__________________________________________________________________________________________
”… jag tjänar ju någon …”
– åtta blivande organisters tankar om sitt kommande yrkesliv
Anna Lundström
C-uppsats 2006:19 Handledare: Berit Uddén
Musikpedagogik C
________________________________________________________________ C-uppsatser vid Musikhögskolan, Örebro universitet
SAMMANFATTNING
Åtta blivande organister har fått ge sina bilder av hur de uppfattar den yrkesroll som de håller på att växa in i, hur de uppfattar musikens roll i kyrkan och vad de har för tankar om framtiden. Undersökningen har gjorts med kvalitativ metod. Hos alla informanterna verkar tron finnas som en självklar komponent i deras syn på musiken i kyrkan och sin uppgift som kyrkomusiker. Om jag skulle ge en sammanfattning av informanternas svar på frågan om vad yrkesrollen kärna är, så är det att få ge vidare musiken och genom musiken peka på att det ”det finns något större här i tillvaron”. Alla de intervjuade har vikarierat i större eller mindre utsträckning alltifrån kortare sommarvikariat under ett par år till heltidstjänstgöring. Det faktum att alla studenterna redan har en stor erfarenhet av att vikariera gör att de redan har en bas av erfarenheter som präglar deras syn på kyrkomusikens roll och sin egen yrkesroll och den påverkar oavsett hur stor erfarenheten är.
När det gäller frågan om vilken musik som passar i gudstjänsten sammanfaller inte alltid kyrkans och individens tolkningsperspektiv. I intervjuerna har det också kommit fram hur studenter när de spelat på begravningar fått kompromissa med kyrkans lära i syfte att tillmötesgå de anhöriga
I intervjuerna har det också kommit fram funderingar om framtiden och sådant som kan betraktas som orosmoln. Det har då varit fråga om kyrkans ekonomi och i förlängningen församlingarnas ekonomi, färre sökande till kyrkomusikutbildningarna, samarbetssvårigheter och ett krympande församlingsunderlag som oroar i första hand.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING... 4
BAKGRUND... 5
Vad säger Svenska kyrkan om kyrkomusiken?... 5
Kyrkomusikens funktion...5
Kyrkomusiken och sekulariseringen...5
Kyrka och kyrkomusik i förändring...5
Kyrkomusikerutbildningen...6
Tidigare forskning... 7
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR... 7
METOD... 7
Urval... 8
Etiska aspekter... 8
RESULTATPRESENTATION... 9
Yrkesrollens kärna... 9
Delanalys 1... 10
Vilken musik i kyrkan?... 12
Musik i begravningsgudstjänsten... 12
Om textliga frågor... 13
Om musikgenrer... 13
Att bilda sig en uppfattning om musiken i kyrkan... 15
Om att använda cd... 16
Delanalys 2... 16
Oro och förhoppningar... 16
Förhoppningar... 18
Tankar om samarbete... 18
Oro för Svenska kyrkans framtid... 18
Delanalys 3... 21
SLUTDISKUSSION... 22
INLEDNING
Jag har sedan 1988 varit verksam som kantor, dels som vikarie men hade också tjänst under tio år. I möten med äldre och yngre kollegor och med andra yrkesgrupper och frivilliga i Svenska Kyrkan har jag diskuterat musik och kyrkans framtid. En av frågorna i intervjun har gällt musikval vid vigslar och begravningar. En kyrkomusiker får ibland önskemål om musik vilket kan leda till frågor om det är lämplig musik att använda och om texten är lämplig. Min egen erfarenhet är att ha fått ackompanjera solister som sjungit allt ifrån Händel till Mauro Scocco. Det har lett funderingar om balansgången mellan att tillmötesgå de anhöriga och skapa en gudstjänst, där text och musik står i samklang med kyrkans uppgift. En av de intervjuade, Mikael, säger att han har en uppfattning om när han ska vara en ”jukebox” som går de anhörigas önskemål till mötes eller när han ska spela trösterik musik, då han är mer restriktiv i musikvalet. Det är då fråga om begravningsgudstjänster. I och med att användningen av inspelad musik har blivit vanligare kan man ställa sig frågan: Vad händer med yrkesidentiteten om den musikaliska insatsen ersätts med inspelad musik? Vad är då egentligen kärnan i kyrkomusikerns yrkesroll? Finns det musik som inte passar alls för kyrkorummet?
Det här är frågor som sorteras in under det övergripande temat vad en blivande organist har för tankar om sin kommande yrkesroll och om kyrkomusikens funktion.
BAKGRUND
I det här kapitlet ges en kort beskrivning av Svenska kyrkans och kyrkomusikens situation i Sverige just nu. Här tas också upp något om Svenska kyrkans syn på kyrkomusiken och kyrkomusikerns roll.
Vad säger Svenska kyrkan om kyrkomusiken?
Kyrkomusiken var fram till och med år 2000 reglerad av kyrkolagen. Kyrkolagen har sedan kyrkans skiljande från staten ersatts av kyrkoordningen. Kyrkoordningen reglerar tillsammans med kollektivavtal anställning av kyrkomusiker. Den omfattar dock inte musiken, därför fick Svenska kyrkans musikråd år 2001 uppdrag att ta fram ett policydokument, Musiken i Svenska kyrkans
församlingar (i fortsättningen förkortad MISK). Där pekar man på ett inre samband mellan
konstfullhet och andlighet, mellan orden kultur och kult som har samma rot. Latinets cultus betyder ”skötsel, vård” men även ”hyllning” eller ”dyrkan”. Kyrkomusiken, menar man, är ett uttryck för en synlig jordisk tillvaro och på samma gång en föraning av den osynliga himmelska världen (MISK, 2001, s. 4). Här talas också om tre grundstenar i kyrkomusikens roll: autonomi, funktionalitet och
kommunikation. Med autonomi menas att musiken är en konst som är självständig och har rätt att
utvecklas efter sina egna lagar. Dess existens behöver inte berättigas av något utommusikaliskt utan har ett eget värde. ”Musik som hävdar rättigheten att uttrycka sig utan någon hänsyn till det gudomligas närvaro i gudstjänst eller kyrkorum, eller som försvårar gudstjänstens inre händelseförlopp diskvalificerar sig själv som konstnärligt liturgiskt uttryck” (a.a. s. 4). Definitionen av funktionalitet förklaras närmare i nästa stycke. Den tredje grundstenen, kommunicerbarhet, handlar om att musiken ska skapa en relation mellan verket och lyssnaren.
Kyrkomusikens funktion
För att kunna diskutera kyrkomusikens funktion behöver funktionsbegreppet definieras.
Jan Ling definierar musikens funktion som liktydigt med dess inverkan på människan som individ och i grupp (Ling 1976). Funktion kan också vara det som motiverar att man spelar och/eller lyssnar
på musik. Antropologen Merriam talar om funktion som de vidare syften som motiverar musikens användning (Merriam 1964, s. 209). Dessa två synsätt på musikens funktion kan sammanfattas så här: Funktion kan vara det som faktiskt händer med människor när de spelar eller sjunger själva eller lyssnar på musik. Funktion kan också vara de bakomliggande motiven – att upplevelsen av musik ska leda till en viss önskad effekt hos mottagaren. I MISK talas om funktionalitet. Med det menas att konsten i kyrkans tjänst alltid har en funktion att ta hänsyn till. Med det är det inte sagt att musiken alltid måste ”bindas in i snävt funktionella ramar” (MISK s. 47). Funktionen är inte den enda bedömningsgrunden men valet av musik måste ske med hänsyn till det liturgiska förloppet i gudstjänsten. Här använder författarna begreppet funktion som det definieras av Merriam. Med liturgi menas allt det som sker i gudstjänsten i form av sång, instrumentalmusik, textläsning och predikan men även drama, dans, procession och symbolhandlingar. Kyrkorummets arkitektur och utformning är också något som täcks av begreppet liturgi. Ordet liturgi kommer från grekiskan och betyder ungefär ’det gemensamma arbetet’, ’folkets lek’ eller ’offentlig tjänst för folket’ (a.a. s. 68).
Kyrkomusiken och sekulariseringen
Hur man uppfattar gudstjänsten i kyrkan och kyrkomusiken är beroende av vilket förhållande man har till kyrkan och vilken vana man har av att delta i gudstjänster. I avhandlingen Rum för röster använder Jonas Bromander begreppet ”kyrklig kompetens” för att beskriva samma sak. Han menar att kyrklig kompetens består dels av religiös socialisation, kontakt med Svenska kyrkan och ideologisk närhet till Svenska kyrkan (Bromander, 2001 s. 73).
Jag ska tillägga att begreppet kyrklig kompetens naturligtvis är överförbart på andra samfund, men hans undersökning är fokuserad på Svenska kyrkan och därför ska ordet ”kyrklig” förstås som något som har med Svenska kyrkan att göra. Den kyrkliga kompetensen kommer förmodligen att minska och det lär inverka på Svenska kyrkans musikverksamhet (a.a. s. 194).
Jonas Bromander skriver att när religionssociologer undersökt hur institutionaliserad religion kan komma att utvecklas, har de inte tagit med kyrkomusiken och de musikaliska aktiviteterna som en faktor utan betraktat den som en del av det samhälleliga kulturlivet (Bromander 2001 s. 63). Sociologiska och religionssociologiska teorier pekar på att Svenska kyrkans verksamhet kommer att minska i stort men det finns ingenting i statistiken som säger att kyrkans musikliv kommer att följa den utvecklingen (a.a. s. 64). Bromander säger att musiken har sekulariserats på det sättet att den inte bekräftar en viss religiös föreställningsvärld därför att musiken inte uppmanar på samma sätt som det predikade ordet. Enligt honom skulle då ett och samma musikstycke utgöra en bas för flera tänkbara religiösa tolkningar ”eftersom det ger individer med olika religiösa preferenser möjlighet att tolka sin tro” (a.a. s. 63). Sociologerna Berger och Luckmann lanserade begreppet symboliskt
universum. Med det menas en totalitet (ett universum) inom vilken hela livets skeenden och
erfarenheter kan tolkas och förstås. Då är religiösa erfarenheter något som ingår i detta symboliska universum. Det benämns symboliskt eftersom det refererar till annat än det som ingår i vardagslivets realiteter (Berger & Luckmann 1979 s. 114ff). Svenska kyrkan, liksom andra religiösa institutioner kan sägas upprätthålla ett symboliskt universum.
Kyrka och kyrkomusik i förändring
Svenska kyrkan är den största musikinstitutionen i landet om man ser till hur mycket konserter och musikgudstjänster som anordnas varje år (SKU 2003:3). Svenska kyrkan har sedan reformationen haft en monopolställning i och med att det har varit en statsreligion. Kyrkans inflytande över samhället har successivt minskat sedan slutet av 1800-talet. Den 1 januari 2000 skiljdes kyrkan från staten och denna händelse bedöms som den största förändringen i Svenska kyrkans historia sedan reformationen (Edqvist, 2000, s. 9). En mycket avgörande händelse var också 1951 års
religionsfrihetslag som innebar att man kunde gå ur kyrkan utan att inträda i ett annat samfund. De flesta invånare i Sverige tillhör Svenska kyrkan, år 1999 var siffran 83,5%. Antalet utträden ökar kraftigt. Under åren 2000 - 2005 har ca en kvarts miljon begärt utträde (Bromander 2005, s. 172). Deltagandet i Svenska kyrkans verksamheter har minskat under hela 1900-talet. Dess musikaliska verksamhet är dock ett undantag (Bromander 2001 s. 63). Musikgudstjänster ökar i antal och medlemsantalet ökar i kyrkans körer. Globaliseringen och den ökade medialiseringen har också påverkat. Aldrig förr har så många stilar, genrer, former och uttryckssätt funnits tillgängliga samtidigt. Musiken finns överallt och mängden musik och den tid vi ägnar åt den har ökat mycket snabbt. ”Det som förr var fundamentet i musikens hus, ’den stora musiktraditionen’ är nu blott en av pelarna i en snabbt växande och alltmer oöverskådlig pelarsal.”(Lundberg 2000 s. 15). De senaste decenniernas utveckling på musikens område har också påverkat Svenska kyrkan och dess musikliv även om den klassiska musiken har en stark ställning.
Om man överför pelarsalsmetaforen till Svenska kyrkans förhållanden så kan man säga att
konstmusiken fortfarande utgör de bärande pelarna men den har fått sällskap av andra musikgenrer. Man kan dra en parallell mellan utvecklingen i Afrikas kyrkor och utvecklingen i Europas kyrkor på 50- och 60-talet. I takt med att kyrkorna i Afrika blev mer självständiga, öppnades vägen för de egna kulturella uttrycken i liturgi och musik istället för den ensidigt västerländska. Samtidigt som trummorna fick sin plats i de gamla missionskyrkorna i Afrika började gitarren göra sitt intåg i Europas kyrkor på 60-talet. Psalmsången i Svenska kyrkan hade dittills präglats av 1600-, 1700- och 1800-talets orgelackompanjerade koraler (Musiken i Svenska kyrkans församlingar s. 54). 60-talet blev en vändpunkt när sånger av viskaraktär inspirerade av franska och engelska kristna vissångare spreds i framförallt ungdomsgrupper inom Svenska kyrkan. Under 70-talet fanns en rad kristna rockgrupper. Det har liksom i övriga musiklivet skett en globalisering. Sånggruppen Fjedur tog med sig sånger från Sydafrika, sånger som fick stor genomslagskraft. Från Latinamerika kom den nicaraguanska och den salvadoranska bondemässan. Det har också gjorts rockmässor. I Västerås stift har Anders Lindström skrivit en rockmässa och i Annedalskyrkan i Göteborg 1994 gjorde man en uppsättning av Pink Floyds ”The Wall”. En av grundtankarna var att ”Gud låter sig mötas och tillbedjas på en mängd språk, verbalt, visuellt och genom musikens mångfald” (Svenska Kyrkan 2005-12-14). Efter det gjordes andra temamässor med musik av bland andra U2, Eldkvarn och Mikael Wiehe, där man använt text ur låtarna med upphovsmännens godkännande. Svenska kyrkan beställer också nyskriven musik av tonsättare. Stefan Nilsson och Georg Riedel är tonsättare som skrivit beställningsverk, bl a körstycken för barn och vuxna. Nya sånger och psalmer skapas fortlöpande, och många har redan fått plats i den nya psalmboken. En skiva med rappade bibeltexter spelades in 2002 i syfte att vilja göra livstolkande bibeltexter tillgängliga för unga människor (Svenska Kyrkan 2005-12-14).
Kyrkomusikerutbildningen
Det finns idag två yrkesutbildningar som är behörighetsgrundande för tjänst som kyrkomusiker i Svenska kyrkan, kantorsutbildning och organistutbildning. Kantorsutbildningen omfattar normalt två års studier, vanligtvis vid folkhögskola. Dessutom ingår Svenska kyrkans grundkurs, en termin. Högskoleutbildning för kantorsexamen finns vid Ersta Sköndal högskola och på musikhögskolan i Malmö och intagningarna görs lokalt (SKU 2003:3 s. 86). Av alla kyrkomusiker som finns i Sverige har 75% kantorsexamen och 25% har organistutbildning. Det finns behöriga kantorer med annan utbildningsbakgrund än de ovan nämnda utbildningarna. Det grundläggande innehållet i utbildningarna är ganska lika. Det är utbildningens längd och graden av fördjupning i vissa ämnen. Organistutbildningen omfattar normalt fyra års heltidsstudier och utbildningen finns idag vid musikhögskolorna i Stockholm, Göteborg, Piteå och Malmö. I organistutbildningen är Svenska
kyrkans grundkurs inte obligatorisk.
Av Svenska kyrkans ca 27 000 anställda utgörs ca 2000 av kyrkomusikertjänster (SKU 2003:3 s. 8). Kyrkomusikutbildningarna i Sverige, både den högre utbildningen och kantorsutbildningen kan sägas för närvarande vara under starkt förändringstryck, dels därför att människors referensramar vad gäller kyrkan och kyrkans musik har förändrats men också därför att framtiden är oviss ur ekonomiskt perspektiv. Kyrkan har kunnat åtnjuta stora ekonomiska resurser vilket till exempel visat sig i det orgelbestånd som finns i Sverige. Det är en instrumentsamling av hög standard (a.a. s. 85). Utbildningens innehåll har också förändrats. Även om tonvikten ligger på konstmusik så är bruksspel en del av kursplanen. Studenter idag har också andra musikaliska referensramar än tidigare generationer kyrkomusiker och har i högre grad erfarenheter från andra musikgenrer.
Kyrkomusikerutbildningarna på de olika orterna har kommit att få olika profiler beroende på lokala förutsättningar och prioriteringar. Antalet sökande per utbildningsplats har också minskat avsevärt. År 1998 var det 50 sökande till 24 platser på organistutbildningen och år 2003 var antalet sökande färre än antalet tillgängliga platser då det endast var 19 sökande till de 24 möjliga platserna. Totalt antogs detta år endast 14 personer (SKU 2003:3 s. 161). Svenska kyrkans skiljande från staten och den allmänna samhällsutvecklingen bäddar för mångfald snarare än enhetlighet vilket ökar pressen på utbildningssidan att tillgodose mångfaldens olika krav. Utbildningen liksom utbildnings-väsendet i stort kommer i allt större utsträckning att styras av studentens egna val och intressen än av utbildningsmönster som fastställs av samhälle, högskola eller kyrka (Tobin, 2000).
Tidigare forskning
Jonas Bromander skrev 2000 ett arbete inom religonssociologi. Det bygger på bl a en enkätundersökning av 170 kyrkomusiker. Syftet var bl a att undersöka vilka faktorer som låg bakom yrkesvalet. Undersökningen visade att vägen till kyrkomusikalisk tjänst går dels via musikaliska erfarenheter, dels kyrkliga erfarenheter och förväntningar och att kyrkomusikernas religiösa grundhållning verkade ligga ganska nära vad kyrkan officiellt förespråkar (Bromander, 2001, s. 158). En avhandling inom musiksociologi ”Ande skön – kom till mig” (Stig-Magnus Thorsén, 1980) var en undersökning om samfundsmusikens funktioner. Den behandlade bl a musikens gemenskaps-befrämjande funktioner och upprätthållande av ett symboliskt universum.
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Syftet är att undersöka vad några organiststuderande har för uppfattning om kyrkomusikens roll och sin egen roll i det kommande yrkeslivet.
Hur beskriver den studerande kärnan i kyrkomusikerns yrke? Har studenten hamnat i situationer då han/hon varit tveksam till vissa musikönskemål och isåfall hur han eller hon har hanterat situationen och då menar jag i första hand begravningar och vigslar. Vad har den studerande för tankar om framtiden och vilka är förhoppningarna och orosmolnen?
METOD
Eftersom syftet är att undersöka åtta organiststuderandes tankar om sin framtida yrkesroll och musikens roll i kyrkan, föll sig valet av kvalitativ metod som verktyg naturligt. Uppfattningar och tankar får inte tillfälle att utvecklas i en enbart kvantitativ studie. Steinar Kvale (1997, s. 38) skriver: ”Den kvalitativa forskningsintervjun har inte som mål att komma fram till entydiga och kvantifierbara uppfattningar om de teman som ställts i fokus”. Varje intervju har genomförts med utgångspunkt från en intervjuguide men varje samtal blir självklart unikt eftersom det är beroende av
just den informantens utsagor åtföljda av mina följdfrågor. Den kvalitativa intervjun är ett samspel mellan intervjuaren och den intervjuade där båda parter samtalar om ett ämne som intresserar dem och ett utbyte av synpunkter förkommer. För att ha något att utgå ifrån gjorde jag en intervjuguide. I intervjuns första skede har jag frågat om musikalisk bakgrund och ifall han/hon var engagerad i en församling etc. Detta gjorde jag av två skäl. Dels som en slags naturlig inledning och uppvärmning, dels för att jag ville få en bild den studerandes väg in i utbildningen. Jag började på detta sätt i varje intervju, däremot ställde jag resten av frågorna när jag tyckte att frågan fann sin naturliga plats i samtalet. Jag ställde alla frågor i min intervjuguide men lät informanternas egna associationer styra ganska mycket. ”Ju spontanare intervjuproceduren är, desto större blir sannolikheten för att man erhåller spontana, livliga och oväntade svar från intervjupersonens sida” (a.a. s. 121). Det kan därför sägas vara en halvstrukturerad intervju. Undersökningen har gjorts med telefonintervju. Eftersom utbildningsorterna är utspridda från Piteå i norr och Malmö i söder så valde jag intervju per telefon helt enkelt på grund av praktiska och ekonomiska skäl. Sju intervjuer gjordes mellan januari och april 2001 och en i december samma år och intervjuernas längd varierade mellan 50 och 80 minuter. Samtalen spelades in på band och utskriften gjordes inom några dagar efter varje intervju.
Urval
Jag valde ut åtta personer, två studenter från var och en av de fyra utbildningsorterna med organistutbildning. Alla studenter gick vid tidpunkten för dessa intervjuer i årskurs tre, utom en som gick i årskurs fyra. Det är fyra män och fyra kvinnor. En student på varje ställe har slumpvis valts ut, sedan har jag bett den intervjuade att ge ett förslag på en annan intervjuperson i samma årskurs. Frågan om olika musikgenrers plats i kyrkan gjorde att jag ville få en någorlunda balans mellan studenter som har sysslat en del med bruksspel (t ex jazz och gospel) och de som är mestadels klassiskt intresserade. Organistutbildningen har givetvis sin tyngdpunkt i konstmusiken men många studenter har kommit in på den här banan genom att ackompanjera barnkörer, gospelkörer eller i andra sammanhang där annan musik än den ur den konstmusikaliska traditionen är vanlig, därför ville jag bland informanterna ha studenter med sådan erfarenhet.
Etiska aspekter
Informanterna har först kontaktats per telefon där jag frågat om de vill ställa upp i en intervju. Jag har då beskrivit den här typen av studier där man återger med direkta citat ur intervjuer och informanterna har blivit införstådda med att intervjuerna spelats in. Vidare har informanterna muntligen blivit informerade om att bandinspelningarna endast kommer att nyttjas av mig i syfte att genomföra denna undersökning och att endast fingerade namn kommer att användas.
RESULTATPRESENTATION
Yrkesrollens kärna
Jag bad studenterna beskriva sin syn på kärnan i kyrkomusikerns roll. Katarina vill ge vidare det hon lär sig och pekar på det faktum att hon valt kyrkan som kommande arbetsplats och att det är genom musiken som hon förmedlar kyrkans budskap. När jag frågar Katarina hur hon skulle vilja formulera kärnan i yrket svarar hon att det är att få ge musiken vidare och det hör ihop med kyrkans budskap. Annars skulle hon kunna göra det någon annanstans, säger hon.
Det blir ju genom musiken som man vill ge människor en upplevelse och någonting som man inte kan få någon annanstans. Det är ju ganska unikt, det man håller på med. Musiken är ju ett sånt starkt medel, så det känns som en plikt att jag måste ge vidare musiken och i och med det så får dom ju också hela kyrkans budskap.
Eva siktar på utlandsstudier efter sin examen. Hon vill fördjupa sitt orgelspel och tänker inte börja söka tjänst förrän efter ett tag. Jag frågar henne om kärnan i uppgiften och hon svarar efter en liten stunds funderande att det är att berätta evangelium med musik. Hon säger att det är viktigt men också att det är otroligt svårt men att det är det som hon tänker sig att grunden är. Hon berättar också om hur hon ser på sin uppgift som musiker den dag hon kommer att söka en tjänst. Just nu brinner hon för att utveckla sitt orgelspel och är medveten om att det kan bli kollision med församlingens krav ifall hon skulle söka en tjänst redan nu och innerst inne bara vill sitta och öva orgel:
För det tänker jag ju mycket att jag kommer att bli anställd av en församling. Det är inte det att jag ska försöka hitta på saker som jag tycker är roliga ... utan jag tjänar ju någon.
Göran ser sig främst som en musiker anställd av en församling och han talar om att vara en bärare av det kristna budskapet i gudstjänsten. Han säger att hans drivkraft är hans tro att musiken kan påverka människor. Han pekar också på musikens tjänande roll och att inte spela för att framhäva sig själv. Han vill använda musiken på ett, som han säger, positivt och uppbyggligt sätt så att den kommer församlingen till glädje och säger att det solistiska orgelspelet är en stor drivkraft. Göran ser samtidigt en fara i att ägna sig för mycket åt sitt eget spel men han säger också så här om musikens möjligheter att påverka:
Samtidigt så tror jag verkligen att musik kan ...inte påverka direkt ...jag tror inte man kan (skratt) bli en bättre människa men jag tror att man kan påverka inriktningen hos människor. Förhoppningsvis kan man få människor att hoppas på att ...ja ...att det finns något större här i tillvaron än det vi har här och det jobbar ju verkligen vi musiker med. Något som inte går att ta på ... Det känns också viktigt i hela samhället. Det gäller ju alla musiker men framförallt kyrkomusiker där det är teologiskt befogat så att säga. /.../Så där tror jag att det solistiska orgelspelet också är väldigt viktigt och all teknisk färdighet har man nytta av i gudstjänstspelet också.
Göran säger att han tycker det är viktigt att man upprätthåller en hög nivå på det solistiska orgelspelet. Samtidigt tycker han att det liturgiska spelet borde uppmärksammas mer och han menar att det är en konst som också är det som utmärker en bra organist. Han menar att traditionen på utbildningen är att diplomorganister ses som föredöme.
Ja, jag tänker mig att jag har fått gåvor när det gäller musik och tycker det är väldigt roligt. Jag vill tänka mig att jag tjänar en församling, att jag tjänar Gud genom att spela i kyrkan och kan förmedla någonting dels genom mitt musicerande och dels genom den jag är, hoppas jag.
Therese ser sig inte som en person som direkt skyltar med sin övertygelse:
Det är ju ändå otroligt vilka möten man har i alla sammanhang och att det tar sin utgångspunkt i musiken eftersom det är min roll rent yrkesmässigt. Annars är det ju mötet med folk i glädje och sorg. Och jag får väl säga att jag är ju ingen missionerande typ, om du förstår vad jag menar.
Hon säger att tron är något är något som finns där underförstått. Therese kombinerar studier med att jobba deltid i en församling på sin hemort. Hon beskriver kören som en samling av fler tvivlare än troende men att alla känner en stor samhörighet med församlingen. Therese vill som sagt lyfta fram mötet med människor som det viktigaste i yrket. Jonas är också inne på detta med möte med människor, framförallt att knyta människor till kyrkan genom musiken och att människor genom den ska kunna uppskatta det andra i kyrkan. Därför, säger han, har kyrkomusiker en avgörande roll eftersom det som han säger ”drar bra med folk”. Om man t ex har en kör i kyrkan på söndagens gudstjänst så kommer mer folk än det gör annars, menar Jonas.
...och att därigenom kunna visa på vad kyrkan är för någonting. Att man kanske kan få folk som inte är så intresserade av kyrkan att helt plötsligt ...”åh, vilket vackert rum!”, skönt att man kanske kan ...locka folk till kyrkan genom musiken, det tror jag.
Mikael talar om sin förkärlek för kyrkomusiken. Han säger att den får ett djupare uttryck som han ibland känner att han kan sakna på ett rent konsertant musicerande och att han längtar efter att få sätta musiken i ett seriöst sammanhang. Kärnan för Mikael är att ge vidare det han fått. Just nu är han mest fokuserad på att fördjupa sina kunskaper men säger att det så så småningom kommer att vända för honom så att han sen kommer att vilja ge ut. Han vill, som han säger, ”fördjupa sina inputs” medan han är relativt ung och sedan kommer han att vilja ge kunskaperna vidare.
Jag känner ändå att ju mer jag lär mig, får jag en längtan efter att ...första tecknet är ju på att jag känner en längtan efter att undervisa. Och det tyder ju i sin tur på att jag verkligen har en längtan efter att ge av det som jag fått. Och jag tror det är nånstans där det ligger. På ett sätt, som kyrkomusiker, kan man omedelbart märka ett resultat, hur viktigt det är med musik och att man verkligen har gett någonting. Det räcker ju bara med att man har spelat på en begravning så märker man att man har gett människor någonting.
När Erik får frågan om han har någon förebild som kyrkomusiker så nämner han en person som han tycker hade väldigt bra kontakt med människor. Han uppfattade henne som en människa som brydde sig om sina korister och såg uppgiften som något som är mer än att vara musiker.
Eva, som siktar på orgelstudier nämner sina orgellärare som förebilder men också ett par personer som varit, som hon säger ”helhjärtade inom kyrkan”. Göran nämner sin pianolärare som exempel på förebild, en person som haft förmågan att entusiasmera och sporra. Linda nämner en kyrkomusiker som hon tycker besitter pedagogiska kvaliteter. En person som möter körsångarna på den nivå de är och som komponerar musik och använder de resurser som finns i hennes närhet.
...den här konsten att känna sina körsångare,sina medmusikanter så bra att hon vet precis vad dom kan så hon kan skriva musik som dom också sen kan framföra väldigt bra så dom får göra just det dom kan, det är jag jätteimponerad av! Och att orka hålla på med det och inte bara liksom sätta sig på sin rutin och sitta där och ta fram material som man har sjungit i tio år för ”så har vi alltid gjort”. Hon har vilja att förnya sig och viljan att hitta nya sidor hos sig själv att utveckla, det är jag fascinerad av.
Delanalys 1
Svaren, som jag får på frågan om vad som studenten ser som kärnan i kyrkomusikerns uppgift, kretsar kring musiken som ett starkt medel att nå människor. Viljan att få ge vidare det man har fått, att ge musiken vidare, är den gemensamma nämnaren för alla. Sedan när det kommer till musikens roll i kyrkans sammanhang och musikerns uppgift får jag en rad svar som jag tolkar som ett spektrum av svar alltifrån: ”jag är ju ingen missionerande typ” till ett mer handgripligt svar som ”jag vill tjäna Gud genom att spela i kyrkan”. Erik, som står för det sistnämnda citatet ser både musiken och sin egen person som instrument i arbetet som kyrkomusiker och han uttrycker en tydligt formulerad gudstro. Jag bör dock påpeka att jag aldrig ställt frågan ”är du kristen?” eller ”är du troende”? Däremot har jag frågat om deras kyrkliga bakgrund. När Erik, Eva, Katarina och Göran ska beskriva hur de uppfattar yrkets kärna använder de sig av formuleringar som ”berätta evangelium med musik” och att ”tjäna Gud genom att spela i kyrkan”. Göran talar om att evangelisera det kristna budskapet och talar också om det solistiska orgelspelet som han hoppas ska ”komma församlingen till glädje”. Jag kopplar samman deras sätt att uttrycka sig med deras kyrkliga bakgrund. Katarina och Erik har vuxit upp i EFS (som är en självständig rörelse inom Svenska kyrkan), Göran i Svenska kyrkan. Erik, Katarina och Göran är uppvuxna i den kyrkliga sfären. Eva kom som tonåring med i en frikyrkoförsamling. Ovan nämnda formuleringar hör till ett invant språkbruk i kyrkans sfär. Sedan kan man ju fråga sig om min fråga om vad som är kärnan i yrket är ganska ledande. Det kan finnas en risk att de kanske modifierar sitt svar så det motsvarar det som de tror att jag förväntar mig att de ska svara. Jag ber dem ju om ett svar på en alltför vittomfattande fråga och den formuleras ganska formellt. En sådan allmänt hållen fråga kanske riskerar att få ett svar som präglas av redan vedertagna sätt att uttrycka sig om musikens uppgift i kyrkan. Eva, Erik och Göran uttrycker tydligt att de tänker sig att de är anställda av en församling. Eva och Göran säger i samband med det att det är inte för att framhäva sin egen person. Göran uttrycker en farhåga att det skulle kunna bli så, att i det solistiska orgelspelet finns en risk att musikern framhäver sig själv. Jonas, Göran och Mikael talar om musikens möjligheter att påverka människor. Göran tror att med musik kan man få människor att hoppas på att det finns något större här i tillvaron än det vi ser. Jonas ser musiken som ett sätt att locka folk till kyrkorummet, folk som vanligtvis inte är så intresserade. Mikael säger att det räcker med att ha spelat på en begravning så ”märker man att man har gett människor någonting”. Therese, som beskriver sig som ”inte någon missionerande typ”, vill lyfta fram mötet med människor som det viktigaste i yrket. Hon säger också att kören känner en stor samhörighet med församlingen oavsett om de är uttalat troende eller inte. Uttrycket ”inte nån missionerande typ” tolkar jag som liktydigt med någon som inte vill mera direkt övertyga människor om sin egen tro. Göran säger i en annan del av intervjun att kyrkan inte bara ska ”klappa medhårs” vilket jag tolkar som en vilja att kyrkan ska predika sitt budskap tydligare. Samtidigt säger han att att musik kan få människor att hoppas på något som är större här i tillvaron. Nu ska de här uttalandena tolkas med viss försiktighet eftersom en uppföljande fråga aldrig gjordes, men jag tolkar Göran som en person som tar sin tro på stort allvar men har en stor respekt för andra människors eget sökande. Gemensamt för Linda, Mikael, Therese och Jonas är att det var instrumentalspelet eller som i Mikaels fall dessutom körsången i musikklasserna där han gick, som förde dem in i kyrkan och vidare till kyrkomusikerutbildning. Linda talar om sig själv som ”vägledare” och ”pedagog”. Therese vill se mötet med människor som det centrala. Katarina säger något liknande när hon säger att ”annars kunde jag göra det någon annanstans”. Mikael talar om att man ger människor något genom musiken. Han talar också om ”det djupare uttrycket” i kyrkomusiken, något som han säger inte kommer fram i ett konsertant musicerande. Jag tolkar samtliga intervjupersonernas svar som att tron finns som en självklar komponent i deras syn på musiken i kyrkan och deras uppgift som kyrkomusiker. Flera uttrycker just en glädje i att märka att musiken betyder mycket för
människor, både i arbetet i körerna och som solist. Som svar på frågan om vilka förebilder informanterna har ges som exempel personer som har starkt engagemang och har psykologiska och pedagogiska kvaliteter.
Vilken musik i kyrkan?
Musik i begravningsgudstjänsten
Jag ställde frågan om studenten hamnat i en situation där han eller hon varit tveksam till önskemål om musik? Frågan om musikval gäller naturligtvis hela verksamheten men blir mest påtaglig i samband med kyrkliga handlingar d v s dop, begravningar och vigslar. Det är då som mötet sker med människor som kanske inte vanligtvis går i kyrkan. Det är framförallt i samband med begravningar och vigslar som diskussioner om musikval blir aktuellt. Musikval vid begravningar får mer laddad betydelse än andra. Det har blivit allt vanligare med musikönskemål som intimt hör samman med den avlidne och användningen av cd har blivit vanligare. Görans uppfattning är att det är viktigt att ta hänsyn till de anhöriga men säger samtidigt att kyrkan inte är platsen där man spelar musik som betydde något för enbart en person. Han tycker också att det är tråkigt att behöva spela musik som inte är avsedd för orgel när han har utbildat sig på det instrumentet och att tvingas ”fuska” på något han inte är utbildad för. Han säger att det ”har varit väldigt mycket Taube på begravningar”. Han har bland annat blivit ombedd att spela ”Nocturne”. Invändningen mot den är att han tycker att en viss typ av repertoar har blivit ”lite mer regel än undantag”.
Det är ju en lite tråkig sida av det att här har man gått på högskole-utbildning på orgel och så får man spela Evert Taube dagarna i ända som inte ens ....det är ju inte musik för orgel. Det är klart att man kan spela det på orgel men då gör det sig ju bättre på piano och allra bäst på gitarr.
Katarina säger att hon i framtiden kommer att vara tvungen att i sitt yrke göra sådant som hon kanske egentligen inte står för. Hon har hittills varit med om några ackompanjemangssituationer där hon inte tyckt att sångvalet var särskilt lämpligt och för sig själv tänkt att: ”snälla det här kan vi ju inte sjunga", men ändå accepterat för att hon gjort ett inhopp och därför inte varit med i själva urvalsprocessen och därför inte tyckt att hon har kunnat påverka. Jag frågar om detta är något som de pratar om på utbildningen:
Ja, det gör vi ju helt klart. Man jämför ju sina erfarenheter och dom flesta har varit med om rätt galna saker, tycker vi då. Mycket på begravningar förstås och jag tycker att det känns ganska olustigt ibland.
Mikael säger att han håller på att formulera sina värderingar kring musiken i kyrkan, till exempel vid vilka moment i begravningens liturgi som han kan tillfredsställa önskemålen från de anhöriga och vilka moment där kyrkans budskap ska gestaltas i musik. Då menar Mikael att i de sistnämnda momenten är det klassisk musik som är mest värdig det kristna budskapet, eller som han uttrycker det: ”musik som är mer åt det klassiska hållet”. Så här sammanfattar han sin dubbla roll i den situationen:
Inom ramen för begravningen tycker jag att på rätt ställe så kan jag vara mer som en jukebox, medan om jag ska spela trösterik musik på vissa ställen så ...ja, så är jag mer restriktiv där.
Therese kombinerar studier med deltidsarbete och spelar därför på en del begravningar. Hon får ibland önskemål om musik som är förknippad med den avlidne.
Jag tycker så här när det är musik som är så starkt förknippad med personen, det är nästan att det mer river upp än att det helar. Då har vi kommit fram till att vi tar det under minnesstunden. Man bygger upp någonting där istället - nå’t fint.
Linda har vid ett tillfälle spelat ”We´ll meet again” på flöjt men har i övrigt inte hamnat i situationer där hon varit tveksam till anhörigas önskemål om musik. Hon säger sig mest ha råkat ut för att människor har haft så många förslag att hon fått se till att skala bort en del för att det inte ska bli för mycket. Hon har också i likhet med Göran fått önskemål om musik som passar mindre bra för orgel. Hon lyfter fram en praktisk aspekt snarare än själva karaktären och innehållet i musiken. När Linda fått önskemål om musik som inte är avsedd för vare sig piano eller orgel har hon förklarat för de anhöriga att de kanske har en ljudbild i huvudet som hon inte kan återskapa och då är risken överhängande att de bara blir besvikna. På hennes utbildning har de haft seminarier där de diskuterat musikval. Hon berättar att de haft en gästföreläsare, en kyrkomusiker som tjänstgjort vid en begravning där det varit en tonåring som omkommit i en bussolycka. Dennes favoritlåt var ”The final countdown” och kyrkomusikern hade tvekat först men hon lyckades ändå spela den på orgel. Hon menade att man kan skapa bra saker även om man tycker det är litet omöjligt från början och att man kan tillgodose mycket om det är viktigt för de människorna.
Musik på vigselgudstjänster
Therese och Linda har erfarenhet av att, i kontakten med de anhöriga, avråda från vissa önskemål. Therese fick vid en vigsel förslaget att spela något ur Lejonkungen. När hon frågade brudparet om de hade tänkt på texten, kom de på att det kanske inte var det allra bästa. Linda har också fått brudpar att ändra uppfattning. I hennes fall har Albinonis Adagio kommit på förslag på vigselmusik vid ett par tillfällen. Brudparen ändrade sig när Linda tyckte att det lät lite för mycket begravning om stycket för att passa till en vigsel. Jag frågar Linda om de har diskuterat sådant här under utbildningen.
Ja,det gör man ju hela tiden. Det gör vi jättemycket, faktiskt. Dels är det ju så att folk råkar ut för saker och just folk som har jobbat i sådana här extrema vigselkyrkor på sommaren och som har liksom övat ihjäl sig för att spela Madonna på orgel (skrattar).
De har haft olika former av seminarier där sådana här diskussioner har ägt rum och det har varit livliga sådana enligt Linda.
Om textliga frågor
Tidigare har Göran nämnt Taubes ”Nocturne” som önskemål vid begravningar. Jonas tar också ”Nocturne” som exempel. I hans fall hade de anhöriga inte reflekterat över vad texten handlar om. De tyckte att ”Sov på min arm” var en fin Taubevisa och det var inte förrän Jonas frågade om de visste vad texten handlar om som de började tänka efter. Jonas hittade en lösning för att filtrera bort text som hade alltför erotiska övertoner. Han fick stuva om i texten och göra en mix av verserna för att som han säger ”det skulle låta någorlunda neutralt”. Göran anser att det i världsliga texter finns det som är värt att använda i gudstjänsten, att det skrivs texter som berör livets centrala frågor och det tycker han att man inte ska se ner på utan istället ta vara på det.Som exempel på en bra profan sång nämner han Ulf Lundells ”Kärleken förde oss samman”. Göran säger: ”förälskelse, det är ju fantastiskt och det är ju därför det är vigsel!” Han säger vidare att ”om texten är bra så är det OK” men det är inte alltid han tycker att texterna är det.
Om musikgenrer
Jag har frågat studenterna om det finns någon musikgenre som de inte skulle kunna tänka sig. Tre av dem anger exempel på musikstilar som de inte tycker passar i kyrkorummet. Jonas säger så här:
Oj ...det är väl om man tänker ...hårdrock och sånt där. Skrik och skrän och sånt där, det tycker jag inte hör hemma i kyrkan. Vad texten än handlar om så tycker jag inte det. Tycker inte det känns bra i atmosfären på nåt vis. Om man skulle tänka sig att sånt skulle framföras och det har jag aldrig varit med om och jag har väldigt svårt att tänka mig det. Med inredningen och altartavlan ...nej jag tycker det är litet knepigt.
Jag frågar Jonas om det finns musik som han gillar privat men som han inte tycker hör hemma i kyrkorummet. Han gillar jazz, mer åt tradjazzhållet men föredrar den musiken i pubmiljö. Han var med om en sådan konsert i kyrkan en gång men tyckte att det inte stämde i sammanhanget. Det tar en stund innan Jonas trevar sig fram till vad det var som kändes fel den gången. Han menar att det var inget som gjorde honom direkt illa berörd utan något som han beskriver som en känsla.
...att känslan ändå kan inte bli rätt på en sånt ställe ... tror jag ... då hade det passat bättre på en pub. Där hade det passat till 100% ...att man kan svänga litet på rumpan och dansa loss litet och det är inga problem. Men jag kan inte ta mig den friheten i en kyrka.
Han tycker det blir motsägelsefullt med människor som sitter på hårda kyrkbänkar och lyssnar till gladjazz. Jonas målar upp scenen där människor sitter, bundna av föreställningar om ett visst sätt att uppföra sig i kyrkan.
...alltså jag tänker mig klart och tydligt i den kyrkan där den här gladjazzen framfördes. Man tänker på dom stackars människorna som sitter där på kantiga hårda bänkar och kan inte svänga loss liksom (skratt) och så där ... och det ser så seriöst ut liksom och så är det så ... glatt och härligt jazzsväng som man hade velat ha en stor stark till och en rökig miljö och ja ... litet så, du vet.
Jonas reflekterar över skillnaden mellan jazz och gospel
Det är ju ändå mycket som kan passa i kyrkan, jag menar,det svänger gott om gospel,också. Det är ju också varvat där och men då kanske glädjen är litet mer riktat mot altaret så att säga om man tänker på texter och annat, så att det är ändå en viss skillnad
Jonas säger att kyrkan blivit lika mycket konsertsal som gudstjänstlokal och säger att det är något som man får ta. Jag ställer en fråga som handlar om att det ju finns gott om musik som framförs i kyrkan, konstmusik, som inte är till för kyrkorummet men som spelas på konserter i kyrkan. Han svarar att det gör det ju naturligtvis men att det är de mer strikta formerna i den musiken som han säger ”kanske platsar bättre på något sätt”. Han säger samtidigt att man kan ju diskutera detta när det är en kör och orkester som framför Bachs h-mollmässa. Då är det, säger han, mer som en konsert och inte en mässa: ” Där står kören och så sitter publiken och applåderar jättemycket efteråt och det kan man också diskutera ...(skrattar)”.Jonas säger att han absolut inte är för något strängt och strikt. ”Det ska vara glädje i att komma till kyrkan” men han säger också att den som ansvarar för det musikaliska får avgöra vad som passar och inte i en kyrka och att det är något man får avgöra från gång till gång. Jag ställde samma fråga till Katarina som inte tycker att det är några problem med jazz och pop i kyrkan så länge som hon inte har några invändningar mot texten. Linda är återigen inne på den praktiska aspekten, att hon inte tycker att det passar så bra med musik som ett kyrkorum med lång efterklang inte klarar av.
Jag tycker litet grann att man ska satsa på värdet av det man kan göra. Jag menar, jag kan tycka det är jättefint med en pluggad gitarr men i många kyrkorum blir det jobbigt med elgitarr och så, just för att rummet inte fixar det och att många kyrkolokaler klarar inte av den typen av musik för att ljudet bara går runt och då tycker jag inte man ska göra det
Jag frågar Linda om det finns någon musikgenre som hon inte kan tänka sig att använda i kyrkan och hon svarar att det är isåfall dansbandsmusiken, hur den levs ut och produceras. Hon säger att hon som klassiskt utbildad musiker kan älska sånger med tre ackord och tycka att parallella terser är det vackraste som finns men att soundet som de skapat och de banala texterna är något som hon inte får ut någonting av, det tillfredsställer inte några musikaliska behov hos henne. Litet längre fram i intervjun säger hon:
... men jag skulle gärna göra en folkmusikmässa eller med zigensk musik eller med grekisk musik eller jazz eller vad som helst, det tycker jag bara är liksom härligt med den mångfalden.
Erik säger att han inte har kommit i konflikt i fråga om musikval på de begravningar han har spelat och han säger sig vara ganska öppen inför förslag. Eriks åsikt är att man kanske kan undvika vissa musikgenrer som får vissa människor att bli illa berörda. Han säger också att å andra sidan finns det ju kristen hårdrock. Efter en stunds resonerande säger han så här:
Vill man tjäna Gud på nåt sätt så spelar det kanske inte så stor roll vad det är för genre bara man ...ja, har ett ärligt uppsåt på nåt sätt som musiker när man framför den här musiken. Det handlar mycket om ....man kan ju tycka att vissa sånger är banala, texterna är liksom inte värdiga kyrkorummet, men om den personen, om en sångare framför den och verkligen menar detta och tycker att det här är viktigt så ...ja så har jag svårt att det. Även om jag själv har svårt för det så vet jag att andra kan uppskatta det.
Erik och Mikael är samstämmiga när det gäller genre. De vill poängtera avsikten hos den som framför musiken. Mikael säger att allting man gör med hjärta och känsla tar folk åt sig och säger att det är viktigt att hitta sina egna värderingar för att kunna, som han säger, ge något äkta. Då menar han att det kanske inte är frågan om vad det är för något man ger.
Min syn på genre är snarare att jag respekterar på vilket sätt, hur äkta, hur man når sin församling respektive publik, snarare än vad det är man når den med.
Eva är inne på ett liknande spår när hon säger: ”jag tror att om man gör någonting bra och övertygande så berör det alla människor.”
Att bilda sig en uppfattning om musiken i kyrkan
I vilka sammanhang skapar sig studenten en uppfattning om musiken i kyrkan? En av de frågor jag ställer gäller om det är ett diskussionsämne som det finns utrymme för på schemat eller om det är något de samtalar om sinsemellan. I Jonas och Lindas fall har de haft seminarier där de bland annat har tagit upp sådana här frågor. Ingen av de andra har haft schemalagda diskussioner men det är uppenbarligen något som de har pratat om men då i det informella samtalet studenter emellan. Mikael anser att det är upp till kyrkomusikern själv och att det är någonting som man alltid måste diskutera med sig själv och ompröva. Han talar om att lära sig att formulera värderingarna själv och att hitta forum där han kan lära sig att hitta sina egna värderingar. Jag frågar Mikael om han skulle vilja att det fanns mer utrymme i schemat att diskutera sådana här frågor på utbildningen och han svarar såhär:
Ja ... jag vet inte. Jag klarar mig bra själv och jag diskuterar med kollegor och andra om det så ... men det är ju ingenting som man läser fem poäng på en högskola och sen så är man klar med det. Det är väl nånting som man alltid måste formulera för sig själv. Man kanske ändrar åsikt eller så, så det är en del av yrkesvalet.
Göran säger att han har spelat det som folk har begärt och att han inte varit med om någon situation där han sagt nej till något. Han säger samtidigt såhär:
Men det är väl litet för att jag inte ... ibland är det svårt att ha argument och veta vad man ska tycka egentligen.
Eva uttrycker ungefär samma sak som Göran när hon säger att hon inte riktigt har kommit fram till var hon står i diskussionen om profan och sakral musik. Hon säger att hon mött personer som är traditionellt präglade som säger att det är helt fel med viss musik och å andra sidan personer som har större acceptans men hon tycker sig sällan ha träffat personer som verkar ha tänkt igenom saken och argumenterar för sina åsikter.
Jag tycker nog att det vore bra om det ställdes mer krav på att studenter tänkte i de här frågorna, för det gör det ju inte. Så jag tycker absolut att man skulle nästan vara tvungen att säga någonting, om du förstår vad jag menar, att ta en ställning.
Om att använda cd
Jonas var med om en situation där den avlidne var en kille på sjutton år. De anhöriga vill gärna ha hans favoritlåt spelad på cd. Jonas såg inget som skulle vara stötande på något sätt och gick med på deras förslag. Det var fråga om endast en låt. Han säger däremot att om man skulle ha en hel begravningsgudstjänst med hjälp av cd-skivor skulle han nog känna sig litet hotad. Det sista säger han med ett skratt. Eva fick ett förslag på en poplåt som de anhöriga ville ha spelad på cd. Hon spelade den på orgel istället och det mottogs positivt. Hon är kritiskt inställd till användandet av cd men antyder att det i en framtida tjänst kanske blir svårt att hålla fast vid den åsikten. Eva har tidigare sagt att hon inte riktigt vet var hon står när det gäller profan och sakral musik men hon är negativ till användande av cd och det är hon oavsett vad det är för musik som spelas. Jag frågar henne hur hon motiverar det:
Det motiverar jag så att ... det är gudstjänst, det är ingen privat föreställning och allt det här med cd-musik, det kan man spela på festen efter. Det är ju ändå en gudstjänst, det vet ju vi som jobbar med det att det finns ju ett ansvar i att ha en gudstjänst. Jag tror att många människor blandar ihop det, att man ska få sin lilla personliga ...ja, jag vet inte. Jobbar jag och skulle jag möta människor som då börja säga att dom jättegärna vill ha en cd-skiva kanske inte jag skulle kunna säga nej.
Hon tänker sig ett framtidsscenario där hon ser en balansgång mellan att möta de anhörigas behov och att ta ansvar för att skapa en gudstjänst enligt kyrkans ordning.
Mikael var med om en begravning då han fick spela ett orgelstycke och sedan var det cd-spelaren som skötte resten av musiken. Då upplevde han det som om det inte var någon idé att han var där för det var något han inte kunde stå för. Therese har också fått önskemål om cd-musik men i hennes fall var det en av kyrkans medarbetare, en kyrkvärd, som föreslog att de skulle spela klassisk musik i kyrkans ljudanläggning en stund innan gudstjänsten började. Det var alltså fråga om söndagens huvudgudstjänst. Therese föreslog att hon istället skulle spela orgel tjugo minuter innan gudstjänsten för att, som hon säger ”få det levande”.Hon tycker att det inte finns anledning att ha inspelad musik och säger också att man som åhörare får en viss distans till inspelad musik och att det är bättre med den levande musiken bland annat för att det inte blir exakt. Therese har fortsatt med detta och har spelat en stund innan gudstjänsten på större högtider när det har kommit folk tidigt till kyrkan.
Delanalys 2
Valet av musik i kyrkan och då begravningsgudstjänster i synnerhet, är en fråga där jag märker att de flesta har funderingar kring och kan formulera sina åsikter tydligt. Det har kommit fram fler aspekter än vad jag hade väntat mig. Något som är centralt är balansgången mellan de anhörigas önskemål och kyrkans budskap. Om vi här använder begreppet funktion i betydelsen ”de bakomliggande motiv som vill framkalla en viss effekt hos den som lyssnar” så finns två motiv att ta hänsyn till, det ena är musikens uppgift i kyrkans förkunnelse som uttrycks i gudstjänstens liturgi och det andra är motivet för de anhöriga att välja ett stycke som kanske är förknippat med en person eller att stycket på något annat sätt upplevs relevant utifrån deras referensramar. Inför en vigsel kan det vara fråga om musik som brudparet har relation till. Med andra ord, det andra motivet grundar sig på människors subjektiva erfarenheter. Man skulle kunna säga att kyrkans symboliska universum och individens, i det här fallet en anhörigs, symboliska universum inte alltid överensstämmer. Det är två världsbilder som ska sammanjämkas i en sådan situation.
Bromander skriver att problemet när dessa två världar ska jämkas samman, ligger inte hos individen utan hos institutionen, i det här fallet Svenska kyrkan. Han menar att det är relativt lätt för den enskilde att sätta ihop sin egen blandning utifrån det kyrkliga utbudet medan Svenska kyrkan inte kan kompromissa med läran (Bromander, 2001 s. 67). Som jag kan se utifrån de utsagor som presenterats ovan av de blivande organisterna och utifrån mina egna erfarenheter så är det just i en sådan valsituation som det kan bli ett problem för både individen och kyrkan. Kyrkan representeras i en sådan situation av kyrkomusikern som är den som ska säga ja eller nej till den föreslagna musiken. I intervjuerna har det också kommit fram hur kyrkomusiker får kompromissa med kyrkans lära i syfte att tillmötesgå de anhöriga.
Kommunikation definieras i MISK som det som sker mellan verk och lyssnare. I en gudstjänst finns också fler aspekter på kommunikation. Kommunikationen mellan Gud och människa, och människor emellan. En fråga som också är meningsfull är hur musiken kommunicerar med kyrkorummet och dess arkitektur. En mer praktisk sida, den som tar hänsyn till akustiska förhållanden, är det som Linda diskuterar när det gäller typer av musik som ett rum med lång efterklang inte klarar av. När det gäller musik som studenten inte tycker passar i gudstjänsten kan det handla om texten i förhållande till kyrkans budskap. Det kan också gälla alla de associationer som en viss musikstil framkallar hos lyssnaren och hur det stämmer överens med upplevelsen av kyrkorummet exempelvis när Jonas tycker att hårdrock inte stämmer överens med kyrkorummet och altartavlan. När en typ av musik som är förknippad med en annan miljö spelas i ett kyrkorum blir det en kollision mellan hur man upplever musiken och de förväntningar som finns på hur man bör uppträda i kyrkorummet. Jonas berättelse om jazzkonserten är ett exempel på det. Det vore ett kodbrott att svänga loss även om musiken inbjuder till det. Det omgivande rummet och musiken talar olika språk. En annan aspekt är att den studerande efter ha gått en högre utbildning på orgel kan bli tvungen att spela musik som inte är avsett för instrumentet. Det kan innebära, som i Görans fall, otillfredsställelse när det inte klingar lika bra som det skulle göra om det spelas på de instrument stycket är avsett för. Det kan också innebära för liten musikalisk utmaning.
Fem av studenterna kommer spontant under samtalets gång in på ämnet cd-musik i kyrkan. Cd som ersätter musikern vid vissa moment i exempelvis en begravningsgudstjänst kan upplevas hos tjänstgörande musiker som hot mot yrkesidentiteten. Det kan också gälla synen på gudstjänsten och musikens funktion och kommunicerande roll och om den överensstämmer med ett bruk av cd överhuvudtaget i en gudstjänst. Vi talar då inte om musik- eller textgenre utan om bruket av inspelad musik på en gudstjänst. Therese pratar om ”den levande musiken” till skillnad från att spela en skiva och då kan man tala om den kommunikativa aspekten. Frågan blir då om verket från en cd kommunicerar sämre med den som lyssnar än om det kommer från en musiker?
Det finns några uttalanden jag har stannat inför. Katarina säger att de flesta på hennes utbildning har varit med om ”galna saker” och Linda säger att de pratar och skojar om musikaliska önskemål de fått eller som hon uttrycker det: ”råkat ut för” och dessutom gått med på att spela. Katarina säger dessutom att ”det känns ganska olustigt ibland”. Det här är anmärkningsvärt. Det är meningen att kyrkomusikerna, tillsammans med tjänstgörande präst, ska utforma en gudstjänst som med ord och musik ska vara i samklang med Svenska Kyrkans tro och lära. När en kyrkomusiker går med på någonting som han eller hon inte står för, och sedan tillsammans med kollegor, eller som i det här fallet, med andra studenter, skojar om det så borde rimligtvis konsekvensen bli att ansvaret för det val som gjorts och ansvaret för dess genomförande förskjuts till de anhöriga som då framställs som mindre omdömesgilla.
Det betyder att det förutom musikaliska krav på kyrkomusikern också ställs höga krav på textlig medvetenhet. Det är ju också något som tillhör körledaruppgiften vid valet av repertoar som passar för kyrkoåret. Den textliga medvetenheten kommer till uttryck i flera av informanternas svar. Göran säger att det finns profana texter som är värda att använda i gudstjänsten därför att de i någon mening är livstolkande. I MISK står: ”Musik som hävdar rättigheten att uttrycka sig utan någon hänsyn till det gudomligas närvaro i gudstjänst eller kyrkorum, eller som försvårar gudstjänstens inre händelseförlopp diskvalificerar sig själv som konstnärligt liturgiskt uttryck. Uppfattningar och värderingar om musiken i kyrkan och då i synnerhet musik vid begravningar och vigslar, formas både på utbildningen och utanför utbildningen. I Lindas och Jonas fall har ämnet diskuterats i seminarieform under utbildningen men hos de flesta är det i det informella samtalet som funderingarna kommit fram. Alla åtta har haft vikariat i större eller mindre utsträckning och har tjänstgjort vid begravningar och vigslar och ställts inför önskemål om musik. Två av dem säger att de önskemålen inte orsakat någon egentlig diskussion.
Oro och förhoppningar
Jag har ställt frågan om vad studenten mest ser fram emot och ifall den studerande ser något att vara orolig för när han/hon kommer ut i yrkeslivet.
Förhoppningar
Jag frågar Eva vad hon mest ser fram emot när hon någon gång ska söka en tjänst. Eftersom hon är inriktad på utlandsstudier närmast efter examen så säger hon sig inte riktigt veta än men tänker sig att det är en stor utmaning att kunna påverka människor, att påverka deras uppfattningar om kyrkan och gudstjänsten.Jag frågar Linda samma sak och hon svarar att det hon skulle sätta värde på är en bra kyrkoherde som inser och uppskattar vad musiken i kyrkan betyder. Hon vill också ha ett bra arbetsteam där alla jobbar för en och samma sak och att det finns många människor som är intresserade, att det finns en viss verksamhet som hon kan gå in i. Men hon säger samtidigt att det skulle kunna vara skönt att hamna på ett ställe där själv fick prova att bygga upp något från grunden och skapa utifrån sina egna ramar. Instrumentens kvalitet är också något hon ser som väsentligt:
Ja, det är så olika saker ... det är klart att det är jätteroligt med bra instrument. Att inte hamna på ett ställe där det står en orgel med två stämmor liksom och en manual där man inte kan göra nånting , det tror jag man skulle tröttna på jättefort ...jag menar då kan man vara hur duktig som helst men det kan liksom aldrig komma fram för man har inget uttrycksmedel. Som att vara bra på att köra bil men inte äga nån.
Tankar om samarbete
Evas närmaste framtidsplaner är att studera utomlands och hon tänker sig att tillvaron som kyrkomusiker är något som ligger några år framåt i tiden för hennes del. Främst vill hon spela och kombinera spelandet med undervisning. När hon blickar framåt kan hon se en risk att det blir konflikter eftersom hon ser sig själv som en som inte går med på saker utan vidare. Mikaels syn på en kommande arbetssituation är att även om det skulle finnas problem så behöver inte musikerns arbetssituation påverkas markant för det. Han säger att bland annat körverksamheten är något som han sköter ändå utan att någon kan lägga sig i det. Att han, som han beskriver det, kan ”ge i sin yrkesroll” även om församlingen skulle fungera mindre bra. Han säger sig ha sett exempel på att församlingar har fungerat väldigt bra och beskriver hur han har blivit ”upplyft av hur bra det faktiskt är på en del ställen”. Samtidigt har han också sett motsatsen i församlingar där han säger sig ha blivit ”mörkrädd” ifråga om synen på musiken och den som musicerar. Han säger att han har förstått i efterhand att det är arbetsplatser som rent allmänt har haft problem. Mikael tycker sig också känna direkt hur stämningen är i en församling. Att det ska finnas ömsesidig respekt är något som han anser viktigt. Så här svarar han på min fråga om vad han kommer att se som viktigt när han söker jobb i framtiden:
Ja, men det är ju inte som man tror först att det är den fränaste orgeln eller den bästa kören eller så ...utan efter ett tag så märker man. Det räcker med att gå in i kyrkorummet så känner man vilken stämning det finns i kyrkan. Dels i arbetslaget och själva församlingen gentemot sin kyrka och det är nästan någonting som jag prioriterar. Att folk respekterar mina kunskaper och att jag å andra sidan kan respektera folk för deras kunskaper.
När jag frågar Katarina om hon ser något att vara orolig för svarar hon direkt:
K: Arbetslag. I: samarbete och så?
K: Ja, det är ju A och O , ett arbetslag som funkar och det vet man ju att det inte alltid är så
I: Har du någon egen erfarenhet av det?
K: Ja, jag har jobbat åtta månader innan jag började musikhögskolan och
jag hade inga problem, men jag förstod när jag (småskrattar) slutade att det fanns andra som hade det. Det var många som slutade samtidigt, men det var ju mer politikerna också faktiskt.
Katarina ser också hur hennes ökade erfarenhet skulle göra att risken för konflikter på just den arbetsplatsen skulle bli större om hon kom tillbaka dit, att hon då skulle veta mer vad hon skulle kunna kräva i fråga om både budget och ett gott ledarskap. Hon ser också att samarbetssvårigheter på sikt skulle kunna få konsekvenser för budgeten. Det faktum att församlingar har olika stora ekonomiska resurser är annan sak som hon känna oro för.
För det är ju dag och natt på olika ställen. Jag jobbade ju ute på landet innan jag kom in. Nu när jag fått veta vad en del har så var ju det ingenting som jag hade. Jag fick ju fråga om varenda sak. -Kan jag köpa en not? Alltså det var ju ... –har vi råd att hyra in en trumpetare på 1:a advent? Ja men när jag tänker efter, det var ju inga pengar alltså. Då var jag så glad, men nu skulle det ju inte funka.
Oro för Svenska Kyrkans framtid
Samarbetssvårigheter är något som hör ihop med den närmaste framtiden, när studenten ska ut i arbetslivet. Frågan om vad man kan tänkas vara orolig för väcker också funderingar om kyrkans och kyrkomusikens framtid överhuvudtaget. Några av studenterna talar om med den minskade rekryteringen till kyrkomusikutbildningen och minskat antal gudstjänstbesökare. Jonas säger att en fråga som han kan känna oro för är att det blir färre folk i kyrkbänken och då funderar han på hur det ska sluta. Jonas tycker dock att statistiken kan vara missvisande eftersom det oftast nämns
antalet besökare vid gudstjänster. Han menar att på en vecka är det ganska mycket folk i omlopp i en församling om man räknar alla grupper och olika sammanhang där människor möts. Även om faktum kvarstår, att statistiken pekar nedåt så ger den inte hela sanningen, menar han. Jag frågar Therese om hon ser något att vara orolig för och hon berör det faktum att kyrkan och kyrkomusikerutbildningen befinner sig i förändring. Therese säger att ”det blir som ett slags vakuum när kyrkan inte vet hur dom vill ha utbildningen än, även om det jobbas på det nu då”. I samtalet hade vi gått vidare och lämnat frågan om oro då Therese kom på något och avbröt mig:
Nu kom jag på det här med oro! Man kan ju också oroa sig för att det inte söker folk till utbildningarna. Och det kan man ju fråga sig vad det beror på. Om det är så enkelt som att det är för dålig lön eller om det är så nuförtiden att folk vill inte jobba på dessa underliga tider. Eller jobba i kyrkan överhuvudtaget, det kan man också fundera på.
Linda befarar att det kyrkomusikaliska arvet riskerar att försvinna eftersom församlingarna många gånger frågar efter musiker med kunskaper i andra genrer än den klassiska. Likaså att man tar in fler och fler outbildade personer på tjänster när det inte finns behöriga sökande. Hon talar om vissa församlingar som har utvecklat behov som gör att de hellre anställer en musiklärare som är duktig på trummor och bas och som kan ha musik och rörelse med barnen.
Då ser man ju litet på nåt sätt hur den kyrkomusikaliska historien ... försvinner. Då kommer inte det här arvet att föras vidare och det kan jag tycka är tråkigt för det är ett starkt och bra arv om man förvaltar det rätt. Det är ju liksom en tradition som har hållit så himla länge, vi måste se till att den fortsätter att hålla, att den fort-sätter att vara intressant och det kanske vi inte alltid gör genom att bara ägna oss åt alla andra genrer utom den klassiskt kyrkliga. Det måste vara en blandning, liksom.
Kyrkans försämrade ekonomi ser hon också som ett hot mot yrkeskåren om det får till följd att fler frivilliga ställer upp och att församlingar på grund av försämrad ekonomi i högre grad skulle föredra någon som spelar gratis. Jag frågar om det känns hotfullt för henne i ett nära perspektiv. Linda ser inte något närliggande hot men säger att det kommer inte att se ut så här om tjugo år. Hon säger också att det är en ny situation för kyrkan eftersom det varit ett starkt band mellan stat och kyrka i så många år och kyrkan har haft en garanti för överlevnad.
Då blir man orolig att man inte kommer att ha nåt jobb till slut och ...att man funderar på att
stänga kyrkor och det går mindre och mindre folk i kyrkan och man vet inte riktigt vad man ska göra för att dom ska komma. Att det känns som att mycket är på utdöende ger ju en hotfull bild.
Erik ser en annan konsekvens av att kyrkans ekonomi försämras och att kyrkan inte kommer att ha råd med så många musiker som nu. Han ser precis som Linda hur kyrkans behov av frivilliginsatser ökar och att det finns en risk att tjänsten kan handla om att vara en samordnare framför att musicera. Annars är han hoppfull när det gäller tjänster när han kommer ut som färdig kyrkomusiker.
Det kanske blir viktigare med lekmannamedverkan, att man engagerar församlingsmedlemmar istället för att man själv hela tiden musicerar så att man blir nån sorts spindel i
nätet. Det är ju klart, jag vill ju musicera. Det vore ju inte kul att bara vara nån sorts samordnare...
Göran talar om något han kallar för ”förrättningskyrkan” och menar att människor kommer till kyrkan för dop, begravningar och vigslar men inte visar intresse för kyrkan annars. Han säger att han är litet trött på det, kanske beroende på att han har spelat mycket på begravningar och vigslar. Han säger samtidigt att man absolut inte ska ringakta den rollen.
Om man är negativ tycker man att här kommer en massa människor som inte har varit här sen dom konfirmerade. Det finns inget intresse för kyrkan i övriga sammanhang. Å andra
