Värden i friluftslivsundervisning: En studie av hur idrottslärare i fjällmiljö ser på och genomför friluftsliv i skolan

Examensarbete

Värden i friluftslivsundervisning

Values in Outdoor Education

A Study of how Physical Education Teachers in the Mountains Look at and Realize Outdoor Life in School

Mikael Jönsson

Lärarexamen 270 hp Idrott och fysisk bildning Slutseminarium: 2013-11-27

Examinator: Bo Carlsson Handledare: Kutte Jönsson

Lärande och samhälle   Idrottsvetenskap  

Förord

Jag vill tacka min handledare Kutte Jönsson för det stöd och den kontakt vi haft i arbetet med denna uppsats. Denna kontakt har lett till nya infallsvinklar och perspektiv på ämnesområdet, vilket har varit givande på flera sätt. Jag vill även tacka Mikael Londos för de tips jag fick i ett tidigt stadie i arbetet med uppsatsen. Även idrottslärarna som jag har intervjuat och som verkligen tog sig tid till detta vill jag tacka. Det var givande möten med intressanta samtal, som hade varit nyttiga för mig i min framtida yrkesroll även om jag inte skulle ha skrivit denna uppsats.

Sammanfattning

Tidigare studier visar att det finns en rad yttre faktorer som påverkar skolans friluftslivsun-dervisning negativt. Tid, skolans närmiljö, organisation och ekonomi är faktorer som på olika sätt är av hindrande art. Utöver dessa faktorer finns det andra faktorer kan vara svårare att identifiera men som också påverkar om och på vilket sätt friluftsliv genomförs i skolan. Det huvudsakliga syftet med denna studie är att få en förståelse för hur idrottslärare tolkar och tänker kring begrepp som kan relateras till friluftsliv och som finns i ämnets kursplan. För att identifiera hur begreppen beskrivs och vilka värden som lyfts fram, vilket är något som kan avslöja hur man ser på friluftslivet och dess roll i skolan, har jag använt ett kvalitativt arbets-sätt och gjort intervjuer. Att använda sig av läroplaner och läroplansteori blir naturligt, då jag utgår från kursplanen i idrott och hälsa när lärarna ska tolka begrepp, men när det handlar om vilken position friluftslivet har i läroplanen. Hur man arbetar med friluftsliv analyserar jag därmed genom läroplansteori, men även genom teori om meningsskapande processer. En slut-sats är att ett ämnesövergripande arbetssätt, tillsammans med en friluftslivspedagogisk inven-tering och didaktisk diskussion, skulle kunna utveckla både friluftslivsverksamheten och id-rottsämnets status och roll, något som jag ser som absolut nödvändigt för att kunna möjlig-göra en likvärdig och natur- och miljöupplevelsefokuserad undervisning.

Innehåll

1 Inledning  ...  8  

2 Syfte och problemställning  ...  11  

2.1 Syfte  ...  11  

2.2 Frågeställningar  ...  11  

3 Natursyn, fostran och skola  ...  13  

3.1 Natursyn och friluftsliv  ...  13  

3.1.1 Ursprung i naturromantiken  ...  13  

3.1.2 Nationalromantik och ett bredare friluftsliv  ...  14  

3.1.3 Miljön i fokus  ...  16  

3.2 Fostran i naturen  ...  17  

3.2.1 Idéer om fostran i naturen  ...  17  

3.2.2 Natursyn och naturliga vägar till hälsa  ...  18  

3.2.3 Politiska aspekter  ...  19  

3.3 Friluftsliv i idrottsämnet  ...  20  

3.3.1 En kort tillbakablick  ...  20  

3.3.2 Förväntningar och utmaningar  ...  21  

3.3.3 Värden och friluftsliv  ...  23  

3.4 Perspektiv på friluftslivets värden  ...  24  

3.5 Tidigare forskning  ...  26  

3.6 Begrepp  ...  26  

4 Teori  ...  29  

4.1 Fostran, undervisning och natur  ...  29  

4.1.1 Arvet från Locke och Rousseau  ...  29  

4.1.2 Deweys filosofi och meningsteori  ...  31  

4.2 Bernsteins läroplansteori  ...  33  

4.2.1 Introduktion  ...  33  

4.2.2 Klassifikation  ...  33  

4.2.3 Inramning  ...  34  

4.2.4 Samlad och integrerad kod  ...  34  

5 Metod  ...  36  

5.1 Val av metod  ...  36  

5.3 Genomförande  ...  37  

5.4 Tillförlitlighet  ...  38  

6 Resultat och analys  ...  40  

6.1 Resultat  ...  41  

6.1.1 Tolkning av friluftsbegrepp  ...  41  

6.1.2 Friluftsundervisningens värden  ...  44  

6.1.3 Friluftsliv på skolor i fjällmiljö  ...  46  

6.2 Analys  ...  53  

6.2.1 Friluftsrelaterade begrepp och värden i undervisningen  ...  53  

6.2.2 Friluftsliv i tanken och i praktiken  ...  55  

7 Avslutande diskussion  ...  58  

8 Referenser  ...  62  

1 Inledning

Friluftsliv och upplevelser i naturen är ett område som länge har legat mig varmt om hjärtat och påverkat mig på olika sätt. Även vid tidigare studier har jag skrivit om friluftsliv, då i ämnena historia och turismvetenskap. I historia skriv jag en uppsats om Skolungdomens all-männa fjällfärd, ett omfattande friluftsprojekt från 1925 fram till mitten av 1960-talet där Fri-luftsfrämjandet, Svenska turistföreningen, Skolöverstyrelsen och Järnvägsstyrelsen tillsam-mans organiserade resor till fjällen. I turismvetenskap skrev jag om hur bilden av friluftslivet i fjällvärlden spreds via vykort och andra bilder under de första årtiondena av 1900-talet, och jämförde med dagens bilder. Denna gång har jag fokus på skolvärlden och friluftsliv i ämnet idrott och hälsa, utifrån främst idéer om natursyn och fostran.  

Under mitt yrkesverksamma liv hittills har friluftsaktiviteter till viss del fått styra val av bostadsort. Främst är det olika former av skidåkning som har tagit mig till arbeten i både den svenska fjällvärlden och de schweiziska alperna, men även vandring och fiske. Att arbeta med undervisning även utanför skolan har varit och är en förmån, som ger som jag ser det nyttiga perspektiv på arbetet som idrottslärare. Jag har även arbetat som idrottslärare på främst grund-skolor, i skiftande miljö och med olika förutsättningar för friluftsliv. Det har då handlat om både inre och yttre förutsättningar. Med inre förutsättningar menar jag främst idrottslärares tolkningar av friluftsrelaterade begrepp och syn på värden i friluftslivsundervisningen, men även motivation för att bedriva en relevant och måluppfyllande friluftslivsundervisning. I detta ingår även indirekt lärarutbildningens friluftslivsundervisning. Med yttre förutsättningar menar jag egentligen allt annat som kan påverka undervisningen; t.ex. tidsmässiga, ekono-miska och miljömässiga faktorer, vilka Frostmyr & Tapper (2012) behandlar i sin uppsats, och som jag gör jämförelser med i min analys av resultatet. Hur skolan är organiserad och hur ämnesstrukturen och yttre ramar ser ut är en annan yttre faktor som på flera sätt är grundläg-gande för att inte minst komma tillrätta med problematiken kring tidsbrist, vilket anses vara ett av de största hindren för undervisningen i friluftsliv. Även skolans styrdokument är en viktig, då jag går igenom och analyserar idrottslärarnas tolkningar av kursplaner (Lgr 11) och dess friluftsrelaterade begrepp, något jag ser som inre aspekter. Ytterligare yttre faktorer som jag på olika vis också behandlar är; friluftstraditioner, arbetssättet i arbets- eller ämneslag, gruppstorlek, utrustning och hur man kan samarbeta med yttre aktörer som t.ex. föräldrar för att få till en tillfredsställande friluftslivsundervisning. Den inre aspekten handlar i detta arbete främst om idrottslärarens tankar och tolkningar av friluftsrelaterade begrepp i läroplanen, eller

närmare bestämt i kursplanen för ämnet idrott och hälsa, och vilka värden man ser i skolans friluftsverksamhet.  

Jag har under min lärargärning och i samtal med ämneskollegor uppmärksammat att fri-luftsliv prioriteras väldigt olika, och att det inte sällan inte behöver bero på enbart de yttre förutsättningarna, eller hur skolans närmiljö ser ut. Visst påverkar även närmiljön och andra yttre omständigheter när det gäller i vilken utsträckning eller hur friluftslivet kan genomföras, vilket även Erik Backman (2010) bekräftar, liksom att situationen kring friluftsliv i skolan är komplex och att det är många aspekter som påverkar exempelvis i vilken utsträckning och på vilket sätt man ägnar sig åt friluftsliv i skolan. Han menar att det på flera sätt är problematiskt att friluftsliv ses som något exklusivt bland idrottslärare, och även på idrottslärarutbildningar. Just exklusiviteten är något som gör att hindrande faktorer som tid, långt till naturen, grupp-storlek, fysik, ekonomiska resurser och bristande utrustning legitimeras och därmed blir ännu större hinder. För dessa hinder och begränsade faktorer säger något om att friluftsliv är något som ska bedrivas i en avlägsen natur, gärna långt borta och med en viss utrustning som kräver teknisk kunskap. Detta strapatsrika friluftsliv får också gärna ställa krav på kroppsliga färdig-heter. Alla dessa faktorer avslöjar föreställningen om det mer eller mindre exklusiva friluftsli-vet, vilket även tycks resultera i att idrottslärare helt eller delvis undviker att undervisa i fri-luftsliv, för att man helt enkelt inte anser friluftslivsundervisningen genomförbar. Detta trots att friluftsliv sedan länge har varit en framträdande del av styrdokumenten för idrottsämnet. Det kan finnas andra orsaker till detta, och jag tänker att det ofta handlar om en kombination av anledningar.  

Hur som helst tycker jag att den verklighet som kommit fram i olika studier av friluftsliv i skolan rimmar dåligt med just friluftslivets framskjutna position och därmed höga värde i ex-empelvis kursplaner för idrott och hälsa, inte minst i den nuvarande läroplanen där friluftsliv och utevistelse är en av tre huvudrubriker i ämnets centrala innehåll i grundskolan. Det cen-trala innehållet ska på ett sammantaget och integrerat sätt stå för ämnets innehåll och bildande. Begreppet friluftsliv nämns också under rubriken ”ämnets syfte” i kursplanen för idrott och hälsa, där bl.a. även de angränsande begreppen naturvistelse, utemiljö och utevis-telse finns med. Redan i kursplanens första stycke står det:  

Fysiska aktiviteter och en hälsosam livsstil är grundläggande för människors välbefin-nande. Positiva upplevelser av rörelse och friluftsliv under uppväxtåren har stor betydelse för om vi blir fysiskt aktiva senare i livet. Att ha färdigheter i och kunskaper om idrott och hälsa är en tillgång för både individen och samhället (Sverige, 2011, s. 51).  

Detta citat tycker jag säger en hel del om ämnet idrott och hälsa ur ett lite vidare perspektiv, där även friluftsliv är en av ”grundpålarna”. Jag hoppas att jag genom detta arbete på något vis kan bidra till den diskussion som jag anser behövs kring friluftslivet i den svenska grund-skolan. Det handlar t.ex. om att reflektera över och tydliggöra begrepp, att forma nya idéer kring innehåll och hur undervisningen kan organiseras samt skapa förståelse för sin egen och andras syn på naturen. Detta förändringsarbete är en process som troligtvis tar ganska lång tid, då det till stor del bygger på både skol- och samhällsrelaterade etablerade system, och på normer och värderingar. Hur som helst behöver idrottslärare och andra inblandade fundera på friluftslivets roll i ämnet idrott och hälsa, men även i skolan i övrigt. Vilka strategier behövs för att utveckla undervisningen i friluftsliv i skolan? Vad är likvärdig friluftslivsundervisning i en likvärdig skola? Hur ska målet i senaste kursplanen om att utveckla en livslång relation till friluftsliv och naturmiljöer nås? Det finns fler frågor att ställa och det känns spännande att i min framtida yrkesroll få vara en del i denna på flera sätt nödvändiga förändring av frilufts-livet i den svenska skolan, inte minst med tanke på den höga förväntan som finns på vad sko-lans friluftslivsundervisning kan bidra med. Men först vill jag reda ut hur det ser ut idag.  

2 Syfte och problemställning

2.1 Syfte

Det huvudsakliga syftet med denna uppsats är att få en förståelse för hur idrottslärare tolkar och tänker kring friluftsrelaterade begrepp i styrdokumenten, och vilka värden som lyfts fram när det gäller friluftsliv och utevistelse. Genom att analysera idrottslärarnas tolkningar och tankar vill jag kunna få en förståelse för relationen mellan dessa värden och idéer om natursyn och fostran. Ett delsyfte är hur skolor i och i närheten av fjällmiljö arbetar med friluftsliv i ämnet idrott och hälsa, och reflektera kring detta i förhållande till teori och tidigare forskning, och även jämföra med liknande studier. Genom denna koppling vill jag identifiera och förstå om det finns likheter och skillnader i hur man tänker kring och arbetar med friluftsliv i skolor med olika yttre förutsättningar, främst sett till skolans läge och närmiljö.  

Jag fokuserar på lärarnas tolkningar av begrepp och beskrivning av värden i naturen. Jag vill alltså i första hand få en bild av och förstå de inre aspekterna som kan påverka undervis-ningen, alltså idrottslärares bilder om och föreställningar av vad friluftsliv och naturvistelse är och vilka värden det har. De yttre aspekterna är också intressanta att behandla i detta arbete, vilka kan handla om tid, skolans geografiska läge, skolans närmiljö och organisation. Fokus ligger dock på de inre, även om gränserna mellan dessa inte alltid är självklara.  

2.2 Frågeställningar

Utifrån syftet med undersökningen och problemformuleringen har jag valt ett dela upp fråge-ställningarna i en lite större och mer övergripande fråga och en lite mindre, som jag har delat upp i två delfrågor:  

• Hur tolkar idrottslärare friluftsrelaterade begrepp i kursplanen för idrott och hälsa och vilka värden ser de i friluftslivsundervisning, och hur kan dessa kopplas till tankar och idéer kring natursyn och fostran?

• Hur arbetar idrottslärare på grundskolor i eller i närheten av fjällmiljö med friluftsliv inom ämnet idrott och hälsa i årskurserna 4-9? Finns det likheter och skillnader med skolor som har andra yttre förhållanden och i så fall vilka?

3 Natursyn, fostran och skola

3.1 Natursyn och friluftsliv

3.1.1 Ursprung i naturromantiken

Att beskriva friluftslivets historia på ett kortfattat sätt är inte helt enkelt. Jag försöker här inleda med att närma mig detta stora och mångvetenskapliga område genom att sammanfatta det som Erik Backman (2004) beskriver utifrån tre gröna vågor. Han tar upp att flera forskare menar att friluftslivets ursprung finns i 1700-talets naturromantik. Det finns några betydelse-fulla namn som på olika sätt spred ett intresse för naturen vid slutet av detta sekel, varför denna tidsperiod kan kallas den första gröna vågen. Jean-Jacques Rousseau, fransk-schweizisk pedagog, Johann Christoph Friedrich Guths Muts, den tyska gymnastikens grun-dare och botanikern Carl von Linné hade alla en viktig roll för denna utveckling. Naturen, som tidigare sågs som något både skrämmande och främmande, blev en plats för både rekreat-ion och aktivitet och naturumgänget ansågs vara gott för både kroppen och själen. Exempel på fysiska resultat av de naturromantiska idéerna är anläggandet av parker och byggandet av badhus.

Ett resultat av mer mental eller sinnlig karaktär var spridningen av en vandringskultur, vil-ken till en början endast kom överklassen till dels. Jakob Christensson (2002, s. 60) tar i sammanhanget upp att naturen trängde sig in i framväxande industrisamhällen i skepnaden av naturlika parker, som planterades med inhemska trädslag istället för sedvanliga blomsterrabat-ter. Samma författare tar även upp Carl von Linné och den kult som bildades kring botani-kern, var betydelsefull för synen på naturen. Framstående personer hävdade till och med att svenskens kärlek till naturen direkt kunde härledas till botanikprofetens förkunnelse. I spåren av Linné, i kombination med övergripande samhällsförändringar, går även att följa hur natu-ren var på väg att invadera de svenska sinnena. Natur- och djurskyddsorganisationerna är ex-empel på detta, även om detta skedde lite senare. Vid slutet av 1800-talet hade naturskyddet vunnit många röststarka företrädare. Ett exempel på detta är att det 1904 tillsattes en statlig utredning om naturminnesmärken och nationalparker, som ledde till lagar i frågan några år senare (Christensson, 2002). Guths Muts var en tysk pedagog som bildade den tyska systema-tiska gymnastiken, som fördes in i skolan. Han kan även sägas vara en bidragande orsak till att idrottsämnet finns, även i dagens läroplaner. Sammanfattningsvis var friluftsliv något som bara en liten grupp priviligierade hade möjligheten att ägna sig åt, men grunderna till det

se-nare bredare friluftslivet startade i de naturromantiska idéerna. Rousseau återkommer jag del-vis till under rubriken teori.  

För att bredda perspektivet är det rimligt att ta upp att den stora massan levde i ett bonde-samhälle, innan industrialiseringen på riktigt skulle komma att förändra samhället i grunden. I allmogens landskap hade spåren av Linné inte samma betydelse för natursynen som i de övre samhällsskikten. Jonas Frykman och Orvar Löfgren (1979) tar upp att bilden av naturen och relationerna till landskapet ser olika ut i olika epoker och miljöer, och att begreppen natur-landskap och kulturnatur-landskap påverkar och är beroende av varandra. För att bättre förstå denna relation menar samma författare att det handlar mer om landskapet i människan än människan i landskapet. När det gäller kulturlandskapet är det på ungefär samma vis; det är människans inre kulturella landskap som bäst visar på vilka ”bilder” av landskapet som finns och vilken natursyn som råder. Landskapet i bondesamhället var ett produktionslandskap, där det krävdes omfattande kunskap för att bemästra detta landskap. I den lokala miljön och dess ekosystem behövdes förmågan att tolka, klassificera och bearbeta den. Naturen som t.ex. bonden eller fiskaren verkade och rörde sig i var magiskt laddad. Där fanns övernaturliga väsen som t.ex. gastar, vättar, de underjordiska och skogsfrun. Några av dessa sågs som naturens rådare, då de vakade över landskapet och influerade väder, växtlighet och andra naturliga krafter. Dessa väsen uppträdde ofta ambivalent och kunde ha rollen som straffare eller hämnare, men kunde även samtidigt vara hjälpare genom att t.ex. säkra god skörd eller fångst och varna för oväder. Den nordiska folktron, som byggde på äldre hedniska föreställningar, var en del av det bonde-samhälle som under 1800-talet succesivt försvann. Naturen befolkades av nya krafter och ide-ologier, och industrialismen innebar bl.a. en ny tids- och rumsuppfattning, som på sikt kom att legitimera en ny form av naturumgänge.  

3.1.2 Nationalromantik och ett bredare friluftsliv

I slutet av 1800-talet och främst under de första årtiondena av 1900-talet inföll den andra gröna vågen. Även nu var det natur- och nationalromantiska idéer som var grundläggande och banade väg för friluftslivet. Intresset för den vilda naturen ökade, vilket även t.ex. konstnärer och författare bidrog till. I takt med en växande urbanisering och en industrialisering som mer och mer genomsyrade samhället, blev friluftsliv möjligt även för en lite bredare allmänhet. Friluftsliv, rekreation och turism blev viktiga ekonomiska och regionalpolitiska områden. Många föreningar bildades vid denna tid, inriktade på friluftsaktiviteter som skidåkning,

ori-entering och skridskoåkning, vilka senare blev rena idrottsföreningar (Backman, 2004). Svenska turistföreningen (STF) har spelat en viktig roll för friluftslivets spridning, liksom de friluftsinriktade organisationerna Föreningen för skidkonstens främjande (senare Friluftsfräm-jandet) och Svenska scoutförbundet. Jag kommer tillbaka till Friluftsfrämjandet och scoutrö-relsen i avsnittet fostran. STF bildades 1885 och syftet var då att; ”i fosterlandets intresse ut-veckla och underlätta turistväsendet i Sverige” (Nordlund, 2000). Samma författare fortsätter med att syftet några år senare utökades med; ”samt att arbeta för spridandet av kännedom för land och folk”. Spridandet gällde framför allt inom Sverige, men föreningen deltog även t.ex. i internationella utställningar där bilden av Sverige som ett naturens land spreds. STF:s grun-dare var geologer och många av de tidiga medlemmarna var vetenskapsmän. Man riktade sig främst till högborgerligheten, och naturturism, djärva strapatser och härdande vildmarksäven-tyr var kännetecken för föreningens resor under den första tiden. Turistsporten i Norge var en förebild, och resorna gick oftast till platser där naturen uppfattades som orörd. Via nylagda järnvägar tog man sig främst till fjällområden i Jämtland och Lappland. Idéer om att utma-ningar mot och med naturen kunde ge förstärkt livsduglighet, sundhet, uthållighet och även uppfinningsrikedom, var närmast darwinistiska och spencerianska. Man skulle testa sin styrka mot det vilda, vilket metaforiskt även stämde med vetenskapsmännens samtida kamp för täm-jandet av naturens krafter och avslötäm-jandet av dess lagar. Tankar om att i ödemarken, på ens-liga och tysta ställen, finna sig själv eller att träffa fred i sig själv var också en tidig uppma-ning inom STF (Nordlund, 2000).  

Visionen om ett strapatsrikt friluftsliv med vandrande i orörd och kraftfull natur, vari den disciplinerade kroppen och det kultiverade intellektet kunde förädlas, kunde till en början för-verkligas av enbart en exklusiv skara av befolkningen. För den bredare befolkningen, eller främst borgerskapet, handlade det istället om t.ex. dagsturer till någon höjd i närområdet, eller promenader i skogsterräng. Den nya uppfattningen om naturen har ett tydligt samband med det moderna livets former, då den ständigt ökande inflyttningen till städerna satte naturen och det lantliga livet i ett nytt perspektiv. Naturen blev något som fanns bortom, eller utanför, det vanliga livet. Rekreationsområden utökades och den exklusivitet som tidigare hade präglat turismen minskade. STF satte igång folkbildningskampanjen ”känn ditt land”, och nu var inte bara fjällvärlden i centrum, utan alla Sveriges landskap. Detta visade sig bl.a. även i STF:s årsskrifter. Detta passade bra in i en tid när även hembygdsintresset var på stark frammarsch. Turismen började succesivt utvecklas till en allt bredare folkrörelse, som spred sig över hela landet. Friluftslivet blev därmed tillgängligt för allt fler och fick en större betydelse i sam-hället (Nordlund, 2000).

En betydelsefull förändring, som också möjliggjorde ett nytt sätt att tänka och umgås med naturen på, var att människan nu kunde behärska, manipulera och kontrollera naturen på ett helt annat sätt än i det förindustriella samhället. Ny teknik och naturvetenskapliga landvin-ningar innebar inte bara konsekvenser för naturutnyttjandet, utan även för hur man upplevde naturen. Genom tekniska och vetenskapliga framsteg avmystifierades naturen, när just veten-skapen tog över efter folktrons väsen i landskapet. Samtidigt växte en ny naturmystik fram i den borgerliga kulturen. Den borgerliga naturmystiken var förankrad i det nya fritidsland-skapet, som utrustades med nya och helt andra kulturella värden än i brukslandskapet. Land-skapet kom nu att definieras i termer som vackra vyer, skönhetsvärden och äkthet, och kom så småningom att innebära att naturen och nationen förenades. Denna fosterlandskärlek stod för det progressiva och framåtsträvande, i motsats till tidigare patriotism. Med andra ord blev det liberalernas landskap snarare än de konservativas, något som hänger ihop med att naturen kom att bli naturlig istället för exotisk. Allt fler människor ägnade sig åt friluftsaktiviteter, och naturen blev en symbol för svenskhet. Den blev på olika sätt även folkets klassöverskridande gemenskap, när det inte längre var kustmiljöer eller bergstoppar i avlägsna trakter som stod i förgrunden, utan det svårmodiga svenska. En stilla sjö, susande granskog eller en svamprik glänta. Det innerliga och ibland vemodiga landskapet tog över det dramatiska landskapet allt mer, men fortfarande stod det rena och obesmittade landskapet i centrum, liksom ensamheten. (Frykman & Löfgren, 1979) När det gäller tankar om naturen som fostrare och fostran i natu-ren, kom dessa att bli allt mer betydelsefulla under denna nationalromantiska tid. Jag behand-lar detta område mer under rubriken fostran. Även den politiska aspekten återkommer jag till.  

3.1.3 Miljön i fokus

En tredje grön våg kom på 1970-talet. Den innebar ett explosionsartat intresse för natur- och miljöfrågor, och innefattade alla plan i samhället. Många nya miljörörelser bildades och mil-jöfrågor blev ett både politiskt och massmedialt arbetsområde. Förändringar för att få till ett ekologiskt hållbart samhälle debatterades, vilket lever vidare även idag. Miljö- och naturfrå-gor är betydande inslag i dagens friluftsorganisationer, vilket alltså kan sägas vara ett arv från den tredje gröna vågen. Exempelvis framhåller både Friluftsfrämjandet och Scoutförbundet friluftsliv som en pedagogisk metod för att påverka förhållandet till naturen och skapa miljö-medvetenhet (Backman, 2004). Även aktörer i dagens ibland mer kommersiella friluftsliv framhäver ofta att de arbetar på ett för naturen hållbart sätt, vilket även märks i marknadsfö-ringen. I skolan har man kunnat se spår av den tredje gröna vågen i olika läroplaner. I dagens

läroplan för grundskolan finns det under rubriken ”Skolans uppdrag” några övergripande per-spektiv, som ska genomsyra undervisningen i skolans alla ämnen. Det finns ett historiskt, ett internationellt, ett etiskt och så miljöperspektivet;

Genom ett miljöperspektiv får de möjligheter både att ta ansvar för den miljö de själva di-rekt kan påverka och att skaffa sig ett personligt förhållningssätt till övergripande och globala miljöfrågor. Undervisningen ska belysa hur samhällets funktioner och vårt sätt att leva och arbeta kan anpassas för att skapa hållbar utveckling.” (Skolverket, 2011, s. 9).

Ebba Lisberg Jensen (2008) tar upp att den svenska friluftstraditionen under hela 1900-talet har haft en moralisk underton, där fysisk hälsa, kunskap och gott medborgarskap har setts som resultat av att vistas i naturen. På senare tid har även miljöengagemang lagts till bland dessa, vilket till stor del har sitt ursprung i 1970-talets miljödebatt. Samma författare fortsätter med att dagens miljödebatt ibland handlar om att rotlöshet och bristande platskänsla kan bidra till olika miljöproblem. Ur detta tankesätt är förstärkt platsidentitet en möjlig väg till större hän-syn till naturen, och ansvar för den, vilket kan innefatta miljöfrågor på både ett lokalt, region-alt och globregion-alt plan.

3.2 Fostran i naturen

3.2.1 Idéer om fostran i naturen

Enligt Klas Sandell och Sverker Sörlin (1999) har betydelsen av friluftsliv och naturkontakt som fostrare av ungdomen betonats under hela 1900-talet. Friluftslivet med dess kombination av kärlek till den svenska naturen och fysiska prestationer och sportaktiviteter har setts som en viktig metod för att mobilisera det uppväxande släktet för byggandet av nationen. Fram-förallt ungdomarna uppfattades som en del av nationens resurser som skulle utvecklas och nyttjas på rätt sätt och inte fick förstöras genom stadslivets förödande livsstil. I bakgrunden fanns en växande föreställning om betydelsen av sundhet, nykterhet, hälsa och gymnastik för både den enskilda individen och samhället och i förlängningen produktiviteten. Denna kondit-ionsuppbyggnad var också kopplad till mobiliseringen av landets försvar. Friluftsliv sågs också som en metod för att fostra kriminell ungdom och Friluftsfrämjandet framhävde 1924 att skidlöpningen var i uppfostrans tjänst. Scoutförbundets ursprungliga uppgift var att verka för Sveriges ungdomars moraliska och fysiska fostran i scoutrörelsens anda”, där friluftslivet sågs som en metod. Ett huvudsyfte var att framförallt få ut slumbarnen från de växande

stor-städerna till friluftsliv och kamratskap. 4H-rörelsen, som i första hand vände sig till dem som bodde på och levde av landsbygden ansåg att det var viktigt att väcka ungdomens kärlek till naturen och hembygden. Kärleken till naturen och växtligheten ansågs bidra till kärlek och förståelse för modernäringen. I slutet av 1960-talet ledde urbaniseringen till att man även inom 4H istället satsade mer på att barn och ungdomar från städerna skulle kunna få kontakt med jordbruk och husdjur.  

Med tiden blev ett allt viktigare syfte för dessa tre organisationer att verka för en ökad mil-jömedvetenhet. I Friluftsfrämjandet under 1930-talet var det främst frågor kring allemansrät-ten som var viktiga och det var först på 1950-talet med Skogsmulleverksamheallemansrät-ten som natur-vårdsfrågorna fick en större roll. Enligt Klas Sandell och Sverker Sörlin (1999) är en skillnad mellan de tre organisationerna att 4H-rörelsen främst står för ett brukarperspektiv av naturen medan Friluftsfrämjandet och Scoutförbundet lägger tonvikten på fritidsnyttjandet och ett mer allmänt miljöperspektiv. Friluftsfrämjandet betonar allmänhetens tillgång till naturen medan Scoutförbundet har en traditionell betoning på djupare livsåskådningsfrågor.

3.2.2 Natursyn och naturliga vägar till hälsa

Friluftsliv och uteaktiviteter har på ett eller annat sätt funnits med i främst idrottsämnets styr-dokument ända sedan den obligatoriska skolans införande år 1842, även om begreppen som har använts i skrifter och styrdokument har förändrats över tid. Klas Sandell och Sverker Sör-lin (1999) behandlar tanken om en naturlig väg till hälsa och friluftslivets roll i den svenska skolan. Kopplingen mellan hälsa och naturen eller ett naturligt liv är ett gammalt idéhistoriskt tema. Jean-Jaques Rousseau var en betydelsefull källa för fysisk fostran redan i slutet av 1700-talet. Hans idéer bidrog till tanken om att friluftsliv kunde vara ett viktigt inslag i barns fostran. Rousseau ansåg bl.a. att allt stillasittande inomhus var både ohälsosamt och onaturligt för barnen, och medicinen, eller kompensationen, mot detta var regelbunden fysisk aktivitet. Helst skulle den ske utomhus och även under alla årstider. Praktiska göromål, lek, kropps-övningar och friluftsliv rekommenderades framför stillasittande och teoretiska studier. Rous-seau menade också att det finns en nytta genom fysisk aktivitet som moralisk fostran och ka-raktärsdaning. Den starka och friska kroppen ansågs påverka tänkandet positivt. Barn och ungdomar ansågs ha ett naturligt rörelsebehov, vilket inte gick att bortse från i fostran. Den romantiska tanken om människan som en del av naturen påverkade därmed också idrottsäm-nets utveckling (Sundberg & Öhman, 2000, s. 105). Samma författare fortsätter med att ro-mantiska tänkare förespråkade det enkla och naturliga livet i närhet till naturen, och såg detta

liv som något gott och eftersträvansvärt. Dessa tankar var en reaktion mot den tidiga indust-rialiseringen och urbaniseringen, som enligt romantikerna hade en negativ och till och med nedbrytande effekt på människans både hälsa och moral. Det naturliga levernet innebar att återgå till ursprungliga och enkla livsformer, där livet skulle vara okomplicerat och i nära kontakt med naturen. Man skulle alltså lämna det konstlade stadslivet och istället återerövra ursprungliga dygder som försvunnit i den moderna kulturen. Levnadssättet i närhet till, och med, naturen ansågs hälsosamt och skulle alltså förbättra hälsan, till skillnad från det på olika plan ohälsosamma stadslivet. På detta sätt kunde man återerövra ursprungliga goda dygder som gått förlorade i det moderna samhället och den moderna kulturen. Ett naturenligt lev-nadssätt skulle vara positivt för hälsan medan det onaturliga stadslivet kunde vara negativt för hälsan. Att naturen har positiva effekter på hälsan, vilket alltså har sitt ursprung i romantiken, är något som har haft och har stor genomslagskraft, t.ex. i olika samhälleliga institutioner. Fysisk aktivitet, miljöombyte och naturupplevelse är grundläggande faktorer och värden.

3.2.3 Politiska aspekter

Friluftspolitik i Sverige är ett sedan länge integrerat område i naturvårdspolitiken. I ett prin-cipprogram som statsmakterna antog 1963, angående riktlinjer för naturvårdsveksamheten, klargjordes att social naturvård skulle jämställas helt med den mer traditionella och veten-skapliga naturvården. Det innebar att ett naturområde kunde skyddas både utifrån de natur-värden som fanns där men även för dess värde för friluftslivet. År 1967 blev naturvårdsverket ansvarig myndighet för frågor som rör friluftsliv. I lagstiftningen har friluftsliv idag en fram-trädande roll, t.ex. i plan- och bygglagen och miljöbalken. På både nationell, regional och lokal nivå går friluftspolitiken till stor del ut på att skapa förutsättningar för friluftsliv. Detta genom exempelvis arbete kring och bevarandet av allemansrätten, strandskydd, säkerställande av områden för friluftsliv och vård av dessa, t.ex. anläggningar och vandringsleder (Frilufts-gruppen, 1999).

Suzanne Lundvall (2011) tar upp att värdet av en speciell företeelse synliggörs genom att tid avsätts skolpolitiskt. När friluftsverksamhetens syfte och den bestämda tiden och antalet friluftsdagar avvecklades i styrdokumenten, kan man se detta som att friluftsverksamheten delvis hade förlorat sin legitimitet och uppgift i skolan. Efter att den nya läroplanen imple-menterades 1994 (Lpo 94), reducerades av olika anledningar antalet friluftsdagar med om-kring hälften. Värdet av friluftsliv och även friluftsdagar är beroende av samhällets syn på

folkhälsa, naturvård och värdet i skapandet av relationer till landskap och natur. Skolpolitiska beslut har nu gjort att friluftsliv återigen fått mer plats i den nuvarande läroplanen (Lgr 11) kan vara ett tecken på detta.

3.3 Friluftsliv i idrottsämnet

3.3.1 En kort tillbakablick

Friluftsliv har varit en del av den fysiska fostran i idrottsämnet ända sedan den obligatoriska skolan infördes år 1842, även om begreppet friluftsliv inte nämns och det kan vara svårt att säga hur mycket kroppsövningarna hade friluftskaraktär i Per-Henrik Lings tankar om fysisk fostran. Visserligen tillhörde skidåkning, simning, skridsko och friluftsövningar det gymnas-tiska området, men de konstruerade övningarna kopplades till vetenskaplighet. I början av 1900-talet kunde man däremot hitta friluftsaktiviteter som var mer uttalade. I undervisnings-planen från 1919 bestod friluftsaktiviteterna till största delen av olika fysiska aktiviteter ut-omhus, som skidåkning, simning och skridskor, men det fanns under 1900-talets första hälft inte uttalade mål för friluftsliv. Friluftslivet följde ämnets övergripande syften, och att vistas utomhus har varit ett starkt hälsomotiv i skolans styrdokument, vilket dock gällde alla sorters fysiska övningar. Först senare under 1900-talet fick friluftslivet en roll i skolan som talade om något mer än fysiska aktiviteter utomhus, då även friluftsdagarna infördes i läroplanen från 1942, men det är först på 1950-talet som man mer ingående skiljer på friluftsliv och idrott i kursplanen. Lägerliv och terrängvandringar är exempel på detta. Även ett naturvårdsperspek-tiv kopplades från mitten av 1900-talet till friluftslivet, och man mötte nu begrepp som natur-upplevelse och naturvård (Sundberg & Öhman, 1999).

Angående friluftslivets roll i skolan finns det några centrala motiv som hela tiden har lyfts fram, och görs än idag. Dessa har varit mer eller mindre uttalade i kursplanerna, och ett över-gripande motiv är kopplingen mellan hälsa och naturen eller ett naturligt liv. Detta idéhisto-riska tema skiljer sig dock, beroende på vilken naturuppfattning eller natursyn som har varit normen i olika tidsperioder. Rousseaus tankar var föregångare till idén om att friluftsliv är ett viktigt inslag i elevens fostran och lärande. Allt stillasittande skulle kompenseras med fysisk aktivitet, helst utomhus och under hela året. I urbaniseringens och industrialiseringens sam-hälle blev Rousseaus idéer tydligt uttryckta, då det enkla och naturliga livet i närhet till natu-ren blev det goda livet. Dessa tankar lever kvar även i dagens samhälle, skola och

idrotts-ämne. I det post-industriella samhället lever tron, och även vetskapen, på att naturen har posi-tiva effekter på hälsan vidare. I ämnets styrdokument har friluftslivet bytt fokus efter det rå-dande omgivande samhället. Några huvuddrag, vilka kan tolkas på olika sätt, har varit; fri-luftsliv som motvikt, frifri-luftsliv som rekreation, frifri-luftsliv som metod eller mål och frifri-luftsliv för uthållig utveckling och ökad livskvalitet (Sundberg & Öhman, 1999). Erik Backman (2004:1) menar att ämnets utveckling från mitten av 1900-talet och framåt har gått från en specificerad innehållsplan till en allt mer öppen och tolkningsbar sådan. Friluftsliv förekom inte som begrepp i kursplanerna på 1960-talet, men det framgick att idrottsläraren skulle för-dela sin undervisning i friluftsliv mellan vanliga lektioner och friluftsdagar, för att kunna un-dervisa i dessa mer tidskrävande aktiviteter. Det är först i läroplanen från 1980 som begreppet friluftsliv används. Det sågs som viktigt att få kunskaper om friluftsliv och att få förståelse för den ekologiska balansen. Dessutom skulle man lära sig att ta ansvar för naturen och utnyttja naturen på rätt sätt för rekreation och friluftsliv. I läroplanen från 1994 anknyter ämnet även till kulturella traditioner som finns när det gäller naturvistelse. Friluftsliv framhålls även som en metod som kan stimulera ett fortsatt intresse för friluftsliv, natur och miljöfrågor. Detta ska eleverna få genom olika upplevelser, kunskaper och erfarenheter som naturen kan ge genom friluftslivet (Backman, 2004:1, s. 179). I den nuvarande läroplanen har friluftsliv och utevis-telse blivit en av tre huvudrubriker för ämnets innehåll, och är i sig något som kan tolkas på olika sätt. Friluftsliv är benämnt på flera ställen i kursplanen, och under rubriken ämnets syfte står det bland annat; ”Genom undervisningen ska eleverna utveckla förmågan att vistas i ute-miljöer och naturen under olika årstider och få förståelse för värdet av ett aktivt friluftsliv” (Stockholm, 2011, s. 51). Just förståelsen för värdet av friluftsliv är något som är intressant och legitimt att reflektera kring ur mitt perspektiv.

3.3.2 Förväntningar och utmaningar

I den nuvarande kursplanen för idrott och hälsa är friluftsliv och utevistelse ett av ämnets tre huvudmoment när det gäller innehåll. Friluftsliv och utevistelse ska utifrån dess position i kursplanen rimligtvis ses som betydelsefullt för barns och ungdomars lärande och utveckling. Regeringen har alltså höga förväntningar på skolan när det gäller friluftsliv. Detta är dock inte något som visar sig i verkligheten, då förekomsten av friluftsliv ofta är liten eller till och med obefintlig. Den faktiska undervisningen i ämnet innehåller generellt sett mest populära

id-rottsaktiviteter, vilka i motsats till friluftslivet inte står omnämnda i kursplanen. (Backman, 2011) och (Schantz, 2004).

Sett ur ett livslångt hälsoperspektiv, och även utifrån en den miljövårdande aspekten, är det betydelsefullt att eleverna får erfarenheter och kunskaper av och genom ett friluftsliv som är inriktat mot naturupplevelser utan prestations- eller tävlingskrav, och även mot ett miljö- och naturvårdande perspektiv. Ur ett socialt perspektiv är friluftsliv något som är socialt stratifie-rat bland barn och ungdomar. Skillnader mellan olika sociala grupper gör att det finns en social uppdelning när det handlar om vilka som ägnar sig åt friluftsliv eller ej, eller i vilken utsträckning. Ur denna aspekt är det centralt att skolan ger möjligheter till att alla elever får chansen att uppleva friluftsliv på samma, eller liknande villkor (Backman, 2004:1) och (Eng-ström, 2010). När det gäller friluftsdagar, vilka i tidigare kursplaner var reglerade, består in-nehållet betydligt oftare av idrottsliga aktiviteter än av friluftsliv. Detta bidrar till att upplevel-serna av natur och friluftsliv i skolan ofta är få, även eftersom det under den normala lektions-tiden för många, av flera anledningar, anses vara svårt att ha någon friluftslivsundervisning. När det gäller antalet friluftsdagar, har dessa blivit betydligt färre än när de var reglerade i styrdokumenten.

Erik Backman (2004:2) pekar på några utmaningar, eller utvecklingsområden, kring fri-luftslivsundervisningen. Det första är att det är problematiskt att friluftsliv hos exempelvis idrottslärare förknippas med att det måste ske i speciella naturmiljöer som gärna ska vara spännande och otillgängliga. Det finns även en bild av att det behövs mycket specialkunskap-er och speciell utrustning för att man ska kunna ta sig ut i naturen med elevspecialkunskap-erna. Detta har även att göra med viljan, eller ”kravet”, om att ställa eleverna inför äventyrliga och strapats-rika upplevelser, så att rolighetskriteriet kan uppfyllas. Det outtalade kravet på att idrottsun-dervisningen, och även annan undervisning, ska vara rolig får inte bli ett hinder för att lärare ta sig ut i naturen med sina elever. Det finns ett stort behov av att bland idrottslärare och andra lärare diskutera friluftslivet. En pedagogisk och didaktisk utveckling av tätortsnära friluftsliv är ett exempel på ett område som behöver utvecklas, inte minst för att kunna uppfylla de högt ställda krav som finns på friluftsliv i kursplanen. I detta arbete är även samarbete över ämnes-gränserna och därmed också organisatoriska frågor av stor vikt. Friluftsliv är något som möj-liggör integrering av olika kunskapsområden, eller ämnen, i skolan. Sammanfattningsvis kan man säga att det bland idrottslärare och andra inblandade finns en inre bild av att friluftsliv bör eller ska vara något som på olika sätt är exklusivt, vilket kan påstås ställa till det på flera sätt.

Något som kan försvåra en utveckling, och därmed också är en utmaning, är det som Inger Karlefors (2002) tar upp kring att idrottsämnet befinner sig i en kris. Faktorer som att idrotts-ämnet har ett identitetsproblem, vilket även kan leda till en innehållskris, är något som på olika sätt kan påverka utvecklingen av friluftslivsundervisningen. En annan faktor är isole-ringsproblematiken, som innehåller flera olika komponenter. Dels är lärare för det mesta iso-lerade i yrkesutövningen eftersom de oftast arbetar ensamma i klassrummet eller i idrottshal-len. På grund av lokalens placering och utformning blir idrottslärare dessutom isolerade från andra lärare. Även ämnets särställning kan vara ett isoleringsproblem, liksom arbetsorganisat-ionen. I många fall har idrottslärare dessutom inte samma möjlighet att delta i arbetsenhetens arbete som andra lärare, vilket i sin tur kan skapa en känsla av både utanförskap och isolering. Olika former av samarbete ses som en nödvändighet för att förbättra situationen, vilket då även kan påverka friluftslivsundervisningen. Samverkan ses som en central del i skolutveckl-ing, och även därför är det betydelsefullt att idrottsläraren och även ämnet deltar i denna ut-veckling. Genom detta deltagande kan idrottsläraren stärka sina och ämnets positioner. En sådan samverkan kan leda till att innehållet i ämnet förändras, vilket är något som kan upp-fattas som negativt av eleverna. Men en undervisning där ämnen samverkar och arbetar på ett ämnesövergripande sätt kan ge eleverna bättre och helt andra förutsättningar för att knyta ihop sina kunskaper och därigenom även tillämpa dem i vardagen. Detta kan på olika sätt även förbättra inlärningen.

Avslutningsvis tyder relationen mellan vad som står om friluftsliv i kursplanen och hur man arbetar med friluftsliv i praktiken på att det finns en stor osäkerhet och även okunskap, om vad som är det mest centrala och meningsbärande i friluftslivet. Det finns även en osäker-het kring när det gäller vilka aktiviteter som innefattar friluftsliv och hur man ska realisera friluftslivet i skolan (Backman, 2004:1).

3.3.3 Värden och friluftsliv

Friluftsundervisning associeras ofta med vissa specifika värden och meningserbjudanden. Några exempel på värden som friluftsliv innehar är möjligheter för samarbete, sinnlighet, rö-relseglädje, fysisk aktivitet, miljömedvetenhet, hälsa, historiska och kulturella landskapsper-spektiv, sociala perspektiv och integrering av kunskapsområden, eller ett ämnesövergripande arbetssätt. Detta är värden som ligger nära det som har beskrivits som en skandinavisk fri-luftstradition, där folklighet, enkelhet, ekologiska perspektiv och motståndet mot konsumtion

och kommersialism har varit och är centrala områden. Friluftsliv, eller outdoor education, kan enligt internationell forskning även bidra till en mer jämlik och könsneutral undervisning, jämfört med undervisningen i idrottsaktiviteter (Backman, 2011).

Friluftsliv kan ses ur flera olika perspektiv. Ett perspektiv är att se på friluftsliv som mål och som medel. Dels kan friluftsliv vara en metod för olika syften som t.ex. hälsa, gruppsoli-daritet, personlig utveckling eller nationell mobilisering, och dels kan friluftslivet ses som ett egenvärde. Sett utifrån aspekten egenvärde, kan friluftsliv vara något existentiellt, en livskva-litet eller ett mål i sig själv. När man syftar på friluftslivets egenvärde, motiveras det inte med att det är bra för något annat syfte eller mål. Egenvärdet beskrivs i många olika skrifter, men det saknas egentlig forskning i området. Några perspektiv på egenvärdet är att friluftsliv är; att leva i nuet, livskvalitet, en mental tillflyktsort och sist men inte minst en livsnödvändighet. Friluftsliv kan vidare ses som ett medel för att specifikt uppnå bättre folkhälsa, t.ex. sett till fysisk och psykisk hälsa, rehabilitering och stresshantering. (Naturvårdsverket, 2007).

3.4 Perspektiv på friluftslivets värden

Naturen brukar ses som en del av den svenska identiteten, och anses ofta vara grundläggande för människans välbefinnande och är därmed en viktig del av samhället. I naturen finns möj-ligheter till att hämta kraft och energi och till avkoppling och rekreation. Hur vi umgås med naturen genom friluftslivet kan ses som en kulturyttring. Naturen är ett både materiellt och immateriellt arv som har formats och formats om genom historien. Naturumgänget, eller fri-luftslivet, handlar till stor del om upplevelser och intryck som kan vara värdefulla på olika sätt. Det kan problematisera och berika tillvaron, precis som kulturlivet i övrigt. I samman-hanget kan det vara nyttigt att reflektera kring att bara för att människor vistas i naturen så är det inte självklart att den upplevs som vacker, är välgörande och väcker intresse. På samma sätt är det med fostran, då det inte längre finns något ”givet” sätt att uppfostra på när det hand-lar om att uppskatta och umgås med naturen på ett rätt och riktigt sätt. Det finns inte heller några självklara eller universella värden i naturmöten och friluftsliv, även om vissa normer kanske säger det. Men att naturen har för människan goda värden är samtidigt något som ve-tenskapen har visat på en mängd olika sätt (Johansson, 2006).  

Det finns i samhället stora skillnader i hur man umgås med naturen. Dessa kan ses som ojämlikheter, men också skillnader som beror på t.ex. kulturell, ekonomisk eller social bak-grund. Diskussionen om naturens värden har lett till nya perspektiv och insikter. Man kan inte

längre med samma säkerhet utgå från att naturens ursprunglighet eller äkthet motiverar beva-rande initiativ som t.ex. naturskydd. Argument med utgångspunkter i en stor mängd veten-skaper har visat att naturen är långt ifrån något som är statiskt, utanför människan och kul-turen. På så vis kan man säga att naturen har denaturaliserats (Sörlin, 2006).  

Utifrån forskning, inte minst den internationella, är ett övergripande drag en ökad demo-kratisering av friluftslivets värden över tid. Under 1900-talet och en bit in på 2000-talet har det friluftspolitiska och det friluftspedagogiska arbetet rört sig från i stort sett entydiga grund-tankar om friluftslivets självklart goda värden, till en allt mer ökande insikt om hur kulturbe-roende aktiviteter, landskapsbilder och attityder är. Detta har lett till nya kunskaper och en ökad ödmjukhet inför olika natur- och landskapsmöten och deras roll och utformning. Detta står alltså i stor kontrast till tidigare, då friluftslivets värden spreds med i många fall bestämda åsikter och tankar om hur detta skulle förverkligas genom att ägna sig åt en viss sorts aktivite-ter i särskilda landskapstyper och med rätt attityd. Man kan även uttrycka det som att gå från fokus på fosterlandsplikt i en vild och avlägsen natur till ett behov av ett brett spektrum av landskap för rekreation och olika typer av friluftsliv, vidare till ett fokus där det handlar om tillfredsställelsen av olika behov av värden och upplevelser som är knutna till landskapet, eller friluftslandskapet. Detta innebär att perspektivet både blir bredare och djupare och att nor-merna för vad som är friluftslivets värden förändras (Sandell, 2004, s. 99) Samma författare menar vidare att trots demokratiseringen av friluftslivet och dess värden, och hur dessa bör uttryckas och upplevas, så kan man inte välja om man vill ha en relation till naturen, eftersom människan är en del av den. Dock finns det tendenser i samhället av en livsstil som är allt mer distanserad till naturen. Det finns alltså flera anledningar till att fråga sig vilka landskap, akti-viteter och attityder som i framtiden kommer spela en viktig roll. Dock kommer även det ”traditionella” friluftslivet sannolikt att ha en viktig roll även i ett framtida samhälle.

3.5 Tidigare forskning

Friluftsliv är en företeelse som kan studeras i många olika ämnesområden, och ofta kan forsk-ningen innehålla en blandning av aspekter som t.ex. naturvård, friluftsliv och turism. Exempel på ämnesdiscipliner där friluftslivet studeras är; historia, medicin, pedagogik, turism, socio-logi, ekonomi, samhällsplanering, idéhistoria, psykosocio-logi, folkhälsa och humanekologi (Schantz, 2004).

När det gäller friluftslivet i skolan har flera undersökningar på senare tid visat att förverk-ligandet av friluftslivsundervisningen begränsas eller hindras av faktorer som tid, närmiljö, ekonomi, gruppstorlek och utrustning. Det finns även argument för att idrottslärare kanske inte är de bäst lämpade för att undervisa i friluftsliv. Forskning kring friluftsdagarna har visat att både antalet dagar och innehållet på dessa dagar varierar mycket från skola till skola. Fri-luftsdagar är ofta den enda friluftsverksamheten som förekommer, vilket därmed innebär att friluftsliv kan ses vara mycket sparsamt förekommande. I genomsnitt handlar det om 4-5 da-gar, men innehållet inte behöver innefatta friluftsliv, utan dessa dagar kan snarare ses som aktivitetsdagar. Inte minst gäller detta för skolor i storstadsområden, medan skolor på gles-bygden eller skolor med närhet till lämplig terräng ofta har fler friluftsdagar, som dessutom innehåller mer ”riktigt” friluftsliv. Detta visar rapporter från Skolverket och även från Riksid-rottsförbundet (Backman, 2004).

De senast åren är det främst Erik Backman som har forskat kring friluftslivet i skolan och även kring lärares inställningar till friluftsliv, förutom studentuppsatser där ämnesområdet verkar tilltala en hel del idrottslärarstudenter. Ett resultat, som även jag använder mig av i min studie, är att friluftsliv i många fall ses som något som måste ske i en avlägsen miljö och vara äventyrlig eller strapatsrik. Att den kräver mycket både planering och kunskap av läraren och att den dessutom kräver en viss utrustning. Detta är allt faktorer som hindrar friluftslivet på många håll i Sverige. Erik Backman (2011) menar att problematiken kring synen på friluftsliv som något exklusivt behöver diskuteras och omvärderas för att friluftslivet ska kunna reali-seras. Även samverkan och ämnesövergripande arbetssätt är något som framhävs och som kan bidra till en bra friluftslivsundervisning.

3.6 Begrepp

Jag går här igenom några centrala begrepp för mitt undersökningsområde. Definitioner av dessa begrepp är svåra att göra, så det handlar mer om att inringa och få en förståelse för

be-greppen. Flera av begreppen hänger ihop och har ofta kopplingar mellan sig på olika plan, men jag försöker ändå sära på dessa här.

Natursyn

Natursyn är ett mångfacetterat begrepp och är inte helt lätt att definiera. Det är ett begrepp som används i och förenar flera olika forskningsfält, och som är vidsträckt och omfattar de synsätt, attityder, moraliska och estetiska föreställningar som människor har av naturen (Sör-lin, 1991). Samma författare lyfter även fram att natursyn handlar om idéer, eller inre före-ställningar, och att dessa ofta är svåra att studera. Men om människor på något sätt har gett bestående uttryck åt dessa föreställningar, är det möjligt att formulera olika natursyner. Detta genom att natursyner har kodifierats i olika sammanhang som t.ex. texter och bilder. Mer indi-rekt kan natursyner även komma fram genom källor som är knutna till olika sociala eller poli-tiska aktörer, och i själva miljön.

Natursynen är oftast inte isolerad från andra idéer. Den kan vara en komponent i ett filoso-fiskt tankesystem, ett inslag i en politisk ideologi, eller ett uttryck för olika intressen. Natur-synen har också samband med den historiska utvecklingen, något som kan visa sig i att olika tidsepoker har haft och har olika dominerande synsätt på naturen. Förändringar i natursyner framdrivs av t.ex. sociala och ekonomiska processer, och tvärtom; en förändrad natursyn in-nebär återverkan på människors historiska praxis (Sörlin, 1991). Att begreppet natursyn även har en metaforisk karaktär beskriver dansken Jens Christensen (2008, s. 46) i sammanfatt-ningen av hans studie om natursyn, där han även framhåller den dynamiska processen:

Som metafor er begrepet natursyn noget stedse dynamisk. Det er stedse flydende, hvad begrebet ’egentlig’ dækker, for denne ’egentlighed’ findes næppe. Ikke kun er konkrete natursyn historisk foranderlige og kulturelt mangfoldige. Selve ordet natursyn, selve talen om natursyn i dagligsproget, er udsprunget i en historisk-kulturel sammenhæng. Ethvert forsøg på at klarlægge begrebet natursyn rummer en bevægels ind i historien og kulturen. Begrebsafklaringen er udtryk for en forståelse af og et forhold til historien og kulturen.  

Avslutningsvis bör natursynen uppfattas som en spegel av människors naturumgänge. Oenig-heter kan råda om vad natursynen bör vara, vilket dagens klimat-, resurs- eller miljödebatt är exempel på. Samtidigt finns det i varje samhälle eller kultur en natursyn som i grunden trots allt kan sägas vara hegemonisk, vilken även ofta har förbindelser med politiken (Sörlin, 1991, s. 27).

Naturumgänge  

Sverker Sörlin (1991) tar upp att det finns samband mellan naturumgänget och dess idéer. Är man medveten om idéerna kan man finna andra och nya idéer. Ur ett idéhistoriskt perspektiv kan en idéhistoriskt informerad värdediskussion på olika vis påverka politik, etik, moral och även miljöpraxis. Forskningen om naturumgänge är omfattande och mångvetenskaplig och någon definition är svår att finna.

Friluftsliv

Friluftsliv är ett komplext och stort begrepp, men är på något vis ändå lättare att definiera. Jag använder mig i denna studie av Naturvårdsverkets definition; ”Vistelse utomhus i natur- och kulturlandskapet för välbefinnande och naturupplevelser utan krav på tävling”. Jag tycker att denna definition är öppen och lätt att relatera till.  

Fostran

Betydelsen av friluftslivet som metod för olika fostrande syften har handlat om t.ex. kroppslig och själslig hälsa, nationell mobilisering och att motverka den nedbrytande inverkan som ur-baniseringen och industrialiseringen ansågs ha (Sandell, 1999). I friluftslivet i dagens sam-hälle och skola är den fostrande aspekten kanske inte lika tydlig sett ur t.ex. ett politisk-moraliskt perspektiv, som den har varit tidigare, men fostran kan läsas in i upplevelsen av friluftslivets värden, inte minst när det handlar om friluftsliv som en miljöpedagogisk för-medlare. Friluftslivets roll för naturkontakt, livskvalitet och utveckling är på sätt och vis en slags fostran

4 Teori

Det första avsnittet i detta kapitel handlar till stor del om tankar och idéer kring undervisning, och en naturlig fostran. De fyra filosofer och pedagoger som jag tar upp har alla betytt mycket och gör på olika vis fortfarande det, t.ex. när det gäller frågor kring fostran och undervisning. Inte minst de tankar och idéer som John Dewey (1859-1952) framförde anses vara aktuella i dagens skolfrågor. I det andra avsnittet tar jag upp Deweys teori kring meningsskapande. En tredje och sista utgångspunkt har jag i läroplansteori och Basil Bernsteins begreppsapparat.

4.1 Fostran, undervisning och natur

4.1.1 Arvet från Locke och Rousseau

Utifrån ett skol- och friluftsperspektiv tar jag här upp två pedagoger, vars tankar och idéer kring undervisning har varit betydelsefulla för skolväsendet under lång tid och som på olika sätt lever kvar även i dagens skola. Av utrymmesskäl har jag valt att här koncentrera mig på John Locke (1632-1704) och Jean Jacques Rousseau (1712-1778), men inte minst för att dessa båda filosofer och pedagoger framhävde ett lärande i naturen. Locke var en undervis-ningsteoretiker och undervisningsfilosof som i sina skrifter betonade vikten av god hälsa. Han kan ses som en av grundarna av kunskapsteoretisk empirism. En grundtanke var att det inte finns några medfödda idéer, och att all kunskap därför måste vara grundad på förnuft och er-farenhet. Själen ses som ett oskrivet blad, vilket uppfostraren kan forma som den vill. Miljön är alltså väldigt viktig. Kortfattat menade han vidare att fysisk, etisk-moralisk och intellektuell fostran var de tre huvudsakliga målen med uppfostran. Ett gott kroppsligt hälsotillstånd sågs som en förutsättning för själens välde över kroppen. I detta finns även likheter med Platons dualistiska synsätt. Ett uttryck som har använts i olika sammanhang genom historien, och inte minst i friluftshistorien, är ”en sund själ i en sund kropp”. Detta uttryck härstammar från Locke och är också en slags sammanfattande beskrivning av lycka. (Andersson, 2001), (An-nerstedt, 1991) och (Locke, 1913). Så här skriver Locke själv:

En sund själ i en sund kropp är en kortfattad men fullständig beskrivning över ett lyckligt tillstånd här i världen. Den människa, som är i besittning av dessa tvenne förutsättningar, har föga mer att önska sig, och den, som saknar någondera, kan endast bli föga hjälpt med något annat. Människans lycka eller olycka är till största delen hennes eget verk. Om sjä-len ej råder till det, som vist är, kan människan aldrig slå in på den rätta vägen, och den,

som har en svag och sjuklig kropp, kommer aldrig att kunna gå långt på denna väg (Locke, 1913, s. 164).

Att undervisningsmetoden skulle svara mot individens egenart är en grundläggande tanke, liksom att leken är central. Vidare menar han att kunskaper ska vara nyttiga och att regler och anvisningar är underordnade den praktiska nyttiga kunskapen. Frisk luft var viktig och den fysiska fostran fick gärna ske utomhus, under årets alla årstider (Locke, 1913). Angående det positiva i att vistas ute: ”Av stor vikt är att mycket vistas i fria luften och tillbringa ytterst få stunder även vintertid vid eldbrasan. På så sätt kan kroppen förmås att uthärda nästan vad som helst” (Locke, 1913, s. 166).

Rousseau framhävde likt Locke den fysiska hälsan. Fysiskt välbefinnande var till och med en förutsättning för att människor skulle fungera i samhället. I programmet för fysisk fostran var den fria rörelsen och rörelseglädjen centrala delar. Friluftsliv och lek var givna aktiviteter för en god fostran, liksom simning. För Rousseau var alltså kroppsövningar, gärna i den fria naturen, en självklar del i uppfostran och undervisning, och något som var nödvändigt för både kroppen och sinnet. Individualisering var karaktäristiskt för Rousseaus pedagogik. Han menar att läraren alltid ska anpassa uppgiften, metoden och materialet efter elevens utveckl-ingsnivå. I den fysiska fostran såg Rousseau några olika värden, eller aspekter. Dessa aspekter är, den fysiska, den mentala, den intellektuella, den politiska och den rekreativa. Moralisk fostran var en del som fanns både i den mentala och politiska aspekten. När det gäller den mentala aspekten var de moraliska målen av stort värde i den fysiska fostran. Kroppsövningar kopplades alltså ihop med moralisk fostran och karaktärsdaning även när det gällde politiska aspekter. Han såg fysisk fostran som en betydande del och en hörnsten i en medborgarfostran, eftersom den ansågs ge människor rätt sorts moraliska värden (Andersson, 2001). Precis som flera andra framstående pedagoger, som också har framhävt värdet av fysisk aktivitet, såg Rousseau relationer och beroendemönster mellan kroppen och själen. Det ansågs vara bety-delsefullt för både inlärning och för moralen att eleven var fysiskt och psykiskt välmående. Det finns därmed även en koppling eller relation mellan den fysiska fostran och intellektuell förmåga (Annerstedt, 1991) och (Rousseau, 1913). Rousseaus texter innehöll inte särskilt mycket som var nytt när det gäller synen på kroppsövningar, jämfört med argumenteringen som Locke hade tillämpat tidigare. Däremot tillförde han naturumgänget och friluftslivet som en betydelsefull del i uppfostran och i livet. Därför kan man också påstå att Rousseaus tanke-gångar om naturens betydelse har påverkat att friluftslivet är ett viktigt inslag i idrottsämnet. Många betydelsefulla pedagoger inspirerades av hans argument för och åsikter om t.ex. en naturlig uppfostran, där fysisk fostran var en viktig del (Annerstedt, 1991, s. 51). Att följa

naturen, var en uppmaning som kan tolkas på flera sätt, inte minst ur perspektivet friluftslivs-undervisning.

Avslutningsvis gör jag en sammanfattning av Bengt-Erik Anderssons (2001) jämförelse mellan dessa båda filosofer. Locke står för ett synsätt där läraren eller pedagogen ska vara väldigt aktiv. Genom det aktiva styrandet utvecklas och lär sig eleven eller barnet. Dagens skola är på många sätt ofta uppbyggd kring detta synsätt. Rousseau företräder en annan syn, som innebär att man ska låta barnet vara, då barnet ska göra egna erfarenheter. Detta innebär dock inte att läraren är passiv. I praktiken är pedagogen minst lika både aktiv och manipulativ som Lockes, men skillnaden är att han är det på ett mer raffinerat sätt, vilket innebär att barnet eller eleven inte märker att det är pedagogen som styr. Rousseau inser det viktiga i att barnet får göra sina egna upptäckter. För att barnet ska göra de upptäckter som pedagogen önskar, är det därför av stor vikt att noggrant planera och förbereda miljön så att den kan ge erfarenhet-erna som anses vara nödvändiga.

4.1.2 Deweys filosofi och meningsteori

Jag har valt att lyfta fram John Deweys teori och idéer, eftersom jag tycker att dessa tankar och synsätt passar in bra i mitt undersökningsområde. Enligt Dewey är utbildningens övergri-pande funktion att ge eleverna kunskaper som är praktiskt nyttiga, både ur ett yrkesmässigt och ett personligt perspektiv. Praktiska övningar står före ett konstruerat inlärningssätt. Idén om att utbildning ska bidra till att utveckla förmågan till problemlösning och kritiskt tänkande är central, och ersätter därmed memoreringen av fakta och kunskap (Andersson, 2001) och (Dewey, 1913). Kärnan i Deweys pedagogik är ”Learning by doing”, ett uttryck som sam-manfattar hans tankar och har blivit ett pedagogiskt slagord även i dagens skola. På ett mer teoretiskt plan menar Dewey att någontings värde bestäms av dess både funktion och följder. Därför är det inte relativt eller socialt konstruerat. Sanningsbegreppet som Dewey använder är av ett praktiskt slag, när han menar att riktig kunskap härstammar i en instrumentell aktivitet och inte i en mental (Andersson, 2001). När det gäller utbildningsprocessen finns det en psy-kologisk och en sociologisk sida, varav den psypsy-kologiska är den som är mest grundläggande. Det är viktigt att läraren kan anknyta till någon sorts aktivitet som eleven utför spontant, alltså oberoende av läraren. Annars blir utbildningen något som pressas på utifrån, vilket också kan ge resultat men är inte fostrande i egentlig mening. Vidare är det alltså betydelsefullt att lära-ren har insikter i elevens psykologiska struktur och aktiviteter, för att inte riskera att utbild-ningsprocessen blir slumpmässig och nyckfull. När det gäller den samhälleliga aspekten är de

centralt att kunskaper även om sociala förhållanden. Den som uppfostras är en social individ och samhället en organisk enhet av individer. Sammanfattningsvis är det av stor betydelse att ta hänsyn till barnets och elevens förutsättningar, intressen, lust och vanor (Dewey, 1913). När det gäller arbetssätt i skolan kopplat till barnets ”inre” liv:

Vidare står barnets liv såsom något helt och odelat. Barnet går lika hastigt och lätt över det från det ena ämnet till det andra som från det ena rummet till det andra utan att vara medveten om någon lucka eller övergång. Där finns inte någon medveten differentiering, knappast medveten distinktion. Det, som sysselsätter barnet, hålles tillsamman av de per-sonliga och sociala intressen, livet ger det (Dewey, 1913, s. 151).

I pragmatismen finns ett transaktionellt perspektiv, som kan vara ett sätt att förstå menings-skapande processer på. När det gäller diskursteori, kan den användas för att förstå och kunna analysera mönster eller regelbundenheter inom institutionella verksamheter, och för att få en förståelse för hur dessa mönster kommer till uttryck i verksamheten (Quennerstedt, 2006).

Även här tar jag utgångspunkt i John Deweys tankar och filosofi, och därmed också hans pedagogiska idéer. Deweys pragmatiska filosofi genomsyras på ett övergripande plan av en strävan att föra filosofin och pedagogiken till det vardagliga mänskliga livet. Traditionell väs-terländsk filosofi särskiljer världen och kunskapen om världen från det som är vardagliga och mänskliga erfarenheter. Detta särskiljande har en grund i uppdelningen av en inre och en yttre värld. Människors medvetande räknas till den inre världen och kommer till uttryck i subjek-tiva uppfattningar, medan den fysiska världen då är den yttre och någonting som man kan ha objektiv kunskap om. Därmed kan man påstå att den vetenskapliga kunskapen om den yttre världen räknas som den enda och sanna kunskapen om världen. Mänskliga upplevelser, eller sådant som gör världen nyanserad och rik, är alltså något som pågår i människors inre. Dewey visar i sitt pragmatiska perspektiv bl.a. på ett sätt att förstå värdemässiga dimensioner av mänskligt liv, som en relation mellan individen och omgivningen. (Maivorsdotter, 2012). Med begreppet transaktion avses den transformerande process som hela tiden äger rum mellan människor och omgivningen. Kortfattat innebär transaktion att alla ingående enheter i en pro-cess är med och både påverkar och påverkas av varandra i en ständigt pågående propro-cess. Be-greppet erfarande kan användas för att påvisa betydelsen av transaktion, då man använder detta begrepp för att kunna beskriva hur människor lever sina liv. Genom att handla blir män-niskan medveten om konsekvenserna av sitt handlande, och det är detta erfarande som avses med begreppet. Människans erfarande ses som kontinuerligt transformerad i transaktion med omgivningen. I denna process förändras dock inte människans erfarande helt och hållet, vilket här kallas för kontinuitetens princip. Den innebär att människan bär med sig erfaranden den