktade fick jag byta ut mot en annan, eftersom det inte gick att komma överens om en tid som passade.
Nedan presenteras de förskolor och intervjupersoner som var med i undersökningen. För att skydda förskolornas och intervjupersonernas integritet har jag fingerat alla namn. För att underlätta läsandet börjar alla namn som gäller en och samma förskola på samma bokstav.
Förskolan Staren
Förskolan ligger inne i en medelstor stad och har 76 barn i åldrarna 1-5. Det finns fem avdelningar uppdelade på småbarn och syskon. Förskolan har en fin gård med träd och buskar och nära till naturområden i staden.
Sara Förskolechef som ansvarar för 3 förskolor där Staren ingår. Gick ut som förskollärare 1974 och har arbetat i barngrupp i sex år, därefter som förskolechef under ca 20 års tid. Telefonintervju på grund av tidsbrist.
Stina Förskollärare som arbetat som barnskötare sedan 1981 och som förskollärare sedan 1987. Stina har arbetat på Staren sedan 1992. Hon arbetar nu på en småbarnsavdelning med 13 barn i åldrarna 1-3,5 år och med en personaltäthet på 2,75. Intervjun skrevs ner för hand, eftersom intervjupersonen inte ville bli inspelad.
Stefan Förskollärare som arbetat sedan 1977 i barngrupp, samt ca 15 år som föreståndare.
Arbetar nu på syskonavdelning med en personaltäthet på 2,75. Intervjun skrevs ner för hand, eftersom intervjupersonen inte ville bli inspelad.
Förskolan Enebacken
Förskolan ligger inne i en medelstor stad i en byggnad som är kombinerad förskola och skola F-6. På förskolan finns en småbarnsavdelning och en syskon. Till våren ska det startas en småbarnsavdelning till. Förskolan har en fin gård med träd och buskar och nära till naturområden i staden. Skolan och förskolan har Grön flagg1.
Emma Rektor för skolan och förskolan. Gick ut som fritidspedagog 1974 och arbetat i barngrupp fram till 1992 och därefter som skolledare.
Erik Förskollärare som gick ut 1980. Har arbetat huvudsakligen i barngrupp, men periodvis som föreståndare. Har vikarierat ett halvår som rektor. Arbetar nu på en syskonavdelning med 20 barn och en personaltäthet på 3,75.
Förskolan Lodjuret
Förskolan ligger inne i en medelstor stad och har 75-80 barn i åldrarna 1-5. Det finns fem avdelningar. Förskolan har en fin gård med träd och buskar och nära till naturområden i staden.
Laila Förskolechef som ansvarar för 3 förskolor där Lodjuret ingår. Förskolorna har 80, 30 och 12 barn vardera. Blev färdig förskollärare 1975. Arbetade två år i barngrupp och därefter ett år administrativt med uttagning av barn och som chef för dagbarnvårdare. Gick därefter tillbaka till förskolan och arbetade ca 10 år kombinerat i barngrupp och som föreståndare och därefter enbart som förskolechef.
1
Grön flagg är ett miljöcertifieringssystem för skola och förskola där man förbinder sig att arbeta med fem konkreta miljömål inom kretslopp, vatten, energi, skog eller livstil och hälsa.
Lisa Förskollärare som gick ut 1983 och har arbetat sedan dess på småbarn och syskon. Arbetar nu i en grupp med 2-åringar som har 13 barn. Gruppen har en personaltäthet på 2,75 samt en resurs.
Louise Förskollärare som gick ut 1991 och har arbetat sedan dess på småbarn och syskon. Arbetar nu i en grupp med 4-5-åringar som har 17 barn. Gruppen har en personaltäthet på 2,75.
Genomförande
Det är viktigt att intervjupersonerna är införstådda med undersökningens syfte och undersökningsmetoderna innan en intervju genomförs, samt att de får sin integritet skyddad genom anonymitet. Detta för intervjupersonernas egen skull och för att de ska känna sig trygga att ge utförliga och ärliga svar (Johansson & Svedner, 2001; Widerberg, 2002). Därför var jag noga med att upplysa intervjupersonerna om syftet med min undersökning och frågade om det gick bra att göra intervjun. Jag försäkrade intervjupersonerna anonymitet i den färdiga rapporten och erbjöd en utskrift av intervjun för den intervjuade att läsa igenom och kommentera, vilket vissa gjorde. Det ger den intervjuade möjlighet att ta bort information som personen vid närmare eftertanke inte vill ha med, samt kunna påpeka om intervjuaren har missförstått något (Ejvegård, 1996). Jag talade om hur lång tid som behövde avsättas för intervjun (ca 45 min.).
För att kunna koncentrera mig på själva intervjuns genomförande och på vad den intervjuade sa, samt för att inte missa något vid återgivningen av intervjun, bad jag intervjupersonerna att få spela in intervjun på band. Jag upplyste samtidigt om att ingen annan skulle lyssna på banden och att de skulle förstöras efter att rapporten var färdigskriven. Detta förfarande stöds av Johansson och Svedner (2001). Två av de åtta intervjupersonerna ville dock inte bli inspelade på band. Det är viktigt att respektera detta med hänsyn till de intervjuades egen integritet och för att få en trygg stämning under intervjun (Johansson & Svedner, 2001). Under dessa intervjuer förde jag löpande protokoll under intervjuns gång. Ytterligare en av intervjupersonerna hade ont om tid och kunde
bara bli intervjuad per telefon. Jag antecknade då samtidigt som jag genomförde intervjun.
Det finns en fara i att ens egna åsikter som intervjuare lyser igenom i talspråk såväl som i kroppsspråk och detta kan påverka intervjupersonen så att man inte får ärliga svar (Johansson & Svedner, 2001; Widerberg, 2002). Under intervjuerna har jag ansträngt mig för att inte avslöja mina egna åsikter. När jag presenterade syftet med intervjun och vad mitt examensarbete handlar om har jag avsiktligt formulerat mig så neutralt jag kunde.
Intervjuerna gjordes under vecka 49-51. Halva intervjun med Stefan på Staren gjordes utomhus, medan Stefan höll uppsikt över en liten grupp barn som lekte själva. Andra hälften gjordes på avdelningen då jag också blev visad runt. Intervjun med Stina på samma förskola gjordes på avdelningen. Intervjuerna på Enebacken gjordes i rektorns rum respektive i ett mötesrum på förskolan. Samtliga intervjuer på Lodjuret gjordes i personalrummet. Det enda tillfälle då andra barn eller vuxna närvarade vid intervjun var första hälften av intervjun med Stefan. Intervjuerna tog ca 45 minuter vardera.
De frågeområden jag använde i intervjuerna var:
1. Hur ser du på förskolans uppgift när det gäller att fostra barnen till ett bra miljötänkande? Hur är synen på detta i stort på er förskola?
2. Hur har din bakgrund påverkat din inställning till att arbeta med natur och miljö? 3. Vad gör ni rent praktiskt i verksamheten för att fostra barnen till ett bra miljötänkande? 4. Har du några egna visioner för arbetet med natur och miljö i verksamheten? Dessa kan
vara realistiska eller orealistiska.
Resultat
Intervjuer kan redovisas som sammandrag eller som ordagrann återgivning. Jag har valt att göra ett sammandrag, eftersom det ger en tydligare helhetsbild som blir lättare för läsaren att ta till sig. Sammandragen är gjorda så objektivt det är möjligt, men eftersom jag har gjort det så är det trots allt en produkt av min egen tolkning och varsamma sållning.
Intervjuer
Jag har strukturerat upp svaren efter de fem frågeområdena. Under varje frågeområde följer en sammanfattning av vad samtliga intervjuade pedagoger svarade. Sist kommer en analys av resultaten.
Delfråga 1: Hur ser du på förskolans uppgift när det gäller att fostra barnen till ett bra miljötänkande? Hur är synen på detta i stort på er förskola?
De tre förskolecheferna/rektorn samt Stina, Stefan och Louise är införstådda med att förskolan har ett ansvar för att arbeta med natur och miljö. Erik berättar att det inte finns någon policy för det där han arbetar och att det mycket är upp till personalen. Lisa säger att det är ett mål, men inget måste.
Samtliga intervjuade på Staren säger att natur och miljö inte genomsyrar verksamheten. Sara, förskolechef på Staren, säger sig inte vara så insatt själv i området natur och miljö utan har delegerat ansvaret till miljöombuden. Stina, ett av miljöombuden på Staren, säger sig inte vara så intresserad av natur och miljö, medan Stefan på samma förskola har ett personligt intresse.
Emma, rektor på Enebacken, säger att det absolut finns ett engagemang inom natur och miljö på förskolan. Erik säger att det är upp till personalen och att intresset är ojämnt fördelat.
miljö på förskolan, men att det känns svårt att engagera personalen. Louise tycker att hon arbetar mycket med natur med 4-5-åringarna och Lisa säger att de har med natur-aspekten i arbetet med 2-åringarna, men att man kan arbeta mera med det när barnen blir större.
Vuxna förebilder är något som både Emma (rektor) och Lisa tar upp som viktigt. Både Stefan och Laila (f.chef) tar upp att barnen behöver komma ut i naturen, eftersom de inte får det så mycket i sin vardag annars. Stefan säger att de flesta barn idag är ”balkongbarn".Laila (f.chef) tar upp att barnen skjutsas mycket hit och dit av sina föräldrar och därför behöver bara gå ut och gå och vistas i naturen.
Delfråga 2: Hur har din bakgrund påverkat din inställning till att arbeta med natur och miljö?
Fyra av förskollärarna (Stina, Stefan, Erik, Lisa) kan inte påminna sig om att natur och miljö togs upp under deras förskoleutbildning. De gick ut mellan 1977 och 1987. Förskolecheferna på Lodjuret och på Staren tycker att det var en del om natur och miljö på förskoleutbildningen. Rektorn på Enebacken säger att man lade stor vikt vid praktisk-estetiska ämnen på fritidspedagogutbildningen och att detta passar bra för att arbeta med natur och miljö. En av förskolecheferna påpekar att det fokus som finns på miljön idag ser helt annorlunda ut. Samtliga intervjuade säger att de har ett eget intresse för naturen, men Stina säger att hon ofta prioriterar annat och kanske inte är så väldigt intresserad. Sara (f.chef), Stefan, Laila (f.chef) och Emma (rektor) berättar att intresset kommer från naturupplevelser som barn. "Naturen har en läkande kraft", säger Stefan och berättar hur han sprungit i ko-hagarna som barn och att familjen haft höns. Erik har ett intresse som fågelskådare och kan inte bedöma om naturintresset kommer från barndomen från början. Lisa säger att hon upplevde naturen som oförstörbar som barn, men att bilden sedan har ändrats. Emma (rektor) tror att den generation som är i 30-årsåldern nu kommer att agera mer miljövänligt än de som är något äldre. Hon tror att detta kan bero på att de blivit fostrade av Friluftsfrämjandets verksamheter för barn och ungdomar, samt att man pratat mycket om miljöproblem i media under deras uppväxt.
Delfråga 3: Vad gör ni rent praktiskt i verksamheten för att fostra barnen till ett bra miljötänkande?
Enebacken har Grön flagg sedan gammalt, medan Lodjuret har funderingar på det som ännu är på ett tidigt stadium. Staren har just introducerat Reggio Emilia och prioriterar inte miljöområdet. Hos alla tre förskolorna är maten delvis ekologisk. Enebacken och Staren har källsortering, men enligt förskolechefen inte Lodjuret. Däremot pratar Lisa på Lodjuret om källsortering av papper. Samtliga har haft en varmkompost tidigare, men nu är det ingen som har den kvar. Alla förskolorna arbetar med att få grönt på sina gårdar. Enebacken och Lodjuret har gårdsdagar med föräldrarna när de planterar och gör fint. Enebacken har planterat ett 15-tal olika träd för att göra gården lummigare och för att barnen ska kunna komma i kontakt med fler insekter och djur som lever i och vid träden.
På alla förskolorna finns miljöombud. Förskolechefen på Staren berättar att hon inte själv är så insatt i området natur och miljö utan att det är delegerat till miljöombuden och att de åker på fortbildning. Stina som är miljöombud på Staren berättar att hon åker på fortbildning ibland, men ofta prioriterar hon annat. Hon berättar att när hon trots allt åkte på fortbildning i våras så blev hon inspirerad. Det andra miljöombudet på förskolan är inte intervjuad. Förskolechefen på Lodjuret är själv på fortbildning om natur och miljö när hon har tid och säger att hon skickar personal på fortbildning. De båda intervjuade förskollärarna på Lodjuret är båda positiva till fortbildning, men säger att det bara är miljöombuden som är iväg. Lisa önskar att de fick information om fortbildningsdagarna lite tidigare, så att de hann planera in det och fler kunde följa med. Louise säger att fortbildning är ett bra sätt att öka intresset. Hon tog upp erfarenheter från fortbildning inom andra områden som mycket inspirerande. Personalen på Enebacken får fortbildning och inspiration från naturskolan, men Erik som är miljöombud åker inte så ofta på fortbildning om natur och miljö. Emma (f.chef) säger att det oftast är skolans personal som åker och att detta inte beror på ointresse från förskollärarnas sida utan på en svårighet att planera in det. Lodjuret är på väg att ta kontakt med naturskolan för att få hjälp med att starta upp Grön
flagg, men de har inte haft kontakt med dem hittills.
En av fem förskollärare (Louise) tycker att hon arbetar mycket med natur och miljö och att de diskuterar det i arbetslaget. De åker ut i skogen en gång i veckan och de arbetar med natur på
förskolan och har dragit in föräldrarna i det. Lisa på samma förskola är positiv till natur och miljö. Hon arbetar med 2-åringar. Hon berättar att det handlar mycket om att lära barnen respekt och att inte förstöra naturen och att man kan dra in naturen mera när barnen blir större. De är ute alla förmiddagar på gården. Laila (f.chef) tycker det är svårt att entusiasmera personalen.
Två av fem förskollärare (Stefan, Erik) arbetar med natur och miljö då och då och mer eller mindre spontant. Stefan berättar att han planterar och skördar potatis med barnen, vistas i en naturpark med barnen, går till torget och köper äpplen och lingon, gör lingonsylt och prov-äter olika äpplen med barnen och att de studerat råkbon. Han lyfter fram att naturen ger stora möjligheter till rörelse och sinnliga upplevelser. Stefan säger att naturen är bättre än vilken gymnastiksal som helst. Där får man både rörelse, koordination, balans och upplevelser. Han visar också inspirerande material inne på avdelningen som inbjuder barnen till frågor. Erik berättar att han är ornitolog och entusiasmerar barnen vad gäller fåglar. De har en fågeltävling på förskolan och han har hittat på ramsor om olika fåglar. Han tar till vara tillfället när barnen visar sig intresserade av en insekt eller ett annat djur de hittat. De använder lupp och digitalkamera. Ibland lägger han ut kottar eller kastanjer i smyg på gården som barnen får hitta själva. Stina berättar att de haft ambitioner på Staren, men att de runnit ut i sanden. I början tog de med barnen när de skulle källsortera, men sedan blev det inte av. De började också släcka för att spara ström, men barnen blev mörkrädda och då slutade de med det.
Både Emma (rektor) och Erik framhåller vikten av att fånga upp barnens intresse och vad de hittar ute och göra något av det. Alla förskolor använder digitalkamera för att dokumentera. På Enebacken och Lodjuret är användningen av digitalkamera relativt nytt. På Enebacken lamineras bilderna för att barnen ska få ha dem som minnen av olika natur-händelser. På Staren och Lodjuret sätter man upp dem på dörren för föräldrarna.
Lisa berättade om förändringen i synen på kunskap som skett under hennes tid som förskollärare. Nu ska man se det kompetenta barnet och att det är barnet som ska komma på lösningar. Förr så var det den vuxna som hade lösningen. Hon tycker att det nya är mer spännande, eftersom hon mer är en handledare till barnet när det söker kunskap och lösningar och själv inte vet var det ska sluta.
Delfråga 4: Har du några egna visioner för arbete med natur och miljö i verksamheten? Dessa kan vara realistiska eller orealistiska.
På Staren känner både Sara (f.chef) och Stina att det finns annat än natur och miljö som de vill prioritera. Stina skulle dock kunna tänka sig att genomföra en sak hon blev inspirerad av på en fortbildningsdag. Stefan skulle vilja starta ett kombinerat barn- och hunddagis i lantlig miljö, där man även hade tillgång till trädgård. Där skulle man kunna få in allt i läroplanen genom att arbeta med djur och natur.
Erik vill ha en större och vildare naturtomt runt förskolan. Både Emma (rektor) och Lisa har som vision att flytta ut all verksamhet utomhus. Louise vill vara mera ute med barnen. Hon vill också få tid till att göra klart trädet de bygger med barnen inne på avdelningen. Laila (f.chef) vill få en större miljömedvetenhet hos sin personal. Hon vill få personalen att tycka att natur och miljö är viktigt och att de ska känna att det är roligt. Hon vill också arbeta vidare med Grön flagg och få mer ekologisk mat på förskolan.
Delfråga 5: Vilka hinder finns det för att arbeta med natur och miljö i verksamheten?
Brist på engagemang och intresse hos personalen är något som samtliga nämner som ett hinder för att få miljötänkandet att genomsyra verksamheten. Stefan samt samtliga intervjuade på Lodjuret säger att fortbildning är ett bra sätt att öka intresset hos personalen. Stefan säger att en duktig förskolechef som vill ha in natur och miljö anställer intresserad personal. Både förskolechefen och de två förskollärarna på Lodjuret känner sig begränsade av övrig personal när de vill genomföra idéer. Laila (f.chef) säger att förskollärarna kan reagera med: "nej, inte det också", "men om vi börjar med grön flagg så måste vi ju skriva rapport också", när något nytt kommer upp. Erik känner sig inte begränsad själv i att genomföra aktiviteter inom natur och miljö, trots att övrig personal inte är lika intresserad. Samma intryck ger Stefan. Både Erik och Stefan påpekar att personalen har olika roller och kompletterar varandra. Samtliga intervjuade på Lodjuret betonar att arbetssättet bygger på att man är ett arbetslag och att man inte kan driva något själv.
Tidsbrist tas upp som begränsning av samtliga. Förskolecheferna på Staren och på Enebacken tar upp att små barn tar mycket tid med allt praktiskt de behöver hjälp med. Övriga intervjuade pratar om alla krav som ställs på dem och allt som ska hinnas med. Man får prioritera. Båda förskollärarna på Lodjuret pratar om förändringarna som skett i yrket. Förr hade man mindre barngrupper, en föreståndare som ringde in vikarier och en vaktmästare som bytte lysrör. Det har man inte nu.
Orsaker till att varmkomposterna inte används längre på förskolorna angavs vara brist på intresse (Stefan, Emma (rektor), Lisa) och kunskap (Emma (rektor), Lisa) samt tidsbrist (Lisa). Bristen på kunskap gjorde att komposterna inte fungerade och började lukta illa (Emma (rektor), Lisa). Lisa påpekade att om man ska börja med något nytt så ska det vara enkelt och man ska se ett resultat. Man behöver inte göra saker i stor skala, utan kan börja med det lilla (Stefan, Lisa). Lisa säger att man många gånger blir ålagd att göra något och det är att börja i fel ände. Hon säger vidare att hon hört från en erfaren kvinna på naturskolan att det är viktigt att alla är överens om att det som man ska göra är viktigt och sedan ska man börja i liten skala och bestämma sig för en liten sak som man ska klara.
Ekonomin tas upp som ett hinder av Erik, Laila (f.chef) och Lisa, medan Emma (rektor) säger att naturen är gratis. Laila (f.chef) tar upp att ekologisk mat är dyrare än icke ekologisk.
Övriga hinder som tas upp är förstörelse av pågående projekt och att odlingar måste vattnas (Stefan). Erik säger att det behövs mer vild natur på förskolegårdarna.
Analys av resultaten
Uppfattningen att natur och miljö ska ingå i verksamheten på förskolorna är dominerande bland de intervjuade. Bland förskolecheferna/rektorerna ser alla på det så. En förskollärare säger att det inte är någon plikt utan ett mål. Samtliga har gått sin förskollärarutbildning/ fritidspedagogutbildning innan reformen med läroplanens införande 1998. Förskolecheferna/rektorn gick ut på 1970-talet, medan förskollärarna gick ut från 1977 till 1991.
Majoriteten (7 av 8) av de intervjuade anser inte att deras verksamhet genomsyras av natur och miljö. Två av förskolecheferna/rektorn arbetar för att få in mera natur och miljö i verksamheten. Dessa förskolor har, respektive försöker motivera, personalen att arbeta för Grön flagg. Den tredje förskolechefen prioriterar ett Reggio Emilia – inspirerat arbetssätt för närvarande och har delegerat miljöområdet till miljöombuden. Alla intervjuade har dock ett personligt intresse för natur och miljö. Drygt hälften uppger naturupplevelser i sin barndom som orsak till intresset.
Bara två kan påminna sig att man tog upp natur och miljö som viktigt under utbildningen. Alla, utom de två som uppvisar ett vagt eller inget intresse för natur och miljö i verksamheten, har visioner om att lägga mer eller all verksamhet ute i naturen. En vill ha en alternativ förskola med både barn och djur. Behovet för dagens barn att få vara ute i naturen, eftersom de inte får det så mycket annars, togs upp under intervjuerna.
Tre av de intervjuade påpekade att synen på naturen har förändrats. En av dessa sa att hon upplevde naturen som oförstörbar som liten. En annan trodde att den generation som är i 30-årsåldern nu kommer att agera mer miljövänligt och att detta skulle kunna bero på att de blivit fostrade av Friluftsfrämjandets verksamheter för barn och ungdomar samt att man pratat mycket om miljöproblem i media under deras uppväxt.
Källsortering och ett inslag av ekologisk mat finns på alla förskolor, med ett undantag. Källsortering saknas eventuellt på Lodjuret (olika uppgifter) - den förskola där förskolechefen försöker få sin personal att bli intresserade av att satsa på Grön flagg. Förskolechefen där känner att det är svårt att få med sig personalen och båda de intervjuade förskollärarna på Lodjuret
känner att det är svårt att vara drivande och få igenom egna idéer inom området natur och miljö i sina arbetslag. Den ena av dessa sa att det faktum att hon var ny kunde påverka och så att de hade mycket annan verksamhet som konkurrerade. Förskolechefen på Lodjuret hade som vision att få personalen mera medveten om att natur och miljö är viktigt, samt att få dem att känna att det är roligt. Förskolan med Grön flagg gav intrycket att vara den förskola med mest inslag av natur och miljö.
Båda de intervjuade manliga förskollärarna, som var på olika förskolor, betonade att man kompletterar varandra i arbetslaget och att alla har olika intresse. Ingen av dem såg det som något problem att arbeta med natur och miljö, trots att övrig personal inte delade intresset. De båda kvinnliga förskollärarna på Lodjuret såg det däremot som svårt att arbeta om de inte hade arbetslaget med sig. Den tredje kvinnliga förskolläraren hade inte inte så stort intresse för att arbeta med natur och miljö.
Vikten av att barnen får uppleva, känna och lukta på naturen kom fram vid intervjuerna. Flera av de intervjuade tog upp förskolepedagogikens kärna, att ta vara på barnens intresse och idéer och följa upp dem. Rektorn på Enebacken jämförde utbildningarna till lärare, förskollärare och fritidspedagog och sa att i de två sistnämnda är det mycket att ta vara på stunden och barnets intresse som gäller och att denna pedagogik passar för att hålla på med natur och miljö. Skolans pedagogik är mycket mer konservativ och låst till att sitta vid bänken.
Vikten av vuxna förebilder som bryr sig om att handla miljöriktigt poängterades av flera förskollärare.
När förskollärarna får frågan om vad det gör rent praktiskt med barnen inom natur och miljö så berättade de att de vistas i och upplever naturen, låter barnen leka med naturmaterial, odlar, tittar och följer upp det barnen ser och hittar i naturen och lär barnen att de inte får skräpa ner och förstöra. En förskollärare säger att vistelse i naturen ersätter vilken gymnastiksal som helst. Där får man både rörelse, koordination, balans och upplevelser. På Lodjuret går åtminstone de äldre barnen till en gymnastiksal en gång i veckan. Personalen där satsar mycket på rörelse. Detta tar en av förskollärarna upp som något som konkurrerar med aktiviteter där natur och miljö kommer
in. Förskolechefen på Lodjuret säger under eftertanke att de kanske inte skulle behöva gå till gymnastiksalen. Alla förskolor använder digitalkamera för att dokumentera händelser. En förskola använder dem för att följa upp naturhändelser med barnen och inspirera dem till samtal och de två andra använder dem huvudsakligen för att visa verksamheten för föräldrarna.
Att man kan göra saker i verksamheten som har med natur och miljö att göra i liten skala poängterades av två intervjuade. Den ena hade hört det från en erfaren kvinna på naturskolan. Hon hade gett rådet att alla ska vara överens om att det som man ska göra är viktigt och sedan ska man börja i liten skala och bestämma sig för en liten sak som man ska klara.
Alla förskolorna anstränger sig för att få sina gårdar grönare, även om en stor del av personalen inte är så intresserad av natur och miljö. En av förskolecheferna säger att utevistelse är något som alla förskollärare är positiva till, men när det gäller miljön i ett större sammanhang så blir det svårare.
De två intervjuade förskollärarna som arbetar med småbarn arbetar mindre med natur och miljö än de intervjuade som arbetar med äldre barn. I det ena fallet hade inte den förskolläraren så stort intresse och i det andra fallet ansåg förskolläraren att man kunde ta in det mera när barnen blev större. Trots det så tror hon att barnen blir påverkade av sättet att se på miljö när de är mellan 1-3, men ännu mera påverkade mellan år 3-5.
Det är tydligt att varmkomposterna som kommunen sponsrade på 1990-talet inte har fått någon framgång på någon av förskolorna. Det som har haft betydelse där är främst brist på intresse och brist på kunskap för att sköta komposten rätt. Blir det fel börjar den lukta illa och folk vill inte gå dit. I intervjuerna har det framkommit att det är viktigt att de projekt man har ska vara enkla och att de ska ge ett resultat. På Staren har man börjat med flera projekt, men de har runnit ut i sanden eftersom det blev för besvärligt eller så orsakade de problem som man inte hade förutsett.
Brist på engagemang och intresse är, tillsammans med tidsbrist, det hinder som alla intervjuade tar upp som ett problem för att få in natur och miljö i verksamheten. Hälften av de intervjuade tar upp fortbildning som ett bra sätt att öka intresset för natur och miljö. Trots det så är det bara
miljöombuden som är iväg på fortbildning på åtminstone två av förskolorna, och dessa prioriterar ibland annat. Ett av miljöombuden är kock och arbetar inte i barngrupp. Detta trots att förskolechefen på den förskolan säger att det är bra om miljöombudet har en pedagogisk känsla för vad man kan göra inom natur och miljö på förskolan. På två förskolor kom det upp att de har svårt att få in fortbildning tidsmässigt i verksamheten. På en av dessa sa man att om erbjudandena hade kommit ut tidigare så hade de kanske hunnit planera in det. Ett miljöombud på Staren var iväg på fortbildning, trots att hon ofta prioriterar annat. Det hade gett effekt och hon pratade om det som de hade sett där som något hon kunde tänka sig att göra på sin förskola.
Tidsbrist tar alla upp som ett hinder för att få in natur och miljö i verksamheten. Två förskollärare pratar om den förändring som har skett inom yrket. Förutom att man har större barngrupper nu så får man själv ringa in vikarier och göra sådant som vaktmästaren gjorde förut. En av förskolecheferna berättar att hon hinner inte alltid gå själv på fortbildning om natur och miljö, eftersom det är så mycket som konkurrerar.
När det gäller hur ekonomin begränsar så är åsikterna olika. Hälften tar inte upp det som begränsning, medan knappt hälften tycker att det begränsar. En av de intervjuade säger att naturen inte kostar något
En av förskolorna prioriterade ett Reggio Emilia inspirerat arbetssätt där man bland annat skapar en miljö som inbjuder barnen till att vara skapande och kreativa. En av förskollärarna på Lodjuret berättade om förändringen i synen på kunskap som skett under hennes tid som förskollärare, från 1983 till nu. Nu ska man se det kompetenta barnet och att det är barnet som ska komma på lösningar. Förr så var det den vuxna som hade lösningen. Hon tyckte att det nya var mer spännande, eftersom hon var mer av en handledare till barnet när det sökte kunskap och lösningar och själv inte visste var det skulle sluta.
Diskussion
När man tolkar resultaten i denna undersökning är det viktigt att komma ihåg att de jag intervjuat troligen är mer intresserade av natur och miljö än genomsnittet av pedagogerna på förskolor. Det är uppenbart att åtminstone en av de jag intervjuat på varje förskola är den förskollärare som är mest intresserade av natur och miljö. Detta beror säkert på att de personer som åtog sig att bli intervjuade var de som var intresserade av det område som min undersökning handlade om.
Det är också viktigt att komma ihåg att denna undersökning omfattar endast åtta intervjuer. Att samla in och bearbeta ett större material skulle vara önskvärt.
En felkälla i undersökningen som kan vara värd att påpeka är risken att man påverkar intervjupersonen med sin egen inställning till det man intervjuar om och att det kan leda till att man inte får fullt ärliga svar (Ejvegård, 1996). Detta får man ta i beaktande, även om jag har gjort mitt bästa för att inte avslöja egna åsikter. Övrigt som kan ha verka hämmande på den intervjuade är inspelning på kassettband, samt att göra anteckningar när man intervjuar (Ejvegård, 1996). Jag har dock inte märkt att intervjupersonerna har verkat besvärade. Endast vid ett tillfälle var det andra personer med vid intervjuerna och det var första hälften av intervjun med Stefan då barn lekte i närheten. Jag upplevde det inte som att han var störd av detta, dessutom fortsatte intervjun senare på ett ostört ställe.
Ordagranna återgivningar ger en mer objektiv bild av intervjun och är ett komplement till sammandrag. De ger möjlighet att analysera språk, uttryck, sätt att tala och tystnader i intervjun. Det ger också bättre möjligheter att bedöma ens egen eventuella påverkan på svaret (Widerberg, 2002). I ett arbete av större omfattning skulle man ha kunnat komplettera med detta för att få ut mer information, men jag anser att detta är för tidskrävande för att ta med här.
För att underlätta läsandet av diskussionen har jag delat in den i underrubriker. När jag diskuterar resultaten har jag i stort sett följt samma ordning som i metod- och resultatdelen.
Synen på förskolans uppgift när det gäller miljötänkande och hur det ser ut i stort på de undersökta förskolorna
Nästan alla i min undersökning var införstådda med att läroplanen kräver att man arbetar med natur och miljö i verksamheten. Det är möjligt att detta inte är representativt för all personal på förskolorna, eftersom de som jag intervjuade var mer intresserade av natur och miljö än genomsnittet. Någon hade uppfattningen att man bör, men inte måste arbeta med natur och miljö. Alla hade gått sin utbildning innan reformen 1998. Det är troligt att de haft fortbildning om den nya läroplanen, eftersom skolverkets utvärdering av förskolan säger att det är den fortbildningen som prioriteras högst av de ledningsansvariga (Skolverket, 2004).
Det kan vara förvirrande att styrdokumentets roll har förändrats från att ha varit rådgivande till att
kräva att förskolan arbetar på ett visst sätt. Formuleringarna i Pedagogiskt program för förskolan
(Socialstyrelsen, 1986) och i Lpfö98 (Utbildningsdepartementet, 1998) om hur dokumentet ska efterlevas är relativt lika och det är inte självklart hur de ska tolkas. I de äldre styrdokumenten står att de anger viljeinriktningen för förskolan (Socialstyrelsen, 1990) och att "personalen ska välja innehåll utifrån barnens förmåga, de tankar och intressen som de uttrycker samt vad som bedöms vara viktigt för dem” (Socialstyrelsen, 1987, s. 26). Målen går alltså att välja bort om förskolläraren vill det av någon anledning. Lpfö98 (Utbildningsdepartementet, 1998) har strävandemål där förskolan är skyldig att sträva mot dessa mål. De går alltså inte att välja bort. Detta kunde uttryckas tydligare, särskilt som förhållandena har ändrats. Haug (2003) anser att den nya läroplanen uppfattas och fungerar på olika sätt på olika förskolor. Detta styrker att styrdokumentets uppgift borde anges tydligare.
Nästan ingen som arbetade på förskolorna i min undersökning tyckte att verksamheten genomsyrades av natur och miljö. Att det var så kan tyckas märkligt, när nästan samtliga av de intervjuade säger att de har ett personligt intresse för natur och miljö. Troligtvis spelar det roll att de intervjuade hade ett större intresse för detta än den övriga personalen på förskolan. Flera av de jag intervjuade sa att de upplever det svårt att vara drivande. Carlander (1993), som gjorde sin undersökning före den nya läroplanen, visar också exempel på en positiv inställning, men med låg omsättning i praktiken. Hon säger att 7 av de 10 förskollärare hon intervjuat tyckte det var
viktigt att arbeta med natur och miljö och var dessutom positiva till det. Trots det hade bara en bråkdel haft det som tema. Haug (2003) kommer fram till i en kunskapssammanställning över förskolan efter reformen 1998 att det finns slående och stora skillnader mellan läroplanens intentioner och hur det ser ut i verkligheten, trots att läroplanen tagits emot positivt i förskolan. En av förklaringarna kan vara prioriteringar hos de ledningsansvariga (Skolverket, 2004). Endast 16 % prioriterar matematik och naturvetenskap i kommunernas skolplaner eller motsvarande dokument. 15 % prioriterar matematik och naturvetenskap för fortbildning. Hur stor del av detta som handlar om natur och miljö framgår inte.
Innehållet av natur och miljö i förskollärarutbildningen
Alla som var med i min undersökning gick sina utbildningar innan reformen med den nya läroplanen 1998. Förskolecheferna/rektorn gick ut på 1970-talet, medan förskollärarna gick ut från 1977 till 1991. Bara två kan påminna sig att man tog upp natur och miljö som viktigt under utbildningen. Att de andra inte kan påminna sig det kan bero på att de har glömt bort det eller att det inte ingick. Det är inte så stora skillnader mellan de gamla och nya styrdokumenten för förskolan när det gäller vad förskolan ska innehålla om natur och miljö. Det äldre styrdokumentet ger mycket mer information om hur man ska se på och arbeta med natur och miljö än det nya styrdokumentet. En skillnad är dock att livsstil och hållbar utveckling har större tyngd i den nya läroplanen. På grundval av detta borde förskollärarutbildningen innan reformen 1998 ha innehållit lika mycket natur och miljö som utbildningen efter 1998.
Trots detta har Gran (1997) kommit fram till, i en analys av tre omfattande utvärderingar av förskollärar-, fritidspedagog- och grundskollärarutbildningar, att miljöfrågor är en av de vita fläckarna, särskilt i förskollärarutbildningen. I en granskning av det barn och ungdomspedagogiska programmet vid samtliga högskolor i Sverige framgår dock att det finns vissa högskolor som har miljöfrågor och ett ekologiskt tankesätt som profil (Gran, 1996). I samma rapport poängteras också att de flesta som går det barn- och ungdomspedagogiska programmet kommer från samhällsvetenskapliga eller humanistiska gymnasiestudier och att den naturvetenskapliga kunskapen är begränsad, samt att miljöfrågor i större eller mindre omfattning ingår i utbildningen vid högskolorna. Naturvetenskapen i utbildningarna har en tonvikt på
miljöfrågor och ekologiska problemställningar, säger Gran (1996). Detta exemplifieras i Bladsjö (2000) som själv undervisar i naturvetenskap och teknik på förskollärarprogrammet i Uppsala. Hennes syfte med kurserna är att "få studenterna medvetna om hur förskolan kan medverka till att barnen tillägnar sig ett varsamt förhållningssätt till natur/teknik och miljö" samt "hur förskoleverksamheten kan utformas så att barnen förstår sin delaktighet i naturens kretslopp och hur man kan bidra till en bättre miljö, både i nutid och i framtid" (Bladsjö, 2000, s. 19). I en uppföljningsstudie av 55 tidigare förskollärarstuderande som gått ut sin utbildning 1986/87 på lärarhögskolan i Stockholm (Sundgren, 1991) nämndes naturvetenskap som ett ämnesområde där de f.d. studenterna tyckte de hade fått för lite kunskap. Antalet som tyckte detta tas dock inte upp.
Carlander (1993) visar i ett exempel från en förskola hur brist på kunskap kan hindra ambitionerna. Förskolan hade tema miljö och kom in på vad som händer när man rubbar balansen i en urskog. Personalen där kände det som ett totalt misslyckande, eftersom de inte hade kunskaperna och kunde svara på barnens frågor. De slutade sedan med så "svåra" projekt. Leicht Madsen (2002) kommer med ett liknande exempel när han skriver att vissa förskollärare inte tar ut barnen i skogen för att de är rädda att barnen ska fråga om saker som förskollärarna inte kan. Han säger dock att det inte är de vetenskapliga namnen på det man ser i naturen som är viktiga. Det går lika bra att hitta på ett namn som "en rödprickig skalbagge" exempelvis. Det ska bara beskriva företeelsen så att barnen lätt kan förstå och placera in det i sin begreppsvärld. Han säger vidare att det inte alltid är meningsfullt att gå djupare in på ett fenomen, som t ex solsystemet, när ett litet barn frågar om solen. Det gäller att förstå varför barnet frågar och vilken utgångspunkt det har. Att berätta något från sin egen barndom som har anknytning till det barnet säger är ofta givande. Även Lära i förskolan (Socialstyrelsen, 1990) säger att man inte behöver kunna arter för att upptäcka dem tillsammans med barnen. En dansk undersökning (här refererad efter Socialstyrelsen, 1990) har visat att när barn upptäcker och undersöker så lyssnar de på den vuxna bara när denne är medsökande och lär sig samtidigt med barnet. Jag anser att diskussioner kring detta borde ingå i förskollärarutbildningens naturkunskap.
I mina intervjuer har det framkommit att man inom förskolan, även innan 1998, var intresserade av att hålla på med natur och miljö, vilket är ännu en anledning till att det borde funnits med i utbildningen hos förskollärarna i undersökningen. Tidningen Förskolan (1993) ger i ett
tema-nummer om miljö exempel på förskolor som arbetade med miljöfostran, kompostering, källsortering, odling och kretslopp. En anledning till att detta tema-nummer kom just då kan ha varit att det var året efter Miljökonferensen i Rio de Janeiro då Agenda 21 (FN, 1992) undertecknades. Om jag bortser från examensarbetet så anser jag att natur och miljö har ingått i min egen utbildning, men att den varit så fri att det är lätt att man missar viktiga bitar. Faktakunskaper om natur och miljö har saknats.
Synen på naturen och barnens kontakt med den
Flera av de jag intervjuade har tagit upp hur synen på naturen har ändrats genom åren. Någon sa att hon upplevt naturen som oförstörbar som ung. En annan pratade om generationen som idag är i 30-årsåldern och trodde att de påverkats av miljödebatter i media och av Friluftsfrämjandets Mulle- och Strövar-aktiviteter och därför skulle handla mycket mer miljömedvetet. Det stämmer säkert, även om jag är lite mer pessimistisk när det gäller hur pass mycket det påverkar handlandet. Jag är övertygad om att det finns grupper i samhället som tänker mycket miljömedvetet och att om man tillhör en sådan grupp så blir man påverkad av varandra, men jag tror ändå att vi som idag är i 30-årsåldernär relativt styrda av bekvämlighet och ekonomi i våra vanor. Det är så förankrat i livsstilen i vårt samhälle.
Vi lever i ett industrisamhälle idag och inte så nära och så tydligt beroende av naturen som vi var i bondesamhället. Det påverkar säkert vår syn på naturen. Leicht Madsen (2002) berättar om detta när han säger att människan har fjärmats mer och mer från naturen under 1900-talet då industrialiseringen har skett. Idag bor de flesta svenskar i tätorter. Människan har levt i nära kontakt med naturen som jägare och samlare under 40 000-100 000 generationer, men som industrimänniska i bara 10 generationer. Leicht Madsen (2002) säger vidare att i det tidigare samhället fick barnen kunskap om naturen genom att vara i direkt kontakt med den i det dagliga arbetet tillsammans med de vuxna. Det får inte de flesta barn idag. Därför är det extra viktigt att man ser till att de får uppleva naturen. Detta tas också upp av Bladsjö (2000), samt av flera av de jag intervjuade. Stefan uttryckte sig som "att de flesta barn idag är balkongbarn" och Laila (f.chef) tog upp att barnen skjutsas mycket hit och dit av sina föräldrar. Leicht Madsen (2002) berättar om en stor undersökning där barn i olika åldersgrupper och från olika platser berättat var
