ANDERS ÖHMAN
Äventyraren, passionen och kvinnan
Äventyraren är en man som bryter upp frän tryggheten och ger
sig ut i världen för att söka efter det okända. Äventyraren representerar
rastlöshet, uppbrott och förändring, medan lians väntande kvinna - ty en sådan
finns alltid — står för den stabilitet och kontinuitet till vilken han så
småningom återvänder.
Äventyret signalerar u p p b r o t t och föränd-ring. Äventyret är själva motsatsen till trygghet och kontinuitet, allt det som kan inbegripas i o r d e t vardag. Vardagen är handlingar som u p p r e p a s så ofta att de till slut k n a p p t känns igen som handlingar. Vardagen förknippas m e d det kvinnliga; det dagliga pysslandet m e d h e m m e t och b a r n e n . Äventyraren är där-emot nästan alltid en man. Äventyrets hand-lingar är ofta storslagna och märkbara, och leder till att saker och ting förändras.
Motsättningar mellan manligt och kvinn-ligt tycks konstrueras över p o l e r n a äventyr och vardag. Många forskare m e n a r att kvin-n a kvin-n står kvin-n a t u r e kvin-n kvin-nära och karakteriseras av en m e r a cyklisk tidsuppfattning, m e d a n man-nen representerar kulturens linjära tidsupp-fattning, och att sådana skillnader n ä r a n o g är eviga.1 För kvinnan är därför vardagen något
d j u p t meningsfullt. Vardagliga handlingar är mättade m e d m e n i n g i kraft av att d e uppre-pas. Att stanna i vardagen är för m a n n e n inte bara att h a tråkigt, utan det är att bli ifrågasatt i sin manlighet. Därför är m a n n e n s flykt från vardagen in i äventyret också ett sätt att befäs-ta och bekräfbefäs-ta sin manliga identitet. Vad i n n e b ä r då äventyret? H u r förhåller sig även-tyret till vardagen?
Äventyrets idé grunden
för modern civilisation
D e n tyske litteraturvetaren och filologen Michael Nerlich m e n a r i sin studie av äventy-rets ideologi, att det är d e föreställningar vi knyter till äventyret som utgör g r u n d e n för d e n m o d e r n a civilisationen.2 Före 1100-talet
var äventyret något som d r a b b a d e en person utan d e n n e s egen förskyllan. En äventyrare som exempelvis Odysseus var ett passivt offer för gudarnas, ödets och slumpens spel. I d e n antika r o m a n e n , t ex Daphnis och Chloe, var det både m a n n e n och kvinnan som råkade u t för sådana äventyrligheter som att lida skepps-brott, bli bortrövade av pirater, insatta i fäng-else etc.3 På I 100-talet f ö r ä n d r a s emellertid
förhållningssättet till äventyret. Själva ordet äventyr h ä r r ö r från latinet och betyder unge-fär "överraskande händelser som d r a b b a r en person". Det nya på 1100-talet är att dessa överraskande händelser aktivt uppsöks av oförvägna män. Det finns inget m a n hellre åtrår än att oväntade saker ska inträffa m e d ens person.
Nerlich hävdar att d e n f ö r ä n d r a d e inställ-ningen till äventyret signalerar en rad viktiga f ö r ä n d r i n g a r i d e n västerländska kulturen. Från att h a betraktat stabilitet och o r d n i n g som viktiga värden i livet, innebar d e n även-tyrsideologi som växte fram u n d e r medelti-den att m a n började acceptera och eftersträva ekonomiska, sociala, kulturella och mentala förändringar. Kaos var inte längre något att frukta (som de antika t r a g ö d e r n a gjorde), utan uppfattades som det viktigaste steget in i en ny ordning. Inte heller var det o k ä n d a längre s k r ä m m a n d e , utan blev tvärtom något positivt. Man l ä m n a d e avsiktligt den kända vardagen till f ö r m å n för det okända, ty m a n k ä n d e begär efter det nya. På samma vis för-höll det sig m e d slumpen, som m a n före medeltiden sökte undvika g e n o m att blidka g u d a r n a m e d offer. I äventyrsideologin blev slumpen d e n kanske viktigaste beståndsdelen.
Det var slumpen som k u n d e f ö r ä n d r a indivi-dens situation och göra det möjligt för d e n n e att k o m m a i kontakt m e d det nya och okända. Slutligen m e d f ö r d e även hyllandet av det o k ä n d a ett e r k ä n n a n d e av d e n andre, dvs a n d r a raser, a n d r a språk och a n d r a kulturer. Inte nödvändigtvis på ett tolerant vis, utan snarare g e n o m att tillägna sig och införliva d e n a n d r e m e d sig själv, antingen fredligt eller g e n o m våld.
Skälen till u p p k o m s t e n av äventyrsideolo-gin var från början mycket konkreta och ma-teriella, m e n a r Nerlich. A n h ä n g a r n a av även-tyrsideologin var de delar av ridclerskapet som saknade e g e n d o m a r och förläningar och som tvingades ut i världen för att söka lyckan. För att b å d e legitimera och dölja d e n n a prosaiska strävan skapades d e n mycket seglivade före-ställningen om det ädla äventyret som, i takt m e d att det ideologiska inslaget blev alltmer betydelsefullt, o r n a m e n t e r a d e s m e d b å d e magiska och sagoaktiga inslag. Det är Nerlichs tes att äventyrsideologin fortsatte att spela en viktig roll även efter riddartidens och d e n höviska kulturens n e d g å n g . Borgerskapets k ö p m ä n övertog ideologin från ridderskapet i jakten på nya m a r k n a d e r och större vinster,
och u n d e r 1700-talet var det vetenskapsmän-n e vetenskapsmän-n , k o vetenskapsmän-n s t vetenskapsmän-n ä r e r vetenskapsmän-n a och d e ivetenskapsmän-ntellektuella som a n a m m a d e ideologin. Det är viktigt att kom-ma ihåg att det är fråga o m en ideologi, dvs atl det rör våra föreställningar om verkligheten. Trots att exempelvis k ö p m ä n n e n u n d e r 1500-och 1600-talen odlade myten o m sig själva som äventyrare vilka utsatte sig för stora faror och strapatser, var d e hela tiden angelägna om att m i n i m e r a slumpen och skaffa sig ga-rantier i m ö t e t m e d det okända, bl a g e n o m att sluta sig s a m m a n i olika gillen och skrån.
Nämner kvinnan
bara i förbifa rten
O m Nerlich n å g o n gång n ä m n e r kvinnan i sin u n d e r s ö k n i n g är det bara i förbifarten, som när h a n noterar att b å d e Daniel Defoe och J o n a t h a n Swift m e n a d e att äventyret inte gick att k o m b i n e r a m e d kvinnor och b a r n .4
A n d å är det u p p e n b a r t att kvinnan h a d e stor betydelse som ett slags närvarande frånvaro
för d e n manlige äventyraren. Kvinnan var den som lämnades h e m m a vid u p p b r o t t e t och flykten ut i det o k ä n d a och h o n var d e n till vil-ken äventyraren förhoppningsvis sedan åter-vände. Kvinnan som d e n väntande i vardagen. Här finns ett p r o b l e m k o m p l e x som rör man-nens och kvinnans roll i skapandet av d e n m o d e r n a civilisationen.
Enligt Nerlich är det alltså m a n n e n som lägger g r u n d e n till m o d e r n i t e t e n . Det är d e n manlige äventyraren som bejakar förändring-en, slumpen och instabiliteten i övertygelsen o m att det kan leda till en ny, a n n o r l u n d a och bättre värld, m e d a n kvinnan utgör ett konser-verande element i sitt v ä r n a n d e o m d e n gam-la invanda världens trygghet och stabilitet. Men är inte e n sådan u p p d e l n i n g i en manlig och kvinnlig sfär alltför schablonmässigt enkel, och stryker d e n inte alla våra f ö r d o m a r om manligt och kvinnligt medhårs? Är det inte så att kvinnan h a r en viktig plats i äventy-rets ideologi, och finns det inte ett s a m b a n d mellan äventyret och d e n vardag som kvinnan representerar?
I sin klassiska studie, Kärleken och
västerlan-det, antyder d e n schweiziske idéhistorikern
Denis de R o u g e m o n t ett sådant samband.5
H a n hävdar att samtidigt som äventyrsideolo-gin växer f r a m vid de medeltida hoven upp-står även en livskraftig kärleksideologi. D e n n a ideologi kan vi i de R o u g e m o n t s efterföljd kallatnstanismen efter d e n gamla sagan o m
Tristan och Isoide, det första och kanske
främ-sta uttrycket för ideologin.'1 Vad är det då som
karakteriserar tristanismen?
Till en b ö r j a n måste m a n konstatera att Tristan uppfyller alla kriterier på en äventyra-re. Efter att h a blivit berövad sin far och mor, och sitt arv, blir Tristan b o r t f ö r d av norska k ö p m ä n . Av en slump h a m n a r h a n i Cornwall där han snart vinner sin morbrors, k u n g Marcs, vänskap och respekt. Han befriar Cornwall f r å n Irlands och jätten Morholts förtryck, och till slut får h a n u p p d r a g e t att h ä m t a h e m k u n g Marcs blivande gemål, Isoide d e n blon-da. På båtresan tillbaka till Cornwall råkar de emellertid av misstag dricka d e n kärleksdryck som preparerats för att Isoide och k u n g Marc ska fatta tycke för varandra.7 Isoide och
för-b j u d e n kärlek som tvingar d e älskande till lis-ter och finlis-ter f ö r att stjäla sig till korta s t u n d e r av h e m l i g a kyssar o c h älskog. Man e r t a p p a r d e m emellertid, och vid ett tillfälle tvingas d e att r y m m a tillsammans in i Morois' stora skog. Det d r ö j e r inte l ä n g e f ö r r ä n d e t r ö t t n a r p å skogslivet o c h lyckas övertyga k u n g Marc att d e r a s kärlek aldrig varit brottslig. Så fortsätter d e att träffas i smyg ä n d a tills d e g e n o m svek och missförstånd d ö r i v a r a n d r a s a r m a r .
Tristans och Isoides kärlek är en kärlek som skyr allt vardagligt u m g ä n g e , m e n a r de Rouge-m o n t . Istället söker d e n u p p allt soRouge-m h i n d r a r kärleken från att förverkligas. Det är alltså inte lycka som är dess mål, u t a n det är en kärlek som tycks sträva efter att bli passion i ordets ur-sprungliga betydelse av lidande och sjukdom. Finns det inget som h i n d r a r kärleken från att förverkligas och bli vardaglig, måste h i n d e r ska-pas för att stegra ska-passionen och lidandet, såsom Tristan gör n ä r h a n i skogen lägger det d r a g n a svärdet mellan sig och Isoide. Denis de Rou-g e m o n t m e n a r att i detta beRou-gär efter passionen grundläggs d e n västerländska föreställningen att d e t b a r a är g e n o m lidande vi kan vinna kun-skap. Det är emellertid inte bara kunskap pas-sionsmyten kretsar kring, m e n a r jag. Passionen m e d sina h i n d e r och sin o t r o h e t skapar ju även o o r d n i n g och en flykt u n d a n stabilitet och trygghet, dvs allt som h a r smak av vardag. Därför är också passionsmyten n ä r a f ö r b u n d e n m e d äventyrets ideologi, och det är ingen till-fällighet att b å d a uppstår i d e n höviska riddar-kulturen på 1100-talet.
Passionen blott en
förberedelse för äventyret
H ä r finns en f ö r b i n d e l s e m e l l a n d e n m a n l i g e äventyraren och k v i n n a n som ä n n u inte utfor-skats i alla dess aspekter. Det verkar således som o m m a n n e n f ö r b e r e d d e sig f ö r äventyret i passionen för kvinnan. Det är som o m pas-sionen b e k r ä f t a r att d e t inte l ä n g r e finns n å g o n stabilitet o c h trygghet; att allt är satt i g u n g n i n g . D e t är ju också för att " g l ö m m a " Isoide som Tristan g e r sig ut i världen och u p p s ö k e r äventyr, o c h i d e m e d Tristansagor-n a samtida A r t h u r - l e g e Tristansagor-n d e r Tristansagor-n a är det passio-n e passio-n m e l l a passio-n r i d d a r e passio-n Lapassio-ncelot o c h Guipassio-neve-
Guineve-re, k u n g A r t h u r s h u s t r u , som tvingar L a n c e l o t ut på äventyr för att söka d e n heliga Graal.^
M a n n e n kan m e d h j ä l p av kärlekspassio-n e kärlekspassio-n r u c k a p å d e kärlekspassio-n g a m l a o r d kärlekspassio-n i kärlekspassio-n g e kärlekspassio-n och kasta sig in i äventyret som e r b j u d e r m ö j l i g h e t e r till en ny o r d n i n g , ny k u n s k a p o c h materiella för-delar. Man kan alltså se d e t som att m a n n e n "drar nytta" av k v i n n a n i kärlekspassionen; h o n blir d e n m o t vilken h a n tar spjärn f ö r att våga s p r å n g e t ut i det o k ä n d a . F r å g a n är emel-lertid o m inte k v i n n a n g ö r n å g o t l i k n a n d e . I p a s s i o n e n sätter även h o n allt p å spel, o c h i väntan på äventyrarens h e m k o m s t ligger ock-så en förväntan o m f ö r ä n d r i n g . B å d e f ö r kvin-nan och m a n n e n i n n e b ä r passionen och även-tyret en äventyrstid, för att tala m e d Michail Bachtin, dvs en tid m e l l a n t i d e r n a då d e bio-grafiskt b e s t ä m d a s a m m a n h a n g e n f ö r tillfället u p p h ä v s och allt kan h ä n d a .9
Väntan tycks konstituera
kvinnans väsen
Det är d o c k farligt att generalisera. I olika tider o c h i olika texter spelar äventyraren o c h k v i n n a n olika roller. I exempelvis
Roland-sången f r å n slutet av 1000-talet är kvinnan så
till d e n g r a d f ö r b u n d e n m e d äventyraren att väntan tycks k o n s t i t u e r a hela h e n n e s väsen, vilket u t g ö r en stor skillnad jämfört m e d d e n vida m e r aktiva Isoide. N ä r greve R o l a n d h a r dött i sin h j ä l t e m o d i g a k a m p m o t s a r a c e n e r n a m e d h u v u d e t "vänt m o t d e o t r o g n a s land", som d e n äventyrare h a n är, å t e r v ä n d e r k u n g Karl till Frankrike o c h måste m e d d e l a nyhe-ten till d e n v ä n t a n d e j u n g f r u Alde:
Nu frågade hon: "Var är den ädle Roland som lovat mig att ta mig till sin hustru?"
Då tyngs kungens sinne av sorg och smärta. Han gråter, och han drar i sitt skägg. "Nu frågar du efter en som fallit i kampen. Men jag skall ge dig ett värdigt vederlag: Ludvig, min egen son, en präktig husbonde, och han skall ärva riket efter mig."
Då svarade Alde: "Det var sällsamt tal. Gud förbjude, hans änglar och hans helgon, att jag skall leva efter Rolands död."
Hon bleknade och föll ner vid kungens fötter. Hon var helt död. Gud vare henne nådig! Och krigarna från Frankrike brast i gråt.'0
I äventyrets ideologi ingår det självfallet att ingen "präktig h u s b o n d e " kan ersätta en djärv äventyrare. Det är ett av skälen till att Alde måste dö.
Shelley analyserar
äventyrets ideologi
Går m a n emellertid n ä r m a r e vår egen tid blir förhållningssättet till äventyret och äventyra-ren betydligt m e r a ambivalent. Fortsättning-en av d e n n a essä vill j a g därför ägna åt att u n d e r s ö k a två texter där m a n kan se h u r även-tyrets roll ifrågasätts och problematiseras. Den första texten är unik i det att det troligen är d e n första text som b e h a n d l a r äventyraren som är skriven av en kvinna, nämligen Mary Shelleys Frankenstein eller den möderne
Promete-heus, utgiven 1818.
H u v u d p e r s o n e n i Shelleys r o m a n , veten-skapsmannen Victor Frankenstein, uppvisar b å d e likheter och skillnader g e n t e m o t 1100-talets äventyrare. Vi k o m m e r ihåg att Nerlich m e n a d e att äventyrets ideologi övertogs av de intellektuella u n d e r 1700-talet, m e n m e d skillnaden att d e n intellektuelles äventyr var rationellt och inte som tidigare omgivet av saga och magi. Själva förhållningssättet är dock likadant. Victor Frankenstein, exempel-vis, l ä m n a r sin familj och sin trolovade för atl k o m m a i kontakt med det o k ä n d a och möjli-gen lyckas utvinna ny kunskap.
Den viktigaste skillnaden är emellertid inte att Shelleys r o m a n gestaltar d e n m ö d e r n e äventyraren, som strävar efter att k o m m a livets hemlighet p å spåren, utan att d e n även utgör en kritisk analys av äventyrets ideologi.
R o m a n e n b ö l j a r m e d en a n n a n äventyra-res, Robert Waltons, expedition i norra isha-vet för att u p p t ä c k a nya o k ä n d a kontinenter. Det föresvävar Walton att h a n kanske kom-m e r att f i n n a ett nytt Eden, o kom-m h a n vågar sig tillräckligt långt in b l a n d ismassorna. Walton framhåller i brev till sin syster att h a n ä n d a sedan h a n var en liten pojke d r ö m t o m att få ge sig ut i det okända. Det som mest inspire-rade h o n o m var några inspire-rader ur d e n romantis-ke p o e t e n Samuel Coleridges dikt The Ancient
Mariner, e n upplysning som inte är oviktig i
s a m m a n h a n g e t eftersom Mary Shelley i sin
b a r n d o m var bekant m e d Coleridge, och dess-u t o m var gift m e d en a n n a n av d e n engelska romantikens förgrundsgestalter, Percy Bysshe Shelley. Relationen mellan Walton och hans syster är också betydelsefull. H o n är gift och har familj, vilket h a n inser att h a n aldrig kom-m e r att k u n n a skaffa sig. Systern represente-rar alltså d e n vardag som Walton övergivit, m e n som h a n ä n d å håller kontakt m e d g e n o m att det är till h e n n e h a n f ö r m e d l a r sina upplevelser.
I det ogästvänliga islandskapet påträffar expeditionen en clag d e n kringirrande Victor Frankenstein. Så s m å n i n g o m berättar d e n n e sin historia för Walton, som i sin tur återger d e n i sina brev till systern. Frankensteins berättelse utgör ett v a r n a n d e e x e m p e l för äventyraren och är det som slutligen får Ro-bert Walton att återvända h e m , utan att h a lyckats m e d det han föresatt sig.
Flykten från vardagen
slår tillbaka mot äventyraren
Victor Frankensteins berättelse h a n d l a r o m b å d e besatthet och upptäckariver. Han kom-m e r från en idyllisk och välkom-mående fakom-milj, m e n när m o d e r n d ö r går lian helt u p p i sina studier och experiment. Han l ä m n a r h e m m e t och sin fästmö för att studera vid universitetet i en stad m å n g a mil bort. Frankenstein umgås dock inte m e d a n d r a studenter utan isolerar sig snart helt m e d sitt arbete. U n d e r tre års tid träffar h a n nästan inte n å g o n a n n a n männis-ka, och det är knappt att han ens h ö r av sig m e d brev till sin familj. Istället d r ö m m e r h a n o m d e n ära som ska tillkomma h o n o m då h a n lyckats m e d sitt projekt att p å egen h a n d kun-n a skapa kun-nytt liv. Då h a kun-n äkun-ntligekun-n, g e kun-n o m sto-ra ansträngningar och m e d hjälp av slumpen, lyckas i sina föresatser blir h a n förfärad. Ty det h a n har skapat är ett m o n s t e r inför vars anblick h a n endast k ä n n e r avsky och vämjel-se.I detta agerar h a n åter i enlighet m e d även-tyrets ideologi. Istället för att ägna sin skapel-se daglig omvårdnad, ta h a n d om det nya livet, stöter h a n bort d e n n e och förvandlar h o n o m till något namnlöst f r ä m m a n d e , ett monster. Det blir därför också d e n roll
stret k o m m e r att få i r o m a n e n , åtminstone för Victor Frankenstein. Monstret k o m m e r i sin tur att, som utstött och f r ä m m a n d e , ta h ä m n d på sin skapare. H ä m n d e n drabbar i första h a n d Frankensteins familj. Monstret m ö r d a r Victors yngre bror, vilket leder till j u n g f r u n [ustines avrättning som Victor på g r u n d av skamkänslor för monstret inte f ö r m å r avstyra.
Det dödar även hans bäste vän, Henry Clerval,
och slutligen, på bröllopsnatten, Victors hus-tru Elisabeth.Mordet på Elisabeth är betydelsefullt. Elisabeth kan m a n säga är urtypen för clen väntande kvinnan. I tre års tid har h o n , utan att n å g o n gång ha träffat Victor, väntat på att han ska h a lyckats i sitt sökande efter ny kun-skap och äntligen k o m m a h e m . När Victor i desperation över sin k r y m p a n d e familj hastigt b e s t ä m m e r att de ska gifta sig, m ö r d a s h o n i n n a n äktenskapet h i n n e r fullbordas, efter-som Victor b e f i n n e r sig någon annanstans på spaning efter monstret.
På m å n g a nivåer är Shelleys r o m a n en kri-tik av äventyrets ideologi. Det kanske mest s p ä n n a n d e är h u r h o n ställer vardagens vär-den g e n t e m o t äventyrets, och visar h u r flyk-ten från vardagen riskerar att slå tillbaka m o t äventyraren själv. Frankenstein kapar b a n d e n till familjen och det "lilla" livet för att uppsöka skapandet i e n s a m h e t i sin jakt efter det nya och okända. Därigenom är faran stor att re-sultatet av ett sådant asocialt skapande ham-nar i ett vacuum u t a n f ö r alla s a m m a n h a n g . Det förblir något f r ä m m a n d e , monstruöst, som aldrig kan införlivas i kretsen av nära och kära. Det förvandlas till något som hotar var-dagen m e d u n d e r g å n g och ödeläggelse. O c h finns det inte längre något h e m att återvända till, n å g o n älskande som väntar, blir äventyra-ren lik en rymdfarare söm slungas ut i univer-sums oändliga iskyla.
Shelley ambivalent
till äventyrarens roll
Till skillnad från Victor överger emellertid inte Mary Shelley sin skapelse. Det d j u p t ori-ginella m e d Frankenstein, och som gör att kri-tiken mot äventyrets ideologi fördjupas, är att h o n inte låter monstret förbli f r ä m m a n d e .
Monstret ges röst i r o m a n e n och får berätta historien ur sitt perspektiv. R o m a n e n är kom-p o n e r a d som kinesiska askar, m e d berättelser inneslutna i berättelser, och längst in bland dessa berättelser återfinner vi monstrets.
Monstrets berättelse handlar om övergiven-het, o m att vara d e n f r ä m m a n d e Andre, m e n även o m värdet av d e n n a f r ä m m a n d e blick på den kända kulturen. Det är nämligen så att monstret lär sig att tala och blir bildad g e n o m att leva u t a n f ö r flyktingfamiljen De Laceys stu-ga i skogen. Den u n g e m a n n e n i familjen, Felix, undervisar sin älskade Safie (även h o n en främling i d e n europeiska kulturen) om Europas historia, och monstret tjuvlyssnar. Monstret får bl a h ö r a talas om erövringen av Amerika och d e n blodiga slakten på indianer. H a n lär sig alltså att se d e n västerländska kul-turens grymhet mot det som är f r ä m m a n d e , m e n h a n lär sig också att uppskatta det goda i västerlandets civilisation; de demokratiska idealen, familjens sammanhållning.
I och m e d att läsaren får ta del av monstrets egen historia, blir d e n n e s handlingar, mor-d e n på Frankensteins familjememor-dlemmar, o m inte acceptabla så dock förståeliga. Även möj-ligheten att g e n o m monstrets ögon se den e g n a kulturen f u n g e r a r kritiskt distanseran-de. På så vis blir också monstret ett slags även-tyrare. H a n saknar h e m h ö r i g h e t och biogra-fisk bestämning och kan d ä r i g e n o m bidra m e d ny kunskap om det invanda och etable-rade.
Det finns således en ambivalens hos Mary Shelley själv a n g å e n d e äventyrarens roll. Vår västerländska kultur h a r behövt och behöver äventyraren för att utvecklas och förändras, samtidigt som det är livsfarligt n ä r äventyra-ren helt och hållet överger d e s a m m a n h a n g från vilka h a n har utgått. Det är som om Mary Shelley på en och samma gång ville försvara m o d e r n i t e t e n s landvinningar och varna för att äventyraren kan, o m äventyret förblir en manlig isolerad företeelse, bli vår u n d e r g å n g . Victor Frankensteins sista ord i slutet av roma-n e roma-n får uroma-nderstryka ambivaleroma-nseroma-n. H a roma-n ber Robert Walton dra lärdom av den historia h a n berättat och tona ner sin ärelystnad och återvända h e m , m e n så avbryter han sig och utbrister: "Men varför säger jag detta? Mina
egna f ö r h o p p n i n g a r har grusats, m e n kanske n å g o n a n n a n kan lyckas".11 Detta kan vara en
obotlig äventyrares sista ord, m e n det kan också vara en idé o m ett a n n a t sätt att söka äventyret på. Att språnget ut i det o k ä n d a för att söka nya världar och ny kunskap inte nöd-vändigtvis behöver i n n e b ä r a en förnekelse av vardagen och d e sociala s a m m a n h a n g e n .
Det finns ytterligare en aspekt av
Franken-stein som förtjänar att kommenteras.1'-
Un-dertiteln är j u "den m ö d e r n e Prometheus", vil-ket i sig signalerar att boken rymmer en kritik av äventyrets ideologi. Prometheus-myten var mycket o m h u l d a d av de engelska romantiker-na vid d e n tid Mary Shelley skrev sin r o m a n . För de manliga romantiska p o e t e r n a repre-senterade P r o m e t h e u s mänsklighetens befria-re ur okunskap och träldom. P r o m e t h e u s var d e n gud som vågade trotsa d e a n d r a g u d a r n a och skänka d e n förslavade mänskligheten elden, ljuset och kunskapen. Det var en roll som r o m a n t i k e r n a k u n d e identifiera sig med. De var visionärerna, profeterna, vilkas dikter skulle väcka det s l u m r a n d e folket. Marys make, P B Shelley, skrev ett versdrama, Den
befriade Prometeheus (1821), som slutade m e d
folkets befrielse g e n o m kärleken mellan P r o m e t h e u s och hans kvinnliga del Asia. Folket k o m m e r dock aldrig till tals i dramat. De utgör ett staffage som uteslutande reage-rar på g u d a r n a s handlingar.
Det är mot b a k g r u n d av en sådan abstrakt idealistisk hållning m a n också kan läsa
Frankenstein. De manliga romantikerna lät
bara folket omtalas i sina dikter, det fick sällan en egen röst. För r o m a n t i k e r n a var det även poesin som var d e n yppersta litterära f o r m e n , m e d a n r o m a n e n var något prosaiskt, vardag-ligt och föraktvardag-ligt. Men det är m e d d e n n a var-dagens litterära g e n r e f r a m f ö r a n d r a som d e n knappt nitton år gamla Mary Shelley gjorde sitt första f r a m t r ä d a n d e i litteraturen, och h o n visade m e d all tydlighet att det just är i r o m a n e n som olika perspektiv tillåts få röst och k o m m a till tals. Därigenom blev även valet av litterär f o r m en kritik av äventyrets ideologi. Mary Shelley visade att befrielsen inte k u n d e k o m m a utifrån, u r isolering och u p p h ö j d ensamhet, utan måste växa f r a m i vardagen i nära relationer mellan människor,
vilket var ett perspektiv som den så föraktade r o m a n e n var den mest lämpade att förmedla. Man kan alltså hävda att Mary Shelley kritise-rade äventyrets ideologi m e d hjälp av b å d e vardagens värden och r o m a n e n s form.
Söker inte kärlekens fullbordan
utan passionen och lidandet
I och m e d att r o m a n e n efter r o m a n t i k e n blev 1800-talets d o m i n e r a n d e litterära genre, kan m a n kanske tycka att äventyrets ideologi n u spelat ut sin roll. Ändå vill j a g hävda att d e n än idag har stor betydelse för den manliga identiteten. Det h a r dock blivit svårare att överge familj och vardag för att ge sig ut i det okända. Den r e n o d l a d e äventyraren är för-svunnen, m e n istället har vi kvar en slags frus-trerad äventyrare. Det är en gestalt som jag vill u n d e r s ö k a m e d hjälp av en n u f ö r t i d e n tämli-gen bortglömd r o m a n från slutet av 1800-talet, B e r n h a r d Meijers självbiografiska berät-telse Excelsior! En fantasts historia från 1888.B e r n h a r d Meijer var en av de mest radikala f ö r e t r ä d a r n a för åttitalsrörelsen eller Det u n g a Sverige, vilken brukar inräkna m e r a n a m n k u n n i g a p e r s o n e r som August Strind-berg och Gustaf af Geijerstam. I huvudsak var Meijer verksam som journalist och lexikograf, även o m det var författare h a n strävade efter att bli. Excelsior! blev dock d e n e n d a r o m a n som h a n publicerade u n d e r sitt liv. Det finns m å n g a intressanta aspekter i Meijers r o m a n , inte minst vad gäller r o m a n e n s status som självbiografisk berättelse, m e n h ä r vill jag kon-centrera mig på det som har drag av äventy-rets ideologi. 1 3
H u v u d p e r s o n e n i r o m a n e n , Meijers alter ego Ragnar Möller, har två stora ideal i livet. Det e n a är sanningslidelsen, att ständigt ge akt på och vara sann m o t sig själv, det a n d r a är att bli Sveriges främste författare. Dessa ideal k o m m e r snart att samverka i Ragnars liv; det är g e n o m att f ö r m e d l a sina sanna erfarenhe-ter som h a n ska nå positionen som u p p h ö j d författare. Det återstår dock att finna d e n tän-d a n tän-d e gnistan för skapantän-det, och tän-det är ingen tvekan om att det är hos kvinnorna Ragnar måste söka den. Det är som om författarska-pet, som i mycket uppvisar äventyrets alla
kän-n e t e c k e kän-n , måste f ö r b e r e d a s i k o kän-n t a k t m e d kvinnan, p å s a m m a sätt som r i d d a r e n förbe-r e d d e sig p å förbe-resan u t i d e t o k ä n d a .
D e n första kvinna R a g n a r i n l e d e r ett för-h å l l a n d e m e d är sin för-hyresvärdinna u n d e r stu-d i e t i stu-d e n i L u n stu-d . H o n h e t e r D a g m a r von D ö h n e n o c h är gift, m e n h a r rykte o m sig att vara "lössläppt". R a g n a r b ö r j a r s p i n n a fantasi-er kring h e n n e och f ö r b i n d e r genast dessa m e d s k a p a n d e t : "Ragnar ö n s k a d e i n g e n t i n g h ö g r e än ett riktigt r o m a n t i s k t kärleksäfven-tyr, ett s å d a n t som k u n d e ge fart åt h a n s poe-tiska llygt o c h ä m n e åt h a n s d i k t n i n g . " Dag-m a r är en g a n s k a j o r d n ä r a kvinna o c h s e d a n h o n i sin tur blivit förälskad i R a g n a r , tvingas h a n på olika sätt söka f r e d a sig m o t h e n n e s inviter. Det är ju passionen o c h l i d a n d e t Rag-n a r söker, iRag-nte kärlekeRag-ns f u l l b o r d a Rag-n .
H a n f ö r s ö k e r d ä r f ö r " u p p f o s t r a " D a g m a r till att tygla sin sexualitet, anpassa sig till kon-v e n a n s e n o c h o m f a t t a h a n s h ö g a r o m a n t i s k a ideal, samtidigt som h a n u t k ä m p a r e n väldig "själskamp" i n o m sig mellan att ge e f t e r f ö r sin åtrå eller att stoiskt avstå. Det är d e n själs-k a m p e n h a n t ä n själs-k e r utnyttja till ä m n e för sin k o m m a n d e r o m a n . S o m sista utväg f ö r att u n d e r b l å s a passionen, n ä r d e n n a b ö r j a r tyna bort, lyckas R a g n a r övertala D a g m a r att ta sig an ett f o s t e r b a r n . D ä r e f t e r k ä n n e r h a n sig fri att resa till S t o c k h o l m f ö r att söka lyckan. När R a g n a r sitter på tåget d r ö m m e r h a n o m h u r h a n ska utnyttja passionshistorien m e d Dag-m a r för att skriva in sig i litteraturhistorien. H a n inser visserligen att h a n gjort sig skyldig till egoism i sitt h a n d l a n d e g e n t e m o t h e n n e , m e n d e n n a insikt är i själva verket en källa till n j u t n i n g f ö r h o n o m , då d e t är m e d v u n n e n k u n s k a p o m d e n n a konflikt h a n ska f r a m t r ä -da i litteraturen.
Historien m e d D a g m a r g ö r h o n o m d o c k inte till f ö r f a t t a r e , o c h m e d nästa kvinna h a n m ö t e r , Lilli, blir det svårare att pröva passio-n e passio-n e f t e r s o m h o passio-n ipassio-nte som D a g m a r är gift. Det existerar alltså inga h i n d e r för kärleken att fullbordas, vilket f ö r R a g n a r f r a m s t å r som s k r ä m m a n d e . Gifter h a n sig m e d Lilli är d e t kanske ett tecken på att h a n inte är en riktig äventyrare att h a n s f ö r f a t t a r å d r a är svag -o c h att h a n istället väljer att låta sig u p p s l u k a s av v a r d a g e n . H a n t ä n k e r o m sitt d i l e m m a :
Nina Ericson, Triptyk, 1995.
Var det pligten, som bjöd honom att för lifvet bin-da sig vid denna flicka? Eller var det enbin-dast en svag-het i karaktären, ett fegt eftergifvande för omstän-digheternas makt, kanske rent af ett bevis därpå att författardriften hos honom ej var af den äkta sor-ten, då den lätt kunde låta sig kufvas, i stället for att
nära sig på alla de öfrige känslornas bekostnad och bli härre öjver hela hans jag. 14
Rädd för vardagens
äktenskapliga trygghet
Att vara f ö r f a t t a r e är således att e x p l o a t e r a alla a n d r a känslor, d r i f t e r och talanger i full-f ö l j a n d e t av full-förfull-fattarskapet. Att vara full-f ö r full-f a t t a r e i n n e b ä r , i e n l i g h e t m e d äventyrets ideologi, att våga s p r å n g e t ut i d e t o k ä n d a d ä r överras-k a n d e h ä n d e l s e r väntar e n . Ä överras-k t e n s överras-k a p e t överras- kom-m e r d ä r f ö r att h o t a äventyret kom-m e d alltför mycket vardag o c h alltför mycken hänsyn till relationer.
T r o t s d e n n a tvekan gifter sig R a g n a r m e d Lilli, mycket p g a d e t h a n kallar konvenan-sens krav, m e n g ö r klart f ö r Lilli att h a n sätter sitt författarkall f r ä m s t samt förväntar sig full-ständig ö p p e n h e t e m e l l a n d e m . Till e n
bör-j a n n bör-j u t e r R a g n a r av familbör-jelivet o c h atmosfä-r e n i h e m m e t . Lilli, d ä atmosfä-r e m o t , b ö atmosfä-r j a atmosfä-r alltmeatmosfä-r k ä n n a sig som h i n d e r i vägen för R a g n a r s d r ö m o m att bli författare, i s y n n e r h e t som h o n blivit gravid. Lilli är d o c k övertygad o m att d e t t a k o m m e r att f ö r ä n d r a s , d å h o n är säker på att h o n snart k o m m e r att d ö . När h o n h a r sagt det åt Ragnar, e r f a r h a n f ö r för-sta g å n g e n att h a n älskar h e n n e . H e n n e s eventuella d ö d h a r äntligen f ö r t in ett h i n d e r i d e r a s relation, n å g o t som b å d e kan stegra p a s s i o n e n och u t g ö r a i n c i t a m e n t e t till förfat-tarskapet. R a g n a r förklarar h e n n e sin kärlek, m e n Lilli g e n o m s k å d a r h o n o m . H o n säger: jag vet nog att du skall sörja mig / . . . / sörja mig
mycket, men du skall på samma gång känna dig glad och fri! Detta yttrande slog honom. Det var som hade han blivit gripen på bar gärning vid begående av ett brott. Med ens stod det nämligen klart för honom att han redan, vid tanken pä han-nes död, haft en känsla som af glädje / . . . / . 15
Då Lilli inte d ö r n å g o n naturlig d ö d , b ö r j a r h o n p l a n e r a sitt självmord m e d m å n g a maka-b r a detaljer, maka-bl a iordningställer h o n d e n resväska s o m R a g n a r e f t e r h e n n e s d ö d ska
a n v ä n d a för sin utlandsresa. Det p l a n e r a d e självmordet blir d o c k problematiskt f ö r R a g n a r . Visserligen längtar h a n e f t e r h e n n e s offer, d e t är kanske h e n n e s d ö d som kan för-vandla h o n o m till en stor k o n s t n ä r , m e n sam-tidigt k a n h a n inte låta bli att k ä n n a skuld-känslor. Det f a k t u m att h a n är m e d v e t e n o m att h o n t ä n k e r o f f r a sitt liv f ö r h a n s skull g ö r h o n o m till inget m i n d r e än en m ö r d a r e .
Slutligen g ö r Lilli ett misslyckat självmords-försök m e n e f t e r det, sedan R a g n a r försäkrat h e n n e o m sin kärlek, lever d e ett relativt lyck-ligt liv m e d v a r a n d r a . Lilli ger liv åt en d o t t e r och R a g n a r k ä n n e r f ö r en s t u n d att h a n h a r n å g o t att leva och a r b e t a för. En k o r t tid e f t e r b a r n e t s födelse insjuknar Lilli i t u b e r k u l o s och d ö r , vilket p å ett "naturligt" vis löser R a g n a r s s k u l d k o m p l e x .
R a g n a r är förvisso sorgsen över h e n n e s d ö d , m e n kan inte låta bli att k o m m a in på t a n k e n o m e n o f f e r d ö d . H e n n e s b o r t g å n g ska f ö r ä n d r a h o n o m och fylla h o n o m m e d d e n kraft h a n b e h ö v e r för att bli författare:
Han var ej längre upprörd. Det var honom en njut-ning alt tänka sig in i denna stora kärlek, som
skul-le föra hans lif in på nya banor, befrukta hans fan-tasi, befria hans ande. Denna kärlek skulle ge honom de länge saknade vingarna! Det blef honom klart att han innerst erfor den ljufva käns-lan af befrielse från ett tryck. Han skulle till sist ock-så bli skönlitterär författare! 16
Ragnars o p t i m i s m räcker d o c k b a r a ett litet tag. Snart f ö r e b r å r h a n sig för att h a k ä n t
gläd-je över Lillis död, och tvivlet på om han klarar
att bli f ö r f a t t a r e återvänder. R o m a n e n slutar i ett totalt misslyckande. R a g n a r söker förgäves vinna e n ny kvinna som kan ge h o n o m "ving-ar", d e n lilla d o t t e r n d ö r i s j u k d o m o c h Rag-n a r klarar iRag-nte att skriva siRag-n r o m a Rag-n . (På eRag-n metatextlig nivå kan m a n e m e l l e r t i d säga att B e r n h a r d Meijer lyckades m e d sin r o m a n , även o m d e n fick dåliga r e c e n s i o n e r och blev h a n s e n d a . )
Excelsior! är e n u p p r ö r a n d e bok, m e n
fång-ar d e väsentliga d r a g e n i äventyrets ideologi. H ä r finns ö n s k a n o m passionen (kärleksoffret o c h l i d a n d e t ) som e n f ö r b e r e d e l s e f ö r språng-et ut i d e t o k ä n d a , h ä r finns rädslan för att låta sig u p p s l u k a s av v a r d a g e n s trygga e n f o r m i g -het, o c h h ä r f i n n s föreställningen o m äventy-ret som e n d a m ö j l i g h e t till f ö r ä n d r i n g , ut-veckling o c h v i n n a n d e av nya positioner. Det u n i k a m e d Excelsior! är emellertid d e t halv-g å n halv-g n a i R a halv-g n a r s projekt. Det är som o m h a n inte själv k l a r a d e av att slita sig f r å n v a r d a g e n . H a n finner n j u t n i n g i d e n f u l l b o r d a d e rela-tionen till sin kvinna och h a n u p p s k a t t a r d e n trygga l u n k e n i d e t h a r m o n i s k a h e m m e t . O c h istället f ö r att låta blicken l ö p a utåt m o t okän-da k o n t i n e n t e r , v ä n d e r sig Ragnars blick stän-digt inåt för att r a n n s a k a d e e g n a känslornas virrvarr och d o l d a motiv. R a g n a r är alltså en f r u s t r e r a d äventyrare. H a n d r ö m m e r hela tiden o m att ge sig av, m e n är alltför r o t a d i v a r d a g e n s mylla av r e l a t i o n e r och k o m p l e x a psykologiska härvtrådar.
Frustrerad äventyrare ersätter
passionen med otrohet
På så vis är d e n misslyckade R a g n a r Möller en värdig r e p r e s e n t a n t för 1900-talets äventyrare. D a g e n s m a n l i g a identitet, f ö r vilken j a g
me-n a r att äveme-ntyrets ideologi är ceme-ntral, står vis-serligen f ö r a n k r a d i vardagen, m e n h a r en b o r t v ä n d sida. D e t är en sida som alltid söker e f t e r n å g o n t i n g nytt, o k ä n t o c h f ö r ä n d e r l i g t . Det är en sida som vägrar att helt h ä n g e sig åt v a r d a g e n , samtidigt som d e n inte l ä n g r e vågar s p r å n g e t ut i d e t o k ä n d a . D ä r f ö r ä g n a r d e n sig åt halvheter. D e n ersätter passion m e d otro-h e t o c otro-h s ö k a n d e t e f t e r d e t o k ä n d a m e d flyk-ten in i arbetet. D a g e n s äventyrare h a r d ä r f ö r e n b å d e f r å n v a r a n d e o c h förvirrad blick.
En f r å g a kvarstår dock, n ä m l i g e n kvinnans roll för s k a p a n d e t av d a g e n s äventyrare. För visst är d e t väl så att k v i n n o r älskar äventyrare?
NOTER
' Se t ex Karen Davies, Women and Time. Weaving the Strands ofEveryday Life, diss, Lund 1989.
- Michael Nerlich, Ideology of Adventure. Studies in Modern Consciousness 1100-1750, vol 1-2, Univ of Minnesota Press, Minneapolis, 1987.
3 Se Tomas Hägg, Den antika romanen, Carmina,
Stock-holm, 1980.
4 Nerlich. Ideology of Adventure, s 275.
5 Denis de Rougemont, Kärleken och västerlandet, Natur
och kultur, Stockholm, 1963.
'' För begreppet tristanism se t ex Thomas Bredsdorff, Tristans born, Gyldendal, Kobenhavn, 1982.
7 Denna redogörelse följer Joseph Bédiers
sammanställ-ning från 1900 av sagans många olika varianter. I vissa versioner saknas exempelvis förevändningen med kär-leksdrycken. Se Joseph Bédier, Tristan och Isoide, Fo-rum, Stockholm, 1975.
8 I en modern fantasy-roman, Marion Bradley Zimmers
Avalons dimmor, återberättas Arthur-legenderna än en gång. Det är historien om hur en matriarkal folklig religion gradvis trängs u n d a n av patriarkatet och kris-tendomen. Det mest spännande i denna roman är det konsekventa kvinnoperspektivet. Berättaren vägrar att följa med på och gestalta männens äventyr utan skil-drar istället vad kvinnorna gör u n d e r tiden vid hoven. '' Michail Bachtin, "Kronotopen", Det dialogiska ordet,
Anthropos, Gråbo, 1988, s 17-25.
'" Rolandsangen. I gjendiktning ved Helge Nordahl, Asche-houg, Oslo, 1990, s 136 (min översättning).
'1 Mary Shelley, Frankenstein or The Modem Prometheus,
Oxford Univ Press, Oxford 1980, s 218 (min översätt-ning).
12 Det finns naturligtvis fler intressanta tolkningsaspekter
i romanen, vilket inte minst den rikhaltiga litteraturen om Mary Shelleys roman visar, men här koncentrerar jag mig på äventyrets tematik. De böcker jag inspirerats av är Anne K Mellor, Mary Shelley. Her Life, Her Fiction, Her Monsters, Routledge, New York, 1988, Chris Bal-dick, In Frankenstein 's Shadow: Myth, Monstrosity and
Nineteenth-century Writing, Oxford Univ Press, Oxford, 1987. På svenska finns Ronny Ambjörnssons utmärkta kapitel om Frankenstein i Mansmyter, Carlssons, 1990.
1:^Jag är för närvarande sysselsatt med skriva en bok om
en variant av den självbiografiska romanen, apologin. Det är i detta sammanhang jag kommit att intressera mig för Bernhard Meijer.
1 4 Bernhard Meijer, Excelsior! En fantasts historia I-II,
Stockholm, 1888, del I s 266, (min kursivering).
1 3 Meijer, Excelsior!, del I s 326. 1 6 Meijer, Excelsior!, del II s 60 f.
LITTERATUR
Ambjörnsson, Ronny, Mansmyter, Carlssons, Stockholm, 1990.
Bachtin, Michail, Det dialogiska ordet, Anthropos, Gråbo, 1988.
Baldick, Chris, In Frankenstein 's Shadow: Myth, Monstrosity and Nineteenth-century Writing, Oxford University Press, Oxford, 1987.
Bédier, Joseph, Tristan och Isoide, Forum, Stockholm, 1975.
Bradley Zimmer, Marion, Aiialons dimmor, Norstedts, Stockholm 1989.
Bredsdorff, Thomas, 'Fristans b0m, Gyldendal, K0ben-havn, 1982.
Davies, Karen, Women and Time. Weaving the Strands of Everyday Life, diss, Lund 1989.
I lägg, Tomas, Den antika romanen, Carmina, Stockholm, 1980.
Meijer, Bernhard, Excelsior! En fantasts historia I-II, Stock-holm, 1888.
Mellor, Anne K, Mary Shelley. Her Life, Her Fiction, Her Monsters, Routledge, New York, 1988.
Nerlich, Michael, Ideology of Adventure. Studies in Modem. Conscicmsness 1100-1750, vol 1-2, University of Minne-sota Press, Minneapolis, 1987.
Rolandsangen. I gjendiktning ved Helge Nordahl, Asche-houg, Oslo, 1990.
Rougemont, Denis de, Kärleken och västerlandet, Natur och kultur, Stockholm 1963.
Shelley, Mary, Frankenstein or The Modern Prometheus, Ox-ford University Press, OxOx-ford, 1980.
time in western civilization, change is regarded as a positive value, and adventure entails the active search for change and the unknown. What Nerlich doesn't consider, however, is the role of woman in this transformational process. By relating the theo-ry of adventure-ideology with the theotheo-ry of the ideology of love, as it was developed by Denis de Rougemont, it is possible to find a connecting link between man and woman. One aspect of the ideo-logy of love as it emerged in the middle ages, was that it obviously prepared the male for adventure. I.ove as passion is synonomous with suffering and disorder, and everything that is opposite to the routine of everyday life.
1 then examine two nineteenth-century novels from the viewpoint of adventure-ideology, and the ideology of love. In the first novel, Mary Shelley's
Frankenstein or the Modern Prometeheus, I lind a high
awareness of the importance of adventure-ideology in forming the relations between the everyday and the extraordinary, between common knowledge and new knowledge, and between man and woman. Mary Shelley definitely criticizes adventu-re-ideology from a woman's perspective, but she is also ambivalent.
The second novel I examine was written in 1888 by the swedish author Bernhard Meijer, and is fair-ly unknown today. In this novel I find the basic cha-racteristics of the male identity in the twentieth century, an identity which I call the frustrated adventurer. Anders Öhman Institutionen för litteraturvetenskap Umeå universitet S-901 87 Umeå S U M M A R Y
This artiele deals with adventure-ideology and its role in the formation of male identity. Adventure-ideology is therefore crucial in determining rela-tions beteween men and women. According to Michael Nerlich, who has studied the emergence of adventure-ideology, this ideology is a corner-sto-ne of modernity in Western Europé. For the first
