Ensamkommande barn
En kvalitativ studie om ensamkommande barns upplevelser av hem för vård
eller boendestöd
Sükran Bakac
2014
Examensarbete, 15 hp Socialt arbete SocionomprogrammetHandledare: Fereshteh Ahmadi Examinator: Ted Goldberg
Abstract
The purpose of this study is to investigate how unaccompanied children perceive the support they received from a so-called HVB-home for unaccompanied children, with particular focus on how the HVB-home prepared the unaccompanied children for their future independent living. The study used a qualitative approach. Information was collected through semi-structured interviews. Four young people were interviewed, two men and two women in their twenties. All informants had lived at least two years at one of the HVB-homes but they live presently in their own apartments. The informants have different experiences from their stay at the HVB-home and different perceptions of the support they received at the HVB so as to be able to live independently. The study's analysis was based on the KASAM and empowerment concepts. Results show that how the formal and informal contacts around the unaccompanied children functions is a very important factor for how well the children are prepared for an independent life. The results also reveal that it is important to understand the Swedish social norms to facilitate interaction with the majority group. In addition results reveal that the experiences differ between boys and girls in terms of how they perceive that they were treated at the HVB-home.
Sammanfattning
Syftet med denna studie är att ta reda på hur ensamkommande barn upplever det stöd som erbjudits dem på ett urval av HVB-hem för ensamkommande barn med särskilt fokus på hur HVB-hemmet förberett ensamkommande barn för ett självständigt liv. I studien används en kvalitativ ansats. Information har samlats in genom halvstrukturerade intervjuer. Fyra ungdomar intervjuades, varav två män och två kvinnor i tjugoårsåldern. Samtliga informanter hade bott minst två år på något av HVB-hemmen men de bor idag i egna lägenheter. Informanterna har skilda erfarenheter från sin vistelsetid på HVB-hemmet och olika uppfattningar om det stöd som de fick på HVB-hemmet för att de ska klara ett självständigt liv. Studiens analys grundades på KASAM- och empowermentperspektiven. Resultaten visar att såväl hur de formella som informella kontakterna kring ensamkommande barn fungerar har stor betydelse för hur barnen förbereds inför ett självständigt liv. Resultaten visar också att det är viktigt att förstå de sociala normerna i Sverige för att samspelet med majoritetsgruppen ska fungera. Resultatet visar även att upplevelserna skiljer sig mellan pojkar och flickor när det gäller hur de upplever att de behandlades på HVB-hemmet.
Tack
Jag vill tacka alla de personer som har hjälpt mig att genomföra denna studie. Ett stort tack till informanterna utan deras medverkan skulle det ha varit omöjligt att genomföra denna studie.
Jag vill tacka min handledare Fereshteh Ahmadi för hennes intresse och motivation i studien.
Jag är också tacksam för att min väninna Kristina har stöttat mig under hela denna studies skrivande.
Innehållsförteckning
Abstract ... 2 Sammanfattning ... 3 Tack ... 4 1 Inledande avsnitt ... 7 1.1 Inledning ... 7 1.2 Problemformulering ... 91.3 Relevans för socialt arbete ... 9
1.4 Syfte ... 10
1.5 Huvudfråga ... 10
1.5.1 Frågeställningar ... 10
1.5 Uppsatsen disposition ... 10
1.6. Definition av studiens centrala termer ... 11
2. Kunskapsöversikt ... 12
2.1 Mottagandesystem för ensamkommande barn i Sverige ... 12
2.1. 1 Myndigheternas ansvarsfördelning ... 12
2.3. Tidigare forskning ... 13
2.3.1. Oro, ekonomi och saknaden av familjen ... 13
2.3.2. De flesta klarar sig ... 15
2.3.3 Hälsa och sociala nätverk ... 16
2.3.4 Tillit och självständighet ... 17
3. Teoretiska perspektiv ... 18
3.1 Känsla av sammanhang (KASAM) ... 18
3.2 Empowerment ... 19 4. Metod ... 20 4.1 Förförståelse ... 20 4.2 Forskningsdesign ... 21 4.3 Tillvägagångssätt ... 21 4.3.1 Litteratururval ... 21 4.3.2 Metodval ... 21 4.3.3 Val av intervjupersoner ... 22 4.4.4 Urvalskriterium ... 22 4.5 Process ... 23 4.6 Analys ... 23 4.7 Studiens trovärdighet ... 24 4.7.1. Validitet ... 24 4.7.2. Reliabilitet ... 25 4.7.3. Generaliserbarhet ... 25 4.8 Etiska ställningstaganden ... 25 4.8.1 Informationskravet ... 26 4.8.2 Samtyckekravet ... 26 4.8.3 Konfidentialitetskravet ... 27 4.8.4 Nyttjandekravet ... 27
5. Resultat och analys av empiri ... 27
5.1 Presentation av informanter ... 27
5.2 Resultat och analys ... 27
5.2 Huvudtema 1: Formella kontakter ... 29
5.2.1 Tema: Kontakt med HVB-hemmets personal ... 29
5.2.2 Tema: Kontakt med andra myndigheter ... 30
5.2.3 Analys ... 31
5:3 Huvudtema 2: Informella kontakter ... 32
5.3.1 Tema: Kontakt med vänner ... 32
5.3.2 Tema: Kontakt med landsmän ... 34
5.3.3 Analys ... 35
5.4 Tema 3: Sociala normer ... 36
5.4.1 Analys ... 37 5.5 Tema 4: Kön ... 38 5.5.1 Analys ... 39 5.6 Sammanfattning ... 40 6 Diskussion ... 42 6.1 Resultatdiskussion ... 42
6.1.1 Hur upplever ensamkommande barn stödet som erbjöds i HVB-hemmet för att utveckla de ensamkommande barnens formella och informella kontakter? ... 42
6.1.2 Hur upplever ensamkommande barn stödet som erbjöds i HVB-hemmet för att öka deras förståelse av hur det svenska samhället fungerar? ... 43
6.1.3 Skiljer sig upplevelserna åt mellan könen? ... 43
6.2 Jämförelse med tidigare forskning: skillnader och likheter ... 44
6.3 Metoddiskussion ... 45
6.4 Förslag till fortsatt forskning ... 45
7. Referenser ... 47
Bilaga 1 ... 51
Information till ungdomar ... 51
Bilaga 2 ... 5
Ungdomens samtycke ... 5
Bilaga 3 ... 6
Intervju guide ... 6
1 Inledande avsnitt
1.1 Inledning
Barn som söker asyl är inte ett nytt fenomen i Sverige. Mellan åren 1939-1945, under andra världskriget, evakuerades cirka 70 000 barn i åldrarna 6 månader upp till 15 år från Finland till Sverige (Lagnebro, 1994:3f). Sverige tog även emot femhundra ensamma judiska flyktingbarn, dessa barn räddades från Nazityskland till Sverige mellan åren 1938-1939 (Lomfors, 1996:16ff).
Idag, år 2014, är det fortfarande många människor som befinner sig på flykt runt om i världen (Brunnberg, 2011:17). Varje dag är tusentals människor tvungna att lämna sina hem på grund av krig, konflikter och brott mot mänskliga rättigheter (Migrationsinfo, 2014). En del av dem som lämnar sina hem är barn som söker asyl i olika delar av Europa. Antalet ensamkommande barn förändras över åren och det är framför allt världens konflikter som styr hur många ensamkommande barn som skickas iväg från krig och oro. En del av dessa barn och ungdomar kommer till Sverige (ibid.). År 2008 ansökte 20 000 barn om asyl i Europa. År 2009 ansökte ungefär 2 250 ensamkommande barn om asyl i Sverige (Brunnberg, 2011:5). I figur 1 visas hur antalet ensamkommande barn ökar mellan åren 2004-2013 i Sverige.
Figur 1. ”Antal inkomna asylärenden, ensamkommande barn 2004-2013 i Sverige”. Källa: Migrationsverket (2014a). 0 50 100 150 200 250 300 350 400 450 500
Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec
An ta l 2013, 1399 barn 2012, 3578 barn 2011, 2657 barn 2010, 2393 barn
Majoriteten av dessa barn är i åldrarna 15-17 år, de är oftast pojkar (cirka 80 % av de ensamkommande barnen är pojkar). De vanligaste länderna som ensamkommande barn flytt från under år 2013 var Afghanistan, Somalia, Syrien och Marocko (Migrationsverket, 2014a). Migrationsverket hade huvudansvaret för de s.k. ”Hem för vård eller boende” (HVB-hem), för ensamkommande barn i olika delar av Sverige fram till 2006. När barnen fått uppehållstillstånd så flyttades de till ett kommunalt HVB-hem. År 2002 gjorde Socialstyrelsen och Migrationsverket tillsammans gjort en kartläggning som visade att det fanns brister angående samhällets insatser för ensamkommande barn (Hessle, 2009:22). I juli 2006 trädde därför en ändring i Lagen om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA), i kraft. Denna lagändring innebar att mottagandet av ensamkommande barn, oavsett om de har uppehållstillstånd eller inte, hanteras av kommunerna. Det innebär att även HVB-hemmen för ensamkommande barn ska tillhandahållas av kommunerna istället för av Migrationsverket. Däremot har Migrationsverket fortfarande ett övergripande ansvar och ska till exempel anvisa en kommun för barnet att placeras i (ibid. 23).
För att kunna placera ett ensamkommande barn i en kommun krävs det en överenskommelse mellan Migrationsverket och kommunen. Det finns två sorters överenskommelser med kommuner, överenskommelser för ankomstkommuner och för anvisningskommuner. Ankomstkommuner är en tillfällig kommun där barnet väntar tills Migrationsverket anvisar den unge till en kommun (Migrationsverket, 2014b). Det finns nio så kallade ankomstkommuner i Sverige: Malmö, Mölndal, Solna, Sigtuna, Skellefteå, Örebro, Norrköping, Gävle och Umeå. Asylansökningar görs i dessa kommuner (Brunnberg, 2011:19). Anvisningskommuner är de kommuner som har kommit överens med Migrationsverket om att omhänderta ensamkommande barn tills de fyller 18 år, eller om deras asylärenden får avslag tills de återvänder till hemlandet (Migrationsverket, 2014b).
Då ökningen av ensamkommande barn under vissa perioder har varit kraftig har ankomstkommunerna haft svårt att placera barn till anvisningskommuner eftersom alla kommuner i Sverige inte är villiga att ta emot ensamkommande barn (Migrationsverket, 2014b). Ungefär 130 av Sveriges 290 kommuner hade en överenskommelse med Migrationsverket om att ta emot ensamkommande barn år 2010 (Brunnberg, 2008:19). Regeringen lämnade en proposition den 30 maj 2013 till riksdagen som föreslår att alla kommuner ska vara skyldiga att ta emot ensamkommande barn oavsett om kommunen har någon överenskommelse med Migrationsverket eller inte (Regeringen, 2013). Riksdagen
beslutade från och med första januari 2014 att Migrationsverket kan anvisa ensamkommande barn också till kommuner som myndigheten inte har någon överenskommelse med. Det innebär alltså att samtliga kommuner i Sverige numera kan vara anvisningskommuner för ensamkommande barn (Migrationsverket, 2014b).
1.2 Problemformulering
I Sverige placeras ensamkommande barn i princip på HVB-hem om de inte har någon släkt i landet (Migrationsverket, 2014b). På dessa HVB-hem ska det finnas personal dygnet runt som ger det stöd som barnet behöver. Barnet ska även stöttas så väl som möjligt för att det ska bli självständigt och få en bra start i det nya landet (Räddabarnen, 2010). Jag vill studera hur:
• HVB-hemmen hanterar omhändertagandet och
• om de gör det som krävs för att uppnå målen på ett bra sätt och om HVB-hemmen sätter barnets behov i centrum.
Jag tycker att denna fråga bäst kan besvaras av de barn som har bott på ett gruppboende. Deras uppfattning om och erfarenheter av det stöd som de fick på HVB-hemmen kan ge oss bättre förståelse för om HVB-hemmen gav det stöd som dessa barn hade behövt eller om det finns områden som kan förbättras. Utifrån denna frågeställning vill jag ta reda på hur dessa barn upplevde och uppfattade det stöd som de fick från HVB- hemmen för ensamkommande barn.
1.3 Relevans för socialt arbete
Enligt Barnkonventionen räknas de som är under 18 år som barn (Barnombudsmannen, 2006). Denna regel gäller även i Sverige. Med ensamkommande barn avses den som söker asyl som har kommit till Sverige utan sina föräldrar eller likvärdiga vårdnadshavare och är under 18 år (Ahmadi, 2013:13). Eftersom ensamkommande barn är under 18 år så räknas de som omyndiga, därför ligger huvudansvaret för att ge det stöd som behövs i det nya landet på socialtjänsten. Som vi ser i Figur 1 (avsnitt 1.1) har denna grupp ökat över tid vilket har lett till att behoven relaterade till denna målgrupp också har ökat.
Socialtjänstens roll i stödet för ensamkommande barn består, bland annat av att socialsekreteraren gör en utredning om barnets behov, placering på HVB-hemmet och skriver en vårdplan som innehåller information om vad som är viktigt för barnet, till exempel regelbunden skolgång och stabilitet i barnets omgivning. Socialsekreteraren skriver även en
genomförandeplan, där det beskrivs hur dessa mål ska uppnås i samarbete mellan socialtjänsten och HVB-hemmets personal (Andersson & Hall, 2013:57). Utifrån dessa förutsättningar anser jag att denna studie bidrar med relevant kunskap för socialt arbete.
1.4 Syfte
Syftet med denna studie är att ta reda på hur ensamkommande barn upplever det stöd som erbjudits dem i hemmen för ensamkommande barn med särskilt fokus på hur HVB-hemmet förbereder ensamkommande barn för ett självständigt liv.
1.5 Huvudfråga
Hur upplever ensamkommande barn att det stöd som erbjöds i HVB-hemmet har förberett dem för att kunna klara av ett självständigt liv?
1.5.1 Frågeställningar
• Hur upplever ensamkommande barn stödet som erbjöds i HVB-hemmet för att utveckla de ensamkommande barnens formella och informella kontakter?
• Hur upplever ensamkommande barn stödet som erbjöds i HVB-hemmet för att öka deras förståelse av hur det svenska samhället fungerar?
• Skiljer sig upplevelserna åt mellan könen?
1.5 Uppsatsen disposition
I studiens första avsnitt börjar jag med att motivera varför denna studie är relevant för socialt arbete, syftet med studien, frågeställningar och avslutar sedan första avsnittet med en definition av studiens centrala termer. I avsnitt två kommer jag att beskriva regelverket om ensamkommande barn som kommer till Sverige, och sammanfatta tidigare forskning på området, både internationell och nationell. I avsnitt tre kommer jag att beskriva den teoretiska referensram som jag anser är relevant för studien. I avsnitt fyra presenteras studiens tillvägagångssätt, studiens trovärdighet och studiens etiska ställningstaganden diskuteras också i avsnitt fyra. I avsnitt fem kommer jag att presentera och analysera min empiri. Uppsatsen avslutas i avsnitt sex med en diskussion av studiens resultat.
1.6. Definition av studiens centrala termer
Ensamkommande barn. Den som kommer i Sverige utan någon vårdnadshavare eller likvärdiga, som söker asyl och är under 18 år avses vara ensamkommande barn (SOU, 2011:64 s, 27).
Hem för vård eller boende (HVB-hem). Det finns olika sorters HVB-hem men i denna studie använder jag begreppet HVB-hem för hem som drivs kommunalt och är avsedda för ensamkommande barn. I dessa HVB-hem finns det personal dygnet runt, personalens uppgift är att förbereda ensamkommande barn för att de ska kunna etablera sig i det svenska samhället. I HVB-hem för ensamkommande barn kan barnen/ungdomarna bo tills de fyller 18 år, om det finns behov kan de bo kvar tills de fyller 21år.
God man: Enligt Lagen om god man för ensamkommande barn (2005:429) görs en ansökan om god man av Migrationsverket och Socialnämnden i den kommun som barnet vistas i. God mans uppdrag är att ta ansvar för barnets ekonomi, rättigheter samt personliga ärenden istället för barnets vårdnadshavare och/eller förmyndare. God mans uppdrag upphör när barnet får Permanent uppehållstillstånd (PUT) det vill säga får stanna i Sverige, fyller 18 år eller återvänder till hemlandet (Sveriges Riksdag, 2005).
Särskilt förordnad vårdnadshavare (SFV). När barnet får permanent uppehållstillstånd (PUT) upphör god mans uppdrag, socialnämnden där barnet vistas anmäler då hos tingsrätten att barnet har behov av att få en SFV. Samma ansvar som gode mannens har gäller även för SFV men ansvaret är utökat med att SFV även har till uppgift att tillgodose barnets behov av trygghet och omsorg (Socialstyrelsen, 2012).
Åldersbedömning: De flesta ensamkommande barn har inte någon identitetshandling med sig när de kommer till Sverige. Om handläggaren på Migrationsverket känner osäkerhet om barnets ålder, om det som barnet säger inte upplevs överensstämma med barnets utseende (om handläggaren anser att hen kan vara äldre än 18 år), så bestämmer handläggaren på Migrationsverket att barnet/ungdomen ska genomgå medicinska undersökningar. Det innebär att handleden röntgas av en specialist i barn- och ungdoms-radiologi. Det innebär också att tandläkare röntgar tänderna i käken för att kunna bedöma/uppskatta vilken ålder barnet/ungdomen har (Sveriges kommuner och Landsting, 2012).
Formella och informella kontakter: Med formella kontakter menar jag i denna studie, ensamkommande barns kontakt med HVB-hemmets personal och deras kontakter med andra
myndigheter till exempel skolan, socialtjänsten och sjukhusen. Med informella kontakter menar jag till exempel kontakter med familj, släkt och vänner.
Sociala normer: Sociala normer är oskrivna regler, att bryta mot dessa oskrivna regler leder inte till något straff. Ibland när en människa inte beter sig som samhället förväntar sig så kan det dock hända att människor reagerar, till exempel genom att skratta, vilket kan innebära att människan som brutit mot den sociala normen kan få en känsla av att vara avvikande. Detta kan ibland leda till att den människan känner sig isolerad eller blir utfryst från den sociala gemenskapen. Sociala normer förmedlar alltså samhällets förväntningar om hur vi ska bete oss i olika sammanhang.
2. Kunskapsöversikt
2.1 Mottagandesystem för ensamkommande barn i Sverige
Innan år 2006 fanns det inte några speciella regler om ensamkommande barn i lagen om mottagande om asylsökande m.fl. (LMA). Socialtjänstlagens (SoL) allmänna bestämmelser gällde även för ensamkommande barn. År 2006 trädde en ändring i LMA för ensamkommande barn i kraft som innebar att myndigheternas, statens och kommunernas roller tydliggjordes (Sveriges Kommuner och Landsting, 2012).
2.1. 1 Myndigheternas ansvarsfördelning
När det gäller mottagandet av ensamkommande barn så fördelas ansvaret mellan olika myndigheter, dessa är: Migrationsverket, Länsstyrelsen, Kommunerna och Landstinget (Migrationsverket, 2014c).
Migrationsverket har huvudansvaret för ensamkommande barn, vilket innebär att Migrationsverket tar emot asylansökningar och bestämmer att göra åldersbedömningar i vissa fall. Under asylprocessen gör myndigheten efterforskningar av barnets/ungdomens familjemedlemmar, sköter frågor som handlar om ekonomiskt bistånd och anvisar barnet/ungdomen till sin anvisningskommun. Migrationsverket tar även hand om administrativa sysslor som rör kommunernas ersättning samt barn/ungdomar som inte får permanent uppehållstillstånd och ska skickas tillbaka till hemlandet, detta planeras av Migrationsverket (ibid.).
Länsstyrelsen har ansvar för att förhandla både lokalt och regionalt med kommuner och kommunförbund samt med andra myndigheter som är berörda när det gäller mottagande av
ensamkommande barn under Migrationsverkets ledning (ibid.).
Kommunerna ansvarar för att göra utredningar om barnets/ungdomens behov, fatta beslut om vilken/vilka insatser som ska sättas in och vilken sorts boende som är passande för barnet/ungdomen. Kommunerna ser också till att barnet/ungdomen får en god man och att barnet/ungdomen får skolundervisning. När barnet/ungdomen får uppehållstillstånd fortsätter kommunens ansvar att sätta in olika insatser vid behov med syfte att barnet/ungdomens integration i det svenska samhället ska underlättas (ibid.).
Landstingen ansvarar för att ensamkommande barn får samma hälso- och sjukvård, tandvård och psykisk vård som barn/ungdomar som är svenska medborgare (ibid.).
2.3. Tidigare forskning
Jag har valt att ta upp ett antal studier som jag anser kan ge en bredare kunskap inom området samt ge en förståelse för förutsättningar som har betydelse för ensamkommande barn.
I inledningen har jag nämnt de finska krigsbarnen och de ensamma flyktingbarnen som kom till Sverige från kontinenten i samband med andra världskriget, men jag tänker inte gå fördjupa mig om dessa i uppsatsen eftersom dessa barn var mycket yngre när de kom till Sverige än merparten av dagens ensamkommande barn. De finska krigsbarnen och de ensamkommande flyktingbarnen som kom i samband med andra världskriget placerades dessutom på fosterhem medan denna studie lägger fokus på ensamkommande barn som bor i kommunala HVB-hem för ensamkommande barn.
2.3.1. Oro, ekonomi och saknaden av familjen
Här har jag valt att skriva om två studier som gjorts i Norge. Den ena studien genomfördes av
Torgalsbøen och Linn (2008) där forskarna intervjuar tio afghanska pojkar i åldrarna 16-20 år och analyserar pojkarnas upplevelser. Den andra studien gjordes av Christoffersen (2007). I studien undersöker forskaren 10 somaliska pojkar som då hade bott i Norge i två år, först genom att använda sig av en enkät, som sedan kompletterades med intervjuer.
Det som är gemensamt för resultaten i båda studierna är att båda två fokuserar på pojkarnas svåra upplevelser angående sin ekonomi, och på att dessa pojkar upplever oro. Forskarna lyfter även fram att pojkarna saknar sin familj som finns kvar i hemlandet.
När det gäller upplevelser kring och saknaden efter familjen så kommer båda studierna fram till att pojkarnas oro främst handlar om hur familjen har det i hemlandet. I studien av
Torgalsbøen och Linn (2008:20) är forskarna relativt tydliga med att de afghanska pojkarnas oro och saknaden efter familjen grundar sig i oro för den efterlämnade familjens trygghet och levnadsstandard i hemlandet. Pojkarnas kontakt med sina familjer varierade, en del hade tätare kontakt och en del hade inte någon kontakt alls. De afganska pojkar som inte hade så mycket kontakt med sina familjer upplevde att det var positivt för dem eftersom pojkarna då upplevde mindre oro för sina familjer. Studien som handlar om afghanska pojkar visar också att flera av pojkarna hade påverkats negativt i samband med att de skulle träffa sina familjer i Afghanistan efter att de hade bott i Norge. När pojkarna återkom till Norge visade det sig att dessa pojkar fick problem med sömnen, i skolan och att nätverken runt dessa barn minskade. Orsaken till denna negativa förändring var, enligt författarna, att dessa pojkar hade sett att deras familjers levnadsstandard i hemlandet inte var bra. För att pojkarna skulle kunna hjälpa sina familjer i hemlandet minskade de sina utgifter genom att satsa mindre pengar på fritidsaktiviteter och nöjen för att istället kunna skicka pengar till sina familjer i hemlandet.
Upplevelser av ekonomiska svårigheter
I båda studien av Torgalsbøen & Linn (2008:20) och av Christoffersens (2007:24) beskriver forskarna hur den begränsade ekonomin påverkar dessa pojkars möjlighet att komma in i samhället och träffa norska vänner. Eftersom dessa pojkar sparar pengar för att skicka till sina familjer i hemlandet istället för att gå ut med norska vänner och göra något roligt tillsammans så har de inte så stort nätverk runt omkring sig. Vissa av dem tänker till och med hoppa av från skolan om de hittar ett heltidsjobb för att kunna ta hand om sin familj i hemlandet.
Upplevelser av diskriminering
Christoffersens (2007:21) studie beskriver hur majoriteten av de somaliska pojkarna upplevde att de blev diskriminerade på grund av deras utseende och deras utländska bakgrund. Vissa av de afghanska pojkarna upplevde också att de blev diskriminerade på grund av att de är utländska, och pojkarna upplevde att på grund av dessa omständigheter hade de svårt att hitta ett jobb. En minoritet av pojkarna trodde inte att det var på grund av deras bakgrund och utseende som de inte kunde hitta ett jobb, de trodde istället att det berodde på dem inte hade tillräckligt med kunskap.
Hur hanterar pojkarna dessa svårigheter
Både de somaliska och afghanska pojkarna använder sig av olika metoder för att kunna hantera de nämnda svårigheterna. Författarna använder sig teorin om coping-strategier för att analysera pojkarnas upplevelser.
Dessa två studier fokuserar alltså på ensamkommande barns ekonomiska situation och på oron för att inte kunna komma in i samhället. Studien visar även att kontakten med familjen kunde påverka dessa barn negativt. I denna studie intresserar jag mig för om mina informanter påverkas av sina kontakter med familjen, om de känner oro för ekonomiska faktorer och om de oroar sig för att inte kunna komma in i samhället.
2.3.2. De flesta klarar sig
”Ensamkommande men inte ensamma” är en uppföljningsstudie som Hessle (2009) gjorde för att undersöka hur ensamkommande barn lever 10 år efter att de fick sitt permanenta uppehållstillstånd (PUT). Mellan åren 1996-1997 skickade författaren hälsoenkäter till 100 nyanlända ensamkommande barn. År 2001 publicerade Hessle sina resultat, där hon kommer fram till att alla dessa barn lider av psykisk ohälsa och att mer än hälften av dessa barn har behov av insatser på grund av psykisk ohälsa. Utifrån den information som hon fick fram, så bestämde Hessle sig för att göra en uppföljningsstudie för att undersöka hur dessa ungdomar levde efter tio år.
Hälsoenkäterna besvarades av 100 ensamkommande barn, och med hjälp av migrationsverkets akter hittade Hessle 68 av dessa unga vuxna. Hon gjorde ett urval som bestod av 20 av de unga vuxna, dessa medverkade sedan i en kvalitativ uppföljningsstudie. Anledningen till att hon gör ett urval bland de unga vuxna som ska ingå i uppföljningsstudien är att det bör finnas en blandning av bland annat kön, ursprungsland och ålder (Hessle: 2009:55). Hon använde sig av en kvalitativ ansats och intervjuade alla 20 unga vuxna med hjälp av en halvstrukturerad intervju. Resultatet som författaren kommer fram till är positivt, merparten av de unga vuxna hade ett arbete medan några studerade. De flesta av dessa unga vuxna hade gift sig, ungefär tre fjärdedelar. De flesta av dessa unga vuxna var dessutom nöjda med sina liv (ibid., 88f).
Hessle (2009:107) beskriver i sin studie att de unga vuxna upplevde att den svåraste tiden var i samband med etableringsprocessen. Hon (ibid., 146) beskriver också att de ungdomar som inte hade någon släkt i närheten upplevde mer ensamhet i jämförelse med dem som hade
släktingar. I studien kom författaren även fram till att dessa unga vuxna kände oro och att de saknade sina familjer som är kvar i hemlandet. I studien kom det fram att de som hade placerats hos sina släktingar hade lättare att handskas med den nya kulturen. De som inte hade någon släkt som kunde hjälpa dem att handskas med den nya kulturen upplevde att det var svårt att vara ensam och ansvara för allt som berörde dem såsom utbildning och framtid. Samtliga upplevde att det var påfrestande och kämpigt att lära sig det nya språket.
Hessle hävdar i sin avhandling att de flesta ensamkommande barn har någon anhörig i Sverige, det vill säga att de kommer ensamma till landet men inte är ensamma i Sverige. Hon beskriver även att de flesta ensamkommande barn klarar sig ganska bra. I denna studie vill jag jämföra mina informanters upplevelser med det som kom fram i Hessles avhandling.
2.3.3 Hälsa och sociala nätverk
En del studier om ensamkommande barn har kommit fram till att det är viktigt att ensamkommande barn har tillgång till sociala nätverk, både formella och informella.
Rostila, (2008: 59f) har studerat immigranter i Sverige och hur deras hälsa påverkas av deras sociala nätverk. Han kom fram till att immigranter som bara hade andra immigranter i sina nätverk, hade sämre hälsa än immigranter som hade nätverk bestående av både immigranter och svenskar.
En annan studie som gjordes av Lorant m fl. (2008) i Belgien visade däremot ett motsatt resultat. I studien kom det fram att immigranter som bara hade nätverk bestående av andra immigranter hade bättre hälsa än immigranter som hade nätverk med både immigranter och infödda belgiska personer. Två av dessa fördelar som Lorant m fl. (2008) kom fram till att de som hade nätverk med bara immigranter hade var dels att de kände sig bättre skyddade mot diskriminering i samhället och dels att de hade lättare att etablera sig i det belgiska samhället. En studie gjordes av Kohli (2006:1f) i England om ensamkommande barn, i studien beskriver författaren hur ensamkommande barn kommer i kontakt med olika slags prövningar, till exempel när det gäller vem som ska hjälpa dessa barn med deras praktiska och juridiska samt psykologiska problem i landet. Kohli kom fram till att kvalitén på olika sociala insatser i England inte är lika för ensamkommande barn och infödda barn trots att alla är lika inför lagen i teorin.
I en annan studie som gjordes av Kohli (2011:312f) i England om ensamkommande barn, beskriver författaren att ensamkommande barn har en vilja att lyckas oavsett om det handlar om studier eller att ha/få ett jobb. Författaren beskriver vidare att en del barn skickas hemifrån av familjen för att kunna försörja dem som är kvar i hemlandet medan andra barn skickas utomlands för att de ska kunna leva ett bättre liv. Oavsett på vilka grunder de kommer till England så visar studien att ensamkommande barn lägger dubbelt så mycket kraft på sina studier och sitt arbete i jämförelse med engelskfödda ungdomar.
I ovanstående studier beskrivs hur ensamkommande barns hälsa påverkas av sociala nätverk, dessa studier kommer dock fram till olika resultat om vilka faktorer som bidrar positivt till barnens hälsa. Jag använder dessa studier i min egen studie för att få en förståelse för vad som kan ha haft betydelse för denna studies informanter.
2.3.4 Tillit och självständighet
Brunnberg m.fl. beskriver i sin bok (2011) ”Ensamkommande barn” hur man bör arbeta med ensamkommande barn. Enligt Brunberg m.fl. (2011:23) utvecklas barn och unga genom ett samspel med omgivningen. Ensamkommande barn har lärt sig i sitt hemland hur samspelet i samhället fungerar men när de kommer till ett annat land fungerar samspelet på ett annorlunda sätt. För att dessa barn ska förstå det nya systemet så behöver det nya samhället ha en förståelse för deras sätt att hantera olika situationer och vilka erfarenheter barnen har med sig. Ensamkommande barn behöver tydliga instruktioner om hur det nya landets samhälle fungerar och varför det fungerar som det gör (ibid.).
Ahmadi Lewin & Lewin (2003:152f) hävdar att Sverige är ett land som är individbaserat, vilket innebär att svenska ungdomar har en betydande självkontroll och de har därför lättare att leva ett självständigt liv. Däremot kommer de flesta ensamkommande barnen ofta från länder med mera gruppbaserade relationer till varandra. Det innebär att dessa barn kanske inte har lämnats ensamma och inte heller tränats för att kunna klara sig på egen hand. Den starka familjeknytningen/kulturknytningen kan istället ha inneburit att de fått stöd från andra inom familjen eller från andra som kommer från samma land för att hantera svåra situationer som de befinner sig i.
I denna studie användes tillit och självständighet som begrepp som handlar om hur relationen mellan HVB-hemmets personal och de ensamkommande barnen fungerar. Personalens
förmåga att utveckla tillitsfulla relationer till dessa barn kan öka barnens chanser till att klara av en självständig framtid.
3. Teoretiska perspektiv
Jag kommer att använda två olika teorier, den första är känsla av sammanhang (KASAM). Denna teori fokuserar på hur ensamkommande barn handskas med olika svåra situationer som de kommer i kontakt med i det nya landet. Den andra teorin är Empowerment som kan bidra till kunskap om hur ensamkommande barn skapar sig egen makt för att kunna handskas med det nya livet i det nya landet. Denna teori kan även bidra med kunskap om i vilken utsträckning mottagande av ensamkommande barn hjälper denna målgrupp att skapa sig makt för att klara sig i det nya landet. Anledningen till att jag har valt dessa teorier är att jag anser att de är relevanta givet mitt syfte och mina frågeställningar. Också de tidigare studier på området som jag har redogjort för har använt liknande teorier.
3.1 Känsla av sammanhang (KASAM)
KASAM teorin myntades av Aaron Antonovsky, professor i medicinsk sociologi. I detta perspektiv ligger fokus på hur en del människor klarar sig trots att de råkat ut för stora påfrestningar (Antonovsky, 1991:37ff). Huvudtanken med KASAM är att alltså att undersöka hur det kommer sig att många människor som utsatts för påfrestningar ändå är friska och att de fungerar i samhället. För att hålla sig frisk och för att fungera i samhället räcker det inte att undvika påfrestningar. För att individen ska fungera i samhället så behöver individen kunna förebygga och hantera vad som kan hända i olika situationer, till exempel om en person inte jobbar så kan den inte betala sin hyra och detta kan få konsekvenser (ibid.). Det finns tre centrala komponenter i KASAM teorin. Antonovsky kallar dem begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet (ibid.).
Begriplighet syftar på i vilken utsträckning människor upplever inre och yttre stimuli som konkreta, detta innebär att informationen som ges/tas emot ska vara strukturerad och tydlig. Det är också viktigt att informationen inte ges så att den stör, det vill säga oförklarligt eller oordnat, vilket kan leda till att mottagaren upplever situationen som förvirrad eller kaotisk (Antonovsky, 1991:39). Om en människa har en hög känsla av begriplighet kommer denna person att förvänta sig att de stimuli som hen kommer att komma i kontakt med i framtiden är förutsägbara, om det kommer att uppstå oväntade situationer så är det lättare för personen att
ordna, förstå och förklara dessa. Till exempel, vid kris eller dödsfall kan en person med en hög känsla av begriplighet göra dessa situationer begripbara för sig och för andra (ibid.). Hanterbarhet syftar på resurser inom individens egen kontroll eller som kan kontrolleras av behöriga. För vissa individer kan det vara religion, vänner etc. som individen känner att hen kan lita på. Om en individ har en hög känsla av hanterbarhet så är risken lägre att individen känner sig som ett offer inför olika händelser eller känner att livet behandlar hen orättvist. Under livsloppet kommer vi i kontakt med olika olyckliga händelser och det är viktigt att individen kan hantera olyckliga händelser. Där kan socialarbetaren eller HVB-hemmets personal stödja människor med resurser som kan hjälpa dem att handskas med de olyckliga händelserna (ibid., 40).
Meningsfullhet syftar på i vilken grad individen känner att livet har en känslomässig betydelse, att alla människor kommer i kontakt med olyckliga händelser och det är en del av livet. Om individen har en hög känsla av meningsfullhet så innebär inte det att individen blir glad när det händer olyckliga händelser men individen är mer inställd på att se en mening i svårigheten och göra sitt bästa för att kunna gå igenom den utmaning som hen råkat ut för (ibid., 41).
Anledningen till att jag använder mig av KASAM i denna studie är att jag intresserar mig för hur HVB-hemmets personal bidrar till att skapa en begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet för ensamkommande barn, och hur personalen använder resurser för att förbereda de ensamkommande barnen för att leva självständigt.
3.2 Empowerment
Någon bra svensk översättning finns inte när det gäller empowerment teorin, men det handlar om att frigöra mänskliga resurser, till exempel genom att hjälpa individen att skaffa sig makt och auktoritet (Denscombe, 2004:48). Det närmaste man kan översätta detta med på svenska är troligen ”egenmakt”.
Empowerment-perspektivet kopplas ofta samman med den amerikanska
medborgarrättsrörelsen, kvinnorörelsen, befrielserörelser i tredje världen, samt olika slags självhjälpsorganisationer som har varit viktiga inspirationskällor för empowermenttänkandet. Idag används empowerment-perspektivet i samband med olika grupper som anses svaga i samhället, till exempel invandrare, funktionshindrade, personer med psykiska sjukdomar också vidare. Empowerment-perspektivet används för att visa på betydelsen av att personer
eller grupper som befinner sig i maktlösa positioner utvecklar sin styrka som kan ge dem kraft att komma ur maktlösheten (Askheim, 2007:18).
Huvudmålet inom empowerment-perspektivet är att fokusera på att hjälpa individer att få makt över sina beslut och ge utrymme för deras handlingar. Syftet med detta är att inte bara att hjälpa individen att utöva sin befintliga makt och öka förmågan till det, utan även att öka självförtroendet för att hen ska kunna fatta egna beslut. När man hjälper individer att utöka sin förmåga och utveckla sitt självförtroende så kommer de att ta mer ansvar för sina beslut. På detta sätt kan dessa individer känna sig mer värda och småningom kan detta komma att leda till att dessa individer klarar sig själva i livet. Att bygga upp självtroende tar dock tid. Empowerment kan ses som en process där socialarbetarna hjälper individer så att de kan uppfatta alla de möjligheter som kan hjälpa dem att få sina behov tillfredsställda. Socialarbetarna använder tankesättet runt empowerment för att stötta individer att fatta beslut som har betydelse i deras liv (Payne, 2010: 416, 430).
Empowerment-perspektivet fokuserar alltså på att ge hjälp till självhjälp (Askheim:2007:20). Jag har valt att använda mig av detta perspektiv för att jag i denna studie intresserar mig för att se hur HVB-hemmets personal hjälper de ensamkommande barnen för att utöka deras makt över sina liv.
4. Metod
I metodavsnittet kommer jag att beskriva min förförståelse och vilka metoder jag har använt för att samla in data. Jag kommer också beskriva de metoder som jag har använt i studien och motivera de valda metoderna. Jag kommer att fortsätta avsnittet med att diskutera studiens trovärdighet genom att beskriva och diskutera dess validitet, reliabilitet och i vilken utsträckning generaliseringar är möjliga. Avsnittet avslutas med en beskrivning av mina etiska ställningstaganden.
4.1 Förförståelse
Jag kom till Sverige som vuxen flykting och har ganska bred erfarenhet om processen för vuxna flyktingar som kommer till Sverige, däremot har jag inte mycket erfarenhet av hur det fungerar för minderåriga flyktingar. Jag har ett intresse av att jobba inom integrationsområdet när jag är klar med min examen och därför valde jag att göra min praktik inom detta område. Jag har gjort min praktik på ett HVB-hem för ensamkommande barn. Under min
praktikperiod har jag fått en bild av hur personalen på HVB-hemmet arbetar med ensamkommande barn men jag vill veta mera om hur de ensamkommande barnen upplever det stöd som gavs i HVB-hemmet.
4.2 Forskningsdesign
Jag har valt att använda mig av en kvalitativ metod med halvstrukturerade intervjuer och har även använt mig av tidigare forskning, annan litteratur och relevanta teorier för att kunna besvara mitt syfte och min frågeställning. Eftersom jag är intresserad av att förstå
intervjupersonens värld utifrån hens upplevelser så valde jag att göra halvstrukturerade intervjuer. Enligt Kvale & Brinkman (2009:39ff) ger en halvstrukturerad forskningsintervju en bild av intervjupersonens upplevelser av ett ämne.
4.3 Tillvägagångssätt
4.3.1 LitteratururvalJag har samlat in data genom att använda mig av Högskolan i Gävles tillgängliga databaser Libris och SwePub. I de databaserna har jag använt mig av olika sökord, bland annat ensamkommande (96 träffar), HVB-hem (20 träffar), unaccompanied children (74 träffar). Jag har även använt högskolans databas discovery, detta är en elektronisk samsökningstjänst som Högskolan i Gävle erbjuder sina studenter. Ett exempel på samsökning jag har använt är: ensamkommande + unaccompanied då fick jag 16 träffar. Jag har använt öppna sökmotorer på internet också, såsom Google och AltaVista och fick då hundratals träffar med sökorden ensamkommande barn och unga. Jag gick igenom dessa träffar och sovrade och har valt dem som var mest relevanta för min studie.
4.3.2 Metodval
I denna studie har jag valt att använda mig av en kvalitativ ansats. En kvalitativ ansats är lämplig vid intervjuer eftersom den lägger fokus på att komma fram till kunskap om olika fenomen genom att ge informanterna möjlighet att själva sätta ord på och uttrycka sina upplevelser (Larsson, 2005:92). Kvalitativa metoder handlar huvudsakligen om att föra samtal med människor och att samspela med människor genom att intervjua dem i forskningssyfte. Genom intervjun utvecklas kunskap som ett resultat av en ömsesidig påverkan mellan intervjuaren och informanten. Kvalitativa metoder är lämpliga i studier som handlar om att få
en djupare förståelse av personliga upplevelser av olika situationer (Kvale & Brinkmann, 2009:39f). Jag vill förstå och öka kunskapen om ensamkommande barns upplevelser och hur de upplever att HVB-hemmet har stöttat dem och förberett dem för ett självständigt liv. Anledning till att jag valde en kvalitativ ansats är min studie kräver förståelse av de ungas egna erfarenheter och åsikter och detta är svårt att fånga med hjälp av en kvantitativ ansats. Kvantitativa metoder försöker kvantifiera materialet för att därigenom hitta mönster eller samband mellan olika kategorier av företeelser. Genom att besvara frågor som, hur många, hur mycket eller i vilken utsträckning kan resultaten uttryckas i siffror och i förlängningen bearbetas med statiska tekniker (Bjereld, Demker & Hinnfors, 2002:118).
Jag har utfört fyra halvstrukturerade intervjuer med fyra ungdomar som har bott på ett HVB-hem för ensamkommande barn. Under intervjun har jag använt mig av en intervjuguide (Bilaga 3). Utifrån studiens syfte och frågeställningar har jag delat in intervjuguiden i tre teman: sociala nätverk, det svenska samhället och kön. Under varje tema har jag skrivit några frågor som kan kopplas till studiens syfte och frågeställningar, men jag lade till ytterligare frågor under intervjun beroende på hur intervjun utvecklades. Det huvudsakliga motivet till att använda en kvalitativ metod var att jag ville undersöka hur ungdomarna upplever stödet som erbjöds dem på HVB-hemmet.
4.3.3 Val av intervjupersoner
Jag har gjort min praktik på ett HVB-hem för ensamkommande barn. När dessa barn fyller 18 år och har permanent uppehållstillstånd (PUT) flyttar de till sina egna lägenheter, men får
hjälp från HVB-hemmets utslussningsverksamhet. Jag har kontaktat
utslussningsverksamhetens personal och frågat om jag får komma till verksamheten och presentera min studie (Bilaga 2) för ungdomarna och om jag kan intervjua frivilliga ungdomar. Jag besökte utslussningsverksamheten när ungdomarna hade läxhjälp. Jag presenterade mitt syfte med studien och berättade att jag ville intervjua fyra till sex ungdomar. Fyra ungdomar ställde upp på att medverka i studien.
4.4.4 Urvalskriterium
De urvalskriterier som jag använde var att intervjupersonerna ska ha kommit till Sverige som ensamkommande barn, de ska kunna svenska eller engelska samt ha fyllt 18 år. Intervjupersonerna ska ha bott i HVB-hemmet minst i ett år för att intervjupersonerna ska ha
kunnat bilda sig en uppfattning om hemmets stöd, de ska också ha flyttat från HVB-hemmet för att jag ska kunna få ett svar på min frågeställning om hur ensamkommande barn upplever att HVB-hemmet förberett dem för ett självständigt liv.
4.5 Process
Totalt gjorde jag fyra intervjuer med fyra ungdomar (två flickor och två pojkar) vid två olika tillfällen. Jag spelade in alla intervjuer med hjälp av bandspelare, varje intervjutillfälle tog 30-60 minuter.
Larsson (2005: 100) anser att det finns fördelar med att spela in intervjuer vid kvalitativa intervjuer, till exempel att det då blir möjligt för undersökaren att lyssna på intervjun igen och då blir datainsamlingen mer korrekt. Det är också bra med inspelade intervjuer om undersökaren vill använda direkta citat i uppsatsen.
Anledningen till att jag gjorde intervjuer vid två tillfällen var att jag ville öka kvalitén i denna studie genom att minimera risken för att tillfällighetsfaktorer såsom stress, trötthet och dåligt humör kan ha påverkat svaren vid det första intervjutillfället (Larsson, 2005:104). Jag spelade in intervjuerna också för att kunna gå tillbaka och lyssna så att jag har uppfattat rätt när jag skriver om dem. Jag lyssnade ett antal gånger på intervjuerna och gjorde även transkriptioner av dem. När jag var klar med alla intervjuerna så blev nästa steg att tolka svaren från intervjuerna och finna mönster i dem.
4.6 Analys
I analysdelen har jag använt mig av den så kallade hermeneutiken. Hermeneutik kommer från grekiskan hermene’vein och innebär att tolka (Sohlberg & Sohlberg, 2009:246).
Hermeneutik har används under århundraden för att tolka texter, framförallt bibeln (Kvale & Brinkmann, 2009:226). Hermeneutik fungerar som en tolkningsprocess. Det betyder att vi läser in de fullständiga existerande observationerna (intervjuerna i mitt fall) och försöker att reflektera över hur man uppfattar händelser inom vetenskaper som litteraturanalys, historia etc. (ibid.).
Tolkningsprocessen beskrivs oftast som en hermeneutisk cirkel eller hermeneutisk spiral. Anledningen till att hermeneutik analys beskrivs som en cirkel eller spiral är att man tolkar delar av texten och gör därefter utifrån dessa tolkningar en helhetsanalys av materialet. Detta
fortsätter som en spiral eller cirkel fram och tillbaka, det vill säga från delar till helheten och tvärtom (ibid.).
Jag började med att läsa transkriptionerna i pappersform och har först försökt att få en uppfattning om texternas innehåll ur ett helhetsperspektiv. Efter det gick jag tillbaka till studiens teman och delade upp innehållet i texterna i olika teman som jag i sin tur kopplade ihop med texternas helhet, denna process upprepades ett antal gånger för att kunna få en förståelse av texten innehåll.
4.7 Studiens trovärdighet
4.7.1. ValiditetMed validitet menas att mätinstrumenten, till exempel frågeformuläret, verkligen mäter det som det är avsett att mäta (Kvale & Brinkman, 2009:264).
Dalen (2008:118f) beskriver att en intervjustudie består av informanternas egna ord och berättelser och att detta ska vara källan och underlaget för studiens tolkning och analys. Därför är det viktigt att materialet från intervjun ska vara så fylligt och relevant som möjligt. Dalen hävdar också att kvalitén i form av validiteten i datamaterialet ökar om intervjuaren ställer bra frågor samt ger informanterna utrymme att komma med innehållsrika och fylliga svar (ibid.).
Validiteten är hög om forskaren verkligen mäter det hen avser att mäta. För att höja validiteten i denna studie har jag konstruerat en frågeguide med olika teman och använt den till alla mina intervjuer. Jag har även använt uppföljningsfrågor för att få en mer detaljerad berättelse från informanterna. Intervjuerna utfördes enskilt för att informanterna inte skulle påverkas av varandra och vid uppföljningsintervjun använde jag samma frågeguide för att få en bekräftelse av informanten att jag har uppfattat rätt och har tolkat rätt (Kvale & Brinkmann 2009: 264f).
Under hela processen har jag försökt att kritisk granska all datainsamling. Jag analyserade studiens resultat utifrån en hermeneutisk tolkning för att utöka min uppfattning av informantens berättelse. Det är viktigt att intervjuaren har tillräcklig kompetens att analysera informantens berättelse. Intervjun är studiens verktyg och intervjuaren måste ha tillräcklig kunskap för att kunna analysera detta material (ibid.).
4.7.2. Reliabilitet
Medan validiteten beror av vad det är som mäts, beror däremot reliabiliteten av hur det mäts det vill säga av mätningens noggrannhet (Kvale & Brinkmann, 2009:263). Om forskaren slarvar när hen genomför sina mättningar så spelar det ingen roll om måtten är valida eller inte det blir fel ändå (Bjereld, m fl. 2002:115). För att höja studiens reliabilitet har jag utfört en uppföljningsintervju för att minska risken att tillfällighetsfaktorer såsom stress, trötthet och dåligt humör kan ha påverkat svaren vid det första intervjutillfället. Jag har även spelat in intervjuerna för att kunna gå tillbaka och lyssna att jag har uppfattat rätt när jag skriver om dem. Vid uppföljningsintervjun har jag använt samma frågeguide som vid första tillfället för att kunna utvärdera och komplettera intervjuresultaten. Informanterna fick då möjlighet att komplettera sina svar från den första intervjun eller rätta till saker som jag missuppfattat. Jag har transkriberat alla intervjutillfällen, och även lyssnat på intervjuerna ett antal gånger för att inte missa viktig information samt för att höja studiens tillförlighet (Kvale & Brinkman, 2009:263ff).
4.7.3. Generaliserbarhet
Kvalitativ forskning baseras ofta på ganska små urval och därför är det i allmänhet svårt eller omöjligt att det generalisera forskningens resultat (Larsson, 2005:118). Enligt Kvale & Brinkmann (2009:280f) grundar sig den naturalistiska generaliseringen på personliga erfarenheter, vilket kan förklaras så att när vi intervjuar människor så kan en tyst kunskap övergå till verbaliserad kunskap (uttryckt med ord). I den mån jag kommer att kunna dra allmänna slutsatser utifrån vad jag kommit fram till i min studie så handlar det om eventuella brister eller styrkor i stödet som är avsett för ensamkommande barn. Om dessa eventuella brister eller styrkor förekommer också på andra HVB-hem än det som jag studerat så kan både det studerade HVB-hemmet och andra HVB-hem lära sig av det som kommit fram.
4.8 Etiska ställningstaganden
En viktig etisk utgångspunkt är att intervjupersonerna ska känna sig trygga med de frågor som jag ska ställa (Larsson, 2005: 119). Därför har jag valt att intervjua dem som har flyttat från HVB-hemmet, vilket innebär att de är över 18 år. Jag informerade intervjupersonerna både skriftligt och muntligt om hur jag ska använda intervjun och förtydligade att jag inte kommer att redovisa några svar på ett sådant sätt att enskilda personer kan identifieras. Det finns fyra
huvudsakliga krav etiska riktlinjer för att skydda individernas identitet dessa krav är: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
4.8.1 Informationskravet
Informationskravet innebär att forskaren informerar informanterna om undersökningens syfte, studiens upplägg i stort och om vilka fördelar och risker det eventuellt kan medföra att medverka i studien. (Vetenskapsrådet, 2002:7).
Informanterna har fått information om studiens syfte, att medverkan i studien är frivillig och att ett ja till intervjun inte är bindande, det vill säga de får avbryta sin medverkan när som helst utan att ge någon förklaring. Informanterna fick också veta att de inte behöver svara på alla frågor om de inte vill. Denna information (Bilaga 1) ges två gånger till alla informanter, det första tillfället var när jag var på utslussningsverksamheten och presenterade studiens syfte och det andra tillfället var innan vi började intervjun. Då gick jag igenom detta igen med var och en av de fyra informanterna. Jag har även informerat informanterna att efter sammanställningen av intervjun kommer jag att visa dem vilka delar av intervjun som jag kommer att använda i studien, så får informanten möjlighet att ta bort något om hen inte vill att det inte ska vara med i studien eller ändra något som jag har missuppfattat. Informanterna fick information om att de får kontakta mig om de kommer på något viktigt som de vill tillägga samt att denna studie kommer att presenteras i juni 2014. Slutligen fick de även information om att om de vill läsa denna studie efter att den är färdigställd så kan jag lämna ett exemplar till dem.
4.8.2 Samtyckeskravet
Samtyckeskravet innebar att informanterna har rätt att bestämma själva om de vill medverka i studien eller inte och det är forskarens ansvar att inhämta informantens samtycke. Om informanten är under 15 år och forskningen är etisk känslig så behöver forskaren samtycke både från barnet och från barnets vårdnadshavare (Vetenskapsrådet, 2012:8).
Informanterna har informerats att medverkan är frivillig och att de själva bestämmer om de vill medverka i studien eller inte. Jag gav informationen om samtycke muntligt och informanten fick läsa själv samt skriva under blanketten för samtycke (Bilaga 2).
4.8.3 Konfidentialitetskravet
Konfidentialitetskravet i forskning innebär att uppgifter som kommer fram under en undersökning som berör verksamheter eller individer ska skyddas så att obehöriga inte ska ta kunna del av dessa (Vetenskapsrådet: 2002:12). Jag har informerat informanterna om att jag kommer att avkoda hens personliga uppgifter för att de som ska läsa studien inte ska veta vem hen är.
4.8.4 Nyttjandekravet
Nyttjandekravet innebär att all datainsamling av informanterna, som är insamlade i studiesyfte, får användas av forskaren för den aktuella studiens syfte men inte för något annat syfte (Vetenskapsrådet, 2002:12). Informanterna fick information om att all information som hen lämnar till mig kommer jag att använda bara i denna studie, det vill säga jag ska inte lämna ut informationen till någon annan, låna den ut till en annan studie eller använda den själv i något annat sammanhang.
5. Resultat och analys av empiri
5.1 Presentation av informanter
Studiens informanter bor i en mellanstor kommun i Sverige. Samtliga informanter har kommit till Sverige som ensamkommande barn men är myndiga idag. Jag intervjuade fyra ungdomar, två flickor och två pojkar. Dessa ungdomar kommer från tre olika länder, två från Afghanistan, en från Somalia och en från Mongoliet. Informanterna presenteras här med fingerade namn.
• Ali är tjugo år och bodde på HVB-hemmet i två och ett halvt år • Aisha är nitton år och bodde på HVB-hemmet i två år
• Amina är nitton år och bodde på HVB-hemmet i två år
• Hassan är tjugo år och bodde på HVB-hemmet i två och ett halvt år
5.2 Resultat och analys
I detta avsnitt kommer jag att redogöra för mitt material utifrån fyra valda teman. Temana har valts utifrån mina frågeställningar och under varje tema har jag valt att presentera ett antal citat som jag tycker är av särskild betydelse för att kunna besvara mina frågeställningar och
mitt syfte. De citat som jag har valt ut kommer jag att analysera med stöd av teorierna KASAM och empowerment. Jag kommer att koppla analysen till tidigare forskning (som presenterades i avsnitt tre). Analysen är alltså uppdelad i fyra teman och under varje tema har jag hittat mönster av faktorer som återkommer i informanternas berättelser och som har kopplingar till respektive tema. De mönster som jag funnit i de fyra olika temana kopplar jag till studiens syfte och frågeställningar.
Tema 1: Huvudtemat är formella kontakter. Under detta tema har jag två underteman. Det första är kontakt med HVB-hemmets personal. Under detta tema har jag hittat ett mönster som handlar om trygghet. Andra undertemat är kontakt med myndigheter, det mönster som jag funnit i anslutning till detta handlar om betydelsen av att få personalens stöd. De citat som jag har valt under detta tema (inklusive dess underteman) analyseras utifrån KASAM-perspektivet samt kopplas till tidigare forskning.
Tema 2: Huvudtemat är informella kontakter. Under detta tema har jag också två underteman. Det första är kontakt med vänner och det mönster jag har hittat visar på olika sätt att kontakta vänner på. Andra undertemat är kontakt med landsmän. Det mönster som jag hittat här handlar om hur förväntningar från landsmän kan påverka barnets/ungdomens beteende. De citat som jag har valt under detta tema (inklusive dess underteman) analyseras utifrån empowerment-perspektivet samt kopplas till tidigare forskning.
Tema ett och två är relaterade till en av mina frågeställningar, hur ensamkommande barn upplever stödet som erbjöds i HVB-hemmet för att utveckla de ensamkommande barnens formella och informella kontakter.
Tema 3: Sociala normer. Detta tema kopplas till en av mina frågeställningar, hur ensamkommande barn upplever stödet som erbjöds i HVB-hemmet för att öka deras förståelse av hur det svenska samhället fungerar. Under detta tema har jag hittat två mönster, det ena handlar om att skämmas och den andra om en rädsla för att bete sig annorlunda. De citat som jag har valt under detta tema analyseras utifrån KASAM-perspektivet samt kopplas till tidigare forskning.
Tema 4: Kön. Detta tema kopplas till en av mina frågeställningar, om upplevelserna skiljer sig åt mellan könen. Under detta tema har jag hittat två mönster, att vara nöjd med likabehandling och att tycka att det är fel med likabehandling. De citat som jag har valt analyseras utifrån empowerment-perspektivet samt kopplas till tidigare forskning.
5.2 Huvudtema 1: Formella kontakter
Med detta tema vill jag undersöka hur informanterna upplevde kontakten med HVB-hemmets personal när informanterna bodde där, och hur informanterna upplever att HVB-hemmets stöd har fungerat i samband med olika formella kontakter. Med formella kontakter menar jag HVB-hemmets personal och personal från olika myndigheter, till exempel skola och sjukhus. 5.2.1 Tema: Kontakt med HVB-hemmets personal
Under intervjuerna berättade informanterna om hur de upplevde kontakten med HVB-hemmets personal. Under detta tema har jag hittat ett mönster som handlar om att informanterna upplevde att det var viktigt att känna sig trygg med att leva på HVB-hemmet.
Trygghet
Ett mönster som kom fram är hur viktigt det är för ungdomarna att uppleva att de kan lita på personalen och känna sig trygg med att bo på HVB-hemmet. Ett exempel som Hassan berättade om är att han upplevde att den första tiden på HVB-hemmet var svår.
När jag kom till HVB-hemmet första tiden var det jättejobbigt och tråkigt för att jag inte kände andra ungdomar och personal… men personalen brydde sig om mig så kunde jag lita på dem… personal kom till mig och frågade vad jag vill göra och pratade med mig och lyssnade på mig… personalen fixade aktiviteter för att vi ska lära känna personalen och andra ungdomar och känna oss trygga att bo i HVB-hemmet…
Ali upplevde att bemötandet den första tiden på HVB-hemmet var bra, han upplevde också att personalen förstod honom.
Första tiden på HVB-hemmet var svårt eller jag mådde inte bra jag hade självmordstankar och personal försökt på allvar att hjälpa mig jag är tacksam för. Första gången i mitt liv någon som gjorde något för mig. Jag har svårt att lita på människor men jag litade på personal jag visste att de var på min sida efter att de hjälpte mig.
Kan du tänka dig du kommer på HVB-hemmet du kan ingenting du vet inte vad du ska göra. Jag var helt borta jag visste det inte vad jag skulle göra bara borta. Personal på HVB-hemmet var duktig de förstod mig faktiskt de visste vad jag behöver.
5.2.2 Tema: Kontakt med andra myndigheter
Under detta tema vill jag ta reda på hur informanterna upplevde att kontakten med andra myndigheter fungerade och hur HVB-hemmets personal stöttat dem i dessa kontakter. Under intervjuerna kom det fram att informanterna upplevde att HVB-hemmets personals stöd var viktigt för dem i samband med kontakter med andra myndigheter.
Personalens stöd
Ett mönster som hittades gällande formella kontakter, var att informanterna upplevde att det var ett betydande stöd att ha med sig HVB-hemmets personal till olika myndigheter till exempel hos socialsekreteraren, sjukhuset etc. tills de kände sig trygga med dessa myndigheters personal.
Aisha berättar:
Det var första gången skulle jag träffa socialsekreteraren jag var nervös men min kontaktperson från HVB-hemmet varit med mig under samtalet för att jag sa jag vill... jag kände mig med min kontakt person trygg men inte med socialsekreteraren… efter några gånger jag träffade socialsekreteraren sen jag träffade han ensam… det var okej
Hassan berättar om sitt första besök hos tandläkaren:
Herre gud, jag var så rädd personal från HVB-hemmet kom med mig och håll i min hand tills jag blev klar… det var första gången i hela mitt liv hos
tandläkaren… den andra gång personal sa till mig är det okej om jag går själv jag sa nej jag rädd… femte gången gick jag till tandläkaren själv tills jag vet att han inte skada mig han ska hjälpa mig
De flesta av de ensamkommande barnen har varit med om svåra situationer och därför har de stort behov av stöd och trygghet (Ahmadi, 2013:20). Ett exempel på situationer som kan vara utmanande för de ensamkommande barnen är kontakterna med olika myndigheter i det nya landet. Unga människor som söker uppehållstillstånd i Sverige har en hel del myndighetskontakter, det kan handla om migrationsverket, hälso- och sjukvården och skolan.
5.2.3 Analys
Hessle (2009:107) beskriver i sin avhandling att den svåraste tiden för de ensamkommande barnen var i samband med etableringsprocessen. Dessa barn kommer till ett nytt land utan sina föräldrar och väntar i samband med asylprocessen på besked på om de får stanna i Sverige eller inte. Den väntan tar mycket energi (ibid.). För att barnen och ungdomarna ska kunna hantera dessa svåra processer behöver de känna sig trygga, hävdar Ahmadi (2013:20), som beskriver att behovet av stöd och trygghet spelar stor roll för ensamkommande barn. Hessle (2009:58) hävdar att för att ensamkommande barn ska lyckas med att kunna leva ett självständigt liv är det viktigt att individen har både formella och informella kontakter i det nya landet (ibid.). Informella kontakter presenteras i tema 2.
Denscombe (2004:48) beskriver att för att individen ska kunna leva ett självständigt liv så behöver individen ha makt och auktoritet. För att barn och ungdomar ska kunna utveckla sin självständighet så är relationen mellan personal och den som behöver hjälp viktig. Relationen mellan dessa bör fungera för att individen ska känna sig trygg med att vara med olika myndigheters personal (ibid.). Det som kom fram vid intervjuerna överensstämmer med Ahmadis (2013:20) resultat, ungdomarna behövde stöd från personalen för att känna sig trygga. Utifrån vad informanterna berättar och utifrån vad tidigare forskning kommit fram till tolkar jag detta som att HVB-hemmets personal behöver stödja ungdomarna för att de ska känna sig trygga.
Vi människor, inte minst barn och unga, utvecklas genom ett samspel med omgivningen. Studiens informanter har lärt sig i sitt hemland hur samspelet i samhället fungerar men när de kommer till ett annat land fungerar samspelet på ett annorlunda sätt och för att de ska förstå det nya systemet så behöver det nya samhället ha förståelse för deras sätt att hantera olika
situationer och för vilka erfarenheter barnet har med sig (Brunnberg, 2011). Informanterna berättar att de behövde tydliga instruktioner om hur det nya samhället fungerar och varför det fungerar som det gör. Jag uppfattar att informanterna inte var vana med att vara på en plats som HVB-hemmet och inte heller med att ha kontakt med olika socialarbetare och därför behöver personalen på hemmet ge dem tydliga instruktioner.
Utifrån ett synsätt med KASAM teorin i förgrunden, kan situationen tolkas som att när ungdomarna förstår hur personalen och andra myndigheter jobbar och får information om på vilket sätt personalen på HVB-hemmet kan hjälpa dem i olika sammanhang så blev det lättare för dem att hantera den situation som de befann sig i. Ali beskriver sin situation den första tiden på HVB-hemmet då han mådde jättedåligt och till och med hade självmordstankar men genom att personalen visade honom att de brydde sig om honom kände han att det ändå var värt att leva. Ali hade utvecklat en förståelse, med stöd av HVB-hemmets personal, om att alla människor någon gång kan hamna i svåra situationer och det gäller att inte ge upp. Utifrån KASAM är det viktigt att fokusera på individens starka sidor istället för på individens svaga sidor. Antovsky (1991:40) hävdar att genomgå svåra situationer är en del av livet och individen kan hantera sin svåra situation genom att få en förståelse för att under människans livslopp kan vi människor komma i kontakt med svåra situationer, men det behöver inte innebära att livet behandlar individen orättvist.
5:3 Huvudtema 2: Informella kontakter
I detta tema vill jag undersöka hur HVB-hemmets personal hjälpte ungdomarna med deras informella kontakter och hur informanterna upplever att dessa kontakter har påverkat dem.
5.3.1 Tema: Kontakt med vänner
I detta tema vill jag ta reda på hur det var att kontakta vänner och hur HVB-hemmets personal har stöttat ungdomarna för att kontakterna ska fungera.
Olika sätt att kontakta vänner på
Ett mönster som kom fram under intervjuerna var hur informanterna började lära sig att kontakta sina vänner på olika sätt till exempel via dator och telefon. Informanterna upplevde även att det hade stor betydelse att deras vänner fick hälsa på hos dem och att de fick sova över hos dem på HVB-hemmet.
