Mål- och resultatindikatorer för samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

Mål- och resultatindikatorer

för samhällsplanering,

bostadsförsörjning

och byggande

Boverket mars 2015

försörjning och byggande

Titel: Mål- och resultatindikatorer för samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

Rapportnummer: 2015:14 Utgivare: Boverket, mars, 2015 Upplaga: 1

Tryck: Boverket internt

ISBN tryck: 978-91-7563-235-3 ISBN pdf: 978-91-7563-236-0

Sökord: Indikatorer, målindikatorer, resultatindikatorer, samhällsplane-ring, hållbar stadsutveckling, bostadsförsörjning, bostadsbyggande, bo-stadsmarknad, energieffektivisering, uppföljning, utveckling

Dnr: 204-2015 Process: 3.4

Rapporten kan beställas från Boverket. Webbplats: www.boverket.se/publikationer E-post: publikationsservice@boverket.se Telefon: 0455-35 30 00

Postadress: Boverket, Box 534, 371 23 Karlskrona Rapporten finns i pdf-format på Boverkets webbplats. Den kan också tas fram i alternativt format på begäran.

Förord

Boverket har enligt regleringsbrev för 2015 i uppdrag att identifiera lämpliga resultatindikatorer för uppföljning av politikområdet samhälls-planering, bostadsförsörjning och byggande. Fokus ska särskilt ligga på att inom ramen för en nationell bostadspolitik följa upp bostadsbygg-nadsmålet om 250 000 nya bostäder fram till 2020; boendesociala och so-cioekonomiska aspekter; energieffektivisering av bebyggelsen samt håll-bar stadsutveckling.Rapporten är en sammanställning och redovisning över förslag till mål- och resultatindikatorer för samhällsplanering, bo-stadsförsörjning och byggande.

Hans-Åke Palmgren, enheten Boende och stadsutveckling har varit ansvarig för uppdraget. Maria Rydqvist, enheten Boende och stadsutveckling har varit huvudförfattare. Övriga som har deltagit i arbetet är i huvudsak Bo Söderberg, Marie Rosberg och Bengt Hansson, Analysavdelningen, Vanessa Liu och Joakim Iveroth, enheten Energi och samhälle, Anders Rimne och Magnus Jacobsson, enheten Stad och land, samt Kristina Einarsson, enheten Tekniska egenskaper.

Karlskrona mars 2015

Janna Valik

Innehåll

Sammanfattning ... 5

Indikatorer för politikområdet samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande ...5

Utvecklingsbehov ...7

Inledning ... 8

Boverkets uppdrag mål- och resultatindikatorer för samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande ...8

Metod ...8

Rapportens upplägg ... 11

1. Uppföljning av bostadsbyggnadsmålet om 250 000 nya bostäder fram till 2020 ... 12

Valda indikatorer för att mäta bostadsbyggandet ... 12

Utvecklingsbehov ... 14

2. Uppföljning av delmålet långsiktigt fungerande bostadsmarknader ... 15

Vald indikator för att mäta utvecklingen på bostadsmarknaden ... 15

Utvecklingsbehov ... 16

3. Uppföljning av boendesociala och socioekonomiska aspekter . 18 Metod för urval ... 18

Valda indikatorer för att mäta insatser med boendesociala och socioekonomiska aspekter ... 19

Utvecklingsbehov ... 29

4. Uppföljning av energieffektivisering av bebyggelsen ... 33

Metod för urval ... 33

Vald indikator för att mäta energieffektivisering i byggnader ... 33

Utvecklingsbehov ... 35

5. Uppföljning av för området Hållbar stadsutveckling ... 39

Metod för urval ... 39

Valda indikatorer för att mäta utvecklingen inom hållbar stadsutveckling ... 40

Utvecklingsbehov ... 48

Referenslista ... 49

Bilaga 1 ... 53

1. Uppföljning av bostadsbyggnadsmålet om 250 000 nya bostäder fram till 2020... 54

2. Uppföljning av delmålet långsiktigt fungerande bostadsmarknader ... 62

3. Uppföljning av boendesociala och socioekonomiska aspekter .... 64

4. Uppföljning av energieffektivisering av bebyggelsen ... 78

Sammanfattning

Indikatorer för politikområdet samhällsplanering,

bostadsförsörjning och byggande

Denna rapport är en avrapportering av ett uppdrag Boverket fick i regle-ringsbrev 2015 om mål- och resultatindikatorer för politikområdet sam-hällsplanering, bostadsförsörjning och byggande. Indikatorer har identifi-erats för att följa upp

• bostadsbyggnadsmålet om 250 000 nya bostäder fram till 2020

• delmålet långsiktigt fungerande bostadsmarknad

• boendesociala och socioekonomiska aspekter

• energieffektivisering av bebyggelsen

• hållbar stadsutveckling.

Indikatorerna har valts utifrån möjligheten att redovisa resultat av insat-ser, upprepningsbara, möjliga att redovisa årligen, helst vara möjliga att redovisa könsuppdelat samt vara så resurseffektiva som möjligt.

Valda indikatorer

Totalt har vi valt 20 indikatorer för att följa upp samhällsutvecklingen. Indikatorerna sorteras in under fem områden. En förutsättning för alla in-dikatorer är att samtliga aktörer som idag svarar för statistikinsamling även fortsättningsvis kan leverera de önskade underlagen.

Indikatorerna och de bostadspolitiska målen

Uppdraget gäller uppföljning av politikområdet samhällsplanering, stadsförsörjning och byggande och att inom ramen för en nationell bo-stadspolitik följa upp bostadsbyggnadsmålet om 250 000 nya bostäder

fram till 2020; boendesociala och socioekonomiska aspekter; energi-effektivisering av bebyggelsen samt hållbar stadsutveckling.

Boverket tolkar detta som de mål och visioner för boende och byggande som presenteras på regeringens webbsida. I tabellen nedan visas förhål-landet mellan de valda indikatorerna och dessa mål.

Tabell 1. Indikatorernas förhållande till målen inom politikområdet samhällsplane-ring, bostadsförsörjning och byggande.

Utvecklingsbehov

För några av de föreslagna indikatorerna vi har redovias är det önskvärt med en tätare uppföljning. Vi har även identifierat väsentliga områden där det för närvarande saknas indikatorer.

Vi föreslår även att vi utvecklar en modell för uppföljning baserad på de indikatorer vi valt för att få en mångfacetterad bild över utvecklingen i ett valt område. Vi menar att det finns potential att utveckla hur indikatorer-na redovisas. Genom att bygga upp en modell för uppföljning baserad på de indikatorer vi valt skulle vi kunna få en mångfacetterad bild över ut-vecklingen i ett valt område.

Figur 2. Sammanfattande bild över utvecklingsbehovet.

Inledning

Boverkets uppdrag mål- och resultatindikatorer för

samhällsplanering, bostadsförsörjning och

byggande

Boverket har enligt regleringsbrevet för 2015 i uppdrag att

identifiera lämpliga resultatindikatorer för uppföljning av politikområdet samhällspla-nering, bostadsförsörjning och byggande. Fokus ska särskilt ligga på att inom ramen för en nationell bostadspolitik följa upp bostadsbyggnadsmålet om 250 000 nya bostä-der fram till 2020; boendesociala och socioekonomiska aspekter; energieffektivisering av bebyggelsen samt hållbar stadsutveckling.

Boverket ska i första hand titta på indikatorer där statistik redan finns eller där upp-följning redan sker.

Boverket ska redovisa uppdraget till Regeringskansliet (Näringsdepartementet) senast den 31 mars 2015.

Metod

Boverkets uppdrag är att ta fram lämpliga mål- och resultatindikatorer för politikområdet samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande.

Val av målområden

Uppdraget gäller uppföljning av politikområdet samhällsplanering, stadsförsörjning och byggande och att inom ramen för en nationell bo-stadspolitik följa upp bostadsbyggnadsmålet om 250 000 nya bostäder

fram till 2020; boendesociala och socioekonomiska aspekter; energi-effektivisering av bebyggelsen samt hållbar stadsutveckling.

Boverket tolkar detta som de mål och visioner för boende och byggande som presenteras på regeringens webbsida.1

1 Regeringen. ”Mål och visioner för boende och byggande”. [Webbsida] 2015. Senaste uppdaterad: 2015-01-07 [Hämtad 2015-02-20]; Tillgänglig på:

Tabell 2. Indikatorernas förhållande till målen inom politikområdet samhällsplane-ring, bostadsförsörjning och byggande.

Av redovisningen av mål- och resultatindikatorer i rapporten framgår även vilket målområde samt delmål som indikatorn följer upp.

Det övergripande målet för samhällsplanering, bostadsmarknad, byggande och lantmäteriverksamhet2

Det övergripande målet för samhällsplanering, bostadsmarknad, byg-gande och lantmäteriverksamhet är att ge alla människor i alla delar av landet en från social synpunkt god livsmiljö där en långsiktigt god hus-hållning med naturresurser och energi främjas samt där bostadsbyggande och ekonomisk utveckling underlättas.

Bostadsmarknad

Delmålet för bostadspolitiken är långsiktigt väl fungerande bostadsmark-nader där konsumenternas efterfrågan möter ett utbud av bostäder som svarar mot behoven.

Visionen är bland annat att den svenska bostadspolitiken ska bidra till att bekämpa arbetslösheten och skapa fler jobb.

Byggandet

Delmålet för byggandet är:

• Långsiktigt hållbara byggnadsverk.

• Effektiva regelverk och andra styrmedel som utifrån ett livscykelper-spektiv verkar för effektiv resurs- och energianvändning samt god in-omhusmiljö i byggande och förvaltning.

• En väl fungerande konkurrens i bygg- och fastighetssektorn.

Visionen för byggandet är bland annat att nyproduktion ska komplettera befintliga områden och skapa förutsättningar för bra service och bra ge-mensamma miljöer. 250 000 nya bostäder ska byggas till och med 2020.

Samhällsplanering

Delmålet för samhällsplaneringen är:

• En tydlig roll för fysisk planering i arbetet för en hållbar utveckling av städer, tätorter och landsbygd.

• Ett regelverk och andra styrmedel som på bästa sätt tillgodoser kraven på effektivitet samtidigt som rättssäkerhet och medborgerligt infly-tande säkerställs.

• Goda förutsättningar för byggande av bostäder och lokaler, etablering av företag och för annat samhällsbyggande samtidigt som en god livsmiljö tryggas.

Visionen för samhällsplaneringen är bland annat att förenkla de byggreg-ler som skyddar människor och miljö så att byggprocesserna kan bli snabbare. Skyddet av riksintressanta områden ska vara enkelt att tillämpa i planering och tillståndsgivning.

Val av resultatindikatorer

För val av indikatorer sattes följande kriterier upp3:

• indikatorerna som väljs ska mäta tillstånd

• de ska vara upprepningsbara

För mer information om indikatorer, se Ekonomistyrningsverket, ESV, (2007) ”Resul-tatindikatorer – en idéskrift”. ESV 2007:32. Ekonomistyrningsverket, ESV, (2012) ”Re-sultatindikatorer”. ESV 2012:41.

• de bör kunna redovisas årligen

• de ska kunna tas fram med små resursinsatser

• i första hand ska urvalet baseras på indikatorer där statistik redan finns och/eller där uppföljning redan sker

• det är en fördel om indikatorn kan redovisas geografiskt

• det är en fördel om indikatorn kan redovisas könsuppdelad. För inventeringen togs en mall fram som användes vid inventeringen. Redovisningen i denna rapport följer mallstrukturen.

Arbetet har utförts av och inom Boverket

Den korta tiden för avrapportering medger ingen extern referenshantering även om det hade varit lämpligt, utan arbetet har utförts helt inom och av Boverket.

Rapportens upplägg

Rapporten är en sammanställning av mål- och resultatindikatorer, nedan kallat indikatorer, inom fem områden som redovisas i särskilda kapitel. Utöver de områden som nämns i uppdraget har vi även valt att ta fram in-dikator samt förslag till inin-dikator för delmålet långsiktigt fungerande bo-stadsmarknad. Områden till vilka vi föreslår indikatorer är:

1. bostadsbyggnadsmålet om 250 000 nya bostäder fram till 2020 2. delmålet långsiktigt fungerande bostadsmarknader

3. boendesociala och socioekonomiska aspekter 4. energieffektivisering av bebyggelsen

5. hållbar stadsutveckling.

Av redovisningen per område framgår även på vilka grunder indikatorn valts.

I bilagan återfinns tabeller med indikatorerna med beskrivning av var in-dikator, bland annat information om på vilket geografiskt område indika-torn finns, med vilket tidsintervall den följs upp samt vem som är ansva-rig för underliggande data.

1. Uppföljning av

bostadsbyggnadsmålet om 250 000

nya bostäder fram till 2020

Vi har valt två indikatorer som Boverket normalt följer upp komplette-rade med en som fokuserar på bostadsfastighetsbolag.

• nya bygglov

• antal färdigställda bostader

• avkastning i förhållande till marknadsvärden.

Valda indikatorer för att mäta bostadsbyggandet

Indikator: nya bygglov. Utveckling av antalet bostäder i bygglov

• Befintlig indikator

• Uppdateras månadsvis

• Kommunnivå. Riket respektive storstadsregioner är möjlig avgräns-ning. Kommuner utanför storstadsregionerna kan förslagsvis även bry-tas efter > 75 000 respektive < 75 000 invånare

• Inte könsuppdelad

Bygglov är en indikator för aktiviteten i bostadsproduktionsprocessen. Det bästa hade varit om vi även kunde få fram data över färdigställda de-taljplaner. Tillsammans skulle de kunna möjliggör en bättre prognos av kommande års nyproduktion. Vi har dock enbart valt nya bygglov ef-tersom det i dagsläget är svårt att bedöma i vilken utsträckning de förenk-lingar av planprocessen som gjorts de senaste åren bidrar till att under-lätta bostadsbyggandet. Det saknas idag enhetliga kommunala register över tillgången på planlagd mark, och särskilt saknas kvantitativt bear-betningsbara data om hur många bostadsenheter de befintliga byggrätter-na motsvarar, liksom hur stort det årliga nytillskottet är. Här pågår dock för närvarande ett mycket lovande utvecklingsarbete i Stockholm. Antalet bostäder i bygglov som lämnats av kommunerna är en tidig indi-kator på antalet färdigställda bostäder. För flerbostadshus indikerar anta-let bostäder i bygglov vad som kan komma att färdigställas på cirka fem till sex kvartals sikt. För småhus indikeras antal färdigställda bostäder om uppskattningsvis tre kvartal. Bygglov finns för nybyggnad, men inte för bostäder som tillkommer genom ombyggnader av lokaler eller vindar.

Tolv månaders bygglov är ett lämpligt intervall. Eftersom det förekom-mer eftersläpningar i inrapporteringen till SCB så är dock i synnerhet de senaste två kvartalens statistikuppgifter en underskattning av det faktiska antalet bostäder. Det kan korrigeras i någon mån genom att talen räknas upp. Alternativt kan man beräkna en kvot som visar den procentuella ut-vecklingen av tolvmånaderstalen jämfört med motsvarande tal ett år tidi-gare.

Indikator: antal färdigställda bostäder

• Befintlig indikator

• Uppdateras årsvis

• Kommunnivå. Riket respektive storstadsregioner är möjlig avgräns-ning. Kommuner utanför storstadsregionerna kan förslagsvis även bry-tas efter > 75 000 respektive < 75 000 invånare

• Inte könsuppdelad

Antalet färdigställda bostäder är ett slutligt resultatmått för målet om 250 000 nya bostäder. Det omfattar två delar, nybyggnad respektive net-totillskott genom ombyggnad. Uppgifterna redovisas i maj respektive april året efter färdigställandet.

Indikator: avkastningen i förhållande till fastigheternas marknadsvärden

• Befintlig indikator

• Uppdateras årsvis

• Nationell nivå för ett antal bostadsbolag

• Inte könsuppdelad

Svenskt Bostadsindex4 mäter avkastningen i förhållande till fastigheter-nas marknadsvärden och baseras på bostadsfastigheter som är inklude-rade i IPD Svenskt Fastighetsindex samt bostadsfastigheter från tretton kommunägda bostadsföretag.

Måttet visar hur bra det går ekonomiskt för några av de större bostadsfas-tighetsägarna.

Bland de 32 deltagande företagen återfinns de flesta av landets mest be-tydande bostadsförvaltare: AB Bostaden i Umeå, AB Botkyrkabyggen, AB Familjebostäder, AB Sigtunahem, AB Skövdebostäder, AB Stock-holmshem, AB Stångåstaden, AFA Fastigheter, Alecta, AREIM, Axfast, Bostads AB Mimer, ByggVesta, Diligentia AB, Fastighets AB

4

IPD (2015). “Real estate indexes and data – Sweden”. [Webbsida]. Senaste uppdaterad: Saknas uppgift [Hämtad 2015-03-13]; Tillgänglig på:

ren, Folksam Fastigheter, HSB Stockholm, Ikano Bostad, Järfällahus AB, Konsumentkooperationens pensionsstiftelse, KPA Pension, Micasa fas-tigheter i Stockholm AB, MKB Fastighets AB, Rikshem AB, SEB Trygg Liv, SPP Fastigheter AB, Sveafastigheter AB, Svenska Bostäder, Uppsa-lahem AB, Vasakronan AB, Willhem AB.

Utvecklingsbehov

Ny Indikator: räntabilitet i byggbolag

Räntabilitet, det vill säga avkastningen på bokfört eget kapital, är något som Boverket inte tidigare följt. Byggföretagen brukar säga att tillgången på riskvilligt kapital är den kanske viktigaste faktorn som begränsar bo-stadsbyggandet. Att så skulle vara fallet är dock inte uppenbart. Det kan istället vara så att det är bristande efterfrågan på riskvilligt kapital som lägger hinder i vägen för bostadsbyggandet. Byggföretagens lönsamhet mätt som avkastning på eget kapital är idag omkring 20 procent. Den höga lönsamheten är i sig ett tecken på att tillgången på riskkapital är god. Lönsamheten i byggsektorn är en avgörande variabel för bostads-byggandet varför avkastningen på bokfört eget kapital är en indikator att följa. En hög lönsamhet i bostadsbyggandet är ett tecken på ett kom-mande högt byggande.

Idag finns ingen etablerad indexserie över byggbolagens lönsamhet. Det är särskilt svårt att reda ut hur stor lönsamheten är på bostadsbyggnadsde-len av verksamheten, till skillnad från infrastrukturbyggandet och byg-gandet av kommersiella fastigheter.

Men det vore absolut möjligt att utveckla en metod för att tillskapa en så-dan dataserie. Den kan konstrueras utifrån resultatredovisningarna i ett antal byggföretag.

2. Uppföljning av delmålet långsiktigt

fungerande bostadsmarknader

Det bostadspolitiska målet om en ”långsiktigt väl fungerande bostads-marknad där konsumenternas efterfrågan möter ett utbud av bostäder som svarar mot behoven” betonar indirekt två separata mål. Å ena sidan är bo-stadsmarknaden just detta, en marknad – en marknad som ska fungera väl. Ekonomisk vetenskap är den naturliga utgångspunkten för konstrukt-ion av informativa indikatorer. Dessa ska förhoppningsvis återspegla väl-oljade marknadsmekanismer, liten friktion, få störningar och samhällse-konomisk effektivitet. Å andra sidan ska utbudet på marknaden tillmö-tesgå konsumenternas behov. Detta innebär att bostadspolitiken också ska tillgodose sociala bostadsbehov, något som inte nödvändigtvis följer automatiskt av att marknadsmekanismerna eventuellt fungerar väl. Vi har här valt att koncentrera oss till två grupper som har särskilt svårt att etablera sig på bostadsmarkanden: unga vuxna och nyanlända.

Vald indikator för att mäta utvecklingen på

bostadsmarknaden

Indikator: andel unga vuxna som har egna kontrakt

• Befintlig indikator

• Uppdateras vartannat år

• Stockholms län, Göteborgsregionen samt Malmö och Lund

• Kan troligen fås könsuppdelad mot kostnad

Ungdomar har svårt att etablera sig på den ordinarie bostadsmarknaden av högst naturliga skäl. Unga har normalt låg inkomst, ingen förmögenhet och svårt att få lån och har därför dålig möjlighet att efterfråga bostad inom det ägda segmentet. Som ung har man dessutom normalt en dålig köplats till hyresmarknaden. Vi föreslår en indikator som kan kvantifiera ungas boendesituation: unga vuxna med egna kontrakt5.

Med ”eget kontrakt” avser vi i denna rapport: boende i hyresrätt med förstahands-kontrakt och besittningsskydd eller boende i bostadsrätt eller småhus som ägs av den bo-ende/hushållet

Utvecklingsbehov

Tätare uppföljning av ungas boende

Det är önskvärt att uppföljning av de unga vuxnas boende görs varje år i stället för vartannat år.

Ny indikator för att följa upp de nyanländas boendesituation

Det är inte bara unga som har svårt att ta sig in på bostadsmarknaden. Vi ser ett behov av att mäta de nyanländas möjlighet att etablera sig på bo-stadsmarknaden.

Möjligheten för nyanlända att få egna kontrakt samspelar med trång-boddhet. Av Boverkets kommande rapport om utvärdering av prestat-ionsbaserat stimulansbidrag 6 framgår att orsaken till trångboddheten är EBO, eget boende där personer som har sökt asyl i Sverige och väntar på beslut själva får välja ifall de vill bo hos släkt och vänner eller om de vill bo i boende som ordnas av Migrationsverket, i anläggningsboende (ABO). Bristen på bostäder har lett till en bostadsmarknad ovanpå den ordinära bostadsmarknaden. Vissa talar i termer av tredje- fjärde och femtehandskontrakt och där flera familjer kan vara bosatta i samma lä-genhet. Ett exempel som nämns är vad de benämner som hotellverksam-het där en person hyrde ut enskilda madrasser i en lägenhotellverksam-het, där allt för många personer fick bo till överpris. Vissa beskriver denna situation i termer av en tickande bomb, där något måste göras nu om inte situationen ska bli riktigt allvarlig med hänsyn till skolresultat, slitage, kriminalitet och ökande klyftor7.

Det finns idag ingen möjlighet att mäta och följa upp hur många nyan-lända som har egna hyreskontrakt. Företaget Invandrarindex8 har tagit fram ett förslag på hur man kan mäta de nyanländas situation, bland annat boende, i ett så kallat ”Svenskt Invandrarindex”. Undersökningen görs via webbaserade enkäter som besvaras av studenterna under Sfi-lektioner. Detta gör att undersökningen kan göras över hela landet till mycket låg kostnad. Frågeformuläret som ska användas är framtaget i samverkan med framförallt kommuner, länsstyrelser, Migrationsverket, Almi, Mittu-niversitetet med flera. Enligt Invandarindex är avsikten att även civilsam-hället i form av Svenska Kyrkan, Riksidrottsförbundet, Röda Korset,

6

Boverket (2015a). ”Uppföljning av prestationsbaserat stimulansbidrag”. Kommande rapport. Dnr 861/2015

7

Ibid.

8

Invandrarindex (2015). ”INVANDRARINDEX - de nya svenskarnas röst”. Senaste uppdaterad: Saknas uppgift [Hämtad 2015-03-04]; Tillgänglig på:

UNHCR och eventuellt Sveriges Muslimska Råd ska vara med och ut-veckla frågeformuläret

Den första undersökningen är tänkt att genomföras under april till oktober månad 2015. En preliminär rapport ska sen presenteras vid årsskiftet 2015/ 2016. Vi föreslår att vi stödjer Invandrarindex arbete och deras uppföljning kring de nyanländas boendesituation.

I år är första året som enkäten kommer att omfatta frågor kring boende. Boverket kommer att följa upp hur det går för att se om vi får de svar vi behöver för att följa upp de nyanländas boendesituation.

De frågor som ställs kring boende är:

• När du kom till Sverige, valde du att bo i eget boende eller bodde du i Migrationsverkets boende? Med svarsalternativen eget boende; Mi-grationsverkets boende

• Hur trivdes du i ditt första boende när du kom till Sverige? (första ti-den i Sverige). Med svarsalternativen Bra; Sådär (varken bra eller då-ligt); Dåligt

• Bor du nu i eget boende eller bor du i Migrationsverkets boende? Med svarsalternativen Bor i eget boende; Bor hos någon jag känner; Bor i Migrationsverkets boende

• Hur många vuxna över 18 år, bor ni i den bostad som du bor i nu? Med svarsalternativen 1 (bara jag); 2; 3; 4; 5; 6; 7; 8; 9 eller fler

• Hur många sovrum finns det i den bostad som du bor i nu? Med svars-alternativen 1 sovrum; 2 sovrum; 3 sovrum; 4 sovrum; 5 sovrum eller fler

• Har du köpt den bostad du bor i nu eller hyr du din bostad? Med svarsalternativen Köpt bostaden; Hyr bostaden

• Har du själv eller din fru; man skrivit kontrakt på den bostad du bor i just nu? Med svarsalternativen Ja; Nej

• Vet du om man kan hyra en bostad av någon i andra hand, dvs av nå-gon som inte äger huset utan själv hyr bostaden. Med svarsalternati-ven Ja; Nej

• Hur skulle du göra för att hitta en bostad om du skulle flytta? Med svarsalternativen Kontakta mäklare; Söka i tidningar; Fråga vänner; bekanta; Söka på Internet; sociala medier; Fråga bostadsföretag; Vet inte; Annat sätt

• Hur bor du? Med svarsalternativen Bor med fru/man/partner/sambo; Bor med syskon/föräldrar/släkt; Tillsammans med vän/kompis; En-sam; Förstår inte frågan

• Är din bostad bra, sådär eller dålig? Med svarsalternativen Bra; Sådär (varken bra eller dåligt); Dålig

3. Uppföljning av boendesociala och

socioekonomiska aspekter

Metod för urval

Det finns två typer av boendemiljöer som i den allmänna debatten klingar problemtyngda, nämligen ”utsatta bostadsområden” och ”svaga bostads-marknader”. Det förra tenderar att referera till vissa delar av (de större) städerna där bland annat arbetslösheten är förhållandevis hög. Det senare refererar till kommuner med minskande befolkning. Det är naturligvis varken orterna, bostadsområdena, de boende eller bostäderna som är ett problem. Däremot håller de flesta med om att till exempel arbetslöshet, fattigdom, trångboddhet, ohälsa, kriminalitet och otrygghet är stora pro-blem.

När det gäller boendesociala och socioekonomiska indikatorer finns det flera svårigheter. I två uppdrag kring det urbana utvecklingsarbetet – re-geringens satsning för att minska utanförskapet i 15 utvalda stadsde-lar/bostadsområden, tar Boverket upp problematiken kring genomförda insatser och mätbarhet.9

Inom satsningen prestationsbaserat stimulansbidrag används de tre indi-katorerna

• andel av befolkningen i stadsdelen som förvärvsarbetar

• andel av befolkningen som mottar långvarigt försörjningsstöd

• andel av de som det givna året gick ut nionde klass med behörighet till gymnasieskolans nationella program.

Det framgår av den uppföljningsrapport som Boverket tar fram att kom-munerna överlag anser att indikatorerna är bra och relevanta och väldigt viktiga. Många understryker att indikatorerna sammanfaller med de mål man har och det man redan arbetar mot ute i kommunerna. Dock anser flertalet kommuner att det ena hänger samman med det andra när man ar-betar med denna typ av frågor och tre faktorer nämns som de menar sak-nas, dessa är trygghet, hälsa och omflyttning. Den senare då många me-nar att det arbete som görs till stor del göms i statistiken, det vill säga att

Boverket (2015b) ”Urbant utvecklingsarbete - tredje och sista delrapporten av rege-ringsuppdraget”. Rapport 2015:7. Dnr 395/2014 och Boverket (2015a). ”Uppföljning av prestationsbaserat stimulansbidrag”. Kommande rapport. Dnr 861/2015

många flyttar från området när de blir självförsörjande enligt kommuner-na och därmed inte blir synliga i statistiken.10

Inom de flesta fall har de områdesmässiga insatserna som genomförts lett till en förbättring för de boende. Vad som har varit svårare att påverka har varit de indikatorer som områdesprojekten i regel använder sig av. Ar-betslöshet, utbildningsnivå, omflyttning och segregation har bara sett mycket små förändringar, vilket satt frågetecken för ifall dessa indikato-rer är rätt mätmetoder. 11

Med den korta avrapporteringstid som föreligger för detta uppdrag har vi ändå valt några av de indikatorer som används vid uppföljning av urbant utvecklingsarbete, väl medvetna om deras begränsning. Vi föreslår ett an-tal indikatorer som på olika sätt mäter de boendes ekonomiska förmåga, eller snarare bristande förmåga, att efterfråga bostäder som svarar mot de-ras behov. Hit hör försörjningsstöd, sysselsättningsgrad och arbetslöshet. Till dessa ekonomiska indikatorer lägger vi ytterligare en indikator från samma uppdrag, behörighet till gymnasieskolan. Därutöver har vi valt tre indikatorer som vi bedömer följer väsentliga boendesociala aspekter.

Valda indikatorer för att mäta insatser med

boendesociala och socioekonomiska aspekter

• hemlöshet

• trångboddhet

• sekundära bostadsmarknaden - antal lägenheter där kommunen står som garant

• andel personer i arbete – sysselsättningsgrad

• andel hushåll med ekonomiskt bistånd

• andel av de som det givna året gick ut nionde klass med behörighet till gymnasieskolans nationella program

• boendesegregationsindex.

Indikator: hemlös eller utestängd från bostadsmarknaden

• Befintlig indikator

Boverket (2015a). ”Uppföljning av prestationsbaserat stimulansbidrag”. Kommande rapport. Dnr 861/2015.

11

Boverket (2015b) ”Urbant utvecklingsarbete - tredje och sista delrapporten av rege-ringsuppdraget”. Rapport 2015:7. Dnr 395/2014. Sid. 21.

• Uppdateras vart sjätte år

• Kommunnivå samt stadsdelar i Malmö, Göteborg och Stockholm

• Kan fås könsuppdelad

Socialstyrelsen redovisar öppna jämförelser av kommunernas arbete för att motverka hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden. Öppna jämförelser är ett verktyg för att analysera, följa och utveckla so-cialtjänstens verksamheter på lokal, regional och nationell nivå. Uppgif-terna i öppna jämförelser belyser olika aspekter av socialtjänstens kvali-tet, resultat och effektivitet. Öppna jämförelser finns inom flera av social-tjänstens områden och redovisas på Socialstyrelsens webbplats.

Sedan 2012 ingår hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden. Data om hemlöshet baseras på Socialstyrelsens nationella hemlöshets-kartläggning. Den nationella kartläggningen är en omfattande undersök-ning som Socialstyrelsen genomför vart 6 år. Socialstyrelsen kommer inte kunna ta fram en aktuell andel inom ramen för öppna jämförelser vartan-nat år. Dessa jämförelser omfattar främst uppgifter om kommunernas och stadsdelarnas övergripande arbete mot hemlöshet.

Resultaten presenteras i form av indikatorer och bygger på enkätuppgifter från landets kommuner och stadsdelar/stadsområden i Stockholm, Göte-borg och Malmö. De senaste jämförelserna, som publicerades 2014, om-fattade 18 indikatorer för kommunernas socialtjänst.12

Till stöd för analys och för att underlätta jämförelser redovisas även bak-grundsuppgifter hämtade från bland annat Boverket och Kronofogden. Kommunernas presenteras utifrån invånarantal och det går också att sor-tera utifrån Sveriges kommuner och landstings kommungruppsindelning.

Indikator: trångboddhet enligt norm 3

• Befintlig indikator

• Uppdateras årligen

• Kommunnivå, samt indelning enligt Sveriges kommuner och landsting 2011

• Kan fås könsuppdelad till viss del eftersom det är hushållsnivå Utrymmesstandarden har under mycket lång tid ansetts tillhöra de väsent-liga boendekvaliteterna. Generellt är utrymmesstandarden god i Sverige men det är stora skillnader mellan olika typer av hushåll, inkomstgrupper,

12

Socialstyrelsen. ”Öppna jämförelser av hemlöshet och utestängning från bostadsmark-naden”. 2014. Senaste uppdaterad: Saknas uppgift [Hämtad 2015-03-04]; Tillgänglig på: http://www.socialstyrelsen.se/oppnajamforelser/hemloshet.

upplåtelseformer och bakgrund. Trångboddhet har bevisligen negativa ef-fekter på boendes livskvalitet.

Trångboddhet handlar dels om efterfrågan, det vill säga hushållens priori-teringar och ekonomiska möjligheter att efterfråga tillräckligt rymliga bo-städer, dels om utbud, det vill säga utbudet av tillräckligt stora bostäder att flytta till.

Trångboddhet är en bedömning som utgår ifrån en fastslagen norm och pekar på förhållanden som inte uppfyller vissa uppställda kriterier gäl-lande utrymmesstandard. Det är en indikator på hushåll med låg utrym-messtandard.

Det som talar för att använda antalet personer per rum som mått på boddhet är att de problem som har identifierats i samband med trång-boddhet är förknippade med möjligheterna att kunna avskilja delar av bo-staden. Studier har gjorts kring hur väl olika objektiva mått på trång-boddhet motsvaras av subjektiv trångtrång-boddhet13 och resultaten har pekat på att personer per rum i allmänhet är det bästa måttet14. Det är det veder-tagna måttet på trångboddhet och används även vid internationella jämfö-relser.

Bedömningen av vilken grad av trångboddhet som kan anses som rimlig och normal har utvecklats allteftersom boendet och bostadspolitiken har utvecklats. I slutet av 1940-talet lanserade den Bostadssociala utredning-en (SOU 1945:63 och SOU 1947:26) dutredning-en första definitionutredning-en av vad som skulle kunna anses vara trångbott, utrymmesnorm 1.

Vad som idag anses innebära trångboddhet fördes fram redan i mitten av 1970-talet av utredningen Solidarisk bostadspolitik (SOU 1974:1715) men formulerades som utrymmesnorm 3 först cirka tio år senare av Bostads-kommittén (SOU 1984:3616). Normen syfte är att vara en målsättning för bostadspolitiken och ett riktmärke för vad som är en eftersträvansvärd lägsta godtagbar utrymmesstandard.

Objektiv trångboddhet = boendeförhållanden som inte når upp till en viss utrymmesstandard.

Subjektiv trångboddhet = den upplevda trångboddheten, det vill säga känslan av trängsel i hemmet.

14

Gove, W., M. Hughes, et al. (1979) “Overcrowding in the home: an empirical investi-gation of its possible pathological consequences. I American Sociological Review” nr. 44: sid. 59-80

15

SOU 1974:17 ”Solidarisk bostadspolitik. Betänkande av Boende- och bostadsfinansie-ringsutredningarna”. Bostadsdepartementet. (1974)

16

SOU 1984:36 ”Bostadskommitténs delbetänkande del 2”. Bostadskommittén. Bostads-departementet (1984)

Det nya med norm 3 var att den definierade enpersonshushåll i enrum-mare som trångbodda, vilka aldrig tidigare ansetts kunna vara trång-bodda. En strikt tolkning av normen innebär att den minsta lägenhet som kan godtas för permanent boende är en tvårumslägenhet. Om målet är att minska trångboddheten blir konsekvensen att alla enrummare på sikt ska byggas om till större lägenheter. Detta kommer givetvis i konflikt med att det finns efterfrågan även på de allra minsta lägenheterna.

Bostadskommittén menade att för till exempel ungdomar torde enrum-mare utgöra ett gott alternativ till att bo kvar i föräldrahemmet. Det som enligt kommittén talade emot enrumslägenheter var det faktum att de vid den tidpunkt då normen formulerades inte främst beboddes tillfälligt av ungdomar, utan av äldre eller medelålders personer under relativt lång tid. Därför ”Måste en stor del av boende i enrumslägenheter anses inne-bära en reell trångboddhet” (SOU 1984:3617).

Idag är situationen annorlunda och omsättningen på de minsta lägenhet-erna är relativt hög. Dessutom efterfrågas många av dessa centralt be-lägna lägenheter av unga hushåll utan barn som sannolikt uppskattar det geografiska läget hos lägenheten och fäster mindre vikt vid lägenhetsstor-leken. Mot bakgrund av detta anser Boverket att enboende i enrummare inte kan anses vara ett allvarligt trångboddhetsproblem.

Att enpersonshushåll i enrummare definieras som trångbodda innebär en svaghet hos norm 3. Men att använda den gamla trångboddhetsnormen (norm 2) är inte ett lämpligt alternativ. Vad som återstår är därför att an-vända norm 3 som en definition av trångboddhet men att upplysa om dess svaghet.

SOU 1984:36 ”Bostadskommitténs delbetänkande del 2”. Bostadskommittén. Bostads-departementet (1984). Sid. 278.

Tabell B1. Målsättningar och definitioner kring trångboddhet

Källa: Thiberg (1985), SCB (2004) och Boverket (2006)

Trångboddhet handlar dels om efterfrågan, det vill säga hushållens priori-teringar och ekonomiska möjligheter att efterfråga tillräckligt rymliga bo-städer, dels om utbud, det vill säga utbudet av tillräckligt stora bostäder att flytta till.

Svårighet att mäta trångboddhet

Trots att trångboddheten utgör ett reellt problem har det forskats väldigt lite på det här området på senare år. Det har länge saknats statistik om hushållen i bostadsområden och stadsdelar och vi har varit hänvisade till urvalsundersökningar. Eftersom den tillgängliga statistiken bygger på ur-valsundersökningar är det inte säkert att de avspeglar situationen i stads-delar som har en mycket utbredd trångboddhet.

Den officiella statistiken innehåller bara uppgifter om folkbokförda, vil-ket innebär att vi saknar kunskap om hur många som är inneboende utan att vara skrivna på adressen. Det här gäller till exempel många nyanlända som inte har hunnit få uppehållstillstånd, trångboddheten kan vara högre än vad som kommer fram i olika undersökningar.

Norm År Målsättning Definition av trångboddhet Bostad som krävs för att 2 vuxna och 2 barn inte ska anses trång-bodda Norm 1 1945 Ingen ska behöva

sova i köket. Högst 2 personer i varje rum.

Mer än 2 boende per rum, kö-ket oräknat.

2 rum och kök

Norm 2 1965 Ingen ska behöva sova i kök eller var-dagsrum (gäller ej enpersonshushåll). Högst 2 personer i varje sovrum.

Fler än två boende per rum, kök och vardagsrum oräknade. Gäller ej enpersonhushåll.

3 rum och kök

Norm 3 1974 Ingen ska behöva sova i kök eller var-dagsrum.

Eget sovrum till varje hushållsmedlem med undantag av

gifta/samboende par.

Fler än en boende per rum, kök och ett rum oräknade samt en-personshushåll i ett rum och kök eller mindre.

Finns samboende i hushållet reduceras rumskravet med ett rum.

Konsekvenser av trångboddhet

Trångboddhet har negativa effekter på boendes livskvalitet. Konsekven-serna är beroende av såväl graden av trångboddhet som hur den enskilde individen upplever situationen. Det handlar om rent praktiska bekymmer som brist på förvaringsutrymme, att behöva sova i vardagsrum och kök och ökad förslitning på lägenheten och problem med ventilationen. Bo-endesituationen kan påverka förmågan att fokusera och få lugn och ro för läxläsning vilket kan ha negativa konsekvenser för trångbodda barns skolresultat och därmed chanser i livet. Trångboddhet påverkar möjlig-heten till vila och rekreation och möjligmöjlig-heten till socialt umgänge och kontakter, till exempel möjligheten för barn och tonåringar att ta hem kompisar och umgås i hemmet. Trångboddhet medför ofta brist på privat-liv och personlig integritet och utgör en långvarig stressfaktor som är på-frestande för både barn och vuxna. De påfrestningar som uppkommer av att bo för nära inpå andra människor kan leda till såväl fysiska som psy-kiska besvär. Sömnsvårigheter är en vanlig konsekvens av trångboddhet.

Trångboddhet handlar ofta om ekonomi

Trångboddhet kan vara frivillig, det vill säga hushållet kanske prioriterar till exempel bostadens läge framför storleken på bostaden. Men samtidigt visar statistiken att ekonomiskt svaga hushåll är trångbodda i högre ut-sträckning än andra hushåll vilket tyder på att trångboddheten ofta inte självvald utan är en följd av begränsade ekonomiska resurser. En större andel är trångbodda bland de som hyr sin bostad jämfört med de som bor i en bostadsrätt eller villa/småhus. Familjer med många barn, ensamför-äldrar och familjer med utländsk bakgrund är trångbodda i högre ut-sträckning än genomsnittet. Enligt SCB:s undersökningar av levnadsför-hållanden (2013) levde drygt var tredje utrikes född person i ett trångbott hushåll, 36 procent, medan motsvarande andel bland inrikes födda var drygt 13 procent. Det är i första hand personer födda utanför Europa som bor trångt. Mer än 45 procent i denna grupp bor i en bostad med fler än en person per sovrum.

En stor utmaning

Trångboddhet lyfts fram som en stor utmaning i Boverkets kommande rapport om utvärdering av prestationsbaserat stimulansbidrag 18.

I flertalet av kommunerna beskrivs en situation där varken kommunen el-ler bostadsbolagen känner till hur många som bor i bostadsbestånden. I exempelvis Herrgården, som ursprungligen planerades för cirka 3 000 in-vånare, har man i dagsläget en officiell befolkning på runt 5 000

18

Boverket (2015a). ”Uppföljning av prestationsbaserat stimulansbidrag”. Kommande rapport. Dnr 861/2015.

ner. Samtidigt som man berättar att man inte känner till hur många som verkligen bor där och att man tror att det är betydligt fler. I Rinkeby och Tensta är den officiella siffran runt 15 000 invånare per område, men de menar att den verkliga siffran kan vara långt mycket högre, kanske ända upp till runt 20 000 invånare. Detta innebär en oerhörd belastning och på-verkar allt från slitaget på lägenheterna till den fysiska miljön och ser-vice, som skolor och annat. Ett flertal kommuner berättar om att många ungdomar far illa på grund av att de inte har någonstans att vara om da-garna, hemmet har blivit enbart till en sovplats och den vakna tiden får de spendera utomhus. Detta blir synligt genom försämrade skolresultat och vandalisering och oroligheter ute i områdena, vilket i sin tur innebär en ökad otrygghet. Berättelserna överensstämmer med varandra och de be-rättar om att trångboddheten märks genom att anmälningarna om stör-ningar ökar, det märks på slitage, på vatten och elförbrukning och det märks inte minst på skolorna med försämrade resultat.

Indikator: sekundära bostadsmarknaden - antal lägenheter där kommunen står som garant

• Befintlig indikator

• Uppdateras årligen

• Kommunnivå

• Inte könsuppdelad

Allt fler kommuner tillämpar en metod där socialtjänsten eller annat kommunalt organ hyr lägenheter, oftast av ett allmännyttigt bostadsbolag, och som sedan hyrs ut i andra hand till bostadslösa personer. Förutom att ge tak över huvudet är det många kommuner som använder den sekun-dära bostadsmarknaden som en tillfällig lösning. Målet är att andrahands-hyresgästen ska ta över lägenheten och få ett vanligt hyreskontrakt. På sätt kan denna bostadslösning öppna vägen till den ordinarie lägenhets-marknaden.19

Boverket och Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att vart tredje år rapportera om den sekundära bostadsmarknadens utbredning och utveckl-ing i Sverige. Sekundära bostadsmarknader definieras som kommunernas utbud av boendelösningar för personer som av olika anledningar inte blir godkända som hyresgäster på den ordinarie bostadsmarknaden. Det hand-lar om boendelösningar med någon form av hyresavtal, vanligtvis andra-handskontrakt, där boendet är förenat med tillsyn och/eller särskilda vill-kor eller regler.

Boverket (2014e) ”Uppföljning av den sekundära bostadsmarknaden 2013. De sociala hyreskontraktens kvantitativa utveckling åren 2008–2013”. Rapport 2014:36. Sid. 8.

I vissa kommuner kallas det sociala hyreskontrakt, i andra kommuner kal-las det träningslägenheter, övergångsbostäder, provboende eller något an-nat. Det gemensamma är att personen som bor i lägenheten inte har fullt besittningsskydd och att boendet är förenat med särskilda villkor eller regler och vanligen någon form av tillsyn från socialtjänstens sida. Här-bärgen och jourlägenheter som är avsedda för tillfällig övernattning räk-nas inte hit.

Indikator: andel personer i arbete – sysselsättningsgrad

• Befintlig indikator

• Uppdateras årligen

• Kommunnivå, kan fås på SAMS-område20 mot ersättning

• Kan fås könsuppdelad

Sysselsättningsgrad eller andelen förvävsarbetande i arbetsför ålder är en viktig socioekonomisk indikator. Sysselsättningsgraden ger ett mått på hur arbetsmarknaden fungerar men kan också visa på graden av utanför-skap. Att ha ett arbete är viktigt inte bara för den enskilde individen ur ett socialt och ekonomiskt perspektiv, en hög sysselsättningsnivå är viktigt även ur ett samhälleligt perspektiv eftersom den svenska välfärdsmo-dellen i stor utsträckning bygger på skatteintäkter från arbetsinkomster.

Indikator: andel hushåll med ekonomiskt bistånd

• Befintlig indikator

• Uppdateras årligen

• Kommunnivå, kan fås på SAMS-område mot ersättning

• Kan fås könsuppdelad

Andelen hushåll med ekonomiskt bistånd är nära kopplat till sysselsätt-ningsgraden. En hög andel hushåll med ekonomiskt bistånd är även ett mått på utanförskap. Långvarigt ekonomiskt bistånd ökar svårigheterna att få en fast förankring på arbetsmarknaden och ökar risken för att hamna i ett permanent utanförskap.

Indikator: andel av de som det givna året gick ut nionde klass med behörighet till gymnasieskolans nationella program

• Befintlig indikator

• Uppdateras årligen

• Kommunnivå, kan fås på SAMS-område mot ersättning

• Kan fås könsuppdelad

SAMS-områden är en indelning av Sverige i statistikområden för vilka man kan be-ställa många olika statistikvariabler. Totalt cirka 9 200 områden. Genomsnittlig folk-mängd ca 1000 personer.

För att vara behörig till gymnasiets nationella program krävs att eleven är godkänd i svenska eller svenska som andraspråk, engelska och matematik samt ett antal andra ämnen som varierar mellan olika program. Andelen behöriga respektive obehöriga elever ger en bild av skolans verksamhet och resultat.

Statistiken omfattar alla elever som fullföljt grundskolan i kommunala och fristående skolor, specialskolor, riksinternatskolor samt svenska ut-landsskolor. Även elever som har gått om grundskolans årskurs 9 och elever som avbrutit skolgången på grund av att skolplikten har upphört, ingår i statistiken. Indikator: boendesegregationsindex • Befintlig indikator • Uppdateras årligen • Kommunnivå. • Inte könsuppdelad

Ett fenomen som verkar hänga tätt samman med några av problem som beskrevs tidigare i kapitlet är graden av segregation. Däremot är det inte helt uppenbart om man ska se på segregation som ett problem i sig. Det finns många exempel på målmedveten myndighetssatsning på hård seg-regation i boendet som inte brukar ifrågasättas, bland annat studentbostä-der och ålstudentbostä-derdomshem. Det finns många dimensioner i vilka man potenti-ellt kan mäta graden av segregation, bland annat etnicitet, ålder, inkomst och utbildningsnivå. Dessutom är det oklart huruvida det är på region-, stad-, eller stadsdelsnivå som man borde mäta (och eventuellt motar-beta?) segregation. Trots oklarheten huruvida segregation är ett problem som påkallar särskild analys, och trots problemet med att det finns en rad indextyper för beräkning av segregation att välja mellan, förslår vi att man använder en sådan indikator.

Segregationen definieras som att en större andel människor ur en grupp bor i ett område än vad en slumpmässig fördelning skulle ge, det är alltså inte området som är segregerat utan staden. Segregationen uppstår som en följd av boendemönstret som är resultatet av samtliga individers korta och långa flyttningar. Vid korta flyttningar behåller man kontaktmönstret med vänner, släktingar, arbetsgivare etc. Långdistansflytt är således flytt-ningar där individen i någon mån måste ge upp tidigare kontaktmönster, där utvandring är extremfallet (Socialstyrelsen, 2010)21.

Båda typer av flyttningar kan skapa och underhålla segregationsprocessen även om det är främst till följd av korta flyttningar som processen vid-hålls och förstärks. Migrationen kan vara både påtvingad och frivillig. Frivillig migration kan bero på att man vill anpassa boendet efter vilken fas i livet hushållet är i, exempelvis flyttar många till småhus när det finns barn i hushållet, eller till ett boende närmare sitt nya arbete. Till-gången av lämpliga bostäder är en förutsättning för frivilliga flyttningar. (Socialstyrelsen, 2010)22

Segregationen kan delas upp i tre dimensioner, demografisk, socioeko-nomisk och etnisk och kan vara både frivillig och påtvingad men man vet fortfarande lite om mekanismerna bakom och om varför vissa områden väljs bort (Boverket, 2010)23 (Boverket, 2007)24.

Oberoende av dimension kan nivån på segregation skilja sig åt; på indi-vidnivå kan det finnas en icke slumpmässig fördelning av en viss typ av individer i ett område samt på områdesnivå kan det finnas enklaver upp-delade efter vissa definierade grupper av individer.

Ser man på sekundärmigrationen pekar den på att utrikes födda i större utsträckning flyttar mot regioner med högre andel landsmän, vilket i slutändan innebär att segregationen ökar. Detta kan hänföras till frivilliga orsaker som önskan att knyta an till sitt hemland i större utsträckning. Men det kan även kopplas till mer tvingande orsaker som exempelvis diskriminering och socioekonomiska förutsättningar vilka gör att hushål-len styrs mot vissa områden. (Nordström Skans and Åslund, 2009)25 Detta innebär att resurssvaga grupper tenderar att hamna i samma område medan de med mer resurser flyttar därifrån. Detta gäller även inom det segregerade området, vilket i sig ytterligare kan förstärka segregationen fast då inom det ursprungligen segregerade området genom att än mer homogena områden bildas.

Det som främst driver på koncentreringen av etniciteter i vissa områden är majoritetsbefolkningens låga benägenhet att flytta till dessa områden, det vill säga det är främst majoritetens undvikande som skapar den et-niska koncentrationen och inte majoritetens flykt från områdena (Bråmå,

22

Socialstyrelsen (2010) ”Social rapport 2010”. Socialstyrelsen. Sid. 195.

23

Boverket (2010) ”Socialt hållbar stadsutveckling – en kunskapsöversikt”. Dnr: 2011-4094/2009. Sid. 22.

24

Boverket (2007) ”Etniska hierarkier i boendet. Lägesrapport om integration”. Diarie-nummer: 219-832/2007. Sid. 13.

25

Nordström Skans, O. och O. Åslund (2009) ”Segregationen i storstäderna”. Stockholm: SNS förlag.

2006a26; Bråmå et al., 200627; Molina, 199728) även om Trumberg och Håkansson (2012)29 finner en sådan flyktprocess i Borlänge. Bråmå (2006b)30 finner även att inrikes födda är överrepresenterade bland dem som väljer att lämna sin hyresrätt i området och flytta till en bostadsrätt eller villa i ett annat område. Men det kan ju vara så att det inledningsvis handlar om en flyktprocess för att sedan övergå till ett undvikande. Det råder ingen enighet kring segregationens negativa och positiva effek-ter för olika grupper. Nordström Skans and Åslund (2009)31 menar att även om segregation ofta ses som problematisk och leder till sociala pro-blem så behöver det inte vara så, utan det finns i många fall positiva ef-fekter. Segregationen har dock samband med andra faktorer som leder till att segregation bör motverkas som exempelvis asymmetrisk fördelning av resurser och diskriminering.

Utvecklingsbehov

Tätare uppföljning av indikator: hemlös eller utestängd från bostadsmarknaden

Socialstyrelsen har genomfört nationella kartläggningar av hemlösheten i Sverige med ett intervall på sex år: 1993, 1999, 2005 och 2011.

I den slutrapport som hemlöshetssamordnaren lämnade i juli 201432 läm-nas två förslag som rör Socialstyrelsens kartläggning i syfte att följa ut-vecklingen av konsekvenserna för de personer som på något sätt stängs ute från bostadsmarknaden.

Enligt samordnaren finns det ett behov av att mer kontinuerligt genom-föra såväl nationella som lokala kartläggningar. Hemlöshetssamordnaren

26

Bråmå, Å. (2006b) “"White flight?" The production and reproduction of immigrant concentration areas in Swedish cities, 1990 – 2000”. I Urban Studies nr. 43 (7): sid. 1127-1146.

27

Bråmå, Å., R. Andersson, et al. (2006) ”Bostadsmarknadens institutioner och grindvak-ter i den etniskt segmengrindvak-terade staden - exemplen Stockholm och Uppsala (Ethnic seg-mentation in the housing markets of Stockholm and Uppsala: the role of institutions and gatekeepers): Bilaga till Rapport Integration 2005”. Integrationsverket.

28

Molina, I. (1997) ”Stadens rasifiering: Etnisk boendesegregation i folkhemmet: [ethnic residential segregation in the Swedish Folkhem]”. Acta Universitatis Upsaliensis.

29

Trumberg, A. och J. Håkansson (2012) ”Socioekonomisk omvandling i Borlänge 1990-2008 med fokus på bostadsområdet Jakobsgårdarna. Hur påverka omflyttningen befolk-ningsstrukturen i ett bostadsområde?” Arbetsrapport Nr: 2012: 7. Högskolan Dalarna.

30

Bråmå, Å. (2006a) ”Studies in the Dynamics of Residential Segregation”. Kulturgeo-grafiska institutionen.

31

Nordström Skans, O. och O. Åslund (2009) ”Segregationen i storstäderna”. Stockholm: SNS förlag.

32

Arnefur, M. (2014) ”Bostad sökes. Slutrapport från den nationella hemlöshetssamord-naren”. S2014.01. Socialdepartementet.

anser att den nationella kartläggningen bör genomföras vart tredje år. Detta för att kommunerna ska ges ett bättre underlag för att effektivt kunna arbeta med frågorna och för att bibehålla ett helhetsperspektiv på frågorna över tid.

Samordnaren föreslog även att lokala kartläggningar av hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden bör omfatta alla hemlösa personer som vistas i kommunen. Det innebär alltså att även försöka få en uppfatt-ning av omfattuppfatt-ningen av hemlösa EU/EES- 9 och tredjelandsmedborgare som uppehåller sig i kommunen, samt hur deras situation ser ut. Dessa personer bör även ingå i nationella kartläggningar framöver.

Boverket anser också att det är önskvärt att uppföljningsfrekvensen blir tätare.

Utveckling av indikator trångboddhet enligt norm 3

Trångboddhet enligt norm 3 innebär att enpersonshushåll i enrummare definieras som trångbodda, vilket är en svaghet. Boverket anser att det behövs en utveckling av indikator trångboddhet enligt norm 3 alternativt ett nytt sätt att mäta trångboddhet mer anpassat efter att enboende i en-rummare inte alltid kan anses vara ett allvarligt trångboddhetsproblem.

Ny indikator: närhet till skola där flertalet elever får gymnasiebehörighet

Vi har föreslagit indikatorn andel av de som det givna året gick ut nionde klass med behörighet till gymnasieskolans nationella program. Det kan finnas en möjlighet att komplettera bilden med denna indikator på till-gänglighet.

I rapporten ”Urbant utvecklingsarbete”33 redovisas ett forskningsresul-tat34 som kan vara grund för en framtida delparameter i en sammansatt indikator. Ett område som studerades var Hovsjö, och det var ett av få områden som sett en positiv förändring i flyttmönster. Den i särklass vik-tigaste åtgärden var enligt Vallström att få en bra skola. Denna resurs ger familjer en konkret anledning att bosätta sig i området eller att ta sig dit utifrån som annars inte skulle finnas. Den kan vara så att ”områden med närhet till skola där flertalet elever får gymnasiebehörighet” kan bli en möjlig parameter i en sammansatt indikator. Det krävs dock att data finns på områdesnivå.

Boverket (2015b) Urbant utvecklingsarbete - tredje och sista delrapporten av rege-ringsuppdraget. Rapport 2015:7. Dnr 395/2014. Sid. 22.

34

Sammansatta indikatorer

I rapporten ”Urbant utvecklingsarbete”35 redovisas ett forskningsprojekt,

Dela[d] Stad,36 som kan vara grund för hur vi i framtiden bygger och an-vänder indikatorer. Projektet lyfter fram de förutsättningar och de hinder som finns i områdena och på vilket sätt invånare och andra aktörer even-tuellt gynnas eller missgynnas av de rumsliga förutsättningarna. Ett vik-tigt moment har varit att inte primärt fokusera på dagens boendesegregat-ion och vem som bor var, utan att analysera och öka förståelsen för den rumsliga segregationen, hur stadens resurser fördelas och blir tillgängliga i olika delar av staden till följd av stadens form. Stadsbyggnadsforskning har identifierat ett antal rumsliga egenskaper som är av avgörande bety-delse för social segregation och som finns i många av de områden som av regeringen har utpekats vara karaktäriserade av utanförskap, dock inte i alla. Forskningen poängterar också vikten av att förstå dessa områden i sin kontext. Det är inte bara de rumsliga relationerna inom ett område som har betydelse utan kopplingen till grannstadsdelarna och till staden som helhet har visat sig helt avgörande för vilka förutsättningar som skapas lokalt (Hillier & Hanson 198437; Legeby 201338 i ”Urbant ut-vecklingsarbete” Boverket 2015).

Ett konkret resultat av arbetet är att de har skapat en översiktlig modell för att bedöma olika stadsdelars förutsättningar som har relevans för seg-regation och utanförskapsproblematiken, baserat på tillgänglighet och so-ciala utgångspunkter.

Den visuella representationen som vidareutvecklats från tidigare forsk-ningsprojekt erbjuder en överskådlig bild av resultaten som förenklar jämförelse, både sett som helhet men också utifrån enskilda variabler. Här finns en stor potential att dels kunna identifiera ojämlika livsvillkor där stadsformen spelar roll men metoden möjliggör också att pröva före-slagna och planerade stadsbyggnadsåtgärder för att se i vilken grad de kan förbättra situationen.

Det har inte funnits utrymme att utveckla en metod för att redovisa de in-dikatorer vi valt samlat, eller analysera vilka som skulle kunna användas i

35

Boverket (2015b) ”Urbant utvecklingsarbete - tredje och sista delrapporten av rege-ringsuppdraget”. Rapport 2015:7. Dnr 395/2014. Sid 12-14 och 159-184.

36

Mistra Urban Futures, ”Dela[d] Stad”. [Webbsida] Senaste uppdaterad: Saknas uppgift. [Hämtad 2015-03-24]; Tillgänglig på:

http://www.mistraurbanfutures.org/sv/projekt/delad-stad.

37

Hillier, B. och J. Hanson (1984) “The social logic of space. Hartlett School of Architec-ture and Planning”. Cambridge: Cambridge University Press.

38

Legeby, A. (2013) “Patterns of co-presence: Spatial configuration and social segrega-tion”. KTH Royal Institute of Technology.

en sådan modell med den korta avrapporteringstid som föreligger för detta uppdrag. Vi vill dock lyfta tanken kring en modell för eventuell framtida utveckling.

4. Uppföljning av

energieffektivisering av bebyggelsen

Metod för urval

Fokus för urvalsprocessen var området energieffektivisering av byggna-der, vilket innebar att exempelvis energianvändningen från byggprodukt-ion och liknande processer avgränsades bort.

Valet av indikatorer baserades på

• befintlig, tillgänglig statistik

• diskussion om vad som menas med energieffektivisering, hur det kan återspeglas eller mätas, samt vad som är relevant för vår verksamhet. Byggnaders energianvändning brukar innefatta den köpta energin för uppvärmning, komfortkyla, tappvarmvatten och byggnadens fastighetse-nergi. Denna energianvändning beaktas och regleras t.ex. i byggreglerna för byggnaders utformning med hänsyn till energihushållning. Utöver detta används även energi i byggnader för hushållsändamål och verksam-hetsaktiviteter i lokaler. Vid uppföljning av utvecklingen av energi-användningen, och därmed energieffektiviseringen, i bebyggelsen behö-ver en bedömning göras av vilken energianvändning som man anser vara relevant att studera.

Den statistik som används och följs upp idag utgörs främst av Energi-myndighetens energistatistik för småhus, flerbostadshus och lokaler. Bo-verkets energideklarationsregister innehåller också uppgifter över energi-deklarerade byggnaders energiprestanda, men det sker ingen formell upp-följning av dessa data idag.

Vald indikator för att mäta energieffektivisering i

byggnader

Indikator: total temperaturkorrigerad energianvändning

fördelad per uppvärmd areaenhet, kWh per kvadratmeter (m2)

och år

• Befintlig indikator

• Uppdateras årligen

• Nationell nivå

Den utvalda indikatorn beskriver den temperaturkorrigerade energian-vändningen i byggnader fördelad på byggnadernas uppvärmda area. Indi-katorn ska mätas i kWh per m2 Atemp39 och följas upp varje år. Vi föreslår att utvecklingen för de senaste fem åren redovisas.

Energianvändningen kan beskrivas i tre delar:

• total energianvändning

• energianvändning för uppvärmning och varmvatten

• energianvändning för el, som inte används till uppvärmning och varmvatten

Energianvändningen för el som inte används till uppvärmning och varm-vatten, inkluderar hushållsel, verksamhetsel och fastighetsel. Hushållsel är den el som används för hushållsändamål såsom hushållsmaskiner och belysning, medan verksamhetselen används för verksamheten i lokaler. Dessa två avser med andra ord energianvändning som är knuten till sär-skilda aktiviteter, och inte direkt till byggnadens energibehov. Med fas-tighetsel menas den el som är relaterad till byggnadens behov och för-valtningen av fastigheten, t.ex. fast belysning i allmänna utrymmen, fläk-tar, pumpar med mera.

Energianvändningen redovisas för respektive byggnadstyp:

• småhus

• flerbostadshus

• lokaler.

Med den föreslagna indikatorn kan man på ett aggregerat plan se om det sker en generell förbättring i energieffektivisering i småhus, flerbostads-hus och lokaler. Om energianvändningen per area minskar över tid är det ett tecken på energieffektivisering i bebyggelsen. Genom ett relativt mått, där energianvändningen sätts i relation till bebyggelsens area, ”tillåts” den totala energianvändningen i bostäder och lokaler öka vid en utökad bebyggelse.

Genom temperaturkorrigering justeras den faktiska energianvändningen med avseende på om året varit varmare eller kallare än ett normalår. På så vis förbättras jämförbarheten i data mellan olika år.

Med Atemp avses den golvarea i temperaturreglerade utrymmen som är avsedd att

Utvecklingsbehov

Underlag till indikator − total temperaturkorrigerad

energianvändning fördelad per uppvärmd areaenhet, kWh per kvadratmeter (m2) Atemp och år

Underlaget till indikatorn finns i Energimyndighetens rapport

Energiin-dikatorer och i deras energistatistik för småhus, flerbostadshus och

lokaler.

I Boverkets byggregler och i energideklarationerna åsyftas energianvänd-ningen fördelad på byggnadens area m2 Atemp. För att statistiken ska bli mer användbar i förhållande till byggreglerna, har Boverket har därför önskemål om att statistiken presenteras per areaenheten m2 Atemp. Ener-gimyndighetens statistik använder man sig främst utav BOA och LOA40 som i regel inte omfattar lika mycket area som Atemp.

Boverket föreslår också att statistik hämtas och presenteras för byggna-ders specifika energianvändning (byggnabyggna-ders energipresentanda) enligt följande:

energianvändningen som går åt till för uppvärmning, varmvatten, fastighetsenergi och komfortkyla. Uttryckt i kWh per m2 Atemp och år.

Denna definition används i BBR avsnitt 9 för krav på byggnadens speci-fika användning. Motsvarande definition används också för byggnaders energiprestanda i energideklarationerna. Hushållsenergi eller verksam-hetsenergi (som används utöver byggnadens grundläggande krav på värme, varmvatten och ventilation) inräknas således inte i detta begrepp. Däremot ingår fastighetsenergi och komfortkyla, eftersom dessa relaterar till byggnadens energibehov och förvaltningen av fastigheten. Om sta-tistiken presenteras på samma sätt skulle den bli mer jämförbar med de energikrav som ställs i BBR. Därmed skulle också användbarheten öka. Det finns viss osäkerhet kring om tidsserien kan sträckas ända bort till 1995 på grund av metodförändringar i statistikhanteringen. Det innebär att det kan finnas bristande jämförbarhet i data mellan tidigare och senare år.

Med BOA avses hyresgrundande bruksarea i lägenheter helt eller delvis ovan mark inrät-tad för boende. Med LOA avses hyresgrundande bruksarea i lokal eller för byggnadens drift eller allmänna kommunikationer. BOA+LOA innefattar den totala uppvärmda arean, bo-stadsarea och lokalarea tillsammans. Det är vanligt att man räknar upp BOA+LOA med en faktor 1,25 för att få areaenheten i Atemp. Indikatorn och dess parametrar som föreslagits går

att räkna om och redovisa i Atemp med det underlag som tillhandahålls av

Energimyndighet-en. Med lite handpåläggning skulle Boverket således kunna använda och följa en indikator som speglar total energianvändning per m2 Atemp. Det vore dock önskvärt om, i första hand,

Ny indikator: energideklarerade byggnaders energiprestanda

Under arbetet med att ta fram indikator för uppföljningen av energieffek-tivisering i bebyggelsen undersökte vi möjligheten att ta fram en indika-tor för att mäta utvecklingen av energiprestanda i de byggnader som energideklareras.

Ett problem är att energideklarationsregistret inte är heltäckande; det finns fortfarande byggnader som inte är deklarerade även om registret byggs på med tiden.

Indikatorn används inte idag för uppföljning, men är möjlig att ta fram på ett enkelt sätt eftersom uppgifterna finns tillgängliga i energideklarations-registret. Den är intressant eftersom Boverket är intresserat av byggna-ders energiprestanda och faktiska mätningar.

Ny indikator: antal lågenergibyggnader som har energideklarerats med klass A under året

Den föreslagna nya indikatorn ger en möjlighet att studera antalet låge-nergibyggnader som tillkommer under ett år.

En identifierad svaghet med indikatorn är att klassningen för energidekla-rationer är satt i förhållande till gällande BBR-krav och därmed förändras vid eventuella justeringar i byggreglernas energikrav. Klass A innebär att energiprestandan är 50 procent lägre än gällande minimikrav på energi-hushållning som ställs i BBR. När justeringar i BBR görs ändras således också nivåerna för klassningarna i energideklarationerna.

Idag ska en energideklaration upprättas för en nybyggd byggnad inom två år efter byggnadens färdigställande. Eftersom energideklarationer kan upprättas med en viss fördröjning, innebär det att den föreslagna indika-torn i sig har vissa inneboende trögheter. Till exempel kan det tänkas att en byggnad som uppfördes år 2013 uppfyllde en energiprestanda motsva-rande klass A för samma år. Men vid tidpunkten för upprättandet av byggnadens energideklaration, två år senare, är det möjligt att eventuella förändringar av byggreglerna medför att byggnadens energiprestanda istället får klassningen B eller C.

Indikatorn som föreslås används inte idag för uppföljning, men är möjlig att ta fram på ett enkelt sätt eftersom data finns tillgänglig i energidekla-rationsregistret.

Ny indikator: hur huspriser påverkas av energiklassning

Energiklassningen i energideklarationerna ska underlätta för blivande husköpare och hyresgäster att jämföra olika byggnaders energieffektivitet

och i större utsträckning väga in detta i sina val. Syftet är att på sikt öka sambandet mellan byggnaders energiegenskaper och byggnaders mark-nadsvärde och därmed byggnadsägares incitament att förbättra byggna-ders energiprestanda. Det kan finnas en möjlighet att utveckla uppfölj-ning av huruvida energiklassuppfölj-ningen av byggnader påverkar försäljuppfölj-nings- försäljnings-priset. Det krävs dock vidare analys och utredning innan vi kan föreslå en sådan indikator. I dagsläget finns tvåforskningsartiklar41 som studerat det statistiska sambandet med ekonometriska metoder.

Eventuell uppföljning av energieffektivisering i byggnader byggda inom vissa tidsperioder

I dagens statistik finns uppgifter om genomsnittlig energianvändning för byggnader, uppdelat efter byggnadsår i ett 10-årsintervall. I figuren nedan kan man till exempel se att äldre flerbostadshus har en genomsnittligt högre energianvändning än hus som är byggda senare. Den horisontella linjen visar genomsnittet.

Figur 3. Genomsnittlig energianvändning i kWh/m2 för uppvärmning och varmvat-ten i flerbostadshus år 2013, fördelad efter byggår. Källa: Energimyndighevarmvat-ten 2013, Energistatistik för flerbostadshus 2012.

Det kan vara möjligt att studera energianvändningen för byggnader byggda under en särskild tidsperiod, till exempel byggnader med byggår 1961-1970, och om denna förändras över tid. Den förändringen är dock troligen marginell. Energianvändningen i flerbostadshus byggda 1961-1970 låg exempelvis på 141-142 kWh/m2, åren 2012-2013.

Cerin, P., L. G. Hassel, et al. (2014) “Energy Performance and Housing Prices. I Sus-tainable Development” nr. 22 (6): sid. 404-419: Högberg, L. (2013) “The impact of ener-gy performance on single-family home selling prices in Sweden”. I ”Journal of European Real Estate Research” nr. 6 (3): sid. 242-261.

Om det finns en ambition om att sätta in statliga insatser för att energief-fektivisera byggnader som blev byggda under en särskild tidsperiod, kan det vara mer ändamålsenligt att följa upp dessa insatser enskilt och inom ramen för ett eget uppdrag. För att kunna följa upp ett styrmedels effek-ter, är det lämpligt att utforma en anpassad utvärderingsstrategi för styr-medlet innan eller i samband med dess införande. Då skulle man kunna följa upp de insatser som har gjorts i de byggnader som faktiskt omfatta-des av uppdraget, istället för att studera förändringar i den generella sta-tistiken.