Emotionell ambivalens : En studie om hur de ensamkommande barnen har upplevt sin integration i Sverige

EMOTIONELL AMBIVALENS

En studie om hur de ensamkommande barnen har upplevt sin integration i Sverige

KATIA TINGBERG

Huvudområde: Sociologi med socialpsykologisk inriktning Nivå: Kandidatuppsats

Handledare: Jonas Lindblom Examinator: Eduardo Medina

SAMMANFATTNING

I denna uppsats studeras de ensamkommande flyktingbarn som kom till Sverige 2015 med flyktingkrisen och hur de upplever sin integration. Studien har genomförts med

metodansatsen Grundad Teori. Jag har valt att intervjua fem ensamkommande barn som kom till Sverige 2015. Genom grundad teorins metodansats framkom huvudangelägenheten och kärnkategorin: Att hantera emotionell ambivalens. Denna huvudangelägenhet visade på en ständig strid mellan känslan av ovisshet och hopp men även att ungdomarna använde sig av flera integrationsstrategier men även hur man kan hamna i desintegration. Underkategorierna som framkom i studien är: Anställningsbarhet, Nyttja/kontakta signifikanta andra, Upptäcka

arbetsmarknadens behov, Skapa sig en identitet, Att lära sig vänta, Att utbilda sig,

Kriminalitet och att söka sig till avvikare, Avslag och falla ur systemet och Att få ett sämre psykiskt mående. Studien som genomförts med grundad teori avslutades sen med stöd av det

teoretiska ramverket Etnometodologi och Harold Garfinkels teori för att ge studien en bredare och djupare förståelse kring den data som intresseområdet gett tillgång till.

Nyckelord: Desintegration, Ensamkommande flyktingbarn, Flyktingkrisen, Grundad teori. Integration, Integrationsstrategier, Sverige.

FÖRORD

Jag vill börja med att tacka deltagarna som har medverkat till min studie. Genom era

berättelser har denna studie kunnat genomföras och kan nu bidra till ett viktigt område i vårt samhälle. Utan ert deltagande skulle denna studie inte ha kunnat genomföras på det sätt den har gjorts.

Jag vill även tacka min handledare Jonas Lindblom för hans enorma engagemang till studiens forskningsområde och för den kunskap och klokhet som funnits under hela

INNEHÅLL

4.1 Den öppna fasen ... 10

4.2 Den selektiva fasen ... 12

4.3 Den teoretiska fasen ... 13

4.4 Etik ... 15

5 RESULTAT ... 16

5.1 Att hantera emotionell ambivalens ... 16

5.2 Integrationsstrategier ... 19

Anställningsbarhet ... 19

Upptäcka arbetsmarknadens behov ... 20

Att utbilda sig ... 21

Att lära sig att vänta ... 22

Nyttja/kontakta signifikanta andra ... 23

Skapa sig en identitet ... 24

5.3 Desintegration ... 25

Kriminalitet och att söka sig till avvikare ... 25

Avslag och falla ur systemet ... 26

Att få ett sämre psykiskt mående ... 26

6 TEORETISK REFERENSRAM ... 27

7.1 Studiens resultat till tidigare forskning ... 30

7.2 Studiens resultat till det teoretiska ramverket ... 32

7.3 Metodologisk reflektion ... 33

1 INTRODUKTION

Jag vill göra en studie om de ensamkommande barnen ifrån Afghanistan, Syrien, Eritrea och Somalia som kom till Sverige under flyktingkrisen år 2015. Jag vill ta reda på hur dessa pojkar och flickor upplever deras integration i Sverige. De kom till Sverige som barn men idag är de unga vuxna. Upplever de en osäkerhet eller trygghetom hur framtiden ska bli? Upplever de främst motgångar i sitt nya land eller även medgång? Har de gått i skolan, har de fått arbete – och hur upplever de att detta har påverkat deras situation?

Idag har dessa ensamkommande barn blivit unga vuxna och levt här i sex år. Det uppkommer ständigt nya lagar och krav för denna grupp som måste uppfyllas för att de ska få stanna i Sverige (Röda Korset, 2020). I juni 2018 tillkom den tillfälliga gymnasielagen som gav ensamkommande barn rätt att ansöka om förlängt uppehållstillstånd så länge de studerade (Regeringen, 2018). Jag vill med denna studie belysa hur de upplevt sin integration. Detta är en viktig fråga för vårt samhälle då dessa ungdomar bor i Sverige och vi kan lära oss av denna studie genom att ta reda på vad som gjordes bra respektive mindre bra sett från deras

perspektiv samt hur de upplever deras situation här och nu.

Vad menas då med integration? Det är ett ord som kan ha olika betydelse i olika sammanhang, men jag vill se på betydelsen ur ett flyktingperspektiv. Integration inom samhällsvetenskapen avser ofta den process som leder till att olika individer i en grupp förenas och upplever gemenskap och även resultatet av en sådan process

(Nationalencyklopedin, 2021).

Men ur ett sociologiskt perspektiv så förklaras social integration som en process där olika sociala enheter flätas samman till en större helhet. Detta kan gälla grupper, samhällen, nationer, kulturer och individer (Sociologiskt lexikon, 2001).

En annan beskrivning av integration som gjorts av svenska myndigheter förklarar integration som;

“Integration handlar om att känna tillhörighet i samhället. Det betyder att alla ska känna sig som en del av det svenska samhället. Integration handlar om att olika grupper i samhället möts och har ett utbyte med varandra” (Informationsverige, 2021).

Det är utifrån denna brett formulerade syn på integration som jag vill undersöka ensamkommandes upplevelse av integration i det svenska samhället.

Sverige har en lång historia kring mottagandet av ensamkommande barn. Redan från perioden runt andra världskriget finns det dokumentation om ensamkommande barn som kom från Tyskland. Sveriges definition av ensamkommande flyktingbarn avser barn eller ungdomar under 18 år som kommer till Sverige utan legal vårdnadshavare (Migrationsverket 2020). Det kom även ensamkommande barn från spanska inbördeskriget (1936–1939) till Sverige. En stor grupp vid den tiden var finska ensamkommande barn, ca 70 000 kom till Sverige år 1939–1945 på grund av kriget i Finland. Sedan dess mottagandet av ensamkommande barn till Sverige fortsatt på grund av olika krig och oroligheter i världen.

År 2015 uppstod den stora flyktingkrisen där 163 000 personer ansökte om asyl, varav 35 369 var ensamkommande flyktingbarn. Av dessa ensamkommande flyktingbarn hade två

tredjedelar afghanskt medborgarskap och 92 procent av dem var pojkar (Statistiska

centralbyrån, 2016). Övriga barn kom från bland annat Syrien, Somalia, Eritrea och Irak samt och de flesta var mellan 15–17 år gamla (Migrationsverket, 2016).

Det kan finnas flera olika skäl till ensamkommande barns flykt, det kan vara krig, förföljelse, fattigdom eller kränkningar och många av dem har utsatts för trauman och drabbas ofta av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Men trots det visar studier att barn har en otrolig förmåga att återhämta sig från de traumatiska upplevelser de genomgått (Brunnberg & Darvishpour, 2016). Detta visar att det finns flera komplexa infallsvinklar till att se på fenomenet ensamkommande flyktingbarn och deras integration. Genom att studera studiens intresseområde med öppenhet kan det uppenbara sig om detta är ett optimistiskt sätt att se på det eller misslyckande att döma redan på förhand.

Jag tänker mig att en Grundad Teori (GT) som metod passar bra till detta fenomen då den går ut på att med öppenhet se hur ensamkommande barn upplever sin vardag, vilka problem de ställs inför men även vilka möjligheter de har fått under sin tid här. När man använder sig av GT är målet att studera det som är viktigt för de som undersöks. Fokus sätts på ett

intresseområde där forskningsfrågan i efterhand uppenbarar sig (Holton & Walsh, 2017, s. 47). Ur den data forskaren har inhämtat ska det sedan hjälpa en att upptäcka, förnya eller bekräfta en teori (Holton & Walsh, 2017, s.49). Genom att verkligen få en inblick i

ensamkommande barns upplevelser och ta in den information de delar med sig av till mig kan jag nå fram till huvudangelägenheten som de ensamkommande barnen ställs inför. Detta är vad Holton och Walsh (2017, s.30) beskriver som emergens. Eftersom en grundad teori går ut på att gå in med öppenhet om ett ämne vill jag ha en bred öppen fråga, om hur livet ser ut för dessa barn idag.

Syfte

Syftet med denna studie är att undersöka hur ensamkommande barn som kom med

flyktingkrisen år 2015 upplever sin integration i Sverige. Då valet av metod är grundad teori finns det ingen forskningsfråga då den avser framträda under studiens gång.

2 TIDIGARE FORSKNING

Studiens syfte är att undersöka hur de som kom med flyktingkrisen som ensamkommande barn upplever sin integration i Sverige. Vid sökningen av tidigare forskning använde jag mig främst av databasen Swepub men jag fann även artiklar genom Primo och Sociological Abstracts databaser. Sökorden jag använde mig av var ”ensamkommande

ungdomar”, ”ensamkommande”, ”unaccompanied children” samt ”integration in Sweden”, med kravet att alla samtliga artiklar skulle vara referentgranskade. Många träffar återkom trots olika sökord och sökningarna gav mellan 10–340 träffar. Jag hade som mål att endast finna

svenska studier eftersom syftet med min uppsats handlar om integrationen i Sverige, men valde att ta med en studie som inte enbart handlar om Sveriges integration.

Efter att jag valt ut sju forskningsartiklar skapade jag fyra teman som kändes relevanta och gav en sammanfattning av artiklarnas innehåll. De teman som identifierades var integration

och hälsa, integration och sociala relationer, integration och stödverksamheter och integration och arbetsliv.

Integration och hälsa

Det första temat handlar om de ensamkommande barnens mående och hälsa. Eftersom flera artiklar lyfter detta kändes det självklart att det skulle lyftas som ett av fyra teman.

Wernesjö (2012) har skrivit en artikel där hon har samlat in tidigare forskning där man talar om de ensamkommande barnens upplevelser. Hon vill med denna artikel kritiskt ifrågasätta om det verkligen är de ensamkommande barnens egna upplevelser eller forskarnas egna upplevelser. Hon lyfter även att många av de artiklar som finns tar upp tidigare trauman och händelser i de ensamkommande barnens liv som orsaker till det psykiska måendet men inte hur de i det mottagande landet kan uppleva känslan av maktlöshet, rasism och social exkludering. Hon menar att den tidigare forskningen tillskriver dessa ungdomar kategorier som till exempel riskgrupp utifrån deras tidigare upplevda situationer men att mer forskning borde göras där man utgår utifrån deras egna upplevelser av deras mående i den nya miljön och nya landet som de befinner sig i.

Dahlberg (2020) har undersökt om de ensamkommande barnen är en riskgrupp gällande alkohol- och narkotikaproblem. Genom en tvärsnittsstudie har han intervjuat 1266 stycken ungdomar med strukturerade intervjuer på tolv öppenvårdsverksamheter i Sverige där 93 stycken av dessa var ensamkommande barn och endast en av dem var flicka. Variablerna har sedan analyserats med statistiska tester som Chi2-test och t-test. Studien visar att de

ensamkommande barnen har mer sömnproblem, depression och ångest än de barn som är födda i Sverige. De ensamkommande barnen har i större grad upplevt trauman men en bidragande faktor till de psykiska problemen är asylprocessen som är komplicerad och utdragen. Trots detta visar studien att de ensamkommande barnen inte är en riskgrupp för alkohol och droger då de använder det i mindre utsträckning än de andra ungdomarna som är födda i Sverige.

Börjesson och Söderqvist Forkby (2020) har gjort en studie om HVB-hemmen som de ensamkommande barnen bor på under en bestämd tid. Ett HVB-hem står för hem för vård eller boende som är en institution i Sverige. Genom nio fokusintervjuer med två till nio deltagare som var mellan 14–18 år gamla genomfördes dessa under vinter och vår år

2016/2017 med ungdomar som kommit till Sverige under 2015 som ensamkommande barn. Även denna studie lyfter de ensamkommande barnen komplicerade och utdragna asylprocess som bidrar till ångest och oro. Forskarna lyfter vikten av upplevelsen av att ha ett hem och hur viktig den är för ens ontologiska trygghet. Detta är något som ungdomarna berättar att de inte har genom att bo på HVB-hemmet.

Wallin och Ahlström (2005) studie handlade om ensamkommande barn som kom till Sverige på slutet av 1980-talet från Somalia, Eritrea, Libanon samt sju länder till. Studiens syfte var att ta reda på hur de upplevde sin egen livssituation och sitt mående. År 1993 deltog 34 ensamkommande barn med 10 olika nationaliteter i studien men tre år senare (1996) genomfördes en uppföljning då hade 15 hoppat av och det var endast 19 kvar i studien. En sista uppföljning genomfördes år 2000 där det endast var 11 som deltog. Den kvalitativa

studien genomfördes med öppna intervjuer som styrdes av en intervjuguide med fyra teman; nuvarande boendesituation, socialt nätverk, mående samt framtidsplaner. Ur dessa kom sedan nio underkategorier, där en av kategorierna var det generella välmående. Där beskriver de flesta att de mår bra, idag både mentalt och psykiskt. Detta berodde på att de hittat en partner, vänner eller hade ett jobb men de berättade även att de tidigare hade upplevt depression, mardrömmar, obehagliga situationer och saknad av familjen i hemlandet. Några få upplevde att de inte mådde bra, de hade genomgått tidigare trauman, hade svårt att komma in på arbetsmarknaden och bristande socialt nätverk. De upplevde känslor som depression, stress samt ångest.

Dahlbergs studie visar att många av de ensamkommande barnen är mindre välmående jämfört med svenskfödda barn, menden sista studien visar att efter flera års integration i det nya landet så mår de flesta bra och har blivit en del av samhället. Detta belyser vikten av att integreras eftersom de som inte har gjort det upplever att de har ett sämre allmänt mående.

Integration och sociala relationer

Det andra temat handlar om de ensamkommande barnens sociala relationer och hur dessa påverkar integrationen och hälsan.

I en studie som har gjorts av Wernesjö (2019) är studiens syfte att ändra synsättet för de ensamkommande barnen som kom till Sverige år 2015. Den pågående diskursen talar om dem som ett hot eller offer och hur deras berättelser gick från att skapa en känsla av medkänsla till förtyck i samhället. Wernesjö vill lyfta de ensamkommande barnens egna historier och visa en annan sida till diskursen. Artikeln är baserad på en studie som genomfördes år 2011–2012 där 17 ungdomar intervjuades som anlände till Sverige utan vuxet sällskap. Ungdomarna hade befunnit sig i Sverige mellan ett till fyra år där de flesta kom från Afghanistan och Somalia och samtliga har fått permanent uppehållstillstånd.

Ur intervjuerna framkommer det en önskan om att få leva ett ”normalt” liv i Sverige och att de har en enorm tacksamhet för att de får bo i det här landet. Ett sätt att få det ”normala” livet är att försöka umgås och lära känna de ungdomar som kategoriserar sig som svenskar. De förutfattade meningar som finns för de ensamkommande barnen upplever de har försvårat för dem att umgås med de ”svenska” ungdomarna. Känslan och upplevelsen av att ha

en ”stämpel” på sig upplevs som ett hinder för att knyta svenska sociala relationer.

Detta beskriver även Dahlberg (2020) i sin artikel, vikten av att ha det emotionella och sociala stödet från människor för att minska risken att få psykiska problem eller

missbruksproblematik. Om man hamnar i en bristfällig social integration som till exempel arbetslöshet är riskerna större för att hamna i missbruk. Skolgången är en viktig faktor för de ensamkommande barnen och den kan bidra till nya sociala relationer. Även prosociala vänner är en skyddande faktor och trygga vuxna är en bidragande faktor till en god hälsa och

välbefinnande hos ungdomarna.

En studie som Celikaksoy och Wadensjö (2017) har gjort med syftet att undersöka hur de ensamkommande barnen efter en utbildning lyckas etablera sig på arbetsmarknaden. Genom att använda sig av paneldata från Databasen stativ (SCB) där de undersökt de barn som kom till Sverige som ensamkommande barn under perioden 2003–2012, vilket var nästan tiotusen barn och jämfört dessa med barn som kommit med deras föräldrar till Sverige men även med barn som är födda i Sverige. De begränsade antalet barn med att sätta en åldersgräns på 16 år eller äldre vilket gjorde att observationen endast gällde 24 070 ungdomar. Studien visar att bristen på sociala nätverk gör att de ensamkommande barnen i mindre utsträckning har ett

extrajobb under studietiden om man jämför med de svenskfödda ungdomarna. Studien visar även att ju yngre man var när man kom som ensamkommande barn till Sverige, desto större chans har man att utveckla ett socialt nätverk. Så att komma som ung vuxen försvårar möjligheterna till sociala relationer.

I en studie från Börjesson och Söderqvist Forkby (2020) berättar en ensamkommande pojke genom en intervju om hur viktig hans gode man är för honom då han upplever att gode mannen har stöttat och brytt sig om honom som ingen annan gjort. En god man träder in som en ställföreträdare i vårdnadshavarens eller förmyndarens ställe. Gode mannen säger till honom att inte hamna i trubbel och att sköta skolan. Detta upplever intervjupersonen som en godhet från gode mannen och att han upplever att han verkligen får en fader-son relation med honom.

Detta beskriver även Wallin och Ahlström (2005) i sin studie. Om hur de intervjuade

ensamkommande ungdomarna 10 år efter att de befunnit sig i Sverige beskriver att de sociala relationer de har är med människor från samma etniska grupp. Men att de även fått bekanta genom jobbet eller skolan i Sverige som hade annan etnisk bakgrund. De sociala relationer de har är en bidragande faktor till välmående som de upplever idag. Den etniska bakgrunden hos de sociala relationerna spelar ingen roll för det personliga välmående men svenska sociala relationer kan hjälpa dem att integreras till det svenska samhället.

Integration och arbetsliv

Det tredje temat handlar om viljan att arbeta hos de ensamkommande barnen och vikten av att arbeta i Sverige som medför integration och välmående.

Celikaksoy och Wadensjö (2017) studie utgår från att ta reda på hur det har gått med etableringen på arbetsmarknaden för ensamkommande barn efter att de har utbildat sig i Sverige. Studien visar även att åldern på de ensamkommande barnen är av vikt. Om de kom till Sverige som 12-åring har den som 25-åring större sannolikhet att ha ett arbete än den som kom till Sverige som 16-åring och är 25 år idag. Detta kan ha samband med det jag skrev ovan om att de som kommit till Sverige som barn har fått ett större nätverk och sociala relationer i samhället. Men de barn som kommit som ensamkommande men återförenats med sina familjer i Sverige arbetar något mindre än de barn som inte har återförenats med

familjen. Detta kan bero på att de ensamkommande barnen utan föräldrar snabbare har integrerats i det svenska samhället då de har saknat familjen som trygghet och sociala

relationer. Men det kan även bero på att det finns en press från hemlandet att försörja de som är kvar i ursprungslandet. Studien visar även att de ensamkommande barn som kommer ifrån Afghanistan arbetar i något större utsträckning än de som kommer från andra länder.

Wallin och Ahlström (2005) studie visar att de flesta hade fått ett arbete i Sverige efter att ha bott här i flera år och gått i skolan och lärt sig det svenska språket. Arbetet gav inte bara försörjning men även kontroll och struktur på vardagen hos individerna och ökade känslan av autonomi. Arbetet medförde även sociala relationer som var av andra etniciteter. Men att vara arbetslös gav en känsla av skam och utanförskap till samhället.

Artikeln som Wernesjö (2019) har skrivit beskriver hon utifrån de ensamkommandes berättelser om en stark arbetsetik som de ensamkommande barnen har där de anses vara ansvarsfulla och förutsägbara. De ensamkommande ungdomarna förklarar att för att få ett bättre liv i Sverige måste man få ett jobb för då kan man lyckas och bli självförsörjande. För att bli anställningsbar i Sverige är det viktigt med utbildning och det är de ensamkommande

ungdomarna mycket väl medvetna om. En pojke i studien berättar att han kommer att göra allt för att arbeta hårt och han vet att han måste göra det för att lyckas i Sverige.

Integration och organisationer

Det fjärde temat handlar om organisationer och hur de påverkar de ensamkommande barnens mående och integration i samhället.

Organisationer finns till för att stötta människor där de kan få uppleva känslan av tillhörighet. Eriksson och medförfattare (2019) har gjort en studie om vikten av idéburna organisationer riktade till ensamkommande flyktingungdomar och hur deras utsatthet kan förvandlas till inkludering. Internationella studier visar att många av de ensamkommande barnen har en god resiliens (motståndskraft) trots att de genomgått problematiska situationer och har bristande psykisk hälsa har de en förmåga att inte brytas ner av detta. Samspelet mellan skola, familj, lokalsamhälle och kultur är viktiga delar för en positiv utveckling hos individerna och en stark resiliens. Studien har gjort med både kvalitativa och kvantitativa data. En fallstudie

genomfördes där olika metoder användes för datainsamlingen. Årliga rapporter och

ansökningar granskades och personliga intervjuer genomfördes med fem kvinnor och två män som arbetade som projektledare samt volontärer för att få en djupare kunskap. Författarna intervjuade även åtta pojkar och fem flickor under våren 2014 som alla var ensamkommande flyktingbarn och hade befunnit sig i Sverige mellan ett och fyra år. Dessa intervjuer var semistrukturerade och innehöll en frågeguide.

Projektets syfte var att öka och stärka skyddsfaktorerna och minska riskfaktorer i de

ensamkommande barnens liv. Ungdomarna berättar att de deltagit i organisationen för att lära känna nya människor, att få vänner samt att känna sig mindre ensamma. De ville också lära sig det svenska språket och hade stor nytta av läxhjälpen som erbjöds av organisationen. De kunde även få hjälp att genomföra olika egna idéer vilket gav dem en meningsfull fritid med meningsfulla aktiviteter. Organisationen ansågs vara som ett brobygge för de

ensamkommande ungdomarna in till det svenska samhället och en viktig del för att integreras. Studien belyser även vikten av att etableras i samhället, de som inte har etablerats in i

samhället mår fortsatt dåligt och upplever depression. Forskning visar att vi behöver sociala relationer för att komma in i arbetslivet som även är en viktig del av ens välmående. Om vi har vänner och arbete mår vi mycket bättre. Men saknar vi sociala relationer och är arbetslösa är risken stor att vi mår sämre. Organisationer har en viktig del i integrationens roll hos individerna eftersom det bidrar till gemenskap och tillhörighet hos de ensamkommande barnen.

Sammanfattning

Den tidigare forskningen visar på olika teman som är viktiga och har betydelse för

integrationen av de ensamkommande barnen in till det svenska samhället. Teman som jag funnit genom den tidigare forskningen är integration och hur integrationen relaterar till hälsa, arbetsliv, sociala relationer samt organisationer. I temat integration och hälsa förklarar forskningen hur hälsan är idag och hur den har varit hos de ensamkommande barnen och vikten av att integreras i samhället för att bibehålla en god hälsa. Samma sak gäller för arbete och vikten av att komma in i det svenska arbetslivet för ens personliga integration och

välmående.

Min studie anser jag är viktig för att kunna bidra till forskningen genom en grundad teori och på djupet hitta vad som är viktigt för de ensamkommande barnen i livet samt beskriva hur de

gör för att integreras i det nya samhället. Wernesjö (2012) skriver i sin artikel att det behövs fler studier kring de ensamkommande flyktingbarnens egna upplevelser eftersom i de artiklar som finns har forskaren tillskrivit det emotionella stadiet hos dem. Deltagarna i min studie har fått berätta om livssituationen de befinner sig i och vilka dagliga problem de står inför. Min studie bidrar till ökad förståelse kring hur de ensamkommande barnen upplever integrationen utifrån deras egna berättelser.

3 METOD

I detta metodavsnitt följer en redogörelse för den metod jag valt att använda mig av. Jag kommer att ge en motivering till varför grundad teori är en lämplig metod för min studie samt vilka delar metoden består av. Hur jag sedan har använt delar av metoden beskrivs under avsnittet genomförande.

3.1 Grundad Teori

Min studie handlar om att undersöka de ensamkommande barnen som kom med

flyktingkrisen 2015, där jag vill veta hur de upplever sin integration i Sverige. Eftersom grundad teori är en metod som vill undersöka sociala händelser och interaktioner tyckte jag att denna metod passade utmärkt för min studie där deras personliga upplevelser får stå i

centrum. Thornberg och Forslund Fyrkedal (2012 s. 38) berättar att GT utgår ifrån att använda sig av empiriskt material istället för att använda sig av en teori. Syftet är att arbeta fram nya teoretiska modeller med hjälp av data man samlat in under processens gång. Genom att GT fokuserar på de sociala händelserna i samhället är målet att hitta huvudangelägenheten i det man studerar. Huvudangelägenheten motsvarar ett problem som finns i vår vardag och

uppenbarar sig genom kärnkategorin som visar sig i den öppna fasen (Holton & Walsh, 2017, s.88).

När man gör en grundad teori består metoden av tre byggstenar som innefattar emergens, jämföra metoder och det teoretiska urvalet.

3.2 Emergens

Med emergens menar man att man genom ett öppet och utforskande sätt ska fördjupa sig i det man vill studera. När man intar ett forskningsområde vill man utforska det som är av vikt inom området och där sociala beteenden, tankar eller känslor kan kategoriseras eller

tematiseras. Kärnkategorin som uppenbarar sig ska vara av vikt för intresseområdet och det ska kunna ses genom att man går in i intresseområdets värld med öppenhet och tar in all data. Ens förförståelse om den sociala världen kan påverka studien undermedvetet (Holton & Walsh, 2017, s.30–32). Det är viktigt att ha en teoretisk känslighet under studiens gång där man ständigt sorterar ut det som är av vikt från data man samlat in för att teorin ska växa fram (Hartman, 2011, s. 97). Målet är att generera en teori genom data som uppkommit ur studien då är det viktigt att vara kreativ och utföra studien i den takt man själv upplever att det behövs för att kunna vara kreativ och öka förståelsen man får genom den insamlade datan. Detta är en

viktig del av den teoretiska känsligheten inom GT (Hartman, 2011, s. 100). Eftersom jag har en begränsad tid har det varit svårt för mig att vara fullt ut kreativ men jag har verkligen försökt att medvetengöra mig om min förförståelse kring mitt intresseområde och försökt att gå in det med så stor öppenhet som jag kunnat.

En GT ska uppdelas i tre faser för att teorin ska framträda, där den första delen består av den öppna fasen som är en inledning till en generering av en GT. Här ska man använda sig av fältarbete och kategorier skapas då ur den insamlade datan. Man har inte bestämt

kärnkategorin eller underkategorier ännu. Sedan kommer den selektiva fasen, som går ut på att upptäcka samband mellan kategorier och tilldela kategorierna egenskaper utifrån det man funnit i den öppna fasen. Detta avslutas med den teoretiska fasen, som handlar om att skapa en teori och se om den genererar en giltighet. Denna fas fortgår tills att man uppnår en

teoretisk mättnad, vilket innebär att inga nya eller relevanta data framkommer ur kategorierna eller att data upprepar sig (Hartman, 2001, s. 38–39).

Teorin ska uppenbara sig och utvecklas under studiens gång. Detta gör man genom att samla in teoretiska data för att sedan jämföra data man har och avslutningsvis koda data för att skapa en teori. Här är det vanligt att man inte lyckas hitta emergensen i intresseområdet och att man bara ger en djupare beskrivning av det man funnit ur ens data. Därför är det viktigt att man i detta skede hittat den underliggande informationen som man fått ur datan för attfå fram kärnkategorin samt att bilda en emergent teori. Detta gör man genom att se mönster och skapa koder som ger ett sammanhang till det avslutande skapandet av teorin (Holton & Walsh, 2017, s. 104–105). Det är betydelsefullt att det som kommer fram ur datan inte är påtvingat utan har uppenbarat sig ur den data man har inhämtat. Glaser menar att det är av vikt att inte läsa om andra teorier under detta moment för att det inte ska påverka ens studie och

teoriskapandet. Med detta menas att teorin endast får bildas genom ens data och det som framkommit ur datan och ingenting annat får påverka skapandet (Holton & Walsh, 2017, s. 106–107). Emergensen i min studie har uppenbarat sig genom att jag upprepade gånger gick igenom intervjuerna till studien och kategoriserade innehållet för att kunna se vad som gömde sig bakom berättelserna och låta emegensen uppenbara sig genom texten.

3.3 Jämförande metod

En central princip inom GT är att man ständigt jämför data och analyserar det man samlat in. När man jämför data innebär det att upprepade gånger gå igenom all data och analysera data för att på så sätt få vägledning och idéer på hur man kan gå vidare med studien. Detta styr alltså den kommande datainsamlingen (Thornberg och Forslund Fyrkedal, 2012, s.40). Ur den insamlade datan och analysen gäller det att koda materialet och ur kodningen

framkommer två olika koder, de faktiska koderna och de teoretiska koderna. De sistnämnda är de koder som sammanflätar de faktiska koderna. Det är alltså de koder som gör så att teorin växer fram och utförs på slutet av studiens gång.

När man kodar går man väldigt noggrant igenom texten som man har ur sin data. Man vill hitta ord eller fraser som beskriver olika fenomen. Härifrån skapar man begrepp från

fenomenen och detta är vad som kallas för begrepp- indikatorsmodellen inom GT. Indikatorn är det begrepp som framkommer ur fenomen och man kan nu jämföra och skilja på

fenomenen för att öka ens egen förståelse och veta hur man ska gå vidare till nästa steg (Hartman, 2011, s. 80). Den andra sortens kodning är memos (minnesanteckningar) och detta

ska man göra regelbundet hela tiden under studiens gång. Holton och Walsh (2017, s.36) förklarar att genom regelbundna memos hittar man emergens och det viktiga ur de teoretiska kategorierna.

Under utförandet av mina intervjuer spelade jag in dem, men det var för att kunna transkribera intervjuerna för att sedan enklare kunna markera det som var viktigt och därifrån kunna skapa kategorier. Men på sidan om skrev jag memos hela tiden både före, under och efter

intervjuerna för att påminna mig själv om saker som jag tyckte var av intresse eller var relevanta genom studiens intresseområde samt de teoretiska kategoriernas framväxt. Minnesanteckningar beskrivs som en viktig del ur Holton och Walsh (2017, s. 82–83) eftersom det hjälper forskaren fokusera på vad som sägs under insamlandet av data. Det hjälper även en att minnas saker som skett under datainsamlingen genom att man ständigt antecknar stödord. Man ska dock inte vänta allt för länge efter ett datainsamlingstillfälle för att gå igenom ens minnesanteckningar då man riskerar att glömma varför man skrivit vissa stödord (ibid:71).

När jag utförde mina intervjuer valde jag att spela in materialet men skrev

minnesanteckningar vid sidan om för att kunna gå igenom dem och se vad som jag kände var viktigt att skriva ner. Detta var användbart för mig när jag sedan skulle gå igenom all data och hitta emergens i materialet.

3.4 Teoretiskt urval

Det teoretiska urvalet går ut på att samla in all den empiriska data man fått till sig genom studien och skapa kategorier, samband och egenskaper mellan kategorierna. Därför bestäms urvalet ständigt genom undersökningens gång och ska ständigt jämföras med varandra. Målet är att hitta den relevanta data som kan visa sig genom dessa jämförelsegrupper. Detta gör att urvalet är flexibelt men väl genomtänkt eftersom den insamlade data har lett till valet av urvalet. Detta medför att relationen mellan data och teori är väldigt starka. (Hartman, 2001, s. 67–68).

Deltagarna till min studie var barn som kom till Sverige under flyktingkrisen år 2015. De kom till Sverige helt ensamma utan föräldrar. Alla utom en var från Afghanistan och det var för att majoriteten av de som kom till Sverige år 2015 var från Afghanistan. Jag lyckades få med en flicka till studien trots att de var väldigt få flickor som kom då. Två av deltagarna bodde i Afghanistan hela livet innan de kom till Sverige medan två av dem hade bott illegalt i Iran hela sin barndom. En av deltagarna kom till Sverige från Irak där han var född och uppvuxen. De har berättat att vissa av dem gick i skolan som barn i landet det växt upp i medan andra inte hade någon skolgång alls som barn. Alla pojkar berättar att de har jobbat som barn medan flickan i studien inte gick i skolan eller hade ett arbete som gav en inkomst, då hon fick ta hand om sina småsyskon i hemmet oavlönat. Många har förlorat en eller båda föräldrarna och syskon under barndomen medan andra har haft hela familjen vid liv när de valde att fly. Alla har en gemensam historia om en svår barndom med mycket fattigdom och få rättigheter. Anledningen till att de valde att fly från det land de befann sig i var för att få ett bättre liv. Här är en tabell som visar mitt urval av intervjupersoner och innehåller ursprungsland samt det land de växte upp i som barn, kön, ålder när de kom till Sverige och åldern de har idag samt utbildningsbakgrund.

3.4.1 Tabell på urvalet

Land Kön Ålder Utbildningsbakgrund

Intervjuperson

1 Afghanistan / Iran Pojke 15/21 Mellanstadiet

Intervjuperson

2 Irak Pojke 17/22 Högstadiet

Intervjuperson 3

Afghanistan Flicka 17/23 Ingen skolbakgrund

Intervjuperson 4

Afghanistan Pojke 15/21 Mellanstadiet

Intervjuperson 5

Afghanistan / Iran

Pojke 16/22 Ingen skolbakgrund

Generaliserbarheten i urvalet styrks eftersom två tredjedelar av de som kom till Sverige med flyktingkrisen 2015 av de ensamkommande barnen var från Afghanistan. Därför föll det sig naturligt att fyra av fem deltagare till studien var afghaner. Jag har använd mig av två kön trots att 92% av de ensamkommande barnen var pojkar (Statistiska centralbyrån, 2016). Generaliserbarheten minskar då jag endast genomförde fem intervjuer och jag skulle även velat ha med fler nationer men det var svårt att finna och jag upplevde att tidsbristen

försvårade detta. Jag anser ändå att om jag skulle ha gjort en sjätte intervju är sannolikheten hög att det skulle ge samma resultat oavsett nationalitet. Därför anser jag att min studie är tillämpbar på andra ensamkommande flyktingbarns upplevelser av integrationen i Sverige.

4 GENOMFÖRANDE

I denna del kommer genomförandet av faserna att beskrivas. Jag kommer att förklara hur jag har genomfört den öppna fasen, selektiva fasen och den teoretiska fasen samt dess urval, datainsamling och analyser.

4.1 Den öppna fasen

Nedan beskriver jag hur jag genomfört urvalet, datainsamling och analysen av den öppna fasen.

Det teoretiska urvalet bestäms under GT genom processens gång. Genom ens

forskningsintresse hittar man grupper som kan jämföras och som ger relevant data till studien. Detta leder till att urvalet hela tiden är flexibelt men genomtänkt. Genom att man kombinerar datainsamlingen med urvalet har man kontroll över materialet och begreppen som framhävs (Hartman, 2001, s.67–68). För att hitta rätt urval till studien använder man sig av kriterierna ändamål och relevans. Ändamålet innebär att ens datainsamling ska ge information om kategorier, dess egenskaper och relationen som binder dem samman.

Sedan ska kategoriernas egenskaper och begrepp och relationen till kategorierna utgöra grunden för teorin samt vara av intresse till forskningsintresset, detta är vad som beskrivs som relevans (Hartman, 2001, s.70–71).

Eftersom mitt intresseområde kring denna studie består av att jag vill veta upplevelsen av integrationen för de ensamkommande barnen som kom till Sverige år 2015 har jag valt att använda mig av heterogent urval som innebär att man maximerar variationen hos datakällorna för att finna mönster inom intresseområdet. Jag intervjuade två personer som uppfyllde

kriterierna för det och tog kontakt med dem genom telefonsamtal. Jag började med att intervjua en pojke som kom från Afghanistan och en pojke som även han kom till Sverige år 2015 från Irak. Bägge ungdomarna hade jag kännedom om eftersom de bott på ett HVB-hem som jag tidigare arbetat på. Jag använde mig av en formell intervju med stora öppna frågor för att få in så mycket data som möjligt och på så sätt hitta kärnkategorin. Trots att pojkarna bor i olika städer och har bott på olika HVB-hem hade deras berättelser gemensamma nämnare, vilket jag uppfattade gav mättnad till den öppna fasen. Eftersom jag ville få in så mycket information som möjligt bestod mina frågor om deras bakgrund samt nutida situation. För att uppnå maximal variation valde jag pojkarna från två olika bakgrund och etniciteter men det gemensamma var att de kom till Sverige som ensamkommande barn år 2015.

I den öppna fasen ska du ställa öppna frågor till din datainsamling. Du ska sedan koda datan i materialet som du har för att hitta det som är av betydelse i datan och därmed skapar du koder (Thornberg och Forslund Fyrkedal, 2012, s.42).

Intervjuerna pågick mellan 45–60 minuter och genomfördes via Zoom som är en mötesplats via nätet där man kan ha möten digitalt. Vi bestämde oss för att använda denna mötesplats på grund av nuvarande pandemi och ansåg att det var säkrast för alla inblandade. Jag skapade möten på Zoom och bjöd in dem till mötet. Jag informerade deltagarna om de

forskningsetiska principerna för att sedan börja med de formella intervjuerna. Jag använde mig av en intervjuguide för att hålla mig till ämnet. Intervjuguiden bestod av teman som bakgrund, mottagandet i Sverige samt med en avslutande fråga om hur deras tid har varit de senaste sex åren i Sverige där jag frågade om skola/arbete, boende, sociala relationer samt nuvarande asylstatus. Intervjuerna spelades in och jag valde att transkribera dem för att enklare kunna läsa allt material och skapa teman och kärnkategorin. Genom den öppna fasen bearbetade jag de två första intervjuerna där jag med ett öppet förhållningssätt tog fram det som framträdde som relevant för min studie.

I denna del ska de öppna koderna jämföras med varandra för att hitta vilka koder som har likheter samt skillnader. Här kan du även upptäcka hål som finns i koderna. Koderna är ständigt provisoriska, jämförande och grundade i data. Härifrån blir koderna kategorier och det skapas definitioner av koderna (Thornberg och Forslund Fyrkedal, 2012, s.44). Detta görs ständigt under hela processens gång och genom faserna där urval och datainsamlingen

analyseras och man kommer fram till det materialet ger en. Detta är koder, kategorier, begrepp och det som är av relevans till det intresseområde man valt att studera (Holton & Walsh, 2017, s. 35).

Analysen gjorde jag genom att läsa igenom mina anteckningar och lyssna på de inspelade intervjuerna, läsa transkriberingarna samt koda data. Utifrån den kodade datan letade jag efter kärnkategorin som visade sig vara intressant utifrån mitt intresseområde. Här framträdde den gemensamma starka känslan av orättvisa som de båda upplevde men samtidigt så lyftes vikten av hopp som de båda kände starkt för. Ungdomarna kände och berättade upprepade gånger om orättvisan livet gav men samtidigt hur känslan av hopp aldrig övergav dem. Detta fick bli

huvudangelägenhet till studien som visade sig starkt genom intervjuerna: Att hantera

emotionell ambivalens.

Utifrån denna kärnkategori utformade jag en ny intervjuguide med frågor riktade mot ämnet och gick vidare till den selektiva fasen där jag intervjuade två nya personer.

4.2 Den selektiva fasen

Ur den selektiva fasen ska man hittat kärnkategorin som innebär den kategori som är mest relevant till intresseområdet (Hartman, 2001, s. 38–39). Kärnkategorin bestäms genom det som framkommit vara viktigt ur data och det som inte visade sig vara av intresse för kärnkategorin läggs åt sidan (Thornberg och Forslund Fyrkedal, 2012, s.44).

Nu när jag har funnit kärnkategorin och huvudangelägenheten till mitt intresseområde så ska jag gräva djupare och hitta sambanden mellan kategorierna och tilldela dem egenskaper utifrån det man hittat i den öppna fasen. Detta gjorde jag genom att transkribera intervjuerna och sedan noggrant gå igenom texten och skapa kategorier. Det som framkom ur intervjuerna var känslor och beteenden som hopplöshet, orättvisa, osäkerframtid, uppehållstillstånd, lång väntan, viljan att få arbeta, sökandet efter arbete, självständighet. Det framkom fler ämnen men detta är ett fåtal som jag skrev i ner genom en tankekarta för att se vilka som hörde ihop och skapade kategorier.

GT har som grundregler att man nu ska koncentrera sig på de kategorier jag funnit och som framträder återkommande och därmed ses som relevanta för studien, samt att plocka bort de kategorier som anses vara irrelevanta för den framväxande studien.

I detta skede har jag har skapat en ny intervjuguide och hittat två nya personer som kom till Sverige som ensamkommande ungdomar år 2015. Huvudangelägenheten är: Att hantera

emotionell ambivalens. Jag vill veta vad detta gör med människan och vilka emotionella

ambivalenser det är tal om? Hur uttrycker denna känsla sig? Hur är det att leva med den starka känslan av emotionell ambivalens?

Jag har nu hittat två nya deltagare till min studie som jag ska intervjua med samma

intervjumetod som på den öppna fasen. Jag har däremot ändrat på intervjuguiden som börjar med samma öppna frågor men avslutas med djupgående frågor om ovisshet och hopp för att få en bredare bild av studiens intresseområde. En av intervjudeltagarna är en flicka som kom till Sverige år 2015 som ensamkommande barn. Jag har fått hennes kontaktuppgifter genom en pojke som bodde på ett av de nu nedstängda HVB-hemmen. Jag tog först kontakt med henne genom telefonen där vi planerade in ett Zoom-möte och sedan genomfördes intervjun genom Zoom.

Den andra ungdomen känner jag från ett boende där jag arbetade tidigare och tog direkt kontakt med honom genom telefon och frågade om han ville delta i studien. Han sa ja till att medverka i studien och vi planerade att ses för att genomföra intervjun. Han var den första av alla intervjupersoner som ville ses fysiskt. Detta kan bero på att han fått vaccin för och redan haft Covid. Även han var en av de ensamkommande ungdomarna som kom till Sverige år 2015.

Jag började intervjun med deltagaren via zoom på en planerad mötestid. Jag inledde samtalet med att gå igenom de forskningsetiska principerna så att hon hade vetskap om hennes

rättigheter och mina skyldigheter. Jag berättade även om min studie och dess intresseområde och om de frågor som jag förberett på min intervjuguide men uppmanade henne till att berätta öppet och fritt. Samtalet flöt på och varade i 35 minuter där hon delade med sig om sina upplevelser. Jag upplevde att det var kämpigt för henne och att det väckte minnen och ögonen fylldes av tårar upprepade gånger. Därav valde jag att bara följa intervjuguidens frågor och inte ”pusha” på med varför, hur eller berätta mer-frågor till henne under intervjun.

Den andra intervjun utspelade sig i en hemmamiljö där jag återigen berättade om de forskningsetiska regler som finns samt om studiens intresseområde och att jag hade en

intervjuguide men jag uppmanade honom att berätta fritt om det han tyckte var av vikt för mig att veta. Intervjun varade under 50 minuter och återigen blev det en väldigt känsloladdad stund för deltagaren då han blev känslosam när han berättade om hans historia och hur hans tid varit i Sverige. Båda intervjuerna spelades in med ett godkännande av deltagarna samt att jag antecknade anteckningar på sidan om under intervjun. Efter att intervjuerna var

genomförda transkriberade jag de inspelade intervjuerna för att enklare se mönstren som uppenbarar sig genom orden.

Under analysdelen gick jag igenom den nya data jag hade fått genom intervjuerna för att sedan skapa en kodningsprocess. Här blev det tydligt vilka indikatorer som var framträdande ur intervjuerna och av vikt för studiens intresseområde samt vilka indikatorer jag kunde välja bort. Återkommande och viktiga indikatorer som framkom var känslan av ovisshet som ständigt var i kamp med känslan av hopp. Detta medförde en framtidsångest som gav en känsla av hopp och förtvivlan inför framtiden. Här framkom vikten av att ta eget ansvar för att integreras in till det nya samhället man lever i. Faktorer som ansågs vara viktiga var barnens bakgrund samt hur de lyckats hantera ovissheten som de fått genomgå under sin första tid i Sverige. Några av deltagarna berättar även om vänner de har som inte har lyckats integrerats in i det svenska samhället och hur de har desintegrerats och svårigheter som de ställs inför. Jag hade önskat att få deltagare till den selektiva fasen med blandade etniciteter men detta visade sig vara lättare sagt än gjort. De jag kontaktade som jag kände till sedan innan eller fått tips om från andra ensamkommande ungdomar ville inte ställa upp på intervjuer. De kände sig helt enkelt obekväma. Men eftersom de afghanska ensamkommande ungdomarna är en så stor del av de som kom till Sverige år 2015 tycker jag att det blir giltigt och fungerar bra för min studie. Jag har försökt att få med olika status i livet som arbetslös, student, arbetare, permanent uppehållstillstånd (PUT), tillfälligt uppehållstillstånd (TUT) och så vidare.

Det som framkom ur den selektiva fasen var känslan av hopp som aldrig övergav dem trots att de lever i en ovisshet. Detta ledde till en framtidsångest som samtidigt skapade strategier hos ungdomarna om hur man på bästa sätt kan integreras i Sverige.

4.3 Den teoretiska fasen

Den teoretiska fasen är den sista av de tre faserna och här presenterar jag återigen urvalet, datainsamlingen och analysen. Genom dessa ges en beskrivning om hur huvudangelägenheten och kärnkategorin framkommit samt hur de knyts ihop med underkategorierna där det

slutligen resulterar i att en teori framträder.

I den sista fasen intervjuade jag en ungdom som jag lärt känna genom en av mina

arbetsplatser. Jag berättade om min studie en kväll när han var och hälsade på min arbetsplats och frågade honom om han ville medverka som intervjuperson och det ville han. Han är från

Afghanistan och kom till Sverige år 2015 som ensamkommande flyktingbarn. Eftersom jag nu är i den sista fasen ska jag nu välja en person att intervjua som kan ge en bredare bild till mitt intresseområde samt ge en känsla av teoretisk mättnad till studien. Eftersom jag endast skulle utföra fem intervjuer sammanlagt under hela studien hade jag endast en intervju kvar att genomföra. Jag valde min sista deltagare utifrån slumpen av att springa på honom och visste inte om det skulle ge en teoretisk mättnad men det visade sig att det gjorde det vilket gjorde att en teori kunde bildas.

Jag och intervjupersonen bestämde att ses på Mälardalens högskola efter hans önskemål, där jag intervjuade honom och intervjun varade i ca 50 minuter. Jag använde mig av samma intervjuguide som jag hade på den selektiva fasen men kompletterade lite med andra frågor som kom till mig under intervjun, eftersom jag under tidigare analyser upptäckte att jag velat veta mer om vissa områden. Jag spelade in intervjun och skrev anteckningar under tiden. Sedan transkriberade jag intervjun eftersom denna fas ska ge en mättnad till det jag fått från de tidigare intervjuerna vilket jag upplevde att det gjorde. Den kompletterade och fastställde mina kategorier och kärnkategorin som uppenbarat sig från de tidigare faserna. Det var viktigt för mig att inte påverka hans svar som kunde påverka resultatet och uppmanade honom att berätta fritt och öppet på frågorna jag ställde. Därför hade jag öppna frågor under intervjun där jag bad honom berätta om hans upplevelser och hur han kände och tyckte. Frågorna ställdes på följande sätt- vad hände sen?, vad hände då?, hur upplevde du det?, hur ser du på det?, varför ser du på det så?, hur kändes det?, och så vidare. Jag utgick genom att han berättade och att jag grävde djupare i frågorna genom att fråga följdfrågor med öppna frågor. Det blev återigen en känslosam stund för intervjudeltagaren vilket syntes på hans ansikte men denna gång valde jag att ändå fråga vidare trots att det blev känsligt men jag frågade honom under hela intervjun om det kändes okej att gå vidare och påminde honom om rätten att säga ifrån.

Nu när jag påbörjat min resultatdel har jag genom att analysera den sista delen fått en bild som beskriver kategorierna som framkommit under studiens gång. Här vill jag nu hitta relationer mellan kärnkategorin och de övriga kategorierna. Detta gjorde jag genom att analysera all den data som framkommit under studiens intervjuer. I det första steget läste jag alla intervjuer på nytt och skrev på post-it lappar kring det som framkommit som viktigt utifrån studiens intresseområde. Kategorier framkommer genom detta kreativa tänkande av att sortera orden som är av vikt för intresseområdet och framträder ur materialet (Hartman, 2001, s.83). Stödorden som bland annat framkom var hopplöshet, framtidsoro, osäkerheten inför framtiden, anpassning till samhället, viljan att få ett jobb, sökandet efter jobben,

självständighet. Sedan skapade jag kategorier där flera stödord föll under samma kategori. Detta resulterade i att det framkom sex underkategorier till den kategori som jag valde att kalla för integrationsstrategier: Anställningsbarhet, Nyttja/kontakta signifikanta andra,

Upptäcka arbetsmarknadens behov, Skapa sig en identitet, Att lära sig vänta, Att utbilda sig.

Samt tre underkategorier till den kategori som jag valde att kalla för desintegration:

Kriminalitet och att söka sig till avvikare, Avslag och falla ur systemet, Att få ett sämre psykiskt mående.

De ensamkommande barnen har skapat strategier för att integreras i det svenska samhället där hoppet och ovissheten ständigt står i strid med varandra.

Samtidigt finns det en del som inte lyckats integrera sig till samhället och visar på motsatsen som är desintegration. Dessa strategier kommer jag att gå djupare in på under resultatdelen tillsammans med citat ur intervjuerna för att ge en komplett bild om kärnkategorin som är att leva med känslan av ovisshet och hopp. Men först kommer jag att förklara de etiska riktlinjer som är viktiga att följa under studiens gång.

4.4 Etik

Under studiens gång är det viktigt att följa de etiska riktlinjer som finns som jag kommer att förklara mer utförligt under denna rubrik. Det finns fyra etiska riktlinjer som ger de individer som deltar i en studie individskyddskrav. Dessa fyra krav är informationskravet,

samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002, s.6). Informationskravet: Detta innebär att forskaren ska informera om studiens syfte och vilka villkor som gäller för de som valt att delta i studien. De som deltar ska bli underrättade om att deltagandet är frivilligt och att de kan välja att avbryta sin medverkan när de vill under hela studiens gång. Studiens syfte ska framgå samt hur studien kommer att genomföras. Det är även önskvärt att berätta om hur och var studiens resultat kommer att publiceras samt om det finns finansiärer till studien och vilka de är i så fall. Man väljer själv om man vill ge

informationen skriftligt eller muntligt innan intervjun påbörjas (Vetenskapsrådet, 2002, s.7). Detta krav har jag fullföljt genom att jag från början när jag frågade intervjupersonerna om de vill delta i min studie har berättat om de etiska riktlinjer som finns och vilka rättigheter deltagarna har.

Samtyckeskravet: Detta krav innebär att deltagaren har rätt att bestämma över sin

medverkan. Undersökningsdeltagaren ska ge sitt samtycke till den som utför studien där det framkommer att den har rätt att styra över sin egen medverkan. Om deltagaren är under 15 år eller om det finns en etiskt känslig karaktär ska godkännande ges av vårdnadshavaren eller föräldern till deltagaren (Vetenskapsrådet, 2002, s. 9–10). Min studie förhåller sig till detta genom att deltagarna har fått tydlig information kring detta krav före deltagandet och samtycke har getts från deltagarna strax före intervjun påbörjades. De som valde att inte medverka till studien har fått göra det utan påtryckning eller påverkan.

Konfidentialitetskravet: Detta krav avser att största möjliga konfidentialitet uppnås och personuppgifter ska förvaras så att obehöriga ej kan ta del av dem. Uppgifter från deltagarna ska antecknas så att utomstående ej kan identifiera deltagarna. Detta innebär att det ska vara praktiskt omöjligt för utomstående att ta del av de uppgifter som kan vara identifierbara (Vetenskapsrådet, 2002, s.12). Detta har jag uppfyllt genom att under studiens gång behandlat all data med konfidentialitet som jag endast har delat med min handledare. Detta är något jag även informerat deltagarna och att jag kommer att ändra på personuppgifter för att

upprätthålla anonymitet för deltagarna i studien.

Nyttjandekravet: Detta innebär att uppgifter som har hämtats in från deltagarna endast får användas till studien och de får inte lånas ut eller användas till kommersiellt bruk eller andra icke vetenskapliga syften. Detta är något som måste beaktas av forskaren genom att resultatet från studien inte får medföra risk eller utnyttjas felaktigt. De som deltagit i studien har rätt till studiens forskningsresultat när den har färdigställts (Vetenskapsrådet, 2002, s. 14). Detta har jag tydligt informerat studiens deltagare muntligt om att all data endast kommer att användas till studien och inget annat. Jag har även gett dem möjlighet att få ta del av resultatet när jag har färdigställt studien.

5 RESULTAT

I följande avsnitt kommer jag att presentera resultatet som framkommit genom de tre faserna i GT. Studiens huvudangelägenhet är: Att hantera emotionell ambivalens. Det framkom

genomgående genom alla intervjuerna. Huvudangelägenheten knyts till varje kategori som jag kommer att förklara nertill. Underkategorierna som framkom är: Anställningsbarhet,

Nyttja/kontakta signifikanta andra, Upptäcka arbetsmarknadens behov, Skapa sig en identitet, Att lära sig vänta och Att utbilda sig, Kriminalitet och att söka sig till avvikare, Avslag och falla ur systemet och Att få ett sämre psykiskt mående. De knyts samman med

huvudangelägenheten och genom mitt intresseområde till studien, då jag ville veta hur de ensamkommande barnen som kom med flyktingkrisen år 2015 har upplevt sin integration. Det uppkom då två kategorier -integrationsstrategier och desintegration, allt knyts sedan ihop till studiens intresseområde.

Jag kommer nu att beskriva huvudangelägenhet i studien: Att hantera emotionell ambivalens

och kärnkategorin som är: Emotionell ambivalens. Jag kommer även att redogöra för de

underkategorier som uppenbarat sig genom analyserna av data som är: Anställningsbarhet,

nyttja/kontakta signifikanta andra, att utbilda sig, upptäcka arbetsmarknadens behov, skapa sig en identitet och att lära sig att vänta. Dessa går under kategorin Integrationsstrategier men

jag har även en kategori som jag har valt att kalla för desintegration som har följande underkategorier: Kriminalitet och att söka sig till avvikare, Avslag och falla ur systemet och

Att få ett sämre psykiskt mående. Jag kommer att belysa dessa kategorier samt

huvudangelägenheten genom utdrag från intervjuerna. Intervjupersonerna kommer att kallas för intervjuperson 1 till 5 och förkortad med (IP1 till IP5).

5.1 Att hantera emotionell ambivalens

Huvudangelägenheten som har framträtt i studien är: Att hantera emotionell ambivalens. Denna känsla har ständigt återkommit och framträder under alla intervjuer. Detta har inte

-Anställningsbarhet -Nyttja/kontakta sigifikanta andra -Upptäcka arbetsmarknadens behov

-Skapa sig en identitet -Att lära sig vänta -Att utbilda sig

-Kriminalitet och att söka sig till avvikare -Avslag och falla ur systemet

-Att få ett sämre psykiskt mående In te gr ati on ss tr at eg ie r De sin te gra tion

sagts ordagrant av deltagarna men beskrivits genom andra ord. Huvudangelägenheten innebär att det finns en känsla hos alla som deltog i studien om en upplevd känsla av ovisshet på grund av flera olika orsaker men som ständigt har varit i kamp med känslan av hopp och optimism. Trots motgångarna som de har stött på under deras tid i Sverige har det aldrig gett upp hoppet om en framtid i Sverige.

Under intervjun med intervjuperson 1 har vi talat om den långa väntan från Migrationsverkets (MV) beslut angående uppehållstillstånd. Vi talar om att framtiden är osäker och om pressen av att uppnå alla krav som MV ställer.

IP1 Ja alltså jag kan inte leva livet helt enkelt för att jag tänker hela tiden hur kommer det att gå och bli

i framtiden. Men jag försöker vara positiv, det är det viktigaste för mig.

Detta är något som IP1 ständigt återkommer till under hans intervju. Osäkerheten skapar en stressituation och en känsla av orättvisa. Vilket han berättar vidare om under intervjun.

IP1 Jag tänker bara att de har, det var lite orättvist för oss för att jag har väntat tre år och sen är det

många som har väntat 2–3 år för att få första beslutet. Det var ganska tufft för mig för i 2–3 år hade jag ingen aning om hur det kommer att bli för mig i framtiden. Kommer jag att få stanna? Måste jag plugga? Måste jag hitta nya lösningar? Eller kommer jag att bli tvungen att flytta till ett annat land?

Denna oro och ovisshet skapar flera frågor hos IP1 som ständigt finns i hans tankar. Han uttrycker att han upplever en orättvisa eftersom hans framtid är oviss. Under min andra intervju talar vi återigen om MV beslut om uppehållstillstånd och att det har varit en lång väntan på besluten från dem. Jag frågar IP2 om han upplever detta som en stressituation

IP2 Ja det känns som att du är inte där och inte här alltså du är i mitten liksom. Typ man gör allt och

satsar på och sen tillslut bara äh bye bye.

Vidare under intervjun talar vi om han upplever att han har ett socialt stöd och han berättar om att han inte har det men att han skulle vilja ha det för att det skulle hjälpa honom att komma in i samhället. Han önskar sig en flickvän och ett bra jobb som ger honom en god ekonomi. Här ser man återigen hur hoppet finns där om framtiden i Sverige.

IP2 Om jag får permanent uppehållstillstånd blir allt skönare. Då kommer man, ja men då kan man

tänka på vad jag ska göra i framtiden.

Trots ovissheten om framtiden så har han ett jobb och en avslutad gymnasieutbildning samt ett tryggt och fast boende idag. Här blir det tydligt att den emotionella ambivalensen av ovissheten och optimism framstår eftersom integrationsarbetet aldrig har avslutats och trots att han inte vet om han kommer att få stanna i Sverige så fortsätter han att leva som att han vet att han ska få stanna.

Framtidens ovisshet som strider mot känslan av hopp kan ses som en emotionell ambivalens. Den blev starkare och tydligare under studiens selektiva fas och återkom även i den teoretiska fasen. Under den selektiva fasen så intervjuade jag en flicka som har fått permanent

uppehållstillstånd men trots det upplevde hon framtiden som oviss. Jag kommer nu att belysa detta med nedanstående citat

IP3 Men jag fick aldrig en fast tjänst där och jag tänker så är det på grund av brist på mitt språk den

svenska som jag har. Eller är det på grund av att jag ser annorlunda? Att jag kanske inte kan uttrycka mig så bra som en svensk gör…Jag är så rädd för det också.

Hon beskriver en rädsla inför framtiden gällande arbete i Sverige. Hon upplever att hon inte passar in i Sverige och är medveten om bristen hon bär på i det svenska språket och hur det kan påverka framtida arbeten samt nuvarande arbetssituation. Samtidigt som rädslan finns närvarande berättar hon vidare om hur hon ser på framtiden i Sverige.

IP3 Även om jag säger så att jag är lite rädd för sånt att jag känner att min bakgrund kan påverka min

framtid. Jag vet det men samtidigt på något sätt känner jag att här är mitt land också. För det är här i Sverige jag blev jag.

Här blir det tydligt att trots en upplevelse om en rädsla om framtiden känner hon att Sverige är hennes land också. Här fick hon bli den hon är idag. Detta ger ett hopp om framtiden då hon berättat om den svåra uppväxt hon präglats med under sin barndom i Afghanistan. Intervjuperson 4 har uppfyllt alla krav som MV ställer men kan trots det inte söka PUT eftersom hans tidigare ansökan fortfarande håller på att behandlas. När vi talar om han upplever ovisshet i livet, berättar han om sina upplevelser.

IP4 Jag har fått så mycket avslag, tills jag har inte fått det permanenta uppehållstillståndet kommer jag

aldrig att känna mig trygg. Jag tänker fortfarande att det är möjligt att jag kommer att få igen utvisning och sånt där. Det är helt stress fortfarande, jag har fast jobb, jag klarade utbildningen men den känslan försvinner inte tills man har uppehållstillståndet och man vet att man får stanna kvar.

Han berättar om stressen som han upplever inombords och inte kommer att kunna släppa taget om tills beslutet finns och är fastställt. Han har uppnått alla krav som MV ställer men

fortfarande lever han under en ständig stress. Han förklarar att han inte litar på myndigheten och tror att han kan utvisas från landet när som helst. Jag frågar honom om han trots det kan uppleva en känsla av hopp inför framtiden.

IP4 Ja precis för att jag har också försökt själv så mycket och på det sättet jag försöker så finns det

hopp. Därför försöker jag vidare. Jag bestämde mig fort när MV satta kraven om utbildning och fast jobb och att man då får stanna kvar. Då försökte jag bestämma mig fort på vilket sätt jag är bra och hur jag kan få ett bra jobb och vara effektiv i samhället.

Här kan man se att hoppet finns inombords eftersom han inte gett upp det. Istället för att ge upp väljer han att snabbt ställa in sig till de nya krav som finns på honom och bestämmer sig för hur han snabbt och effektivt kan uppnå de kraven. Så trots att ovissheten ständigt gör sig påmind och har präglat hans tillvaro de senaste åren ger han aldrig upp hoppet om framtiden i Sverige.

Min sista deltagare till studien vill inte tala så mycket om ovissheten men berättar kort att han kände det mer förr. Han vill gärna prata om framtiden och framtidens hopp.

IP5 Det känns bra (han ler med hela ansiktet) skillnaden är att nu känner jag mig trygg med hoppet.

Förr fanns hoppet men jag kände mig inte trygg där. Om jag har hopp och kommer att lyckas med mina mål? Idag vet jag att jag lyckas även om jag inte är 100% säker men jag vet att sannolikheten är ganska stor.

Han beskriver en väldigt hoppfull framtid men berättar att den inte vara lika stark tidigare men att det berodde på att han inte kände sig trygg. Och detta påverkade känslan av hopp. Ur

detta kan man tänka sig att ovissheten fanns där och var starkare tidigare men har minskat enormt och idag tar känslan av hopp över känslan av ovisshet. Han tror att på sig själv och känner en trygghet som han saknade innan.

Ovissheten kan upplevas på olika sätt och det blir tydligt genom citaten. Det kan handla om att inte veta om man kommer att få stanna i Sverige till att inte känna trygghet till att få tillhöra det svenska samhället som en ”svensk” gör. Ovissheten uttrycker sig genom rädsla, osäkerhet, orättvisa och en känsla av otrygghet. Samtidigt berättar alla om framtidshoppet som visar sig på olika sätt. Genom att tro på att man kommer att nå sina personliga mål eller genom att få ett beslut av PUT från MV ger det en trygghet som inte går att ta bort.

Ovissheten om framtiden är i strid med hoppet och visar sig tydligt genom hela studien. I denna del presenterar jag de övriga kategorierna som uppkommit med studien. Detta kommer att ge en bild av kategoriernas egenskaper och vilken relation de har till

kärnkategorin. De övriga kategorierna har fått två huvudteman: Integrationsstrategier och desintegration. Detta är för att få en bredare syn på intresseområdet som studien har. De ensamkommande barnen har skapat sig integrationsstrategier för att integrera till det svenska samhället där hoppet och ovissheten ständigt står i strid med varandra.

Huvudangelägenheten kommer till uttryck i följande underkategorier: Anställningsbarhet,

Nyttja/kontakta signifikanta andra, Upptäcka arbetsmarknadens behov, Skapa sig en identitet

och Att lära sig att vänta

5.2 Integrationsstrategier

Anställningsbarhet

Att vara anställningsbar innebär att en individ har den kompetens och erfarenhet som krävs för att få en anställning på arbetsmarknad. Under mina intervjuer berättar samtliga om hur de antingen önskar att de hade ett arbete eller hur de har gjort för att lyckas komma in på

arbetsmarknaden. Det finns en stark önskan och ett driv hos alla deltagare att vara

anställningsbara och detta kan ses som en drivkraft som kommer genom hoppet om framtiden hos de ensamkommande flyktingbarnen. Genom viljan att vara anställningsbar och möta hinder på vägen men inte ge upp visar de hur de hanterar emotionell ambivalens av ovisshet med optimism som är studiens huvudangelägenhet.

Under den första intervjun som jag genomförde berättar IP1 att han verkligen vill hitta ett jobb där möjligheten finns att få en tillsvidareanställning eftersom MV kräver det för att få PUT.

IP1 Jag tror att jag kommer att hitta jobb inom mitt program men just nu är det Corona. Jag har väldigt

svårt att hitta ett jobb. Jag måste försöka hitta andra yrken.

Här förklarar han att han tror att han kan hitta jobb inom det han håller på att utbildar sig till men att Corona ställer till det för honom. För att anpassa sig till arbetsmarknaden yttligare funderar han på att arbeta inom andra yrken och bli anställningsbar.

En annan deltagare i studien har en avslutad gymnasieutbildning inom byggprogrammet men på grund av nuvarande pandemin är det svårt att få ett arbete inom byggbranschen.

IP2 Men jag håller på att läsa till lastbilschaufför asså inte direkt men jag har böckerna. Så jag läser lite.

Detta kan ses som ett exempel på hur han ställer om sig till arbetsmarknaden och ser var behoven finns och hur man enklare kan få ett arbete.

Ett annat sätt att se på anställningsbarhet kan vara att faktiskt göra ett bra jobb på sitt arbete. Här nedan belyser jag det genom ett citat från IP3

IP3 Nu det där stället som jag jobbar på nu, jag jobbar så bra. Jag försöker jobba så bra jag kan och det

blir också bra. Alla mina kollegor de säger att jag är duktig på det jobbet jag gör. Att jag är flexibel och att jag kan.

Här förklarar IP3 hur hon gör sitt bästa för att göra ett bra jobb på sitt arbete och även får bekräftelse av hennes kollegor.

Att vara duktig på jobbet men även se var behoven finns är något som IP4 även berättar om under hans intervju.

IP4 Det är därför jag valde vård och omsorg för att jag tänkte att jag kan hjälpa till i samhället på det

sättet så fick jag en fast tjänst även fast jag fortfarande är elev på undersköterskeutbildningen. Men eftersom det gick jättebra på jobbet också när jag var vikarie så tyckte min chef att jag skulle få en fast tjänst.

Här såg IP4 var behoven fanns inom arbetsmarknaden och valde att utbilda sig till det. I en kombination av att vara duktig på det arbete man utför och utbilda sig gav det honom en fast tjänst inom yrket. Vilket även kan ha gett en större känsla av hopp inför framtiden.

IP3 berättar även hur hon tänkte när hon skulle utbilda sig för att sedan komma in till arbetslivet.

IP3 Ja jag ville bli barnskötare, jag tänkte att jag har mycket erfarenhet av att vara med barn och leka

med de och ta hand om dem. Så jag tänkte att jag kan använda den här erfarenheten jag har nu ... och då tänkte jag att jag kan hitta ett bra jobb, jobba och försörja mig för att sedan utbilda mig till någonting annat.

Här är ett tydligt exempel på hur hon använt sig av tidigare livserfarenhet för att vara

tillgänglig på arbetsmarknaden. På det sättet kan hon komma in i arbetslivet för att sedan läsa vidare till det hon verkligen vill jobba med i framtiden.

Upptäcka arbetsmarknadens behov

Denna underkategori går hand i hand med anställningsbarhet. Integrationsstrategierna som uppkommit genom studien handlar inte bara om att vara anställningsbar i samhället man lever i utan även hur man upptäcker var behoven finns inom arbetsmarknaden. Genom detta visar det hur hanteringen av den emotionella ambivalensen av ovissheten genom optimism aldrig ger upp hoppet om delaktighet till samhället.

Detta är något som IP2 berättar om under hans intervju. Han har upptäckt att om han utbildar sig till lastbilschaufför ökar hans chanser till att få arbete. Idag arbetar han för ett postombud som chaufför men har svårt att få en fast anställning där och därför letar han efter ett jobb där det finns större möjligheter till ett fast arbete.