C-uppsats 15 hp Vårterminen 2013
I skuggan av Européen
-
En granskning av läroböcker i historia för gymnasiet
ur orientalistiskt perspektiv
Författare: Aydin Dogru Handledare: Staffan Stranne Examinator:
2
Abstrakt
Uppsatsen består av en diskursanalys som ur ett postkolonialt perspektiv granskar två läroböcker i historia A kursen för gymnasiet. Metoden som används i arbetet är en diskursanalys som ska försöka granska dikotomiseringar och homogeniseringar som kan finnas i skildringarna i läroböckerna. Uppsatsen tar ansats ur Edwards Saids postkoloniala teori Orientalism. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur européer och andra folkgrupper skildras i läroböckerna samt hur dessa skildringar bidrar till generaliseringar och dikotomier av folkgrupper
Resultatet visar att båda böckerna innehåller orientalistiska drag genom homogeniseringar och dikotomiseringar av ett europeiskt ”vi” i västerlandet i motsatsförhållande till Orienten och österlandet. Denna uppdelning mellan öst och väst förekommer särskilt i boken Alla tiders historia Maxi där den blandar olika perspektiv mellan struktur och aktör medan boken Epos Tema är lite mer strukturbaserad och innehåller mindre aktörperspektiv. Båda böckerna skildrar främst ur ett europeiskt perspektiv där skildringen av utomeuropeiska folk och länder sker genom västerländska normer.
3
Innehållssida
Inledning ... 4 Syfte/ frågeställningar ... 5 Disposition ... 6 Forskningsläge... 6Metod, metodkritik och validitet ... 9
Material och avgränsning ... 13
Teoretisk utgångspunkt och teorikritik ... 14
Analys ... 17
Alla tiders historia Maxi ... 18
Epos Tema ... 26
Slutsatser ... 29
Diskussion ... 32
4
Inledning
Språkets makt och påverkan på människors föreställningar har genom historien varit under luppen för granskning, främst har talet och den retoriska förmågan varit kritiskt granskad. Däremot så har inte det skriftliga språket varit lika granskad. I samband med konflikter har det genomgående sagts att historien skrivs av vinnarna, vilket betyder att den vinnande sidan har skildrat historien ur sitt perspektiv. Historieämnet i sig har utvecklats och blivit mer kritiskt till historiska skildringar. Samtidigt har dess anspråk på att förklara den mänskliga historien ur ett objektivt perspektiv utvecklat olika discipliner och metoder, som tillkommit och ändrat de historiska förklaringarna. Det postkoloniala perspektivet är ett av flera nya perspektiv som har tillkomit i de historiska skildringarna inom forskningen.
Utgångspunkten för detta perspektiv, som också är ganska varierad, har den gemensamma synen att det finns en mängd faktorer som behöver belysas och problematiseras då kunskapen om det historiska beror på vilken syn man har. Språket som maktmedel är ett perspektiv som diskursanalytikerna lyfter fram då de menar att språket inte är ett medel som återger
verkligheten på ett fritt och objektivt sätt. Språket både influerar och influeras av den sociala kontexten då språket är en social aktivitet som skapar definitioner och får betydelse beroende på vilken tolkning man gör.1
Sociala fenomen som identiteter och relationer har konstruerats och formats i sociala
kontexter genom språket. Språkets formativa egenskap blir därför intressant att forska om och problematisera då samhället ständigt förändras och således också förändrar uppfattningarna om vad det förflutna var, beroende på den sociala omgivningen. Ur denna synpunkt blir det intressant att forska i läroböckers skildringar av historiska händelser och förändringar. Frågorna blir intressanta då den svenska skolan idag inte är en homogen grupp i den meningen att Sverige är ett mångkulturellt samhälle med många folkgrupper och religioner från större delar av världen. Således är det viktigt att studera hur läroböckerna tar ställning till dessa faktorer eftersom skolan som institution är en av de viktigaste då den utbildar och formar elevers kunskaper och identiteter. Skolans institutionella påverkan har sedan dess etablering haft en avgörande betydelse för samhällets och statens kulturella reproduktion då den har konstruerat identiteter och åsikter. Historieämnets betydelse för denna påverkan blir
5
således viktig att studera då det enligt historieämnets läroplan från 2011 ska ge eleverna följande förutsättningar:
Genom undervisningen ska eleverna ges möjlighet att utveckla sin historiska bildning och förmåga att använda historia som en referensram för att förstå frågor som har betydelse för nuet och framtiden, samt för att analysera historiska förändringsprocesser ur olika perspektiv.2
Således kommer undersökningen försöka ta reda på hur eleverna ges möjlighet till olika perspektiv genom läroböckerna, samt ifall dessa olika perspektiv kan kopplas till den orientalistiska diskursen. Orientalism som diskurs kan kort förklaras som ett perspektiv där man menar att skildringar görs ur ett europeiskt perspektiv genom att det skildrade sätts i motsatsförhållande för att stärka den egna självidentiteten, vilket förklaras i termer av vi och de.
Syfte/ frågeställningar
Syftet med denna uppstats är att undersöka hur läroböcker för gymnasieelever i ämnet historia framställer européer och andra folkgrupper, samt hur de skildras i mötet med varandra och om det finns några skillnader i skildringarna. Syftet är att undersöka om framställningen påvisar orientalistiska perspektiv som är i strid med skolverkets läroplan för gymnasiet. Med
orientalistiska perspektiv avses främst Edward Saids begrepp Orientalism som syftar på att västeuropeiska författare genomgående har skildrat övriga världen ur ett motsatsförhållande för att stärka den egna självbilden och identiteten.
Således ämnar uppsatsen undersöka huruvida läromedelböcker för gymnasieelever innehåller inre motsättningar i skildringarna av européer och andra folkgrupper. Undersökningen sker genom att frågeställningarna fokuserar på hur den språkliga skildringen sker med
utgångspunkt i Orientalism, samt ur vems perspektiv skildringarna görs. Vidare ska även samstämmigheten med läroplanen undersökas, det vill säga hur läroböckerna förhåller sig till direktiven som läroplanen ger. Således ställs dessa frågor:
- Hur skildras européer och andra folkgrupper i mötet med varandra i Alla tiders historia Maxi och Epos Tema?
6
- Finns det dikotomier och homogeniseringar i skildringarna i Alla tiders historia Maxi och Epos Tema och hur tar de sig uttryck i sådana fall?
Disposition
Uppsatsen är upplagd på det viset att syftet och frågeställningarna efterföljs av forskningsbakgrunden för att ge inblick i uppsatsens innehåll och förståelse. Därefter
förklaras metoden som är en diskursanalys där dess verktygsapparat och begrepp förklarar hur studien ska gå tillväga för att besvara frågeställningarna. Klarläggandet av metoden efterföljs av materialet och studiens avgränsning där motiveringar av urval för både ämnesvalet och materialet klargörs vilket leder in på den teoretiska ansatsen för studien. Denna del reder ut de teoretiska analysverktygen som efterföljs av diskussion av den teoretiska utgångspunkten. Därefter är förhoppningsvis analysverktygen och frågeställningarna tydligt framställda för undersökningen att ta vid. Undersökningen görs i två delar där varje lärobok analyseras och redovisas i slutsatser och en diskussion av slutsatserna.
Forskningsläge
Forskningen kring postkolonialismen har det senaste årtiondet vuxit enormt inom många skilda ämnesområden. Postkolonialismen som teori och område har sitt ursprung i
ifrågasättandet av kolonialismen som fenomen och definition. Prefixet i benämningen post-kolonial ska inte ses som tiden efter post-kolonialismen.3 Det postkoloniala markerar inte
kolonialismens slut, utan det postkoloniala perspektivet ska ses som ett alternativt sätt att se och studera historien. En grundläggande ansats i postkolonialismen är att den har sin grund i att kolonialismen har utvecklat diskurser som avhumaniserar och objektifierar det koloniala subjektet, inte bara på ett materiellt och fysiskt plan har exploateringen skett. Det har även berövat subjektet dess egendefinierande roll.4
Diskursen som sådan har inom postkolonialismen använts på ett brett sätt. Den definition som avses för föreliggande uppsats är den mening som Edward Said ger. Said menar att den
3
Loomba (2008) s. 23.
7
koloniala diskursen ska ses som det koloniala arvet som har påverkat både kolonierna men även kolonisatörerna. Visserligen har inte Sverige som land haft kolonier men enligt Said så har även icke-koloniserande länder i Europa påverkats av den diskursen som han benämner orientalism.5
Orientalismen som diskurs eller ideologi har påverkat även länder som Sverige då den har använts av Europa och främst Västeuropa som en identitetsskapande ideologi. Orientalismen har utvecklats genom att man i Västeuropa genom reseskildringar, romaner och andra skrifter bidragit till att skapa dikotomier mellan européen och den andre i syfte att definiera den europeiska kulturen och identiteten. 6 Detta betyder inte att orientalismen är en västeuropeisk skapelse för att dominera Orienten och den andre, utan det ska ses som en produkt av
kolonialismens struktur och historia. Européernas maktutövning och kunskapsproduktion genom kolonialismen har skapat denna diskurs menar Said.7
Den postkoloniala studien kan därmed genom en diskursanalys bistå genom att upptäcka hur makten genom språket i litteratur, kultur och institutioner spårar länkarna mellan det
marginaliserade och det dominerande.8 Forskning ur ett postkolonialt perspektiv har som ovan nämnts gjorts på flera områden, i Sverige har forskningen kring diskurser inom läromedlen gjorts av flertalet forskare och studenter. Här ska två för uppsatsen viktiga studier tas upp. Masoud Kamali har genom Statens Offentliga Utredningar (SOU 2006:40. Utbildningens dilemma. Demokratiska ideal och andrafierande praxis) gjort en studie som heter Skolböcker och kognitiv andrafiering. Han har genomfört en granskning av sju läroböcker inom ämnena historia och religion. Kamali undersöker läroböckerna genom en kvalitativ textanalys där han gör en innehållsanalys på innehållet genom att kategorisera och identifiera specifika
karaktäristiska drag. Valet av ämnena motiverar Kamali med att varje stat har använt sig utav dessa två ämnen för att stärka en vi känsla inom staten.9 Det har gjorts därför att utbildningen som institution, är ett av de viktigaste verktygen i att producera och reproducera sociala och nationella sammanhållningar.10
Kamalis slutsats är att läroböckerna genom att skildra de olika religionerna i ”vår” och ”deras” som ett tydligt tecken på att religionsböckerna är skrivna ur ett kristocentriskt
5 Said (2000) s. 90. 6 Ibid, s. 96. 7 Ibid, s. 64. 8 Loomba (2008) s. 56. 9 Kamali (SOU 2006:40) s. 49. 10Kamali (SOU 2006:40) ss. 48-49.
8
perspektiv.11 Detta stärks genom att författarna av läroböckerna också ständigt beskriver andra religioner, folk och länder i förhållande till ”vi i västerlandet” och därmed stärker andrafieringen menar Kamali. Historieböckerna skildrar också historien på detta vis genom ett eurocentriskt perspektiv då böckerna är väldigt selektiva. Kamali kommer fram till att
böckerna inom de bägge ämnena dessutom kopplar svenskheten till Europa och Europa till Sverige.12 Genomgående i böckerna används ett dikotomiserande språk som påminner om en diskursiv mekanism. Utbildningens mekanismer inordnar eleverna i vad som är rätt och fel och därmed också reproducerar dikotomiseringen mellan vi och de menar Kamali.13 En annan studie som fokuserat på läroböcker är professor Harald Runbloms rapport till Skolverket där han undersöker hur läroböckerna skildrar etnicitet och västerlandet i förhållande till andra civilisationer. Studien omfattar tjugofyra läroböcker inom främst historia, religions- och samhällskunskap, där syftet är att undersöka genom begrepp som etnisk grupp, nation och västerlandet m.m. försöka tolka huruvida läroböckerna har etnocentriska perspektiv och om detta bryter mot skolverkets styrdokument.14 Utöver begreppsanalysen som Runblom använder sig utav försöker han också tolka
läroboksförfattarnas urval av begrepp samt vilken innebörd författarna ger det. Runbloms slutsats är att historieböckerna fokuserar mestadels på den europeiska historien samt att andra delar av världen nämns först när de kommer i kontakt med Europa men, att de inte är
diskriminerande. Böckerna som helhet ger inte uttryck för att reproducera fördomar.15 Däremot anser Runblom att böckerna brister i sina försök till att skildra kulturarv, som är ett begrepp ur styrdokumenten som ska bredda elevernas förståelse av olika kulturella kontexter, bristen ligger snarare i att läroboksförfattarna inte tar upp kulturarv för att diskutera den kulturella mångfalden.16
Vidare hävdar Runblom att läroböckerna bör ta större hänsyn till den europeiska identiteten genom att författarna bör relativisera begreppen Europa och det europeiska då dessa begrepp är konstruktioner som över tid förändras, främst pga. av globaliseringsfaktorer.17
11 Ibid, s. 93. 12 Ibid, s. 94. 13 Ibid, s. 94. 14
Runblom (2006), En granskning av hur etnisk tillhörighet framställs i ett urval av läroböcker. Underlagsrapport till skolverkets rapport ”I enlighet med skolans värdegrund”, s. 3.
15 Ibid, s. 47. 16
Loomba (2008) s. 44.
9
Inom forskningsfältet finns det andra studier som har granskat läroböcker ur andra perspektiv som till exempel en avhandling gjord av Janne Holmén, Den politiska läroboken: Bilden av USA och Sovjetunionen i norska, svenska och finländska läroböcker under Kalla kriget, där han studerar hur samhällsklimatet och ett land utrikespolitiska förhållanden påverkar
läroböckernas syn. Holmén granskar hur finska, norska och svenska läroböcker skildrar USA och Sovjetunionen under kalla kriget och hur dessa skildringar har påverkat av landets
utrikespolitik. Han undersöker läroböcker från 30-talet fram till början av 2000-talet för att se hur den norska, finska och svenska utrikespolitiken har påverkat läroböckernas innehåll. Holmén menar att läroböckerna följer de politiska förändringarna ganska väl och att läroböckerna är känsliga för det som för dagen anses som politisk korrekt. Avhandlingens resultat pekar på att läroböckerna har influerats av det politiska klimatet, då skildringarna har förändrats i samma riktning som de politiska förändringarna.18
Ett annat perspektiv som finns inom forskningsfältet är en studie, som heter Skapande och återskapande av genus i läromedel, gjord av Malin Andersson som granskar hur läroböcker inom fysik, kemi och fysik skildrar vad som anses manligt och kvinnligt. Genom en
diskursanalys granskar Andersson genom att söka efter hur normer och stereotyper skapas genom läroböcker. Hon menar att mannen och kvinnan dikotomiseras genom att de ställs upp som motsatser. Exempelvis lyfter hon fram att kroppen kopplas till den kvinnliga då
biologiböckerna oftast skildrar den kvinnliga kroppen när människokroppen exponeras i bild, samt att begrepp som mamma används systematiskt vilket skapar en stereotypbild av kvinnor som moderlig och mamma.19 Studiens slutsats är att mannen utges för att vara normen för det aktiva och tekniska medan kvinnan således är passiv och oteknisk.
Metod, metodkritik och validitet
För denna uppsats del kommer en diskursanalys av läroböckerna genomföras då en sådan som tillvägagångssätt är passande för tolkning och analys av texter. För studiens del skulle även en innehållsanalys kunna genomföras men valet har fallit på diskursanalysen då det är mer passande. Detta avgjordes av det faktumet att diskursanalysen fokuserar språkets betydelse för och på sociala aktiviteter genom dess formativa påverkan på sociala kontexter och, att språket
18 Holmén (2006) s. 334. 19
10
inte ses som ett neutralt verktyg för kommunikation.20 Textens påverkan på omgivningen kan ses som ett verktyg för makt då texten förmedlar ett budskap i sin kommunikation, således kan makt kopplas till texten då texter oftast har en röd tråd kopplad till ett ämne eller en idé. Texten uttrycker tankar och idéer som inte återger verkligheten på ett direkt och objektivt sätt, utan den formar även verkligheten. 21
Det är ur detta perspektiv som studien tar ansats då dess syfte är att undersöka hur
läroböckerna skildrar mötet mellan olika folkgrupper och i vad mån skildringarna kan anses vara i enlighet med den orientalistiska diskursen enligt Saids definition. Det är viktigt att påpeka att studien inte avser på att kartlägga hur eventuella diskurser har skapats i svenska läroböcker i gymnasiet. Avsikten är att undersöka huruvida det finns diskursiva drag som kan liknas vid regelsystem som legitimirerar vissa kunskaper och utesluter andra. I
undersökningen ska det göras ett försök till att se ifall läroböckerna innehåller dikotomier och motsättningar som kan anses bidra till att stärka den orientalistiska diskursen enligt Saids definition.
Analysen försöker fånga in och tolka eventuella begrepp eller skildringar som ställer det europeiska i motsats till det som kan betraktas som icke-europeiskt. Vidare ska jag försöka tolka hur författarna skildrar händelser ur ett europeiskt perspektiv genom att söka efter värdeladdade begrepp. Texterna kommer att tolkas genom att se ifall man beskriver det undersökta som motsatser eller ovanligheter.
Metoden är avgörande för att kunna ställa de rätta frågorna och att mäta det som frågorna problematiserar. Diskursanalysen utgår från att språkets användning genom en mängd olika faktorer utgör en maktresurs genom vissa utestängningsmekanismer och disciplineringar. Språket blir således utsatt för påverkan och makt från sociala praktiker och diskursiva
formationer som begränsar vad som får sägas eller tänkas. Genom diskursernas procedurer där de organiserar, klassificerar och distribuerar så produceras och reproduceras det som sägs inom diskurserna. Exempelvis kan den sociala praktiken inom akademin utgöras av relationen mellan läraren och eleven inom disciplinen medicin (diskursiv formation). Relationen mellan läraren och eleven blir således en social praktik som organiserar genom att läraren är
överordnad eleven via sin ställning som lärare. Samtidigt påverkas relationen mellan de båda av disciplinen då den utgår från bestämda definitioner genom klassificeringar. På så sätt
20
Bergström & Boréus (2009) s. 326.
11
distribueras och produceras kunskap som via skolan (akademin) reproducerar det som sägs inom diskursen.
Utifrån diskurserna skapas attribut som blir nödvändiga för diskursens ordning. Via diskursen skapas således subjektpositioneringar med normer och regler för vad som får och inte får sägas.22 Genom uppsättningar av regler inom diskursen skapas maktrelationer med olika subjektpositioneringar där en viss ordning och hierarki med olika identiteter framträder. Det är på dessa grunder som Said lägger fram sin tes om orientalism, där han menar att den europeiska kunskapsproduktionen och litteraturen genom sina skildringar integrerat olika subjektpositioneringar genom så kallade diskursiva praktiker med institutioner och handlingar under kolonialismen till en diskursens ordning.23 Utestängningsmekanismerna sker genom procedurer inom diskursen där den antingen gallrar bort vissa inslag och betonar det sammanhållna inom diskursen genom förbud eller dikotomier.24
Diskursens ordning skapas i största mån av dess utestängningsmekanismer och dess kraft att skapa skillnader och motsatser. Till exempel definieras den normales egenskaper av att det finns en vansinnig med motsatta egenskaper, vilket skapar begreppets innebörd i
motsättningen.25 En utestängningsmekanism som haft betydelse för diskurser är viljan till kunskap och sanning enligt Foucault. Kunskapens historia med rationalismens och förnuftets ingång där man sökte efter att mäta, observera och klassificera objekt fick en stor betydelse för kunskapens institutionalisering.26 Således blev kunskapens grund som opartisk fast förankrat. Detta skapade diskursiva formationer med en västerländsk litteratur som stödde sig på det så kallade naturliga, det sannolika, på ärligheten och således på ” den sanna diskursen”. Diskursen utgör grunden för vad som ska kunna tas i beaktning på så sätt att det inte finns något oberoende subjekt helt fritt från förförståelse.27
Diskursens roll som instrument skapar textens mening och innehåll, således innebär olika diskurser också olika tolkningar. Maktrelationen uppstår genom att diskursen utsätts för en kamp om vilken innebörd det betecknade ska ges.28 Språket blir ur det här perspektivet konstruerande då sociala fenomen som identiteter och relationer formas genom språket.29
22 Bergström & Boréus (2009) s.310. 23 Said (2000) s. 64.
24 Bergström & Boréus (2009) s. 311. 25
Ibid, s. 312.
26 Foucault. 1993. S. 12
27 Bergström & Boreus (2009) s. 327. 28
Bergström & Boreus (2009) s. 327
12
Relevant blir just detta för studien då den ska undersöka ifall skildringarna bidrar till stärkande identiteter genom att sätta upp det beskrivna i förhållande till ett europeiskt perspektiv som Said kallar orientalistisk diskurs.
Kritiken mot metoden i fråga baseras på att den fokuserar för mycket på språket, vilket man menar reducerar verkligheten till enbart begrepp eller idéer om verkligheten.30 Därmed försvårar den tanken om kausala samband i historien, då verkligheten ses som en konstruktion. Vidare kritiseras metoden som motsägelsefull då man menar att det icke-diskursiva hamnar i skymundan då det är svårt att dra gränsen för det icke-icke-diskursiva samt att forskningens resultat också faller in under det diskursiva då det inte finns något fritt subjekt. Det betyder att diskursanalysen som metod med dess utgångspunkt av språket som bärare av värden i en bestämd kontext gör den till teori då den utgår ifrån att något ska hittas i texten.31 Därmed är metoden också meningskapande då språket utanför diskursen saknar betydelse, vilket gör att det dialektiska samspelet blir svårt att förklara då man menar att diskursen är både konstituerande och konstituerad. Med detta i åtanke riskerar studien att på förhand veta resultatet i studien, då forskaren genom metoden redan har en viss förförståelse då denne utgår ifrån att språket är bärare av vissa värden som är socialt betingade.
Invändningen mot detta från diskursanalytikerna är att metoden inte är ute efter att söka sanningar utan den ska ses som ett verktyg för att analysera och ifrågasätta vedertagna
sanningar som diskurserna är bärare av.32 Vidare försvarar man metoden genom att lyfta fram dess funktion att belysa sociala konsekvenser samt vilka mönster som de diskursiva
framställningarna ger av verkligheten som man menar är föränderliga och beroende av kontexten.33
Sammanfattningsvis är metoden diskursanalys ett sätt att försöka klarlägga språkets betydelse som genom skrift påverkar och påverkas av det sociala sammanhanget och de diskursiva regelstyrningarna som utestängningsmekanismerna utgör. På så sätt ska det språkliga i texterna, inte sakinnehållet, söka efter ord, begrepp eller tolkningar som kan verka kategoriserande och polariserande. Texterna ska läsas noggrant och tolkas utifrån det orientalistiska perspektivet för att söka efter vad som uppfattas och kategoriseras som det
30 Ibid, s. 349. 31 Ibid, s. 350. 32
Ibid, ss. 351-352.
13
annorlunda eller ifall de skildrar ur europeiska normer för vad som uttrycks som normalt och onormalt.
Validiteten och intersubjektiviteten är av största vikt då analysverktygen måste vara så tydliga som möjligt så att studien är genomskinlig och värderingsfri, så långt det är möjligt. Därför är det viktigt att analysverktygen förklaras och definieras så att tillvägagångssättet och
resonemangen tydliggörs och kan prövas av andra.34 Resonemanget och tolkningen av texter i en diskursanalys är således viktiga att lyfta fram och motivera för att intersubjektiviteten och reliabiliteten ska vara hög. Validiteten i en diskursanalys hänger ihop med att presentationen av analysramen måste kopplas till ett perspektiv för att klargöra hur diskurser och språkliga ordningar fungerar i det sociala sammanhanget.35
För denna studie är det således viktigt att förståelsen och tolkningarna av analysverktygen utgår från Saids tes orientalism, där den språkliga skildringen tolkas utifrån val av ord som uppfattas som dikotomiserande och homogeniserande samt värdeladdade begrepp. Vad som kan uppfattas som värdeladdat kan vara problematiskt då tolkningen kan påverkas av den sociala kontexten och den som tolkar. Därför kommer jag att försöka tolka värdeladdade begrepp genom att motivera hur resonemanget skett. Den språkliga skildringen och beskrivningen kan skilja sig åt fastän man beskriver liknande eller samma handlingar.
Exempel på dikotomiseringar och värdeladdade ord och begrepp kan vara att person A erövrar ett område genom att ”besegra” någon medan person B erövrar genom att ”underkuva” någon på ett område. Betydelsen får i de olika fallen olika uppfattningar då person A uppfattas kan uppfattas som positiv och person B uppfattas som fientlig. Således blir det viktigt att studera ifall ord och begrepp skiljer sig åt och vilken uppfattning eller betydelse det får för
skildringen.
Material och avgränsning
Med tanke på tidsramen för hur mycket en C-uppsats kan omfatta har jag varit tvungen att begränsa mig till två läroböcker som används på gymnasieskolor i Sverige idag. Jag måste begränsa frågorna och metoden av studien. Av tidsmässiga skäl har jag valt att inte genomföra en enkätundersökning av hur eleverna uppfattar vissa delar av läroböckerna då jag tror att det
34
Esaiasson (2012) s. 24.
35
14
hade kunnat ge en bredare uppfattning på läroböckernas innehåll och budskap. Studien har därmed begränsats till en diskursanalys av läroböcker.
Avgränsningen har skett genom att analysera böckerna Alla tiders historia Maxi(andra upplagan) och Epos tema. Den förra boken är en grundbok, som utgör huvudtemat för undervisningen historia A på gymnasieskolorna, och fokuserar på hela mänsklighetens historia med början från forntidsmänniskan vidare till kalla krigets slut och den europeiska unionen. Den andra boken är en fördjupningsbok, med utgångspunkt från 1800-talet och med särskild fokus på 1900-talet, som också är till för elever på A-kursen. Boken ska vara ett hjälpmedel för både läraren och eleven att fördjupa sina kunskaper i specifikt valda teman och händelser.
Båda böckerna är utgivna efter de två omfattande studierna gjorda år 2006 av Runblom och Kamali, vilket gör att undersökningen blir intressant genom att böckerna förhoppningsvis vid en diskursanalys kan koppla till både Kamalis och Runbloms studieresultat för ytterligare kunskap i forskningen. Urvalet av böckerna har således gjorts med utgångspunkt ur de bägge studierna som har behandlat äldre böcker. Vilket utvecklade tanken på att studera de nyare böckerna för att se ifall det finns en skillnad. Utbildningsreformen år 2011 är också av
betydelse då gymnasieskolan genomgick en reform som kan ha betydelse av att studera dessa läroböcker.
Teoretisk utgångspunkt och teorikritik
Utgångspunkten för föreliggande uppsats tas i Edward Saids tes om Orientalism som är en diskursanalys av Västeuropeiska skrifter som reseskildringar, romaner och akademiska skrifter där orienten behandlats. För studiens del utgör den en viktig komponent för att undersöka om det finns nyanser av det som Said benämner orientalism. Denna ansats ska verka som ett verktyg för att undersöka läroböckernas innehåll och karaktär.
Saids tes är att Orienten är en skapelse av väst för att kunna skapa och rättfärdiga sina egenskaper, genom att tillskriva Orienten och orientalen främmande och okända egenskaper tillskriver man på så sätt sig själv egenskaper som inte är främmande och okända.36 Said
15
menar att genom att hantera Orienten(Mellanöstern) och öst, sätts den i motsats till väst. Denna hantering leder således till att väst strukturerar, dominerar och utövar sin makt på öst genom en diskurs.37
Said menar att väst har kunnat etablera denna hegemoni tack vare att väst har koloniserat Orienten inte bara på ett fysiskt sätt utan även genom språket. Väst har genomfört detta genom att beskriva, undervisa och bestämma vad man ska tycka om den. Att beskriva i sig är inte fel menar Said utan felet ligger i att väst har gjort detta på falska antaganden. Saids påstående bygger på att antaganden som bygger på stereotyper och stereotyper av så stora geografiska och demografiska mått är felaktiga.38 Said säger vidare att västerländska författares behandling av Orienten bygger på myter och politiska motiv. Innan
kolonialiseringen har väst kategoriserat det främmande för att framställa sig själv, det egna samhället och de egna egenskaperna i bättre belysning. Said menar att denna behandling av Orienten som objekt har skapat en diskurs som senare även rättfärdigar till kolonialisering och utövning av makt. Som exempel lyfter han fram Napoleons fälttåg, Said menar att Napoleon med sitt följe hade förutfattade föreställningar om Orienten som hade sitt ursprung ur västs tidigare material om Orienten.39
Dessa material utgjordes av statshandlingar, litteratur, myter och berättelser som tidigare européer hade skrivit. Said menar att Napoleons fälttåg med hans grupp som bestod av vetenskapsmän inom alla möjliga områden hade till uppgift att konkludera Orienten. Med konkludera menar Said att de fastställde ytterligare skillnaderna mellan ett ”Vi” och ”De” där Vi var väst och De var öst, genom att sammanfatta öst så behärskade man också öst. Fälttåget blev ytterligare ett led inte bara i att behärska och definiera Orienten som De andra, utan genom dikotomier implicit definierar européen och väst.40 Således blev orientalismen och orientalen motbilden av allt europeisk och, där orientalen fungerar som en spegelbild för européen så att han kan vara allt som orientalen inte är. När orientalen beskrivs som
vidskeplig, grym och bakåtsträvande så betyder det att européen är därmed rationell, human och progressiv.
Kort sagt stod väst i total kontrast till Orienten vilket därmed möjliggjorde västs dominans över Orienten. Denna uppdelning mellan ett modernt väst och ett omodernt öst berodde på
37 Ibid, ss. 165-167 38 Ibid, s. 167. 39 Ibid, s. 120. 40 Ibid, s. 170
16
materiella förutsättningar, den dominansen som väst kom utgöra på öst genom att tillskriva öst en viss essens och vissa egenskaper kom att därigenom ge väst en viss essens och identitet.41 Det gav väst dess identitet genom motbilden av ”De andra”.
Genom att sätta väst och öst i motsatsförhållande så kommer öst för alltid att vara underlägsen och därmed alltid vara den andre. Said menar att västs maktutövning över Orienten har
skapats utifrån dessa orientalistiska idéer som har behandlat Orienten som ett objekt som man dominerar över, vilket har varit påtagligt från upplysningstiden fram till andra världskriget. Vidare påstår han att det gigantiska omfånget av orientalister och deras verk har skapat en tydlig diskurs som man kan se drag av även idag.42 Det har tagit sig i uttryck genom ett tydligt språk som i sin tur har skapat även dagens förförståelse. Europeiska studier och referensramar har skapats utifrån den orientalistiska föreställningen med väst och öst i motsatsförhållande. Said menar att västs anspråk på att vara modern, demokratisk och utvecklad ställer således öst i motsatt ställning.43
Said analyserar utifrån så kallad diskursanalys. Hans metod bygger på den foucauldianska arbetsmetoden som är en diskursanalys, där han försöker kartlägga varifrån och hur den europeiska framställningen av orienten utvecklats. Studien bygger på postkoloniala perspektiv där fokus läggs på den europeiska kolonialismens effekter på samhälleliga förändringar. Vidare har det postkoloniala perspektivet också fokuserat på kritisk teori som behandlar identitetsskapande. Saids resultat bygger på att europeisk litteratur har skapat den
orientalistiska diskursen. Denna diskurs hades som grund upp i de europeiska litteraturerna under 1600-talet och framåt imperialismens tid vid 1800-talet då den tog en tydlig riktning i och med nationalstaternas uppkomst. Said menar att den europeiska litteraturen som skrivits behandlade och formade orientens bild till den graden att orientalismen blev en institutionell diskurs där europeiska författare titulerade sig själva som orientalister.44
Said hävdar att kunskapen om öst inte var objektiv då den producerats av människor som var påverkade av kolonialismens historia och relationer, och där den politiska verkligheten och strukturen framhävde skillnaden mellan det kända (väst) och det okända (öst) vilket stärkte motbilden av parterna genom stärkta polariseringar.45 Denna diskurs både drev och drevs av den politiska visionen (kolonialism) då tankesättet bidrog till att stärka den koloniala maktens
41 Said (2000) s. 95. 42 Ibid, s. 422. 43 Ibid, s. 96. 44 Ibid, s. 56. 45 Loomba (2008) s. 55.
17
funktioner. Den europeiska gruppen såg det som sin plikt att civilisera icke-européer och de var därmed enligt naturens lagar också överlägsna andra folkgrupper.46
Kritiken mot Saids tes har varit att hans sätt att ställa väst mot öst indirekt vidhåller den distinktionen genom att han ställer upp den västeuropeiska skriften och kulturen genom en binär uppdelning som bortser från de historiska nyanserna, och att han målar upp detta motsatsförhållande som något evigt.47 Kritikerna menar att tesen som Said driver inte stämmer då man menar de europeiska attityderna har varierat inte bara genom tid utan även mellan olika sammanhang.48 Vidare säger kritikerna att Said själv driver denna diskurs då han homogeniserar västerlandet genom att tillskriva Europa en stereotypisk identitet. 49 Förutom att Said homogeniserar det europeiska så menar kritikerna att han även berövar de
koloniserade deras möjlighet till handling då han enbart fokuserar på litteratur och skildringar från kolonialisterna, och stänger dörren för kolonialismens motståndare. På så sätt befäster han den koloniala makten och diskursen till kolonialisternas ägo då de koloniserades framställningar inte lyfts fram.50
Dessutom finns det en risk med att lägga för mycket fokus på textens makt då synen på kolonialism som text kan skymma de ekonomiska och historiska perspektiven samt den fysiska kolonialismen. Det fysiska våldet och brutaliteten som kolonialismen de facto innebar maskeras enbart till det litterära.51
Trots denna kritik anser jag att orientalism i Saids mening ska ses som en dekonstruering av vissa mönster som har grundlagt vissa mentaliteter och maktrelationer som vi än idag kan se spåren utav.52 Orientalism ska inte ses som något oföränderligt då även denna diskurs kan kompliceras beroende på den sociala kontext som kan addera ytterligare kategorier som Said kanske inte har berört. Här lyfter man fram genusdiskursen som en komponent som ytterligare kan förklara och utvidga Saids tes.53
Analys
46 Ibid, s. 56. 47 Loomba (2008) s. 57. 48 Ibid, s. 57. 49 Ibid, s. 57. 50 Ibid, s. 57. 51 Ibid, ss. 99-100. 52 Ibid, s. 117. 53 Ibid, s. 222.18
I analysdelen kommer jag att analysera de valda böckerna i två separata delar. Genom analysverktygen som har klarlagts i metoddelen ska böckerna undergå en prövning av det orientalistiska perspektivet. Analysen kommer att försöka förklara och tolka genom att citat ur det empiriska materialet lyfts fram med betoning på ord eller begrepp i kursivt stil. De
analyserade begreppen sker med utgångspunkt ur det teoretiska perspektivet.
Alla tiders historia Maxi
Boken Alla tiders historia Maxi är en andra upplaga som gavs ut 2007. Den förra upplagan var en del av undersökningsmaterialet i både Runbloms och Kamalis utredning, vilket gör det intressant att se ifall det finns något samband mellan de två studiernas resultat och den andra upplagan. Avsikten med denna studie är dock att studera den språkliga skildringen i läroboken enligt frågeställningarna.
I stycket om flodkulturerna beskriver författarna det babyloniska imperiet genom att skriva följande:
Fram emot 1400 f.Kr. erövrade ett nytt semitiskt folk, assyrierna, områden i Mesopotamien. Deras framgångar berodde på en utvecklad krigsteknik med kavalleri och bågskytte. De byggde upp en sträng …54
Denna beskrivning av assyrierna kan framstå som att författarna ställer det assyriska folket i motsatsförhållande och riktar sig till ett oss genom ord som deras och de. Som kontrast kan författarnas skildring av grekerna och romarna lyftas fram där författarna beskriver ” Grekernas stora insats var ...”55 och ” Romarna var skickliga politiker”56 och ” Romarnas rättigheter i samhället …”57. Författarnas beskrivning kan uppfattas som att grekerna och romarna inte betraktas som ”de andra” medan assyrierna kan uppfattas på det viset. Ett tydligt exempel på att det inte handlar om att författarna valt att använda pronomen i assyriernas fall för att språket inte ska bli monotont och dåligt är skildringen av plebejerna som är ett
romerskt folk som beskrivs genom följande:
54 Almgren, Bergström & Löwgren (2007) s. 21. 55 Ibid, s. 40.
56
Ibid, s. 61
19
Plebejerna förde en långvarig och ihärdig kamp för att bli jämlika med
patricierna. Rom behövde plebejerna som soldater i de ständiga krigen – det var plebejernas främsta argument och påtryckning. I början av republiken strejkade plebejerna genom att tåga ut ur Rom. Plebejernas kamp gav så småningom resultat. De fick bilda en egen folkförsamling, som skulle utse tio folktribuner, som fick rätt inlägga veto mot alla beslut av senaten eller konsulerna som gällde plebejerna (latinets veto = jag förbjuder). 451 f.Kr. utsågs tio män som skulle skriva ned de lagar som gällde. De här lagarna, De tolv tavlornas lag, sattes upp på bronstavlor på Forum Romanum så att alla skulle kunna läsa lagen. Senare lyckades plebejerna få bort förbudet mot giftermål mellan patricier och plebejer. Det blev också möjligt för plebejer att väljas in i senaten.58
Det är enligt Said ett sätt skapa motsatser genom att i beskrivningen ge européen mer utrymme och inte framställa denne som den andre59, i stycket ovan har plebejerna nämnts genom pronomen en enda gång och nio gånger genom sitt namn. Som kontrast benämns assyrierna två gånger i ett lika långt stycke.
Vidare beskriver författarna att ” De assyriska strafflagarna var oerhört grymma, vilket framgår av…”60
och hänvisar därefter till ett citat ur en babylonisk paragraf i strafflagen. Här uttrycker författarna ett värdeladdat begrepp när de lägger värde i beskrivningen genom att lyfta fram strafflagen som något oerhört grymt vilket kan framstå som att det inte förenligt med våra perspektiv. Det kan även framstå som att författarna utgår från sin samtid när de beskriver det babyloniska imperiet. Exempelvis beskriver författarna inte gladiatorspelen som grymt då man skildrar det som en politisk manöver av romerska politiker för att hålla fattiga bönder i styr då man skriver att ” De gjorde det genom fri spannmålsutdelning, cirkus och gladiatorspel. ”Bröd och skådespel” blev parollen.”61
. Här undviker författarna att se
händelsen ur sitt perspektiv det vill säga att se gladiatorspelen som något hemskt då troligtvis bönderna såg det som skådespel. Detta är enligt den Said ett sätt att framställa ”de andra” som grymma och således européen som motsatsen.
I ett annat stycke om krigen mellan grekerna och perserna beskriver författarna de båda gruppernas erövringar och handlingar på annorlunda sätt. Exempelvis beskrivs det att ”
58 Almgren, Bergström & Löwgren (2007) s. 62. 59 Said (2000) s. 167.
60
Almgren, Bergström & Löwgren (2007) s. 21.
20
Perserna slog ned upproret, förstörde Miletos och gjorde tusentals män, kvinnor och barn till slavar.”62
medan grekernas handlingar skildras genom att ”… lät Alexander fullständigt förstöra staden och skicka befolkningen i slaveri. ”63. Dessa skildringar skiljer sig på det viset att perserna kan framstå som hänsynslösa då kvinnor och barn görs till slavar. I skildringen av grekerna framstår inte de som lika hänsynslösa då befolkningen nämns och kvinnor och barn utesluts, förvisso kan det även betyda att Alexander den store kanske inte tog kvinnor och barn som slavar men troligtvis skulle man inte skriva befolkningen om den bestod av enbart män. För en befolkning består av män, kvinnor och barn, således innebär det att det ingick även kvinnor och barn eller åtminstone en av dem.
Vidare skriver författarna om persernas erövringar att ” Den ena staten efter den andra erövrades…”64
grekernas erövringar beskrivs med följande ” Alexander begav sig därifrån till Egypten där han kröntes till farao innan han drog vidare till Persien”65. Här framställer
författarna återigen de båda olika då perserna kan framstå som härsklystna medan grekerna skildras ur en persons handlingar då Alexander den store beger sig och drar vidare vilket kan få det att framstå som inte lika härsklystet som perserna.
Vidare skriver författarna följande:
Ofta har grekernas seger över perserna framställts som avgörande för den västerländska kulturens utveckling: om perserna hade segrat skulle inte bara Greklands utan också Europas historia ha blivit annorlunda.66
Här gör författarna en tydlig markering då man kopplar den grekiska segern till en
västerländsk kultur som explicit dikotomiserar den västerländska kulturen mot den persiska. Denna generalisering av den västerländska kulturen i kontrast till den persiska blir följaktligen en bärare av en europeisk identitet. Enligt Saids perspektiv handlar detta om att
homogeniseringar av denna sort bygger på den uppfattningen att västerlandet historia benämns av avgörande faktorer främst i motsatserna genom öst.
I nästa stycke fortsätter författarna på det spåret när man beskriver Alexander den stores erövringar som att ” Fälttågen öppnade gränser och banade väg för ökat handelsutbyte mellan
62
Almgren, Bergström & Löwgren (2007) s. 45.
63 Ibid, s. 48. 64 Ibid, s. 45. 65
Ibid, s. 48.
21
öst och väst.”67
denna skildring har två aspekter. Den första aspekten är att en dikotomi mellan öst och väst som olika fastslås med gränser, och den andra är att väst kan uppfattas som vänlig och positiv då den banar väg för ökat handelsutbyte. Den andra aspekten innebär således att öst uppfattas som negativ då den är motsatsen till väst.
I kapitlet om medeltiden och stycket om folkvandringarna beskriver författarna olika folkgruppers vandringar och erövringar som krigsföretag eller att de utvecklades till det. Vidare beskriver författarna de olika folkgrupperna i separata stycken, bland annat vandalerna, angelsachsarna, frankerna och araberna. Angelsachsarna, frankerna och
vandalerna beskrivs som ursprungliga germanska folk som trängdes undan av hunnerna som är ett mongolfolk från inre Asien.68
Exempelvis beskrivs angelsachsarnas, som är två germanska folk, erövring av Britannien som ”… förenades rikena i ett mer sammanhängande angelsachsiskt rike.” vidare beskriver
författarna de båda folkgrupperna som ” Germanerna tog med sig sin kultur och sin religion till England.”69
Frankerna beskrivs som ett folk som bodde i södra Tyskland och ” Därifrån utvidgade de med tiden sitt välde och behärskade …”70
.
Om vandalerna skriver författarna att ” Vandalerna hade en välutrustad men inte särskilt stor armé, cirka 15-000 man, men Gallien stod försvarslöst och den ena staden efter den andra intogs.”71
Vidare skriver författarna att vandalernas dåliga rykte spreds efter deras erövring av Rom år 455, där ”… under ledning av Geiserik seglade en armé till Italien, intog Rom och ”vandaliserade” staden våldsamt.”72
Araberna skildras genom följande:
På 600-talet började arabiska krigare lägga under sig stora områden öster och väster om arabiska halvön, bl.a. Syrien, Palestina och Egypten i väster och Persien i öster. År 711 gick araberna över Gibraltar sund och erövrade Spanien. Men när de trängde vidare … 73
Dessa beskrivningar dikotomiserar tydligt då angelsachsarna, frankerna och vandalerna till skillnad från araberna inte nämns som krigare, vilket också kan uppfattas som en
homogenisering av det arabiska folket då de beskrivs som krigare medan vandalerna hade en
67 Almgren, Bergström & Löwgren (2007) s. 49. 68 Ibid, s. 80. 69 Ibid, s. 83. 70 Ibid, s. 83. 71 Ibid, s. 81. 72 Ibid, s. 81. 73 Ibid, s. 84.
22
armé. Den uppfattningen stärks då araberna, till skillnad från vandaler, germaner och franker, lägger under sig stora områden medan vandalerna intog stad efter stad och att germaner och franker tog med sig sin kultur och utvidgade sitt välde. Det ska nämnas att just stycket om den arabiska folkvandringen har ändrats i denna upplaga då Kamali studerade den förra upplagan och kritiserade den skildringen som bestod av följande ” Likt en virvelvind svepte araberna fram över de omgivande länderna och på något över hundra år lade de under sig ett område som var dubbelt så stort som det romerska riket (s. 53).”74 Detta innebär således att författarna har varit medvetna om kritik mot deras skildring.
Folkvandringarna beskrivs således inte på ett likvärdigt sätt när författarna förklarar specifikt orsaken till vandalernas dåliga rykte som en enskild händelse då de beskriver erövringen av Rom, vilket kan uppfattas som att författarna har valt att förmildra bilden av vandalerna till skillnad från araberna. Dessa skildringar kan tydligt kopplas till författarnas stycke om orsakerna till folkvandringarna där vandalernas erövringar kan ses som att de utvecklades till krigsföretag då de trängdes undan hunnerna medan arabernas var krigsföretag reda från början.
Författarna fortsätter i stycket om den arabiska folkvandringen att förklara orsakerna bakom genom att lyfta fram den arabiska halvön som överbefolkad och att det fanns behov av mark för befolkningen. Dock skriver man att denna orsak inte är nog för att förklara den snabba expansionen då den inte kan jämföras med andra folkvandringar. Man lyfter fram orsaker som islam genom följande:
Den religiösa övertygelsen är en annan förklaring till att araberna gav sig ut på krigståg … För den som trodde på Allah utlovades ett härligt liv efter döden, och det säkraste sättet att nå paradiset var att med svärdet i hand sprida den nya läran. Den som dog i det heliga kriget, Jihad, skulle få omedelbar plats i
paradiset. Muslimernas framgångar kunde också …75
Det som gör den här skildringen intressant är att den kan uppfattas som generaliserande då araberna lyfts fram som en enhet där alla araber är muslimer, samt att man homogeniserar araber med och muslimer då muslimernas framgångar förklaras ur den religiöses perspektiv då man skriver den som trodde och den som dog i det heliga kriget samt att man med svärdet i hand spred läran. Vidare blir detta tydligt då författarna i ett annat stycke skildrar korstågen
74 Kamali (SOU 2006:40) s. 86.
23
som ett krigsföretag lett av en person då man lyfter fram påven som den bakomliggande orsaken då:
Påven hade just i ett flammande tal manat till kamp mot de ”otrogna” muslimerna … Nu skulle man i västerlandet gripa till vapen och befria
Jerusalem från islams välde … skeppades korsfararna över till Mindre Asien och trängde under hårda strider fram genom Syrien.”76
Dessa skildringar av den arabiska folkvandringen och islams expansion med värdeladdade begrepp som svärdet i handen i kontrast mot korstågen där begrepp som västerlandet gripa till vapen och där korsfararna trängde fram kan uppfattas som en dikotomisering. Det kan uppfattas som att muslimerna är krigiska och alltid har svärdet i handen medan västerlandet inte är det då man griper till vapen för befria Jerusalem. Vidare bekräftar författarna denna dikotomisering och homogenisering genom att beskriva korstågens misslyckande som ” … men å andra sidan bidrog korstågen till ökade kontakter mellan Västeuropa och Orienten. ”77. Författarna kartlägger också på så sätt egenskaperna genom en uppdelning mellan
västerlandet och Orienten som motsatser.
Vidare skildras arabiska vetenskapsmän väldigt kort och benämns vid egennamn vid endast första tillfället medan de grekiska vetenskapsmännen skildras väldigt djupt och inte
genomgående genom pronomen. De grekiska vetenskapsmännen skildras inte heller ur ett strukturperspektiv som kan ge en annan förklaring än aktörperspektivet som de skildras ur, vilket på så sätt inte förminskar till exempel Platons bedrifter. Exempelvis skildras Platon genom följande:
Platon indelade således tillvaron i två skilda världar, den sinnliga och den översinnliga. Platon och hans översinnliga, ideala värld har i alla tider gällt som inspirationskälla för idealisterna, de som vill att människorna främst ska följa sina ideal. I dialogen Staten beskriver Platon hur den ideala stadsstaten borde styras. Där skulle filosoferna ha makten. Platon menade att vanligt folk …78 De arabiska vetenskapsmännen förklaras snarare ur ett strukturperspektiv då författarna skriver följande:
76Almgren, Bergström & Löwgren (2007) s. 105. 77
Ibid, s. 132.
24
Arabernas störste astronom hette al-Battani (död 929). Han gjorde noggranna mätningar av stjärnornas och planeternas positioner och kunde därigenom förfina de antika astronomernas beräkningar. Ännu på 1500-talet trycktes på latin hans astronomiska tabeller. Arabernas stora insatser inom astronomin kan delvis förklaras av praktiska skäl. Eftersom muslimer fem gånger om dagen skulle vända sig mot Mecka och förrätta bönen …79
Denna skildring kan uppfattas som en förminskning av al-Battanis insatser då det i stycket förklarar att insatserna delvis kan förklaras av praktiska skäl. Det mest framstående är att det skapas en dikotomisering då ordet araber ersätts av muslimer då man skriver att arabernas insatser förklaras av att muslimer vänder sig mot Mecka, vilket enligt Said skapar den direkta stereotypbilden av att alla araber är muslimer och således bär på spår av en orientalistisk diskurs då den behandlar araben som muslim.80 Genom att författarna beskriver och behandlar al-Battani som arab och muslim så framstår det som det viktigaste i skildringen. De båda skildringarna av Platon och al-Battani skiljer sig åt då Platon och hans insatser inte beskrivs ur ett strukturperspektiv eller att han beskrivs som en stereotyp. På detta sätt reproduceras den orientalistiska diskursen menar Said då al-Battani sammanfattas till något stereotypt där hans subjektposition blir arab och muslim inom diskursens ordning.81
I kapitlet om upptäckterna skriver författarna som rubrik att ” Europa upptäcker världen”82
och författarna beskriver aztekerna, inkariket och mayaindianerna genom att skriva:
Konst och vetenskap stod på en hög nivå hos dessa indianfolk, men den tekniska utvecklingen befann sig på stenåldersstadiet. De kände t.ex. inte till hjulet eller konsten att framställa järn. Det enda lastdjuret var laman.83
Denna skildring kan tolkas som att de tre rikena homogeniseras genom att författarna skriver dessa indianfolk och vidare så dikotomiserar författarna då det skrivs att de inte kände till hjulet. Dikotomin uppstår då indianerna förklaras som de vilket betyder att det i sådant fall finns ett vi som är tekniskt överlägset då de inte känner till hjulet. I och med att de inte känner till hjulet så betyder det implicit att de som känner till det i sådant fall är vi.
79
Almgren, Bergström & Löwgren (2007) s. 87.
80 Said (2000) s. 167. 81 Ibid, s. 64. 82
Almgren, Bergström & Löwgren (2007) s. 106.
25
I kapitlet om kampen om makten beskriver författarna om orsakerna bakom kolonialismen samt hur europeiska stater utförde en kamp mellan sig för att skapa fördelar för handel och ekonomin. En av rubrikerna lyder ” Socker, tobak och slavar”84
vilket kan skapa den uppfattningen att slavarna likställs med en handelsvara. Den uppfattningen stärks då
författarna inte en enda gång nämner att slavar var människor. Vidare skriver författarna att: För att undvika att fartygen gick tomma i någon riktning blev en triangelhandel nödvändig. En triangel hade sina hörn i Västeuropa, Afrika och Västindien. Socker från Västindien utskeppades till Storbritannien eller Frankrike, där fartygen fylldes med vapen, bomullstyger, rom och prydnadsföremål. Dessa varor byttes sedan i Afrika mot infångade slavar, som fraktades vidare till bl.a. Västindien.85
Detta stycke innehåller dels både homogeniseringar och dikotomiseringar då författarnas skildring kan uppfattas som att Afrika är en enhet med inga skillnader då man inte nämner människor eller folkgrupper. Dikotomiseringen av slavarna genom att slavar likställs med en handelsvara eller vilda djur då slavar infångas och fraktas kan uppfattas som att slavar således är djur och därmed motsatsen till människor.
I kapitlet om imperialismen beskriver författarna hur uppdelningen av Afrika gått till då europeiska stater kommit överens om sin rätt att varje europeiskt land kunde göra anspråk på afrikanskt territorium och således delat upp Afrika. Det anmärkningsvärda är att författarna återigen inte beskriver att Afrika består av olika folkgrupper, utan man målar upp en bild av en enhetlig bild av Afrika då man beskriver Afrika som en kontinent och kolonialstater, vilket är en homogenisering. Medan man förklarar tydligt de europeiska aktörerna i form av att man nämner europeiska länder vid egennamn.86
I stycket om boerna och det brittiska styret i Sydafrika skriver författarna om striden som pågick i tre år och avslutar stycket med att skriva ” De stora förlorarna var de svarta, som utgjorde 75 procent av befolkningen. ”87. Detta är en dikotomisering då författarna beskriver de svarta istället för sydafrikaner och således bekräftar att de inte är vita. Enligt Said är detta
84Almgren, Bergström & Löwgren (2007) s. 208. 85 Ibid, s. 209.
86
Ibid, s. 338.
26
ett sätt att homogenisera och sammanfatta den sydafrikanska ursprungsbefolkningen så att den faller in under diskursens ordning, vilket innebär att de är svarta och i motsats till de vita.88 Som avslutning på kapitlet om imperialismen beskriver författarna imperialismens följder genom att lyfta fram den hänsynslösa behandlingen av de koloniserade som en förklaring till fattigdomen i de gamla kolonierna. Dock fanns det även positiva följder menar författarna genom följande:
Men samtidigt införde kolonialmakterna nya idéer som bidrog till att förändra stora delar av världen. Exempelvis kom de västerländska nationalistiska idéerna till sist att omfattas också av en stor del av koloniernas invånare …89
Det anmärkningsvärda med detta stycke är att författarna skapar en dikotomi mellan
västerlandet och de koloniserade då man skriver att västerlandets nationalistiska idéer bidrog till förändra delar av världen, vilket implicit betyder att västerlandet skiljer sig från resten av världen samt den är bättre då den bidrog till att göra det bättre.
Epos Tema
Boken Epos Tema är utgiven år 2009 och används som en fördjupning av vissa valda teman för fördjupa elevers kunskaper. Den här boken ingick inte i Kamalis och Runbloms studier då den är utgiven efter deras utredningar vilket gör att den inte kan sammankopplas. Eftersom boken är en fördjupningsbok med särskilda innebär det att de historiska händelser som har skildrats i den förra analysen således kanske inte skildras i boken. Det är endast ett kapitel om Kolonialisering som är av betydelse för frågeställningarna och således också behandlas i denna analys. Vidare kan inte en jämförelse av språket i skildringarna av de europeiska och exempelvis de grekiska eller persiska göras då boken inte behandlar de senare.
I kapitlet från kolonialism till globalisering börjar författarna med att skriva följande: På 2000-talet vet alla vi som lever i västvärlden ganska mycket om världen utanför det egna landets gränser. Många har gjort resor till andra världsdelar och med egna ögon upplevt hur människor lever i länder i Asien och Afrika.90
88 Said (2000) s. 165. 89
Almgren, Bergström & Löwgren (2007) s. 349.
27
Det är tydliga homogeniseringar och dikotomiseringar då författarna bekräftar en homogen västvärld som explicit är i motsats till Asien och Afrika då vi i västvärlden vet ganska mycket om resten av världen. Det kan även framstå som att då vi vet ganska mycket innebär det implicit att det finns ett de och att de inte vet lika mycket som oss.
Detta utvecklar författarna ytterligare när de skriver följande:
Vi lär oss att länder och folk visserligen är olika men att de har en sak
gemensamt, nämligen viljan att sköta sina egna affärer utan inblandning utifrån … på 2000-talet är människor i Europa på det klara med att idén om folkens självbestämmanderätt är spridd över hela världen och den måste respekteras.91 Författarna gör återigen en uppdelning mellan vi och resten av världen då man bekräftar att man är olika och att man har endast en sak gemensamt. Implicit kan det även uppfattas som att västsvärlden är kunnigare än Asien och Afrika då detta stycke är en fortsättning på det förra då författarna fastslog att vi i västvärlden reser och ser hur andra folk lever vilket också kan ge den uppfattningen att de andra inte reser och således implicit inte vet lika mycket som oss.
Författarna beskriver den spanska erövringen av Sydamerika med att ” i Sydamerika tog spanjorerna kontroll över en stor del av kontinenten. ”92. Här blir orden tog kontroll som blir intressant då den kan ge en annan uppfattning av erövringen. Vidare beskriver författarna européernas handlingar i följande stycken genom att skriva exempelvis ” De underkuvade lokalbefolkningen, drog upp gränser … De bestämde att de länder … Från kolonierna kunde de importera…” författarna gör i hela stycket en vändning då de till skillnad från
inledningsstycket beskriver de europeiska kolonialmakterna genom att skriva de gjorde si och så istället för att skriva européerna underkuvade eller att européerna importerade. Vilket skapar den uppfattningen att man tar avstånd från deras handlingar och att man vill vara objektiv. Den uppfattningen stärks när författarna beskriver positiva handlingar genom att skriva européerna eller exempelvis en grupp vid namn som till exempel missionärerna då de beskrivs genom följande” Missionärerna byggde också skolor och upprättade
sjukvårdsstationer.”93
istället för att skriva de byggde skolor.
91 Björkman, Molin & Sandberg (2009) s. 225. 92
Ibid, s. 228.
28
Vidare beskriver författarna kolonialismens effekter genom att beskriva både de koloniserade och kolonisatörerna som de. Man skriver till exempel att kolonisatörernas avsikter var att ” De ville tjäna pengar, vinna politisk prestige och sprida europeisk kultur. ”94
om de koloniserade skriver man att ” … de fick producera för export … de fick nöja sig med …95
. Vid ett tillfälle där handlingen är negativ skriver man européer istället för kolonisatörer då man skriver ” Det förekom också att inhemska jordbrukare fördrevs från bördiga områden där européerna ville anlägga moderna plantager eller storjordbruk.”. Det förekommer inte några direkta dikotomier eller homogeniseringar i dessa skildringar, dock så kan det skapa den uppfattningen att det inte var så vanligt att folk fördrevs från sina områden då författarna skriver att det förekom vilket kan betyda att det snarare var undantag än regel.
Vidare i stycket skriver författarna återigen européer då man beskriver en positiv skildring genom att förklara kolonisatörernas närvaro genom att skriva att ” Men självklart fanns det också människor som drog fördel av européernas närvaro.” och man fortsätter med att beskriva när man skriver att ” Det kunde vara unga män som utnyttjade möjligheten till lönearbete i gruvor eller plantager. De kunde flytta hemifrån och kanske skapa ett liv utanför hembyns trånga ramar.”96
. I det här stycket förekommer det dikotomiseringar då man skriver att det var européernas närvaro som gjorde att de unga kunde flytta från hembyns trånga ramar vilket implicit antyder att de är olika och kanske underlägsna.
Nästa stycke fortsätter författarna att beskriva kolonisatörerna i form av européer skriver man följande:
Av alla nya idéer som européerna förde med sig var det en som var mer
omvälvande än alla andra: den att alla barn skulle gå i skola. För de infödda var det mer revolutionerande än all de ekonomiska och sociala förändringarna. Ett fönster öppnades mot en ny värld.97
Här skildrar författarna på ett sätt som kan verka dikotomiserande då man beskriver
européerna och de infödda som motsatser då man skriver att ett fönster öppnades mot en ny värld vilket kan skapa den uppfattningen att man lever i skilda världar.
94 Björkman, Molin & Sandberg (2009) s. 230. 95 Ibid, s. 230.
96
Ibid, s. 230.
29
Vidare beskriver författarna de europeiska värderingarnas nytta i kolonierna då man beskriver:
Speciella utsatta grupper kunde dra nytta av att europeiska värderingar infördes. Slaveri förbjöds i de afrikanska samhällena. Unga kvinnor kunde räddas från tvångsäktenskap och månggifte genom att fly till kristna missionsstationer. De fattigaste kunde få hjälp med mat och sjukvård.98
Genom den här skildringen uttrycker författarna dikotomier mellan de europeiska värderingarna och de utsatta afrikanerna då man skriver att de europeiska kristna värderingarna var emot slaveri och månggifte vilket innebär implicit att de afrikanska
samhällenas värderingar inte gjorde det. Vidare skapas även en homogenisering då man lyfter fram de afrikanska samhällena som en grupp med samma värderingar oavsett folkgrupp och religion.
Vidare beskriver författarna även kolonialismens grundläggande förutsättningar där man menar att européerna hade skapat med våld och rasism. Man beskriver att ” Ingen kunde undgå det vitas överlägsna inställning till den inhemska befolkningen.”99 och att ” De fick inte ens sitta på de vitas parkbänkar.”100, vilket implicit ger en uppfattning av att alla koloniserade var svarta.
Slutsatser
I denna del ska resultatet av analysen kopplas till den teoretiska utgångspunkten för att besvara frågeställningarna då syftet med uppsatsen var att granska läroböcker i ämnet historia och se ifall granskningen av européer och andra folkgrupper bär på spår av den orientlistiska diskursen. Vilket innebar att jag skulle granska skildringarna och se ifall de innehöll
dikotomiseringar och homogeniseringar av olika folkgrupper och samhällen. Ytterligare var det också intressant att se ifall det har skett en förändring i läroböckerna efter att Runbloms och Kamalis utredningar, det vill säga att jämföra föreliggande uppsats resultat med deras resultat.
98 Björkman, Molin & Sandberg (2009) s. 230. 99
Ibid, s. 230.
30
De två läroböcker som jag har analyserat har skiljt sig åt i den meningen att den ena var grundbok för kursen historia A på gymnasiet medan den andra var en fördjupningskurs för samma kurs. Således har upplägget och innehållet i båda böckerna varierat till stor del, då fördjupningsboken Epos Tema inte innehöll lika många skildringar. Boken behandlar endast ett kapitel om kolonialismen där förbindelsen mellan européer och andra folkgrupper skildras. I boken Alla tiders historia Maxi däremot skildras de gamla flodkulturerna med de assyriska och babyloniska rikena samt de grekiska stadsstaterna, det romerska imperiet och de arabiska folken. Likväl så har utgångspunkten för analysen fokuserat på endast den språkliga
skildringen och dess betydelse för vilka uppfattningar de kan ha gett uttryck för. Således har Saids begrepp orientalism varit utgångspunkt för att granska ifall dikotomisering och
homogenisering förekommer i läroböckerna genom att européer ställs i motsats till andra folkgrupper som stärker den binära uppdelningen mellan vi och de. Därtill har analysen granskat hur vissa ordval av författarna har utgjort olika betydelser av händelser, det vill säga att ordvalen har förändrat uppfattningen av skildringen. Exempel på detta kan beskrivningen av de assyriska strafflagarna som var grymma och gladiatorspelen som skådespel lyftas fram, vilket innebär att författarna bedömer skildringarna olika då den förra utgår från författarnas samtid och värderingar medan den senare skildras ur dåtidens då den betraktades som just ett skådespel för den romerska befolkningen.
Slutsatsen är att de båda böckerna utgått från ett europeiskt perspektiv då man i de båda böckerna skapat dikotomier, homogeniseringar och värdeladdade begrepp som påverkar uppfattningen i en orientalistisk riktning. Det finns skäl att dra den slutsatsen att böckerna påvisar orientalistiska drag då skildringarna innehåller dels ett ” vi och de ” perspektiv samt att de homogeniserar dels ett gemensamt västerland eller västvärld mot Orienten och Afrika. Européer skildras på ett detaljerat vis då europeiska folkgrupper handlingar inte skildras ur ett ”de” perspektiv utan författarna benämner dem vid namn som till exempel grekerna, romarna, plebejerna och germanerna medan andra folkgrupper nämns som antingen afrikaner eller ”de”. Detta förekommer inte minst i skildringen av kolonialismen där böckerna skildrar de europeiska staternas kamp på den afrikanska kontinenten och sällan benämner afrikanska folkgrupper vid namn vilket ger det intrycket att folkgrupperna ses som afrikaner och inte olika folkgrupper.
Den här sortens skildringar sker främst då europeiska länder kommer i möte de främmande så att säga. I européens möte med persern, araben eller afrikanen uppstår dikotomiseringar och
31
homogeniseringar då skildringar tillskriver parterna olika egenskaper, som till exempel att alla araber framställs som muslimer då ordet muslimer ersätter folkgruppen araber. Eller att de svarta ersätter folkgruppen sydafrikaner i beskrivningen av britternas och boernas styre under kolonialismen vilket leder till homogenisering då gruppen tillskrivs egenskaper, vilket
implicit betyder att Europa är vit. Exempelvis har vi sett stöd för dessa dikotomier i analysen då skildringarna innehållit beskrivningar som ställt muslimen mot den kristne och väst mot öst samt den svarte mot den vite. Enligt det orientalistiska perspektivet är just dessa skildringar dikotomiseringar och stereotypiska identiteter som ryms inom den orientalistiska diskursens ordning för att den europeiska identiteten ska framstå som vit. På så sätt förblir normen för européen vit och innebär således att en svart aldrig kan bli en europé inom den orientalistiska diskursen.101
I Alla tiders Historia tar det uttryck genom att muslimen beskrivs som med svärdet i hand medan den kristne korsfararen griper tag i svärdet då det behövs, vilket beskriver muslimen som statisk och oföränderlig och européen som dynamisk och föränderlig. Visserligen kan detta framstå som att en generalisering ur ett exempel är ohållbart men om det sätts i den orientalistiska kontexten så ser man att bilden av den krigiske muslimen med svärdet i handen är en återkommande bild. Vilket enligt Said är den orientalistiska diskursens egenskap då västeuropeiska författare skildrat muslimen som den andre, som motsatsen för att stärka den egna identiteten.102 Således innebär det att ”vi” definieras utifrån det som vi inte är, vilket betyder att om muslimen är krigisk innebär det implicit att den kristne är fredlig.
I Epos Tema börjar författarna att skriva vi i västvärlden vet ganska mycket vilket är en tydlig dikotomisering som därmed fastslår en skillnad mellan ” vi och de ” och att folk utanför västvärlden således inte vet lika mycket som oss. Just den sortens skildringar sätter tonen för resten av beskrivningen då man fortsätter med att skildra ”deras” svårigheter genom att skriva de och deras.
Läroböckerna innehåller visserligen andra perspektiv men det är oftast strukturperspektivet som dominerar då man försöker beskriva och förklara i form av att man lyfter fram strukturer som kan ligga till grund för förändringar i historien. Således håller sig båda böckerna till skolverkets läroplan då de erbjuder både aktör- och strukturperspektiv.
101
Said (2000) s. 422.
