Att göra akutsjukvården personcentrerad : En beskrivande litteraturstudie

ATT GÖRA AKUTSJUKVÅRDEN

PERSONCENTRERAD

En beskrivande litteraturstudie

ANTON JOHANSSON

ANTON SKOG

Huvudområde: Vårdvetenskap Handledare: Mats Holmberg Nivå: Grundnivå Examinator: Margareta Asp Högskolepoäng: 15,0

Program: Sjuksköterskeprogrammet Seminariedatum:2018-02-01 Kursnamn: Examensarbete i vårdvetenskap Betygsdatum:2018-03-16 Kurskod: VAE027

Sammanfattning

Bakgrund: Tidigare forskning visar att patienter upplever vården som mer tillfredsställande

om den är personcentrerad och utgår ifrån patientens unika behov och önskemål i fokus. Inom akutsjukvården är vårdmötena mellan patient och sjuksköterska i genomsnitt kortare än inom andra vårdinstanser vilket kan medföra svårigheter för att uppnå en

personcentrerad vård. Bland annat att lära känna patienten då största fokus kan läggas på akuta medicinska åtgärder. En personcentrerad vård är tidigare beskriven som betydelsefull för att lindra patientens lidande.

Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att bedriva personcentrerad

vård inom akutsjukvården.

Metod: En induktiv och systematisk litteraturstudie av kvalitativa studier genomfördes

enligt Evans analysmodell.

Resultat: De teman som framkom och beskriver sjuksköterskornas erfarenheter var

följande: Samspela med patienten, Engagera sig själv i mötet och Anpassa vårdandet efter

patienten. Under dessa teman framkom totalt 12 olika subteman.

Slutsats: Sjuksköterskan kan agera efter nämnda teman för att uppnå en personcentrerad

vård vid korta vårdmöten inom akutsjukvården. Samtliga nämner att patientens delaktighet är av stor vikt och att vårdandet för att bli personcentrerat kan utformas efter dennes unika behov. Vidare, är det en förutsättning att sjuksköterskan tror att akutsjukvården kan bli personcentrerad.

Nyckelord: Möten, Personcentrerad vård, Sjuksköterskors erfarenheter, Systematisk

Abstract

Background: Previous research shows that patients experience healthcare as more

satisfying if it is person-centered with the patient's unique needs and wishes in focus. In emergency care, patient and nurse care meetings are on average shorter than in other

healthcare facilities, which may cause difficulties in person-centered care. Furthermore, there are health science theories dealing with suffering that patients can experience and how care can be person-centered.

Aim: The aim was to describe the nurses' experiences of making short-term care meetings

person-centered in the emergency care.

Method: An inductive and systematic literature study according to Evans analysis model

was made based on qualitative primary articles.

Results: The themes that emerged and describe the nurses' experiences were as follows: Interacting with the patient, Engaging oneself in the meeting and Adapting the care after the patient. Under these themes, a total of 12 subthemes were found.

Conclusion: The nurse can act after the mentioned themes in order to achieve a

person-centered care. All mentions that the patient's involvement is of great importance and that the care can be person-centered if it is designed according to the patient unique needs.

Furthermore, it is a prerequisite that the nurse believes that emergency care can be person-centered.

Keywords: Encounters, Nurses’ experiences, Person-centered care, Systematic literature

INNEHÅLL

1.

INLEDNING

2.

BAKGRUND

2.1 Akutsjukvård ………..1

2.2 Triage inom akutsjukvården ... 3

2.3 Vårdande relation ………...3

2.4 Personcentrerad vård ... 3

2.4.1 Sjuksköterskans roll i personcentrerad vård ... 4

2.5 Lagar och riktlinjer inom akutsjukvården ... 5

2.6 Teoretiskt perspektiv ... 5

2.7 Tidigare forskning ………6

2.8 Problemformulering ………..………8

3.

SYFTE

4.

METOD

4.1 Urval och datainsamling ... 9

4.2 Dataanalys ………9

4.3 Etiska överväganden ... 10

5.

RESULTAT

5.1 Samspela med patienten ………12

5.1.1 Låta patienten vara delaktig ………..12

5.1.2 Hjälpa patienten förstå sin situation ……….13

5.1.3 Ta sig tid att bygga en relation med patienten ………...13

5.2 Engagera sig själv i mötet ………14

5.2.3 Känna tilltro till att vården kan bli personcentrerad ..………..…15

5.3 Anpassa vårdandet efter patienten ………..…………15

5.3.1 Skapa en trygg situation för patienten ……….……….16

5.3.2 Få patienten att känna värdighet ………...16

5.3.3 Kunna vara flexibel i sina rutiner utifrån patienten ……….…17

5.3.4 Utgå från patienten genom samarbete med andra ……….17

5.3.6 Utgå från patientens behov ………..………...19

6.

DISKUSSION

6.1 Resultatdiskussion ………..19

6.1.1 Samspela med patienten ……….20

6.1.2 Engagera sig själv i mötet ………...20

6.1.3 Anpassa vårdandet efter patienten ………21

6.2 Metoddiskussion ………..………22 6.3 Etikdiskussion ………...23 6.4 Kliniska implikationer ………..23 7.

SLUTSATS

BILAGA C KRITISK GRANSKNING AV ARTIKLAR BILAGA D NYCKELFYND FRÅN ARTIKLARNA

1. INLEDNING

Det valda studieområdet är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att göra vårdmöten inom akutsjukvården personcentrerade, vilket är efterfrågat av forskningsgruppen Comcare på Mälardalens högskola. Idag är det ett av media ofta rapporterat fenomen att

akutsjukvården lider brist på personal samtidigt som många patienter dagligen vårdas inom ambulanssjukvården och vid akutmottagningar. Det kan tillsammans leda till en ökad arbetsbörda för de sjuksköterskor som arbetar och kan öka risken att de får mindre tid för varje patient. Vi har valt att skriva en uppsats om detta då vi anser att det är ett område som det generellt behövs en ökad kunskap om. Vi är båda intresserade av akutsjukvård i någon form och förmågan att göra vårdmöten personcentrerade är något som sjuksköterskan enligt oss hela tiden kan arbeta på. Förhoppningen är att detta arbete ska fördjupa kunskapen för sjuksköterskor om hur personcentrerad vård inom akutsjukvården kan bidra till en god omvårdnad. Ett egenupplevt exempel när akutsjukvården har gjorts personcentrerad är när en patient med nydebuterad stroke anländer med ambulans till akutmottagningen. Här lägger vårdpersonalen stort fokus på det medicinska tillståndet för att snabbt kunna åtgärda det. Med hjälp av ett snabbt omhändertagande och en snabbt ställd diagnos räddas

patientens liv. I den här processen har vi upplevt att patientens övriga behov inte åsidosätts, därför att det finns fastställda rutiner om hur personalen ska jobba för att kunna utgå från patientens både fysiska såväl som själsliga behov. Det korta vårdmötet blir synligt då

patienten snabbt ska röntgas innan eventuell behandling sätts in och patienten hamnar på en avdelning. Däremot har vi även haft flertalet erfarenheter när sjuksköterskor inom

akutsjukvården anser att patientens medicinska tillstånd är mycket viktigare än själv omhändertagandet och bemötandet av patienten, oavsett bakomliggande orsak. Vilket kan antas leda till att mötet med patienten inte blir personcentrerat då dennes medicinska tillstånd är det som bedöms och behandlas. Det är en anledning till att vi tycker att det valda ämnet är viktigt att belysa och att generera mer kunskap om.

2. BAKGRUND

Bakgrunden inleds med förklaringar av de centrala begrepp som kommer att användas genomgående i detta examensarbete: Akutsjukvård, Triage inom akutsjukvården, Vårdande

relation, Personcentrerad vård och Sjuksköterskans roll i personcentrerad vård. Därefter

beskrivs lagar och riktlinjer, det valda teoretiska perspektivet, tidigare forskning samt problemformulering.

2.1 Akutsjukvård

Med akutsjukvård i detta arbete avses den vård som bedrivs inom ambulanssjukvården och vid akutmottagningar.

I arbetet kommer begreppet ”patient” att användas för att beteckna en

person som söker eller är i behov av vård. Den personcentrerade vården ska sättas i relation

till patienten.

insjuknande, vilket i många fall även kan vara livshotande. Ambulanssjukvården blir ofta den första instansen vid plötsliga livshotande situationer som kan ha uppstått till följd av

exempelvis olyckor eller sjukdomstillstånd. Den här typen av vård benämns som prehospital akutsjukvård vilket innebär att vården bedrivs utanför sjukhusets väggar (Svensk

sjuksköterskeförening, 2012). Sjuksköterskor som jobbar inom ambulanssjukvården kan besitta flera olika kompetensområden. Exempelvis att kunna ta egna och snabba beslut om vilka vårdåtgärder som ska göras för respektive patient, då det inte alltid finns någon annan vårdpersonal (som exempelvis läkare) tillgänglig (Wihlborg, Edgren, Johansson & Sivberg, 2014). Dessa sjuksköterskor måste således under det korta vårdmötet med patienten både se till vad som måste åtgärdas för att förbättra själva sjukdomsförloppet och se till den unika patientens behov (Halldorsdottir, 2008).

Akutsjukvården som bedrivs på akutmottagningarna inriktar sig både till patienter som inkommer med ambulans och som på egen hand söker sig till akutmottagningen. Målet med den vården är att antingen lindra patienten med hoppet att denne kan återgå till hemmet eller att åtgärda det mest kritiska och förbereda patienten för kommande vård på någon annan vårdinrättning. Det första mötet mellan sjuksköterska och patient är i triagen där sjuksköterskan dels ska bedöma patientens vårdbehov, men även se till hur tiden på akutmottagningen kan bli så kort och effektiv som möjlig utifrån patientens unika

omvårdnadsbehov och förutsättningar. Sjuksköterskan ska sedan under patientens vistelse på akutmottagningen se till att denne får en personcentrerad vård som ser till patientens hela behov och inge trygghet och ett gott bemötande (Svensk sjuksköterskeförening, 2017).

2.2 Triage inom akutsjukvården

Inom akutsjukvården bedrivs triage vilket har till avsikt att prioritera patienterna efter deras vårdbehov. Detta är av vikt för att kunna prioritera patienterna som söker till akutsjukvården för att möjliggöra rätt vård i rätt tid. Det är sjuksköterskans uppgift att redan vid första mötet med patienten göra en grundläggande medicinsk och psykosocial bedömning, som utgår ifrån en ambition att triagera patienten. Även sjuksköterskor inom ambulansen gör en triagering utifrån när de för första gången träffar en patient. Triage är en bedömningsmetod som används där patienter prioriteras utifrån anamnes (sjukdomshistoria), symtom samt vitala funktioner. Med hjälp av triage kan kritiskt sjuka patienter tidigt identifieras för att påbörja lämplig behandling. En vanlig modell är Rapid Emergency Triage and Treatment System (i studien benämnd METTS) som i studier har visat att de mest kritiskt sjuka patienterna tidigt kan identifieras och få lämplig behandling (Widgren & Jourak, 2008). På de flesta akutavdelningar finns det ett triage-team bestående av en sjuksköterska och en undersköterska. Beroende på vitala funktioner som blodtryck, puls, andningsfrekvens, temperatur och saturation samt en undersökningsmetod där följande granskas: fri luftväg, andning, cirkulation och blödning, vakenhetsgraden enligt RLS-85 (Reaction Level Scale) och allmän kroppsundersökning. Till detta kommer patientens anamnes och patienten samlar ihop poäng utifrån varje undersökningsdel. Dessa poäng används sedan för att prioritera patienterna (Widgren & Jourak, 2008). Den lägsta nivån är den blå nivån, som ges till de patienter som inte är i akut behov av akutvård och kan vänta på vårdkontakt (Widgren & Jourak, 2008). Därefter följer grön nivå, som klassificeras som icke livshotande och inte behöver omedelbar vård. Sedan kommer gul nivå, som klassificeras som icke livshotande men är i behov av vård inom 120 minuter. Nästa prioritering är orange nivå, som

klassificeras som potentiellt livshotande tillstånd och behöver vård inom 20 minuter. Den sista prioriteringsnivån är röd, och denna klassificeras som livshotande tillstånd och är i behov av omedelbar vård (Widgren & Jourak, 2008).

2.3 Vårdande relation

Sjusköterskor inom akutsjukvården vårdar patienterna under ett förhållandevis kort

tidsintervall. Detta innebär att sjuksköterskornas patientmöten i genomsnitt blir kortare än på exempelvis vårdavdelningar (Wikström, 2010). De korta vårdmötena kan beräknas med vårdande tid, vilket innebär den stund då patienten och sjuksköterskan bildar en gemenskap i vårdandet och patienten känner sig bekräftad. I relation till begreppet vårdtid inbegriper det sistnämnda hela patientens tid inom sjukvården, oavsett om den tiden består av väntan eller kontakt med vårdpersonal (Nurminen, 2012). Ett konkret exempel på korta vårdmöten med vårdande tid är när en patient söker akutsjukvård och sjuksköterskan som första vårdpersonal bedömer patientens vårdbehov. I detta möte använder sig sjuksköterskan av triagering som hjälpmedel till den första medicinska bedömningen. Här ska sjuksköterskan förutom att undersöka det medicinska tillståndet även avsätta tid för att bedöma de

psykosociala behoven (Learning & Learning, 2017). I det korta vårdmötet kan sjuksköterskan således se hela patienten, vilket inkluderar både patientens kroppsliga behov såväl som psykiska och själsliga behov (Halldorsdottir, 2008).

Enligt Eriksson (2004) är den vårdande relationen grunden i vårdandet. Ömsesidighet är det som bygger denna relation och är inget som kan forceras fram. Den vårdande relationen grundar sig på att sjuksköterskan arbetar enligt International Council of Nurses (2014) etiska krav, enligt vilket sjuksköterskan ska besitta en god yrkeskunskap och bibehålla en

kontinuitet i vårdandet av patienten. Uppfylls detta kan hälsoprocessen hos patienten säkerställas på ett bättre sätt. För att få till en vårdande relation kan sjuksköterskan vidare bekräfta patientens existens. Det består av en kärleksgärning som är mänsklig och naturlig. För att få patienten att utvecklas och växa krävs det att sjuksköterskan kan ge och ta kärlek. Kärlek kan i detta sammanhang förstås som något som bekräftar andra människor och får dem att känna sig värdefulla (Eriksson, 2004). För att mötet med patienten ska få en betydelse där båda parter känner en balans och meningsfullhet krävs att sjuksköterskan uppmärksammar patienten och använder sig av sina händer och sin röst som utgör en del av den känslomässiga kontakten. För att sjuksköterskan ska kunna använda sig av detta krävs att denne känner människokärlek, vilket kan leda till en upplevd jag-du relation och en känsla av gemenskap (Stål, 2008).

Patienter som söker vård är i en sårbar situation. I den vårdande relationen är det sjuksköterskans ansvar att använda sin kompetens till att stärka patienten och skapa förutsättningar för ett bra vårdande (Svensk sjuksköterskeförening, 2017). Sjuksköterskan kan gemensamt med patienten skapa en personligt anpassad vård och låta dem vara

delaktiga i behandlingen (Larsson, Palm, Rahle & Hasselbalch 2008). En vårdande relation mellan patient och sjuksköterska inom akutsjukvården kan se olika ut. Den vårdande relationen kan ha sin utgångspunkt ur ett livsvärldsperspektiv vilket leder till en oundviklig konfrontation med patientens lidande och utsatthet (Nyström, 2003). Lidandet ser olika ut och har olika svårighetsgrader för olika patient. Exempelvis på en akutmottagning kan sjuksköterskan träffa på många olika former av såväl fysiskt som psykiskt lidande. Fysiskt lidande kan till exempel vara allt från stukade fötter till hjärtstopp eller stora sårskador medan psykiskt lidande kan vara djup skräck eller ångest såväl som mental ohälsa (Larsson et al., 2008).

2.4 Personcentrerad vård

Sjukdom och ohälsa är ett hot mot människans identitet, eftersom det kan bidra till att patienter inte kan vara som de önskar eller göra de saker som de vill. Kroppen behöver inte avvika nämnvärt från den vanliga funktionen när patienten är frisk, men påminner ständigt om sjukdomen (Svensk sjuksköterskeförening, 2016). Sjukdomen kan leda till ett ökat beroende av andra vilket medför att patienten kan få en ny identitet där patienten kan bli

mindre självständig och hamna i en beroendeställning mot vårdpersonalen för att klara av de basala egenvården. Här kan sjuksköterskan genom ett personcentrerat vårdande stödja patienten att lära känna sin nya kropp och försonas med sin situation (Rantala, 2017). Sjuksköterskor har i sin profession en avgörande betydelse att skapa förutsättningar för att vårdandet ska kunna bli personcentrerad. Vårdandet inom akutsjukvården bör vara förenligt med detta, men då det även utgör en huvudsaklig grund för personcentrerad vård kan det tillämpas inom alla vårdinstanser (Rantala, 2017).

Personcentrerad vård inom akutsjukvården kan innebära att synliggöra hela personen bakom patienten för att bättre kunna tillgodose dennes existentiella, sociala och andliga behov i samma utsträckning som de fysiska behoven. Patientens unika förutsättningar bör tillvaratas och dennes integritet respekteras (Jakimowicz & Perry 2015). Dessutom bör patientens autonomi främjas med målet att denne ska känna sig delaktig i besluten som tas. Vidare beskrivs det som av vikt att sjuksköterskan bekräftar patientens egen tolkning av sjukdom och hälsa samt systematiskt arbeta efter vad hälsa betyder för den enskilda personen.

Personcentrerad vård innebär också att se till och respektera patientens unika och personliga perspektiv (Jakimowicz & Perry 2015). Ett exempel är att sjuksköterskan i relation till

patientens hälsa kommer med evidensbaserad kunskap för att ge patienten förutsättningarna för att göra egna val. Vidare är det av vikt att sjuksköterskan respekterar de val som patienten gör, men samtidigt kan föra en diskussion utifrån vad som sjuksköterskan utifrån sitt

professionella perspektiv tycker är lämpligast (Svensk sjuksköterskeförening, 2016).

2.4.1 Sjuksköterskans roll i personcentrerad vård

Ett tänkbart resultat med en personcentrerad vård är att patienten inte enbart förknippas med sin sjukdom i vårdmötet. Till exempel att patienten inte blir beskriven som lungan eller diabetikern på sal tjugotvå. Här spelar sjuksköterskan en roll för att se till att inte endast se till patientens fysiska sjukdom. Patienten är inte bara en individ som behöver hjälp, utan samtidigt en individ som är beroende av ett socialt sammanhang, som till exempel närstående (International Council of Nurses, 2014). Vårdpersonal kan tillgodose personcentrerad vård genom att behandla patienter med respekt, ge ärlig och saklig

information samt få de att känna sig värdefulla som personer. Detta kan genomföras genom att bjuda in patienterna till att vara delaktiga i besluten som fattas om vård och behandling (Kvåle & Bondevik, 2007). För att kunna skapa ett bra vårdmöte och ha en personcentrerad vård krävs också ett gott bemötande från sjuksköterskan. Enligt Fossum (2007) består ett bra bemötande av hjälpsamhet, bevarande av människovärde, vänlighet, god människosyn, visad respekt och delgivning av rätta besked. Det är av vikt att patienten tas emot med

engagemang, värme och ett gott uppträdande.

Sjuksköterskor inom ambulanssjukvården är beroende av patientens samarbete och detta beror i sin tur på patientens förtroende för ambulanspersonalen. Således kan sjuksköterskor inom ambulanssjukvården aldrig säkert veta var de kommer att hamna, vem de kommer att träffa eller vad för lidande de kommer att möta. Det innebär att de bör vara förberedda på det oförberedda. När ambulanspersonal åker till en patient får de en sammanfattning från

larmcentralen som beskriver kortfattat vad det är för bekymmer patienten har (Wireklint Sundström, 2012). Här bör inte sjuksköterskor inom ambulansen skaffa sig en förutfattad mening om patienten utan möta patienten med en öppen attityd. Tillsammans med patienten är det av vikt att sjuksköterskorna tillämpar ett individuellt anpassad vårdande. Vidare är det av vikt att sjuksköterskorna inom ambulansen för en dialog med patienten så att de kan skapa en fullständig bild om vad det är som hänt. För att akutsjukvården ska kunna bli utformad efter den unika patienten krävs det att båda patient och sjuksköterskan litar på varandra (Wireklint Sundström, 2012). Till stor del bestäms ambulanssjukvården av patientens akuta medicinska behov, där det medicinska tillståndet är avgörande för att

bestämma vad som ska prioriteras. När en livshotande situation väl är under kontroll kan sjuksköterskorna inom ambulansen fokusera på att lyssna och bekräfta patienten. Detsamma gäller även för vården på akutmottagningarna (Wireklint Sundström, 2012).

2.5

Lagar och riktlinjer inom akutsjukvården

Det finns flertalet lagar som styr akutsjukvården. Patientlagen (2010:659) avser att förebygga vårdskador genom förebyggande arbete såväl som krav på rapportering av vårdskador. Lagen betonar även att patienten har rätt att vara delaktig i sin vård, bland annat har de rätt att begära en ny bedömning av en annan läkare (second opinion). Hälso- och sjukvårdslagens (1982:763) mål är att ge varje patient individanpassad vård där denne behandlas med respekt och omtanke. Lagen betonar också patientens integritet och självbestämmande. Dessutom ska vårdandet baseras på vetenskapligt beprövade erfarenheter. International Council of Nurses (2014) etiska kod innehåller fyra olika ansvarsområden för sjuksköterskan som är grundläggande för vård. Dessa är att förebygga sjukdom, lindra lidande, främja hälsa och

återställa hälsa. I sjuksköterskans och vårdens åtgärder ligger grunden för att kunna erbjuda

god omvårdnad av den enskilda patienten och att visa respekt för dennes integritet. Grunden ligger i att främja dennes rätt till egna val, visa värdighet samt främja patientens rättigheter i vårdandet. Sjuksköterskan ska ge likvärdig vård till alla människor oberoende av hudfärg, ålder, kulturell eller etnisk bakgrund, tro, nationalitet, funktionsnedsättningar, politisk ställning, sexuell läggning eller sjukdom. Dessa krav beskrivs i Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) där det ingår att akutsjukvården ska bygga på respekt för patientens

självbestämmande, den ska vara lätt tillgänglig och den ska tillgodose behovet patienten har gällande behandling och trygghet, kontinuitet samt tillgodose en god relation mellan

vårdgivare och patient. Patienten har rätt att få individuellt anpassad information angående de behandlingsmöjligheter som finns och om sitt aktuella hälsotillstånd.

2.6

Teoretiskt perspektiv

Litteraturstudiens teoretiska perspektiv grundar sig på McCormack och McCances (2010) teori om personcentrerad vård och Erikssons (1994) teori om lidande. Eriksson (1994) menar att för att kunna ge en bra omvårdnad måste sjuksköterskan besitta kunskap om lidande då sjukvårdens övergripande mål är att lindra patienternas lidande. Lidandet kan delas in i tre olika former som alla påverkar patienten med avseende på kropp, själ och ande. Den första formen är sjukdomslidande som uppstår till följd av sjukdom (Eriksson, 1994). Sedan finns det livslidande som uppstår till följd av de händelser och livsfrågor som påverkar patienten. Slutligen finns det vårdlidande som uppstår till följd av att patienten antingen får vårdskador och på så sätt tappar förtroendet för vården eller genom att patienten känner sig

missförstådd eller osynliggjord av sjukvårdspersonalen (Eriksson, 1994). Lidandet är en naturlig del av livet och kan delas in tre olika nivåer. Den första nivån är görandenivån som innebär att patienten försöker distansera sig från lidandet genom att exempelvis äta

hälsosamt och träna (Eriksson, 1994). Nästa nivå är att vara i lidande, vilket innebär att patienten inte kan utföra aktiviteterna från görandenivån och således känner en hopplöshet inför alla försök att själv lindra lidandet. Slutligen kommer nivån att varda i lidande som innebär en för patienten existentiell kamp där den egna överlevnaden är hotad (Eriksson, 1994). Eriksson beskriver detta som ett drama med två möjliga slut. Antingen kommer patienten ut från kampen med ny självinsikt och med motivationen att leva ett så bra liv som möjligt utifrån de nya förutsättningarna. Detta innebär att patienten försonas med sitt

lidande. Det andra slutet inbegriper att patienten kommer ut ur kampen med förnekelse över situationen och aktivt väljer att begränsa sitt liv och avstå från aktiviteter med motiveringen att det är omöjligt i det nya sammanhanget (Eriksson, 1994).

Personcentrerad vård, enligt McCormack och McCance (2010), grundar sig på vissa

stöttepelare. Dessa är att alla människor står i relation med andra och är sociala i grunden. Vidare så har alla människor en egen livsvärld som formar deras personligheter och alla människor vill bli bekräftade samt respekterade som den unika individ den är.

Sjuksköterskan bör besitta yrkeskunskaper kopplade till sin profession och tro på sitt arbete för att enklare kunna ge en personcentrerad vård genom att kunna ta korrekta beslut och få patienten att känna sig trygg. Gällande sjuksköterskans agerande för att kunna ge en personcentrerad vård nämner McCormack och McCance (2010) några viktiga egenskaper som denne bör besitta. Ett holistiskt synsätt gentemot patienten där sjuksköterskan

använder sig av all sin yrkeskunskap och ser till hela patientens behov, inte bara sjukdomen i sig. Till detta ingår att sjuksköterskan löpande informerar patienten om vad som kommer att hända och varför. Vidare bör sjuksköterskan se patienten som unik och genom patientens verbala och icke-verbala uttryck iaktta dennes behov så vården kan bli så personcentrerad som möjligt. Patientens vilja och livsvärld bör respekteras och tas hänsyn till vid vårdandet och de beslut som fattas där patienten bör få vara del av beslutsfattandet som berör denne. Detta leder till att patientens integritet bevaras, vilket hjälper till att bygga en vårdande relation med sjuksköterskan och stärker patientens självbestämmande. Sjuksköterskan bör vara flexibel vid varje patientmöte och anpassa sina åtgärder efter situationen samt bjuda in patienten till att vara delaktig i vården (McCormack & McCance, 2010). Att kunna vara flexibel förutsätter att sjuksköterskan reflekterar över mötet med patienten och sina

vårdhandlingar. Det gör att denne kommer att vara mer förberedd inför nästa patientmöte. Vidare beskrivs det att i början av sin karriär är sjuksköterskan en novis som följer de rutiner som finns, men med mer erfarenhet blir sjuksköterskan mer bekväm i sin roll och får en större yrkeskunskap. Det medför att arbetssättet kan bli mer anpassat efter varje patients unika behov (McCormack & McCance, 2010). Vidare, är det av fördel ifall sjuksköterskan besitter en övertygelse om att vården kan göras personcentrerad och kan känna sympati för patienten. I vårdandet beskrivs även miljön kring patienten som betydelsefull. En lugn och harmonisk miljö underlättar för att patienten ska känna ett högre välbefinnande. I begreppet miljö ingår även vårdklimatet som en betydande faktor. Personalens attityder gentemot varandra och patienterna kan bidra till en positiv stämning på vårdinrättningen som leder till att personalen jobbar mer harmoniskt och effektivt och att patienterna i slutändan känner sig tryggare och bättre omhändertagna (McCormack & McCance, 2010).

2.7

Tidigare forskning

Tidigare forskning inriktar sig mot forskning om patienternas och anhörigas erfarenheter i personcentrering av vårdmöten inom akutsjukvården.

I en studie av Jakimowicz och Perry (2015) beskrivs en personcentrerad vård enligt patienterna som när vårdpersonalen visade respekt, omtanke och visade att de har stor yrkesmässig kunskap. Dessa faktorer gjorde att patienterna kände sig sedda och ingav stort förtroende att de får bästa möjliga vård. En annan studie visar att innan kontakten med akutsjukvården uppgav patienterna att de kände sig rädda och ensamma i sitt

sjukdomslidande, vilket lindrades när de kände att någon fanns där för dem som resulterade i ett lugn och trygghet hos patienten (Elmqvist, Fridlund & Ekebergh, 2008). En annan viktig faktor var att patienterna blev informerade om vad som hände och vilka åtgärder som

åtgärderna och mer införstådda i sin situation. Patienter upplever att bli delgivna

information angående deras vårdande kan stärka självbestämmandet. Vidare nämner de att bli delgivna tillräckligt med information angående den medicinska behandlingen leder till att missförståelser kan undvikas och patientens övergripande förståelse om behandlingsbeslut kan ökas. Larsson och kollegor (2008) menar att om detta följs kan den vårdande relationen som patienten upplever med sjuksköterskan stärkas och patientens integritet bevaras

(Larsson et al., 2008). I en annan studie upplevde patienterna att vårdpersonal som ställde frågor och visade att de brydde sig om patienterna ingav ett stort förtroende och trygghet (Blockley & Alterio, 2008). En kvalitativ studie av Wiman, Wikman och Idvall (2007) visade att patienter, som är nöjda med sitt vårdande möte, upplever att sjuksköterskor kan växla mellan olika inställningar beroende på situationens allvar. Ifall situationen krävde akut omhändertagande upplevde patienterna bäst vård om sjuksköterskorna i början inriktade sig på den akuta sjukdomen med fokus på att göra de vårdåtgärder som var nödvändiga. I situationer som inte var lika kritiska upplevde patienterna bäst vård ifall sjuksköterskorna kunde vara avdramatiserande genom att exempelvis kombinera humor i omhändertagandet. Vidare kände patienterna trygghet ifall sjuksköterskan även gav information om den fortsatta vårdtiden, exempelvis att patienten kan komma att behöva vänta en längre tid inför att få träffa en läkare. Det minskade patienternas oro att bli bortglömda under väntetiden (Wiman, Wikman & Idvall, 2007). En studie av Nyström (2003) kan sjuksköterskan kommunicera med patienten om vad hälsohindret innebär för patienten, både rent existentiellt såväl som praktiskt för den vårdande relationen, samt försöka förstå vad upplevelsen har för betydelse för patienten. Gör sjuksköterskan detta så upplevde patienterna ett ökat välbefinnande och att vårdandet var mer omsorgsinriktat (Nyström, 2003).

Mötet i samband med triagen upplevde patienterna i en studie som positivt, då de var i centrum och då de kände att sjuksköterskornas frågor var relevanta för deras situation. Trots att triageringen ska ske skyndsamt upplevde patienterna att de hade tid att prata ut om sin situation då allt fokus riktades på dem och då sjuksköterskan ingav ett lugn och visade intresse av att få reda på bakgrundsorsaker såväl som den nuvarande statusen (Olofsson, Carlström & Bäck-Pettersson, 2012). Samtidigt visar en annan studie att patientens uppfattning av ett gott vårdande brister ifall sjuksköterskan enbart fokuserar på de kroppsliga behoven såsom skador och sjukdomar och inte åsidosätter tid för att lyssna på patienten. Det leder till att patienten uppfattar sjuksköterskan som ovillig att kommunicera vilket kan leda till en känsla av maktlöshet (Halldorsdottir, 2008). Patienterna i studien identifierade några viktiga delar som de anser var viktiga i ett kort vårdmöte inom

akutsjukvården. Den första delen består av att sjuksköterskan tar initiativ till en vårdande relation genom att bekräfta patienten muntligt, vilket kan leda till att sjuksköterskan inte framstår som en främling. Patienten kan trots kort tid uppleva en känsla av gemenskap och förtroende (Halldorsdottir, 2008). I en studie av Gustafsson, Snellman och Gustafsson (2013) framkom att patienterna i vårdmötena kan uppleva en asymmetri då sjuksköterskan har mer kunskap och maktbefogenheter att påverka patientens vård. I studien fann de en risk med att patienterna blir hämmade och inte vågar ifrågasätta de beslut som sjuksköterskan tar (Gustafsson, Snellman & Gustafsson, 2013). Vidare så har Rantala (2017) i sin

doktorsavhandling utifrån ett patientperspektiv studerat hur akutsjukvården kan bli personcentrerad. Han fann att för öka patientens känsla av tillit och förtroende kan

sjuksköterskan till en början lyssna på patienten för att få del av viktig information och för att kunna hjälpa patienten att förstå vad som har hänt och vad som kommer att hända. Således bör patienten känna att sjuksköterskan tar hela situationen på allvar annars finns risken att patienten upplever sig vara till besvär (Rantala, 2017). Holmberg, Forslund, Wahlberg och Fagerberg (2014) beskriver ur patientens perspektiv hur de upplever perioden innan

ambulansen anländer. Denna period anses som en stund av rädsla, ångest och ensamhet. När väl ambulansen var på plats skapades en lugn och varm atmosfär och patienten kände sig säker. Detta ledde till att sjuksköterskan snabbare fick en bra vårdande relation och att det korta vårdmötet var meningsfullt och de skapade en känsla av samhörighet (Holmberg et al., 2014).

Anhöriga är en viktig del i vårdandet av en patient då de med sin närvaro kan skänka trygghet till patienten, men samtidigt kan de glömmas bort av personalen inom akutsjukvården. En studie visar att anhöriga kände en lättnad när patienten kommer i

kontakt med akutsjukvården då omvårdnaden av professionella yrkesutövare skapar trygghet även hos dem. Däremot upplevde de sig bortglömda när allt fokus riktas på patienten, vilket gjorde att de inte vågar ställa frågor eller uttrycka sin oro (Holmberg, Forslund, Wahlberg & Fagerberg, 2015a). En annan studie visar att anhöriga vill vara med och göra sin röst hörd i diskussionen om patientens medicinering och vilka vårdåtgärder som ska vidtas. Detta underlättades om de kände sig respekterade och sedda av sjuksköterskorna samt att dessa använder språktermer som både patienten och de anhöriga förstår (Morphet, Decker, Crawford, Innes & Williams, 2015). Vidare har Morphet med kollegor (2015) funnit att anhöriga påverkas av hur patienten blir behandlad. Om sjuksköterskor inte visar empati för den unika patienten eller ger denna tid för exempelvis frågor kommer det även att påverka den anhöriga negativt. De anhöriga upplevde då frustration och en känsla av att de är osynliga (Morphet et al., 2015). Vidare visade en studie att anhöriga vill vara delaktiga i omvårdnaden vid vändningar och vid införskaffande av mat och dryck. Det ledde till att de upplevde sig mer delaktiga i situationen och att de är en del av patientens vård. Om de inte får vara delaktiga riskerar de att känna sig osynliga och att deras vilja inte respekteras (Nikki, Lepistö & Paavilainen, 2012).

2.8

Problemformulering

Inom akutsjukvården förekommer det korta vårdmöten i kombination med hög

arbetsbelastning och snabb beslutsfattning, vilket kan leda till att patienterna inte känner sig sedda samt bekräftade av sjuksköterskan. Sjuksköterskan kan få svårigheter att skapa ett förtroende och en ömsesidig relation med patienten på grund av den korta vårdtiden de har tillsammans. Detta kan skapa ett vårdlidande för patienten och minskat förtroende för sjuksköterskan. För sjuksköterskan kan det bli ett problem då ett minskat förtroende hos patienterna kan skada uppbyggnaden av en vårdande relation, vilket är viktigt för att kunna ge patienterna bästa möjliga vård. Ytterligare ett problem som kan uppstå vid stort inflöde av patienter är att sjuksköterskan blir tvingad till att bara fokusera på det medicinska arbetet. De sociala och psykiska aspekterna kan då bli åsidosatta. Inom akutsjukvårdens kontext kan det således vara svårt att bedriva en personcentrerad vård på grund av korta vårdtider och ett högt vårdtempo. Sammantaget behövs mer kunskap utifrån sjuksköterskors perspektiv på hur de korta vårdmötena som uppstår inom akutsjukvården kan göras personcentrerade.

3 SYFTE

Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att bedriva personcentrerad vård inom akutsjukvården.

4 METOD

Till denna litteraturstudie valdes en induktiv och beskrivande metod enligt Evans (2002), som innebär att en syntes görs utifrån kvalitativa artiklar. Analysmetoden lämpar sig väl till det valda syftet som var att beskriva sjuksköterskans erfarenhet av att göra vårdmöten personcentrerade, då de valda artiklarna är kvalitativa. Generellt går metoden ut på att söka vetenskapliga artiklar genom ett antal förbestämda kriterier. Därefter identifieras nyckelfynd från varje artikel som jämförs mellan studierna och delas in i olika teman. Utifrån dessa teman tas ett antal subteman fram per tema. Slutligen beskrivs det studerade ämnet genom att varje tema och subtema beskrivs och exemplifieras från de granskade studierna (Evans, 2002). Tydliga inklusions- och exklusionskriterier valdes vid artikelsökningen för att sålla bort artiklar som inte svarade på litteraturstudiens syfte. Det är en viktig del av metoden, då kvaliteten på artiklarna är avgörande för kvaliteten på litteraturstudien (Polit & Tatano Beck, 2016).

4.1 Urval och datainsamling

I den första fasen av litteraturstudien användes databaserna CINAHL Plus och PubMed för att söka fram kvalitativa artiklar till arbetet. Vid varje sökning var inklusionskriterier att: artiklarna skulle vara skrivna på engelska, sökbara i fulltext, vara “peer-reviewed” och tidigast publicerade år 2007. Sökorden som användes var: ”Person centered care”, ”emergency care”, ”nurses’ experiences”, ”care time” och ”ambulance”, se Bilaga A. Exklusionskriterier var att artiklar som inte belyste sjuksköterskornas perspektiv eller berörde akutvården exkluderades. Vid varje sökning gjordes ett första urval genom att läsa titlarna, där de som uttryckligen inte berörde akutsjukvården sorterades bort. Sedan lästes sammanfattningarna på de kvarvarande artiklarna, varefter kvantitativa artiklar samt sådana som inte handlade om akutsjukvård eller belyste sjuksköterskornas perspektiv valdes bort. De kvarvarande tolv artiklarna lästes slutligen i sin helhet, se Bilaga B och

kvalitetsgranskades utifrån Fribergs (2012) frågor för kvalitetsgranskning av kvalitativt material, se Bilaga C. Varifrån endast de artiklar som bedömdes vara av hög kvalitet valdes ut att användas till resultatdelen. Hög kvalitet innebar att artiklarna kunde besvara samtliga frågor utifrån Friberg (2012). Att artiklarna är “peer-reviewed” bidrar till kvaliteten på så sätt att de redan innan publicering blir granskade av oberoende experter i ämnet (Friberg, 2012).

4.2

Dataanalys

I nästa fas av Evans (2002) analysmetod lästes samtliga utvalda artiklar igenom ett flertal gånger för att säkerställa att författarna hade förstått artiklarna till fullo. Sedan identifierades de viktigaste resultaten från varje artikel, så kallade nyckelfynd. För att kvalificeras som nyckelfynd ska resultatet som framkommit i artikeln vara relaterat till sjuksköterskors erfarenheter av att bedriva personcentrerad vård inom akutsjukvården. Dessa nyckelfynd samlades in ordagrant från varje studie som sparades i ett eget dokument, se Bilaga D. Nyckelfynden från artiklarna kondenserades sedan genom att en kort sammanfattning på svenska gjordes för att beskriva det meningsbyggande i nyckelfynden. De kondenserade nyckelfynden sammanfördes sedan i totalt tolv subteman. Subteman är en kort beskrivning av nyckelfynden som utgör grunden för att författarna skulle kunna gruppera in dessa i olika övergripande teman. Slutligen grupperades alla subteman och sammanfördes i totalt tre olika teman som är en ännu mer övergripande beskrivning av nyckelfynden och ger möjligheten att se de övergripande dragen från samtliga artiklar. Framtagningen av subteman och teman krävde en djupgående reflektion om innebörden kring varje nyckelfynd och hur olika

förenklades genom att alla nyckelfynd klipptes ut och sedan lades i högar utifrån innebörd. För att därefter få fram några övergripande teman från alla subteman skrevs samtliga subteman upp på en tavla där författarna sedan försökte se vilka som möjligtvis kan höra ihop under samma tema och ifall några subteman kunde slås samman.

I nästa fas beskrivs teman med tillhörande subteman i löpande text i litteraturstudiens resultatdel utifrån artiklarna som de har baserats på. Målet är att väva ihop nyckelfynd från de olika artiklarna som tillhör samma subteman och teman för att få fram ett resultat. Teman användes som rubriker med en tillhörande kort förklarande text och subteman användes som underrubriker med en längre förklarande text. Citat användes för att belysa och ge en djupare förståelse om sjuksköterskornas erfarenheter av personcentrering inom akutsjukvården. Texten i resultatdelen återknyter till litteraturstudiens syfte och problemformulering. Därefter kopplades resultatdelen ihop med föregående forskning och det teoretiska

perspektivet till en diskussionsdel. Vidare diskuterades även den metod som använts utifrån Lundman och Hällgren Graneheim (2012) som beskriver hur en kvalitativ litteraturanalys trovärdighet kan utvärderas. Dessutom diskuterades det etiska förhållningssättet som använts i arbetet utifrån CODEX (2017). Till sist formulerades en kort syntes i form av en slutsats som besvarar studiens syfte.

4.3

Etiska överväganden

Detta arbete följer Vetenskapsrådets forskningsetik enligt Codex (2017). Alla artiklar som använts i denna studie är etiskt prövade. Vidare kommer citat som har använts från dessa artiklar vara utskrivna på originalspråket för att bevara innebörden och minimera risken för förvrängningar. Resultaten från artiklarna har inte förändrats eller omtolkas vilket är betydelsefullt för att inte förvränga någon information (Forsberg & Wengström, 2008). Samtliga artiklar har genomgått “peer-review” vilket innebär att de är granskade av experter inom respektive område inför publicering. Vidare har aktsamhet vidtagits så att endast artiklar med relevant data har medtagits i resultatet. Metoden som använts vid resultatdelen är vetenskapligt beprövad och håller således den kvalitet som krävs för ett vetenskapligt arbete (Codex, 2017). Samtliga valda artiklar har fått sin forskning godkänd av ett etiskt råd som granskar ifall forskningen är etiskt försvarbart och tillvaratar de medverkandes

integritet. Grunden för etiskt korrekt forskning på människor finns beskriven i

Helsingforsdeklarationen (1964) som bland annat belyser att ett samtycke måste finnas med de inblandade och att alla uppgifter som berör inblandade personers privatliv ska hållas konfidentiellt. Vidare, ska forskningen bedrivas med omsorg för alla inblandade personers integritet.

5 RESULTAT

Utifrån analysen framkom tre stycken teman med sammanlagt tolv stycken subteman (se Tabell 1). Dessa teman och subteman beskriver olika komponenter av hur akutsjukvården kan göras personcentrerad utifrån ett sjuksköterskeperspektiv. De tre teman som har

framkommit är sammankopplade genom att tema 1 handlar om att samspela med patienten, vilket utgör relationen mellan sjuksköterskan och patienten. Tema 2 handlar om det som sjuksköterskan kan göra själv i mötet med patienten och tema 3 handlar om att utgå från patienten och anpassa vårdandet efter denne (se Figur 1).

Figur 1. Schematisk bild över de teman som har framkommit i analysen och hur de kan

kopplas till varandra.

5.1 Samspela med patienten

Att samspela med patienten framkom som en del av att göra akutsjukvården

personcentrerad. Detta tema omfattar tre subteman som beskriver hur sjuksköterskor ska samspela med patienter för att de ska uppnå en personcentrerad vård ur sjuksköterskors perspektiv. För att kunna samspela med patienten är det av vikt utifrån sjuksköterskornas perspektiv att inte bara se till skadan eller sjukdomen utan till hela människan bakom patienten och hjälpa denne att förstå vad som händer. Vidare kan sjuksköterskan, för att det ska bli ett samspel, även låta patienten vara delaktig. För att möjliggöra detta beskrivs betydelsen av att ta sig tid att bygga en relation till patienten. De subteman som inkluderas under det här temat är: Låta patienten vara delaktig, Hjälpa patienten förstå sin situation och Ta sig tid att bygga en relation med patienten.

5.1.1 Låta patienten vara delaktig

Att låta patienten vara delaktig är en del av att göra de korta vårdmötena personcentrerade genom att sjuksköterskan låter patienten få vara med och utforma vårdandet runt denne i största möjliga utsträckning. Detta kan leda till att sjuksköterskan bevarar patientens autonomi (Bolster & Manias, 2010; Boltz, Parke, Shuluk, Capezuti & Galvin, 2013; Esmaeili, Cheraghi & Salsali, 2014a; Fry et al., 2014; Holmberg, Wahlberg, Fagerberg & Forslund, 2015b). Patienters delaktighet i vårdandet kan försämras då sjuksöterskorna upplever att patientens närstående stör och lägger sig i dialogen (Fry et al., 2014): ” If family/carers interrupted the flow of communication between patient and nurse then this was viewed as an infringement on both the patient’s rights and the nurse’s duty to involve the patient” (Fry et al., 2014, s. 34). Enligt studien av Bolster och Manias (2010) beskrivs vikten av att involvera patienten i vårdandet och att diskutera med patienten hur denne vill att vårdandet ska utföras. Detta för att patienten ska känna delaktighet och en personcentrerad vård ska uppnås. Sjuksköterskorna beskriver att detta kan underlätta förståelsen för patientens situation (Bolster & Manias, 2010). Vidare, beskrivs vikten av att sjuksköterskan respekterar patientens önskemål och ger förutsättningar för att låta patienten vara delaktig i vårdandet (Boltz et al., 2013).

Esmaeili et al. (2014a) beskriver vikten av att ta hänsyn till patientens egna prioriteringar för att en personcentrerad vård ska uppnås. Hinder som sjuksköterskorna beskriver kan uppstå i den personcentrerade vården är att vissa sjuksköterskor fattar beslut som helt går emot patientens önskemål, men där anpassningar enkelt hade kunnat göras (Esmaeili et al., 2014a). Sjuksköterskor beskriver också att genom att göra patienter mer delaktiga i sin medicinska behandling ges de också ett större ansvar för sin hälso- och sjukvård (Boltz et al., 2013). I Esmaeili et al. (2014a) beskrivs vikten av att göra patienterna delaktiga i vårdandet och att utbilda patienterna till en bättre egenvård:

I think the patient has the right to know that what we are doing for them is adhering to the charter of patients’ rights: the patient and family deserve to be aware of what should be done. When I go to a patient to give their medications, I tell the patient what those medications are and how they can help the patient. In this way, they are more satisfied and would interact more. (s. 35)

Genom att låta patienten vara delaktig i de beslut som fattas och genom att sjuksköterskorna behandlar patienterna enligt deras önskemål kan en personcentrerad vård skapas.

Sjuksköterskor beskriver att det är viktigt att lyssna på patienterna för att bibehålla deras värdighet och inte få patienten att uppleva sjuksköterskorna som störande (Esmaeili et al., 2014a). Genom att involvera patienten och följa deras önskemål visar sjuksköterskor att de respekterar patienterna (Holmberg et al., 2015b).

5.1.2 Hjälpa patienten förstå sin situation

Sjuksköterskor beskriver vikten av att hjälpa patienten förstå sin situation, eftersom det hjälper patienten att bli insatt i händelseförloppet och att förstå innebörden av det som sker med patienten. Det kan enligt sjuksköterskorna bidra till att patienterna bibehåller sin kontroll över situationen (Bolster & Manias, 2010; Holmberg & Fagerberg, 2010; Muntlin et al., 2010; Boltz et al., 2013; Esmaeili, Cheraghi & Salsali, 2014b). Vidare beskrivs vikten av att information om patientens vårdande och de åtgärder sjuksköterskan ska genomföra, delges för att patienten ska förstå sin situation: ”In terms of defining person-centred care in relation to medication activities, most nurses emphasised the importance of providing information about medications to the patients they were caring for and ‘keeping them informed’ ” (Bolster & Manias, 2010, s. 160). Det är av vikt att patienterna förstår den information de tilldelas för att inte skapa förvirring hos patienten och för att denne ska kunna känna sig trygg. Vidare betonas särskilt vikten av att patienten får och förstår information angående sina mediciner. Det anser sjuksköterskorna ökar sannolikheten att patienten följer sin medicinering på ett korrekt sätt och att denne känner trygghet med att medicineringen är säker och utformad efter sina unika behov (Bolster & Manias 2010). Enligt Muntlin et al. (2010) beskrivs det att sjuksköterskor upplever att ett bra informationsflöde mellan sjuksköterska och patient är av största vikt för att den vårdande relationen dem emellan ska kunna bidra till att utforma en personcentrerad vård. Enligt en studie av Boltz et al. (2013) beskriver sjuksköterskor att patienter har rätt till förståelig information som kan bidra till en ökad förståelse och bättre kontroll över situationen. Ibland krävs det snabbt omhändertagande inom akutsjukvården, det medför att det är fördelaktigt om informationen till patienten är lättförståelig vilket kan leda till minskad risk för att patienten blir förvirrad (Boltz et al., 2013). Enligt Holmberg och Fagerberg (2010) beskriver sjuksköterskor vikten av att de informerar patienterna om hur allvarligt deras tillstånd är och den vård de kommer att få. I studien av Esmaeili et al. (2014b) beskrivs vidare att sjuksköterskor kan hjälpa patienten att förstå sin situation genom att de besvarar patientens funderingar så snabbt som möjligt. Det kan bespara patienten onödig oro.

5.1.3 Ta sig tid att bygga en relation med patienten

Att ta sig tid att bygga upp en relation med patienten är fördelaktigt för att sjuksköterskan ska kunna vinna patientens förtroende och utifrån det kunna ta reda på vilka behov patienten har (Esmaeili et al., 2014a; Holmberg & Fagerberg, 2010; Holmberg, Forslund, Wahlberg & Fagerberg, 2015b; Marynowski-Traczyk & Broadbent, 2011). För att kunna bygga en relation med patienten beskriver sjuksköterskor vikten av att göra ett bra första intryck. Exempelvis genom att sjuksköterskan hälsar på patienten och introducerar sig själv samt berättar vad som ska hända med patienten. Det behöver inte alltid leda till att patienten vill vara med och bygga upp en relation, men ett första steg har i alla fall inletts (Holmberg & Fagerberg, 2010). Sjuksköterskorna beskriver vidare att de tillsammans med patienten måste ha en gemensam förståelse för varandra för att kunna bygga en ömsesidig relation med varandra (Esmaeili et al., 2014a).

Inom akutvård behövs många beslut fattas inom en kort tidsperiod, vilket sjuksköterskor beskriver som ett problem i uppbyggandet av en relation med patienterna. Sjuksköterskor anser att relationen mellan dem och patienterna är grundläggande för patienter, speciellt för de med mental ohälsa. De anser också att patienter med mental ohälsa inte ges tillräcklig personcentrerad vård på grund av tidsbrist (Marynowski-Traczyk & Broadbent, 2011). I studien av Holmberg et al. (2015b) beskriver sjuksköterskorna vikten av att vara personlig i den professionella rollen genom att involvera sina känslor och sitt sinne för humor i mötet med patienten. Sjuksköterskan kan även bli känslomässigt inblandad i patientens situation vid uppbyggandet av en relation med patienten. Dock kan det uppstå problem som kan leda till att det är svårt att inte blanda in personliga känslor negativt i relationen med patienten.

Exempelvis att sjuksköterskan blir dömande mot patienten eller för känslosam för att kunna utföra sitt arbete (Holmberg et al., 2015b). Sjuksköterskorna beskriver vidare vikten av att tala lugnt med patienten och förmedla att de är medmänniskor som besitter kunskap för att ta hand om patienterna. Patienterna kan vara i en svår situation där de är stressade och rädda, vilket leder till att sjuksköterskans relation med patienten kan underlätta för att uppnå en bra kontakt med patienten. Relationen med patienten inom akutsjukvården varar under en kort tid, men anses vara viktig att värna om enligt sjuksköterskorna (Holmberg et al., 2015b). Sjuksköterskorna beskriver vikten av att våga möta patienterna och vara ärlig. Detta kan inge ett förtroende och leda till att patienterna känner en samhörighet som behövs för att lyckas bygga en relation (Holmberg & Fagerberg 2010).

5.2

Engagera sig själv i mötet

Temat att engagera sig själv i mötet inkluderar tre subteman som handlar om vad

sjuksköterskan kan göra för att ge sig själv de bästa möjliga förutsättningarna för att kunna göra vårdandet personcentrerat. Genom att själv förbereda sig inför mötet med patienten kan sjuksköterskan inhämta information om den unika patienten och de vårdåtgärder som krävs. Genom att reflektera efter mötet kan sjuksköterskan sedan utvärdera dessa. Det leder till att sjuksköterskan på sikt kan få mer kunskap om att ge en personcentrerad vård, men det kräver även att denne tror på att mötet med patienten kan bli personcentrerat. De subteman som inkluderas under detta tema är: Förbereda sig för att möta patienten, Reflektera över

mötet med patienten och Känna tilltro till att akutsjukvården kan bli personcentrerad.

5.2.1 Förbereda sig för att möta patienten

Sjuksköterskor beskriver att en förberedelse innan patientmötet är viktigt för att exempelvis kunna inhämta information om den unika patienten och fördela tiden hos patienten på ett bra sätt (Fry et al., 2014; Larsson & Engström, 2013). Här nämns bland annat att medta rätt teknisk utrustning kan förenkla det rent medicinska arbetet med patienten så att mer tid kan läggas på att se till hela patientens behov och att visa för patienten att sjuksköterskan är närvarande (Larsson & Engström, 2013). Förseningar för sjuksköterskor att få tag i information om patientens status, exempelvis bakomliggande sjukdomar eller tidigare behandlingar kan leda till att sjuksköterskan blir dåligt förberedd för att göra akutsjukvården personcentrerad (Fry et al., 2014). Vidare nämns att sjuksköterskor kan bli nervösa om de ställs inför medicinska åkommor som de inte är vana vid. Den nervositeten kan smitta av sig på patienten, som då i sin tur blir otrygg då denne känner av att sjuksköterskorna inte besitter en tillräckligt hög kompetens (Larsson & Engström, 2013). Detta kan dock

övervinnas genom övningskurser för vårdåtgärder som är ovanliga och där sjuksköterskornas kompetens riskerar att minska om de inte får öva regelbundet (Larsson & Engström, 2013).

5.2.2 Reflektera över mötet med patienten

Att reflektera efter mötet med patienten kan hjälpa sjuksköterskan att ge en bättre personcentrerad vård i fortsättningen (Abelsson & Lindwall, 2015; Larsson & Engström, 2013). Sjuksköterskor nämnde att huvudfaktorer att reflektera över var hur de tekniska vårdåtgärderna kan förbättras för att bli mer effektiva och hur sjuksköterskorna förmedlar sina känslor till patienten (Larsson & Engström, 2013). Sjuksköterskors erfarenheter är att deras egna känslor lätt uppfattas av patienterna och kan bidra till att de blir lugna eller mer oroliga. Reflektionen kan även leda till att sjuksköterskor får en djupare förståelse för hur de själva reagerar i mötet med patienten. Detta kan leda till att sjuksköterskorna kan bli bättre

på att anpassa vårdandet efter varje patient (Abelsson & Lindwall, 2015). Vidare är en annan viktig reflektion att sjuksköterskorna inom akutsjukvården får uppföljningar av patienter som de träffar (Larsson & Engström, 2013). Det medför att sjuksköterskorna kan få en större förståelse över hur deras vårdåtgärder kan bli bättre och på så sätt försäkra att kommande patienter får en bättre vård (Larsson & Engström, 2013). En annan del i den

personcentrerade vården är att sjuksköterskor tänker på att konsekvenserna av en

behandling inte ska vara till nackdel för patienterna. Sjuksköterskorna beskriver vikten av att tänka över vilka biverkningar och följder behandlingar som ges till patienterna kan få.

Genom att konstant väga det positiva mot det negativa i behandlingen för att utröna vad som är till störst nytta för patienten (Larsson & Engström, 2012).

5.2.3 Känna tilltro till att akutsjukvården kan bli personcentrerad

Att sjuksköterskan känner tilltro till att akutsjukvården kan bli personcentrerad är av vikt för att skapa engagemang i vårdandet. Anledningen som många sjuksköterskor nämner är att en tro på konceptet med personcentrerad vård underlättar för förändringar i sitt eget arbetssätt med målet att jobba personcentrerat (Esmaeili et al., 2014a; Tod & Clarke, 2014). Om sjuksköterskan inte tror på konceptet med personcentrerad vård är risken större att denne inte jobbar holistiskt utan enbart ser till den fysiska skadan utan att ta hänsyn till patientens övriga behov (Tod & Clarke, 2014). Om sjuksköterskan känner tilltro visar en studie att denne är mer motiverad att ta till vara på ny och evidensbaserad kunskap samt att utvärdera sina vårdåtgärder regelbundet (Esmaeili et al., 2014a). Samma studie visar att bristande yrkestro, motivation och att sjuksköterskan inte vill ta ansvar för sina handlingar är viktiga faktorer till att denne inte heller vill jobba personcentrerat. De sjuksköterskor som har visat intresse för arbetet med personcentrerad vård menade att det arbetet underlättades

ytterligare om de involverade sig mentalt och spirituellt i sitt arbete (Esmaeili et al., 2014a). Detta innebär att sjuksköterskan tror på att den personcentrerade vården inte bara bidrar till att läka det rent medicinska utan även att den får patienten att känna en positiv inverkan på sitt psykologiska och spirituella plan (Esmaeili et al., 2014a).

5.3

Anpassa vårdandet efter patienten

T

som kan göras för att det vårdande mötet mellan patient och sjuksköterska kan bli

personcentrerat. Genom att skapa en trygg situation för patienten där denne känner att sin värdighet bevaras. Anpassningen kan kräva att sjuksköterskan anpassar sina vårdrutiner efter patienten och inte ser dem som ett måste. Anpassningen kan även kräva att

sjuksköterskan samarbetar med utomstående personal. De sex subteman som inkluderas under detta tema är: Skapa en trygg situation för patienten, Få patienten att känna

värdighet, Kunna vara flexibel i sina rutiner utifrån patienten, Utgå från patienten genom samarbete med andra, Lära känna människan bakom patienten och Utgå från patientens behov.

5.3.1 Skapa en trygg situation för patienten

Skapandet av en trygg situation för patienten beskrivs som en del av den personcentrerade vården. Sjuksköterskor beskriver att de har i uppdrag att skapa en bekvämlighet för

patienterna, att ta hand om deras situation och samtidigt skapa förutsättningar för vårdandet (Esmaeili et al., 2014b; Holmberg & Fagerberg, 2010; Holmberg et al., 2015b;

Marynowski-Traczyk & Broadbent, 2011; Ross et al., 2014). En trygg situation kan medföra att patienterna inte känner sig lika utsatta eller rädda (Holmberg & Fagerberg, 2010). Genom att tala lugnt och lyssna på patienten anser sjuksköterskorna att de kan bidra till att patientens oro minskar samt till att en trygg situation kring patienten skapas (Ross et al., 2014). Vidare upplever de att de kan de skapa trygghet genom att bekräfta patientens oro samt att visa att sjuksköterskorna finns där för dem (Esmaeili et al., 2014b). Genom att använda humor i en för patienten påfrestande situation upplever sjuksköterskorna att patienternas oro minskas (Holmberg et al., 2015b). En rogivande vårdmiljö beskrivs som en annan del i skapandet av trygg situation för patienten. Det kan innebära att sjuksköterskan kan anpassa miljön

exempelvis genom att patienter med mental ohälsa och som är känsliga för störningar får ett avskilt rum i en så lugn omgivning som möjligt (Marynowski-Traczyk & Broadbent, 2011).

5.3.2 Få patienten att känna värdighet

Att få patienten att känna värdighet är en del av den personcentrerade vården. Med värdighet menas att sjuksköterskan agerar så att patienten känner sig tillfredsställd av vårdandet och motverkar att patienten känner sig kränkt (Abelsson & Lindwall, 2015; Boltz et al., 2013; Esmaeili et al., 2014b; Muntlin et al., 2010). Sjuksköterskorna upplever att genom att patientens värdighet bevaras kommer denne att känna en större tillfredsställelse och vara mer nöjd med vårdpersonalens bemötande vilket underlättar relationen. Det beskrivs här vara av vikt att kunna sätta sig in i patientens världsbild genom att prata med denne och visa aktivt intresse för vad patienten har att berätta för att sedan anpassa sitt arbete efter

patientens unika förutsättningar och önskemål (Abelsson & Lindwall, 2015). Vidare är det av vikt att sjuksköterskan inte är dömande eller har förutfattade meningar om patienten baserat på exempelvis etnicitet eller inkomst. Det beskrivs leda till att patienten känner sig kränkt och tappar förtroendet för sjuksköterskan eller vårdinstitutionen som helhet. Sjuksköterskan anser även att de ska visa att de bryr sig om den enskilda patientens hälsotillstånd och inte bara ser patienten som en i mängden (Abelsson & Lindwall, 2015). Vidare anser

sjuksköterskor att empati, respekt och information om vårdåtgärderna är några av de viktigaste delarna för att kunna ge en personcentrerad vård (Muntlin et al., 2010). Dessa tre delar ämnar få patienterna att känna att sjuksköterskorna har medkänsla och verkligen bryr sig om deras situation vilket kan öka patienternas välbefinnande (Boltz et al., 2013). Att respektera patienternas kultur och önskemål tycker sjuksköterskorna är ett sätt att bevara patienternas rättighet att vara med i utformandet av vårdandet (Esmaeili et al., 2014b). Sjuksköterskorna menar att ett sätt att få patienten att känna värdighet i livshotande

situationer är att visa att de gör sitt yttersta för att rädda patientens liv och använder hela sin kunskap. När den mest akuta fasen är över tillkommer att sjuksköterskan tänker på att skymma patienten så att denne inte blir utsatt för onödig betraktande från utomstående (Abelsson & Lindwall, 2015). I en studie nämnde sjuksköterskor inom ambulansen specifikt att akuta sjukdomsfall utomhus lätt tilldrar sig civila åskådare vilket medför att skapandet av ett privat utrymme genom att skärma av patienten är viktigt för att patienten inte ska känna sig utsatt eller förnedrad (Abelsson & Lindwall, 2015).

5.3.3 Kunna vara flexibel i sina rutiner utifrån patienten

Sjuksköterskorna ansåg att rent rutinarbete kan utgöra ett hinder för att jobba

personcentrerat då detta kan förhindra anpassningar till att varje patient är unik och har sina egna unika behov och viljor (Esmaeili et al., 2014a; Holmberg et al., 2015b). Akutsjukvården beskrivs som personcentrerad när sjuksköterskan kunde vara flexibel i sina rutiner och kunde göra ändringar utifrån patientens behov (Esmaeili et al., 2014a). Det medför att sjuksköterskan förstår förhållandet mellan teori och praktik, samt att all teoretisk kunskap inte kan omsättas till praktik helt ut, ibland måste den teoretiska kunskapen anpassas till den rådande situationen (Holmberg et al., 2015b). Sjuksköterskorna betonade att den kliniska

kunskapen som kommer med arbetserfarenhet hjälper till i den här anpassningen för att göra vårdandet så bra som möjligt för den unika individen (Holmberg et al., 2015b).

5.3.4 Utgå från patienten genom samarbete med andra

Sjuksköterskorna beskrev också vikten av samarbete för att göra vården personcentrerad. Ifall patientens medicinska komplikationer beskrivs allvarliga och akuta kan ett samarbete med flera arbetskollegor runt patienten underlätta det personcentrerade vårdandet, genom att några då kan inrikta sig på det medicinska medan andra får tid att se till patientens övriga behov (Abelsson & Lindwall, 2015; Boltz et al., 2013; Esmaeili et al., 2014a; Holmberg et al., 2015b; Larsson & Engström, 2013; Marynowski-Traczyk & Broadbent, 2011; Muntlin et al., 2010; Tod & Clarke, 2014). Den sjuksköterska som ska se till patientens övriga behov kan exempelvis få patienten att känna trygghet och bekräfta patienten genom att prata med denne eller hålla dennes hand (Larsson & Engström, 2013). Arbetet runt patienten kan dock försvåra ett personcentrerat vårdande ifall vårdpersonalen är oense om vad som ska göras och vem som ska utföra vilka arbetsåtgärder. Detta tar fokus från patienten och kan förmedla en känsla av osäkerhet till patienten (Abelsson & Lindwall, 2015). Det kan dock undvikas om all vårdpersonal runt patienten har tydliga mål som de jobbar efter samt att det finns en bra laganda inom arbetslagen med en inställning av att hjälpas åt (Holmberg et al., 2015b; Muntlin et al., 2010). Tydliga riktlinjer på arbetsplatsen för att se till patientens alla behov beskrevs som betydelsefulla för en personcentrerad akutsjukvård. Detta underlättas av att alla som jobbar runt patienten i ett akut skede har en i största möjliga mån förutbestämd arbetsroll (Tod & Clarke, 2014). Vidare kan det finnas personal kring sjuksköterskorna som kan avlasta dem i deras arbetsuppgifter, exempelvis undersköterskor och administrativ personal. Det medför att sjuksköterskorna kan ägna mer tid till att se till patienternas övriga behov och önskemål än de rent medicinska (Esmaeili et al., 2014a).

En del patienter lider även av icke-somatiska åkommor som sjuksköterskorna inom

akutsjukvården inte nödvändigtvis har så mycket kunskap om. Exempel på detta är patienter med psykiatriska diagnoser som sjuksköterskorna i en studie nämnde kan vara extra

utmanande i ambitionen att skapa en personcentrerad akutsjukvård. Anledningen är att sjuksköterskorna inte ansåg sig ha tillräcklig kunskap om vilka behov dessa patienter brukar ha eller vilka arbetsmetoder som är bäst för att kunna ge en så bra personcentrerad vård som möjligt (Marynowski-Traczyk & Broadbent, 2011). Ett sätt att motverka detta som nämndes var att bedriva ett samarbete med den psykiatriska vården som kan fungera både som

rådgivare vid specifika situationer, men även utbilda sjuksköterskorna i vilka behov patienter med psykiatriska sjukdomar har och hur dessa kan uppfyllas (Marynowski-Traczyk &

Broadbent, 2011). En studie visade även att sjuksköterskor ansåg att en viktig aspekt för att kunna ge en personcentrerad vård är att information om patienten förs över mellan olika vårdinstanser så att sjuksköterskorna redan från början har information om patientens vårdbehov och eventuella önskemål (Boltz et al., 2013). Dessutom kan dålig kommunikation mellan olika vårdinstanser göra att vårdåtgärder försenas och patientens väntetid ökar vilket kan medföra frustration hos patienten (Muntlin et al., 2010).

5.3.5 Lära känna människan bakom patienten

Att lära känna patienten handlar om att sjuksköterskan kan bygga en relation med denne för att bättre lära känna dennes behov och förväntningar på vårdandet. När sjuksköterskorna i artiklarna lärde känna människan bakom patienten uppfattade de att patienten lättare öppnade upp sig och delade med sig av sina begär (Abelsson & Lindwall 2015; Bolster & Manias, 2010; Fry, Gallagher, Chenoweth & Stein-Parbury, 2014; Marynowski-Traczyk & Broadbent, 2011; Muntlin, Carlsson & Gunningberg, 2010; Ross, Tod & Clarke, 2014). Inom