Hur talar kvinnor och män till vardags?

K E R S T I N N O R D E N S T A M

H u r talar kvinnor och män

till vardags?

Kerstin Nordenstam hävdar att

det finns könsskillnader i språkbruket som bl a kan

avläsas i hur kvinnor och män samtalar

med varandra och i enkönade grupper. I denna artikel

reder hon ut vad som karakteriserar de olika

könens samtalsstil i ett vardagligt

sammanhang.

I mitt arbete m e d analys av vardagssamtal mellan kvinnor och m ä n har jag intresserat mig för f r å g a n o m det finns språkliga d r a g som är typiska för d e olika könen.' Jennifer Coates har antagit att kvinnor och män har olika n o r m u p p s ä t t n i n g a r vid interaktion, och Frigga H a u g har påstått att kvinnor och m ä n h a r olika u p p s ä t t n i n g a r moralbe-grepp.""' O m dessa a n t a g a n d e n är sanna, vil-ket förefaller troligt, bör dessa skillnader av-spegla sig i språkbruket. Kön/genus blir en mera central variabel f ö r språklig variation än t ex klass eller ålder, vilka h a r diskuterats mvcket i sociolingvistisk forskning. Jag h a r d ä r f ö r koncentrerat mig på att försöka påvisa könsskillnader i språkbruket hos de kvinnor och m ä n som är mina informanter, även om dessa också h a r valts ut f r å n olika socialgrup-p e r och åldersgrusocialgrup-psocialgrup-per.

I forskningen kring språk och kön har m a n u n d e r senare år a n v ä n t b e g r e p p e t stil för g r u p p e r av språkliga karakteristika som visat sig f ö r e k o m m a oftare hos det e n a könet än det andra. Jag a n v ä n d e r stil på detta sätt. Begreppet samtalsstil koncentreras i d e n n a studie till vissa element som jag lånat f r å n d e n amerikanska språkforskaren Deborah T a n n e n s b e g r e p p conversational style*. H o n diskuterar bl a olika samtalsstrategier, som h a r att göra m e d talarens f ö r h å l l a n d e till sin samtalspartner. H e n n e s eget bidrag är h ä r

m o t s ä t t n i n g e n mellan försiktighet,

hänsyns-fullhet och engagemang.1

De flesta empiriska u n d e r s ö k n i n g a r som gjorts om kvinnligt och manligt i språket h a r utförts i det offentliga livet. Vanligen h a r fle-ra faktorer i talsituationen varit reglefle-rade: en tvpisk situation är intervjun, d ä r såväl roll-relationerna mellan deltagarna som samtals-ä m n e n a samtals-är n å g o r l u n d a stabila faktorer.

Själv intresserar jag mig för privatsfären och mitt syfte har varit att studera språkvaria-tion i en så informell situaspråkvaria-tion som möjligt. G e n o m att jag använt inspelningar gjorda av d e samtalande själva i deras h e m h a r förmali-tetsgraden blivit låg, och valet sv samtalsämne har varit helt fritt. Vidare har könsskillnader i det språkliga beteendet k u n n a t spåras ge-n o m att språkbruket i samtal mellage-n perso-ner av s a m m a kön j ä m f ö r t s m e d samtal mel-lan p e r s o n e r av motsatt kön.

Material och talsituation

Mitt material består av inspelningar av svenskfödda m ä n och kvinnor bosatta i Göte-borg, slumpvis utvalda efter socialgrupp (I,

11 och III) och ålder. En person, ca 25 eller 50 år gammal, h a r efter eget val utsett en sam-talspartner, vän eller släkting, och fört ett samtal i ca en halv t i m m a . Samtalet har

spe-lats in på b a n d av deltagarna själva.

B e t r ä f f a n d e d e s p r å k d r a g som undersökts h a r jag valt att försöka ge en bred belysning av m ä n s och kvinnors sätt att samtala. Jag h a r velat få m e d liera av d e d r a g som m a n u n d e r senare år diskuterat internationellt m e d avse-e n d avse-e på kvinnliga ravse-espavse-ektivavse-e manliga språk-vanor.'

J a g h a r slumpvis valt tre undersöknings-g r u p p e r : sex par där m ä n talar m e d m ä n , som jag kallar »män»; sex par d ä r kvinnor ta-lar m e d kvinnor, »kvinnor»; och sex par d ä r en m a n och en kvinna talar m e d varandra, »äktenskap».

I n f o r m a n t e r n a h a d e stor frihet i talsitua-tionen. Den e n d a instruktion som givits var att d e skulle spela in en halvtimmes samtal m e d en närstående person och sedan skicka in b a n d e t till universitetet. D ä r f ö r varierar h a n t e r i n g e n av talsituationen. En del äter och dricker m e d a n de pratar, a n d r a är m e r a uppsträckta. En viktig faktor är, anser jag, at-tityden till bandspelaren. 1 g r u p p e n »män» spelar d e n n a en central roll: samtliga u t o m ett par stänger av och sätter på den, kontrol-lerar att d e n går eller talar o m d e n . I ett fall tar den över hela situationen: två u n g a m ä n leker radioinspelning. G r u p p e n »kvinnor» d ä r e m o t bryr sig inte alls o m bandspelaren. D ä r f ö r f ö r e k o m m e r mycket störande bak-g r u n d s b u l l e r på deras b a n d . Vad bak-g r u p p e n »äktenskap» beträffar finns det två p a r som avbryter inspelningen och b ö r j a r på nytt vid ett senare tillfälle. I ett fall kontrolleras b a n d -spelaren först och därefter utgår m a n f r å n bandspelare som samtalsämne.

Flera i g r u p p e n »män» väljer att organise-ra sig hieorganise-rarkiskt n ä r det gäller val av samtals-partner. T v å f ä d e r talar m e d sina söner och en chef talar m e d en u n d e r l y d a n d e vän och arbetskamrat. I g r u p p e n »kvinnor» där-emot, tycks alla paren vara v ä n i n n o r m e d jämbördig status och de pratar på utan att lå-ta sig b e k o m m a .

I stort sett förefaller det som o m

ämnesra-men h a r tolkats något olika av olika par. I

vis-sa fall tycks m a n ha antagit att forskarna främst var intresserade av språket hos d e n person som valts ut för inspelningen/språk-u n d e r s ö k n i n g e n och samtalet kan få en viss karaktär av intervju. 1 andra fall s a m a r b e t a r

p a r t e r n a och i n g e n d e r a är i fokus: n ä r den e n a parten h a r b e h a n d l a t ett ä m n e hakar den a n d r a på och ger sitt bidrag till s a m m a ämne.'s Detta b e t e e n d e f ö r e k o m m e r främst i samtalen mellan två kvinnor.

Ordfördelning

Att m ä n talar i längre repliker än kvinnor, h a r påvisats i u n d e r s ö k n i n g a r av språkbru-ket i offentligheten (Einarsson 1978, Coates 1986). I mitt material gäller detta också i pri-vatsamtal, när dessa förs av två tidigare be-kanta m ä n . I g r u p p e n »män» f ö r e k o m m e r nämligen de längsta replikerna, i g r u p p e n »kvinnor» d e kortaste. G r u p p e n »äkten-skap» placerar sig mittemellan.''

Men o m m a n d ä r e m o t delar u p p antalet ord yttrade av m ä n respektive kvinnor i g r u p -pen »äktenskap», f r a m t r ä d e r ett a n n a t mönster: h u s t r u r n a har längre yttranden än m ä n n e n .1 0 Förhållandet är alltså o m v ä n t mot det som r å d e r i d e e n k ö n a d e g r u p p e r n a .

Tvärt e m o t alla resultat f r å n u n d e r s ö k n i n g a r av s p r å k b r u k i offentligheten, d ä r m ä n h a r visat sig vara m e r p r a t s a m m a än kvinnor i g r u p p e r bestående av kvinnor och m ä n , " får vi h ä r stöd för d e n gamla stereotypen »den p r a t s a m m a kvinnan». H u r ska vi förklara detta?

Låt oss se på o r d f ö r d e l n i n g e n hos de en-skilda paren. D e n n a varierar mellan en jämn fördelning, d ä r d e två k o n t r a h e n t e r n a varde-ra a n v ä n d e r 5 0 % av o r d e n , och den mest o j ä m n a fördelningen 7 2 % m o t 2 8 % . Den j ä m n a s t e fördelningen f ö r e k o m m e r i g r u p

-pen »kvinnor», m e d a n d e n mest o j ä m n a för-delningen finns i g r u p p e n »äktenskap». De tre mest p r a t s a m m a i d e n n a g r u p p är kvin-nor.1" Dessa tre h u s t r u r är de som fått sig till-delade uppgif ten att göra en bandinspelning. De m ä n som valt sin h u s t r u som samtalspart-ner reagerar inte så.

J a g tolkar dessa resultat som att h u s t r u r n a fullgör sin u p p g i f t särskilt noggrant. Det finns en allmän t e n d e n s att d e personer som tilldelats i n s p e l n i n g s u p p g i f t e n talar m e r än de andra. Det ger d e m större rättighet till

ordet. I g r u p p e n »äktenskap» är d e n n a

d o m ä n och d e fullgör s a s sin u p p g i f t m e d besked.

Det är också påfallande att de äkta män-nen verkar ointresserade och besvärade och gäspar vid flera tillfällen. I n g e n kvinna gäs-p a r i m i n a insgäs-pelningar, varken när h o n talar till en m a n eller en a n n a n kvinna. Ä r gäsp-n i gäsp-n g a r typiska för magäsp-nlig samtalsstil?

Samtalsämnenas organisering

Att b e s t ä m m a vad p a r t e r n a i ett samtal talar o m är komplicerat.1 3 Deborah T a n n e n (1984:41) p å p e k a r att det är svårt att avgöra n ä r ett ä m n e som n å g o n tar u p p i förbifarten övergår till att bli h u v u d ä m n e i ett informellt samtal. I vardagssamtal kan m a n aldrig förut-se vad som k o m m e r att avhandlas. I m i n a dia-loger är målet f ö r samtalen diffust. Det gäller att hålla samtalet igång ca en halv timma, och ibland verkar den person som fått u p p g i f t e n k ä n n a störst ansvar för detta, m e n så är inte alltid fallet. Som jag antytt ovan verkar kvin-n o r k ä kvin-n kvin-n a större akvin-nsvar äkvin-n mäkvin-n.1 4

Vi vet f r å n a n d r a u n d e r s ö k n i n g a r (Thor-ne-Henley 1975:21) och e g n a erfarenheter, att m ä n talar m e d varandra o m manliga sa-ker — bilar, sport, jobb — och kvinnor talar o m kvinnliga saker —barn och personliga relationer. Så är också fallet här, särskilt i d e e n k ö n a -d e g r u p p e r n a . En skillna-d mot resultaten f r å n d e utländska u n d e r s ö k n i n g a r n a är dock att inte bara m ä n n e n u t a n också kvinnorna talar o m sina a r b e t e n och studier. I g r u p p e n »äktenskap» är t e n d e n s e n d e n s a m m a , m e n h ä r talar ofta h u s t r u n o m en sak och maken o m en a n n a n . Det f ö r e k o m m e r t ex ett sam-tal d ä r h a n sam-talar o m bandspelare och a n d r a apparater, m e d a n h o n talar om svarta vinbär och grannar.1 1

Det finns också intressanta resultat b å d e f r å n Sverige och a n d r a länder, som visar att kvinnors intresse för människor, såsom det manifesterar sig i språket, går tvärs över klassgränserna (t e x T h e l a n d e r 1986,Coates 1986). J a g h a r försökt mäta m i n a i n f o r m a n -ters personintresse g e n o m att räkna antal p e r s o n e r som n ä m n s m e d f ö r n a m n av var och en. J a g h a r också inkluderat beteckningar

på f a m i l j e m e d l e m m a r : syrran, m o r m o r etc. I mitt material n ä m n e r kvinnor som talar m e d varandra nästan dubbelt så m å n g a f ö r n a m n eller beteckningar på släktingar, som m ä n som talar m e d varandra (48 mot 26). I g r u p -pen »äktenskap» n ä m n e r h u s t r u r n a nästan fyra g å n g e r så m å n g a välkända personer som m ä n n e n (30 m o t 8). Ä n d å är detta räk-nesätt otillfredsställande, eftersom flera av samtalen d ä r kvinnorna talar m e d varandra nästan helt h a n d l a r o m deras barn. Liksom i andra undersökningar (Thorne-Henley: 267, 268) visar det sig också att m ä n talar mest o m a n d r a m ä n , m e d a n kvinnor talar om både m ä n och kvinnor.

Klart är att kvinnorna i min u n d e r s ö k n i n g föredrar personliga ä m n e n , ett drag som De-borah T a n n e n (1984:30) kallar

high-involve-ment style, i fortsättningen: starkt engagerad stil. D e n n a stil karakteriseras också bl a av att

kvinnor byter ämne abrupt och att d e

introduce-rar ämne utan att tveka. J a g ska i det följande

se o m dessa d r a g också återfinns i mitt mate-rial.

Abrupt — jämn ämnesväxling

I mitt material är det k v i n n o r n a som oftast byter huvudämne, efter d e m k o m m e r m ä n -nen, m e d a n d e gifta paren tar u p p något fär-re ä m n e n (tabell 2).

Frågan är n u h u r dessa ämnesbyten går till. Vi kan först konstatera att den person som utvalts till u n d e r s ö k n i n g e n , tar flest initiativ till nya ä m n e n i g r u p p e r n a »män» och »kvin-nor».1' I g r u p p e n »äktenskap» d ä r e m o t tycks i stället kön vara d e n starkaste variabeln: h u s t r u r n a tar d e flesta av initiativen till äm-nesbyte.l x Detta talar e m o t Z i m m e r m a n -Wests hypotes (1975) att m ä n b e s t ä m m e r samtalsämnen i b l a n d a d e grupper.

Själva ämnesväxlingen kan gå till på olika sätt. Vi ska n u se på dess karaktär u t i f r å n per-spektivet abrupt — jämn. Med a b r u p t ämnes-byte m e n a r j a g då f ö r det första att ingen äm-nesväxlare av typ förresten, från det ena till det

andra, på tal om etc förekommer. För det a n d

-ra bygger talaren inte vidare på ett ä m n e som tidigare n ä m n t s g e n o m »naturlig» associa-tion eller dylikt, u t a n h a n byter ä m n e tvärt.

Serie av Anna Bengtsson.

Eftersom Deborah Tannen också ser abrupt ämnesbyte som tecken på starkt e n g a g e r a d stil (1984:30), h a r jag gjort en tentativ klassi-ficering och sorterat ut d e lall av ämnesbyten som kan betraktas som a b r u p t a enligt defini-tionen ovan i de tre g r u p p e r n a . Det visar sig då att det i mitt material finns en t e n d e n s till att kvinnorna både i e n k ö n a d och tvåkönad g r u p p p å b ö r j a r nya ä m n e n mera direkt än m ä n n e n .1 9 Jag är böjd att se detta som exem-pel på starkt engagemang. Motsatsen, en fre-kvent a n v ä n d n i n g a v från det ena till det andra,

på tal om, mens jag kommer ihåg det etc, ger

en-ligt min m e n i n g ett formellt intryck och före-k o m m e r i mitt material mest i g r u p p e n »män». Inte heller imnsförresten i n å g o n stör-re utsträckning hos g r u p p e n »kvinnor», me-d a n me-det är vanligt i me-de a n me-d r a två g r u p p e r n a . A b r u p t ämnesväxling kan ses som en följd av snabbt t e m p o och starkt e n g a g e m a n g mel-lan d e samtamel-lande. Emellertid kan m a n också

a n v ä n d a d e n n a typ av ämnesväxling som en strategi att avbryta m o t p a r t e n i n n a n d e n n e utvecklat sitt ä m n e till fullo. H ä r är naturligt-vis gränsen mycket svår att dra. I mitt material tycks dock samtalen inte vara k o n k u r r e r a n d e på detta sätt. Man hjälps åt att konversera m e d större eller m i n d r e lätthet, och i det fall d ä r de båda m a k a r n a verkligen strider, håller de sig till s a m m a h u v u d ä m n e u n d e r nästan hela samtalet (det är h a n s semester d e käm-par om).

Ämnesväxling efter paus

Ett a n n a t sätt att mäta hastigheten, spontani-teten, e n g a g e m a n g e t i samtal är också att se vilka ämnesväxlingar som föregås av paus

mellan turerna. I vardagssamtal gäller det ju att

hålla samtalet i gång. Det finns inte ofta an-ledning för den ena k o n t r a h e n t e n att vänta

länge på d e n a n d r a för att ge h e n n e större t a l u t r y m m e såsom t ex sker i anställningsin-tervjuer (Adelswärd 1988:121, 122). I stället är långa p a u s e r mellan t u r e r n a ofta tecken på osäkerhet om vad man ska tala om och/eller brist på intresse att föra samtalet vidare. Jag har undersökt sådana p a u s e r d ä r de före-k o m m e r före ämnesbyte.

Vid g e n o m g å n g av d e p a u s e r som föregår byte av h u v u d ä m n e visar sig stora skillnader mellan g r u p p e r n a . I g r u p p e n »äktenskap» föregås 3 7 % av ämnesbytena av paus, i g r u p -pen »män» 2 2 % , i g r u p p e n »kvinnor» en-dast 3 % (Tabell 2). I ä k t e n s k a p s g r u p p e n är det särskilt två äldre a r b e t a r p a r som har m å n g a p a u s e r och förefaller ha svårt att hitta s a m t a l s ä m n e n , m e d a n det medelklasspar som förefaller mest obesvärat i situationen inte h a r några p a u s e r alls. Också plåtslagar-na i g r u p p e n »män» h a r diverse p a u s e r som föregår ämnesbyte och talar o m sina svårig-heter rent ut:

A: nä n u vet jag inte vad jag ska säga B: nä inte jag heller

A: ska vi ta en paus h ä r B: ja det gör vi

Också efter detta avbrott i konversationen klagar de u n g a m ä n n e n . Ett ämnesbyte före-gås av följande tirad:

A: jävligt mycket kvar vi har j u k n a p p t börjat för fan

Man skulle k u n n a tolka svårigheterna att finna samtalsämnen som klassbundna. Detta a n t a g a n d e motsägs dock av att också vissa medelklassmän vidgår svårigheter att finna samtalsämnen. Framför allt saknas samban-det klass-samtalsämne helt i de samtal d ä r kvinnor talar m e d varandra. Inget av paren i g r u p p e n »kvinnor» k ä n n e r sig h ä m m a d e : d e varken stänger av bandspelaren, talar om si-na svårigheter vid ämnesval eller visar tvek-samhet g e n o m all göra paus n ä r de introdu-cerar ett nytt samtalsämne.

Det förefaller som om vi h ä r kan tala o m en kvinnlig samtalsstil. I d e e n k ö n a d e samta-len är kvinnorna obesvärade. U t m ä r k a n d e är dialogformen och samarbetet mellan del-tagarna: d e fördelar ordet jämnt och bygger på varandras ä m n e n samtidigt som samtalet

llyter ledigt. Det förefaller som o m kvinnor-nas mera relationsorienterade sociala inrikt-n i inrikt-n g gör att de omedvetet koinrikt-nstituerar einrikt-n dialogsituation, m e d a n m ä n s allmänt omvitt-n a d e prestatioomvitt-nsfixeriomvitt-ng gör att d e får större svårigheter vid inspelningen. De koncentre-rar också sin u p p m ä r k s a m h e t på den part som tilldelats i n s p e l n i n g s u p p g i f t e n i större utsträckning än vad kvinnorna gör. Därav föl-jer att m ä n n e n intervjuar mera än d e samta-lar.

Eventuellt föreligger h ä r en klasskillnad inom g r u p p e n »män». A r b e t a r p a r e n tillstår m e r oförbehållsamt att de tycker att det är svårt att finna samtalsämnen. Enligt O l e T o -geby (1985) är arbetarklassens m ä n inte lika prestationsfixerade som medelklassens, vil-ket också visar sig språkligt. Detta s t ä m m e r också vad beträffar mina medelklassmän så-tillvida att det mest är d e som verkar koncent-rera sin u p p m ä r k s a m h e t på den p å g å e n d e b a n d i n s p e l n i n g e n .

Jag ska n u gå vidare och se på ett par a n d r a drag, som Deborah T a n n e n inkluderar i

tem-po. Dessa är co-operative overlap, h ä r kallat samverkande överlappning och participatory listenership, h ä r kallat deltagande lyssnande

(lyssnarskap).2 0

Avbrott och sammanfallande ta!

För att vi ska k u n n a diskutera samverkande

överlappning i enlighet m e d T a n n e n s

termi-nologi, måste vi först reda ut skillnaderna mellan avbrott och s a m m a n f a l l a n d e tal. 1 samtalsanalys h a r dessa två b e g r e p p ofta jämställts. S a m m a n f a l l a n d e tal bryter ju mot d e n g r u n d l ä g g a n d e turtagningsregel som sä-ger att endast en talare åt g å n g e n ska ha ordet. Olika definitioner av avbrott och sam-m a n f a l l a n d e tal kan vara orsaken till att olika resultat nåtts b e t r ä f f a n d e dessa företeelsers f u n k t i o n och bruk.

Enligt min u p p f a t t n i n g ingår inte alltid s a m m a n f a l l a n d e tal i avbrott, och s a m m a n -fallande tal h a r inte alltid som u p p g i f t att av-bryta talaren. Jag väljer d ä r f ö r att avgränsa avbrott till d e fäll av t u r t a g n i n g som i n n e b ä r en k r ä n k n i n g av den p å g å e n d e talarens tur:

Avbrottsfrekvens

I de tre h u v u d g r u p p e r n a »män», »kvinnor» och »äktenskap» är avbrotten snedfördelade mellan g r u p p e r n a (Tabell l).21 Det är påfal-lande att m a n i de äktenskapliga samtalen av-bryter sin p a r t n e r särskilt ofta.2 2 Det är också intressant att n ä r m ä n n e n i mitt material ta-lar m e d varandra avbryter de varandra oftare än n ä r k v i n n o r n a talar m e d en person av s a m m a k ö n .2' I tidigare forskning h a r avbrott antagits vara en manlig dominansstrategi (Coates 1986:153, Zimmerman-West 1975). Min definition av avbrott går i s a m m a riktn i riktn g och miriktna resultat tycks uriktnderstödja d e riktn -na u p p f a t t n i n g .

I g r u p p e n »äktenskap» är f ö r d e l n i n g e n av avbrotten ganska jämn mellan d e båda kö-nen. Visserligen avbryter m ä n n e n h u s t r u r n a m e r än omvänt, m e n skillnaden är inte signi-fikant (Tabell 1). Kvinnorna h ä v d a r sig alltså ganska väl. Detta kan bero på olika saker. Ett viktigt f ö r h å l l a n d e är antagligen att h e m m e t är kvinnornas d o m ä n och att de båda kontra-h e n t e r n a är gifta m e d varandra. Även o m m ä n d o m i n e r a r kvinnor också i äktenskapet (se t ex Haavind 1984), finns variations- och gradskillnader. Säi-skilt verkar de högutbilda-d e h u s t r u r n a i mitt material —en ekonom och en lärare — k u n n a hävda sig g e n o m att

förhål-landevis ofta avbryta sina m ä n .

Men det finns också två a n d r a högutbilda-de h u s t r u r som blir mycket avbrutna av sina m ä n — två respektive tre g å n g e r så ofta som o m v ä n t - trots att de både talar längre och tar flera initiativ till tiva s a m t a l s ä m n e n än m ä n -nen. Detta ger ett visst stöd för a n t a g a n d e t att avbrott är en manlig samtalsstrategi.

Mest påfallande är att d e n äktenskapliga situationen framkallar så m å n g a fler avbrott än vänsituationen. M ä n och kvinnor avbry-ter varandra minst dubbelt så ofta som n ä r de

talar med

samma

min definition av avbrott är dessa uttryck för d o m i n a n s , d e båda samtalsparterna konkur-rerar. Det är troligt att avbrott ingår i m ä n s samtalsstrategier, d ä r det gäller att hävda sig g e n o m att ta ordet."1 Att d e n n a strategi också överförs till äktenskapet, d ä r kvinnorna an-passar sig till den, f r a m g å r av mitt material. Men vissa av d e h ö g u t b i l d a d e k v i n n o r n a häv-d a r sig och låter sig inte häv-d o m i n e r a s av sina m ä n i privatsfären.

Sa m man fa Ila nde tal

Låt oss emellertid n u gå vidare lill s a m m a n -fallande tal, dvs sådana räckor av samtidigt tal som inte kränker den talandes t u r u t a n har en s t ö d j a n d e karaktär. Dessa är o j ä m n t fördelade i de tre g r u p p e r n a : »kvinnor» h a r störst antal exempel på s a m m a n f a l l a n d e tal, därefter följer »äktenskap» och sist g r u p p e n

»män».2' I »äktenskap» h a r h u s t r u r n a fler exempel på s a m m a n f a l l a n d e tal än makar-na.2 6

Malz-Borker (1982:213) och Coates (1986: 153) betraktar kvinnors s a m m a n f a l l a n d e tal som en motsvarighet till m ä n s avbrott. Kvinnors prat m e d en a n n a n talare u n d e r p å g å e n -d e talares t u r är n o r m a l t u n -d e r avspän-d in-formell konversation. Kvinnor talar också till den talande, skjuter ofta in a n m ä r k n i n g a r , e r b j u d e r entusiastiska k o m m e n t a r e r och ger stödsignaler. I sådana s a m m a n h a n g , d ä r kvinnor talar m e d varandra, ses inte dessa företeelser (som ju kan likna avbrott till for-men) som försök att frånta talaren rättigheten att avsluta sin t u r utan som bevis pk aktivt

lyss-narskap. Mäns avbrott å a n d r a sidan tycks ha

den talande tillåts inte att avsluta sin replik (se vidare N o r d e n s t a m 1988).

S a m m a n f a l l a n d e tal däremot a n v ä n d e r jag som en övergripande term f ö r räckor av samtidigt tal, som inte i n n e b ä r en k r ä n k n i n g av den p å g å e n d e talarens tur. O m t ex d e n första talaren h a r avslutat sin replik m e n gör ett kort tillägg, kan d e n a n d r a k o m m a in utan att det u p p f a t t a s som avbrott:

Både d e n n a och a n d r a typer av s a m m a n -fallande tal — såsom k o m m e n t a r e r f r å n åhö-raren u n d e r p å g å e n d e tal: ja det kan du göra och dylikt — h a r alltså snarast en uppbackan-de karaktär och kan jämställas m e d

som mål att ta över turen, och d ä r f ö r u p p f a t -tas de ofta som försök att beröva den pågåen-de talaren h a n s / h e n n e s rättighet att avsluta d e n n a . D ä r f ö r kan m ä n s avbrott i tvåkönade samtal resultera i kvinnors tystnad.

Detta r e s o n e m a n g skulle k u n n a förklara varför s a m m a n f a l l a n d e tal i mitt material inte är så vanligt i »äktenskap» eller bland »män» som bland »kvinnor». Talsituationen är inte lika avspänd i de första två g r u p p e r n a , och samtalen förs inte i lika h ö g grad mellan likar som n ä r kvinnorna talar m e d varandra. I stället är avbrotten förhållandevis talrika och d e n »manliga» n o r m e n råder.

Av min u n d e r s ö k n i n g f r a m g å r alltså att k v i n n o r n a a n v ä n d e r samverkande

överlapp-ning i mycket större utsträcköverlapp-ning än m ä n n e n .

J a g definierar då samverkande överlappning i enlighet m e d s a m m a n f a l l a n d e tal. Som n ä m n t s ovan ser Coates och a n d r a detta som typiskt f ö r kvinnlig samtalsstil. Ett a n n a t d r a g som karakteriserar d e n n a stil h a r an-setts vara gott lyssnarskap, god f ö r m å g a att lyssna ( S p e n d e r 1981). Jag skulle h ä r vilja an-vända Tarmens b e g r e p p deltagande lyssnandet

lyssnarskap. Detta karakteriserar också starkt engagerad stil.''

M a n b r u k a r anse att god lyssnarförmåga uttrycks språkligt g e n o m att åhöraren backar u p p talaren u n d e r d e n n e s t u r på vissa sätt. J a g ska h ä r säga något o m stödsignaler och

mi-nimala responser, dvs korta svar av stödjande

karaktär i mitt material.

Stödsignaler

Yttrandena i de olika samtalen kan delas in efter olika principer. Jag skiljer på turer/ repliker och stödsignaler. De senare avgränsas här så att d e även innefattar stödsignaler som ges av åhöraren u n d e r talarens tur: tim,

nänä-nä, ja just det ja etc. Stödsignalerna är av tre

slag: korta stödord som hrn, ja. utrop: åh och utrop i f r å g e f o r m : vad säger du?Den vanli-gaste typen är ja m e d olika elaboreringar:

ja-ha, jaja, km ja, ja åkej etc, m e d a n u t r o p e n är få

(Nordenstam 1987:47).

B e t r ä f f a n d e f ö r d e l n i n g e n av dessa stödsig-naler är de oftast f ö r e k o m m a n d e i g r u p p e n »kvinnor», därefter följer »män» och sist

»äk-tenskap».2 9 H y p o t e s e n att kvinnor backar u p p varandra m e r än m ä n n ä r de talar m e d varandra får stöd. I »äktenskap» är stödsigna-lerna j ä m n t fördelade mellan kvinnor och män.1" M ä n n e n s förhållandevis h ö g a siffror beror troligen på att k v i n n o r n a talar mest och h a r längst repliker, något som bör fram-kalla ett visst antal stödsignaler f r å n makar-na.

O m vi ser på d e enskilda stödsignalerna vi-sar det sig att variationen är större i g r u p p e n »kvinnor» än i g r u p p e n »män» (Nordenstam

1987:49). En serie av u p p r e p n i n g a r såsom

jajaja, ja ja javisst, är tecken på en större e m o

-tionalitet än ett enkelt uttryck. De är mycket vanligare hos kvinnorna än hos m ä n n e n . Samtliga emotivt laddade utrop som före-k o m m e r finns hos före-kvinnor: oj, åh, usch nä,

uschja, vad säger du. M ä n n e n d ä r e m o t

utbris-ter balanserat: äh, åkej. ja åkej, just precis och ja

precis.

Sålunda är det inte bara kvantiteten u t a n också kvaliteten på de stödsignaler som an-vänds av k v i n n o r n a som stärker a n t a g a n d e t att kvinnor är bättre lyssnare än m ä n . Deras e n g a g e m a n g är onekligen större.

Korta svar

Dessa t e n d e n s e r är ä n d å tydligare o m vi be-traktar de minimala responser, korta svar. som f ö r e k o m m e r i mitt material. Jag definie-rar dessa som turer/repliker, som inte är ela-b o r e r a d e . Även o m d e ofta ela-består av s a m m a uttryck som stödsignalerna ja. javisst ja etc skiljer de sig f r å n dessa g e n o m att de är svar på talarens initiativ, v ilket stödsignaler ju inte är. De h a r också betydelse för fortsättningen av själva samtalet.

B e t r ä f f a n d e ja m e d olika varianter f i n n e r vi s a m m a skillnader som då det gäller an-v ä n d n i n g e n aan-v dessa f raser som stödsignaler, nämligen att g r u p p e n »kvinnor» h a r mycket större variation än g r u p p e n »män», och att vissa uttryck är f ö r b e h å l l n a det e n a könet. De kvinnliga varianterna sägs ofta m e d större ef-tertryck: ja verkligen, det tror jag det, ja oli ja, m e d a n m ä n n e n h a r ja åkej, ja precis, jäpp och

sure. S a m m a t e n d e n s finns i »äktenskap».

och a n d r a emotiva korta svar varierar mellan k ö n e n . I g r u p p e n »kvinnor» återfinns fler minimala responser av emotiv karaktär än i g r u p p e n » m ä n » . " Kvinnornas svar är ofta starkt emotionellt laddade: det var ju

fantas-tiskt, det är inte klokt, usch vad äckligt, ja vansin-nigt, gud vad hemskt etc. M ä n n e n h a r inga vad

följda av adjektiv, och d e e n d a uttryck som h a r h ö g t e m p e r a t u r är fy fasen och usch (Nor-d e n s t a m 1987:56, 57). De yngre gossarna sä-ger verkligen schizat alltså och yeah oh yeah that's

good, d e äldre synd det och det är rätt skönt.

När vi betraktar g r u p p e n »äktenskap» finner vi att entusiasmen är ä n d å lägre hos m ä n -nen. Det starkaste bland de åtta emotiva svaren är oj då. Detta kan kontrasteras mot hustrur-nas åh vad hemskt, du är inte klok etc. Antalet emotiva korta svar skiljer sig också påfallande mellan m ä n och hustrur.5 2

För k v i n n o r n a gäller alltså att de h a r unge-fär lika m å n g a emotiva svar vare sig de talar m e d varandra eller m e d sina äkta hälfter. Dessa sif f ror är tecken på kvinnornas emotio-nalitet och entusiasm. Vi tycks n ä r m a oss den gamla m o t s ä t t n i n g e n mellan kvinnans käns-la och m a n n e n s f ö r s t å n d . " Min undersök-ning ger stöd åt tanken att kvinnor a n v ä n d e r

starkt engagerad stil mera än män. Deltagande lyssnande kan ju karakteriseras av flitigt b r u k

av stödsignaler och å t e r k o p p l i n g a r av emo-tionell karaktär. Dessa å t e r f i n n e r vi främst hos kvinnor i mitt material.

Sammanfattning

O m vi j ä m f ö r a n v ä n d n i n g e n av d e olika samtalsstrategier jag undersökt i d e tre h u v u d

-g r u p p e r n a »män», »kvinnor» och »äkten-skap» finner vi följande:

»Män». När två m ä n talar m e d varandra organiserar de sig ofta hierarkiskt. Den per-son som fått i n s p e l n i n g s u p p g i f t e n står ofta i fokus för samtalet och detta kan få karaktär av intervju. M ä n n e n h a r svårt att f i n n a sam-talsämnen och de är fixerade vid bandspela-ren, särskilt i b ö r j a n av samtalet. Inget av det-ta finns i g r u p p e n »kvinnor». M ä n n e n det-talar i signifikant längre repliker n ä r d e talar m e d varandra än kvinnorna. Deras ämnesväxlingar har en mera formell karaktär än kvinnornas och de h a r en större t e n d e n s att introducera ett nytt ä m n e efter paus. De avbryter varand-ra signifikant oftare än vad »kvinnorna» gör. Bara m ä n gäspar.

»Kvinnor». När två kvinnor talar m e d var-a n d r var-a diskutervar-ar d e sinvar-a e g n var-a och var-andrvar-as per-sonliga relationer. De talar mest o m barn och väninnor, m e d a n »män» huvudsakligen ta-lar o m arbete och sport. K v i n n o r n a tata-lar om både m ä n och kvinnor, m e d a n m ä n n e n talar mest o m a n d r a m ä n . K v i n n o r n a tar u p p ett större antal ä m n e n och d e gör detta u t a n be-tänkande. (De har nästan inga p a u s e r mellan replikerna.) K v i n n o r n a a n v ä n d e r a b r u p t ä m -nesväxling oftare än m ä n n e n och d e h a r inga svårigheter att finna samtalsämnen. De bygger också på varandras ä m n e n of tare än m ä n -nen gör.

»Kvinnor» stödjer varandra n ä r d e samta-lar. De a n v ä n d e r signifikant mera samver-kande överlappning, s a m m a n f a l l a n d e tal, än »män» gör. De a n v ä n d e r också signifikant liera stödsignaler. De är alltså bättre lyssnare än »män». Detta är särskilt tydligt om m a n ser på deras a n v ä n d n i n g av korta svar av

tionell karaktär. Förutom att d e är m e r a van-ligt f ö r e k o m m a n d e hos k v i n n o r h a r d e en h ö g r e intensitetsgrad och d e skiljer sig alltså kvalitativt f r å n m ä n n e n s u p p b a c k a n d e svar. Detta gäller också stödsignalerna.

Vi f i n n e r alltså att d e d r a g som r ö r ämne och tempo, som jag u n d e r s ö k t i mitt material, alla f ö r e k o m m e r oftast i g r u p p e n »kvinnor». Detta resultat g e r stöd åt t a n k e n att k v i n n o r a n v ä n d e r starkt engagerad stil, n ä r d e talar m e d varandra. De visar större s p o n t a n i t e t och intresse än m ä n i m o t s v a r a n d e situation.

»Äktenskap». I s a m t a l e n mellan d e äkta m a k a r n a å t e r f i n n e r vi vissa av d e samtalsstra-tegier som f ö r e k o m m e r mest frekvent hos k v i n n o r respektive m ä n , n ä r dessa talar m e d varandra. 1 a n d r a fall f i n n s inga skillnader mellan k ö n e n . S å l u n d a kvarstår skillnaden i ämnesval: h u s t r u r n a visar större intresse f ö r mänskliga relationer och talar o m närståen-d e av b å närståen-d a k ö n e n , m e närståen-d a n m ä n n e n mestanärståen-dels talar o m saker och a n d r a m ä n . M ä n n e n intro-d u c e r a r oftare nya ä m n e n e f t e r en paus, som signalerar tveksamhet, än h u s t r u r n a , m e n skillnaden ä r mycket m i n d r e h ä r än n ä r d e ta-lar m e d varandra. H u s t r u r n a å sin sida byter oftare ä m n e a b r u p t än sina m ä n , m e n skillna-d e n är inte signifikant. De tar emellertiskillna-d ini-tiativ till betydligt liera ä m n e n än sina makar. De talar också i längre repliker.

Pamela Fishman h a r i en b e r ö m d u p p s a t s påstått att d e t samspel som behövs i k o m m u -nikation mellan m a k a r sköts av h u s t r u r n a .1 1 De ställer flera f r å g o r och tar flera initiativ till nya s a m t a l s ä m n e n så att samtalet förs f r a m å t (Fishman 1978, N o r d e n s t a m 1987).35 D e n n a interaktion tycks h u s t r u r n a i m i n undersök-n i undersök-n g sköta särskilt väl g e undersök-n o m att d e g ö r siundersök-n iundersök-n- in-s p e l n i n g in-s u p p g i f t in-så in-samvetin-sgrant. J a g tolkar n ä m l i g e n deras större p r a t s a m h e t och deras större iver att finna nya s a m t a l s ä m n e n än d e äkta m ä n n e n i m o t s v a r a n d e situation som tecken på större ansvar f ö r s p r å k u n d e r s ö k -n i -n g e -n .

Det är också a n m ä r k n i n g s v ä r t att samta-len mellan d e äkta m a k a r n a kan bära prägel av likgiltighet eller k o n k u r r e n s . Samstäm-m i g h e t e n verkar Samstäm-m i n d r e än i d e e n k ö n a d e s a m t a l e n . O f t a talar d e n e n a p a r t e n o m ett s a m t a l s ä m n e och d e n a n d r a o m ett a n n a t . H ä r f ö r e k o m m e r förhållandevis m å n g a

av-brott och få fall av s a m v e r k a n d e överlapp-n i överlapp-n g och stödsigöverlapp-naler. Särskilt p å f a l l a överlapp-n d e är d e t t a o m m a n j ä m f ö r m e d f ö r h å l l a n d e n a i g r u p p e n »kvinnor». E n t u s i a s m e n är låg i »äktenskapen». Det tycks som o m d e n starkt e n g a g e r a d e stil som k v i n n o r n a a n v ä n d e r n ä r d e talar m e d varandra, inte ofta a n v ä n d s n ä r d e talar m e d sina äkta m ä n . Dessa tycks oin-tresserade av att spela in en h a l v t i m m e s äk-tenskapligt samtal i h e m m e t .

Är det d å f ö r djärvt att avsluta d e n n a arti-kel g e n o m att a n v ä n d a ytterligare ett av De-b o r a h T a n n e n s De-b e g r e p p (1984: 58, 66) och betrakta m ä n n e n i m i n u n d e r s ö k n i n g som

enthusiasm constraints, dvs p e r s o n e r som h ä m

-m a r kvinnors e n t u s i a s -m i vardagliga sa-mtal?

N O T K R

1 Jennifer Coates, Women, Men and Language 1986:117.

2 Frigga Haug, Fernale Sexualisation 1987 och föredrag på Nordisk Forum, Oslo, augusti

1988. J f r också Carol Gilligan, Ina Different

Voice, 1982.

3 Deborah Tannen, Conversational style 1984:8, 30.

4 Considerateness och involvement. Tannen ibid. 5 Se forskningsöversikt i Kerstin Nordenstam,

Kvinnlig och manlig samtalsstil, 1987:2-8.

6 Antalet sammanlagda ord i varje g r u p p är 28 0 0 0 - 2 9 000. Det totala antalet ord är ca 86 000.

7 Gillian Brown & George Yule inför detta be-grepp i Discourse Analysis 1983:75.

8 I samma bok kallas detta speaking topically sid 84.

9 Som framgår av tabell 1 u p p g å r antalet ord i hela materialet till drygt 86 000 fördelade på 8 400 yttranden. Medeltal ord per yttran-de är 10,3. G r u p p e n »män» har i meyttran-deltal 12,3 ord per yttrande, »kvinnor» 8,2 och »äktenskap» 11,3.

10 Männen har i genomsnitt 8,7 ord per ytt-rande, hustrurna 13,9.

11 J a n Einarsson & Tor Hultman, Godmorgon

pojkar och flickor, 1984. Jennifer Coates ibid

m fl.

12 69%, 71% och 72% av orden. 13 Brown & Yule ibid sid 68 ff.

Tabell I Skillnader mellan de tre huvudgrupperna

A = person till tilldelats inspelningsuppgiften

MÄN KVINNOR Ä K T E N S K A P Antal ord repliker turer Ord/replik Sammanfallande tal Avbrott av turerna Stödsignaler Korta svar varav emotiva Tabell 2 Ämnen Antal ämnen MÄN 29 268 2 371 2 223 12.3 94 4,2% 74 3,3% 148 (i,2% 466 24 5,3% K V I N N O R 28 048 3 427 3 089 8 , 2 192 Ii,2% 73 2,3% 338 9,9% 723 67 9,3% 29 362 2 602 2 4f37 11.:; 119 4,8% 149 6% 129 4,9% 549 27 4,9% Ä K T E N S K A P

14 Eftersom det inte varit möjligt att bestämma 15 En översikt över övergripande samtalsäm-samtalsämnen utifrån en analys av episo- nen i mitt material finns i Kvinnlig och

inun-der, vilket jag anser skulle vara det bästa an- lig samtalsstil sid 28.

greppssättet, har j a g gjort en tentativ klassi- 16 Antal huvudämnen omfattar 236 tillsam-ficering i huvudämnen och utvidgade ämnen.. mans. De fördelar sig på gruppen »män» Jag tar endast u p p de förra i denna artikel. 77, »kvinnor» 91 och »äktenskap» 68.

S:a(N) 86 678 8 400 7 785 10,3 405 296 615 I 738 118 6,8% S:a(N) 236

Pe rson I iga ä m nen antal personer n ä m n d a med f ö r n a m n MÄN KVINNOR Ä K T E N S K A P Ämnesväxling Abrupt Efter paus 236 236 MÄN K V I N N O R Ä K T E N S K A P

17 O m vi räknar hela g r u p p e n »män», finner vi att 59 av de 77 ä m n e n a initieras av dessa personer. För g r u p p e n »kvinnor» gäller samma förhållande: 56 av 91.

18 I g r u p p e n »äktenskap» initieras hälften av de 68 ä m n e n a av den person som fått inspel-ningsuppgiften, och det är också hustrurna som tar 42 av de 68 initiativen.

19 I g r u p p e n »kvinnor» inleds 30% av de hu-v u d ä m n e n som diskuteras abrupt. I grup-pen »män» är siffran 23%, i g r u p p e n »äk-tenskap» 19%. Av de sammanlagt 13 abrup-ta inledningarna i den sistnämnda g r u p p e n gör m ä n n e n 4 och kvinnorna 9.

20 Tannen ibid sid 30.

21 I de tre h u v u d g r u p p e r n a förekommer till-sammans 296 avbrott. I »män» förekommer 74, i »kvinnor» 73 av brott av motpartens tur, i »äktenskap» 149. Snedfördelningen är sig-nifikant på 0,1 %-nivån enligt chi-två. 22 6% av turerna avbryts i g r u p p e n

»äkten-skap» mot 3,3% i g r u p p e n »män» och 2,3% i g r u p p e n »kvinnor».

23 Skillnaden signifikant på 5%-nivån enligt chi-två.

24 Coates ibid sid 213 ff. Se också Malz & Bor-ker, A cultural approach to male —female

mis-communication, 1982.

25 Enligt min klassificering förekommer 306 fall av sammanfallande tal. »Kvinnor» har 192 fall, »äktenskap» 119 och »män» 94 fall. Skillnaden är signifikant på 1 %-nivån en-ligt chi-två.

26 63 mot 56 fall, m e n d e n n a skillnad är inte signifikant.

27 T a n n e n ibid sid 30.

28 J a g diskuterar s k returnerande frågor i mitt material. Nordenstam ibid sid 64-65, 71. 29 Antalet stödsignaler u p p g å r till 615 i mitt

material. De är oftast förekommande i »kvinnor» med 338 fall, »män» 148 och »äk-tenskap» 129. Signifikans 0,1 %-nivån en-ligt chi-två.

30 Av 129 stödsignaler har m ä n 65 och kvin-nor 64.

31 1 »kvinnor» är 9,2% (67 av sammanlagt 723 minimala responser) av enrotiv karaktär, j ä m f ö r t med 5,3% (24 av 446) i g r u p p e n

»män».

32 De förra har endast 2,3% (8 av 349 totalt) medan de senare använder 9,5% (19 av 200) emotionella svar.

33 J f r G Cederschiölds berömda uppsats Om

kvinnospråk från 1899.

34 Se Pämela Fishman »Interaction: T h e work women do», 1978.

35 I mitt material är frågorna signifikant sned-fördelade mellan makarna. Ibid s 71.

[.IT I ERATUR

Adelswärd, V, Styles of Success, On impression

ma-nagement as collaborative action in job inter-views, Linköping Studies in Alts and Science,

23, 1988.

Brown, G & Yule, G, Discourse Analysis, Cam-bridge University Press, CamCam-bridge, 1983. Cederschiöld, G, »Om kvinnospråk», Nordisk

Tidskrift, 1899.

Coates, J, Women, Men and Language, Long-man, London & New York, 1986.

Einarsson, J, & H u l t m a n , T G , Godmorgon pojkar

och flickor. Om språk och kön i skolan, Liber,

Stockholm,1984.

Fishman, P, »Interaction: T h e work women do», Social problems 25 (s 397-406), 1978. Haavind, H, »Makt og kjaerlighet i

ekteska-pet», i Haukaa, R, Hoel, M & Haavind, H (red) Kvinneforskning: bidrag tilsamfunnsteori.

Festskrift til Harriet Holter, Oslo, 1984.

Haug, F, Female Sexualization, London, 1987. Levinson, S C, Pragmatics, Cambridge, 1983. Malz, D M & Borker, RA, »A cultural approach

to male-female miscommunication», i Gum-pertz, J J (ed) Language and social identity, Cambridge, London, New York (s 196-216),

1982.

Nordenstam, K, Kvinnlig och manlig samtalsstil. Institutionen för nordiska språk, Göteborg,

1987.

Nordenstam, K, Avbrott och stödsignaler hos

kvin-nor och män. Svenskans beskrivning 16,

Lin-köping, 1988.

Spender, D, Man-Made Language, Routhledge and Kegan Paul, London, 1981.

Tannen, I), Conversational style: Analysing talk

among frietids, Norwood NJ, 1984.

Thelander, K, Politikerspråk i könsperspektiv, Ord och stil 17, Uppsala, 1986.

T h o r n e , B & Henley, N (red) Language and sex:

Difference and dorninance, Rowley Mass. 1975.

Togeby, O, Kvinder sier selvfölgelig mest - sagde

manden. Om sprog hos kvinder og maend, arbej-dere og mellemlag, Rietzel, K ö p e n h a m n ,

1 9 8 5 . '

Zimmerman, I) H, 8c West. C, »Sex roles, inter-ruptions and silences in conversation», i T h o r n e , B & Henley, N. 1975.

Continued from page 42

S U M M A R Y

Conversational strategies between u>omen and men

T h e artide discusses the merits of applying t lie concept of conversational style in the analysis of conversation and gender differences. T h e a u t h o r analyzed casual conversation in three groups of people: Men (i.e. six dyads where one man talks to another man), Women (i.e. 6 dyads where one woman talks to another woman), and Marriages (i.e. 6 dyads where a husband and wife speak to each other). T h e topic of con-versation was not restricted, and the setting was the home of the informants.

T h e author found variation in the three groups, in regard to both choice of topic and strategies for topic change. T h e female infor-mants, both when speaking to someone of the same sex and to their spouses, preferred more personal topics, shifted topics more abruptly, and introduced topics without hesitation more often than the male informants (in their conver-sations with both women and other men). These are features characteristic of a high-involve-ment style.

Co-operative overlap is also more frequent a m o n g (the informants in) Women than Men, and additionally female informants used more back-channeling signals than males. Further-more, these signals were also of a higher intensity, making them qualitatively different from mens. 1 hus, this investigation found women to be better listeners than men.

I n t he Marriage group, wives talked more and showed more initiative in finding topics of con-versation than their husbands. I here were rela-tivelv many interruptions and few instances of co-operative overlap and back-channeling sig-nals in Marriages, particularly in comparison with the informants in Women. Enthusiasm was low in the conversations between married coup-les, and it appeared that the high-involvement style characteristic a m o n g women when speak-ing to other females was not commonly used when women talked to their spouses.

Kerstin Nordenstam Institutionen för nordiska språk Göteborgs universitet 412 98 Göteborg