Att säkerställa kvalité i samverkan och
samproduktion i högre utbildning
– en metod för samverkanssäkring av utbildningsprogram
En rapport om samverkansäkrad utbildning vid Mälardalens högskola. Den
beskriver ett pilotprojekt vid Innovationsprogrammet som utmynnat i en process
och empirisk modell för att kvalitetssäkra samverkan och samproduktion i högre
utbildning. Utvecklingsarbetet har bedrivits inom ramen för Mälardalens
högskolas Living Lab.
Att säkerställa kvalité i samverkan och samproduktion i högre
utbildning – en metod för samverkanssäkring av
utbildningsprogram
Om författarna:
Karin Axelsson är universitetslektor i innovation och design och verksam inom forskargruppen Human vid
akademin för innovation, design och teknik på Mälardalens högskola. Hon har stor erfarenhet av samverkan och samproduktion på såväl styrnings-och ledningsnivå och som operativ utförare. Sedan 2019 har Karin ett samverkanslektorat där fokus är att undersöka och utveckla processer och metoder för samverkan och samproduktion.
Mona Tjärnberg är universitetsadjunkt i innovationsteknik inom avdelningen för innovationsledning och
verksam inom forskargruppen, Value Driven Innovation and Foresight vid akademin för innovation, design och teknik på Mälardalens högskola. Hon har sedan 2008 innehaft ett uppdrag som samordnare av externa relationer, samverkan och uppdragsutbildning.
Sammanfattning
Universitet och högskolor har som uppgift att bedriva utbildning och forskning av hög kvalité men också att samverka i sin verksamhet på olika sätt med det omgivande samhället. Även om många lärosäten idag är aktiva och positiva till samverkansuppgiften finns fortfarande mer att göra i sektorn vad gäller att utveckla metoder, modeller och processer för samverkan i utbildningsprogram. Mot denna bakgrund har ett pilotprojekt vid Innovationsprogrammet vid Mälardalens högskola bedrivits som syftat till att ytterligare professionalisera och
kvalitetssäkra samverkan i högre utbildning, med studenten i fokus. Resultatet presenteras som en modell och en femstegsprocess som inkluderar (1) motiv för samverkan, (2)
kartläggning och analys av nuläge, (3) progression i samverkan, förmågor studenter tränar på, synliggörande av samverkan samt programmets behov av externa kontakter, (4) koppling till det systematiska kvalitetsarbetet samt (5) framtida behov av fördjupning eller nya aktiviteter.
Inledning
Många universitet och högskolor (UoH) arbetar med samverkan utifrån olika
bevekelsegrunder och förhållningssätt. Inom högskolesektorn har flera projekt och aktiviteter bedrivits för att gemensamt diskutera och utveckla sektorns syn på samverkansuppgiften. Ett sådan var ett Vinnova finansierat flerårigt lärosätesövergripande samarbetsprojektet
Samverkanssäkrade utbildningsprogram (Alm, Esbjörnsson, Jacobsson, Ramsten, Rehme,
Reinhold, Sjögren, Sörensson, Topgaard, Ahlgren Moritz, Christersson, Marell, & Värbrand 2016), mellan Linköpings universitet, Malmö högskola (nuvarande Malmö universitet) och Umeå universitet. Här har man gemensamt arbetat för att identifiera strategier och metoder för att integrera samverkan i utbildningsprogram. Pilotprojektet vid Innovationsprogrammet (180hp) vid Mälardalens högskola (MDH), som beskrivs i denna rapport, samt begreppet samverkanssäkring, har inspirerats av delar av ovanstående arbete. Syftet med pilotprojektet har varit att ytterligare professionalisera och kvalitetssäkra samverkansarbetet inom
utbildningsprogram vid högre utbildning, med studenten i fokus. Resultatet är en process i fem steg som kan användas för att utveckla ett samverkande förhållningssätt och analysera och implementera ett utbildningsprograms konkreta samverkansinslag. Det innefattar flera av de strategier för arbetslivsanknytning som beskrivs av Magnell & Kolmos (2017) och som handlar om det Perez (2018) benämner som utbildningssamverkan. Det är på så vis ett försök att bidra till Benner och Sörlins (2015) efterfrågan på ökad professionalism inom
samverkansfältet, samt Gottlieb och Erikssons (2019) påtalade behov av att utveckla ett samverkande förhållningssätt i utbildningsprogram.
Universitet och högskolor spelar en viktig roll för Sveriges innovationskraft, konkurrenskraft och attraktionskraft (Benner & Sörlin, 2015). Samverkan mellan UoH och dess omgivande samhälle, exempelvis med stora och små företag, civilsamhället och offentliga verksamheter, ger förutsättningar för att lösa gemensamma och större samhällsutmaningar, likväl som mindre, mer nischade. Samverkan ger möjlighet till dubbelriktade inspel, dialog, kunskaps- och erfarenhetsutbyten UoH:s samverkan med omgivande samhället har även stöd i lag. Med samverkansuppgiften avses svenska högskolors lagstadgade skyldighet att interagera med samhället (Samsyn, 2021). I Högskolelagens §2 (1992) står:
Staten ska som huvudman anordna högskolor för
1. utbildning som vilar på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet, och 2. forskning och konstnärlig forskning samt utvecklingsarbete.
I högskolornas uppgift ska det ingå att samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet samt verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta.
Den sista textraden i paragrafen ändrades 2009 (SFS, 2009:45)och har medfört olika
tolkningar. En del läser texten som att högskolorna har tre uppgifter - att samverka, informera och verka för nyttiggörande av forskning, eller till och med att samverkan är huvuduppgiften och däri ingår de två andra delarna. Andra tolkar det som att det endast är de två sista delarna som Högskolelagen inkluderar. I regeringens proposition (2020/21:60) Forskning, frihet,
framtid – kunskap och innovation för Sverige föreslår regeringen ett förtydligande, det vill
säga att högskolelagen ska ändras för att tydligare framhålla vikten av samverkan. Där står vidare att samverkan ska främjas då den bidrar till att stärka kvaliteten och relevansen i utbildning och forskning. Inom högskolesektorn används i praktiken ofta en mer generell och bred tolkning av samverkansuppgiften, som kan innefatta flera olika slags projekt, aktiviteter och verksamheter.
Mälardalens högskola (MDH) har i det akademiska landskapet en uttalad profil att samverka och samproducera med sin omvärld, vilket speglas i högskolans vision likväl som i
styrdokument, handlingsplaner och praktik. Verksamheten uttrycker att MDH är grundat i samverkan och att det finns i högskolans DNA (MDH, 2021). Högskolan etablerades 1977 och uppfyllde redan då flera behov i regionen och att samverka med privat och offentlig sektor blev tidigt viktigt och relevant. År 2020 beslutade högsta ledningen om en
bidra till en systematisk högskoleövergripande och långsiktigt hållbar utveckling mot samverkan som en kvalitetsstärkande och naturlig del av MDH:s forskning och utbildning. Ambitionen är att vara främst bland lärosätena i Sverige när det gäller samproduktion. Med det avses att vara en förebild kring samverkan både avseende kultur, strukturer och arbetssätt för hållbar samverkan, och inte minst relevanta resultat för både den egna verksamheten, samverkansparters och det omgivande samhället. Ett syfte med samverkan är att studenter ska få möta utbildning och forskning av hög kvalité, men även att de ska få en meningsfull och önskad sysselsättning efter sin examen.
Ett sätt att uppnå intentionerna i handlingsplanen är att samverkanssäkra högskolans utbildningsprogram. Fokus i en sådan samverkanssäkring är på studenterna och deras kunskap, förmågor och färdigheter om, (in)för och genom samverkan och samproduktion, i såväl teori och praktik. Under 2020 har ett pilotprojekt genomförts av samverkanslektor Karin Axelsson och Mona Tjärnberg, samordnare av samverkan och externa relationer, vid
akademin för innovation, design och teknik (IDT). Syftet var att utveckla ett arbetssätt och en metod för att kvalitetssäkra samverkan genom en samverkanssäkring vid
Innovationsprogrammet (180hp).
När det gäller begreppet kvalité i högskolesektorn, så innehar Sverige ett nationellt
kvalitetssäkringssystem inom högre utbildning och forskning. Kvalitetssäkringen består av fyra komponenter och dessa bedöms utifrån sex olika områden som kvalitetsbedöms varav ett område är ”Arbetsliv och samverkan”. En central fråga som berörs i området är ”Hur väl säkerställer lärosätet att utbildningarna är användbara och utvecklar studenternas och doktorandernas beredskap att möta förändringar i arbetslivet?” (UKÄ, 2021). I föreliggande rapport relaterar vi begreppet kvalité till ovanstående samt MDHs (2018b) Policy för ett
systematiskt kvalitetsarbete inom utbildning och forskning
-definitioner, ansvar förutsättningar och systematiskt arbetssätt. I policyn slås det fast
att samverkan och samproduktion är ett medel för att höja kvaliteten i utbildningen genom att exempelvis stärka arbetslivsrelevansen. Utifrån policyn har vi tagit fasta på betoning av kvalitetskultur och det systematiska kvalitetsarbetet.
Pilotprojektet vid MDH har utvecklats inom ramen för lärosätets Living Lab, vilket är en samverkansarena för att utveckla metoder och modeller för samverkan och samproduktion. På så vis har arbetet vid Innovationsprogrammet utgjort ett försök att empiriskt konkretisera och fördjupa arbetet med samverkanssäkring av högre utbildning. I denna rapport är process och metod beskriven dels på en övergripande nivå men har även, för att konkretisera och
levandegöra texten, exemplifierats och kontextualiseras genom arbetet med Innovationsprogrammet.
Samverkan i (och med) högre utbildning - begrepp och teoretisk
inramning
Detta avsnitt är en teoretisk introduktion som sätter samverkan och samproduktion i
högskolesektorns kontext, redogör för begreppen och lyfter relaterade forskningsstudier. Om du som läsare är huvudsakligen intresserad av det praktiska arbetet med samverkanssäkring i högre utbildning, kan du gå direkt till avsnittet ” En process för samverkansäkrad utbildning” i denna rapport.
Här redogör vi initialt för (i) begreppen samverkan och samproduktion för att sedan lyfta fram (ii) forskning och studier om samverkan och samproduktion i UoH, och tar sedan upp hur (iii)
näringsliv och offentlig sektor uppfattar samverkan med akademin.
Det finns (i) olika definitioner och tolkningar av vad samverkan och samproduktion betyder i högre utbildning. Mångfalden av definitioner har betydelse för hur vi i teori och praktik diskuterar och praktiserar det. Det florerar i sammanhanget olika närliggande begrepp som exempelvis samarbete (cooperation) samverkan (collaboration), samskapande (co-creation) och samproduktion (co-production). Enligt Mörndal (2018) kan man bland de
samverkansforskare som bidragit till olika definitioner, hitta gemensamma nämnare, såsom att samverkan handlar om att olika organisationer arbetar gränsöverskridande mot ett
gemensamt mål (Se exempelvis Andersson, Ahgren, Axelsson, Eriksson, & Axelsson, 2011; Ramaswamy & Ozcan, 2014), och att samverkan, till skillnad från exempelvis samarbete, handlar om ett längre tidsperspektiv, att parterna gör något för framtiden. Samverkan kan också vara mer eller mindre formaliserade (Aytan, Akhavan, Bogg, Söderlund & Tillgren, 2016). De involverade har alla något extra att vinna på att samverka (Huxham & Vangen, 2005).
Begreppet samproduktion har även det använts på olika sätt och i olika kontexter. För många svenska högskolor och nyare universitet har begreppet kommit att förknippas med en av dess forskningsfinansiärer, KK-stiftelsen. De har som sin devis att finansiera ”forskning och kompetensutveckling som sker i samverkan, för att stärka Sveriges konkurrenskraft” (KK-stiftelsen, 2021). Enligt KK-stiftelsen (2021) ska samproduktion bidra till ny kunskap och forskning genom att akademin och företag arbetar tillsammans för att hitta nya lösningar på problem. Genom att man samproducerar säkerställer man att forskning både tillfredsställer inomvetenskapliga behov, samtidigt som man beaktar nyttan i samhället. I och med
samarbetet mellan akademi och näringsliv får den senare parten möjlighet till långsiktig utveckling och får del av den nyaste forskningen.
Många förknippar just samproduktion med högskolors relationer med näringslivet (Aytan et al., 2016), men som Holmström, Stier, Tillgren och Östlund (2016) beskriver så håller denna mer snävare definition på att vidgas och innefatta även samarbete med offentlig och ideell sektor. Dessutom menar Holmström et al. (2016), att speciellt inom området hälsa och
välfärd, har det i praktiken förekommit det som liknar samproduktion men bara inte benämnts det. Inom forskning om offentlig förvaltning har man använt begreppet i årtionden (Brandsen, Pestoff &Verschure, 2011) och här har med tiden ett ökat fokus legat på den ideella sektorns
och medborgarens roll. Några sätt att definiera det beskrivs av Pestoff (2011, s.15) som ”the mix of public service agents and citizens who contribute to the provision of public services” eller “a partnership between citizens and public service providers”.
När det gäller relationen samverkan - samproduktion menar Aytan et al. (2016) att samverkan ingår i alla former av samproduktion, men att samverkan inte alltid behöver leda till
samproduktion
Utan tydliga definitioner av vad vi menar med samverkan riskerar bland annat förväntningar, innehåll, förhållningssätt, roller och implementering bli otydliga mellan ingående parter. Det skapas även enligt Bölling och Eriksson (2016) utmaningar för möjligheterna att utvärdera och följa upp samverkan. När det gäller utbildningssamverkan har forskning visat att det saknas förankring hos lärare och studenter om vad detta innebär och varför det är viktigt, och studenter som deltagit i samverkande designprocesser har uttryckt en osäkerhet i att förstå externa parters behov och hur man ska involvera dem i processen (Gottlieb & Eriksson, 2019).
Denna rapport tar sin utgångspunkt i Mälardalens högskolas definitioner av begreppen samverkan och samproduktion (MDH, 2020). Här beskrivs samverkan som ett långsiktigt ömsesidigt utbyte inom utbildning och forskning som förväntas gagna alla inblandade, om än på olika sätt. Det är en långsiktig och social gränsöverskridande aktivitet som ställer krav på tillit, engagemang och god kommunikation. Samverkan ska ses som en metod och inte ett resultat. Samproduktion, i sin tur, menar man sträcker sig bortom samverkan genom att än mer tydligt fokusera på konkret värdeskapande och nytta för samproduktionsparterna. Kunskap produceras tillsammans med externa parter för att exempelvis lösa problem eller säkerställa kompetensförsörjning, och det sker ett gemensamt lärande. Högskolan förtydligar även ambitionen att skapa en hållbar samverkan och samproduktion, vilket betyder att man strävar efter ett långsiktigt hållbart (ekonomiskt, socialt och miljömässigt) agerande i relationer och aktiviteter. Det betyder också att man har ambitioner och skapar resultat som bidrar till att nå FN:s globala mål i Agenda 2030.
När det gäller (ii) forskning och studier om samverkan i högskolesektorn påvisar Benner och Sörlin (2015) i sin rapport Samverkansuppgiften i ett historiskt och institutionellt perspektiv att det finns behov av att professionalisera och att identifiera roller och funktioner inom samverkansuppgiften. Även om det finns en gedigen tradition av samverkan hos svenska lärosäten så har samverkansarbetet skett med en låg grad av systematik och koordinering. Henrekson & Rosenberg (2000) menar att eftersom Sverige sedan 1980-talet lägger en betydande del av resurser på forskning som genomförs inom akademin, har olika typer av samverkan en viktig roll för att sprida och kommersialisera denna. De uttrycker vidare, liksom Benner och Sörlin (2015)att det finns ett behov av att ytterligare föra samman näringsliv och akademin. Dessutom lyfter Henrekson & Rosenberg (2000) att det finns en avsaknad av entreprenöriell kultur inom svensk akademi som behövs för att bidra till kommersialisering av forskning.
Inom högskolesektorn används i praktiken ofta en bredare och mer generell tolkning av samverkansuppgiften, som kan innefatta flera olika slags projekt, aktiviteter och
verksamheter. Enligt Perez Vicos (2018) översikt över forskningen om samverkansformer och deras effekter har hon funnit fyra former av samverkan, (1) samverkan vid tekniköverföring såsom exempelvis utveckling av innovationer eller företagsetableringar, (2)
forskningssamverkan, såsom samverkan kring forskarutbildning eller forskning.
personrörlighet och uppdragsforskning, (3) utbildningssamverkan, som innefattar deltagande på olika sätt i undervisningen, verksamhetsförlagd utbildning och praktik eller involvering av externa uppdrag eller handledare och (4) övrig utåtriktad verksamhet, exempelvis
konsultverksamhet, deltagande i publika event osv.
Relaterat till samverkansuppgiften pågår en diskussion inom såväl akademin, offentliga och privata aktörer huruvida syftet med högre utbildning är att studenten ska erhålla kunskap för sin egen skull, eller för sitt framtida yrkesliv. Diskussionen handlar enligt Magnell och Kolmos (2017) i grunden om ifall högskolesektorn ska marknadsanpassa sina utbildningar eller bygga akademisk kunskap fri från externa krav och förväntningar. Magnell och Kolmos (2017) har undersökt hur lärare i högre utbildning bland annat uppfattar sin roll och sitt ansvar när det gäller arbetslivsanknutna inslag i högre utbildning, samt på vilka sätt de
implementerar dessa inslag i sin praktik. Här framkommer att de flesta lärarna i studien anser att fokus ligger på att studenter ska utrustas för ett yrkesliv, men har olika strategier för att åstadkomma detta. Författarna identifierar fyra strategier: ’add-on by someone else’, ’add-on about the profession’, ‘integration of teaching and learning activities’ och ‘integration with additional value’. Dessa fyra strategier skiljer sig åt i hur man ser på roller och ansvar, förhållningssätt och inte minst implementering av arbetslivsanknytningen. En skiljelinje går vid att de första två ser arbetslivsanknytning som ett ”extra inslag”, en krydda till den ordinarie undervisningen, medan i de två senare är det mer integrerat i undervisningen. Den första inkluderar ett synsätt där lärarna ser yrkeskopplingen som att de undervisar för en karriär inom akademin, dvs räknar in gästföreläsare om relaterad forskning som ett arbetslivsanknutet inslag. Den andra inkluderar externa gästföreläsare, ofta med fokus på yrkesrollen. I dessa två strategier lyssnar studenterna enbart, dvs gör inget speciellt sedan kopplat till föreläsningen, och den examineras inte. I de två senare är studenterna mer aktiva och arbetslivsanknytningen är mer nära kopplat till utbildningen, de handlar båda om att arbetslivsanknytning i olika grad formas med sikte på en karriär utanför akademin. Magnell och Kolmos (2017) menar att det gör utbildningsprogrammet mer relevant för framtida
yrkesliv och arbetslivskopplingen inkluderas i kurser. I den fjärde, ’integration with additional value’, är det mer breda och komplexa arbetslivsintegrerande inslag som skapas för att de ger ett ytterligare värde. Det handlar om inslag i det reguljära utbildningsutbudet, utgörs av projekt och fallstudier och det finns inslag av progression och examination av lärandet. En annan studie genomförd av Bjursell (2015) har undersökt forskare och lärares syn på samverkan och vad samverkan innebär kopplat till uppdraget. Resultat visar att de anställda inom akademin anser att samverkan för dem innefattar både interna och externa
samverkansrelationer. Dessa relationer beskrivs i en modell för samverkanszoner med utgångspunkt av forskare/läraren som samverkar i alla de tre zonerna; inomvetenskaplig, flervetenskapliga och tvärsektoriella möten. I en rapport från Universitetskanslersämbetet
(Karlroth et al., 2018), beskrivs att samverkan kan vara såväl ad hoc, regelbunden, informell och formaliserad, och sker dessutom på olika nivåer inom lärosätena. Många har branschråd kopplade till utbildningar och en del har, på ledningsnivå, etablerat strategiska partnerskap med särskilt utvalda och relevanta parter.
Idén till samverkansäkring av högre utbildning grundar sig även i bland annat (iii)
näringslivets och offentlig sektors uppfattning av samverkan.Vikten av att samverka för att lösa samhällsutmaningar och skapa radikal innovation diskuteras överallt i samhället idag. Samverkande och samproducerad kunskapsproduktion kan ske på olika sätt och med olika grad av integration och interaktion, (Lindhult & Axelsson, 2021). Lindhult och Axelsson (2021) uttrycker att allt mer komplexa problem behöver lösas tillsammans utifrån kunskap, kompetens och resurser genererade hos olika aktörer, över organisatoriska gränser,
vetenskapliga discipliner, teknologiska perspektiv och kontexter. Den höga utvecklingstakten i samhället ökar behov och krav på ny kunskap och kompetens i alla sektorer.
Sett mer ur ett kunskapsöverföringsperspektiv resulterar samverkan mellan näringsliv och akademin till att näringslivet får kännedom om aktuell forskning och kunskap (Abramo, Angelo, Di Costa & Solazzi, 2011; Svenskt Näringsliv, 2017). Förmågan att utveckla ny kunskap och skapa värde är centralt för ekonomisk tillväxt. Företag som etablerar samverkan med forskning erhåller värdefull kunskap och forskning som kan bidra till värdeskapande och innovationer (Abramo et al., 2011; Görnerup, 2017). Ett företag som har förmågan att
samordna interna och externa relationer kan även erhålla strategiska fördelar som kan bidra till nya idéer och därmed innovation som kan ge fördelar gentemot sina konkurrenter. (Tidd & Bessant, 2018). Pulkkinen och Hautamäki (2019) visar på att långsiktig och nära interaktion mellan företag och forskning innefattar allt ifrån implicit kunskap till öppen diskussion och kombination av olika individers kunskap som därmed kan förenas till ny samskapad kunskap i form av nya innovationer och lösningar. Dock är företagens huvudintresse att samverka i utbildning möjligheten att få kontakt med potentiellt anställningsbar arbetskraft, och att påverka innehållet i kurser och program för att säkerställa kompetens som passar näringslivets behov (Thune, 2011; Bengtsson, 2013).
Med andra ord finns inom näringslivet ett behov och önskemål att ta del av ett nära samarbete med akademin, både i form av forskning och möjlig rekrytering av framtida kompetens. Däremot visar Näringslivets forskningsberedning (Svenskt Näringsliv, 2017), att samverkan mellan näringslivet och studenter är bristfällig i de olika samverkansinslag som de lyfter; praktik, att näringslivet bidrar i undervisningen och utveckling och projekt mellan studenter och näringsliv. Näringslivsberedningen menar att ansvaret för ökade samverkansinslag inom den akademiska utbildningen ligger på bägge parter, både lärosäten och näringsliv, men att behovet av platser där näringslivet och akademin kan mötas måste utökas och utvecklas. Även i offentliga organisationer är önskan och behovet att samverka, och organisera för samverkan, stort med andra aktörer för att tillsammans hitta lösningar på samhälleliga problem inom offentlig sektor (Lindberg, 2009;Mörndal, 2018). Men i den offentliga sfären finns samtidigt organisatoriska gränser, regler och styrsystem, sekretess mm som kan
Bommert (2010) lyft möjligheterna med samverkan i innovation (collaborative innovation) där reguljär offentlig verksamhet kan samordna och dela resurser genom att kompletteras med innovativa nätverksbaserade organisationsformer. I en studie av Hoppe (2017), konkluderas vissa utmaningar med detta. Inte minst att verksamheters nuvarande satta organisation och processer hindrar förändring som utmanar desamma. Att ha ett samverkande förhållningssätt bygger dessutom på en reciprocitet och att kunna underordna sina egna intressen till fördel för gemensamma mål som satts i olika partnerskap, vilket kan rimma illa med traditionella idéer för offentlig förvaltning.
Efter denna grundläggande teoretiska introduktion som är tänkt att sätta samverkan och samproduktion i högskolesektorns kontext går vi nu över till den mer praktiska delen av pilotprojektet och dess resultat.
En process för samverkanssäkrad utbildning
I nedanstående avsnitt kommer mer konkret beskriva hur arbetet med att samverkanssäkra Innovationsprogrammet vid Mälardalens högskola gått till i praktiken. Texten beskriver först hur vi förankrat och organiserat utvecklingsarbetet och processens utgångspunkter. Därefter presenteras resultatet i from av en arbetsmodell och en process i fem steg.
Organisering och tidplan
Arbetet utfördes under 2020, men hade grundats i ett förarbete 2019. Vid MDH finns mångårig erfarenhet och kunskap om samproduktion och brukar, som nämnts tidigare,
uttryckas som att organisationen har det i sitt DNA. Dock är mycket implicit och nedärvt, och inte alltid lika synliggjort och explicit för studenter eller andra aktörer. Detta behövde vi ta reda på mer om och självkritiskt undersöka. Mot denna bakgrund genomfördes en digital enkät vid forsknings- och utbildningsmiljön Innovation och produktrealisering (IPR) för att undersöka nuläget kring samverkan och samproduktion i grundutbildningen. Enkäten gick ut till 78 lärare och resultaten visade på styrkor och utmaningar med arbetet i dagsläget och behov som behöver uppfyllas för att stärka samverkansarbetet framöver. Utifrån resultatet formulerades ett uppdrag i akademins verksamhetsplan för år 2020, vilket föranledde ett pilotarbete januari – maj 2020 med att samverkanssäkra grundutbildningen vid
Innovationsprogrammet med studenten i fokus.
För att arbetet med samverkan (S) och samproduktion (SP) ska vara hållbart och genomförbart behövs ledningens uttryckliga stöd, vilket erhölls genom beslut i ledningsgruppen och uppdraget i verksamhetsplanen. Det krävs även att samtliga i lärarkollegiet involveras och det inte bara landar i (ännu) en top-down, eller av några få eldsjälar initierad, pappersprodukt som läggs till handlingarna. Det betyder således att ledord för organiseringen varit studenten i fokus, förankring, delaktighet, realiserbart och hållbart. För att samverkanssäkringen ska vara hållbar bör processerna för samverkan
vara enkla och standardiserade. Långsiktiga relationer ska underhållas samtidigt som vi bör vara öppna för att framtidssäkra relationer med nya samarbetspartners.
Arbetet har som bas bedrivits i en arbetsgrupp på fem personer; samverkanslektor IDT, samverkansansvarig IDT, programansvarig och lärarrepresentanter. Regelbundna avstämningar med hela lärargruppen inom innovationsteknik har skett vid fyra arbetsplatsträffar samt vid några kortare avstämningsmöten. Där har framtagna
underlag diskuterats kontinuerligt och lärarlaget har kommit med inspel och förslag på behov av fördjupade dialoger. Däremellan har samtliga kursansvariga varit delaktiga och tagit fram underlag. Samverkanslektor har hållit ihop arbetet och varit sammankallande för möten. Förslaget har presenterats och diskuterats på Innovationsprogrammets branschråd,
programråd samt med studenter. Ledningsrådet vid akademin IDT har varit inkluderade via information vid ett antal tillfällen, exempelvis om förarbetet och enkätens resultat, om arbetsprocessen inför start, samt att arbetet avrapporterats vid IDTs akademidag i augusti 2020, där hela akademins ca 300 medarbetare tagit del av arbetet Därutöver har
samverkanslektor informerat vicerektor för samverkan om arbetet och dess resultat, i det centrala samverkansrådet vid MDH samt vid MDH:s samverkanslektorers gemensamma möten. Under hösten 2020 har fyra informations- och dialogmöten genomförts online, som i första hand riktade sig till utbildningsledare och programsamordnare. Detta som ett led i arbetet med att diskutera och sprida modell och process till övriga delar av högskolan. Processens utgångspunkter
Grunden för utvecklingsarbetet av samverkanssäkringen baserade sig på den ovan nämnda enkätundersökningen om samverkan och samproduktion i utbildning vid forsknings- och utbildningsmiljön IPR. Avsikten var att få ett nuläge av varför, när, var och hur samverkan sker, samt hur studenterna märker av samverkan och samproduktion i sin utbildning. Dessutom samla in lärarkårens utvecklingsbehov och sammanställa idéer och möjligheter inför framtiden. Utöver tidigare nämnda inspirationskällor var andra kunskapskällor forskning inom området samt arbetsgruppens mångåriga samlade kunskap och erfarenhet av samverkan på strategisk och operativ nivå, i forskning och i utbildning.
Initialt presenterades och diskuterades resultaten av enkäten vid ett an arbetsplatsträff, för att skapa en gemensam plattform i hela arbetslaget, varefter arbetsgruppen skapades. Arbetslag och lärarkollegiet vid avdelningen innovationsledning som är värd för
Innovationsprogrammet enades om följande utgångspunkter för arbetet: • Genom att vi gör denna genomlysning lär vi oss och utvecklar nytt (innoverar) samtidigt.
• Definitioner av samverkan och samproduktion är satta i styrdokument vid MDH (MDH, 2017). Dessa ses som ett ingångsvärde, dock ser vi dem som relativa och kontextuella begrepp.
• Ovanstående betyder att utbildningsprogrammet måste levandegöra definitionerna i lärarlaget dvs ”göra dem till våra” genom att länka dem till programmets överordnade idé, till utbildningsplaner, examinationsmål samt innehåll och lärandemål i kurser. Gör vi inte det blir resultatet av detta enbart ett ytterligare dokument.
• Inte alla och inte alltid. Att arbeta med samverkansinslag i kurser ska inte vara genomgående i samtliga kurser. Ur både kvalitetsaspekter och resurshänsyn tänker vi oss det är bättre att göra samverkansinslagen genomtänkta och med hög kvalité i vissa av kurserna, än att alla ska känna tvång att klämma in det överallt. Samverkan och
samproduktion är ett, om än ett utifrån MDH:s profil mycket viktigt, inslag bland mycket annat viktigt innehåll som studenterna ska få del av såsom tex andra ”strimmor i
utbildningen” (hållbarhet, jämställdhet, internationalisering, digitalisering), ämnets innehåll samt vetenskapligt skrivande etc.
• Inom programmet har vi valt att se samverkan (och samskapande) som delar i arbetet att uppnå en förmåga till samproduktion. Det betyder att vi inom kurser förbereder studenter genom teoretisk kunskap om, praktiskt förbereda sig (in)för och praktiska inslag genom samverkan leder till en förmåga att vid slutet av utbildningen att kunna samproducera. Man kan likna det med processen att få ett körkort. Det betyder att samproduktion inom Innovationsprogrammet huvudsakligen sker i examensarbetet och i masterutbildningen.
Samverkanssäkrad utbildning i praktiken – en process i fem steg
Förenklat kan man beskriva arbetsmodellen som en process i fem steg. Här har vi (1) arbetat med varför samverkan är viktigt inom programmet och kopplat det till våra styrdokument och förväntade effekter, (2) kartlagt och analyserat var, när och hur samverkan och samproduktion sker. Dessutom har vi (3) fördjupat genomlysningen där vi bland
annat diskuterat progression, hur vi synliggör det för studenter och kartlagt vårt behov av externa samverkanspartner samt hur (4) arbetet med S/SP länkas till det systematiska
kvalitetsarbetet. Avslutningsvis har vi, för att säkerställa ett fortsatt arbete och utveckling, (5) formulerat ett antal fördjupningsbehov och aktiviteter. I pilotprojektet låg detta utanför uppdraget, men identifierades som viktigt under arbetet.
FEMSTEGSPROCESS FÖR ATT SAMVERKANSSÄKRA
UTBILDNINGSPROGRAM1
MOTIV Varför samverka?
KARTLÄGGNING OCH ANALYS AV NULÄGE
Vad, hur och när samverka?
PROGRESSION, FÖRMÅGOR & SYNLIGGÖRANDE SAMT BEHOV AV EXTERNA KONTAKTER
Hur sker progression av samverkan? Vad tränar man på för förmågor genom samverkan? Med vilka samverkar vi? Hur synliggör vi samverkan för studenter? KOPPLING TILL DET
SYSTEMATISKA KVALITETSARBETET
Hur säkerställer vi en hållbar kvalitativ samverkan?
FRAMTIDA BEHOV AV FÖRDJUPNING/ AKTIVITETER
Framtida behov och aktion?
SLUTPRODUKT Kortfattad rapport, PPT samt
illustrationer/symboler
Figur 1. En modell för samverkanssäkrad utbildning.
Nedan följer en beskrivning om hur vi arbetade och vad vi fokuserade på, inom respektive steg. Några texter har illustrerats och exemplifierats mer explicit utifrån
Innovationsprogrammet.
I. Vad är våra motiv för att samverka/samproducera i vårt program?
Här låg fokus på frågan varför? Här har lärarkollegiet diskuterat och analyserat syftet med samverkan och samproduktion, ur olika aspekter. Både i relation till Högskolelag,
MDH:s övergripande styrdokument och till programmets unika inriktning och syfte samt effekter av samverkan. Vi har diskuterat begrepp, studerat texter på webben om programmet och analyserat utbildningsplaner, examensmål och kursplaner. När vi analyserat effekter har vi valt att länka samverkansinslag till programmets lärande- och examinationsmål.
Exempel från Innovationsprogrammet, lärarlagets motiv för samverkan:
Utifrån att studenterna under utbildningen behöver komma fram till både ett kunskaps- och
innovationsbidrag2 ställs krav på både samverkans- och samproduktionsförmåga hos
studenterna. Det betyder att de behöver träna på och få möjlighet att utveckla olika förmågor (jfr exempelvis med vad som kallas soft skills, digital spetskompetens och entreprenöriella förmågor).
Utöver förväntan att studenterna ska utveckla och träna på olika förmågor finns även andra motiv till exempel;
1. Samverkan/samproduktion bidrar till praktisk relevanta uppdrag vid t.ex. examensarbeten och bidrar till att stärka problematisering.
2. Samverkan/samproduktion bidrar till att studenterna förbereder sig inför
arbetsmarknadsinträde genom möjlighet till arbetslivsanknutna uppdrag, autentiska kontexter, nätverksbyggande med mera.
3. Samverkan/samproduktion kan bidra till att lyfta samhällsorienterade problem och skapa mer hållbara samhällen. Detta genom att man som student samverkar med t.ex. systemiska metoder.
4. Samverkan/samproduktion bidrar till studenternas lärande stärks i samverkan med praktiker.
5. Samverkan/samproduktion får oss och studenterna att förstå vilka lösningar som fungerar i praktiken och ges därmed en validerande funktion.
6. Samverkan/samproduktion relaterar väl till akademins samverkansuppdrag (Högskolelagen).
7. Samproduktion i synnerhet ligger nära Innovationsprogrammets strävan efter aktionsforskning/interaktiv forskning, där vi ser forskning som samarbete och gemensam handling mellan forskare/studenter och praktiker.
II. Kartläggning och analys av programmets nuvarande samverkan/samproduktion Här låg fokus på vad vi de facto gör dvs var och när samverkan sker (exempelvis i vilka kurser och var ligger de under programmet) och hur vår S/SP ser ut (vilka inslag/aktiviteter har vi). Vi kartlade även med vilka, och hur många, samverkanspartners vi jobbade med i olika kurser. Underlaget samlades in i en Excelfil på den gemensamma arbetsytan i Microsoft Teams.
2 Kunskapsbidrag är den nya kunskap i ämnet innovationsteknik som studenten förväntas nå vid färdiggjord
examensarbete. Innovationsbidrag är en det värde till en uppdragsgivare eller målgrupp utifrån resultatet av ett färdigställt examensarbete. Innovationsbidraget presenteras som en artefakt.
Inom ramen för denna del av arbetet användes som utgångspunkt en modell som fanns i rapporten Samverkanssäkrad utbildning (Alm et al., 2016), vilken vidareutvecklats och ”MDHifierats” av Lasse Frank vid avdelningen för Informationsdesign vid MDH, i samarbete med arbetsgruppen.
De olika inslagen av samverkan är indelade i tre samverkansinslag vilka symboliseras av en kvadrat, triangel och cirkel. Den genomskinliga färgen representerar kategorin och de olika färgerna således olika slags ”inslag” av den kategorin. Kvadraten representerar
kategorin långsiktig samverkan för att stödja strategisk och långsiktig utveckling av
programmet, och de olika färgerna representerar olika aktiviteter såsom branschråd och
MDH:s strategiska samverkansavtal. Triangeln representerar kategorin olika
samverkansinslag i programmet och de olika färgerna representerar olika aktiviteter, tex
gästföreläsare, projekt med extern part, studiebesök osv. Cirkeln, slutligen, representerar kategorin samverkansinslag som underlättar övergången till yrkeslivet, vilket kan vara tex alumnverksamhet, nätverksaktiviteter eller Högvarv, vilket är Mälardalens Studentkårs arbetsmarknadsmässa, där studenter matchas med framtida arbetsgivare.
Figur 2. MDH-modifierad modell från Samverkansäkrad utbildning (Alm et al., 2016) av L. Frank, Mälardalens högskola (2020).
Exempel från Innovationsprogrammet- hur vi kartlagt och analyserat nuläget:
Vi har kartlagt och analyserat vilka inslag av samverkan och samproduktion vi har. Vi ser det som att studenterna under programmets gång får träna på samverkan i teori och praktik. Målet är att när studenten närmar sig examen ska hen ha kunskap om, tränats (in)för och erhållit förmåga genom att, samverka och samproducera. Det betyder att samverkansinslagen bygger upp mot målet att kunna samproducera. Samproduktion sker därmed främst inom ramen för examensarbetet.
Övergripande processbeskrivning av samverkan
Vi ser samproduktion som en fördjupad form av samverkan, där man tar tid för
relationsskapande, tar en gemensam utgångspunkt utifrån behov, olika syften, resurser, bidrag osv samt gör en mer tydlig överenskommelse (än vad som ibland sker i samverkansinslagen) och samskapar och lär tillsammans under processen. Värdet/nyttan för respektive part kan se olika ut. Utifrån detta ser vi att lärarrollen behöver diskuteras mer utifrån denna modell.
Figur 3. Övergripande processbeskrivning av samverkan vid programmet (utveckling av IPR´s samverkansmodell av Jackson, M, Johansson, P. et.al.).
Samverkansinslag i utbildningsprogrammet
Nedan illustreras en sammanfattning av de nuvarande tre olika samverkansinslagen på programmet. Vi har medvetet valt att inte ha för många olika samverkansinaslag, bland annat med tanke på hur de ska kunna kommuniceras till studenterna. Bakom dessa finns av
lärarlaget insamlat underlag inom varje del, som ligger på avdelningens och arbetslagets Teamsyta. Genom denna kartläggning fick vi en samlad bild av vad som görs, och huruvida vi tycker det avspeglar våra motiv och syfte med utbildningen.
I illustrationen nedan (figur 5) redovisas programmets befintliga S/SP i kurser inom programmet, redovisat per samverkansinslag och årskurs. Denna fungerar som en kvalitetssäkring på programnivå.
Dels kan vi se hur vi som helhet levererar samverkansinslag i utbildningen, dels minskar risken att ett inslag försvinner om vi exempelvis byter enskilda lärare eller lärarteam för en kurs. Avdelningschef och programansvarig kan kontinuerligt se över att helheten av inslag sammantaget även fortsättningsvis är inkluderade i programmet.
Den är tänkt att visas för studenter vid programintroduktion, och vid varje ny kurs inom programmet återknyter man till denna och visar om, och i så fall hur, samverkan kommer te sig i just denna kurs.
Figur 5. Visualisering av samverkansinslag per årskurs, termin och kurs. Effekter av samverkan - koppling till examensmålen
Vi har tidigare i rapporten redovisat motiv till samverkan. Mål och effekter med samverkan inom ramen för utbildningen kan vara mångfacetterade. Till exempel kan samverkansinsatser ha olika syften där en effekt exempelvis kan vara att öka sina sociala förmågor att
kommunicera med framtida arbetsgivare, men också att vidga sitt personliga nätverk i syfte att underlätta övergång till arbetsliv. Utöver det handlar det så klart om att erbjuda studenter verklighetsförankrad kunskap och erfarenheter från en praktik. Vid studier vid
högskola/universitet läggs dock stor tyngdpunkt på att studenter ska uppnå lärandemål i kurser för att i progression ska kunna gå vidare inom sin utbildning. Vid
utbildningens examenskrav som formuleras i utbildningsplanen (Mälardalens högskola, 2018b). Varje program har en examensmatris där lärandemålen i respektive kurs är kopplade (mappade) till övergripande examensmål. De övergripande effektmål vid
Innovationsprogrammet (som har en generell examen) är följande;
Övergripande effektmål (aggregerad nivå): 1. Kunskap och förståelse
2. Färdigheter och förmåga
3. Värderingsförmåga och förhållningssätt
De lärandemål i respektive kurs som avses nå av samverkansinsats kopplas sedan till övergripande examensmål som i vårt fall benämns som ett effektmål på aggregerad nivå. Nedan följer vår metodprocess följt av exempel på mappning.
Process:
1. Stäm av med examinator i respektive programkurs vilka samverkansinsatser som genomförs och vilka lärandemål samverkansinsatsen avser nå i kursen.
2. Utgå från befintlig examensmatris och skapa ett nytt dokument där du som programansvarig noterar vilka lärandemål som avses nås för respektive samverkaninsats.
3. Med utgångspunkt för examinators tolkning av uppnådda lärandemål kopplar
programansvarig lärandemålen till övergripande effektmål. Denna mappning är i regel gjord och därför är mappning från lärandemål till aggregerad nivå en tämligen lätt aktivitet.
4. Nu har vi gjort en kartläggning över samverkansinsatser kopplad till programmets kurser. Detta bildar underlag till en fortsatt process inom lärarlaget för att diskutera progression av samverkansinslag inom utbildningen.
Denna kartläggning finns i sin helhet på avdelningens/arbetslagets Teamsyta. Tabellen nedan visar ett exempel ur den.
III. Fördjupad dialog om nuläge, progression, förmågor och synliggörande samt behov av externa kontakter inom ramen för samverkansinslag i programmet
Utifrån analysen av nuläget och vår kartläggning har vi sedan reflekterat över om det är det önskade läget för programmet, eller om något saknas, ska tas bort osv. Diskussioner om samverkanssäkringens nuläge och framtida inriktning har även förts med studenter på Innovationsprogrammet och med dess branschråd.
Som nämnts ovan har vi sett det som att kunskap om, förberedelser (in)för och träning genom samverkan på olika sätt kan leda till en förmåga att samproducera, vilket betyder att man kan se progression som att utvecklas från samverkan till samproduktion. Men progression handlar också om själva samverkansinslagen. För att ta ett exempel kan vi ta förekomsten av en gästföreläsning. Initialt i programmen fungerar det ofta som ett externt mer ytligt inslag i kursen där exempelvis en person (gästföreläsare) deltar och ger sitt perspektiv utifrån ett ämne eller kring en fråga. I praktiken har vi sett att ibland är läraren med och presenterar denna och ibland ersätter hen läraren i undervisningssituationen. Det är inte säkert studenterna interagerar alls med gästföreläsaren, möjligen ställer några ett par frågor, vari består då
samverkan? Men samverkan med gästföreläsaren (utifrån lärandesituationen) kan fördjupas genom att man säkerställer interaktion mellan studenter och gästföreläsare genom till
exempel att studenterna förbereder frågor och laddar upp digitalt, att det är studenter (och inte lärare) som tar kontakt med gästföreläsaren, planerar upplägget och presenterar denna när den deltar samt håller i en efterföljande diskussion. Inslaget kan kopplas tydligt till lärandemål i kursen.
En dialog har förts kring vad vi egentligen tränar på för förmågor när vi samverkar och samproducerar. Denna diskussion kan relateras till liknande aktuella diskussioner om s.k. soft skills, digital spetskompetens, generiska eller entreprenöriella förmågor.
Gemensamt är att dessa fokuserar på de förmågor eller färdigheter som studenter förväntas ha tränat på och kunna använda ute i arbetslivet och som ofta framhävs vid rekrytering, vid sidan om kunskap om ämnet. Det är även något som uppskattas av studenter, att kunna relaterade det som görs till praktiska och reella situationer och kunna artikulera vad de har för styrkor, inför kommande yrkesliv. Här menar vi att S/SP bidrar till att dessa förmågor tränas.
Här har vi även diskuterat hur studenterna egentligen vet att det är samverkan eller
samproduktion i kursen? Hur synliggör vi det exempelvis när de börjar programmet, i varje kurs osv. Hur beskriver vi det, eller visualiserar det, i studiehandledning och kopplar till lärandemål.
Genom kartläggningen av våra externa partners, i dagsläget i en Excel fil, kan vi få en bild över programmets nuläge. Vilka samarbetar vi med, vilken typ av
organisationer/verksamheter och i vilken /vilka kurser. Vi har formulerat tydligare med vad det är vi vill ha ut av denna kontakt och om det är en bra spridning av verksamheter
som studenterna möter. Det gör sammantaget även att vi kan bättre kan förutse våra behov av kontakter, och sprida den informationen till våra externa kontakter och MDH:s (och andra) samverkansplattformar vi vill ha samarbete med tex MITC (Mälardalen Industrial Technology
Center), Samhällskontraktet, Robotdalen, Automation Region med flera, med avsikten att dessa kan hjälpa oss skapa relationer mellan dem och lärare och studenter och tillgodose programmets behov. Detta möter ett uttalat behov av stöd från lärare utifrån vad som framkommit i den digitala enkäten som genomfördes 2019, där det framförts att finna och skapa rätt kontakter är något som ibland upplevts ta mycket tid. Vid Innovationsprogrammet identifierades ett behov av att öka programmets nuvarande nyttjande av
samverkansmöjligheter genom de strategiska samverkansavtalen och med ett antal av de samverkansplattformar som finns och är relevanta för utbildningen innehåll.
Exempel från Innovationsprogrammet på hur vi enkelt kartlagt behov av externa kontakter:
Figur 7. Utdrag ur kartläggning av externa kontakter på Innovationsprogrammet.
IV. Koppling till det systematiska kvalitetsarbetet
Utmaningen med dylika utvecklingsarbeten är att det blir ett aktivt och engagerat arbete just när det pågår, sedan när dokumentationen är klar är alla nöjda och det riskeras att glömmas bort. Därför behöver S/SP bli en del av programmets systematiska kvalitetsarbete (som självklart är den del av hela MDH:s kvalitetsarbete). I MDH:s (2018b), Policy för ett
systematiskt kvalitetsarbete inom utbildning och forskning – definitioner, ansvar,
förutsättningar och systematiskt arbetssätt fastslås att samverkan och samproduktion är ett
medel för att höja kvaliteten i utbildningen genom att exempelvis stärka arbetslivsrelevansen i utbildningen.
Utifrån policyn har vi tagit fasta på betoning av kvalitetskultur och det systematiska kvalitetsarbetet. För att gemensamma värderingar, förhållningssätt och beteenden ska
delas behöver hela arbetsgruppen delta i utvecklingsarbetet. Precis som policyn uttrycker ska det finnas en grundläggande tillit till den enskilde medarbetarens vilja, kompetens och förmåga att axla det enskilda och kollegiala ansvaret. Läraren, till syvende och sist, är den som har den direkta påverkan på om, och på vilket sätt S/SP sker, och ser över innehåll och progression mm kontinuerligt. Arbetet med genomlysning och utveckling av S/SP gav medarbetare möjlighet att själv och tillsammans med sina kollegor i arbetslaget
reflektera över detta. I policyn (s.5) står även att en “välutvecklad kvalitetskultur innebär en öppenhet för att kvalitetsarbetet inom givna referensramar kan skilja sig åt mellan olika utbildnings- och forskningstraditioner”. Det betyder att vi ser att arbete med S/SP kan se olika ut inom olika ämnen och program. MDH:s systematiska kvalitetsarbete kan enligt
policyn beskrivas i faserna: utveckla, genomföra, följa upp och återkoppla. Utvecklingsarbetet med S/SP kan här anses skett inom ramen för de två första faserna medan de två sista kommer att ske framöver.
För att kvalitetsutveckling av ett utbildningsprogram ska ske kontinuerligt och leda till att ständigt förbättra verksamheten behöver vi följa upp S/SP på ett antal olika sätt. De sätt som framkommit på Innovationsprogrammet är att uppföljning och utvärdering sker genom kursutvärderingar och kursanalyser samt i programutvärdering. Därutöver, en gång per år behöver vi se över helheten dvs gemensamt i arbetslaget göra en översyn av den egna beskrivningen av Innovationsprogrammets samverkansäkrade utbildning för att se om något har eller behöver ändras. Att så är fallet kan bero på ändrat kursinnehåll eller att det
tillkommit nya lärare som håller i kursen som vill ändra upplägget på kursen vilket påverkar dess S/SP. Det viktiga här är att se att Innovationsprogrammet fortsatt är samverkanssäkrat och att studenten får det som utlovats. Avdelningschefens roll är att följa upp detta och diskutera vid tex avdelningsmöten och medarbetarsamtal.
Som ett led i kvalitetssäkringen ska utöver arbetslaget även IDTs ledningsråd,
samverkansråd samt externa parter och studenter involveras. De två förstnämnda har fått delrapporteringar under arbetets gång. När det gäller externa parter har vi valt att använda Innovationsprogrammets branschråd, där extern samverkan för att stödja strategisk och långsiktig utveckling av programmet sker. Studenterna involveras på samma sätt genom programråd. Vi har även presenterat och diskuterat idéer och innehåll med programstudenter. När det gäller kategorin samverkansinslag som underlättar övergången till yrkeslivet, dvs. exempelvis Högvarv och alumnverksamhet (representerat av cirkeln i illustrationen tidigare) så sker en löpande kontakt och samplanering internt vid MDH, då det är fler program som jobbar tillsammans med dessa event och aktiviteter.
V. Framtida behov av nya, eller fördjupande, aktiviteter
Under arbetets gång, och i linje med ett kontinuerligt kvalitetsarbete, har ett
vara både gemensamma och progranspecifika så redovisar vi här hur vi resonerat i lärarteamet vid Innovationsprogrammet.
Här har bland annat framkommit behov av kompetensutveckling, för både studenter och medarbetare vid MDH. Här har ett initiativ tagits inom ramen för högskolans Handlingsplan
för hållbar samverkan och samproduktion 2020–2022 (MDH, 2020) där det ska utvecklas en
MDH-övergripande modulariserad kurs om samverkan och samproduktion.
Vi har även diskuterat hur vi kan skapa en ökad förståelse hos våra externa partners om akademins förutsättningar, om vad man kan förvänta sig av ett samarbete med
studenter och vad vi har för förväntningar på dem. Exempelvis för att klargöra skillnad på fokus, att lära sig av processen (studenten) eller slutresultat (exempelvis förbättringsförslag, ny produkt, analys etc.) och att kalibrera väntat resultat av samarbetet.
Vi ser samverkan och samproduktion som en av Mälardalens högskolas viktiga hörnstenar. Utifrån ett utbildningsprogram behöver vi fundera över hur vi kan använda denna
samverkanssäkring i marknadsföring för att skapa en unicitet, och genom det öka
attraktionskraft för programmet. Detta behöver diskuteras med kommunikationssektionen och med studenter.
Slutligen behöver vi fördjupa arbetet med de förmågor vi tränar på genom samverkan, se över dem i relation till omvärldens behov, kurser och lärandemål och inte minst kommunicera detta med studenterna i kurserna.
Avslutande ord
Högskolesektorn behöver ytterligare professionalisera sitt arbeta med samverkan. Med studenterna i fokus behöver utbildningsprogram och kurser reflektera över och analysera sina motiv för samverkan, hur nuläget ser ut, vilka inslag av samverkan och samproduktion man arbetar med idag och framåt, hur man synliggör detta för studenterna, vilka förmågor man tränar genom dessa inslag och vad dessa ger för effekter och är kopplade till för lärandemål. Detta arbete och tillhörande rapport har skapats i ett försök att beskriva hur man kan arbeta med samverkanssäkring i högre utbildning. Pilotprojektet ska ses just för vad det är - en början på ett arbete med att samverkanssäkra utbildningsprogram och kurser. Tanken är att den kan användas som inspiration och stöd för andra delar av högskolesektorn som har liknande ambitioner och tankar kring samverkan och samproduktion. Den kan även vara läsvärd för andra som har intresse för, och vill diskutera hur samverkan och samproduktion kan utvecklas, såsom myndigheter, kommuner, regioner, företag och politiker.
Tack
Vi riktar ett stort tack till alla våra kollegor på Innovationsprogrammet som deltagit i arbetet, särskilt Peter E Johansson, Erik Lindhult och Peter Selegård som bidragit och läst delar av texten samt Lasse Frank som hjälpt oss med illustrationer. Dessutom tack till Mälardalens högskola som finansierat projektet och MDHLivingLab@IPRsom utgjort projektets arena.
Referenser
Abramo, G., D’Angelo, C. A., Di Costa, F., & Solazzi, M. (2011). The role of information asymmetry in the market for university–industry research collaboration. The Journal of Technology
Transfer, 36(1), 84–100. https://doi.org/10.1007/s10961-009-9131-5
Alm, A-K, Esbjörnsson, M., Jacobsson, A., Ramsten, A-C, Rehme,J., Reinhold, M., Sjögren, K., Sörensson, V., Topgaard, R., Ahlgren Moritz, C., Christersson, C., Marell, A., & Värbrand, P. (2016).
Vägen till samverkanssäkrad utbildning. Metoder och strategier. Linköpings universitet, Malmö
högskola och Umeå universitet ISBN 978-91-7104-673-4 och 978-91-7104-675-8. https://www.vinnova.se/en/publikationer/vagen-till-samverkanssakrad-utbildning/
Andersson, J., Ahgren, B., Axelsson, S. B., Eriksson, A., & Axelsson, R. (2011). Organizational approaches to collaboration in vocational rehabilitation — an international literature review.
International Journal of Integrated Care, 11.
Aytan, O., Akhavan,S., Bogg, L., Söderlund, A. & Tillgren, P. (2016). Lärandeprojektet Vård på lika villkor. I: I. K. Holmström, J. Stier, P. Tillgren, & G. Östlund (Red.) Samproduktionens retorik och
praktik – inom området hälsa och välfärd (s. 95-108). Studentlitteratur AB.
Bengtsson, L. (2013). Utbildningssamverkan - för jobb, innovation och företagande. Almega Benner, M. & Sörlin, S. (2015). Samverkansuppgiften i ett historiskt och institutionellt perspektiv. (Analys VA 2015:2), Vinnova. ISBN: 978-91-87537-26-4 http://libris.kb.se/bib/17963603 Bjursell, C., (2015). Samverkanszoner Om forskningsledares syn på samverkan, (Rapport 3:2015) ENCELL, Nationellt kompetenscenter för livslångt lärande.
Bommert, B. (2010). Collaborative innovation in the public sector. International public management
review, 11(1), 15–33.
Brandsen, T, Pestoff, V. & Verschure, B. (2011) Co-production as a Maturing Concept. I: V. Pestoff, T. Brandsen & B. Verschure (Red.), New Public Governance, the Third Sector and Co-production (s.1-9). Routledge.
Bölling, M. & Eriksson, Y. (2016). Collaboration with society: The future role of universities? Identifying challenges for evaluation Research Evaluation, 25(2), 2016, 209–218. doi:
10.1093/reseval/rvv043
Gottlieb, L. & Eriksson, Y. (2019). Student´s comprehension of design collaborations with external organizations. Proceedings of the International Conference of Engineering Design, 6-8 August, Delft. Görnerup, E., (2017). Näringslivet och akademin, En undersökning om nyttan av samarbete. Svenskt Näringsliv. https://www.svensktnaringsliv.se/bilder_och_dokument/lm335m_naringslivet-och-akademinpdf_1003716.html/Nringslivet+och+akademin.pdf
Henrekson, M., & Rosenberg, N. (2000). Incentives for Academic Entrepreneurship and Economic
Performance: Sweden and the United States, IUI Working Paper, No. 530, The Research Institute of
Industrial Economics (IUI), Stockholm.
Hoppe, M. (2017). New Public Organizing - Towards collaborative innovation in the public sector. Presenterad vid Nordisk företagsekonomisk förening, Bodø, Norge, 2017.
Holmström, I.K., Stier, J., Tillgren, P. & Östlund, G. (2016). Samarbete, samverkan, samproduktion. I: I. K. Holmström, J. Stier, P. Tillgren, & G. Östlund (Red.) Samproduktionens retorik och praktik –
inom området hälsa och välfärd (s. 21–24). Studentlitteratur AB.
Huxham, C., & Vangen, S. (2005). Managing to Collaborate: The theory and practice of
collaborative advantage. New York: Routledge. Högskolelag (1992:1434). Sveriges riksdag.
Kahlroth, M., Helldahl, P., Sadurskis, A., Thavelin, U. Viberg, A. & Egeltoft,T. (2018).
Samverkan om dimensionering av utbildning. En kartläggning – rapportering av ett regeringsuppdrag. Universitetskanslersämbetet, Rapport 2018:4.
https://www.uka.se/download/18.794d1f901621e65b3296a3c/1523371473763/rapport-2018-04-11-samverkan-om-dimensionering-av-utbildning.pdf
KK-stiftelsen (7 april 2021). Samproduktion. https://www.kks.se/att-soka-medel/hur-gar-det-till/samproduktion/
Lindberg, K. (2009). Samverkan. Malmö: Liber AB
Lindhult, E. & Axelsson, K. (2021). The logic and integration of coproductive research approaches,
International Journal of Managing Projects in Business, 14(1), p. 13-35.
Magnell, M. & Kolmos, A. (2017). Employability and work-related learning activities in higher education: how strategies differ across academic environments Tertiary Education and Management,
23(2), s. 103-114. https://doi.org/10.1080/13583883.2016.1257649
Mälardalens högskola (2017). Forsknings- och utbildningsstrategi 2017–2022.
Mälardalens högskola (2018a). Policy för ett systematiskt kvalitetsarbete inom utbildning och
forskning - definitioner, ansvar förutsättningar och systematiskt arbetssätt (rev. 2018). Dnr:
2015/2295
Mälardalens högskola (2018b). Utbildningsplan Innovationsprogrammet. https://www.mdh.se/utbildning/utbildningsplan?id=1042
Mälardalens högskola (2020). Handlingsplan för hållbar samverkan och samproduktion 2020–2022. Rektorsbeslut (RB2020/2572).
Mälardalens högskola (25 mars 2021). Ny handlingsplan för hållbar samverkan.
https://studentmdh.sharepoint.com/sites/malardalenshogskola/SitePages/Ny-handlingsplan-f%C3%B6r-h%C3%A5llbar-samverkan(3).aspx
Mörndal, M. (2018). Vi måste takta! En studie av organisering för samverkan. [Doktorsavhandling, Mälardalens högskola]. DIVA,
http://mdh.diva-portal.org/smash/get/diva2:1197267/FULLTEXT01.pdf.
Mörndal, M., (2018), Samverkan och organisering. I: Hoppe, M., Hallin, A., Guziana, B., Mörndal, M. (Red.) Samverkan i det offentliga gränslandet: Utmaningar och möjligheter i samverkan mellan
akademi, andra offentliga aktörer och invånare. Mälardalens högskola, Akademin för ekonomi,
samhälle och teknik, Industriell ekonomi och organisation, Studies in Social Sciences, Arbetsrapport 2018:1
Näringsdepartementet (1996). Samverkan mellan högskolan och näringslivet: huvudbetänkande (SOU 1996:70). Fritzes
Perez Vico, E. (2018). En översikt av forskningen om samverkansformer och deras effekter. I: M. Berg, V. Fors & R. Willim (Red.), Samverkansformer: Nya vägar för humaniora och
samhällsvetenskap (s.29–50). Studentlitteratur AB.
Pestoff, V. (2011). Co-production and Third Sector Social Services in Europe. I: V. Pestoff, T. Brandsen & B. Verschure (Red.), New Public Governance, the Third Sector and Co-production (s.13-34). Routledge.
Pulkkinen, K. & Hautamäki, A. (2019), Co-creation with Companies: A Means to Enhance Societal Impact of University Researchers?, I M.P. Sørensen, L. Geschwind, J. Kekäle, J. & R. Pinheiro (Red.), The Responsible University Exploring the Nordic Context and Beyond (s. 145-172) Palgrave Macmillian. doi.org/10.1007/978-3-030-25646-3.
Proposition (2020/21:60). Forskning, frihet, framtid – kunskap och innovation för Sverige.
https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/proposition/2020/12/forskning-frihet-framtid--kunskap-och-innovation-for-sverige/
Ramaswamy, V., & Ozcan, K. (2014). The Co-Creation Paradigm. Stanford, CA: Stanford University Press.
Regeringen (2005). Nyttiggörande av högskoleuppfinningar.
https://www.regeringen.se/49b71d/contentassets/bf5ff04dd52e42ea93b1f1522ab022e9/nyttiggorande-av-hogskoleuppfinningar
Samsyn (15 januari 2021). Samsynwiki – om aktuella och väsentliga samverkansbegrepp, https://samsynwiki.su.se/wiki/Huvudsida
SFS 2009:45. Lag om ändring i högskolelagen (1992:1434)
Svenskt Näringsliv (2017). Näringslivets forskningsberedning. Levererar akademin vad näringslivet
behöver?, Elanders Sverige AB, Mölnlycke,
https://www.svensktnaringsliv.se/sakomraden/utbildning/4ct1q7_nfb-levererar-akademinpdf_1120026.html/BINARY/NFB-Levererar-akademin.pdf
Tidd, J., & Bessant, J. (2018). Managing innovation: integrating technological, market and
organizational change, (6 uppl.), Wiley.
Thune, T. (2011). Success Factors in Higher Education-Industry Collaboration: A case study of collaboration in the engineering field. Tertiary Education and Management, 17(1), 31–50. https://doi.org/10.1080/13583883.2011.552627
Universitetskanslerämbetet (UKÄ) (18 mars 2021). Så granskas högre utbildning,
https://www.uka.se/kvalitet--examenstillstand/sa-granskas-hogre-utbildning.html, Skapad: 2017-01-02 Utbildningsdepartementet (2005). Nyttiggörande av högskoleuppfinningar. (SOU 2005:95).
