Ensamhet bland äldre : En hermeneutisk studie om äldres upplevelser av ensamhet

Av Johanna Myrin Hillströms

Akademin för hälsa, vård och välfärd, HVV

Sociologi med socialpsykologisk inriktning SOA135 Kandidatuppsats, 15 hp, HT20

Handledare: Mohammadrafi Mahmoodian Examinator: David Redmalm

ENSAMHET BLAND ÄLDRE

1

Sammanfattning

Denna studie fokuserar på ensamhet bland äldre som har daglig hemtjänst. Antalet äldre ökar samtidigt som människor också blir äldre och äldre i dagens samhälle till följd av utveckling både när det gäller forskning och sjukvård. Syftet med denna studie är att förklara hur

ensamheten upplevs och känns bland äldre. Genom en hermeneutisk metod har fem dialogiska intervjuer genomförts med respondenter som lever ensamma och har haft daglig hemtjänst under minst ett års tid. I studien kopplas rollteorin, gerotranscendens och KASAM till resultatet.

Studiens resultat presenteras i form av en huvudtolkning där ensamheten kopplas ihop med förlust av nära och kära samt fysisk problematik som skapar hinder i vardagen för att kunna ha ett aktivt socialt liv. Ensamheten i kombination med försämrat fysiskt hälsotillstånd resulterar i att de äldre individerna som har få intressen eller inte kan ägna sig åt sina tidigare intressen och har ett begränsat socialt nätverk istället försöker fly vardagen genom att hålla sig allmänt sysselsatta och få tiden att gå. Minnen och vetskapen om vad de missar i samhället, som aktiviteter, sociala platser och möten med andra människor, skapar

nedstämdhet och påverkar ensamhetskänslorna och förlusten av nära och kära gör sig mer påmind. De som funnit nya intressen som de faktiskt tycker om att sysselsätta sig med, upplevs som mer harmoniska i vardagen och de upplever inte ensamheten som ett hinder i vardagen trots ett begränsat socialt nätverk och förlust av nära och kära som avlidit.

Min huvudtolkning är att meningsfullhet i vardagen påverkar känslor av ensamhet, förlust och nedstämdhet och att bristen på meningsfullhet förstärker de känslorna.

2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Inledning och bakgrund ………..4

1.2 Begrepp ………4

1.2.1 Ensamhet ……….4

1.2.2 Social isolering ………4

1.2.3 Hemtjänst ……….…5

1.2.4 Servicehus ………5

Syfte och frågeställning……….5

2.1 Syfte ………..5

2.2 Frågeställning………5

Tidigare forskning ………6

3.1 Ensamhet bland äldre över två decennier ……….6

3.2 Ensamhetskänslor och psykisk och fysisk ohälsa ……….6

3.3 Existentiell ensamhet ………7

3.4 Sammanfattning av tidigare forskning och denna studies bidrag ……….8

Teoretisk och begreppslig referensram ………..9

4.1 Teorier ………..9 4.1.1 Rollteorin ………9 4.1.2 Gerotranscendens ………9 4.1.3 KASAM ……….10 Metod ………...………….11 5.1 Hermeneutik ………..………..11 5.2 Förförståelse ………...……….12 5.3 Genomförande ………...…..12 5.3.1 Urvalsprocess ………...…….12 5.3.2 Datainsamling ………..…….13 5.3.3 Analys ……….……..13 5.4 Etiska aspekter……….……14 Resultat ……….14 6.1 Presentation av respondenter ………...………14 6.2 Preliminär tolkning ……….………….14

6.2.1 Förlusten av det sociala och aktiva livet. ……….………..15

6.2.2 Ett försämrat hälsotillstånd ………...….15

6.2.3 Förlust av vänner och familj ………..…15

6.2.4 Synen på det egna hemmet ……….………...…………15

6.2.5 En strävan efter att få tiden att gå ……….….15

6.2.6 Det värdefulla med olika mötesplatser ………..…16

6.3 Fördjupad tolkning ………..16

6.3.1 Ensamhetens påverkan på vardagen ……….…….16

6.3.2 Begränsningar och förändringar ………20

6.3.3 Påverkan av förluster ……….22

3

7. Diskussion ……….27

7.1 Resultat i relation till syfte och frågeställning ……….……….…27

7.2 Resultat i relation till tidigare forskning ……….…..27

7.3 Resultat i relation till teoretiskt ramverk …………..………29

7.4 Resultat i relation till metod ……….30

7.4 Reflektioner ………..30

Referenser ……….….31

4

Inledning och bakgrund

Medellivslängden i Sverige ökar och forskning kring sjukdomar, mediciner och behandlingar går successivt framåt. Genom en högre ålder ökar också riskerna för att drabbas av fysiska såväl som psykiska sjukdomar. Äldre människor som inte klarar av sin dagliga livsföring på egen hand kan behöva stöd från anhöriga såväl som från kommunen i form av omvårdnads- och serviceinsatser. I vissa fall är behoven så pass stora så individerna har behov av att flytta till ett särskilt boende, vilket innebär att individen får hyra en egen lägenhet i samma byggnad som andra äldre med stora behov. På så vis finns omvårdnadspersonalen i samma byggnad och närmare till hands om hjälp behövs samt att det finns samlingslokaler, exempelvis matsal. Att bo bland andra som befinner sig i samma situation kan innebära att det möjliggör för ett socialare liv, men det kan också innebära motsatsen då många som bor på särskilt boende i dagsläget är väldigt dåliga antingen fysiskt eller exempelvis långt gången i en

demenssjukdom. Jag är intresserad av att undersöka hur ensamhetskänslor visar sig hos äldre som har ett hjälpbehov och är mer eller mindre beroende av att få hjälp med att klara av sin vardag. Det är ett intressant ämne då äldre individer i samband med pension förlorar de sociala kontakter som finns på ett arbete exempelvis samt kan ha svårare att ta sig ut för olika aktiviteter och evenemang. Utifrån ålder så är det även större risk för äldre individer att förlora nära och kära, vilket också kan ha en påverkan på både det sociala umgänget samt den psykiska hälsan. Med högre ålder följer också fler fysiska sjukdomar och problematik, som exempelvis utslitna kroppsdelar, artros etcetera vilket också kan påverka möjligheterna till att klara sig på egen hand och skapa ett socialt liv.

Ensamhet bland äldre är också något som uppmärksammas av myndigheter. Socialstyrelsen har under år 2020 på sin hemsida gått ut med nyheten att det finns möjlighet för ideella föreningar och stiftelser att ansöka om statsbidrag, som Socialstyrelsen ansvarar för att fördela, för att förebygga och bryta isolering och ensamhet bland äldre. Ensamhet bland äldre är ett ständigt aktuellt samhällsproblem, vilket inte minst möjligheten till statsbidrag för att motverka och förebygga ensamhet påvisar.

Jag har valt att plocka ut några begrepp som är vanligt förekommande bland äldre och kan skapa en utökad förståelse för hur det kan se ut för äldre som har ett hjälpbehov och upplever ensamhet.

1.2 Begrepp 1.2.1 Ensamhet

Vårdguiden 1177 beskriver på sin hemsida att det finns olika typer av ensamhet. En variant av ensamhet är den existentiella ensamheten, som beskrivs som en frustration och saknad av att inte kunna dela tankar och känslor med någon samt att bära på känslan av att det inte finns någon som kan lyssna eller förstå. En annan variant av ensamhet är den sociala ensamheten, vilket innebär att individer saknar band till andra runt omkring, som vänskapsband och att individen saknar att ha någon att prata med och göra saker tillsammans med. Emotionell ensamhet innebär saknaden av en kärleksrelation.

1.2.2 Social isolering

5 och skadar hälsan lika mycket som alkoholism eller att röka 15 cigaretter dagligen. Den sociala isoleringen beskrivs som farlig då individen omedvetet som medvetet bekräftar för sig själv att ensamheten finns där och låter den växa och bli en central punkt i vardagen. Med tiden kan individen även börja ifrågasätta sitt eget värde och hamnar i en ond cirkel. En socialt isolerad individ har ett obefintligt eller väldigt litet kontaktnät och känner ingen delaktighet till samhället eller andra individer.

1.2.3 Hemtjänst

Det framkommer i 4 kap. 1§ Socialtjänstlagen (SFS:2001:453) att ”Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt”.

Kommunens biståndshandläggare som fattar beslut om hemtjänst utgår ifrån den paragrafen i samband med att hemtjänst beviljas eller avslås. Socialtjänstlagen är en frivillig lagstiftning. Socialstyrelsen (2016:7) beskriver att hemtjänsten kan hjälpa till med den personliga

omvårdnaden såväl som hushållssysslor som exempelvis städning och inköp. Hemtjänst är något som man kan få i både ordinärt boende och i ett särskilt boende.

1.2.4 Servicehus

Individer som har ett omfattande omvårdnadsbehov som är svårt att tillgodose genom punktinsatser från hemtjänsten i ordinärt boende kan bli beviljade ett särskilt boende. Det finns olika typer av boendeformer utifrån individers behov. I ett särskilt boende har alla individer sin egen lägenhet och det finns omvårdnadspersonal i närheten dygnet runt och i viss mån även sjuksköterska (Socialstyrelsen, 2016, s.8). Jag har valt individer som bor på ett servicehus och där är det något mindre bemanning än på exempelvis ett gruppboende för dementa och en förutsättning för att klara av att bo på servicehus är att man är klar och redig och har förmåga att använda trygghetslarm vid oförutsedda händelser för att påkalla hjälp från omvårdnadspersonalen.

Syfte och frågeställning

2.1 Syfte

Syftet med denna undersökning är att belysa hur ensamheten upplevs hos äldre människor som inte längre befinner sig i arbetslivet och i den sociala kontexten i samhället på samma sätt som tidigare. Genom en hermeneutisk studie med utrymme för öppna konversationer under intervjuprocesserna vill jag undersöka ensamheten bland äldre och hur den upplevs för att sedan kunna analysera och diskutera begreppet och skapa en förståelse kring det. Jag har valt att intervjua individer som har ett dagligt behov av hjälp från hemtjänsten, för att jag vill undersöka hur ensamheten upplevs och hanteras när det finns fysiska eller psykiska svårigheter i vardagen.

2.2 Frågeställning

Den huvudsakliga frågeställningen som kommer att genomsyra undersökningen är: Hur upplevs och hanteras ensamhet bland äldre individer som har daglig hemtjänst?

6

Tidigare forskning

Den tidigare forskningen inom ämnet har jag funnit genom Science Direct, Sage journals samt LIBRIS. Det finns mycket forskning i ämnet, med olika fenomen som belyses mer än andra. De sökord jag använt mig av för att söka relevant forskning har varit loneliness older people, loneliness older people Sweden och loneliness late life Sweden

.

De undersökningar som jag funnit intressanta och som har någon anknytning till mitt valda undersökningsområde presenteras och är strukturerade i ett antal olika teman utifrån inriktning.

3.1 Ensamhet bland äldre över två decennier

I en undersökning av Dahlberg och Lennartsson om ensamhet bland äldre med fokus på 90-talet, 00-talet och 10-talet och individer över 77 år var syftet att undersöka ensamheten och förändringar i ensamheten bland äldre och undersöka om det skett någon ökning av ensamhet under de senaste decennierna. Även förändringar i sociodemografiska, sociala och

hälsorelaterade faktorer som förknippades med ensamhet undersöktes. Den aktuella

undersökningen genomfördes genom 4566 intervjuer både fysiskt och genom telefonsamtal, majoriteten var kvinnor och medelåldern 83 år. Undersökningen avsåg perioden 1992 till 2014 och visar på att andelen äldre som känner sig ensamma ligger på en stabil nivå och har inte förändrats nämnvärt. Känslor av ensamhet visade sig förekomma oftare bland kvinnor och individer med låg utbildningsnivå. Det framkom även att gifta individer känner sig mindre ensamma än ensamstående individer och ensamheten var störst bland änkor. Individer med ett mindre socialt stöd och ADL-begränsningar visade på större känslor av ensamhet och psykisk ohälsa. ADL står för allmän daglig livsföring och avser sådant som individer behöver klara av för att kunna leva ett självständigt vardagligt liv, som exempelvis den personliga omvårdnaden. Kontentan av det hela är att ensamheten inte bedöms ha ökat under de två decennier som undersöks i studien. Att ha mist sin partner, fysisk samt psykisk ohälsa påverkar känslor av ensamhet. Det nämns även att det förebyggande arbetet är viktigt för att minska ensamheten, men något som prioriterats bort av flera kommuner utifrån pressat ekonomiskt läge (Dahlberg & Lennartsson, 2018).

3.2 Ensamhetskänslor och psykisk och fysisk ohälsa

Ingrid Djukanovic (2017) har i sin avhandling Depression in late life – prevalence and preventive intention beskrivit att undersökningens målsättning är att undersöka samband mellan depression och ensamhet i förhållande till ålder och kön. Respondenterna i

undersökningen var mellan 65 och 80 år gamla och undersökningen genomfördes i form av gruppdiskussioner. Resultatet av undersökningen visade att fler män än kvinnor hade depressiva symptom till följd av ensamhet och att endast ett fåtal av individerna erbjöds behandling genom psykologkontakt. En fjärdedel av individerna i undersökningen åt

antidepressiva medicinska preparat. Undersökningen genomfördes genom gruppdiskussioner enligt PBM (problem based method) och deltagande i just gruppdiskussioner sågs ha en positiv inverkan på det psykiska måendet. Slutsatserna av undersökningen belyser vikten av att fånga upp individer redan vid pensionering och motverka ensamhet och upptäcka

depressiva symptom i ett tidigt stadium. Psykisk ohälsa påverkar på sikt även den fysiska hälsan och livskvalitet. PBM innebär att individer får mötas och byta erfarenheter och få verktyg till att lära sig att hantera situationer på nya sätt. Fokus i metoden ligger på

självförtroende, psykologiska och sociala resurser, strategier för förändringsprocesser inom tankar och beteenden.

7 Taube, Midlöv och Kristensson (2013) har också genomfört en studie i Sverige gällande ensamhet bland äldre där målgruppen i fokus var 78 år eller äldre där man följde upp

resultatet efter tre respektive sex år. Studien genomfördes genom strukturerade intervjuer och kompletterande frågeformulär. Undersökningen visade att 50% av deltagarna i

undersökningen kände sig ensamma ibland eller ofta. Bland de som kände sig ensamma förekom kvinnor, änkor samt ensamboende mest frekvent. I studien framkom även att de äldre som upplevde ensamhet hade större hälsobekymmer och svårigheter med att självständigt klara sin ADL jämfört med de som inte upplevde ensamhet. Saker som förknippades med ensamhet bland deltagarna i studien var bland annat en liten bekantskapskrets med få vänner och att leva och bo ensam.

Petersen, König och Hajek (2020) har studerat samband mellan fallolyckor, ensamhet och social isolering. Undersökningens material kom från två databaser, PubMed samt Europe PMC där artiklar och studier studerades för att nå ett resultat. De kom fram till att det behöver genomföras mer forskning inom ämnet, men att den systematiska översikten i ämnet trots allt kom fram till att det finns ett samband mellan ensamhet och fallolyckor. I studien

framkommer att ett socialt liv och större kontaktnät kan förebygga fallolyckor. I samtliga studier som analyserades (17 stycken) var ensamhet, social isolering samt ensamboende förknippat med fallolyckor.

I en vetenskaplig artikel skriven av Annika Lund (2015) framkommer att hon pratat med Lena Dahlberg, som är docent i socialt arbete och forskare vid Aging Research Center vid

Karolinska Institutet. Lena önskar se en förändring i samhället där man månar om äldres mentala hälsa på samma sätt som de fysiska behoven. Lena har i en intervjustudie följt 600 respondenter under sju års tid, syftet med studien har varit att identifiera riskfaktorer som leder till en ofrivillig ensamhet. Respondenterna har svarat på frågor utifrån livssituation och om de känner sig negativt påverkade av en ofrivillig ensamhet. Lena kom fram till att

utbildningsnivå inte hade någon ökad risk för ensamhet. I studien framkom att den största riskfaktorn för ofrivillig ensamhet var att förlora sin make eller maka. Även nedsatt fysisk rörlighet och nedstämdhet ökade risken för ofrivillig ensamhet. I början av studien uppgav sju procent att de kände sig ensamma, en siffra som sju år senare ökade till 17 procent. Annika har även pratat med Peter Strang, som är professor vid Institutionen för onkologipatologi vid Karolinska Institutet. Peter berättar att långvarig och ofrivillig ensamhet kan leda till en inre stress och resultera i fysisk påverkan såsom högt blodtryck och även hjärtinfarkt, stroke och demens. Både Peter och Lena är överens om att ett förebyggande arbete med äldre människor och fokus på det psykiska måendet och ensamhetsfaktorn är relevant för att äldre skall uppnå ett välbefinnande och finna glädje i vardagen.

3.3 Existentiell ensamhet

I en studie av Sjöberg, Beck och Rasmussen (2018) har existentiell ensamhet ur äldres

perspektiv undersökts genom att intervjua individer och låta dem berättar om sina upplevelser. En central punkt som berörde samtliga var att dålig fysisk hälsa begränsade friheten till att kunna skapa ett fungerande socialt liv. De äldre kände sig heller inte delaktiga längre, utan det fanns en känsla av att vara separerad från omvärlden. Det som framkom genom

8 viktiga saker som omtanke, beröring, lyssna samt att fråga de äldre om de behöver hjälp, få dem att känna sig sedda, istället för att de äldre skall initiera till det. Det centrala för ett existentiellt mående som är bra är att individer får känna att de är en del av en helhet och känna delaktighet (Sjöberg, et al, 2018).

Axel Ågren har gjort en avhandling gällande ensamhet bland äldre. Ågren har använt sig av två studier för att samla in underlag till avhandlingen. Under första studien samlades 94 artiklar in från svenska dagstidningar under perioden 2013 till 2014. I andra studien bestod materialet av 40 artiklar ytterligare artiklar från svenska dagstidningar, från oktober månad under 2016. Ågren valde att undersöka hur svenska dagstidningar belyser ensamheten bland äldre och har använt sig av diskursanalys som metod. Slutsatserna var att ensamheten i sig inte var den centrala punkten och fokuset i artiklarna, utan att ensamheten mer användes som ett begrepp för att förändra det politiska arbetet samt för att beskriva riskfaktorer inom både psykisk och fysisk hälsa, i främst forskningsrapporter. I artiklarna nämns ensamheten, men utvecklas inte mer gällande hur ensamheten kunnat bli ett problem eller varför det är ett problem och vad man kan göra för att motverka ensamheten. Exempelvis så nämns äldres situation emellanåt i den politiska debatten, men några konkreta åtgärder kring ensamheten görs inte och fokuset i debatten är inte ensamheten bland äldre, även om det nämns så är det inte den centrala aspekten. Även värdet av volontärarbete med äldre individer var något som förekom i dagstidningarnas artiklar (Ågren, 2018).

3.4 Sammanfattning av tidigare forskning och denna studies bidrag

Den tidigare forskningen i ämnet visar på att ensamheten förekommer hos äldre individer, men att ensamheten inte ökat nämnvärt de senaste decennierna. Att ensamheten inte ökar bland äldre innebär dock inte att ensamheten inte är ett problem. Ensamheten är generellt något större bland kvinnor och ensamboende och mindre hos par som fortfarande bor

tillsammans, men det uppmärksammas även i en av studierna att män som upplever ensamhet har lättare att utveckla depressiva symptom till följd av detta. Det framkommer även att psykisk och fysisk ohälsa både bidrar till ökad ensamhet samt uppstår och kan även i sin tur förvärras på grund av ensamhet. Det blir som en ond cirkel. Att den fysiska hälsan blir sämre med åren är sådant som vi kan förstå och se i samhället, då äldre individer som vistas utomhus ofta har en rollator eller kanske en rullstol, de med stora fysiska hjälpbehov ser vi dock sällan ute i samhället. Det psykiska måendet däremot är något som inte syns och andelen äldre som får antidepressiva läkemedel är relativt hög. Ensamhet beskrivs som ett lika allvarligt

fenomen som fetma, rökning och alkohol för att dö i förtid och drabbas av allvarligt

sjukdomar som hjärtinfarkt, stroke och demens. Det framkommer även att äldre individer inte alltid känner att de är en del av samhället, vilket kan bero på att de inte längre befinner sig i ett aktivt arbetsliv eller är aktiva i föreningar etcetera och på så vis är något separerad från omvärlden. Det framkom även att gruppdiskussioner kan ha positiv inverkan på de äldre individernas psykiska mående, vilket kan bero på att det ger den sociala kontakten, förståelse och gemenskap som individerna saknar – och framför allt känslan av att bli sedd och vara en del av något. Aspekten gällande att fallolyckor kan vara ett resultat av social isolering och ensamhet finner jag intressant, dock skulle det vara intressant med mer forskning inom det området, som också Petersen, König och Hajek (2020) påtalar.

Mitt bidrag till forskningen kring ensamhet bland äldre syftar till att skapa en bredare förståelse för hur ensamheten upplevs, hanteras och påverkar de äldre individernas vardag

9 utifrån deras perspektiv, känslor och livserfarenheter. Tidigare forskning fokuserar mycket på följderna av ensamhet, som exempelvis depression eller orsaker till ensamhet som exempelvis rörelsesvårigheter och fysiska besvär. Mitt syfte är att lyfta fram upplevelsen av ensamhet. Min målsättning är att med hjälp av respondenterna i undersökningen sätta ord på hur ensamheten känns, vilka tankar och strategier som ensamheten resulterar i och kartlägga hur ensamheten integreras i vardagen hos äldre individer.

Teoretisk och begreppslig referensram

4.1 Teorier

Jag har valt att använda mig av tre teorier som sedan kommer att kopplas ihop med studiens resultat. Jag har dels valt att använda mig av gerotranscendens och KASAM, då jag tycker att de teorierna och deras olika steg kan vara bra att applicera på ett långt liv och allt vad det innebär kring erfarenheter, upplevelser och personlig utveckling. Jag har även valt att använda mig av rollteorin, då individer, ju äldre de blir, har haft desto fler roller i livet och förlorat en del, bytt ut andra och efter vägen även fått nya roller. Jag tänker att dessa teorier kan hjälpa till att få en överblick och helhetsbild kring upplevelser och hantering av ensamheten som fenomen.

4.1.1 Rollteorin

Med rollteori menas att människor under livets gång får olika roller. En roll är ett beteende som förväntas i olika sociala sammanhang och med en roll följer olika normer och

beteendemönster. Vissa av dessa roller får individer per automatik, som exempelvis kön. Andra roller är sådana som individer själv tar på sig, som exempelvis en yrkesroll eller att tillhöra en viss kategori i samhället. Det kan också handla om föräldraskap och i samband med föräldraskap uppstår förväntade beteendemönster som att ta hand om sitt barn. Om individer förlorar en roll, så kan det ha stor påverkan på självkänsla såväl som identitet, speciellt när förlusten av rollen inte är självvald (Samuelsson, 2000:252). Exempelvis så kan en roll som maka eller make försvinna efter ett långt äktenskap på grund av att den ena avlider, det kan också vara rollen som förälder som förändras när barnen blir vuxna eller yrkesrollen som försvinner vid arbetslöshet, pensionering etcetera. Detta kan resultera i att det är svårt för individen att identifiera sig med något – en roll. Individer kan på så vis känna sig vilsna och inte känna att man har sin plats i vardagen och är betydelsefull. I samband med pensionering är äldre individer extra utsatta för att förlora olika roller som de haft i den sociala kontexten, vilket på så vis skapar en större risk för förlusten av en roll är svår att ersätta med en ny för att fylla tomrummet. Tornstam (2018) menar även att äldre kan få en roll i form av att vara hjälplös och inte klara av att ta kontakter eller hantera sin vardag på egen hand, vilket den äldre på sikt då kan komma att identifiera sig med, vilket också har en påverkan på den egna självkänslan (138-139).

4.1.2 Gerotranscendens

Gerotranscendens handlar om att känna sig som en del av universum, både befinna sig i dåtid och nutid för att skapa en utveckling av det egna jaget genom att lära känna sig själv bättre. Detta leder då också till högre krav på umgänget runt omkring individen och att sålla ut de ytliga relationerna som egentligen inte fyller någon större funktion samt att uppskatta en viss typ av ensamhet. Gerotranscendens är egentligen ett sammansatt ord där gero betyder gammal och transcendens betyder att något ligger utanför medvetandets gränser hos människor.

10 Sammansättningen av orden syftar därmed till att de som följer den processen genomgår en utveckling mot mognad och vishet och att åldrandet därmed är något positivt.

Gerotranscendensen ger också en ökad förmåga att hantera kriser och mysterium som uppstår under livets gång. På så vis ökar känslan av välbefinnande och individen känner en ökad förståelse för olika sammanhang både i dåtid och nutid (Tornstam, 2018:306-307). Gerotranscendensen består av tre olika dimensioner: den kosmiska dimensionen, jag-dimensionen och en dimension som består av sociala och personliga relationer (Tornstam, 2018:301). Den kosmiska dimensionen innebär att individer återvänder till dåtiden och gör omtolkningar av sådant som redan inträffat och därmed kanske också försonas med det

förflutna. Det handlar också om att individen finner ett lugn i de glädjeämnen som finns i livet genom att uppleva makrokosmos i mikrokosmos och fördjupa sig i exempelvis naturen eller kulturella ting som musik, konst, skrift och se helheten, som att tingen är en egen värld

(Tornstam, 2018:302). Jag-dimensionen består av en ökad självkännedom kring bra såväl som sämre sidor och en form av konfrontation mot det egna jaget. Självcentreringen skall uppnå en jämn nivå – om individen har låg självkänsla så handlar det om att förbättra självkänslan, om individen däremot har för hög självkänsla så behöver individen backa lite och komma till insikt med att ingen individ är den centrala punkten i universum och uppnå en mening och ett sammanhang (Tornstam, 2018:303). Dimensionen om personliga och sociala relationer bygger på att valet av umgänge skall hanteras mer aktivt och med en reflektion kring relationens eventuella värde. Ytliga relationer blir mindre intressanta för individen och ett behov av en självvald ensamhet kan uppstå. Det uppstår en tolerans och bredare världsbild hos individen och det skapar ett mindre behov av att döma och lägga sig i andras

angelägenheter på ett felaktigt eller kanske påträngande sätt. Det handlar även om att våga göra saker som man kanske tidigare inte vågat exempelvis på grund av oron över vad andra individer skall tycka (Tornstam, 2018:303-304).

Gerotranscendensen hos äldre kan därmed vara en möjlighet till att reflektera över det liv som individerna levt och försonas med det förflutna för att kunna leva ett bättre liv här och nu. Gerotranscendensen innebär att den äldre individen transcenderar, alltså vågar gå utanför gränser och ramar som individen tidigare hållit sig inom. Utifrån denna aspekt ses åldrandet som något positivt och en möjlighet till utveckling och att lära sig nya ting från tidigare erfarenheter i livet för att uppnå ett bättre mående i den nuvarande livssituationen.

4.1.3 KASAM

Antonovsky skapade uttrycket KASAM, som betyder känsla av sammanhang, vars syfte var att användas som ett strategiskt verktyg för att mäta och skapa individers upplevda

välbefinnande och hälsa, främst den mentala. Antonovsky menade att känslan av ett

sammanhang avgör hur individer hanterar olika situationer, som exempelvis stress och det i sin tur har påverkan på det psykiska måendet. KASAM i sin tur står för begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Det första begreppet, begriplighet, handlar om huruvida individer upplever yttre och inre stimuli. En individ som upplever hög stimuli är tryggare inför framtiden och har en större känsla av förutsägbarhet eller att situationerna individen kommer möta går att hantera. Låg stimuli däremot kan leda till en mer kaotisk tillvaro och svår att hantera (Antonovsky, 2014:44). Det andra begreppet, hanterbarhet, handlar om hur individer kan hantera och lösa situationer som de hamnar i. Med hjälp av hanterbarheten kan individer använda sig av sina resurser och inte känna sig som ett offer i den situation som de

11 hamnar i (Antonovsky, 2014:45). Det tredje begreppet, meningsfullhet, står för att vara

delaktig i de olika processerna i livet och ha kontroll på situationerna som uppstår. Om individer däremot inte är engagerade och delaktiga i de processer som uppstår under livets gång, utan står mer handlingsförlamad och ser sig om ett offer och inte kan hantera situationer som uppstår, så saknas meningsfullheten och KASAM är lågt (Antonovsky, 2014:45-46).

Metod

5.1 Hermeneutik

Mitt syfte är att undersöka hur äldre individer med daglig hemtjänst upplever sin ensamhet och för att få en ökad förståelse och inblick i det så använder jag mig av den hermeneutiska metoden. Jag finner hermeneutik som en lämplig metod då den fokuserar på att skapa förståelse för ting och företeelser som förekommer i den mänskliga existensen (Ödman, 2017:25). Då ensamhet är ett vanligt förekommande fenomen bland individer så kan jag få ut mycket genom att använda en hermeneutisk synvinkel då jag vill undersöka hur detta

fenomen påverkar individer genom att lyssna på respondenternas tankar och känslor om fenomenet och deras upplevelser av det.

Hermeneutik härstammar från det grekiska språket och innebörden av ordet är ”att tolka”. Metoden i sig handlar därför om att tolka och förstå, genom olika pusselbitar som blir en helhet som går att analysera och reflektera kring (Ödman, 2017:11). Heidegger menar att förståelsen av innebörden av olika fenomen är en grundsten inom hermeneutiken, då det bidrar till att individer vet hur de skall förhålla sig till olika fenomen. Förståelsen i sig är enligt Heidegger en process som är ständigt pågående och bidrar till individers att vara-i-världen då det är en grund för den mänskliga existensen och påverkar individers helhetsbild av olika fenomen lika väl som olika delförklaringar av fenomenen. Genom att vara-i-världen befinner sig individer dels i världen som studeras och är även en del av den. Verkligheten ses genom individers olika synvinklar och tolkningarna som görs börjar med en förförståelse som leder olika individer till olika spår för att nå en förståelse, på så vis är den hermeneutiska spiralen i ständig rörelse och blir aldrig fulländad (Ödman, 2017:25-26).

För att kunna se och analysera fenomen genom hermeneutik så krävs en förförståelse utifrån forskarens egna erfarenheter av fenomenet, för att kunna förstå dess helhet (Ödman,

2017:102). Detta innebär dock att ett förhållningssätt till förförståelsen behöver finnas, då individer behöver vara öppna för att förändra och se andra perspektiv och inte fastna helt i förförståelsen så den blir ett hinder för att utveckla eller förändra synen på fenomenet. När förförståelsen inte räcker till och det inte längre går att tyda olika tecken eller förstå helheten, då börjar tolkningen för att förstå fenomenet, vilket är en oändlig process som är i ständig förändring (Ödman, 2017:57-58). Med hjälp av förförståelsen kan ett sammanhang skapas och ett objekts innebörd kan bli meningsfullt och bestå av flera olika perspektiv. Den

hermeneutiska spiralen kan aldrig avslutas eller bli färdig, då den är i ständig förändring i och med att det alltid finns nya perspektiv som dessutom kan tolkas olika utifrån forskarens förförståelse och de uppgifter som inkommer under datainsamlingen (Allwood & Erikson, 2017:119). Man kan se det som att förförståelsen är grunden som leder forskaren framåt och sedan kan forskningen peka åt olika riktningar beroende på respondenternas berättelser, som sedan sammanförs med förförståelsen och tar forskaren framåt i ämnet och skapar en ökad förståelse för helheten såväl som de pusselbitar som forskaren får med sig under processen.

12 Utifrån detta kan man se att förståelse och tolkning är viktiga begrepp inom den

hermeneutiska metoden. I den hermeneutiska spiralen är dessa två begrepp väldigt viktiga. Genom denna spiral tolkas omvärlden och de fenomen och objekt som man avser undersöka och det görs genom det förflutna, nuet, framtiden och olika analyser och reflektioner. Det är under den hermeneutiska spiralen som pusselbitarna för att skapa en förståelse uppstår. Under denna process blandas förförståelse med förståelsen och delar och helheten. Genom detta pussel med förkunskap och nya kunskaper så skapas en ny förståelse och helhet. Denna process tar aldrig slut, den är oändlig eftersom olika individer har olika typer av förförståelser och olika vägar som leder oss till olika förståelser med olika perspektiv och reflektioner (Ödman, 2017:103-105).

5.2 Förförståelse

Min förförståelse i ämnet var att ensamhet är vanligt bland äldre individer som är ensamboende och främst de som har ett begränsat kontaktnät eller majoriteten av sitt

kontaktnät på annan ort. Något som jag också tror påverkar ensamheten är förlust av nära och kära som avlidit. Min uppfattning var även att psykisk och främst fysisk hälsa är något som begränsar äldre individer och skapar mer ensamhet och färre möjligheter till att själv skapa och bibehålla sociala kontakter och att besöka mötesplatser. Jag har upplevt att flertalet individer sitter ensamma och inte riktigt vet hur de skall göra för att komma i kontakt med andra individer, samtidigt som jag vet att det finns flera som känner likadant på ett och samma bostadsområde. Främst fysiskt försämrat hälsotillstånd gör att individerna blir något passiva samt har svårigheter att ta sig någonstans utanför bostaden. Jag har även upplevt att hög ålder ses som ett bekymmer för äldre individer i processen att hitta nya bekantskaper. Min

upplevelse är även att den generationen som är pensionärer i dag också är lite tillbakadragna och inte vill ta plats eller vara till besvär. Dessutom är den generationen vana vid att sköta sig själva och det är inte speciellt ovanligt att det behövs en dialog och lite övertalning för att äldre skall ta emot den hjälp som de egentligen behöver. De äldre är dock generellt väldigt tacksamma både över hjälp i vardagen, men också för små saker som en pratstund eller ett telefonsamtal. Jag tänker att det kan vara svårt att bryta isolering och ensamhet på egen hand, om man samtidigt är lite rädd för att vara till besvär. Däremot har jag upplevt att de försöker hålla igång ett samtal lite längre, om det är någon som besöker eller ringer till dem. Jag upplever att det då blir en annan sak när någon annan tar initiativet till den enskilda sociala händelsen.

5.3 Genomförande 5.3.1 Urvalsprocess

Under urvalsprocessen så har jag valt att använda mig av ett ändamålsenligt kriterieurval samt intensitetsurval för att nå respondenter som har erfarenhet och kan bidra med information för att besvara min frågeställning. Patton (2002) beskriver att ett kriterieurval kan resultera i informationsrika intervjuer och kan på så vis även vara betydande för undersökningen eftersom respondenterna har stor erfarenhet av ämnet som undersöks i och med att ett

kriterieurval innebär att respondenterna uppfyller kriterier som bestäms innan urvalsprocessen (s.238). Med intensitetsurval menas att respondenterna har erfarenhet av det fenomen som undersöks och på så vis har stor kunskap kring ämnet och kan bidra med en ökad förståelse (Patton, 2002:230, 234). Jag har valt att använda mig av fyra kriterier, dels att respondenterna inte får ha en demenssjukdom då det kan vara svårt för demenssjuka att redogöra för sig och

13 följa en röd tråd i samtalen. Det andra kriteriet är att respondenterna skall ha haft daglig hjälp genom hemtjänst i minst tolv månaders tid. Anledningen till det kriteriet är för att få en sådan bra bild som möjligt av individers uppfattning av ensamhet då de haft hemtjänst en längre tid och då kan ha mer erfarenhet och känslor att dela med sig av. Resterande två kriterier som jag valt att använda mig av i urvalet är att individerna skall vara minst 70 år gamla samt vara ensamstående. Urvalet gick till som så att 30 individer som uppfyllde kriterierna plockades ut och sedan valdes fem individer ut slumpmässigt.

5.3.2 Datainsamling

Datainsamlingen bestod av intervjuer med individer som har hemtjänst i ordinärt boende. Intervjuerna har skett i respondenternas hem, för att de skall känna sig bekväma och befinna sig i sin naturliga miljö. Deltagandet i studien har varit helt frivillig, vilket respondenterna informerats om. Den intervjuguide som använts fokuserar på ensamhetskänslor i olika former och tar även upp psykisk och fysisk problematik, då detta kan påverka ensamheten samt påverkas av ensamheten. Intervjuerna har sedan transkriberats och analyserats i olika steg. Jag har valt att använda mig av intervjuer för att få en djupare bild av hur respondenterna

upplever det utvalda fenomenet som analyseras, vilket är upplevelsen av ensamhet. Med de olika intervjufrågorna har jag försökt att ta upp olika synvinklar på ensamhet och det har funnits utrymme för spontana följdfrågor och respondenterna har fått utrymme till en öppen dialog med möjlighet till sidospår då jag tycker att det är viktigt för att fånga upp individers olika perspektiv, upplevelser och känslor.

5.3.3 Analys

Det insamlade datamaterialet analyserades med hjälp av förförståelsen för fenomenet samt de berättelser och tankar som respondenterna delat med sig av i ämnet. Hermeneutiken har ingen bestämd analysmetod, men tolkningar av fenomenet sker genom att studera och analysera delar av materialet, som vi kan se som pusselbitar och utifrån det få flera olika perspektiv på helheten (Ödman, 2017:103). Hermeneutiken kan ses som en spiral som är i ständig

förändring då olika tolkningar och förståelser hela tiden utvecklar de olika fenomenen som undersöks (Ödman, 2017:107). Detta innebär att en ny förståelse skapas under

tolkningsprocessen då kunskapen inom ämnet utökas tillsammans med det insamlade datamaterialet i kombination med förförståelsen för ämnet. För att få en förståelse för

datamaterialet transkriberades intervjuerna och lästes sedan igenom av mig vid flera tillfällen för att få en förståelse för berättelserna som respondenterna delade med sig av. På så vis fick jag en överblick över resultatet, som jag sedan bröt ner i olika teman, som jag sedan

analyserade och fann olika mönster i.

Tolkningen sker i tre olika steg: preliminär tolkning, fördjupad tolkning och en

huvudtolkning. I den preliminära tolkningen är det flera teman med kortare sammanfattningar. I det efterföljande avsnittet, som är fördjupad tolkning, slog jag ihop flera teman till ett

mindre antal teman och de presenteras mer djupgående med citat, reflektioner och koppling till det teoretiska ramverk som valts ut. Den fördjupade tolkningen underlättar för

huvudtolkningen som är det sista steget i analysprocessen, där huvudtolkningen binder samman resultatet och skapar en större helhet.

14 5.4 Etiska aspekter

När det gäller etiska aspekter i en undersökning så finns det olika krav att förhålla sig till för att respondenterna skall känna sig trygga i sin medverkan, som informationskravet,

samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. I enlighet med

informationskravet informerades respondenterna om forskningens syfte, vilket var att belysa ensamheten bland äldre (Vetenskapsrådet, 2012:7). Enligt samtyckeskravet informerades respondenterna om att deltagande i undersökningen var frivilligt och att de hade rätt att avbryta sin medverkan närhelst det önskades samt om deltagarnas rättighet att bestämma över sin medverkan (Vetenskapsrådet, 2012:9). Information delgavs respondenterna kring

konfidentialitetskravet, gällande att alla personuppgifter behandlas konfidentiellt och enligt nyttjandekravet informerades även deltagarna om att uppgifterna endast kommer att användas i forskningssyfte (Vetenskapsrådet, 2012:12, 14).

6. Resultat

Nedan kommer jag att presentera de respondenter som deltagit i undersökningen. Jag kommer även att presentera de tre olika dimensionerna av tolkning – den preliminära tolkningen, den fördjupade tolkningen och sedan huvudtolkningen, som kommer spegla min uppfattning och tolkning av undersökningen.

6.1 Presentation av respondenter

Ulla är 81 år och änka, ensamboende i en lägenhet. Ulla har daglig hemtjänst, men sköter stora delar av sin vardag på egen hand. Ulla går med rollator och har ont i knäna.

Astrid är 70 år gammal och ensamboende i en lägenhet. Astrid sitter i rullstol och har bland annat reumatiska problem och omfattande hjälp från hemtjänsten.

Brita är 79 år och änka, ensamboende i en lägenhet. Brita går delvis utan hjälpmedel och använder ibland rollator. Hon har mindre omfattande daglig hjälp från hemtjänsten och klarar en hel del på egen hand.

Gunnar är 89 år och änkeman, bosatt i en lägenhet. Gunnar har daglig hjälp från hemtjänsten, men klarar mycket på egen hand. Gunnar besväras av yrsel och försämrad balans och går med rollator.

Bertil är 87 år och änkeman, bosatt i en lägenhet. Bertil går med rollator och har flera dagliga besök från hemtjänsten och besväras av bland annat hjärtsvikt som gör honom lite trött. 6.2 Preliminär tolkning

Det första steget i tolkningsprocessen är den preliminära tolkningen, vilket innebär att insamlad data har gåtts igenom för att få en överblick över resultatet. För att binda samman delarna, alltså intervjuerna, till en helhet tas några teman ut som sticker ut mer än andra. Under denna rubrik kommer en kort sammanfattning att finnas om de sex olika teman som sticker ut i det empiriska materialet.

15 6.2.1 Förlusten av det sociala och aktiva livet

Samtliga respondenter har tappat delar av både det sociala engagemanget och intressen som de haft tidigare i livet, och till viss del funnit nya saker att sysselsätta sig med. Speciellt det sociala livet har beskrivits som svårare och mer besvärligt i dagsläget jämfört med hur det har sett ut längre tillbaka. Det upplevs som svårt att skaffa nya vänner på äldre dagar.

6.2.2 Ett försämrat hälsotillstånd

Samtliga av respondenterna har mer eller mindre besvärligt med sina förflyttningar. Tre av respondenterna ser stor problematik kring att röra sig utanför bostaden då de behöver rollator eller rullstol och inte orkar gå längre sträckor. Det finns också en rädsla bland äldre att exempelvis ramla, då yrsel och balanssvårigheter är vanligt förekommande. Nedstämdhet nämns också som en starkare känsla kopplat till åldrande. Om det finns ett stort hjälpbehov, så finns det också en större oro kring att vistas utanför bostaden då det kanske finns ett behov av hjälp med exempelvis toalettbestyr och äldre kan behöva uppsöka toaletter mer frekvent än yngre individer exempelvis. Det kan även vara svårt att till exempel ta sig fram självständigt med en rullstol. Svårigheterna att röra sig runt omkring i samhället kan i sin tur påverka motivationen och viljan till att göra saker.

6.2.3 Förlust av vänner och familj

Samtliga respondenter har vänner och familjemedlemmar som stått dem nära som avlidit, vilket är naturligt ju äldre man blir. Denna förlust har påverkat både det sociala livet, men också det mentala måendet då det upplevs som svårt för många äldre att knyta nya kontakter och försöka fylla en del av tomrummet som uppstår. Det varierar lite kring huruvida man bearbetat förlusten eller fortfarande bär på saknaden och låter det påverka vardagen. 6.2.4 Synen på det egna hemmet

Det förekommer flera gånger under intervjuerna att det egna hemmet är kopplat till ensamhet, då individerna vistas i hemmet väldigt mycket och ofta är ensamma. Tidigare kunde de enklare lämna hemmet och på så vis också uppskatta att vara hemma och även att vara ensam ibland. De som har något meningsfull att göra om dagarna trivs bättre i hemmiljön än de som inte riktigt kan nämna något specifikt som gör dem glada eller tillfreds i det egna hemmet. Hemmet känns i vissa fall som ett tvång när valmöjligheterna, kring hur livet och vardagen skall se ut, blir färre eller svårare att genomföra.

6.2.5 En strävan efter att få tiden att gå

Respondenterna gör olika saker i vardagen för att få tiden att gå. Det förekommer flera gånger under intervjuerna att majoriteten av respondenterna aktivt försöker få tiden att gå fortare och att det är relevant för dem för att inte känna så mycket tristess och ensamhet. Det handlar inte längre om att använda tiden som pensionär till intressen och göra allt som man inte kunnat göra tidigare på grund av ett aktivt arbetsliv, utan det handlar om att få den vakna tiden att gå. Det förekommer dock även respondenter som hittat nya intressen eller fortfarande kan ägna sig åt tidigare intressen och de har en annan, mer harmonisk, syn på ensamheten och

vardagen. Med åldern kommer olika krämpor, för vissa värre och fler än för andra. Vanliga krämpor kan vara försämrad och nedsatt syn, hörsel och finmotorik i händerna, vilket kan påverka otroligt många olika intressen och huruvida man kan ägna sig åt dem fortsättningsvis eller inte.

16

6.2.6 Det värdefulla med olika mötesplatser

Olika mötesplatser, som kyrkliga möten, aktiviteter på särskilt boende och olika föreningar som exempelvis PRO nämns som värdefulla. Respondenterna ser fram emot dessa aktiviteter mycket och ser det som en av få chanser till att få socialisera med andra individer och vara ute i samhället, bortsett från det så består det sociala mest av enstaka anhöriga och

hemtjänstpersonalen. Det kan dock uppstå bekymmer i samband med dessa aktiviteter då en del kan behöva följe av hemtjänsten eller anhöriga för att kunna ta sig dit eller använda färdtjänst och då förekommer bekymmer med den ekonomiska biten ibland.

6.3 Fördjupad tolkning

I den fördjupade tolkningen kommer jag att fortsätta med den påbörjade analysprocessen. De teman som nämndes i den preliminära tolkningen är en grund för den fortsatta processen och kommer nu reduceras till tre teman: Ensamhetens påverkan på vardagen, begränsningar och förändringar samt påverkan av förluster. I detta avsnitt presenteras den fördjupade tolkningen tillsammans med citat från intervjuerna, kopplingar till de tidigare nämnda teoretiska

referensramarna: gerotranscendens, KASAM och rollteorin samt min förförståelse. 6.3.1 Ensamhetens påverkan på vardagen

Ensamheten kan visa sig och kännas på många sätt och hanteras olika av olika individer. I detta avsnitt kommer jag redovisa hur vardagen känns och hanteras av de olika

respondenterna och hur ensamheten visar sig och upplevs. I det här temat så har jag slagit ihop förlusten av det sociala och aktiva livet samt en strävan att få tiden att gå till ett tema – vilket är ensamhetens påverkan på vardagen. En av respondenterna yttrar sig om hur hennes vardag ser ut:

Ulla: Jag försöker göra saker här hemma för att få tiden att gå. Ibland kommer det över en och det känns så meningslöst och ensamt. Det är sämre nu när jag inte kan gå så mycket. Jag kan inte handarbeta längre heller. Mest ensamt är det på helgerna, då har man ju brukat göra saker. Åka bort och sådär. Nu gör man ingenting. Jag försöker gå ut en stund om jag känner mig extra ensam.

Ulla beskriver att hon varit aktiv förr och varit ute i samhället och gjort olika saker, som exempelvis åka iväg på någon utflykt eller shopping. Hon har haft vänner och familj, men inte varit väldigt socialt aktiv med en större umgängeskrets. Under den perioden då hon hade förmågan att ta sig ut på olika saker så trivdes hon också bättre i hemmet. Ulla beskriver att det känns ännu värre med ensamheten när både det sociala livet och intressen är lagda åt sidan. Ulla har några bekanta som själva har svårigheter att ta sig någonstans eller avlidit. I och med att Ulla inte tidigare haft en stor gemenskap så blir det så tydligt för henne att hon är ensam i nutid då hon inte kan ta sig ut som tidigare, då hon kunnat fördriva tiden på ett annat sätt.

Ulla: Jag kunde åka ut och hade inte problem att göra det. Jag hade liksom ingen rollator att släpa på och jag orkade mer. Jag har varit på PRO-möten några gånger men det är svårt nu. Jag trivdes bättre här hemma när jag inte behövde sitta här ensam jämt. Det är klart att jag känner mig lite isolerad nu. Jag sitter ju bara här. Eller ja, jag

17 kan ju gå ut, men det blir inte några längre promenader. Jag orkar ju inte. Det gör så ont i knäna. Jag vet inte hur man träffar nytt folk.

Det är förståeligt att Ulla känner meningslöshet och isolering, när hon har svårigheter att lämna bostaden på egen hand, även om hon kan ta sig ut med rollatorn så orkar hon inte gå någon längre sträcka. Känslan av meningslöshet tar också energi och påverkar motivationen till att göra saker och förändra situationen.

Även Gunnar uppger att det sociala livet var enklare längre tillbaka i tiden och att det var lättare att ta sig någonstans och ta egna initiativ. Gunnar bor ensam sedan hans maka avled, men har en son i angränsande kommun. Gunnar tycker däremot inte att ensamheten är jobbig eller påfrestande, men att det fysiska hälsotillståndet försämrats och gör det svårt för honom att självständigt röra sig i samhället som tidigare är något som påverkar honom mer.

Gunnar: Förr kunde jag liksom, ja men, åka bil om jag ville. Jag körde ju bil.

Handlade. Nu har jag gett bort bilen. Det var ju lättare att ta sig någonstans förr. Jag är ju liksom rollatorinvalid kan man säga. Nu är jag mest hemma. Läser mycket om naturläkare, man kan nog säga att jag blev en sådan när jag gick i pension. En klok gubbe. Kanske därför jag håller mig frisk. Det är intressant skall du veta.

Gunnar har hittat nya intressen sedan han gick i pension och håller sig på så sätt sysselsatt utan att ha någon större umgängeskrets. När man pratar med Gunnar så får man en känsla av att han är tillfreds med livet och positiv, hans nya intressen är verkligen intressen och inte bara tidsfördriv. Under hela intervjun är Gunnar positiv och känner inte att ensamheten påverkar hans mående eller vardag. Trots att Gunnar är pratglad och social under intervjun, så känns det som att han inte har ett stort behov av social kontakt, även om han absolut inte har något emot sociala sammanhang eller är någon form av ensamvarg. Gunnar kopplar däremot den ökande ensamheten tvivelaktigt till åldrande, vilket även Bertil håller med om.

Bertil: Jag har inga större problem med ensamheten, jag vill vara ensam ibland. Min son kommer ibland och då åker vi på affärer. Annars har jag det bra här. Jag kan lyssna på radio, läsa morgontidningen och böcker. Ta en middagslur. Vill jag så kan jag komma i kontakt med folk över hela världen i radioklubben, det är ju bra för jag har så dålig balans så jag kan inte ta mig någonstans själv.

Gemensamt för samtliga respondenter är att det fysiska hälsotillståndet försvårar det sociala livet. Bertil och Gunnar som inte anser sig lida av ensamheten, upplever också att det fysiska hälsotillståndet påverkar vad man kan göra och inte utifrån att de behöver rollator vid

förflyttningar. Det är inte bara förflyttningshjälpmedel som skapar hinder för respondenterna, utan också orsaken till att de har dessa hjälpmedel. Ulla och Astrid har problem med smärta och att benen inte bär dem ordentligt längre, Ulla använder rollator och Astrid rullstol. Brita går utan hjälpmedel, dock med lite yrsel och balanssvårigheter som gör att det inte kan bli några längre promenader. Brita känner att hon inte har någonstans att ta vägen då det finns få aktiviteter. Brita har rest mycket i Sverige under sin yrkesverksamma tid tillsammans med sin nu avlidne make och har inte så många bekantskaper i kommunen och skulle helst vilja flytta till en större stad.

18 Brita: Jag skulle vilja gå på teater. Det gjorde jag förr. Men det går väl inte här. Bio kanske. Men jag har ingen att gå med. Jag är egentligen för gammal för att skaffa nya vänner. Jag skulle vilja flytta till en större stad. Men det är sådana långa bostadsköer nu, jag vet inte. Ett äldreboende kanske. Men nja, jag vet inte. Jag har en rollator jag kan använda utomhus. Men nja, jag vet inte var skall jag gå då?.

Jag uppmärksammar att även Brita har en längtan efter social gemenskap, men att även hon backar lite och ser svårigheterna med att stifta nya bekantskaper. Brita är heller inte särskilt motiverad till att delta på exempelvis aktiviteter för äldre, då hon egentligen inte trivs i staden där hon är bosatt. Jag tänker att det också kan vara så att Brita är van vid att inte bo på samma ställe så länge och att det kan vara svårt utifrån det, samt åldern, att landa och skapa ett fungerande liv permanent på en och samma ort. Brita och maken har alltid haft varandra när de flyttat från norr till söder mellan olika orter och inte haft behovet att skaffa en

umgängeskrets.

Astrid däremot besöker aktivt olika arrangemang för äldre och försöker bryta isoleringen och ensamheten som gnager i vardagen. Exempelvis besöker hon ett närliggande särskilt boende för äldre när det är aktiviteter där, bland annat bingo och sång.

Astrid: När jag är där känns det bra. Med folk omkring sig alltså, då tänker jag inte på ensamheten. Men när jag kommer hem igen så är det tomt. Tyst. Ja tomt liksom. Då är allt som vanligt igen. Tråkigt.

Astrid har inte skaffat några nya vänner, trots besöken på mötesplatser för äldre. Astrid påtalar att det sällan är någon som hälsar på henne eller ringer till henne. Ensamheten blir väldigt tydlig för Astrid och gör henne nedstämd, utifrån att hon ibland deltar i aktiviteter och har mycket folk omkring sig och sedan kommer hon hem till sin tomma, tysta bostad. Det blir stora, tydliga kontraster för henne. Jag tänker att Astrid kanske blir lugn och känner

välbefinnande bara av att vara bland andra människor på sociala mötesplatser och att hon kanske inte engagerar sig i att skapa nya vänskapsrelationer.

Något som förekommer flera gånger under intervjuerna är att det finns ett aktivt beteende hos främst tre av de fem respondenterna gällande att få tiden att gå. Ensamheten är en stor orsak till detta beteende. Den vardag som målas upp handlar mycket om att fly från ensamhet och tristess genom att hålla sig sysselsatt på olika sätt. Det handlar inte om att njuta av livet och göra saker man tycker om, utan mer att få tiden att gå helt enkelt.

Antonovsky (2014) menar att för att uppnå ett högt KASAM behöver man vara delaktig i processerna i livet och hantera de olika situationer som man hamnar i (s.45-46). Under studiens gång har respondenter även berättat om intressen som inte går att engagera sig i längre på grund av försämrat hälsotillstånd och pratat mer om känslor av ensamhet, tomhet, hopplöshet och frekvent nämnt saknaden efter nära och kära som avlidit. De respondenterna har inte hittat några nya intressen som har betydelse och skapar meningsfullhet, utan det är exempelvis mycket TV-tittande i brist på annat. Vanliga saker som nämns bland äldre är också att lyssna på radio och läsa morgontidningen. Där kan man också se att det enligt Antonovsky finns ett lågt KASAM. Jag tolkar det som att de respondenterna haft svårare att

19 hantera sin livssituation och processerna under livet samt därför också har det svårare att skapa en meningsfullhet i vardagen. Det beror mycket på hur man är som person, om man exempelvis fokuserar på hinder eller nya möjligheter. Det är lätt hänt att fokusera på det negativa och fastna i allt som varit bra som man saknar och har förlorat. Genom att fastna i en förlust och i dåtiden så försvårar det möjligheterna till att försonas med nuet och nå ett högre KASAM. De som har ett högt KASAM pratar om saker som är betydelsefulla för dem, precis som Bertil och Gunnar gör. Här kan man se skillnaden jämfört med resterande tre

respondenter, som istället pratar mer om saker som har varit eller skulle kunna bli

betydelsefulla. Brita, Ulla och Astrid beskriver vad de gör om dagarna och inget beskrivs som viktigt för dem, utan mer som tidsfördriv, vilket också gör att deras KASAM blir lågt. Jag drar slutsatsen att bristen på meningsfullhet i vardagen i sin tur skapar både nedstämdhet och brist på motivation. Om man ser till KASAMs tre begrepp – så finns det en begriplighet kring världen hos respondenterna. Nästa begrepp som är hanterbarhet handlar om huruvida man har energi och de resurser som krävs för att möta olika krav och skeden i livet, om man inte har den förmågan, så kan man istället känna att världen är orättvis och kanske också känna sig lite som ett offer istället och fastna där i den känslan och bilden av vardagen och nuet. Om

förmågan för hanterbarhet inte finns där, så är det svårt att ta sig vidare till sista steget som är meningsfullhet, då de olika skedena följer en röd tråd. På så vis uppnås ett lågt KASAM då det är svårt att komma till det skede som innebär en meningsfullhet i livet och vardagen. Jag tänker att om man fastnat mycket i det som varit och inte gått vidare och bearbetat det, så är det en del negativitet och missnöje i vardagen som gör att det är svårt att finna en

meningsfullhet.

Jag upplever att Bertil och Gunnar är mer motiverade och ser lösningar på ett annat sätt – att de kan prata med en granne, åka till kyrkan eller ha kontakt med andra föreningsmedlemmar om de känner för det och vill ha social stimulans. I och med att Bertil och Gunnar nämner saker som de uppskattar i vardagen, så låter de också mer positiva. Här kan man också se en koppling till gerotranscendens, att försonas med det som varit, utvecklas och uppskatta nuet. Det speglar ett positivt åldrande, en människa i ständig utveckling och närvarande i den processen. Jag drar slutsatsen att det finns ett välmående och inre lugn och att det tillhör slutfasen inom gerotranscendensen då individer kan vilja vara ensamma och uppskatta det och kanske också fokuserar på mer existentiella frågor och värdesätta djupare relationer och inte vill ha ytliga bekantskaper.

Under tolkningsprocessen när jag pusslade ihop det respondenterna sade så reagerade jag på att några av dem besökt olika sociala mötesplatser, men trots det inte fått några nya vänner. Telefonerna är tysta och ingen knackar på dörren förutom hemtjänsten. Jag har många gånger hört äldre berätta om ensamheten och att det är så tomt och tråkigt samt att de inte vet hur man skaffar nya vänner på äldre dagar. Detta visar sig som ett bekymmer även i intervjuerna. Jag upplever att de som känner av ensamheten mest fokuserar mer på den sociala delen – det är ingen som hälsar på, ingen som ringer, ingen att prata med. De som däremot inte känner sig så påverkade av ensamheten fokuserar mer på att berätta vad de gör om dagarna och är

relativt tillfreds med det. De individerna säger inte speciellt mycket om bristen på social kontakt eller saknaden efter nära och kära som avlidit. De som lider mer av ensamheten pratar också mer om individer som de förlorat och återkommer till det flera gånger under

intervjuerna och relaterar förlusten av nära och kära till ensamhet på egna initiativ. Att fastna i gamla tankemönster är ofta ett hinder för den personliga utvecklingen då man sätter lite

20 krokben för sig själv och inte får ett bredare perspektiv. Även här kan man dra slutsatsen att några av respondenterna inte kommit förbi hanterbarheten utifrån KASAM, utan fastnat i det som varit. När individer fokuserar för mycket på vad de haft och vill ha, så blir det också svårare att finna meningsfullhet här och nu eller se framåt.

6.3.2 Begränsningar och förändringar

I detta tema har jag slagit ihop ett försämrat hälsotillstånd och synen på det egna hemmet till ett tema – begränsningar och förändringar. Samtliga respondenter har gemensamt att

ensamheten främst kopplas ihop med det egna hemmet då det oftast är där som individerna är fysiskt ensamma. Det är också att fysiskt vara ensam och inte ha några andra individer i närheten som är respondenternas spontana tanke kring vad ensamhet är för dem.

Återkommande hos samtliga respondenter är att ensamhet definieras med att ha långtråkigt och att det är tomt och att det inte finns någon att prata med. Tre av respondenterna,

kvinnorna, nämner att det kan kännas mer ensamt på våren och sommaren när fler människor är i rörelse och det blir så uppenbart att man är ensam när man ser andra genom fönstret exempelvis. Respondenterna upplever att det finns vissa begränsningar i deras vardag som gör att det är svårt att leva ett socialt liv, de största begränsningarna är det fysiska hälsotillståndet som är återkommande i samtliga intervjuer. En av respondenterna beskriver sin frustration över detta:

Astrid: Jag blir så förbaskad på mig själv, att jag inte kan klara någonting själv. Du vet, benen är kaputt. Förr kunde jag gå ut och göra saker. Nu tar jag mig ingenstans själv. Häromdagen såg jag en man med en ryggsäck. Jag undrade vad han skulle göra. Han satte sig här ute på gräsmattan och hade picknick med sig själv. Det kan inte jag. Astrid upplever att det försämrade fysiska hälsotillståndet bidrar till känslan av isolering i hemmet. Astrid upplever inte att ensamheten försämrat det fysiska hälsotillståndet, däremot att ensamheten resulterat i mer nedstämdhet. Astrid nämner flera gånger att det vore så trevligt att bara kunna ta sig ut och sitta ute i solen och fika exempelvis, sådant som många människor bara tar för givet. Jag märker också att Astrid uppskattar att sitta och prata och det blir så tydligt att hon saknar den biten i sin vardag. Höjdpunkten för Astrid om dagarna är hemtjänstens besök, då hon får chansen att byta några ord, men de stunderna är relativt korta och behovet av social kontakt blir inte tillgodosett. Astrid är uppgiven över sitt fysiska hälsotillstånd, om hon hade varit starkare rent fysiskt så hade hon haft större möjligheter till att bryta den sociala isoleringen som hon känner som påtvingad. När Astrid tänker på

ensamheten så kommer tankarna automatiskt även in på hennes fysiska hälsotillstånd. Astrid kan inte rulla rullstolen speciellt långt på egen hand och klarar inte längre av att gå

självständigt eller med rollator. Dessa fysiska begränsningar är ett stort irritationsmoment för Astrid.

Resterande respondenter berättar också om att det försämrade fysiska hälsotillståndet bidrar till ökad ensamhet då det leder till isolering. Samtliga utom Bertil kan också känna viss nedstämdhet som en följd av ensamhet.

Bertil: Jag har inga problem med ensamheten. Ibland kommer min son. Skulle jag känna mig ensam så kan jag komma i kontakt med folk över hela världen genom radioklubben.

21 Bertil känner inte att ensamheten plågar honom. Han har besök av sina barn ibland och kan komma i kontakt med andra människor genom att antingen samtala med sina grannar eller kontakta vänner från hela världen genom en klubb som han är medlem i, om han skulle vilja. Bertil vilar dock mycket om dagarna på grund av sitt hälsotillstånd och har svårigheter att ta sig någonstans på egen hand då han har dålig balans och besvär med yrsel och behöver ha rollatorn med sig. Däremot så finns det även respondenter som kopplar ihop ett försämrat hälsotillstånd med ensamhet och isolering. Ulla upplever detta som ett stort hinder i sin vardag.

Ulla: Ensamheten beror tvivelaktigt på åldrandet. Förr kunde jag göra saker. Med åren har det blivit sämre. Jag får skjuts ibland så jag kan åka till kyrkan eller handla. Men jag måste be om hjälp. Förr var jag pigg. Mycket tid går åt till TV och musik. Ja, böcker så klart. Men jag ser ju sämre också. Handarbete har jag helt lagt åt sidan.

Ullas fysiska bekymmer har tillkommit senaste två åren främst och vissa perioder har det varit riktigt försämrat och Ulla har då behövt använda sig av rullstol. Det är en lång väg tillbaka för äldre individer, då musklerna försvinner fortare hos äldre som inte håller igång. Ulla kan gå med rollator och är betydligt bättre i realtid, men perioderna då det varit värre har satt sina spår. Tidigare har Ulla kunnat söka upp mötesplatser exempelvis eller röra sig ute i samhället. Senaste året har Ullas målsättning varit att kunna gå med rollatorn till närliggande mataffär, vilket hon lyckats med. Men det tar väldigt mycket energi och är inget som hon kan göra alla dagar, beroende på dagsform bland annat. Ulla känner också att hon inte vill belasta sina barn etcetera då de har sina egna liv. Att inse sina begränsningar är tufft och att acceptera dem, är ännu tuffare. Att bli änka har också varit en omställning för Ulla, då hon tidigare tog hand om sin make innan han avled.

Genom att koppla dessa känslor till rollteorin så kan man se att en förlust av en eller flera roller påverkar självkänsla såväl som identiteten (Samuelsson, 2000:252). Jag tolkar det som att de respondenter som inte lider av ensamheten som fenomen och sysselsätter sig med sådant som de tycker om även har släppt rollen som änka/änkeman, medan några

respondenter mer tar på sig rollen som änka/änkeman och att vara ensam. Genom att åldras och gå i pension så försvinner även yrkesrollen, rollen som förälder förändras också med tiden – då vuxna barn inte har samma ständiga och regelbundna behov av sina föräldrar som under uppväxten. Vi kan även se i exempelvis Ullas fall att hon tidigare var maka, men även behövd, då hon tog hand om sin make som var sjuk. I och med makens bortgång så försvann inte bara rollen som maka, utan även rollen och känslan av att vara viktig och behövd i en annan individs ögon. Genom en förlust av en eller flera roller kan man därför se att en del av identiteten försvinner, såväl som en del självkänsla och kanske även något som haft betydelse för vad man ägnar sig åt under dagarna. Tornstam (2018) beskriver även att äldre individer kan ta på sig en roll som är i behov av hjälp för att klara sin vardag och i och med det identifiera sig med den rollen (138-139). Jag uppmärksammar att det förekommer hos några respondenter, att man identifierar sig som en individ med ett hjälpbehov eller utifrån de hjälpmedel man har som man förflyttar sig med. Om individer har svårt att ta emot hjälp så kan även det förstärka känslan av att vara beroende av hjälp och att det är den man är som individ. Det kan vara att se sig själv som rullstolsburen istället för konstnär eller

22 korsordsexpert.

Även Gunnar har påtalat att det försämrade fysiska hälsotillståndet påverkar hans möjligheter till ett socialt liv. Gunnar säger att han är ”rollatorinvalid” och därför har svårt att röra sig fritt i samhället utan hjälp och stöd från andra individer, men Gunnar upplever inte att ensamheten är något stort hinder i vardagen och känner sig heller inte isolerad.

Gunnar: Det är ensamt och tomt ibland. Men jag tänker inte så mycket på det. Jag går till kyrkan varje vecka och har lite grannar jag pratar med. Jag har lätt för att ta kontakt med människor och tycker att det fungerar ganska bra, men det är klart, man känner sig ju ensam ibland, sådär.

Gunnar uppger att han skapat nya kontakter och att han lärt känna nya människor under åren, vissa som står honom närmare än andra. Förlust av maka har inte påverkat Gunnar och hans mående eller resulterat i ensamhet, nedstämdhet eller isolering även om det naturligtvis är en oönskad förlust. Bertil är inne på samma spår och uppger att han självklart saknar sin avlidna maka, men att han inte känner sig ensam eller besväras av ensamheten. Han anser att

ensamheten kan vara bra och att han vet hur han går tillväga för att komma i kontakt med andra individer eller sysselsätta sig. Här kan man se en viss skillnad mellan de som insett sina begränsningar och de som också accepterat dem och försöker hitta något nytt som kan ge en meningsfull vardag. Det är ingen lätt process.

De respondenter som har intressen som de är engagerade i identifierar sig utifrån det, antingen som utövare av intresset eller tillhörighet till olika konstellationer som exempelvis föreningar. De som inte uttrycker att de har en ny rolltillhörighet eller en gammal som de lyckats behålla är också de som beskriver mest ensamhet, nedstämdhet och tänker och pratar om det man har haft och har varit och fokuserar mer på det förflutna än nuet och framtiden. Förlusterna av roller blir på så vis omedvetet något som förstärker de jobbiga känslorna i nuvarande

situation, som tidigare nämnt så uppnår man ett lågt KASAM då man inte hanterat processer och situationer under livets gång och då kan det vara svårt att skapa meningsfullhet i

vardagen. Naturligtvis så finns det människor som har större sociala behov än andra, men det kan underlätta om man hittar meningsfulla saker och ting i vardagen, då kan man försöka leta efter den sociala stimulansen bland andra med liknande intressen, värderingar etcetera. Jag tänker ändå att man behöver försonas med den man är i dag, för att kunna komma vidare. De respondenter som känner sig mer tillfreds med nuet uppnår också ett högre KASAM – livssituationerna som uppstått har accepterats och hanterats och funnit en meningsfullhet i vardagen trots olika förluster av roller, individer och tidigare intressen. Antonovsky (2014) menade att om man står handlingsförlamad och inte är aktiv i att begripa, hantera och förstå de processer och förändringar som dyker upp under livets gång så kan man heller inte uppnå ett högt KASAM och skapa meningsfullhet (45-46). KASAM följer på så vis en röd tråd, där man inte kan nå önskad sinnesstämning och livssituation utan att vara aktiv hela vägen. 6.3.3 Påverkan av förluster

I det tredje och sista temat har jag slagit ihop förlust av vänner och familj och det värdefulla med olika mötesplatser till ett tema – påverkan av förluster. Samtliga respondenter har förlorat individer som stått dem nära, vilket vi kom in på i förra temat. De kvinnliga