68
VETENSKAP & KLINIK
tandläkartidningen årg 104 nr 5 2012
gv Black presenterade i början av 1900-talet
regler för kavitetspreparation enligt principen
»extension for prevention«. Tekniken medförde
att betydande mängder frisk tandsubstans ofta
måste avlägsnas för att ge kaviteten önskad form.
Bättre kunskap om kariesprogression och
före-byggande behandling har sedan dess medfört ett
minskat behov av fyllningsterapi.
Möjligheten att binda resin till etsad emalj [1]
samt utvecklingen av dentinbindningsmaterial
[2, 3] i början av 1990-talet, har medfört att
be-hovet av omfattande preparationer minskat och
att fokus ökat på mer vävnadsbevarande
behand-ling. Numera är komposit förstahandsval vid små
och medelstora kaviteter.
Även om många studier visat att
amalgam-fyllningar har en god hållbarhet och att Blacks
preparationsprinciper, i ett historiskt perspektiv,
räddat många tänder från extraktion, är
fraktu-rer av tandsubstans något som fortfarande kan
medföra stora behandlingsproblem. Vid de
till-fällen då tanden är möjlig att restaurera, är
san-nolikt traditionell kronpreparation den metod
som väljs av de flesta tandläkare.
Den metall-keramiska kronan har länge varit
det vanligaste alternativet. Men under senare år
har andra kärnmaterial, som exempelvis
zirko-nium, blivit allt vanligare. Kravet på att
tillräck-ligt med tandsubstans ska avlägsnas för att skapa
utrymme för materialet är dock oförändrat.
I och med att stora mängder tandsubstans ofta
avlägsnats i samband med preparationen för
amalgam medför en traditionell kronpreparation
att otillräckligt med tandsubstans återstår för att
retinera kronan. För att förbättra retentionen
kan preparation extenderas djupt subgingivalt.
Erfarenheter av bondat
porslin i allmänpraxis
Erik Svendsrud
tdl, Oslo, Norge
E-post: erik@
eriksvendsrud.no
Artikeln är översatt
från norska av Thomas
Jacobsen
Eventuellt kan också parapulpala stift eller andra
preparationstekniska metoder användas. Dessa
kan dock öka risken för biologiska
komplikatio-ner [4, 5, 6, 7, 8].
Efter att flera författare [9, 10, 11] under
mit-ten av 1980-talet presenterat metoden att efter
etsning och silanisering binda porslin till emalj,
öppnade sig möjligheten för en långt mer
väv-nadsbevarande och estetisk teknik att restaurera
och förstärka destruerade tänder. Tandläkare
Sverker Toreskog anammade tekniken med
bon-dat porslin redan under mitten av 1980-talet.
To-reskog uppmanar tandläkare att inte endast vara
kritiska till nya behandlingsmetoder, utan också
att ifrågasätta etablerade tekniker [12, 13].
Det finns få studier som visar resultatet av
bon-dade keramer i det posteriora området utförda
av flera operatörer. En av dessa studier är utförd
av van Dijken och medarbetare [14]. I en
femårs-studie vid universitetet i Umeå framställde fyra
operatörer 87, 43, 32 respektive 20 bondade
ke-ramiska posteriora restaurationer (Empress 1) på
tänder med omfattande destruktioner.
Lyckan-defrekvensen var 95,4 procent, 93 procent, 92,8
procent respektive 80 procent.
Van Dijkens studie visade att den operatör som
utfört flest restaurationer också hade bäst
resul-tat. Detta tyder på att det är en fördel att i klinisk
praxis koncentrera sig på ett fåtal tekniker och
därmed få nödvändig träning. Resultaten visar
dessutom en stor skillnad i utfall mellan olika
operatörer. Det är därför viktigt att varje enskild
tandläkare följer upp arbetet i sin egen
verksam-het så att patienterna kan få en realistisk bild av
den förväntade prognosen.
retrospektiv uppföljning
från den egna praktiken
Resultaten i den retrospektiva uppföljningen blev
framtagna genom granskning av samtliga
jour-naler för aktiva patienter på kliniken 2011. Alla
bondade keramiska restaurationer som
registre-rades var framställda under perioden 1996–2005
i artikelförfattarens privatpraktik i Oslo.
Godkänd för publicering 7 mars 2012
SAMMANFATTAT
Skalkronor och bondade
onlays uppvisar flera kliniska fördelar
jämfört med traditionella kronor. Det
visar denna retrospektiva uppföljning från
artikelförfattarens egen praktik.
»… det är en fördel att i klinisk praxis koncentrera sig
på ett fåtal tekniker och därmed få nödvändig träning.«
»Det är … viktigt att varje enskild
tandläkare följer upp arbetet i sin
egen verksamhet …«
69
Erik Svendsrud: Erfarenheter av bondat porslin i allmänpraxis
tandläkartidningen årg 104 nr 5 2012
Erfarenheter av bondat
porslin i allmänpraxis
35-årig kvinna med
tandslitage på grund
av attrition och
even-tuell erosion.
Patien-ten önskade förbättrad
estetik. Behandlingen
är utförd med bondade
skalkronor 15–25 i
sintrat porslin. Figur
i– ii visar status före
behandling. Figur
iii –iv visar status efter
åtta år.
exempel på behandling med bondad keramik, fall i
Figur i
Figur ii
Figur iii
Figur iv
exempel på behandling med bondad keramik, fall ii
47-årig man med frakturerade kuspar buckalt och lingualt 14. Figur i visar 14 status före behandling.
Figur ii visar preparationen och figur iii provning av Empress onlay. Figur iv visar 14 sju år efter cementering.
Figur i
Figur ii
70
VETENSKAP & KLINIK
tandläkartidningen årg 104 nr 5 2012
Tabell 1
Tabell 1 visar samtliga bondade kronor och
on-lays cementerade i praktiken under perioden
1996–2000.
Posteriort användes i huvudsak Empress 1.
Men i de första fallen och då premolarer i
över-käken behandlades i samband med
rehabilite-ring av överkäkens front, valdes sintrat porslin.
Totalt framställdes 204 posteriora (premolarer
och molarer) onlays/kronor och 32 anteriora.
Efter tio år hade 10,8 procent av de posteriora
kronorna frakturerat så att de behövdes göras
om medan anteriort var motsvarande andel
en-dast 3,1 procent.
Efter tio år fungerade fortfarande cirka 90
pro-cent av de bondade posteriora onlays/kronorna.
Detta är samma andel som rapporterades av
Gudbrand Øilo i en artikel om traditionella
kro-nors hållbarhet [15].
Av totalt 199 vitala tänder rotfylldes två tänder,
TABELL 2.
Frakturer hos bondade kronor/onlays under fem år.
Anteriort n = 129, posteriort n = 344
Antal år efter
cementering
antal frakturer
Ackumulerat
Antal reparerade
eller korrigerade
Antal omgjorda
Andel omgjorda (%)
1 år
Anteriort
1
1
0,8 %
Posteriort
2
1
1
0,3 %
3 år
Anteriort
1
1
0,8 %
Posteriort
12
3
9
2,6 %
5 år
Anteriort
1
1
0,8 %
Posteriort
24
7
17
4,9 %
det vill säga 1 procent, under tio år. Tre av totalt
236 behandlade tänder förlorades under
perio-den på grund av karies eller parodontit.
Tabell 2
Tabell 2 visar samtliga bondade kronor och
on-lays cementerade i praktiken under perioden
2001–2005.
Efter fem år var antalet intakta anteriora
bon-dade kronor 99,2 procent, medan antalet
funge-rande posteriora onlays/kronor var 95,1 procent.
Av totalt 440 vitala behandlade tänder rotfylldes
åtta tänder (1,8 procent). Inga tänder förlorades
på grund av karies eller parodontit.
slutsatser
Skalkronor och bondade onlays uppvisar flera
kliniska fördelar jämfört med traditionella
kro-nor:
■
Mindre destruktion av tandsubstans.
TABELL 1.
Frakturer hos bondade kronor/onlays under tio år.
Anteriort n = 32, posteriort n = 204
Antal år efter
cementering
antal frakturer
Ackumulerat
Antal reparerade
eller korrigerade
Antal omgjorda
Andel omgjorda (%)
1 år
Anteriort
0
Posteriort
4
2
2
1 %
3 år
Anteriort
0
Posteriort
9
3
6
2,9 %
5 år
Anteriort
1
1
3,1 %
Posteriort
20
6
14
6,9 %
10 år
Anteriort
1
1
3,1 %
Posteriort
31
9
22
10,8 %
71
Erik Svendsrud: Erfarenheter av bondat porslin i allmänpraxis
tandläkartidningen årg 104 nr 5 2012
Potentiella bindningar
eller jävsförhållanden:
Inga uppgivna.
REFERENSER
1. Buonocore MG. A simple
method of increasing the
adhesion of acrylic filling
materials to enamel
surfa-ces. J Dent Res 1955; 34:
849–53.
2. Fontes ST, Cubas GB, Flores
JB, Montemezzo ML, Pinto
MB, Piva E.
Resin-dentin
bond strength of 10
contem-porary etch-and-rinse
adhesive systems after one
year of water storage. Gen
Dent 2010; 58: 257–61.
3. Melo RM, Ozcan M, Barbosa
SH, Galhano G, Amaral R,
Bottino MA, Valandro LF.
Bond strength of two resin
cements on dentin using
different cementation
strategies. J Esth Rest Dent
2010; 22: 262–8.
4. Øilo M. Kroneprepareringer
og retensjonselementer.
Den Norske
Tannlegefo-renings Tidende 2010; 120:
754–61.
5. Valderhaug J. Periodontal
conditions and carious
lesions following the
inser-tion of fixed prostheses: a
10-year follow-up study. Int
Dent J 1980; 30: 296–304.
6. Valderhaug J, Birkeland JM.
Periodontal conditions in
patiens 5 years following
insertion of fixed
prosthe-ses. Pocket depth and loss of
attachment. J Oral Rehabil
1977; 3: 237–43.
7. Cheung GS, Lai SC, Ng RP.
Fate of vital pulps beneath a
metal-ceramic crown. Int
Endod J 2005; 38: 521–30.
8. Edelhoff D, Sorensen JA.
Tooth structure removal
associated with various
preparation designs for
anterior teeth. J Prosthet
Dent 2002; 87: 503–9.
9. Simonsen RJ, Calamia JR.
Tensile bond strength of
etched porcelain. J Dent Res
1983; 62: 297.
10. Hsu C, Stangel I, Nathanson
D. Shear bond strength of
etched porcelain. J Dent Res
1985; 64: 296.
11. Calamia JR, Simonsen RJ.
Effect of coupling agents on
bond strength of etched
porcelain. J Dent Res 1984;
63: 162–362.
12. Toreskog S. The minimally
invasive and aesthetic
bonded porcelain technique.
Int Dent J 2002; 52: 353–
63.
13. Toreskog S, Myrin C. A
minimally invasive and
esthetic bonded porcelain
technique – The consept and
the vision. Nordic Dentistry
2003 Copenhagen
Quintes-sence, 2003; 1–25.
14. Van Dijken JW, Hasselrot L,
Ormin A, Olofsson AL.
Resto-rations with extensive
dentin/enamel-bonded
ceramic coverage. A 5-year
follow up. Eur J Oral Sci
2001; 109: 222–9.
15. Øilo G. Fast protetikk –
for-ventet livslengde og årsaker
til svikt. Den norske
Tannle-geforenings Tidende 1998;
108: 1.
TABELL 2.
Frakturer hos bondade kronor/onlays under fem år.
Anteriort n = 129, posteriort n = 344
Antal år efter
cementering
antal frakturer
Ackumulerat
Antal reparerade
eller korrigerade
Antal omgjorda
Andel omgjorda (%)
1 år
Anteriort
1
1
0,8 %
Posteriort
2
1
1
0,3 %
3 år
Anteriort
1
1
0,8 %
Posteriort
12
3
9
2,6 %
5 år
Anteriort
1
1
0,8 %
Posteriort
24
7
17
4,9 %
■
Minskad risk för endodontiska
komplikatio-ner.
■
Minskar behovet av subgingivala
prepara-tionsgränser.
Liknande konklusioner drogs av van Dijken
och medarbetare i deras studie av bondade
Em-press-onlays [14].
50 000 kronor
för bästa översiktsartikel
Vem skriver bästa översiktsartikeln i
Tandläkartidningen? Styrelsen för Sveriges
Tandläkarförbund delar vartannat år
ut ett stipendium på 50 000 kronor till
författaren/författarna av en vetenskaplig
översiktsartikel som publicerats i
Tand-läkartidningen under de senaste två åren.
Upp till fem kandidater utses, som
ska representera olika aspekter inom
odontologin och ha gott vetenskapligt
underlag. Särskilt beaktas författarnas
skicklighet att pedagogiskt sammanfatta
ett vetenskapligt område så att det blir
användbart för tandläkarkåren som helhet,
både kliniker och forskare.
Stipendiet delas ut nästa gång i samband med förbundsmötet i december 2013.
Bästa
översiktsartikel 2011.
Nästa stipendium delas ut 2013.
Bästa
översiktsartikel 2011.
Nästa stipendium delas ut 2013.
62 VETENSK AP & KLINIK tandläkartidningen årg 103 nr 1 2011 ➤ Att restaurera en tand är en vardagsrutin inom tandvården som sällan eller aldrig ifrågasätts. Att ifrågasätta,
skulle beröra själva kärnan inom yr-ket. Inom professionen
reflekter ar vi sällan kri-tiskt över begreppet »drilling
and filling«. Men det gör andra; I en ledare i The Lancet
2009 [1] beskrevs den odontologisk
a professionen på föl-jande sätt: »Dentists have
also taken little inte-rest in oral health, preferring
to treat rather than prevent oral disease
.« En månad senare provoce-rade British Dental Journal
[2] sina läsare genom att fråga om oral hälsa och tandvård var fören-liga. Och nu publicer
ar vi en serie av artiklar som fokuserar på restauration
av en tand. Är detta rent vansinne?
Nej, det är det inte. Att restaur
era eller icke restaurera är ett kliniskt
beslut som vi tar flera gånger varje
dag, och som får livslånga följder för patienterna.
Ibland kan restaurationen vara ett steg för att främja oral hälsa,
då som ett kom-plement till orsaksinriktad
och förebyggande be-handling. I de nordiska länderna
håller vi i dag såklart inte med uttalandena
i nämnda ledare, ef-tersom tonvikten på förebyggande
åtgärder och att inte restaurera tidiga kariesskador hos oss har lett till en dramatisk minskning
av kariespreva-lensen. Restaurering av kariessk
ador är självfal-let fortfar
ande en viktig behandling och adhesiva fyllningsmaterial
har skapat förutsättningar för mindre invasiv reparativ vård som torde öka den mekaniska hållbarheten
hos både tand och fyll-ning.
De separata artiklarna i denna serie kommer att följa nedans
tående resonemang (figur i):
Dan Ericson
prof, avd för cariologi, Odontologiska fakulte ten, Malmö univ
ersitet, Sverige
E-post: dan.ericson @mah.se
Leo Tjäderhane
prof, avd för pedodonti, kariologi och endodonti, Odontologiska institu tet, Oulu universitet, Oulu, Finland
Nils Roar Gjerdet
prof, Inst for klinisk odontologi, Det medi sinskodontologiske fakultet, Universitetet i Bergen, Norge
Preben Hørsted- Bindslev
lektor, Afdeling for Tandsygdomslære, Tandlægeskolen, Aarhus universitet, Danmark
Efter att ha diagnos tiserat kariesrisk
eller kari-esskador hos en patient
måste vi ta ett beslut om behandling
. Den kan omfatta orsaksinriktad och förebyggande behandling
, restauration eller till och med extraktion. En naturlig utgångspunkt i en serie artiklar om tandrestaurationer
är be-slutsfattande
och analys av konsekvenserna av att restaurera kontra konsekvenserna av att inte restaurera, med speciell
hänsyn till icke-invasiv behandling
. Då ett beslut att restaurera är fat-tat, kommer fokus att ligga
på preparation av en kavitet som passar det aktuella fyllningsmateria -let, och hels
t även till kariesskadan, emalj- och dentinbonding
samt materialegensk aper. Kli-niska rutiner för att uppnå optimal fyllnings -kvalitet kommer att vara ett centr
alt ämne, och restauration av rotkaries hos äldre kommer
att få särskild uppmärksamhet.
Slutligen, och kanske mest relevant, kommer fyllningens
överlevnad i munnen att analyser
as och diskuteras. Denna serie av artiklar omfattar
inte behandling och fö-rebyggande av dentala
erosioner eller bett med omfattande
slitage som kan kräva särskilda be-handlingsmetoder
. Vi vet alla att en frisk, icke restaurerad tand är att föredra och att metoder
för att bibehålla en frisk tand frisk finns tillgängliga.
Vi vet också att vi inte lyckas förebygga och stoppa
karies hos alla våra patienter
. Reparativ behandling är alltså att ta till, när allt annat har misslyckats. När väl ett beslut att laga är taget, är det
av stor betydelse att patientkooperation
och kvaliteten på fyllningen blir optimala för att maximera tandens
och fyll-ningens livslängd
NordISKT T
EmA 2011
Att restaurera e
n tand
– är det bra med
icin?
Figur I. Fokus och begräns-ningar i temat »
Att restaurera en tand«. Diagnos
tik och risk-bedömning är viktig
a områden som bara delvis berörs inom detta tema. Termerna »icke-invasiv« oc
h »icke-operativ« används båda, men
har samma innebörd.
ATT resTAurerA en TAnD Diagnostik riskbedömning Behandlingsbeslut restaurering - preparation - material - bonding - fyllningsteknik Icke-invasiv behandling - kausal/preventiv - försegling Prognos/överlevnad 4 Art 0 Intro_s62-63 .indd 62 2012-01-12 09.1 6 63
ericson et al:TeMA ATT resTAurerA en TAnD
tandläkartidningen årg 103 nr 1 2011
Några reflektioner kring karies, fyllnings
tek-nik och livslängd
hos fyllningar kan komma väl till pass när man funderar på huruvida
fyllningar är bra medicin vid behandling a
v karies.
Om fyllningar och deras ö verlevnad: n Anledningen
till att utföra den första fyllning -en i -en tand
är karies. Nästa gång är det oftast sekundär karies (figur
ii) [3, 4, 5, 6].
n Vid preparation av klass ii-kaviteter (då grann-tandssky
dd inte används), blir den intilliggan -de tandytan
skadad i cirka två tredjedelar av fallen. Om tandytan
är frisk från början dubb-leras kariesrisk
en vid en skada jämfört med om ytan inte skadas vid pr
eparationen [7].
n En fyllning har ingen påverkan på utveck-lingen av primär eller sekundär karies [8], och patienter
med förhöjd kariesrisk förlorar sina fyllningar i snabbar e takt [6]. n Fyllningars livslängd är begränsad. Hälften av tuggbelas tade kompositfyllningar ersätts efter cirka fem till sju år [9, 10]:
Begreppet »perma-nenta fyllningar« e xisterar inte. n Tandläkare spender ar merparten av sin kli-niska tid till att behandla
tidigare restaurerade tänder [11].
Om progressionshas tighet hos karies och icke-invasiv behandling: n
Karies utvecklas i allmänhet ganska långsamt [12, 13] och vi har tämligen
lång tid på oss att stoppa progressionen
och minska kariesrisk en [14].
n Förebyggande åtgärder kan minska kariesinci
-densen [15].
Om vikten av fyllningsmat erial: n Historiska data visar att fyllningar
i amalgam normalt
kan ha betydligt bättre livslängd än komposit
[10]. Det har skett en betydande ut-veckling av tandfär
gade material och tillhö-rande tekniker. Användningen
av amalgam är nu mycket begränsad,
och formellt förbjuden i Danmark, Sverige och N
orge.
n Materialv al och bindnings
tekniker har mindre inverkan på fyllningars
överlevnad än egen-skaper hos patient
och operatör [6, 16]. För klass v-kaviteter gjorda på andra indikationer än karies, har man emellertid
nyligen påvisat ett samband
mellan bindningss tyrkor mätt in vitro och klinisk överlevnad av restaurationer [17]. Att restaurera en tand är ibland ett nödvändigt förfarande och därmed en ingrediens i »god medicin«, förutsatt
att vi kontrollerar sjukdo-men och gör en adekvat res
tauration. Nu när allt detta är klart,
kan det vara dags att njuta av den första artikeln under detta tema »Att restaurera en tand«. Trevlig läsning!
REFERENSER 1. Oral healtLancet, 2009;3the key (editorial). The h: Prevention is 73:1.
2. Hancoccompatible? Br Dent J. 2009;206:1health and dentistry ks S. Are oral 13.
3. ManharHamm G, Hict J, Chen H, kel R. Buonocore Memorial Lecture. Review of the clinical survival of dir ect and indirect restorations in posterior teeth of the permanent dentition. Oper Dent. 200
4;29:481– 508.
4. Mjör IA, Dahl JE, Moor head JE. The age of resto rations at replacement in permanent t
eeth in general dental practice. Acta Odontol Scand. 2000;58:97–101.
5. Hickel R, KPaschos E, BuerGarciaGodoy F, Manharaaden C, kle V, t J. Longevity of occlusal lystressed restorations in posterior primary teeth. Am J Dent. 2005;18:198–211.
6. Sunnegvan Dijken JWU, Lindberg A, Nilsson M. årdhGrönberg K, , Funegård Selection of dent
al materials and longevity of replaced restorations in Public Dent
al Health clinics in northern Swe den. J Dent. 2009;37:673–8. 7. Qvist V, Johannessen L, Bruun M. Progression of approximal caries in relation to iatrogenic preparation damage. J Dent Res. 1992;71: 1370–3.
8. Black GV. A wMedicoDental Publishing Co, Chicago, 1operative dentistry. ork on 908. 9. Deligeorgi V, Mjör IA , Wilson NH. An o verview of reasons f or the place ment and r eplacement of restorations. Prim Dent Care. 2001;8:5–11.
10. KäkilehtLarmas M. Dato T, Salo S, a mining of clinical or
al health docu ments for analysis of the longevity of different restorative materials in Finland. Int J Med In
form. 2009;7
8:e68–74.
11. Forss H, WReasons fidström E. or restorative therapy and longevity of restorations in adults. Acta Odont
ol Scand. 2004;62:82–6.
12. Mejare I, SZeleznyHolmlund C. Caries incidence and tenlund H, lesion progression fr
om adolescence t
o young adulthood: a prospective 15year cohort study in Sweden. Car ies Res. 2004;38:130–41. 13. Lith A, Linds trand C, Grondahl HG. Car ies development in a y oung population manag ed by a restrictive attitude t o radiography and oper a tive intervention: II. A study at the surface level. Dentomaxillofac Radiol. 2002;3
1:232–9.
14. Ericson D. The concep
t of minimally invasive den tistry. Dent Update. 2007;34:9–10, 12–4, 17–8. Review.
15. SBU. Prevention of Denreview. The Swedish Council on Technology tal Caries. A Systematic Assessment in Healt
h Care. SBU r
eport No161. In Swedish. 2002.
16. FrankenberC, Petschelt A, Krämer Nger R, Reinelt . Operator vs. material influence on clinical outcome of bonded ceramic inlays. Dent Mater. 2009; 25: 960–8.
17. van Meerbeek B, P
eu mans M, Poitevin A, Mine A, Van Ende A, Neves A, De Munc
k J. Relationship between bondstrength tests and clinical out
comes. Dent Mat
er. 2010; 26: e100–21.
Figur II. Orsaker till fyllnings terapi [6]. Primär karies Övrigt utbyte av fyllning Artikeln är översatt från engelska av Thomas Jacobsen 4 Art 0 Intro_s62-63.in dd 63 2012-01-12 09.16
