Förståelse av och förhållningssätt till hälsa : några elevers syn på hälsa och skolämnet idrott och hälsa

ANNIKA AHLBERG

FÖRSTÅELSE AV OCH

FÖRHÅLLNINGSSÄTT

TILL HÄLSA

Några elevers syn på hälsa och skolämnet

idrott och hälsa

MALMÖ S TUDIES IN SPORT SCIEN CES V OL. 19 ANNIKA AHLBER G MALMÖ HÖGSK FÖRS TÅEL SE A V OC H FÖRHÅLLNIN GSS Ä TT TILL HÄL S A L I C E N T I A T U P P S A T S

FYSISK AKTIVITET

MAT

TA DET LUGNT

FRITIDSINTRESSEN

VÄNNER

TID

Å

TERHÄMTNIN

G

GÖRA SÅDANT MAN TRIVS MED

FAMILJ

UT

OMHUSVIS

TEL

SE

UT

SEENDE

OHÄLSOSAMT

TOBAK

ALKOHOL

STRESS

DÅLIG KOST

FÖR LITE VIL

A

DOPNING

Malmö Studies in Sport Sciences Vol. 19

© Annika Ahlberg 2015 ISBN 978-91-7104-568-3 (print) ISBN 978-91-7104-569-0 (pdf)

ANNIKA AHLBERG

FÖRSTÅELSE AV OCH

FÖRHÅLLNINGSSÄTT

TILL HÄLSA

Några elevers syn på hälsa och skolämnet

idrott och hälsa

Publikationen finns även elektroniskt på: http://dspace.mah.se/handle/2043/19322

ABSTRACT

The concept of health should not be viewed as one-dimensional, but rather a complex interplay between physical, psychological and social factors (WHO, 2014). The Swedish curriculum highlights that the school’s responsibility is to support pupils’ knowledge and promote health. The purpose of this study, therefore, was to con-sider pupils understanding of and attitudes towards health in the context of the subject Physical Education and Health (PEH) at school.

Data was collected through the use of focus groups, question-naires and epistolary dialog. The pupils’ ways of describing health were analysed through Zygmunt Bauman’s (2008) consuming the-ory and Thomas Ziehe’s (1986, 1999) concepts of cultural libera-tion, cultural exproprialibera-tion, the performance principle and authen-ticity.

The result shows that the pupils in the study had a good level of understanding about health. They described health as a complex concept in physical, psychological and social terms. This under-standing of health affected the pupils in different ways. For exam-ple a feeling of exam-pleasure was described by pupils who appeared

well-grounded and spontaneous, while those who experienced

pressure in their daily life expressed feelings of higher expectations regarding their own health practices.

PEH teachers need to consider not only knowledge content of the subject area, but also variations of self-image among the pupils in their class, and the impact this can have on the way pupils un-derstand the health messages being taught in the classroom. Keywords: authenticity, consuming theory, cultural liberation, health, physical education and health, pupils’ perspective

TACK

Mitt varmaste tack längs resans gång sänder jag till:

Min huvudhandledare Lars Lagergren och min handledare Jan-Eric Ekberg, Malmö högskola.

De ansvariga för Forskarskolan Idrott och hälsas didaktik Suzanne Lundvall, Jane Mechbach, Karin Redelius och Håkan Larsson, GIH Stockholm. Tomas Peterson, Malmö högskola. Mikael Quennerstedt och Ninitha Maivorsdotter, Örebro universitet.

Mina forskarkollegor i Malmö – Inga Oliynyk, Sofia Sebelius, Stefan Bexell och Anette Nordh. Stockholm – Beatrice Gibbs, Kerstin Nilsson, Marie Graffman-Sahlberg, Richard Håkansson och Jenny Kroon. Örebro – Izabella Seger, Björn Tolgfors, Åke Huitfeldt, Andreas Jakobsson och Magnus Brolin.

Kollegiet på idrottsvetenskapliga institutionen, Malmö högskola. De elever som i studien delade med sig av sina tankar kring hälsa. Betygsnämnden vid mitt licentiatseminarium som bestod av Marie Öhman, Örebro universitet. Ingegerd Ericsson, Malmö högskola. Göran Patriksson, Göteborgs universitet. Opponent Inger Karlefors, Luleå Tekniska universitet.

ABSTRACT

The concept of health should not be viewed as one-dimensional, but rather a complex interplay between physical, psychological and social factors (WHO, 2014). The Swedish curriculum highlights that the school’s responsibility is to support pupils’ knowledge and promote health. The purpose of this study, therefore, was to con-sider pupils understanding of and attitudes towards health in the context of the subject Physical Education and Health (PEH) at school.

Data was collected through the use of focus groups, question-naires and epistolary dialog. The pupils’ ways of describing health were analysed through Zygmunt Bauman’s (2008) consuming the-ory and Thomas Ziehe’s (1986, 1999) concepts of cultural libera-tion, cultural exproprialibera-tion, the performance principle and authen-ticity.

The result shows that the pupils in the study had a good level of understanding about health. They described health as a complex concept in physical, psychological and social terms. This under-standing of health affected the pupils in different ways. For exam-ple a feeling of exam-pleasure was described by pupils who appeared

well-grounded and spontaneous, while those who experienced

pressure in their daily life expressed feelings of higher expectations regarding their own health practices.

PEH teachers need to consider not only knowledge content of the subject area, but also variations of self-image among the pupils in their class, and the impact this can have on the way pupils un-derstand the health messages being taught in the classroom. Keywords: authenticity, consuming theory, cultural liberation, health, physical education and health, pupils’ perspective

Forskarstuderande Annika Ahlberg har ingått i Forskarskolan Idrott och hälsas didaktik (FIHD), en forskarskola som varit en del i statens satsning på forskarutbildning av förskolelärare och lärare. Satsningen beslutades våren 2011; ett led i att kompe-tenshöja verksamma lärare och, i förlänggningen, stärka elever-nas kunskaper. Forskarskolan har bedrivits som ett samarbets-projekt mellan Gymnastik- och idrottshögskolan, Örebro uni-versitet och Malmö högskola. Totalt har 15 forskarstuderande ingått i FIHD och varje lärosäte har ansvarat för fem vardera. Centrala mål för forskarskolan har varit att utgöra ett nav för ämnesdidaktisk kunskapsutveckling av ämnet Idrott och hälsa, samt att bidra till att bygga upp skolämnets didaktiska kun-skapsbas med hjälp av praktiknära forskningsansatser.

Forskarstuderande Annika Ahlberg har ingått i Forskarskolan Idrott och hälsas didaktik (FIHD), en forskarskola som varit en del i statens satsning på forskarutbildning av förskolelärare och lärare. Satsningen beslutades våren 2011; ett led i att kompe-tenshöja verksamma lärare och, i förlänggningen, stärka elever-nas kunskaper. Forskarskolan har bedrivits som ett samarbets-projekt mellan Gymnastik- och idrottshögskolan, Örebro uni-versitet och Malmö högskola. Totalt har 15 forskarstuderande ingått i FIHD och varje lärosäte har ansvarat för fem vardera. Centrala mål för forskarskolan har varit att utgöra ett nav för ämnesdidaktisk kunskapsutveckling av ämnet Idrott och hälsa, samt att bidra till att bygga upp skolämnets didaktiska kun-skapsbas med hjälp av praktiknära forskningsansatser.

INNEHÅLL

2.2.2 Hälsa i kursplanen för Idrott och hälsa ...20

2.2.3 Elevhälsa ...21

2.2.4 Hälsa bland unga ...21

2.3 Summering ... 23

3 TIDIGARE FORSKNING ... 25

3.1 En internationell utblick ... 25

3.1.1 Hälsofokus även i andra länder ... 25

3.1.2 Fetma som hälsohot ... 26

3.1.3 Att delta i skolämnet Idrott och hälsa ... 27

3.1.4 Elever i fokus ... 27

3.2 Svenska studier ... 29

3.2.1 Skolämnet Idrott och hälsa som hälsoupplysare ... 29

3.2.2 Ökat hälsofokus i skolämnet Idrott och hälsa ... 30

3.2.3 Hälsa inom skolämnet Idrott och hälsa ... 31

4 TEORI ... 36

4.1 En splittrad värld ... 36

4.2 Kulturell friställning, expropriation och prestationsprincipen .37 4.3 Konsumtionskultur ... 40

4.4 Autenticitet ... 42

4.4.1 Den goda annorlundaheten ... 43

4.4.2 Skolan som god annorlundahet ... 44

5 METOD ... 47 5.1 Urval ... 48 5.2 Datainsamling 1 och 2 ... 50 5.2.1 Fokusgrupp ... 50 5.2.2 Enkät ... 52 5.3 Datainsamling 3 ... 52 5.3.1 Skriftlig dialog ... 52 5.4 Datainsamling 4 ... 54 5.5 Etiska överväganden ... 54 5.6 Kvalitet ... 57 5.6.1 Tillförlitlighet ... 57 5.6.2 Giltighet ... 58 5.6.3 Transparens ... 59 5.7 Analysarbetets gång ... 60 5.7.1 Analys A - förståelse ... 61 5.7.2 Analys B - förhållningssätt ... 62 5.7.3 Datahantering ... 63

6 FÖRSTÅELSE AV OCH FÖRHÅLLNINGSSÄTT TILL HÄLSA .. 64

Analys A ... 64

6.1 Elevers tankar om hälsa ... 64

6.1.1 Fysiska hälsoaspekter ... 64

6.1.2 Psykiska hälsoaspekter ... 67

6.1.3 Sociala hälsoaspekter ... 70

6.2 Elevers tankar om hälsa i skolämnet Idrott och hälsa ... 71

6.2.1 Fysiska hälsoaspekter ... 72

6.2.2 Psykiska hälsoaspekter ... 75

Analys B ... 79

6.4 Elevernas förhållningssätt till hälsa ... 79

6.4.1 Möjligheter och svårigheter kring den egna hälsan ... 79

6.4.2 Tre olika förhållningssätt till hälsa ... 80

6.4.3 Ett pressat förhållningssätt ... 82

6.4.4 Ett tryggt förhållningssätt ... 85

6.4.5 Ett spontant förhållningssätt ... 88

6.4.6 Jämförande analys ... 89

6.5 Summering av Analys A och B ... 91

7 BETYDELSE FÖR HÄLSOUNDERVISNING ... 92

7.1 Hälsa i elevernas livsvärld ... 92

7.1.1 Konsumtionskulturens hälsoperspektiv ... 92

7.1.2 Kulturell friställning och prestationsprincipen... 95

7.1.3 God annorlundahet ... 96

7.1.4 Intresse för hälsa ... 97

7.1.5 Det pressade förhållningssättet i fokus ... 99

7.2 Metoddiskussion ... 101

7.2.1 Tillförlitlighet, giltighet och transparens ... 105

7.3 Pedagogiska implikationer ... 105

7.3.1 Resultatet i förhållande till tidigare forskning ... 106

7.3.2 Hälsoundervisning utifrån ett elevperspektiv ... 108

7.3.3 Hälsoundervisning utifrån ett lärarperspektiv ... 110

7.3.4 Studiens bidrag ... 112 7.3.5 Vidare studier ... 114 Avslutande ord ... 114 REFERENSER ... 116 Bilaga 1 ...125 Bilaga 2 ...128 Bilaga 3 ...130 Bilaga 4 ...133

1 INLEDNING

Jag har varit lärare i skolämnet Idrott och hälsa i tio år. Under denna tid har jag funderat mycket kring hälsoundervisningen inom ämnet. Vad ska eleverna lära sig? Hur undervisar vi egentligen i hälsa? På vilket sätt kan jag möta eleverna? Jag har i min yrkesut-övning brottats mellan två ytterligheter, djupgående respektive bred hälsoundervisning, och försökt att hitta en balans mellan des-sa. Min tolkning av Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011, Lgr 11 (Skolverket, 2011), är att skoläm-nets hälsoinnehåll bör erbjuda eleverna fördjupade kunskaper kring hälsa och förbereda dem för ett gott och hälsosamt liv. Hälsa är komplext, vilket bör tydliggöras för eleverna. Undervisningen bör också ge eleverna kunskaper och verktyg att kunna främja den personliga hälsan.

Vid en första betraktelse kan hälsa vara något konkret och okomplicerat, samtidigt som det paradoxalt nog är svårdefinierat (Åberg, 2000). I vår vardag möts vi ständigt av olika hälsobudskap från media, företag, idrottsrörelsen, forskarvärlden etcetera. Dessa olika förhållningssätt påverkar vår syn på hälsa.

När Skolinspektionen 2010 utförde en oanmäld flygande tillsyn av undervisningen i Idrott och hälsa i årskurs 7–9, var endast 12 av 800 noteringar kopplade till hälsa (Skolinspektionen, 2010). I kursplanen för ämnet framgår det tydligt att hälsa ska vara ett centralt innehåll. Londos (2010) visar exempel på undervisning som syftar till att elever utför fysiska aktiviteter, istället för att fo-kusera på att de lär sig olika typer av färdigheter kopplade till häl-sa. I dagens gymnasieskola blir hälsa, enligt honom, därigenom lika med att svettas. Om eleverna svettas under lektionerna är syf-tet uppnått. Att fokusera på varför aktivisyf-tet kan vara bra eller hur

kroppen påverkas sker inte i lika hög grad. Detta leder till att lä-randet om hälsa minskar och undervisningen präglas av en repro-duktion av olika rörelser, rörelser som eleverna till stor del redan behärskar (Londos, 2010).

Forskare som problematiserar begreppet hälsa visar att det är otydligt vad hälsa är och vad eleverna bör kunna om hälsa inom skolämnet (Annerstedt, 2001a; Larsson, 2007; Quennerstedt, 2006; Thedin Jakobsson, 2004, 2007).

Denna studie kretsar kring elevers förståelse av och förhållnings-sätt till hälsa, samt diskuterar vilken betydelse dessa kan ha för hälsoundervisningen i skolämnet Idrott och hälsa. Jag försöker därmed besvara några av de i praktiken uppkomna didaktiska frå-gorna kring hälsa med hjälp av eleverna. Studien är kvalitativ och datainsamlingen har skett med hjälp av fokusgruppsintervjuer och enkäter, samt däremellan en skriftlig dialog via internet.

Jag har i huvudsak använt mig av en teoriram hämtad från den tyske ungdomskulturforskaren och pedagogen Thomas Ziehe och den polsk-brittiske sociologen Zygmunt Bauman för att förstå mina resultat. Ziehes begrepp kulturell friställning, kulturell ex-propriation, prestationsprincip och autenticitet samt Baumans teori om konsumtionskulturen har använts för att synliggöra vad elever-nas verklighet och tillvaro kan påverkas av.

1.1 Syfte

Mitt mål som lärare i skolämnet Idrott och hälsa, är att nå ut till eleverna och få dem att känna att undervisningen angår dem. De ska bland annat få kunskap om och redskap att främja sin person-liga hälsa. För att detta ska bli möjligt måste jag möta eleverna där de befinner sig. Jag behöver förstå deras vardag, vad som är viktigt för dem och vilken kunskap de upplever att de saknar.

När jag nu fått möjlighet att genomföra en studie kring mitt undervisningsämne vill jag belysa elevperspektivet; elevernas käns-lor, erfarenheter och förförståelser kring hälsa, med vilka de möter hälsoundervisningen i Idrott och hälsa. Studiens syfte har två steg (1) att beskriva och diskutera några niondeklassares förståelse av hälsa i vid bemärkelse och deras förhållningssätt till den egna häl-san samt (2) diskutera vilken betydelse dessa förståelser och för-hållningssätt kan ha för hälsoundervisningen i skolämnet Idrott och hälsa. Det är en riktad explorativ studie av elever i årskurs 9 som har liknande sociala levnadsförhållanden. Den explorativa an-satsen syftar till att finna likheter och skillnader bland elevernas svar.

Studiens delfrågor:

1. Vad är hälsa för eleverna?

2. Vad anser eleverna att de bör få lära sig om hälsa i skol-ämnet Idrott och hälsa?

3. Vilka möjligheter och svårigheter upplever eleverna att det finns kring den egna hälsan i vardagen?

Systematiseringen och tolkningen av det insamlade materialet från studiens delfrågor ligger till grund för den diskussion som förs ut-ifrån steg 2 i studiens syfte.

1.2 Disposition

I det inledande kapitlet beskrivs hur mitt forskningsintresse för häl-sa väckts, häl-samt studiens syfte och frågeställningar. Kapitel 2 inne-håller en bakgrund med en redogörelse för olika definitioner av hälsa, samt hur hälsa belyses i grundskolans styrdokument. Däref-ter redogör jag kort för elevers hälsa. I kapitel 3 redovisas tidigare forskning kring hälsa inom skolan, för att sätta in studien i ett ve-tenskapligt sammanhang. Kapitel 4 beskriver studiens centrala teo-retiska begrepp och i kapitel 5 redogörs för studiens design och metoderna som användes för att samla in och analysera empirin. Studiens resultat presenteras och analyseras därefter i kapitel 6, följt av kapitel 7 där studiens resultat diskuteras i förhållande till teoretiska begrepp och tidigare forskning.

2 BAKGRUND

Att definiera vad begreppet hälsa står för är komplicerat då det an-vänds i en mängd sammanhang och numera innefattar allt fler di-mensioner. Hälsobegreppet är därmed komplext och svårtolkat (Kallenberg & Larsson, 2004; Thedin Jakobsson, 2004). Eriksson (2000) skriver att försök att definiera hälsa är ett evighetsproblem. En helt tillfredsställande definition verkar inte gå att finna. Hälsa är inte något exakt begrepp, utan ett fenomen som är relaterat till den kontext där begreppet används (Åberg, 2000). Föreställning-arna om hälsa påverkar våra handlingar, menar Brülde och Teng-land (2003), och därmed även undervisningen i skolämnet Idrott och hälsa (Quennerstedt, 2006).

2.1 Definitioner av hälsa

Nationalencyklopedin definierar hälsa på följande vis:

hälsa (fornsvenska hælsa, bildning till hel, hæl 'lycka', ett ord besläktat med hel), svårdefinierbart begrepp vars betydelse är vidare än frihet från sjukdom. En allmänt omfattad definition saknas alltså. (Nationalencyklopedin, 2013)

Hälsobegreppet har sitt ursprung inom religion, filosofi och etik (Winroth & Rydqvist, 2008). En biomedicinsk definition av hälsa lyder på följande sätt:

Att definiera ’hälsa’ biomedicinskt (i termer av klinisk status) in-nebär att man anser att ohälsa är detsamma som sjuklighet eller patologi (sjukdom i vid mening), att god hälsa är det samma som avsaknad av sjukdom, och att ju sjukare en person är, desto säm-re är hennes hälsotillstånd. (Brülde & Tengland, 2003, s 183)

Åberg (2000) menar att det på senare tid blivit allt vanligare att till den medicinska definitionen på hälsa även lägga tecken på god livskvalitet. År 1948 definierade Världshälsoorganisationen (WHO) hälsa som ett positivt mål; det är det friska tillsammans med människans sociala liv som betonas. Eriksson (2000, s 16) har översatt WHO:s engelska definition till svenska på följande sätt: ”Hälsa är ett tillstånd av fullkomligt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, inte endast frånvaro av sjukdom”.

Åtnjutande av hälsa på högsta nivå är en fundamental rättighet, som tillkommer varje mänsklig varelse utan åtskillnad till ras, reli-gion, politisk åskådning, ekonomiska eller sociala förhållanden (Eriksson, 2000). WHO:s definition har kritiserats på många sätt, bland annat för att hälsa ses som ett ouppnåeligt ideal då det krävs

fullkomligt välbefinnande för att uppnå det (Quennerstedt, 2006; Qvarsell, 1989). Inte heller går det med denna definition att mäta olika personers eller befolkningars hälsostatus, vilket är betydligt enklare att göra om hälsa ses utifrån rent fysiska termer. Däremot kan definitionen betraktas som en viljeriktning för det globala häl-soarbetet, vilket Kallenberg och Larsson (2004) menar gör det möj-ligt att driva utvecklingen av hälsofrågor vidare.

Inom den medicinska vetenskapen dominerar ett patogent för-hållningssätt till hälsa, det vill säga det är sjukdomar som är det centrala. Motsatsen till sjukdom utgörs därmed av hälsa (Quenner-stedt, 2006). Vidare går det med detta perspektiv att se hälsa som något man har eller inte har i förhållande till ”någon moralisk eller vetenskaplig norm” (ibid, s 44). Det som betonas är det onormala i form av sjukdom, ideal eller olika beteendeformer. Människan ses i ett patogent sammanhang som en biologisk och kroppslig varelse, där sjukdom, åldrande och död ses som hinder för kroppens inre optimala funktion (Shilling, 1993). Swartling Widerström (2005) menar att vetenskapen har utvecklat en delmänniska med delkrop-par: en fysisk, en psykisk och en social kropp. Kroppen kan ses som en maskin, vars olika delar och funktioner kan undersökas. Historiskt sett har det normala haft kännetecken som det manliga, moraliskt korrekt beteende, heterosexualitet mm. Forskningens fo-kus har med detta synsätt riktats mot det avvikande som blivit det onormala, det sjuka (Quennerstedt, 2008).

Motsatsen till patogent är salutogent, ett salutogent förhållnings-sätt till hälsa utgår från ett mer holistiskt synförhållnings-sätt (Quennerstedt, 2006). Antonovsky myntade det salutogena perspektivet, då han anser att det patogena förhållningssättet begränsar vårt sätt att ut-forska olika hälsoaspekter. Antonovsky (1985, s 35) ställde sig

frå-gan: ”Varför håller sig människor friska?” Det som skapar och ut-vecklar hälsa är centralt inom det salutogena synsättet. Hälsa ska-pas i samspel mellan fysiska, psykiska och sociala faktorer. Genom att påverka en individs fysiska hälsa, påverkas även hennes psykis-ka och sociala hälsa och tvärt om, det vill säga hela hälsan (Quen-nerstedt, 2006). Hälsa definieras utan att ordet sjukdom nämns, man kan vara sjuk men ändå ha hälsa (Brülde & Tengland, 2003). Antonovsky belyser att fysisk aktivitet är en av flera strategier för att främja hälsa och att man bör behandla sjukdomar och stävja deras uppkomst för att motverka ohälsa. Han vill använda det me-dicinska kunnandet, inte fjärma sig från det, utan snarare komplet-tera det med en bredare syn på hälsa och det friska (Thedin Ja-kobsson, 2004).

KASAM, är ett annat begrepp som Antonovsky skapat. Begreppet står för känsla av sammanhang, där begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet ingår (Antonovsky, 1996). Människor är olika och påverkas individuellt av olika saker. Därför menar Antonovsky (2005) att det som gör världen begriplig, hanterbar och meningsfull varierar från person till person, mellan olika situationer och kultu-rer. Begriplighet står för att händelser som inträffar går att förstå, de är strukturerade och sker inte bara av en slump. Med hanterbarhet

avses att individen har resurser att möta och klara av olika situatio-ner och problem som uppstår i livet. Även relatiosituatio-ner till andra ses som en resurs, liksom tidigare individuella erfarenheter som perso-nen gjort. Slutligen anser Antonovsky att meningsfullhet är den vik-tigaste delen för att nå en känsla av sammanhang. Det kännetecknas av att händelser i livet är värda engagemang, att de utmanar och ger en positiv förväntan inför livet. Om en individ känner sig delaktig i och kan påverka de beslut som fattas och påverkar honom eller henne ökar känslan av mening i livet. Antonovsky (1995) påpekar även att mångfald och demokrati är viktigt ur ett folkhälsoperspek-tiv, då demokrati ökar möjligheterna att främja en stark känsla av sammanhang och hälsoutveckling bland alla människor.

Allvarliga olyckor är något negativt, men andra stressorer såsom sjukdom, skilsmässa, ekonomi, självbild, alkohol, arbetslöshet eller fysisk inaktivitet kan, beroende på hur väl vi hanterar och bearbe-tar dem, komma att påverka hälsan neutralt och i vissa fall till och med på ett positivt sätt, skriver Quennerstedt (2006) i sin tolkning av Antonovskys salutogena perspektiv på hälsa. En fara med det salutogena perspektivet på hälsa kan enligt Quennerstedt och Öh-man (2014) vara att människor känner sig fångade i jakten på en

sig mer hälsosam. Denna eviga kamp mot ökad hälsa kan i för-längningen utvecklas till en negativ stress.

Inom den moderna konsumtionskulturen fokuseras, till skillnad från det biomedicinska/patogena, på kroppens yttre delar när det handlar om hälsa (Featherstone, 1982; Lupton, 1995). Johansson (1998) skriver att människans identitet skapas utifrån hur man inom konsumtionskulturen definierar kroppsidealet, vilket gynnar en kropps- och utseendefixering. Kroppskontroll och -bearbetning är eftersträvansvärt, medan åldrande och kroppsligt förfall ses som hot. Döden kan människan inte undvika men däremot kan tid-punkten för när kroppen börjar förfalla skjutas upp. Tydliga teck-en på ålder kan fördröjas gteck-enom exempelvis plastikoperationer, genteknik, diet och träning, vilket kan innebära att kroppen för-ändras (Johansson, 1998; Shilling, 1993). Det stora intresset för kropp och hälsa idag kommer till uttryck via massmedia, inom modebranschen, men även till exempel arbetslivet och idrottsvärl-den (Nilsson, 1998). Övervikt ses som ohälsosamt och även omo-raliskt, eftersom man antas belasta samhällsekonomin i onödan som överviktig. En hälsosam befolkning skulle även kunna arbeta mer effektivt och produktivt (Antonovsky, 1996). Utifrån konsum-tionskulturens perspektiv på hälsa är det yttre viktigare än ett ökat välbefinnande inombords (Quennerstedt, 2006). En smal kropp och ett vackert utseende ses alltså som en symbol för hälsa, medan övervikt är det samma som ohälsa. Även Annerstedt (2001b) bely-ser vikten av självdisciplin och att kroppen hålls i trim, eftersom en otränad kropp kan tyda på ohälsa, bristande karaktär och slapp-het. Konsekvensen av detta sätt att se på hälsa innebär att ansvaret läggs på den enskilde individen; samhället skuldbelägger medbor-garna (Quennerstedt, 2002; Johns & Tinning, 2006).

Jag menar att den jakt efter mer hälsa som Quennerstedt och Öhman (2014) varnar för har likheter med Johanssons (1998) stu-die kring bodybuildare och deras strävan efter en perfekt vältränad kropp. Både hälsojakten och strävan efter ett fulländat yttre sker ofta på bekostnad av individens totala välbefinnande, och därmed går delar av det salutogena hälsoperspektivet förlorat.

2.2 Hälsa i skolan

Samhället vill via skolan påverka barn och unga att leva på ett sätt som främjar deras hälsa – en frisk befolkning belastar ett lands ekonomi mindre än en sjuk sådan (Antonovsky, 1996). I takt med att synen på hälsa har förändrats i samhället, har skolans sätt att se på hälsa förändrats över tid.

2.2.1 Hälsa i Lgr 11

2011 infördes Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fri-tidshemmet (Lgr 11) som, i likhet med Läroplan för det obligato-riska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo 94), understryker hälsoaspekten i kursplanen för skolämnet Idrott och hälsa (Skolverket, 2006; Skolverket, 2011). Då Lpo 94 infördes ändrade ämnet namn från Idrott till Idrott och hälsa för att marke-ra att ämnesinnehållet blivit just mer hälsobetonat jämfört med ti-digare kursplaner. Det är mot bakgrund av Lgr 11 min undersök-ning ska ses, då eleverna som deltagit i min studie gick ut årskurs 9 våren 2013 och därmed började årskurs 7 hösten 2010. Lgr 11 är således den läroplan som deras högstadieperiod i huvudsak styrts av, eftersom denna läroplan infördes när studiens elever började årskurs 8 höstterminen 2011.

I Lgr 11 anges begreppet hälsa inledningsvis på två ställen. Först i kapitel 1, vars namn är Skolans värdegrund och uppdrag, där det går att läsa att ”Även hälso- och livsstilsfrågor ska uppmärksam-mas” (Skolverket, 2011, s 10). Därefter får man i Övergripande mål och riktlinjer i kapitel 2 ta del av att skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola ”har fått kunskaper om och förståelse av den egna livsstilens betydelse för hälsan, miljön och samhället” (s 14). Hälsa är hela skolans gemensamma upp-drag, samtidigt som kursplanerna för skolämnena Biologi, Fysik, Kemi, Geografi, Hem- och konsumentkunskap samt ämnet som är i fokus för denna studie, Idrott och hälsa, specifikt behandlar be-greppet hälsa utifrån olika perspektiv (ibid).

2.2.2 Hälsa i kursplanen för Idrott och hälsa

Kursplanen för skolämnet Idrott och hälsa fortsätter i och med in-förandet av Lgr 11 att betona hälsobegreppet. Bland annat anges hälsa i introduktionstexten, med den inledande meningen ”Fysiska aktiviteter och en hälsosam livsstil är grundläggande för männi-skors välbefinnande”. Vidare läsning påtalar att eleverna ska ”ges förutsättningar för att utveckla goda levnadsvanor samt ges kun-skaper om hur fysisk aktivitet förhåller sig till psykiskt och fysiskt välbefinnande”(Skolverket, 2011, s 51).

Det centrala innehållet för skolämnet i årskurs 7–9 är uppdelat i delarna rörelse, hälsa och livsstil samt friluftsliv och utevistelse.

Inom hälsa och livsstil ska följande punkter tas upp i undervisningen:

x Att sätta upp mål för fysiska aktiviteter, till exempel för-bättring av konditionen.

x Ord och begrepp för och samtal om upplevelser och effekter av olika fysiska aktiviteter och träningsformer.

x Arbetsställningar och belastning till exempel vid fysiska ak-tiviteter och förebyggande av skador, genom till exempel allsidig träning.

x Olika definitioner av hälsa, samband mellan rörelse, kost och hälsa och sambandet mellan beroendeframkallande me-del och ohälsa.

x Kroppsideal inom idrotten och i samhället i övrigt. Dopning och vilka lagar och regler som reglerar detta.

x Första hjälpen och hjärt- och lungräddning.

x Hur individens val av idrotter och andra fysiska aktiviteter påverkas av olika faktorer, till exempel av kön. (ibid, s 53)

2.2.3 Elevhälsa

Inom de skolformer som riktar sig mot barn och unga ska det fin-nas en elevhälsa, vars huvuduppgifter är att arbeta förebyggande och hälsofrämjande och vara ett stöd för elevernas utveckling mot lärandemålen. Miljöer som främjar elevernas lärande, utveckling och hälsa blir därmed viktiga att skapa. Andra frågor som elevhäl-san ska arbeta med är arbetsmiljö, skolans värdegrund, att mot-verka kränkande behandling, undervisning om tobak, alkohol och andra droger, jämställdhet, samt sex- och samlevnadsundervisning (Skolverket, 2013). Det är skolans huvudman som är ansvarig och avgör hur organisationen kring elevhälsa ska vara uppbyggd. Ele-verna ska ha tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog, kura-tor samt specialpedagogiskt utbildad personal. Elevernas behov ska styra en skolas insatser av ovan nämnd kompetens (ibid).

2.2.4 Hälsa bland unga

Folkhälsoenkäten Barn och Unga i Skåne 2012 genomfördes våren 2012 och besvarades anonymt av nästan 30 000 skånska elever i årskurs 6, 9 och gymnasiets årskurs 2. Frågorna rörde bland annat skola, familj, hälsa, fritidsvanor, matvanor, alkohol och tobak. An-ledningarna till undersökningen var att få en aktuell bild av livs-villkor, sociala faktorer och hälsa samt ett underlag till förebyg-gande folkhälsoarbete och att kunna följa utvecklingen hos barn och unga över tid (Grahn, Modén, Fridh, Lindström & Rosvall,

2012). Under rubriken Hälsa och välbefinnande i rapporten kon-stateras att de allra flesta av de skånska eleverna mår ”bra” eller ”mycket bra”. I takt med stigande ålder minskar dock denna an-del, samtidigt som andelen med psykiska och somatiska, det vill säga kroppsliga, besvär ökar. Var fjärde pojke och varannan flicka i årskurs 2 på gymnasiet svarar att de har minst två psykiska eller somatiska besvär i veckan. Andelen elever som är nöjda med sig själva sjunker med ökad ålder och det är färre flickor än pojkar. Om det finns en obalans mellan de krav som ställs på oss och vår förmåga att hantera dessa, kan det resultera i stress (Grahn m fl, 2012). Långvarig stress kan ge psykiska och somatiska symptom hos den drabbade individen. I årskurs 6 var stressnivån låg både hos pojkar och flickor. Den upplevda stressnivån ökar med stigan-de ålstigan-der framför allt bland flickor. Anstigan-delen gymnasieflickor som upplever en stressad vardag är dubbelt så hög jämfört med pojkar i samma ålder (ibid).

Då kroppen utvecklas och växer under puberteten blir många ungdomar uppmärksamma på den och på sitt utseende, deras kroppsuppfattning förändras. Många fler flickor än pojkar tycker att de väger för mycket, var tionde normalviktig pojke och var tredje normalviktig flicka svarar i enkäten att de vill gå ner i vikt eller att de bantar. Flickor äter mer bär och grönsaker än pojkar, mönstret är omvänt för konsumtionen av snabbmat, godis, chips, läsk och energidrycker. Fler barn rör sig regelbundet i lägre åldrar och pojkar idrottar och rör sig mer än flickor oavsett årskurs. En av två flickor jämfört med två av tre pojkar spenderar minst tre timmar per dag framför TV och/eller dator på fritiden (Grahn m fl, 2012).

Hedenborg och Glaser (2013) har kartlagt gymnasieungdomars syn på föreningsidrottens organisering. Fokus i deras undersökning var att belysa komplexiteten i de ungas svar och inte de i studiens empiri framkomna temana (idrottens logiker, tiden, kostnader, delaktighet och framtidens idrottsförening) eftersom de delvis styrts av undersökningens frågor, liksom tidigare forskning. Några resultat är att ungas idrottande i olika typer av föreningsverksam-het ger dem glädje, prestation, utmaning, tävling och hälsa. Ge-menskap med idrottande kompisar utgör också en viktig motiva-tionsfaktor för idrottsutövandet. Både de unga männen och de unga kvinnorna i studien tar upp att de har möjlighet att påverka sin kropps utseende genom att idrotta. Fler kvinnor än män ger däremot uttryck för att de idrottar av hälsoskäl. Hedenborg och Glaser föreslår att orsaken till det senare skulle kunna vara

samhäl-lets genuskonstruktioner. Trots många positiva aspekter kopplade till idrottandet, anger många unga att de slutar vara föreningsakti-va på grund av att tiden inte räcker till och att de slits mellan krav från skolan, familjen och idrotten. Andra väljer att sluta utan att uppleva någon kravbild de prioriterar skolarbete, umgänge med sina vänner och familj, extraarbete etcetera högre än föreningsid-rotten. Frågan om tid är komplex, visar dessa ungdomars svar.

En studie genomförd av Bringsén (2013, s 3) syftar till att ”identifiera och utforska möjliga påverkansfaktorer till de delta-gande flickornas idrottsliga aktivitetsmönster”. Anledning till stu-diens fokus är att flertalet unga är föreningsaktiva som barn, men under tonårstiden slutar sedan många, och avhoppen är fler bland flickor än pojkar. Beskrivet utfall ses som problematiskt då fysisk aktivitet kan relatera positivt till hälsa och välbefinnande. Studiens resultat tydliggör att många olika påverkansfaktorer samverkar och influerar högstadieflickornas idrottsliga aktivitetsmönster på ett varierat sätt. Sex övergripande teman täckte in de funna påver-kansfaktorerna, namngivna ”1: Aktivitetsmotiverande effekter, 2: Tävling, resultat och prestation, 3: Socialisation och socialt um-gänge, 4: Tränare/Ledare, 5: Skola och idrott, 6: Bostadsort, aktivi-tetsutbud och transportmöjligheter” (ibid, s 3). Under aktivitets-motiverande effekter klargjordes tre motiv till idrottslig aktivitet bland flickorna: utseendefokuserad fysisk effekt, aktivitetsglädje samt prestationsrelaterad fysisk kapacitet. En slutsats som Bringsén drar är att aktiviteter som främst motiveras av positiva upplevelser rörande gemenskap och aktivitetsglädje är att föredra jämfört med motionsaktiviteter som till största del motiveras av att ge utseende-fokuserad fysisk effekt. Skolan kan hjälpa till genom att prägla un-dervisningen i skolämnet Idrott och hälsa med ett lärandeperspek-tiv på sambandet mellan hälsa och idrott istället för att, som tidi-gare forskning (se t ex Londos, 2010) visar, bidra till att återskapa traditionella bilder av idrott, tävling och prestation (Bringsén, 2013).

2.3 Summering

I denna bakgrundsbeskrivning har jag pekat på komplexiteten i be-greppet hälsa och beskrivit tre perspektiv på detta. Hälsa i medi-cinska termer avser främst frånvaro av sjukdom, vilket benämns som ett patogent perspektiv. Inom den moderna konsumtionskultu-ren belyses ett hälsoperspektiv med fokus på kroppens yttre, att se ung och frisk ut. Hälsa ur ett salutogent perspektiv står för ett mer holistiskt samspel mellan fysiska, psykiska och sociala faktorer.

Hälsa är enligt nuvarande läroplan, Lgr 11, skolans gemen-samma ansvar och verksamheten ska bland annat stödja elevernas kunskapsutveckling och vara hälsofrämjande. Skolämnet Idrott och hälsas innehåll kring hälsa avser att utveckla elevernas lev-nadsvanor på ett positivt sätt, liksom deras kunskaper om på vilket sätt fysisk aktivitet kan påverka psykiskt och fysiskt välbefinnande. Eleverna i studien, deras utsagor, kommer att diskuteras i för-hållande till beskrivna hälsodefinitioner, ämnet Idrott och hälsas kursplan och de studier av unga jag refererat till ovan.

3 TIDIGARE FORSKNING

I detta kapitel beskrivs forskning angående hälsoinnehållet i skol-ämnet Idrott och hälsa. Inledningsvis belyser jag hälsoundervisning i skolan ur ett internationellt perspektiv. Därefter presenteras före-trädesvis svensk forskning från 1994 och framåt.

3.1 En internationell utblick

I bibliotekets databaser EBSCO, ERIC via EBSCO och SPORTDi-scus har jag sökt på orden youth, adolescent, health, wellbeing,

physical education, elementary school, comprehensiveschool samt

lifestyle i olika kombinationer, med avsikt att hitta studier som un-dersökt just elevers förhållningssätt till hälsa och hälsoundervisning inom skolämnet Idrott och hälsa. Kopplingen till skola är central i min studie; studier genomförda utanför skolans kontext hade kun-nat visa sig intressanta att relatera till, men på grund av studiens omfattning finner jag avgränsningen motiverad.

Nedan redovisar jag inledningsvis skolämnet Idrott och hälsas utveckling i olika länder, därefter forskning kring konsekvenser av om fetma ses som det dominerande hälsoproblemet, sedan följer effekter av ett aktivt deltagande i undervisningen i ämnet och slut-ligen berörs vad som kan vara viktigt att tänka på vid mötet med elever.

3.1.1 Hälsofokus även i andra länder

Utvecklingen mot en mer hälsobetonad undervisning som skett i Sverige under de senaste decennierna förekommer bland annat även i Danmark, Finland, England, Tyskland, Australien, Nya Zee-land och USA. Dock visar Pühse och Gerber (2004), som kartlagt förutsättningarna för idrottsämnet i 35 olika länder, att det svens-ka skolämnet Idrott och hälsa ger möjlighet att diskutera sport,

rö-relse och aktivitet på ett sätt som inte förekommer i många andra länder.

Annerstedt (2008) jämförde de nordiska ländernas kursplaner inom skolämnet och fann att den svenska framhåller hälsa starkast. I Finland har, liksom i USA, Hälsa införts som ett eget separat ämne, vilket tydligt visar landets fokusering på innehållet (ibid).

Tyvärr har jag inte funnit några nyare studier som jämför olika länders idrottsämne. Det är möjligt att förhållandena förändrats efter att redovisade studier genomfördes.

3.1.2 Fetma som hälsohot

Internationellt sett pågår en debatt som kritiserar att övervikt och fetma ses som ett dominerande hälsoproblem i dagens samhälle. Kirk (2006) anser att studier som visar att barnfetma är ett växan-de problem ofta överdriver problematiken och att växan-de inte tar i be-aktande att de bakomliggande orsakerna kan variera mellan olika grupper och länder. Debatten handlar också om att skolämnet Id-rott och hälsa ses som en lösning på överviktsproblemet, vilket både Evans (2003) och Gard (2004) anser är ett omöjligt uppdrag att lösa för lärarna. Gard och Wright (2001) menar att eleverna oroas och får ångest av ett onyanserat fokus på kroppsvikt och kroppsform, liksom att alternativa sätt att motivera och undervisa inom skolämnet försvåras av ett sådant. Författarna argumenterar istället för en mer elevcentrerad syn på fysisk aktivitet och att lära-re inom Idrott och hälsa bör fokusera på att betona det lära-rena nöjet i att använda sin kropp och utveckla dess förmåga.

Även Evans (2003) menar att fokuseringen på övervikt i diskus-sionen kring hälsa, liksom påståendet att en ”fetmaepidemi” bre-der ut sig runt om i världen, är överdriven och saknar rimlig verk-lighetsförankring. Han talar om att vi genom språket och i olika texter konstruerar en kunskap om hälsa som inte alltid stämmer överens med den forskning som är utförd inom området. Veten-skapliga belägg som stödjer budskapet om att fetma i alla sam-manhang är farligt, saknas. Evans visar på svårigheten att dra gränsen för när övervikt blir skadligt för hälsan. BMI, Body Mass Index, är inte ett pålitligt instrument för enskilda individer, då BMI inte tar hänsyn till kön, ålder, hur tränad personen är eller var på kroppen fettet sitter. BMI bör istället användas för att hitta eventu-ella trender i stora populationer, till exempel om en befolknings viktkurva förändrats över tid. Trots denna brist på säkerställda fakta är det uppmärksamheten kring fetma som i många länder påverkat införseln av hälsofrämjande insatser i ämnets kursplan.

Evans (2003) har noterat att denna undervisning, trots dess goda avsikter, ibland leder till att elevernas attityder till kost och hälsa påverkas negativt. Kursplanen i Idrott och hälsa bör inte ensidigt förorda viktminskning eller innehålla obearbetade förslag kring ökad fysisk aktivitet, anser han. Istället bör skolämnet verka för att öka elevernas självkänsla och känsla av att ha kontroll över sina liv, samt förorda att ”du kan bli hälsosam med vilken storlek som helst” (s 98). Oavsett viktklass, är dödligheten lägre hos de perso-ner som lever ett fysiskt aktivt liv än de som är passiva, det vill säga om man jämför två personer med samma vikt. Om man vill förbättra sin hälsa, ska man fokusera på att leva fysiskt aktiv, inte att bli smalare. I arbetet kring att stärka elevernas självkänsla bör läraren vara medveten om att det i olika medier som behandlar övervikt ofta förekommer en underliggande, nedsättande ton om feta människor. Budskapet blir att tjocka personer saknar kontroll, är lata och utgör en belastning för samhället (Evans, 2003).

3.1.3 Att delta i skolämnet Idrott och hälsa

Bailey, Armour, Kirk, Jess, Pickup och Sandford (2009) skriver att det i England pågår en debatt kring skolämnets innehåll och bely-ser vikten av att tydliggöra syftet med ämnet. Författarna menar att om skolämnet ska förbättra unga människors hälsa genom att öka deras fysiska aktivitetsnivå, bör fokus ligga på närings- och träningslära. Idrottslärarna skulle även behöva arbeta nära famil-jerna och ur ett bredare skol-, utbildnings- och hälsoperspektiv. Undervisningen behöver förändras radikalt för att på ett pedago-giskt framgångsrikt sätt kunna möta varje elevs individuella behov av hälsofrämjande åtgärder. Bailey med flera (2009) berör även de fyra utbildningsfördelar som visats gälla för skolämnet Idrott och hälsa. Ett aktivt deltagande i undervisningen ger en förbättrad rö-relseförmåga. Det finns även studier som visar att elevernas sociala förmåga utvecklas då de aktivt deltar, liksom deras emotionella och kognitiva förmåga. Kravet för att dessa goda effekter ska upp-stå avgörs av kontexten, det vill säga ett gott ledarskap, elevinfly-tande, en uppskattande miljö med goda sociala relationer och ett uttalat fokus på inlärningsprocesser (ibid).

3.1.4 Elever i fokus

I en studie i Nya Zeeland fick elever i årskurs 4 och 8 svara på frå-gor kring hälsofaktorer i syfte att undersöka hur barn konstruerar hälsa (Burrows & Wright, 2004). Resultatet visade att eleverna hade goda kunskaper om praktiska ting som påverkar vår hälsa,

exempelvis kost, fysisk aktivitet, rökning, alkohol och droger. Sva-ren pekade på att eleverna ser sina kunskaper kring hälsa som nå-got säkert och statiskt. Författarna till studien nämner att faktorer som social bakgrund, kulturella, ekonomiska och politiska kontex-ter inte får någon större uppmärksamhet av eleverna. Men på frå-gan ”Tänk på allt som bidrar till att göra att en människa mår bra och berätta vad du tycker totalt välbefinnande betyder!” fanns det elever, framför allt i årskurs 8, som svarade ”Att vara trygg i dig själv”, ”Inte tro att du är ful eller fet” och saker som ”Göra det du själv vill, inte försöka imitera andra människor”. Burrows och Wright (2004) konstaterar att om kunskaper leder till lämpligt be-teende har eleverna i studien receptet på vad som ger god hälsa i termer av kost, fysisk aktivitet, att undvika alkohol, tobak och droger. Många av de äldre eleverna visar också förståelse för bety-delsen av självkänsla och goda relationer med andra människor. Författarna diskuterar att eleverna presenterat särskilt biomedi-cinsk fakta som enkla sanningar, trots att de möter släktingar som röker och lever tills de blir åttio år, medan andra personer kan dö redan vid 45 års ålder. Hur hanterar skolan denna osäkerhet kring hälsa och hälsofrämjande beteende? frågar Burrows och Wright (2004).

De nämnda icke biomedicinska faktorer som påverkar vår hälsa har även studerats av Johns och Tinning (2006). De skriver att det finns belägg för att fysisk aktivitet är omvänt relaterat till livsstils-sjukdomar, men poängterar i likhet med Engström (2008) att det inte är tillräckligt utrett om detta gäller även för barn. Skolämnet Idrott och hälsa används för att lära eleverna att leva ett fysiskt ak-tivt liv som vuxna. Johns och Tinning (2006) menar att undervis-ningen i ämnet bör ske på ett mer alternativt sätt än förut, det vill säga att den biomedicinska eller patogena modellen ges minskat utrymme till förmån för den sociala vetenskapen, där fokus ham-nar på vad deltagandet i fysisk aktivitet betyder för individer. För-fattarna anser att det även är viktigt att lärarna i Idrott och hälsa visar förståelse för komplexiteten och mångtydigheten i mänskligt beteende; eleverna är individer och en variant av fysisk aktivitet passar inte alla. Fysisk aktivitet har bevisad god effekt på indivi-ders allmänna hälsotillstånd, men Johns och Tinning (2006) menar att den inte är den enda vägen till god hälsa. I skolan bör man, för att nå fram till så många elever som möjligt, visa på många olika aspekter kring hälsa, det vill säga inte enbart elevernas fysiska för-måga (ibid). Deras uttalande ligger väl i linje med nuvarande svenska läroplans individperspektiv.

3.2 Svenska studier

Avsnittet inleds med att betrakta skolämnet Idrott och hälsa ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, sedan berörs ämnets fokus på häl-sa och avslutningsvis lyfter jag fram vilka kunskaper som ska läras ut.

3.2.1 Skolämnet Idrott och hälsa som hälsoupplysare

Författarna Palmblad och Eriksson (1995) ställer sig frågan ”Är det överhuvudtaget rätt av myndigheter att försöka påverka män-niskors sätt att hantera sin kropp?” (s 60). Risken med att infor-mera människor om att de bör leva hälsosamt kanske i många fall resulterar i ångest och en känsla av att man som individ inte gör tillräckligt för att förbättra sin personliga hälsa. Myndighetens uppgift är alltså att upplysa medborgarna så att de självmant väljer att handla på ett visst sätt, inte att skapa skuldkänslor. Om den to-tala nyttan av hälsofrämjande upplysning är större än skadan den bidrar till, är det ur ett samhällsekonomiskt perspektiv lönsamt, skriver Palmblad och Eriksson vidare. Det som är av betydelse är alltså att majoriteten av befolkningens hälsa förbättras. Det är värt att offra att ett mindre antal människor påverkas negativt. Detta synsätt, som argumenterar för nationalekonomiska intressen, växte fram under slutet av 1700-talet och lever kvar än idag (ibid). Efter-som statliga myndigheter blandar sig i hur enskilda människor tar hand om sina kroppar, har kroppen blivit politik, skriver Lupton (1995).

Öhman (2007) skriver om styrningsprocesser inom undervis-ningen i skolämnet Idrott och hälsa. Hon kommer fram till att syf-tet med undervisningen enligt lärarna i första hand är att få elever-na att anstränga sig fysiskt, så att deras uthållighet och styrka ökar. Genom denna träning kopplas en förhoppning om att elever-na även utvecklar goda karaktärer, den ska göra att eleverelever-na ska-par en inställning och attityd som kommer att vara en fördel för dem i livet. Till exempel fostras eleverna genom ämnet förhopp-ningsvis till att vilja leva hälsosamt. Skolämnet Idrott och hälsa är därmed ett medel för att sprida hälsoupplysning (Palmblad & Eriksson, 1995).

Det biomedicinska synsättet på hälsa har haft en dominerande ställning i skolans hälsoarbete (Jensen, 1996). I skolan har ofta frågor som hygien, motion och livsstil diskuterats i avsikt att und-vika risker och förebygga sjukdomar som benskörhet och hjärt-kärlsjukdomar (Quennerstedt, 2002). Ur ett elevperspektiv ligger dessa typer av symptom i en avlägsen framtid.

En longitudinell studie, genomförd av Engström (2008) visar att det inte råder något signifikant samband mellan att ha varit med-lem i en idrottsförening eller tränat i sin ungdom, och en aktiv livs-stil i medelåldern. Däremot var chansen fem gånger större för att en individ som i 15-årsåldern innehaft ett högt kulturellt kapital fortsatte att vara aktiv 38 år senare, jämfört med personer med lågt kulturellt kapital. Kulturellt kapital definieras utifrån social bak-grund och betyg i teoretiska ämnen. Engströms slutsats är att det är viktigt att både bredda och fördjupa de kunskaper barnen i sko-lan får med sig från lektionerna i Idrott och hälsa. Grundläggande kunskaper och motoriska färdigheter som möjliggör ett aktivt del-tagande i olika motionsaktiviteteter och friluftsliv ser han som sär-skilt betydelsefulla.

3.2.2 Ökat hälsofokus i skolämnet Idrott och hälsa

När Lpo 94 infördes skedde en fokusförskjutning inom skolämnet Idrott och hälsa från sport och fysiologi mot ett hälsokoncept, vil-ket Sandahl (2002) ser som ett paradigmskifte. Träning, olika typer av kroppsrörelse, kost, estetik, friluftsliv, socialt och psykologiskt välbefinnande ses som olika hälsoaspekter. Annerstedt (2001a) be-nämner denna fas, som startade 1994 och fortfarande pågår, för ämnets hälsofas. Hälsa kom att ses utifrån ett holistiskt synsätt. Faktorer som livsstil, livsmiljö, hälsa och livskvalitet lyftes liksom att eleven själv skulle ta ställning i olika hälsofrågor. Innehållet breddades ytterligare samtidigt som anvisningarna kring hur och vad som skulle genomföras blev färre, men vad hälsoperspektivet innebär var oklart.

Skolämnet antog en mer teoretisk form än tidigare och även om utövandet av föreningsidrotter fortfarande tog stor plats var målet att få eleverna att leva hälsosamt genom utövandet av regelbunden fysisk aktivitet och friluftsliv (Quennerstedt, 2006; Quennerstedt & Öhman, 2008; Quennerstedt, Öhman & Eriksson, 2008). Även andra forskare ansåg att skolämnet i första hand är ett hälsoämne och inte som tidigare ett färdighetsämne (Annerstedt, 2001b; Meckbach & Söderström, 2002; Sandahl, 2002). Dans och frilufts-liv ökade enligt Sandahl (2005) lite i omfång, bollspelsutövande var den aktivitet som till följd av detta minskat något. Skolämnet syftade fortfarande till att utveckla elevernas rörelseförmåga, men jämfört med läroplanen från 1980, där färdigheter i olika idrotts-grenar var i fokus, var färdigheterna i Lpo 94 mer kopplade till rö-relseglädje (Meckbach & Söderström, 2002) och upplevelser (An-nerstedt, 2001b). Betoningen låg på den individuella hälsan, där

det främst var den medicinska och fysiologiska kunskapen som ut-gjorde basen (Eriksson, Gustavsson, Quennerstedt, Rudsberg, Öh-man & Öijen 2003; Quennerstedt & ÖhÖh-man, 2008; Thedin Ja-kobsson, 2004). Föreningsidrotten markerades inte särskilt utan fokus låg på att utveckla allsidiga rörelseförmågor hos eleverna samt att främja ett livslångt intresse för att vara fysiskt aktiv och vistas i naturen.

Dagens kursplan, från 2011, betonar också hälsa och har sina rötter i Lpo 94. Skolämnet ska numera utveckla elevernas kunska-per om hur hälsa kan påverkas genom hela livet, om goda levnads-vanor och hur fysisk aktivitet kan påverka psykiskt och fysiskt väl-befinnande, vilket jag redogjorde mer utförligt i kapitel 2.2.2.

3.2.3 Hälsa inom skolämnet Idrott och hälsa

Meckbach (2004) intervjuade 16 lärare i Idrott och hälsa och fann att dessa lärare uppfattade att skolämnet gått från att ha varit ett färdighetsämne till att vara mer motionsinriktat och syfta till att alla ska röra på sig. Dock var det ingen av lärarna som tog upp att skolämnet förändrats och blivit ett tydligare kunskapsämne med inslag av teori, istället poängterades att eleverna ska ha roligt un-der tiden de rör sig.

Hälsa framstår i många studier som skolämnet Idrott och hälsas teoretiska del (Sandahl, 2002; Thedin Jakobsson, 2005; Larsson, 2004), vilket enligt Larsson (2004, s 221) innebär att hälsa är ”nå-got man talar om”. Traditionellt sett anges det som ett teoretiskt innehåll, i motsats till något man gör. Thedin Jakobsson (2005) in-tervjuade tio lärare i Idrott och hälsa, som alla undervisade i årskurs 5 för att analysera deras inställning till begreppet hälsa. Hennes resultat visar att det finns ett stort behov av att definiera begreppet och utifrån denna definition gå vidare med att precisera hur undervisningen kring hälsa ska komma till uttryck i skolämnet. Ur Thedin Jakobssons lärarintervjuer framstod hälsa ofta också som skolämnets teoretiska inslag, något som ska läras in, diskute-ras eller läsas om. Fysisk aktivitet kopplas inte explicit till begrep-pet.

De lokala styrdokumenten visade det undervisningsinnehåll som lärarna skulle erbjuda eleverna, då Lpo 94 var i bruk. Quenner-stedt (2006) fann i sin studie av lokala styrdokument att hälsa be-skrevs som ett teoretiskt innehåll, men det fanns även lokala styr-dokument som beskrev hälsa utifrån ett övergripande perspektiv på skolämnets innehåll. Båda alternativen ser hälsa som ett fysiolo-giskt begrepp. De teoretiska momenten förekom som föreläsningar,

skriftliga inlämningsuppgifter eller projekt som inte i huvudsak ut-vecklades i skolämnets mer praktiska delar, där det handlar om fy-siska aktiviteter. En del av skolorna i studien hade lokala styrdo-kument där det stod att skolämnet skulle främja goda relationer, samarbetsövningar och hänsynstagande. De benämndes inte utifrån ett hälsoperspektiv utan från en fostransdiskurs. Diskurs ses som ”olika mönster och regelbundenheter i handling […] som deltagar-na i undervisningen i Idrott och hälsa på något sätt måste förhålla sig till” (Quennerstedt, 2006, s 116). Han konstaterar att hälsa en-ligt kursplanen är ett centralt innehåll i skolämnet, men att den fy-siska aktiviteten ges större utrymme i undervisningen än hälsa. Hälsa behandlas i varierande grad i flera av diskurserna och ses som ett nyttofokus i samband med fysisk aktivitet, som förebyg-gande när det handlar om att undvika skador och sjukdomar, lik-som bevarande i samband med personlig hygien, vilket innefattas av det patogena perspektivet på hälsa. I Idrott och hälsas kursplan betonas ett salutogent perspektiv på hälsa, där hälsan omfattar hela individen och beskrivs utifrån fysiska, psykiska och sociala dimensioner. Vidare menar Quennerstedt att lärandet kan, när un-dervisningen domineras av dessa tre aspekter, ses som en hälso-resurs. Att lära sig hälsa handlar enligt honom om att begripa och kunna hantera hälsa. Det viktiga är att eleverna vet varför och hur de ska delta i olika fysiska aktiviteter och sociala sammanhang. Ser de detta som något meningsfullt, uppstår en känsla av samman-hang kring att främja sin hälsa. Quennerstedt understryker att allt som handlar om hälsa, inte ska behandlas inom skolämnet Idrott och hälsa. Istället ska rörelseaktiviteter och friluftsverksamhet, lik-som det lärande lik-som sker i ämnet, bidra till att utveckla en ”hälsa i rörelse” hos eleverna (ibid, s 116).

Ekbergs studie (2009) liksom Lundvalls och Meckbachs (2008) visar att formuleringsarenans innehåll, det som anges i skolämnets kursplan, är bredare än innehållet under lektionstid, det vill säga på realiseringsarenan. Eleverna får framför allt utföra olika typer av bollspel och andra föreningsidrottslika aktiviteter. I studien Kön–Idrott–Skola (KIS) framkom även att eleverna i de äldre års-kurserna i stor utsträckning utför aktiviteter som är tävlingslika och lätta att bedöma, såsom friidrott, löparrundor och olika fysis-ka tester (Larsson & Redelius, 2008). Mindre tid läggs på obliga-toriska moment som friluftsliv, dans och aktiviteter som har hälsan i fokus (Ekberg, 2009). Resultatet från Lundvall och Meckbachs (2008) studie belyser konflikten mellan kursplanen å ena sidan, och idrottsrörelsen med den inneboende prestationslogiken å andra

sidan. Majoriteten av eleverna upplever att de under lektionerna i skolan deltar i traditionella idrotter, där eleverna redan besitter de nödvändiga förmågor som krävs för att utföra dem. Idrott och häl-sa står alltså för något som är bekant och legitimeras av läraren genom den tid och det utrymme som tilldelas de olika aktiviteter-na. Londos (2010) uttrycker samma sak som ovan; eleverna ut-vecklar inte i någon större utsträckning sina förmågor eller lär sig något nytt inom skolämnet, utan de utför sådant de redan kan.

Vad är det då som skolämnet ska lära eleverna? Vilka kunskaper är det som ska läras ut? Bedriver Idrott och hälsa en kamp mot övervikt eller är det ett ämne för lärande? Dessa och liknande frå-gor ställer sig Quennerstedt, Öhman och Eriksson (2008). Förfat-tarna menar att det föreligger en stor risk att skolämnet endast fo-kuserar på fysisk aktivitet och rörelseglädje för att passiva elever ska bli mer aktiva. Dock är det endast en mindre grupp av eleverna som är överviktiga och/eller inaktiva, medan en stor grupp är väl-tränade och idrottar mycket på sin fritid. Både aktiva och inaktiva elever har rätt att utveckla sina förmågor och kunskaper i ämnet. Dess kursplan uttrycker bland annat att eleverna ska bli medvetna om hälsovinsterna kopplade till rörelse och friluftsliv. De ska även få diskutera och reflektera kring hälsa, kroppsideal och livsstil. Men om hälsa enbart definieras som ”syreupptagning, svett och fettförbränning” behöver de flesta av eleverna inte ämnet, eftersom de redan har en god kondition och tränar mycket på sin fritid (Quennerstedt m fl, 2008).

Två undersökningar (Eriksson m fl, 2003; Lundvall, Meckbach & Thedin Jakobsson, 2002) kommer fram till att elever svarar att de lär sig hur olika idrotter går till, att man mår bra av att röra sig, att ta hänsyn till varandra, hur man förbättrar sin kondition, styr-ka och rörlighet och att samarbeta på lektionerna i skolämnet Id-rott och hälsa. Eleverna som deltog i de båda studierna Skola– Idrott–Hälsa (SIH) och KIS kunde oftast inte besvara frågan om

vad de ska lära sig inom ämnet (Larsson & Redelius, 2004; 2008). Endast ett fåtal elever hade ett spontant svar på frågan. Att röra sig, delta aktivt eller att träna sin kropp var vanligare svar än att de skulle lära sig något specifikt, till exempel om hälsa. Även lärarna tvekade när de skulle besvara frågan om vad eleverna ska lära sig, ofta blev svaret att eleverna skulle lära sig om hälsa. Vilken typ av hälsa var dock svårt att definiera. Det viktigaste för lärarna var att eleverna hade roligt på lektionerna medan de var fysiskt aktiva. Larsson och Redelius (2008) visar att lärarna anser att ämnet står för något annat än föreningsidrott, men att lärarna i stor

utsträck-ning misslyckats med att föra fram denna skillnad till eleverna. Frågan är vad ”något annat” står för, vilket inte är preciserat i tex-ten.

I en studie intervjuades 17-åriga kvinnliga före detta gymnasie-elever i syfte att ur ett elevperspektiv undersöka vilket lärande som förmedlas inom skolämnet Idrott och hälsa (Karlefors, 2012). Re-sultaten av studien visar att det upplevs som två ämnen, uppdelade i en fysisk del och en hälsodel. Intervjupersonerna upplevde den fy-siska delen som rolig, aktiv och avkopplande, en paus från övriga mer seriösa ämnen. Hälsodelen upplevdes negativ då den ofta be-drevs teoretiskt, med följden att eleverna tvingades sitta still och lyssna även här. De intervjuade personerna upplevde inte innehållet i hälsodelen som negativ, utan just inaktiviteten. Fysisk aktivitet är bra för hälsan, berättade de intervjuade, och därför ansåg de att det är motsägelsefullt att sitta still och bli tillsagd att rörelse för-bättrar hälsan (ibid).

Innehållet på lektioner i Idrott och hälsa har varit bekant för de intervjuade, många av dem upplevde att de inte lärt sig något nytt. Några beskriver dock att de lärt sig nya saker när de provat aktivi-teter som de inte kommit i kontakt med tidigare och när det till ex-empel handlat om hur man lyfter ergonomiskt. Karlefors föreslår att bristen på integrerat lärande inom ämnet kan vara en anledning till dessa svar. Andra elever menar att de lärt sig en del på lektio-nerna, även om de hade svårt att precisera vad. ”Samtidigt finns det saker som vi inte tänkt på att vi lärt oss på lektionerna i Idrott och hälsa”, svarar en av dem.

De intervjuade använder sina kunskaper från föreningsidrotten och kan därigenom njuta av aktiviteten. På så sätt upplever de ett egenvärde i den fysiska aktiviteten, skriver Karlefors (2012) och refererar till Engström (2010). De upplever sina levande kroppar och känner att de kan, att de behärskar rörelserna eller aktiviteter-na. Dock saknar de intervjuade ord för att uttrycka denna känsla. Hälsodelen av Idrott och hälsa är ofta utformat som ett ”riktigt” skolämne och elevernas förväntningar på fysisk aktivitet när de kommer till lektionerna, menar Karlefors, är ett hinder för en framgångsrik hälsoundervisning.

Brolin (2014) kunde i sin studie av ett övergripande hälsoarbete i en F-6 skola identifiera bland annat en individuell hälsodiskurs, som fokuserade på personlig utveckling och en värdegrundsbaserad hälsodiskurs, som avsåg att fostra i värdegrundsfrågor och genom socialt umgänge. Dessa båda hälsodiskurser menar han bör finnas i skolans hälsoarbete, men konstaterar att de behöver balanseras –

och här fyller skolämnet en viktig funktion. Vidare kommer Brolin fram till att hälsoarbete kan ses som värdegrundsarbete och beto-nar i samband med detta att det därmed inte enbart är ämnet Id-rott och hälsas angelägenhet, utan hela skolans.

3.3 Summering

I de internationella studier jag gått igenom fann jag att hälsa ofta ses som synonymt med att minska elevernas vikt och därmed mot-verka fetma. Ett salutogent perspektiv på hälsa med betoning även på psykiska och sociala faktorer var svårare att finna. Brolin (2014, s 26) lyfter att det inte råder någon tvekan om vilket per-spektiv på hälsa som dominerar internationellt: ”här är den pato-gena utgångspunkten given. Hälsa inom Idrott och hälsa är i den internationella debatten liktydig med kroppsvikt och kroppsform”. De internationella studier som presenterats ovan och som tar upp psykiska och sociala hälsoaspekter kan ur Brolins synvinkel där-med betraktas gå mot strömmen.

Konstateras kan att de svenska studierna främst undersöker hur lärare, inte elever, ser på skolämnets hälsoinnehåll. De studier där elever tillfrågats rör skolämnet Idrott och hälsas innehåll i stort och därmed har inte hälsa varit i särskilt fokus. Det framkommer också att hälsa ofta ses som ett teoretiskt innehåll och att hälsoundervis-ningen ofta får stå tillbaka till förmån för mer lättbedömda, fysiska aktiviteter. Företrädesvis är studierna genomförda i början av 2000-talet. Jag har endast funnit Brolins studie från 2014 och Karlefors från 2012 som relaterar till mitt intresseområde, vilket kan ha sin förklaring i att det endast är några år sedan Lgr 11 in-fördes.

Med stöd i forskningsöversikten menar jag att en ökad förståelse av elevernas förhållningssätt till hälsa skulle kunna komma framti-da hälsoundervisning till gagn och därigenom eleverna. Enbart Burrows och Wright (2004) har ett liknande syfte, men deras stu-die är genomförd på Nya Zeeland för ungefär 10 år sedan. I min studie är jag inte intresserad av det hälsoinnehåll som erbjuds ele-verna, utan jag vill komma åt elevernas generella kunskaper och deras förståelse av förhållandet mellan hälsa och den egna perso-nen. Genom att göra detta hoppas jag kunna fördjupa förståelsen av fenomenet och öppna ett nytt perspektiv, elevperspektivet på hälsa, som komplement till befintlig forskning.

4 TEORI

Jag har utgått från Zygmunt Baumans teorier om konsumtionskul-turen i min studie, de utgör ett stöd då jag försöker förstå eleverna och deras livsvärld. En pedagog som ansluter sig till Baumans tan-kegångar är Thomas Ziehe. De teoretiska begreppen kulturell fri-ställning, expropriation, prestationsprincipen liksom autenticitet är centrala i studien och det är i huvudsak Ziehe som utvecklat dessa. Ziehe skrev några av sina texter för 25 år sedan, då den tekniska utvecklingen och användartätheten av till exempel datorer och mobiltelefoner med internetuppkoppling inte kommit lika långt som idag. Trots detta finner jag hans texter aktuella och menings-fulla att diskutera i relation till min studie. Jag har efterhand kom-pletterat Ziehes tankar med en del nyare texter, skrivna av bland annat Bo Isenberg, för att skapa en teoretisk bas att stå på i arbetet med min studie.

Genom hela projektets gång har jag haft eleverna i fokus. Kon-sumtionskulturen och de teoretiska begreppen har allt eftersom gett studien dess struktur och ramar. Jag vill understryka att jag inte kritiskt granskar teorierna, utan jag använder dem för att för-stå och förklara mitt resultat.

4.1 En splittrad värld

Ungdomar lever i en livsvärld där populärkulturen bildar norm för vad som är värt att veta, enligt Ziehe (1989). Många unga spende-rar mycket tid på internet. Via bloggar och andra kommunika-tionsforum får de en bild av hur andra människor kan ha det. Zie-he (1989, s 36) skriver att ”ungdomar kan iaktta och uppleva många olika eller rent av ömsesidigt uteslutande livsstilar”. Det är lätt att drabbas av en osäkerhet kring om man duger, eller om man valt rätt, då man jämför sig med andra. De sociokulturella ramarna förändras snabbt och på ett djupgående sätt för dagens barn och

unga, vilket han uppfattar skiljer dagens uppväxtförhållanden från tidigare generationers. Ungdomar vet inte mindre än förr, men de vet andra saker och inom områden som intresserar dem vet de ofta mycket. Tidigare var medier, film och musik ett fritidsfenomen, nu är samhället mindre traditionsbundet och populärkulturen har bli-vit det övergripande mediet som pågår dygnet runt (Ziehe, 1989). Heidegren, Carleheden och Isenberg (2007, s 7) beskrev knappt 20 år efter Ziehe världen på följande sätt:

Världen är stadd i förändring. Men inte nog med det: föränd-ringarna verkar gälla allt fler av livets områden och tempot fö-refaller öka. Vi kanske till och med kan slå fast att denna kul-turs själva kännetecken, dess särart, består i förvandlingen, i att inget förblir vad det varit och att livet bara ter sig mer och mer sammansatt. Ständiga differentieringar, nya kombinationer av känt och okänt, variationer av det vi trodde skulle bestå – vad som en gång var ovanliga och märkvärdiga skeenden har blivit vår vardag.

Med andra ord ger Heidegren med flera (2007) liksom Ziehe (1989) uttryck för ett föränderligt och traditionsfritt samhälle. För att på ett adekvat sätt kunna interagera med världen och andra människor krävs orienteringsförmåga, beslutskraft och att männi-skan är kapabel att gestalta sig själv i sin omgivning. Vi behöver kunna reflektera och hantera kritik, liksom vara förändringsbe-nägna i våra sociala relationer (Heidegren m fl, 2007).

4.2 Kulturell friställning, expropriation och

prestations-principen

En central fråga inom ungdomsforskning är huruvida unga själva kan påverka och styra sin identitet och framtid eller om deras öde är förutbestämt och formas av sociala omständigheter. Många forskare försöker visa att dagens unga har mycket större möjlighe-ter att förändra och välja hur de ska leva sitt liv jämfört med tidi-gare generationer, Thomas Ziehe har till exempel denna utgångs-punkt (Jönsson, Trondman, Arnman & Palme, 1993). Ungdomar-na sägs kunUngdomar-na agera från en kulturell friställning, det vill säga det är inte på förhand bestämt av individens sociala bakgrund vilka möjligheter som finns tillgängliga (Ziehe, 1984). I dagens samhälle har vi stora möjligheter att förändra vår identitet, men denna frihet är ibland förknippad med svårigheter. Prestationsprincipen, enligt

Ziehe (1989), innebär att vi registrerar, mäter, jämför och bedömer på allt fler samhällsområden. Detta menar han medför att vi både utsätts för psykisk press, liksom att vi genom att ställa krav på att prestera på en viss nivå sätter press på oss själva. Ziehe är skeptisk till denna bedömningsiver som vuxit fram, särskilt inom skolan men även i övriga livet, då han skriver att det ofta är oklart vilken nytta och användning denna bedömning kommer att få i ett kom-mande yrkesliv och livssituationen i övrigt.

Idag måste varje individ utveckla och omforma sin egen identitet i skuggan av massmedierna, som via kultur- och medvetandeindu-strin synliggör olika personlighetsvarianter som sinsemellan tävlar och försöker locka anhängare. Detta resulterar i en ständigt närva-rande psykisk och social konkurrens. Ziehe (1989) nämner att ut-seende, sättet att umgås med andra, valet av vänner och det sexuel-la beteendet är områden där varje individ måste kunna ”sälja sig själv”, det vill säga visa upp sig både på ett socialt och psykiskt plan. Han talar vidare om en frigörelse från tidigare traditioner, vilket skapar möjligheter till en ny kulturell frihet. Bjurström (2005) framhåller att förutsättningarna för ungdomskulturernas attityd, deras stilproduktion och estetiska praxis har förändrats ge-nom den samhälleliga kontexten och statens, marknadens och me-diernas spridning av olika stilar. Denna moderna situation är allt-mer komplex. Gränserna mellan olika ungdomskulturer och stilar har dels blivit mer flytande och ibland även motstridiga, vilket tvingar fram nya sätt att förhålla sig till dem (ibid).

Jönsson med flera (1993) poängterar att det är viktigt att ha i åtanke att ungdomskulturen alltid måste betraktas som differentie-rad, samt att ungdomstiden har förlängts på grund av längre skol-gång och spänner över många viktiga år i människors liv. På likar-tat sätt är det viktigt att komma ihåg att förändringar i samhället tas emot och bearbetas olika beroende på vilka förhållanden och förutsättningar man själv har (Ziehe, 1989). Unga människor lever med en mer eller mindre medveten, eller för den delen även omed-veten, livsstil. En del ungdomsgrupper lägger mycket tid och energi på att avvika från sin egen klasskultur och/eller från den så kallade mainstream-kulturen, som de flesta unga tillhör (Jönsson m fl, 1993).

Johansson (1998) skriver i sin studie av gymkulturen att den tendens att vilja bevara en ung kropp och vänta med att bli vuxen, som finns bland bodybuilders, delas med flera andra sub- och ung-domskulturer. I gym- och fitnesskulturen finns stor kunskap om träning och hälsa, men Johansson varnar även för mindre