Sjuksköterskors upplevelser av att trösta anhöriga vid dödsfall

Akademin för hälsa, vård och välfärd

SJUKSKÖTERSKORS UPPLEVELSER

AV ATT TRÖSTA ANHÖRIGA VID

DÖDSFALL

FORSBACKA, ALEXANDRA

LAMBERTZ, EDVIN

Huvudområde: Vårdvetenskap med

inriktning mot omvårdnad.

Nivå: Grundnivå.

Högskolepoäng: 15 högskolepoäng. Program: Sjuksköterskeprogrammet Kursnamn: Examensarbete i vårdvetenskap

med inriktning omvårdnad.

Kurskod: VAE209

Handledare: [Förnamn Efternamn] Examinator: Esa Kumpula

Seminariedatum: 2021-04-13 Betygsdatum: 2021-05-30

SAMMANFATTNING

Bakgrund: De anhörigas upplevelser efter att en närstående avlidit var svårt. Dödsfallet

upplevdes många gånger som oförväntat och de anhörigas förmågor att acceptera dödsfallet varierade beroende på individuella faktorer. Vidare hade de anhöriga behov och

förväntningar på vårdpersonalen att vara empatiska, att bidra med information samt att bli erbjudna ett eget rum. Den generella uppfattningen av vårdpersonalens arbete var positiv, men trots detta förekom även negativa upplevelser om vårdpersonalen. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskornas upplevelser av att trösta anhöriga vid olika former av dödsfall. Metod: Systematisk litteraturstudie enligt Evans beskrivande syntes.

Resultat: Sjuksköterskorna beskrev negativa upplevelser i samband med tröstandet av de

sörjande anhöriga. Arbetet krävde både energi och känslor och sjuksköterskorna beskrev att de kände sig oförberedda och oerfarna. Det fanns en genuin vilja att trösta de sörjande anhöriga. Sjuksköterskorna beskrev att livserfarenhet och arbetserfarenhet förbättrade deras förmåga att trösta de anhöriga. Slutsats: Sjuksköterskorna upplevde negativa upplevelser i samband med situationen. Trots dessa negativa upplevelser hade sjuksköterskorna en vilja att hjälpa de anhöriga.

Nyckelord: Anhöriga, död, sjuksköterskor, sorg, tröst

ABSTRACT

Background: The relatives experiences after losing a close relative was difficult. The death

was often experienced as unexpected and the relative's ability to accept the death varied depending on individual factors. The relatives had needs and expectations on healthcare professionals to be empathetic, to contribute with information and be offered their own room. The general perception on the healthcare professionals was positive, although there were also negative experiences. Purpose: The purpose of this study was to describe nurses' experiences of comforting to relatives in the event of various forms of deaths. Method: Systematic literaturestudy according to Evans descriptive synthesis. Results: Nurses describe negative experiences regarding comforting the bereaved relatives. The work required both energy and emotions and nurses described how they felt unprepared and inexperienced. There was a genuine desire to comfort the relatives in their grief. The nurses described that experience from work and life improved their abilities to comfort the relatives.

Conclusion: Nurses experienced negative experiences associated with the situation. Despite

these negative experiences the nurses had a desire to help the relatives.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

2.2 Styrdokument som reglerar sjuksköterskans ansvar ... 8

2.2.1 ICN:s etiska kod ... 8

2.2.2 Värdegrund för omvårdnad ... 9

2.3 Tidigare forskning ... 9

2.3.1 Anhörigas upplevelser av en närståendes död ... 9

2.3.2 Anhörigas reaktioner gentemot en närståendes död ... 10

2.3.3 Anhörigas förväntningar av tröst ... 10

2.3.4 Anhörigas behov av information ... 11

2.3.5 Anhörigas upplevelser av tröst från vårdpersonalen ... 11

2.4 Vårdvetenskapligt teoretiskt perspektiv ... 12

2.4.1 Tröst ... 12

2.5 Problemformulering ... 13

3 SYFTE ... 13

4 METOD ... 13

4.1 Urval och datainsamling ... 14

4.2 Dataanalys och genomförande ... 15

4.3 Etiska överväganden ... 16

5 RESULTAT ... 18

5.1 Ett påfrestande tröstande ... 18

5.1.1 Att uppleva obekväma känslor inför att trösta de anhöriga i deras sorg... 18

5.2 Engagemang i tröstandet ... 21

5.2.1 Att vilja trösta de anhöriga i deras svåra situation... 21

5.2.2 Att erfarenheter av att möta existentiell smärta ökar förståelsen för de anhörigas sorg ... 22 6 DISKUSSION ... 22 6.1 Resultatdiskussion ... 22 6.2 Metoddiskussion ... 25 6.3 Etikdiskussion ... 28 7 SLUTSATSER ... 29

7.1 Förslag på vidare forskning... 30

8 REFERENSLISTA ... 31

BILAGA A: SÖKMATRIS

BILAGA B: KVALITETSGRANSKNING BILAGA C: ARTIKELMATRIS

1

INLEDNING

Tröstandet av anhöriga vars närstående har avlidit kan vara en svår och påfrestande upplevelse, även för personer som arbetar inom vården, där döden är en vanlig företeelse. Det finns en förförståelse om att många sjuksköterskor anser att det är krävande att ställas inför situationer kring att trösta de anhöriga vars närstående har avlidit. Att vara kapabel till att förmedla ett dödsbesked på ett professionellt sätt kan vara en förutsättning för att

anhöriga ska uppleva vårdande tröst från vårdpersonalen. Intresset för detta område finns i att synliggöra sjuksköterskornas upplevelser kring att framföra ett besked om dödsfall, och på det sättet kunna förbereda blivande sjuksköterskor för det kommande arbetslivet och i situationen av att trösta sörjande anhöriga. Intresset grundar sig i en bristande erfarenhet vad gäller dödsfall i arbetet. Det valda intresseområdet för detta examensarbete är

bemötande av anhöriga i samband med dödsfall. Intresseområdet grundades på en lista med som kommer från akademin för Hälsa Vård och Välfärd (HVV) på Mälardalens Högskola.

2

BAKGRUND

Bakgrunden kommer inledningsvis beskriva begreppen anhörig, närstående och dödsfall som är återkommande centrala begrepp i detta examensarbete. Därefter kommer ICN:s etiska kod för sjuksköterskor samt värdegrund för omvårdnad presenteras. Sedan redovisas tidigare forskning, varpå ett vårdvetenskapligt perspektiv beskrivs. Sedan kommer en

problemformulering att presenteras.

2.1

Centrala begrepp

Under denna rubrik kommer begrepp som är centrala för examensarbetet att beskrivas.

2.1.1 Anhörig

Socialstyrelsen (2021) definierar begreppet anhörig som en individ som tillhör den egna familjen eller är en del av de närmaste släktingarna till individen. Anhöriga i detta arbete kommer syfta till de individer som fortfarande är vid liv och sörjer den avlidne närstående.

2.1.2 Närstående

Enligt Socialstyrelsen (2021) definieras begreppet närstående som en individ som har en nära relation till en annan individ. I detta arbete kommer begreppet närstående syfta på den avlidne individen.

2.1.3 Dödsfall

Dödsfall kan delas in två olika former av dödsfall; olämpliga dödsfall samt lämpliga dödsfall. Det olämpliga dödsfallet kan delas in i ytterligare tre former av dödsfall; för tidigt dödsfall, oförväntat dödsfall och katastrofalt dödsfall. Det för tidiga dödsfallet syftar till bortgång av en

individ som befinner sig i ett tidigt stadie i livet. Denna typ av dödsfall syftar inte

nödvändigtvis på nyfödda, utan syftar även på exempelvis ett barn eller ung vuxen. Denna typ av dödsfall blir mer smärtsam och gripande eftersom den yngres dödsfall skadar vår sociala och emotionella verklighet. Som vuxen kan upplevelser av ett misslyckande vad gäller att skydda barnet genom dess uppväxt uppkomma. Det oförväntade dödsfallet syftar till en död som sker plötsligt och kan drabba alla olika åldrar, oberoende hälsostatus. Den plötsliga övergången från att vara vid liv till att vara död kan rubba känslan av verklighet hos

individerna som stod den döde nära. Det katastrofala dödsfallet är inte endast oförväntat, utan kan även vara våldsamt, destruktivt och förnedrande. Exempel på ett katastrofalt dödsfall kan vara mord, självmord eller någon form av olycka (Weisman, 1973). Lämpliga dödsfall kan delas in i tre former av dödsfall; dödsfall beroende av

sannolikhetskalkyler, dödsfall beroende av överlevnadskvot samt lämpliga dödsfall. Dödsfall beroende av sannolikhetskalkyler syftar till dödsfall som är beroende på hur sannolikt det är att du överlever. Denna typ av dödsfall baseras på ohälsa och antal levda år. Dödsfall

beroende av överlevnadskvot syftar till dödsfall där individen har fått en uppskattad tid för överlevnad och där individen förmodligen inte kommer leva längre än den förbestämda tiden. Lämpliga dödsfall syftar till att det finns ett samband mellan den förväntade

överlevnaden och den observerade överlevnaden. Samtidigt innefattar det lämpliga dödsfallet att individen som dör finner döden lämplig. Vidare innebär det lämpliga dödsfallet att döden är smärtfri och att lidandet är lågt (Weisman, 1973).

2.2

Styrdokument som reglerar sjuksköterskans ansvar

Under denna rubrik kommer två styrdokument att presenteras, vilka är ICN:s etiska kod och värdegrund för omvårdnad.

2.2.1 ICN:s etiska kod

International Council of Nurses (ICN, 2012) beskriver att sjuksköterskan har fyra fundamentala ansvar; att främja hälsa, förebygga ohälsa, återupprätta hälsa samt lindra lidande. Vidare fastslår ICN att vården som sjuksköterskan ger omfattar patienten, dennes familj samt patientens gemenskap. Sjuksköterskan ska i vården demonstrera professionella och etiska förmågor som innefattar att kunna visa respekt, medkänsla och trovärdighet gentemot patienten. Sjuksköterskan ska även inneha förmågan att lyssna lyhört på patienten och dennes behov samt kunna bevara integriteten hos de inblandade parterna i patientens vård. Sjuksköterskan ska, gentemot allmänheten, erbjuda vård som respekterar de mänskliga rättigheterna oberoende individens tro, kultur och värderingar.

2.2.2 Värdegrund för omvårdnad

Svensk sjuksköterskeförening (2016) beskriver att värdegrunden för omvårdnaden innebär att, i mötet med patienter och dennes närstående, uppmärksamma samt vara öppen för dessa individers utsatthet och behov av vård. Detta bygger på förmågan att kunna visa respekt för individernas värdighet, integritet samt självbestämmande samt förmågan att respektera det sårbara hos individen i behov av vård för att genom detta kunna bidra med upplevelser av tillit, mening, hopp och då även ett lindrat lidande. Omvårdnadens mål består i att främja hälsa och förebygga ohälsa samt lindra lidande men även att kunna skapa en fridfull och värdig död.

2.3

Tidigare forskning

Den tidigare forskningen syftar till att beskriva upplevelser och reaktioner kring dödsfall, vad som förväntas av vårdpersonalen samt behovet av information från de anhörigas sida.

2.3.1 Anhörigas upplevelser av en närståendes död

Fastän döden efter en lång period av sjukdom kan uppfattas som lämplig av de anhöriga, kan den, trots detta, upplevas som olämplig efter den närstående har avlidit. Sjukdomen kan ge upphov till tankar kring döden, men ett nära förankrat liv med den sjuke närstående kan bli en vardag och därmed kan dödsfallet upplevas som lämplig. Döden kan ses som en naturlig del av livet, dock bör den inte ske här och nu. Anhöriga beskriver att en oförväntad död är svårare att hantera än ett lämpligt dödsfall, eftersom ett oförväntat dödsfall lämnar de anhöriga med en upplevelse av förvirring och förtvivlan (Berbís m.fl., 2019; Carlsson, Bremer, Alvariza, Årestedt & Axelsson, 2020).

Att acceptera den närståendes död kan vara väldigt svårt, även fast det är möjligt att förstå döden utifrån en intellektuell ståndpunkt (Dehlin & Mårtensson, 2009). Förmågan att kunna acceptera ett dödsfall av en närstående och finna tröst i situationen kan grundas i ett flertal olika faktorer (Naef, Ward, Mahrer & Grande, 2016; Jang & Choe, 2019; Sveen, Kreicbergs, Melcher & Alvariza, 2016; Dehlin & Mårtensson, 2009). Om den närstående varit gammal och erfarit döden som passande kan detta upplevas som ett lämpligt dödsfall (Naef m.fl., 2016). Genom att de anhöriga upplever att de fullföljt sina moraliska skyldigheter vad gäller att ta hand om den närstående när denne var vid liv kan de lättare acceptera döden (Jang & Choe, 2019). Vidare kan acceptansen av döden grundas i att de anhöriga har förmågan att tröstas av tankar såsom att den närstående inte hade någon möjlighet för återhämtning och att döden därav kan upplevas som minskat lidande för de anhöriga (Sveen m.fl., 2016). Anhöriga beskriver hur de kan finna tröst i att den närstående kan ha undvikit lidande (Carlsson m.fl., 2020). Döden kan vidare även ses som en lättnad för de anhöriga då det kan minska påfrestningen som upplevs när de såg den närstående lida i sin sjukdom (Sveen m.fl., 2016). Att döden sker i det egna hemmet upplevs som mer mottaglig då den närstående befinner sig hemma och nära sin familj. Det är endast när den närstående flyttas till bårhuset som döden kan upplevas påtaglig, och det är i detta tillfälle som de anhöriga kan uppleva ett avslut till den avlidne närstående (Dehlin & Mårtensson, 2009; Dose m.fl., 2015). Vidare kan döden upplevas som något negativt om de anhöriga upplever att de inte lyckats uppfylla sin närståendes önskemål i livets slutskede eller inte sökt tillräcklig kontakt under

sjukdomsförloppet (Naef m.fl., 2016; Dehlin & Mårtensson, 2009). Anhöriga beskriver även att de kan uppleva en oförberedskap inför att ta farväl av sin avlidne närstående (Mayer, Rosenfeld, & Gilbert, 2013).

2.3.2 Anhörigas reaktioner gentemot en närståendes död

Vid information om att den närstående har avlidit kan två huvudsakliga reaktioner påvisas; förnekelse och tyst acceptans. När hjärt-lungräddningen misslyckas får de anhöriga

information om att den närstående har avlidit. Att acceptera den plötsliga separationen från den närstående kan vara svårt för de anhöriga och vissa anhöriga reagerar med att börja skrika och skuldbelägga sjukvårdspersonalen (Jang & Choe, 2020). Den initiala upplevelsen efter en närståendes dödsfall kan vara chock (Berbís m.fl., 2019; Mayer m.fl., 2013; Carlsson m.fl., 2020). Den katastrofala situationen kan upplevas paralysera tankar och reaktioner hos de anhöriga som kan bli oförmögna att tänka eller ta beslut. Situationen kan beskrivas som smärtsam och det är svårt att uttrycka vilken del av situationen som är värst (Sveen m.fl., 2016). Smärtan och sorgen som kan uppkomma vid en närståendes död kan upplevas tillsammans med fysiska symptom (Berbís m.fl., 2019; Carlsson m.fl., 2020). En anhörig beskriver detta som: “I don't know how I am going to carry on breathing! I had an anxiety attack … I thought I was unable to breathe…” (Berbís m.fl., 2019). Döden kan även leda till en upplevelse av sårbarhet (Naef m.fl., 2016). I samband med Döden kan de anhöriga beskriva en stark upplevelse av overklighet efter den närståendes död och situationen kan beskrivas som obegriplig för de anhöriga (Dehlin & Mårtensson, 2009; Sveen m.fl., 2016). Vidare kan anhöriga uppleva att en närståendes död är orättvis. Direkt efter döden av den närstående kan de anhöriga uppleva att allt ska falla samman och att det finns en ovisshet kring hur allt ska bli (Sveen m.fl., 2016). Det finns en stark önskan att den närstående ska vara vid liv, trots vetskapen om att det inte är möjligt. Upplevelsen av den närståendes död kan beskrivas som otänkbar och de anhöriga upplever fortfarande ett hopp om att det inte har hänt (Dehlin & Mårtensson, 2009).

2.3.3 Anhörigas förväntningar av tröst

Det finns ett behov, från de anhöriga, att tröstas på ett empatiskt sätt och samtidigt en

förväntning på sjukvårdspersonalen att engagera sig emotionellt och trösta de anhöriga på ett respektfullt och omtänksamt sätt, och därigenom känna sig omhändertagen efter den

närståendes bortgång (Berbís m.fl., 2019; Carlsson m.fl., 2020). Det finns en vilja att uppmärksamheten som de anhöriga vill ha ska ske på ett personligt och frivilligt sätt från sjukvårdspersonalen (Berbís m.fl., 2019). Att ha en person som erbjuder tröst efter den närståendes död anses vara oerhört viktigt för de sörjande anhöriga. Handlingar som

värderas högt är att närvara, sitta tyst med de anhöriga samt att erbjuda något att dricka eller äta (Brysiewicz, 2007). Sorgen som de anhöriga kan uppleva behöver bemötas med tröstande ord för att kunna uttrycka de emotionella påfrestningar som upplevs i situationen. De

emotionella behoven och den psykologiska tröst som de anhöriga är i behov av behöver kontinuerligt observeras för att kunna ge den personcentrerade trösten som situationen kräver (Berbís m.fl., 2019). De anhöriga beskriver ett behov av ett privat, ensamt, lugnt och fridfullt utrymme som kan ge dem möjlighet att fritt uttrycka deras känslor och dela sorgen

med den övriga familjen, samt att spendera tid med den avlidne för att få chansen att säga ett avslutande farväl (Berbís m.fl., 2019; Carlsson m.fl., 2020; Jang & Choe, 2020). En önskan hos de anhöriga finns vad gäller att kunna få stanna hos den avlidne närstående utan

tidsbegränsning, och de är nöjda när denna önskan kan uppfyllas. En del anhöriga vill delta i rentvättningen av den närstående. Att se den avlidne ren och utan medicinska hjälpmedel uttrycks som ytterligare ett behov som, när det uppfylls, kan vara en källa för tröst (Dose m.fl., 2015).

2.3.4 Anhörigas behov av information

Det finns ett behov från de anhörigas sida att få information om företeelserna runtomkring döden av den närstående (Carlsson m.fl., 2020; Berbís m.fl., 2019). Trots detta upplever de anhöriga att de inte får tillräckliga svar på sina frågor angående den närståendes död och att de direkt efter döden upplever sig tvingade till att pressa vårdpersonalen för att få

information om dödsfallet. Detta kan ge upphov till ilska och frustration hos de anhöriga då vårdpersonalen anses försvåra situationen (Brysiewicz, 2007; Jang & Choe, 2020). Den oförväntade döden kan ge upphov till en rad olika frågor som det inte alla gånger går att få svar på. De anhöriga kämpar med att försöka skapa sig en bild av vad som hände samt att döden var ett oundvikligt slut (Carlsson m.fl., 2020; Berbís m.fl., 2019). Att få svar på de frågor som uppstår kring döden kan hjälpa de anhöriga genom den påfrestande situationen runtomkring förlusten. De anhöriga beskriver vikten och lättnaden av att kunna ställa frågor för att få svar (Carlsson m.fl., 2020). Även fast ett behov av att få svar på frågor kring döden finns, kan anhöriga uppleva och beskriva vårdpersonalen som undvikande i att ge detaljer om dödsfallet (Brysiewics, 2007). Att inte få information som tidigare utlovats kan upplevas som respektlöst och elakt av de anhöriga (Carlsson m.fl., 2020).

2.3.5 Anhörigas upplevelser av tröst från vårdpersonalen

Den generella upplevelsen av vårdpersonalens tröstande är positiv, då de anhöriga beskriver att de bemöts på ett empatiskt, stöttande, uppmuntrande och vägledande sätt. De anhöriga beskriver vårdpersonalen som en vårdande närvaro, som stöttar de anhöriga i deras sorg på ett fysiskt-, emotionellt- och spirituellt sätt och samtidigt lyssnar på de anhörigas behov i den svåra situationen. Samtidigt berättar de anhöriga att vårdpersonalen kan främja familjens närvaro vid döden och vägleda dem genom sorgen efter döden. De anhöriga kan uppleva tröst i vårdpersonalens handlingar som hedrar och respekterar den avlidne närstående och kan samtidigt bli berörda av vårdpersonalens förmåga att dela med sig av egna känslor i situationen. Trots dessa behov och förväntningar kan de anhöriga uppleva en brist i kontakten mellan sjukvårdspersonalen och de anhöriga efter den närståendes bortgång, något som kan skapa en negativ upplevelse (Berbís m.fl., 2019). När kontakt med

sjukvårdspersonalen finns kan denna upplevas som kall, oempatisk och obekymrad gentemot de anhöriga, något som kan förvärra situationen och de anhöriga upplever sig vara

2.4

Vårdvetenskapligt teoretiskt perspektiv

Efter en död kan de berörda anhöriga vara i behov av tröst, något som kan ställa krav på sjuksköterskans förmåga att trösta. I och med detta blir det vårdvetenskapliga begreppet tröst en central del i detta examensarbete. Begreppet tröst kan ha olika betydelser och kommer under denna rubrik synliggöras utifrån Roxbergs (2005) modell.

2.4.1 Tröst

Begreppet tröst kan delas in i vårdande tröst respektive icke-vårdande tröst. Den vårdande trösten behöver tid och är mer krävande än den icke-vårdande trösten, eftersom den innebär att ständigt vaka över den lidande och innefattar en närvaro samt en förståelse för individens lidande, något som i sin tur kräver tålmodighet för situationen. Den icke-vårdande trösten å andra hand är mer ytlig och berör inte tröstandets djup, vilket innebär att den inte lindrar lidande. Denna form av tröst vänder sig ifrån lidande och denna frånvändhet kan ge upphov till upplevelser av övergivenhet hos den lidande individen då den inte svarar an på den lidandes behov av tröst. Detta kan i sin tur resultera i ett mer djupare och varaktigt lidande. Den icke-vårdande trösten är endast tillfällig och återgår snabbt tillbaka till lidandet. Vidare kan denna form av tröst riktas mot den tröstande individen och inte gentemot den lidande individen. Denna icke-vårdande tröst har även en tendens att grundas på ett förhållningssätt som inte alla gånger beaktar den lidandes behov av flexibilitet samt har en oförmåga att förstå lidandet utifrån andras perspektiv (Roxberg, 2005).

Vidare kan begreppet tröst, utifrån vårdpersonalens perspektiv, delas in ytterligare i

närvarande tröst respektive frånvarande tröst. Den närvarande trösten är omedelbar och kan beskrivas som följsam, öppnande och bevarande. Genom att vara närvarande och

tillmötesgående försöker vårdarna vaksamt följa den lidande personen i sitt lidande och endast finnas till. Att samtidigt kunna öppna upp sig för vårdtagaren och ge denne möjlighet att skapa en tillit till vårdgivaren möjliggör att lidandet öppnas och synliggörs och därigenom kan genomlidas. En bevarande tröst verkar genom att lidandet inte blir för överväldigande utan istället fördelas över tid. Denna tröst ger utrymme för att andas och undvika det nuvarande lidandet genom att frambringa positiva minnen i form av en fristad, något som kan kräva en konstant vakan över den lidande. Den frånvarande trösten å andra sidan kan beskrivas som överskylande och oförmögen. Den överskylande trösten undviker och förminskar lidandet hos den lidande, något som grundas i en självupptagenhet. Denna oförmögenhet att trösta som grundas i självupptagenheten kan orsakas av lidande hos den tröstande individen, brist på engagemang, brist på mod samt att det tar alltför mycket av den egna tiden. Vidare kan den överskylande trösten beskrivas som att trösta och vårda på ett visst sätt, något som kan uttryckas i att “vara professionell”, och kan då innebära att inte visa alltför mycket känslor. Den oförmögna trösten beskrivs som främmande, både vad gäller trösten som ges men även individen som behöver tröst. Den oförmögne trösten som består i att lidandet kan vara svåråtkomligt och svårt att förstå, samtidigt som den lidande individen inte nödvändigtvis vill bli tröstad eller när trösten som ges misslyckas utifrån de

förväntningar som ställs på den. Brist på relation mellan den lidande och den vårdande kan förorsaka ett främlingskap som skapar svårigheter i tröstandet (Roxberg, 2005).

2.5

Problemformulering

Tidigare forskning visar på att dödsfall, oavsett omständigheter, kan uppfattas som

oförväntat, även om döden innan den inträffade var förväntad. Att få information om att den närstående har avlidit kan väcka känslor av sorg och smärta hos de anhöriga och att få information om döden kunde minska lidande och ovisshet hos de anhöriga. De anhöriga har ett behov av vårdande och närvarande tröst från vårdpersonalen och en önskan om att få ett privat utrymme för att sörja. Trots den generella positiva upplevelsen, från de anhörigas sida, av vårdpersonalens arbete förekommer brister fortfarande i vårdpersonalens tröstande som kan försämra de anhörigas upplevelser kring dödsfallet. Det vårdvetenskapliga begreppet tröst blir aktuellt i tröstandet av de sörjande anhöriga då den vårdande och närvarande trösten kan lindra lidande och vaka över den sörjande. Det finns ett behov av att beskriva sjuksköterskornas upplevelser av att trösta sörjande anhöriga i samband med dödsfall för att förbereda sjuksköterskor inför liknande situationer och därigenom förbättra de anhörigas upplevelser av trösten från sjuksköterskorna. Den kliniska nyttan för detta examensarbete finns i att förbereda sjuksköterskor inför liknande situationer och därav bidra till en bättre förmåga att trösta de anhöriga utifrån en vårdande och närvarande tröst.

3

SYFTE

Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att trösta anhöriga vid olika former av dödsfall.

4

METOD

I detta examensarbete har en kvalitativ metod använts i form av en litteraturstudie. Valet av metod grundades i intresset av att undersöka sjuksköterskors upplevelser angående

förmedlandet av dödsbesked. Metoden ansågs vara mest lämplig eftersom den avser att skapa förståelse och kunskap om ett fenomen och ej kan beskrivas med hjälp av siffror, likt den kvantitativa metoden. Den valda metoden har ett holistiskt syfte som innebär att öka förståelsen kring ett fenomen (Friberg, 2017; Henricson och Billhult 2017). Metoden avser inte att beskriva vad som anses vara rätt eller fel, utan skildrar istället upplevelser kring fenomenet (Henricsson och Billhult, 2017). Examensarbetet har baserats på en systematisk litteraturstudie med beskrivande syntes och har analyserats enligt Evans (2002) beskrivande syntes.

4.1

Urval och datainsamling

Materialet för detta examensarbete baserades på kvalitativt vetenskapliga artiklar och samlades in via databaserna Cinahl Plus och PubMed. Cinahl Plus är en databas som består av vetenskaplig litteratur med fokus på vårdvetenskap, fysioterapi och arbetsterapi (Karlsson, 2017). PubMed å andra hand är en databas för vetenskaplig litteratur med inriktning på vårdvetenskap, medicinsk vetenskap och tandvård (Karlsson, 2017). Användandet av dessa databaser baserades på att de ansågs vara lämpliga i förhållande till syftet samtidigt som det bidrog till en ökad mängd litteratur att välja mellan, jämfört med om endast en databas använts. Sökorden som användes för att ringa in området var: ‘Nurse perspective’, ‘Nurse experience’, ‘Nurse view’, ‘Nurse attitudes’ ‘Nurse’, ‘Nursing’, ‘Bereavement after death’, ‘Bereavement care after death’, ’Bereavement follow-up', ‘Following grief’, ‘Families’, ‘Relatives’, ‘Death’, ‘Grieving’, ‘After death care’, ‘Caring for families’, ‘Sudden death’, ‘Experiences of caring’ och ‘lived experience’. Sökorden användes i olika kombinationer för att frambringa olika resultat, se bilaga A sökmatris för vidare information angående de använda sökorden. Booleska söktermer kan användas för att kombinera olika sökningar och sökord och därav skapa ett bra urval av studier att välja mellan och de mest grundläggande booleska söktermerna är just AND, OR och NOT (Östlundh, 2017). I detta examensarbete har de booleska söktermerna AND, OR och NOT använts för att kombinera de använda sökorden med varandra.

I och med att PubMed inte har funktionen att söka efter fackgranskade artiklar användes Ulrichsweb för att kontrollera att de valda vetenskapliga artiklarna var fackgranskade. En annan avgränsning var att de vetenskapliga artiklarna fick vara max tjugo år gamla. Vidare användes artiklar oberoende om det gällde ett specialistområde eller ej eftersom situationen runt dödsfallet kunde upplevas densamma. Både sjuksköterskans allmänutbildning samt specialistutbildningar för sjuksköterskan har inkluderats i detta examensarbete eftersom det inte fanns tillräckligt många vetenskapliga artiklar som specifikt handlade om

allmänsjuksköterskors upplevelser. Inklusionskriterierna för de valda vetenskapliga artiklarna var att de skulle ha en kvalitativ ansats, vara fackgranskade samt att de skulle fokusera på det akuta behovet av tröst från de anhöriga. En kvalitativ ansats i relation till detta examensarbete innebar att studierna skulle beskriva sjuksköterskors personliga upplevelser och erfarenheter kring tröstandet av anhöriga i samband med dödsfall.

Exklusionskriterierna för de valda vetenskapliga artiklarna var att de inte skulle baseras på fosterdöd, alltså innan, under eller direkt efter förlossningen. Vidare valdes artiklar med barn som anhöriga bort. Totalt ansamlades 571 träffar efter sökning av vetenskapliga studier. Av dessa träffar lästes samtliga 571 titlar för att på det sättet få en överblick över vilka artiklar som kunde tänkas vara relevanta för examensarbetet. Av dessa 571 titlar lästes endast 49 abstracts, något som baserades på titlarnas relevans för examensarbetets syfte. Utifrån dessa 49 abstracts som lästes igenom valdes 28 artiklar bort då de, efter granskning, inte ansågs vara lämpliga, exempelvis på grund av att artiklarna varit kvantitativa och därav inte överensstämt med metoden. De återstående 21 artiklarna lästes igenom varav nio stycket uteslöts på grund av att det antingen fanns otillräckligt med text som svarade an på syftet, då man inte kunnat urskilja vem som hade sagt vad eller där tröstandet av de anhöriga inte var riktat den närmsta tiden efter att döden hade inträffat. De tolv artiklarna som fanns kvar efter denna process kvalitetsgranskades. Utav de tolv artiklarna som kvalitetsgranskades

valdes tio stycken ut som ansågs hålla en tillräckligt hög kvalitet. De vetenskapliga artiklarna som användes i detta examensarbete har kvalitetsgranskats utifrån tio frågor som var

inspirerade av Friberg (2017). Dessa frågor modifierades sedan till att bli ja- och nej-frågor. Varje ja resulterade i att artikeln fick ett poäng medan nej inte gav något poäng alls. Artikelns kvalitet bedömdes beroende på hur många poäng som artikeln fick, där 0–3 poäng innebar låg kvalitet, 4–7 innebar medelhög kvalitet och 8–10 poäng innebar hög kvalitet, se Bilaga B för kvalitetsgranskning av artiklarna och Bilaga C artikelmatris för mer information om de utvalda studierna.

4.2

Dataanalys och genomförande

Analysen har grundats på Evans analysmetod av en beskrivande syntes. Evans beskrev fyra olika steg i analysmetoden; insamling av material, identifikation av nyckelfynd för att sedan kunna relatera olika teman mellan materialet och sist beskriva fenomenet. Det första steget innebär en insamling av materialet. Det andra steget består av att läsa igenom det insamlade materialet och skapa en helhetsbild för att kunna identifiera nyckelfynd. Det tredje steget innebär att kunna identifiera gemensamma subteman och teman genom nyckelfynden. Det fjärde steget presenterar fenomenet genom nyckelfynden, subteman och teman (Evans, 2002). Analysen för detta examensarbete påbörjades genom en sökning och insamling av relevanta studier som svarade an på syftet. Därefter lästes de relevanta studierna ett flertal gånger för att skapa en helhetsbild av innehållet och samtidigt kunna identifiera och sortera nyckelfynd i grupper av likheter och skillnader. Dessa grupperingar av nyckelfynd bildade i sin tur subteman som namngavs utifrån deras likheter och skillnader. Dessa subteman grupperades in i likheter och skillnader för att skapa ett övergripande tema som skildrade vad subteman och nyckelfynd beskrev. Dessa teman presenterades sedan i resultatet tillsammans med subteman och nyckelfynd för att sammanställa resultatet och hänvisa tillbaka till ursprungsstudierna (Evans, 2002). Exempel på nyckelfynd, subteman och tema presenteras i tabell 1.

Tabell 1: Nyckelfynd, subteman och tema.

Nyckelfynd Subteman Tema

“It is hard to deal with death when the family won’t let go.” (Hinderer m.fl.,

2012) _{Att vilja trösta de anhöriga}

i deras svåra situation.

Engagemang i tröstandet “There was a strong

commitment and genuine desire to support families before, during and after the death.” (MacConell m.fl., 2013)

‘’When you see the relatives, you also realize that maybe they’ve understood that this here, my relative is dead.”

(Bremer m.fl., 2012) Att erfarenheter av att _{möta existentiell smärta} ökar förståelsen för de anhörigas sorg.

“Nevertheless, when these emergency nurses felt unable to establish adequate verbal

communication paths with bereaved relatives, they used nonverbal ones, such as a look, or even a physical contact.” (Socorro m.fl., 2001)

4.3

Etiska överväganden

De vetenskapliga artiklarna som har använts i detta examensarbete har blivit fackgranskade, alltså peer reviewed, vilket innebär att andra forskare har granskat och accepterat

forskningen innan den har publicerats. Artiklarna har granskats utifrån metodologiska, argumentativa och källkritiska kriterier (Codex, 2021).

Oredlighet inom forskning enligt Codex (2021) beskrivs som förfalskning, stöld eller

plagiering av andra skribenters texter. Eriksson (2015) som beskrev grundregeln, vad gäller att ha refererat, som att läsaren alltid ska veta vem som har presenterat vad, vare sig det

gällde en idé eller ett resultat, utan att några risker för missförstånd hade kunnat uppstå. Plagiat har i denna studie motverkats genom att kontinuerligt ha refererats tillbaka till ursprungskällan. Den använda litteraturen i detta examensarbete har refererats enligt American Psychological Association (APA 7, 2020), vilket således tydliggjort vart det

inhämtade materialet kommer ifrån. Vidare har plagiat undvikits genom att tydligt skilja på vad som är personliga tankar, samt vad som är tidigare forskares tankar, idéer och resultat. Risker och svårigheter som uppstod vid översättning av vetenskapliga studier, som även detta examensarbete präglats av, var att de vetenskapliga studierna kunde feltolkas i de engelska artiklarna eller att de vetenskapliga studierna som var skrivna på engelska inte gick att översätta till svenska på ett korrekt sätt. Detta uppstod då vissa ord var svåra att översätta från engelska till svenska utan att innebörden av ordet försvann, försvagades eller

misstolkades och därigenom kunnat gett den sammanställda texten i detta examensarbete en annan innebörd jämfört med ursprungsstudien.

5

RESULTAT

I resultatet presenteras två teman och fyra subteman som framkommit. Temat Ett

påfrestande tröstande utgörs av subteman Att uppleva obekväma känslor inför att trösta de anhöriga i deras sorg och Att uppleva en oförmåga att trösta de anhöriga. Temat

Engagemang i tröstandet utgörs istället av subteman Att vilja trösta de anhöriga i deras svåra situation samt Att erfarenheter av att möta existentiell smärta ökar förståelsen för de anhörigas sorg. Subteman och teman presenteras i tabell 2.

Tabell 2: Subteman och teman.

Subtema Tema

Att uppleva obekväma känslor inför att trösta de anhöriga i deras sorg

Ett påfrestande tröstande Att uppleva en oförmåga att trösta de

anhöriga

Att vilja trösta de anhöriga i deras svåra situation

Engagemang i tröstandet Att erfarenheter av att möta existentiell

smärta ökar förståelsen för de anhörigas sorg

5.1

Ett påfrestande tröstande

Syftet med detta tema är att beskriva det påfrestande tröstandet som sjuksköterskor kan utsättas för när de bemöter anhöriga vid ett dödsfall. Temat utgörs av två subteman som beskriver vad dessa utmaningar utgörs av. Dessa subteman är: Att uppleva obekväma

känslor inför att trösta de anhöriga i deras sorg samt Att uppleva en oförmåga att trösta de anhöriga.

5.1.1 Att uppleva obekväma känslor inför att trösta de anhöriga i deras sorg

Sjuksköterskorna beskrev en rad olika obekväma känslor inför situationen av att trösta de anhöriga efter dödsfall (MacConell, Aston, Randel & Zwaagstra, 2012; Bloomer, Morphet, O’Connor, Lee & Griffiths, 2013; Khalaf m.fl., 2017; Walker & Deacon, 2016; Bremer, Dahlberg & Sandman, 2012; Hogan, Fothergill-Bourbonnais, Braitman, Phillips & Wilson, 2016; Chew, Ang & Shorey, 2020; Socorro, Tolson & Fleming, 2001). Sjuksköterskorna beskrev tröstandet av de anhöriga som en av de svåraste situationerna de hade ställts inför i

sin profession (Hogan m.fl., 2016) samtidigt som de menade att det var en väldigt känslig situation att befinna sig i (Walker & Deacon, 2016). Sjuksköterskorna kunde uppleva ett obehag i att trösta de sörjande anhöriga om de hade svårt att hantera dödsfallet av den närstående (Chew m.fl., 2020). Ansvaret vad gällde att trösta de anhöriga kunde uttryckas som emotionellt påfrestande och situationen underlättades inte av att sjuksköterskorna hade skapat en relation till de sörjande anhöriga och arbetet därav blev mer energikrävande (Bloomer m.fl., 2013; Chan, Lee & Chan, 2012). Sjuksköterskornas förmåga av att ha en inlevelse i de anhörigas situation gav sjuksköterskorna en insyn i de anhörigas lidande, något som innebar att mer energi krävdes i arbetet (Bremer m.fl., 2012). Trots vetskapen om att arbetet skapade en upplevd lättnad hos de anhöriga krävde arbetet en stor mängd energi och upplevdes som emotionellt dränerande och den stora mängden energi som krävdes för att trösta de sörjande anhöriga kunde resultera i utmattning (MacConell m.fl., 2012; Chan m.fl., 2012). Arbetet ansågs vara emotionellt påfrestande då det krävde mycket känslor och

emotionell kraft för att kunna trösta de sörjande anhöriga, något som kunde leda till att sjuksköterskorna blev upprörda (Walker & Deacon, 2016; MacConell m.fl., 2012). Att ha tagit de anhörigas upplevelser av hopp när hjärt-lungräddning avslutades kunde upplevas som ett svek gentemot de anhöriga, något som beskrevs som orättvist, oetiskt och ovärdigt gentemot de anhöriga. Dessa upplevelser hos sjuksköterskorna kunde ha orsakats av att de blev tvingade till att lämna de anhöriga ensamma och gå vidare till nästa patient som behövde vård, innan de kände att de var klara med trösten som de eventuellt kunnat ge. Att behövt lämna de anhöriga innan tröstandet efter den närståendes död hade fullföljts kunde upplevas som ett personligt- professionellt misslyckande och beskrevs som en motstridighet av

sjuksköterskorna (Bremer m.fl., 2012; Walker & Deacon, 2016).

Komplexiteten i att ha hanterat de anhörigas reaktioner vad gällde en katastrofal död och samtidigt kunnat hantera sjuksköterskornas egna upplevelser visade sig kunna vara väldigt svårt och många sjuksköterskor beskrev att de inte alla gånger visste om de kunde hantera sina egna upplevelser i situationen. Dödsfallet kunde upplevas som svårare att hantera för sjuksköterskorna om de anhöriga inte var villiga att acceptera eller kunde släppa taget om den närstående (Chan m.fl., 2012; Hinderer, 2013). Ett exempel på hur detta kunde uttryckas är:

After the patient died, I, as a nurse, needed to explain the procedures on collecting death certificate to the relatives. But, I wanted to cry with the relatives when I saw them crying. At that time, the relatives needed time to calm down, and so as I. (Chan m.fl., 2012, s. 1554).

Sjuksköterskorna uppgav en upplevd sårbarhet när de var öppna gentemot de anhöriga (Bloomer m.fl., 2013; Hogan m.fl., 2016). Upplevelsen av att inte varit kapabel till att

uppfylla de anhörigas behov kunde leda till en upplevd hjälplöshet (Hogan m.fl., 2016; Chew m.fl., 2020). Samtidigt kunde upplevelser av att vara ensam och utan stöd förekomma i och med den självständiga rollen som sjuksköterskan hade (MacConell m.fl., 2012; Chan m.fl., 2012). Besvikelse och skuld kunde upplevas i samband med misslyckandet att rädda den närståendes liv samt att tröst ej kunnat ges till de sörjande (Bremer m.fl., 2012).

Sjuksköterskorna kunde bli överväldigade av upplevelser såsom sorg och förtvivlan, men även av en upplevd otillräcklighet att inte kunnat vara existentiellt efterföljsam av de

anhörigas behov. Otillräcklig kunskap i kombination med en medvetenhet om framtida förluster kunde ge upphov till en upplevelse av rädsla (Socorro m.fl., 2002). Samtidigt kunde rädsla uppstått på grund av den upplevda otillräckligheten (Bremer er al., 2012). Att ha upplevt en rädsla vid omhändertagandet av de sörjande anhöriga var inte ovanligt hos sjuksköterskorna (Socorro m.fl., 2001). Denna rädsla kunde bestå i att råka säga fel saker, på grund av kulturella skillnader, som på något sätt kunde upplevts som förolämpande för de anhöriga, något som bidrog med en oro (Chew m.fl., 2020). Vidare kunde en rädsla för de anhörigas reaktioner gentemot dödsfallet upplevas, exempelvis för att eventuellt våld kunde uppstå, något som i sin tur hindrade sjuksköterskorna från att förmedla dödsbeskedet (Khalaf m.fl., 2017). Rädslan kunde även förekomma i samband med en osäkerhet för att trösta de sörjande anhöriga Bremer m.fl., 2012). Denna upplevda osäkerhet kunde grundas i medvetenheten om framtida förluster (Socorro m.fl., 2002). Vidare kunde upplevda

förväntningar, krav och reaktioner från de anhöriga ge upphov till en upplevelse av osäkerhet hos sjuksköterskorna (Bremer m.fl., 2012). I vissa fall kunde de anhöriga ifrågasätta och skuldbelägga sjuksköterskorna för att inte ha gjort något för att rädda den närståendes liv, trots att de själva hade godkänt att ge stöttande vård utan återupplivning. Sjuksköterskorna beskrev då detta som en orättvisa och förstod inte vad de skulle gjort annorlunda (Chan m.fl., 2012). Efter den närstående hade avlidit kunde sjuksköterskorna uppleva ett tvång från de anhöriga att förflytta den avlidne närståendes kropp till ett annat, mer accepterat, utrymme för att kunna ta farväl (Bloomer m.fl., 2012).

5.1.2 Att uppleva en oförmåga att trösta de anhöriga

Sjuksköterskorna uttryckte att de inte kände sig tillräckligt förberedda för att trösta de anhöriga efter ett dödsfall (Socorro m.fl., 2001; Walker & Deacon, 2016; Chan m.fl., 2020). Sjuksköterskorna uppgav att de inte visste hur de skulle hantera situationen efter den närståendes bortgång, något som kunnat grundats i en otillräcklig förberedelse och dålig träning. Flera sjuksköterskor uppgav att de hade svårigheter vad gällde att skapa ett bra tröstande gentemot de anhöriga på grund av denna otillräckliga förberedelse samt dåliga träning (Bloomer m.fl., 2012; Chew m.fl., 2020). Denna upplevelse av att inte vara tillräckligt förberedd kunde infinna sig när samtal skulle föras, eller vård skulle ges, till de anhöriga (Socorro m.fl., 2001.; Chan m.fl., 2020). Vissa sjuksköterskor menade att de var motvilliga att delta i kommuniceringen av den närståendes död för de anhöriga (Walker & Deacon, 2016). Flera sjuksköterskor upplevde att de helt och hållet saknade förmågan att kunna kommunicera med de sörjande anhöriga och beskrev samtidigt en upplevd problematik kring att ha hittat rätt ord för att trösta och hjälpa de anhöriga (Chew et a., 2020). Den avsaknade förmågan att kommunicera med de anhöriga kunde resulterat i att sjuksköterskorna försökte undvika situationen, blev tysta och lämnade rummet och istället lät en annan kollega ta hand om de anhöriga (Walker & Deacon, 2016; Socorro m.fl., 2001). Detta var något som beskrevs enligt följande: “You have not idea about what to do... Many times, I haven’t said a word. I’ve gone out. I’ve left another colleague with them.” (Socorro m.fl., 2001, s. 565). Situationen kunde försvåras om sjuksköterskorna upplevde en brist på erfarenhet varpå oerfarna sjuksköterskor som inte varit med om något dödsfall tidigare upplevde situationen som utmanande. Bristande erfarenhet samt en brist på självförtroende kunde leda till

2012). Vidare uppstod svårigheter och utmaningar i den rådande vårdmiljön vad gällde att försöka respektera de anhörigas önskemål och reaktioner, och sjuksköterskorna upplevde ett behov av ömsesidig respekt mellan sjuksköterskorna och de anhöriga. Sjuksköterskorna beskrev vidare upplevelser av en bristande förståelse från administrationens sida vad gällde att det inte fanns någon förståelse och förmågan att trösta de sörjande anhöriga kunde förhindrats av vissa förhållningsregler på arbetsplatsen (MacConell m.fl., 2012). Situationen underlättades inte heller av att den bristande trösten resulterade i en bristande arbetskraft och en tyngre arbetsbörda för sjuksköterskorna (Chan m.fl., 2012). Vidare kunde en brist på resurser förhindra sjuksköterskornas möjligheter att ge god tröst (Socorro m.fl., 2001).

5.2

Engagemang i tröstandet

Engagemang i tröstandet av de anhöriga beskriver hur sjuksköterskans roll kan utvecklas, samtidigt som förmågan att kunna agera empatiskt utnyttjas för att på bästa sätt trösta de anhöriga i denna situation. Två subteman har identifierats även här och dessa är: Att vilja

trösta de anhöriga i deras svåra situation samt Att erfarenheter av att möta existentiell smärta ökar förståelsen för de anhörigas sorg.

5.2.1 Att vilja trösta de anhöriga i deras svåra situation

Att försöka respektera de anhörigas önskemål och reaktioner vid dödsfallet av en närstående var en självklarhet från sjuksköterskornas sida (Walker & Deacon, 2016). Sjuksköterskorna hade en vilja att skapa tid för de sörjande anhöriga, något som krävde en flexibilitet vad gäller att trösta de anhöriga utifrån deras behov, olikheter och trosuppfattningar. Vidare krävde detta att sjuksköterskorna skulle vara accepterande för dessa olikheter och försöka inta ett perspektiv på situationen utifrån de anhörigas synvinkel. En sjuksköterska beskrev sin roll på följande sätt: “I find people are all very different. For me, it’s more being

supportive and letting them know their feelings are normal…it’s just listening and

recognizing their loss” (MacConell m.fl., 2012, s. 1097). Att ha gett anhöriga möjligheten att vara vid sängkanten hos den avlidne närstående och därmed ha kunnat ta ett sista farväl beskrevs av sjuksköterskorna som att de kunnat trösta de sörjande anhöriga (Walker & Deacon, 2016). Arbetets meningsfullhet men även bekräftelsen som sjuksköterskorna fick från de anhöriga gav sjuksköterskorna ork till att fortsätta arbetet (Bremer m.fl., 2012). Sjuksköterskorna beskrev att det fanns ett starkt engagemang och en genuin önskan att trösta de sörjande anhöriga, både innan, under och efter döden (MacConell m.fl., 2012). Sjuksköterskorna upplevde att det var deras roll att trösta de anhöriga och de hade en önskan om att få agera som en stöttepelare för de sörjande anhöriga (Bloomer m.fl., 2012; Chan m.fl., 2020). Sjuksköterskorna beskrev att de gav den tröst de ansåg vara behövlig oberoende förhållningsregler, vilket symboliserade sjuksköterskornas upplevda kamp mellan att de hade en vilja att göra det bästa för de anhöriga och samtidigt agera professionellt (MacConell m.fl., 2012). Sjuksköterskorna upplevde ett behov av att åtgärda den svåra situationen när de inte kunnat bidragit med eller erbjudit lösningar och hade en vilja att besitta de förmågor som behövdes för att kunna trösta de anhöriga i den svåra situationen (Chew m.fl., 2020).

5.2.2 Att erfarenheter av att möta existentiell smärta ökar förståelsen för de anhörigas sorg

Sjuksköterskorna uttryckte en utveckling i deras kunskap gällande att trösta de sörjande anhöriga i den kliniska miljön. Sjuksköterskorna uppfattade att denna utveckling hade uppkommit genom den praktiska erfarenheten de införskaffat sig i arbetet och beskrev det som: “I think I have forgotten the theoretical training I had while studying the degree. Nowadays I face the bereaved family thanks to my own practical experience, sounding out how they could better accept such news.” (Socorro m.fl., 2001, s. 565). Den praktiska

erfarenheten av att trösta de sörjande anhöriga samt livserfarenhet gav sjuksköterskorna en ökad självkänsla och säkerhet i sitt arbete (Bremer m.fl., 2012). Erfarenheten i att trösta de sörjande anhöriga resulterade i att sjuksköterskorna kunde iaktta de anhöriga och därigenom kunnat skapa sig en förståelse för hur de anhöriga kände kring situationen. Genom denna förmåga kunde sjuksköterskan se på de anhöriga hur de reagerade, om de exempelvis befann sig i chock eller hade förstått vad som hade hänt (Bremer m.fl., 2012). Vidare upplevde sjuksköterskorna att de kunde ha en positiv attityd kring den närståendes död när de förklarade, uppmuntrade och tröstade de sörjande anhöriga och då även när de kunde uttrycka sina egna upplevelser. Andra sjuksköterskor kunde genom sin erfarenhet istället använda sig av icke-verbala knep när de upplevde att de inte längre kunde stötta de sörjande anhöriga på ett verbalt sätt (Socorro m.fl., 2001).

6

DISKUSSION

Under denna rubrik kommer inledningsvis en resultatdiskussion att presenteras, därefter följer en metoddiskussion samt en etikdiskussion. Under resultatdiskussionen kommer tidigare forskning, det vårdvetenskapliga begreppet tröst, ICN:s etiska kod samt

värdegrunden för omvårdnaden att diskuteras i förhållande till resultatet. Under

metoddiskussionen kommer examensarbetets metod och genomförande att diskuteras i jämförelse med de fyra begreppen trovärdighet, pålitlighet, överförbarhet och

bekräftelsebarhet. Under etikdiskussionen kommer olika etiska svårigheter som uppkom under arbetets gång att diskuteras.

6.1

Resultatdiskussion

Resultatet visade att situationen vad gällde att trösta de anhöriga efter deras närståendes död upplevdes som en väldigt känslofylld situation som präglades av sorg, förtvivlan,

misslyckande, skuld, besvikelse, sårbarhet, maktlöshet, rädsla samt en känsla av att vara ensam. Situationen upplevdes som väldigt energikrävande. Trots sjuksköterskans negativa upplevelser av det påfrestande tröstandet och den ansträngda situationen är det viktigt att komma ihåg de anhörigas upplevelser av overklighet, förvirring samt förtvivlan inför

(Berbís m.fl., 2019; Carlsson m.fl., 2020) och skulle av den anledningen kunna vara mer krävande av sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna uttryckte att de upplevde en oförberedskap inför mötet med de sörjande anhöriga och att denna oförberedskap grundades i dålig träning och en oerfarenhet att ställas inför dödsfall och resulterade i en oförmåga att hantera

situationen. Upplevelsen av att ha en oförmåga att hantera situationen försvårade

sjuksköterskornas förmåga att ge vårdande tröst till de sörjande anhöriga. Sjuksköterskornas oförberedskap vad gäller att trösta de sörjande anhöriga kan tolkas leda till en icke-vårdande tröst som är ytlig och inte lindrar de anhörigas lidande (Roxberg, 2005). Denna

icke-vårdande tröst kan eventuellt ha resulterat i de anhörigas negativa upplevelser av

vårdpersonalens tröstande, där de upplevde en brist i kontakten med vårdpersonalen och, när kontakt med vårdpersonalen fanns, kunde denna upplevas som kall, oempatisk och obekymrad (Carlsson m.fl., 2020; Brysiewicz, 2007). Etiken för sjuksköterskornas arbete grundas i att lindra lidande, främja hälsa och förebygga ohälsa (ICN, 2012; svensk

sjuksköterskeförening, 2016). I och med sjuksköterskornas oförmåga att trösta och därav bristande förmåga att lindra lidande och främja hälsa kan det tolkas som att

sjuksköterskorna ej har genomfört ett bra arbete och istället kunnat bidra med mer ohälsa för de anhöriga.

De anhöriga har ett behov av att tröstas på ett empatiskt, respektfullt och omtänksamt sätt som innebär att upplevas vara omhändertagen på ett genuint sätt av den som tröstar. Denna tröst som de anhöriga söker ska inte heller vara påtvingad på grund av att det är tröstarens arbete utan ska komma från tröstaren genom en vilja att lindra lidande (Berbís m.fl., 2019; Carlsson m.fl., 2020). Denna tröst som de anhöriga söker skulle kunna tänkas

överensstämma med Roxbergs (2005) beskrivning av vårdande och närvarande tröst. Både vårdande tröst och icke-vårdande tröst förekommer i sjuksköterskornas upplevelser av att trösta de anhöriga. Den vårdande trösten var vid alla tillfällen inte alltid möjlig, inte på grund av sjuksköterskan själv, utan på grund av deras arbete som krävde att de var tvungna att gå vidare till nästa person som var i behov av vård och därav inte kunde stanna med de sörjande anhöriga. Sjuksköterskornas tolkning av sitt eget arbete blev på grund av detta att trösten som de gav var icke-vårdande, den var endast till för stunden (Roxberg, 2005), något som kunde upplevas som oetiskt och orättvist av sjuksköterskorna. Sjuksköterskornas upplevelser av att ge tröst som var icke-vårdande kunde leda till att sjuksköterskan ville undkomma situationen. Likt Roxberg (2005) beskriver så är den vårdande trösten mer krävande än den icke-vårdande trösten och kräver att man infinner sig i situationen och vågar vara där för den lidande. För en sjuksköterska som inte är bekväm i situationen är därav den icke-vårdande trösten lättare att genomföra även om sjuksköterskan har en vilja att bidra med vårdande tröst. Den vårdande trösten, som kräver tid och innebär närvaro och förståelse för patientens lidande (Roxberg, 2005), belyses av sjuksköterskans vilja att skapa tid för de anhöriga och trösta dem utifrån deras behov. Sjuksköterskornas beskrivning av identifikation som mer tröstande men även mer krävande överensstämmer med Roxbergs (2005) beskrivning av den vårdande trösten som mer krävande än den icke-vårdande trösten då det inte är en genväg för att lindra lidande. Sjuksköterskornas förmåga att ge vårdande tröst synliggörs även av de anhörigas upplevelser av sjuksköterskan som närvarande (Berbís m.fl., 2019).

Vad som blir tydligt genom det centrala begreppet dödsfall är att det finns olika former av dödsfall som kommer att accepteras på olika sätt. Detta examensarbete har inte valt att utgå

från en specifik form av dödsfall utan har istället valt att använda de artiklar som svarade an på syftet. Sjuksköterskornas upplevelser kommer formas utifrån de olika formerna av dödsfall. Något som inte diskuteras i den tidigare forskningen är huruvida vårdpersonalen kan ha någon inverkan på de anhörigas förmåga att acceptera ett dödsfall. Ett exempel på hur detta skulle kunna ske är att de anhöriga kan acceptera dödsfallet om de kan finna lättnad i tankar om att döden var oundviklig och därmed minskade lidandet för dem närstående (Sveen m.fl., 2016). Svensk sjuksköterskeförening (2016) beskriver att värdegrunden för omvårdnaden innefattar en värdig död både för patienten men även för dennes anhöriga. Förslagsvis bör en värdig död för en anhörig innebära att trösta de anhöriga och stödja deras behov i sorgen, något som bör innebära att ge dem den information de efterfrågar. Men vad händer då om informationen, som den många gånger gör, brister från vårdpersonalens sida och resulterar i att de anhöriga behöver kämpa för att få information kring dödsfallet

(Brysiewicz, 2007; Jang & Choe, 2020). Kan de anhöriga då bli lättade av att den närstående ej har behövt lida om de inte får den nödvändiga informationen. Sjuksköterskornas

upplevelser av att ha en oförmåga att bidra med vårdande och närvarande tröst kan försvåra de anhörigas sätt att acceptera dödsfallet av den närstående. En annan rimlig tolkning vad gäller att informationen från vårdpersonalen brister kan bero på svårigheter i att förstå informationen från de anhörigas sida som befinner sig i chock och likt Sveen m.fl. (2016) beskriver kan den traumatiska situationen paralysera tanken. Ett exempel på hur en paralysering av tanken skulle kunna bidra med upplevda brister i informationen från vårdpersonalen är då sjuksköterskorna beskriver att de blivit skuldbelagda trots att de anhöriga hade gått med på att inget försök till återupplivning skulle ske.

På samma sätt som de anhöriga upplevde ett misslyckande när deras närstående hade dött och de upplevde att de inte lyckats uppfylla dennes önskan (Naef m.fl., 2016; Dehlin & Mårtensson, 2009), kan sjuksköterskorna uppleva ett misslyckande när de inte kan uppfylla den sörjande anhörigas behov av vårdande tröst i situationen. Men likt när de anhöriga kunde acceptera dödsfallet på ett bättre sätt om de upplevt att de kunnat fullfölja de moraliska skyldigheter de upplevde gentemot den närstående (Jang & Choe, 2019), kunde sjuksköterskorna uppleva, om de kunnat ge vårdande tröst till de anhöriga, att tröstandet förenklades och blev något positivt. Sjuksköterskorna uppgav att de eftersträvade att kunna ge de anhöriga möjligheten att vara vid sängkanten hos den avlidne närstående för att kunna ta ett sista farväl, något som överensstämmer med de anhörigas behov och förväntningar på vårdpersonalen vad gäller att kunna få ett privat utrymme och spendera tid med sin

bortgångne närstående (Berbís m.fl., 2019; Carlsson m.fl., 2020; Jang & Choe, 2020; Dose m.fl., 2015). Anhörigas upplevda behov av tröst från vårdpersonalen vad gäller att närvara och sitta tyst och eventuellt erbjuda något att äta och dricka värderades högt (Brysiewicz, 2007) och svarades an när sjuksköterskorna upplevde att deras verbala förmåga inte kunnat erbjuda den vårdande trösten till de anhöriga och därigenom använde sig av icke-verbal kommunikation. Detta icke-verbala tröstande kan tolkas vara en form av närvarande tröst som innebär att finnas till för de anhöriga (Roxberg, 2005). De anhörigas förväntningar på vårdpersonalen vad gäller att engagera sig emotionellt (Berbís m.fl., 2019; Carlsson m.fl., 2020) påvisas av sjuksköterskan flertalet gånger trots sjuksköterskornas upplevelser av en ökad sårbarhet när de engagerades emotionellt i mötet med de anhöriga.

En upptäckts som gjordes var att det fanns skillnader i graden av erfarenhet mellan

sjuksköterskorna och denna erfarenhet påverkade det arbete som sjuksköterskorna utförde. Mer negativa upplevelser kunde kopplas till de mer oerfarna sjuksköterskorna som upplevde att tröstandet av de anhöriga var utmanande och skapade en brist på självförtroende.

Svårigheter i att respektera de anhörigas önskemål uppstod vilket kan ses som en bidragande faktor till den icke-vårdande och frånvarande trösten av de anhöriga som dessa

sjuksköterskor upplevde. Erfarna sjuksköterskor å andra sidan upplevde ett ökat självförtroende i tröstandet av de anhöriga i och med både praktisk erfarenhet och livserfarenhet. Denna erfarenhet underlättade även arbetet på andra sätt än att bara öka självförtroendet, exempelvis kunde mer erfarna sjuksköterskor, genom att iaktta, förstå vad de anhöriga upplever, något som kan jämföras med förmågan att kunna identifiera sig med de anhöriga. Vad som blir tydligt är att sjuksköterskor som har mer erfarenhet av liknande situationer kan på ett mer etiskt sätt trösta de anhöriga utifrån värdegrund för omvårdnad samt ICN:s etiska kod. Vad detta innebär är att kunna visa respekt, medkänsla och

trovärdighet gentemot patienten, att aktivt lyssna lyhört på denne och kunna förmedla tillit, hopp och mening (Svensk sjuksköterskeförening, 2016; ICN, 2012). Därigenom kan man uppnå en vårdande tröst som innebär en förståelse för de anhörigas behov och sorg (Roxberg, 2005).

6.2

Metoddiskussion

För att kritiskt kunna diskutera examensarbetets metod kommer begreppen trovärdighet, pålitlighet, bekräftelsebarhet samt överförbarhet att användas. Dessa begrepp används för att påvisa god kvalitet i vetenskapliga studier med en kvalitativ metod. Trovärdigheten

kännetecknas av att författare påvisar att den nyskapade kunskapen kan anses vara både rimlig och giltig. Pålitligheten syftar till att beskriva förförståelsen. Bekräftelsebarheten innebär ett neutralt förhållningssätt som inte påverkar resultatet. Överförbarhet syftar till att beskriva hur väl resultatet i studien kan, enligt läsaren, överföras mellan olika kontexter (Mårtensson & Fridlund, 2017).

Examensarbetet har utgått från en kvalitativ metod för att beskriva sjuksköterskornas upplevelser vad gäller tröstandet av anhöriga vid dödsfall. En kvalitativ metod skulle kunna tolkas öka trovärdigheten eftersom den syftar till att beskriva upplevelser vilket

överensstämmer med examensarbetets syfte. Vad som ansågs positivt med användandet av en kvalitativ metod var att ta del av flera olika sjuksköterskors upplevelser mer ingående, vilket inte kunnat ske om exempelvis en kvantitativ metod istället hade använts. Problemet med användandet av endast en kvalitativ metod var att antalet studier som kunnat användas för att besvara syftet reducerades och därmed försvårades sökandet av artiklar markant. En diskussion fördes vad gällde att en kvantitativ metod inte hade kunnat vara tillräcklig för att beskriva sjuksköterskornas upplevelser på ett bra sätt, då det ansågs vara nödvändigt att använda personliga upplevelser för att, på ett bra sätt, belysa sjuksköterskornas upplevelser (Friberg, 2017; Henricson och Billhult, 2017). Vid närmare eftertanke hade en blandad metod, exempelvis genom Fribergs (2017) litteraturöversikt, kunnat vara mer effektiv i detta examensarbete då det hade ökat tillgången till flera studier hade ökat och därav kunnat

belysa sjuksköterskornas upplevelser på ett, förhoppningsvis, bredare sätt. Däremot skulle ett byte av metod kunnat innebära att syftet med studien även det skulle behövt ändrats. Att ändra syfte var inte heller relevant för detta examensarbete som syftade till att utforska det förekommande fenomenet. I och med bristen på studier som svarar an på syftet hade det kunnat vara fördelaktigt att använda en metod som innebar att utforma och genomföra intervjuer för att på det sättet kunna ta del av sjuksköterskors upplevelser av specifikt det syftet. Därigenom hade det kunnat få ett mer specifikt resultat som svarar an på syftet och som hade kunnat bidra med ytterligare forskning om det specifika ämnet.

Ett försök till att motverka bristen på relevanta studier hade kunnat vara att använda sig av fler databaser än Cinahl plus och PubMed för att få tillgång till studier som varit otillgängliga på dessa två databaser. Detta kunde dock leda till att trovärdigheten för detta examensarbete eventuellt skulle kunnat minska då det hade kunnat innebära att databaser som inte har en vårdvetenskaplig grund hade kunnat användas. Trovärdigheten ökar dock just av att dessa två databaser användes då de har en vårdvetenskaplig grund vilket innebar att möjligheten till att hitta relevanta studier för syftet ökade. Bristen på relevanta studier uttrycktes även i det höga antalet sökord som användes för att leta studier. Detta bidrog till en stor variation i sökorden, exempelvis ‘Experiences of caring’ och ‘Bereavement follow-up'. Vidare förekom många variationer av liknande sökord för att försöka bredda sökningen efter studier, exempelvis ‘Nurse experience’, ‘Nurse view’ och ‘Nurse attitudes’. Användandet av en stor mängd sökord och sökkombinationer hade även kunnat påverka överförbarheten i

examensarbetet, dock har ett försök till att skapa liknande sökningar utifrån sökorden och sökkombinationerna gjorts för att inte minska överförbarheten och förhållas inom ett område som är relevant för examensarbetets syfte. Vidare hade sökorden och därav även sökningarna efter relevant litteratur kunnat påverka examensarbetets pålitlighet och bekräftelsebarhet genom att vara positivt eller negativt inriktade. Dock har ett försök till att förhållas neutralt genomförts med hjälp av att använda neutrala sökningar. Exempelvis användes sökordet “experiences of caring” istället för “negative experiences of caring” för att inte påverka sökningens resultat utefter den aktuella förförståelsen. Pålitligheten ökar ytterligare, utöver användandet av neutrala sökningar, även på grund av att förförståelsen finns beskriven i inledningen för att vara öppna mot läsarna och ge dem en ökad möjlighet till att vara kritiska. Genom att beskriva förförståelsen har även ett försök till att lägga personliga värderingar och tankar åt sidan gjorts för att inte påverka examensarbetet. Innan insamlandet av studier till resultatet togs beslut om olika inklusions- och

exklusionskriterier. Alla vetenskapliga artiklar som har inkluderats i detta examensarbete är peer reviewed vilket kan tolkas öka trovärdigheten då dessa studier har blivit granskade av andra forskare vilket ökar rimligheten och giltigheten för examensarbetet. Vad gäller

exklusionskriterier för examensarbetet gjordes valet att dödsfall av ett foster i samband med förlossningen, det vill säga innan, under eller direkt efter födseln, att exkluderas av

anledningen att ett fysiskt möte mellan fostret och föräldern inte hade hunnit ske. Vidare valdes artiklar, där de anhöriga var barn, att exkluderas då barnen inte ansågs vara kapabla att förstå situationen kring dödsfallet samt kan ha svårigheter att uttrycka sina upplevelser. Slutligen låg fokuset på att endast beskriva sjuksköterskornas upplevelser i tröstandet av anhöriga i den akuta situationen, alltså direkt efter dödsfallet och inte efter en längre tid hade passerat mellan dödsfallet och mötet med de anhöriga. De utvalda studierna begränsades

inte heller endast till allmänsjuksköterskornas upplevelser, utan även vidareutbildade

sjuksköterskors upplevelser ansågs vara relevanta för examensarbetet. Motivationen till detta bestod återigen i den bristande mängden relevant forskning, då inte tillräckligt många

studier belyste endast allmänsjuksköterskornas upplevelser. Överförbarheten i studien hade kunnat påverkats av inkluderandet av både allmänsjuksköterskor och

specialistsjuksköterskor eftersom specialistsjuksköterskorna har mer utbildning än allmänsjuksköterskorna. Denna utbildning kan innebära att specialistsjuksköterskorna är mer förberedda inför situationer där de behöver trösta anhöriga vilket innebär att deras upplevelser av situationen är annorlunda gentemot allmänsjuksköterskorna. Vidare fanns en önskan att endast inkludera artiklar som publicerats för max tio år sedan och det gjordes därmed en begräsning vad gäller publikationsdatum för att kunnat utgå från de senaste studierna. Trots detta krävde det bristande omfånget av relevanta studier att tidsintervallet behövde ökas till 20 år, något som berodde på examensarbetets smala och specifika syfte. En annan tankegång till varför artiklar som var äldre än tio år ansågs vara lämpliga för syftet var att sjuksköterskors upplevelser av att trösta anhöriga vid ett dödsfall, samt upplevelsen av ett dödsfall generellt, troligtvis skulle varit densamma oavsett om det var för 20 eller tio år sedan.

Överförbarheten i examensarbetet kan påverkas av att de använda artiklarna utgått från olika avdelningar för att beskriva sjuksköterskornas upplevelser. Vad detta innebär är att

sjuksköterskor från intensiven (Bloomer m.fl., 2012) inte nödvändigtvis har samma upplevelser som sjuksköterskor från akuten (Hogan m.fl., 2016) och därigenom kan

överförbarheten minska. Vidare kan överförbarheten påverkas av det faktumet att studierna har genomförts i olika länder. I och med den stora variationen av länder där studierna har tagit plats kan det bli svårt att, exempelvis, överföra ett resultat från Kina (Chan m.fl., 2012) till Sverige (Bremer m.fl., 2012), då exempelvis hälso- och sjukvårdsorganisationen mellan de två länderna ser annorlunda ut. Ytterligare ett sätt som överförbarheten kan påverkas är att de valda artiklarna utgår från olika former av dödsfall vilket kan påverka de anhörigas och därav även sjuksköterskornas upplevelser och erfarenheter. Examensarbetet har utgått från olika former av dödsfall med anledning av att de valda vetenskapliga artiklarna fokuserade på olika former av dödsfall. Bristen på forskning, som tidigare nämnts, var ytterligare en

anledning till detta beslut då det hade försvårat processen att endast söka efter artiklar som fokuserade på ett specifikt dödsfall.

Kvalitetsgranskningen för de vetenskapliga studierna i detta arbete skapades genom tio frågor inspirerade från Friberg (2017) som omformulerades till ja- och nej-frågor, varpå ett ja gav ett poäng och ett nej gav noll poäng. Friberg (2017) har dock 14 frågor som kan användas för kvalitetsgranskning av kvalitativa studier. Tanken att använda alla frågor uppkom inte förrän examensarbetet för det mesta var färdigskrivet. Vad användandet av alla 14 frågor hade kunnat innebära är att kvalitén på de utvalda artiklarna skulle påverkas, antingen till det positiva eller negativa vilket hade kunnat resultera i att vissa artiklar även skulle behövts uteslutas på grund av bristande kvalité. I och med att fyra frågor uteslöts kan detta tolkas försämra bekräftelsebarheten eftersom uteslutandet av de fyra frågorna hade kunnat påverka kvalitetsgranskningen och därigenom även examensarbetets neutrala hållning. Vidare

innebar även uteslutandet av de fyra frågorna att trovärdigheten av studien försämras eftersom studierna därav inte granskats ordentligt vilket kan påverka den nyskapade