”Huru kunna beskrifva de känslor med hvilka jag denna morgon skådade detta land, gamla Indien”

Bebyggelsehistorisk

tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author

Jan af Geijerstam

Title

”Huru kunna beskrifva de känslor med hvilka jag denna

morgon skådade detta land, gamla Indien”

Issue

36

Year of Publication

1998

Pages

77–86

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

”Huru kunna

beskrifva

de

känslor

med

hvilka

_jag

_denna

_morgon

_skådade

_detta

_land,

gamla Indien”

av Jan

_{af Geijerstam}

Under 1860-taletsallraförsta år arbetade tvåsven¬ ska_{metallurger i Indien förattbyggajärnverk.Den} ene var Nils Wilhelm Mitänder, verksam _{på den}

brittiska _{kolonialregeringens uppdrag vid ett} jäm-verksbygge i centrala Indien, öster om _Bombay.

Den andre varJulius_{Ramsay, anställd vidett} jäm-verksprojekt ”på himalayabergens sluttningar”

nordväst om Delhi. Hans _{uppdragsgivare var ett}

privatbrittisktbolag.Bådaanlitades i kraftav sina

erfarenheter av träkolsbaserad _{järnproduktion, en}

kunskapsomblivit svårattfinna iEnglanddärman sedan_{länge gjorde järn med stenkol (koks).}

Varken Mitanders eller _{Ramsays anläggningar}

kom i kommersiell drift och deras arbete blev i

denna _{mening inte några framgångar.}

_Ändå

avderas

projekt, ämne för artikelförfattarens kommande

doktorsavhandling i industriminnesforskning, vill

också visa _{betydelsen av kunskap omden fysiska}

miljön,närhistoriaskall skrivas.Idennaartikelges enallmän_{bakgrund tillsvenkamasprojekt.} Genom_{några notiser i litteraturom indisk} jämhis-toria _{uppmärksammade jag Mitanders och Ram¬} saysinsatser i Indien. Notiserna blevupptakten till

min_{forskningomdetvåsvenskarnas verksamhet}

-ett_{exempelpå tekniköverföring.Arbetetutförs vid}

avdelningen förTeknik och vetenskapshistoria vid

KTH i _{Stockholm, enheten för industriminnes¬} forskning.

Frånde korta raderna i_{några fåböcker visadedet}

sigvara enlångvägtill kunskapomvadsomegent¬

ligen hände. Genom avståndet till Indien, som för

en svenskforskare kräverett _{gränsöverskridandei}

mångameningar, blevbetydelsenavattkombinera

mångaolikatyperav källorsnartuppenbar. Föratt beskriva och förstå Mitanders och _{Ramsays verk¬} samhet använder _{jag arkivmaterial från Sverige,}

Englandoch Indien: dagböcker, brev, reseberättel¬

seroch olika_{typeravoffentligtmaterialsamtfoto¬}

grafier,ritningaroch kartor.Framför allt visade det

sig vara nödvändigt att resa till de platser där

Mitander och _{Ramsay en gång verkade. En första}

fältstudie_{genomfördes vintern1997/98.}

Det varinte hellerhelt lätt att hitta fram. Bland

historiker och andra forskare i Indien var _platser som Burwai Iron _{Works, Khurpa Tal eller}

Kala-dongi okända.

Identifieringen av de geografiska namnen i de

skriftliga källornaförblev osäker in i detsista.

Lokalt, i samhällenochbyar, visste dockmännis¬

kor vad_{jag, med hjälp avguider och tolkar, talade} om._{Stegvis kunde viletaossfram, och välpåplats} visadedet_{sig attförvånansvärtmycket finnsbeva¬}

rat av de _{anläggningar som svenskarnalät bygga.}

Jag gjorde uppmätningarochfotograferadeoch på

plats vardetmöjligtattbörja förstå både svenskar¬

nas_{väg från Sverige till Indien, och derasprojekt,}

påettsättsomäromöjligt enbartgenomarkivforsk¬ ning.Påplatsnådde jag kunskaperomnatur,klimat

och_{geografi,omavståndochtransportmöjligheter,} om verkens _{planläggning i stort och i smått. Här} blev de_{fysiskaochsinnligaintryckenstarka.}

Den distans som _{internationella, gränsöverskri¬} dande och _{jämförande studier oundvikligen inne¬}

bär, öppnar ögonen och tydliggör, både metodiskt

och i sak, sådantsomannarsär_{otydligtellerförut¬} sätts som _{självklart. På hemmaplan, i sin}

egen miljö, har man en given bas i egna erfarenheter.

Kanske blir då alltför _{mycket så självklart att det}

varkenblir betraktatellerbeaktat. Ien främmande

miljö ställsfrågornaomvadmiljöernaberättarmed

Burwai

Iron

Works

Påmorgonen fredagen den 21 september 1860satt

den _{27-årige svenske metallurgen Nils Wilhelm} Mitander _{(1833-1903) i Göteborg och skrev brev} till sina närmaste i Värmland. Han var_{på väg till}

Indien och avfärden innebar ett smärtsamtavsked från hemlandet. Resan ut och bort var _samtidigt

fylldavförväntan, somallastoraresorsbörjan.

Resan _{gick via London, Southampton, Alexan¬} dria och Suez.Efteren_{drygmånad nådde Mitander}

Calcutta,ombordpå ångfartyget Orissa. Han skrev isin_dagbok:

Hurukunnabeskrifva de känslor med hvilkajag dennamor¬ gonskådade detta land, gamlaIndien,stället för min verk¬

samhet för_{fyraårmed den Högstesbistånd.'}

Från Calcutta reste Mitander vidare, med tåg och

oxkärra,in i landet och den 18november 1860var han framme vid bestämmelseorten Burwai, söder

omIndore. Härskulle han_byggajärnverk.

Burwai, ellerBarwahasomsamhälletheter idag, ligger drygt femmil söderomindustristaden Indo¬

rei nuvarandedelstaten_MadhyaPradesh. Barwaha

liggertvå kilometerfrån Narmadafloden,somären avIndiens stora, _{heliga floder.}

Floddalenärhäretttiotal mil bredoch_landskapet

runtBarwaha är_{svagtkuperat.}

_Österut

skogar, ofta dominerade av småvuxen mahogny. Motväster och norrfinns en _rik, svartjord, stora

bomullsodlingar och rika kalkfyndigheter.

Dal-Figur 1: Resterna avBurwai Iron Works liggervid den

lilla staden BarwahastraxsöderomIndore i detsom nu

ärdelstaten_{MadhyaPradesh. Straxsöderomsamhället}

rinnerdenstora_{flodenNarmada. Resterna KumaonIron} Works, uppkallade efter provinsenKumaon, återfinns på

flera olika platserruntstadenNainiTalidetsom nuär

delstaten UttarPradesh. Iprovinsensnorradelresersig

Indiens _{högsta bergstopp Nanda Devi (7 816 m ö h).} Karta: Jan_{af Geijerstam.}

gången begränsas i norr av Vindhyabergen, som

mest800meteröverflodensnivå.

ResternaavBurwai Iron Works_liggerstraxöster

om_{själva Barwaha, nedmotbifloden} Chooral och dess vintertid halvtorra flodbädd. _Hyttan, en väl

Figur 2:På varje platsgår det

att_{finna kunskapen historien,} ommalmen ochJärnet,bland

demsombornära.Dekänner

sinhistoria. Under_färdentill

de_{gruvor,därMitander lät}

brytaJärnmalmen till Burwai

IronWorks,sökteguidernaupp

enäldremani_{byn Solgaum.Så}

småningom följde hanosstill

ettområdei_{skogen därmarken}

vartäcktav_{slaggfrån för¬} industriell, inhemsk_Järnfram¬ ställning. Foto: Jan afGeijer¬ stam1997.

bevarad _{ruin, ligger i sluttningen av en kulle. På}

höjden står fundamenten av en _lastbrygga, som

sträckte_{sigmotdeplatserdärmanlastadekol och}

malm i rälsbundna vagnarförtransportinmotmas¬ ugnen. Kring hyttan ligger några andra byggnader. Avendel finns bararesterkvarmedan andra står så somdeen_{gång byggdes.Vilkaavdemsomärfrån} Mitanders tid är ännu inte helt _{klarlagt. I} en fylls sprit på flaskor.Inågraavde andra har Govt.Boy's Higher Secondary School sina lokaler.

”Tidigt på morgonen afgingo [vi] till den plats der Chooral river faller ut i _{Nerbudda”, skrev}

Mitanderen avde allra första_{dagarna i Barwaha.} ”Afvägde här plats för Masugn och sågo oss omkring. I sanden af Nerbuddasågo vi spår afen Tiger som gått fram der troligen natten förut. Vi

sågo äfven i sjelfa floden Crocodil på hvilken Majoren sköt bom.”^

Efter _{några månader blev allt mycket normalt.}

Med_{undantag förendjup saknad efter desina, den} tropiskavärmenoch diverse exotiska vardaglighe¬

ter beskriver Mitander en _{vardag nästan som om} han var hemma. _{Dagarna dominerades av pla¬} neringen och bygget av järnverket. Gruvan vid

Nandiautforskades ochsattesi_{produktion. Han lät} bränna _{tegel för bygget. Han gjorde ritningar och} beställde_{utrustningfrånEngland. Han lät mila kol.}

Han lät_{byggaenkalkugnoch bränna kalk.}

Mitandervar ensam i sittansvarför_{bygget. Det} varhan somritadeochkonstruerade_{anläggningen.}

Det varockså han somhade det_{direkta, praktiska}

ansvaret för _{byggnadsarbetet. Det var han som} ledde _{brytningen av järnmalm och kalksten och}

organiserade produktionen avträkol ochkalk. Han

hade stödfrånöverste _{Keatinge,denbrittiskemili¬}

tärsom_{själv besökt Sverigeoch rekryterat honom} till Indien. _{Keatinge hade dock i huvudsak andra} uppgifteroch boddeenhalvdagsritt bort.Mitander

hade ocksåettstarkt moraliskt ochteknisktstödav AndreasGrill vidJemkontoreti _Sverige-mendet tog månaderatt få fram ettbrev till Sverige. Sina

förebilder hämtade Mitander _{troligen främst från} sina _{tidigareerfarenheter i Sverige. Vidett tillfälle} hänvisar han direkt till en _{hyttanläggning i södra} Värmland: ”... _{började med deyttre tegelmurarna} till_{sjelfva masugnsochrostugnshusen somblifva}

likt_{Silfverhyttan undergemensamttakrättprydligt}

hoppasjag.”^

I samhällena Mhow och Mandleshwar, ungefär fyra svenska mil bort, bodde inte bara Keatinge

utan också Mitanders närmaste brittiska vänner.

Han fick ofta besök och _{regelbundet red han själv} iväg, ofta föratt rapporteraomarbetet, men också

föratt_{umgås. Hanjagade,badade, tittadepå crick¬}

et, _{spelade biljard och lyssnade på musik utanför}

lånebiblioteketiMhow.De_{gjordelustturerpå}

Nar-badafloden med den_{nyaångbåten.}

Det verkar ha varit med stor_{respekt och öppna}

ögonsomMitandergjorde sinresa,från

bergslags-miljön iettfrostigtVärmland till ettfjärranIndien.

Närhan_vantrivdes,vardetinte bara andras fel, och

han skrattade inte baraåt det okändautanockså åt

sig själv, somnärhan begav sig hem frånen bröl¬

lopsfest hosenindisk prins:”Jag hade helatidenen svalkande fläktare bakom_{mig och perukensomnu}

varit_{oklippt itvennemånader, temligen lång, fori}

alla directioner till_{mycketobehag.Jag hade}

fackel-Figur 3: Nils Wilhelm Mitander (1833-1903), svensk

metallurgsomunder 1860-talets första år leddeett

jäm-verksbyggeicentrala Indien.Bildenär tagennågon gång

efter hans återkomst till Sverige. Foto: Jemkontoret,

bärare och annat _{sälskap från brölloppsgården då}

jag red hemi natten.”"*

Parad med denna _{självsyn och öppenhet finns} också_{motsägelser i} Mitanders förhållande till den indiska_{verkligheten, kanske prägladeavden kolo¬} niala_{omgivning ivilken han levede. Den inhemska} befolkningenmärksöverhuvudtagetmycketsällan i Mitanders _{dagbok och hans personliga kontakter} med indier verkar havarit_sparsamma.

_Ändå

de _{självklartha haft storbetydelse. Mitander hade} exempelvis nio personer i sin tjänarstab. Nyårsda¬

gen 1862 skrev ban kort: ”1 min vanliga ensamhet. Fyraelefanter passerade här förbipåförmiddagen.” Samtidigt hade han en arbetsstyrka ”av omkring

415 mänoch_kvinnor, samtdessutomomkring 100 straffångar”.^

Arbetetmed_{anläggningarna gick längeutanstör¬} re_{svårigheter och i december 1862 tände Mitander} masugnen. Blåsningen misslyckades dock och enligt honomsjälv berodde detfrämstpåatthanvar

Figur 4: ”Anlände till Burwai kl. 4 e.m. Såg öfverdet

arbetesom varuträttat._{Skrefhem ochsände öfver Sout¬}

hampton en tafla föreställande Masugnen, ångpanne-och maskinhuset imidten och rostugnen närmastbron, derjemtesyntesnågot afrådstugannerepå backen jemte Walsverkets _{ångpannas skorsten och hus, längst till}

högersyntes tvenne kolhus, taflan vartagenfrån min

verandahsomär_{på West sidan af verken, denmålades af}

LöjtntPoolesom varhär samtidigtmed Melliss och Han¬

son_{förnågon tid sedan. ”}

Den _{målning som här återges är snarlik den som} Mitander beskriver i sin dagbok den 6 oktober 1862.

Foto i Wittenström, kapsel 595, Tekniska museetsarkiv,

Stockholm.

helt ensam med vana från masugnsdrift. ”Vi européer arbetade förtvivfladt och dukade snart

under.”

Ettsådant_{misslyckandevid}en förstapåblåsning

av en _{masugn skulle inte behöva vara förödande,} menhärvardet_{troligenendirekt bidragandeorsak} till att_{kolonialregeringen drogsigurprojektet och}

annonseradeutverken till_{försäljning. Efter ytterli¬}

gare en tid av stillestånd och osäkerhet lämnade Mitander Indien våren 1864. Nära _fyrtioårsenare dog han, sjuttioår gammal, på gårdenHygn i

Vis-nums Kils socken i den _{sydostligaste delen av} Värmland.

NärhistorienomBurwai IronWorks skall skrivas

är Mitanders _{dagbok en betydelsefull, men ofta}

otillräcklig källa. Ibland är hans noteringar fyllda

av_{detaljer, menoftaär uppgifterna knapphändiga.}

Även _{på andra håll är den samtida tekniska och}

byggnadsmässigadokumentationenav anläggning¬

arna _{ofullständig. Värderingar, rapporter och}

korrespondens i indiska arkivgeröversiklig infor¬

mation. De tekniska berättelser som Mitander skickade till Jemkontoret i Stockholm och till sin

mentor, direktörenpä Jemkontoret, Andreas Grill,

verkar ha_{gått förlorade.}

”Mr. Mitandervar en utmärkt chef ochenveten¬

skaplig metallurg. Man har inte ens bevarat några noteringarom Mitanders experiment, vilket skulle ha kunnat komma till _{användning i framtiden”,} refererades 1874en_rapport.’

Dessa_{omständigheter understrykerbetydelsenav} studier ifält.

Figur 5: Burwai Iron Works 1997 med den centralahyt¬ tanläggningen och detsom troligen varvalsverkts

ång-panneskorsten. Uppmätningar på platsgerkunskapoch

uppgifteromavståndoch storlekarsomibearbetat skick

kanbilda_{utgångspunk förenteknisk beskrivning, analys} av_{hyttans möjligheter attfungera och för jämförelser}

med svenska_{förebilder. Av den stora anläggning som}

Mitanderlät_{uppföra kvarstår framföralltsjälva hyttan,}

idag industriruin. Den nedre delenärmurad isten, den

övre i _{tegel, handslaget på plats. Innanför den höga}

gaveln stårmasugnenmed delvis väl bevarademurar,9,8 meter_{hög. Foto: Janaf Geijerstam 1997.}

Kumaon

Iron Works

Julius _{Ramsay (1827-1874) arbetade i en miljö} som i _{viktiga avseenden skilde sig starkt från} Mitanders. Han var verksam i _{Himalayas yttersta}

utlöpare, strax ovanför Gangesslättennordvästom

New Delhi. Provinsenheter Kumaon och närmaste stad var Naini Tal, ett litet _{bergssamhälle} som byggdes upp som enreträttplats förengelsmännen,

närsommarens hetta_{gjorde vistelseni det dammi¬} gaNew Delhi alltför outhärdlig.

Kumaon IronWorks_{byggdesupppåenplats där} rika _{järnmalmer sedan århundraden tillbaka varit}

grunden för en lokaljärnhantering.Från mitten av

1850-taletblev _{fyndighetema föremålförettinten¬} sivtintresse från britterna.

I_{börjanav 1860-taletletade den brittiske}

metal-lurgen Percy efteren svensk metallurg somkunde ta över ansvaret för vissa delar av de verk som redan var_{byggda av mr. Davies. Denne metallurg} skulleocksåansvaraföratt_{byggauppheltnya an¬}

läggningar.

Liksom i Mitanders fall var orsaken till att man sökte_{justen svensk attjärntillverkningen i Indien}

baserades _{på träkol, precis som i Sverige. I Eng¬}

land, som annars legatnärmasttill hands, varsten¬ kol i det närmaste allenarådande. _{Rekryteringen i}

Sverige vittnar också om vilket högt anseende det

svenska stålet hade i världen. Direktör Andreas Grill var även _{här, precis som i Mitanders fall, en}

förmedlande länk till _{Sverigeoch detvarhansom} föreslog att Julius Ramsay skulle anlitas. Denne accepterade och avreste den 4 oktober 1861 från

Göteborg.Han anlände till Calcuttanäratvå måna¬

dersenare,den 30november.

”Jag kan ej neka mig nöjet att här beskrifva

utseendetaf detstället,som nublefplatsen för min

Jem-Figur 6: Julius Ramsay

(1827-1874), svensk metal-lurgsomunder 1860-talets

förstaår leddeett järn-verksbygge i

Himalayaber-gensutlöpare. Bildenär

tagenpå verandan till det

hus han lät_{byggasomkon¬} toroch bostad. Tdlsam-mansmed_{Ramsayposerar}

fyra indiska förmän. Foto:

C. G. Wittenström1862/63,

Wittenström,kapsel 595,

Tekniskamuseetsarkiv.

kontoret. ”Detvar _{på en gång vackert och}

storar-tadt,mensaknadehelt ochhålletdedrag,som van¬

ligtvisbrukautmärka tropiska landskap ...Härvar

allting mera vildt och ehuru vegetationen var rik

hade dock _{palmerna redan lemnat rum för en}

Figur 7; Carl Gustaf Wittenström(1831-1911), välkänd

svensk_metallurgsomblandannatdroguppplanerna för Domnarvets _{järnverk. Under några månader vintem} 1862-63 bistod hanJuliusRamsayvidjämverksbygget i

Indien._Ramsayskrev:

”Under den korta tid Herr Wittenström var vid

Dechowrie,fögameränfyramånader, utvecklade hanen

mycket stor verksamhet. Utom utförandet af de

ofvan-nämnda masugns- ochvalsverksbyggnaderna uppgjorde

hanenstor_{mängd detalj-ritningarå dithörande machi¬} neries samt ställde i ordningvår lilla mekaniska verk¬

stad,som_{hittills ej varit ibrukbart skick. Han}

construe-rade äfven enBessemersugn i liten skalaoch anstälde

dermed _{åtskilliga försök med vårt tackjem,} som dock

visade_sigvaraodugligtför ändamålet. Detvardock all anledningattförmodaatttackjern, blåstaf de rika mal¬

merna_{från Ramghar, skullevara}lämpligtför denna_met¬ hod, ehuruviejförtillfället kunde beredaossnågon till¬

gång på dessa malmer."

Julius _Ramsays rapport till Jemkontoret, Örebro,

december1864,s.41, Ramsay,kapsel66, Tekniskamuse¬

ets arkiv. Foto: _{Troligen Julius Ramsay, Wittenström,}

Figur 8: Bilden visar troligen,mendettaärinte slutgiltigt

fastställt, enavdemasugnsanläggningarsom britterna lät_{anlägga i Dechowrie och} somRamsoy beskriver på följandesätt: "enmasugnaf 36 fots höjd, byggd af tegel

och starkt construerad, men med sammafel som Mr. Davies ugnar, ettgjuterimedenstörrekupolugnsamten

liten mekanisk verkstadalltsammans under tak_af galva-niserad_{jernplåt. Samtidigt påbörjade hanen annan mas¬}

ugnfullkomligt lik den första och utförde en mängd

andra _{nödvändiga arbeten, såsom kanaler, vägar och} broar_{o.dyl. ”}

Julius _{Ramsays rapport till Jernkontoret, Örebro,} december1864,s._{13, Ramsay,kapsel 66, Tekniska}muse¬

etsarkiv. Foto: C. G. Wittenström 1862/63, Wittenström,

kapsel595, Tekniskamuseetsarkiv.

Figur 9:Avdetsomtroligen

var mr. Davies_{hyttanlägg¬}

ningfinns idag bararester

kvar. Endelav_masugnens

bas stårisolerad_påettfält

och_{plogfårorna sökersig} inblandstenoch_tegelres¬

ter. Straxintill_{ligger bon¬}

dens_{nybyggda boningshus.} Foto: Jan_{af Geijerstam} 1997.

mängd andra trädslag tillhörandeettmera

tempere-radt climat. Ifonden reste _{sig majestätiskt}

Hima-layabergen, hvars nedre delar, ehuru branta och otillgängliga deänmåvara,dockäroskogbevuxna,

men hvars kala _{toppar blånande höja sig mot}

skyn.”*

Flera små_{anläggningar fanns på plats närRam¬}

saykom förattbygganytt.Bolaget hadesmåmas¬ ugnar på fyra olika platser runt om Naini Tal: i

Ramgahr, Kurpa Tal, Dechowrie och Kaladongi.

Ramsay beskriver verken i sin reserapport till

Jemkontoret.

Bland källornafinnsocksåen intressant_samling

fotografier. Den svenske metallurgen Carl Gustaf

Wittenström_{(1831-1911) arbetade ifyramånader i} Indien för_{Ramsaysräkning.På sinväguthade han}

köpt en kamera i London och han använde den

sedan _{flitigt under sin resa. Några avdessa bilder}

återges idennaartikel.’

I mars 1863 avbröts _{plötsligt Ramsays projekt,}

när _{bolagets pengar hade tagit slut. Byggnaderna}

övergavsochi sin berättelse till Jemkontorets full¬ mäktige skrev Ramsay i december 1864attanlägg¬

ningarna ”inom kort skola gå till ruiner eller åt¬

minstone_{ganskasnartbliövervuxnamed skog iett}

klimat, därförgängelsenärlika hastig somväxtlig¬ heten är_{otroligt stark”.}

Den 26 _{september 1863 återvände Ramsay bem}

mot_{Sverige, somhan nådde på julafton. Ett sista}

fåfängt försökatt startajärnproduktion vidKumaon

Iron Works_{gjordes i slutetav 1870-talet.}

Indien och

_järnet

Burwai Iron Works och Kumaon Iron Works var delarav störrehistoriska_{sammanhang. Ien under¬}

textomfattar denna_{järnets historia hela denkoloni¬} ala_{utvecklingen och deberoendeförhållandensom} denna formade. Det handlar därmed också om

underutvecklingens orsaker.

I Indien finnsen _{lång tradition avjärnhantering,} äldre än den svenska och med_{utlöpare in i dagens} samhälle. Ettav de mestkända _{exemplen pådetta} är_{jämpelaren iDelhisomstår i ruinernaavmoskén}

QuwwatuT-Islam, en del av en världsarvsmiljö i den södra delenavcentrala NewDelhi.

Få föremålav_{järn harsådanmagisklyskraftsom} denna_{pelare. Denstår}strami mittenavdetsom var den centrala _{moskégården. Den är alldeles jämt}

Figur 10: Jämpelaren i New Delhi, daterad till det fjär¬

de århundradete.Kr.,ståricentrumavmoskén Quwwa-tu’l-Islam. _Miljönsomhelhet,sombestårav enradolika

monument, är upptagen på Unescots världsarvslista.

Foto: PeterNyblom.

rund, glänsandesvartoch kröns avettutsirat kapi-täl._{Varje dag kommer hundratals människor}-män och_{kvinnor, barn ochgamla-tillpelaren. Detittar} påden och derörvid den.

Strax ovanför _{midjehöjd är pelaren blanksliten}

och_{stålgrå. Besökarna brukar ställa sig medryggen}

motden föratt _{försöka omfamna den bakom ryg¬}

gen.Densomlyckasmötahandmothandfår önska

signågot.

Påenasidanav_{pelaren finnsen textpå sanskrit} somberättar den_{poetiska historienomkung Chan¬} dra _{Gupta II. Texten är en hyllning till en hjälte¬}

kung och sägerblandannat, i fri översättningfrån engelskan:

Kungensanletevarsköntsomfullmånen. Avegenkraftvannhan världsherravälde,

Åven omhans_{kropp harlämnat denna jord,}

glöderännuhans

för fienden oövervinnerligaenergi,

som_{eftereneldienstorskog.} Denlämnar_{aldrig jorden}

Vindarna_{frånhansbragder}

parfymerarännudensödraoceanen.

Pelaren är daterad till 370-talet. Den är _{drygt sju} meter_{lång ochvägercirkasexton."}

Från _{kolonialtiden, inte minst från den tid då}

Mitander och _{Ramsay arbetade i Indien, finns det} många ögonvittnesskildringar om indisk, inhemsk jämtillverkning. Kunskapen om hur man gjorde järn var spriddöverhela subkontinenten, ävenom

anläggningarna där man gjorde jämet var små. Ramsayoch Mitandernämnerindisktstål medstor

vördnad.'^

Denna inhemska_{jämtillverkning levde i många}

områden kvar ända in i vårtid. I delar av_Madhya Pradesh förvaltar_{exempelvis stamfolketAgariaett}

kunnandeomhurman_{görjäm. Ienarbetssång från}

Mawai, upptecknad på 1930-talet av soci¬

alantropologen Verrier Elwin,beskrivs arbetet och

resultatetavmödomamedstorstolthet:'^

De_{formar järnet förattbruka jorden} Desmider_{pilenförattdräpa viltet.}

Under 3 000 år var traditionen obmten i indisk jämtillverkning. Inpå 1800-talet räckte detindiska

jämet tilldeegnabehoven,ävenomproduktionen, medsenaretiders mått, skeddei liten skala. Ökan¬

dekonkurrens från_{europeiskt, främstbrittiskt,jäm}

slogutden indiskajämtillverkningen.Under främst

1800-talet_{gjordesnågra fåförsökatt startajämtill¬}

verkning med teknik från Europa.

Jämverksbygge-nai Barwaha och Kumaonvartvåavdem.” Ett kul¬

turellt, politiskt och ekonomiskt gap mellan de

europeiska företrädarna för den nya tekniken och

de indiska _{producenterna hindrade dock ett}

teknologiskt utbyte. Den traditionella indiska

jäm-tekniken, hela det sociala och kulturella samman¬ hang som den fungerade i, blev utdefinierad som

”primitiv” - och den tilläts aldrig att utvecklas. Svenskarna komattverkaien _{strategiskbrytpunkt} i historien, dåenförkolonialekonomi bröts sönder

och ersattes med koloniala strakturer. Det skulle dröja ända till 1910-talet, innan det första stora

integrerade stålverket startades i Indien, och till

efter den _{politiska självständigheten 1948, innan}

ytterligare verk kunde byggas, medstoranationella

uppoffringar.

Medkolonialismenbrötsbanden i det indiska_jär¬

nets historia. I Indien finns _{inga band mellan den} inhemska indiska _{järnhanteringen och dagens}

gigantiska stålverk, inga räta linjer att följa i mm och tid.” Därförharden indiska_{utvecklingenen re¬} sonansbotten i _{Sveriges långa och starka tradition} av_{järnhantering,obmten och iständig utveckling,}

trots _{upprepade kriser. Det finns samband mellan}

Indien och _{Sverige och det är min målsättning att}

beskriva dessa samband i mina försök att sätta in Mitander och_{Ramsaysverksamhet iettstörresam¬} manhang.

Jan _{af Geijerstam har tidigare varit verksam som}

journalist underdrygttjugoår.Hanärförfattareoch

medförfattare tillen radböcker,senastMiljönsom minne-attgörahistorien levandeikulturlandska¬

pet(Riksantikvarieämbetet1998). Sedan 1997 dok¬

torand vid Avd. förteknik- och_{vetenskapshistoria,} enheten för _{industriminnesforskning, Kungl. Tek¬}

niska_{Högskolan iStockholm.}

Noter

1 _{Uppgifterna i dettaavsnitt är tillstordel hämtade}ur

Mitan-ders indiska_{dagbok, Emigrantregistret i Karlstad, detta citat}

urMitanders_{dagbok 26 oktober 1860,}

2 Mitanders_{dagbok 23november 1860.} 3 Mitanders_{dagbok 2 maj 1862.}

4 Mitanders_{dagbok6maj 1862.}

5 Mitanders_{dagbok 1 respektive 6 januari 1862.}

6 Brevfrän Mitandertill Julius_{Ramsay6 januari 1863, Tek¬} niska museet,Ramsay, kapsel 66.

7 Se East India_{(Progressand condition). Statementexhibiting} the Moral andMaterialprogressand condition of India... 1872-73,HouseofCommonspapers1874,s. 104.

8 _{Ramsays reseberättelse} s. 26, Tekniskamuseet, Ramsay, kapsel 66.

9 Tekniskamuseets _{arkiv, Ramsay, kapsel 66; Wittenström} kapsel 595.

10 Ramsays reseberättelse s. 42, Tekniska museet, Ramsay, kapsel 66.

11 _{Jämpelarenfinns utförligt dokumenterad i T. R.}

Ananthara-man, The rustless wonder -astudy of the ironpillar at

Delhi,Vigyan Prasar, New Delhi 1997

12 Tilldefiestaavdessa_{rapporterfinns referenser i la Touche,} T. H.D.,Indiangeological and physical geography withan

annotated index_{of minerals ofeconomicvalue, Geological}

Survey of India, Calcutta 1918.

13 _{Elwin, V: The Agaria,}Calcutta (1942, 1991),s. 170. Idagär resternaav_{Agarias näring hotad. Videttmöte 1997 enades}

därförCentrefor Indian_{Knowledgesystems,Departmentof}

Science andTechnology och Museumof Mankind i Bhopal omettsamarbete förattdokumentera och bevara den inhem¬

ska_{järnhanteringen.}

14 _{Projekten, och i vissa fall svenskarnas}namn, nämns i de

flesta översikteravindiskstälistoria,exempelvis: Buchanan,

D. H., The development of capitalist enterprise in India,

New York 1934, London 1966,s.280-281; Chaudhuri, M. R., Theironand steelindustry of India-aneconomic,geo¬

graphical appraisal, Calcutta 1964, s. 70; Journal of the

Ironand Steel Institute,London 1873, s.465-67; Ranade,

M.G.:_EssaysonIndianeconomics-acollection ofessays and_{speeches, Bombay 1898, s.174; Krishnan,M., Ironore,} ironandsteel. Bulletins of thegeologicalsurveyof Indiano.

9, Calcutta 1954, s.lOO

15 I boken Mitt itiden, mitt ivärlden, (afGeijerstam, Jan och Nyblom, Peter(foto), Stockholm 1993) beskrivs densven¬ skaståUflrisenunderdecenniet_{kring 1980 (nedläggningenav} Stålverk 2 iFagersta 1985),motbakgrandavsåväletthis¬

toriskt_{(Högfors brak, nedlagt 1953)somettinternationellt}

perspektiv(stålverketBoraka steeliBangalore, Indien).

Käll- och

_{litteraturförteckning}

Otryckta

källor

Emigrantregistret iKarlstad

Mitanders indiskadagbok,

Tekniskamuseetsarkiv, Stockholm

Ramsay, kapsel66.

Wittenström_{kapsel 595}

Tryckta källor

Anantharaman, T. R., The rustlesswonder-astudyoftheiron

pillaratDelhi, Vigyan Prasar, New Delhi 1997

Buchanan, D. H., Thedevelopment of capitalistenterprise in

India,NewYork 1934, London 1966

Chaudhuri, M. R., Theironand steel industryof India-an eco¬

nomic,geographical appraisal, Calcutta1964

Elwin, V: TheAgaria,Calcutta 1942, 1991

Geijerstam, Janaf och Nyblom, Peter (foto), Mitt i tiden, mitt i

världen, Stockholm 1993

House_{of Commons}papers1874, ”EastIndia(Progressandcon¬

dition), Statementexhibiting the Moral and Materialprogress andcondition of India...1872-73”

Journal_{ofthe Ironand SteelInstitute}

Krishnan, M., Ironore,ironand steel. Bulletins of thegeologi¬

cal surveyof Indiano.9, Calcutta 1954

Ranade,M.G., Essayson Indian economics-acollection of

essaysand speeches, Bombay 1898

laTouche,T. H. D.,Indiangeological andphysical geography

withanannotated index_{of minerals of economicvalue. Geo¬}

logical Surveyof India, Calcutta 1918.

“How

I

describe the

emotions with which

I

this

morning beheld

this

_country,

_old

_India”

ByJanafGeijerstam Summary

Nils Wilhelm Mitander and Julius _{Ramsay were} Swedish_{metallurgists.Inthe early 1860s theywere}

engagedto plan andbuild ironworks, Mitander by the colonial _{governmentand Ramsay by a private} company. Mitander’s Burwai ironworks was built by the Narbada river just southof Indore, in what is today Madhya Pradesh. Ramsay’s sitewas located in Uttar PradeshnearNaini_{Tal, northof Delhi.}

Neitherof their ironworksever cameinto_regular,

commercial_{production but-with greatdedication}

totheirwork,alone in their _{metallurgical expertise}

and under_{trying physical conditions}-they pursued their_{projectsforseveralyears.This article provides}

basic facts on the _{experiences of the two Swedes} and also_{places their work inabroadercontextboth} historically and socially. Reference is made to the indigenous iron making and to the famous Delhi Pillar whichwasmade in_{wrought iron in thefourth}

centuryA.D.

The_{majorsourcesfor this historical studyareof} course archive_{records, but}amainargumentin the

article concerns the _{importance of using pho¬}

tographsas sourcematerialand,mostimportant, of

carrying out studies at the actual places where Mitander and_{Ramsay worked.}