Undervisning i förskolan i relation till lek : En kvalitativ studie av förskollärares uppfattningar

Undervisning i förskolan i relation till lek

KURS: Examensarbete för förskollärare, 15hp PROGRAM:Förskollärarprogrammet

FÖRFATTARE: Mariana Francise och Roueida El Agha

HANDLEDARE: Carin Falkner

EXAMINATOR: Vezir Aktas

TERMIN:VT 2021

JÖNKÖPING UNIVERSITY

School of Education and Communication

Examensarbete för förskollärare 15 hp Förskollärarprogrammet

VT 2021

SAMMANFATTNING

Mariana Francise och Roueida El Agha

Undervisning i förskolan i relation till lek: En kvalitativ studie av förskollärares

uppfattningar.

Teaching in preschool in relation to play: A qualitative study of preschool teachers´ perceptions.

Antal sidor: 35

Studiens syfte var att undersöka hur förskollärare uppfattar och beskriver begreppet undervisning i förskolan. Vidare undersöktes betydelsen av lek i den dagliga verksamheten i förskolan. Undersökningen avsåg att bidra med mer kunskap kring förskollärarnas perspektiv på hur undervisning som innefattar lek kan utformas i praktiken. Studiens teoretiska ram har inspirerats av Vygotskijs sociokulturella teori. Genom semistrukturerade intervjuer med sex kvinnliga förskollärare på sex olika

förskolor från Östra Göteborg har vi fått fram vårt datamaterial. Förskollärarna valdes ut med hjälp av ett icke-sannolikhetsurval, i form av snöbollsurval. Vi har sedan använt oss av en tematisk analys och därigenom fått fram tre teman som utgör vårt resultat.

Resultatet visar bland annat hur undervisning uppfattas och beskrivs i förskolan och att leken är utgångspunkt för undervisning genom olika tillvägagångssätt. Utifrån

förskollärarnas beskrivningar dras slutsatsen att intressen och motivation för lärande hos barnen skapas genom användning av leken som verktyg, som i sin tur bidrar till

uppfattningen om att de har roligt på förskolan.

Sökord: Förskola, förskollärare, lek, lärande, läroplan, undervisning.

Postadress Gatuadress Telefon Fax Högskolan för lärande Gjuterigatan 5 036-101000 036162585 och kommunikation (HLR)

Innehållsförteckning

1. INLEDNING 1

2.BAKGRUND 3

2.1FÖRSKOLAN STYRS AV SKOLLAGEN OCH LÄROPLANEN 3

2.2UNDERVISNING 4

2.2.1 Lekens betydelse i förskolans undervisning 5

2.3LEK SOM UNDERVISNINGSVERKTYG 6

2.4TEORETISK UTGÅNGSPUNKT 8

3. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 11

4.METOD 12

4.1VAL AV METOD 12

4.2URVAL 13

4.3GENOMFÖRANDE 14

4.4DATABEARBETNING OCH ANALYS 15

4.5TILLFÖRLITLIGHET 16

4.6ETISKA ASPEKTER 17

5. RESULTAT 18

5.1FÖRSKOLLÄRARNAS DEFINITION AV BEGREPPET UNDERVISNING 18

5.2UNDERVISNING I PRAKTIKEN 19

5.3UNDERVISNING SOM INNEFATTAR LEK OCH FÖRSKOLLÄRARNAS ROLL I SÅDAN UNDERVISNING 21

5.4SAMMANFATTNING 22

6. DISKUSSION 24

6.1INNEBÖRDEN AV BEGREPPET UNDERVISNING I FÖRSKOLAN 24

6.2FÖRSKOLLÄRARNAS FÖRHÅLLNINGSSÄTT OCH DERAS FÖRUTSÄTTNINGAR INFÖR UNDERVISNING I PRAKTIKEN 25 6.3LEKENS BETYDELSE OCH FÖRSKOLLÄRARNAS ROLL INFÖR BARNS UTVECKLING OCH LÄRANDE 27

6.4SAMMANFATTNING 29 6.5METODDISKUSSION 29 6.6VIDARE FORSKNING 30 REFERENSER 32 BILAGA A. SAMTYCKESKRAV BILAGA B. INTERVJUGUIDE

1. INLEDNING

Förskolan är en viktig institution, i det svenska samhället, som på senare år genomgått många förändringar. År 1998 tillkom den första läroplanen för förskolan, och år 2010 gjordes en ny revidering av läroplanen. I samband med den nya revideringen blev förskolechefens och förskollärarens roll tydligare i verksamheten och begreppen utbildning och undervisning fördes fram som viktiga (Eidevald & Engdahl, 2018), samma år skrevs även begreppet

undervisning i förskolan in i SFS (2010:800). En ny revidering av förskolans läroplan gjordes år 2018 där det ytterligare förtydligades förskollärarnas ansvarar för undervisningen och vad det innebär. Enligt Skolverket (2018, s.8) ska undervisning i förskolan utgå från mål som förskollärare planerar att genomföra men också vid undervisning som sker spontant, där förskolläraren fångar intressen och förknippar dem med målen, eftersom lärande och utveckling hos barnen sker hela tiden. Även leken betonas som central i utbildningen i den senaste revideringen av läroplanen, det vill säga barnen ska ges förutsättningar både för lek som de själva tar initiativ till eller som någon annan i arbetslaget introducerar.

Undervisning ska utövas i förskolan samtidigt som verksamheten fortsätter att organiseras

utifrån lek och temaarbeten för barns lärande och utveckling. ”Hur undervisning, som traditionellt varit sättet att organisera för elevers lärande i skolan, ska

omsättas i förskolan har därför blivit en mycket omdebatterad fråga, enligt forskningen om undervisning och lärande” (Skolforskningsinstitutet, 2019, s.3). Detta skapade ett intresse hos oss då det är vi som kommer få detta ansvar när vi kommer ut i verksamheten som färdiga förskollärare. I Skolinspektionen kvalitetsgranskning som gjordes (2016) av 87 förskolor framgår det, att det finns förskollärare som inte är bekväma med begreppet undervisning i förskolans praktik, vilket leder till en otydlighet kring hur undervisning ska omsättas i praktiken och att det behövs en tydlighet. I rapporten nämns att förskollärare har fått stort tolkningsutrymme i förskolans styrdokument som var aktuellt då. Detta argument stärks även av Eidevald och Engdahl (2018, s.30) som säger “många förskollärare är kritiska när de hör begreppet undervisning”, vilket är en av de främsta anledningarna till att vi har valt att undersöka hur förskollärare omsätter begreppet undervisning i praktiken.

Utifrån vår egna erfarenheter finns det en osäkerhet, inte bara om vad undervisning är utan även när den kan ske. Vi upplever att våra kollegor tänker olika kring vad det exempelvis innebär att utgå från leken i undervisning, eller tvärtom, någon tänker att undervisning kan ske med hjälp av leken och någon att leken borde vara fri från undervisning. Utifrån det styrdokument som vi refererar till är denna studie relevant för fortsatt kunskapsutveckling

kring undervisning som innefattar lek i förskolan. Samma styrdokument framhåller vikten av undervisning för att den riktar sig mot att utmana barnen i deras lärande. Idag råder det en osäkerhet i vad undervisning innebär för förskolan och för de som arbetar inom förskolans verksamhet. Mot bakgrund av denna otydlighet bland forskare och verksamma förskollärare kring vad undervisning i relation till lek i förskolan innebär, blir det relevant att studera förskollärares resonemang kring begreppet undervisning.

2.BAKGRUND

I detta kapitel presenteras inledningsvis förskolans styrdokument och läroplan. Det skapas dessutom en förståelse för hur begreppet undervisning kommer att användas i denna studie. Vidare diskuteras begreppet utifrån Skollagen och Skolverket. Avslutningsvis kommer relevant litteratur, forskning och teoretiska perspektiv som studien inspirerats av att kommenteras. Slutligen redogörs det för de centrala begrepp som är relevanta för studien. 2.1 Förskolan styrs av skollagen och läroplanen

Förskolans övergripande styrdokumentet är Skollagen (SFS 2010:800). I Skollagen reglerar bland annat vilka rättigheter och skyldigheter barn och deras vårdnadshavare har. I förskolans läroplan beskrivs förskolans värdegrund, vad barnen ska få möta under sin tid i förskolan och vilket ansvar rektor och förskollärare har. Det är legitimerade förskollärare som ska bedriva undervisningen i förskolan. Därmed begreppet undervisning definieras på följande sätt: ”sådana målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden” (SFS 2010:800, 1 kap, 3§). Enligt Skolverket (2018) skall förskollärare ansvara för det pedagogiska innehållet i undervisningen och för det målinriktade arbetet, som främjar barns utveckling och lärande. Förskolans kvalitet ska kontinuerligt och systematiskt dokumenteras, följas upp, utvärderas och utvecklas. “Syftet med utvärdering är att få kunskap om hur förskolans

kvalitet, det vill säga, verksamhetens organisation, innehåll och genomförande kan utvecklas, så att varje barn ges bästa möjliga förutsättningar för utveckling och lärande” (s.20).

Begreppet undervisning ska även ges en tolkning i förskolan där omsorg samt utveckling och lärande ingår och bildar en helhet. Undervisningen ska utgå från ett innehåll, där ett tydligt syfte för lärande finns. Undervisningen ska dessutom utgå från målstyrda aktiviteter som leder till individuell utveckling och lärande hos barn. Det framförs dessutom att barn inte endast skall stimuleras utan de skall även utmanas. Skolverket (2018) beskriver även lärande som att barnen lär sig genom lek, socialt samspel, skapande och utforskande men också genom att samarbeta samt samtala och reflektera. Förskolans arbetssätt och miljö skall ge en variation för att stimulera samt utmana, och som lockar till lek och aktiviteter för barns lärande. För att en kunskapsutveckling ska ske bör pedagoger förhålla sig till intellektuella, språkliga, etiska, praktiska, sinnliga och estetiska aspekter. “Förskolans arbete skall inriktas på att ge utrymme för olika kunskapsformer och att skapa ett lärande där dessa former balanseras och blir till en helhet” (s.10).

2.2 Undervisning

Undervisning är ett begrepp som framförallt har utvecklats i skolans värld. Begreppet leder ofta tankarna till ett klassrum (Pihlgren, 2017) där läraren står längst fram vid katedern och föreläser medan eleverna antecknar. Eidevald och Engdahl (2018) förklarar begreppet undervisning som en del av förskolans utbildning, vilket kräver att den baseras på beprövad erfarenhet och en vetenskaplig grund. Till skillnad från lärande förklaras undervisning med att förskollärare aktivt måste undervisa med ett syfte för att nå ett visst mål som grundar sig i läroplanen. Förskoleundervisningen skiljer sig till viss del från skolans undervisning, eftersom den bör göra barn intresserade av att lära sig, ha kul och göra det möjligt för barn att ta

initiativ. Det betyder att förskollärares planering av vad som ska undervisas inte alltid sker under det planerade tillfället, därför måste undervisningen även ske spontant utifrån barnens intressen. Eidevald och Engdahl (2018) samt Pihlgren (2017) talar även om undervisning som målstyrda processer som syftar till att någon lär sig något och utvecklas. Pramling

Samuelsson och Asplund Carlsson (2014) beskriver vidare att undervisningen i förskolan är planerad och väl förberedd men att undervisning också kan ske spontant, exempelvis vid måltider, i leken, i hallen eller i utomhusaktiviteter. Förskollärarens roll är att skapa en

intresseväckande och stimulerande lärmiljö både inomhus och utomhus, som bjuder in barnen till aktiviteter för att erfara nya kunskaper och erfarenheter, betonar samma författare.

Vallberg Roth och Holmberg (2019) har forskat kring undervisningen i förskolan och visade i sina studier att undervisningen förändras beroende på vilka teoretiska perspektiv som

förskolan utgår från. Undervisning som är målstyrd och kan leda till vidare utveckling och lärande hos barnen. I många situationer sker barnets lärande just under de

undervisningsmoment som barnet har tillgång till i förskolan. Nilsson et al. (2018) belyser undervisning i förskolan som meningsskapande. Det vill säga skapande av innebörder i sociokulturell kommunikation och interaktion, vilket är centralt i både lek och utforskande. Pramling och Wallerstedt (2019) påpekar att förskolans undervisning behöver vara relaterad till lek och de kallar detta för lekresponsiv undervisning. Undervisningen anses som en gemensam aktivitet, där förskollärare och barn behöver vara ömsesidigt engagerade.

Förskollärarna är kvalitativt responsiva, det vill säga förskollärare svarar på barnens frågor, för en dialog utifrån barnens perspektiv och därefter anpassar de sina handlingar efter dessa. Harju-Luukkainen och Kultti (2017) beskriver att med hjälp av olika verktyg som barnen kopplar till lek, som exempelvis byggmaterial, blir undervisningen lekfull. Även om

begreppet undervisning definieras som en målstyrd process som förskolläraren ansvarar för, ska förskolan ta hänsyn till barnets intresse, erfarenheter, tankar och idéer. Dessutom gäller att

undervisning är en viktig del för att barn inte ska lämnas ensamma i sitt kunskapsskapande, det är en interaktiv aktivitet, där förskollärare ska knyta an och bidra till att vidareutveckla barns erfarenheter och kunskaper.

Sheridan et. al (2009) upplever två kritiska aspekter i sin forskning kring undervisning. En av de kritiska aspekterna handlar om att det finns en otydlighet om vad undervisning innebär och har för betydelse i förskolan. Den andra aspekten går ut på att förskollärare har svårt att skilja på begreppen undervisning och lärande men även att de ser en liknande innebörd i dessa två begrepp. Eidevald och Engdahl (2018) menar att lärande inte kräver en närvarande

förskollärare och att barn kan engagera sig i socialt lärande, vilket kan ske utan undervisning. Sheridan och Williams (2018b) nämner dessutom för att kunna undervisa måste förskollärare ha tillräckligt med kunskaper om hur barn lär sig och hur förskolans traditioner samt

arbetsmetoder skapar förutsättningar för aktiviteterna. Även Pihlgren (2017) hävdar att personalen på förskolan tolkar sitt uppdrag på olika sätt vilket medför att undervisningen ter sig olika på olika förskolor och från avdelning till avdelning.

Enligt Sheridan och Williams (2018a) är det förståeligt att vara skeptisk till

förskoleundervisning eftersom begreppets betydelse har uppkommit i skolkulturen.

Innebörden av undervisning behöver formuleras på egen hand av varje förskola och koppla den till sin egen arbetsmetod, där förskollärare på så vis bidrar till att vidareutveckla barns erfarenheter och kunskaper. Melker et. al (2018) hävdar även att för att tillämpa begreppet undervisning i verksamheten bör det ses ur förskolans tradition och kontext, där språk och kommunikation är utgångspunkten för undervisningen, vilket bidrar till bra förutsättningar för barnets utveckling och lärande. Genom att fånga barnens intresse kan förskolläraren stötta barnet både i planerade och spontana aktivitet (Sheridan & Williams, 2018b). Det vill säga att kunniga och engagerade förskollärare som utmanar och inspirerar barnen spelar en avgörande roll för förskolans kvalitet och likvärdighet.

2.2.1 Lekens betydelse i förskolans undervisning

Läroplanen (Skolverket, 2018, s. 8) säger att ”Leken är grunden för utveckling, lärande och välbefinnande”. Vidare utrycker läroplanen att hela arbetslaget ska uppmuntra till lek genom en miljö och ett förhållningssätt som främjar detta och på detta sätt bekräftas lekens betydelse för barnens utveckling, lärande och välbefinnande. Förskolans verksamhet ska bidra med förutsättningar för att alla barn ska delta i gemensamma lekar utifrån sina förutsättningar och sin förmåga. Barnen ska få en potentiell möjlighet att stimulera sin fantasi i leken, skapa inlevelse, kommunikation samt förmåga att samarbeta. Genom närvarande pedagoger skapas en möjlighet till att stödja kommunikationen mellan barnen samt ges möjlighet att förebygga

och hantera konflikter. Därmed skall olika faktorer som begränsar leken ska uppmärksammas, arbetssätt och miljöer som främjar lek bör utvecklas. Verksamheten i förskolan ska

organiseras så att barn kan leka och lära tillsammans. Alla barnen i förskolan ska ges möjlighet och förutsättningarna för ett livslångt lärande, där grunden för utbildningen är trygg, inspirerande och lärorik. Leken ska tas tillvara och barnen ska få möjlighet till att ta del av både planerade och spontana aktiviteter. Leken har även en stor betydelse. Dessutom skall barn ges förutsättningar både för lek som de själva tar initiativ till, men även till lekar som någon i arbetslaget introducerar. Även UNICEF (1989) artikel 31, har genom sin lag fastställt barns rätt till lek, fritid och vila anpassat efter barnets respektive ålder.

2.3 Lek som undervisningsverktyg

I förskolans utbildning är leken central och ligger till grund för barns utveckling, lärande och välbefinnande. I lek får barnen möjlighet att imitera, fantisera och bearbeta intryck enligt Skolverket (2018, s.8). En stor del av barnens tid på förskolan handlar om lek på olika sätt, då leken är viktig för barn och vid lekstunder väcks deras engagemang och de erövrar sin

omvärld. Synen på leken förändrats genom historiens gång, ofta har det genom tiderna hävdats att “leken är lika gammal som den mänskliga kulturen medan andra hävdar att leken

till och med är äldre än kulturen” (Welén, 2003, s.12). Johansson (2017), Bruce (2010) och Lindqvist (1996) beskriver leken som en mötesplats där

alla barn möts och utmanar sig själva i både språk och handlingar, en plats där barn skapar relationer och vänskap. I leken får barnen gestalta sina handlingar, där de skapar nya påhittade situationer hela tiden, barns fantasi är en viktig del, som i sin tur leder till att barnen skapar nya intressen och betydelser. Leken kan ses som en förberedelse inför det verkliga livet hävdar Bruce (2010), genom lek får barnen möjlighet att testa olika saker och identiteter. Därmed är det viktigt att ge barnen förutsättningar för lek samt att leken får ta tid och plats. Johansson (2017) och Olofsson (2003) hävdar att lek är en viktig del i barns liv och genom leken kan barnen utforska i samspel och möten med andra människor. Dessutom kan

lekstunder hjälpa barnen att skapa sig en verklighetsuppfattning, vilket bidrar till att de lär sig mycket om omvärlden. Förskollärare har en betydande roll för att barn ska få möjligheter att skapa och utveckla lek utan att bli störda hävdar samma författare. Wélen (2003) skriver att en stor del av dagens forskning har visat att barn lär sig genom lek. Bland annat menar Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2014) att leken är som ett forum för

kommunikativ kompetens, samlärande, rättigheter samt inflytande, därmed följer att kulturen som barnen skapar under leken bygger på samlärande, på barns interaktion och delaktighet. I

leken sker alltid viktiga förändringar, det vill säga att barnen lär sig tillsammans och dessutom lär varandra. Genom att barn lär sig att fråga, att prova kvaliteten i sina argument och ta andras perspektiv blir deras tankar synliga för dem vilket medför att barnen bearbetar sin förståelse. Men lek kan exempelvis också vara att “leka skola” där läsning och skrivning kan vara centrala moment eller “leka affär”, där räknandet är ett annat moment.

Alnervik och Alnervik (2017) beskriver att den vuxnes roll är en viktig del i leken genom sitt sätt att bidra i leken med små handlingar, som att lyssna på barnen, möta varje barn med ögonkontakt, ge en kommentar eller en blick som bekräftar att man är där och bryr sig. En stor del av barnens dag på förskolan är lek, därför är relationen mellan undervisning och lek stark, det är genom leken som barn lär sig. Pramling och Wallerstedt (2019) konstaterar i sitt forskningsprojekt “lärande och lek” att leken rymmer både undervisning och social utveckling om personalen vet hur de ska arbeta med leken i förskolan. Engdahl och Ärlemalm-Hagsèr (2015) hävdar dock att under lekstunden skall pedagogerna vara delaktiga i leken utan att styra leken. Pedagogerna ska ge barnen möjligheten till att använda sina fantasier och sina erfarenheter för då blir leken roligare och mer givande för lärandet. Skolforskningsinstitutet (2019) nämner i sin forskningsöversikt att det finns forskning som beskriver att förskollärarna kan intaga tre olika roller i barns lek. Studien i denna forskning utgår därför från tre

kategorier, av vilka den första är att förskollärare regisserar, det vill säga planerar samt skapar förutsättningar för barnens lek. Den första kategorin beskrivs som att erbjuda barnen miljöer, tid samt utrymme som uppmuntrar till lek. Den andra kategorin handlar om att delta samt observera, det vill säga, delta genom närvaro, guidning och medling i leken för att

vidareutveckla leken genom att föreslå en ny rollek, och reflektera över barns handlingar. Den tredje kategorin handlar om observation och reflektion, detta genom användningen av leken både för det enskilda barnet och för barngruppen. För detta syfte utför förskolläraren en rad handlingar som att genom lek stödja och stimulera barnens sociala förmågor. De stödjer barns lek genom att närvara, guida barnen och medla i leken.

Undervisning som bygger på ett lekbaserat lärande betonas som betydelsefull för barnets lärande. Läraren har en viktig och avgörande roll för att utveckla barns förståelse och uppfattning av något. Läraren bör införa undervisningsmoment som skapar förutsättningar och möjligheter för barnen att kunna uppfatta sin omgivning på ett nytt sätt och ur ett vidare perspektiv. Det vill säga på ett sätt där erfarenheter kan användas i andra sammanhang, vilket i sin tur bidrar till att barnet skapar ny uppfattning om sin egen kunskap, där leken och

lärandet integreras i riktning mot undervisningens målstyrda processer (Melker et al. 2018, s. 82). Även Jonsson och Thulin (2019) menar att leken är relaterad till undervisningen och att

både barnens erfarenheter och miljön som erbjuds ses som avgörande för deras lek. De lyfter även fram pedagogens roll i att uppmuntra barns lek samt vilka frågor de ställer under leken för att främja lärande och utveckling. Barns nyfikenhet och vilja att undersöka och förstå sin omvärld ses som grund. Att studera barns egna frågor kan ses som ett sätt att synliggöra de lärandeprocesser som barn är involverade i. Responsen på dessa frågor medför betydande och viktiga resurser i både pågående och kommande lekstunder. Pihlgren (2017) beskriver att lärande är en process, som kan ske med eller utan medverkan från förskollärare. Genom att samspela med kamrater eller utforska på egen hand kan barn lära sig i en

undervisningsaktivitet som förskollärare organiseras. Även Nilsson et al. (2018) beskriver lärande som en aspekt och följd av sådana aktiviteter det vill säga lärande som en process i all mänsklig verksamhet. Lärande handlar då om att växa, att bli deltagare i och medskapare av världen. Sammanfattningsvis har forskningen behandlat lek i förskolan ur många perspektiv och den anses ha en central betydelse för lärande och undervisning. Undervisning är en ingång till lärande, och forskningen binder ihop relevanta begrepp. Lek kan främja barns lärande och medverkande, just därför är det viktigt och relevant i vår studie.

2.4 Teoretisk utgångspunkt

Studien ämnar undersöka förskollärares uppfattningar om undervisning och hur de beaktar undervisning som innefattar lek. I undervisningen där ett socialt samspel mellan barn och förskollärare sker är dialog och interaktion viktiga aspekter. Därför valdes i studien ett sociokulturellt utvecklingsperspektiv på lärande som teoretisk bakgrund.

Den Sociokulturella utvecklingsteorin har sitt ursprung i Lev Vygotskijs arbete kring individens utveckling, lärande och språk. Säljö (2014) beskriver denna teori om lärande utifrån att lärande sker i sociala sammanhang, där människor interagerar och samspelar med varandra. Eidevald (2017) hävdar i sin forskning att sociokulturell utvecklingsteori är vanligast i dagens undervisning och har starkt influerat nuvarande styrdokument för svensk förskola. Eidevald (2017) och Fredriksen (2015) skriver att, utifrån den sociokulturella teorin, är gemensam social praktik och kommunikation mellan barn och vuxna det viktigaste för barns lärande. I den sociokulturella teorin utvecklar människor sina kunskaper om sin

omgivning genom det sociala sammanhanget. Dessutom är många av människornas hypoteser och teorier beroende av hur de uppfattar dessa kunskaper i verkligheten.

Två centrala begrepp ur teorin som ansågs relevanta för studien och som den utgår ifrån är den Proximala utvecklingszonen (Zone of Proximal Development, ZPD) och Mediering. Vygotskij (1995) beskriver att den proximala utvecklingszonen omfattar förmågor som ännu

inte har mognat men som är i en mognadsprocess. Vidare förklarar Kroksmark (2003) och Maltén (1997) att skillnaden mellan det individen kan göra själv och det individen kan göra tillsammans med andra benämns av Vygotskij (1995) som den proximala utvecklingszonen. Den första nivån i zonen handlar om den nivå av kunskap som barnet klarar utan stöd. På nästa nivå utvecklar barnet olika kapaciteter med hjälp av en kompetent person i dess närhet. För att kunna nå processens mål betonar Kroksmark (2003) och Maltén (1997) att Vygotskijs teori sätter undervisningens betydelse i centrum, där pedagogiken skapar inlärningsprocesser som styr den psykologiska utvecklingen. Pihlgren (2017) beskriver att observerandet av den proximala utvecklingszonen är ett effektivt sätt för förskollärare att stödja barns utveckling, dessutom gäller att lek är grunden för barnens lärandeprocesser. Säljö (2014) nämner att samspel som sker genom lek och dialog leder till att barn lär sig språk, socialt samspel samt utvecklar sin egen identitet. Även Maltén (1997) beskriver att samspelet mellan individen och det omgivande samhället är helt avgörande för människans utveckling. Även Eidevald (2017) lyfter fram samspel och lägger vikt vid att pedagogisk dokumentation ska läggas som grund till barnens lärandeprocesser. Genom att använda sig av pedagogisk dokumentation som ett redskap får förskollärare möjligheter att analysera, reflektera, utvärdera samt följa upp det de har observerat och upplevt kring barnens lärandeprocesser under de dagliga lekstunderna. På så vis kan pedagogerna få möjlighet att utvecklas och väcka upp nya tankar och funderingar kring tema/projekt samt om barnets utveckling och lärande.

Mediering är det andra centrala begreppet och redskapet som valdes ur teorin för att kunna

förstå och analysera denna studies gång. Säljö (2014) skriver att mediering är ett av de grundläggande begreppen i den sociokulturella traditionen, som Vygotskij använt i sin teorianalys. Mediering är att människor använder någon form av redskap, då redskapet är en nyckel för att kunna förstå omvärlden samt människors sätt att tänka och agera i den. Språket är då ett starkt redskap som hjälper människor att kommunicera med varandra, och även ett sätt att förstå omvärlden. Vidare beskrivs att för utveckling av kommunikation och samspel används olika medierande redskap. Språkliga redskap kan exempelvis vara bokstäver, siffror, räknesystem och begrepp. Ett exempel på det kan vara att när ett barn lär sig att addera

ensiffriga tal, kan barnet med tiden gå vidare till tvåsiffrig addering. Med hjälp av medierande redskap blir pedagogen en vägledare som lockar fram kunskapen i ett lärande och på det sättet leder lärandet vidare och denna process kallas för scaffolding. Resultatet av processen visar en viktig princip för hur man i en sociokulturell teori ser samspel och lärandet som något ständigt pågående. Scaffolding är den tredje begrepp som har valts ut till studiens analys. Begreppet innebär att stötta barn i dess lärande för att de ska kunna utvecklas vidare.

Stöttning hjälper människan att ta till sig kunskap som hen inte hade klarat av på egen hand. Genom att barnet får stöttning och vägledning av läraren eller andra barn som redan behärskar ett område får barnet möjlighet att erövra nya kunskaper och färdigheter. Eidevald (2017) hävdar att lärandeprocessen sker kontinuerligt, eftersom leken är grunden för barnens lärande och genom lek sker dessa processer medvetet eller omedvetet, spontant eller planerat. Genom att samspela med andra kan barnet göra nya erfarenheter och då blir pedagogens roll och handlingar väldigt betydelsefulla för barns utveckling och lärande hävdas av Säljö (2014).

3. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR

Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur förskollärare uppfattar och beskriver begreppet undervisning i förskolan. Vidare ämnas i studien att undersöka betydelsen av lek i den dagliga verksamheten i förskolan. Utifrån bakgrundskunskap och syfte med studien formulerades följande frågeställningar:

● Hur uppfattar förskollärarna begreppet undervisning i förskolan? ● Hur uppfattar förskollärarna betydelsen av lek i undervisningen?

4.METOD

I följande avsnitt presenteras studiens val av metod för datainsamling. Därefter följer en förklaring av studiens urval. Vidare beskrivs vilka deltagare som valdes till studien och varför. Fortsättningsvis kommer vi att behandla genomförande, databearbetning och analys, som tillsammans utgör metodens insamling och bearbetning av insamlad empiri. Slutligen behandlas tillförlitligheten och studiens etiska aspekter.

4.1 Val av metod

Studien är utformad utifrån en kvalitativ ansats. Med utgångspunkt i studiens syfte och för att kunna ta del av förskollärarnas berättelser valdes semistrukturerade intervjuer som metod för en kvalitativ datainsamling. Denna metod öppnar upp för frågor där förskolläraren får

möjlighet att delge sina tankar samt erfarenheter som är av intresse för studiens

undersökningsområde. Bryman (2018) hävdar att kvalitativa datainsamlingsmetoder utgör en metodstrategi där tonvikten ligger i ord och inte i siffror (kvantifiering) vid insamling av det empiriska materialet och i analysen. En kvantitativ metod har därför inte varit aktuell i

studien, då analysen inte utgår från numeriska resultat. Dessutom har flera författare beskrivit skillnaderna mellan kvantitativ och kvalitativ metod genom att ställa upp dikotomier som tydliggör skillnaderna såsom siffror kontra ord, distans kontra närhet, forskarens uppfattning kontra deltagarens uppfattning med mera, hävdar Bryman (2018). Ahrne och Svensson (2015) lyfter fram vikten av kvalitativa datainsamlingsmetoder, intervjuer och analyser, som ett sätt för forskaren att komma närmare de miljöer och personer som ska undersökas.

Öberg (2015) anser att semistrukturerade intervjuer är en lämplig metod när forskaren vill ta del av andras erfarenheter. Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) lyfter också fram en viktig fördel med semistrukturerade intervjuer nämligen att de har en struktur och ett syfte där utbytet av information sker på ett naturligt sätt. Strukturen innebär att frågorna tas upp med intervjupersonen som själv sedan väljer att prata fritt och sedan kan intervjuaren ställa följdfrågor vid behov. En semistrukturerad intervju är ett mer avslappnat samtal jämfört med andra typer av intervjuer. Detta ansågs som relevant för studien. Alvesson och Sköldberg (2008) förstärker detta ytterligare genom att skriva ett en annan fördel med användning av semistrukturerade intervjuer är att det kan främja undersökningen genom att använda sig av andra infallsvinklar. På detta sätt får vi ny information men kan också studera olika

(2018) också att när intervjuguiden inte är så styrd i denna metod underlättar det för djupare diskussioner kring ett ämne, där intervjuaren kan ställa följdfrågor i samband med det som uppfattas vara viktiga svar. Nackdelar med denna typ av intervju hävdar är att tiden kan löpa på och att även respondenterna byter samtalsämne och glider ifrån de viktiga svaren.

4.2 Urval

För denna studie valdes sex deltagare ut med hjälp av en form av ett snöbollsurval från sex olika förskolor i området Öster i Göteborg. Valet att intervjua förskollärare från olika

rektorsområden var för att få en spridning från olika verksamheter, eftersom det ansågs ge oss möjligheten att kunna få ett mer trovärdigt resultat genom att generera ett fylligt och

nyanserat material. Vi ringde runt till olika förskolor och ställde frågan om någon förskollärare ville delta i studien. Det blev många samtal i flera områden. Under tiden vi ringde fick vi även tips från dem som svarade ja till studien, om andra förskollärare som de visste var intresserade av att delta. Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) förklarar att det sättet att välja ut de som intervjuas kallas för snöbollsurval. Man får tips på en förskollärare som i sin tur ger tips på andra förskollärare som ställer upp och så vidare. Detta innebär att man inleder med att intervjua personer som har kännedom och erfarenhet och som är

intressanta för studien. Vidare definierar samma författare strategiskt urval som att deltagaren väljs ut av forskaren utifrån ett strategiskt syfte, som hjälper forskaren att komma åt den information som behövs för att nå studiens syfte. Legitimerade förskollärare har ansvaret för undervisning enligt Skolverket (2018) och det var ett strategiskt urval, som ger en variation av arbetserfarenheter. Ett önskemål om variation av arbetslivserfarenhet framkom när vi ringde runt till förskolor. Vissa förskollärare var nyexaminerade och andra hade arbetat längre och hade mer praktisk erfarenhet jämfört med de nya. På så vis kan man få en variation av åsikter och uppfattningar kring olika ämnen. Enligt Bryman (2018) kommer olika

yrkeslivserfarenheter att påverka resultatet och vidare berika studien. Det genomfördes sex intervjuer sammanlagt och enligt Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) är sex intervjuer tillräckligt för att uppnå en variation i det insamlade materialet.

I tabellen 1 redovisas alla sex förskollärarnas fiktiva namn. Dessa namn har de fått för att skydda deras identitet.

Tabell 1

Information om deltagarnas utbildning och arbetslivserfarenheter.

Fiktiva namn Kön Ålder Utbildning Arbetslivserfarenhet

Lisa Kvinna 55 Förskollärare 25 år

Mia Kvinna 50 Förskollärare 20 år

Hanna Kvinna 44 Förskollärare 18 år

Lena Kvinna 45 Förskollärare 12 år

Eva Kvinna 43 Förskollärare 8 år

Marie Kvinna 34 Förskollärare 1 år

4.3 Genomförande

Inledningsvis kontaktades förskollärarna via mejl, därefter skickades intervjuguiden iväg (se bilaga A), och i samband med det fick vi deras godkännande. Som strategi för genomförandet fick förskollärarna välja tid och plats för att kunna sitta ostörda, men också för att känna sig trygga, i den miljö de arbetar i. Vid intervjun inleddes en kort genomgång av fyra

forskningsetiska principer samt att få godkännande till att intervjun spelades in. Iphone:s inspelningsfunktion användes som digitalt verktyg till inspelningen. Detta för att kunna ge all uppmärksamhet till förskollärarna men också för att säkerställa att all information sparats. Tiden för intervjuer varierade mellan 20 och 30 minuter. Vi valde att inte föra anteckningar samtidig under intervjutiden för att eliminera risken att tappa fokus och ge intryck av för lite engagemang Genom att spela in intervjun, menar Bryman (2018), ger det möjlighet att koncentrera sig på ämnet och dynamiken i intervjun samt att kunna gå tillbaka och lyssna på det som sades. På grund av rådande Covid-19 pandemi deltog endast en av oss vid varje intervjutillfälle. Förskollärarna har fått ta del av intervjufrågorna via mejl innan

genomförandet. En fördel med att ta del av frågorna innan skriver Bryman (2018) är att det ger möjlighet till att det ger mer detaljerade kunskaper och att det skapar trygghet inför samtalet. En nackdel med att frågorna inte skickas kan vara att förskollärarna bli tveksamma

på en viss fråga, som intervjuare kan ställa under intervjun. Förutom intervjuguiden ställdes öppna frågor under genomförandet för att ge förskolläraren frihet att berätta om ämnet men också för att undvika att styra upp svaren. När intervjuguiden inte är så styrd underlättar det för djupare diskussioner kring ett ämne, hävdar Bryman (2018).

4.4 Databearbetning och analys

För bearbetning och analys av data i det insamlade materialet användes tematisk analys. Enligt Rennstam och Wästerfors (2015) ska analysen av materialet bearbetas för att säkerställa ett tydligt resultat och god tillförlighet i studien. I analysen söker forskaren efter teman som framträder i intervjuerna och som förefaller vara viktiga för den som blev intervjuad, i detta fall förskollärarna. Intervjuerna transkriberades direkt efter genomförandet och resultaten användes som underlag för analysen. Transkribering innebär att allt muntligt material överförs till skriftlig form. Arbetet med transkribering har fördelats mellan oss, där var och en

transkriberat sina tre intervjuer. Efteråt samlades all information med det viktigaste och mest relevanta för studien sammanfattades och analyserades därefter. Bryman (2018) anser att tematisk analys kan vara en fördelaktig metod för att kunna studera olika människors berättelser och se hur de förhåller sig till varandra så kan valet av tematisk analys vara en fördel.

Rennstam och Wästerfors (2015) belyser tre viktiga arbetssätt för att skapa

samhällsvetenskapliga analyser: att sortera, att reducera samt att argumentera. Genom att intervjuaren sorterar sitt material i kategorier på ett välgrundat sätt, kan skapa ordning skapas i analysen. Kategoriseringen av svaren i de transkriberade intervjuerna har skett av

intervjuarna var för sig för att få så trovärdiga kategorier som möjligt. Studien har genomfört i enlighet med beskrivningar som finns i samtyckesblanketten (se bilaga A) och varje

förskollärare har fått en kopia av transkriberingen av sin intervju för att kunna läsa och bekräfta om vi hade uppfattat svaren på rätt sätt. Första steget i bearbetningen, har som ovan beskrivits, skett genom att transkribera intervjuerna. Ljudinspelningarna avlyssnades flera gånger, sedan överfördes de och sammanfattades till en text samma dag som intervjun genomfördes. För att få en överblick över materialet har vi använd färgkodning. Kodning är när forskaren tar fram nyckelord ur textmaterialet, vilket underlättar kategoriseringen. Med hjälp av olika pennfärger (röd, gul, och svart) har dessa olika nyckelord markerats. Varje nyckelord fick en egen färg. Nyckelord som undervisning, innebörd och genomförande sorteras i kategorin definiering av begreppet undervisning, medan nyckelord som lek och

lek. Kategorierna utvecklades därefter till följande teman: Förskollärares definitioner av

begreppet undervisning, Undervisning i praktiken, Undervisning som innefattar lek och förskollärarnas roll i sådan undervisning.

Att reducera innebär att om forskaren lyckas sålla och beskära sitt material har hen lagt en

god grund för att kunna berätta något väsentligt. Likheter och skillnader grupperades utifrån förskollärarnas svar på intervjufrågorna. Materialet sållades och minskades för att kunna ge en sammanfattning och uppmärksamhet avseende det viktigaste i arbetet och studiens syfte. Denna metod har hjälpt oss i analysen för att komma närmare förskollärarnas uppfattningar om begreppet undervisning. Det muntliga materialet blev sammanlagt 180 minuter, vilket i skriftlig form motsvarar 20 sidor i A4 format.

Att argumentera menar Rennstam och Wästerfors (2015) att forskaren bör argumentera för

sina slutsatser, som i sin tur leder till att forskaren kan formulera ett bidrag på egen hand. I studiens argumentation är målet att bidra med kunskap inom studiens valda ämnesområde. 4.5 Tillförlitlighet

Enligt Bryman (2018) består kvalitetsbegreppet tillförlitlighet av fyra delkriterier som alla har en motsvarighet i en kvantitativ studie. Dessa fyra är följande: trovärdighet, överförbarhet,

pålitlighet och möjlighet att styrka och konfirmera.

I studien uppnås trovärdighet via användning av återrapportering av resultaten till

respondenterna. De intervjuade förskollärarna har tagit del av intervjuernas transkriberingar efter varje intervju. Bryman (2018) skriver att man rapporterar resultaten till de som

intervjuats för att dessa ska kunna bekräfta att intervjuaren har uppfattat verkligheten på rätt sätt.Förskollärarna som deltog i studien arbetar i området Öster i Göteborg och är från olika rektorsområden. Dessutom var förskollärarnas yrkeslivserfarenheter olika och har skiljt sig från varandra (se tabell, s.14). Studien har gett oss utrymme till att kunna ta in fler

uppfattningar och en bättre förståelse av begreppet undervisning. Genom dessa variationer i arbetssättet, och förskollärarnas olika åsikter och perspektiv i studien, skapades det

möjligheten till överförbarhet. Pålitlighet innebär att man säkerställer och skapar en

fullständig och tillgänglig redogörelse för alla faser av studien (Bryman, 2018). Vi har försökt att noggrant beskriva alla faser i arbetet, vilket gjorts under överinseende av handledare och andra kursdeltagare. Vi har strävat efter att utlämna alla personliga värderingar och tolkningar i bearbetningen av materialet och på så vis anser vi att vi uppnått en god möjlighet för

4.6 Etiska aspekter

Studien har förhållit sig till de fyra forskningsetiska principer som enligt Vetenskapsrådet (2002) är: Informationskravet, Konfidentialitetskravet, Samtyckeskravet och Nyttjandekravet.

Informationskravet innebär att förskollärarna informeras om studiens syfte (se bilaga B) och

att deras medverkan är frivillig. Ett informationsbrev med detta innehåll har skickats via mejl (se bilaga A).

Konfidentialitetskravet innebär att förskollärarna inte ska kunna identifieras med arbetsplats

eller namn. Förskollärarna har avidentifierats med fiktiva namn (se tabellen sid 14).

Samtyckeskravet handlar om att förskollärarna ska ge samtycke till att delta i studien och

informeras om att de när som helst kan avbryta sitt deltagande. Rätten att avbryta intervjun nämndes både i Bilaga A och vid intervjutillfället.

Nyttjandekravet innebär att förskollärarna blir informerade om att det insamlade materialet

endast kommer att användas i den aktuella studien. Materialet förvaras oåtkomligt för

obehöriga under studiens gång och kommer inte att användas i andra studier samt kommer att förstöras när examensarbetet blir godkänt.

5. RESULTAT

Studiens syfte var att undersöka hur de intervjuade förskollärarna uppfattar och beskriver begreppet undervisning i förskolan. Vidare undersöks i studien betydelsen av lek i den dagliga verksamheten i förskolan. I analysen av det empiriska materialet framkom tre teman som nedan struktureras utifrån studiens två frågeställningar. Den första frågeställningen är: Hur uppfattar förskollärarna begreppet undervisning i förskolan? Och den besvaras i

Förskollärares definition av begreppet undervisning och Undervisning i praktiken. Den andra frågeställningen är: Hur uppfattar förskollärarna betydelsen av lek i undervisningen? och den besvaras i Undervisning som innefattar lek och förskollärarnas roll i sådan undervisning. 5.1 Förskollärarnas definition av begreppet undervisning

Utifrån förskollärarnas svar i intervjuerna om begreppet undervisning framkom det att förskola och utbildning hänger ihop. Förskollärarna menar att begreppet undervisning inte används tillräckligt i verksamheten, även om det finns en medvetenhet om att begreppet förekommer i förskolans verksamhet. En del förskollärare anser det vara till en fördel att begreppet undervisning nu finns med i förskolans styrdokument. Däremot saknas en tydlig definition av vad begreppet innebär för arbetet i förskolan. Lena beskriver dessutom begreppet som “upplyftande för förskolans målmedvetna arbete”. Hon menar även att

förskolans utbildning blir “indirekt viktigare” för samhället och får “tydligare status”, det vill säga stärker förskolans position i utbildningssystemet. Eva poängterar att införandet av begreppet “ger andra utanför förskolan en förståelse för att barnen, även om de är yngre, får en sorts utbildning där de lär sig och utvecklas som i skolan”. Hon menar att andra ska se förskolan som en skolform och inte bara omsorg och att förskolan är precis som skolan, en plats för lärande. Lisa försöker tolka vad undervisning i förskolan innebär och säger att:

...det är det vi gör när vi arbetar med läroplanens mål och likt andra skolformer det är

undervisning vi bedriver i barnens utbildning...det handlar om att rikta barnens uppmärksamhet för att lär sig något, pedagogen måste veta innan vad man vill förmedla, vad barnen ska lära sig utifrån intresse och i det samspelet ha gemensamt fokus i lärandets objekt...

Samtliga förskollärare har samma uppfattning om att barn och unga möter undervisning genom hela deras utbildningstid, alltså från förskola upp till gymnasiet och vidare till

högskolan. Enligt förskollärarna införandet av begreppet undervisning i läroplanen ger en mer definierad bild och tydlighet i vad undervisning i förskolan innebär för barns lärande och utveckling. Detta leder till att det systematiska utvecklingsarbetet kopplat till lärande i förskolan förstärks.

Mia påpekar att otydligheten i definitionen av begreppet undervisning ger “tolkningsutrymme för förskollärarna”, men att utrymmet är för stort och leder till att de “famlar sig fram”. Hon upplever själva ordet som avancerat och beskriver det som att: “det kan vara svårt att veta vad för utbildning vi ska ge barnen, speciellt de yngsta barnen i förskolan, begreppet

undervisning, kopplas ofta till något avancerat som ska läras ut ”.

Sammanfattningsvis anser förskollärarna att definitionen av begreppet undervisning har lett till att förskollärarna blivit mer medvetna om det målstyrda arbetet och sina yrkesroller. Det vill säga, att genom undervisning stärks arbetsrollerna i förskolan, men att det ändå uppstod svårigheter med tolkning och användning av begreppet undervisning i praktiken.

I samband med att förskollärarna definierar begreppet undervisning, nämner de för-och nackdelar med begreppets införande. Tre förskollärare lyfter upp att en fördel med införandet av begreppet undervisning i läroplanen är att begreppet lett till att en professionell beskrivning av yrket har framkommit. Det leder till fler diskussioner och reflektioner hos förskollärarna angående vad förskolan har för roll och uppdrag samt barns rätt till utbildning. Hanna

uttrycker sig på följande sätt: ”Skolverket vill förtydliga att vi på förskolan också arbetar med lärande”. Två förskollärare nämner att en nackdel med införandet av begreppet undervisning är att begreppet kan tolkas på olika sätt utifrån olika kollegors perspektiv. Eva upplever att det är “svårt att anamma ordet” och beskriver vidare att begreppet undervisning “kan krångla till” det för förskollärare. Eva nämner även att förskollärarna kan feltolka begreppet, hon konstaterar att: “det tolkas som att det då är klassisk katederundervisning med

förmedlingspedagogik där vuxnas kunskaper ska förmedlas till barnen”. Lena förtydligar och beskriver att det kan uppstå en osäkerhet som gör att förskollärare “hamnar i kläm mellan olika åsikter” eller “får dåligt självförtroende för att de tror att de gör ett otillräckligt jobb”. 5.2 Undervisning i praktiken

I resultatet framgår konkreta exempel på hur undervisning bedrivs i förskolans praktik. Samtliga förskollärare beskriver att den är både planerad och spontan, men den mest framträdande är den spontana undervisningen. Den spontana undervisningen relateras till barnens aktiviteter under dagen samt vid rutinsituationer exempelvis i tamburen eller vid måltider. Mia beskriver att i det spontana lärandet fångar hon barnens intressen och använder det senare som en metod i sin undervisning och ger följande exempel:

... när ett barn hittar en mask och jag ropar på de andra barnen för att de ska se, de tittar och vi pratar om hur den ser ut, vad den äter och forskar vidare på det...det är de spontana tillfällen som kan leda till planerad undervisning…

Eva påpekar även att det är i det spontana man kan se spår av den undervisning som har genomförts och beskriver följande: ”fångar barnen upp det jag har tänkt eller är det annat som har lockat, på vilket sätt ska jag i så fall fånga dem till det lärandet jag hade tänkt”

Lisa beskriver att barnen har mycket fantasi och att det är viktigt för förskollärarna att utgå från barnens behov och intressen i den spontana undervisningen. Genom att vara “närvarande och lyhörda” för barnens initiativtagande och intressen kan pedagogerna stötta och uppmuntra barnen till att resonera kring ett specifikt ämne, fortsätter Lisa.

Förskollärarna definierar planerad undervisning som att de arbetar med tema eller med aktiviteter som planeras i förväg. De förklarar även att spontana undervisningstillfällen kan förekomma i den planerade undervisningen. En del förskollärare beskriver att ett sätt att bedriva planerad undervisning på, är att man utgår från barns intressen. De påpekar även att vikten av att variera olika undervisningsmetoder för att fånga upp barns intressen. De spontant uppkomna inslagen som barnen har visat intresse för under den planerade aktiviteten tar de med sig då de planerar vidare. Exempelvis kan detta ske då barnen målar, bygger, leker med djur i bondgården, samtalar vid sagostunder etcetera. Då kan lärande ske på ett mer naturligt sätt genom att ta vara på barnens intressen. Marie förklarar att: ”barnen har behovet av att skapa, exempelvis med hjälp av mjölkkartonger bygger vi båtar, det är något vi pedagoger har introducerat (planerat), men jag ser ju ett intresse och att de har roligt samt mycket språkligt samspel”.

Det framgår att förskollärarna anser att de måste ha ett mål och ett syfte i enlighet med förskolans läroplan både vid spontan och planerad undervisning. Marie berättar att hon planerar sina aktiviteter i förväg och undervisar utifrån det som står i läroplanen. Det är viktigt att ha en god planering inför en aktivitet genom att ha förberett de hjälpmedel och det material som ska användas, ha frågor förberedda för att öppna upp en tankeprocess hos barnen och veta vilka ord och begrepp som ska tas upp/gås igenom med barnen i undervisningen. Samtliga förskollärare beskriver att undervisningen i praktiken innebär att vara medforskare och söka kunskap tillsammans med barnen. Förskollärarna nämner att trots att undervisningen sker i grupp, så förekommer själva lärandet individuellt och därför är det viktigt att kunna se och höra varje barn. Hanna berättar om hur de gör i hennes förskola:

”vi i arbetslaget planerar aktiviteter och diskuterar på gemensamma hus planeringen, vi utvärderar vad som går bra men även vad som ska förbättras och sen går man vidare och då tänker man något nytt och vi ser till att aktiviteterna som ska undervisas anpassas efter varje barn, samt vi har en kvalitet i lärande och inte i görande. För att kunna genomföra detta krävs det tid men också mycket samarbete sinsemellan oss pedagogerna”.

Sammanfattningsvis är inte undervisning bara att genomföra en aktivitet, utan det är en hel process som förskollärarna beskriver. Den ska planeras, förberedas, introduceras, genomföras och reflekteras över samt utvärderas. Förskollärarna beskriver ytterligare att undervisning kräver ett systematiskt kvalitetsarbete där hela arbetslaget ska reflektera över lärandemiljöer på förskolan, kontinuerligt utvärdera verksamheten, sätta nya mål och förbättra

förutsättningarna för barns lärande. Förskollärarna menar att undervisningen i praktiken kan vara både spontan och planerad under lek och rutinsituationer. Undervisning sker

kontinuerligt i förskolan och det är arbetslaget som har ett ansvar att följa upp, hur det kommer att bli och hur man kan gå vidare med det i verksamheten. Tre av förskollärarna uttrycker också betydelsen av att “ge varandra stöd och uppmuntran samt feedback i sitt sätt att leda målstyrda processer”.

5.3 Undervisning som innefattar lek och förskollärarnas roll i sådan undervisning Utifrån förskollärarnas uppfattningar kring undervisning i relation till lek framkommer det att leken ses som en naturlig del i förskolan och att undervisning och lek hänger ihop. Således är leken av stor betydelse och undervisningen ska därför användas både som resurs och verktyg för att undervisa. Genom att använda sig av leken tar man tillvara barns fantasier och utmanar till tankeprocesser där man kan skapa olika arenor för lärande, för att utveckla till exempel social kompetens. Leken skapar en bra grund för lärande och alla lekar går att använda som verktyg för undervisning. Flera förskollärare lyfter upp att förskollärarnas roll är att skapa möjligheter för barn att använda fantasi och erfarenheter, vara lyhörda, ge inspiration och utmaningar och på det sättet blir undervisningen i relation till lek tydlig. Flera förskollärare betonar vikten av vuxnas delaktighet och roll i barnens lek, som skapar mer utrymme samt möjligheter till att förmedla en viss kunskap hos barnen. Det beskrivs att förskollärarna i olika situationer kan gå in i leken och undervisa för att synliggöra något mer specifikt. Maria förtydligar med följande citat:

...jag förbereder ett rum med savann, eller som rymd, eller något annat som jag antingen vet att barnen har intresse för eller det jag vill att barnen ska få intresse för... leka fågellek, leka

turtagning, få känsla av gemenskap, vara en i en grupp till exempel jag kan även se hur barnen genom alla dessa lek tagit till sig nya kunskaper…

Även Hanna förklarar att:

...jag kan förbereda för olika lekar i miljön, material och inspirationsbilder, inspirationsrum till exempel med de digitala verktyg som vi har idag...att leka astronaut skapar ju tillfällen att fördjupa kunnandet i detta, hur ser en raket ut? Vad heter alla planeter, vad är en planet? Om jag är med i leken så kan jag se till att de lär sig något och här använder jag mig av leken och då har jag undervisning med…

Leken utgör grund för barns utveckling och lärande och lek i undervisningsform innebär att tänka kring ett syfte och ett mål när barnen exempelvis möter former, anser Mia. Hon

uttrycker det på följande sätt: ”bygglek, här blir det såklart tydligare hur undervisning kan bli en del av det eftersom bygglek lätt kan bli matte, teknik och fysikaliska fenomen”

Vidare nämner Lisa att den roll som förskollärarna får beror på vilken typ av lek barnen leker. Förskollärare kan exempelvis bli som medkonstruktörer i barns lek och det medför kunskap, ett exempel på det beskrivs av Lisa: ”när barnen leker med bondgården och dess djur och pedagogen är med och låtsas vara djur eller benämner vad djuren kan göra, samtalar om hur djuren lever eller vad de heter ”.

Ytterligare nämner Lisa att det är viktigt med förskollärarens roll i leken, antingen i en aktiv roll eller i en passiv roll. Lisa ger sig in på att förklara: “när barnen konstruerar ett hus av olika färgade klossar, som de ska bo i och pedagogen är passiv i själva görandet men nämner vilka färger som används”.

5.4 Sammanfattning

Resultatet visade att undervisning är ett nytt begrepp för förskolan, dock beskrivs samma verksamhet, som innan begreppet började användas mer allmänt. Det innebär inte någon förändring sedan förskolan blev en del av utbildningssystemet, det är själva begreppet som inte används tillräckligt i förskolans verksamhet. Förskollärarna uttryckte sig att det därför finns ett behov av att utveckla medvetenhet om själva undervisningsbegreppet. Begreppet undervisning innebär dock inte någon förändring för verksamheten eller förskollärarnas arbetssätt, fast den har en potential att utveckla verksamheten.

Sammanfattningsvis kännetecknas förskollärarnas sätt att leda målstyrda processer av att förskolans läroplan tillämpas. Den tillämpas dock på olika sätt under en flexibel

arbetsprocess, som har framkommit. Den är öppen för nya infallsvinklar och den vävs in i läroplansmålet under processens gång. De olika sätten behöver inte exkludera varandra utan kan växlas mellan varandra samt kombineras. Resultatet visar att undervisning sker pågående i förskolan och sammanflätas med komponenter som omsorg och lek. Faktorer som intresse och utbildning har av förskollärarna beskrivits som avgörande i undervisningen, och hur de kan använda sig av lekens betydelse för att uppnå en undervisning av hög kvalitet i den dagliga verksamheten i förskolan. Det lyftes även fram organisatoriska faktorer såsom tillgång till vidare kompetens, som rektorn bär ansvaret för. Den kollegiala samverkan anses som betydelsefull för att skapa förståelse och för att utveckla förskollärarnas sätt att leda målstyrda processer, vilket syftar vidare till utveckling och lärande för barnen. Förskollärarna

betonade även vikten av förskollärares roll för barns utveckling och lärande genom att skapa förutsättningar för barnen, att vara lyhörda, bygga goda relationer med dem, vara medforskare och söka kunskap tillsammans med barnen under olika aktiviteter. Det framkommer även vikten av förskollärarnas roll för att skapa förutsättningar för goda relationer mellan barnen. Dessutom betonas vikten av att värdesätta gruppens dynamik och att se gemenskap som ett verktyg i sin undervisning, då barnen berikar varandra med olika kunskaper. Detta belyser betydelsen av barnens relationer till varandra i barngruppen. Resultatet visar även att

undervisning i förskolan pågår under hela dagen, där leken blir ett forum där barn tillägnar sig och förbättrar sin kommunikativa kompetens. Samt att undervisning sker i allt från samlingar till lekaktiviteter och att förskollärarna i dessa aktiviteter påverkar meningsskapandet.

6. DISKUSSION

I detta avsnitt diskuteras resultatet utifrån litteratur, tidigare forskning och sociokulturell utvecklingsteori. Därefter diskuteras den kvalitativa metoden som har använts i studien. Avslutningsvis kommer det att presenteras förslag på framtida forskning inom ämnet. 6.1 Innebörden av begreppet undervisning i förskolan

Genom våra frågeställningar har vi fått det fastställt att begreppet undervisning ger ett stort tolkningsutrymme hos samtliga tillfrågade förskollärare. De upplevde att det finns svårigheter att anamma ordet undervisning, då det oftast kopplas till något avancerat, som ska läras ut i verksamheten. Undervisningsbegreppet är ett obekvämt begrepp och användningen av det kan krångla till det för dem. Flertalet av förskollärarnas resonemang finner en motsvarighet i kvalitetsgranskningen som Skolinspektionen (2016) har gjort, där det nämns att det finns en otydlighet bland förskollärare om vad undervisning är och hur den ska bedrivas i praktiken. Resultatet av vår studie visar att förskollärare beskriver att begreppet undervisning behöver definieras för att kunna omsättas i praktiken. Det beskrivs att arbetslaget kontinuerligt har möten, där de diskuterar begreppet undervisning för att öka medvetenheten kring innebörden. De uttrycker dock att dilemman kan uppstå när begreppet diskuteras, vilket kan innebära arbetslaget hamnar i kläm mellan olika åsikter. Detta kan i sin tur leda till att självkänslan blir sämre och att vissa kollegor i arbetslaget kan känna att de gör ett otillräckligt jobb. Sheridan och Williams (2018) och även Pihlgren (2017) menar att tolkningsbegreppet är en viktig aspekt att utgå ifrån, då innebörden av undervisning behöver utformas lokalt och anpassas efter verksamheten. Hur begreppet tolkas ser olika ut för olika förskollärare och det kan bero på olika erfarenheter, kulturer, barngrupper samt behov, uttrycker förskollärarna. Därmed har vi en förhoppning om att en tydligare definition av begreppet undervisning kan bidra till att undervisning blir en del av förskolans kultur och arbetssätt tillsammans med barnen, vilket i sin tur skulle kunna möjliggöra en kvalitetshöjning av förskolan och en mer likvärdig förskola. Skollagen (SFS 2010:800) beskriver sedan 2011 förskolan som en egen skolform och att det är legitimerade förskollärare som ska genomföra undervisningen i förskolan. Vi har däremot ställt oss frågande till om undervisning sker hela tiden i förskolan, vilket de intervjuade förskollärarna påstod. Detta kan ställas i relation till tidigare forskning, där det enligt beskrivning krävs en närvarande och aktiv förskollärare för att det skall anses vara en undervisningssituation (SFS, 2010:800; Sheridan & Williams, 2018). Av studiens resultat kan vi även utläsa en samstämmig syn hos majoriteten av de intervjuade förskollärarna, som upplever att undervisning är som en skolform, där både omsorg och lärande hänger ihop. Det

påpekades också att begreppet undervisning stärker förskolans målmedvetna arbete och gör förskolans position starkare i utbildningskedjan. Skolverket (2018) hävdar likaså att

undervisning beskrivs som en utgångspunkt för en god utbildning. Vi lade märke till att förskollärarna kände en stolthet och en iver i att definieringen av förskollärarens arbete togs mer på allvar och att verksamheten i och med detta fick en djupare mening också för

utomstående. Eidevald och Engdahl (2018) lyfter i sin forskning att undervisningen är en del av förskolans utbildning, vilket kräver att den baseras på beprövade erfarenheter och

vetenskapliga grunder. Förskollärarna är eniga med Eidevald och Engdahl (2018), i deras tankar och menar att undervisningsperspektivet omfattar olika delar och utgår ifrån att det pedagogiska innehållet samt läroplanens mål ligger till grund för hur arbetet planeras och genomförs i praktiken. Vi har genom studien noterat en vilja och ett engagemang från förskollärarna kring att ta till sig undervisningsbegreppet inom förskolan. Dock är definitionen av begreppet undervisning i behov av att förtydligas.

6.2 Förskollärarnas förhållningssätt och deras förutsättningar inför undervisning i praktiken

Resultatet visade att undervisningen stärker förskollärarnas arbetsroller och att deras

inflytande påverkar barns fortsatta lärande och utveckling. Det framkom även att arbetslaget ska tänka igenom lärmiljöer på förskolan samt utvärdera verksamheten för att kunna sätta nya lärandemål och förbättra förutsättningarna för barns lärande. Det framkom tydligt i

förskollärarnas svar att undervisning i praktiken förutsätts utgå från alla barns intressen. Vad innebär det egentligen? Kan det göra att kvalitén i undervisningen blir dålig? Ska man endast utgå ifrån barns intressen? Hur ska man kombinera spontan och planerad aktivitet. Vem undervisar vid spontan undervisning, endast förskollärare eller delegeras ansvaret till den person som är närvarande? Undervisningen ska nå alla barn, den ska dock vara anpassad till varje barn understryker Eidevald och Engdahl (2018). Vi anser att det kan vara svårt att mäta kompetensen hos pedagogerna i ett arbetslag. Däremot behöver arbetslaget diskutera hur arbetet genomförs och organiseras i praktiken. Tre av förskollärarnas svar visade en viktig aspekt om att barnen skall känna sig delaktiga och ha inflytande både i spontana och

planerade aktiviteter, då lärandet i dessa är lika viktigt. Det påpekades även av förskollärarna att de bör vara flexibla för att kunna fånga barnets intresse och använda det som en metod i undervisningen. Detta lyfter även Sheridan och Williams (2018b) i sin studie att lärandet sker gemensamt i det sociala sammanhanget. Resultatet visade vikten av att förskollärare utnyttjar planerade aktiviteter för att kunna skapa en lärandemiljö, där barnen ska få möjligheter att stötta varandra. Samt att undervisning sker i grupp och att barn lär sig tillsammans. Här kan vi

se en tydlig koppling till den sociokulturella utvecklingsteorin avseende lärande samt att den proximala utvecklingszonen, är ett centralt begrepp i teorin. Teorin omfattar barnens förmågor som ännu inte har mognat, men som är i en mognadsprocess, vilket i sin tur kan leda barnen vidare till ökad kunskap via kommunikation och samspel med omgivningen, det vill säga förskollärare och andra barn. Harju-Luukkainen och Kulti (2017) hävdar även att barnen inte ska lämnas ensamma i sitt kunskapsskapande, utan att förskollärarna ska knyta an och bidra till att barns erfarenheter och kunskaper utvecklas vidare. Materialet bör vara lockande i förskolans miljö, vilket stöttar barns lärande positivt. Säljö (2014) uttrycker att medierande redskap, såsom lek, kan vara ett hjälpmedel som vägleder förskolläraren att locka fram kunskapen i ett lärande och på det sättet leda lärandet vidare. Av studiens resultat kan vi även utläsa en samstämmig syn hos förskollärarna, som uppgav att en spontan undervisning

kopplad till lek och rutinsituationer är betydligt vanligare. Här framträder alltså en komplex bild, där det å ena sidan behövs tid till planering för en god undervisning, å andra sidan beskrivs det att planerad undervisning sällan genomförs. Johansson (2017) och Olofsson (2003) förklarar att barnen ska få möjligheter att skapa och utveckla leken utan att de bli störda, vilket även förskollärarna ansåg vara ett problem. Det är därför viktigt att förskollärare reflekterar över det faktum att vi pedagoger alltid har så bråttom att följa ett schema på

förskolan. Förskollärare ansvarar även för utevistelse, vila, hemgång med mera. Därför det är viktigt att förskollärarna planerar på nytt, för att kunna ge barnen inflytande, vilket i sin tur kan skapa goda förutsättningar för undervisning. Resultaten, utifrån förskollärarnas svar, kan tolkas som att de har behov av att tillsammans med arbetslaget och rektorn hitta de forum som kan vidareutveckla diskussioner kring dagliga rutiner och inte störa barnens pågående lek, eller avbryta leken helt. Eidevald och Engdahl (2018) lyfter fram att tid, planering och reflektion är en viktig förutsättning för att förskolläraren ska kunna driva undervisningen framåt. Vi tolkar detta som att planering av undervisning är avgörande för vilka effekter det blir på barns utveckling och lärande. Samtliga förskollärare betonade vikten av

förskollärarnas närvarande, delaktighet i leken och att de ska ha ett syfte i sitt deltagande för att gynna barns lärande. Det framkom även vikten av förskollärarnas roller för att

undervisningen ska kunna utformas och individualiseras på ett bra sätt. Detta för att kunna stötta samt utmana för samarbeten och kommunikation, vilket stärker varje individs tillit till sin egen förmåga. Detta ser vi också som en viktig aspekt. Vi anser att förskollärarnas roll i undervisningen är att sätta ord på vad de gör, låta barnen utforska i leken samt bidra med kunskap så barnen kan fortsätta utforska vidare. I likhet med det kan resultatet kopplas till det Pihlgren (2017) hävdar, att förskollärarna formar undervisningen och genom deras delaktighet

i leken påverkas barns utveckling. Även Sheridan och Williams (2018b) påstår att om kunniga och engagerade förskollärare fångar ett intresse hos barn och därifrån stöttar samt utmanar, spelar detta en avgörande roll för undervisningens kvalitet i förskolan.

I studien framkom att förskollärarnas närvaro och lyhördhet inför barnets behov, deras

intresse, liksom inkluderande lekmiljöer är viktiga för barnens lärande. Detta tolkar vi som att förskollärarnas flexibilitet i förhållande till undervisningsaktiviteter kräver lyhördhet. Barn som inte har ett intresse för just aktiviteter som pågår riskerar att hamna utanför. Detta leder till att barnets tänkande stannar upp och att det inte blir något lärande. Det vi har

uppmärksammat i resultatet är att samtidigt som förskollärarna är lyhörda så beaktar de barns perspektiv och intressen. Detta beskrivs enligt Pramling och Wallerstedt (2019) som kvalitativ responsiv undervisning, där förskollärarna anpassar sina handlingar efter barns behov.

6.3 Lekens betydelse och förskollärarnas roll inför barns utveckling och lärande Resultatet visade att leken ses som en möjlighet till att främja barns sociala förmågor. Förskollärarnas handlingar som de vidtar för att stödja barns sociala förmågor, är lek som barnen själva initierar eller som vuxna deltar i.I studien framkom även att förskollärarnas roll i leken är att stödja och stimulera barns sociala kompetenser, där förskollärarna kan använda sig av olika roller i olika situationer under leken. Dessa roller är att skapa förutsättningar i leken, guida i leken och även regissera leken. Detta som Skolforskningsinstitutet (2019) nämnde i sin forskningsöversikt är i linje med våra resultat, eftersom de beskrev att förskollärarnas olika roller bidrar till att de förmedlar kunskaper och guidar barnen genom lek, så att barnens lek ska utvecklas. Av studiens resultat kan vi även utläsa att leken som barnen själva styrde hade en stor plats i verksamheten. Därmed styrs leken åt ett visst håll av förskollärarna för att hjälpa barnen att utvecklas utifrån läroplansmålen. En av förskollärarna nämnde ett tydligt exempel på det, där hen beskriver att under byggleken får barnen

möjligheter att träna på matematik och teknik. Detta styrker Skolverkets (2018) beskrivning av undervisning och målstyrda processer, som under ledning av förskollärare syftar till utveckling och lärande hos barnen. Förskollärarna ska ge barnen förutsättningar för lek, samt utrymme att kunna introducera sin lek, vilket synliggörs tydligt i förskollärarnas beskrivning av sina medvetna handlingar och i den pedagogiska rollen i verksamheten. Detta är något som även Vygotskij (1995) ansåg vara viktigt i den sociokulturella utvecklingsteorin, där

människors interaktion och samspel med varandra är en viktig del i barns utveckling och lärande. Ett tydligt exempel på hur förskollärarna använder sig av den proximala