Nämndemannasystemet i
tiden
ÖREBRO UNIVERSITET
Rättsvetenskap Examensarbete D,
30 hp
HT 2009
Författare: Carina Östlin
Handledare: Kerstin Nordlöf
Examinator: Joakim Nergelius
Abstract
The Swedish rules of court states that when choosing a juryman it is desirable to look at the structure of people in Sweden, regarding sex, age, profession and ethnic background. It is also said that a juryman shall show sound judgment, independence, law-abiding and in other respects be suitable for the commission.
Jurymen have no juridical education. They should contribute with their experience of life. The words of a juryman carries as great weight as the words of the judge who is knowledgeable in legal matters. The Swedish rules of court says that when choosing a juryman it is desirable to choose the person who has the shortest experience as a juryman or most preferable not been a juryman at all. A juryman has the right to make a reservation to the judicial decision.
My essay consists of a dogmatic part and an empirical investigation. I have tried to find out if the jurymen make reservations to the judicial decisions, if the judges, prosecutors and lawyers think that the jurymen contribute to legal security or not. I also have investigated if we in Sweden reach up to the words of the rules of court, to choose good mixture concerning sex, age, profession and ethnic background.
I found out that the jurymen seldom make reservations to the judicial decicions, and that the judges and prosecutors are quite agreed on the jurymen system contributing to a safe and fair legal system.
The lawyers are more critical to the system. I also found out that the jurymen are in quite good accordance with the demographic situation in Sweden except considering age.
Sammanfattning
RB stadgar att vid valet av nämndemän skall eftersträvas en allsidig sammansättning vad gäller kön, ålder, yrke och etnisk bakgrund. Denna sammansättning skall så långt det är möjligt spegla den befolkningssammansättning vi har i Sverige. Vårt land har nämndemän i tingsrätt, hovrätt, länsrätt, kammarrätt och fastighetsdomstol. Jag har gjort en rättsdogmatisk undersökning för att försöka ta reda på om detta system upplevs rättssäkert eller inte, främst bland domare, åklagare och advokater. Jag studerar också vad nämndemännen själva anser gör dem lämpliga för uppdraget. Nämndemännen är lekmän som saknar juridisk utbildning. Deras röster i rätten är lika viktiga som de lagfarna domarnas. Jag undersöker om nämndemännen står för sina åsikter och reserverar sig mot domslut och går emot domare eller övriga nämndemän. Jag undersöker även om vi i Sverige efterlever RB:s krav på en sammansättning av nämndemän som speglar befolkningen avseende ålder, kön, yrke och etnisk bakgrund.
Jag har även gjort en empirisk undersökning gällande samma frågeställningar som i den rättsdogmatiska delen. Jag har gjort undersökningen vid en liten och en stor tingsrätt, Hudiksvalls tingsrätt och Stockholms tingsrätt. Jag genomförde intervjuer med 20 nämndemän, sex domare, sex åklagare, sex advokater samt ett antal övrig administrativ personal vid de båda tingsrätterna, representant för kommunfullmäktige och valberedning samt personal på NRF och Brå.
Resultatet från den rättsdogmatiska studien och den empiriska delen överensstämmer ganska väl. Nämndemännens genomsnittsålder är hög. Riksgenomsnittet för nämndemän är 58 år, i Gävleborg är den 60 år och i Stockholm 58 år. Medelgenomsnittet för en svensk medborgare idag är 41 år. Könsfördelningen är jämn, dock med ett överskott på kvinnliga nämndemän i Stockholm, som har 60 % kvinnor. Beträffande nämndemän med annan etnisk bakgrund än svensk ligger snittet i Sverige på 16,5 %, Gävleborg har 4 % och Stockholm 6 % nämndemän med annan etnisk bakgrund än svensk.
I min rättsdogmatiska del har inte framkommit några uppgifter över vilka yrken nämndemännen i landet har eller hur fördelningen mellan yrkena ser ut. Min empiriska del visar att i Gävleborg arbetar de flesta intervjuade nämndemännen med vårdande yrken och i Stockholm har nämndemännen en tämligen hög akademisk utbildning.
Nämndemännen själva säger att de reserverar sig mot domslut, att detta antecknas och bifogas domen. Denna uppgift stämmer inte enligt mina kontrollerande intervjuer, då det framkom att nämndemännen i Gävleborg antecknat sig vara av annan åsikt endast en gång under en femårsperiod. I Stockholm har de ingen statistik, men säger att det händer nästan aldrig att avvikande meningar antecknas och bifogas domslutet.
Min egen uppfattning om nämndemannasystemet efter avslutat arbete är att vissa åtgärder bör vidtas om systemet skall finnas kvar. Nämndemän bör utses på annat sätt än genom de politiska partierna. Åldersgräns bör införas för uppdraget på cirka 23 år till 70 år. Nämndemän bör få åtminstone en veckas juridisk introduktionsutbildning i hur rättssystemet, påföljdssystemet, lagtext, sekretess, jäv etc fungerar.
Innehållsförteckning
Abstract...
Sammanfattning...
Förkortningar...
1
Inledning...3
1.1
Syfte...3
1.2
Problemformulering...4
1.3
Avgränsning...4
1.4
Metod...4
1.5
Disposition...4
2
Empirisk metod...5
2.1
Telefonintervju...5
2.1.1
Bortfall...6
2.1.2
Mätfel...6
2.1.3
Undersökningens kvalitet...7
3
Bakgrund...7
3.1
Historik...12
3.2
Tidigare utredningar...15
3.3
Komparativ aspekt...22
4
Gällande rätt...25
5
Redovisning av empirisk undersökning...26
5.1
Intervju med nämndemän...26
5.2
Intervju med domare...30
5.3
Intervju med åklagare...32
5.4
Intervju med advokater...34
5.5
Intervjuer med administrativ personal...36
6
Analys...37
6.1 Nämndemannakårens sammansättning...37
6.2 Reservation mot domslut...38
6.3 Rättssäkerhet...40
7
Slutsats...43
7.1 Nämndemannakårens sammansättning...43
7.2 Reservation mot domslut...45
7.3 Rättssäkerhet...45
Källförteckning...48
Bilaga ………...
Förkortningar
BO Barnombudsmannen
BrB Brottsbalken (1962:700)
Brå Brottsförebyggande rådet
FB Föräldrabalken (1949:381)
Fst Föreningen svenska tonsättare
ICJ International Commission of Jurists
JK Justitiekanslern
JO Justitieombudsmannen
JU Justitieutskottet
LUL Lag med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare NRF Nämndemännens riksförbund Prop Proposition R Remiss RB Rättegångsbalken (1942:740) RP Regeringsproposition Rsv Riksdagens svar SekrL Sekretesslagen (1980:100) SFS Svensk författningssamling
SOU Statens Offentliga Utredningar
SÖ Sveriges internationella överenskommelser
TF Tryckfrihetsförordningen (1949:105)
1
Inledning
Nämndemän är icke lagfarna lekmän som tillsammans med lagfarna domare dömer i domstolen. De har i vårt land funnits med i den dömande verksamheten i tingsrätt och deras föregångare härads- och rådhusrätt i hundratals år. Idag har vi nämndemän även i hovrätt, länsrätt, kammarrätt och fastighetsdomstol. I högsta domstolen och regeringsrätten förekommer inte nämndemän och inte heller i vissa specialdomstolar, som marknads- och arbetsdomstolen. I tingsrätt och länsrätt är nämndemännen i majoritet, i hovrätt och kammarrätt är de lagfarna domarna i majoritet. I de allmänna domstolarna medverkar nämndemän vid brottmål och familjeråd. I förvaltningsdomstolen finns de med vid olika mål. Nämndemännen är jämlika med de lagfarna domarna och har varsin röst. De har även möjlighet att reservera sig över motiveringen till domen.1 Inga utomstående, varken regering, riksdag eller annan myndighet, har rätt att bestämma över hur domare, och då även nämndemännen, dömer.2
Syftet med nämndemän är att allmänheten genom dessa får insyn i den dömande verksamheten. Nämndemännen skall fungera som en garanti för att avgöranden i domstolarna stämmer med den allmänna rättsuppfattningen i samhället och bidra till att förtroendet för landets domstolar höjs.
Nämndemän utses genom de politiska partierna. Det föreligger inget tvång att så skall ske, men det är ändå tillvägagångssättet i hela landet. RB ger direktiv vilka nämndemän som skall tillsättas. De skall spegla samhället vad gäller kön, ålder, yrke och etnisk bakgrund. Den som utses skall vara svensk medborgare, myndig och folkbokförd i kommunen för val till tingsrätten och vad gäller hovrätten folkbokförd i länet. År 2006 infördes ett tillägg i RB som säger att den som väljs till nämndeman skall ha gott omdöme, vara självständig, laglydig och även i övrigt anses lämplig för uppdraget.3
1.1
Syfte
Syftet med detta arbete är att undersöka hur kraven i RB 4:7 uppfylls, i bemärkelsen att vid val av nämndemannakår skall eftersträvas en allsidig sammansättning avseende kön, ålder, yrke och etnisk bakgrund. I min empiriska del studerar jag om några skillnader avseende kön, ålder, yrke och etnisk bakgrund framträder för en liten respektive en stor tingsrätt. Jag studerar även vilka egenskaper nämndemännen själva anser gör dem lämpliga för uppdraget. Jag undersöker vilka faktorer lagfarna domare, åklagare och advokater anser påverka för att nämndemannasystemet skall bidra till att rättssäkerheten i Sverige upprätthålls. Jag kommer även att studera i vilken omfattning nämndemannakåren respektive de lagfarna domarna reserverar sig vid motivering av domslut.
1 Http://www/domstol.se.
2 Sveriges Domstolar, Nämndeman Roll och uppgifter, tingsrätt och hovrätt, s. 4. 3 Http://www.domstol.se.
1.2
Problemformuleringar
Hur ser sammansättningen av nämndemän, avseende könsfördelning, ålder, yrke och etnisk bakgrund ut i landet samt vid två av landets tingsrätter?
Reserverar sig nämndemän och lagfarna domare vid motivering av domslut och i så fall i vilken omfattning?
Vilka faktorer anser lagfarna domare, åklagare och advokater påverkar för att nämndemannamedverkan i rätten skall bidra till att rättssäkerheten upprätthålls?
Anser de lagfarna domarna, åklagarna och advokaterna att nämndemannakåren bidrar till att förtroendet för landets rättssystem bevaras?
Vad anser nämndemännen själva bidrar till att de valts till nämndemän och därmed är lämpliga för uppdraget?
1.3
Avgränsning
Uppsatsen behandlar inte hovrätt, länsrätt, kammarrätt och fastighetsdomstol. De nämns dock i vissa stycken i den rättsdogmatiska delen. Den empiriska undersökningen är utförd vid tingsrätter i Gävleborgs län samt i Stockholm och utifrån detta är endast en generalisering till övriga landet möjlig. Historisk bakgrund och jämförelse med andra länders nämndemannasystem är endast gjorda i syfte att skapa insikt och större förståelse för ämnet.
1.4
Metod
Uppsatsen utgår från lagtext, utredningar och rapporter som reglerar hur nämndemän skall utses och nämndemannasystemet fungera i Sverige. Sammansättningen av nämndemän skall enligt lag spegla samhällsstrukturen och jag undersöker hur väl dessa mål uppfylls idag. Jag tar även del av övrig relevant doktrin i ämnet, bland annat gällande den historiska bakgrunden, vilken jag anser viktig, då det är den vårt nuvarande system härstammar från och den grund det vilar på. Uppsatsen bygger, förutom den rättsdogmatiska undersökningen, på en empirisk studie. Jag telefonintervjuar nämndemän för att undersöka hur de ser på sin insats i rätten, vilket yrke och vilken bakgrund de har samt om de reserverar sig vid motivering av domar. Jag telefonintervjuar vidare lagfarna domare, åklagare och advokater för att därigenom få insyn i deras syn på nämndemannasystemet. Vidare genomförs telefonintervjuer med annan administrativ personal vid tingsrätt tillhörande Hudiksvall och Stockholm samt hovrätt i Stockholm. Jag gör kompletterande intervjuer med representanter för kommunfullmäktige i Hudiksvall, personal vid Brå och NRF i Stockholm.
1.5
Disposition
Arbetet inleds med en beskrivning av syfte, problemformulering, avgränsning och metod. Uppsatsen har en rättsdogmatisk och en empirisk del. I kapitel två beskrivs genomförandet av den empiriska delen. Kapitel tre innehåller bakgrund till nämndemannasystemet och dess utveckling i Sverige genom åren. Därefter följer
redovisning av tidigare utredningar som gjorts i ämnet och därefter en inblick i hur lekmän används i rättegångsprocessen i andra länder. Kapitel fyra, med tillhörande bilaga, berör den lagstiftning som finns gällande nämndemän. I kapitel fem redovisas den empiriska undersökningen. Intervjuerna med nämndemän, lagfarna domare, åklagare och advokater presenteras genom att varje fråga redovisas var för sig. Uppsatsen avslutas med analys av rättsdogmatisk och empirisk undersökning och därefter följer mina slutsatser av arbetet.
2
Empirisk metod
Jag kontaktar per telefon medlemmar i nämndemannakåren vid två av landets tingsrätter. Jag har valt en liten tingsrätt och en stor tingsrätt, och kan genom detta göra en jämförande undersökning, och utläsa om skillnader föreligger. Valet av Hudiksvalls tingsrätt är ett bekvämlighetsurval. Stockholms tingsrätt väljs för att det är landets största. Jag genomför telefonintervjuer med lagfarna domare, åklagare och advokater för att se om det föreligger några skillnader i hur de ser på nämndemannafunktionen.
Jag gör även kompletterande intervjuer med administrativ personal vid tingsrätt i Hudiksvall och Stockholm, administrativ personal vid båda tingsrätterna, hovrätt i Stockholm, kommunfullmäktige och valberedning i Hudiksvall samt med representant från Brå och NRF.
2.1
Telefonintervju
Intervjuer genomförs med 10 stycken medlemmar i nämndemannakåren vid Hudiksvalls tingsrätt. Nämndemannakåren vid denna tingsrätt består av 81 nämndemän, varav två är entledigade under året. Respondenterna väljs genom osystematiskt slumpmässigt urval från den lista jag erhållit från tingsrätten. Jag gör ett urval av 10 personer från listan och ringer till svar erhålls. I de fall jag inte får svar, finner jag annan slumpmässigt utvald person från listan till 10 svar erhållits.
Tingsrätten i Stockholm har 361 stycken nämndemän i tjänst. Jag gör ett slumpmässigt urval från denna lista, och kontaktar nämndemännen tills samma antal svar som i Hudiksvall uppnås. I och med detta obundna slumpmässiga urval, bedömer jag att varje individ i populationen har samma chans att komma med i urvalet. Jag gör inget kvoturval, utifrån de uppgifter som framgår av nämndemannaregistren, det vill säga ålder, kön eller partitillhörighet. I denna undersökning bedömer jag att validitet och därmed kvalitet höjs om antalet intervjuade nämndemän är lika många, även om totalpopulationerna är olika stora.
Jag intervjuar tre lagfarna domare, tre åklagare och tre advokater, i Gävleborgs län respektive i Stockholm. Dessa väljs ut slumpmässigt. Jag ringer upp tingsrätter, åklagarmyndigheter och advokatbyråer och intervjuar de som finns tillgängliga att intervjua.4
2.1.1
Bortfall
Jag ringer 10 slumpmässigt utvalda nämndemän från Hudiksvalls tingsrätts register över de nämndemän som är i tjänst. Jag får, efter att upprepade gånger ha ringt dessa nämndemän, åtta svar, och väljer då slumpmässigt ut ytterligare två. Jag ringer vid olika tider på dygnet, olika veckodagar, för att därigenom nå så många olika ålders- respektive yrkesgrupper som möjligt. Jag gör sedan ett obundet slumpmässigt urval från Stockholms tingsrätts nämndemannalista, vilken ursprungligen uppgår till 361 stycken nämndemän. Jag ringer sedan dessa till jag erhållit samma antal svar som i Hudiksvall. Ett internt bortfall kan förekomma, om personen accepterar att delta i undersökningen och besvara mina frågor, men sedan inte svarar sanningsenligt eller svarar ofullständigt. Intervjuerna består av öppna frågor och respondenterna ges möjlighet att ge egna kommentarer. Svaren behandlas anonymt, vilket inte kändes som de intervjuade tyckte var viktigt, då många sade att det inte spelade någon roll, då de sade sig stå för sina åsikter. Det var lätt att få god kontakt med de intervjuade, de besvarade mina frågor och berättade gärna mer information än det frågorna gällde. Jag bedömer därför inte att risken för internt bortfall är särskilt stor. Något bortfall gällande de intervjuade domarna, åklagarna och advokaterna föreligger inte. Jag sökte tills jag hittade sex stycken inom varje grupp. Bortfall bedömer jag inte heller föreligger, då jag till dessa 18 personer ställer öppna frågor, där de själva får berätta om sina synpunkter och åsikter gällande nämndemannasystemet.5
2.1.2
Mätfel
Jag är medveten om att olika mätfel kan förekomma, och för att undvika detta, utgår jag från en i förväg utformad intervjuguide, både gällande nämndemännen, de lagfarna domarna, åklagarna samt advokaterna.
Intervjuareffekten, då intervjuaren leder fram till svaret, genom betoning och ledtrådar, bedömer jag inte föreligga.
Instrumenteffekten skall beaktas vid formulering av frågorna. Dessa bör utformas så respondenten inte känner sig tvingad att ge prestigesvar. Frågan varför de ställde upp som nämndeman kan dock ge en viss anledning till prestigesvar. En del antydde att det kan ge status att anta nämndemannauppdraget, men att det inte var anledningen vad gällde just dem. Frågan om de reserverar sig mot domslut och går emot lagfaren domare och övriga nämndemän kan leda till prestigesvar, då de kan anse det viktigt för tjänstens status samt rättssäkerheten att våga stå för sina åsikter. I övrigt tror jag inte det föreligger någon risk för prestigesvar i denna undersökning. Frågans formulering kan också leda till att respondenten feltolkar den. Detsamma gäller tolkning och bedömning av svaret. Risken för detta är inte så stor vid telefonintervjuer, då det går att be om förtydliganden, både för respondenten och intervjuaren.
Respondenteffekten, att den intervjuade inte kan eller vill svara på frågorna kan bero på att personen är i tidspress, känner sig trött eller tycker det är intrång i deras privatliv eller dylikt. Detta kan föreligga vid intervjuer, men min bedömning är att det inte 5 Mårtenson, Rita, Beslutsunderlag i marknadskommunikation, s. 209 ff.
föreligger någon risk för detta vare sig gällande nämndemännen, domarna, åklagarna eller advokaterna.6
2.1.3
Undersökningens kvalitet
Validiteten vid intervjuer är i regel god, eftersom otydligheter kan förklaras, vilket ökar säkerheten att respondenten svarar på det intervjuaren verkligen frågar om.
Reliabiliteten, det vill säga undersökningens tillförlitlighet, höjs om intervjuaren inte styr, utan låter respondenten prata fritt. Jag valde därför att ställa endast öppna frågor till nämndemännen, domarna, åklagarna och advokaterna, där de får berätta själva. Intervjuaren påverkar mindre vid telefonintervjuer än vid personliga intervjuer. Vid personliga intervjuer är det dock lättare för intervjuaren att läsa av respondenten, vad gäller kroppsspråk, miner och ansiktsuttryck. Reliabiliteten höjs ju flera personer som intervjuas om samma sak. Jag har också varit noga att fråga om tidpunkten för intervjun varit lämplig för respondenten, då detta annars kan påverka svaren. Svarade denne att han eller hon var i tidspress så återkom jag vid lämpligare tillfälle. Denna undersökning gäller förhållandena idag och i Hudiksvall och Stockholm. Görs undersökningen av annan person, vid senare tillfälle eller vid andra tingsrätter än Stockholm och Hudiksvall kan svaren bli annorlunda.7
3
Bakgrund
Nämndemän är lekmän, det vill säga de är inte utbildade jurister, utan har andra yrken. De har således inte sin arbetsplats på domstolen utan är ditkallade vid rättegångar. Deras olika kunskap och erfarenheter skall komplettera domarens juridiska kunskaper.8 Tre nämndemän kallas till tingsrätten och utgör en så kallad nämndgrupp som arbetar tillsammans, vanligtvis en ordinarie tingsdag i månaden. Nämndemännen skall återspegla befolkningens rättsuppfattning.9 Det står i Sveriges Domstolars instruktioner till nämndemän i tingsrätt, hovrätt, länsrätt och kammarrätt att de skall tillämpa de rättsregler som gäller i Sverige.10 I Sverige finns det idag cirka 8 250 stycken aktiva nämndemän. 5 200 tjänstgör i tingsrätten, 600 i hovrätten, 2 150 i länsrätten och 300 i kammarrätten. En nämndeman avlägger, innan han eller hon börjar sin tjänstgöring en ed, vilken innebär att de lovar att döma rättvist, iaktta när tystnadsplikt gäller och aldrig ta ovidkommande hänsyn.11 De lovar även i och med detta, att inte påverkas av politiska åsikter. Vad gäller tystnadsplikt så föreligger presumtion för offentlighet framför sekretess i domstolarna. Domarna och även nämndemännen skall dock följa de bestämmelser om sekretess som finns i sekretesslagen.12 Vill en nämndeman ställa en fråga under förhandling, bör detta ske genom den lagfarna domaren, och frågan skrivs ner på papper som överlämnas till 6 Mårtenson, Rita, Beslutsunderlag i marknadskommunikation, s. 205 ff.
7 Mårtenson, Rita, Beslutsunderlag i marknadskommunikation, s. 209 ff. 8 Http://www.domstol.se.
9 Tordön, Rikard, Rättsprocessen ur ett psykologiskt perspektiv, s. 1 ff. 10 Http://www.domstol.se.
11 Http://www.domstol.se.
domaren.13 Domare och nämndemän överlägger efter förhandlingen för att komma fram till hur rätten skall döma. Överläggningen inleds med att domaren redogör för fakta i målet och för aktuella rättsregler. Därefter följer en diskussion, då alla har rätt att yttra sig, och nämndemännen yttrar sig sist. Vid avvikande mening sker omröstning och domarens och nämndemännens röster väger då lika. Blir det sedan lika röstetal, väljs det, för den tilltalade, lindrigaste alternativet. Kan inget alternativ anses lindrigare än övriga, har domaren utslagsrösten. Den som inte håller med om domslutet har möjlighet att reservera sig, och dennes skiljaktiga mening antecknas i protokollet, vilken bifogas domen.14
Det är sedan 1 april 1999 lagmän vid tingsrätter, länsrätter, hovrätter och kammarrätter som i samråd med Domstolsverket ansvarar för nämndemännens introduktionsutbildning. De skall även se till att de därefter erhåller regelbunden information.15
I Sverige deltar nämndemän vid flertalet brottmål i tingsrätter, samt vid vissa familjemål. I länsrätter finns nämndemän med vid alla mål som innebär administrativa frihetsberövanden och även i flertalet andra måltyper. I hovrätter sitter nämndemän med i de flesta brott- och familjemål. Kammarrätter har nämndemän i mindre omfattning än länsrätter.16 I de allmänna förvaltningsdomstolarna är de flesta förfaranden skriftliga. I länsrätten är cirka 17 % av målen muntliga förhandlingar. I de fall förhandling sker genom muntligt förfarande äger en redovisning rum inför juristdomare och nämndemän. Visst material skickas i förväg till nämndemännen, som revisionspromemorior, läkarintyg, sammanställningar etc. Anledningen till detta är att nämndemännen skall ha möjlighet att sätta sig in i målet före den muntliga föredragningen. Nämndemännen har, både under och efter föredragningen, tillfälle att ställa frågor och begära klargöranden. Det är yrkesdomarnas skyldighet att förklara de rättsliga förutsättníngarna så att nämndemännen förstår.17
I tingsrätten sitter vid huvudförhandling i brottmål normalt en lagfaren domare och tre nämndemän. Får en av nämndemännen förhinder efter påbörjad rättegång är rätten domför med en lagfaren domare och två nämndemän. Föreligger skäl att öka antalet nämndemän får det ske. Gäller målet brott för vilket endast böter är föreskrivet är rätten domför utan nämndemän. I hovrätten sitter normalt tre lagfarna domare och två nämndemän. Det finns möjlighet att öka antalet lagfarna domare till fem. I brottmål får däremot inte tjänstgöra flera än fyra lagfarna domaren och tre nämndemän. Nämndemän deltar inte heller här om påföljden väntas bli enbart böter. Hovrätten har även själv möjlighet att bestämma hur många nämndemän som skall tjänstgöra vid olika mål. Länsrätten är normalt domför med en lagfaren domare och tre nämndemän. Får en nämndeman förhinder efter det att förhandlingarna inletts är rätten ändå domför. Det finns även här möjlighet att öka med en nämndeman om skäl för det föreligger. I
13 Sveriges Domstolar, Nämndeman Roll och uppgifter, tingsrätt och hovrätt, s. 16. 14 Sveriges Domstolar, Nämndeman Roll och uppgifter, tingsrätt och hovrätt, s. 17 ff. 15 SFS (1996:381), tingsrättsinstruktion.
16 Direktiv 2000:79. Nämndemän – rekrytering m.m.
kammarrätten sitter normalt tre lagfarna domare och två nämndemän. Antalet nämndemän kan ökas till tre. I vissa mål är kammarrätten domför utan nämndemän. 18 I tryckfrihetsmål har vi ända sedan år 1815 haft en jury. Denna rättegångsform skapades för att trygga det allmänna lekmannaomdömets inflytande.19 Juryn består av nio personer och om minst fyra av dessa anser att ett brott inte har begåtts frias den åtalade. Anser minst sex av jurymedlemmarna att brott har begåtts, går ärendet vidare till tre lagfarna domare. Domstolen kan inte döma till strängare straff än det straff juryn kom fram till, däremot lindrigare eller en helt friande dom. Det är frivilligt att använda jurysystemet, och parterna kan själva besluta att målet skall behandlas direkt i domstol.20 Rättsreglerna för de allmänna domstolarnas organisation finns i RB och för de allmänna förvaltningsdomstolarna i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar, och här stadgas att i domstolen skall finnas lagfarna domare och icke lagfarna nämndemän. Nämndemännen utses genom val. Kommunfullmäktige förrättar valen till tingsrätten.21 Varje svensk medborgare, folkbokförd i kommunen, som inte är underårig eller under förmyndare kan väljas. Uppdraget avser en tid av fyra år. Det finns ingen begränsning hur många perioder en nämndeman får tjänstgöra.22 Landstingsfullmäktige utser nämndemän till hovrätten och den som är folkbokförd i länet är valbar. Det är inte lag att valen skall göras utifrån partitillhörighet, det är dock ändå den metod som vanligtvis tillämpas.23 Det strider mot domareden att ta politiska hänsyn vid dömandet.24 Lagfarna domare, anställda vid domstol, åklagare, polismän, advokater eller övriga som har till yrke att föra andras talan i rätten kan ej väljas till nämndemän. Ej heller kan anställd vid skattemyndighet, länsstyrelse, försäkringskassa, riksförsäkringsverk, ledamot i skattenämnd eller socialförsäkringsnämnd väljas till nämndeman.25 Det är inte möjligt att samtidigt sitta som nämndeman i tingsrätten och hovrätten och inte heller i länsrätten och kammarrätten.26 Det går dock bra att under samma period ha uppdrag i kammarrätt och hovrätt.27 Regeringsrätten har för vissa län befogenhet att förordna att nämndemän till kammarrätten väljs bland de som tjänstgör i hovrätten. Nämndemän i hovrätten får, om de är behöriga, väljas till den kammarrätt där han eller hon är folkbokförd.28
Vid val av nämndemän skall en allsidig sammansättning avseende kön, ålder, yrke och etnisk bakgrund eftersträvas. Etnisk bakgrund definieras som en person uppväxt utomlands eller som har föräldrar som är uppväxta i annat land än Sverige.29 Migrationsverket och Statistiska centralbyrån definierar begreppet annan etnisk bakgrund som en person vars ena eller båda föräldrar är födda i annat land. Denna definition gör att
18 Sveriges Domstolar, Nämndeman Roll och uppgifter, tingsrätt och hovrätt, s. 10. 19 Herlitz, Nils, Grunddragen av det svenska statsskickets historia, s. 218.
20 RP 85/2008 rd, s. 5 ff.
21 Kulin-Olsson, Karin, Juridikens fundament, s. 96 ff. 22 Http://www.nrf.cc/.
23 Nordlöf, Kerstin, Unga lagöverträdare i social-, straff- och processrätt, s. 101. 24 Http://www.domstol.se.
25 Nordlöf, Kerstin, Unga lagöverträdare i social-, straff- och processrätt, s. 101 ff. 26 Kulin-Olsson, Karin, Juridikens fundament, s. 98.
27 Nordlöf, Kersin, Unga lagöverträdare i social-, straff- och processrätt, s. 102. 28 SFS 2006:851.
även adoptivbarn räknas med i denna grupp.30 Lagboken definierar etnisk tillhörighet som att personen tillhör en grupp med samma nationella eller etniska ursprung, ras eller hudfärg. Föreligger valmöjligheter, vad gäller kön, ålder, yrke och etnisk bakgrund, bör den som inte tidigare varit nämndeman eller som tjänstgjort kortast tid väljas.31 I informationen från Sveriges Domstolar står att nämndemannakåren skall ha en allsidig sammansättning gällande ålder, kön och yrke.32
Nämndemän har rätt att vara lediga från sina ordinarie arbeten för att fullgöra sina uppdrag i rätten.33 Nämndemännen ersätts med 500 kronor per tjänstgöringsdag. Vid halv dag, omfattande tre timmar eller mindre, är ersättningen 250 kronor. Nämndemän i länsrätt och kammarrätt får dessutom ett så kallat inläsningsarvode. Alla nämndemän erhåller dessutom ersättning för förlorad arbetsinkomst, reseersättning samt eventuellt traktamente. Utbetalning sker från Domstolsverket, som är den centrala förvaltningsmyndigheten för Sveriges Domstolar.34
Från och med hösten år 2006 infördes i RB ett lämplighetskrav att endast personer som har god omdömesförmåga, är självständiga och laglydiga anses lämpliga för nämndemannauppdrag. Domstolen entledigar nämndemän som uppvisar olämplighet. Personer som fyllt 60 år kan avgå på egen begäran. Nämndemän som begår brott kan också entledigas av domstolen. Flyttar en nämndeman till annan ort kan denne få behålla uppdraget för resten av mandatperioden. Entledigad nämndeman och även den som avgått på egen begäran är skyldig att fortsätta uppdraget till dess ersättare hittats. En nämndeman kan stängas av under högst sex månader.35 Avstängd nämndeman kan överklaga detta beslut till Överklagandenämnden för nämndemannauppdrag.36 Medborgarnas förtroende för nämndemännen och den dömande verksamheten förstärks genom krav att nämndemännen bör besitta egenskaper som allmänt sett är förtroendegivande.37 Domstolarnas verksamhet kan kontrolleras av JK och JO.38
Det har uppmärksammats en del fall där nämndemän anklagats för jäv och olämplighet. Det så kallade Pirate Bay målet, som gäller upphovsrätten och fri nedladdning från nätet, har föranlett anmälan om jäv gällande nämndemän i både tingsrätt och hovrätt.39 I tingsrätten var nämndemannen medlem i föreningen svenska tonsättare, vilka skall tillvarata medlemmarnas konstnärliga, ekonomiska och sociala intressen. Detta innebär även att han skall värna om upphovsrätten.40 I hovrätten var en annan nämndeman anställd som produktutvecklare för några av skivbolagen, som är part i målet. Svea hovrätt förklarar år 2009 nämndemannen jävig. Den lagfarne domaren i tingsrätten anmäldes också jävig, men friades av hovrätten.41
30 Http://www.migrationsverket.se.
31 Kulin-Olsson, Juridikens fundament, s. 96 ff. 32 Http://www.domstol.se.
33 Kulin-Olsson, Karin, Juridikens fundament, s. 96 ff. 34 Http://www.nrf.cc/01.riksförbundet_1.htm.
35 Kulin-Olsson, Karin, Juridikens fundament, s. 98. 36 Http://domstol.se.
37 Sveriges Domstolar, Nämndeman Roll och uppgifter, tingsrätt och hovrätt, s. 4. 38 Http://www.domstol.se.
39 Http://www.domstol.se. 40 Http://www.fst.se. 41 Http://www.domstol.se.
Ett annat fall som lett till att hovrätten stängt av en nämndeman är mannen som hösten år 2009 dömdes för grov kvinnofridskränkning. Personen tjänstgjorde då i både hovrätt och kammarrätt. Hovrätten stängde av nämndemannen och kammarrätten, som sade sig inte känna till domen, utreder om nämndemannen skall stängas av. Tingsrätten hade dömt nämndemannen för brottet till 1,5 års fängelse. Hovrätten ändrade domen till sex månaders fängelse.42
Flera fall har uppmärksammats där tingsrättens dom är strängare än hovrättens, och diskussioner har förts om det kan bero på antalet nämndemän och lagfarna domare i tingsrätt respektive hovrätt. I det så kallade Riccardofallet, där en pojke misshandlades till döds av några tonåringar, dömde tingsrättens nämndemän pojkarna till tre års sluten ungdomsvård och den lagfarne domaren ville döma till två års sluten ungdomsvård. I överklagandet blir sedan hovrättens dom ett års sluten ungdomsvård och friande dom för en av pojkarna. Mordet på stadsminister Palme ledde också till liknande domar. Tingsrätten dömde den mordmisstänkte till livstids fängelse. De två juristerna reserverade sig mot domen. Svea hovrätt friade sedan helt den åtalade.43
Ett fall har lett till en JO-anmälan avseende anmälan mot nämndeman som ansågs olämplig. En polis gjorde i december år 2003 en anmälan att två nämndemän sovit under en förhandling, och polisen uttryckte sin oro över rättsprocessens i Sverige. Kritiken bemöttes av lagmannen vid tingsrätten, som påpekade att påståendet var oförskämt, kränkande och saknade grund. Tingsrätten utredde sedan själv nämndemännens lämplighet och yttrade sig att påhoppet lett till stor uppståndelse bland de utpekade nämndemännen och bland nämndemannakåren som helhet. Nämndemännen krävde att lagmannen kraftfullt skulle tillbakavisa påståendena. JO yttrade sig inte om nämndemännens lämplighet, men säger att sova under förhandling är att bryta mot den domared de svurit, och att domarens bemötande av polisens kritik inte var korrekt och saklig.44
Nämndemännen har ett eget riksförbund, NRF. De har förutom riksförbundet 63 lokala kontor fördelade på nio regioner från Boden i norr till Ystad i Söder. NRFs högsta beslutande organ är förbundskongressen. Den äger rum vart fjärde år. NRF ger ut en egen tidning, Nämndemannen, de har dessutom nyhetsbrev utlagda på internet. Ordföranden Lars Lassinantti har föreslagit domstolsverket att nämndemän bör få åtminstone en veckas utbildning i rollen som domare och att den skall vara lika över hela landet. Han vill också att den skall vara obligatorisk och inte som nu, frivillig. Några ledamöter i NRF anser att nämndemän bör få utbildning i hur media arbetar samt utbildning i säkerhet och ny teknik. Domstolsverket betalar ut en summa i resebidrag till studiebesök för tjänstgörande nämndemän med syfte att öka insikten om rättsväsendet. Summan är beroende av antalet medlemmar i den lokala föreningen.45
NRF har beklagat och tagit avstånd från de gånger när nämndemän uttalat sig personligt och diskuterat fall innan dom, som bland annat hände i det så kallade 42 Http://www.dn.se.
43 Http://www.dn.se. 44 Http://www.jo.se. 45 Http://www.nrf.cc/.
Arbogamålet, där två barn misshandlades till döds. En nämndeman bröt här mot tystnadsplikten och uttalade sig i en kvällstidning. Detsamma hände i det så kallade Café Opera målet, när ordningsvakter anklagades för misshandel, och en av nämndemännen diskuterade pågående mål på internet. Det är klart olämpligt anser NRF och det strider mot de krav som ställs på vår nämndemannakår.46
Domstolsverket har ombesörjt att nämndemän omfattas av Kammarkollegiets tjänstereseförsäkring gällande resor till och från domstolarna. Dessutom har domstolsverket avtal med AFA trygghetsförsäkring som omfattar arbetsskada för nämndemän.47
3.1
Historik
Vår svenska nämndemannatradition har rötter långt tillbaka. Namnet kommer från tiden när byäldsten i tinget nämnde de tolv män som skulle döma i målet.48
Tiden före år 1200 fanns ingen skriftlig nedteckning av rätten. Därefter följer de så kallade landskapslagarna, då rättsbildningen utvecklas och tenderar att bli allt mer enhetlig i hela landet.49 Den anklagade skulle bevisa sin sak med hjälp av ett antal edgärdsmän, ibland upp till 24 stycken enligt den äldre Västgötalagen. Dessa edgärdsmän intygade då hur saken gått till och den anklagade kunde på så sätt gå fri. Kyrkan bekämpade detta system, och dess utbredning minskade under senmedeltiden.50
Redan före 1300-talets mitt indelades Sverige i härad. Häradet hade hand om rättsskipning, förvaltning och krigsväsen.51 I Uppsverige kallades dessa för hundare, vilket anses ha betydelsen ”skara om hundra män”.52 Häradena hade en gemensam tingsplats, som hade hand om lokal förvaltning och dömande uppgifter, den så kallade häradsrätten. Häradsrättens ledare var häradshövdingen. Han och 12 nämndemän dömde i civil- och brottmål. Rätten var domför om sju nämndemän var närvarande. Den nämndeman som hade flest levnads- eller tjänsteår utsågs till häradsdomare. Han var nämndemännens talesman. Nämndemännens uppgift var att närvara vid tinget som rådgivare. Dessa var betrodda bönder som bodde i häradet och hade kunskap om de lokala förhållandena.53 Det fanns ett fåtal tillfällen när en kvinna utsågs till edgärdsman, och det var när en kvinna stod anklagad.54 Nya nämndemän fick svära nämndemannaeden innan de fick sitta i rätten. De lovade då att vara rättvisa i sin bedömning.55 Forna tiders bönder hade inte så stora möjligheter att komma upp sig i samhället, och att bli nämndeman var ett sätt att stiga högt i graderna.56
46 Http://www.nrf.cc/. 47 Http://www.domstol.se.
48 Http://www.nrf.cc/01.riksfobundet_1.htm. 49 Munktell, Henrik, Domsagorna i Sverige, s. 7.
50 Lindkvist, Thomas, Det svenska samhället 800-1720, s. 135.
51 Fritz, Birgitta, Hus, land och län. Förvaltningen i Sverige 1250-1434, del 1, s. 53 ff. 52 Lundberg, Birger, Bebyggelsehistorisk tidskrift, s. 28.
53 Httt://www.genealogi.aland.net.
54 Lindkvist, Thomas, Det svenska samhället 800-1720, s. 136. 55 Http://domböcker och domboksforskning.se.
Det var vanligt att häradshövdingen bodde långt från det område där han skulle döma. Detta ledde till att han anställde så kallade lagförare eller lagläsare.57 Dessa lagförare hamnade ofta i underläge mot lekmannadomarna i nämnden och det fick till följd att lagen inte följdes. Domar meddelades efter nämndemännens uppfattning om vad som var rätt. Det blev på så sätt ofta olika domar för samma brott i olika delar av Sverige. Det var den lokala kännedomen som gjorde att nämndemännen tog makten över de vikarierande lagförarna. År 1680 blev det lag att häradshövdingen skulle vara lagfaren och bo i det område där han skulle verka.58
I Norrland och Dalarna fanns inte häradsrätter, utan endast så kallade tingslag. Tingslag var en gemensam tingsplats, som kunde omfatta flera häraden. Motsvarigheten till landsbygdens häradsrätter kallades i staden för rådhusrätter.59 Olika lagar ansågs nödvändiga på landet och i staden, då behoven av regler och lagstiftning var olika. På landet handlade det om jordbruk och i städerna hantverk och handel.60
Före 1600-talet var det vanligt att den lagkunnige bedömde rättsfrågan och nämnden bedömde sakfrågan. Under 1600-talet blev det dock allt vanligare att gränsen mellan rätts- och sakfrågor suddades ut, och nämnden deltog även i rättsfrågorna.61 I många domböcker i landet från och med 1670-talet finns inte något särskiljande mellan domarens och nämndens befattningar.62
Redan på medeltiden ansågs att jävsituationer skulle undvikas, och det sades att ”I nämnden skulle enligt huvudregeln insättas trovärdiga män och ej parternas vederdelomän, ej deras ovänner och ej deras fränder.”.63
På 1600-1700-talen innehade nämndemännen sitt uppdrag livet ut, i alla fall så länge de orkade för ålder och sjukdom. Statistik från Gillbergs härad i Västra Värmland, visar att en nämndeman år 1650-1750 tjänstgjorde i genomsnitt 26 år. År 1823 bestämdes att en nämndeman skulle sitta minst två år. Följden av detta blev att genomsnittet år 1825 över hur länge en nämndeman innehade sitt uppdrag sjönk till två år, det vill säga det minimum som bestämts som minsta mandatperiod. I och med detta sjönk nämndemannaämbetets status och även kunskapsnivån sjönk.64 Riksdagsman Ola Månsson från Skåne uttalade sig år 1850 enligt följande, ”Den upplysning domaren vinner af en sådan nämnd, är dels ingen, dels högst obetydlig.”.65 Nämndemännen kunde även avskedas på grund av begångna fel eller brist i uppförande. I Gillbergs härad avskedades år 1744 nämndeman Erik Eriksson med följande motivering angiven i hösttingets dombok 25 §,
57 Http://domböcker och domboksforskning.se. 58 Http://www.genealogi.aland.net.
59 Svensk Lokalhistorisk databas. 60 Http://www.domstol.se.
61 Westman, Karl Gustaf, Häradsnämnd och häradsrätt under 1600-talet och början av 1700-talet, s. 20 ff.
62 Westman, Karl Gustaf, Häradsnämnd och häradsrätt under 1600-talet och början av 1700-talet, s. 41.
63 Westman, Karl Gustaf, Häradsnämnd och häradsrätt under 1600-talet och början av 1700-talet, s. 4.
64 Http://domböcker och domboksforskning.se. 65 Bondeståndets protokoll 28/12 1850. s. 70.
”Emedan Nämndeman Erik Eriksson i Spässerud som flera gånger tillförne blifwit besprungen wara till dryckenskap benägen, fastän han ej kunnat sägas wara drucken, och honom förbehållits att så beskedligen som en nämndeman anstår sig wid Rätten uppföra, likwäl nu wid Tingsrätten, medan ett och annat ärende förehades insomnat, neder wid ändan af Tingsbordet, och lagt sig aldeles neder uti en derstående säng kwilket Rätten i förstone ej blifwid hwarse förrän Erik Eriksson ändteligen af sig sielf uti sin yrhet med stormande och ropande upwaknade.” 66
År 1734 stadgades att endast en enig nämnd kunde överrösta häradshövdingen. Valbar som nämndeman var enligt 1734 års lag endast bönder med särskilda egenskaper, som redlighet, förstånd och fyllda 25 år. De skulle också anses välfredade, det vill säga ha gott rykte, vara pålitliga och anses vittnesgilla. År 1872 infördes ändringar i RB och uttrycket ”tolv bönder” ändrades till ”tolv män”, då det ansågs att nämndemännen borde representera hela folket och inte enbart bönderna. I 1734 års lag, RB 23:1 stadgades att i jordatvist var rätten domför med sju nämndemän och i och med detta ändrades antalet nämndemän från att ha varit 12 stycken, till att färre i vissa fall ansågs räcka. I skattemål kom bestämmelser år 1778 som sade att domare och två nämndemän var tillräckligt. Antalet justerades dock uppåt de gånger det saknades någon med ortkännedom, vilket ansågs mycket viktigt och en extra nämndeman kunde kallas in.67
Nämndemännen kunde på den tiden tjäna pengar på annat än att sitta i tinget. De tjänstgjorde som biträden vid syn för kronans räkning, till exempel avsynades officersbostäder, soldattorp, prästgårdar, gränser för allmänningar och kronoparker. De var med vid skattläggning av nya gårdar och som skatteuppbördsmän. De deltog i mantalsskrivningar, biträdde länsman, gjorde bouppteckningar och åtog sig förmyndarskap. De fick genom sitt nämndemannauppdrag juridisk kunskap som de sedan kunde tjäna pengar på. De fick också insyn i människors privata och ekonomiska förhållanden, vilket de ibland utnyttjade för egen vinning. Under 1600- och 1700-talen fick nämndemännen ersättning i form av del av utdömt bötesbelopp. De fick senare även en viss del av de så kallade tingsgästningspenningarna. Det var en skatt som togs ut av varje hushåll för att täcka kostnader i samband med ting.68
Medelåldern bland nämndemännen år 1850 var 39 år.69 Nämndemännens ålder kunde dock förr i tiden ändå vara ganska hög, vilket en historia av häradshövding Olof Odencrants berättar, då han år 1919 satt i rätten med tre nämndemän, vars gemensamma ålder var 217 år. En av nämndemännen var endast drygt 60 år, vilket ger en föreställning om övrigas ålder. Tilläggas kan, säger Odencrants, att dessa tre hade gått en halv mil till fots för att komma till rätten.70
Avgående nämndemän rekryterade vanligen själva sina efterträdare, vilket då ofta blev en son eller måg. Självrekryteringen kunde leda till att nämndemannasläkter växte fram, vilka genom detta kunde bygga upp ekonomisk, juridisk och politisk makt.71 För att 66 Olausson, Peter, Nämndemän i Gillbergs härad år 1850, s. 29.
67 Lindstedt, Domsagorna i Sverige, s. 25 ff. 68 Domsagorna i Sverige, s. 89.
69 Olausson, Peter, Nämndemän i Gillbergs härad år 1850, s. 32. 70 Domsagorna i Sverige, s. 89.
motverka detta lagstadgades i 1734 års lag följande: ”Ej måge fader och son, swärfader och måg, twå bröder eller swågrar, i en Rätt sitta, ther ej flere än siu i Rätten äro. Aldrig måge och flere än twå, the ther i then skyldskap och swågerlag äro, som nu är sagdt, i en Rätt sitta.”.72
År 1862 bestämdes att nämndemännen skulle få kostnadsfri övernattning vid tingsstället. Nämndemannauppdraget gav dock inte stora inkomster och största möjligheter att tjäna pengar var sannolikt de privata uppdragen.73
Nämndemännen hade hög status under 1900-talets början, vilket vi kan förstå bland annat av de böcker som gavs ut där samtliga häradshövdingar och nämndemän vid Sveriges alla domsagor är beskrivna och de flesta är presenterade med fotografi. Från och med år 1925 blev även kvinnor valbara.74
År 1942 påbörjades reformarbetet med en ny rättegångsbalk, vilken trädde i kraft år 1948.75
År 1971 upphörde härads- och rådhusrätterna och ersattes av tingsrätter. Nu dömde i
brottmål en domare och fem nämndemän, med möjlighet att utöka både lagfarna domare och nämndemän med en. År 1982 försvann femmannanämnden och från och med detta betraktades inte längre nämndemännen som en enhet, med gemensam rösträtt. Nämndemännen tilldelades nu individuell rösträtt. De har blivit färre till antalet, men deras inflytande har ökat.76
3.2
Tidigare utredningar
År 1996 genomförde Brå en undersökning där domares, nämndemäns och allmänhetens inställning till olika juridiska frågor jämfördes. De frågor som ställdes var bland annat om skötsamma personer skall ha lindrigare straff, om prostitutionsköp bör vara straffbart, om svartjobb bör bestraffas etc. Det framträder ett mycket tydligt mönster där nämndemännens svar hamnar mitt emellan domarens hårdare och allmänhetens mildare uppfattning om straffbarhet för olika brott. I två fall är svaren avvikande, om prostitutionsköp bör vara straffbart och om langning av vin till eget barn skall vara straffbart. I båda dessa fall ligger nämndemännens åsikt för straffbarhet högre än både domarnas och allmänhetens. Detta sammanfattas som att ”Nämndemännens rättsuppfattning är en hybrid av ”det allmänna rättsmedvetandet” och domarens rättsuppfattning.”. En förklaring kan vara att nämndemännen när de tillträder som nämndemän delar allmänhetens rättsuppfattning, och att den sedan förändras i och med uppdraget och att de påverkas av de normer de tillämpar.77
År 2000 beslutades vid ett regeringssammanträde att rekryteringen av nämndemän skulle ses över. Syftet var att se vilka olika faktorer som påverkade möjligheterna att åstadkomma en mer allsidig rekrytering av nämndemän. Nämndemannasystemet har kritiserats för att det inte speglar befolkningssammansättningen, vad gäller ålder, social 72 1734 års lag, Rättegångsbalkens första kapitel, § 6.
73 Http://www.genealog.aland.net.
74 Munktell, Henrik, Domsagorna i Sverige.
75 Herlitz, Nils, Grunddragen av det svenska statsskickets historia, s. 326. 76 Axberger, Hans-Gunnar, Det allmänna rättsmedvetandet, s. 81. 77 Axberger, Hans-Gunnar, Det allmänna rättsmedvetandet, s. 82 ff.
bakgrund och etnisk bakgrund. Regeringen anser att de erfarenheter en nämndeman har med sig från sitt yrkesliv och övrig livserfarenhet är viktiga för domstolen, samtidigt som den kunskap nämndemannen tar med sig från domstolen är viktig för samhället. Det anses därför vara av största vikt att nämndemannauppdraget fördelas på ett genomsnitt av befolkningen, avseende kön, ålder och bakgrund. Enligt vad denna kommitté kom fram till finns här brister i flera avseenden, bland annat vad gäller nämndemännens ålder, då 45 % av nämndemännen är över 60 år. 8 % av nämndemännen tillhör åldersgruppen 20-39 år.78
Regeringen tillsatte år 2002 en nämndemannakommitté för att genomföra en utredning med syfte att uppmärksamma nämndemannauppdraget och försöka modernisera det utifrån dagens förhållanden och därigenom försöka stärka nämndemännens ställning. Nämndemannakommittén diskuterade möjligheten och lämpligheten att rekrytera nämndemän på annat sätt än via de politiska partierna. Ett förslag på 20 procents så kallad fri kvot lades fram, vilket skulle innebära att en femtedel skulle rekryteras på annat håll än genom de politiska partierna.79
Den 29 augusti 2002 yttrade sig Sveriges advokatsamfund genom remiss till justitiedepartementet, som svar på nämndemannakommitténs betänkande Framtidens nämndemän. Advokatsamfundet ansåg att det är viktigt att de nämndemän som rekryteras är aktiva i samhällslivet och att de har ett socialt engagemang. Det ansågs vidare vara av stor vikt att nämndemännen har tillräckliga kunskaper, då de i domarrollen hanterar stora mänskliga och ekonomiska värden. Advokatsamfundet delar inte nämndemannakommitténs åsikt att det vore angeläget att få bort inslag av professionalitet bland nämndemännen, utan de ansåg snarare att erfarenhet och relevanta kunskaper är viktigt. Advokatsamfundet höll med om förslaget att en viss procent av nämndemännen skall rekryteras på annat sätt än genom de politiska partierna, men att den fria kvoten inledningsvis skulle vara 50 procent. De ansåg inte att nämndemännens sammansättning speglar samhället, vad gäller ålder, kön och etniskt ursprung. De ifrågasatte också lämpligheten av att nämndemännens partitillhörighet var känd av domstolen. En ”avpolitisering” ansågs öka uppdragets attraktivitet. Nämndemannakommittén och advokatsamfundet var eniga om att den introduktionsutbildning som lagmän i samråd med Domstolsverket ger är tillfredsställande, dock ansåg advokatsamfundet att nämndemannarollen som domare och de domaretiska frågorna borde uppmärksammas.80 Den 9 december 2002 yttrade sig BO över förslaget från kommittén Framtidens nämndemän. BO anser att de finns brister i hur barns rättsliga ställning tillvaratas i rättsprocessen. BO tycker att det är av stor vikt att yngre nämndemän rekryteras, vilka kan ha större insikt, kunskap och förståelse för barnens situation. Barn utgör 20 % av Sveriges befolkning och de förekommer i många mål, det är därför också av stor vikt att barns rättssäkerhet säkerställs bland annat genom att alla nämndemän får en utbildning, där barnperspektivet ingår. BO anser att detta perspektiv saknas i den utbildning som erbjuds idag. Bo tycker att förslaget om fri kvot vid nämndemannarekrytering är bra, då 78 Direktiv 2000:79 Nämndemän – rekrytering m.m.
79 SOU 2002:61, Framtidens nämndemän.
yngre människor kan sakna tid och möjlighet att engagera sig politiskt.81 På denna punkt hänvisas också till artikel tre i barnkonventionen, som säger att barnperspektivet och hänsyn skall tas till barns egen uppfattning om sin situation vid bland annat domstolar.82 BO anser vidare att det är bra om ersättning för faktiska kostnader lagstadgas, även vad gäller näringsverksamhet, kostnader för barnpassning samt introduktionsutbildningen.83 JO ställde sig i stort bakom kommitténs förslag, men hade på en del punkter några kommentarer. Den föreslagna ändringen att minst en femtedel av nämndemännen skall väljas från en fri kvot ansågs bra, men att detta endast skall genomföras om det är möjligt, och inte som ett tvång, som kan leda till val av ej lämpliga nämndemän. Vidare ansågs att de i RB undantagna yrkeskategorierna, som ej är valbara som nämndemän, som till exempel poliser och jurister, skall ha möjlighet att lämna förslag på nämndemän till den fria kvoten.84
Utredningen som påbörjades år 2002 utmynnade tre år senare i ett förslag till förändringar som skulle leda till en ny syn på nämndemannaskapet och ett stärkt nämndemannainstitut. Det framkom att ersättningen var för låg, då dagarna och restiderna för nämndemännen ofta var långa. Ersättningsvillkoren mellan yrkesverksamma personer och de som inte förlorar arbetsinkomst föreslogs jämställas. I förslaget konstaterades också att arbetet som nämndeman kräver kunnande och erfarenhet och att de skall besitta lokalkännedom, vilket ansågs speciellt viktigt vid små tingsrätter, där domarna ofta är inflyttade och av den anledningen kan sakna nödvändig lokalkännedom. Det föreslogs att en viss del av nämndemännen skall rekryteras utifrån en större rekryteringsbas än vad som sker genom de politiska partierna. De politiska partierna skall inte bara ta hänsyn till allsidighet vad gäller ålder, kön och yrke, utan även avseende etnisk bakgrund. Valberedningen bör välja de som tidigare inte tjänstgjort som nämndemän eller de som varit nämndemän kortast tid. Det föreslogs även att lämplighetskrav bör införas vad gäller nämndemännen. Regler för entledigande och avstängning beträffande olämpliga nämndemän föreslogs.85
Regeringen yttrade sig över förslaget och kom fram till att det rådande rekryteringsförfarandet inte innebar att olämpliga personer valdes. Nominering genom politiska partier ansågs vara fungerande och skulle behållas, men en förnyelse föreslogs. Regeringen höll med om förslaget att en del av nämndemännen skulle väljas genom så kallad fri kvot, där även ej politiskt aktiva människor kunde väljas. Anmälde sig flera än det fanns platser skulle dessa tillsättas genom lottning. En högre tjänsteman skulle göra bedömningen av kandidatens lämplighet. Vidare föreslogs att partibeteckning skulle tas bort från nämndemannalistorna som skickas till domstolarna. Detta önskemål hade också enligt yttranden inkommit från flera remissinstanser, däribland flera domstolar. Det skulle uttryckas klart att ”valförsamlingen skall inte ange partibeteckning”, vilket skulle tydliggöra för nämndemän, rätten och allmänheten att uppdraget är juridiskt och inte politiskt. Ingen skall förlora ekonomiskt på att vara nämndeman, därför lades förslaget att 81 R 4.1:0725/02, Barnombudsmannen, yttrande.
82 FN:s barnkonvention om barns rättigheter, artikel 3, 20/11 1989. 83 R 4.1:0725/02, Barnombudsmannen, yttrande.
84 Ju 2002/4974, Framtidens nämndemän.
arvodet skall täcka de omkostnader som kan uppstå i samband med tjänstgöring, till exempel för barntillsyn och särskilt inställelsearvode för de som har över 50 km enkel resa till rättegångssalen. Detta skulle bland annat underlätta för hemarbetande föräldrar utan inkomst att ställa upp som nämndeman, då det annars kunde leda till att dessa fick en kostnad för barntillsyn, men inte erhöll någon ersättning för inkomstbortfall. Genom sammanslagning av domstolar i landet har många nämndemän fått ökad resväg, vilket kostar både tid och pengar.86 I betänkandet till denna utredning föreslogs den fria kvoten vara 20 %, det vill säga var femte nämndeman skulle rekryteras utanför den partipolitiska valproceduren. Det kan idag vara så att ”många ser det här som en möjlighet att runda av sin politiska karriär”, vilket leder till att vi får en allt äldre nämndemannakår. Det diskuterades också att det på nomineringsmöten är svårt för partierna att ”ta Kalle Andersson som är aktiv i Farsor och Morsor på stan, och i stället välja bort den trogna partimedarbetaren”. Samtliga partier var överens om att rekryteringsunderlaget måste bli större och även finnas utanför partierna.87
Lagförslaget ledde år 2006 till förändringar i RB gällande hänsyn till etnisk bakgrund och att nämndemän med kortaste tid som nämndeman skall utses. Dessutom infördes bestämmelser om att olämplig nämndeman kan avstängas. Avstängning högst sex månader blev möjligt om nämndeman uppträder på ett sätt som kan skada allmänhetens förtroende för rättsväsendet.88 Domstolsverket har även beslutat att nämndemän som behöver barntillsyn för barn under 12 år har rätt till skälig ersättning. Denna ersättning utgår inte till nära familjemedlemmar och ej heller till ordinarie barnomsorg. Nämndemän som har resväg överstigande 50 km får numera ett inställelsearvode på 100 kronor per dag. Förslaget om fri kvot gick inte igenom, då nuvarande system ansågs fungerande.89 År 2006 fick Brå i uppdrag av regeringen att genomföra en undersökning om personer med utländsk bakgrund missgynnas i rättsprocessen. Brå genomförde enkätundersökningar och intervjuer med åklagare, advokater, domare, tolkar och nämndemän. Nämndemännen valdes ut från listor som erhölls från NRF. Urvalet gjordes bland de nämndemän som hade en e-postadress angiven. Avsikten med undersökningen var inte att bedöma hur ofta diskriminering inträffar utan på vilket sätt. Det framkom att samtliga intervjuade grupper ansåg att diskriminering förekommer. Det ansågs till stor del bero på språksvårigheter, och att tolk inte alltid finns att tillgå. Några av nämndemännen var också av den åsikten att när den tilltalade eller målsäganden med utländsk bakgrund svarade tolken så ”blir det ju ett väldigt blablablabb då va…. och tidsschemat som gäller i rätten spricker, vilket leder till att alla parter blir irriterade.”. Det framkom även att det bland advokater, åklagare, domare och nämndemän fanns en föreställning att människor med utländsk bakgrund agerar på ett visst sätt och gav som exempel att romer klär sig på ett speciellt sätt och har rykte om sig att stjäla. En nämndeman sade ”man får skärpa sig oerhört för att inte halka in i det här lätta att ’ja men visst katten har han gjort det’.” Nämndemännen tog också i sin gruppdiskussion upp att beträffande personer på tillfälligt 86 Ju 2005/06:Ju 46, Motion till riksdagen.
87 2005/06 JuU 32, Ett stärkt nämndemannainstitut. 88 Lag 2006:850.
89Http://www.domstol.se, Ersättning till nämndemän, jurymän, intresseledamöter, värderingstekniska ledamöter, sakkunniga ledamöter i miljödomstol m.fl.
besök, som således saknar fast adress i landet, så ville de statuera exempel och se extra strängt på det brott som eventuellt begåtts. Brå kom i sin sammanfattning fram till att en del av lösningen på detta problem är att det behövs flera personer med utländsk bakgrund som arbetar inom vårt rättsväsen. En nämndeman sade ”Ju fler utrikesfödda du umgås med, ju större förståelse får du. (….) då dömer man busar och inte om de är svarthåriga.”90
Regeringen beslutade år 2007 att tillsätta en utredning för att undersöka allmänhetens förtroende för domstolarna. Utredningen skulle sedan ligga till grund för hur domstolarna kan arbeta vidare med kvalitetsfrågor.91 Studien utfördes av statistiska centralbyrån som en enkätundersökning bland allmänheten. Enligt undersökningen framkom att allmänheten har gott förtroende för domstolarna och då speciellt för de lagfarna domarna. Den fråga som avvek var förtroendet för nämndemännens kompetens och om domstolarna avgör målen inom rimlig tid. Allmänhetens förtroende för nämndemännen bedömdes lågt. Andelen ganska eller mycket stort förtroende var lika stor som gruppen litet eller ganska litet förtroende. 4 % av de tillfrågade hade mycket stort förtroende för nämndemännen, 34 % hade ganska stort förtroende och 38 % hade ganska eller mycket litet förtroende för nämndemännens kompetens. En anledning som anges i utredningen är bristande kunskap om nämndemännens funktion i domstolen. 67 % av de tillfrågade trodde att svenska nämndemän fungerar på samma sätt som en jury i England eller USA, och att de har en gemensam juryröst.92
I svarsmönstret framkom en skillnad i förtroende mellan låg- och högutbildade, utbildningsnivån uppskattades genom en kunskapsenkät som delades ut till de som besvarade förtroendeenkäten. Det förelåg en skillnad i förtroende för domarna med 24 %, då högutbildade hade högre förtroende för domarna än lågutbildade. Beträffande nämndemännen var denna skillnad 3 %, det vill säga där saknades denna koppling. I nedanstående tabell framkommer förtroende för nämndemän för samtliga och efter utbildning. Det finns ingen definition på utbildning, låg står för de som svarade minst rätt
på den enkät som ligger till grund för bedömningen och hög för de som hade flest rätt på kunskapsenkäten.
Mycket Ganska Ganska Mycket Ingen
stort stort litet litet åsikt_____
Samtliga 4 34 27 11 24
Låg 4 30 28 10 28
Medellåg 4 34 23 10 29
Medelhög 4 36 25 11 24
Hög 5 37 30 13 15
Tabellen är hämtad från SOU 2008:106, Ökat förtroende för domstolarna, bil. 3, sidan 47, tabell 7.
90 Brå-rapport 2008:4, Diskriminering i rättsprocessen. s. 64 ff.
91 Betänkande av Förtroendeutredningen Ökat förtroende för domstolarna, inledning. 92 SOU 2008:106 Ökat förtroende för domstolarna – strategier och förslag.
Personer med båda föräldrarna uppväxta i Sverige och personer med en förälder utomlands hade samma förtroende för nämndemännens kompetens att döma korrekt. Gruppen med båda föräldrarna födda utomlands hade något lägre förtroende för nämndemännens kompetens att döma korrekt.93
Bland de tillfrågade personerna med domstolserfarenhet hade 37 % mycket eller ganska stort förtroende för nämndemännen. 52 % hade ganska litet eller mycket litet förtroende för nämndemännen. Förtroendet för nämndemännen bland personer med domstolserfarenhet är således lägre än bland resten av allmänheten.94 Vid ett närmare studium av personer med domstolserfarenhet framkom på frågan om nämndemännen har kompetens att döma korrekt, att bland advokater har 20 % mycket eller ganska stort förtroende för nämndemännens kompetens och 42 % av åklagarna har ganska eller mycket stort förtroende för dessa. 38 % av allmänheten har mycket eller ganska stort förtroende för nämndemännen i denna fråga. Här framkom även att nämndemännen själva i viss mån överskattar vilket förtroende parter i mål, vittnen samt professionella jurister har för nämndemännens egen kompetens.95
Synpunkter som framkommit i rapportdelen till denna utredning är att advokater tycker det är problematiskt att nämndemän arbetar politiskt samtidigt som de deltar i dömande verksamhet. En del advokater tycker också att nämndemännen bör vara mer aktiva under överläggningar och också visa att de är engagerade vid huvudförhandlingen. I förtroendeutredningen yttrade sig advokater och åklagare även om hur de ser på nämndemännens kompetens att döma. Bland advokaterna tyckte påfallande många att eftersom nämndemännen saknar juridisk kompetens, så brister deras förmåga till självständig bedömning, de påverkas av domaren. De anser också att juristdomaren har för stort inflytande över nämndemännen. De anser vidare att nämndemännen dömer utifrån känslor, åsikter och fördomar, mer än utifrån kunskap om gällande rätt, samt att de är känsliga för påtryckningar från media och att de ofta tar politiska, och inte juridiska hänsyn. En del av advokaterna anser också att nämndemännen saknar förmåga att korrekt bedöma bevis, påföljd och straffmätning. De uppfattas också som alltför ålderstigna och de ger ett trött och passivt intryck under huvudförhandlingen. De representerar inte befolkningen och har svårt att förstå olika sociala bakgrunder. En del advokater ifrågasätter också rekryteringen av unga personer med utländsk bakgrund, då dessa saknar kunskap om landets rättssystem. Endast ett fåtal av de tillfrågade advokaterna anser att nämndemannarollen är viktig.96
Åklagarna är av den uppfattningen att nämndemän saknar kunskap om lagstiftning och att de dömer på andra grunder än juridiska. Några anser att detta kan äventyra rättssäkerheten, andra tycker att det leder till onödiga överklaganden. De anser också att nämndemännen saknar förmåga att bedöma bevis och påföljd. De tycker att nämndemännens inflytande är litet och att de ofta följer domarens åsikt. Nämndemännen dömer ofta utifrån känslor och egna värderingar, vilket kan leda till felaktiga domslut. De 93 SOU 2008:106 Ökat förtroende för domstolarna – strategier och förslag.
94 SOU 2008:106 Ökat förtroende för domstolarna – strategier och förslag. 95 Betänkande av Förtroendeutredningen Ökat förtroende för domstolarna, s. 62. 96 Rapport och sammanfattning, Joel Pälvärinne, SOU 2008:106, bil. 5, s. 217.
