CIVILSAMHÄLLETS MÅNGA ANSIKTEN -En komparativ studie om politiska partiers syn på civilsamhällets roll i samhällsutvecklingen

g

CIVILSAMHÄLLETS MÅNGA

ANSIKTEN

En komparativ studie om politiska partiers syn på civilsamhällets roll i samhällsutvecklingen

Wendla Thorstensson

Handledare: Agneta Blom

Seminariedatum: 2020-06-03

Statskunskap kandidat Självständigt arbete 15 hp

Abstract

There is disagreement about the role of civil society in the development of society, both among researchers and in national agreements between the public and civil actors. The thesis aims to study the political parties' view of the role of civil society in the development of society in Sweden.

The main question sounds

• What is the role of civil society in social development according to Socialdemokraterna, Moderaterna and Sverigedemokrtaerna?

In order to carry out a good analysis, the basic question is divided into three sub-questions: • What are the similarities in the view of the role of civil society in social development between the political parties?

• Are there any clear contradictions between the political parties on the question of the role of civil society in social development and how can these be understood?

• How can the picture that appears in the analysis of the political parties' view of the role of civil society in social development give us a better picture of the more general view of civil society in Sweden?

The thesis analysis is carried out as an idea analysis and is based on four ideal types which are compiled in an analysis scheme. The three political parties are selected on the basis of "most different systems design". The analyzed parties differ in ideological origin and in the party's own history and growth.

The essay's analysis shows that the views of the analyzed political parties on civil society differ in most respects. The Social Democrats and Moderate politics agree on several of the ideal types used in the essay, while the Swedish Democrats' policies fail from all ideal types. The parties 'views on the role of civil society in society have clear sayings, ties with the parties' ideological origins. The large differences in the parties' politics regarding civil society can explain the many contradictory roles that civil society in Sweden is expected to take on.

Innehå llsfö rteckning

1.Inledning ... 1

1.1 Bakgrund ... 1

1.2 Problemformulering, syfte och frågeställning ... 3

1.3 Disposition ... 5

2. Analytiskt ramverk ... 6

2.1 Civilsamhället ... 6

2.2 Tidigare forskning ... 7

2.3 Idealtyper ... 10

2.3.1 Civilsamhället som värdeskapare/delaktighet ... 10

2.3.2 Civilsamhället som opinionsbildare ... 11

2.3.3 Civilsamhället som välgörare ... 12

2.3.4 Civilsamhället som serviceproducent ... 13

2.4 Analysschema ... 14

3.Metod... 16

3.1 Forskningsdesign ... 16

3.2 Avgränsning och materiel ... 16

3.3 Idéanalys ... 18

3.4 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet ... 19

4. Analys ... 20

4.1 Socialdemokraterna ... 20

4.2 Moderaterna ... 25

4.3 Sverigedemokraterna... 29

4.4 Likheter och skillnader ... 35

4.4.1 Värdeskapare ... 35

4.4.2 Opinionsbildaren ... 36

4.4.3 Välgörare... 37

4.4.4 Serviceproducent ... 37

4.5 Den generella synen på civilsamhällets uppdrag ... 39

5. Slutsatser och avslutande diskussion ... 41

5.1 Slutsatser ... 41

5.2 Avslutande diskussion ... 43

1

1.Inledning

1.1 Bakgrund

Civilsamhällets roll i samhället återfinns omskrivet sedan antikens tid. Civilsamhället har under olika tidsperioder laddats med olika betydelse och innebörd. Civilsamhället har både haft påverkan på den rådande samtiden och samtidigt påverkats av den samma. (Wijkström, F., & Lundström, T., 2002:2–4). Erik Amnå är en av de forskare som argumenterar för vinsterna i att använda civilsamhället som utgångspunkt i studier om samhällsutveckling.

”Vi menar att det skulle kunna resultera i värdefulla bidrag till kunskapsbildningen om bortglömda eller undanskymda aspekter av djupgående sociala, ekonomiska, organisatoriska, politiska och kulturella förändringar i samtiden.” (Amnå, E., 2005:29)

Ett forskningsområde som beskriver samhällsutvecklingen de senaste decennierna i Sverige är governance. Gun Hedlund och Stig Montin beskriver governance som en interaktiv

samhällsstyrning som kan liknas vid marknadsliknande nätverk (Hedlund, G., and Montin, S., 2009:10). De menar att vi gått från goverment till governance. Där goverment står för en styrning som utgår från en central makt som staten. Governance är däremot är annan form av styrning som inkluderar många aktörer med olika intressen och mål (Hedlund, G., and Montin, S., 2009:12–13). De kallar den period vi befinner oss i just nu för tredje generationens

samhällsstyrning. Kännetecken på den tredje generationens samhällsstyrning är att Sverige har gått från en traditionell myndighetsutövning till mer av ideologiproduktion där många aktörer ska vara med och skapa värde till samhällsutvecklingen. En annan förändring är att det

offentligas samanhållanden roll har minskat till förmån för administrativ pluralism, en form av fragmentering av statsförvaltningen. Hedlund och Montin menar också att Sverige förflyttat sig från politiskt ansvarutkrävande till att istället bilda partnerskap där samarbete och delat ansvar är grundpelare. Det fjärde området som kännetecknar governance och tredjegenerationens

samhällsstyrning är att offentliga medel i stor utsträckning är riktade till en särskild satsning samt att medlen måste använda inom en tidsbegränsad period. Detta gynnar partnerskapsliknaden

2 projekt i syfte att åstadkomma innovativ samhällsförändring (Hedlund, G., and Montin, S., 2009:21–23). I den tredjegenerationens interaktiva samhällsstyrning ger privata- och civila aktörer en stor möjlighet att delta och påverka policys.

Korporatismen är ytterligare ett forskningsområde som beskriver civilsamhällets roll i samhällsutvecklingen.Korporatismen ursprung var från början en ideologi som ifrågasatte individualistiska representera system. I modern samhällsforskning så aktualiserades korporatismen av den amerikanska statsvetaren Philippe Schmitter på 1970 talet men korporatismen har även används tidigare av statsvetare som Gunnar Heckscher med flera. Korporatismen menar att det i samhällsutveckling är intressena som ska representeras inte individer samt att företrädare skulle utses utifrån funktion. Korporatismen bygger på att organisationer ska integreras i samhällsstyrningen, detta ska leda till att särintressen får stå tillbaka för allmänintressen (Öberg, P., 1994:14–21). Här lyfts ofta folkrörelsen fram som ett organ som företräder medlemmarnas intressen i den demokratiska processen. Folkrörelsen ses som en viktig del i en representativ demokrati. Ett annat exempel är den svenska modellen där fackförbund och arbetsgivare kommer fram till avtal i enlighet med korporatismens idéer. Det korporativa systemet ses av vissa som ett sätt att skapa stabilitet i den politiska beslutsprocessen genom att många organisationer i sitt deltagande blir mer benägna att ställa sig bakom viktiga beslut (Öberg, P., 1994:10–12). Här finns tydliga inslag av teorin kring deliberativ demokrati. Huvudtesen i teorin om deliberativ demokrati är att de normer och idéer som kan anses vara giltiga är de som samtliga deltagare i en praktisk diskurs kan ställa sig bakom. Det handlar inte om opinionsbildning utan om att deltagarna bidrar genom argumentation eller inspel i syfte att gemensamt komma fram till den bästa lösningen på ett komplext samhällsproblem. Parterna i diskursen är jämlika och målet är att nå ett otvunget konsensus (Lundberg, M., 2003:19–22).

Det finns flera likheter mellan governance, interaktiv samhällsstyrning, korporatism och deliberativ demokrati. De delar alla hypotesen att de bästa samhällsbesluten fattas när olika parter på ett jämlikt och rättvist sätt argumenterar för sin ståndpunkt och sedan gemensamt kommer fram till ett konsensusbeslut som alla kan skriva under på. Det är dock viktigt att påpeka att tänkare som Rousseau var noga med att poängtera att för att allmänintresset ska segra över egenintresset så måste det skapas förutsättningar och ordning vid diskurstillfällena som ger

3 parterna möjlighet att delta som jämlikar, annars kommer samhörigheten att försvinna och då finns stor risk för att egenintressen tar över allmänintresset. Rousseau såg det också som nödvändigt att reglerna och ordningen vid diskurserna vara sådana att de gav deltagarna

möjlighet att iklä sig medborgarrollen och se till allmänhetens bästa. Om inte så sker så kommer allmänintressena att få stå tillbaka för egenintressen vilket missgynnar beslutsprocessen. (Öberg, P., 1994:18–19).

Robert Dahl höjer också ett varnade finger. Han menar att det finns många fördelar och värden att organisationer delta i en pluralistisk demokrati. Men han understryker att problemen med demokratisk pluralism samtidigt är allvarliga för att organisationernas medverkan i

beslutsfattandet är önskvärda samtidigt som organisationernas oberoende tillåter dem orsaka skada (Dahl, R.A., 1982:31). Dahl beskriver detta som den pluralistiska demokratins dilemma. Att demokratin behöver självständiga, vitala organisationer samtidigt som de bör hållas borta från beslutsfattandet blir ett dilemma som varje demokrati måste brottas med. Det kan tolkas som att korporatismen har två ansikten. Å ena sidan kan korporatismen förstås som att särintressen tillåts påverka det politiska beslutsfattandet på allmänintressenas bekostnad. Å andra sidan så kan korporatismen konstruktion institutionalisera en form av kontroll över organisationernas påverkan som möjliggör att allmänintressen kan förverkligas (Öberg, P., 1994:10–11).

Efter att ha gått igenom litteraturen ovan så växer en tvetydig bild av civilsamhället roll i en god samhällsutveckling fram. Precis som Erik Amnå så ser jag en stor vinst för det statsvetenskapliga forskningsområdet att studera civilsamhället närmare. Då forskningen på området är begränsad så bidrar denna uppsats till ett ge en uppdaterad studie kring vilka idéer som de politiska partierna har kring civilsamhällets roll i dagens Sverige (Johansson, S: 125).

1.2 Problemformulering, syfte och frågeställning

Området som jag valt att studera närmare i min kandidatuppsats handlar om civilsamhället och dess roll i samhällsutvecklingen. Vad är egentligen civilsamhällets roll i Sverige? Öbergs studie kring civilsamhällets två ansikten och tidigare tänkare och forskares oenighet kring vad som är civilsamhällets roll i ett demokratiskt samhälle ger många följdfrågor om vad som är

4

civilsamhällets roll i dagens Sverige. I den överenskommelse som slöts 2008 mellan regeringen, idéburna organisationer inom det sociala området och Sveriges Kommuner och Landsting så förstärks den tvetydiga bilden av civilsamhällets roll.

”Huvudmålet med överenskommelsen är att stärka de idéburna organisationernas självständiga och oberoende roll som röstbärare och opinionsbildare, samt att stödja framväxten av en betydligt större mångfald av utförare och leverantörer inom hälso- och sjukvården och omsorgen. Överenskommelsen ska tydliggöra de ideella aktörernas roll inom det sociala området och möjliggöra för dessa att konkurrera på likvärdiga villkor med andra aktörer verksamma på området” (Regeringen, 2008/09:26).

Citatet är hämtat från regeringens förord i överenskommelsen och beskriver delvis civilsamhällets oberoende och självständiga roll som röstbärare och opinionsbildare men civilsamhällets roll som välgörare och serviceutförare lyfts också fram. Tvetydighet hos både tidigare tänkare och forskare samt flertalet roller för civilsamhället som lyfts fram i

överenskommelsen ovan leder till att jag ser det som värdefullt och viktigt att studera synen på civilsamhällets roll i vår samtida politiska kontext.

Syftet med denna uppsats är att analysera hur politiska partier i Sverige ser på civilsamhällets roll i samhällsutvecklingen. Jag har valt att göra en komparativ idéanalys där jag analyserar Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraternas syn på civilsamhället. Genom att kartlägga och jämföra de politiska partiernas inställningar till civilsamhällets roll i

samhällsutvecklingen så bidrar denna uppsats till att ge en bild av var Sverige står i frågan idag. Studiens syfte är också att kartlägga om det finns områden som det råder samstämmighet inom samt vilka eventuella motsättningar och konflikter som finns mellan partierna i frågan. Studien kommer analysera riksdagsdebatter, valplattformar samt hemsidor.

5

Med utgångspunkt i ovanstående så är uppsatsens huvudfråga:

• Vad är civilsamhällets roll i samhällsutvecklingen enligt Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna?

För att kunna genomföra en god analys så delas grundfrågan in i tre delfrågor:

• Vilka likheter i synen på civilsamhällets roll i samhällsutvecklingen finns mellan de politiska partierna?

• Finns några tydliga motsättningar mellan de politiska partierna i frågan om civilsamhällets roll i samhällsutvecklingen och hur kan dessa förstås?

• Hur kan den bild som framträder i analysen av de politiska partiernas syn på

civilsamhällets roll i samhällsutvecklingen ge oss en bättre bild av den mer generella synen på civilsamhället i Sverige?

1.3 Disposition

Kapitel 2 innehåller flera delar som tillsammans bildar uppsatsens analytiska ramverk. Den första delen är en begreppsförklaring kring vad jag menar när jag i denna uppsats skriver om civilsamhället. Sedan följer en sammanställning av tidigare samhällsvetenskaplig forskning kring civilsamhället. Med utgångspunkt i den tidigare forskningen så presenteras sedan fyra idealtyper. Kapitlet avslutas med ett analysschema där idealtypernas bärande idéer sammanställt.

Kapitel 3 Börjar med en beskrivning och argumentation för den forskningsdesign och de

metodval som jag valt för uppsatsen. Det följs av en redogörelse för mina val av avgränsningar och material. Därefter beskrivs idéanalys, metoden som används i uppsatsen, mer ingående. Kapitlet avslutas med ett avsnitt kring uppsatsens validitet, reliabilitet och generaliserbarhet.

6 Kapitel 4 redogör för analys och resultatredovisning. I detta kapitel så analyseras de politiska partierna med utgångspunkt i mitt analysschema. Partierna analyseras först var för sig. Detta följs av en redovisning av likheter och skillnader. Kapitlet avslutas med en analys av hur de politiska partiernas syn på civilsamhället kan hjälpa oss förstå den mer generella bilden av civilsamhället.

Kapitel 5 redogör för uppsatsens slutsatser, personliga reflektioner och hur slutsatserna kan bidraga till fler studier på området.

2. Analytiskt ramverk

Eftersom uppsatsens syfte är att studera synen på civilsamhället så är det först viktigt att identifiera vad begreppet civilsamhället betyder. Ur ett statsvetenskapligt perspektiv så har civilsamhället funnits över tid dock med olika skepnader och innebörd. Den innebörd som denna uppsats använder sig av är en statsvetenskaplig tolkning som grundar sig på en tankefigur som ska göra det enklare att förstå dagens samhälle. Begreppet civilsamhälle började användas mer frekvent i både den allmänna som den vetenskapliga debatten under 1900-talets två sista decennier. Civilsamhället kallas ibland även för ideell sektor. Här ingår ideella föreningar, stiftelser, politiska partier, trossamfund och fackförbund. De har alla gemensamt att de brukar hamna i ett fält utanför den statliga sfären när organisatoriska modeller presenteras. Det är dock viktigt att klargöra att civilsamhällets domän inte innefattar näringslivet inte heller familjen eller hushållssektorn räknas hit. Civilsamhällets aktörer befinner sig på en egen arena precis som den statliga sfären agerar på arenan för riksdagen, regionfullmäktige eller kommunfullmäktiges område och näringslivet på marknadens arena. Det ska dock understrykas att beskrivningen handlar om idealmodeller och att gränserna emellan dessa olika sfärer i samhället inte alltid är så skarp. Som exempel kan nämnas att Svenska kyrkan under ca 500 år var en del av staten, att kommuner bedriver affärsmässiga bolag samt att företag kan lobba i den statliga sfären för att få till lagförändringar (Wijkström, F., & Lundström, T., 2002:2–6). Den idealmodell för

7 civilsamhället som är beskrivet ovan är utgångspunkten i denna uppsatts när jag skriver om civilsamhället.

2.2 Tidigare forskning

Överenskommelsen mellan regeringen, idéburna organisationer inom det sociala området samt Sveriges kommuner och landsting som undertecknades 2008 kan ses som en följd av den goverment-volutary sector compact våg som skölj över de anglosaxiska länderna som ur ett forskningsperspektiv ses som en ansats för att lösa problem som vuxit fram i den så kallade ”upphandlingsstaten”. Den svenska överenskommelsen har många likheter med de anglosaxiska överenskommelserna men skiljer sig åt mycket på grund av att den skapats i en annan

samhällspolitisk kontext. I de anglosaxiska länderna är framväxten av dessa compacts ofta initierade av vänsterregeringar. Den svenska överenskommelsen initierades av den dåvarande borgliga regeringen, dock i dialog med vänster oppositionen (Reuter, M., 2012:222–225). Tommy Lundström och Filip Wijkström menar att civilsamhällets roll i Sverige succesivt har förändrats sedan 1990-talet från röstbärare och opinionsbildare till en leverantör av olika

serviceprodukter (Wijkström, F., Lundström, T., 2012 a:247–248). Sverige kan ses som en form av idealtypisk form av den socialdemokratiska civilsamhällsregimen. Där civilsamhället med stora medlemstal agerat som röstbärare och opinionsbildare och där civilsamhällets verksamhet varit riktad mot de egna medlemmarna. I den klassiska socialdemokratiska civilsamhällsregimen är det inte rimligt att civilsamhället ska agera som utförare inom den offentliga sfären. Det har historiskt sett varit näst intill uteslutet från både statens och civilsamhällets håll. Här ses civilsamhället som en arena för intressegemenskap.

Utgångpunkterna och syftet med den svenska överenskommelsen kring civilsamhället som serviceproducent stämmer ej väl in med den socialdemokratiska regimen men desto mer med den liberala civilsamhällsregimen där civilsamhället sedan länge har en tradition som

välfärdsproduktion, här ses civilsamhället som en sfär för medmänsklighet och intimitet. Ord som välgörenhet förekommer ofta när det talas om civilsamhället inom de anglosaxiska länderna. Sedan några decennier kan forskare se en påtaglig förändring av synen på civilsamhället i

Sverige som kan förenklas till ”från röst mot service”. Den civila sektorn påverkas av den ökade privatiseringen, företagiseringen, professionaliseringen och kommersialiseringen. Ett tydligt

8 inslag i denna påverkan handlar om att både den statliga sfären och civilsamhällets sfär anammar termer, språk och styrmodeller från näringslivet. Forskare påvisar även samband med

transformationen av det svenska välfärdsystemet där det offentliga nödvändigtvis inte längre behöver ha monopol på att utföra välfärdstjänster utan både privat och civilsamhälles aktörer välkomnas in i välfärdsservicen (Reuter, M., 2012:234–237).

I den svenska överenskommelsen, som nämns ovan, är det ett stort antal av civilsamhälles aktörer som skrivit under. Detta för att det inte finns en enad motpart för regeringen att föra dialog med i frågan. Brist på en enad motpart och den mångfald av aktörer som är intresserade att verka för att nå syftena i överenskommelsen lyfts fram i överenskommelsens inledande stycke som en utmaning.

”Regeringskansliet har under genomförandet av dialogen stått inför det faktum att den idéburna sektorn inte utgör en förhandlingspart. Det ställdes särskilda krav på respekt för

organisationernas olikhet och för deras behov att hitta egna former för kommunikation sinsemellan när det gäller arbetet med överenskommelse.” (Regeringen, 2008/09:20)

Civilsamhället utgörs av ett myller av föreningar, stiftelser och samfund som alla agerar inom sfären för civilsamhället. Ytterligare en försvårande omständighet är att det inte finns en juridisk term som stämmer överens med vad vi i dagligt tal kallar civilsamhället. Det finns dessutom många ord och begrepp inom svenskan som liknar varandra och betyder ungefär samma sak, idéburna organisationer, frivillig sektor, den tredje sektorn. Dessa omständigheter ställer till en hel del bekymmer för både organisationerna inom civilsamhällets svär, samt forskare och myndigheter. (Johansson, S., 2001:13). Dessutom är civilsamhället ett område inom den statsvetenskapliga forskningen som fram till 1990-talet var relativt eftersatt enligt forskare som Amnå, Gidron och Salamon med flera. Dessa forskare menar att forskning inom området kring civilsamhället är nödvändig för att få en heltäckande bild av samhällsutvecklingen. Därför finns ett stort behov av ny forskningsbaserad kunskap inom området (Johansson, S: 125).

Hur vida det är särintresse eller allmänintresse som får råda när civilsamhället deltar i

9 interna demokratin hos deltagande civilsamhällsaktörer har stor betydelse för om särintressen eller allmänintressen får råda. Om det finns en god demokratisk förankring i organisationer som ger förutsättningar för företrädaren för organisationerna att föra fram medlemmarnas intressen kan organisationen se som ett intressenvärn i beslutsprocessen. Detta kan dock ske på

allmänintressets bekostnad. Om beslutprocessen däremot organiseras enligt den deliberativa demokratiska strukturen är förutsättningarna goda för att samma företrädare kan bidra med sin organisations ståndpunkt men samtidigt bidra till att allmänintresset gynnas. Dessa två tänkbara senarior förutsätter en organisation med god intern demokrati. Om det istället deltar

organisationer med låg intern demokrati kan de i ett fall av väl organiserad delibertiv demokrati värna allmänintresset genom att bli ett slags åsiktsfilter. Dessa företrädare riskerar dock att få stor intern kritik från sina medlemmar då de låter allmänintresset gå före medlemmarnas särintresse. Det fjärde och mest förödandet scenariot är en deltagande organisation med låg intern demokrati som skapar problem för samhället genom att endast vara en kravmaskin och helt bortser från allmänintresset (Öberg, P., 1994:11-13). PerOla Öberg har illustrerat detta genom följande figur:

(Figuren är hämtad från: Öberg, P., 1994:12)

Ytterligare ett dilemma med korporatismen är huruvida den är demokratisk eller ej. Flera av dem som tog normativ ställning för korporatismen ogillande majoritetsprincipen. Det fanns en tanke om att socialgrupper inte skulle representeras utifrån sin styrka i antal utan utifrån

organisationens värde för samhället och staten. Det fanns i ett tidigt skede en tanke om att överklassen skulle få ett ökat inflytande då de skulle kunna bilda fler korporationer. Ur ett

10 organisationerna skulle företrädas utifrån medlemsantal utan utifrån organisationens värde och bidrag till samhällsdiskursen (Öberg, P., 1994:16).

Jag kan konstatera att det finns ett stort behov av statsvetenskaplig forskning inom området kring civilsamhället. Jag kan också konstatera att det finns en oenighet hos tidigare forskare kring vilken roll civilsamhället bör tilldelas i samhällsutvecklingen. Tidigare forskning har dessutom identifierat en transformation av civilsamhället i Sverige de senaste 20 åren som jag beskrivit ovan. Dessa konstateranden ger mig stöd för att denna uppsats är relevant för att ge en

forskningsbaserad bild av var Sveriges riksdagspartier står i frågan.

Forskare som studerat civilsamhället menar att det inte finns någon allmän vedertagen indelning av idealtyper för civilsamhället (Johansson, S., 2001:19). Jag har därför valt att med

utgångspunkt i tidigare forskning dela in civilsamhället i fyra olika idealtyper som ligger till grund för min analys i uppsatsen.

Dessa idealtyper är:

• Civilsamhället som värdeskapare • Civilsamhället som opinionsbildare • Civilsamhället som välgörare

• Civilsamhället som serviceproducent

2.3 Idealtyper

2.3.1 Civilsamhället som värdeskapare/delaktighet

”En central del av politiken för det civila samhället är sektorns möjligheter att involvera och engagera människor. Ytterst är detta en fråga om egenmakt. Det civila samhället erbjuder viktiga möjligheter för den enskilda människan att påverka sin egen livssituation eller samhället

11 i stort. Engagemang inom det civila samhället kan vara ett sätt för enskilda människor eller grupper att utöva eller öka sin egenmakt.” (Regeringens, 2009:50)

Citatet är hämtat från propositionen ”En politik för det civila samhället” och lyfter fram

civilsamhällsaktörernas viktiga roll som värdeskapare för människor i vårt samhälle. Enligt den värdeskapande idealtypen för civilsamhället är det en tydlig gränsdragning mellan den offentliga sektorn och civilsamhällets sfär. Civilsamhället har ett egenvärde tydligt avskilt från det

offentliga uppdraget. Den svenska välfärdsmodellen där staten är en garant för en god välfärd samtidigt som staten borgat för ett självständigt civilsamhälle ses som en grund för framväxten av det autonoma civilsamhälle som präglat 1900-talets Sverige. Det finns dock en paradox inom det värdeskapande synsättet där civilsamhället är autonomt från det offentliga samtidigt som civilsamhället i stor utsträckning är beroende av offentliga bidrag. Staten blir både en garant för civilsamhällets självständighet samtidigt som de styr genom ekonomiska bidrag. Närheten till staten och det offentliga skiljer sig åt mellan olika organisationer. Folkrörelserna har en lång tradition av samverkan med staten medan anonyma alkoholister har skapat ett medvetet avstånd till det offentliga. I den värdeskapande synen är föreningen till för sina medlemmar och syftet är att skapa mening och aktiviteter för människor med likartade intressen. Verksamheten kan i vissa fall beskrivas som att medlemmarna ger hjälp till självhjälp. Exempel kan vara föreningar för olika funktionsvariationer, HBTQ organisationer, idrottsföreningar med flera (Johansson, S., 2001:18–24). Civilsamhället är strakt förknippat med medlemskap och bygger på tanken om att alla medlemmar ska kunna vara med och påverka sin organisation. Civilsamhället ses som en demokratisk skola där invånarna genom sitt medlemskap deltar i organisationens demokratiska struktur (Einarsson, T., & Hvenmark J., 2012:76–79). Civilsamhällets har en central roll i folkhälsan som ett komplement till den offentliga välfärden. Ett exempel är idrottsrörelsernas insatts för att minska stillasittandet hos befolkningen. Ett annat exempel är organisationer som motverkar psykisk ohälsa genom att erbjuda gemenskap och möten med andra som har likartade utmaningar (Karlsson, M., 2018:512–513).

2.3.2 Civilsamhället som opinionsbildare

12 ofta aktiva i samhällsdebatten och riktar många gånger kritik mot myndigheter och andra

beslutsfattare. I länder och situationer där demokratin hotas eller angrips tillhör ofta det civila samhällets organisationer och deras representanter de som först riskerar att utsättas för repressiva åtgärder” (Regeringens, 2009:8)

Citatet talar om värdet att se civilsamhället som en opinionsbildare som bidrar till den offentliga debatten och är en viktig del i ett öppet demokratiskt samhälle. Här kommer tankar från de korporativa idéerna in där civilsamhället deltar i beslutsprocesser och bidrar till allmänintresset genom att föra in sina medlemmars perspektiv. Inom idealtypen för civilsamhället som

opinionsbildare lyfts ofta 1900-talets folkrörelser fram som exempel på organisationer som deltog aktivt i såväl samhällsdebatten som delibertiva eller korporativa beslutsprocesser. Genom att olika särintressen vägs samman till ett konsensusbeslut som gynnar samhällsintresset så ses folkrörelserna som en viktig grundbult i den representativa demokratin (Öberg, P., 1994:8–10). Oftast har den opinionsbildade rollen hos civilsamhället riktats mot den offentliga sfären men det finns också många exempel på när civilsamhället deltagit i debatten på andra sätt. Det kan

tillexempel handla om att demonstrera och debattera mot företag med miljöfarlig verksamhet. Det kan också handla om att utmana normer som Gay Pride-paraden eller Vit makt-konserter. Ett annat exempel är när konsumenter organiserar sig för att bojkotta varor eller att samvetsbojkotta alla animaliska livsmedelsprodukter som ett led i djurrättsaktivism. I demokratiutredningen 1997–2000 så lyfts även civil olydnad fram som en naturlig del i en modern demokrati. Att begå mild civil olydnad kan ses som ett sätt att föra fram sin röst mot något i samhället som

civilsamhällsorganisationen tycker bör förändras (Wijkström, F., & Lundström, T., 2002:33-36). Precis som i den värdeskapande idealtypen så är civilsamhället inom den opinionsbildande idealtypen till för sina medlemmars intressens skull.

2.3.3 Civilsamhället som välgörare

”Idéburet offentligt partnerskap (IOP) är en samverkansmodell mellan det offentliga och den idéburna sektorn. Forum – idéburna organisationer med social inriktning tog fram modellen 2010 för att möjliggöra problemlösning mellan sektorer för ett hållbart samhälle. IOP har bland annat använts för att motverka mäns våld mot kvinnor, minska utsatthet hos EU-migranter och i

13 etableringsarbetet med nyanlända.” (Forum för idéburna organisationer med social inriktning, 2020)

Idéburet offentligt partnerskap (IOP) är en form av samverkan mellan civilsamhället och det offentliga där en gemensam samhällsutmaning är identifierad. Partnerskapet får tecknas inom ett område där den inte finns någon marknad. IOP ska inte användas inom områden där det finns en marknad, då ska upphandling istället ske enligt Lagen om offentlig upphandling (LOU) (Forum för idéburna organisationer med social inriktning, 2020). IOP är ett exempel på idealtypen för civilsamhället som en välgörare. Det handlar om att organisationer utför välgörenhet för en annan målgrupp. Till skillnad från de två tidigare idealtyperna så är civilsamhället här främst till för att utföra en tjänst för andra i samhället. Det kan vara kyrkor som hjälper nyanlända,

besöksverksamhet för ensamma äldre, läxhjälp till elever. Civilsamhällets organisationer är ett komplement till den offentliga välfärdsstaten. Civilsamhället kan i sin välgörande roll upptäcka samhällsutmaningar eller målgrupper som det offentliga inte identifierat. Civilsamhällets oberoende roll ger dess organisationer möjlighet att agera friare än den lagtyngda offentliga verksamheten (Johansson, S., 2001:19–21). Organisationerna som utför välgörenheten bygger på frivilliga volontärer som ser ett värde i att hjälpa andra i samhället på ideell basis. Den

välgörande idealtypen bygger mer på frivillighet än på medlemskap (Wijkström, F., 2012 b:111– 113). Civilsamhället som välgörare agerar inte som en utförare av offentliga välfärdstjänster utan som ett komplement eller välfärdsförstärkare till den offentliga välfärdsstaten (Johansson, S., 2001:19–21). Det välgörande civilsamhället har en autonom roll i förhållande till det offentliga och styrs av den egna organisationens värderingar även om organisationerna ofta finansernas av offentliga bidragsmedel. Ofta handlar det om verksamheter som det offentliga är i behov av men inte är skyldiga till att bedriva enligt lag. Exempel på detta kan vara natthärbärget och kvinnojourer (Johansson, S., 2001:24).

2.3.4 Civilsamhället som serviceproducent

”Det har blivit allt viktigare att se till att det civila samhällets organisationer har goda förutsättningar att åta sig uppdrag finansierade med offentliga medel, t.ex. som utförare av sociala tjänster. Regeringen vill se en betydligt större mångfald av utförare inom välfärden så att också den enskildes valmöjligheter ökar.” (Regeringens, 2009:51)

14 De senaste decennierna har forskare sett en förändring i den svenska politikens syn på

civilsamhällets roll. Det blir allt vanligare att civilsamhället benämns som serviceproducent (Johansson, S., 2001:24). Citatet ovan är ett exempel på hur civilsamhällets potential som producent av välfärdstjänster lyfts fram. Tommy Lundström och Filip Wijkström menar att denna utveckling har sin grund i kritiken mot välfärdsstaten och dess stelbenta byråkrati som utvecklades under i mitten av 1980-talet. Kritikerna vill se minskade kostnader och en ökad mångfald inom svensk välfärd. De menar också utvecklingen inspirerats av de mer nyliberala politiska tankarna som nått framgång globalt de senaste decennierna. Dessa tankar kan sammanfattas som ”New Public Management” eller möjligen ”New Public Governance”

(Wijkström, F., Lundström, T., 2012:254–255). Exempel på civilsamhällsaktörer som agerar som serviceutförare är korporativa förskolor och skolor. Andra exempel är antroposofiska

omsorgsaktörer. Inom idealtypen för civilsamhället som serviceproducent så är inte

civilsamhället ett komplement utan en alternativ utförare av offentliga välfärdstjänster. Det finns ett tydligt inslag av kommersialisering och professionalisering av civila aktörer som är

verksamma som serviceproducenter. Staten är tydlig med att skattemedel ska finanserna såväl egen regi som externa privata eller ideella aktörer inom välfärdssektorn. Kommersialiseringen och professionaliseringen av civilsamhällsaktörerna leder till att utförarna av servicetjänsterna oftast är anställda och inte frivilliga. Lagar och regler har förändrats sedan början av 2000-talet så att civila aktörer har möjlighet att etablera sig inom ett område som de under större delen av 1900-talet inte kunde agera på. Civila aktörer ska kunna konkurrera med både offentliga och privata aktörer i syfte att minska kostnaderna för välfärden (Wijkström, F., Lundström, T., 2012:259–266).

2.4 Analysschema

För att kunna genomföra uppsatsens analys har jag skapat ett analysschema utifrån de fyra idealtyper som jag beskrivit i text ovan. Detta analysschema ska sedan operationaliseras på empirin i uppsatsens analys.

15

Civilsamhällets roll i samhället

Relation till det offentliga Autonom/beroende Finansiering Egenvärde komplement eller utförare till offentlig välfärd Idealtypens Normativa inslag Värdeskapare Civilsamhället skapar värden, aktiviteter och gemenskap för sina medlemmar. Civilsamhället är fristående och tydligt skilt från den offentliga sektors verksamhet Civilsamhället finansernas genom medlemsavgift och olika typer av verksamhetsstöd från det offentliga Civilsamhället bedriver verksamhet som har ett egenvärde för sina medlemmar. Civilsamhället behövs för sin egen skull inte som ett komplement till offentlig verksamhet. Civilsamhället är som en demokratisk skola. Civilsamhället bidrar till att sprida kunskap och praktisk erfarenhet av ett demokratiskt styrskick. Opinionsbildare Civilsamhället organiserar intressen och ger en röst åt människor i samhällsdebatten och beslutsprocesser. Civilsamhället fristående från det offentliga och har en viktig roll som röstbärare i ett öppet demokratiskt samhälle.

Civilsamhället finansierar genom medlemsavgifter och gåvor i första hand

Civilsamhället har ett egenvärde som deltagare i den demokratiska debatten. Civilsamhället bidrar till agendasättning. Demonstrationer, bojkotter och mild civilolydnad är viktiga inslag i en mogen demokrati. Välgörare Civilsamhället är en välfärdsförstärkare som genom frivilliga volontärer utför verksamhet för olika målgrupper i samhället. Civilsamhället är fristående från den offentliga verksamheten. Civilsamhället samarbeta med offentlig verksamhet via partnerskap och överenskommelser. Civilsamhället finansieras i stor utsträckning av verksamhetsstöd från det offentliga. Civilsamhället ses som ett komplement till de offentliga verksamheterna. Civilsamhället kan utföra verksamhet utifrån egna värderingar och åskådning och är firare än det offentliga då civilsamhället inte är lika lagtyngd. Serviceproducent Civilsamhället är en utförare av välfärdstjänster och bidrar till kostnadseffektivitet och mångfald av utförare inom välfärdssektorn. Civilsamhället granskas på samma sätt som andra utförare av välfärdstjänster och är skyldiga att följa de lagar och regler som omfattar den verksamheten som civilsamhället utövar. Civilsamhället utför tjänster som bekostas av skattemedel enligt olika ersättningsmodeller. Civilsamhället är en utförare av välfärdstjänster som ska ha möjlighet att konkurrera med såväl privata som offentliga utförare.

Civilsamhället har stor potential att bidra till en mer kostnadseffektiv välfärd. Mångfald av välfärdsaktörer ger valmöjlighet för individen att välja utförare.

16

3.Metod

3.1 Forskningsdesign

Jag har valt att genomföra uppsatsens analys som en idéanalys. Jag har valt att genomföra en idéanalys eftersom denna metod lämpar sig väl när idéer kring samhällsutveckling ska studeras. Syftet med denna uppsats är att studera hur politiska partier ser på civilsamhällets roll i

samhällsutvecklingen. Idéanalys är då ett bra verktyg där drivkrafter, världsbilder och målsättningar identifieras (Boréus, K., and Bergström, G., 2018:138–140).

3.2 Avgränsning och materiel

Jag har valt att avgränsa denna studie till att omfatta tre politiska partier som alla sitter i Sveriges riksdag. Omfattningen och tidsrymden för en kandidatuppsats ger mig inte möjlighet att studera alla riksdagspartier. Jag har därför varit tvungen att göra ett noga avvägt urval. Varför jag valt partierna Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna beror på att dessa tre partier har en historia som skiljer sig avsevärt åt. Partiernas ideologiska ursprung, och organisatorisk historia blir intressant för denna studie då politiska partier är en del av civilsamhället och deras egen historia kan påverka synen på civilsamhället.

Socialdemokraterna växte fram som en arbetarrörelse med grunden i den socialistiska ideologin under senare delen av 1800-talet (Socialdemokraterna, 2020 c). Socialism utvecklades under 1800-talet, de bärande idéerna grundar sig på att vi har ett klassamhälle där staten är ett verktyg för den härskande samhällsklassen. Socialismen företräder arbetare, och andra minder

priviligierade grupper av människor, mot mer priviligierade samhällsklasser så som adel och präster. Det finns en föreställning om att samhällstyper är tillfälliga och att en revolution är nödvändig för att få till ett förändrat samhälle där det råder klasslöshet (Liedman, S.-E., 2005:184–202). Sverige beskrivs av forskare som en idealtyp av den socialdemokratiska civilsamhällsregimen. Där stora folkrörelser agerar som röstbärare och för fram sina

17 medlemmars intressen i den offentliga debatten (Reuter, M., 2012:234–237).

Moderaterna har inte sina rötter i någon klassisk folkrörelse utan är ett parti som grundades av konservativa högermän i början av 1900-talet (Moderaterna, 2020 a). Konservatismen

utvecklades även den under 1800-talet och ansåg till skillnad från socialismen att klasskillnader är en nödvändighet men att klasserna kan verka i harmoni i en fungerande stat. Konservatismen anser att statens makt är avgörande för ett fungerade samhälle samt att revolution inte leder till något gott. Konservatismen är rationell och tror på utveckling även om traditioner som är av godo bör bevaras. I sitt ursprung ansåg konservatismen att materiella och ekonomiska värden var sekundära i jämförelse med andliga och politiska värden i samhället (Liedman, S.-E., 2005:146– 173). De konservativa värderingarna har under senare halvan av 1900-talet fått stå tillbaka för mer liberala politiska värderingar. (Moderaterna, 2020 a).

Sverigedemokraterna är ett relativt ungt parti som grundades 1988. Det finns ingen klar

definition inom forskningen kring Sverigedemokraternas ideologi. De startade som ett nationellt rasistiskt parti med rötterna i den traditionella fascistiska rörelsen (Kiiskinen, J., & Saveljeff, S., 2010:49). Fascismen är inte en ideologi som liberalismen, konservatismen eller socialismen men det går ändå att urskilja några politiska ideal som symboliserar fascistiska partier. Fascismen har flera snarlika riktningar som nationalsocialismen eller nazismen. Fascismen är genomgående anti-rationalistisk och vill övertyga människor med känslor och myter. Fascismen grundar sig inte på en ideologisk idé utan på en ledares godtycke. Fascismen skiljer radikalt från

konservatismens rationella idéer och är snarar revolutionär i sin syn på att bevara en biologisk eller historisk enhet, folk och nation är centralbegrepp. Staten ska vara organiserar så att social oro omöjliggörs (Liedman, S.-E., 2005:229–232). Partiet har sedan mitten av 1990-talet arbetet för att tona ner det främlingsfientliga inslagen för att istället profilera sig som ett demokratiskt parti som vill bevara det som enligt partiet själva är ”genuint svenskt” och den svenska nationen

(Kiiskinen, J., & Saveljeff, S.,2010:50–51). Detta har lett till att politiska partier idag inte bara delas in efter den klassiska höger-vänsterskalan utan också utifrån var partierna står i frågor om religion, kultur, livsstil, nationalism och tradition (Demker, M., 2016:186–194). Partiet har fått ett kraftigt ökat väljarstöd och beskriver sig själva som det nya folkrörelsepartiet

18

De tre partiernas olika ideologiska ingångar, deras skilda historia samt den förändring som Sverigedemokraterna bidragit till genom att föra in den traditionella axel som ett komplement till den klassiska höger-vänster axeln, är olikheter som jag använder som skäl till mitt val av dessa partier för denna studie. De olikheter som jag ovan lyfter fram ger en intressant utgångpunkt för uppsatsens analys. Avspeglas dessa skillnader i synen på civilsamhällets roll i

samhällsutvecklingen? De tre partierna har dessutom varit aktiva i frågan kring civilsamhället i riksdagsdebatter de senaste åren vilket ger mig ett bra material att studerar och analysera. Då jag vill studera partiernas syn på civilsamhället i nutid har jag valt att begränsa materialet så att det omfattar föregående och innevarande mandatperiod med start år 2015. Jag har också valt att använda mig av partiets valmanifest och information på partiernas hemsidor för att komplettera riksdagsdebatterna. Denna avgränsning av material gör det möjligt att genomföra analysen i det format som en kandidatuppsats medger.

3.3 Idéanalys

En idéanalys kan vara av olika typ men det som förenar dessa typer är att de bygger på några gemensamma antaganden. Det första handlar om att människor är meningskapare där språket är ett redskap för att ge mening åt tillvaron. För att förstå människor och det samhälle som de skapar behöver vi studera hur människorna ser på världen. Genom att analysera språket i form av tal och skrift så kan människors idéer identifieras, vilka i sin tur får oss att bättre förstå

samhället. Grundtanken inom idéanalys är att människors idéer lämnar materiella spår efter sig som kan användas som empiriskt material vid studier. Idéanalyser kan vara beskrivande, förklarande eller idékritiska. Jag har valt att genomföra en beskrivande och förklarande idéanalys. För att den beskrivande idéanalysen ska bidra till ett nytt bidrag till det statsvetenskapliga området så behöver det något mer än att bara återge det material som analyseras. Borèus och Bergström menar till exempel att en beskrivande idéanalys kan vara komparativ för att visa på likheter och skillnader. Jag har valt att genomföra en komparativ analys mellan tre partier där idéer analyseras och jämförs. En idéanalys är alltid en tolkning och en beskrivande analys innehåller alltid ett visst mått av argumentation för varför materialet bör tolkas på ett visst vis (Boréus, K., and Bergström, G., 2018:138–141). Ett vanligt analysverktyg inom idéanalys är att använda sig av idealtyper. Begreppet myntades av den tyska sociologen

19 max Weber och är en form av måttstock som forskare kan använda vid analys av empiriskt material. Syftet med idealtyper är att lyfta fram och isolera aspekter och fenomen som kan anses vara relevanta utifrån studiens forskningsfråga. Idealtyper ska inte ses som ”den rätta

definitionen” utan är snarare en analytisk renodling av ett fenomen som är viktigt ur en teoretisk utgångspunkt. När idealtyper identifieras så studeras tidigare forskning på området. I den tidigare forskningen identifieras idéer som kan vara utmärkande för olika fenomen. Dessa sammanställs i en förenklad modell som sedan används för att förenkla analysen av det empiriska materialet (Boréus, K., and Bergström, G., 2018:147–150). Jag har i kapitlet om analytiskt ramverk beskrivit tidigare forskning och utifrån den sedan skapat fyra idealtyper som jag finner relevanta utifrån uppsatsens forskningsfråga. Dessa idealtyper har jag beskrivit i text och sedan har jag sammanställt idéerna i de olika idealtyperna i ett analysschema. I den förklarande delen av idéanalysen har jag valt att utgå från partiernas ideologiska ursprung som jag redogör för i avsnittet avgränsningar och material. Jag har sedan applicerat tankarna i de ursprungliga

ideologierna på resultatet av den beskrivande analysen för att kunna identifiera samband som kan hjälpa mig att förstå och förklara partiernas idéer inom civilsamhälles politik.

3.4 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet

En studie är valid om den mäter det den är avsedd att mäta. Att reflektera och argumentera med validitet som grund kring val av metod, analysverktyg och material är avgörande för att

uppsatsen ska anses bygga på vetenskapliga grunder. Jag har valt att göra en kvalitativ idéanalys. Idéanalyser bygger alltid på tolkningar av de texter som analyseras (Boréus, K., and Bergström, G., 2018:38–40, 138–141). Om endast en kort text vid en viss tidpunkt tolkas finns det risk för att den inte avspeglar partiets hållning i frågan utan är en enskild företrädares personliga åsikt eller ett uttalande som passade just i en viss debatt. Därför har jag valt att studera fler dokument från varje parti under en 5 årsperiod för att få ett mer rättvisande underlag att analysera och dra slutsatser utifrån. Jag har också i framtagandet av idealtyper valt att använda mig av idéer från flera forskare på området för att analysen ska omfatta så många forskningsperspektiv som möjligt på civilsamhället.

Reliabilitet handlar om noggrannhet och exakthet i alla steg av studien. Då idéanalyser alltid bygger på tolkningar så är det svårt att vara helt exakt. Detta skulle kräva ett helt neutralt

20 observationsspråk något som är kontroversiellt inom textanalyser som bygger på tolkningar av mänskliga kommunikationer. Därför är det istället viktigt att forskaren är transparent i de steg som leder fram till studiens slutsatser och att resultatet är välmotiverat (Boréus, K., and

Bergström, G., 2018:38–40). Jag har redogjort och motiverat de avgränsningar och val jag gjort i denna uppsats så detta ska vara transparent för läsaren. Jag har också valt att konstruera ett analysschema där väsentliga delar i varje idealtyp blir synliggjorda och jämförbara. Detta bidrar också till att analysen bli tydligare och det är lättare att motiverar varför jag kommit fram till de slutsatser som jag presenterar i uppsatsen. Analysschemat underlättar även för en annan student att ompröva min studie.

Generaliserbarhet handlar om i vilken utsträckning det går att dra generella slutsatser utifrån studiens resultat och slutsatser (Boréus, K., and Bergström, G., 2018:38–40). Jag har genomfört en komparativ studie mellan tre politiska partier och deras syn på civilsamhället under de senaste fem åren. Detta gör det möjligt att generalisera slutsatserna till partiernas samtida rikspolitik kring synsätt på civilsamhället. Försiktighet bör vidtas då dessa synsätt generaliseras till regional och lokal nivå då denna studie är gjord utifrån partiernas rikspolitik. Det går inte att, utifrån uppsatsens slutsatser, dra slutsatser kring hela den svenska politiska kontexten då jag endast analyserat tre partiers politik på området.

4. Analys

4.1 Socialdemokraterna

Socialdemokraterna nämner inte ordet civilsamhället någon gång i sitt valmanifest inför valet 2018. Den enda gången som det skrivs om området är i avsnittet ”En välfärd byggd på

människovärde – inte marknadsvärde”. Avsnittet inleds med skrivningar om att vinstjakten måste stoppas. Senare i avsnittet under rubriken ”Främja kultur- och idrottslivet” så skriver

Socialdemokraterna så här.

”Det starka svenska samhället är byggt på en ovärderlig grund av folkrörelser, kulturföreningar och idrottsorganisationer. Vi vill att glädjen i föreningslivet ska kunna delas av så många som

21 möjligt, på så lika villkor som möjligt.” (Socialdemokraterna, 2018:26)

Citatet talar om folkrörelser, kulturföreningar med flera och vikten av att människor får möjlighet att dela glädjen i föreningslivet. När det kommer till vilka direkta satsningar Socialdemokraterna vill göra på området så handlar det om att ge ekonomiska incitament till kulturverksamhet samt idrottsföreningar i syfte att kunna möjliggöra avgiftsfria aktiviteter på jämlika villkor. Aktörer från civilsamhället nämns inte under avsnitten som handlar om skola, vård, omsorg, integration utan där är det istället tydligt att Socialdemokraterna vill se satsningar på offentliga välfärdstjänster. (Socialdemokraterna, 2018:24–26). Den syn på civilsamhället som Socialdemokraterna visar i sitt valmanifest stämmer väl överens med civilsamhället som

värdeskapare. Citatet ovan visar på ett civilsamhälle som finns till för att skapa glädje och mening för sina medlemmar. Socialdemokraternas satsningar på statliga bidrag till

civilsamhällsaktörer för att möjliggöra avgiftsfria aktiviteter till sina medlemmar är även det ett tecken på att Socialdemokraterna vill se civilsamhället som en värdeskapare. Att civilsamhället bara vid ett tillfälle omnämns i valmanifestet talar också för att Socialdemokraterna inte ser civilsamhället som en välgörare eller serviceproducent. Socialdemokraterna argumenterar istället för en förstärkning av den offentliga välfärden.

Socialdemokraternas syn på civilsamhället som värdeskapare förstärks ytterligare i Azadeh Rojhan Gustafssons anförande i riksdagsdebatten när motioner om civilsamhälle och trossamfund diskuteras.

”Här får människor vara en del av en samvaro, känna meningsfullhet och få möjligheten att på olika sätt utvecklas. De gör allt från att leda hockeyträningar, anordna poesikvällar, arrangera högtidsfester och värna om sin bostadsrättsförening till att göra akuta räddningsinsatser, som när de svenska skogarna brann i somras. Här möts människor dagligen och bygger vidare på den tillit som är kittet i vårt demokratiska samhälle.” (Riksdagen, 2019: anf:56).

Azadhe Rojhan Gustavsson talar om civilsamhället som en plats där människor får utvecklas vilket bidrar tilliten som är kittet i ett demokratiskt samhälle. Visserligen talar Azadhe om civilsamhällets räddningsinsatser i samband med 2018 års skogsbränder vilket skulle kunna

22 tolkas som att Socialdemokraterna också delar synen på civilsamhället som en välgörare vilket det också är möjligt att de gör till viss del. Det är dock tydligt att Socialdemokraterna framhåller gång efter annan att civilsamhällets huvudsyfte är att skapa mening för sina medlemmar. I debatten blir hon kritiserad av Kristdemokraterna för att Socialdemokraterna är negativt inställda till skattereduktion för gåvor till civilsamhällsaktörer. Detta besvarar Azadhe genom att

argumentera för att civilsamhället ges bäst stöd via statliga, långsiktiga bidragsformer. Att ge skattereduktion för gåvor skulle minska skatteintäkterna vilket i sin tur skulle minska det offentligas möjlighet att ge bidrag till civilsamhället. Statliga bidrag ses av Socialdemokraterna som ett viktigt incitament för att stötta aktörer inom civilsamhället som bidrar till något gott i samhället. Att se statliga bidrag som en naturlig del av civilsamhällets finansiering återkommer inom det värdeskapande synsättet. Här återkommer paradoxen inom det värdeskapande synsättet som präglat Sverige under större delen av 1900-talet där staten verkar för ett fristående

civilsamhälle samtidigt som civilsamhällets aktörer i stor utsträckning är beroende av statliga medel. Socialdemokraterna vill se organisationer som är fristående från det offentliga men samtidigt vill de utforma långsiktiga bidragsystem i syfte att se till att pengarna används på ”rätt sätt” (Riksdagen, 2019, anf:56–60). Detta blir tydlig i Azadhes debattinlägg:

” Jag tycker att det är en viktig fråga, men som jag också har hävdat tidigare när vi haft den här debatten är det viktigaste fortfarande att se till att pengar som ska komma civilsamhället till del används på rätt sätt.” (Riksdagen 2019: anf.58)

När jag läser på Socialdemokraternas hemsida under rubriken ”Folkrörelse och civilsamhälle” Så stöter jag för första gången på delar som avviker från det värdeskapande synsättet. Där har Socialdemokraterna punktat upp vad de vill inom området:

• Värna civilsamhällets självständighet och särart • Skapa fler fysiska mötesplatser

23 • Skapa goda förutsättningar för idéburen verksamhet att bedriva offentligt finansierad

välfärd

• Stimulera tillväxten av civilsamhällets företagande.

(Socialdemokraterna, 2020 b)

Listan visar återigen att Socialdemokraterna ser civilsamhället som värdeskapare genom att förorda fristående organisationer och ekonomiska bidrag. Men på listan finns också tydliga inslag av civilsamhället som serviceproducent. Det skrivs om att civilsamhällsaktörer ska ges förutsättningar att bedriva offentligt finansierad välfärd samt att civilsamhällets företag ska stimuleras till tillväxt. Dessa inslag är vanliga inom idealtypen för civilsamhället som

serviceproducent, där civilsamhällets organisationer ska ges möjlighet att på samma villkor som offentliga- och privata aktörer konkurrera om att utföra välfärdstjänster. Välfärdstjänsterna ska bekostats av offentliga medel (Socialdemokraterna, 2020 b). Att Socialdemokraterna tar

ställning för sociala företag stämmer väl överens med den förändring hos politiker som forskare kunnat noterar under de senaste decennierna och som är grunden för idealtypen av civilsamhället som serviceproducent. Socialdemokraterna skriver vidare på sin hemsida:

”Vi vill påskynda en systemförändring där socialt företagande och social innovation blir en naturlig del i utvecklingen av ett hållbart samhälle.” (Socialdemokraterna, 2020 b)

Socialdemokraterna vill, enligt vad de skriver på sin hemsida, dels se 1900-talets folkrörelser utvecklas och fortsätta att skapa gemenskap och delaktighet för sina medlemmar samtidigt som civilsamhället ska stärkas i sin roll som serviceproducent för att lösa välfärdsutmaningarna och verka som ett komplement till den offentliga välfärden.

Sammanfattningsvis är det två idealtyper som visar sig tydligt i Socialdemokraternas politik. Det är det klassiska socialdemokratiska synsättet där civilsamhället är en värdeskapare. Ordet

folkrörelse förekommer flera gånger i både i tal och skrift. Socialdemokraterna återkommer till vikten av att skapa värdefull gemenskap och glädje för organisationens medlemmar,

Idrottsrörelser och folkbildning är en annan del som återkommer både i debatt och skrift på hemsida och valmanifest. Att föreningsverksamhet kan fungera som demokratisk skola är också

24 ett synsätt som förekommer både i Socialdemokraternas debatt och i den värdeskapande

idealtypen. Att människor fritt får utrycka sina åsikter i argumentation med andra. (Riksdagen, 2019, anf:56). Socialdemokraternas koppling till civilsamhället som värdekapare kan förstås genom socialismens grundtankar om vikten av att människors kan organiserar sig och

gemensamt diskutera och lyfta frågor samt att ifrågasätta auktoriteter. Socialismens tankar om ett klasslöst samhälle där alla kan vara med och påverka under jämlika förhållanden. Det är dock avgörande att civilsamhällets organisationer är autonoma från staten. Socialismens optimistiska syn på att klasser är något tillfälligt som kan förändras lyser också igenom i Socialdemokraternas positiva inställning till människor möjlighet att organiserar sig kring frågor som förenar dem och på så sätt bidra till samhällsförändring.

Den andra idealtypen som visar sig tydligt i Socialdemokraternas mål för politiken kring civilsamhället är civilsamhället som serviceproducent. Här visar sig en syn på civilsamhällets roll i samhället som mer påminner om de anglosaxiska ländernas. Civilsamhället ska med sin omsorg få möjlighet att verka som ett komplement till den offentliga välfärden. Det talas om social ekonomi och innovationshubbar (Socialdemokraterna, 2020 b). Här finns likheter med den utveckling som skett i anglosaxiska länder där vänstern argumenterat för civilsamhället som serviceproducent som ett försök att lösa de problem som de anser uppstått i samband med den så kallade ”upphandlingsstaten”. Socialdemokraterna skriver bland annat i sitt valmanifest att de vill stoppa vinstjakten i välfärden. Sociala företag inom civilsamhällets sfär är ett komplett till staten utan vinstsyfte (Socialdemokraterna, 2018: 24).

Idealtyperna opinionsbildare eller välgörare visar inte lika tydligt tecken i den texter som jag i denna uppsats analyserat för Socialdemokraterna sedan 2015. I en debatt 2015 omnämns civilsamhällets stora insatser under flyktingmottagandet där frivilliga bidrog för att lösa

situationen. Detta skulle kunna vara ett tecken på att Socialdemokraterna gärna ser civilsamhället som ett välgörarande komplement till den offentliga välfärden. Senare i samma debatt visar Socialdemokraterna dock tydligt vad som är deras huvudspår i synen på civilsamhället. Civilsamhället ska vara oberoende av staten och verka för sin medlemmars intressen. Här lyft även civilsamhället som opinionsbildare fram vilket inte är så konstigt då båda idealtyperna, värdeskapande och opinionsbildare, bygger på ett autonomt civilsamhälle med medlemmarnas

25 bästa för ögonen (Riksdagen, 2016, anf:153).

”Men det civila samhällets roll i och betydelse för samhället är mycket mer än att bistå det offentliga vid behov. I det demokratiska samhället har civilsamhället flera roller, bland annat som självständiga röstbärare, som opinionsbildare och som demokratiskola.” (Riksdagen, 2016, anf:153)

Socialdemokraternas ideologiska historia kring tankarna om att få till ett klasslöst samhälle genom revolution syns inte lika tydligt längre i deras politik även om det finns ett tydligt budskap i citatet ovan om att civilsamhällets roll som självständig röstbärare inte ska underskattas i en fungerande demokrati.

4.2 Moderaterna

Civilsamhället har fått ett eget avsnitt i Moderaternas valmanifest inför valet 2018. Rubriken är ”Självständigt Civilsamhälle” och Moderaterna skriver att samhället alltid är större än staten och skriver vidare om vikten av frivilliga sammanslutningar samt att civilsamhället är av stor

betydelse för sammanhållning och demokrati.

”Civilsamhällets organisationer ska bygga på enskilda människors frivilliga engagemang. Politikens uppgift är att bidra till goda förutsättningar för ett självständigt civilsamhälle, inte att begränsa eller detaljstyra.” (Moderaterna, 2018)

I citatet så talar Moderaterna om ett självständigt civilsamhälle som bygger på frivilligt engagemang. Det är viktigt att staten inte begränsar eller detaljstyr. Detta skulle kunna stämma in på både den värdeskapande och opinionsbildande idealtypen där civilsamhället är tydligt autonomt från staten. I texten så skriver de också att civilsamhället kan bidra till att minska utanförskap och att goda normer och värderingar skapas och förs över mellan generationer. Även detta pekar mot det värdeskapande eller opinionsbildande synsättet där medlemmar får delta och föra fram sina åsikter i demokratisk anda. Civilsamhället som utförare av välfärdstjänster eller som välgörande komplement till det offentliga nämns inte i valmanifestet (Moderaterna, 2018).

26 I de riksdagsdebatter som berört civilsamhället sedan 2015 är det tydligt att Moderaterna ser civilsamhället som ett viktigt komplement till den offentliga välfärden. John Weinerhall beskriver vikten av civilsamhället så här.

”Det civila samhället finns i alla hörn i vårt avlånga land, men det är kanske både viktigast och mest närvarande för människor på landsbygden, där det offentliga sällan är närvarande.” (Riksdagen, 2019, anf:51)

John säger vidare i sitt anförande att för Moderaterna är samhället alltid större än staten och att civilsamhället till stor del bär upp Sverige. John talar om civilsamhället som

välgörenhetsorganisationer som bidrar till viktiga insatser för människor i samhället. Om

trossamfundens och den kristna kyrkan som över tid gett människor utbildning, vård, omsorg och andlighemvist. I Johns anförande finns tydliga inslag av civilsamhället som välgörare. Det är frivilliga människor som via en organisation utför aktiviteter i syfte att hjälpa behövande människor i samhället, vilket också är den bärande idén för civilsamhället som välgörare. Ett annat tecken på civilsamhället som välgörare i citatet ovan är när han utrycker att civilsamhället är ett viktigt komplement till den offentliga välfärden och att civilsamhället är som viktigast när det offentliga lyser med sin frånvaro. Här lyfter han fram civilsamhället som en lösning på

landsbygden där det är långt till offentlig service (Riksdagen, 2019). Att se civilsamhället som ett komplement till den offentliga välfärden är karaktäristiskt för den välgörande idealtypen.

Ann-Britt Åselbo håller också anförande under samma debatt.

” Moderaterna vill uppmuntra till ökad samverkan och ökat samarbete mellan socialtjänsten, skolhälsovården, ungdomspsykiatrin och den ideella sektorn, till exempel idrottsföreningar och kultursektorn. Här finns stora möjligheter att använda sig av varandras kunskap och

engagemang. ” (Riksdagen, 2019, anf:61)

Ann-Britt lyfter fram vikten av samverkan mellan det offentliga och civilsamhällets aktörer. Ann-Britt talar också om idéburet offentligt partnerskap (IOP) som en god lösning på en sådan

27 samverkan. IOP är ett exempel på civilsamhället som välgörare. Precis som Ann-Britt säger i citatet ovan så bygger det på att använda olika aktörers kunskap för att lösa samhällsutmaningar tillsammans. Både Ann-Britt och John lyfter vikten av att det statliga stöd som delas ut ska redovisas i en transparant process där det kan fastslås att den mottagande civilsamhällsaktören delar grundläggande demokratiska värderingar (Riksdagen, 2019).

Att civilsamhället och det offentliga ska samverka kring samhällsutmaningar är inte något nytt utan något som Moderaterna är noggranna att påpeka att de drivit länge och att den nuvarande regeringen bör fortsätta att förvalta och utveckla. Det uttalade Eva Lohman i en riksdagsdebatt 2017.

”Alliansen vill stärka samarbetet mellan den solidariskt finansierade välfärden och ideella organisationer ytterligare. Det är ett viktigt och prioriterat område för oss. Men det kräver tydliga politiska signaler. Under alliansregeringen fördjupades samarbetet mellan den offentliga sektorn och civilsamhället, bland annat genom överenskommelser inom de integrationspolitiska och socialpolitiska områdena.” (Riksdagen, 2017, anf:51)

Eva lyfter även tecken på civilsamhället som en välgörare, och att samarbetet mellan det

offentliga och civilsamhället underlättas av olika typer av samarbeten. Hon talar om att det måste finnas tydliga politiska signaler för att stärka samverkan. Något som tyder på att Moderaterna ser att det offentliga ska stå för agendasättande och initiativ vid samverkan med civilsamhället. Även detta är inslag från den välgörande idealtypen där det offentliga identifierar samhällsutmaningar och skriver förslag till samverkansöverenskommelser. Samtidigt så understryker hon att

civilsamhället bidrar till att ge människor gemenskap och demokratiska grunder något som stämmer mer överens med civilsamhället som värdeskapare eller opinionsbildare (Riksdagen, 2017, anf:51).

På Moderaternas hemsida går att läsa följande punkter under rubriken civilsamhälle och trossamfund.

28

• Skapa förutsättningar för ett fritt och starkt civilsamhälle.

• Staten ska ta ökat ansvar för skyddsåtgärder för trossamfund runt om i Sverige.

• Föreningar och organisationer som sprider hat och propaganda ska inte få bidrag från stat eller kommun.

• Stärk samarbetet mellan civilsamhället, det offentliga och det privata.

(Moderaterna, 2020 b)

Moderaterna skriver om ett starkt och fritt civilsamhälle vilket stämmer överens med de traditionella värderingarna inom det värdeskapande och opinionsbildande civilsamhället men också civilsamhället som välgörare. Moderaterna bekräftar bilden från riksdagsdebatterna att de vill se en ökad samverkan mellan det offentliga och civilsamhället vilket återigen för oss till tankarna om civilsamhället som en välgörare som inte i första hand finns för sina medlemmar utan utför verksamhet för utsatta och behövande människor i samhället och blir ett komplement till den offentliga välfärden. Moderaterna återkommer i riksdagsdebatterna och även i denna text till vikten av att trossamfund får utöva sin verksamhet i trygghet. De skriver att ingen ska behöva känna sig otrygg eller hotad på grund av sin tro och trycker på vikten av religionsfrihet.

Moderaterna skriver att civilsamhällsaktörer som bedriver propaganda inte ska få offentliga medel. Detta talar starkt emot att de ser civilsamhället som opinionsbildare. I idealtypen för opinionsbildare så ses agendasättande och deltagande i den offentliga debatten som ett naturligt uppdrag för civilsamhället. Som jag beskrivit under rubriken opinionsbildare så kan mild civilolydnad ses som ett gott inslag i en mogen demokrati. Moderaterna visar på en viss dubbeltydighet när de först talar om att inte detaljstyra samtidigt som de vill ha en mycket

noggrann process när medel ska fördelas, medel som för många organisationer i civilsamhället är avgörande för att organisationen ska kunna bedriva sin verksamhet. Genom att styra hur

offentliga medel fördelas och utesluta organisationer som bedriver propaganda så framstår det som att Moderaterna till viss del vill detaljstyra civilsamhället. (Moderaterna, 2020 b).

Sammanfattningsvis så visar de texter och anförande som jag analyserat att Moderaterna tydligast sympatiserar med den välgörande idealtypen för civilsamhället, samtidigt finns även

29 delar som stämmer väl överens med civilsamhället som värdeskapande inom områden som idrottsrörelser och trossamfund som utför viktiga aktiviteter för att skapa mening åt sina medlemmar. Moderaterna använder dock aldrig ordet folkrörelse i de texter jag analyserat utan civilsamhället är det ord som frekvent används. Moderaterna skriver eller talar inte heller om civilsamhället som en röstbärare eller opinionsbildare som aktivt för upp medlemmars frågor på den offentliga dagordningen, Moderaterna tycks snarare vara negativa till civilsamhällsaktörer som bedriver propaganda och anser att dessa inte bör tilldelas offentliga medel.

Moderaternas konservativa ursprung kan förklara partiets positiva syn på trossamfund som viktiga inslag i samhället. Konservatismen är måna om att bevara traditioner som de anser vara av godo för samhället. Det är också tydligt att Moderaterna anser att staten via

överenskommelser med civilsamhället vill vara med och styra och påverka civilsamhällets insatser vilket väl stämmer överens med konservatismens syn på staten som genom sitt styre kan verka för harmoni i samhället. Konservatismens motstånd mot revolution visar och spår i

Moderaternas moderna politik då de utrycker motstånd mot aktörer inom civilsamhället som bedriver propaganda.

Civilsamhället som serviceproducent omnämns inte i Moderaternas politik utan fokus ligger snarare på samverkan i form av IOP eller liknande överenskommelser. Denna typ av samverkan stämmer mer överens med civilsamhället som välgörare än som serviceproducent.

4.3 Sverigedemokraterna

”Välkommen till folkrörelsen Sverigedemokraterna” (Sverigedemokraterna, 2020 b)

Dessa ord är det första som möter besökare på Sverigedemokraternas hemsida. I

Sverigedemokraternas valmanifest inför valet 2018 så finns det inga rubriker om varken folkrörelse, förening eller civilsamhället. Det är under rubriken ” Kultur

En erkänd svensk kultur – med bildning i fokus” som jag hittar skrivningar som berör civilsamhället. Här skriver Sverigedemokraterna att det är viktigt att: